# ID: svediakorp-per3196
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,995
# sentences: 460
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tidevarvet n:r 31.
Det nya jordbruket.
I två föregående artiklar i s e r i e n det nya jordbruket har Elisabeth Tamm redogjort för jordfrågans be- handling dels i jordkommissionen och förliden riksdag dels i de olika partiernas valprogram.
I den tred- je artikeln nalkas hon frågans kärn- Den första historien.
A v ELISABETH T A M M.
En dag stod en vithårig amerikanare, med blekt skarptskuret ansikte och fullt av skrattrynkor kring ögonen och talade till ett blandat europeiskt auditorium.
Med händerna byxfickorna stod han och såg ned på det, vänligt, uppmuntrande, liktydigt med allmänning.
Men så de betecknar äganderätt till jord.
överlägset.
Han hade förut suttit som småningom utsträcktes ägande- Hade den enskilda äganderätten åhörare under ett par dagar på en inter- rättsanspråken jämväl till den o- fullt och helt kunnat nationell kongress och fått till livs myc- III.
Allas egendom och ingens.
I Redan under folkvandringens dagar kände germanerna till be- greppet äganderätt.
Men endast be- punkt med en redogörelse för jord- träffande flyttbara föremål.
Nå- uppodlade skogs- och betesmarken skulle icke de remnor ägandebegreppet förr och nu.
gon äganderätt t i l l jorden kunde närmast intill den odlade jorden.
ka somliga nu med a~ Vår ledande artikel: » Det vällof- ståndet », slutar med frågan om partistriden skall komma att föras efter en n y klasslinje, som delar upp svenska folket i borgare och prole- liga tärer.
Ödets skickelser behandlar situa- t tionen mellan stormakt terna vid t i o - årsdagen av krigsutbrottet.
Hästarna av Emilia Fogelklou ger en visionär bild av alla skapade va- relsers sammanhang, människans med djuren.
K.
J. fortsätter sina upptäckts- resor i den m o d e r n a människans själ själsliv.
Fru Lövstrand gör på sitt håll sina erfarenheter som politisk personlig- het.
Tidevarvet föreställer i dag en av sina länsförbundsledare: fru Elsa Nordlund.
En av våra vänner, som fått några provnummer av Tidevarvet, skrev och berättade om den glädje hon och hennes grannar haft av a t t läsa de nummer hon fått.
Men, tillade hon: jag är för fattig att komma ut med då naturligen inte förekomma.
Den uppkom först i samband med germanernas fasta bosättning och anses ha skett under inflytande av den romerska rätten.
När emeller- t i d begreppet om jordäganderätt uppstod, kunde en sådan ägande- rätt endast förvärvas genom arbe- te, som nedlagts å jorden.
Då, men först då, blev jordens brukare dess ägare.
Våra förfäder bosatte sig i bya- lag och endast den mark, som upp- var odlats av byns innevånare föremål för deras bruk och nytt- jande.
Ur detta gemensamma nyttjande kom begreppet gemen- sam äganderätt till jorden, men gällde till en början endast den od- lade jorden.
Ägare till jorden r a r inte den enskilda individen utan något som bysamfälligheterna, ännu spåras i den gamla skiftes- ordningen.
Medlemmarna ha bru- k a t jorden gemensamt, ingen har kunnat utpeka något område som sitt.
Det ouppodlade landet förblev en tid bortåt ingens tillhörighet, Mjöl och politik.
då två slags allmännin- kitta igen, andra åter hade givit en så levande föreställning om byallmänningar, som vo- att få in sprängkilar.
Men som vad det ville säga att leva i Europa, denna byamännens gemensamma det är.
har samhället erkänt att tragiska lilla världsdel, som dessa rapporter egendom (och som efter införandet jorden tillhör den enskilde ägaren.
han n u fick höra från Polen, Ukraina och av skiteslagstiftningen kallades Och enligt lagrådets uttryck: ” i Ungern, från Rhenlandet, Irland och Grek- land.
Alla siffror om hungerdöda och byns oskifta jord) dels den där folkmedvetandet lärer finnas en hemlösa, om landsflyktiga och förtryckta, utanför liggande stora allmännin- djupt rotad övertygelse om ägan- flöto nog ihop för honom till slut, men gen, som var ingens egendom derättens ovillkorliga företräde han hade suttit och sett på dessa männi- Sedan den tiden har äganderätts- f r a m f ö r varje annan upplåtelse- skor, som måste frambära en ocean a v begreppet till jord undergått mån- form ”.
Den enskilde ägaren har lidande i en femton minuters skål, så alt ga förändringar.
Och en översikt också rätt a t t inteckna sin jord, så säga.
Han hade sett deras uttryck, när från i dag säger oss, att detta be- mycket sam det ä r möjligt, dock klubban av dem, och de märkte, grepp nu blivit så invecklat, a t t med bibehållande a v äganderät- att allt detta de rest dygn efter dygn för att bära fram för världen, var blott en ovill- tens alla förmåner.
Risken ä r en- alldaglig detalj ett klargörande härvidlag korligen måste ske.
Det är d ii r dast den, att, om ställningen blir - Jag har ett förslag att göra er, sade jordfrågans egentliga problem lig- alltför osäker, k a n långivaren, nu amerikanen, uppe från plattformen, tänk vanligen någon a v bankerna, kom- om ni skulle höra upp med att tvista och ger.
Så många motsägelser ha näm- ma ritt övertaga jordegendomen.
slåss och sluta er samman.
Han såg den första bänkraden le och ligen arbetat sig fram, - vilka Sålunda ä r c:a 50 proc.
av Sveri- svårligen kunna förlikas utan en ges jord intecknad, d. v. s. 50 proc.
den andra mulna och sade: kalla mig gärna utredning.
Därmed inte menat, a v Sveriges jord äges faktiskt av kravet på den oinskränkta jord- bankerna, I några fall, då den eko- Jag antar nämligen, att det vi kunde, det äganderätten, å ena sidan, starkast nomiska ställningen blivit ohåll- kan också ni.
Ni vet kanske inte att det framfört av konservativa element, bar, ha de övertagit administratio- fanns å den andra socialismens strävan nen, men i de allra flesta fall står och s emot statens övertagande av all enskild person som ägare med lag- jord.
Utan de motsägelser, vilka fart.
orimlig och ogenomförbar som nu sam- ligga i själva den bemärkelse, var- I och med inteckningsrätten för manslutningen av de europeiska staterna.
Nu tycker ni, att det är lika självfallet, a l t med vårt samhälle för närvaran- (Forts. å sid. 4) Det fanns gar, dels ro ' " " skulle Valet och förbudet.
Glöm härvid ej kvinnorna!
Trycket från det engelska överväldet drev oss visserligen samman men det fanns många och starka krafter som arbetade för söndring, som hade glädje och nytta av den.
