# ID: svediakorp-per3199
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,241
# sentences: 514
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tidevarvet n:r 34.
Samvetsfrågan till riksdagskan- didaterna gäller detta nummer nykterheten.
Den ledande artikeln utgår från statsministerns Malmötal.
Elisabeth Tamms artikel n r VI i jordbruksserien handlar om jord- fördelningen.
Tidevarvet har förut berett plats för esperantos vänner.
Nu uppträder K.J.
som dess veder- sakare.
Fru A n n a Wicksells artikel » Den långa vägen och den korta » skriven närmast med anledning av förra numrets » Fredsvilja i handling » ä r en mycket exakt framställning av den åsikt, som förfäktades av minoriteten på Nykterhetsvilja i handling.
Vägen till folknykterheten upp- linjeras i de olika partiprogram- men på ett ganska betecknande sätt.
Högern består en knapp rad: » folknykterheten bör främ- jas genom fortsatt nykterhetsar- bete. » Bondeförbundarne lova att » verka för att komma fram till allmän folknykterhet ».
Men huru?
Socialdemokraternas elfte pro- grampunkt talar o m: » bekämpan- de av alkoholismen.
Undervis- ning om alkoholens verkningar på individ och samhälle. » (Vem skall undervisas och av vem?)
Vidare: åtgärder för undanröd- jande av alkoholismens sociala orsaker. » (Vilka åtgärder?)
Och till slut såsom något för sig: » re- striktions- och förbudslagstif- ning. » Det är åtminstone inga restrik- tioner i vallöftena!
Sveriges Liberala P a r t i vill » energiskt fullfölja arbetet f ö r allmän folknykterhet » genom kraftigt stöd åt upplysningsverk- samheten, genom verksamma re- striktioner och bekämpande av den olaga rusdryckshanteringen.
Frisinnade folkpartiet vill på- tionen.
Detta förser OSS med en särskild anledning till att med nöje ge plats för densamma, utö- verka folkmening och folk ver den som ligger i att få ett hi- » bringa den obligatoriska nykter drag av fru Wicksell.
I fråga om hetsundervisningen i landets sko- de olika vägarnas längd eller lor t i l l efterlevnad. » Det önskar framkomlighet står tro mot tro.
skärpt lagstiftning mot olaga Men att arbetet på vårt lands av- rusdryckshantering samt » en lag- rustning icke skulle ske inom sam- stiftning i förbudsrikning i den förståndets ram, h a vi svårt att mån utvecklingen skapar förut- förstå.
Samma arbete för av- sättningar därför. » rustning, som vi driva här, sker Man får i de uppräknade pro- ju samtidigt inom alla länder och en verklig provkarta fortskrider i ungefär samma takt.
grammen på medel.
Det enda som ej före- Lika villigt som vi erkänna slås är förbud n~ fortast möjligt.
att fru Wicksell framlagt vår Slutintrycket blir det, att om ståndpunkt utan vrängning, lika något under den närmaste val- bestämt måste vi påstå att hon perioden skall kunna göras - va- icke tagit upp vårt argument om det moderna krigets oerhörda ris- ker på grund av dess fullkom- ning, ett argument, utan vilket vår ståndpunkt icke kan förstås.
Vidare: Om Ryssland med för- tjusning och med hjälp av våra egna bolsjeviker vill anfalla oss och riskera folkförbundsmakter- nas blockad för detta nöjes skull, och varför skulle det vänta till dess vi avrusta?
Varför icke då an- vända s i g av kommunisterna m- o m vår armé, medan vi h a en sådan för a t t göra iiven vår egen armé till ett vapen mot vår själv- ständighet?
Den enda dammen mot den röda revolutionen är för- bättrandet a v vårt samhälle re sig man arbetar för förbudet Folkviljan till nykterhet måste eller för folknykterhet på annan slipas skarp som en svärdsegg.
väg - så ä r ett nödvändigt och det är Men ord äro ej nog.
Viljan må- ste omsättas i handling.
Den en- skilde riksdagskandidaten måste vara berredd att visa hur han vill omsätta sin nykterhetsvilja i handling.
till riksdagskandidafer.
Men huru finna några enande III.
Angående nykterhetsfrågan.
punkter!
Högerns och bondeför- bundets intetsägande fraser kun- Frisinnade Kvinnor vill enligt sitt pro- gram lösa nykterhetsfrågan genom: na helt lämnas A sido.
Liberaler- Arbete för folknykterhet såväl med na vilja » verksamma restriktio- hänsyn till spritkonsiimtioneri som ge- ner ».
Socialdemokraterna tala nom effektiv upplysning i alkoholfrå- om » restriktions- och förbudslag- gan och genom uppfostran au folksed stiftning,).
allt sålunda ytterst och folkuppfattning.
Vid landsmötet i Katrineholm gjor- svävande.
De folkfrisinnade näm- des följande uttlande: na ej restriktioner, emedan de E n av vägarna till ett bättre till- soni bekant ej anse det nuvaran- stånd ifråga om folknykterhet är att nykterhetsundervisningen i alla slags de restriktionssystemet verksamt.
Vore det e j skäl att nu, när vi av- skolor särskilt ungdomsskolorna - bedrives grundligare ön hittills skett lägsnat oss tillräckligt långt från och på ett väckande sätt.
kristidens abnorma förhållanden, De lärare s o m skola handhava ung- företaga en fördomsfri undersök- domen måste sättas i tillfälle att för- ning av restriktionssystemets värva för sagda undervisning nödiga kunskaper.
verkningar, särskilt å landsbyg- Som gestaltningen au undervisnin- den?
Frisinnade Kvinnors cen- gen i skolorna i hög grad limer i skol- tralstyrelse har ålagt sitt nykter- styrelsers och skolråds händer, är det hetsutskott en dylik.
Men borde av vikt att i skolstyrelser och skolråd ej en parlamentarisk fåtalskom- insättas för denna viktiga fråga verkligt intresserade och ansvarskännande per- mitté.
få sig samma uppdrag an- soner.
förtrott?
Vi skulle då kanske få Här ör en möjlighet som särskilt klarhet i vilka som ha rätt I frå- kvinnorna icke få låta ligga obegagnad ga om restriktionerna.
att öva inflytande på den fostran, som kan hos ungdomen skapa klokhet och Frisinnade Kvinnors program självkontroll gent emot rusdryckernas vill: » arbeta för folknykterhet så- frestelser.
viil med hänsyn till spritkonsum- Vill Ni: tionen som genom effektiv upp- En fördomsfri undersökning lysning i alkoholfrågan och ge- av nuvarande restriktionssy- nom uppfostran av folksed och stem?
folkuppfattning. » Men uppfostran av folksrden sker icke endast genom restriktio- läroanstalter?
ner och förbud utan iiven genom Obligatorisk undervisning att arbeta fram positivt goda hy- för utfående av alla motorcer- gieniska vanor i mat och dryck.
tifikat?
(Forts. å sid.
2.)
Samvetsfrågor — Hon: Jag undrar vad det är som blir så särskilt grymt sårat hos en, då en man ger en annan kvinna till pris med att ropa u t att han inte kunde bli av med henne.
Han: Det är väl e r konventionella sida, tänker du på den där sjömannen?
Hon: Ja, men ogärna.
