# ID: svediakorp-per3200
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,936
# sentences: 755
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N R 35 - 30 AUGUSTI NR 35 - 2 Fram mot människoskolani Vår artikel under denna paroll utmyn- nar i nya samvetsfrågor till riks.
dagsmän » Angående skolreformen,.
Ledande artikel: utan vilja. '
Försvarsvilja Det nya jordbruket, VII behand- lar Upplåtelseformer för jord.
Vår valkarta har tillsvidare en- dast tre namn, väl utplacerade över Sverige.
Vi hoppas få sätta dit flera.
» K Fram mot människoskolan!
Tidevarvet n:r 35.
ÅRG.
1924 v i n d e r n e i Sverige ... » Bort med lärdomssmittan, arbetsbelastningen, Vi ha fått mottaga följande brev, daterat Eidsbugaren i Norge, som vi med någon tvekan offentliggöra.
Kära Tidevarvet!
All undervisning, ur vilken e j makt, ty skolan når ju numera Liksom skolan överhuvud bör Då jag från en veckolång fjällvandring barnet kan dra omedelbar n y t t a fram till a 1 1 a. ett tidens andningsorgan ut kom i beröring med postverkets väl.
och glädje är skadlig.
Den lägger Det är demokratiens begynnan- i framtidens luft, så har alltid signelse, fann jag bland annat d e senaste sig som ett dött skal kring själens de genombrott, som överallt i den f r i a skolan, varit skolväsen- numren av Tidevarvet, och jag måste med- odödliga kärna.
västerns kulturvärld, skapat s k o- dets andningsorgan i somma be- ge * att läsningen ingav mig en viss olust.
Jag märkte ju genast.
att ni envisades att KRISTEN KOLD.
1 a n f ö r.
a 1 l a, " folkskolan " märkelse.
kalla denna sommar för valsommar.
Och med allt strängare skolplikt och det retade mig, inte för att ni hade orätt alltmer ökad skolpliktsålder.
Fri.
Inför frågan om ungdomens u p p villig, men även på sitt sätt avsedd som motsats till latinskolan lär- i denna er uppfattning, utan för att ni fostran måste de flesta a v tidens för alla har också överallt vuxit domsskolan, som blott avsåg att hade rätt.
Jag blev ond på er, därför at: och samhällets livsfrågor blekna fram högre skola, den som i fostra n å g r a f å för vad sta- jag själv så grundligt som gärna möjligt till något, som kommer i andra vårt land — och även annorstädes ten behövde a v ämbetsmän, präs- vänt allt ihopa ryggen denna sommar.
Ni hand.
Ty ungdomen kommer obe- bär det betecknande namnet ter och lärde.
talar om frågor, som föreligga till lösning.
vekligt a t t lösa frågorna i den an- r e a l s k o l a. har under Det är självfallet, att s k o l a n jag vet intet om dem, ni talar om person- från f ö r a l 1 a e j får bli e n lärdoms- ligheter, som man bör rösta på, jag vet da, till vilken den fostrats och en snart 300-årig historia vuxit.
Skolan, som numera liar en 1600-talets ” skriv- och räkneklass ” skola.
Den skall ge redskap, och lita litet om dem.
Ni talar om partibe- så väsentlig del a v denna fostran för de dumma, kämpat sig fram goda sådana, till livets strid, å t teckningar, om valutsikter, jag vet intet varje människa i livets strid.
Go- om dem.
Och det jag velat.
har jag glömt om hand, blir en livsfråga a v för- d a redskap är en frisk kropp med under det jag levat uppe i Jotunheimens ögon, öron och alla lemmar, for- rena av politikens smuts obesmittade värld.
är att ständigt på nytt vara Iänken mel- n u f t och alla sinnen, en vaknande Där h a r jag vandrat med en säck på lan forntid och framtid.
Den skall ande - och " elementära kunska- ryggen och en vän vid sidan över forsar samla och sovra å t det unga släk- per ”.
D. v. s. sådana, om vilka på och vidder, över mossa och ur, uppför alla olika stadier gäller Rousseau ’ s branter och nerför igen, sovit i turisthyddor tet gångna och samtida generatio- IV.
ners erfarenheter.
Men den måste aldrig tystnande krav: ingenting och vaknat för att äta laxöring med smält Angående skolreformen: ständigt på nytt vara v ä v i s a r e, s o m inte är nyttigt, ingenting som smör i soluppgången.
ständigt våga det fasta steget in i inte j u s t n u är nyttigt.
Er därnere i d e kvava dalarna hade jag I Frisinnade Kvinnors pro- ett nytt skede, om ej det mesta a v Det är den skolan såsom barn- glömt och allt vad ni sysslade med.
N U vad en tid kämpat och lidit för gram begäres i punkten om domsskola, som Kristen Kold för- fick jag en otrevlig känsla av, att ni andra skall bli till ingen nytta.
uppfostrings- ock undervis- verkligat i Danmarks " fria folk- skulle tycka att mitt uppförande var okam- Vi vänta ännu på den verkliga n ingsväsendet: skola ” (som nu efter 3 / 4 sekel lever ratligt.
Varför skulle jag ha privilegium Reformer i uppfostran och undervis- i över 200 skolor med omkring 8000 på att undfly valsommarens tunga och demokrati, som vågar på allvar t a upp kravet: giv redskap å t envar ning, avseende bättre karaktärsdaning lärjungar fortfarande buren a v hetta?
människa efter hennes förmåga och högre kultur, mindre bokstavsve- ofta mycket fattiga hondekretsar, Men nu är denna oro alldeles bortblåst, att bruka dem; den demokrati, som fast på sistone statsunderstödd.)
och det därför att jag skriver till er.
Jag hyser vördnad för allt gott arbete, medlem att följa och utveckla sin be- Hans ” direktiv ” lyder på en punkt har nämligen just läst i » Norges Kvinder » men endast för g o t t a r b e t e; gåvnings egenart.
så: all undervisning, iii vilken ej att » Kvinderne i Sverige arbeider nu in- t barnet omedelbart kan dra nytta tenst foran valgene ».
Ja så ivrigt, heter som vågar t a upp kampen för människovärdet, som aktar intet V i l l Ni arbeta f ö r en refor- och glädje, är skadlig.
Den lägger det, att vänner icke ens ha tid att imgås, högre än en enskild människa och mering av vårt uppfostrings- sig som ett dött skal kring själens därför att alla håller på med valarbete.
som i alla samhällsförhållanden väsen i riktning av: odödliga kärna. "
Står del så till härhemma har ni nog inte ser mänskliga samvetsförhållan- en bättre fördelning av fy- Och det ii r denna samma sko- saknat mig, varken som vän eller som ar- den.
siska och psykiska uppfost- la såsom " realskola för allmänt betskamrat.
Vi vänta på den verkligt nya medborgerlig bildning, fast geni- Vad betyda mina egna självförebråelser värdesättning av handens och ringsmedel; t alt nog förlagd till en högre ål- inför den stolthet jag måste känna över examensväsendet.
vara åter - en — K.
J.
meddelar ett mänskligt dokument från det tilländalupna decenniet.
Gandhi Den befriade är en fort- sättning på Elin Wägners Gandhi- artiklar i nr 6, 14, 17 och 18 av Tidevarvet.
En ny avdelning Svart på vitt, med kortfattade reflexioner över händelser i Sverige och utomlands, begynner i dag.
Fru Lövstrand har bett att få återkomma liven i detta nummer och något till.
Skola vi säga henne att Iäsarna fått nog av henne?
Fru Märta Tamm-Götlind, ord- förande i Upplands länsförbund, skriver om den revolution i hushål- let, som borde följt på senare ti- ders näringsfysiologiska upptäckter, men som naturligtvis icke kommit.
.
.
Helhöger- och högerhaltande tid- ningar ha avtryckt fru Wicksells inlägg i nr 34 på så sätt att Iäsarna måste få den uppfatt- ningen, att fru Wicksell för ta- lan för Tidevarvet i avrustnings- frågan.
Om korrektheten och ärlig- heten i detta tillvägagångssätt behö- va vi in^ uttala oss.
Någon möj- lighet att få rättelse i detta finnes icke förr ä n Tidevarvet har en så stor det sätt läsekrets varpå som dess kan ståndpunkt kontrollera Ty den Skolans innersta uppgit Samvetsfrågor till riksdagskandidater.
ökade möjligheter för en var samhälls- hjärnans arbete, som kan samman.
gjuta dem till att tjäna varandra och tjäna personligheten; vi vänta framför allt och överallt, på alla platser och i alla leder på p e r- s o n l i g h e t e r till att fylla (lem.
För allt detta, med all håg och alla krafter, måste skolan i sin stad arbeta.
Och den liar en stor front mot mångläseriet och examensväsendet; bekäm pande R E T 0 R I K Handledning i talarkonsten ny sammanslutning av nationer, som skall träda i stället för ett imperium, som är byggt på ut- nyttjande av jordens svagare och mera outvecklade nationer och alltså på våld.
av prof. Ivar A. Heikel.
Innehåller bl.
a.
33 vältalighets- prov av vältalare genom tiderna från Demostenes till Lloyd George.
En verkligt nyttig bok för politiska talare, föreläsare, präster, Iärare tec.
4:50; inb.
6:25.
I varje boklåda.
I L Bokförlaget Natur 0.
_ -- Kultur I enskilt initiativ inom den grunt- mina svenska kvinnor.
Jag ser dem för vigska folkhögskolan.
Den är en mig.
Jag ser dem, beslutna och samlade, levande protest mot det ” döda intensivt inriktade på ett mål.
All den bokvetandet ”, ty ” all läsning och förströddhet och tröghet, som jag trott lärdom, som e j ger oss bättre in- skulle hänga i till tidens slut äro bortblåsta sikt om det liv vi alla skola leva, för en stor hänförelse.
Jag ser damerna är onaturlig och onyttig ".
Den vill på sommarnöje och badorter villigt gå till sända var och en åter till sitt kall de täta diskussioner, som de politiskt le- ” med stegrad lust, med klarnad dande av olika riktningar kalla dem till, (Forts.å sid. 6) jag ser dem gå ner till badstranden med valprogram och politiska ledare i sina väs- kor och dröma om seger medan de följa d e vita molnens flykt över den blå himmelen.
Och p i regniga dagar skriva de väl val- kuvert.
.
Ja, jag förmodar att även till djupaste landsbygden har allmänintresset sträckt sig, kanske till och med så långt dandet hålles i oavbruten skräck, som till att avslöja Bondeförbundet.
Vilken omvälvning har icke förberetts innan det kommit över henne, under denna sommar som skall fullbordas och¨ är halvdöd, när det kommer.
vid septembervalen.
Jag svindlar som om Men den, som med glädje är redo j a g åter befunne mig på en fjälltopp.
När jag kommer hem har kvinnan erövrat del för vad som kan komma och allt svenska samhället.
som kommer, han undgår all Många hälsningar till Tidevarvets under- bara läsekrets.
smärta, hans sinnesstämning ver- Ödmjuk men stolt.
kar som e t t smärtstillande medel.
Vi frågade Devinez, om vi finge införa detta brev på hennes spalt.