När tanken först började komma fram och prenumerationsavgiften.
Vi svarade henne, att om hon bland plantageägare, nom på spe om han kanske var på väg till en kontinentalkongress.
Då sade i Östergötland står fröken Mathil- da Persson, Åby- som andra namn efter den nuvarande riksdagsman- nen.
I Uppsala län står fröken Hul- da Thorsén, Enköping, på andra plats och i Gävleborgs län har, som förut nämnts, på den ena av de två fr frisinnade särlistorna, länsförbunds- ordföranden, frk.
Hanna Landberg, Gävle, andra plats.
Som på annat gratis ha vi här velat framhålla den- na utväg.
Prenumerationsblanketter erhållas vid rekvisition från Tide- varvets expedition, Slussplan 9 III, Stockholm.
Den 3 a u g u s t i.
utlysa dryftas köpmän sammankalla och en ämbetsmän, kontinentalkongress, att man borde som uttrycket lydde.
då skrattade folk åt den eller retade sig på den, Det berättas, att själva George Washington en dag kom ri- dande på en väg och någon frågade ho- skaffade tre prenumeranter på Tide- varvet till årets slut, skulle hon för samma tid få tidningen gratis.
Då det möjligen är flera a v våra läsa- re som skulle önska att få tidningen Socialdemokraterna de Nordamerikanska staterna skall vara förenta, som att ni skall vara oförenta.
Men det förenta Europa skulle också före- falla självfallet - efteråt.
a damned continental thing för det eller det.
(Översatt till våra förhållanden skulle jag denna frågar svordom inte efter nu låta dig för ungefär ett enda så här: för- till söndagen den 3:dje augusti, årsda- gen av krigsutbrottet, fredsmöten över hela landet m ii, (^ lösenordet: aldrig mera krig.
På sina håll äro Frisinnade kvinnor direkt inbjudna att deltaga.
Men även utan en sådan de den svenska brödsädens därigenom kunnat beskaff- förbätt- Däremot ha- enhet ras?
Säkerligen inte.
de den utländska spannmålen yt- terligare fördyrats och levnadskost- naderne ökats, vilket i sin tur in- verkat på övriga kostnader, även för inbjudan är det självfallet att v i äro med bland dem, som begå denna 10- årsdagen.
Dock mindre med anklagel- jordbruket.
Och vi kunna lugnt: in- ser än med löften.
taga, att i höst, när råg och vete gar blir oberoende av väderleken.
-- bärgats och det visat sig, att även möjligheter att bli valda äro små enär förutsättningen är att Frisinna- de folkpartiet skulle göra mandat- vinster.
Men om de komma näst intill de valda, ha de möjligheter att få rycka iii som suppleanter.
All- bannat, ruttet, peneuropeiskt lingon.)
Som ni vet så segrade föreningstanken, sade arb så kunde vi ju alltjämt varit små engelska- styrda kolonier - eller haft det som ni.
Vad som sedan följde, berättas.
behöver ju inte Det finns européer, men det finns anti-européer.
Ännu så länge.
många fler s liberala parti har ännu listor klara.
I Stockholms fru Elisabeth Wærn-Bugge att sättas upp som tredje.
I denna krets är emellertid även första namnet hotat.
- - - - Menar ni att den historien skulle duga ett politiskt mord?
Den räcker inte ens till att uppväga ett vanligt svartsjukedrama, *: ' " ' mina " " - vekliga kolleger.
Får vi I&gt;&lt; * om nästa hi- storia!
Devinez.
att sättas upp mot
” Det vällofliga ståndet, ” Odets skickelser.
Namnet borgare betecknade for- Av ELIN WÄGNER.
dom de personer, som hade befo- genhet att deltaga i stadens styrelse.
Enligt vad soni säges, då dessa ra- Dawesplanen, det är det amerikan- till juristerna för att få deras betyg I Sverige uppväxte stiiderna på plat- der skrivas - men uppgifterna skif- ska förslaget till skadeståndsbetal- på handlingens laglighet.
Den gån- ser, där människor samlades för att t: ~ ganska mycket dag från dag - ning.
Det är inte så enkelt som att gen var det de Sydafrikanska sta- bedriva köpenskap och varuutbyte.
bara anta det, ty denna ekonomiska ternas ledande man, general Smuts Borgare utgjordes till en början a v skola tyska rikets delegerade kom- -- av alla män just han -- som köpmän och näringsidkare, och en- ma t i l l London.
för att där möta plan hänger samman med svårlösta politiska frågor, däribland den ytter- övertygande de höga herrarna om att dast de åtnjöto stadens förmåner, de allierade till överläggning om d.v.s. egen lagskipning, förvaltning skadeståndet, just på tioårsdagen av ligt brännande frågan om Englands de med gott samvete kunde företa och lagstiftningsrätt.
Ilet påstås lik- krigsutbrottet.
Det är en underlig och Frankrikes besättning av västra denna ändring i vapenstillestånds- väl, att den svenska borgarklassen Tyskland och om » säkerheten ».
Det vilkoren.
Men trots att han som ju- inte som i andra länder djupt in- ödets skickelse, soni inte kan undgå gripit i samfundsutvecklingen och att prägla det första mötet mellan de skall troligen denna gång soni stän- rist fann en formellt laglig form för bestämt dess gång och inte heller män, som nu ha sig uppgiften före- digt under de sista sex åren visa sig, detta, väckte det en enorm ovilja soni dessa haft den högre missionen lagd att slutligt avveekla 1914 års att ockupationen, framtvingad i och misstro i Tyskland, som här att kämpa för den allmänna frihe- koiikursho.
Man vågar säga detta fredsvillkoren av Clemenceau med såg ett direkt svek.
Och gång på ten.
Men det borgerliga ståndet om dem, ty så mycket kan man läsa den franske överbefälhavaren Fochs gång ha de män, som företräda kallades det » vällofliga » ståndet.
auktoritet till hjälp mot Englands Englands samvete, påvisat att Eng- Under tidernas lopp ändras emel- ut ur förhandlingarnas slingriga lanåt betydelsen av olika benämnin- gång, i den mån de nå allmänheten, och Amerikas önskan, ä r ett svårt land med denna.
handling satte en gar och ordet » borgerlig » har i våra att nu är det verkligen allvar, den- hinder för samförstånd med Tysk- fläck på sin sköld.
Det gör därför dagar en helt annan innebörd än na gång är det meningen att kom- land.
ett underligt intryck när nian nä- den ursprungliga.
Numera använ- Ilet har sagts: hur mycket förnuf- ser att MacDonald under det långa nia t i l l en överenskommelse, sådan des den huvudsakligen i politisk be- jämkandet med Frankrike erbjuder denna konferens hållits tigare om märkelse.
Sedan partiandan allt den blir.
