# ID: svediakorp-per3198
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,492
# sentences: 548
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fre edsvilj a i han dl ing!
NR 33 - 16 AUGUSTI Samvetsfrågor till riksdagsmän.
II.
Angående fredssaken.
Frisinnade kvinnors Riksförbund gjorde vid landsmöte i Katrineholm den 22 juni följande uttalande: Mänskligheten bör utrota kriget innan kriget utrotar mänskligheten.
Europa, som är den mest splittrade och av krigets konflikter hotade världsdelen, är samtidigt den som till högsta fullkomning behärskar den militära förstörelsetekniken.
Med insikt om den fara som upp- står ur detta faktum f ö r den kultur och den ras vi tillhöra fatta vi det som vår plikt såsom kvinnor.
och medborgare att sätta in vår yttersta kraft i utrotningskampen mot kriget Vi ha hunnit till den punkt i utveck- lingen då samarbete måste efterträ- da rivaliteten mellan de europeiska folken och då i krigets ställe såsom utslagsgivande faktor måste träda en av förbundna nationer frivilligt er- känd skiljedom.
med Förbundet vill alla krafter medverka till att skapa de folkpsy- kologiska förutsättningarna för en fullständig avrustning.
Det synes oss böra ske genom att man vid folkundervisningen och i allmänhet vid folkuppfostran arbetar på en ra- dikal omvärdering av de ideal och föreställningar i fråga om krig som under århundraden genom upplys- krigets ningsverksamhet angående innebörd för vår tid.
Förbundet vill arbeta för att Na- tionernas förbund må bli tivt och betryggande folkförbund samt vill utbreda och levandegöra tanken på Nationernas förbund som krigets ersättare vid slitande nu eko- nomiska och territoriella tvister.
Förbundet vill alltså verka f ö r att inom vårt folk vinna anhängare för en positiv fredspolitik, däri inberäk- nad avecklingen ou vår krigsbered ett effek- arbetet skap.
Detta på internationell anse iii vara avrustning ett led i Tidevarvet n:r 33.
ÅRG.
1924 De blödande fälten. '
Fredsvilja Det kan synas överflödigt att förhöra riksdagskandidaterna på deras ställning till fredsfrågan.
De komma ändå vår bön förutan att förklara s i a på denna punkt i samband med försvaret, som ju är ofrånkomligt.
Men det kan vara en fördel att få lov att ställa frå- gan själv.
Vi ha kommit därhän att för- svarsfrågan betraktas som en del a v fredsfrågan.
Vår krigsbered- skap skall nämligen icke vara till något annat än att upprätta re- spekt runt omkring oss för vår vil- ja att vara ifred.
Flertalet a v dem, som tala för en användbar krigsberedskap, uttala samtidigt den förhoppningen att den aldrig skall komma att användas.
Till denna förhoppning är ingen- ting annat att säga, än a t t den sy- nes oss falsk.
Vår neutralitet kom.
mer icke att kränkas i förbigåen- de eller a v okynne.
Det sker en- dast om en situation uppstår, som gör det till en tvingande nödvän- dighet eller oövervinnelig frestel- se för en enskild makt eller en grupp a v makter.
Om en krigsbe- redskap skulle förmå vederböran- de att gå utanför denna nödvän- dighet eller övervinna denna fres- telse, så måste den v a r a stark, mo- dern, djävulsk.
Då kunna risker- en gång till att vi finge stå utan- len måste söka göra den gällande.
för den direkta vapenkampen på Det vore orätt a t t säga, att den ic- grund av vår respektingivande ke upptages till diskussion, det neutralitetsvilja.
Vi vore ändå drives ganska mycken polemik, så- sålda och förlorade ifall ett nytt dan den nu är, emot den.
Dock ha europeiskt krig bröte ut, som gjor- vi ännu aldrig sett en anklagare de världsdelen till en grushög.
s &amp; först lägga fram den utan vräng- mycket kan vi förstå, att det vore ning.
icke nöje för ett land att överleva Frisinnade Kvinnors Katrine- holmsuttalande ser i arbetet på av- ett nytt världskrig.
Men ännu äro icke berörda våra rustning i vårt land ett led i arbe- djupaste skäl för att vilja avrustning tet på den internationella avrust- ningen och vår del däri.
Vi före- ning.
Viljan till avrustning stiger slå att detta uttalande lägges fram vederviljan till riksdagskandidaternas betän- ur den våldsamma mot kriget.
Kriget som regelrätt kande.
Deras svar eller icke-svar kom- utverklat sig från fall till fall ur den fysiska kraftmätningen mel- m a att lämna god ledning, då det lan män till sin nuvarande form gäller a t t fatta ställning till per- a v industrialiserat massmord.
som sonligheterna.
Troligtvis blir det inte tål något levande, inte ens inte många, o m vilka vi kunna sä- barn, djur eller växter.
Vedervil- ga att det att arbeta för dem är att jan mot denna förbrytelse, denna arbeta för fredsaktivismens seger hädelse mot Gud och männi- i vår I dag riksdag.
för jämnt tio år sedan stod skor kan stiga till den punkt, då en människa säger: jag vill proteste- i en tysk tidning a t t läsa följande: ra mot självfallenheten i detta Två sårade lågo bredvid var- vanvett och dess fortsättande på andra på marken.
I gryningen det kraftigaste sätt, som står mig uppmanade fransmannen tysken till buds, genom att ge min rönt att ge sig.
Han gjorde det icke.
för avrustning.
J a g vill att mitt Då stack fransmannen till honom land genom att avrusta samma- hajonetten.
Tysken varnade ho- lunda ger uttryck f ö r denna pro- nom och föreslog, a t t de sårade Strax därpå test och för- sin tro på d e n f r a m - skulle hålla fred.
växande internationella rättsord- s tack fransmannen honom igen.
ningen som det verkliga försvaret.
Då slog tysken, ehuru ogärna, i- som Jag önskar det, även om det icke hjäl honom med gevärskolven.
går på ilen linjen?
Det är en skulle vara riskfritt.
Allt annat ä r Själv Detta var är han krigets sårad moral.
i bröstet.
Händel- rygghet, med vilken höger- för litet.
partichefen söker dra till sig väl- En sådan ståndpunkt påverkas sen synes nu förebildlig för de med lösenordet: a r i- icke, när den politiska himmeln krigförandes behandling a v var- h e l e t s k e l l f ö r s v a r a s. förmörkas eller, som just i dessa andra.
Men det finns i världen en Så annan moral.
Den vill fred mellan För att försvara riket i betydelsen dagar är fallet, uppklarnar.
skydda det mot ödeläggelse under länge underlaget för ländernas de sårade.
Dess bekännare kunna på teknikens nuvarande stadium mås- förhållande till varandra är krigs- icke slå ihjäl olyckskamraten te amiral Lindman lägga lock på beredskapen, måste förhållandena slagfältet.
Då lägga de hellre bort Men geväret, även med risk att få ett Sverige, ett hundramila, avlångt vara växlande och osäkra.
lock och det kan han icke.
vår ståndpunkt får icke vara det.
stick av bajonetten.
Antag att underverket skulle ske Det Är självklart att vi inför va- ' ' na vara något att ta i betraktande.
fram jare - Det hände nyligen att fyra männi- skoliv, två mäns och två kvinnors, spill- des under en smuggelaffär i Norge.
- - Aha, nu börjar det ta sig!
- Vänta litet, jag ämnar med f l i t inte tala om hur det Kick till.
Detta enstaka utbrott som genast skapade sensation och stora rubriker, är av verkligt intresse en- dast sett i sitt sammanhang med Norges hela långa Bränn- och portvinsdrama de sista åren.
Vad som är intressant är nyk- terhetsidéns martyrgång över partipoliti- kens och handelspolitikens törneväg.
Här ligger alldeles säkert ett skådespel för- dolt med tragiska, groteska och även su- blima ögonblick, möjligen avdelade av långtråkiga.
