# ID: svediakorp-per3195
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,891
# sentences: 712
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


NR 30 - 26 JULI NR 30 Av E L L E N K E Y.
Vi ha glädjen att kunna inleda detta nummer med ett fragment ur andra delen av Allsegraren, som Ellen Key utger i höst; en gåva från sjuttiofemåringen till hennes läse- krets.
Glädjebudbärarna äro för henne den ungdom som har mod och eld nog att med personliga of- fer bereda vägen för ett kommande fredsrike.
D. v. s. den ungdom som dagligen smädas i försvarspressen.
- - * Honorine Hermelin skriver om H.
G.
Wells: E n stor lärares liv och gärning, i artikeln Ingen sliring ned- åt.
Där beröres ett problem, som från skolan vidgar sig ut över ar- betslivet d. v. s., det andra stora område bredvid det politiska, där vi måste komma från strid till sam- arbete.
Ett historiskt matbord.
sade värden, när han anvisar oss plats med en världs- van handrörelse.
Det var det också.
All- deles bakom min rygg var panelen märkt av runda hål efter kulor.
Detta bord var i vintras den separatistiska pfalzregerin- Fragment ur Allsegraren, andra delen.
Fasans syner möta ungdomen, då den sänder sina blickar in i fram- tiden och runt om sig i nuet.
Och dessa syner hava gjort även den omornade ungdomen klarvaken.
Kriget, det själlösa, det ansvarslösa, som omskapade dem själva, deras fränder, deras vänner, till vilda djur, till viljelösa, skadegörande * ting, till blinda maskiner, som väp- Fredens och försvarets öde i dags- nades med maktspråk för syften, politiken behandlas i vår ledaren dem de med förnuft och alla sinnen Sista budet.
hatade, syften, dem deras samveten * dömde - ' kriget skulle bestå!
Och några unga beslöto sig att Danmarks försvarspolitik av- rustning och en hänsynsfull behand- bli frälsningssoldater, men i en ny ling av den södra grannen klar- mening: den att vinna själar för läggas i artikeln med denna ru- freden.
Den frälsartanke ungdomen kände sig manad att förkunna var brik.
* den de lärt vid sina döda kamra- I novellen Det tillbakavisade vitt- ters gravar, den stumma predikan net har Elin Wägner valt sitt ämne om alla väsendens enhet.
Endast döden har danat den verkliga inter- inom detta nummers område.
* nationalen, den där de röda fanor- Artikeln under strecket: AlI-Eu- nas färg förlänats ur blodströmmar ropa, av Elin Wägner är en redo- från unga hjärtan.
Men ack, e j görelse för den All-europeiska tan- ens världskriget hade plöjt nog ken, närmast i den variant, vari den djupt i folksjälarna för att i den framlagts av författaren Couden- hårda jorden dana fåror åt fredens nya utsade.
Ungdomen ser ånyo väl- hove Kalergi.
* diga rustningar till lands och till För sin inställning till kriget re- havs, åter nya skaror mumifieras i Men de många dogör K.
J. i Ärkeförföraren, sam- krigstrons lindor.
tidigt som hon avslöjar en hemlig- runda löftena under världskriget till het, som annars brukar sorgfälligt de tappra fosterlandsförsvararna döljas, nämligen att vi åskådare in- glömmas, och ängsligt gömmas krigsårens alla människospillror.
nerst inne njöto av kriget.
* Ungdomen behöver e j stor fram- Författarinnan Helene Scheu- synthet för att veta, att det är mer Riesz från Wien, som vi nyligen närgående offer som krävas än den citerade i Tidevarvet i samband med Washington-kongressen, har älskvärt sänt oss en studie av en amerikansk mångmillionär, vars liv och affärsverksamhet regleras av principen: » det betalar sig att vara hederligs.
Vi européer ha i allmän- het stark misstro mot amerikanarnas sätt att upphäva motsatsen mellan Gud och mammon.
