# ID: svediakorp-per3197
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,675
# sentences: 506
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Lönefrågan måste lösas!
Samvetsfrågor till riksdagskandidater.
I.
Vi ha bemött alla argument.
Är det verkligen möjligt a t t vi ännu icke kämpat igenom vår löne- fråga?
Är det verkligen sant att det fortfarande skall övervägas att i statens tjänst ge en kvinna lägre I vår egenskap av väljare hem- ersättning än en man i samma be- ställa vi förbindligast till Eder om fattning?
O c h detta fastän kvinnor- na ha rösträtt och äro många nog svar på följande frågor: Vill ni medverka till.
att de kvinn- för att uppväga männen.
Man kän- ner lust att skaka alla d e kvinnor, liga statstjänarnas löne- och pensi- onsfrågor upptagas till behandling och avgörande vid nästa riksdag?
Vill ni lösa dessa frågor enligt botage och känna de inte, att det principen lika lön och lika pensions- är ett slag i ansiktet att vilja ge dem lägre lön?
ålder för män och kvinnor i samma Diskussionen har varat länge nog tjänsteställning?
Vi ha nu och varit uttömmande.
bemött alla argument.
Vi förklara oss villiga att betala avgifter motsva- rande änke- och pupillkassans.
Vi Vi anhålla om lika pensionsålder.
ha visat att den statistik, som skulle demonstrera vår underlägsenhet så- som arbetare och vår större sjuk- Den första av våra samvetsfrågor lighet var felaktig och missvisande.
till riksdagskandidater rör lika lön Och vi ha med styrka hävdat att i och lika pensionsålder för kvinnor alla händelser individuella egenska- som för män i statens tjänst.
Angående de kvinnliga statstjänarnas löner, Tidevarvet n:r 32, Skolfrågan i högerhänder.
per sådana som arbetsduglighet, sjuklighet eller livslängd under inga omständigheter duga såsom under- lag för en löneskillnad mellan olika grupper av statstjänare.
Vill staten skydda sig mot förluster genom dy- lika variationer i befattningshavar- nas beskaffenhet så må man finna e t t sätt a t t bedöma var individ för sig.
Vi ha också sagt ifrån att om staten måste spara, så skall det ske på rillas bekostnad, på vår och på männens.
Allt detta är ju så självklart!
Ha- de man inte sett och hört så många intelligenta män vända och vrida på den enkla frågan i många Herrans år, så vore det omöjligt att tro, att här finns något problem.
Kunde vi här en gång komma ifrån det för- flutnas måttstockar!
Fingo vi bara vara iiiiinniskor utan vidare, när det gäller arbetet.
Staten, som besät- ter sina tjiinster efter förtjiinst och skicklighet riskerar i själva verket ingenting.
Risken, om där finns nå- gon, ä r vår, och vi vilja ta den.
Vi avböja varje undantagsställning den må nu vara avsedd som en skydds- åtgärd för oss eller besparingsåtgärd från statens sida eller bådadera på en gång.
För de lägre statstjänsterna till- kommer en ytterligare svårighet, nämligen fastställandet av vad som är samma tjänsteställning m. a. o. de förut speciellt kvinnliga tjänster- nas inplacering i den gemensamma löneplanen.
Vi önska att denna de- taljfråga må lösas utan bihänsyn till manliga eller kvinnliga befattnings- havares särintressen på grundval av objektivt bedömande a v det utförda arbetets natur.
Vi rekommendera kvinnorna över hela landet att ställa till riksdags- kandidaterna en muntlig eller skriftlig begäran om klart besked i löne- och pensionsfrågan.
Alltför länge h a r frågan om de kvinnliga statstjänsterna avfärdats som en ba- gatell i riksdagen.
M å kvinnorna vid valen i höst säga ifrån att de inte vilja ha det så längre.
Världsavgörande dagar En fredsfront?
I anslutning härtill läs: Lönefrå- gan måste lösas!
samt: Äro kvinnor- Skolfrågan har nu råkat ur herr inleddes med tyska delegationens na förgängligare än männen?
nu dok- ankomst t i l l Londonkonferensen.
tor Andrea Andreen-Svedberg.
Det Rydéns händer i herr Clasons.
Den- Aldrig liar möjligheterna till över- torde vara lämpligt att tillställa de ne har, medan han ännu utövar sitt enskommelse varit så stora som nu.
riksdagskandidater, soni skola inter- ämbete som skolminister.
med anled- Ett bakslag nu skulle bringa de eu- kritiken ropeiska affärerna i n y osäglig för- pelleras, inte blott frågan utan även ning a v den berättigade mot skolkommissionens förslag, till- virring.
dessa artiklar.
Det märks ändå att de statsmän.
satt en ny kommitté under ordfö- randeskap av seminarierektor Dahl- s o m nu leda t i l l de förbehandlade makternas öden, tagit lärdomar av gren och utan någon kvinnlig leda- I Elisabeth Tamms serie Det nya jordbruket meddela iii artikel, IV, där äganderätten till jorden sam- msnbindes med skyldigheten att bru- ka den.
Denna hänsynslöshet att ute- kvinnorna ä r icke mindre upprörande därför att drii var att vänta.
En av skolreformens huvudpunkter gäller ju just flickun- dervisningens förstatligade.
Dess- utom kan det tänkas, att kvinnor kunna ha intresse ävan av hur svensk ungdoms uppfostran lägges i allmänhet mot.
sluta Doktor Ada Nilsson yttrar sig i artikeln: Livets eld och sveda över tvenne böcker, innehållande råd till kvinnor, med den sakkunskap hen- nes långa erfarenhet som kvinnolä- Hr Clason liar gett vissa direktiv kare ger henne och den fördomsfri- i fråga om flickornas undervisning.
het som dessutom är hennes egen.
Till hans heder må sägas att han icke sviktar från principen om sta- tens lika ansvar för flickundervis- Doktor Alma Sundqvist, ordföran- ningen.
Däremot anar nian en fara.
de i Akademiskt bildade kvinnors då han framhåller undervisningens förening, skildrar den nyligen av- syfte att ge flickorna » en för hem- slutade kongressen i Kristiania, soni met och närstående verksamhetsom- samlade universitetskvinnor från råden särskilt anpassad utbildning ».
fem världsdelar till överläggningar, I vilka banor den kvinnliga arbets- burna av en verkligt internationell kraften måste ledas, k a n hr Clason anda.
Ilen inte på rak arm bestämma.
unga kvinnan i dessa dagar måste K.J.
uppmanar på ett ytterst di- framför allt lära sig att utföra ett skret sätt sina läsare att ägna sig åt kvalificerat arbete, som ger uppehäl- den hellenska konst.
som kallas po- le.
Huslighet får bli en specialitet litik.
soni andra.