Vi svenskar ha inpå våra dörrar detta inbördeskrig med utrikes in- blandning och portvinet och klippfisken som Och samma krig, som med sig själv, tillhyggen.
stora strid om människans den plats hon skall ge eller icke ge till är vilka hon växelvis trår under livets gång pågår ju överallt i världen.
Män- niskosläktet ligger i oavlåtliga strider på många fronter, och blott vi vidga betydel- under.
sen av ordet M öd^,,, krig spänningen få v i in dem och alla motsätt- där- ningen kan inte försvinna även om det industrialiserade slagsmålet skulle upp- Betr kta denna människans strid drift att genom yttre medel nå stegring eller bedövning av sin själs- liga mottaglighet!
Hon längtar att vid- ga det vanliga området av medvetenhet mot sin egen och medvetslöshet glömska och utanför nå övermedvetenhet detsamma.
och Det enklaste sättet är att via blodet tillföra hjärnan något gift.
Men hon vet, att det ligger en risk häri.
Somliga se t i l l lockelsen, andra till risken, bortom båda.
andra ä r o Vilken grann syn da ett folk, som kän- med denna ner sig förlora handlaget drift, reser sig till kamp för att återvin- na sin självbestämningsrätt.
För åttio år sedan begick ju Kina denna handling, Det blev sam- där gällde det opium.
tidigt en kamp med den av stormakterna.
som försåg med v a r m.
Norska förbuds- folkets strid mol hetvinsmakterna är en blek upprepning.
Kina kunde inte stän- ga opiet ute, då b löt man att lika gär- na odla vallmo och tillverka dro- gen.
Samma tankegång som leder oss att monopolisera och ta skatt ur spriten.
Men det visade sig.
enligt vad sekretera- själva B a j o n e t t e n v e k för g u l d e t, Att Londonkonferensen, då den ska koncerten.
Garanti för Frank- Hur ställer ni Eder till den positi- som Riksförbundet öppnades för snart en månad se- rikes säkerhet, återuppbyggande av här upplin jerat?
dan, skulle medföra ett för opinion de härjade provinserna och avskriv- och parlament presentabelt resul- ning a v skulderna till de allierade Hur ämnar ni i riksdagen i hand- tat, var att förutse.
Man har efter voro de politiska mål, det hittills full- ling visa eder fredsvilja?
många års fredspolitik nått det följt, huvudsakligen stött på sin ar- sista gynnsama ögonblicket för ett mé.
Intet av dessa mål har nåtts.
arrangemang a r Europas affärer, Säkerheten och skulderna skola hän- fortsätter med försvarsfrågan nr 2 och ingen statsman skulle vågat pre- skjutas till respektive.
Nationernas angående fredsfrågan.
I nästa num- sentera sig för sitt land med tom- Förbund och en senare konferens Och för.
det fall, mer komma riksdagskandidaterna nia hinder efter en misslyckad i London.
att prövas på sin nykterhetsvilja i Londonkonferens.
Det enorma tryc- att Tyskland vill betala förut- ket a v världsopinionen har fram- sättes två ting, nämligen att det ha handling.
I artikeln Bajonetten vek f ö r gul- tvingat ' konferensens arbeten så kan betala vad man beräknat till det påpekar dr.
Harald Wägner långt att man kan förutse ett t. o. 2 ½ milliard årligen efter fem år omslaget i Frankrikes utrikespoli- m. acceptabelt slut inom denna vec- och att den amerikanske agenten för ka.
När detta skrives återstår betalningarnas överföring anser att tik.
Vem röstar jag på?
är en fråga blott frågan om tidpiinkten för ut- dessa eller mindre belopp kunna ut- som den röstberättigade har stor an- rymningen av Ruhr, och det är fÖ- föras ur Tyskland utan att ödelägga ga troligt, att denna skulle kunna dess ekonomiska balans på samma ledning att göra i dessa tider.
Privatintresset och allmänintres- ödelägga rad som redan uppbyggts.
sätt, som Frankrikes med Ruhrocku- set kämpa på många fronter.
För Man liar alltså nått den etapp, pationen kulminerande politik förut en sådan kamp redogöres i artikeln: Dawesplanen betecknar på vägen gjort till allas olycka.
Frågan om Skall kvarntrustens välde krossas?
t i l l freden.
Ett gott stycke, om man skadeståndet ör alltså ingalunda löst, I fröken Elisabeth Tamms jord- erinrar sig att i maj för tre år sedan den är lämnad öppen, men den är I mdes Tysklands skuldsumma skickligt upplagt till lösning av en bruksserie meddela vi nr V. K.
J. tror att svenska folket lika t 32 milliarder guldmark, som gemensam god vilja i den mån - litet övar läsandets konst som poli- ovillkorligen i fasta rater skulle ut- som den franske statsmannen Lou- betalas.
Augusti 1924 betecknar av- cheur uttryckte sig - det överhuvud t tikens.
Fru Lövstrand skriver valtal trots gjord brytning med Frankrikes hit- är möjligt överflytta betydande sum- tillsvarande politik, det är Frankrike mor från ett land till annat.
allt.
som betalar fiolerna i den europei- Den neutrala opinionen synes bö- va fredspolitik NR 33 - 2 ra livligt uppskatta det offer, det så stolta franska folket gjort genom att tio år efter den katastrof, som bat landet, visa sig mäktigt en all- varlig och kanske icke riskfri freds.
politik.
Sannolikt skall det aldrig få ersatt ens en bråkdel av förstörelsen i dess blomstrande provinser.
(Bel- gien har däremot som bekant priori- tetsrätt och får förmodligen betalt.)
Hela Europas politik liar lagts om från en ensidig styrkepolitik till en samförståndets, som minnena från förödelsen gjort det så svårt att be- träda.
Statsmännen ha fått lära sig vad folken tyckas kännt instinktivt tidigare än de, att det är omöjligt att ödelägga ett stort folks livbetingelser utan att skada sig själv - man får hoppas att samma insikt skall vinna burskap för de mindres rökning.
Då Tyskland nu står inför utsikten att återfå sin suveränitet, är möjligheten öppnad för en framtida samför- ståndspolitik, Europas stater mellan - naturligtvis stå också konflikt- möjligheter öppna, om icke läxan från dessa år fattas ordentligt.
M e n bajonetten har fått vika för guldet, vars i detta fall icke osympatiska klang behagligt harmonierar med Harald Wägner.
förnuftets röst.
ren i Vita Korset, en internationell a n t i - drab- politik förde till s t e g r a t bruk att opium, ändå fram till början av delta århundra- de, då Kina gjorde ett stort försök på Det blev en nytt att slita sina bojor.
tunnland.
En En halv million opiumhålar folkrörelse, och bönderna plöjde upp stängdes, och gamla opiumrökare kastade s i n a pipor på elden.
Man tänker sig ovillkorligen, a t t vall- företogs, och mofälten blommade, att blommorna då denna göto slaktning sitt rö- da blod under plogbillens vassa egg i be- frielsekriget.
Kina hade träffat överens- kommelse med västmakterna att inte fö- telsen i stället in morfin.
vallmo Men ra i n opium.
De höllo detta löfte, men många kinesiska bönder låta inte beve- ka sig av skälet att inhemsk opium är mindre skadlig än importerad morfin.
De vägra att odla vallmo, intill de bli tvin- sitta inne med och tävla om makten, äro inte plågade av ömtåliga samveten.
De betala sitt folk delvis med opium, vadan soldaterna Man kan bli ställa förbrukare de två bilderna och agenter.
av den bonden kinesiske bredvid varandra: när han plöjer ner de blommande vallmo och när han, några år senare m bajonetten mot bröstet åter sår det ten, jättebilder av människan i kamp med själv och h sitt väsens stridiga drifter.
D e v i n c z.
På vem röstar Skall: kvarntrus= tensvälde krossas?
jag?