Skådespelen från de många mer gjort sig gällande, har beteck- konferenserna de sista sex åren i Pa- för tio år sedan i stället för nu!
Men just dessa samvetspengar som mel- ningen » borgerlig » kommit att bru- ris, Cannes, London och Paris och det är liksom ingen fruktbar tanke langift; onekligen för att vinna åt kas såsom en motsats till den soci- London igen, då herrarna skiljdes att följa.
Det är teoretiskt riktigt.
Tyskland en fördel därav.
aldemokratiska uppfattningen.
Ty för Tyskland är besättningens utan att vara överens om annat ä n Elva millioner döda kostade kriget, Sedan den första förskräckelsen sin oenighet får icke, k a n icke upp- och det är ju bara en del a v de för- hävande, först a v Ruhr och sedan över socialismens läror bleknat och av Rhenlandet en ekono- successivt luster det förorsakade.
Någon, som repas ännu en gång.
Å r 1921 voro Frisinne eller liberalism, (som på den tyskarna senast i London, anförda har sinne för statistik, har räknat misk fråga, en hedersfråga, en kän- tiden var liktydigt) uppstigit som en hotande fara för allt samhällsbeva- minister Simmons och kommo då ut att om var och en av dessa döda slofråga, en livsfråga.
Den är oer- rande, lade högern beslag på ensam- med ett skadeståndsanbud, som gjor- låge i sin kista, och dessa ställdes hört aktuell just nu, emedan den rätten till det borgerliga namnet.
de Lloyd George så rasande att han i rad bredvid varandra, skulle de termin nalkas, då den engelska be- N u har utvecklingen likväl visat, att bilda en sammanhängande bro från sittningen av Kölnområdet skulle allt vad verklig liberalism heter tog körde ut dem.
en allvarlig skada under krigsåren.
, Avståndet mellan ententens krav Paris t i l l Vladivostok - över två hävas.
Den, soni har intresse för Det har också visat sig, att den inte och Tysklands bud tycktes då oöver- världsdelar.
Det tyckes så vanvettigt saken kan med en blick på kartan kan utgöra någon fara för samhälls- stigligt.
Nästa vecka får utvisa om att lägga denna svarta bro fram till övertyga sig om den situation, ' bevarande strävanden.
det n u går att samlas kring den s.k. samförståndet.
Det är ju ett faktum soin skulle uppstå om engelsmän- På allra sista tiden har emellertid att tvisteämnena och intressemotsat- nen lämnade Kölnoinrådet medan det under många namn kända hö- gerpartiet utsträckt en försoningens hur, många politiska partier.
som serna inte bragts ur världen genom ännu fransmännen ha kvar någon hand åt både höger och vänster, d, kunna rymmas under denna beteck- kriget.
snarare skärpts.
Men ändå besättning i Wästfalen, det så ' kalla- v.s.
till bondeförbundare, liberaler ning.
Skall man återfinna något veta vi, att för tio år sedan voro de Ruhrområdet, som de togo i be- och frisinnade.
Ilet gemensamma av den gamla betydelsen.
Så till- icke de europeisks statsmännen mog- sittning i januari 1923.
Fransmän- måiet, som skulle rna dessa vida är det säkert, att nian inte borgerliga partier, är att förhindra längre som fordom med borgare na för att träffas och jämna ut spän- nen i Ruhr skulle då antingen nöd- uppkomsten av en socialdemokra- åsyftar endast städernas bebyggare.
ningen mellan de olika folken.
Det gas ockupera det område som eng- tisk majoritet.
Det förefaller som Tvärtom de borgerliga hysa ett all- tjänar ingenting till att säga: tänk elsmännen lämnade fritt, alldeles en mycket negativ grund för en bor- deles särskilt intresse för lantmän- om.
soni de besatte det område, som gerlig samling.
Man undrar om en nen och jordbruket och vända sina E u r o p a måste igenom dessa tio amerikanerna utrymde förlidet år.
sådan grund verkligen kan bli sam- blickar i först8 hand mot småbruka- år.
Man kan säga att i dem inpres- Eller också skulle de finna sig i att lande och iiverhiiviidtaget bärkraf- re och bönder.
Därmed är icke tig.
Man skulle också kunna tro sagt, att nian på något sätt viii ute- sats århundradens innehåll för Eu- vara avskurna från sina egna stöd- att bakom en sådan tanke måste lig- sluta borgarna från förr i tiden, ropa, alldeles soin för den enskilde jepunkter.
Men eftersom de aldrig ga en viss tro på socialismens fram- soin hade till uppgift att bedriva kö- tio år kunna öppna sig att innesluta skulle kunna gå med pi detta (med tidsmöjligheter.
Varför annars penskap och varuutbyte.
Det är ett helt livs innehåll.
fullt fog förresten), så dra de fram frukta den?
också möjligt, att man hos det bor- Skall Europa nu börja ett nytt Poincarés gamla sats: ockupations: Finns där inga gemensamma mål gerliga ståndet vill bevara något av åren ha inte börjat löpa ännu där- av positiv art att.
samlas omkring?
gammal häv, t. ex. rörande dess skede i sitt liv?
Högern och bondeförbundet äro gi- ställning såsom det stånd, vilket, Det är roligare att dröja vid de för att skadeståndet ännu inte bör- vetvis i många fall ett.
Bondeför- vart och ett i sin stad, åtnjuter för- hoppfulla tecknen än vid de Oroande.
jat betalas.
Alltså böra engelsmän- bundet är ju, som vi veta, ett parti månen att utöva lagskipning, för- vilket grundar sig på » kristen tro » valtning och lagstiftning, allt i egen- även om kanske en krasch vid kon- nen sitta kvar.
Men man måste också ta tyskar- och fosterlandskärlek och vars för- skap av det » vällofliga » ståndet.
ferensen skulle väcka en större ögon- s t a omsorg gäller jordbruket, mo.
Men huruvida det vällofliga ståndet, blicklig sensation i världen.
Om upp- na med i beräkningen.
Och om de dernäringen.
Detta allt är i full djupare än förr, kommer att ingri- gifterna från London äro riktiga, att tolv miljonerna i det besatta områ- överensstämmelse med högerns pro.
p: ~ i samfundsutvecklingen och eller MacDonald för att få fransmännen det skulle få det beskedet, att d e gram.
Men om man inte vill kalla kämpa för den allmänna friheten, sig höger, kan man kalla sig bon- kan man ha anledning att ställa sig med på utrymmandet av Ruhr med snart sex år de uthärdat under järnvägsmän och allt vill avstå från friimmande besättning, och under deförbundare.
För f. d. frisinnade tveksam inför.
Landsföreningens medlenimar borde Man frågar sig också om detta Englands del i det blivande skade- vilka de räknat dagarna till den frågan ställa sig mera invecklad.