För fru Lövstrands vidare även- Den ekonomiska sakkunskapen har tillkallats för a t t undersöka skolre- tyr se sidorna 3 och 4.
formens ekonomiska fordringar i lärarin- förhållande till statens och kommu- T i l l niat en legal notis: Däremot saknas nan, fröken Vira Eklund, har ingi nernas bärkraft.
vit ansökan att utge den periodiska representant för den sakkunskap.
skriften: » Frisinnade folkpartiets som kunde avväga förhållandet mellan ungdomens fysiska bärkraft Kvinnogrupp ».
och den kunskapsbörda soni påläg- Helgonet med den röda bindeln, Det är inte meningen att diskutera själva det tidsfenomen som utgöres av marxismen, omsatt i den ryska praktiken.
Oavsett vad man än tycker om den - för så vitt man e j blundar - liar man i dessa dagar inte kunnat undgå att märka, hur Världsrevolutionens Högsta Domstol i Moskva, diktatorernas diktator, kastat sin imposanta skugga över vårt land under uppgörelsen inom vårt kommunistiska parti mellan de Moskvatrogna och de mera själv ständiga.
Man märker tydligt att III Internationalen velat sätta sig i respekt och påtvinga världen före- ställningen o m att d ä r i Moskva sit- ter en obeveklig och orubblig Makt, ovanför vilken ingen annan makt finnes, inom sitt maktområde den högsta och absoluta.
Men allting behöver sin bakgrund för att ta sig ut.
Och okända stor- heter behöva jämföras med kända mått för att man skall kunna göra sig en rätt föreställning om dem.
O m nian läser den samling av skrift- liga och stenografiskt-upptagna svar på en rad rundfrågor, som Trotzki ställt till sina anställda agitatorer, får man ett sådant känt mått på den okända storlieten i Ryssland.
De ge en inblick i en värld där bolschevikerna icke helt åro herrar och där den röda revolutionens apostlar måste gå fram med någor- lunda lämpor.
Trotzki liar frågat, om man i hem- men brukar diskutera familjelivet och revolutionen och härpå svarar en av d e tillfrågade: » Sådana samtal upptagas sällan emedan de angå alla alltför nära. » Som bekant är procenten av arbetare, soni tillhöra det kommuni- stiska partiet icke så särdeles hög.
I i i av anledningarna får man veta här: det är kvinnorna som siitta sig Svenska freds- och skiljedoms- föreningens nyligen i Arvika avhåll- na årsmöte föreslog samverkan mel- lan fredssammanslutningarna vid valen i syfte att söka få in en radikal fredsgrupp i riksdagen.
Det före- slogs att de förenade fredsviinnerna skulle under olika partiers huvudbe- teckningar uppsätta särlistor, be- tecknade Avrustning och skiljedom.
sina föregångares tallösa misslyc- De kandidater, soni skulle placeras kanden.
Poincarés lika väl som Cu- på dessa listor borde, förbinda sig först och främst att arbeta för att att om mannen blir kommunist, så nos.
Baldwins eller Lloyd Georges.
springer han på möten i stället för De rena yttre formerna för sani- att hjälpa till i hushållet.
Även kunde vari t litet manträffandet notståndet mot koniiiiiinisinens dog.
mindre klumpiga.
Ilet är inte det Till detta är att anmärka, att man matiska religionsfientlighet är väl bästa sättet av en grupp fullvuxna, soni vilja pålägga en varnartig gosse knappt behöver en fredsgrupp för inte alltid grundat på så stark ett straffpensum, a t t först, samlade att få ur riksdagen ett så oskadligt personlig religiositet.
Ändå är det i ett rum högljutt diskutera vad de uttalande, ävan om det utmynnar i på den punkten den gammaldags ryska kvinnan tycks siitta in mest skola göra med honom, om han begäran om utredning.
De positiva förslag, som fredsfron- energi.
skolkar, och sen kalla in honom, n ä r En av agenterna i en fabrik be- kandidater skulle få att fram- han hört allt de sagt om hans opålit- föra I riksdagen äro tre.
Det första: rättar: chefens mor var sjuk och liga karaktär.
samtidigt kom en procession med avskaffandet a v tvångskrigstjänsten.
Lika litet att ge tyskarna bara För att ersättas med vad?
Därom Guds moder från Bogoljubsk.
Hel- 24 timmar på sig att fatta stånd- upplyser icke kongressen.
Antagli- gonet gjorde sin rond överallt och punkt till det engelsk-franska för- gen e n värvad armé.
Det andra kom också till kommunisterna.
Den slaget.
Däremot är det ett givet fram- gäller utsträckning av rätten till sjuka, som var döende, önskade bli steg, att tyskarna släppas in i rum civil, tjänstgöring att omfatta även välsignad av helgonet.
Chefen ' gick att diskutera det med de övriga.
d e etiska vapenvägrarna och minsk- in därpå, men efter välsignelsen civiltjiinst band han en röd bindel om Helgo- Ruhrbesättningens avveckling är ning av vapenvägrarnas proncipiellt bestämd.
Men hur det t i l l samma tid som värnplikten.
Ut- nets arm.
Nästa dag dog modern, av rätten till civil och sonen gav henne en borgerlig, skall kunna ske så att dels den fran- sträckningen ska prestigen inte skadas och dels tjänstgöring ä r ett berättigat krav, men döttrarna en kyrklig begrav- den tyska regeringen kan klara sin men torde för fredssaken ej ha nå- ning.
Här är en a n n a n historia: I en Angående egen riksdag sedan, det är den stora gen större betydelse.
cell (minsta enhet av kommunistisk frågan.
sammanslutning) höll en ungdoms- ledare tal om religionen.
Ungdomen den är det enda, varmed d e vittna förehöll honom då, att han hade helgonbilder hängande hemma hos för sin tro.
Det tredje kravet är anslag till den sig.
Mannen blev ursinnig, gick ges drii.
Överhuvud, den riktiga tan- folkliga fredsrörelsen, varmed när- hem och rev ner helgonen från hyl- ken att ungdomens andliga och mast torde avses Svenska freds- lan.
Förbittrad störtade sig hust- kroppsliga fostran utgör e t t odelbart och skiljedomsföreningen.
Därom run över porträtten av Marx och helt, där det ena syftet är lika vik- är intet annat att invända än att Lenin och rev sönder dem.
Förso- tigt som det andra och måste till- detta krav som slutsten i en freds- ning ingicks på det villkor, att hu- strun avstod från sina helgonbilder godoses av e n gemensam plan - resolution verkar svagt.
E n fredsfront skulle säkerligen och mannen från att ha framme den tanken tyckes vunnit lika litet icke uppnå några direkta politiska porträtten av Marx och Lenin.
beaktande av dem, soni nu ha refor- resultat vid 1924 års val men det Detta är inte berättat för att nå- mens öde i sina händer, som av dem, kunde vara av värde att på så sätt gon skall le över kommunisterna.
för att de skola förefalla mera Blott mönstra fredsaktivisterna.
De borde som hade den förut.
då samlas omkring en radikal paroll.
mänskliga och rörande och därige- nom lättare att älska.
Devinez.
tens
Äro kvinnorna förgängligare än männen?
4 v Elisabeth Tamm.
Nej, säger vetenskapen och erfarenheten.
IV.
Meningen med all jordäganderätt:.
brukandet ej ägandet.