Sen jag läste hur han, så fort han avfordrades rä- kenskap ullämnade den döda som en av de efterhängsna, som aldrig låtit honom vara ifred.
j a som gått så långt att hon lagt sig att dö i hans hyll, då fick jag en sådan avsmak för mannen att jag inte or- kat följa hans öden vidare.
Jag vet alltså inte, om han tagit livet av henne eller inte, men förr kan jag fatta att en man i för- tvivlan och raseri över alt vara fångad och bunden gör av med en kvinna ä n alt han efteråt skändar henne såsom han gjorde, för att komma undan ansvaret.
Han: hon var säkert hans olycka.
Hon: det tror jag visst men o m det var en olycka så var det väl bådas frivilligt valda.
Och lusten hade de väl haft gemen- sam som ledan.
Och alt en man inte kan freda sig för en kvinna!
Det kan han alltid, om hon inle har till bundsförvant nå- gon svaghet hos honom själv.
Han: Kan du inle tänka dig att hon kan ha varit förföraren och anstiftaren?
Hon: Jo, men en man får icke säga det.
Minns du.
nej, du minns inte, det var långt före din tid, men jag har väl be- rättat om en ung kvinna jag kände som dog och vart begraven - men det var v i i skött, det kom inle mer än tre rader i en lands- ortstidning över hela dödsfallet - och om mannen ifråga som kom till mig sedan och bedyrade, att det var hon, som tagit första steget, och han som låtit beveka sig.
Och han som ville dra sig tillbaka, och hon som inte kunde finna sig när det var slut.
Det ä r möjligt, att han hade rätt, och ändå hade han orätt.
Han: Jag trodde inte att jag skulle bli i tillfälle att m o l dig försvara kvinnans rät- ligheter!
Jag förstår inte varför det vore så dödlig skam för en kvinna att av de två vara den som håller fast och hänger eller.
Är det finare då att vara den, som försöker komma undan?
Hon: Ja, det är nog finare, ty det anses så i världen.
Men vi kvinnor ska kunna Tys klan d Kunna Frankrike.
de bli Nya Dagl.
Allehanda anklagar på sin avdelning för F r i a ord i hårda och dömande vändningar Tidevarvet för bristande fredsvil- och idealitet.
Belägg: vårt n r.
den 26 juli.
Den 30 augusti utgår den frist Om Allehanda tappar humöret inom vilken den överenskommelse, över oss är intet annat att göra som slöts i London den 16 augusti än a t t t a upp det och lämna det mellan de i skadeståndsfrågan tillbaka At tidningen med ett le- intresserade makterna, måste vara ende.
undertecknad.
Det gäller nu om tyska riksda- gen skall g &amp; med på detta för- drag genom vilket Tyskland ger i pant sina järnvägar.
gruvor och och något över Allehanda.
industrier, ehuru Ruhrpanten, som dessa skola ersätta, icke genast Han och hon.
Han och hon sutto och talade om den senaste lidens händelser.
vänner?
efterträdare, svarade Marx med en sats, som Herriot utmärkt väl kunde ha returnerat till ho- nom.
Det är där det gäller.
De sista åren ha präglats av en till sjuklighet stegrad misstro d båda sidor gränsen och inom det 12 milloner själar starka besättnings- området, som på vår bild är be- tecknat.
svart.
Där h a de två na- tionerna dagligen visat varandra sina sämsta sidor.
När den svarta zonen minskas, minskas orosområdet.
Man skulle vilja tänka sig a t t av orosområdet så småningom bleve ett fridlyst område, en fredlig mötesplats mel- Ian de båda folken Tyskland och Ty mötas måste de Frankrike.
ju, deras öden äro oupplösligt för- enade.
er militärt frigives utan endast eko- nomiskt.
Villkoren äro hårda, men för- bundna med fördelarna a v den ekonomiska ockupationens upphä- vande, utsikten till det stora lå- net och en något så när efter kraf- terna avpassad anordning av be- talningen.
Den andra möjlighe- ten: förkastandet av överenskom- melsen öppnar så tröstlösa utsik- tar, att endast människor i förtviv- l a n och ursinne kunna välja den, men sådana finnas i Tyskland.
Lita på mig, sade Herriot till rikskansler Marx, a t t j a g skall ut- rymma Ruhr, så snart j a g förmår.
Jag litar på Er men inte på — två ting: låta oss vinnas i det rätta ögon- blicket och dra oss tillbaka i det rätta ögonblicket.
Allt annat är dålig lon.
Och mannen ska kunna en ting: stå för sig och henne utåt.
Han: Jag tycker du är för dogmatisk och fordrande.
Det är en naturbetingad företeelse alt under gången av ett kärleks- förlopp infinner sig en avmattning i man- nens känslor, antingen tillfälligt eller för alltid och en stegring i kvinnans.
Du be- @ ' av kvinnan att hon skall förmå i del stycket betsla sin egen natur.
Och av man- nen a11 även där kvinnan alls inle kan det.
så skall han skydda henne mol miss- tanke att ha brutit mol den goda ionen.
j a skydda henne även då hans liv och rykte står på spel.
Menar du det?
Hon: Ja, det gör jag verkligen.
Han: Då är du mer romantisk och gam- maldags än jag trott dig om.
Det bekräf- tar påståendet, att varje människa, även om den tror sig aldrig så frigjord, här på konventionalism i någon form som en äls- kad motsägelse i sill väsen.
Hon: Du skrämmer mig inle med all kalla det gammalmodigt.
F ö r mig är det- ta att förstå alt tiga och gå och inte besvära en form a r behärskning som kvinnan lärt sig.
.
.
Han: Under tvång.
H o n: Troligen, men det gör det summa.
Jag håller på att hon inte får förlora den under tider av mindre tvång.
Man får hålla sig rak, även sedan man lagt bort benen i korsetten.
Devinez.
Eller i ett nytt samhälle?
Det nya jordbruket.
-- Av Elisabeth Tamm.
Nykterhetsvilja i handling.
(Forts. fr. sid.
1.)
Statsminister Trygger höll freda- Exempelvis: man borde kunna JORDFÖRDELNINGEN.
gen den 15 augusti ett stort po- vara istånd att visa på en god och litiskt föredrag i Malmö, där han billig måltidsdryck, som bättre Skall förvaltningen bli ekonomisk måste den som är gårdens framlade sinn och regeringens i målsman som gent emot samhället står i ansvar för det hela, stå i än vattnet kunde konkurrera ut ölet.
övrigt synpunkter inför valen, direkt med gården och ha kännedom ona detaljerna.
Men tyngdpunkten ligger dock särskilt med avseende på för- M a n kar samkat jord för att äga d e n e j för att bruka den.
En på undervisnings- och upplys- svarsfrågan.
Det var ingenting sådan villfarelse måste rättas.
ningsfrågan.
Den nuvarande nyk- nytt.
Regeringen vidhåller sitt terhetsundervisningen måste full- man måste låta denna gräns löpa och omläggas, så att förslag till lösning a v försvars- Bland de intressen, samhället inom en ganska bred marginal tör ständigas har att bevaka beträffande jorden, frågan, vilket framlades för inne- är otvivelaktigt jordens fördelning att ge utrymme åt individuella o- den träffar de medborgargrupper, som bästa behöva densamma.