Av är början till partipolitikens slut- ståndet, då liar England efter sex stund, då de skulle bli fria, att de liberala tidningarna att döma ver- strof.
Men varför då fälla sin egen å r gottgjort en orätt, som ända se- dessa sex år inte tas med alls, utan kar likviil en sådan tanke påtagli- dödsdom genom att kåta vissa syften, gen inte frånstötande och man göt kanske rent av förmåner förena dan vapenstilleståndet oroat många att besättningen avses börja n u då skulle detta ha en oerhörd verkan, sig all möda att förklara det riktiga utan motsvarighet i gemensam engelska samveten.
I vapenstille- och » liberala » i ett sådant förfa- grundåskådning, i stället för a t t mål- ståndsvillkoren ingick nämligen ic- som skulle sträcka sig över hela det ringssätt.
Detta hade varit mera medvetet ur partiandan låta ke att Tyskland skulle åläggas att tyska folket.
Det vore för mycket överraskande, om man inte i det li- framgå personlighetens rätt.
Skall betela soldatpensioner.
Men den en- Det går inte att fälla en sådan.
dom berala partiets program kunnat spå- partipolitiken så småningom utmyn- gelska opinionen var inställd på att och samtidigt vänta på villigt och ra en viss - man kan kalla det - na i en ohöljd klasstrid mellan ett skadeståndsbetalande försigtighet, som visar en tydlig borgerligt och ett socialdemokratiskt få betalt i pengar från Tyskland och regelbundet dragning mot det konservativa.
Den parti?
eftersom England inte hade någon och lojalt fullföljande av avrustnin- gångna riksdagen har även ådaga- nämnvärd skadegörelse såsom Fran- gen.
lagt, att det ej varit utan orsak, som - - rike att få ersättning för, fanns intet Ilet går inte att göra politik utan programmet blivit sålunda avfat- annat att sätta upp på räkningen till att ta hänsyn till psykologiska om- tat.
Svårare bör det däremot bli för Tyskland än pensionerna.
Herrarna ständigheter.
Och den behandling, det frisinnade folkpartiet att förens i Paris under fredsförhandlingarna som man måste begagna mot den sig med högern, där må vara, hur frågade sig då, om detta gick an, om enskilde för alt komma någon vart, soin En läroanstalt för högre kvinno- många underbeteckningar det var rätt eller kunde göras rätt.
måste man slutligen iiven begagna bildning, soni överbgggnad till flick- helst.
Säskilt i försvarsfrågan blir Alldeles som nu i London vid mot folken.
skolan, lir Etisk-pedogigiska Insti- en sådan ståndpunkt oförsvarlig flera tillfällen, tog man sin tillflykt tutet i Uppsala.
Det är en jämförel- och föga trolig.
Ur höstens valkampanj får man sevis ny anstalt, som förtjiinar att bliva känd i vidare kretsar.
Teore- utläsa, vad som menas med » bor- tisk undervisning upptager ungefär gerlig » i nådens år 1924, d.v.s. halva tiden, bl.a. psykologi och uppfotringslära, konsthistoria, sam- hällslära.
Den praktiska undervis- ningen omfattar bl.a. spädbarns- vård, handledning a r barn, den för- sta undervisningen, matlagning och vävning.
Som nytt ämne tillkom- mer i höst engelska språket.
Den troretiska undervisningen har hu- vudsakligen form av föreläsningar, delvis av akademiska lirare.
s.k.
!
~ i ANMÄR KN I N GAR M ö t e s p 1 a t s en.
Skåneförbundets ledare.
Uttagen till tjänst= Ombud för Frisinnade viniiiors riksförbund i Önnestad, Skåne, är föreståndarinnan för försörjnings- hemmet, fru Anna Holm.
AV K.
J. göring.
Nu är jag alltså en politisk personlighet.
Jag är med min egen lista upptagen i Vän- Den aktuella själen.
V i störtade med tämlig fart i ota- liga vägbukter genom den ljusa nat- ten: 80 kilometer i timmen, förmo- dar jag.
Omsider höjde sig en rikt i den brusande stillheten: » Tänk att v i inte har mött en enda själ!
Ja jag menar förstås en bilsjäl ».
Förstås!
När det är en innehavare slå ner p i en verkligt givande punkt.
Nu äntligen har den livsmakt som danar och stämplar den moderna psyken sträckt s i t t välde så djupt in och så vitt omkring a t t den låter sig brukas som yttersta förklarings- grund till det normala själslivets fenomen.
Men för De svagsynta och lomhörda som dem som ännu dröjer på fotgäng- iiii i dag med ett slags syrlig skade- rens förhistoriska eller cyklistens pri-, glädje käxar om att mänskan för- mitiva eller bilpassagerarens halvci- blir sig alltid lik var inte med när viliserade stadium upplåter en dylik krutet uppfanns.
Redan detta lilla frank hjärtebikt långt mer fascine- tekniska trick måste ha vållat bety- rande iiii självklara rymder.
dande förskjutningar i det psykiska Alltför länge redan har psykologi- tillståndet hos ett släkte som för en irrat i freudianska villospår och övrigt i oöverskådliga tider så sakta uträttat föga mer än att lägga ge- hade riktat Sig med nya krafter och nerande namn på våra själsyttringar svagheter.
Det skall inte nekas att över lag.
Den demokratiska och religioner, filosofier, samhällsidéer, storslaget nivellerande andan i detta konst och poesi jämte upptäckandet förfaringssätt bör inte misskännas; av Amerika, och universum har Iäm- det var inget alldeles förkastligt till- nat sina dryga bidrag till själens tag att en gång grundligt oroa dyg- evolution.
Men allt det d i r tillförde den, geniet och ädelheten i deras mera stoff än form och har ansen- högdragna exklusivitet genom att ligt överskattats i sina verkningar.
konfrontera dem med deras tvetydi- Sådant kräver ett produktivt tilläg- ga släkt och ruskiga grannar.
Men nande som inte många inlåter sig på att söka huvudkällan till den cicili- och som dessutom ofta har visat serade människans själsliv i dessa sig kunna försiggå utan att nämnvärt undre regioner var förvisso få- derangera den gamla mänskan.
vitskt.
Tekniken däremot!
Aldrig sågs en Också förspröjes allmän leda vid världserövrare så insinuant och så metoden, och n u anar jag att äntli- omotståndlig.
Den tycks sikta på gen det giriga forskningsbegäret masseffekter och bekymra sig en- a v körkort soni yttrar sig.
.
när jag möter dem på gatan, dast om tingen, allt medan den tar de aningslösa individerna var för sig under behandling och knådar om själarna.
Den utlovar endast mate- riella förmåner och oskyIdigt världs- liga nöjen, till intet förpliktande, och så översvämmar den sina offer med nya världsbegrepp, livsuppfattnin- gar, känslorytmer och viljeimpulser.