Av Andrea Andreen-Svedberg.
» Kvinnorna blomma ut fortare än män- nens Professor H. Schück: Uppsala Universi- tets drätselnämd 191 I.
» Att kvinnorna blomma u t fortare än männen kan vara sant i fråga om den kroppsliga fägringen men det är ej menin- pen alt göra denna till befordrings- eller pensionneringsgrund Professor A. Öhrvall Större akad.
kon- sistoriet 1911.
1907 års pensionslag har fast- tillkom den lägre pensionsåldern såsom en lättnad - ett slags Iöne- Det var år 1892, som förhöjning.
drii infördes för småskollärarinnor- na med den motiveringen (k.
m:t) a t t de » tidigare än männen blevo ut- slitna i tjänsten ».
E j underligt i sanning om så var fallet så exep- tionellt illa ställda som de voro i frå- ga om lön och arbetsbetingelser.
Ett försiktiqt försök ställt en pensionsålder av - i regel På detta K.
M:ts uttalande av år - 67 år för manlig och 60 år för 1892 ä r det ytterst som kungl.
prop.
kvinnlig tjänsteinnehavare Vid ut- t i l l pensionslag vid 1907 års riksdag redningen angående kvinnors till- bygger, då det heter att » erfarenhe- träde till högre statstjänster och an- ten ådagalagt att minskning i arbets- gående de kvinnliga statstjänsternas ' kraft intriider för kvinnor i allmän- löneförhållanden har föreslagits en het tidigare ä n för män ».
Och den- höjning av kvinnornas pensionsålder na högtidliga sats, som synes vila till 62 eller 64 år.
Från ledande kvin- på oryggliga fakta, har sedan gått nohåll liar vid upprepade tillfällen segrande fram genom år och korn- yrkats på samma pensionsilder för mittebetänkanden ända till år 1921. kvinnor som för män.
Däremot tor- Såväl sakkunniga för utredning av de väl kvinnornas djupa led i all- frågan om kvinnorna och statstjän- mänhet ha ryggat tillbaka inför-ut- sterna (1921) som lönekomitten sikten till en höjd pensionsålder.
(1923) lämna nämligen i sina be- Denna stämning bland kvinnorna, tänkanden helt åsido frågan o m som nog e j varit utan inflytande på kvinnans uthållighet jämförd med männens allmänna opinion, skulle mannens och föreslå 6 2 resp. 64 års sannolikt försvinna om alla insåge pensionsålder rent godtyckligt, så- vad frågan gäller Det gäller ju alt som ett försiktigt försök.
Särskilt möjliggöra lika lön för män och Iönekommittén säger rent ut a t t en kvinnor i samma tjänsteställning höjning a v 7 år på en gång synes Förklarligt nog liar emellertid vara för mycket.
den lägre lönen f ö r flertalet Vad auktoriteterna säga.
kvinnor blivit en av de vanda plågor mot vilka man glömmer Denna kommitté har förhört sig att reagera Det finns dock någ- hos landets medirinska auktoriteter ra yrkesgrupper, läkare och jurister angående behövligheten av en lägre t. ex. inom vilka ' kvinnor alltid h a f t pensionsålder för kvinnor.
Svaren gå samma lön, som män, på de platser ut på att den medicinska forsknin- de överhuvud fått inneha; kvinnorna gen e j förebragt några skäl för en i dessa yrken reagera därför också sådan åtgärd.
Av intresse är prof. omedelbart och kraftigt mot löneo- I. Holmgrens särskilda yttrande.
likhet såsom en verklig nesa.
Så Han säger bl.
a.: snart man fasthåller vid nödvändig- En likare är dagligen i tillfälle att iakt- heten av att ett visst arbete betalas laga ofantliga skillnader i den så all sägn lika vem som ä n utför det blir också anatomiska och fysiologiska åldern mellan allt som kan motivera en iöneolikhet olika individer i samma årsklass såväl ett o n t vilket om möjligt måste bort bland min som bland kvinnor.
Cent Från denna synpunkt är önskvärd- emot denna stora individuella skillnad är heten av lika pensionsålder för män i, varje fall den skillnad, soni eventuellt och kvinnor självklar.
kan finnas mellan de båd könen alldeles Inga bärande skäl för mindre ut- försvinnande.
Till denna professor Holmgrens hållighet hos kvinnorna.,, Men h u r är det med möjligheten?
uppfattning ansluter jag mig helt.
Kan man utan skada för samhället Prof. Holnigren säger emellertid och för kvinnorna låta dem arbeta längre fram i samma yttrande: Det synes mig möjligt, all kvinnan i lika länge som männen?
Frågans visst yrkesarbete t. ex. lärarens, tidigare besvarande synes förutsätta en ut- mister smaken för arbetet.
förlorar arbets- redning angående kvinnors uthål- lust och intresse Härmed följa förstäm- lighet jämförd med mäns då de ut- ning.
olust, känsla av otillräckliga krafter föra samma arbete under samma och hela härskaran av nervösa symptom.
en utred- ekonomiska betingelser ning som troligen aldrig kan göras som ligga på gränsen till sjukdom eller överskrida denna.
Hon kan sålunda på objektiv nog för att vara oangriplig och för vilken i alla händelser det denna v i g mycket väl bli tidigare i n man- nen urståndsatt a l t på ett tillfredställande nödiga materialet tillsvidare s sätt fullgöra sill arbete.
helt enkelt em dan kvinnor ha Här kan jag e j ge honom rätt.
lön ä n män praktiskt taget i alla be- fattningar som innehas till pensions- Min tro är att även på denna punkt de individuella olikheterna äro så åldern s t ora at i någo t kv i i i not y pisk t drag Redan nu är emellertid inga bärande skäl tala för en min uthållighet hos kvinnorna.
Och det ADA NILSSON.
som behöver bevisas är just att kvinnorna ta slut förr.
Till en bör- jan är det osannolikt att kvinnorna äro mindre uthålliga ä n männen Kvinnornas längre, medellivslängd Fysiska och psysiska råd för livs talar snarast i motsatt riktning något som också påpekats.
Likaså föring hagla ned över oss arma död- deras - jämfört med männens - liga rörande livets alla situationer lägre sjuklighet på äldre dagar.
Hur och förhållanden De iiro vanligen kom man från början på den tanken att kvinnorna voro förgängligare ä n riktade till kvinnorna - de mogna männen och behövde pensioneras ti- eller de unga - alltefter omständig digare?
De första kvinnliga stats- heterna och i all synnerhet om de tjiinarna hade ju samma lön och äro skrivna av män.
Det liv.
som samma pensionsålder s o m männen alla dessa råd och utläggningar hän- Så fingo kvinnorna bli efter, när männen fingo löneförhöjningar sta- föra sig till.
är dock det, som leves ten började göra besparingar på gemensamt av oss, män och kvinnor k v i n n o r n a bekostnad och vissa och som i stort sett erbjuder sam- grupper av kvinnliga statstjänare ma problem för man som kvinna.
kommo att leva under ytterst tryck- Kanske vända sig författarna t i l l ta ekonomiska.
förhållanden.