1 varande Ars riksdag.
ett av de friiinsta.
Samhället till- likheter.
regel nås e j dessa av de frivilliga Regeringschefen slutade sitt i kommer att övervaka, dels att I nära samband med en ekono- kurserna.
stor stil hållna anförande med att själva fördelningen av jorden blir misk uppdelning av jorden i olika Ilet a v Frisinnade Kvinnors gårdar, storbruk och småbruk, ekonomisk, d.v.s. att den möjlig- » våra fäder och förfiider darran- centralstyrelse tillsatta nykter- gör största avkastning a v landet i står som sagt en ekonomisk för- de a v oro tillropa oss: Glöm e j des helhet, dels också, att denna valtning av dessa gårdar.
Efter hetsutskottet, som arbetar under ordförandeskap a v fru Ellen Ha- Sverige, frihetens, rättens och fördelning sker på ett för den jord.
jordbrukets storlek ordnas förvalt- gen, l i a r begärt och fått uppgif- pliktens gamla stamort på jor- brukande befolkningen tillfreds.
ningen.
Enklast är, när ägaren ter från olika skolor om arten av och hans familj själva kunna utfö- den ».
Det var inga blygsamma ställande satt.
På senare tider ha flera företeelser risat, att en upp ra alla göromål.
Det är också lätt den nykterhetsundervisning, som ord.
Man skulle kunat tro att de fattning om samhällets befogen- överskådligt, när gården inte är påbjudits i kungl.
cirkulär av år blivit framsagda mera för vällju- het härvidlag är befintlig i den större än a t t ägaren eller 1892.
Endast 10 proc.
a r de av- dets än för innehållets skull.
Men allmänna meningen, t. ex. egna- brukaren med tillhjälp av några givna svaren konstaterade en verkningsfull undervisning.
På då man noga genomläser herr hemsrörelsen och därmed samman- stycken arbetare ombestyr sköt- sina håll saknades den helt, bero- Tryggers tal, finner nian, att det, hängande styckning av större går- seln.
Mera invecklad blir förvalt- ende på personliga förhållanden.
dar till småbruk, lagstiftning emot ningen, när man kommer till de a t t säga att vårt land är frihe- bolags innhav av jord m. m.
Men större gårdarna med flera rättar- Det synes oss vara a v stor vikt, vederbörlig undervisning tens, rättens och pliktens gamla därmed har man ingalunda kom- lag och olika slag a v befattningar.
att Arbetskraften måste avpassas på kommer in i alla läroanstalter, ic- stamort på jorden, är den fullt lo- mit till kärnan a v saken.
giska slutklämmen på hans anfö- För att då börja med den ekono- det mest ekonomiska sättet efter ke blott i folkskolan.
Den vore sidan, har man först att äg- arbetsbehovet.
Jordbruket kan in- kanske ännu mer behövlig i de rande.
T y med en sådan upp- miska vid semi- na sin uppmärksamhet å t det nu- te bära över en viss grad förvalt- högre läroanstalterna, fattning om sakernas tillstånd varande systemet.
Detta grundar ningskostnader.
Det är allmänt narierna och universiteten.
liar man naturligtvis ingen anled- sig, med undantag av nyss nämn- erkänt, det har t. o. m. blivit en En annan grupp inom samhäl- ning att arbeta på någon vidare da förbud för bolag i vissa fall att trossats för jordägpre.
Den bru- let, som också borde få undergå utveckling; man måste då endast förvärva jord, på (len fria köp- och kar även citeras i riksdagen, vid en verkningsfull undervisning, är Att så är för- lärliga tillfällen.
Jordbruket l i a r den i vilkens händer ligger den med a l l makt söka bevara det så försäljningsrätten.
hålltindet, är givetvis förmånli- icke att betala så höga löner, de oerhört livliga trafiken med oli- lyckliga och förtjänstfulla sam- gast, det är hide det enklaste och måste sänkas, om inte staten på ka slag av motorfordon.
Som hället.
Detta förklarar också, att ur samhällets synpunkt billigaste.
ett eller annat sätt träder hjälpan- skäl behöver endast anföras de föredraget till största delen gick Det ger även största möjliga rörel- de emellan.
Men det är statarnas olyckor, som ständigt ske och vil- ut på angrepp mot det socialde- sefrihet.
En inskränkning av den- eller lantarbetarnas löner, man då kas orsak ofta ä r förarens tänker på.
Och det är väl ändå mokratiska partiet; således en me- na frihet skulle endast vara $I- uppenbart att en tillfällig ned- tande nykterhet.
De som ut kallad, därest det kunde bevisas, chaufförer, flygare, styrmän, ra negativ ståndpunkt.
att jordfördelningen genom bibe- pressning av lönerna inte kan lösa ja överhuvud alla de, som ha med Statsministern manar till bor- hållandet av ett sådant system på någon del a v jordfrågans problem.
kommunikationerna a t t göra, bor- gerlig samling kring försvarsfrå- något sätt ej vore förenlig med Ty detta lär inte gå för mindre än de få lov a t t genomgå en obligato- genom en omorganisation av för- risk experimentellt åskådlig kurs gan och mot socialdemokraterna.
det allmännas bästa.
valtningssystemet vid storgodsen.
Han erkänner titt det elände, som Hur förhåller det sig d å med Endast därigenom kan en ekono- i alkoholens inverkan på kvalifi- cerat arbete.
vårt svenska jordbruk?
Är jor- världskriget skapat, helt natur- den så fördelad, att ingen föränd- misk förvaltning ernås.
Idrottsmännens erfarenhet tor- En undersökning skall påvisa a t t de icke vara att förkasta.
Man ligt blivit en god jordmån för ut- ring kunde anses önskvärd?
vecklingen av socialismen, men Beträffande arealen för ett jord- förutsättningarna för en ekono- skulle med dylik obligatorisk un- vara misk jordfördelning och en ekono- dervisning komma åt en hel del att, så snart förhållandena bli bruk, så torde det numera misk förvaltning sammanfalla.
den manliga iingdomen.
Det- mera normala, skall folkets sun- allmänt erkänt, att vårt land ' läm- Om ett jordbruk måste betraktas av ta h a r sin stora betydelse även par sig både för storbruk och små- da instinkt snart vara tillräcklig bruk alltefter olika natur och be- som ett organiskt helt, så är detta sett, i det samband, vari alkohol- för att skingra en sådan synvilla.
skaffenhet.
Men den praktiska inte bara ifråga om storleken utan missbruket och brottsligheten stå beträffande förvaltningen.
till varandra, och med tanke på » Det elände som världskriget erfarenheten har också bekräftat.
även Skall denna bli ekonomisk, måste hur brottslighetsstatistiken tyn- skapat ... », säger herr Trygger.
att skötseln vid gårdar s o m äro den, som är gårdens målsman, ungdomsåldrarna.
Det förhål- M e n det var väl just det beståen- alltför stora inte blir så ingående som gent emot samhället står i ger landevis största antalet brottslin- som vid mindre, alla möjligheter de samhället.
som framkallade i smått kunna inte bli så väl ut- ansvar för det hela, stå i direkt gar tillhöra 20-årsåldern.
75 proc.
detta.
Ä r inte det nog för att med nyttjade.
