# ID: svediakorp-per320
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,447
# sentences: 441
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De tillspillo gifna.
II.
, De kvinnor, som ph tvångsarbetsanstalterna aftjana sitt straff, ' synas i allmänhet under nKgon del af fängelsetiden nära ett upp- s&amp;t att vid frigifvanclet söka iipprättelse på nhgot räddningshem.
Personer, hvilka hafva med sådana f %ngar att göra, hafva försäk- rat mig, att så är förhållandet.
.
Icke i början af strafftiden, d %.
de i regeln äro alltför förbittrade öfver den orätt, de anse sig lida, för att kunna nära nhgon annan känsla; men längre fram, när fängelselif vet hunnit göra dem ratt leda vid tillvaron, börjar rädd- ningshemmet vinka soin den enda tillflykten undan förnedringen. '
Den föresats, de olyckliga i s %dana stunder kunna fatta, är säkert ofta uppriktig, och dock blir den mycket sällan utgångs- punkten för ett nytt lif.
Tvärtom går det vanligen s %, att ju mera tiden för frigifvandet närmar sig, desto mera förlorar tanken p8 riiddningshemniet sin dragningskraft, medan däremot det fria, oregelbundna lifvet vinkar med vaxande tjusningsmakt.
Den fri- gifna kastar sig hejdlöst in i det gamla lefnadssättet med den pAföljcl, att hon snart %ter kommer inom fängelsemurarna för att igen genonzgh samma andliga process.
Blott att för hvarje åter- fall utsikterna till upprättelse minskas.
Hvari ligger orsaken till, att shdann goda uppsåt i de flesta fall stranda 3 Frågan är af vikt för hvar och en, som anser, att ocksh den svårt sjunkna äger ett människovärde att taga vara på.
Ehuru en sadan frå.ga visserligen djupast bottnar i den individuell.
lägg- ningen, synes dock förhållandenas makt i detta &amp; skilda fall vara så öfverväldigancle, att man åt denna sida snarare an i det per- sonliga ansvaret iiger att söka orsaken.
Tvhngsarbetet, shdant som det nu är inrättadt, synes sarekildt ägnadt att nedbrytá de goda föresatser, hvilka under strafftiden möjligen kunna fattas, och sjalfva dess stränghet gör, att det till-
bakatrangda frihetsbegiiret vaknar pA nytt med öfverrnaktig styrka.
Vi veta ju, huru det g h med den stranga fastan, huru lätt den d a r öfver i sin motsats.
Detta iir den grundläggande omständigheten.
Diirtill kommer den stranga form, hrarunder ocksh raddningsarbetet vanligen ut- föres.
Man har nämligen begatt det stora misstaget att inriitta räddningshemmen väl mycket i likhet med fängelser, i det att de utgöra klosterlikt afsparrade anstalter, dar skyddslingen, för att.
senare kunna erhålla nkgon tjanarinneplats, maste stanna ett visst antal, vanligen 3 %r.
Allt sedan Fliedner år IS83 i Kaisersmrerth upprättade sitt berömda magdalenahem, h a h a de flesta raddnings- anstalter inriittats e£ter denna typ.
Efter hand hafra de ocksa stelnat däri, i det att azeto&amp;sk tppfathzilzg i st. f. ys~kologisk ivsikt fått gå hand i hsn.d med den varina kristliga miinniskokarlek, som utgjort arbetets drimiider.
Det ena med det andra gör, att när den häftigt iitradda fri- hetens dag ändtligen randas, högst f &amp; af fangarna kiinna sig äga kraft att viilja det afsparrade raddningshemmet.
n Jag förmbr inte att gi % fr %n det ena.
fangelset till det andran är en inrand- ning, som mer iin en fängelsepredikant erhiillit på sina uppma- ningar till fången att söka upprättelse pk ett » hems.
Och af de f %, som v %ga försöket - huru miinga förrn % väl uthirds sina 2, 3 år?
Deras antal, som tröttna och med eller utan lo£ lämna anstalten, ar därför i hem af denna typ relativt stort.
Sådans af vikningar verka emellertid ytterst demoraliserande p&amp; kamraterna och göra detta i sig själ£ så harda a.rbete ytterligare mödosamt.
Men i stället för att erkänns, det felet ligger i den stringa formen för arbetet, förstiker man p&amp; sbdana anstalter att rinna lugnare arbetsförhAllanden genom upprättandet af s. k.
zqq~tagrti.ilgsl~e) t ?., &amp; r skyddslingarna f ör kortare tid anbringas, innan de intagas ph det egentliga raddningshemmet.
Det ar möjligt, att harigenom en viss utgallring kan komxna att göras.
NAgon afsevärd vinst för räddningsarbetet i in helhet torde dock knappast hka£ kunna pfiräknas SA lange detta rör sig i de samma trånga formerna.
Vid hvarje slag af uppfostrande eller upprättande rerksamhet måste man för att lyckas - det torde vara oernotsiigligt - taga vederbörande på den plats, dar han eller hon star.
Hrad de kvinnor särskildt b e t r a r, som här ar fraga om, inilste m.u utga från den föruteiittningen, att deras viljekraft ar försvagad i samma
mbn son1 deras nervsystem är undergräfdt och att deras last har blifvit dem ett verkligt gift i blodet.
Det är endast i sådana ögonblick, d % begäret slumrar, som vil.jan till upprättelse kan göra sig hörd.
Diirför galler det i dylikt räddningprbete att förminska i st. f. att öka tillfällena till begärets uppvaknande.
Men d&amp; det i sjalfva verket ar intet, som dessa lastens olyckliga slafvar så mycket frukta som intrång i deras frihet, torde just de t.rånga formerna för det dagliga lifvet allra verksammast bidra.ga till uppäggandet af det sinnestillstånd man just vill .bekämpa.
De i olika länder, siirskildt i Fliedners eget hemland, gjorda erfarenheterna om detta räddningssysterns brister, hafva ock på flera ställen ledt till brytandet af nya banor.
R.edan i början pb 18S0-talet gjordes försök i sidan riktning, försök, som slogo syn- nerligen val ut och vackte till efterföljd på många orter.
Både i Tyskland och Schweiz .har jag haft tillfälle att taga kännedom on1 räddningsarbetet ocksh i denna form och kan icke vara i tvifvel, om, hvilkehdern jag skall tillerkänna priset.
Dessa nya sträfvanden utgingo alla från kyrkans män, sär- skildt frAn fangelsepredikanter, som lart känna de kvinnliga fån- gari !as sinnesart och egenheter så väl som deras sorgliga, för alla frestelser utsatta beliigenhet efter frigifvandet.
I erkännande af att afven, den mest svaga, sjuiikna, psykiskt eller kroppsligt vanlottade representerar sAväl ett m~nniskovarcle som ett amh häll svär de, anlades detta arbete p&amp; den bredast möj- liga basis.
Dessa nya hem ville fr %n fängelset szi val som lands- vägen, från .tv %ngsarbetsanstalten såväl soni gatan draga till sig alla i lifvet skeppsbrutna, henilösa kvinnor utan afseende p % Hlder eller bekännelse, hemortsrätt eller öfriga kvalifikationer.
Darför ekulle sådzina olyclrliga mottagas direkt utan alla formaliteter, för s&amp; vidt de frivilligt anmälde sig.
De enda villkor, som stalldes på dem, voro, att de skulle foga sig i den gifna ordningen för sammanlefnadeii och i niån af sina lirafter, göra ratt för ~ i g ge- nom arbete.