Kanske kommer den en gång att av- slöjas som religionsstiftare.
Denna teknikens magi utövas för- nämligast av fortskaffningmedlen.
Någon framkastade hiromdagen en farhåga att radion skulle sprida ö- verkultur.
Jag tror inte det.
Bilis- men verkar vida starkare i odlingens tjänst.
Man iakttar det knappast på Fru Elsa blev ord- förande för Skåneförbundet av Fri- sinnade kvinnors Riksförbund, då hovrättsnotarien Elisabeth Nilsson avgick i våras, har väl av alla läns- förbundsledare den största vingården att verka i, vad folkmängden angår.
Men det passar henne, t y hon är en verksam person, för vilken ord- förandeskapet och de därmed för- bundna mödorna icke betyda tunga och odrägliga bördor utan en kär och stimulerande uppgift.
Fru Nordlund är egentligen stock- holmska men har sedan 1909 bott i Kristianstad, dit hon flyttade med sin man, läroverksadjunkten Nils Nord- lund.
Och nu är hon så upptagen i den skånska gemenskapen, att hon icke blott är stadsfullmäktig och av åtskilliga styrelser, utan påtänkt som represen- tant Fru for Nordlund skånska höll frisinnet.
nyligen före- stadsgator, psykologen är Iiiiiivisad till Iandsvägarna.
Det är där han skall ertappa på bar gärning den nya mänskotypen, som i varje cen- timeter av sin högst vitala hållning uppenbarar en själ vibrerande i har- moni med den sensiblaste maskin drag i Önnestad om Kvinnans po- och sprängfylId av medvetande om litiska ansvar och därom skriver såväl jordklotets litenhet som dess föredrag farliga ' kurvor.
Han skall göra den blev mottaget med mycken sympati frappanta upptäckten att bönder i n t e på grund av det lugn och den vär- existerar mer.
De är alldeles tvärt- me, den saklighet och vederhäftig- het, varmed det framfördes.
I och ' om chaufförer.
med kvinnornas framträdande tycks --- _______- Alla äger mer eller mindre andel en ny ton ha kommit in i den po- i bilsjälen, oberoende av körkort.
litiska konserten.
Katrineholm.
Analysera alltså den, innan den h a r då de måste medge att en valbar person kan vilja bli vald.
Men samtidigt är det Deras hjärtan äro långt ifrån orimligt.
mig.
Jag kommer alltså icke att bli vald.
Om icke?
I söndags satt jag i min lilla trädgård, som vanligt ensam.
J a g hade burit ner med mig alla partiernas valprogram och läste från höger och neråt.
Jag h i d e myc- ket bråttom, ty jag ville vara klar med mitt beting, innan min väninna, fröken Ambi- tion, kom för att besöka mig.
Del är ju hon, som drivit mig fram dit jag nu befin- ner mig.
» — Det oaktat skulle Iandet ha bibehållit en försvarsorganisation som icke lämnat rum för tvivel om vårt folks ' föresats alt. vid hot mot vår nationella självständig- medlem även starkt het • » Lindar borde icke få blomma, åtmin- stone icke under valår.
Men icke kan jag tala vid m i n lind om det.
Den blommar som i yrsel, överdådigt, slösande och ur nationalekonomisk synpunkt meningslöst, Den » lämnar icke som för tvivel om sin föresats » nit fylla hela världen med sina • Fru Elsa Nordlunds skall ENSKILDA LäROVERKET, En och annan stannar till och med och frågar mig, vilken jag tanker hjälpa in i riksdagen, herr Vååt eller herr Torrh.
Då svarar jag regelbundet, alt jag tänker hjälpa in mig själv.
Detta svar slår dem med en omätlig häpnad.
De kunna icke dölja den, emedan den beyter fram med en naturkrafts nödvandighet.
Jag brukar betrakta deras pannor, och se hur deras hjärnor arbeta sig fram till den punkten, -- I undanträngts flygarsjälen, och om den har något gemen-, samt med exempelvis det psykiska, grund.
skumrask som födde fantom bankteknik.
moner på den tid då - SLJÖDSEMINARIUM.
10 mån.
kurs för utbildande av slöjdlärarinnor.
Även kortare kurser.
Prospekt mot porto.
Uppgiv avdelning.
teknikens dyrkare pittoreskt.
KATRINEHOLMS PRAKTISKA SKOLA).
Nya kurser börja jan., maj, aug., sept.
undersök GYMNASIUM.
Studentexamen på 4 terminer från realskolan.
" \ ' I • efterkommande.
När jag suttit en slund omsluten av dess dolt och Iyssnat till den strida bråd- skande lilla ån, som här snuddar vid min sk-pedagogiska Institutet REALSKOLA.
Realskolexamen på tre terminer med folkskolan som i U p p s a l a HANDELSSKOLA.
Specialkurser i maskinskrivning, stenografi o. kande hade fem århundranden TEKNISK SKOLA.
Inträdesfordringar: folkskolekunskaper.
(Inspektor: E.
Hubendick Professor vid Kungl.
Tekn. Högskolan) Maskinteknik-, elektroteknisk-, ' väg- och vatten- samt husbyggnadsfackskola.
närmaste Nämn denna tidning.
telegra fstation.
allmänna (sociala) linje för högre kvinnobildning har institutet även ett Kindergartenseminarium.
J.
A.
Lundell .- dysterhet omkring sig, stod han där, det månskimrande ögonljuset, som Iet.
Det är j u bara e n rumsföränd- d e n n e utstötte enstöring.
Det hade häruppe kallas » Betlehems stjärnal », ring och ingenting mer.
tydligen blivit värre med honom se böjer sitt huvud så stilla och öd- Måste där inte ske något annat dan sist.
Han brydde sig knappast.
mjukt som alltid förr.
och större i dessa varelsers värld?
om att vifta undan flugorna ens.
Men ändå har det fallit en skugga Åter står han för mig med sådan Det var som om det inte tjänat nå- av bekliimning in i skogsrymden.
tydlighet, den vite, den ensamme, got till, det heller.
Framför honom Härskardjuren ha missbrukat mak- den lidande, som har övermakten Och våra sju kamrater grönskade en härlig griistiiva.
Men ten.
De brukade i fjor komma emot hästarna.
emot sig.
Han vet något om livet, En dödstung stämning griper tag som ännu aldrig runnit upp för oss hela flocken, sju stycken.
och från i fjor gaddade sig genast sam- han betade inte.
Vid min väns smek- hälsa på oss, så snart v i stängde man emot honom.
De vilja inte ning och vänliga tilltal lyfte han en om oss, nästan som för tio år se- bruntarna, något som arbetar därin- grinden bakom oss och trädde in i ha honom med i flocken.
Han ä r aning på huvudet.
Men där stod dan.