Det är således en för- kontakt med gården och ha känne- av samtliga förbrytare äro under dom om detaljerna.
Men då, liksom allvar och offervilja obevekligt lust för den enskilde och en natio- nu är förhållandet, ett visst antal trettio år och 29 proc.
under 20 resa kravet på en annan grund nalekonomisk förlust att ha så sto- storbruk, äro så stora a t t något år.
Det kan också i detta sam- manhang v a r a värt hraktaride, att r a gårdar.
llen var går gränsen?
för samhället än » den gamla, un- sådant ä r omöjligt, liar där upp- enligt fylleristatistiken över 20 Det gäller att utröna.
der sekler förstärkta grunden »?
Lantbruksstyrelsen och även Sv.
stått en stab av tjänstemän, vilka proc.
av d e offentligt berusade och Man behöver därför inte tro på Lantbrukssällskapet ha verkställt sinsemellan dela ledningen voro män under 25 år och 60 utredningar angående jordbrukets den, som exentligen ä r brukaren, proc.
män under 35 år.
social ismen.
d.v.s. ägaren, kommer på ett visst på olika går- avkastningsförmåga Den förminskning a v de orga- » Det ä r en oerhörd fara », heter och avstånd från sitt eget arbete dar.
Där finns således redan ett niserade nykterhetssällskapens det också, » för de snälla fåren att rikhaltigt material till grund för sina åligganden.
Därmed är jord- medlemstal, som överallt skett un- lugnt beta på sina yppiga gräs- upprättande av en allmän översikt äganderätten alldeles förfelad.
der de sista åren, liar ingenstädes Varje verksamhetsområde kräver vallar, när vargar ströva omkring över jordens avkastning i förhål- sin begränsning, eljes t a r verk- i de angränsande skogarna.
), Det- lande till arealen.
Men även med samheten skada.
Så ork jordbru- en sådan utredning som utgångs- ta yttrande är antagligen ett för- punkt, är det omöjligt att bestäm- karens.
biseende a v herr statsministern, ma någon viss maximigräns för a- Det framgår tydligt, att där gi- ty » de snälla fåren » få i allmän- realen, gällande för alla gårdar li- ves fall då en misshushållning ii- ger rum i avseende på jordfördel- het inte heta p å några » yppiga ka.
En gård måste betraktas som ningen.
Även om dessa fall inte.
gans öde vilar.
Det är den, som gräsvallar », utan skava a v gräset ett organiskt och levande helt lik- utgöra någon övervägande pro- skall uppbära ett eventuellt för- en kropp med olika lemmar.
som på platser, som andra förnämli- Den får icke stympas eller göras cent till antalet, ha de dock bidra- bud.
Det är den, som även utan gare djur försmå.
Men förutsatt vanskaplig.
Den får inte heller git till en allmän mässuppfattning förbud skulle kunna beslutsamt skaka av sig oket.
Det är t i l l att liknelsen vore riktig, hur skul- vara otymplig och ohanterlig.
Den om jordäganderättens natur eller, ungdomen vi måste vända OSS.
rättare sagt, denna avart av stor- le fåren kunna skydda sig mot måste tillmätas för dess egenart bruk bildar det praktiska utslaget Men den måste.
först upplysas på lämpliga proportioner.
I många vargarna?
Genom en » ärofull » ett effektivt sätt.
fall kan det v a r a fördelaktigt att av den allmänna missuppfattning, Och det måste riksdagen ord- strid med vargarna?
Det vore frånsiilja utgårdar från en huvud- som råder om jordäganderätten.
nog också » en oerhörd fara », om gård, i andra åter äro de nödvän- Man liar hetraktat denna ur van- na om.
lig ägodelssynpunkt.
Man har det iii den man tänker på.
Eller diga - eller någon a r dem - för samkat jord för att äga den in- genom att sät ta sig i säkerhet?
att underlätta med gården förenat te för att bruka den.
En sådan o.s.v. All hänsyn hör Var är då denna säkerhet?
L i g - skogsbruk tagas härtill både för den enskilde villfarelse måste rättas.
ägaren och för samhället ssåsom bevakaren a r gårdens intresse som gård betraktad.
Detta oaktat, kan man med säkerhet påstå, att Eller i ett nytt samhälle?
där ur ekonomisk synpunkt finns en maximigräns för storbruk, fast kontakt som
ANMÄRKNINGAR AV Den långa vägen och den korta.
' ' Fredsvilja i handling ” K.
J.
Av Anna Wicksell.
Babels nya skyskrapa.
Det skulle väl förefalla ängsligt En av språkets viktigaste sociala om skulptörer från hela världen, funktioner är ju att bilda medium samlade till festlig kongress, ena- för kiv.
Ett världsspråk vore detsam- des om en resolution som yrkade på ma som världskrig och ett som al- förfärdigandet av ett antal vaxfigurer drig skulle ta slut av brist på folk el- till spridning i otaliga kopior för att ler ammunition Men denna förutsed- illgodose mänsklighetens behov av ds effekt håller jag inte alls för nå- homogen plastisk konst.
Inbillar gon invändning mot esperanto För man sig att denna risk är utesluten?
småfolk som vi särskilt vore det Man bör inte vara för säker.
Vi har väl upplyftande att få utbyta redan upplevat katastrofer i liknan- sina sockengräl mot polemik med le stil.
, amerikaner och malajer.
Enligt tillförlitliga meddelanden Men det lurar något djupare och uttalade nyss en internationell aka- hemskare under reklamen för espe.
lemikerkongress i Kristiania sin ranto än en notoriskt grundlös utopi.
ängtan efter ett gemensamt och Det nöjer sig inte längre med att konstgjort språk.
Om den diskussion tjänstgöra som nödfallskommunika- som föregick detta sällsamma utta- tion och demokratisk lathund.
Någ- ande vet jag ingenting annat än att ra av dess båldaste apostlar har en kineiska yttrade förtvivlat miss- kastat masken och låtit oss veta i nöje med k i n i s i k a n varav jag icke rätt fräna ordalag att här är spraket drar annan slutsats än att represen- som skall avlösa språken Och det tanten för Mittens rike var en mästa- skall så göra på grund av sin över- re i sitt språk, ty jag minns hur Teg- lägsenhet Esperanto nämligen är nér smädade svenskan Voltaire fran- eller kan bli fullkomligt en logisk skan och Goethe tyskan.
Förargad maskin, beundransvärt riktig i mins- på sitt modersmål får blott den bli ta detalj, under det de nationella som behärskar det suveränt och vet språken tillkomna planlöst och på hur långt det inte räcker, men den en höft liksom i allmänhet mänskor, är också i stånd att fylla lakunerna.
vimlar av arvsynder och oegentlighe- Det ä r mig alltså smärtsamt obe- ter.
Konsten är väl ett strå vassare kant om någon lidelsefull och sak- ä n naturen, eller vad?
kunnig opposition från språkfiloso- Helt visst, ingen kan mer hjärtligt fiskt tänkande eller konstnärligt an- än jag underskriva den tesen.
Men lagda individer dränktes av majori- denna motsättning föreligger inga- tetens esperantokör.
Men att en så lunda här.
Det konstgjorda är inte representativ samling av universitets- konst och språken inte natur.