Gör det, sade nämnda person så tar Där finnes endast en Gud f ö r jag mig ledigt ett tag från politikens smuts oss antingen vi honom tvättar händerna och f a r till Jutunheimen genom Koranen, Bibeln, Zend- för att få den rätta blicken på den Sven- ska kvinnan.
Hälsa brevskrivaren det Avesta, Talmud eller Gita.
Och från Den befriade Gandhi.
i stället bestå i att förvandla d e m till vänner och medhjälpare i en ' uniforme- framlockande och uppmunt- ran av alla skolformer.
framställes, att det icke lönar sig annat ä n att göra det ärligt.
Tide- Indiens största ära skall icke varvets vänner över hela landet kunna icke göra oss större tjänster bestå i att betrakta engelsmännen än genom att hjälpa oss med att som fiender, vilka endast duga göra tidningen känd.
till att köras ut ur Indien vid f ö r - sta möjliga tillföll^.
Den skall Kan Ni hålla tal?
av ringen och byråkratiseringen; dersperiod, som blir E t t med glatt mod buret lidan- de slutar att vara ett lidande och förvandlas i outplånlig glädje.
Den människa, som f e g t f l y r Ii- — alla, finna Devinez.
det är sanningens och kärlekens Gud.
Jag har intet annat mål - Anlita vid bebor att leva för än att ge bevis på Blomsterhandeln P L O B A denna min tro.
Tel. Kristianstad 61.
GANDHI i Young India.
t i o n e r.
binderi, smakfulla dekora-.
Det nya jordbruket.
Folkviljan utan vilja,; Den socialdemokratiska kvinno- tidningen Morgonbris påpekar att vid förra valet funnos en halv million röstskolkande kvinnor in- om underklassen eller det arbe- tande folket.
Det vill, enligt tid- ningens snabba slutledning, säga: en halv million kvinnor, som bor- de ha röstat socialdemokratiskt, men inte gjorde det.
tt alla des- sa skulle kunna tvingas fram till de så kallade valurnorna,, id årets Av Elisabeth Tamm.
VII.
U P P L A T E L S E F O R M E R F O R J O R D.
Om man erkännner samhällets rött och plikt den enskilda äganderätten t i l l jorden.
också att bevaka intresset för det allmännas bästa, saknas befogenhet att upphäva Äganderätter ger större handlingsfrihet och större möjligheter.
Den av större säkerhet för samhället.
Ty ansvarskänslan inför statsmedel til fredstäl er därför är underhaltig.
innehavaren mera.
Den är Efter frågan om jordfördehin- som stadgade: » Lens, Stamhuses bete för att vidmakthålla jorden gen, måste man ta de olika for- og Fideicommissers Overgang til i god hävd och underhålla merna för upplåtelse av jord be- fri Ejendom. » Innehavare av så- byggnader Detta är ett arbete, traktande.
Det har redan blivit dan besittning medgavs rätt att som lönar sig i längden men e j sagt, att äganderätten är den än- mot erläggande till staten av ger ögonblicklig ränta; det är en damåls´enligaste formen för jord- viss % av besittningens värde, vinst för ägaren men ej för den val, det hoppas inte tidningen på, besittning.
Därigenom tar man som fri egendom behålla densam- tillfällige brukaren.
En arrenda- Men den hoppas att få fram de avstånd från socialismens önske- ma intill två tredjedelar.
E n tor har givetsvis ej samma intres- något över hundratusen bland mål, att staten bör övertaga all tredjedel av jorden skulle ställas se att lägga ner kostnad och möda dem, som gå under rubriken in- jord för att sedan upplåta den.
till det allmännas förfogande på en gård varifrån han kanske Men Om man erkänner samhällets rätt dock mot full ersättning.
De in- snart skall avflytta.
Och beträf- dustriarbetarnas hustrur dessa behöva inte ens gå fram och plikt att bevaka intresset för nehavare, som ej före 1929 års ut- fande arrendatorerna har redan mannen kan rösta för dem, enlig det allmännas basta, saknas be- gång ställt sig dessa villkor till blivit anfört, att den allmänna måste betala till en meningen anser, att staten bör den möjlighet som fullmaktsröst fogenhet att upphäva den enskil- efterrättelse; ning mellan äkta makar erbjuder da äganderätten till jord.
Ty, högre %, och de som efter ytter- träda emellan för att tillförsäkra var ligare ett år e j godtagit villkoren dem en bättre ställning.
Måste vad socialismen ville ernå om de ogifta självförsörjande har tidningen mindre hopp och väl just, att bevaka det allmän- äro skyldiga erlägga en årlig rän- man då beteckna arrendeinstitu- bland dem allra minst om hembi- nas intressen.
Kan detta ske på ta till staten.
Den jord och de tionen för bägge parterna mera Kanske trädena.
Av dem var det också andra vägar, och genom att und- medel, som härigenom tillfalla som en nödfallsutväg?
hundra tusen eller 72 proc,, som vika de olägenheter ett sådant sy- staten, användas till upprättan- snarare som en övergångsform, lät valen gå sig helt förbi förra stem skulle medföra - den oöver- de av mindre jordbruk enligt la- ty det är att hoppas, att den so- komliga kostnaden för staten och, gen om » Vilkaar for Bortsalg av ciala arrendelag riksdagen en gången.
Dessa gång kommer att fastställa, icke Det gäller här så stora siffror man vågar säga, omöjligheten för Jord i offentligt Ejw ».
Och så stora möjligheter, att tid staten att utöva kontroll - har jordbruk utlämnas med ägande- skall försöka upprätthålla arren- ningen inte kan låta bli att dröja man anledning förmoda att soci- rätt, men ingen köpeskilling er- de rätten dess nuvarande form riktning en stund vid tanken På vilket aldemokraterna skulle kunna lägges vid tillträdet, utan inbeta- utan förvandla den jordskred till socialdemokratiens Övergå till en utvecklingsform av las denna halvårsvis genom en mot tryggad besittningsrätt.
Där- förmån, som dessa kvinnor skul- deras ursprungliga tanke.
Detta viss avgäld per år.
Önskar någon igenom blir den en upplåtelse- bekräftas också av ett yttrande försälja ett sålunda förvärvat form som har sitt berättigande.
le kunna åstadkomma.
Artikeln präglas av arbetslus av f. statsrådet Torsten Nothin i jordbruk till främmande person, Den tryggade besittningsrätten och förhoppningsfullhet och är så ett föredrag hållet i Sala sistlid- har staten förköpsrätt.
Ägaren medför för dem, som sakna till- som sådan sympatisk, såsom för ne 12 juli, där han bland annat får icke arrendera ut jorden eller räckligt kapital att köpa jord övrigt den tidning, vilken den rörande jordfrågan säger: » Lika frånsälja del därav, icke heller möjlighet att likväl driva jord- offentliggjordes.
Men där fattat litet som äganderätten är något inteckna den över ett visst be- bruk.
Den ger innehavaren stör- re trygghet än arrendeformen, något Där finns icke ett enda okränkbart självändamål, lika Ii- lopp.
ord, som antyder, att man skulle tet kan dess avskaffande vara ett Det är av intresse att se, att en och på grund därav får ägaren &amp; dant ändamål.
Det riktiga sy- jordreform, som går så långt i ra- större trygghet för att gården vilja utvinna något ur detta oupptäckta, okända kvinnoland nes vara att tillvarataga de för- dikal riktning.
att den anser sta- hålles väl i stånd.
Genom de bin- annat än röster för det socialde- delar av trygghet och självstän- ten ha rätt icke blott förvandla dande former den tryggade be- mokratiska programmet.
Det är dighet, som äganderätten med- enskilda förläningar till fri, sälj- sittningsrätten antager, kommer icke okända erfarenheter, okända fört.
samt hortarbeta de olägenhe- bar egendom, utan även att indra- jordägaren ej i spekulationssyfte önskningar, okända krafter man ter form av, dels åsidosättande ga viss del eller värde därav till att inköpa jord för att upplåta, vill väcka upp utan röster röster av det allmännas intresse och dels staten, denna jordreform innehål- den på så sätt.
Det blir för den andra samhällsmedlemmars un- ler också, att statens utlämnande säkerhet jordvärdet ger, som han och åter röster.
Nu går det inte På några vec dantriingande.
vilka äro att här- av jord skall ske med äganderätt.
underkastar sitt kapital dessa kor att driva fram en halv million leda ur (len oinskränkta ägande- Staten har icke indragit jord för bindande former.
Det är visser- ointresserade kvinnor ens till en rätten.
Om man sen kallar det att äga den, endast för att bevaka ligen en kapitalplacering, som ger så ringa billig och mekanisk ägandrrätt.
besittningsrätt eller andra enskildas och det allmän- ränta, men där jordägaren använ- der sitt kapital för att, som en handling som att rösta.
Det tun- vad annat namn som helst, synes nas rätt, Enligt jordkommissionen bru- samhällets ställföreträdare, hjäl- ga sega.
motstånd de sätta upp skäligen betydelselöst. » mot muntlig eller skriftlig agita- Den tankegång som ligger till kades Ar 1919 ungefär 1 / 4 av Sve- pa till att skapa mindre och me- tion är naturligtvis inte grundat grund för ett sådant uttalande, riges jord av arrendatorer.
Det delstora jordbruk på grunder, på några medvetna och respektin- står inte på något sätt strid med, är kapitalplacering jord av dem, som äro för jorden betryggande.
givande skäl.
Men resultatet blir vad här har blivit anfört.
Men som ej bruka den, och bristen på Detta är en synpunkt, som måste är kapital hos dem.
som bruka jord, beaktas, när man föreslår tvångs- ändå på något vis riktigt, ty man » fullständigt betydelselöst.
skall inte rösta utan begrepp om det nog inte, vilket namn man ger vilka tillsammans ha framhragt avlösning a v arrendegårdar.
Man Arrende- skall inte av önskan att beskära vad det är fråga om, och så lång åt besittningsformen.
Jo, teore- arrendesituationen.
tiskt.
men inte praktiskt.
Ägande- lagstiftningen ådrager sig för den enskildes rättigheter, beröva ha de rätt.
Men när inte ens detta, att dri- rätten ger större handlingsfrihet närvarande särskilt intresse, och samhället eller de många enskil- - va dem fram till röstning, är möj- och större möjligheter.
Den till- alla politiska partier ha på ett el- da, den nytta, som kan beredas iigt på de korta veckor, som åter- fresställer därför innehavaren ler annat sätt upptagit på respek- dem genom enskilt kapital.
Det stå till valen, hur mycket mödo, mera.
Den är också av större sä- tive program frågan om förbätt- bör endast tillses, att (lessa rättig- sammare och allvarsammare upp kerhet för samhället.
Ty ansvars- rande av arrendatorernas ställ- heter utövas under former, som gift är det inte att nå de politisk känslan inför stasmedel är un- ning.
Man läser även ofta i pres- bli till nytta.
sen om fall där arrendatorer an- I samband med detta bör egna- sovande kvinnorna en och en och derhaltig.
Danmarks radikala regering ge- ses ha blivit otillbörligt behandla- hemrörelsen omnämnas.
Den är väcka dem till självverksamhet.
år 1919 en jordreform de.