Det nya jordbruket.
Av Elisabeth Tamm.
V. Kooperativa förbundet tar upp striden.
Man har räknat ut, hur många röstberättigade män och kvinnor, som vid riksdagsmannavalet 1921 försummade att begagna sig av sin rösträtt.
Det var ett ganska avse.
värt antal.
Har det politiska in- tresset växt sedan dess?
Det får valen 1924 utvisa.
.
Men hur däemed än må förhålla sig, visst är, att vid årets val, blir det svårare ä n någonsin att veta, vilken röstsedel man skall välja.
Detta beror inte enbart på, att där finns ett otal listor inom varje valkrets för varje parti, och att man, tack vare d.
S. k. valsedelsreformen, med Över- beteckning, underbeteckning, frak- tionsbeteckning och allt vad det he- er, mindre än någonsin vet, vem man röstar på.
Det är ett ennat spörsmål man blir ställd inför och som är vida svårare.
Det kom som en överraskning meddelandet o m att kvarntrusten beslutat sänka vetemjölspriset med 2 kr, pr loo kg.
och priset På råg- sikt med 1 kr.
Kvarntrusten kunde motivera denna sänkning med de gynnsamma skörderapporterna från Kanada Men närmare till hands ligger den förklaringen, att en del kvarnanläggningar i Göteborg över- gått till annan ägare bakom vilken Kooperativa Förbundet antagligen står.
Dess kvarn Tre Kronor har som bekant hittills varit kvarntru- stens enda konkurrent.
Detta ger anledning till en del re- flektioner.
Jordbrukets tryckte ställ- ning för närvarande ä r allmänt känd.
Från högerhåll har det där- Jordvärdets särställning.
Jord må ingen sälja o m ej trångmål nödgar d ä r t i l l då säge t i l l n ä måste slågtingar i soknemäns och fjermare ättemäns J n ä r v a r o och de pröfve hvad (n ö d) som åtränger Men hvilken som g i v e r penningar för jord utan denna pröfning hafve förverkat sina penningar och böte tolf marker till landet och andra tolf till de skylde män, som rifva köpet.
U r Gotlandslagen från 1300-talet I den gamla Gotlandslagens 28 slutande ämnar bosätta s i a på går- § om “ jordaköp ” stadgas, a t t ingen den samt själv driva jordbruket äger rätt a t t sälja jord utan att nö- under minst så lång tid, att han 5 den tvingar därtill och i varje fall ändå icke utan a t t “ socknemän och ättemän ” först pröva om skälen äro giltiga.
I en sådan bestämmel- se, den må för v å r tid nynas än så oformlig - ligger ovillkorligen e n känsla a v ansvaret för jorden.
Det ä r uttrycket for, a t t den en- skilde ej h a r rätt a t t handskas med den jord,han ä g e r efter godtycke.
I jodkommissionens förslag till för kraftigt yrkats på ökat tullskydd lag med bestämmelser.
angående Vid nästa års riksdag ska många m. m. sådant.
Och denn, inte rätt a t t föfvärva och besitta fant viktiga frågor framläggas frågor, trott på, att detta varit d e t rätta sättet, inte ens för jordbrukets väl- egendom står, a t t den, som för- som komma att bli avgörande för värvar Jord, utan a t t d e t t a sker vårt landa och vårt folks utveckling stånd, har blivit avhånad både som genom viss släktskap eller mellan oförstående och som fiende till för långa tider framåt Vilka av des- äkta makar, skall vara pliktig a t t sa, som slutgiltigt bli behandlade är bruket.
Då och då har där talats om, inom ett å r bosätta sig på fastig- svårt att veta, men med all säkerhet att kvarntrusten har en stor andel i heten och under fem år i följd va- måste försvarsfrågan lösas vid 1925 skulden till jordbrukets nödläge, ra där bosatt.
Detta förslag är års riksdag.
Det är också den frå- men den frågan har aldrig tagits sannolikt byggt på den lag angå.- gan som nu ligger i förgrunden, den upp på allvar, allra minst bland ende förvärvande a v fastighet, frågan, som ger färg å t valrörelsen.
dem, som göra anspråk på att föra som norska stortinget antog den 30 Svenska folket skall säga sin mening jordbrukets talan: dec.
1920, varigenom ingen utan i försvarsfrågan, men svenska folket När i höstas från Frisinnade Kvin- tillstånd av Konungen eller den förvägras ändå att gå till val på för: nors håll framkastades den tanken, han förordnar har r ä t t a t t genom svarsfrågan.
Den saken tål att klar att staten delvis borde ' övertaga köp förvärva mer ä n 4 hektar bru- göras.
.
.
.
.
kvarntrusten - något i samma väg kad jord och 30 hektar i de fall där Vi måste rösta under någon parti som tobaksmonopolet eller spritcen- köparen ä r norsk medborgare, som beteckning.
Men denna beteckning tralen - möttes det av ett anskri.
under d e t v å senaste åren tillhör ett parti med ett program be: Det förefalller annars som om brö- före köpets avslutande varit rörande även andra frågor det kunde vara berättigat till unge- bosatt inom häradet, där egendo- svarsfrågan.
Där k a n t. o. m. rym- fär samma skydd som samhällets men är belägen.
Intill 30 hektar ma flera partiers program.
; under två mest omhuldade förbruknings- får även den köpa som offentligen samma.beteckning Även om det i artiklar - sprit och tobak.
Och vid tinget avger förklaring, att han allmänhet inte blir uppslutning kring motståndet,, mot utförselbevisen, senast inom ett Ar efter köpets av- s. k. borgerlig samling förekommer höjda, tullar, m. m. förlöjligades av likväl på de flesta håll samverkan högertidningerna såsom beroende del jordbrukare äro medintresserade mellan det liberala och det frisinna- på en uppfattning, att jordbruket ' i kvarntrusten, och då blir intres- de partiet.
Mycket naturligt ur po- bar sig förträiffligt.
sel för denna otvivelaktiga v i n s t Nu ä r tillfället kommet att ge svar större ä n det mycket omtalade in- litisk synpunkt för att draga största möjliga nytta av antalet röster på tal.
Varför ha inte jordbrukarna tresset för landets modernäring i Men hur säller det sig i förhållande slagit sig ihop om att bryta kvarn- dess helhet.
Om således det enskilda till försvarsfrågan?
Kan den, som trustens makt?
JO, därför att en hel initiativet försummat att ta upp stri- vill gå med frisinnade follkpartiets den på den ömtåliga punkten hade försvarsprogram vara med om att frisinnade kvinnorna - känna sig statsåtgärder i en eller annan form rösta in någon som går På den Ii- mest tilltalade av socialdemokrater- varit icke blott berättigade utan en- berala fönvarslinjen?
, TY var o c h nas ståndpunkt ifråga om de förslag da möjligheten att bryta kvarntru- en må göra klart för Sig, att så man nu h a r att gå till val på.
Men stens makt.
Nu har emellertid Ko- faktiskt blir förhållandet.
Om den ger man sin röst till socialdemokra- operativa Förbundet satt sig till mot- frisinnade representanten blir in- terna, gäller detta inte enbart för- värn, och det är att hoppas att för- vald, gå överloppsrösterna till libe- svarsfrågan, utan också andra pro- bundet skall ha kraft att fullfölja rala partiet och kan förhjälpa detta grampunkter, som man måhända detta försök.
Även om den inverkan till ett mandat och tvärtorm Det inte vill biträda.
som valutaförhållandena och oron motiveras med.
att man helst ger si- Så invecklad ä r ställningen.
på världsmarknaden medföra, häri- na överloppsröster till det parti, som, Partiförvirringen gör det omöjligt.
genom ej kan avhjälpas, har man) att av utgången av riksdagsman- likväl all sannolikhet att.
förmoda står en närmast.
Visserligen Men, i försvarsfrå- navalet rätt döma om den allmän- att betydligt normalare förhållanden gan är det inte så.