För alla sådana ville dessa nya tillflyktsorter vara icke blott en tillfiillig nödhamn i olyckans stund utan ett verkligt hem, där de brutna krafterna under sorgfiiilig ledning kunde Hter- hiimta sig samt inriktas pk ett nytt lifs uppgifter.
För att iiga dragningskraft, på shdana vilsekomna måste dessa tillflyktsorter f örst och friiinst undgå stämpeln af riiddningshem.
.
Därföre bara de ocks % namn sadana som Frnzle~iiiei) ~, Frnzrediolonie, Zirfim7its7iatrs, Ziiflnchfsfiitte.
Vidare maste det största möjliga matt af personlig frihet tillmätas skyddslingarna.
Dessa aga diirlör rätt, att, nar de, önska, lämna hemmet, utan att.
de därför be- röfvas möjligheten att vid behof komma igen.
Tack vare denna allmänna regel, utöfva de oroliga sinnenas kommande och giende icke samma skadliga inflytande pd de hemmavarande eom i de slutna anstalterna.
Tankegangen ar snarare den, att kamraten har försökt sig ett slag ute i världen för att se om det kunde gt, och nar hon misslyckades, viinde hon helt naturligt s h e m ~ igen.
Det ligger, synes det mig, något af den högsta människokär- lekens genialitet i den tanken att sainla upp alla slag af förolyc- kade arma varelser för att om möjligt taga vars p&amp; hyarje an SA bruten kraft, i äddamhl att Bterskankn dem till minniskorärdiga förhallanden.
Sarskildt i v3r tid, d&amp; % ena sidan den högt upp- drifna njutningslystnaden i förening med slappad ansvarskansla krafver ett ständigt växande antal offer, H den andra en tillspet- sad kamp för tillvaron milngdubblar deras antal, som digna vid vagen, synas sadana samaritasyler, val skötta, kunna blifva till verklig viilsignelse.
Nu tanker säkert mer än en a£ de viilvilliga läsare, som haft tillarnod att i ett sQ föga populiirt iimne följa mig anda hit, att detta i grund och botten andd matte vara ett mycket rAgadt expe- riment.
Att p % detta sätt, under de friaste former, p&amp; ett och samma ställe hopa alla slags representanter för nöden och lasten, kan ju endast bidraga till utbredandet a£ moralisk smitta, SB att ett sildant Frauenheini lätt blir en förderfvets kalla för samhället.
Det ar alldeles gifvet, att utan en ledning, som Sr p % höjden af sin uppgift, och utan en andamiilsenlig organisation skulle &amp; .dana hem blifva till större skada ii11 gagn.
En noggrann klassifi- cering efter hlder och moraliska k \ - alifikationer ar därför nöd- riindig och genomföres alltid.
Diirtill iiro de större kriimohemmen inrättade som kolonier, diir skyddslingarna bebo en mängd mindre, fran hvarandra skiida hus.
Tailligen iiro de indelade i familjer på omkring 20 medlemmar under en eller ett par nmijdrars~ led- ning.
' Hvarje &amp; dan familj bor for sig och har s5 litet som möjligt beröring med de öfriga.
Endast vid de dagliga andakts- stunderna sainlas hela den stora kolonien.
I arbete som i hvila samt vid maltiderna deltager alltid den resp. husmodern sida om sida med sina fnmiljen~edlemmar.
Genom en shdan indelning inskrankes SA vidt m4jligt till- fällena till spridandet af moralisk smitta.
Men darigenom möjlig- göres ocksh den individuella pilverkning, son1 har den enskildes upprattelse till må1 och som biittre än allt ytt.re tvAng kan binda skyddslingen vid liemn~et. '
J: s * Som ett belysande exempel p % förfaringssättet kan en kort- fattad skildring af kvinnokolonien vid Hilcleslt,eim, en af de äldsta s&amp;väl &amp; om de största, tjfina.
Kolonien grundades rif pastor Iser) rzeyer, predikant vid en tviingsarbetsanstalt utanför Hildesheim.
Det var %r 1SS4, som han i all stillhet började sitt räddningsarbete.
Lifvet i det nya hemmet ordnades i samråd med de skyddslingar, som önskat intagas, hvarför det vaxte fullt organiskt fram ur behofvet.
Hemmet växte smfiningom ut till en hel koloni, som i inne- varande stund med alla sina olika sfdelningar erbjuder plats för omkring 800 skyddslingar.
Pastor 1. agnar sig numera helt åt detta arbete, men solii han har den grundsatsen att icke spilla siii tid p % kontorsarbete eller i allmänhet utföra något, som en annan kan göra för honim, har han vid sin sida en hel stab af medhjälparinnor, medan han sjalf har skyddslingarnas fostran på sitt personliga ansvar.
Pastor I. gör personlig bekantskap med hvar enda inne- vhnare i den stora kolonien.
Han deltager gärna i måltiderna i de olika, familjerna för att under det otvungna samsprfiket studera de olika karaktärerna, Enkel och rättfram som han är, liir han snart skyddslingarna att vara otvungna i sin narhet.
Humo- ristiskt anlagd, later han emellanht skiimtet spela.
Han talar också enskildt med hvar och en och underrättar sig noga om deras lif och förhAllandeni Finnes något fel, som kan godtgöras, eller n %got brutet familjeband, som kan återkny tas, söker pastor I. att vara medlare.
Efter den dagliga morgonbönen tager han hvarenda skyddsling i hand och ser darvid uppmarksamt p$i henne.
Marker han moln p&amp; pennan eller oro i blicken på någon, Mer han vederbörande komma in till sig och får henne genom vänligt tilltal att öppna sitt hjarta.
I de flesta fall är det en smhsak, som iiggat upp den ena kamraten mot den andra, eller motgång i arbetet aom v å h t förtreten.
Oftast lagga sig de vreda vHgorna bara därigenom, att den uppretade fkr tillfälle att latta
sitt sinne.
Pastor I. betonar starkt, hvilken betydelse det har för husfreden, att sådana förtretligheter röjas ur vägen redan p&amp; morgonen, innan dagens arbete börjas.
Likaledes omstämmes därigenom ndmgen, eom i vredesmod tänkt att under dagens lopp lämna hemmet.
Att pastor Isermeyer ar en ypperlig människokännare fram- går val af hans satt att behandla eina skyddslingar, men hvilken t %lamodets hjälte maste han icke ocksh vara!
Att dag ut, dag in lana ett villigt öra %t klagomAl öfver obetydligheter, att stan- digt vara den vänlige fridstiftaren mellan så många sv %ra och underliga kvinnolynnen - huru m h g a af de man, som utfört historiens storbedrifter, skulle val rara vuxna en shdan t %la.modets öfning!
Och huru många, kvinnor som man, torde anse, att in- satsen vore värd en skdan anspänning af själsförmögenheterns!
Sina samlade erfarenheter om och iakttagelser af de olika skyddslingarna framställer pastor I. för medhjälparinnorna under de pedagogiska föredrag, han regelbundet för dem haller.
Ocksh dessa hafva lika tillfällen att idiiras i tålamodets gyllne .dygd.
Mycket få af skyddslingarna äro, nar de ankomma till kolonien, fullt arbetsföra; mycket f % kunna nigot arbete.
Det galler för d e, ledande att finna ut hvad hvar och en biist ägnar sig till och småningom, i man af krafterna, lata skydds- lingen lära detta.
Ett för tungt eller olämpligt arbete gör endast den ovana försagd eller misströstande, sa att hon frestas att Ater ka.sta sig i armarna p % det lif hon vill undfly.