Att sådant förekommer och utslaget för det rättmätiga kravet nomförde Nyligen uttalade en ledare So I hos ett flertal att få tillträde till cial-Demokraten, att » om de hor jord och bör verksamt under- gerliga partierna få majoritet stödjas Men den få r icke som riksdagen böja vi oss därför ».
ofta sker anses som ett universal- Det är ett utslag av vördnad fö medel för jordfrågans lösning, folkviljan, även om motståndar och även den måste vara under- na skulle samla den kring sig.
kastad samhällets prövning ' ur Men hur kan man hysa denn; ekonomisk synpunkt.
Egnahrms- vördnad, om man gärna skull, Iån få ej vara en modesak, utan erövra majoriteten med den svin ett medel att bidraga till en rätt- del, som det skulle vara att vin na den med folk utan vilja.
vis och ekonomisk jordupplåtelse.
För vår del hoppas vi någo folk utan vilja.
Det framgår tydligt, att inte en: mycket mindre och samtidig Kvinnorna skola väckas upp, lycklig.
enstaka del il^ ' jordfrågan kan lö- Hur ställer sig utarrendering sas för sig, detta måste ske ett mycket större av kvinnorna.
V liksom industriarbetarna t. ex. en veta att där ligger väldiga vilan gång väcktes upp.
Men inte för av jord för ägaren?
Vid jord- sammanhang och i belysning a v att a n a m m a program utan för bruket fordras jämsides med det frågans hela vidd.
at t skapa ett.
Till denna uppgift löpande arbetet ett ständigt ar- ', vilja vi samla in individer, en för en.
På den vägen skall det ock- Ni lyckas men det får vi nog inte uppleva vi, som nu ha vårt till- fälle som medborgare i världen.
Tidevarvet intervjuas av lady Rhondda.
de frisinnades huvudbeteckning nämligen de för fru Elsa Nordlunds val intresserade fram med en egen I ista med underbe- Till Tidevarvets första nummer skrev teckn ingen Kvinnor.
I franska deputeradekammaren och den engelska kolmagnaten lady Rhondda I Gävleborgs län är f ö r s t å n d a - senaten har Herriot lyckats få en bety- en hälsning, vari hon bl.
a. nämnde, att en rinnan för flickslöjden i Gävle dande majoritet att votera för London- tidning a v ungefär samma typ startades i fröken Hanna Landberg (vilde) besluten.
I tyska riksdagen kämpar riks- England för några Ar sedan.
kanslern ännu då detta skrives en hård Då hon nu kom till Stockholm på åter- andra namn på en s. k. samlings- och segsliten kamp för att få en ma- vägen från Norge, där hon, som vi redan lista efter Lars Olsson i Hof.
Li- joritet för besluten.
omtalat höll föredrag vid de kvinnliga aka- beralerna ha dock i sista stund I svenska pressen kan man få se råd demikernas kongress om kvinnornas fram- förkastat henne som andra namn, till tyskarna som kort uttryckt gå ut på: tid inom del ekonomiska liyet, hade hon ett beteende, som förändrar hela Skriv under och krångla er sen från de Tidevarvet i minne och begärde redan första dagen i Stockholm upplysning om situationen och påkallar n y a åt- åtagna förpliktelserna.
huruvida företaget ännu levde.
gärder.
Den 3 september Redaktionen, som gladdes över detta in- i Norrbotten är seminarielära- öppnas folkförbundsförsamlingen i Genève.
tresse, förklarade, att Tidevarvet befann gå rinnan fröken Märtha Bucht för- Mac Donald kommer i egen person till mö- sig i bästa välmåga, och frågade om det tet.
I sin delegation har han mrs H.
M var några andra upplysningar lady Rhon- s t a namn på en av de folkfrisin- Swanwick, ledare för den engelska sek- nades tre listtyper i tävlan med de andra om mandatet.
Det skulle visserligen vara glädjande om situati ionen ändrar sig så, att Frisinnade Kvinnor få flera kvinnor u r sin ledning Förbundet förkastade cecilska garantipla- uppställda på möjliga platser iitt nen (se fru Wicksells artikel Den Korta vä- arbeta för.
Men enligt T i d e v a r - gen och den långa i n r 34).
delegationen ledes av Her- Valsituationen har nu klar- vets uppfattning är det redan en riot Den ’ och franska i densamma är invald även f. När alla underhandlingars stor fördel, iitt de tre namn, om konseljpresidenten Briand, en samför- nat.
och förpost fäktningars rökmoln vilka vi i dag tala, äro så- ståndspolitiker.
Medlem av den svenska delegationen är skingrats, visar det sig, att inom dana, a t t fredsvänner och nyk- norra Skåne, Gävleborgs och terhetsvänner och vänner av fri- som förut fru Anna Wicksell.
Norrbottens valkretsar har Fri- sinne förbehållslöst kunna ge dem En av kommittéer, den scinnade Kvinnor kandidater, för sina röster.
Det gäller om dem som tillsatts för att utreda den sannolika effekten av de kemiska upptäckterna på vilka det kan löna sig att arbeta, alla vad hovrättsnotarien Nils- och kring vilkas namn det kom- son skrivit om fru Nordlund, att framtida krig, har avgivit rapport.
Den förklarar a t t det nu utexperimenterats mer att t a s upp en verklig val- risinnade Kvinnors program är 1,000 sorter av kvävande gaser mot 30 i strid.
Tillsvidare alltså blott t r e,.
deras eget.
Det finnes inga men vi hoppas att något eller nå- Inom sina respektive valkretsar kemiska krigets gra namn till skola kunna s ä t t a s och inom den mötesplats, som k r a f t, effektivitet och variering heter det.
in på kartan.
Riksförbundet utgör, äro alla t r e Och ej heller för dess fasor.
Av det kortfattade telegrafiska referat Kombinationerna äro inte helt välkända som allmänintresserade de samma i Kristianstad som i och energiska och som goda ta- framgår icke kommitténs principiella ställ- ning till det kemiska kriget.
Hur många Gävle eller Luleå.
Mest fri- lare och avhållna som personlig- gasbombsorter höra d e förbundet tillhöriga stående - vilket i och för heter.
makterna i namn av sitt gemensamma Vi önska dem och d e väljare och solidariska ansvar för freden ställa sig ju¨ inte ä r någon fördel är den lista, som lanceras av Skå- som f ö r t fram deras namn lycka till förfogande för en gemensam aktion mot neförbundet av Frisinnade K v i n - till i de kommande veckornas val- en orolig och hotfull stat?
nor i Kristianstads län.
Under strid.
Tre kandidater.
folkförbundets F tänkbara gränser kriget.
-.
I Skåne har hållits en övning med luft- angrepp och försvar med bästa resultat.
General Groves, stabschef under kriget för det brittiska flygvapnet har förklarat att det behövs i medeltal 162,000 kanonskott Skåneförbundet av Frisinnade för att säkra en träff på ett areoplan, som Kvinnor har beslutat gå till val med flyger 5,000 fot högt och med en hastighet.
Fru Redaktör!
egna listor i Kristianstads län.
av 16 mil i timmen.
Under hela kriget Detta beslut fattades enhälligt på Ehuruväl Tidevarvet knappast är nedskötos i England endast 6 angripande sammanträde under förrn verkan.
luftskepp.
Skola vi slå vad om att för- På inbjudan av de frisinnade kom- i behov av något försvar för sin svararna på Skånehusens tak kommo till mer huvudbeteckningen att bliva fredsvilja i handling, kan underteck- ett bättre resultat?
gemensam och har underbeteck- nad dock ej underlåta att anhålla Samma auktoritet har förklarat att det ningen beslutats skola utgöra » Kvin- om plats för en randanmärkning icke gives något effektivt markförsvar nor » med valparoll Fredsvilja i t i l l Fru Anna Wicksells » Den långa mot en angripande luftflotta.
den enda vägen och de kortas i nr 34. handling.
F r u Wicksell frågar, tydligen möjligheten är en motoffensiv mot fien- Listan har fastställts med föl- med hågkomst av förbudsstriden: dens land som hotar även honom med jande namn: fru Elsa Nordlund Kristianstad, rektor Ellen » vilken majoritet finna fredsakti- förstöring.
Men vi ha nog män med större tillför- berg, Kristianstad, fröken Linnéa visterna tillräcklig för att tvinga minoriteten '!
s Äro de » beredda att sikt inom vart eget flygvapnet.
Fredsvilja i handling.
- » Orätt att tvinga någon enda ».
Wider- Harberg, Hjersås.
Fru Elsa Nordlund är visserligen med efter partisprängningen den 27 maj vilde, men säkerligen den mest klart frisinnade kvinna detta ords fulla bemärkelse) som vi kunna f å i Kri- stianstads Iän.
Personligen absolu- tist, v i l l hon dock ej sanktionera 27 maj beslutet genom anslutning till någondera av de två fraktionerna.
Frisinnade kvinnors program är hennes eget.
Skulle det lyckas kvin- norna i Kristianstads län att sätta in henne få kvinnorna där en god representant för de ideella strävan- den, som föra i n på den säkraste vägen till samhällets lycka.
.
Fredsvän som få är fru Nordlund, varför vi i henne hoppas få en re- presentant för det arbete i fredens tjänst, som skall leda till krigets o- möjlighet i en framtid.
Rektor Ellen Widerberg ä r känd i Kristianstads län såsom en fullö- dig representant för kvinnornas krav i den mån dessa gå ihop med sam- hällets bästa.
Duglig och framstå- ende i sitt fack, är fröken Widerberg synnerligen uppskattad a v lärarekå- ren inom länet.
Fröken Linnéa Harberg är kantor i s i n hemförsamling Hjersås!
Hon.
da önskade hon, förlåt mig, är er tionen av Kvinnornas internationella för- bund för fred och frihet, som fått det offi- ning feministisk?
ciella uppdraget a t t formulera det förslag Nej, svarade vi och drog litet på i trygghetsfrågan, som engelska regeringen så har vi åtminstone inte tänkt oss ämnar framlägga som ersättning för den Är er det?
av så gott som alla staler inom och utom Lady Rhondda skrattade: nej, det * II majoritet av hälften plus en inom svenska riksdagen eller Politikens redaktion erövrades i förra vec- kan av den mot dess huvudredaktör Z. hälften plus en inom svenska fol.
Höglund fientliga, av Tredje Internatio- ket påtvinga minoriteten en risk, exekutiva myndighet stödda, parti- som den icke är villig att löpa? » nalens minoriteten.
Ännu är icke redaktionen Fru Wicksell vill e j avrustning, så återerövrad.
länge en enda sätter sig däremot I våras ägde en liknande tilldragelse rum - » i en sådan sak vore orätt att omkring en tysk tidning vid en strid mel- tvinga någon enda ».
två högerriktningar.
Men den slutade lan Man frågar ovillkorligen: tvånget så att redaktören efter två dagar samlade att rusta, tvånget att döda, tvånget förstärkningar och tog tillbaka sin tidning.
att välja just krigets risk framför I ett krigsland väcker för övrigt en sådan någon annan - liven med aning om historia ojämförligt mindre uppmärksam- ett kommande krig innebure, het än hos oss.
även utan tro på dess effektivitet I vårt land har det talats myket om ens i händelse av seger vill det saken, men ingen hor fört d e stackars pre- ej en Iång vanns makt över numeranternas talan, dessa som prenume- för att vi sovande samveten till, utan att blinka alltjämt påtvinga mi- rerat på ett slags tidning och få dagligen läsa ett annat slags.
noriteten detta?