Där står det Ii- na meningen i försvarsfrågan.
skulle inträda för jordbruket, om berala partiet högern närmast och För dem s o m önska, att denna frå- kvarntrustens envälde blev krossat.
frisinnade folkpartiet överensstäm- ga bör lösas med fredsvilja i h a n d Det får inte heller förglömmas, att mer mera med det socialdemokra- Iing, som vilja offra, inte för kriget jordbrukets uppgift inte endast ä r tiska förslaget.
Att rösta med fri- utan för freden, blir det alldeles att skaffa vinst åt jordägarna utan sinnade folkpartiet, där samverkan särskilt svårt att i år fullgöra sin också att skaffa bröd å t Sveriges med liberalerna äger rum, kan bli medborgarplikt på ett tillfredsstäl- folk, på rimliga villkor.
liktydigt med att rösta på högern.
lande sätt.
Enda möjligheten är att Folkpartiets försvarsprogram är inte följa personlighetsprincipen, a t t rö- heller fullt tydligt.
Det heter, att sta på den människa man har för.
I kostnader och utbildningstider skola troende till och som viil arbeta på begränsas så långt görligt ä r och förverkligandet av ett rättfärdigare minst i den omfattning, som den a v samhälle det frisinnade partiet intagna stånd- Var och en må rösta efter sitt punkten vid årets riksdag innebar.
samvete Men var och en må göra Dessutom kanske att just i för- klart för sig vad det betyder, hur svarsfrågan många frisinnade - och man väljer sin röstsedel.
- - bland dem troligen flertalet av de 1 som jord än för- I --- -- år i rad blir bofast i häradet.
Den en norska lagen ger således staten Viss kontroll i avseende på jordför- delningen.
Det svenska lagförsla- get talar endast om, a t t köparen skall ha skyldighet a t t bosätta sig på fastigheten, Det kan inte förne- kas, a t t ordalydelsen är något un- derlig och man frågar sig vilken nytta det allmänna skulle ha a v en dylik tvångsbestämmelse utan vidare förpliktelser.
Den norska formuleringen ger utan tvivel bättre uttrtyck åt, vad ett sådant stadgande åsyftar genom den för- u t nämnda förbindelse som köpa- ren i vissa fall h a r a t t avse: " at han har overtatt og bosatt s i g på eiendommen for selv å drive den som gårdsbruk på forsvarlig må- te. "
Meningen är givetvis i bäg- ge fall a t t förhindra jordförsälj- ning i spekulationssyfte Men .vill man dra ut konsekvensen härav, blir denna, a t t jord bör besittas av d e n som brukar jorden.
Detta är endast ett par från gammal lagstiftning och för- slag till ny sådan, som ge några riktlinjer angående uppfattningen exempel om jordäganderätt från förr och nu.
Man skulle givetvis kunna samla ytterligare en mångfald sådana.
Men enbart dessa båda av av tid, form, färg och innehåll vitt skiljda paragrafer vittna om, att, h u r tiderna ä n v ä x l a t hur åskåd- ning och rättsuppfattning skiftat, hur ägodelssynpunkten för- kroppsligad i penningar, lyckats göra sig gällande, har där likväl i folkmedvetandet sedan gammalt funnits ett p å t a g l i t begrepp om jordvärdets särställning i förhål- lande till andra värden.
Detta he- grepp h a r icke kunnat utplånas, inte ens a v det sista decenniets historia, där penningen firat sina största triumfer och dyrkats som allenahärskande.
Man måste således stanna vid att jordägander ä r till för a t t bru- ka jorden åt samhället.
Den om- gestaltning en sådan synpunkt, ge- nomförd som grundläggande för agstiftning och allmän rättsåskåd- ning, skulle åstadkomma, kan sä- gas huvudsakligen beröra tre om- råden en ekonomisk jordfördel- iing, upplåtelseform för jord samt arbetarfrågan, --
TIDEVARVET ANMÄRKN INGAR 3 Om pacifismens farliga följder.
Hennes dag.
Fru Lövstrands själv= Det var den 2 augusti.
aftonen finns en makt starkare än de.
Har före tioårsminnet av den första pacifisten förklarat sig mot blodig rannsakan.
krigssöndagen, det minne.
som kamp lika fullt mellan klasser som skulle helgas och försonas genom mellan länder, då tvingas han att N u skulle jag alltså författa ett vaföre- att göras t i l l fredssymbol.
Pla- bli en andens revolutionär.
Han drag för goodtemplarhusen i valkretsen.
nen utanför tocchhiiiiiis central var måste visa att de orättvisor, lidanden Alla de yttre förutsättningarna voro för Hängmattan.
beströdd med små, vita flygblad, som och missförhållanden, dem revolu- handen.
Jag var ensam i mitt lilla hur.
icke flögo utan lågo stilla under tionärerna vilja utplåna, angå ho- och satt vid mitt skrivbord med fönstret I min barndom var den ound- cialböcker för hängmattan.
Se an- vandrarens fötter.
bilarnas hjul och nom, och att han vill för sin del öppet och trädgården och liden framför hästarnas hovar.
bekämpa dem på sitt sätt.
Och då mig.
Linden hade blommat över och gänglig.
Måhända förekom den in- nonserna!
En forgängare på väg till tåget är väl allting för litet, utom det att störde mig ej mer.
Åns oavlåtliga bråd- t e så tätt som det antogs, men man Mig går det inte i att hängmattan böjde sig ner och Iäste på ett av dem, ge sitt liv i en oavlåtlig strävan, ska manade på mig.
Jag hade köpt hem tänkte sig svårligen e n sommar verkligen läste.
M en visst och sant så sade han med ett leende: denna lilla eller denna stora insats, ett block papper av min favoritsort och och en trädgård utan den.
I den är att ingen besteg den utan att vara — Det är bolsjevikerna.
» Ingen hur man vill se det.
öppnat en bliickflaska, som bar del be- Det finns Iänder, där klasskampen tecknande namnet Last-drop-bottle, Sista- Det fred utan revolution ».
De ryggar hade som i e n säker hank depone- rustad med något tryckalster.
inte tillbaka för de värsta motsägel- eller raskampen är s &amp; tillspetsad droppens-flaska och var skapad efter rats d e nordiska begreppen o m sy- hörde till ritualen.
Berättigar det- ser, eftersom de törs påstå, att mon och så, inställd på våld, att det att samma princip såsom människorna eller baritism och tillåten vällust, och ta till slutsatsen att läsning förövades e ndast med våld kan hindra vild.
aktivt verka för freden och avvärja sorgens Kalk, nämligen så att man kunde dess i själva verket rättframt pro- i hängmattans hägn?
Så rätlinjig » Ingen fred utan revolution ».
Blodsutgjutelse kan betyda mer än suga sista droppen ur den.
saiska namn, som så precis anger uppträder sällan livets logik.
Sanno- Uttrycket är stötande, men det be- att ge sina dagar och sina krafter.
, Men ju längre jag satt och funderade, dess faktiska beskaffenhet och där- likt skulle ett enda enkronashäfte höv er inte ligga någon motsägelse När pacifisterna i Bayern under de ju svårare föreföll m i g uppgiften.
Jag har med stopp, dallrade i e n mustig, förslå att rymma de ord som under d ä r i Bolsjevikerna ha inte gjort sig senaste årens strider sökt gå emellan nämligen stor vördnad för den publik, till något annat fel A n vad de revolutionära och de reaktionära, väntade mig, och en viss respekt solvarm, oändligt suggestiv klang- decenniernas lopp inom hängmat- et allmänna språkbruket gör.
De s o m båda voro väpnade mot var- även för mig själv.
Och det var mig, som färg.
tors nät har via ögon inträngt i ha nämligen på samma sätt begrän- andra, då fick uttrycket ge sitt liv om jag ingenting fömådde använda av Ack, den var e n trogen avbild mänskohjärnor.