För de utgående måste lämpliga platser anskaffas.
De, som i sina tjänster icke visa sig mogna för lifvet p&amp; eget ansvar eller dugliga nog för arbetet, tagas för nhgon tid tillbaka till kolonien, och vanligen visar det sig da, att de sköt9 sig bra, nar de för andra gången placeras i tjänst.
De gamla, för hvilka ingen plats kan anskaffas och som ' sakna anhöriga, f % stanna för lifstiden och sysselsattas med för dem lämpligt arbete.
Jag såg vid mitt besök i kolonien ett par sådana veteraner från lifvets strid, hvilks med rörande kärlek slutit sig till hemmet och gick upp i dess intressen.
P % detta ställe har man i ganska hög grad lyckats genom- föra frihetsprincipen som uppfostrande moment.
Man kan t. o. m. g % så långt ' som till att lata kolonien ligga öppen A t alla sidor.
Stora landsvägen till Hildesheim gAr tätt invid.
I alla fall st % grindarna öppna, och den besökande trader omedelbart in i den
, - stora, parken och ' trädghden, där, under sekelgamla lindar, d e olika koloiiihusen ligga skyddade.
E n obeskrifligt fridfull och tilltalande tafla!
De ledande hålla strängt på denna öppna belägenhet, som i närheten af nltgon Etorstad väl knappast skulle kunna genom- föras.
Erfarenheten visar, att de hjilpsökande å ena sidan lättare kunna bestamnia sig för att ' dta skydd i ett hem utan stängande murar omkring, å den andra, sit underligt det litter, lattare h a att stanna.
o c h detta, att med de öppna för ögonen förmå af fri, vilja begränsa sin frihet, har enligt pastor Isermeyer visat sig för dessa oroliga själar aga stor iippfostrande betydelse.
De fria grundsatser, hvarpå kvinnokolonierna äro byggda, väckte i början mycket - motstånd: bland de filantropiskt intresserade - man var ju SA van vid den föreställningen, att moraliskt.
sjunkna personer endast genom, ' yttre hämmande band liunde skyddas för frestelser ..
Men i samnia mitn arbetet visade sig framghgsrikt, afväpnades klandret.
R-edan finnas pA en mängd olika ställen i Tyskland, silsom i Weissensee vid Berlin, i Tobiasmuhle vid Dresden, vid Magdeburg, Frankfurt a.
M., Leipzig, Wiesbaden, Hamburg, Elberfeld m. fl.
ställen kvinnohem baserade på liknande principer.
Och resultaten äro uppenbara.
Sålunda kan pastor Isermeyer med siffror uppvisa, huru antalet af kvinnlign filngar i den narbel&amp;gna tv %ngsnrbetsaustalten gradvis aftog, i samma mitn kolonien tillvilste, tills det sjönk ända till en tredjedel af det förut normala.
Om resultatet af skyddslingarnas anbringande i tjänsten gifver Arsberättelsen för ' 1904 en föreställning.
Af de 61 pkyddslingar, At hvilka under detta år anskaffats plats, ha.de 9 egenmiiktigt liimnat tjänsten, ' i hade insett, att de lämnat » hemmet » fijr tidigt och %tervändt till detsamma; däreniot hade 45 skött sig väl och stannat.
Ett annat exempel!
Från kolonien vid Elberfeld kan stiftaren, pastor Heinersclorf, efter ett par decenniers .verksamhet, dit 1,170 kvinnor passerat anstalten, beteckna nästan 2 /, som aterförda till ordnade borger- liga förhållanden.
Klingar det icke som en saga?
Nästau tvii trecljeclelnr af dessa samhiillets tillspillogifna återskänkta till en minniskovärdig tillvaro!
Det uppgifves, att skdana kolonier, om de anläggas praktiskt, icke falla sig synnerligen dyra att underhålla.
I allminhet kunna
driftkostnaderna, med undantag a£ lönerna, betackas genom skjdds- lingarnas arbete.
Dessa erhiilla icke lön för sitt arl~ete, men daremot premier för flit och valförhallande.
Det torde vara föga bekant, att ett raddningsarbete, grundadt p % motsvaraude fria principer, sedan nr5gon tid är i gring ocksa i land.
S % vidt jag vet, har det uppstAtt oberoende af nagra utländska förebilder och företer dock samma hufvuddrag.
Det a r Kijinnli~a Stnd brzi ks-Xolonien Emnzazu vid Korrtälje, som i varas utsände sin första Arsberattelse.
Kolonien är stiftad och förestils af fröken Maria Wingvist, hvilken förut under en följd af Ar varit verksam vid detta slag af raddningsarbete.
Afven har har det ansetts nödvändigt att undgå prägeln af räddningshem äfven i namnet.
Skyddslingarna äro elever vid sm %brukskolonien och sysseleättas i trädgarden, ladugarden, pli fälten och med viifning.
Kroppsarbetet i fri luft a p e s sarskildt agna sig för sildana andligt och kroppsligt nedbrutna konstitu- tioner, och våxden om husdjuren har visat sig vara a.f stor upp- f ostrande bet@lse.
a v e n har ar det största möjliga matt af frihet tillerkiind skyddslingen, och man lägger stor rikt pH att viicka och under- h&amp;lla en oskyldig ungdomsgladje.
Ingen bestamd tid för elerens vistelse är fastställd.
Arbetet %r dock icke anlagdt p&amp; SH bred grundvd soni de tyska kvinnokolonierna, utan ar niirmast bestiimdt för lunga krin- nor, som behöfva en upprättande hand^.
Och sidana finnas tyvärr afven i vart land mariga.
Terket ar ännu i sin Början, men är vardt att stödjas.
Egendomen ar uppliiten af fröken Winqvist, som med stora persoiiliga offer satt verket i ging.
I innevarande stund kiinna endast elever mottagas, och mtinga ha mast afvieas.
Det vore önskligt att medel funnes, e %, att ingen som önskar vinna upprättelse, behöfde klappa förgiifves p&amp; ett dylikt hems dörr.
* 171.
An7io7m.
b
i Clara Viebig.
För elfva år sedan syntes för första gången namnet Clara Viebig p % en bokperm.
Det var en nybörjares som många andra, men delade ej flertalets öde att efter ett dagsländelif i offentlig- heten snart sjunka i glömska.
Ded första boken följdes af flera, hvilka vunno snabbt erkannande i vida kretsar, och namnet räk- nas nu som e t t, af de främsta på den tyska romandiktens och novellistikens omrade.
Dess anseende har gatt fifven utanför hemlandets granser.
Också i Sverige börja förf: s böcker blifva lianda i "), hvarför ett försök till karaktäristik af hennes säregna diktning Iranske ej skulle vara utan intresse för svenska lasare.
Antalet af Clara Viebigs berättelser är nu SA stort, att det skulle föra för l h g t att skildra eller att ens nämna.
dem alla.
.
Därför skola har behandias blott de, som äro särskildt ka m e tecknande för nggot skede af förf: s utveckling.
* Clara Viebig började IS96 med en noaellsamlig kallad » XncZer der Bifel ».
Som bokens titel antyder, ar berättelsernas skadeplats förlagd till den vid floden Mosel belägna bergstrakten Eifel, som harrned för första glingen, tror jag, infördes i Tyskt lands litteratur.
Det gr en ödslig, undangömd, d utlänningar föga k&amp;nd och af högre odling ganska oberörd nejd, hvars vilda.
skönhet bäst nl&amp;las med Clara Viebigs egna ord: D - bakom de leende vinbergen (vid Mosels strander) dyka de runda Eifeltopparnn upp; branta gå vägarna uppför bergen.