Å andra si- dan måste vi medge att denna for- mulering: det betalar sig att vara he- derlig, intet annat är än en omskriv- ning av tro, på vilken den demo- kratiska åskådningen är byggd, nämligen tron på samhörigheten som inte i längden tillåter den en- skilde att blomstra på det allmännas bekostnad.
Denna princip, genom- förd i staternas liv, skulle betyda krigens avskaffande.
Mr Filene kan därför passa som motsats och typ i detta nummer.
1924 En spännande historia.
Glädjebudbärarnes fotsteg.
Tidevarvet n:r 30.
- 2 ÅRG.
tionde av dill, mynta och kummin, som fredsföreningar och fredsmö- ten hembära.
Under kriget kom ' med vinden susande rykten om i alla arméer arkebuserade krigsväg- rare och om sådana i alla hemlan- den förföljda, fängslande, förstörda.
I England och Amerika sutto Con- sciencious objectors, (samvetsvägra- re) i hårda fängelser.
Martyrernas blod har ännu e j mist makten att åt sanningen vinna nya lärjungar.
Fängelserna - de urgamla vårdanstalterna för Guds dårar - utbildade många krigspliktvägrare.
Kväkare och andra krigsnekande kristna ' ha i al- la land ' kristalliserat omkring sig en kärna.
I Sverige var denna fri- predikanten David Petanders för- kunnelse.
I Holland hava mötena i Bilthooven samlat kristna män- niskor från alla land till det krig mot kriget, som städse kallas fan- tasteri men slutligen blir verklighet.
T y alltid och allestädes var offret griper en personlig lycka.
Men den tankens lilla församling är endast runt om i landen kringspridda Wittelbacher i S p e y e r membra disjecta, skingrade och om regeringschefen, slatsminister Heinz, den varandra ovetande bekännare.
Des- av hela landet förbannade.
Han ville all- sa stilla i landen hava hållit freds- tid höra musik efter dagens regeringsar- tanken över syndaflodens vatten - bete och framför allt älskade han visan såsom andra hängivna havt kraft att lyfta en älskad varelse ur döds- hade en främmande, ung musiker före- dragit visan för honom, på sjunde da- nöd i vågorna.
Mot dessa hava skekristna och gen reste han sig upp, knäppte av det IärdomsIjus, präster och professo- elektriska ljuset, befallde samtliga gäster rer, förkunnat att Guds i naturen och och historien uppenbarade lagar äro äldre av mina två engelska kolleger, för grundade på alla varelsers krig mot det är en förfärlig visa.
varandra och att särskilt » männi- lydde a t t s t r ä c k a u p p skan är en varg mot människan ».
händerna, sade kyparen, och det var Men ungdomen hör att klangen i de Times ' korrespondent.
I tystnaden mel- lärda herrarnas ord börjat låta ihå- lan släckningen och skotten ropade ban lig.
De unga använda sin historie- högt: - N u tänder jag en cigarrett.
Skjut kunskap för att minna om sträck- en för där bänk och bål, v i k a på inkvisitionens På vår bordduk var en stor mörk fläck.
tid ansågos vara lika oumbärliga De började skrämma mig med att den troshandlingar, som krigen nu äro troligen härflutit ur den mördade rege- det för att betyga rättrogenhet emot ringschefens sår, när han, bölande som en statens eller klassens mål.
tjur ända föll sedan framstupa Shakspeares för skottet.
tid en Herrar vidskeplig ha av Sig själv sanningens skarpaste vapen, slungstenen i Davids herde- taska, när han gick emot och fällde resen Goliath.
Det började gå upp för ungdomen att krigstjänstvägran är den hörn- sten, på vilken fredens tempel skall hyggas.
Den stenen är av de kristna kyrkorna bortkastad.
Vi hedningar ha åter upprest den.
» Alla äro vi en lekamen ».
Den bästa ungdomen, kristen eller icke kristen - omfattar denna tanke med samma glöd, som den Dessa Ijusvissa hjärtan - vissa våga mot alla synbar rimlighet nu under den djupa natten förkunna den eviga sanningen att det högre goda måste växa ur ett gott, att även det fullt berättigade försvaret av de oskyldiga mot våldet lätt skapar ett själstillstånd, som i sin ordning gör försvararen till våldsverkare.