Då kvinnan i den förhoppningen att det är hon, s o m utformar hemmets och den nya generationens vanor.
Men glömmer man icke då, att det oftas i ii r m il jeförsörjarens smak och vanor som bli normgivande?
Är d det icke farligt att ställa mannen den iiiigr eller den mogne ___ utanför det ansvar, som möjlighet - klart Av Det nya Både genom erfarenshetens vittnes- mål och den allmänna rättsuppfatt- ningens har det under tidernas lopp blivit fastslaget som något ofrånkom- ligt, att samhället eller staten liar en v iss befogenhet öv er all jord, en be- fogenhet soni samhället med all sä- kerhet inte kommer nit lämna ifrån sig.
Snarare har tendensen gått emot at t ii t v idga denna befogen het.
Men samtidigt är det, och har alltid varit lika ofrånkomligt a t t brukan- det av jord fordrar självständighet Detta faktum liar utmynnat i den stå vi nu med dessa båda, som vi k a l l a motsättningar men iiro de verkliga eller skenbara?
Äro de oförenliga eller icke?
Måste de fin- nas för att genom strid med var- andra uppehålla jämvikten eller skall endera avgå med segern: ' Detta är frågan Om dessa motsättningar vore verkliga och oförenliga om de en- dast vore till för a t t kämpa om makten och företrädaren för den ena parten ensam vore den riktiga, hur skulle då bägge i det praktiska framstegsarbetet ha visat sig vara nödvändiga och äga bärkraft?
Man måste utgå ifrån, att bägge iiro nöd- vändiga och äga bärkraft Då åter- står det, som förut blivit a n t y t t att fastslå det inbördes förhållandet mellan samhället och drii enskilde gent emot jorden.
I lagstiftningen har, som förut e j kan anses föreligga.
Men på sam.
nia gång frågar jag mig om inte något a v denna stämning funnits och finns hos de kvinnor, soni så mycket bäva för en höjning av pen- sionsåldern.
De trötta och de åldersfriska.
Detta mindretal av trötta k a n e j lägre pensionsålder Däremot är för deras skull och a v flera andra skäl önskvärt att vår nuvarande pensions- lagstiftning måtte kompletteras ge- nom en bestämmelse, som medgav rätt för varje tjänsteinnehavare att utan sjukintyg avgå under de 5 sista åren av tjänstetiden med pensionsav- drag beräknat så att staten ej gör nå- gon förlust.
Och under dessa för- hållanden synes det mig att vi lång- livade och åldersfriska ' kvinnor ha intet att förlora på en höjd pensions- ålder.
Men väl att vinna, ty, ä n en gång, högre pensionsålder betyder högre lön.
ra föranleda en för alla kvinnor.
LIVETS ELD OCH SVEDA.
- .. - till kunskap dock medför?
Det är två » Läkarböcker » ¹), som jag vill livligt anbefalla Tidevarvets läsare men angående den första kan jag ej underlåta att säga det de Hälsosamma lärdomar för mogna k v i n n o r som professor Carl David Josephson på ett synnerligen för- träffligt sätt meddelar ä r även drii mcgne mannen i stort ja ibland till och med s t ö r r e behov av.
Jag unnar även gärna den mogne man- n n det nöje, soni genomläsandet av den raskt och personligt skrivna boken ger.
Läkarböcker iiro ofta till sin nytta omtvistliga Alltid ha de förefallit mig tråkiga.
Professor Josephsons bok ä r icke endast nyttig 1) Hälsosamma lärdomar påpekats, lagt, _ _ att tydligen samhället blivit har ådaga inte: I- göra intrång på den enskilda äganderätten vilket jordbrukarna enligt den nu rådande uppfattningen anse, och måste anse, som ett otillbörligt i n k r ä k t a n d e Där måste erkännas en samhällets priori.
tetsrätt över jorden.
Staten måste tillse, att det allmännas intressen iii- te blir lidande genom främjandet av den enskildes, att mellan de enskil- da, drii enas rätt inte får träda den andras för nära, och att jorden väl vårdas och hävdas.
T y Sverige, det är det svenska folkets land, inte ba- ra enskilda jordägares, vare sig des- sa iiro några få storgodsägare eller aldrig så många småjordbrukare.
Men det, a t t staten eller hela fol- k,.
I gemensamt har vissa intressen att bevaka beträffande jorden, är inte liktydigt med, att staten måste äga jorden.
Det gäller endast att utröna vilken upplåtelseform, som ger det bästa ekonomiska resulta- tet och varigenim jorden bäst hål- les i hävd, den upplåtelseforin.
som är till största fördel för landet i dess helhet och brukaren.
Bruka´ndet fordrar största möjliga självständighet.
Den enskilda ägan- derätten måste således räknas den i alla avseenden fördelakti men en äganderätt som icke ute- sluter, utan tvärtom lämnar rum för samhällets prioritetsrätt.
Innebär detta då inte en motsä- gelse?
Den frågan k a n besvaras med nej, såvida man e j med ägande- rätt till jord i första rummet sätter ä g a n d t i stället för brukandet.
Me- ningen med all jordiiganderätt måste vara hriikandet, e j ägandet, fait ii.
gandet lämnar d e största möjlighe- terna för brukandet.
Men om det, att bruka jord skall bibehålla sin ursprungliga bemärkelse såsom en grundsten i samhällsarbetet, vilket gammal hävd h a r givit, då får ej den form av penningspekulation, som jordägandet kan representera.
träda i förgrunden och undanskym- ma, att jordägaren i första hand och gent emot samhället ä r berukaren och icke ä g a r e n ter annan liksom.
och bra - den ä r rolig.
I vissa frågor kan man n a t u r l i g t vis ha en avvikande uppfattning.
men anmälaren vill här särskilt framhålla tvenne förtjänster i Jo- sephsons bok.
Det ärliga försöket att se hygienens f o d r i n g a r om jag så får säga socialt Samfundsförhål landena måste i mångt och mycket lindras, innan hygienens fordringar iiro möjliga att fylla.
Bokens andra stora förtjänst synes mig vara att författaren vågat sig in på det oer- hört viktiga kapitel, soni berör äk- tenskapets fysiska och psykiska si dor.
Han liar även haft mod att t i l l förutsättningslöst bedömande upptaga frågan om och när preven- Han ser enkelt och mänskligt på frå gan naturligt nog med sin livslånga erfarenhet som förlossnings- och kvinnoläkare och socialt ansvarskän- Boken tor- de nande samhällsmedlem.
för mogna de därför få ytterligt värde för mån- ga sociala arbetare.
Tyvärr bedö- ma ej alla läkare hithörande frågor på samma sätt.
I Svenska Morgon.
AV En kongress av kvinnor från fem världsdelar.
K.
J., Den hellenska konsten.
Andaktsfull vördnad för grekisk och livsfrämjande vidskepelser.
Sä- konst ingår alltjämt i den väster- kerligen var det ett vårdslöst miss- ländska bildningens tvångsföreställ- grepp att beröva politiken dess an- ningar.