P % rönnarna son1 kanta landsvägen fladdra, lafvarnas livita tofvor i regn och blåst, dystra, sliogstjärn hvila tigande i slocknade kratrars bäddar, milslånga sko- gar bölja mörka kring ensliga byar, öde hedar drömma i blän- dande solljus.
E t t jungfruligt land, soni likt prinsessan Törn- rosa sofvande bidar den friilsande kyssen - fjarran, oändligt fjarran är det rörliga lifvet.
Endast kyrkklockor dåna genoin tystnaden, och den strida Eifelblhsten bar klangen omkring %t alla hall.
D * ") *) Af Clara Viebigs arbeten %ro följande utkoiiina i svensk öfversiittning: Rhenlaiidsdöttrnr, Pfi gungande grund, VArt claglign bröd, Den slunirande hiiien, Natiirrnnkter, En moders son.
* *) Ur en sjiilfbioprafisk tippsats i Da.s litterarische Echo, Dec.
1900 (Argfi.ng ~n n: r 5).
Denna bygd var Clara Viebigs hem under den tidigare barn- domen, och dess kargt storslagna natur har satt outplanligt d j u p spår i hennes ~jiil.
Hon har länge vistats afven i andra delar af Tyskland, har, som hon ajalf omtalar, haft tre, nej fyra hem: efter Eifeltrakten den vackra staden Dusseldorf vid Rhen, senare det flacka, mer än till hälften polska landskapet Posen, och slutligen storstaden Berlin, diir hon nu är bosatt.
För alla dessa trakter har hon en varm hemkänsla och ger af dem prälctign skildringar i sina olika böcker; men mest älskar hon » die Eifeb, ständigt iitervander hon till den i sin diktning, hennes ~tarkaste sida ar skildringen af dess natur och människor, och ur oförggtliga barn- domsintryck därifrån har hennes konst vuxit fram, det visa hen- nes första .berattelser, » Kinder der Eifels ' Denna bok är f. ö. ett för en debutant i hög grad betydan- de arbete.
Och hvad sällan är fdlet hos nybörjare, den visar ett säreget diktarkynne, som redan funnit sig sjiilft och ar färdig- bildadt i bilde stil och ämnesbehandling.
Att dessa senare iro realismens, märker man redan pH de första raderna i den första.
berättelsen.
Man möter en ovanligt kraftfull och lefvande rea- lism, hvilken sprider en stark ~ E r d g e r u c h ~ som, det träffande heter ph tyska.
Ibland slAï den öfver i det brutala, men verkar iindl öfvertygande.
En varm medkänsla för de efter lefvande före- bild tecknade miinniskorna och kiirlek till den karga naturen röjes bak den skenbart harda objektiviteten i dessa dlinogeberät- telser, som oftast äro hållna i mörka fiirger utan ringaste sp5r a£ skönmllning.
Hopandet a£ dystra intyck vacker liitt en upp- rorisk motvilja hos liisnren, men man måste hos förf.
akta och ' beundra en omutlig sanningskärlek och en siillsynt iaktagelsens skärpa.
Jämnbördiga med människoskildringarna äro naturbeskrif- ningarna, det miirks, att förf.
kan sin första hembygd b8de utan och innan, s % väl målar hon den in i de niinstn enskildheter, alltför väl rent af, ty stämningen, den finaste doften öfver ett landskap, drunknar ibland i detaljerna.
Stilen stlr i fullkomlig samklang med innehallet och ar s % saregen, att man ej kan göra full rättvisa &amp; t Clara Viebigs böcker, om man ej iiist dem pk originalsprhket.
Karaktäristiskt ar ordvalet, som mestadels sker på talspråkets omrlide.
Hvardagliga, ofta ratt drastiska ord och uttryck nyttjas nästan uteslutande, s. k. poetiska ord finner man sällan.
Förf: s spräk blir därigenom målande och traffaiikert, men hennes föredöme manar ej till efterföljd, ty i en mindre skick-.
lig hand skulle sprlket sjunka i ~ e d till platthet och simpelhet.
För att fullända naturtroheten liter Clara Viebig novellernas per- soner tala det egendomliga, fran riksspråket starkt afvikande eifelmalet.
Det lär vara väl återgifvet, nien är svhrförst hdt iifven af tyska läsare, hvilket förhållande dock ej namnviirdt hindrat förf: s franigling.
.
Jag har dröjt något vid eifelnovellerna, emedan i det stora hela karaktiiristiken af dem passar in äfven p s C l a r a Viebigs följande diktning.
Hennes författarepersonlighet är från början helt sig själf och utvecklas vidare i den en gång utstakade rikt- ningen.
Ämnena vksla, tekniken fulländas, mera djup och and- lig mognad utdanas, men något viisentligt nytt drag kommer ej till, ptol ett undantag när, om hvilket skall talas längre fram.
De närmast i följd utkomna romanerna äga de för Clara Viebigs konst utmärkande dragen, m e n utgöra ej nagot ' större framsteg.
Intressantast är BES lebe die Ilzc~zst », emedan den tyd- ligen &amp; en förkladd ejälfbiografi.
Visserligen finnes alltid ett in- timt samband mellan förf: s diktning och hennes egna erfarenheter; Man känner, att hon skildrar blott det hon sjalf upplefvat eller varit vittne till eller Atminstone hört talas om.
Men ofvannämnda berättelse synes återge mera af hennes eget lif %n någon af de andra.
Den ar en ung författarinnas historia.
I dan dyker upp det problem, som torde bli ' kvinriofrAgans yttersta och sist lösta: svhigheten för en konstnarligt begåfvad kvinna att i ett äktenskap förena sin kallelse med plikterna som hustru och moder.
Och i den skildras den förtviflade striden om offentlig framgang och erkiinnande, son1 den nya kraften måste kampa utan stöd af nagot kotteri.
Med skakande kraft inålas de sjals- strider som pina ut den af de olika krafven uppslitna, af brin- nande ärelystnad tärda, tills hon efter en svår kris finner jiimnvikt i sig sjalf och tillkämpar sig sjiiMugn och harmoni.
Förhillandeii inon1 Berlins koiistilarskretsar f % hårda slängar, med skarpa framhhlles det välde clique &amp; h claque utöfvn på ' allmän- hetens omdöme och konstniirernas yttre framgång.
bfed nästa berättelse D Das TVeiberdorf&gt;&gt;, gör förf.
ett stort steg framilt.
Likviil har just denna bok bedömts olika, p % vissa hH11 höjdes den till skyarna, på andra blef den.
alldeles nedsab-] .ad.
Intetdera förvånar egentligen lasaren, omdömet, beror helt och hållet p % synpunkten.
Berättelsen ar en sedeskildring frAn en af de ödsliga eifelbyarna.
Förf.
visar en glänsande framstiill-,
ningskonst, men den brutala realism, hvarrned tygellösa förhiillaii- den och uppträden målas, gör ett sa vidrigt intryck, att man knappt försonas af förf: s djupt dlvarliga syfte att blotta, ett röt- sår och att uttala ett kraftfullt manings- och strafford.
Berattel- sen väckte stort uppseende, den blef kand t. o. m. bland Eifel- bergens allmoge och framkallade en SA ursinnig vrede, att den tydligen inneh ftller bittra sanningar.
I följande roman, » Das tdgZ2: cAe Brot », rör sig förf.
i en an- nan omgifning.