Honorine Hermelin.
vad — värld som syftar till samhällets för- bättring.
De frisinnade kvinnorna i Krist- ianstads län synas av allt att döma vara synnerligen intresserade av d e n na lista.
Det står nu kvar att önska de modiga kvinnorna i norra Skåne framgång i deras strävanden.
Den skötes av kvinnor och materialet bär naturligtvis spår av att ha gått genom tid- kvinnliga händer.
Men vi skriva om politik, sociala frågor, litteratur, betydande per- det, sonligheter och inskränkta oss inte till den.
vad som brukar kallas kvinnointressen.
Vi mena att feminismen i sin gamla var skepnad är ett passerat stadium.
inte heller min mening, när jag startade veckotidningen Time and Tide, att den Tidevarvets representant svarade: — Alldeles som skulle bli feministisk.
Vi.
” P R I V A T A INFALL. "
.
Det danska regeringsförslaget om villiga gränskårer, e n ii r m a n avrustning och uppsättande a v en ä r r ii d d f ii r p r i v a t a 1 i S ii n d e r j y l l a n d gräns- och kustpolis är givetvis i n f a l föremål för mycken och berättigad f r R n t y s k t h å I l.
Privata uppmärksamhet.
Förslagets upp- hovsman, försvarsminister Lauritz Rasmussen har betonat a t t Natio- nernas Förbund icke förpliktar si- n a medlemmar att upprätthålla militärväsen av någon art, men att enligt förbundspaktens 16 par.
alla infall?
I vilka tider leva vi?
Hur kan något sådant få sägas?
Det är en förolämpning mot tyska rikets regering, att den icke skulle kunna hålla privatpersoner med stråtrö- vartendenser i styr, utan överlåta dylikt åt grannstatens poliskår a v kommersiell ha skyldighet och att finan- av- siell förbindelse och upphäva all kontakt med en stat som bryter mot förbundsförpliktelserna.
Det är för att kunna uppfylla denna plikt och vid vissa situationer be vaka gränser och kuster, som det nyn förslaget upptog en betydligt ökad reservpolisstyrka.
r frivillga e än förolämpningen krafter.
Vad som är är a vär- v- s i k t e n med sådana ansvarslö- sa uttalanden.
De äro ämnade att utstå miss- tänksamhet, rädsla och upphets- ning, att av små eller inga anled- ningar skapa och underhålla ödes- digert misstroende mellan folken.
Misstroende, som med alla medel måste hållas vid liv, t y det är själ- va förutsättningen för ökandet el- ler bibehållandet av försvarsbör- tiorna.
Valåret 1924 talas om privata infall och anfall såsom något helt naturligt och som man måste eller v i ll räkna med.
bryta medlemmar varje Detta fängslar ju intresset som varje nytt och kraftigt uppslag på politikens hårdtrampade fält.
En svensk köpenhamnskorrespondent som återger detta tillfogar några ord som måste räddas från glöm- skan.
Det förefinnes, skriver kor- respondenten, livligt intresse i Danmark för uppsättandet av fri- Del måste sägas att det finnes ett löm- skare sätt att bedraga en prenumerant än det som Politikens varit utsatta för.
Det består i att så långsamt förvandla en tidnings färg och åskådning, att prenu- meranten, som erlagt årsavgift för t. ex. en liberal tidning, ingenting marker förr- än han vid årets slut blivit låt oss säga höger.
Och då märker han först ingen- ting.
* E n pojke har dött av cyanväteförgiftning och desinfektören, som ordnat den döds- bringande rökningen, har erkänt sig vara dömts och förklarats att till modern ansvarskyldig.
utbetala begravnings- Bolaget har kostnaderna.
Det är betecknande för män- niskans vanmakt.
då det gäller att ersätta Den ansvarige förmår blott ersätta begravningskostnaderna och stun- dom icke ens det.
ett förspillt liv.
* 6,900,000 arbetsdagar gingo förlorade i Sverige under 1923 genom arbetsinstäl- lelser (strejker och lockouter).
Arbetarnas sammanlagda löneförlust beräknas till 57 millioner kronor.
Ett dyrbart sätt allts8 att skaffa sig semester.
ANMARKNINGAR AV K.J.
En som var med.
Minnen firar man ideligen, tusen.
kommande läsa i läxböckerna un- års, hundraårs och femtiårs, men der rubriken » Historiens olyckligaste minnas behöver man inte för det, ty generation.
5 okt.
1914.
Just som jag vek pressen meddelar var gång ur upp slagsböcker vad en bildad allmänhet marginal på ett pappersblad för bör låtsas komma ihåg.
Det tio- a t t börja översätta e n artikel om de årsminne som nu har börjat krypa tyska ' kvinnornas krigsverksamhet över oss vållar dock mera olägenhet: föll min irrande blick på en alma- man kan för skams skull inte bryta nackspärm där det i röda gotiska med sina inbitna jubileumsvanor vid bokstäver lyser: Anno Domini 1911. ett så påfallande tillfälle, men man Rätt så!
Detta må man i sanning skulle gärna ha uppskjutit den av- kalla e t t Herrans år, liksom man rundande årssiffran till en framtid talar om ett Herrans väder.
7 okt.
1914.
» Man ' konstaterar då man hunnit glömma tillräckligt för att med trevnad begå ett minne.
överallt ett kraftigt uppflanimandr Även jag, ehuru föga världsklok, av den religiösa känslan i samband besitter en taktkänsla som säger mig med kriget,, felegraferar en svensk från Bordeaux, att skildringen av den eldiga neu- korrespondent tralitet som utmärkte vår nations Frankrikes residensstad.
Är det skäl att längre tvista om krigsupplevelse bör sparas till något senare jubileum.
I mina händer har hur mänskornas religioner uppstår?
De har ju rätt som håller före att emellertid fallit en dagbok i vilken en obskyr och politiskt oskyldig in- deras upphov är skrämsel.
divid har ryckvis antecknat sina re- 16 okt.
1914.
I min barndom syss- flexrörelser inför storkriget, och någ- lade jag ofta med en vaken dröm: ra försiktigt utplockade fragment ur en hel stad hade fallit mig till, in- denna naiva krönika torde lagom lätt vånarna var döda, borta, försvunna, beröra minnessträngar som bör ak- men alla ting stod orubbat kvar.
Jag gick från hus till hus, från hem tas för ovarsam tusch.
18 sept.
1914.
Att kriget utför sitt till hem och roade mig med att be- andliga förstörelsearbete så svindlan- trakta allt detta som var mitt och de fort och så iögonenfallande stort som jag egentligen bara kunde till- är en god sak.
Man hade inte berett ägna mig med ögonen.
Nu hor jag av tidningsläsare att sig på det.
Kanske hade dock de respektive generalstaberna räknat min dröm blivit sann i Mecheln - de tyska soldaterna ryckte in där med denna utsikt.
25 sept.
1914.
» Kopf oben be.
som i ett friskt Pompeji.
Och först halten!
Kopf oben behalten! » Den- nu går det upp för mig hur raffine- na besvärjelseformel som jag hittade rat hemsk min vakna barndröm på i Mannheim har jag med varje var.
... Charity begins at home men dag allt bättre bruk för.
Dagarna ä r långa: skulle inte vi konstkärleken i Löwen och Reims.
som passerar genom detta inferno få 20 okt.
1916.
Den pestkordong varmed Frankrikes makthavandr tillräkna oss dubbla levnadsår?
.
.
.
Medlidande?
O ja, i famntal.
försökte hindra insmugglandet av Men beundran!
Inte så mycket som Voltaires skrifter misslyckades ynk- ligt; Konsten a t t bygga gränsbarri- ett grand att lägga i ögat.
24 sept.
1914.
Om oss skall efter- ärer som gör nytta har fullkomnats först i dessa dagar.
Nu står där en riksdagsman i Berlin och förklarar fred med återställande av tjuvgodset men jämrar sig samtidigt över att ingen utväg står till buds för kun- görandet av detta sinnelag hos gran.
narna i väster.
Under liden gör kom- munikationsväsendet stundliga framsteg.
Komiken i detta observe- ras av ytterst få.
2 nov.
1916.
Det är inte ens go- da tecken att somliga går och vän- tar en profet.
Koiiinier inte en så- dan oväntat, j a högst olägligt, och är det inte först långt efteråt man konstruerar upp den föregående stiiiiiiiiiigen till en väntan på just detta?
Jag förmodar att mänskor läser bara tidningar.
Därför liar de inte reda på att så många profeter vi tills vidare (och kanske någonsin) behö- ver redan finns ibland oss.
27 nov.
1916.
Snaskigaste bruk av kriget: som nervkur för de intel- lektuella.
Uppfinningen ä r ny om nian närmare beser den, ty om for- dom någon grubbelblek ande sökte stärkelse i örlog så var det fysisk träning och möjligen övning att inta en handlingskraftig, ställning till Nu gäller miljön som åsyftades.
det högre ting.
En världsåskådning ny från topp till tå, den primitiva mänskans jämvikt återvunnen och a l l denna friska sällhet njuten med all den sekelhopade subtilitet som ensamt förmår avsmaka ett dylikt tillstånds möjligheter.
Ack ja, det blir därvid: intellektu- ellt folk tjänar alla ting till godo.
10 dec.
1916.
Det demoraliserar att lida länge: nian börjar till slut känna sig ansvarslös.
Man tycker sig ha betalt för mer än valutan.
14 dec.
1916.
Så långt har man nu nått i lidandet att om en plötslig uppenbarelse skulle milt förkunna dess ändalykt: » Barn, det är nog, nu får ni ferier !.
- då skulle ån- gesten klämma till skruven än hår- dare, och vi skulle avvärjande anro- p a den hulda julängeln: nej, » O det liar varit alldeles för kort, vi liar inte hunnit dra gagn av det än- nu; låt oss ännu lida lite ».
.
.
Det är verkligen så: vi har ännu ingenting lärt, och erkännandet av detta är det högsta vi mäktar pre- stera.
28 dec.
1916.
Världskrig tycks vara en olägenhet soin hänger på en etikettsfråga.
Den vilda förstö- ELiN WÄGNER Den befriade Gandhi.
Man får kanske anta, att de att hålla de fanatiska hoparna åt- spridda underrättelser från olika skils och tänker med hänsynslös håll av världen, som den rent te- stränghet upprätthålla lugn i lan- legraftekniskt mycket fullkom- nyhetsspridningen bringar tidningsläsaren, samlar sig till nå- gon slags föreställning om tillstån- det på olika delar a v jordklotet.
Men då måste denna t e sig högst underlig.
För a t t ta till exempel Indien.
För några veckor sedan kommo en rad indiska telegram med Delhi Man kunde soin avsändningort.
ar dem inte få någon annan före- ställning än den, att en epok a v våldsamma religionsstrider mellan hinduer och mohammedaner och i någon mån de kristna höll på att bryta in över Indien.
E n gosse, som kommit in i ett tempel dit han icke hörde enligt sin religion, ha- de blivit mördad av fanatici, hette det ena dagen.
Oerhörd upphets- ning rådde.
E t t par dagar senare hette det, a t t ingen gosse blivit mör dad, men att de två.
lägren lika- fullt stodo ursinniga mot varandra och krossade gudabilder i varand- ras tempel.