Sober och sval ä r visserligen numera denna pietet, ett dröjande återsken av den exklusiva religion som Goethe och Ehrensvärd med ä k t a apostlaglöd förkunnade och som akademiska institutioner vinn- lade sig o m att förbena till statio- när renlärighet.
Vad som rätt nyli- gen gällde för en övernaturlig up- penbarelse, alla kommande tiders mönster och frälsning.
har sjunkit ner till sin kronologiska plats i de historiska fenomenens räcka, men fastän det mera passionerade intres- set vänder sig till äldre, primitivare och skenbart mera mystiska konst- manifestationer, svävar än så länge en blekgyllne nimbus Över det este- tiska Hellas.
Men här frapperas jag av en säll- sam oegentlighet.
Hur kommer det sig att den förnämsta och mest ka- rakteristiska branschen av hellensk konst har uteslutits från denna se- ga ömhet?
Mig förvånar det mildast sagt vardagliga sätt varpå ordet » po- litik » i regeln uttalas.
Förgäves lyss- nar jag efter en högtidsfull dallring i stämman, en bävande gripenhet i tonfallet.
Aldrig förnimmer jag att den talandes själ gör en bugning för de fjärran mästare som upp- fann hrgreppet och ordet och utex- perimenterade metoderna.
Partenon, som visserligen förekommer mindre ofta, deklameras ovillkorligt med helt annan patos.
Och vad var Par- tenon om inte en detalj i grekisk politik?
Nog har denna antika konst haft sina strödda beundrare i det för- gångna, En och annan beläst revolu- tionär eller attentator framställde s i g uttryckligt som återupplivare av klassisk tradition, men framför allt var det fattiga tyska professorer, nå- gon duodestyranns fogliga livegna.
som insög stärkelse för sin obruk.
bara självkänsla ur folkförsamlin- gar, partifejder och demagogisk re- torik.
Dylika naiviteter träffas inte mer.
Ifall dumhet ännu uppträder i sam- band med politik så är den av långt mindre älsklig natur.
Att vara desillusionerad stämplas titan vidare som intelligent, men en grad intelligentare bör det synas att med berått mod hägna vissa ädla del i det heliga sken som bestrålar den övriga antika konsten.
Den be- hövde det så oerhört väl, och det skulle ha övat lyckligt inflytande på den enligt den sanna erfarenhetsre- geln att noblesse oblige.
Det etymo- logiska sinnet om inte annat uppre- ser sig mot att politik i våra dagar anses för ett ganska fult ord, be- tecknande i bästa fall en modem och vulgär olägenhet men e j sällan rent av skoj, knep och svindel.
Här föreligger en analogi till oförfalskad allmoges föreställning om affärer och juridik.
Till och med i vårt land kan man iaktta individer med up- penbar fallenhet och lidelse för po- litisk konst, men lika ogärna erkän.
ner de denna kallelse som de skulle Samarbete och samförstånd mel- Stipendiefond på / y r a millioner.
Ian all världens länder var lösen för Det beslöts att igångsätta en in- den kongress som hölls av » the In- ternational Federation of University varav avkastningen skulle Women, akademiskt bildade kvin- utdelas i form av resestipendier, till- norsinternationella i Kristiania, den 28 sammanslutning juli — 1 aug.
gängliga för medlemmar i alla län- år och till vilken delegerade infun- nit sig från föreningar i Amerika, Australien, Belgien, Danmark, Eng- akademi- Frankrike, land, Finland, Hol- ker, vilka då de år 1913 firade sitt 50-årsjubileum som studenter, Sverige, Sydafrika och Österri- satt en liten summa till ett stipendi- ke.
Från Tyskland, där ingen um för en kvinnlig vetenskapsid- dollars, i för olympisk lek från den politiska ön, ty det säregna idrottslynnet är naturens gåva.
Säkert måste en gång upptäckas någon utväg att göra politiken även för svenska folket festlig och from.
Vi bör komma därhän att med hög- spänd konstnärsambition stiga fram att hålla valtal på agorán och med en religiös rysning, alstrad av årtu- sengamla minnen, lägga i urnan den sedel som skall förvisa Aristides till H elgeandsholmen.
Under tiden kunde vi åtminstone undvika att proklamera vårt barbari genom öppen missaktning av den hellenska konsten.
Att utföra med grace en av dennas ringaste funk- land, Norge, Schweiz, Skottland, ensidigt umgåtts med min politiska vän- inna, fröken Ambition.
I allmänhet är det mig en styggelse att besöka samman.
träden och möten.
Jag maskar från full- görandet a ' denna värnplikt, alldeles som så, hälsning de Universitetskvinnornas internatio- tiken, " $ säkerligen kunde en stor för lade jag av min svarta änkedräkt nella sammanslutning håller kon- insats här och därmed avslöts ett skede i mitt liv.
gress vartannat år, och denna gång skolade kvinnor - med eller utan Det nya invigdes med en vit klänning, hade inbjudan utgått från de fyra akademisk examen - med begåv- ning och intresse åt detta håll.
Ett innehållsrikt och väckande yttrande hölls av ordföranden prof.
Caroline Spurgeon.
Därpå uppträd- de den engelska lady Rhondda, själv direktör för en stor kolfirma och ordförande i ett stort brandförsäk- ringsbolag och förordade varmt han- del och industri som arbetsfält för kvinnor.
, Mrs Corbett Ashby, ordförande i ä Inernationella rösträttsalliansen som jag inte nändes störa med ett enda svart stänk.
När jag kom ut på gåtan, stötte jag ihop med fru Vååt, som också var vitklädd, och som sade: Nej!
Skall fru Lövstrand också gå på ryttarfesten?
Det hade jag inte drömt om, men efter- som det var god tid, beslöt jag a t t åt- minstone vägen om kasernen i hennes sällskap.
Så småningom började jag för- slå, varför hon frågat mig om jag skulle till ryttarfesten.
Ty alla stadens damer, som nu strömmade till från olika håll och ' ' och om att politiken är något lågt kasernen voro ter, som mer eller mindre fördolt ar- tiken är vad man gör den till och att makten.
djupt rotad örertygelse om nödvän- digheten av det internationella samt- beta på en söndring.
Vägar till fred: gemensamt språk, in- ternationellt inriktad skolundervis- n i n g, vetenskupen i fredens tjänst.
rörde Kongressförhandlingarna sig bl.
a. om behovet av ett gemen- samt språk.
Alla voro ense om att ett sådant behov var trängande och de Den flesta kinesiska önska gästen, ett konstgjort som rest språk.
från Shanghai den 16 juni för att hinna fram på andra dagen av kongresen, belyste frågan genom att redogöra för de oerhörda den som icke deltager i det ‘ livet lir medansvarig för d e s för- Kongressens förhandlingar leddes med f i n takt och osviklig säkerhet a v den avgående ordföranden Caro- line Spurgeon, professor, vid Lon- dons universitet, vilken nu efterträ- des av Virginia Guilderslece, skolrek- vitklädda för att fira krigs- och jag hade icke &amp; mycket att säga varandra.
de flesta ämnen voro brännbara, så att vi talade om värmen.