Då inte sömnen sat ordet fred a l t betyda endast en annan betydelse.
Så r a r till ex- det som var tänkt och tryckt och sagt till av svenska sommaren: Iång och kom med frälsning beslagtogs all icke-krig mellan nationalstaterna.
empel fallet, då en medlem av Kvin- dessa val av andra utan måste tänka ut smal och gles och en illusion.
Ännu disponibel kraft av ansträngningen Men menar man ingenting annat nornas fredsliga reste sig i en rasan- något alldeles nytt.
Och det var ju orim- med fred, så kan man fia allfull rätt de församling, just sedan soldater lig ' och högfärdsgalet på en gång.
Jag var påträffas den väl i några spridda att upprätthålla fiktionen om h u r att trycka flygblad med det påstå- inträngt och kommenderat händer nästan glad då det ringde på dörren, så exemplar.
Jag h a r på de senaste man quand même njöt.
endet, att en revolution, som ger pro upp, medan de släpade bort miss- att jag måste gå ut och öppna.
Där stod i egen person, stor, robust och tio åren varsnat en glimt av två eller Naturligtvis kunde såtilIvida letariatet makten i världen, är vä- hagliga- kommunister från tribunen.
tre.
De gjorde intryck a v övergiv- Handledning i självdeklaration el.
gen att undvika nationalkrig.
Det Hon fick församlingen lugn och till vördnadsbjudande, stadens förste rådman, är e den kunde svara på an- till Muhammed.
n a altaren åt någon genomskådad ler Kritik der reinen Vernunft genom att själv begå gen hade han kallat mig till sig, och jag och störtad gudom.
Mänskor som ha dugt lika bra som en detektiv- en det var icke utan risk.
hade också Iydigt avlagt ett besök på hans ej helt hade vuxit ifrån en gammal historia.
Men denna synpunkt II kades, berodde väl just ämbetsrum, men råkat komma just då inpräglad fromhet hade mekaniskt vann aldrig insteg.
Hängmattan ta hörde till andens revo- han satt som ordförande i rätten, på borg- och att församlingen mästarens plats.
Jag tittade in ett ögon- ritualmässigt spänt Upp dem mel- höll på sina förkärlekar och skulle k as vika blick, och såg honom sitta där i mitten Ian ett p a r träd och ett par skurar orubbligt förfäkta dem än i dag nerna.
Den gången då den röda armén med bisittarna vid sin sida och den an- och sedan skamsna smugit sig bort om den verkligt existerade annor- Oss synes egentligen icke en sådan låg i München och den vita nal- klagade framför sig.
Då lärde jag mig att för att slippa oron av deras pockan- städes ä n i bokagenternas konser- utväg ur nationalkrigens förbannel- kades staden, gick e n grupp kvin- förstå hur han kunde vara så oändligt de inviter.
Ty man uppoffrar sig vativa inbillning.
se vidare framkomlig.
Det bleve nor för att möta den och medla trygg och säker.
et måste man ju bli av inte mer åt en hängmatta.
Varför Är den i sin jordiska tillvaro så ju blott en omgruppering av strids- fred.
Det misslyckades den gången att alltid besluta, döma, diktera, befalla.
Men d e Och nu var han här.
Jag bad honom gjorde m a n det någonsin?
, gott ’ som förfluten lever dock fro- krafterna i det framtida krig, om och inbördeskriget kom.
vilket vi tro, att det skall bli- så hade dock gjort sitt yttersta.
stiga in, han följde mig in i arbetsrum- Vi beundrar oförstående legender- digare ä n någonsin tillförne dess fullkomligt, att Europa icke över- Och de ha icke mist tron på att, met, såg sig omkring, berömde mitt lilla nas martyrer som på bålet eller råd- odödliga själ mitt ibland oss Det lever det.
Det är inte bättre a t t en s o m en av dem yttrycker det » and.
omoderna hus, beklagade mig för min bråkningsapparaten saligt leende är en andlig realitet som de sken- enad röd armé gasbombardera en lig sj ghet, mod att stå för ensamhets skull.
Och sen kom ärendet.
egen lse och egna handlin- Mången gunst kan en man utbedja sil: skådade upp i himlen.
Men borde bart svagsinta annonserna om vit, än när en ententearmé centralmaktsarmé förintade var gar, svstående från yttre och en dam avslå eller bevilja.
Men hade vi inte begripa dem alltför väl och » böcker för hängmattan » djupast framgång och personlig ärelystnad, väl någonsin en dom haft tillfälle att be- vifta åt dem med kamratliga hän- sett vädjar till.
AIltjämt kräver så- ur pacifismens ha många tro på den andliga och moraliska sinna en sådan begäran som den rådman der?
vi i våra hängmattor hade väl konvenansen som e n dunkel otåliga andar rymt ö v e r i revolutio- kraftens kraft att avväpna — detta Torrh n u kom med?
Han vilie stå rom and det snarlikt.
E j mindre effektiv ä n samvetsröst o c h en obestämd sjä- närernas därför att d e tro att m a n förvissningen om evinnerlig sällhet Iisk hunger att man fraktar med sig måste göra slut på den nuvarande samhällsordningen för att få slut på måste den svärmiska idé ha varit en i varje hänseende Iätt lektyr till nationalkrigen, och att det kan ' inte som gjorde oss psykiskt okänsliga de komfortablare viloplatser som gå annat än med våldsam omstört- för blåmärken och svidande repskå- numera fyller hängmattans ideella ning.
För dem har det heller inte ror och som kom oss att ' akta för funktion.
Och romaner som genom varit någon glädje även med längre intet den inverklade mödan att trass- kringirrande och hantering har pauser mellan nationalkrigen, så Iänge en och klass utnyttja kan under den andra.
tiden Till för- la sig i n i och ut ur en fasansfullt lossnat i ryggen kan ju nog göra trycka hjälplös situation.
anspråk på att betraktas som lästa.
detta ha pacifisterna ingenting.
att Nu har vi med en stillatigande Närmare än så hör nian inte un- svara, om de själva utsträcka sin '.
.
, fredlighet att gälla endast national.
och omedveten överenskommelse dersöka förhållandet.
Till Tidevarvets redaktion.
» överklassen »), utan för vad större sagt upp oss från denna sällsamma » Förströelse » var hängattans krigen och avlägsnandet av national- arméerna.
En pacifistisk ståndpunkt, tortyr.
Nerverna fördrar inte längre enda litterära fordran, och dess för att vara hållbar, måste fatta or- När skola vi upphöra att låta oss är: det pedagogiska mod och ban- något s &amp; skriande olikt en motor.
efterlevande själ, som likväl sak det fred i vidare bemärkelse.
Fri- suggereras av partipolitiska schema- brytarskap, som bottenskolan fram- Bokförläggare och recensenter nar ursäkten av kroppsliga kval att gan om nationalkrigens avskaffande ta, när det gäller att bedöma vad för allt behöver, av den art som tycks emellertid ingenting a n a om bedöva, ropar med stegrad frenesi kan inte lösgöras från frågan om som åtgöres i skolfrågan?
Jag tror gjorde sig gällande, också när Ar- Ha fredsvännerna de böra bannlysas t. o. m. från dis- thur Bendixson skapade Göteborgs klasskrigens.
denna evolution.
De håller det allt- på samma lindringsmedel.
med avseende på nationalkrigen kussionen.
Det får inte frågas om samskola.
Hade vi bara ägt en Jan Light- jämt för sin sormmarplikt att förse Men i hängmattan skrevs aldrig hunnit över det stadium, som ut- högerhändighet eller vänsterhändig- hängmattan med lektyr och vänliga en bok.
Det ä r fängslande att be- märker sig för ett allmänt fördö- het, utan om saken, den mänskliga, hart - han må i övrigt vara Kommunist, höger, socialdemokrat litteraturanvisningar.