Var- ken avrustning eller krigsberedskap, endast en ny religion, vars trosord och psalmer hörts från skyttegravar och fångahus kan skapa den slutliga freden.
- kväll på hotell macht.
En hel vecka kväll efter kväll Hände sitter en engelsk medborgare.
- tro på blodfläckars outplånlighet.
De sade: nu får ni något intressant att Jag svarade, att det inte skriva om.
var något att skriva om alls.
De frågade mig, om jag visste.
att Times ' korrespon- dent vunnit ett stadgat världsrykte och lö- neförhöjning genom denna händelse.
Jag sade, att jag inte betvivlade det.
anständig Londontidning med en så futtig upplaga, (på 300,000 exemplar) att den tvangs att tillgripa moderna journalistis- ka metoder för att inte alldeles duka un- der.
var en man, road av paradoxer.
Han kom slutligen fram till det påståen- det.
att man inte kunde få fred i världen, så länge krigsnyheter drogo så mycket större lösnummerförsäljning än alla and- vitt n e t. ångrade han sig.
Han kände hen- ne, han visste att nu var deras sista afton förstörd.
Ja se, nu flög hon upp och grep honom i armbågarna: hur vågar du säga så, jag förbjuder dig!
Hon var annars a v ett stilla vä- sen, och ibland kunde han undra, när han såg på henne, hur de sista göra levande för sig den bild han tio åren kunnat vara så milda mot tecknade a v sig själv som en för- hennes ansikte.
Men nu linjerades dragsam gammal farfar, som med deras spår UPP med en gång, så pipan i mun lyssnade till ungdo- att hennes ansikte blev gammalt, mens dårskaper och sade: barn ni fårat, kunskapsrikt och förbränt, bär e r å t på pricken så, som vi så som det rätteligen borde vara.
Det gjorde henne ful, men han gjorde i vår ungdom.
Men plötsligt föll honom en tan- höll a v denna fulhet, som kommit ke in och över hans ansikte drog fram för hans skull.
Han sade: ett underligt utryck a v lättnad, - Ja, ser du, två gånger sker in- a v vemod, a v något annat, som t e samma underverk, nästa gång var trots och ett slags hård besk klarar j a g det inte.
Och har du då blivit sparad glädje.
Vad bryr j a g min h j ä r n a f ö r i genom fyra blodiga år ute vid onödan om ålderdomen.
sade ban, fronten för att s t å här och tala om j a g kommer ändå att falla i nästa nästa krig som din välkomna krig.
räddning undan ålderdomen, ' som Som han sade det, innan det naturliga sättet a t t sluta a v en hon ännu hunnit reagera, mans liv!
Men kom i håg, denna - ra nyheter.
människorna Jag påstod, att kvantum sensation.
h a rätt Och att sedan de inte ha begrepp om att fälla ut den N O V E L L a v E L I N WÄGNER.
- inte premierministern.
befallningen te D e t t tillba a k a vi s a de Han hade börjat tala om sin ål- derdom, och det var första gången det hänt honom i hennes närvaro.
Deras samtal brukade alltid gälla det heta, spända, farliga nuet - någon gång minnena från kriget, dem de upplevt tillsamman.
eller var för sig.
Hon lyssnade dock gärna till honom och försökte Hof ur sitt eget liv, där den annars finns i tillräck- lig mängd utan måste la den ur pressen, pressen gång vårdar j a g dig inte, nej, in- så måste vara sensationell.
Men gen inte ens dig.
J a g v i l l det var slentrian och lättja och oskicklig- i n t e h a m e d d e t e n het av oss journalister.
att kasta åt all- mänheten det allra enklaste sensations- g å n g t i l l a t t g ö r a. år bara med blodfläckar, brottslig - Tror du jag ömkar att det kärlek, skall komma3 frågade han allvar- stölder, olyckshändelser och krig.
ligt.