Nästa dag: (len anglo- iniska regeringen sitter inne med fullkomligt tillräckliga medel för liga det, På denna punkt voro läsarna och, att döma av deras kommen- tarer även tidningarnas utrikesre- daktörer, så preparerade att vad helst den angloindiska regeringen hädanefter företagit sig för a t t upprätthålla lugnet så hade det på förhand gillats. '
Allmänhe- ten tänker icke på, och ingen ta- lar om för den, a t t telegram över Delhi måste läsas på ett särskilt sätt alldeles som de, som äro sig- nerade Rosta, Reuter, Wolff,. \ gen- ce Havas eller T T special eller so ni de Rysslandstelegram, soin komma från Helsingfors och Ri- ga.
Man tänker inte på det, där- för att man i hastigheten inte er- inrar sig, att Delhi är den anglo- indiska regeringens säte, och att de telegram, som komma därifrån bringa nyheterna i den belys- ning, i vilken världen enligt myn- digheterna hör se dem.
Nu väntade man, att något skul- le komma efter dessa förberedel- ser, men det kom, så vitt, den, som skriver detta, kunde utröna, ingen- ting vidare.
Vi äro lämnade att relsen liar måst rasa nätter och da- kades om te till 25 kr.
kilot; gar i två och ett tredjedels år helt det var väl en fabel.
.
.
men simpelt därför att en viss mr Wil- son, en ganska iitonistående person, icke funnit lägligt att stiga fram och uttala en liten enkel, till föga förpliktande formel, som han hela tiden blivit manad att framsäga.
Åtminstone låter det så på kannstö- parna.
M e n det märkliga är att kannstöparna finner ingenting ko- miskt i detta.
Varken pacifister el- ler martialister drar på mun.
Den senare sorten märker inte ens att kriget som den oundgängliga explo- sinnen av elementiira folkkrafter spränges i luften av den nymodiga uppfattning som gör det till ett salongsproblem att lösas av en ce- remonimästare.
10 jan.
1917.
Varför tyska tänka- re alltid stämmer överens med re- geringen och generalstaben så fort de kallas till tjänstgöring?
Det kommer av deras andliga frihet och experimenteringsdrift förbunden med en troskyldig servilism från fe- odalare sekler.
Om man brinner av lust att genomfara alla tankens möj- ligheter så passar det ju bra att styra kurs efter krigskartan för da- gen och Bethmann-Hollwegs nyaste riksdagsoration.
28 okt.
1917.
Denna höst liar in- gen eld.
Löven gulnar så tvinsjukt och stilla, och jag tror nästan att de inte prasslar.
Vi är förskrämda alli- hop.
29 okt.
1917.
I n a t t härskade full- månen över en silvervit dimma, som förvandlade den spaciösa Vasastan till ett oändligt och trolskt ängsland- skap.
Men luften var full av en frän osande stank, ungefär som när man rostar maskrosrötter till kaffe.
Sur- rogatdimma förstås!
Irland und 2.5 jon.
1918.
» Nicht Indien ».
.
.
Fragment av ett sam- tal niellan två herrar som passerade oss i Hamngatsbacken.
Jag kände mig ögonblickligen invigd, kände att dessa personer sysslade med mina och alla: indras mest brännande an- gelägenheter.
O denna lilla jord- familj!
28 jon.
1918.
Dyrtiden har kom- mit i det stadium då man har upp- hört att finna någonting dyrt.
Man äger inte mer någon standard och vilket pris som nämnes förefaller sannolikt och skäligt.
Ibland blir man ju rörd till tårar över någon gottköpslägenhet som när det vis- 4 aug.
1918.
Häromdagen läste jag i ett landsortsblad början av ett telegram från Berlin: » Tidningarna fördöma enstämmigt mordet på ge- neral von Eichhorn » (eller vad han hette därborta i Kiev).
Vilken out- tömlig, text a t t utveckla!
(Det är också söndag och stöpregn i dag, predikoväder.)
Tidningarna fördöma enstämmigt: Guds röst liar talat, mänsklighetens samvete!
.
.
.
För- döma mordet: nej hör nu, i vilket tidevarv sker detta, liar vi kommit så långt, ända in i Leonhard Franks paradis » Der Mensch ist gut »? ...
Mordet på general von någonting: där har vi kärnan, en rangperson, en militär rangperson, en preussisk militär rangperson har blivit våld- samt avdagatagen - det förefaller som brott mot naturlagarna och allt vad vi aktar heligt därtill att slikt får ske.
Det ä r en lättnad för vår fasa, det rehabiliterar i någon mån världsordningen att våra lärare och domare enstämmigt fördömer den- na oerhördhet.
undra huruvida den angloindiska regeringen utförde sitt värv a t t lugna befolkningen så grundligt.
att den aldrig knyster mer, eller om i motsatt fall hinduer och mu- hammedaner äro livligt sysselsat- ta a t t bakom avskiirna telegraf- trådar förgöra varandra och re- geringen.
Det sannolika är väl, a t t det hela inte hade s i stora propor- tioner, soin telegrammen utmåla- de, men att det ansågs lämpligt att, preparera opinionen och visa hu- ' rudant det folk i verkligheten ser ut, som begär a t t få styra sig själv.
Men funderingarna över det sammanhangslösa i nyhetssprid- ningen ledde till en önskan att för Tidevarvets räkning knyta vid den indiske profeten Gandhis historia.
där den slöts i den sista a v de i Tidevarvet publicerade Gandhiar- tiklarna, nämligen vid lians fri- givning ur den engelska regerin- gens fängelse.
Ur olika engelska och amerikan- ska källor, huvudsakligen Man- chester Guardian och The Survey samt den svenske missionären Pa- ul Sandegrens artiklar i Svenska Dagbladet är materialet hämtat till följande redogörelse för v a d som skett och sker omkring Gand- hi efter frigivandet.
En amerikansk kännare av in- disk politik påstår, a t t den engel- ska arbetarregeringen vid sitt till.
träde till makten frigav Gandhi icke emedan lian höll på att dö ef- ter blindtarmsoperationen han ge- nomgått, utan därför a t t den an- såg, 7 okt.
1918.
Rörande att se de tysta och spända läsarna framför tidningarnas uppspikade affischer.
Så står de nu bävande och förtviv- lade över hela Europa.
I dag hörde jag bakom mig en kvinna av folket: » De säger att det beror på den där Vilson » ... 1 nov.
1918.
Händer verkligen så mycket som försiggår?
Man törs inte tro det och man vet inte ens om man liar skäl att önska det.
F y r a års stillestånd, tycker man nu, och så störtar allt på en gång - det är så att till och med jag läser tele- grammen varenda dag.
När jag vid middagen får vänta några minuter på efterrätten eller kaffet säger jag leende: » Ja världshistorien går for- tare., 7 jan.
1919.
Roosevelt och Hertling anmäldes döda i dag, och antagligen liar ingen själ utom möjligen de närmaste anhöriga vibrerat inför den likgiltiga nyheten.
Nekrologer har över huvud slutat upp att in- tressera.
Dels har döden blivit all- mängods, under det den fordom tycktes utgöra en distinktion för berömt folk; dels har vi väl också börjat finna varandra så jämmerli- ga att frånvaron av den ena som den andra lätt kan bäras.
Bara ett a t t den indiska frihetsrörelsen under hans fängelsetid slutgiltigt kommit på andra vägar och i and- ra händer.
Med andra ord, man ansåg a t t Gandhi var oskadlig.
Vi erinra oss, a t t Gandhi fängsla- des i mars 1922 kort efter det lian avblåst förberedelserna till den lydnads- och skattestrejk, som för- bereddes över hela Indien.
H a n erhöll sex års enkelt fängelse efter a t t ha erkänt sig skyldig till a t t ha predikat disaffection, alltså motsatsen till tillnivenhet, mot engelska regeringen.
Fängel- selivet tog hårt på.
det sista av hans krafter dem han uttömt re- dan förut, tjänande Indiens folk.
E f t e r den improviserade ope- rationen såg det några dagar ut, som om han icke skulle ha långt kvar.
Hela Indien låg på knä och bad för lians liv, var och en till si- na gudar, stundom bådo de olika religionsbekännarna gemensamt.
Då frigavs lian, blev frisk.
Han kunde se sig omkring i sitt Indien och konstatera vad som hänt un- der lians fängelsetid.
Vad hade då hänt, som i regeringens ögon kun- de göra oskadlig en ledare, en pro- fet, så älskad, att något motstycke väl knappt kan uppletas var man än söker bland folk och tidevarv?
Helt enkelt det, a t t Indiens fri- hetsrörelse gått över från profe- tens händer i politikernas.
Gandhi följde ju i sin frihetskamp orubb- ligt en bestämd taktik mot den en- gelska regeringen, dess represen- tanter och institutioner, och det
T I D E V A R V E T inkonsekvens och partiegoism hos mig.
Det var ju alldeles tvärtom, men vad skall man göra Man kan inte rätta alla missför- stånd Världsfreden och husfriden.
Fru Lövstrand som upprorets symbol.
Du måste komma och se mina barn, sade patronen tog min resväska och förde mig till bilen.
Jag reflekterade ett ögonblick: varför måste jag d &amp;?
Men så erinrade jag mig, att jag sagt alldeles detsamma på den tiden jag hade ett att visa och sålunda plågat i onödan och av tanklöshet männi- skor som skydde andras barn.
medan det smärtade dem alltför mycket att påminnas o m sin saknad.
och så beslöt jag att följa med.
Helst som f r u Andersson var så trött att hon säkert skulle välsigna mig, o m hon sluppe tänka på värdinneplikter.
till dess jag nästa förmiddag besökte henne före avresan.
Patronen körde själv.
annars skulle han nog ha vridit sina händer.
- Vart vill du hin?
sade han, har du blivit alldeles tokig " Vem har lärt dig den visdom d u förkunnande i Öster- och Väster Vallby?
Livet?
Men livet lär en ju precis raka motsatsen!
Där ser man följden av att ge kvinnorna rösträtt Gud- skelov alt de flesta inte begagnar den utan låter oss låna den!
Men s k e n finns ju ändå, att de och dina gelikar skulle kunna få tag i dem och så fullt lagligt lägga lan- värnlöst.
Vet du vad jag har fått för Del fick jag nogsamt veta följande mor- ide?
Jag skall föreslå mitt parti att ta gon, då patronen sände in till mig med upp som programpunkt upphävande av tebrickan ett det mest fantastiske referat kvinnans rösträtt av milt föredrag kvällen förut, et var - Det kanske ni kan genomföra med icke elakt direkt, det okvädade icke, men deet blaskade ur och strödde uppfångade hjälp av kvinnornas röster sade jag - Nej, det kan vi inte, men vi kan samla fraser huller om buller i texten.
Och s o m röster på programmet bekant.
ord ta en viss färg av sin om- - Tänk då, a t t jag lärt dig så mycket givning, de betyda inte alltid detsamma.
Det som att kvinnan?
rösträtt kan löna sig att talade om min ljusa syn, minn utopiska drömmar och verklighetsfrämmande upp- upphäva.
Samtalet fördes i skämtsam ton och in- fattning min välmening och mitt behagligs gen visste riktigt hur mycket allvar som framställningssätt.