Ty det var sinna hur de massor av lättlästa mande av krig och hunnit fram till blir befrämlad eller ej!
— Jag vet i närvarande stund ingen, eller liberal, man eller kvinna niidviindighrten att inta ställning kanske ändå det underbaraste med volymer som flyter omkring på ho- till det förhandenvarande läget och som ur rent saklig synpunkt vore som i själva folkskolan, under de detta gåtflulla inventarium att det tellverandor och kring friluftsvilans handla följdriktigt i det då må- lämpligare som komittéordförande allra armodigast yttre förhållanden, åtnjöt rykte som bokvurm.
Dock ljuva stolar håller, en växande ste de också förstå, att det blir nöd- än Seminarierektor Harald Dahlgren.
mäktat visa för världen vad upp- höll det inte till godo med vad som armé a v flitiga diktare i den kall- vändigt för dem att se hela klass- Hans namn borgar för att den före- fostrans konst förmår!
Men kanske Det blir då gående kommitténs ur, demokratisk skulle det aldrig gå att förvärva en helst, det var utpräglat i sina behov svettigt spända samling ur vilken problemet i ansiktet.
och kräset i sin smak: aIltså måste publikens förströelse aningslöst otänkbart att icke fråga efter det synpunkt storstilade intentioner ic- sådan till kommittéarbete, snarare nuvarande samhällets brister, att ic- ke skola avtrubbas därför att grund- till att inom skolvärlden skapa ett det liksom för barn och konfirman- framgår.
ke låtsa om hela den olust, som in- väsentliga pedagogiska och praktiska stycke historia, som kunde sakligt bearbetas av — nästa kmmitté.
der och husmödrar produceras spe- _.- dustrialismen fört med sig i världen, krav vinna tillbörligt beaktande.
En annan sak är att där i kommit- Svedje, Orrviken den 11 aug.
1924 otänkbart att dra fördel av de exi- Emilia Fogelklou.
.
sterande orättvisorna.
Det vill säga: tén borde funnit en representant f ö r, tänkbart är allting, även det otänk- de fria skolornas pioniärarbete.
Till detta vill Tidevarvets redak- bara men det ligger en verklig.
Vad skulle icke en veteran, som An- djup och förlamande inre motsä- na Whitlock eller en Anna Sand- tion endast anmärka att artikeln i gelse i att vara pacifist - blott på den ström och hennes medarbetare — nr 32 icke gällde den nya kommis- 5 Engelbrektsgantan.
Tel. 20 12. yttre landgränsen.
för att nu bara nämna ett par mär.
sionens ordförande utan ecklesiastik- Höstterminens kurser I kläd- och linnesöm, barnkläder och konstbroderi börja 1 / 9 Det visar sig att en bekännelse kesnamn — kunnat tillföra den nya minister Clason och hans direktiv Anmälningar skriftligen eller personligen 11 — 3,30.
till pacifismen är något ganska fa- folkskolan av ny pedagogisk erfa- för arbetet samt misstaget a t t icke Yrkeskursen pågår 8 mån.
med början sept.
Prospekt på begäran.
rofullt i si ii:^ följder, och de, som äro renhet.
Icke som representanter för bereda plats för sakkunskapen vad.
.
benägna för biIliga bekännelser, för flick-skolan, nämner jag sådana gäller den fysiska fostran och flic- bekvämlighet eller ostörd sömn, var namn e j häller som representanter kornas utbildning.
nas för försöket.
för kvinnokönet (ännu mindre för Vad är det frågan om?
Närmast att lyfta upp striden från slagsmålets Maria Nordenfelts Högre Handarbetslärarinnese- plan till ett som är mera värdigt full- o. Skola för Kvinnlig Yrkesutbildning.
v uxna personer.Vad måste vi först då Göteborg.
Västergatan 4 a, vara beredda att svara på?
Naturligt- Meddelar av Kungl.
Maj:t godkänd högre, handarbetslärar inneutbildning Karlavägen 25, STOCKHOLM.
vis på den närgångna frågan vad det samt textil, lärlings- och yrkesutbildning.
Seminariet utbildar lärarinnor för högre flick- och samskolor, statens samsko- finns för vapen varmed man kan terminer) för utbildandet av lor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor.
Kursen är treårig.
Avgångs- Examen medför högre kompetens.
.
ersätta övertygelsekraften hos en lärarinnor, husligt arbete vid yrkesbestämda fortsättningsskolor.
Ansökningar, åtföljda av betygsavskrifter, präst- och läkarbetyg, torde insän- otvetydig samling a v moderna för- Högre Yrkeskurs för arbetsledare i sömnad.
das till Styrelsen före den 25 Augusti.
intelseredskap.
Det gäller alltså in- Sömnadskurser för 14 — 17-åringar (lärlingsutbildning).
,.
Inträdesprövning till avd. i anställes den 4-6 September.
genting mindre än att visa att det Specialkurser I Iinnesöm, klädsöm, tillskärning och konstnärligt bandarbete.
Höstterminen börjar Månd.
den 8 September kl. 11 f. in.
STYRELSEN.
finnes annan makt att sätta in i börja 1 September och 15 Januari.
Prospekt sändas.
världen än giftiga bomber, att det.
AV K.
J. som skyldiga d berget som kom e Egentli- och en Men.
led Emilia Fogelklou om nya skol= kommissionen. ' '
— Femina Mode- &amp; T e x t i l s k o l a, Anna Sandströms Högre Lär ar inn e s eminar ium, minarium för handarbetslärarinnor (2 er
Sedan talade vi bara om 2:dra plats hos tänka sig världen nian honom.
Han själv var född till att stifta lagar och skipa dem något annat hade aldrig fallit ho- nom in Han kände varenda liten kugge Marius Swan: Byns komedier Åhlén i det maskineri som drev samhället.
Han &amp; Åkerlunds förlag Pris 5,50 var den formella världens tjänare och behärskare samtidigt, alldeles som en ar- Gertrud Lilja: Den besvärliga gåvan.
betare tjänar och behärskat den maskin.
Noveller.
Bonniers förslag Pris 3,75. vid vilken han ä r anställd.
Jag däremot; Elin Hök: Alvarens folk, Bonniers f ö r jag var inte upptagen och mottagen I lag.
Pris 3,25. världen.
Jag trängde mig in nian att höra dit jag kände icke maskineriet, behär- varandra.
Jag frågade rad det skulle tjäna till för honom att stå på min lilla simpla lista.
Han sade att för utgångens skull be- tydde det alls ingenting.
De fattiga röster som kunde komma honom till del på den räknades nämligen honom inte till godo, förr än jag var vald.
Och vald blir ni in- te, snälla fru Lövstrand.
Det har ni väl aldrig tänkt er?
jag vidhöll envist, att jag hade det.
Han log och sade att man inte kunde begära s~~ jag skulle ha begrepp om den politis- ha situationen.
Han hade Inte frågat mig för att bli i n h j ä p t av mig!
Han tyckte b a r a att namnen Torrh-Lövstrand och Lövstrand-Torrh skulle ange ett särskilt samband mellan våra listor, som motsva- rade den nära samhörigheten I våra åsik- t e r särskilt i fredsfrågan et klack till i mig.
inte för att jag genomskådade eller anade någon valfint bakom hans förslag.
Svaret kunde jag ju först ge efter samtal med fröken Ambi- tion.
Men därför, att jag visste, att jag i n t e hade samma åsikter som rådmnn Torrh, även om det skenbarligen kunde se ut så och även om jag inte kunde nöjaktigt vilket var det smärtsamma förklara vari skillnaden bestod, vi hade åtminstone gått så oändligt olika vägar för att komma var till sin uppfattning.
Om han sade att han ville avrusta och jag sade att jag ville avrusta, så menade vi ändå inte detsamma.
- Jag tror inte vi tycker så lika, sade jag.
Ajo, sade han.
Det betyder inte så mycket som n i tror, att ni gått ett par steg längre än jag ifråga om avrustning - ut i det orimliga.