De bildat folk skulle ha komplett sak- är inte konstverk heller men levan- nat målsmän för språkvetenskap och de, blomstrande konst i daglig utöv- språkreligion ryser jag för att anta, ning, experimentering och förvand- I forna dagar tyckte jag att espe- ling.
Meddelelse kan aldrig ha varit r a n t o - låt det stå som kollektiv. '
deras huvudsyfte för såsan finns så namn för alla artificiella tungomål- många andra utvägar.
En purt ar- var en ofarlig fluga. '
Klyftiga perso- tistisk drift att forma och uttrycka ner förbrukade på dess fabrikation har gett upphov till denna underba- ett ihärdigt skarpsinne som annars ra konst, som svingade sig högt över kunde ha resulterat i epidemiska naturen och egenmäktigt åtog sig att livsåskådningar eller gräsliga krigs- tolka dess evigt oartikulerade mum- redskap, och dess användning syn- mel.
Vi klåpar med den alla, men Les mig en lekfull nyck, ungefär som detta gör den blott än mer förunder- när skolbarn ibland spelar dövstum- lig, och kunde vi ständigt hålla nia och underhåller sig på ett ele- konstnärssinnet vaket skulle vi mentärt fingerspråk.
Men nu efter stundligen erfara en hjälpen förtjus- kriget har det gått allvar i esperanto.
ning över att kunna tala prosa, ty Nit betyder det filantropi och paci- redan det är poesi och mystik.
' ism och Världens Förenta Stater och Med det utilistiska esperanto kan Babels torn äntligen färdigbyggt.
Att man hopsätta fraser som av Iäggbi- kungöra olust för det blir nästan lik- tar men ingenting skapa.
Man kan ydigt med att rösta för ett starkt för- framlägga upplysningar som Nor- svar.
disk Familjebok men ' inte vittnes- .lag undrar ivrigt varifrån man börd om sitt inre liv.
Man kan tiar fått iden att mänskor som talar orera men inte explodera.
Esperanto samma språk förstår varandra och är en frimurarjargong för mänskor samlever i enighet och frid.
Inte ' som ingenting har att säga var- härstammar den från erfarenheten.
andra.
Kvinnors Riksför- bund är lika litet som någon an- nan organ isation en homogen Frisinnade samling människor Även inom ni^^$^ finnes det olika om det riktiga upp - eller nyttiga i att vår fredsvilja () ni- sättes i den handling som kallas ett enstaka lands, enkannerligen Sveriges fullständiga avrustning på eget ansvar roende av vad och egen risk, obe- andra länder göra Som en av dem, vilka härvidlag hysa en annan uppfattning i n den, som kommit till orda i en artikel i Tidevarvet n:r 33 under ovantående rubrik och Som väl äv en är innebörden i den i samma n:r återgivna Katrineholmsreso- lutionen, skall j a g be att få Så kort som möjligt motivera Jäm- väl vår avvikande mening.
Nog skall jag försöka att göra det » utan v r ä n g n i n g av den stånd punkt som i i frågavarande artikel kallas fredsaktivism.
Fredsaktivisterna vilja, att vårt land genom att avrusta skall ge ett kraftigt utryck åt sin protest mot skall krigets och vanvett, göra detta med att det fullt öppna ögon för den risk vårt land där- med löper att överfallas av en im- nan stat och förlora sin självstän- dighet.
Jag tror, att de element Kvinnoor, Fru Lövstrand inför publiken.
inom Frisinnansde företräda denna som uppfattning, verkligen mena, vad de säga, och a t t d e för sin del vore beredda att utan klagan Och utan a t t kasta Vi hade ett stycke a l t vandra i den mil- da aftonen för att från stationen nå good- templarlokalen.
Plötsligt var jag ute på del verkliga landet.
På ena sidan vägen medge kan bli en följd av vår ett högt rågfält med lunga ax, på den andra en hage med hängbjörkar, som lå- vapenlöshet Deras plan måste emellertid ge- go u t över vägen som ett valv.
i deras nomföras på politisk väg, och po- gröna skymning gick f r u Andersson från söndagsklädd.
röd och varm, takt- l i t i k betyder ansvar för andra Vallby fullt tigande bredvid mig.
människor Äro våra fredsaktivis- - Har del varit några svårigheter med ter också beredda a t t med en ma- mötet?
joritet av hälften plus en inom F å r jag tala?
utbrast fru Anders- svenska riksdagen eller hälften son.
överraskad.
Jag trodde fru Löv- plus en inom svenska folket på strand ville samla sig.
Svårigheter?
Hela tvinga minoriteten en risk, som Vallby bar-vari1 i uppror, och det h a r va- rit insändare i tidningen om vad somliga personer menade med att ha hit ett frun- att en fråga som denna, om över- timmer att ta röster från rådman Torrh.
huvud någon, för sitt avgörande Så fort de fick veta dagen, beställde de behöver sanktion av en allmän genast goodtemplarhuset i Ostervallby för folkomröstning; i så fall, vilken hans säkning för att konkurrera.
Då fann jag på all föreslå, att han skulle lala i finna fredsaktivisterna för att tvinga minorite- Väslervallby efter fru Lövtrand, om fru ten?
För mig står det så, att det Lövstrand fick komma till Ostervallby se- i en sådan sak vore orätt att tvin- dan.
Del gAr väl bra?
ga någon enda, att ett enstaka Del hade inte blivit något av med var- lands avrustning förutsätter en- andras namn på listorna eller en gemen- r a m turné med rådman och mig.
Men Aka Men dess medborgare.
om man bara skulle om varandra på vägen.
det kan man j u gära den kvalificerade majoritet alltid.
Jag frågade varför de älskade som i våra kommunalförsamlin- rådmannen så högt h ä r ute.
gar fordras för något så alldag- - Jo.
se, i folkets ögon h ä r ä r rådman ligt som beviljande av anslag till Torrh och förbudet ett och detsamma.
en ny utgift, är det min överty- Och förbudet ä r ä n så länge det enda, gelse att denna väg att uppnå som sätter fart på dem i Vallby.
För det den internationella avrustnistningen, kan de offra ungefär vad som helst.
Det som ju är allas vårt gemensamma h a r ju varit talare här under åratal och mål, är en mycket mycket längre präntat in förbudet i deras huvuden.
Och det hänger hop med deras dagliga liv.
Del ä r något all l a på.
Vid sen herrarna kom- andra arbeta på.
Och varför skall mer hit och pratar om en gång vart tred- man gott och osjälviskt ar- je år, det går över v i r a huven här.
Fru bete på en lång väg, om man kan Lövstrand talar väl inte för lärt?
- Men tror de inte alt till exempel komma fram på en kortare?
fredssaken angår dem ' - Jo, vi ä r några stycken, som fått ögonen öppna, därför alt ett ord råkade träffa OST i rätta stunden.
Men flertalet menar att förhudel, det ä r grunden till skulden på andra böja sig under det främmande förtryck, som de - den ske icke är kunna är vil ig att löpa?
Kan- vi alla vara ense om majoritet il räcklig hällighet även hos be- väg än den tarvliga, oheroiska samförståndets väg, som jag och lägga Duvungarna.
På blecket vid en stupränna i vinkeln av två murar uppfostrar ett duvpar sina ungar v i se dem från våra fönster De två små duvungarna ha tillbragt sin första sommar med bråddjupet på ena sidan och husväggen på den andra.