Hon bergttar om två landtflickor, som taga tjäiist i Berlin.
I samband med deras historia gi£ves en storstadsskilcl- ring, in i de minsta enskildheter lefvande som lifvet sja.lft.
Den är viilgörande fri från all annan tendens än den som ligger i de tankar, hvilka väckas af sjalfva berättelsen, hrarför denna gör så mycket säkrare verkan.
Ofverlagseii är skildringen af människor frAn de undre samhallslagren.
Degenererade, halft eller helt obildade och rAa äro de flesta, men somliga aga dock gry till ett bättre jag, som gör sig giillande, niir nian ininst vän- tar det.
sKjaltinilan » är Nina, den ena af de bada tjänstflickorna.
Hon saknar begåfning, men en naturlig godmodig rattskaffenshet och en seg ihiirdighet hLLlla henne uppe i lifskampen, fast hon en gång begått ett felsteg, medan den andra, som länge klok och kall bevarar sig okrihkt, and8 till slut rikar ut p&amp; sluttande plan.
Den ofvaimkmda romanen nAr redan upp till den stora konsten, men i nästa arbete,, Die T i c J t l n112 Blleim, ar det en storhet och vidd i uppfattningen och en känslans styrka, som lyfta dikten upp pA ett högre plan och göra.
den till ett sannskyldigt masterverk.
En stor fosterlandskärlek ar den bärande kraften i denna berättelse, som låter nigra Artionden af ett lands historia Aterspegla i ett par enkla hvardagsmanniskors lif.
Tidsekild- ringarna frAn midten af 1800-talet iiro gifna med en säkerhet, som vittnar om historisk blick, sällsynt nog hos realistiska fiir- fattare och hos Clara Yiebig ett nytt och o~iintadt drag.
Händelserna försiggh i den glada rhenstaden Diisseldorf, och hufvudpersonerna äro fältväbeln Riniie och hans iilsklingsbnrn Josefine.
Den förre ar frän hjiieaan till fotabjället en lokalpa- triotisk preussare och en sträng pliktmanniska.
Till följd af sin tjänstgöring bor han i Dueseldorf, och han Sr gift med en: tf stadens döttrar, men känner sig aldrig hemma i det blott af nödtvhg under Preusseri lydande Rhenlandet, och h ' ms karfva korrekthet passar illa till hustruns godmodiga, men loja och yt-
liga karaktar.
I dessa förhållandeii och i hans eget skaplynne ligger hans lifa tragik.
Under den strafva ytan döljs ett varmt nliinniskohjsrta som f %r djupa s h, och hans ytterligt uppdrifna militäriska hederskänsla drifver honom till sjalfmord.
Denna karaktärsm %lning iir ett masterstycke af psykologisk konst *, och förf.
visar tillika en varm försthelse, som moderna författare an- nars just ej skänka folk af denna typ.
.
Dpttern Josefine har arft de omaka föraldrarnas biista, egenskaper, hon är sund till kropp och sjiil, god, glad och viljestark.
Hon ar faderns ögonsten, och i henne försonas de nlotsatser, som förbittrade dennes .lif.
Genom svåra pröfningar, af hvilka den hårdaste är äldste sonens död i fransk-tyska kriget, kampar hon sig fram till sjalsfrid och resig- nation.
Och hon &amp; r upplefva hvad fadern förgafves längtat efter imder hela sitt lif: det segerrika kriget mot Frankrike.
Men medan den inbitne preussaren endast drömt om krigisk ara och blodiga triumfer för det mindre fosterlandet, Preiissen, medför hans längtans uppfyllelse en verklighet mycket skönare, iii1 han ens kunnat ana, då det större fosterlandet, Tyska riket, ur svag- het och söndring bygges upp pA nytt.
För Tyskland blef kriget mot Frankrike en stöt till vackelse och nydaning, jämförlig med Bret 1905 för oss.
Och den hänförelse son1 genomgir den ti- dens nktionella lif och som skapat nutidens Tyskland återklingar fulltonigt i » Die Wacht am Rheim och har fatt ett storslaget litteriirt niinnesmiirke i denna bok.
Frestande vore att utförligt redogöra för h n u ett af Clara Viebigs arbeten, romanen D Miiller-Hannes~.
Det är %ter en be- rättelse från förf: s iilskade Eifelbygcl.
Den %r mindre storslngen än, Die W a c h t ~, men kan p % grund af den djupa innerligheten och de hiinförande naturskildringarna nara nog stallas vid sidan af denna.
Det är en på folklig arfsiigen grundad historia om en rik mjölnare, som genom lättsinne och öfverdid sjunker gradvis djupare i fattigdom, tills han, bruten och blind, som tiggare lam- nar fiidernegArden.
Men för den blinde öppnas den inre synen, han ser klart på sitt lif och förstår sin skuld; sedan han lidit igenom en t-id af bitter anger och fafiing längtan, tar han med gladt mod på sig sitt öde.
Med gripande innerlighet skildras denna själskamp, berättas hur den blinde gubben smyger sig bort till den öfvergifna kvarnen, dar han drömmer bort timmar ph den ödsliga sollysta gården, och hur all den naturens skön- het, han förr aldrig lagt märke till vaknar i hans minne,
s&amp; att hans inre öga ser tradens grönska, blommornas skiftande fägring, skyarnas färgspel, hrilket allt han förr gatt blind och döf förbi.
Af Clara Viebigs hittilldags sista arbeten vill jag blott namna » Das scldnfende Heert.
För denna bok har hon begagnat sig af intryck från vistelsen i Posen, och hon ger en skildring af de tyska och polska folkelementens kamp i denna landsända.
En yarm fosterlandskärlek andas iihen f r h bladen ' i denna bok, men man saknar den storartade stamningen i, Die TTTacht a m Rheins.
P&amp; det hela taget äro Clara Viebigs senaste alster svagare an sistnämnda arbete, men d i hon ännu står i sin fulla kraft och hennes diktnings kiillsprbng väller klart och friskt, torde hennes poetiska alstring åter en gAng kunna n&amp; den höjd, som den visat sig i s t h d att hinna i wDie TTTacht an1 Rheinw.
Vid läsningen af Clara Viebige böcker föres tanken liitt pb en samtida tysk författare, med hrars arbeten hennes synas ha mycket gemensamt, ehuru det i grund och botten finnes viisent- liga olikheter dem emellan.
Jag menar Gustav Frenssen, » Jörn Uhlsw diktare.
Afven hos honom faster man sig först vid en bred, kraftfull realism, jämte en säker och sann psykologi.
iilen vid sidan af skenbara öfverensstammelser mellan de bida förfat- tarne, upptäcker man bestämda skilja.ktigheter.
I wJörn Uhb möter ibland en sällsam naturniytisk mystik, som kommer en att tänka pH Selma Lagerlöf, men hvarom den tyska författar- innan ej ens drömmer.
Och fastan i wJörn Uhls närmast skild- ras en enskild människas lif, har detta arbete dock karaktären af ett folkepos, medan Clara Viebigs allmogeberiittelser och hen- nes halft historiska roman, Die Wricht am Rhein » alltid iiro personhistoria.
De bada författarnas kompositionssatt visar också en motsvazande skillnad; hos Frenssen fullt af episoder, ofta blott lösligt knutna till hufvudhandlingen, hos Clara T ' iebig striing begränsning och noggrannt bevarande af D handlingens enhet w. Men bitda folja sin egen personlighets lagar; den starka ursprunp- liga realismen i deras verk s r framsprungen som af en naturnöd- vändighet, af ett sådant inre tving, som ensamt riittfiirdigar rare sig realism eller idealism hos en konstniir.