F ö r även ni måste.
om ni vill åstadkomma någonting.
retire-, ra till verklighetens fasta mark.
Då han gick, frågade han, om han fick komma igen i morgon och hämta mitt svar.
Om det blev jakande, ämnade han Jag föreslå mig en gemensam valturné tittade på honom, och han rodnade litet.
verklighetens fasta mark blev visst het.
Han stammade något om att det vore väl lätt att ordna, så att det ginge an.
Och strax därpå var jag ensam med Sista- droppens-flaska och det oskrivna pap- per shlocket.
Det blev ingenting skrivet nu heller.
Jag satt och tänkte på hur oändligt myc- ket bättre rådman Torrh hade det än j a g i världen.
Han var självfallen däri.
Värld den hade mottagit honom Och betraktade honom som oundviklig.
Varken hans vän- ner eller hans motståndare kunde rätt väl Ett svar.
Ny litteratur Erbjudes utan penningar och för intet F ö r den riksdagskandidats räkning som kanske gärna vill ge ett hövligt svar p i en hövlig förfrågan men inte har tid a t t själv tänka ut det lämna vi här ett förslag till svar på fredsinterpellatio- nen, som säkert skall befinnas lämpligt Gu- och användbart, kanke vid mer än e t t till- skade det icke, snarare skrämdes därav.
Jag tillhörde bara den nya.
levande verk- ligheten som växte upp utanför rådman Torrhs värld och ut från vilken hans fullkomliga jämvikt och säkerhet och självfallenhet stundom såg underlig och overklig ut.
Vem var i verkligheten, han eller j a g Det föreföll mig nästan otänk- b a r t att vi båda kunde tillhöra den.
Men verkligheten har väl många världar.
gam- la och nya, trygga och otrygga.
Vad Var det för svårt för honom att Byns komedier av Marius Swan, stafa Svanström, måste betecknas, som en stark bok Det vilar en bestickande charm över berättelsen som skrider framåt, lugn som ödet, Inlednings- » En landsman orden låta ana innehållet: från rikets sydligaste trakter skulle ha sagt a t t byn låg vid världens ände, men hela världen var dock inte vidlyftigare än att den avspeglade sig där, om också i Det vill säga de individuelIa kraf- smått terna till allting funnos där och skötte hålla valtal?
Det var bara att lägga en a k - om utvecklingen ..
Men de ge intet be- tuell sten till den redan färdiga erfaren.
grepp om den levande styrkan i natur- hetens byggnad.
Men jag, jag hade inte ens första stenen Den måste jag forma skildringarna, som slå emot en med det med egna, ovana händer.
vi kvinnor hade upplevdas intensitet O c h tydlighet.
Det så litet vi kunde kalla vårt Hur tafatt finns ingenting av banalitet i detta.
Hö- och osäkert skulle inte mitt valtal före- s t e n arbetet i jorden.
vintern.
våren mid- falla, bredvid herr Torrhs, Så vitt jag in- sommarsolen ett år runt får man följa te lånade hans och smetade över det med livet i hyn, och man ser det inte uti- lite egen färg, Men det var väl ändå f r å n man ä r där.
Om ett konstverk ä r bättre att det var tafatt och osäkert men värdefullt i den mån det lär en se och för- mitt eget, än att det var fint och färdigt stå då är Byns komedier värdefull.
Och och likt hans som ett bär.
Det enda, som den fina genomgående humorn fördärvar inte fick ske, det var, att det var tafatt sannerligen ingenting.
och osäkert och ändå likt hans som en Gertrud Lilja drhuterar med » Den be- kart ett här, fast jag utropade det som svärliga g i v a n » en samling noveller.
Så- väl titelvignetten som innehållet klargöra, olikt.
Den eftermiddag, då jag steg ur tåget att livet ä r den konstigaste och besvärli- Gid Vallby och möttes av den stadiga gaste av alla gåvor.
Förf.
tycker om att frun, som tänkte göra mig till medlem känna sig ensam.
hon filosoferar och disse- a r andra kammaren, då var det ta min kerar.
Hon tänker över människor, och enda stora rädsla: måtte de inte kom- det ä r som bekant inte det sämsta ma och säga sen: frun talar lika bra som » Herrans k v a r n a r » På polikliniken.
för själva rådman Torrh.
F ö r i så fall äm- att bara nämna ett par, stanna länge kvar nade jag g e upp kampanjen.
Det var ju i minnet.
EIin Hök kommer i Alvarens folk med mycket bättre, att de valde Tarrh i ori- ginal än en kopia av honom.
spökhistorier och folksägner från Öland.
Goodtemplarsalen ä r redan propp- Inledningen ä r kanske litet klumpig, men full!
viskar fru Vallby i mitt ö r a Hon det tar sig längre fram.
Berättan- var utom sig av sinnesrörelse.
det ä r tydiigen hennes styrka, och i ett land som vårt där det rent episka tycks Det var II e n n e s dag!
fälle Det lyder som f ö l j e r Intet arbete kan vara viktigare och me- för fredssa- ken.
Det är en skön och härlig tanke att vi så småningom skulle kunna få slut på krigen och nå fredens paradis Den tan- ken förtjänar stöd av varje ansvarskän- nande medborgare och framför allt av vår lagstiftande församling.
Själv har jag aldrig lämnat och vill aldrig lämna ra betydelsefullt i n arbetet.
något tillfäIIe obegagnat att ge prov här på.
Men tyvärr måste nog den eviga freden ännu Iänge förbli en skön och härlig dröm, innan den kan förverkligas i wir snöda värld.
Den måste det så länge människorna äro som de äro.
De äro in.
ga fredliga lamm som en del fredsvän- ner tyckas föreställa sig.
eftersom de ga så Iångt som att föreslå att vi här i Sve- rige skulle n u inrikta oss på avrust- ning.
Ännu finner mycket av den gam- In människonaturen.
som älskar kamp och tävlan.
kvar hos folken, dock mer hos andra än hos vårt urgamla kulturfolk.
Därför måste på just såsom fredsvänner beredda att skaffa respekt för vår neutralitet, Tack vare vår härordning av 1914 blevo vi ju förskonade från att in- dragas i det nu tilländalupna världskri- get.
Varoa Å andra sidan har ju v å r militärpoli- tiska läge avgjort förbättrats medan vi samtidigt Iida av världsdepressionens verkningar i vårt industriella l i v Därfor måste försvaret hållas inom ramen av vår ekonomiska bärkraft del måste v a r a litet, men humant och dugligt.
Säkerligen fin- nas möjligheter att inom ramen av den vi alla med glädje sluta oss till fredsvän- nernas varmhjärtade förslag att avrusta För närvarande kunna vi endast med alla medel stödja den internationella avrust- ningen.
N.
N: vara högre skattat ä n t.ex, den psykologis- kostnad som mitt parti finner försvarlig, ka sludier bör boken kunna räkna på fram- göra försvaret fullt slagkraftigt, så att en granne betänker sig två gånger med att Mariannelunds praktiska skola kan i gång.
Det ä r tydligt att den sommarläsande all- år fira 20-års minnet a vsin tillvaro.
Den startade nämligen år 1904 i Mörlunda, mänheten inte behöver läsa blott engelska men flyttade rätt snart till Mariannelund, romaner.
där den under årens lopp fått en omfat- I.
B. tande verksamhet.
Under sin 20-åriga till- varo har skolan fört omkring 120 stycken angripa oss Svenska folket ä r opolitiskt och saknar en vaken nationalkänsla.
Men det går nog ändå inte att bjuda det ett förslag som lämnar det utan vapen i farans stund I sa fall kommer det att rycka av vårt lunds unga söner och döttrar till Studentexamen, över 400 till realskolexa- men och hundratals unga män och kvin- nor ha utbildats fö raffärslivet och hem- geväret från väggen och gå ut rom en man, när det gäller ett lätt byte för mera välrustade grannar.