Är det ett sent eko i djurens ne i djursjälens dunkel och trevar skogen.
Från andra sidan stenkum- inte en av deras.
Nationalkänslan sky omkring honom av sorg och värld av det som hänt människor- efter sitt uttryck.
Och jag förstår ju, att det finns en väg, som skall let skyndade de fram och tävlade stänger honom ute.
» Ja, kreatur, di plåga liksom kring apokalypsens na?
Ibland få småting en irrationell öppna sig omsider.
att få lägga sina huvuden över är märkvärdiga, när e n ger akt till hästar.
Vad har han för hud?
Det ä r kanske bara så att världs- min väns axlar, var de kommo åt.
dem », sade Stinamor, som talade om Hade de andras grymhet varit nog väldighet, när deras skugga faller Ibland följde de oss som hundar.
det för oss.
att lägga en så hemsk börda över inåt.
Den slår en vindbro av mör- förlossningen aldrig sker niassvis.
ker in emot andra skuggor.
Gamla Ingen kan bära fram den vita hä- En gång när de helt oväntat hade Snart kunde vi fira återseende denne ensamme?
upptäckt min väns viloläger Iångt med fjolårsvännerna.
(De voro all- Där stodo de, välmående retsam- urtidssägner stå upp ur det förgät- stens börda flockvis; envar måste inne i skogen, blev deras vänlighet varligt efterlängtade, sanningen att ma, tuggande, svansande och trium- na, sägner om ängeln, som föll, bära den ensam, hur många som ä n så överströmmande, a t t det nästan säga.)
De stodo, tätt tiIlsammans, ferande.
Och deras förhållande till och människan som drogs efter, om månde digna under den samtidigt.
» Den springaren, som snabbast vart fara å färde.
ett stort brunt massiv, där man människan var som utstruket ur människan som föll och kreaturen I år är det annorlunda.
Något har knappt kunde urskilja individerna.
deras värld.
Det var precis samma som drogos efter - att Iida och falla.
b i r mot fullkomning, är Lidandet .. hänt med dem.
Och ett par meter framför dem stod sju, vi kände så väl igen varenda Det etiska problemet tornar upp sig ekar det ur det förgångna, med e n När vi nu i sommar besökte sko- den ensamme, den vite, stel, orör- en bland dem.
De hade tappat ge- och grver ner sig i en förfärlig vis människas visshet.
gen första gången, stod där en all- lig, med ryggen mot dem.
De skyn- menskapen också med oss.
De gin- räckvidd, allt levande ryckes in i H a inte alla haft sin ritt på den springaren snart, folken, individer- deles ensam vit häst vid stenkum- dade inte fram, soni de gjort förr, go ju e j till mötes som förr, de lade dess rymd.
let, en vacker välskött bjällhäst, som redan i början.
De voro nog alltför inte huvudena över min väns axel Hur skola dessa hästar - bä- na, kreaturen?
Äro vi inte snart Var det skam?
Rädsla?
rare av övermaktens och oförrät- framme, där alla lidande ensamhe- inte fanns här förra året.
Han gick upptagna av att skydda sin över- som förr.
tens bördor nå varandra inbör- ter från skilda stigar möta upp till ot inkräktaren i deras skog.
Ont samvete?
oss inte t i l l mötes, han s t o d kvar ma Där stodo d e höga granarna runt des?
Jag undrar ibland, om jag förståelse och gemenskap?
t t att vara tedde sig så an- därborta, så underligt stillsamt.
Min, De Timglasets sandkorn falla så sak- vän gick fram och klappade honom, norlunda mot förra året, då de lev- omkring och susade som förr, i dju- ä r rätt klok.
Ty jag lever i d e s a och det märktes, att han tyckte om de i obegränsad tillit och umgänges- pa, lugna andetag.
Och linnéornas » lastdjur », liksom jag lever med ta, så sakta.
När ha de alla runnit människor, som angå mig nära.
ner?
- - De hade fått intressen att rikedom är i sommar sådan jag al- det.
Han såg efter oss, när vi fort- fröjd.
toinin oss under tiden leva och Min första önskan var förstås, att drig någonsin sett den.
Sin glada satte vår väg, men han följde inte skydda.
De voro ju övermakt.
med.
Han blev stående orörlig, med Inte vet jag, om det brukar an- barndans av blommande liv linda de den vita hästens ägare skulle ta bort handla som väntande.
något ängsligt, bundet och outsäg- ses, att en häst kan bli sjässjuk.
kring varje tuva och stubbe till honom ur främmandeskogen tillba- (Också för hästarnas skull; ja,, Men nog såg den ensamme vite ut och med d i r man inte skulle ha ka till den gamla trivseln därhemma.
sannerligen också för kreaturens ligt sorgset i blicken.
Av vårt värdfolk hörde vi, att den en typisk melankoliker.
Orörlig, väntat dem.
Små blå fjärilar blän- Men vad så?
Jag överraskar mig skull!)
vita hästen är en utböling.
Han hör med sänkt huvud, utan intresse för t i l l ovan mossan - och vila och med att tycka, att detta i alla fall inte till samma byalag som svedje- yttervärlden och med en obeskrivlig b r u n a - alldeles som i fjol.
Och inte löser frågan åt någondera hål- EMILIA FOGELKLOU.
H Ä S T A R N A!
en, Ida Norrby om; — som * i ka
hon var utsökt och fullkomlig hon var okunnig tanklös och eftersägande mjäkig!
till att avrusta nu behövdes en Karl XII:s mod och förtröstan djärvhet och tro på sin sak nu förstod jag att de tyckte att jag var riktig tokig.
nu kommer själva bankdirektören också fru Lövstrand drar till sig förstärkningar förstärkningar sade herr Vååt och böjde sig ner över sin iiinskin.
men inte visste jag.
att jag hade Karl SI1 till medtävlare under denna fredliga fraktionsbeteckning God- eftermiddag då jag vände mig om, sod m i n väninna Det nya jord bruket.
, a t t f ö r v ä r v a f a s t egendom, en ter g i v e t v i s a t t man f ö l j e r (forts. fr. sid i.)
den enskilde är d e t u n d e r f ö r s t å t t n i t b a n k e r n a ha r ä t t a t t b e s i t t a och f ö r v a l t a jord.