Air ra b] pafr.öi~.
.
.
.
, Erfarenheter från en studieresa.
.
.
.
.
.
.
..
Det är en gliidjande företeelse inom vart ' moderna s a m h ~ l l s ~ lif, att man allt mer vaknar upp till ' inqikt om samhällets plikt att taga vara på den ungd.om, som.
växer .upp rundt omkring oss; För folkundervisningen krafves allt större offer, och dessa ' kraf bli ocksa undan för undan tillgodosedda.
Meii hur.viktigt det än är, att ett allt större matt af allmänbildni&amp; tränger ned till folkets barn, kan .icke en skolundervisning, som ' ofia slutdr vid 13: de eller 14: de .Aret - p % landsbygden ibland ännu tidigare - anses a.nnat än som en grundläggande .Atgard.
- Det ar nar ' gosse4 och flickan lämnar den egentliga.
barndomen, som lifyets .SV %&amp;- heter och frestelser i samlad tropp ' kommer dem till mötes, och det .ax .då, som de framför allt behöfva ett .moraliskt stöd.
.
Socialt intresserade människor ha också börjat riktaasina an- strängningar just p % denna punkt, och .SA htg- .. uppstatt den vidt - utgrenade mydomsrörelse, som likt en stark ström bmsar fram-ge- nom v5r tid.
Vi ha fktt .en kyrklig och en frikyrklig ungdoms- rörelse, en .rent kultiirell och en, som: koncentrerar all ' sin kraft på de ungas nykterhetsstraSvanden.
' -, mycket snnak att fortigi.
Det .är intet tvifvel om, att alla: dessa ungdomsföreningar och ung- domsklubbar redan uträttat Atskilligt, och det ar att hoppa,-att de i en framtid, då man hunnit draga lärdom såväl af.
misstag som segrar, skola kunna verka än mera godt.
Men ar det val för mycket.
att agga, det de allra flesta, som på ett eller annat siitt arbetat bland ungdomen, och gjort det ' af verkligt intresse, se framtiden an med .mycken bäfvan, därför .att; de goda iaflf telser., som kunna .pAverka de unga, .ej synas starka nog att seger- rikt.
upptaga kampen mot alla.
; ent motverkande- omständigheter?
, Det finns shdana motverkande.
omstandighetek, som ligka ' tl sjaif va tidsandan;, men.
!det - finns ocksil .sådana, s o a.
samman- hänga med rent yttre förhAllanden .. Där .. dessa &amp; o ' &amp; f sär4 skildt ogynnsam art, .fordras för den aorn vill vinna seger, mera; uthalighet och ett klarare omdöme anaaeljest ..
.. Det Ihar ' lflera,g&amp;n-, ' ' '
ger %£ven i denna tidskrifts spalter framhbllits, att fabriksarbetet utgör en af dessa yttre omständigheter, som försvåra individens sunda utveckling till kropp och sjiil.
Och d % storindustriens framsteg med- naturnödvändighet tyckes kräfva, att en allt större kontingent af vArt folk drages in i fabrikslifvet och detta är en sak, som icke direkt kan motarbetas, galler det att söka neutra- lisera arbetets skadliga inverkan genom &amp; tt gynna allt som kan utgöra en motvikt dartill.
En del ar redan gjordt härvidlag också i v %rt land, både i form af hygieniska Btgarder inom fabrikerna och beträffande shdant, s o m mera afser arbetarnes trefnad och höjandet af deras moraliska niva, men synnerligast när det galler fabriksarbeterskornas etiillning, ha vi ofantligt mycket att lära af andra länder, ' sarskildt Tyskland, dar arbetet för dessa arbeter- skors väl sedan länge ar satt i system.
I Da.gny för Ar 1900 fanns införd en artikel af fru Cecilia BAAth-Holmberg: B Skola vi taga vara pA vhra fabriksflickor »?
dar just detta påpekades och stalldes fram som en maning för oss.
Helt nyligen ha vi h y o pilmints om vAr efterblifvenhet genom en längre broschyr af fru Maria AnAol~zt med titeln » Fabriksar- beterskan.
Hvad ka ?~ göras till hemles skydd och höjande i socialt och etiskt hänseende ?D.
Författarinnans intresse hade redan länge varit riktadt p % denna viktiga * fr %ga, och hon sattes v %ren 1906 genom ett rese- stipeildium fran Stiftelsen Lars Hiertas Minne i tillfille att i ut- landet,.
förnämligast i Tyskland och Schweiz, studera hvad som dar gjorts i berörda afseende.
En redogörelse för de genom re- san vunna erfarenheterna föreligger nu i ' den sardeles intressanta boken.
Begynnelsekapitlet agnar nAgra behjärtansvärda ord Ht » det industriella kvinnoarbetets viidor D.
Efter att ha framhållit att fabriksarbetet för den fattiga fickan genast vid skoltiden slut är den vanligaste utvägen att förtjäna sitt bröd, dels emedan hon ä,r för ung att bli tjänarinna liksom för de flesta andra arbeten, dels grund af det lockande i den snabba förtjänsten och rätten att förfoga öfver sin fritid, phpekas de skadliga följderna af ar- betet vid maskinerna: bristen pH arbetsglädje och ungdomlighet, Atföljd af en slapp likgiltighet för de flesta af lifvets intressen.
p %
Det fullkomligt mekaniska och sthdigt enahanda arbetet hotar att förvandla ~jälfva.
arbetaren till en viljelös maskin.
Och då fabrikspipan ljuder.
och fritiden är inne, hvad är naturligare än att en reaktion inträder, a t t den slöa likgiltigheten slår öfver i begär efter lifsn jutning?
Om då inga.
verkligt tilldragande goda nöjen stS.
till buds, kastar man sig öfver det daliga.
Men det är ej blott fabriksarbeterskans inre jag, som tar skada af lifvet i fabriken, hälsan undergriifves ocksh, som vi alla ' veta, p % mångahanda sätt daraf.
Det öronbedöhande larmet, hettan, och de osunda ångorna i en del fabriker medföra farliga sjuk-.
.
.
.
domsfrön.
Och ej nog med att arbeterskan själf lider men: En mängd fabriksarbeterskor lsmna efter längre ' eller kortare tid £a-s.
briken .för att bli hustrur och mödrar.
De komma då till sitt.
nya hem fullständigt okunniga i detsammas skötande, och deras.
.
ofta nndergriifda halsa och angripna nervsystem tages i ar£ af.
.
.
.
ef terkommande släkten.
Hvad kan nu göras för att motarbeta dessa.
vådor 3.
.
På lagstiftningens väg äro, som kiindt.
mktga försok gjorda i den vägen.
bl.
a..
att utesluta kvinnor och minderåriga, från de.
mest hälsovåd- liga facken o. s. v .. I Tyskland har man .hunnit mycket längre i. fabrikernas hygien än här, hvilket har till följd, att den tyska ' fabriksarbeterskan, enligt fru Anholms utsago, i de trakter hin. '
besökt har ett friskare utseende än den svenska.
Men det enskilda initiativet mhste understödja lagen när det galler att minska arbetets viidor afven i andligt afseende.
Med inseende hliraf har man slirskildt i Tyskland bildat en mängd.
större och mindre föreningar, som ha fabriksarbeterskornas väl ' till mtI.1.
De syftemål, som kunna siigas vara gemensamma för.