Sedan sålunda referen- låg bakom den andres ord.
ten uttömt sitt ringa förråd av giftigheter Patronen?
gård och hans hustru voro över mig.
slutade han med att säga att båda mycket tilltalande friska, lantliga och publiken väntat sig något annat och gått välkommande.
Den mörknade och tunga besviken bort.
Jag kan inte förstå egent- auqstigrönskan omkring huset upplystes ligen för en publik behöver bli besviken innifrån av den stora lyktan över ingån- över att få höra något annal än vad den gen, och det var mycket vackert.
M~~ kun- kan utantill.
Men så är det.
de icke skilja på lövens skuggor och lö- Hos f r u Andersson vore några bjudna ven själva, verklighet och fantom flöto i på att komma och träffa mig.
Varför jag hop.
reste tidigt från min första kärlek, som Jag måste se era barn, sade jag, för sades tänk, jag var lite sentimental vid att förekomrna henne, Då såg hon på mig tanken på att återse dig, ä n k a och allting.
och jag på henne, och jag tror att vi för- Men det gick fort över.
stodo varandra fulkomligt, ehuru hon in- vi mötas vid Filippi, sade jag, och så genting svarade, blott nickade och bad mig reste jag i väg, Men jag tror inte vi mötas dödsfall av alla i världen skulle gö- följa med.
Ljudlöst öppnade hon en heller Ty jag tror att även hans för och förde mig in till rummet med tre små skräckelse kommer a l l gå för t över, och ra krasch: Wilsons.
14 febr.
1919.
Det generar mig sängar.
Där var en doft a v barn och träd- sen kommer han att leva trygg vidare i att jag har brukat den gängse glo- gård i fönstren låg päron och meloner sin värld, mer isolerad och verklighets- och grenarna prasslade utanför lika stilla främman de ä n han har en aning om san » meningslöst » om salig världs- som barnens andedräkt vi stodo under till dess att måhända verkligheten kriget.
Dels för att en mycket god några ögonblick orörliga och betraktade och klar mening yppade sig ur vil- vad v i såg a v de sovande, mitt hjärta var lervallan, dels och synnerligen där- fullkomligt stilla, utan uppror och avund genast vänner för livet.
N u har männen det 5 Vad vitaminlitteraturen lär oss.
Samtidigt med (och på grund a v?)
kvinnornas inmarsch på e n mängd nya levnadsbanor h a r det uppstått nästan en kult av d e t husliga ar- betet, Så att man ibland tycker det närmar sig pjosk.
Men vi k a n dock ej komma ifrån det sakförhål- landet att det dagliga brödet spelar en högst betydande roll för vårt väl- befinnade och vår arbetsförmåga.
Och det h a r blivit en n y samhälls- plikt lör dem, som ha andras nä- ring på sitt ansvar, att följa med sin tid, inte bara trampa på i gamla * in- gor utan ta del av nya upptäcker på området, så långt det ä r möjligt.
Vetenskapen sysslar i själva ver- ket mycket med vår mat nu för ti- den, vilket vitaminläran bevisar.
alla fall högst påtagliga genom si- na verkningar.
Vid brist på det ena eller andra sla- get vitaminer få vi otrevliga sjukdo- mar såsom engelska sjukan skör- bjugg den österländska beriberi el- ler också » allmän s v a g h e t som o f t a beror på vitaminbrist i lindrigare form och som skulle kunna undvi- kas, om vi sammansatte vår föda på ett förnuftigt sätt!
I n t e mindre ä n två böcker med ' titeln » Vitaminer » sågo dagen i vå- ras, och jag vill härmed fästa upp- märksamheten på dem.
Den ena är författad av Professor v. Euler och vänder sig till en kemiskt och och ändå inte likgiltigt eller förhärdat.
vadat genom blod och järn, sade han så vidskepelse men allt f å r d e t a v här inför dessa små, vilkas öde berodde jag tänker säga, när folk ondgör sig över mig den stund jag vill, Visste jag av ni^ alla vuxna dag för dag, vilkas den här kvinnolistan och det står jag så hade jag för.
inte det länge?
Jo, men man blev framtid bereddes av oss så förtumlad i huvudet av kanon- här ett ögonblick av fullkomlig visshet om Vi räntade länge, sedan sju av de in- a t t min insats för deras öde måste vara bjudna infunnit sig, men den åttonde kom braket a t t m a n glömde sitt eget just del arbete jag nu söker utföra.
Detta aldrig och inte de andra heller De sade namn.
bragte mig närmare milt eget döda barn några vänliga ord till mig om mitt fö- En ny sorts fre- än jag varit på länge.
Och däriör ä r jag redrag 11 mars 1919. stelse att slåss med: var det inte en glad att jag kom till patronen på Storsjö.
- och så utmärkt referat sedan!
var den Men när jag suttit vid hans bord en allmänna meningen.
yttring av den moderna s å stund den kvällen, började jag undra, om Då isades mitt blod, och jag fann alltihop f å f ä n g a n att blåsa upp detta krig min egentliga mission bestod i att väcka förspilld moda.
Det vore bättre all jag till d e t största och gräsligaste a v alla de politiska lidelserna hos mina motstån- gåve upp och droge mig tillbaka till mitt och denna generation till den olyck- Fru Berg slog hop händerna över lille hus igen för all Övertänka hur man Allteftersom sin man som hittills förklarat, alt han bör uttrycka sig i en valrörelse.
Yen jag ligaste som levat?
inte ämnade röra ett finger för valen.
N u märkte.
a t t jag inte var en fri person ransoneringen lindras n y k t r a r m a n skulle han ett tu tre blåsa till samling mot mera.
En rörelse var satt igång kring mitt till och b ö r j a r pröva sitt skarpsinne mig.
Och ' du får hjälpa till, sade mot mera han lummiga Iandskapsnamn, för och emot, ett på den här oerhörda världssmärtan till sin fru, du får ta husets fruntimmer händelseförlopp höll på att utveckla sig, dare.
som m a n v a r s &amp; stolt över att ha benådats med.
Dåliga nerver o c h viktigmakeri Denna reaktion måste m a n vak- samt motarbeta, Vårt lidande var ingen Iögn, och nykterheten som nu.
.
.
med att hustru rösta.
opponerade sig.
Hon Men dig hans påstod att hon lagt ner ett vidlyftigt ar- bete förra valen på sina jungfrur och de hade alla sagt: ja, frun, vi förstår att högern har rätt.
Men när hon sen frågade hur de röstat, så hade de tagit de so- hotar oss ä r slöhetssymtom, fanta- cialdemokratiska listorna, för det hade de.
ras fästmän sagt åt dem.
så det är myc- sins avmattning Och köttets uppres- ket bättre att låta d e m vara.
sade hon, och det höll jag då med henne om, fast n i n g mot anden.
att patronen påstod, alt det var den grövsta var avståndstagandets t a k t i k.
En indisk frihetskämpe av s a t y a g r a h i s religiösa broderskap måste a v s t å f r å n all beröring med den f r ä m - mande regeringen, f i c k e j t i l l h ö r a dess armé eller ämbetsmannakår dess p a r l a m e n t eller lokala styrel- ser, icke s k i c k a s i n a barn i dess skolor, icke köpa utländska t y g e r, kassa ge- icke f y l l a regeringens nom bruk av skattelagd s p r i t el- ler skattebelagda droger.
Sedan Gandhi blivit b r a g t till tystnad v a n n en a n n a n r i k t n i n g ö v e r h a n d e n Denna v i l l e icke ge- nom a v s t å n d s t a g a n d e u t a n genom erövring av de engelska institiitio- nerna i n n e f r å n göra engelsk rege- ring o m ö j l i g Deras t a k t i k var den politiska obstruktionen, a l l t s å den- samma som de t y s k a kommunis- terna använde i riksdagen den 22 för- a u g u s t i då de omöjliggjorde h a n d l i n g a r n a och de tyska delege- rades redogörelse för Londonkon- ferensen.
Förra hösten f ö r r ä t t a d e s val till d e t indiska p a r l a m e n t e t.
Gandhis f ö r r a grupp de s. k. s v a r a j i s t e r n a sökte och vunno röstmajoritet in- om d e t s a m m a Den använde d e till att, säga b l a n k t n e j till alla den angloindiska regeringens anslags- nden och l a g f ö r s l a g Och tvang icekonungen och hans rege- r i n g att t i l l g r i p a utvägen a t t s k r i - va ut skatter och lagar utan parla- mentets samtycke.
E f t e r d e t t a kunde d e politiker, som tagit ledningen e f t e r Gandhi; ställa sig upp och s ä g a: se, sådan dem som jag inte kunde avbryta Det var helt enkelt så, att en upprorsfana hade höjts, på den stod av en tillfälliphet, mitt namn men det gällde något mycket mera än Om jag bleve vald eller icke.
Då vi sutto och talade inne i fru Anders- sons förmak, blev det klart för mig att bland allt annat som det gällde nu, var det kvinnornas rätt att rösta hur de ville och på vem de ville, och det var ingen självklar sak, det var något oerhört.
.
, Det var en oförskämdhet och en skamlöshet och en är d e n självständighet, som E n g - folkomröstning på dem.
Om den- l a n d gav I n d i e n e f t e r v ä r l d s k r i - n a begäran avsloges, skulle p a r t i - get!
Här råder ju d i k t a t u r.
D e t t a e t s r i k s d a g s m ä n s t ä l l a s i n a platser var e n politisk seger, e n som, till f ö r f o g a n d r och starta civil dis- ehuru o f r u k t b a r i m p o n e r a d e på obedience, l y d n a d s v ä g r a n Å s i n s i d a ville i n t e politiska le- s e g r a r n a s j ä l v a, så a t t d e definitivt förklarade a t t obstruktionsmeto- d a r n a överge s i n a obstruktionsme- d e n var v e r k s a m m a r e än Gandhis toder.
E n d a s t om dessa v i s a s i g overksamma, skola tir f ö r e n a s i g avståndstagande.
De h a g j o r t s t o r a ansträngnin- med Gandhi för a t t s ä t t a i g å n g gar a t få Gandhi a t t med s i n auk- l y d n a d s v ä g r a n Då m a n alltså icke t o r i t e t s t ö d j a den n y a politiken kunde e n a s om e n politik, beslöt men förgäves, G a n d h i var icke a t t G a n d h i a t t den allindiska kongres- r u b b a Han har under l å n g a Ar sen, som e n g å n g beklädde honom och under mycket grubblande fun- med suverän m a k t a t t leda frihets- n i t a v s t å n d s t a g a n d e t vara v ä g e n rörelsen, skall få döma mellan ho- a t t i politisk h a n d l i n g o m s ä t t a s i n n o m och hans forna medhjälpare.
l i v s å s k å d n i n g Och h a n är överty- Man t r o r, a t t de bildade elementen gad, a t t d e t t a ä r den f o r m f ö r strid.
i n o m kongressen, som äro lidelse- som för till seger.
Han anser a t t fullt r o a d e (om i n t e a n n a t) av po- obstruktionsvägen egentligen att fullt är litik och a v a t t lägga krokben för e n våldsmeod.