S a m t i d i g t f i n n s där en lag med förbud i vissa fall för bolag och e k o n o m i s k a föreningar föreningar uppfattningen om densamma lag som r i k s d a g e n påtagligen a n - eller ä g o d e l s i n t r e s s e n a sett uppfattningen sådan den förekommit i det a l l m ä n n a rättsmedvetandet f ö r r och nu man m å s t e då dra den slutsatsen a t t en bestämd skillnad sedan gamla t i d e r rått e m e l l a n uppfattningen uppfattningen om ä g a n d e r ä t t till fast och lös egendom u n d e r utvecklingens gång ha sedan de p r i v a t a penning- gjort sig skyddas, då g ä l l a n d e Och det h a r lyckats där- i år beslöt ingå t i l l K. f ö r a t t det yrket eller den befattningen y t t e r l i g a r e bör riksdagen förslag befattningen a t t bruka jord hur man nu a n g å e n d e l a g s t i f t n i n g r ö r a n d e för v i l l kalla d e t - o v i l l k o r l i g e n för bud att i f r å g a o m ä g a n d e r ä t t t i l l b r u k a n d e t m å s t e ford denna f a s t i g h e t vara b u l v a n f ö r annan ".
självständighet D e t t a lir e n i n s k r ä n k n i n g i d e n självständighet har f ö r v a n s k a t s d ä r h ä n att f r i a ä g a n d e r ä t t e n M e n, då man kapitalsynpunkten fått gå före t ä n k e r på a t t b a n k e r n a ä r o a t t j o r d b r u k e t s egen rätt och samhäl-saiiiliiil- l i k n a vid e t t slags bolag är det samhällets D e t l i a r blivit u t t r y c k t i den f r i a ä g a n d e r ä t t e n men m a n har, på s a m m a gång e n motsägelser t i l l att aldrig kunnat g e n o m d r i v a d e n n a bankernas obehindrade rätt äga, iord, vilket i s i n tur e n en h e l t på grund a v det särförhållande följd av den enskilda äganderättens särförhål ande vari jorden s t å r t i l l hela f o l k e t och v i l k e t gör a t t den al- rättens frihet att i n t e c k n a f ö r b u d m o t bolags j o r d f ö r v ä r v aldrig kan bli en “ ägodel ” i v a n l i g alla dessa m o t s ä g e l s e r är i n t e den enda i n s k r ä n k n i n g e n i m e n i n g j o r d ä g a n d e r ä t t e n v i ha t. ex. ex- ha s k a p a t d e t p r o b l e m som nu expropriationsrätt av jord för vissa går under n a m n ar j o r d f r å g a n ä n d m å l befogenhet n i t inskrida k r a v e t h ö j e r s i g starkare och mot vanhävd av jord m.
m. s t a r k a r e på dess l ö s n i n g nu måste måste d e t ske ä m n a r då tillgripa ett o b j e k t i v t bedömmande av att j o r d ä g a n d e r ä t t e n s n a t u r förutsätt tillgripa lagstiftningsåtgärder för r e g l e r a och förbättra förbättra jordbrukarnas m e n inte k u n n a de ker att en människa är för liten uppgift o j rdbrukarnas villkor.
för vårt liv det hänger väl samman mede f ö r b ä t t r a s utan ett k l a r g ö r a n d e av att vi är satta att obevekligt och gentemot j o r d e n s f ö r h å l a n d e t i l l folket.
a v empot allt och alla hålla på personligheten ett f a s t s t ä l l a n d e mellan samhällets på den enskildes rätt mot det allt uppslukande samhällets och (len e n s k i l d e s ä g a n d e r ä t t uppslukande ’ samhället menar de inte det sam- t i l l j o r d e n f ö r ett s å d a n t klar- ma, frågade hon det var mig så svårt svara svara det bar g ö r a n d e måste m a n emellertid vilka konsekvenser har mig mig emot emot att här att ställa det skulle upp ‘ regler vara självfallet det först undersöka fallet at denna kvinna skapad för samhällsarbete konsekvenser ett s å d a n t f ö r f a r i n g s s ä t t skul- hällsarbete måste stanna hos sin mamma skulle m e d f ö r a även som dess m ö j l i g väninna och plockade upp valprogrammen ur M a j: t med b e g ä r a n " om gräset du skulle ha varit i mitt ställe sade jag du skulle skött dig bättre hon tycktes mena detsamma jag hörde det su sade om Karl XII, sade Iion.
men du vet ju.
varför jag inte kunde.
naturligtvis visste jag del.
då kvinnorna havt sitt första förberedande sammanträde hade de först vänt sig till min väninna som rimligt var hon är ju Givetvis den ledande kvinnan i staden när det gäller politik och socialt arbete hon är direktör direktör för en om än liten så dock avdelningsbank bank hon är precis är exakt h o n har reda på sig och som männen inte är bortskämda med dessa egenskaper hon en kvinna betrakta de henne med en viss vidskeplig fruktan ’ desutom är hon ärelysten vilket hon döljer bakom ett mycket anspråkslöst sätt hon skulle varit självskriven som riksdagskandidat om hon sin åldriga moder i sitt hus som Iion inte ansåg sig kunna lämna sammanträdet hade ögonblickligen böjt sig för argumentet med modern och genast på mig som var änka och fullkomligt berusad och bortryckt » När jag Ur övertygad att verkligheten på intet sätt är verklig hur skall jag då kunna medge att drömmar äro drömmar stod detta i det socialdemokratiska programmet programmet det måste ha gjort det ty jag satt och upprepade det för mig själv då knack.
knack en motorbåt kom ner för hade jag burit på en fråga, den jag nu I den satt herr Vååt med sin vackra lät falla fru.
och när han fick se mig stannade han - du är förstås säker på sade jag att du gjorde rätt som avsade dig för motorn trädgård var jag.
iii.
har hört sade han och smålog en man skulle det skälet inte h a gällt fru Lövstrand tänker slå ut mig i höst?
då märkte jag att Iion inte var det Jag svarade att jag hoppades kuna göra och att j a g rört vid en ömtålig punkt.
det beror på om det gäller andra det lagar för kvinnor än för män tillade jag med de samvetsömmas hjälp - Jag at Hans leende var nu litet tveksamt hans fru var mycket allvarsam Hon har under den sista perioden fått smak på all vara i Stockholm under riksdagen hon vill absolut dit.
hon bill inte sitta i Broköping med herr Vååt Och man kan aldrig veta det vore tänkbart att min f ö r f l u g n a om avrustning kunde tilltala tillräcklig många oklara hjärnor som trodde att avrustning rustning var liktydigt med fred.
plötsligt hände något Jag kände att jag själv blev allvarsam nu ämnade jag inte längre småle och skämta tillbaka det fick vara nog.
därtill var den tanke jag.
ringa mask företrädde alltför helig - Jag tror inte svenska folket är så mjäkigt sade fru Vååt vinden smekte hennes korta lindblomsblonda hår hon höjde armen och bröt en blommande gren som Iion slack in i sin vila klänning.
men man skulle det då aldrig den befallningen möjlighet ha kunnat utgå till en kvinna att lämna allt fader och moder, och följa en kal.
lelse hur står det den som icke hatar fader och moder^ det glimmade till i fröken Ambitions mörka ögon - Vi talte om mig.
sade Iion, vi talte inte om de utvalda II var det ju förresten lyckligt att vi hade dig när det gällde annars hae konflikten nog blivit svårare du är ju som uttagen att stå på denna själv erkande post beredd och tränad genom en rad händelser.