.
flertalet af dessa föreningar äro följande: 1) motarbetande af inneboendet, dels genom bostadsförmed- ling, dels genom upprättandet af hem för ensamma arbeterskor; bibringandet af huslig y rkesiitbildning; sedlig (stundom sedligt religiös) pliverkning; samt anordnandet of goda förströelser och kroppsöfningir. '
- ' ' ' ' (Forts.) * - ' F. E,
Kurs i samhällslära for kvinnor.
Fran tanke till handling ar det i vbr verksamma tid icke langt.
Sarskildt ha kvinnorna icke att förebril sig att de förhala, tiden, d % det gäller att taga i tu med viktiga samhallsspörsm81.
Bland de viktigaste ha de insett att uppfostran till medborgar- kunskap ar, nhgot denna tidskrift icke underlatit att med ifver gang efter annan framhtllla.
Vi behöfva blott paminna om %Sten, Graves~ allvarliga vädjan i sin i haft.
13 införda uppsats %Stegrade uppgifter,.
Hvad som där påpekades siisom ett önske- mål till ernaendet af den medborgerliga mognaden: rförelasnings- kurser i allmänna och sbciala ämnen D, har blifvit en verklighet; dylika kurser komma till börja med att anordnas för hufvud- stadens kvinnor, ett exempel, som.
det är att hoppas, skdl mana till e£ terföljd landet rundt.
Anglende dessa kurser, deras SindamAl m. m. har F.-R.-F: s byraförest %i ?darinna fröken Axianne Thorstenson haft införd en artikel i Stockholms Dagblad, hvilkcn vi harmed tilliita oss att aftrycka.
Den innehåller i hufvudsak allt, hvnd som %r af nöden att veta om ett företag, som det ar all anledning att hoppas skall möta en stor och allmän anslutning: %Fragan om kvinnornas politiska rösträtt och valbarhet har afven i v %rt land kommit öfver det stadiet, d&amp; man kunde p i allvar tvifla om utghgen af frfigans lösning.
FrAn de vaga resonnemangernas och likgiltighetens förgårdar har den natt fram till full aktualitet.
Den kvinnliga rösträtten ar vorden en tidsfraga.
Och samma förhållande kan i ännu högre grad sagas giilla be- träffande kvinnornas kommunala valbarhet För denna fragas elutliga afgörande ha vi, manskligt att döma, endast att inviinta en nyvald Andra kammares jaord.
Nya medborgerliga plikter och ökadt samhaiisans~xr vänta kvin- norria.
Och i känsla häraf ha den kvinnliga röstriittsrörelsens ledare önskat bereda kvinnor tillfalle att förvarfva, djupare insikt, i samhiillsorganismens.
fiinktioiier och ökad kunskap i tidens brännande fr %gor.
Det ar i detta syfte, som Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt under instundande vinter anordnar en kurs i samhallslära för sinn medlemmar.
Att kvinnorna äro betänkta på, att genom särskilda förstudier bereda eig till mot- tagande af den fulla medborgarrätten vittna kraftigt om deras allvarliga önskan att, d % denna ratt blir deras, kunna lämna ett i möjligaste måtto fullgodt arbete i det allmännas tjiinst.
Det torde i sjalfva verket vara utan motstycke i historien, att en ny viiljarkh genom siidiilda Atgärder rustar sig till ett gagneligt handhafvande af en kommande valrätt, De svensks kvinnorna
äro.
att lyckönska till detta samvetsgra,nn,z och målmedvetna.
.
initiativ.
.
Programmet f&amp; den af ~ a n d s f ö r e n i n ~ anordnade ~i studie- kursen upptager afdelningar för ekonomisk historia, kommunal- politik, statspolitik, och aktiiella frc ' lgor.
Inom de tre förra grup- perna konima föreläsningar att hdllas t. ex. om den ekonomiska politiken i nutiden, industrialismen, fackföreningsrörelsen, ko- operationen, kommunalförvaltningen, stiidernas tomtpolitik, stats- skicket, den proportionella valmetoden och statens finanser.
De aktuella frågor, som skola behandlas, @ o smcibruksfrå.gan och egnahemslagstiftningen,, nykterhetsrörelsen, kyrkans och statens inbördes förhållande samt den svenska kvinnans rättsliga stallning.
Bland de föreliisare, hvilka lofvat sitt biträde, iiro friherre E. Palmstierna, doktor K. Kjellberg, friherre G. Stiernstedt, fil.
lic. S. Brismaii, doktor Lydia Wahlström, fru Gulli Petrini och doktor V. Söderberg.
Utom förelasningar komma äfven att i kursen ingå.
diskussioner och praktiska öfningar.
Folkbildi~ingshågaii, sedlighetsfrAgan, fredsrörelsen, kvinnans ställning till nykterhetsrörelsen och frågan om kvinnans speciella politiska uppgift skola npptagas till diskus- sion.
Inledningsföredrag i dessa iimnen äro utlofvade af lektor O. Ottelin, doktor Karolina Widerström, fru Emilia &amp; oome, frii Gerda Hellberg, fil.
kandiclaterna Sigrid Bj.ö~klund och Anna Brita Bergshand samt fröken Anna Whitloclr.
I anslutning till föreläsningarna i konim~iiialförvaltning och statsskick skola an- ordnas fii-igernde.
sammantriiden af stadsfullmiiktige och af riks- # dagens Andra kammare.
Dessutom nnstHllas öfningnr i det proportionella valsättets anviindiiing.
Uppdraget att vara kursens ledare har friherre E. Palmstierna viilvilligt Atngit sig.
Studiekursens organisstorer ha afsett, att deltagarna skola utgöras dels af lärjungar, dels af Ahörare, och endast liirjuugarna, som böra ha nAgon tid öfrig för .sjalfstudier, aga att deltagn i repetitioner och praktiska öfningar, under det att föreläsningar och diskussioner äro tillgsngliga för samtliga kursdeltagare.
Af- giften för likjungar har satts till 15 kr.
och för Ahörare till 10 kr.
Kursens arbetstider iiro förlagda till två kviillar i veckan.
Med denna wiplockning ur programmet har jag endast velat gifva en al1mih.i förestiillning om arten, zf de iimnen, som komma att behandlas, och on1 det tilltankta arbetssättet ..
De utan tvif ve1 talrika intresserade, hvilka önska.
taga närmare kännedom om kurserna, kunna erhhlla tryckta program samt biljetter vid besök å Röstriittsföreningeus nyförviirfvade lokal vid Liistniakaregat.an eller å Fredrika-Brenier-Förbundets och Centrdförbundets för socialt arbete byråer.
Prograin och biljetter iiro afven tillgsngliga i Allmänna tidningskontoret och Sandbergs bokhandel samt genom Landsföreningens sekreterare.
Kursen tager sin början 21 oktober och det är all anledning förmoda, att i ' Reallaroverkets stora sal, som beniiget iipplitits till
föreläsningslokal, d % kommer att samlas ett betydande antal intresserade lärjungar och %hörare till allvarlig förberedelse för kommande uppgifter.
rs Hugo Tamm i.
Dödens skördar bland vart lands framstiiende män äro ' rika detta &amp; r.
Nu har afven Hugo Tamm stupitt p&amp; vägen, och det innan han nått den granssten, som vanligen.
sättes för ett verk-.
samt mä.nniskoli !.
Ehuru hunnen till 67 år, kan om honom med sanning sagas, att hans död kom för tidigt.
Att det är en ovanlig, mhngsidigt beghfvad, inflytelserik, dugande och ädel man, som med honom gAtt ur tiden ar alltför kändt och erkändt för att det här skulle behöfva hterupprepas.