Det fanns ingen möjlighet att lämna boel förr ä n vingar kunde bära dem.
I mitten på augusti då vingarna vuxit ut på ungarna de föräldrarna försumma dem.
De värs över den kringbyggda gårdens och satte sig på fönsterblecket mot skenbarligen likgiltiga för de två små gråblåskimrande fjäderknytena som sutto i sitt hörn hungriga och rädda, stötta och förvånande över föräldrarnas O - fattliga Iietcende.
Efter ett dygn voro de ännu hungriga- re men inte hungriga nog för a t t våga de få vingslagen över bråddjupet till föräld- rarna.
På denna tidpunkt ingrep den mänskli- ga försynen.
Duvungarna fingo m a t från ett fönster utan att behöva flyga Nu kunna alla andra duvherrskaps un- gar i trakten flyga men våra kunna det D e v i n e z.
inte.
!
I, Il allting.
och först n ä r det är genomfart, kan man tänka på annat.
Folk, som ä r från sta´n har ingen aning om hur lång- samt det går alt få upp intresset för nå- gol nytt.
Jag smålog åt hennes föreställning att det skulle gå fortare i Broköping eller Stockholm eller Paris, - Så ledsamt alt fru Andersson haft svårigheter för min skull.
Säger de, all vi super?
- Ja, sade hon, nog gör de del.
Men De de t r o r del åtminstone också kan inte tänka sig.
att jag kan ha något annal skäl än rusdrycksbegär a l l arbeta för fru Lövstrand.
Det ä r lite tråkigt ef- ter jag arbeta1 för nykterhet så särskilt l ä n g e.
Men något får en tåla.
Hon torkade sig i pannan.
Jag förstod.
att hon knappt tålte det, att hon i själva verket genomgått ett fa- sans .martyrium för min skull, fast hon var för hövlig a t t beklaga sig.
Den rymliga lokalen var Verkligen så packad, att fru Andersson måste ploga väg At mig fram till talarstolen.
Del var folk från fält och ladugårdar mest.
tröt- ta av skördearbetet och dagens hetta.
Men de hade likväl klätt sig i söndags- kläder, för att böra denna fru från stap, som hade onda anslag mot förbudet.
På första bänken upptäckte jag en herreman i riddräkt.
Han reste sig och ställde sig mellan mig och tribunen, så att jag måste stanna och hälsa.
Denne välmående pa- tron hade jag en gång älskat, då jag gick i åttonde klass.
- Jag gläder mig verkligt att få höra dig, sade han.
Om d u inte går din väg genast.
ra- de jag, så offentliggör jag de dikter du skrev till mig f ö r arton år sedan.
Under titeln: Löften, som icke höllos.
- Gör del, sade han och satte sig.
Det ä r en lämplig titel i valtider.
Sedan glömde jag honom.
Over hans huvud fäste jag mina blic- kar på bortersta bänken, Där satt den o- rubbliga f r u Andersson och några av hen- [Forts. å nästa sid.) - Glimtar från valmöten.
Uppfångade under valsommaren 1924.
" Praktisk politik fordrar en god disci- " Kvinnornas enda intresse ä r nykterhe- ten.
Vi vilja hälst vänta att t a dem med plin.
Detta har ännu inte uppgått för tills de vaknat upp över några flera f r i - kvinnorna.
De tro att några segrar vin- nes av självständiga uppfattningar och ger. "
fristående personligheler. "
som avrustat överfölles och eröv- rades av ett annat, dess exempel icke skulle verka till efterföljd " Kvinnorna försts inte ens nykterhets- utan till avskräckande och sålun- frågans belydelse.
Den 27 augusti 1922 da aldrig ku id^^ bli » ett led i ar- s i g jag ingen enda kvinna i min vallokal.
betet på internationell avrust- och vid minnet därav röstar jag emot att ning ".
Alltså måste de tro, att något kvinnonamn uppföres på listan. "
[Forts. å nästa sid.) ES .- " Om jag vore ordförande, så skulle jag inte ge ordet åt någon av de här många närvarande kvinnorna.
Det ä r bara alt uppta tiden i onödan och det vill vi inte vela av. "
" Av kvinnorna kan man e j vänta någon självständig uppfattning.
Det ä r den vi Samme talare vid slutet av mötet: “ Och hoppats på såsom det nyn tillskottet.
Men så her jag få hemställa a l l mötet ville in- de gå endast blint i ledband av sina par- gå till den politiska kvinnoföreningen i tier. "
orten med begäran o h samarbete för va- Vilket ock blev mötets beslut let. "
T I D E V A R V E T 4 Fru Lövstrand publiken.
Den långa vägen och den korta rinnan.
följde så gott som hela sällskapet tätt efter mig däribland min första (forts. fr. föreg.
sid.) (forts. fr. föreg.
sid.) kärlek fast han inte är vår partivän - Du är värre än jag trodde.
sade han risken när allt kommer omkring, nes likatänkande för deras skull måste jag lyckas att förklara vad fredsaktivism men det var ju försonande att du varnade ä r ganska liten jag kan t y v ä r r icke dela denna var för något j a g måse rädda om inte dem för att rösta på dig.
fosterlandet så åtminstone fru Andersson Som jag alltjämt v a r i erövrartagen tog na tro möjligen skulle en vanlig son Jag sade, att det var en viljerikt- jag mitt kaffe och slog mig ned vid det boprgerlig stat verkligen skämmas född ur kunskap om kriget för nit bord, d i r motståndet Var samlat, enligt för att kallblodigt överfalla en döda kriget.
de som samlades under vad fru Anderson upplyste mig.
De såg vapenlös granne, fast man nog denna lösen trodde.
alt antingen måste mycket hyggliga men fulkomligt oåtkomliga tills vidare är frestad att s ä g a som kriget dö eller vi.
De trodde att freds- oåtkomliga ut.
De beredde mig hövligt plats Relling: fan tro´t den risk, viljan var kraftlös bakom rustningar och sade sina namn Och tego.
som jag för min del mest fruktar ett hoplappat försvar, därför ville vi få - Vad talade ni om, innan jag störde från en stat, som icke är bort allt mililärväsen.
Vi menade också frågade jag vanlig och borgerlig, en stat, som - Om statsministern i England.
som v i l l erövra av nit för världens att nationernas förbund skulle ha en styrka ka till sitt förfogande, men icke för att fru Lövstrand nämnde s &amp; mycket Om, vi frälsning en stat som enligt egen övas mot och användas m e I 1 a n undrade just om han var förbudsman - Det vet jag inte.
sade jag, men jag människor utan m o t människornas gemensamma fiender: hungersnöd och har ett par gånger sett honom dricka vatten vatten till maten Iiungersjukdomar, farsoter.