S ä k e r l i g e n t e r d e n regeringen, skola förmå den indis- sig för h a n s f r u k t a n s v ä r d a upp- k a f o l k s a m l i n g e n a t t föredra r i k t i g h e t oärlig, som d e n också är.
den politiska vägen f r a m f ö r Grand- Under överläggningarna föreslog his.
Gandhi ledarna av s r a r a j p a r t i e t Så skulle då, i den m å n kongress- inom i n d i s k a p a r l a m e n t e t, a t t par- beslut kunna påverka rörelser, led- lamentsledmöterna i stället för a t t n i n g e n a v d e n i n d i s k a frihetsrörel- votera emot alla regeringsförslag sen gå f r å n dess skapare i a n d r a skulle s j ä l v a l ä g g a f r a m följande händer Men detta ä r blott en f a s f ö r s l a g: a t t v i d alla i n k ö p a r t y g i utvecklingen Det ä r möjligt, a t t för s t a t e n s r ä k n i n g endast f i n g e de bildade i n d i e r n a f ö r e d r a g a e t t användas handspunna och hand- politiskt p a r t i framför e n rörelse vävda i n d i s k a t y g e r; a t t ilet skulle men d e t oöverskådliga och omätliga läggas i n f ö r s e l t u l på u t l ä n d s k a i n d i s k a folkhavet k a n a l d r i g vin- t y g e r; a t t r e g e r i n g e n skulle avstå nas e l l e r röras av denna partipo- från alla inkomster av s p r i t och litik, g e n o m vilken Indiens poli- o p i u m a t t regeringen skulle ned- tik, så sublim under Gandhis led- skriva ’ skulle kostnaderna f ö r armén.
O m ning, nu blivit lik vanlig politik.
regeringen sådan n e j till dessa f y r a Gandhis n a m n och personlighet skulle p a r t i e t begära dyrkas a l l t j ä m t av folket, om det punkter I.
som ha ont om tid och ej hinna stu- dera hela den lilla b o k e n som dock ej har mera än något över 2oo sidor.
Här få vi lära oss om frukters och grönsakers betydelse i vår nä- ring, om mjölk och smör, kött och fisk m. m. och inte minst om fisk- leveroljan, vars kända kraftiga ver- k a n p å barn beror på dess ovanligt höga vitaminhalt.
Boken borde inte minst studeras av jordbrukare, ty den i fråga innehåller om djurens synnerligen uppfödning goda råd ur sor u. Wendt Ar mindre vetenskap- vitaminsynpunkt till båtnad för ligt lagd går inte så vidlyftigt in på m ä n n i s k a n; för djuren själva med de många problem och frågor, som för resten!
ännu föreligga i vitaminläran, men Kapitlet om Vitaminerna i mo- ger oss i ställning och klar upp- ett ledigt språk de derns och barnets näring hör även bryter in över hans oförberedda huvud.
Herr Andersson och jag däremot blev den för att synpunkten är förfelad.
In- Det var,,, * om den stämning i vilken jag länge, så nu tycker jag att kvinnorna kan genting har en mening - det är seg levat denna dag icke bröts men stegrades få försöka rad de kan göra Det är vad Wendts Överblick över våra födo- ämnens särskilt vitaminhalt rekommenderas til genomläsning för dem, dörr där ---- Utan vitaminer kan vi i själva verket inte leva: namnet är sammansatt med latinets vita-liv.
; utmärkt viktigaste praktiska lärdomar som vi behöva på forskningens nuvaran- &amp; ståndpunkt.
Den lär oss först en hel del om vitaminernas indelning och upp- komst.
Det är växtriket som pro- sub- decerar dessa underbara vad s &amp; man nu stanser eller ämnen, dem, hittills e j skönjba- ra för ögat eller mikroskopet men i skall kalla till bokens viktigaste I en intressant avdelning behand- las avitaminoserna, d. v. s. de ge- nom vitaminbrist, uppkomna sjuk- domarna med talrika illustrationer Eftersom all uppvärmning, skak- ning och lagring tyvärr verkar för- ' svagande på vitaminerna ä r det vik- att i frukt- och grönsakstider tigt k finnas.
r a f t i g t utnyttja de möjligheter som I den matordning som råder vid fräckhet och ett tilltag.
och nu skulle delta de, flesta allmänna inrättningar, in- upprorsförsök kvävas i blod.
Det var inte te minst stora sjukhus, märker man underligt, att flera av de bjudits till överläggningen, som strejkade, sällan tecken till vederbörandes för- fruar in- och endast sådana kommit, vilkas ställ- ning var stark i hemmet, eller vilka ingen m a n hade.
I hela denna historia var fru Andersson och hennes kamrater de intressanta, icke jag.
Liksom till exempel Zola, när han a~~ ståelse för den forskningen.
Råa moderna frukter närings- och h ä r t, ex., som ur vitaminsynpunkt äro så värdefulla, utgöra en absolut okänd företeelse på en allmän sjuk- husmatsedel - Det naturligtvis i viss mån en ekonomisk fråga men skrivit J ' accuse, häpnade fru Andersson inte enbart, gammal slentrian har själv över den effekt hon åstadkommit också sior skuld.
genom att starta en kampanj för min lista H ä r finns alltså ett rikt verksam- och dra mig till Vallby.
Hon hade tänkt betsfält för kvinnlig energi: låt oss att vinna kvinnorna för mig och för fre- inte gräva ner oss i husligheten, men den, och fann att det blåste upp till storm.
låt oss studera vad vi kan av de lär- Kvinnorna fingo inte ro att överväga sin des teorier för att omsätta dem ställning till själva sakfrågan.
De måste först i våra hem men sedan också svara på en annan fråga: vill ni göra era i samhällets institutioner män emot ' vill ni för er dröm om världs- freden riskera själva husfreden?
Märta Tamm-Götlind.
Nu får vi se hur många som vågar till slut, sade fru Andersson.
åter blir e n våg a v religiös frihets- rörelse b l i r den genomträngd av Gandhis anda.
H a n s g r u n d s y n h a n s handlin- gars u t g å n g s p u n k t ä r så helt a n - norlunda ä n politikernas i v a n l i g mening.
Tänk e f t e r!
Ä r icke h a n s program politik, ja stor politik, r ä t t r å d i g a r e, ä r l i g a r e mot f i e n d e r och vänner, obevekligare och till slut också klokare?
Frihetsrörelse betyder för honom d j u p a s t taget e t t a r b e t e på befrielse f r å n d e bör, dor d e o f r i a bära i s i n a svagheter, fördomar, passioner ock laster.
Den y t t r e frilirten f a l l e r den till, som e r ö v r a r den inre.
D ä r f ö r ä r g r u n d e n för Gandhis f r i h e t s p r o g r a m e t t moraliskt Pro- g r a m, på v a r s genomförande hetsverket vilar.
Det rande fri- innefattar: å t e r g å n g till det enkla, handspun- na och handvävda tyget och bort- läggande a v de importerade, ma- skinviivda t y g e r n a - alltså a r b e t - samhet, e n k e l h e t självförsörjning.
Förbud för s p r i t och opium.
Enig- het m e l l a n hinduer och muhamme- daner.
E r k ä n n a n d e f r å n de högre k a s t e r n a s sida av p a r i a s och deras upprättelse och höjande.
K a n någon hysa tvivel om a t t ett e n a t självförsörjande indiskt folk, som beslutsamt a r b e t a r på a t t befria s i g f r å n beroendet av be- rusnings- och bedövningsmedel och upptagit bland sig som svaga- re bröder de hittills orena och för- kastade, skulle vara värdigt den politiska f r i h e t e n och nå den utan vapenskifte?
I ' ' F:a Em l i Bäcklin G L A S M Ä S T E R I och RA MA F FÄ R 1 AD.
FREDRIKSTORG 1 s T o c K H o L M GOTT ARBETE!
BILLIGASTE PRISER!
Telefoner: Söd.
318 21 &amp; 23721 M Ö B L E R i olika modeller och träslag, Billiga priser.
Egna snickeri och tapetserareverkstäder Björks Möbelaffär.
Gamla Brogatan 30, Stockholm.
Telefon 8841.
Mannen som älskade sin hustru.
Av T.
M. MORROV.
Översättn.
för Tidevarvet.
Fram mot män= niskoskolan.
(Forts. fr. sid.
1.)
Han älskade inte sin hustru.
At- Det föreföll henne så, men hur det minstone sade han henne aldrig att var, fastän han kunde ha dött för blick för mänskliga och medbor- henne, så kunde han inte säga dem.
gerliga förhållanden " - men utan han älskade henne, vilket för kvin- Efter någon tid kom barnet, och examen, titel eller ens betyg!
nan betyder detsamma.
Saken förhöll sig så.
Han arbe- hon talade inte mer o m saken.
Men Det är d e n skolan f ö r a l - tade mycket strängt i sin ungdom, hon var alltid medveten om det fak- l a och på a l l a stadier v i ville kämpa för!
Den skolan f å r inte ha och hans utsikter att träffa unga tum, att han aldrig hade sagt » jag bråttom, inte ens därför a t t den älskar dig », och hon var aldrig rik- skall samla kunskaper å t e n föl- flickor voro små.
Vid trettio A r s ålder var han ägare tigt säker på om han gjorde det jande, högre skola.
Den får inte av en bra farm och var dessutom eller inte.
Det såg ut som han gjorde arbeta f ö r det slags kunskapsmått, lätt kan mätas vid e n examen.
en man med gott anseende, men han det, men om det var så, varför som Den måste ha den största möjliga betraktades som en inbiten ungkarl.
kunde han då inte säga det?
frihet med avseende på ” lärokur- Det kom fler barn, och de växte sernas ” behandling, för a t t alltid Så mötte han Mary Pringle och blev med ens som en omvänd hand.
upp och gifte sig och kommo u t i ha rätt och råd a t t låta psykologis- Hon var fem år yngre ä n han världen och fingo själva barn.
Jim ka och individuella synpunkter gå före alla andra.
men redan vid tjugufem Ars ålder ' och Mary blevo åter ensamma i det Det är för denna verkligt demo- börjar en flicka bli rädd för att hon gamla huset, en stackars gammal kratiska skola v i vilja kämpa, d å vi skall sluta som gammal mö.
Hon man med reumatism och en liten vit- nu s t å inför uppgiften a t t " ordna " fann denna unga man rätt besynner- hårig dam med ett milt ansikte.
vårt skolväsen.
Skolkommissionen lig.
Han visste inte hur han skulle Så dog Mary en vacker dag.
Alla har på alla punkter värnat om och tala eller vad han skulle tala om.
barnen kommo hem och voro myc- framfört dess yttre betingelser och Men han var värd att ta vara på.
ket deltagande .stackars pappas, sa- krav - för denna dess gärning bö- j a v i oss med erkännande.
Men och hon lyckades bli förälskad i ho- de de » vad han kommer att sakna likafullt är d e t för denna verkligt henne ».
nom.
demokratiska skolas skull, som vi Natten före begravningen ville alla radikalt m i s t e bryta med de ten- Och hur det nu kom sig, bestämde de sig för att gifta sig.
Men han barnen sitta uppe och vaka, men denser, som redan äro s t a r k a i ti- dens skolväsen, men som funnit sade henne aldrig att han älskade len gamle mannen ville inte tillåta sitt skarpaste uttryck i skolkom- henne.