Hon skulle just resa till fjällen med sin man.
För att hämta krafter till valkam- panjen '!
frågade jag, som tröttnat på vär- men.
- Alldeles, sade hon.
Skall fru Löv- strand kanske också resa bort för det- samma?
— tor från New York.
Nej, i kväll.
sade jag, för jag börjar kam- panjen norska Den härIiga musik, norska som med naturen, fulländad den konstnärlighet utfördes vid öppnan- - A!
sade hon.
Tänk vad det är brå- det och v i d samkvämen, de inblic- kigt med val.
Ja, sade jag.
När jag väl kommit in, kar, som vunnos i norsk konst, ka- skall jag motionera om livstidsmandat, en ökad glans över kongress- så slipper vi dem.
agarna.
— — språksvårigheterna dagar Därmed avslöts samtalet.
Runt omkring i Kina, med dess skriftspråk, som det Det frågas ibland vartill kvinnor- m å n g a olika talspråken.
En kommitté tillsattes att föra frågan denna kongress blir svaret: till att som sista programnummer.
vidare.
Och dom kommer a l l ha de nya stål- Man överlade vidare om möjlig- skapa frid p å jorden.
hjälmarna.
Alma Sundquist.
och de rätt.
I den mån man får döma efter — Det blir riktig strid med kulsprutor — gen framkalla fredsvilja och en rätt- bladet (19 / 7) riktades e n häftig at- Sunt föräldrarskap (Frams förlag).
visat - kan kanske aldrig bli det tack mot professor Knut Wicksell, Hennes egen bittra erfarenhet i ett - eller är på ett annat sätt.
Det med anledning av hans uppsats i olyckligt liktenskap - olyckligt på betyder dock i detta sammanhang e j Tidens junihäfte om » Befolknings- grund av okunnighet - driver hen- så mycket.
Det är ett problem, som frågans nuvarande läge ».
Svenska ne till trägna studier och iakttagel- måste lösas, som den enskilda männi- Morgonbladet har kallat till sin hjälp ser över könslivet \ utomordentligt skan obönhörligt ställes inför, och Genom egen där vägledning så väl behöves.
Hen- prof. C.
G. Santesson, som skarpt för- invecklade problem dömer varje åtgärd till reglering av och andras erfarenhet vet hon hur nes bok kan ej med fördel refereras.
folkökningen såsom stötande många mycken olycka, lidande, sjukdom Den bör läsas av alla män och kvin- människors naturliga känsla och¨ re- och bitterhet döljes bakom äkten- nor som kämpa med könslivets pro- ligiösa hänsyn men framför allt skapen.
Hon anser sig ha funnit e n, blem.
Dr. Stopes säger i sitt före- för att dessa åtgärder » kunna ställa väg att undvika alla dessa stöteste- tal att trots mycket erkännande från sig i den ansvarslösa njutningens nar för den bräckliga mänskliga religiöst håll h a dock flera kyrkans tjänst », » kunna verka rasförsäm- lyckan.
Hon känner sig skyldig att representanter opponerat sig mot rande, då vita rasen får ge plats för ställa sin erfarenhet till mänsklighe- hennes påstående, icke u r vetenskap- gulingar från öster och svartingar tens tjänst.
Hon vill öka de lyck- lig utan ur religiös synpunkt.
(Pre- liga hemmens antal.
Med hänsyns- cis som professor Santesson.)
från söder ».
Dr. Stopes svarar: » Jag önskar, Hur världsfrämmande är icke lös betagande öppenhet talar hon om saker och ting.
som i allmänhet att jag kunde med flammande ord professor Santessons tal.
Man för- står, att han aldrig, som praktise- » anses antingen allt för heliga för förklara för världen, att vetenskap rande läkare stått nära det Ievande a t t kunna behandlas öppenhjärtigt och religion höra samman.
Det är livets eld och sveda.
eller för farliga då det kan ge näring icke därför att jag tillhör materien Hur annorlunda betraktar engel- t i l l lättsinniga naturers smutsiga och tiden, som jag skrivit denna bok skan Marie Carmickael Stopes, Doc- fantasi ».
Hon avslöjar vad mången och särskilt dess nionde kapitel, — f ö l j e s l a g a r e än Buddha?
Denna hjärtesuck som blivit bevarad genom århundradena, från en from ki- S å v a r det nog att när jag stämdes till möte av min väninna i går kväll för att H hennes banklokal sammanträffa förening, som kunde sända de- kare.
.
legerade, ännu finnes, framfördes De intellektuella kvinnorna i finan- med kvinnliga representanter från hela valkretsen.
som skulle överlägga om en sen och politiken.
ni^!
allmän av en ung sympati tyska som mottagen hop-.
fälttågsplan för valet, så förskräcktes pades att en sådan förening skulle Av synnerligen stort intresse voro jag hemligen i mitt hjärta för vad det vara bildad i hennes land före nästa a n f ö r a n d e som höllos angående var jag givit mig in i.
Hade jag två för- önskvärdheten av bildade kvinnors färliga månader av möten framför mig '?
kongress.
inträde på affärsbanan.
Måtte jag kunna föra del anständligen i- Det framhölls, att den internatio- genom.
De fyra nordiska ländernas värdskap nella handeln ä r av den största be- Jag beslöt emellertid med riksdags- i Kristiania.
tydelse för den internationella poli- kandidatens naturliga instinkt att söka vis uppskattning av andra folk.
Inga nationella fördomar finge stå i vägen för det vetenskapliga samarbetet mellan länderna, liksom det också kraftigt underströks att tioner ä r förnämligare än flytande vetenskapen borde arbeta f ö r hela virtuositet i den germanske kann- mänsklighetens bästa och icke ställa stöparens populära hantverk.
sig i [örstörelsens tjänst.
.
Ack, ä r d e t m i t t världs- l i g a h j ä r t a, s o m g ö r a t t j a g ö n s k a r m i g e n a n n a n med jubel mottagna underrättelsen till min då jag alltför länge och alltför en grupp norska manliga förklara sig födda till brännvinsad- nordiska ländernas föreningar.
vokater.
Den norska föreningen hade för Hos de s. k. germanerna frodas kongressen skapat en utsökt ram, denna uppfattning i sin renaste Universitetet var upplåtet till mötes- lokal.
Kongressen öppnades med form, på en del andra håll har en vacker högtidlighet i aulan, där den tätare frekvensen av politiska delegaterna hälsades välkommna av talanger hindrat den att nå full mog- de fyra nordiska föreningarnas nad.
En särställning intar här som ordförande samt å universitetets väg- Därefter höll i alla ting den lilla brittiska ön.
Där nar prof. av Nansen prof. ett Koht.
anförande, genom- har aldrig politiken mist kast och de- strömmat av en i egna erfarenheter graderats.
Den har bevarat sitt höga anseende genom att inträda som nummer ett i serien av sport- genrer och behandlas fördenskull än i dag med det hjärtligt intressera- de och ystra allvar, som dessa na- tionalangelägenheter har pretention på.