Ty svenskarna äro ic- ke fega.
men.
Forna ' Mariannelundare äro nu verk- samma bl.
a. som präster och lärare, Iä- kare och jurister, post- och järnvägstjän- stemän, ingeniörer och kontorister.
Med folkskolan som bottenskola utbildar Prak- tiska skolan på 1 1 / 2 år eleverna för re- alskoleeramen och p &amp; 3 1 / 2-4 a r för stu- dentexamen.
Till dess människorna förändra sin na- tur.
måste vi hålla oss beredda att för- svara oss mot orättfärdiga angrepp.
Men den dag då människorna verkligen Riksdagskandidat blivit annorlunda.
så att nian utan risk kan möta dem oberväpnad, då skola -- Det vanvettiga skrattet dog bort på därute i n t e passade honom, kunde h a n ningen.
17 G ET I N G E N R O M A N av E.
L.
V O y N I C H Han fick intet annat svar än ett så högljutt och bullrande s k r a t t att till och med James började undra om d e t k a n s k e var något a n n a t än rättsinne.
- Alldeles som e n hysterisk kvinna, mumlade h a n med en föraktfull axel- ryckning och trampade otåligt av och a n i rummet.
- Arthur, d u är så nerligen värre ä n Julia.
Sluta UPP att skratta.
Jag k a n i n t e g a h ä r h e l a nat- ten.
H a n kunde l i k a g ä r n a ha bett kru- cifixet stiga ned från väggen.
Arthur skrattade utan uppehåll.
- D e t t a är j u fånigt!
sade James.
Du är allför exalterad för att man skall kunna t a l a förnuft med dig i kväll.
K o m i n till mig efter frukosten i mor- gon.
Nu ä r d e t b ä s t att d u går till sängs.
Godnatt.
H a n gick och slog igen dörren ef- ter sig.
I vedkällaren fanns ett litet mohrerna, steg en m a n ut från d e t g a m - Arthurs läppar.
H a n grep hammaren försöka någon annan stans.
gallerförsett fönster s o m vette mot k a - l a huset m i t t emot hamnplatsen o c h som Iåg p å bordet o c h störtade sig I portmonnän h a d e h a n endast tret- nalen o c h i n t e befann sig mer än f y r a o c h närmade sig bryggan.
Arthur göm- När av tiotre paoii, men h a n s k l o c k a v a r värd åtskilligt.
M e n m a n skulle s ö k a efter, honom o c h göra förfrågningar i dock- orna.
H a n måste leda d e m på ett falskt spår o c h inbilla d e m att h a n v a r död.
Då skulle h a n bli fri, allde- les fri.
H a n skrattade s a k t a för sig j a g är.
H a n satte sig ett ögonblick vid bor- själv v i d tanken p å att B u r t o n s skulle d e t, men gick sedan f r a m till tvätt- leta efter h a n s d ö d a kropp.
E n sådan s t ä l l e t och hällde e n k a n n a vatten över fars d e t hela var.
sitt huvud och s i t t ansikte.
Han var H a n tog f r a m e t t pappersark och å t e r behärskad o c h s a t t e sig ned för skrev d e första ord som kommo för att tänka, Det v a r alltså för dessa falska, sla- » J a g trodde p å e r s o m j a g trodde honom: viska människor och för dessa stum- på Gud.
Gud ä r en lerbild s o m j a g k a n m a och själlösa gudar h a n uthärdat all slå sönder med min hammare och ni h a r d e n n a tortyr av lidelse, förtvivlan o c h ljugit f ö r mig. » skam.
H a n hade tvinnat e t t rep åt H a n vek ihop papperet, adresserade sin hals, därför a t t en präst varit Iög- d e t till Montanelli o c h tog e t t n y t t nare.
S o m o m d e i n t e voro d e t alle- papper p å vilket h a n skrev: » L e t a efter sammans!
Han v a r klokare nu.
H a n min kropp i Darsena. » När h a n gick behövde b l o t t s k a k a av sig d e n n a o h y r a förbi sin mors portärtt, skrattade h a n och b ö r j a livet på nytt.
och r y c k t e på axlarna.
H o n hade ock- ljugit för honom.
D e t fanns m å n g a handelsfartyg i dockorna; d e t skulle i n t e v a r a n å g o n H a n smög sig s a k t a genom korri- s v å r i g h e t att g ö m m a sig i lastrummet doren drog undan dörrriglarna och steg o c h f ö l j a med till K a n a d a, Australien ned för den l å n g a marmortrappan.
Ut- eller till K a p.
H a n frågade inte e f t e r ' kommen på gården g i c k h a n mycket vilket l a n d det var, o m d e t b l o t t låg försiktigt för a t t i n t e v ä c k a G i a n Bat- tillräckligt l å g t bort, o c h o m livet tista s o m hade sitt sovrum i bottenvå- emot krucifixet.
fragmenten d e n krossade bilden lågo strödda om- kring honom p å golvet, k o m h a n plöts- ligt till s i n a sinnen igen.
- Var d e t Sa lätt, sade och kas- tade undan hammaren.
E n Sadan idiot I så an fot f r å n marken.
erinrade sig a t t d e t rostiga gallret v a r trasigt o c h a t t h a n kunde vidga öppningen Sa att d e t v a r möjligt för honom att k r y p a ut.
Gallret var starkt.
Han skadade sina händer o c h rev u p p sin rockärm, men sådant var ingenting a t t f a s t a sig vid.
På g a t a n syntes ingen, o c h k a - nalen låg t y s t och m ö r k som ett dike mellan husväggarna.
Det fanns ingen- ting att s a k n a; ingening att se tillba- k a p&amp;.
H a n s värld h a d e varit en liten stillastående värld, fylld av lumpen lögn, klumpigt bedrägeri och illaluk- t a n d e diken, s o m icke e n s voro till- räckligt d j u p a för a t t man skulle k u n - n a drunkna i dem.
H a n g i c k utmed kanalbanken och k o m ut p å det lilla torget vid Medici- i skuggan b a k o m statyn.
Det v a r e n v a r m o c h s t j ä r n l j u s var- natt.
V a t t n e t slog med e t t s a k t a skvalp m o t stenkajen o c h en järnked- ja gnisslade i tystnaden.
M a n n e n när- sig made sig med ostadiga steg, trallande p å en engelsk slagdänga.
D e t v a r tyd- lipen en s j ö m a n s o m återvände från nå- gon krog.
A r t h u r steg plötsligt f r a m från sitt gömställe o c h sjömannen av- bröt sin visa med e n svordom.
- J a g ville t a l a med er, sade A r - thur p å italienska.
F ö r s t å r ni v a d j a g säger?
M a n n e n skakade p å huvudet.
- D e t t j ä n a r ingenting till a t t p r a t a sådan rotvälska med mig, V a d är det ni vill?
frågade h a n på dålig franska.
Varför-hindrar, ni m e j?
- Stå i n t e d ä r m i t t i ljuset.
Jag palatset.
D e t v a r h ä r G e m m a k o m m i t vill t a l a med e r?
springande emot honom med u t s t r ä c k t a - J a s å j a g skall i n t e s t å m i t t i Iju- armar.
Genom d e trånga gatorna nådde set.
Ni skulle väl i n t e händelsevis h a h a n hamnplatsen vid Darsena, och d ä r en kniv på er?
tog h a n av sin h a t t o c h kastade den i - Nej, nej, j a g vill j u b a r a a t t n i vattnet.
Man skulle ovillkorligen h i t t a skall h j ä l p a mig och j a g skall b e t a l a den vid draggningarna e f t e r h a n s döda e r för d e t kropp.
M e d a n h a n g i c k o c h funderade - Såå, och klädd som en sprätt ä r p å v a d h a n vidare skulle g ö r a o c h ni o c k s å passerade bronsstatyn med d e f y r a, (Forts.).