I själva verket var han det.
u n i- missionens hetänkande: » Nej, nej », sade han, » lämna oss f o r m i t e t e n och b y r å - blott alltför övertygad om det, ty, hon var den enda flicka han någon- ensamma denna sista natt, vi få vara k r a t i s e r i n g e n, som vill sin lärt känna närmare, och Kär- illsammans.
Och så lämnade de göra läraren till en a v statens tjänstemän; l ä r d o m s s m i t- lek är ett sådant stort ord.
Han honom ensam med sin döda.
t a n från iden gamla lärdoms- kände allt detta i sitt hjärta, m e n ' Han satt i det tysta förmaket där skolan in över barndoms- och om det gällt hans liv skulle han inte Mary Iåg på en soffa färdig att Iäg- realskola; den hänsynslösa kunnat ge uttryck å t det.
Och det gas i kistan, som skulle komma på a r b e t s h e i a s t n i n g e n, till dock den oerhört grannlaga per- det ä r den fria skolan - e j den ytterlighet skärpt genom avgångs- sonliga konsten a t t i r ä t t a ögon- statsmonopoliserade - som genom morgonen.
var kanske väl, ty det är inte troligt Klockan i matsalen slog tolv och examen i stället för avgångsbe- blicket, i r ä t t sammansättning och statens stöd och under dess inspek- att någon kvinna skulle känt sig t y g, som i realskolan drabbar i r ä t t proportion l å t a praktiskt och tion bör få v ä x a så vida och djupt ett och två.
Han satt ännu kvar.
dillfreds med en sådan förklaring.
den ålder, som sämst fordrar psy- teoretiskt arbete befrukta vartan- ned som möjligt, och slutligen till Plötsligt reste han sig osäkert och kisk ansträngning; överhuvud ta- nat, om det också skall hämtas Emilia Fogelklous syn på nödvän- Så gifte de sig När de sutto till- sammans på kvällarna kunde det tårarna kommo honom i Ögonen.
get e s a m e n s v ä s e n d e t, från så olika världar, a t t de till sy- digheten a t t bereda v ä g för den hända att han lade sin a r m omkring Han stapplade fram till sin hustrus som egenmäktigt vill gallra u t be- nes e j h a det minsta med varann pedagog a v Guds nåde, som k a n gåvningarna för de högre studier- bryta den r i d a n d e intellektuella henne, och hon kunde smyga sig in- kropp och knöböjde vid hennes si- na - säkerligen b e h ö v a s a t t göra.
En fri, ständigt inifrån sig för- förhäxningen!
till honom och säga: » Jim, älskar da.
Så smekte han det döda an.
" obegåvade " vid universiteten li- nyande skola, understödd och över- H a n s L a r s s o n: Skol- du mig?, Och han försökte und- siktet och sade: » Mary, min Mary kaväl som " begåvade " i verkstä- vakad av staten - det vore idea- f o r m e r och skolkur- der, fabriker och ” på landsbygden "; let.
Men där den f r i a skolan ej s e r. Alb.
Bonnier 1922.
P r i s 2:25. vika att ge ett direkt svar genom att vad jag älskade dig! » Och det tyckes honom, så som och slutligen, men e j minst av- räcker till a t t rymma eller a t t h a K a r l P e t a n d e r: F r i s k o - kyssa henne.
Men d å fylldes hen- siktenntt s t r y p a d e n f r i a nes ögon av tårar och hon bönföll: hon iåg d ä r i rummets dämpade be s k n 1 a n, som dock alltid liar så något a t t ge d e hungrande skaror- l a eller statsmonopol?
P.
A. Nor- na, d ä r måste ju staten t r ä d a in.
stedt &amp; Söner 1922.
P r i s 1:75.
» Nej Jim, inte så!
Jag vill du skall lysning, att det kom ett underligt be mycket större eggelser och möjlig- Men den kan sörja för, a t t så stor E m i l i a F o g e l k l o n: säga: Jag älskar dig, just de tre or- låtet uttryck över hennes ansikte heter a t t bryta sig u t ur varje rörelsefrihet som möjligt ges dess Människoskolan.
Brännande frå- återvändsgränd, än vad den stan- arbetare i skolans, d. v. s. i livets gor n:r 5.
Svenska Andelsförlaget den.
Det ä r så lätt att göra det .. ett som han aldrig sett där förr.
dardiserade statsskolan har.
‘ och framtidens tjänst.
1924.
P r i s 0:75. liksom skolan överhuvud bör vara ett tidens andningsorgan u t i Till synpunkternas hrrikande framtidens luft, så har alltid den och fördjupande hänvisas till NY STUDIECIRKEL.
fria skolan varit skolväsendets Svenska Läkarsällskapets uttalan- I Jämshög, Blekinge, bildades ef- andningsorgan i samma bemärkel- le med anledning a v Skolkommis- ter ’ föredrag av fru Ellen Hagen en se.
sionens förslag.
vari påyrkas en studiecirkel.
Säkert har det för många ung- bättre fördelning a v fysiska och Ombud på platsen för Frisinnade domens vänner blivit en d j u p och psykiska uppfostringsmedel samt Kvinnors Riksförbund blev fröken bitter besvikelse, a t t den stort bestämd front mot examensväsen- Maria Janson, kommunalfullmäktig, tänkta lagen a v 1918 om de prak- det; vidare till H a n s Larssons medlem av nykterhetsnämnden och tiska ungdomsskolorna i så hög många lysande synpunkter och fattigvårdsstyrelsen.
grad blivit en död papperslag.
Är uppslag, särskilt angående vikten Studiecirkelns första studieämnen det månne e j därför, a t t ingen av a t t skolformerna ge rum för en gått förut ständigt fortgående inre reforme- bli måhända Tidevarvet och Brän- Torsten Rudenskiöld nande frågor n r 5 och n r 6, d. v. s. och satt liv och ande i saken, gjort ring, så a t t de stora skolreformer- Människoskolan av Emilia Fogel- den till en ” rörelse ” - a t t det fun- na ej bliva a v nöden, samt angåen- klou och Ett nytt försvar av Mia nits och finns för litet av fritt de studentexamens uppdelning i skapande, personligt initiativ där- ett - eller fåämnesexamina, Leche och Elin \ Vägner.
sär- inom.
Har staten månne gjort allt skilt för a t t underlätta d e olika vä- Tidevarvets vänner bedjas a t t för a t t framlocka och uppmuntra garna, erkannerligen självstudiets med råd och dåd bistå vår repre- sådant personligt initiativ?
De väg fram till ett mål; r i d a r e till sentant, fröken Anna Lisa Hjort.
praktiska ungdomsskolorna kräva Karl Petanders motivering a v a t t.
Mötesplatsen.
ANDRA DELEN GETINGEN R O M A N av E.
L. VOYNICH Skeppsluckan stängdes och Arthur klättrade upp på ett oljefat för att äta sitt fläsk och sina skorpor.
Sedan kröp han ihop p i det smutsiga golvet, och för första gången sedan han var barn, somnade han utan att ha bett sin aftonbön.
Råttorna sprungo om- kring honom i mörkret, men varken deras buller eller fartygets krängningar eller stanken av härsken olja kunde hålla honom vaken Han frågade lika l i t e t efter dem som efter de sönder- slagna idoler, vilka blott i går varit gudar som han dyrkat och vördat.
Tretton år senare.
I.
En afton i juli, 1846, sammanträf- fade några vänner i professor Fabri- zis hem i Florens for att diskutera en del riktlinjer for det politiska arbetet.
Flera av dem tillhörde Mazzinis parti och nöjde sig inte med mindre än en demokratisk republik och ett Förenat Italien.
Andra voro monarkister och vi- dare fanns där liberaler ov olika schat- teringar.
Men i en punkt voro de alla eniga, i missnöjet med censuren i Tos- kana, och den populäre professorn ha- de sammankallat mötet i hopp om att man beträffande denna fråga skulle kunna få till stånd en timmes diskus- sion, utan att man råkade i luven p i varandra.
- Vi kan aldrig starta en tidning, hade den dramatiske författaren Lega sagt, om vi inte får en ändring i tryck- frihetsförordningen.
Han förklarade nu de teorier han betraktade som rik tiga och vilka i praktiken borde till- teckna den.
Men varför kan vi inte lämpas av ed liberala skriftställarna.
ha både petitioner och broschyrer?
- Det var inget tvivel om, inföll - Därför att broschyrerna skulle en gråhårig jurist, att vi inte bör ta- göra regeringen så rasande att den al- ga tillfället i akt.
Men jag undrar drig skulle bevilja petitionen, sade om publicerandet av broschyrer kom- Grassini.
mer att göra någon nytta.
De kom- Galli, som var neapolitanare, reste mer bara att irritera och skrämma sig och kom fram till bordet.
regeringen, i stället för att vinna den - S i äro på fel spår, mina herrar, över på vår sida.
Om myndigheterna sade han.
Att stämma regeringen börja betrakta oss som farliga agita- till vår fördel gör ingen nytta.
Vad torer, är varje möjlighet utesluten att vi måste göra är att få till stånd en få dem till bundsförvanter.
revolt bland folket.
- Vad anser ni d i att vi bör göra?
- Det är lättare sagt än gjort.
- Petitionera om tryckfrihet.
Hur tänker ni börja?
En mörklagd man med intelligent - Och det frågar du Galli om.
utseende vände skrattande på huvu- Han skulle naturligtvis börja med att det.
knacka in skallen på censorerna.
- Och ni tror att det lönar sig - Nej, det skulle jag visst inte, sa- med petitioner, sade han.
Jag trod- de Galli.
Om man råkar komma från de att fallet Renzi skulle kurerat alla södern inbillar ni er alltid att man som ha några tankar i den riktningen.
inte tror på andra argument än kallt — Grassini röstar alltså för, peti- stål.
Mina herrar, vad jag har att tioner, avbröt professorn, och Galli säga är intet yrkande, utan endast ett röstar emot dem, men vad säger ni, förslag.
Den nye påven har beträtt en d:r Riccardo?
ny linje när han lovat amnesti å t alla - Jag ser ingenting ont i en pe- politiska brottslingar, men enligt min tition, och sätter Grassini bara upp mening innebar den allmänna glädjen den, skall jag hjärtans gärna under- häröver en praktisk fara.
Det ser ut som om människor tänkte att om vi bara kastar oss i påvens armar skall han föra oss till det förlovade landet.
Utan tvivel har den helige fadern hand- lat i den bästa avsikt, men hur han skall kunna utföra sina reformer, det är en annan sak.
Under en eller flera månader kommer de reaktionära att hålla sig lugna, men sedan låter de inte makten gå sig ur händerna utan strid, och min tro är att vi snart få uppleva att jesuiterna och gregorianerna kom- mer att bråka och intrigera och för- gifta alla som de inte kan muta.
Jag föreslår därför att vi starta en orga- niserad agitation mot jesuiterna.
- Alltså en krigsförklaring i tal och skrift.
- Ja.
- Men om man skall kunna upp.
vigla staden mot jesuiterna Sa måste man tala tydligt språk, och hur skall man slippa igenom censuren?
- Vi trotsar censuren.
Vi trycker broschyrerna offentligt med våra namn och adresser, Sa kan de förfölja oss om de våga.
(Forts.)