Det hjälper inte att folken överallt har importerat formerna Buddha ochde andra.
(Forts. ä nästa sid.)
- Det är r ä t t att krigsmakten gör nå- got för a t t bli populär igen.
Nu hördes militärmusiken, och kasern- gården öppnade sig för ett kompani av beridna stålhjälmar, som konvojerade de kulsprutor, v vilka skulle uppträda.
- Så vackert!
Det var så.
Massverkan av discipline- rad, stram och med hästarna samspelt manlighet är nämligen alltid vacker.
Men samtidigt var mig denna uppvisning för folket en hädelse och ett bedrägeri: se här försvaret!
Se här de nyn stål- hjälmarna, under vilka vi, själva skyd- dade, kunna försvara kvinnor och barn hem och härd.
Och så var det bara ett sju, åtta år gammalt, kanske redan urmo- digt, krigarmod som nu kommit till oss!
Men redan denna glimt av de uppträ- dande utövade en genast förnimbar ver- kan på åskådarna.
De skyndade på ste- gen, det kom rytm i gången och färg på kinderna.
fosterländsk och estetisk stimulans.
Därtill en aning sensuell sen- sation.
Mun kunde ha velat skicka ner dessa kvinnor till krigsländerna att ta re- da pa vilket gyckel, vilket grymt gyckel, som även låg fördolt häri.
Då jag kommit sist i skaran, rände jag och gick till mitt möte.
Ett trettiotal kvinnor voro församlade i direktöreni rum.
Denna själv väntade m i g otåligt.
Hon har en oerhörd ärelystnad för min räkning.
Därför att Iion måste avsäga sig själv, s k a I I j a g in, o m det står i mänsklig makt.
Några av de församlade voro f ö r mig okända.
Del var husmödrar och andra yrkeskvinnor från våra städer, samhällen och socknar.
Med enorm energi hade bankdirektören lyckats få in dem till Broköping.
Jag tyckte o m dem, de flesta hade något fritt och öppet över sig och verkade icke räddhågade eller arbetsskyg- ga.
M i g granskade de, sam tillbörligt var, mycket noga.
Jag berättade vad jag just sett, och en handelsidkerska från Viby sade: att de inte skäms, så strax ef- ter tredje augusti.
Det var ett rättframt men kanske inte fullt rättvist tillrop.
ty det var sannerligen f ö r mycket begärt att de skulle skämmas, och tredje augusti har j u f ö r dem en helt annan belydelse som erinran alt h a n bör hålla krutet torrt Dock vann det anklang.
Kvinnorna från själva landsbygden avslöjade sig som övertygade antimilitarister.
- V i har kommit hit för alt fru Löv- strand vill stå för slopandet a v hela usel- heten, sade de.
Det här ä r ett tillfälle att säga från.
En NABO a varken SYBARITEN.
skoja med vagnar och lasbilar, och fru Sikora gick bort och tvättade tre gånger i veckan.
Och mjölkkarlen och specerihandlaren kommo regel- (Från engelskan av Ellen Rydelius.)
bundet och förklarade för frii Si- De hade varit fattiga hela sitt liv.
kora att de också måste leva och att Grannarna sade: » Det ä r ett under hon måste betala sina räkningar.
a t t Sikoras dra sig fram ».
De bodde i en våning inåt gården.
Fyra rum, som voro mörka och tre barn, som voro bråkiga.
De tre barnen använde Wabansia Avenue, ett smul. » Och gamle Sikora fördes hem, e- som lekplats.
Att skoja med vag- nar och lastbilar var ett tidsfördriv, medan hans änka yrkade på det.
Grannarna kommo in och sågo på li- som gjorde kål p i deras skor men ökade deras skicklighet att skoja ket och gräto med fru Sikorna, och barnen sutto efter skolan och sågo med vagnar och lastbilar.
Grannarna sadr: » Gamla Sikora på väggarna, illa till mods.
Och nå- gon frågade: Hur skall ni begrava är illa sjuk.
Det är ett tinder om de kunna skaffa pengar att betala honom.
fru Sikora?
- Åh, s a d r frii Sikorn, jag skall doktorn med ».
fördes gamla Sikora, som inte h a en fin begravning.
Det fanns en försäkring på 500 gammal, (men fattigdom och hårt arbete med hackan ger en man dollars.
Sikoras hade skött den och skrapat ihop premierna på 10 dol- ett åldrigt utseende) till provinssjuk- å tiden kom.
F r u Sikorn tog huset.
Barnen Sikora fortsatte att ringspolisen till mannen till e n frii, å t vilken hon tvättat.
Man- - Det är många andra.
soni tycker som nen var anställd i fastighetsbyrå.
vi, fast de är litet osäkra om det går an.
» Jag behöver pengar för a t t begra- Om vi kan få dem att förstå.
att del går va min man, sade hon.
Han dog i an, så kanske vi kan få in frii Lövstrand går kväll på sjukhuset. » i riksdagen.
Hon var rödögd och svartklädd Den, som sade detta, var en gammal sadr.
» Vad fru av så försiktigt och stadigt utseende, och fastighetsmannen att alla påverkades destomera därav.
Om Önskar ni? » D å frii Sikora förklarat saken, hon hade en ådra av vanvett flöt den åt- gav han henne 400 dollars för po- minstone djupt.
- Jag har räknat efter i min socken, lisen och Iion gick till en begrav- Hennes ögon vo- sade Iion och en del har jag talt vid, och ningsentreprenör.
de tycker det är lika solklart att kriget ro ännu röda av gråt.
De stirrade är ett ont som att spriten är del.
Fru p i den luxuösa inredningen i en- Där fanns treprenörens lokaler.
Lövstrand är väl nykter?
präktiga palmer i präktiga jardini- I själva verket voro i detta ögonblick ärer och plyschlänstolar och breda alla något berusade, e j av alkohol men av en plötsligt uppdykande möjlighet att inbjudande soffor och ett imposant segra.
De sågo riktigt befriade och upp- mahognyskrivbord.
Fru Sikora kände en bävan vid spelta ut.
Så där som: ja d e t här tycker vi, och det törs v i tycka, o c h nu väljer åsynen a r denna lyx.
Så kom begravningsentreprenören vi en som säger det åt oss.
Nu började de alla tala.
in och hon förklarade allt för ho- - Det är inte bara så i fru Anderssons nom.
socken, sade en och: j a g skall lägga ut Grannarna sade: » Skall ni gå på det f ö r dem hemma, sade en annan.
Nog herr Sikoras hrgravning?
Det skall kan j a g lova folk.
om fru Lövstrand bli en stor begravning.
Jag fick in- kommer och talar sadr en tredje.
Alla vil- bjudan i går. » le ha föredrag och somliga ville ha två.
Wabansia Avenue vimlade av Det skulle bli i goodtemplarlokalerna.
automohiler.
Oräkneliga släktingar Det kan ingen tro, så roligt vi hade den till herr och fru Sikorn anlände i kvällen.
Jag vet ungefär när det var, då automobiler, och deras ansikten vi - för tillfället - glömde av själva sa- stirrade med förvåning ut genom ken för sporten i det hela, f ö r risken, lyxbilens fönster liksom o m de tävlan spänningen.