Den äldre av de två citerade mot Hennes grepp om hans armar mig den hederlige generalen Sir Ian Ha- slappnade, och det blixtlika rase- milton ' som nyligen sagt, att n~~~ inte märkt nyhetsstoff godhet var dåligt riet dog bort, s å att hon blev sig och lik igen.
Hon vände sig bort med sådant.
Därför betogs var och en av hopplöshet.
hade generalen sagt, som vil- ögonen fulla a v tårar.
- J a g är ledsen sade han, som le göra klart för sina medmänniskor fre- dens det verkligen så, att gjorde dig ledsen, skall vi inte &amp; blod måste fly- ut en stund, finna på något.
ta för att tillfredsttälla publikens törst?
Jo, sade bon, låt oss finns på Jag drog fram den obeveklighet varmed något .. J u s t som hon skulle opp- \ samma publik fordrar ett gott slut på na dörten, tog hon bort handen p å filmpjäserna och följetångerna.
Det ä r låset och vände sig mot honom.
- icke olyckan den älskar, det är spännin- I morgon reser vi å t var sitt håll, krönikörer sade hon, se här, nu får du min framställa tillvaron (mellan krigen), det- sista smekning i denna världen.
ta jätteiventyr, sådant det är i dess väx- N u var det han, som höll fast hen- Iing och spänning, med dess gåtor, dess nes utsträckta armar, ehuru med plötsliga Giv oss glimtar en fredlig av sammanhang.
historia lika spän- ett så mycket starkare grepp.
nande som mordet här på regeringsche- - Jag tar inte mot den, sade fen Heinz, sade herrarna.
- och förmedlare att inte kunna - (Forts. å sid.
3.)
- Ja.
sade jag.
det skall jag göra.
D e v i n e z.
Sista budet.
Danmarks försvarspolitik.
Mötesplatsen.
DEN FRISINNADE S O M M A R K U R - 1924 års riksdag är oupplösligt De danska socialdemokraterna danska initiativet markera en tids- SEN I ÖSTHAMMAR.
förknippad med försvarsfrågan.
gingo till val på ett avrustnings- skiljande gräns.
Från kommittén meddelas till in- Inte för att den löste försvarsfrå- program.
Det är inte så, att Danmarks tresserade att anmälningar till gan.
Utan därför att den inte - De få nog moderera sig, när Stockholms Länsförhund av Frisin- ställning som är ofarlig En av dag folket förra nade Kvinnors sommarkurs i Öst- gjorde det.
Var det på grund av de bildar regering, sades här i Sve- uppfattas ofarlig.
eller en tillfällighet?
Var stunden ej rige.
Men det blev inte så.
Nu har stod en innevånare på kas hammar till Bankkassör 15-23 augusti frk Signe skola Jacob- skic- kommen?
Eller var det a v p li- tiska skäl?
Vem,,,,,!
Historien den danska krigsministern eller åter dansk vordna ön Als, såg son, Östhammar, och böra vara inne fredsministern - lagt fram grund- ut över de blomdoftande fälten och före i aug, Förutsättningen för att får en gång fälla sin dom.
kursen kommer t i l l stånd är att Men vi, som måste leva med i dragen för den avrustningsplan han sade med en djup suck: det är bit- minst 20 deltagare anmäla sig.
Kurs- den s. k. dagspolitiken, ha ännu kommer att förelägga danska riks- tert att tänka, att nästa gång det bry- avgift Östhammar är, -) komma kr., rum att och gå vivre till kr.
i inte kunnat glömma, hur vi un- dagen i höst.
Enligt Sv.
Socialde- t e r löst, måste vi med in i helvetet Så der vinterns lopp läste i tidnin- mokratens redogörelse skulle detta för » dette dejlige stykke Land ».
5 à 5,50. och resan från Stock- s e många p i framtiden: de frukta holm via Gimo kostar ungefär 9 garna om försvarsfrågan som den betyda följande: att Tyskland vid lägligt tillfälle skall kr.
Torsdag den 14 går en ångbåt enda dominerande frågan.