Den skulle mobiliseras till försvar då naturen gjorde Detta lättade stämningen något och vi de sina stora anfall mot människorna med talade vidare om det märkliga i att, han Som hälsats med tjut och smädelser på eld och vatten orkaner och skadedjur.
vapenlös Sverige för att lyck- publiken var en idealpublik ifråga om Londons galor för tio Ar sedan, nu var oss med bolsjevismens städat uppförande Men den satt där med mannen som fick föra överenskommelsen liggöra sen mellan europas stormakter i hamn evangelium För mig står det som orörligt ansikte och gav mig ingen ledtråd Och vi jundrade hur de kände det, ' som en visshet, att de med förtjusning tråd om vad den tänkte, om den tänkte skulle gripa tillfället.
andra hOnom d å något orden blevo mig tunga i munnen, smädat det var likadant med Staaff sade en sidan känner jag mig övertygad men jag ville inte korta av.
I min själ bor en tydlig drift att erövra människorna trohjärtad gammal man, en av ' de Stilla om att - tack vare nationernas förbund - även som den vi blygsamma förmå hålla framför mig voro som en ställning att i landen.
Del känns ändå gott a l l inte krigsberedskap, taga.
j a g tänkte på vad fru Anderson man åtminstone inle var med bland dem, la oss med räcker att avhålla det sagt om verkan av ett ord i rätta stunden som plåga livet ur honom med skamliga nuvar nde uvaran^^^ Ryssland från ett er den.
Kanske fanns dock bland alla, som beskyllningar.
Vi hade alla en minut a r tillfredsställd övrinsförsök kommit med sina hjärnor fullproppade I Katrienholmsresolitionen av andra tankar av misstro och fördomar betraktelse av våra rena samveten, även fördomar dock någon öppen och förberedd jag.
Kantorns fru underströk ytterligare att Frisinnade Kvinnor vilja ar- själ bakom de Orörliga ansiktena en som ytterligare sin belåtenhet över att inte ha burit beta för att Nationernas förbund effektivt Och betryggande skulle resa sig och sluta till korståget sig åt som högern den gången - Del är må bli ju några som tagit tillbaka på hans döda så som jag själv rest mig en gång De nästan sprängde dörrarna Sade plötsligt fick jag syn på en ung mans mull.
Men det är inte detsamma.
då flög en tanke på mig.
ansikte.
Och det var icke orörligt, det - Nej, det är inte detsamma, sade jag, Jag ' följde varje skiftning i mitt tal.
Sen tala- - lycka till i frtsättningen de jag till honom om krigets följder och och därför är del bäst a l l ta tillbaka det n II ävenledes han eggade mig vidare jag talte om där om fru Anderssons superi, så satte han i gång och därvid sprang fresrörelsen i andra länder, jag försäkra- s i r a x m e d a n h o n I e v e r.
Nu blev det först en verklig tystnad ett bildäck ' de honom, att det inte var hopplöst a l l Rådman måste stiga ur för att gå fram då fru Andersson något dock skedde i världen.
Sen märkte jag vågade icke se på dem, - då stiger jag också ur och &amp;, sa- jag att jag måste slutq och då sade jag Andersson kom och uppmanade mig att bryta upp för att hinna till Östervallby de jag.
ag lägger ner mitt vapen.
när min honom bara, att han inte fick rösta på min lista, om han inte rikligt visste vad reste jag mig hastigt, sade ett allmänt ad- motståndares klinga-brustit varpå vi hälsade och gingo åt vart sitt ad ö j och försvann.
d e t betydde.
Min ungdoms kärlek erbjöd sig att kö.
håll till våra tåliga åhörare som nu skulle då jag slutat var det en spännlng, som ra ner mig, Jag frågande honom om Ila,, le vändas om igen.
när jag kom till löste ris, de hade dock hört på om än Östervallby var ynglingen, som lyssnat.
med blandade känslor, jag hörde någon tänkte höra på mig en gång till, - Nej, sade han, men jag viii gärna tala där före mig ' säga hon glömde nykterheten Men när la med dig efteråt.
Jag märker nämligen till ‘ min fasa, att du gjort ett visst intryck på folk här.
Milt på vägen mötte vi rådman Torrh.
Del var nästan omöjligt för vår vagn alt trassla sig förbi hans bil: Del min till- fälle för oss att utbyta ett par ord.
- Var där mycket folk?
frågade han.
,, &amp; men gande folkförbund samt utbreda ståelse levandegöra tanken på F. I de veta krigets ersättare vid slitande den redan av ekonomiska och territoriella bunds tvister det p r o g r a m m e t ä r o v i vad II ju alla eniga om d e t innebär skall också nedrustning N. F. ä r skyl- upplysas skyldigt skapa en gemensam plan för jag känner det så att ett enstaka en sådan och det har i fler år hållit på med arbetet med fö- enstaka lands avrustande vore ett ' vi- g; ~ resultat säger m a n och det ä r kande av den interanationella solidariteten sant.
Den Cecilska garantiplanen solidariteten Det skulle innebära en Som bildat det centrala i hitillsvarande s t r ä v a n d e garantiplanen dtg ~ står ett F:a Emil Bäcklin bar jag dagligen använt Husqvarna-maskin och den går lika bra nu som när den var så M ö B L E ' R lyder många husmödrars G L A S M Ä S T E R I och R A M A F F Ä R fresdrikstorg i olika modeller och träslag S T O C K H O L M Billiga priser.
Egna snickeri.
och tapetserarverkstäder Björks Möbelaffär Gamla Brogatan 30.
Stockholm.
Telefon 8841.
GOTT ARBETE!
BILLIGASTE PRISER?
telefoner: Söd.
318 21 &amp; 237 21,.
G ET I N G E N I.
som kunde hända därest icke en demokratisk valseger i Förenta staterna i höst skulle göra Amerikas Amerikas anslutning till förbundet sannolik inom rimlig tid, i vilket fall planen antagligen finge förfalla falla.
Men om, såsom nian väntar tar, Coolidge återväljes vore det önskvärt att detta synnerligen försök kunde göras och på europeiskt europeiskt initiativ.
Lyckades d e t så mycket bättre misslyckades det däremot, vilket jag för min del tror ä r det sannolika, så sitter förbundet i efterhand Och kan draga lärdom av den hållna kon- ferensens arbete och erfarenhet.
Medan vi vänta på detta, bör förbundet bundet bygga Ut den internationella nella rättsordningen som ju dock skall utgöra själva ryggraden 1 eller grundvalen för varje avrustningsplan avrustningsplan Det nyttigaste fredsarbete arbete som i detta ögonblick ’ kan göras, är enligt min åsikt a t t vin- na människornas intresse och för- va sina söners l i v Och blod för a t t hjälpa oss.
men de färstå säkert säkert l i k a bra som Jag * att det är och bör vara ett stort och allmänt internationellt intresse att hindra dra att en stat utan vidare överfaller faller och slår under sig en annan ":? '.
det land som avrustar Och därmed frestar ett annat land ökar osäkerheten i världen Och försvårar det förtroende t i l l rättsordningen ordningen och till den internationella internationel a moralen, som freden på hyggas på förbundsakten förutsätter s ä t t e r en gemensam aktion, väpnad väpnad om nödvändigt mot den stat, som bryter sina förbundsplikter och stör freden.
Det gemensamma och solidariska riska ansvar för freden, som ligger i denna princip, förefaller att vara en värdefull landvinning Vinning för det melanfolkliga samlivet, och det bjuder mig emot att tänka att vårt land skulle svika svika den börda som denna princip medför Denna förutsättning gäller ock- så en utom förbundet stående siat, därest den vägrar att begagna gagna någon av de fredliga utvägar vägar till tvistens slitande som förbundsakten erbjuder och börjar börjar krig mot en förbundsmdlem Anna Wicksell -- - - Spirella-Korsetten den enda, som erkännes av läkare 1 års skriftlig garanti.