Vi gjorde upp turné- sågo världen från en ny sida.
Där er, vi beslöt tillkalla hjälp från högkvar- fanns också grannar.
D e s s a voro leret, beställa affischer och annonser i ännu m er imposant klädda än blind förtröstan på att penningar alltid släktingarna.
Men alla, grannar skulle komma.
Vi tänkte till och med fö- och släktingar, hade sina söndags- reslå de två andra listorna gemensamma kliider på sig.
Och d e olyckliga, valmöten.
soni icke blivit bjudna, lutade sig Den ena eldade upp den andra, och vi ut genom fönstren åt Wabansia Minsann.
vi skulle sjödo av stridslust.
på visa kvinnorna i hela Sverige vad vi dug- Avenue och tittade avundsamt de till i vår landsända.
när det gällde att omgivningen.
- femton Där var en orkester ta upp kampen mot kriget.
Dessutom Av Ben Hecht.
Sikora, som åter grät, tillät ivriga ar- mar att hjälpa henne tillbaka i l y x - bilen och med en suck lutade Iion sig tillbaka och slöt ögonen och tillät sig gråta, medan iniisiken spelade, medan bi len sak ta rullade fram.
Det var som e n dröm, ville vi j u en hel del annat, men detta var för ögonblicket det viktigaste.
N ä r v i skildes b i bjödo de mig välkom- na att bo hos dem.
Och j a g tackade och tyckte att det var en avundsvärd lott att vara riksdagskandidat.
I dag är j a g re- dan litet mera betänksam.
EN Arthurs blick gled långsamt över de Han fordrade endast att den man, som osäkra bokstäver med vilket modems lett henne vilse omedelbart skulle namn var tecknat och stannade vid det lämna landet.
Som du vet reste han välkända » Lorenzo Montanelli ».
Ett till Kina som missionär, och jag, för ögonblick stirrade han på skrivelsen.
min del, var mycket emot att du skulle Sedan vek han, utan ett ord, ihop den, ha något med honom att göra när han R O M A N och lade den tillbaka på bordet.
James kom tillbaka.
Men min far, tillät ho- av reste sig och tog Julias arm.
nom att bli din lärare, med villkor att E.
L.
V O Y N I C H - Såja, Julia, det är sent nu och jag han aldrig skulle göra något försök har litet affärer att prata med Arthur att träffa din mor.
I rättvisans namn ‘ Mrs Burton reste sig med ett skratt.
om som inte kan intressera dig.
måste jag säga att de obrottsligt höllo Jaså, det gör detsamma?
Nu hop- När hon samlat upp sitt släp och detta löfte.
Det ä r mycket sorgligt, pas jag, James, att du förstår hur I lämnat rummet, stängde James dörren men - pass mycket tacksamhet du har att vän- och återtog sin plats vid bordet.
Ar.
Arthur såg upp.
Hans ansikte var ta.
Jag sade dig vad följden skulle satt lika tyst och orörlig som berövat allt liv och uttryck.
Det lik- bli av att visa barmhärtighet mot förut.
nade en dödsmask.
- Arthur.
började James med ett papistiska äventyrerskor och deras - - Tycker du inte, sade han, och Tyst, tyst!
Tala inte om det, min mildare tonfall, nu när Julia var utom stammade tveksamt på orden, att kära vän.
hörhåll.
Jag är mycket ledsen att du allt detta ii-är mycket lustigt?
I. u s t i g t?
James sköt stolen - Men vi har haft alldeles nog av skulle få reda p i detta, men på samma denna sentimentalitet.
Det är tid på gång gläder det mig att du visar en från bordet, alltför häpen att känna nå- Julia är så gon vrede Lustigt!
Har du blivit ga- att han får veta vem hans mor var.
sådan Självbehärskning.
Varför skola vi betungas med följderna lätt upprörd.
och jag vill inte visa len.
Arthur.
av en katolsk prästs kärleksäventyr, mig hård emot dig.
Arthur kastade plötsligt huvudet Se här!
Han tystnade för att iaktta effek- bakåt och brast ut i ett våldsamt Hon drog upp ett skrynkligt papper, ten av sina ord.
men Arthur satt lika skrattanfall.
ur sin klänningsficka och kastade det orörlig.
Arthur!
utbrast skeppsredaren - Detta är ju en mycket ledsen hi- och reste sig upp.
jag häpnar över ditt på bordet.
Arthur öppnade det.
Handstilen var hans mors och skri- stona, min käre gosse, fortsatte han, lättsinne.
velsen var daterad fyra månader före och det bästa vi kan göra är att hålla hans födelse.
Det var en bekännelse, tyst med den.
Min far var nog ädel-, (Forts.) riktad till hennes make, och försedd modig att inte begära skilsmässa f r å n GETING - thur bort.
Och bakom den öppna vag- nen, fylld med blommor, åkte fru Sikora.
Orkesterns klagande musik fyllde henne med mild extas.
Blom- sterdofterna flöto till henne, och då hennes ögon kastade en flyktig blick ut genom lyxbilens b o r t r e fön- doft.
ster, kunde hon se processionen, som räckte nästan ett halvt kvarter.
Ba- r a svarta automohiler, fyllda med an- siken, soni förvånade stirrade på ga- tan.
Och framför vagnen med blom- morna i en sirad likvagn åkte herr Sikora.
Likvagnens hjul voro hårt hromsade.
De gjorde intet buller och chauffören var aktsam att hans dyrbara börda icke skulle skakas.
Långsamt skred processionen vii- gen fram genom gatans kröning.
Massor av folk stannade för att stir- r a tillbaka på de stirrande männi- skorna i automobilerna och lyssna till den vackra iniisiken, soni steg över L-tågens och spårvagnarnas och lastbilarnas buller.
Solen låg över kyrkogården.
Den vackra sv arta kistan försvann ur sikte.
De femton musikanterna började spela än en gång, och fru och - - - ni hört om frii Sikora?
» - sade de.
Det var de samma, som avundsamt lutat sig ut genom fönstren vid Wa- bansia Avenue.
» Hon gav ut alla livförsäkrings- pengarna på en tokig hrgravning, sade grannarna, och har ni hört?
Barnavärn skall ta ifrån henne bar- nen, emedan Iion inte kan försörja dem.
Tjänstemannen var ute hos henne i går, och hon har inga pen- gar att betala räkningarna med.
Hov gav ut alla pengarna - det var något i stil med 2000 dollars - p i begravningen.
Hu!
!
Fru Sikora förklarade gråtande sa- ken för Barnavärn.
- Min man dog, sade hon och - och jag gav u t pengarna på begrav- ningen.
Det var inte för mig själv, utan för honom jag gav ut pengarna.
Det blir nog bra en vacker dag.
O c h under tiden kan frii Sikora, medan Iion tvättar kläder åt ni- gon, och ryggen värker för mycket, minnas den dag, då hon åkte i en svart lyxbil och orkestern spe- lade och luften var fylld av blom-