Med » Armé och ' flotta skola nedläggas gränsen, sådan den var till Östhammar; biljettpriset är bil- intresse följde man den mångfald som krgisberedskap, och i stället av förslag, som framföddes av de skall upprättas en reservpoliskår på ' före Versaillesfreden.
Hjärtlig och ligare än järnvägspriset, men resan olika partierna allt eftersom tiden 7,000 man.
Denna kår skall i p i - förtroendefull är icke stämningen tar Kursen hela dagen.
omfattar dels serieföreläs- kommande fall kunna inkallas med mot Tyskland.
ningar av frk.
Honorine Hermelin fortskred.
Och till sist började 24 timmars varsel, och dess upp- Men denna känsla av osäkerhet över skolfrågan, d r Ada Nilsson över man undra om landets försvar, gift blir att tillsammans med den samhället mödra- och barnavård dess vara eller icke vara, dess om- civila sjöpolisen dels fungera som!
inför och behov av skydd mot Tysk- och av fru Anna Wicksell över Sa- organisation eller avveckling, gränspolis, dels hjälpa tullen i den- land, som ligger i blodet på det dan- toionernas enstaka föreläsningar förbund och av freden, fru Emilia dels ägnat gränskontroll samt slutligen ska folket, har givit sitt utslag i en fast övertaga fiskeriinspektionen.
Re- förnuftig försvarspolitik.
Dess för- Broomé över liberalismens uppgif- ter j u s t nu och där fanns så många bud, kunde på led rar måttlighet i anspråken riksdagen inte komma överens om gång för alla.
Beträffande sjöpoli- vid gränsregleringen.
Dess andra Andén om Iö samtliga föreläs att bestämma sig för något.
sen är avsikten att upprätthålla ett en skrupulös hänsyn å t den tyska Så kom försvarsfrågan ut i antal lätta kryssare och små, snabb- minoritetens krav på plats för sitt knyta I den diskussioner.
mån det är möjligt och väd- gående fartyg.
Sjöpolisen.
som icke språk vid skolundervisning och ret tillåter det, komma föredrag och valrörelsen.
Och nu!
Ja, nu är får några krigsmässiga uppgifter av diskussioner att hållas utomhus på det återigen tid att komma fram någon art, skall övertaga fiskeriin- gudstjänst och överhuvud på med- olika, vackra punkter i Östham- borgerliga rättigheter.
med de olika buden.
Denna gång spektionen samt hjälpa tullen.
Föredragshål- I avseende p i gräns- och mino- mars omgivningar.
Fullt genomförbart beräknar för- ligger inte avgörandet hos riksda- lare och kursdeltagare komma att gens ledamöter.
Hela det svenska svarsministern.
att hans förslag ritetspolitik är Danmark enastående ho på olika ställen inom Östham- folket skall välja.
Därför måste skall kosta 10. högst 11 millioner bland de besegrades följdstater, lika mar men att intaga alla måltider kronor årligen.
Genom realisation enastående som i sin ' avrustnings- gemensamt.
Alla praktiska anord- huden ytterligare rättas till och av militär egendom beräknar för- ningar besörjas ar frk.
Signe Ja- avpassas efter svenska folkets svarsministern kunna tillföra stats- politik.
Medan alla de andra arvstaterna cobson, som också skaffar deltagar- fömodade önskningar.
Allt må- kassan omkring 200 millioner kro- rum däruppe.
Det är för att rum ste förberedas.
Var och en måste nor.
Försvarsministern tror, att po- rusta mot Tyskland, bereder sig na skola beställas i god tid och delta- vara färdig med sitt bud denna liskåren kan vara slutligt organise- Danmark på att avrusta.
Här se garna få besked om, var de skola rad och utbildad, så att man vi två skiljda politiska linjer, två ho, som anmälningarna böra vara gång inte det högsta, utan det tre eller fyra år skall kunna få se lägsta - innan klubban faller.
den siste soldaten i Danmark för- fullkomligt olika behandlingsmeto- inne före 1 augusti.
Som bekant blev blekingekursen der.
Framtiden får visa, vilken Det är inte så lätt detta.