.
.
En rad händelser Del vill säga universitet äktenskapet barnets födelse dess död Min mans död Och nu var jag alltså färdig En dyrbar förberedelse vid Gud tjänstgöringen kunde börja min väninna väninna började förhöra mig på valprogrammen¨ men hon inte genast ininid,., Är det doin princip?
det var så självfallet strax det var in- gen princip. '
mamma sade ju: du gör som du vill .. men .. sedan har jag tänkt på saken och jag förmodar att det är så att vi liksom inte får komma därhän vi kvinnor att vi tyc- då -- 15 getingen I N G E N R O M A N av E.
L. v 0 y N I c H Släpp min hand!
Släpp .mig!
Mr Burton hostade, klarade sin strupe och lutade hu- Arthur Vi vänta på dig.
Ännu var det Han kastade det sönderrivna lakanet strupe och beredde sig a t t återupptaga sitt väl beredda tal.
huvud värkte så i en låda och slätade över bädden.
och så absolut - Arthur!
N u var det James som.
- J a g känner det som en pinsam ropade, och någon ruskade otåligt i plikt att allvarligt tala med dig om ditt besynnerliga uppförande a t t liera - - - - - - - - - - dörrhandtaget.
- Sover du?
Arthur såg efter a t t allt var i sin dig med lagbrytare och personer av E n klocka ringde, och han störtade mycket tvivelaktig art. J a g tror emellertid upp.
andlös av förskräckelse och med ordning och låste upp dörren.
emellertid a t t du varit mera dåraktig än Vad är, det ni vill?
båda händerna mot sin strupe.
De hade kommit tillbaka medan han satt han stod med handen på dörrhand- depraverad, och - där och drömde.
den dyrbara tiden ha- taget och såg från den ena till den h a n tystnade.
det jordiska - Han gick in i alkoven och knäböjde de svunnit, och nu skulle han bli tvungen andra med blicken hos ett fångat djur.
I, upprepade Arthur - Jag vill inte vara hård emot dig, framför, krucifixet.
» Allsmäktige, nådige tvungen att se deras ansikten och lyssna Mr Burton sköt fram en stol åt sin nådige Gud började han, men tyst- till deras grymma ord deras anmärk- hustru och satte sig även själv.
sedan fortsatte James som mot sin vilja Världen har blivit så anmärkningar och deras h å n - Om han endast han dragit upp sina nya byxor.
mjuknade inför Arthurs trötta hopplös- tystnade plötsligt grå och tröstlös a t t det inte fanns något dast ägt en kniv - j u l i a och jag, sade han, känna det het.
jag tror a t t du blivit vilseledd got a t t bedja om.
Och vad visste J e - Han såg sig förtvivlad omkring i som vår plikt a t t allvarligt tala med aV dåliga kamrater, och när man tar i betraktande din ungdom och erfarenhet sus om en sådan sorg som denna.
I rummet Hans mors sykorg stod på dig om - Jesus.
som blivit bedragen som Bolla skåpet och där skulle säkert finnas en - Jag kan inte höra på er i kväll, och den impulsiva karaktär som jag men inte lurad till bedrägeri sax: han skulle skära av en pulsåder.
Jag - jag mår inte bra.
mitt huvud fruktat a t t du ärvt efter din mor, Så.
- Arthurs blick vandrade till moderns ARthur reste sig upp och gjorde av n e j om han bara hade tid på sig var värker Si måste vänta gammal vana korstecknet, n ä r han det säkrare med lakanet och spiken.
Arthur talade med en underlig.
otydlig porträtt och tillbaka igen.
men han Ytt- rade ingenting Med en ursinnig hast började han riva o t y d l i g röst och James betraktade honom kom fram till bordet varseblev han ett - J a g är säker på a t t du förstår brev med Montanellis handstil, Det lakandet i remsor ljudet av fotsteg förvånad var skrivet med blyerts.
hördes i trapporna.
Han arbetade allt hur är det fatt?
frågade han fortsatte James, a t t det lir omöjlig min käre gosse!
fortare.
blodet hamrade mot hans öron.
ängsligt och erinrade sig plötsligt att för mig att i mitt hem hysa en person Det är en stor missräkning för mig O. Gud bara fem minuter till!
Arthur kom från en veritabel ill- som bragt vanära över vårt hedrade namn.
d e t knackade På dörren att jag inte kan få träffa dig den dag linneremsor härd Du ser riktigt feberaktig U t.
- ni får naturligtvis handla som ni du blir frigiven, men jag måste besöka remsorna föllo ur hans händer och han inföll julia skarpt, Det anser bäst svarade Arthur långsamt en döende och kan icke vara tillbaka satt orörlig med återhållen andedräkt är endast de vanliga teaterkonsterna förrän sent på kvällen sök upp mig någon ton i dörrhandtaget och Julias därför att han skäms för oss, kom d e t gör förresten detsamma.
tidigt i morgon bittida.
röst ropade: och sätt dig h ä r Arthur.
(Forts.) I hast L.
M.
- .Arthur!
Arthur gick långsamt över rummet Han lade brevet ifrån s i g med en Han reste sig upp.
och satte sig på sängen.
Suck.
D e t var synd om padren.
Han - Var god och öppna dörren, Ar- - n å v ä l sade han trött.
Strax ovanför, fönstret fanns en stor spik.
men de m å s t e sitta mycket hårt fast for a t t kunna bära hans tyngd.
Han hämtade en hammare från lådan, slog i spiken och skulle just taga ett lakan ur bädden, då han plötsligt er- I inrade sig a t t han inte bett någon bön.
Varje kristen måste bedja en bön in- innan han dör.
D e t fanns till och med sarskilda Koner för de själar som lämna I I nästa ögonblick hade hon slitit sig lös och gav honom ett slag på en.
Hans ögon blevo liksom dimmaiga E n stund var han inte medveten om något annat än Gemmas vita och for- tvivlade ansikte och den högra handen, som hon torkat av mot sin bomulls- klänning Sedan blev han åter medveten veten om världen omkring sig och såg att han var ensam.
satte sig på sängkanten huvudet mot händerna.
got om tid.
och hans - allt var så dumt, mrningslöst.
- - I Kap. VII.
Han hade alltså redan hunnit till .slutet.
Det fanns ingenting mer a t t tänka på eller bekymra sig för, endast befria sig från medvetandet.
Han hade intet fattat något beslut a t t begå självmord eller tänkt vidare däröver det förföll endast så självklart och oundvikligt.
Inte heller hade han något got vapen i sitt rum, inte ens en fällkniv kniv, men en handduk kunde göra samma tjänst eller; ett lakan.
nonsens.