Säker måttagning Fru ii.
Tellgren, t r ä s g 3, Göteborg.
Tel. 15610.
SPIRELLA och korsetter färdiga på beställöning doktorinnan H. Törnquist Styrmansgatan 8, Öst 54 24 ni få byta med mig, men jag kan inte tivt tillbaka från de begagnade klädes-, g e er mer pengar än jag har.
persedlarna.
Lyckligtvis vor0 de relativt - Ni har en klocka.
Låt mig se tivt snygga.
När han steg fram i sin nya dräkt, betraktade sjömannen ho- Ipå den.
Arthur tog fram ett emaljerat damur honom med högtidligt allvar och nickade R O M A N med initialerna G.
B. på boetten.
Den gillande: hade tillhört hans mor - men vad gjorde - Nu duger ni, sade han.
F ö l j mig, av men gå så tyst som möjligt.
de det nu?
- A!
utbrast sjömannen.
Den är D e gingo genom en labyrint a v E.
L. Voynich slingrande kanaler och trånga gränder, naturligtvis stulen.
G e hit den.
ARthur drog undan sin hand.
det var de medeltida fattigkvarter, vilka sjömannen talade nu engelska och - n e j sade han, inte förrän vi kom- k a i Livorno äro kända under namn lutade sig mot det järnstaket som inhägnade mit ombord.
)) Nya Venedig)).
Här och där reste hägnade statyn.
- S i är inte så dum som ni ser ut, sig ett dystert gammalt palats, ensamt nå återtog han, vad är det ni men jag kan slå vad om a t t detta är och isolerat bland d e fallfärdiga husen vill?
och de smutsiga bakgårdarna.
Arthur Jag vill komma härifrån första gången ni råkat i klämman.
sjömannen ledde Arthur tillbaka till visste a t t flera av gränderna vor0 kända aha Och jag Skall gömma er.
Ni har haft något rackartyg för det lilla torget vid Medicipalatset.
stan- som notoriska tillhåll för tjuvar, mör- dare och smugglare, andra voto endast ni har kanske stuckit kniven i någon?
stannade i ett mörkt hörn och viskade.
här.
för soldaterna kan få stämplade av den fattiga och eländiga befolkningen som där sökte sitt uppe- ni går längre fram.
hälle.
Vad tänker ni göra?
antagligen inte till polisstationen?
- Skaffa er några kläder.
J a g tän- sjömannen stannade vid en av de Han skrattade den brucknes skratt ker inte föra er ombord i den där blodiga små broarna såg efter a t t ingen fanns och blinkade med ett öga.
i närheten och gick nedför några sten- blodiga rockärmen.
Vilket fartyg hör, ni till?
Arthur betraktade rockärmen.
som trappor till en liten trång Charlotta får med olja från Li- rivits upp av fönstergallret och blodats plats.
under bryggan låg en smutsig vorno till Buenos Ayres.
ned av hans söndertrasade hand.
An- gammal b å t Arthur blev tillsagd att kan ni gömma mig ombord antagligen trodde sjömannen a t t han var hoppa i och lägga sig ned.
själv satte - Hur mycket får jag?
en mördare men han frågade inte längre sig sjömannen mitt i båten och börja- det efter vad människor tänkte.
de ro mot hamnmynningen.
Arthur låg Efter en stund kom sjömannen till- stilla på de våta plankorna, dold under inte ' Och det är ända billigt för en baka med ett stort knyte under armen.
under kläder och säckar sam främlingen sprätt, som ni.
- Ryt n u viskade han, och.raska kastat över honom.
, - Vad menar ni med sprätt?
Om på.
Var nu alldeles tyst, viskade den- ni tycker a t t mina kläder ä r fina, kan Arthur lydde, men ryggade instinkt denne vi äro strax vid tullhuset 18 men så sant verkligt res visningen till sist att n å s viljan jan har såvitt jag kan förstå aldrig aldrig varit bättre än nu.
Det har stått att läst, i svensk press, att den nuvarande engelska regeringen.
om den får leva, skul- le vara betänkt på a t t sammankalla kalla en allmän nednistningskon- ferens utanför förbundet detta senare naturligtvis för att få med * $rztJ$ &amp; ~ ~ $ ~ &amp; ~ u t ~ ~ t ~ ' ~ ~ vårt lands fullständiga avrustning avrustning de skulle föra detta med den baktanke att därest det bleve ve farligt, andra länder skulle Ri- kommer A för denna rättsordning.
som i - Efter ännu några årtag stannade båten Lastrummet var, inte bara mörkt och ten framför en rad med master, vilka smutsigt, utan fyllt a v en obeskrivlig vor0 fastkedjade vid varandra och stank.
Arthur ryggade tillbaka, men blockerade den smala rännan mellan sedan erinrade han sig » straffcellen » tullhuset och fästningsmurarna.
E n och klättrade ned för stegen.
Livet var sömnig vakt närmade sig gäspande med överallt detsamma, fult, stinkande och en lykta i handen, bemängd med ohyra, det hade sina - E r t pass?
mörka horn och vinklar och sina skamliga sjömannen lämnade fram sina papper skam g i l a hemligheter.
per och Arthur höll andan, där han E f t e r några minuter kom sjömannen Iåg halvkvävd under klädbyltena.
tillbaka och bar något i sina händer ni har väl v a n t på galej, efter ni som Arthur inte tydligt kunde se i kommer så sent, brummade vakten.
mörkret Vad har ni i båten för slag?
- Ge mej nu klockan och pengarna, - Gamla kläder som jag köpt bil- men skynda er p å billigt T a c k vare mörkret lyckades det Han lyfte upp en väst Vakten sänk- Arthur a t t behålla några slantar för t e lyktan och kisade med ögonen.
egen räkning.
- J a, jag antar a t t det är, som det S i måste skaffa mig något a t t skall vara.
S i får passera.
äta.
sade han.
J a g är halvt ihjälsvulten Han öppnade barriären och båten ten, gled långsam ut på det mörka, gungande - Här, har ni ande vattnet.
Sjömannen räckte honom ett vattenkrus - nu äro vi framme, viskade sjö- vattenkrus några h å r d a skorpor och mannen efter en stund.
följ mej i hälarna ett s t y c k e salt f l ä s k hälarna och håll munnen, Kom ihåg a t t ni måste gömma er Han klättrade uppför ett stort svart i den här tomma tunnan när tullsnokarna vidunder och svor i skägg över land- karna komma i morgon bittida.
Håll fastän Arthurs krabbans klumpighet stilla som en mus, tills vi kommit naturliga vighet gjorde honom långt ut på öppna havet.
n i får er väl så ni mindre tafatt än vad fallet skulle varit minns det, när kaptenen får syn på er, rit med en annan.
S ä r de väl kommit men det är också a l l t Ja, godnatt då!
ombord, kröp0 de försiktigt fram och nådde slutligen en skeppslucka.
(Forts.) - Kryp ned här, viskade sjöman- s ö j mannen J a g kommer strax tillbaka.
sitt - er