Det svinna ».
en stor framgång.
vi ha all anled- är många faktorer att räkna med.
Har ett sådant radikalt förslag ut- som var den riktiga.
ning att förmoda att även Östham- Och man ser också nästan dagli- sikt att gå igenom i riksdagen?
En- Ännu en sak är att anmärka till markursen kommer att ge delta- gen i pressen, hur det räknas och ligt vad landstingsmedlemmen av det danska avrustningsförslaget.
garna ett rikt utbyte.
räknas.
Ty det är nödvändigt att radikale Venstre, fru Hjelmer, med- Danmark tillhör Nationernas för- GÖINGE.
räkna efter, vilka mynt man har delade vid Frisinnade kvinnors bund.
Så vitt det är oss bekant, ha Mötesplatsen var nyligen förlagd att betala med.
Fosterlandskärlek, Iandsmöte går hennes parti på sam- vederbörande i Danmark förhört sig till Göinge då Skåneförbundets ord- i ädel motsats till fosterlandsför- ma linje.
Men även med Radikale om deras tolkning om traktaten var förande fru Elsa Nordlund, Kristi- räderi, det är ett gott klingande Venstre har socialdemokratien en- den riktiga: att en förbundsmedlem anstad.
höll offentligt föredrag i mynt.
Sparsamhet är också ett, dast en rösts majoritet i Folktinget hade rätt att avrusta utan att även- Hästveda över ämnet: » Kvinnornas som alltid står högt i kurs, och och i Landstinget emot sig en k o n - tyra medlemsskapet och fått b e - politiska ansvar,.
Efter att inledningsvis ha berört s k e d att så är fallet.
kan brukas av den som vill vara servativ majoritet.
de politiska frågornas sammanhang fosterlandsvän, men ändå gärna Utsikterna för att förslaget går med det samhälleliga liret berörde.
går dem tillmötes, som fordra igenom i den ursprungliga formen fru Nordlund vissa av dessa frågor, nedskrivning a v försvarsbördor- äro således e j så stora.
Men är det särskilt dröjande vid de av våra na.
Värnpliktens avskaffande är ej likväl ett märkligt tidens tec- förda motionerna och behand- icke heller oanvändbart, det är t. ken att en ansvarig regering lägger ling i riksdagen.
o. m. ur många synpunkter tillta- fram ett förslag om slopande ar he- Sedan intresset slutligen samlats lande.
Och de faror, som en vär- la militärväsendet?
Detta är något kring ett par av de senare årens mest vad armé skulle kunna innebära nytt i historien.
Om också just n u over de Fem store d. v. s. de brännade frågor, nykterhets- och för en demokratisk styrelse, på- händelserna i London alldeles stäl- allierades ledande statsmän stå, tyc- fredsfrågorna, redogjorde hon till pekar man naturligtvis icke.
In- la i skuggan vad som sker i Skan- kes det att döma av situationen vid sist för Riksförbundets program och manade kvinnorna att enigt sluta ternationell rättsordning är ett dinavien, skall måhända en gång det London-kongressen finansmännen upp t i l l förverkligande av detta.
annat mynt.
som man e j bör för- Wall street - den amerikan- ihågkommande sitt ansvar som glömma.
Det innebär något i sig mödrar och medborgare.
Särskilt inte skulle kosta mer än 9 miljo- självt så riktigt, att det därför, ner kronor årligen kunna t få sina ska finansens högkvarter - och i framhölls vikten av samarbete mel- när så behöves, lätt kan t j ä n a som förespråkare.
9 är City - den engelska.
Över nornor- lan kvinnor och män och varnades na fanns ingenting, men det åter- för a t t som särintressen beteckna täckmantel för ändamål rakt mot- vad som rätteligen är gemensam- att man står, att se om finansmännen äro mänskliga angelägenheter.
känner en påminnelse om för- lika allsmäktiga.
Det finns en inre Sympatiyttringar: försäjning av rättsordningens förverkligande, .Tidevarvet samt fröken Tamms tal svarsdebattens dagar 23-24 maj, kan inte blott försvarsandan utan och nu liksom då reser sig starkt motsättning, en illogik i hela situa- i försvarsdebatten.