Hvad som gör att denna publikation anser sig berättigad ägna ett par ord %t Hugo Tamms minne, sr den fas a£ hans rika lifs- garning, soin kanske af världen vunnit det minsta erkännandet: hans lifsl %iiga sträfvan att höja vårt kön.
Likväl var han ej, hvad man menar med en kvinnosakens förkämpe.
Hans stilll- ning till det som vanligen teoretiskt g&amp;r under detta namn var icke särdeles utpräglad - ehuru den frikostiga giVva, hvarmed han p % sin tid understödde F.-B.-F: s stipendiefond, visar att äfven hans intresse åt detta håll var vaket.
- Men anda kan man godt säga, att iugen af samtidens man kraftigare verkat för en fullt mäniliskovärdig utveckling af kvinnans ställning an han.
Hvad han gick ut fr %n var, att ingenting i den vigen kunde vinnas, utan en höjning af samhällets etiska plan.
Daraf hans stränga kraf pA man och kvinnor af hans egen klass, diiraf den kristliga barmhärtighet och karlek, hvarmed han betraktade de ringa, vanlottade och elända.
De associatio- ner, som ställt till sin uppgift att verka för %de tillspillo gifnns~ räddning och upprättelse, sison1 Federationen, Vaksamhet och andre, hade ocksa i honom sitt förniimsta stöd och för dem inne- bar h,ms bortgång en oersgttlig förlust.
Men verkningarna af en sadm mans inflytande sträcka sig vidare an till den längra eller kortare tidrymd, som omfattar ett jordelif.
Kraften af hans ord, uppburna, som dessa voro a£ en o£örfärad och glödande entusiasm och en naturlig oemotstAndlig vältalighet, gick visserligen vida, och nu äro dessa ord för alltid förstummade, dock, kraften af hans personlighet gick längre.
Han trodde sjalf .och lärde oss att tro pil möjligheten af ett rent lif, äfven i en af SA mycken synd och skam besuddlad värld, och
.
hans tro var, utom i hans sannt religiösa l ä g ~ n i i g, rotad i en djup aktning för kvinnan.
Lifvet igenom kämpade Hugo Tamm för att denna aktning skulle sättas som norm för en högre sam- hällsmoral, och hans kamp har för visso icke varit förgäfves.
L.
D.
I frågan om kvinnliga distriktspoliser.
Den redan i viiras inför stadsfullmäktige framlagda motio- nen om anställande af kvinnliga polisassistenter har s % till vida burit frukt, att polismästaren i sin hemstallan om anslag ' till ökande af poliskaren däri inbegriper äfven kvinnliga poliser.
Der kvinnlig h,jiilp bäst behöfves är, enligt polismästarens mening, vid detektiva afdelningen, och begäres till ett kvinnligt biträde diimtades 1,500 kr.
- Äfven föreslhs att pB försök tre B, fyra kvinnor anstallas vid distriktspolisen för ett sammanlagdt belopp af 2,400 kr.
Onskvärdheten af en &amp; dan reform, innefattande frhgor af s % stor sedlig och rättslig innebörd, ligger för oss, kvinnor, i öppen dag.
Det ar ocksh att hoppas, att förslaget skall leda till det resultat, att kvinnliga distriktspoliser blifva anstallda i minst tre af stadsdelarna, Norrmalm, Staden och Söder, och att alla anhAllna kvinnor och barn dit matte kunna föras.
Af största vikt ar dock, att de, som skola bekläda dessa poster, 5ga alla en bildad kvinnas förutslittningar för att med tillbörlig insikt och finkanslighet kunna sköta den i hög grad krafvande uppgift, som åligger dem.
Det begärda ' anslaget, 2,400 kr., deladt ptl eventuellt fyra personer, kan.
, darför icke niirmningsvis anses tillfyllest för att A t polismyndig- heterna garantera erhallandet af de biista möjliga krafter vid de nya tjänsternas tillsättande.
Vi skola i ett följande ' häfte något närmare ing % p % detta viktiga apörsm %l.
Föreningsrneddelanden.
Föreläsningar ' i praktiska ämnen för kvinnor i förening med de s. k. föriildramötena komma att af F.-B.-F. anordnas i Mathcus folkskolas lokal, hvilken af Ofverstyrelsen för Stockholms folk- skolor, under tacksamt erkännande af vikten att skolan och hemmet sam-
arbeta, stallts till Förbundets förfogande fiir sagda iindamhl.
Ofverliirarc Dalborg har af styrelsen f3tt i uppdrag att i sainrid med intrewerade lsrarinnor ieda de förtildramöten, hvartill Förbundet skaffade förelasare.
Ämnena för förelssningarna, hvilka skola vara 8 till antalet och fördelas p&amp; m finsderna okt.-april, %ro: Krinnohygien, hygienisk harnarårii, fiido- ämnesliirs, uppfostran i hemmet, samhörighet och saiuhiillunnda.
Föl- jande förelasare h a h a godhetsfullt lofrnt l in medverkan: Med.
lic. fru Julia Kinberg, doktor Iiiez Laurell, fröken Kerstin Hesselgren, fru Anm Höjer och fröken Clara Wahlströiu.
kvinnornas nya med borgar ansvar^ Tar Brunet för ett föredrag, som fröken Anna Mrhitlock höll pZI ett af P.-B.-F: s samkva~iiskomiuitté tors- dagen d.
3 okt.
kl. ' /, S e. in.
ordnadt ~iarnkriiin B Xya husi.iiillsskolans lokal.
Föredragshfillerskan redogjorde för de kurser i samhiillsliira, som skola taga .sin början 21 oktober (se art. i samma amne i detta hafte) och utvecklade pfi ett varmhjiirtadt och öfvertygande satt, huru nödvändigt det vore, att kvinnorna beredde sig till det anevar, som politisk röstriitt skulle pllägga dem.
Samkvarnet inleddes darmed, att en af kommitt6ns medlemmar, fru ~ u l i a Jolin, riktade nlgra saknadens och erkbinalans ord till fröken Gertrucl Adelborg, hvilken under en följd af Ar varit samkr~mskornmitt6ns ord- f~rande, men sedan sin afghng som byr&amp;förestlndarinna, iifven Iainnat denna befattning.
Efter föredraget intogs gemensam tesupd.
F.-B.-F: skretsen Malmö-Lund med omnejd hade söndagen d.
29 sept.
ett offentligt, talrikt besökt möte &amp; Sralöfs iolkhögskolrs Fridhcrn.
Fröken Ebba Lindencrona redogjorde för utvecklingen af den rörelse till kvin- nornas höj ' mde, som skapats af Frerlrika Rreiner och hennes samtida sunt för F.-B.-F: s uppkomst och verksamhet.
Som ett betydelsefullt uppslag för landsbygdens kvinnor ornniiiilnde föredragshlllerskan Förbundets landt- hushillningssl~ola för utbildande nf likrarinnor vid Rimforsa g k d i Oster- götland.
Före och efter föredraget utförde en utmiirkt shgkör under kantor 31.
Palmés ledning flera singer.
Fru Olga Holm, Svalöf, framlm mötets tack för s&amp; val föredrag som sbng, hvarefter p i Sralöfs hotell ett ringenamt samkvam vidtog.
C En F-.B-.F-krets i Göteborg hm nyligen bildats, för Iiyilken interim- styrelse &amp; r utsedd, meJ uppclrag att utarbeta förslag till den nya kretsens verksamhet.