även krigsandan fritt och obe- kravet på en djup och allvarlig tionen som fick ett klart uttryck Fru Gerda Nilsson har åtagit sig att vara Riksförbundets ombud i hindrat utveckla sig.
an skärlek, inte grundad på en av våra tidningars löpsedlar, Hästveda sorken.
syften, inte hel- där man under varandra läste föl- n, blir för ler på arméfördelningar och olika jande rubriker: sommaren - den återställa att sättas på auktion.
Men nas ningstid tre skall ha en utbildning- sta - inom ' I gudarna stå dess Over gudarna stå nornorna.
och från Och miljoner att förbida den internationella Det kan inte hjälpas att mynt, ma - ___ O l g a Elmdahl fosterlands- Stor enighet på Londonkonferen- valrörelsen.
vapenslag, utan en Man måste som alltid bereda sig kärlek, som vill bygga landets och att betala med gångbart mynt folkets väl ytterst och innerst på sen.
Modemagasin Den tyska industriens katastrofa- och när det ena partiet rättens grund och som vill försö- Kungsgatan 53, Tel. 108 51 med ett bra bud gäller det att få ka skapa förutsättningarna för la läge.
STOCKHOLM O B S.!
S o r g a r t i k l a r detta.
Måtte det allra sista bu- ett ännu bättre motbud.
Det har det i försvarsfrågan bli i-n verk- t. o. m. gått så långt, att det dan- lig fredsvilja.
Och en fredsvilja Höstterminen börjar 21 A u ska avväpningsförslaget, enligt i handling!
21:sta läsåret - vilket Danmarks försvarsväsende kommit -- Fredrika Bremer-Förbundets skola €Ör kvinnlig yrkesutbildning med anslag av stat och kommun Adress: Norrlandsgatan 20.
1.
.
- Mariannelunds Praktiska Skola I REALSKOLAN förberedes till realskoleex.
med stor tidsvinst.
Flitiga och begå- vade hunna genomgå denna avd. på 3 terminer.
I Gymnasiet förberedes på kortaste tid till studentex.
å såväl real- som l a t i n j.
4 terminer (=2 Ar) fr. realskoleex.
eller motsv.
kunskaper.
En- dast 3 1 / 2 Ar från folksk ola.
I HANDELSINSTITUTET utbildas personal för olika affärsverksamhet.
Effek- ti v undervisning.
I Husmoders- &amp; Prospekt sändes.
Tel. 303 99.
~- Utmärkta resu Övningskontor.
Slöjdskolan meddelas undervisning i enklare och
.
D e t tillbakavisade vittnet.
NOVELL av En man från nya världen.
För Tidevarvet av HELENE SCHEUsRIESZ.
ELIN WÄGNER.
det är sant i Europa och ännu Ja, come along!
det kan han inte mera sant i Amerika att man kan men han ger dem en femdollarsedel tillbaka det alla fall om människor har j a g nu, behöll ilen en sekund och inte bli vän med folk?
utan att man som ersättning för hans sällskap till upptäckt, sade hon,jag liar kännt sprängdes sönder soni en fördämning varit mottagen som deras gäster.
att köpa nötter och sockerdricka för.
uppför en av igen dem bakom förklädnaden fördämning spränges sönder av ett alltför hans väg genom varuhusets lokaler huvudgator Vasantasena älskade redan häftigt flöde ler upp till kontoret på sjunde våningen hon höll ena handen mot h j ä r t a t andra akten sin befriare den sköne då ögonblicket ¨ for henne, våningen är en serie av skämtsamma som mot e t t sår vars kanter man sköne unge mannen som var den fat- vänligt retsamma små anmärkningar söker trycka s a m m a n den andra fattigaste av hennes beundrare I blev I i o n medveten om den arm, soni höll henne och om en hand anmärkningar till de anställda flickorna och höll han hårt i s i n han var både tredje akten kom hon i storm och soni trycktes mot den våldsamt ar- alla dessa två tusen välklädda och bedrövad och ångerfull och glad oväder t i l l hans hydda och blev betande pulsen på hennes hals belåtna flickor hälsa sin boss som stan ade hos honom men så hände olyckan flon tog bort sina händer och såg en v ä n och äro glada över att han som kan.
hon råkade vid återfärden på honom Hans ansikte var vänt hyser personligt intresse för var och kläd av misstag stiga upp i e n vagn, mot henne i stor ö m h e t han försakade med välgrundad stolthet skildrar som som tillhörde styckets bov i stället försakade den stora slutscenen för hennes skildrar han för oss vilken vidsträckt t, för i sin egen och ilen ormlike hennes s k u l l s j ä l v s t y r e han infört bland de anställda furstens tvåfotade dragare sprang - Ä r du så barnsligt rädd för anställda hur de avgöra all:^ frågor, Vasantasena skulle kunna föra oss åstad med henne till furstens en galge?
nog långt bort från det som bekymrar park, där hon omisstänksam steg icke ens h a n som var henne affärslivet eller av en tillfällighet bekymrar oss ur då hon stolt avvisade f u r s t e n mycket nära hade hört hennes det var därför min man och jag - jo sade hon om det ä r till- ströp han hennne d ä r p å angav vittnesmål H a n lyssnade alltid tacksamt antogo inbjudningen från år och många hen hennes älskare för brottet gärna och allvarligt, då hon talade jag med dig.
och d e n n e likgiltig för alit, sedan de om det de båda varit med om, den store amerikanske millionären Edvard A Filene att bo hos honom i sista stund Vasantasena var d ö d iddes icke då hon förbannade kriget och vår vistelse i Boston vi hade fall med att inför domaren vidhålla sitt nekande människornas underkastelse därunder under då hon ville sporra honom aldrig träffat honom men hört restauranten för kunderna i åttonde tjusa garderobfrun med ett vänligt nekande utan dömdes till döden Inte bara de vånningen men mr Filene själv på avrättningsplatsen bröt han upp till kamp mot, denna underkastelse en hel ‘ del om honom man kunde nästan tro om hans europeiska fredspris På äter alltid lunch i det kooperativa dock ut i klagan över förlusten av kastelse.
henne och livet, I det ögenbli cket att han hade hört, men det hade 50,000 dollars för det bästa uppslaget lunchrummet bär sin egen bricka get från England Frankrike Tyskland med soppa och pudding och slår sig rusade fram en m a n andlös och lian inte, det visste Iion nu.
de lämnade salongen och åter land eller Italien till byggande av en ner bland personalen.
maten är f l ä m t a n d e han ä r oskyldig släpp honom d e t v a r furstens t j ä n a r e lyckades han att få garderobfrun varaktig världsfred utan också om utmärk och flickorna fylla rummen i att le som en s j u t t o n å r i n g ett leende hans intressanta sociala experiment med skratt och prat, så att musik han som dragit Vasantasena vagnen till fursten.
han visste ende, som räckte för alla, som revos i hans eget varuhus som är Förenta skulle vara otänkbara Mr Filene säger vem som var mördaren och utropade revos om hattar och kappor från t a staternas största inom klädbranchen ger att han äter här för att spara, så att lian ' kan ha r i d till fredspris kommit det högt inför r ä t t s t j ä n a r n a hennes h ä n g e r Han svepte väl klädbranchen verkligheten D å vi en tidig morgon anlände till och andra ideér men jag tror, att en dessa kastade blott en blick om sin ledsagerska, men först då ning men ändå o s a n t ty inte ett på honom under det d e sysslade de kommo ut i det skarpa lyktskenet Boston väntade vi att bli förda till han ’ vill kontrollera, att de anställda ögonblick förmådde hon glömma, med att ställa upp galgen då de sågo lyktskenet vid teateringången fick lian se en palatslik byggnad Men bilen f å bra mat på hemvägen sedan att hon satt i en teatersalong bredvid sågo att den som ropade var en tjänare hennes ansikte.
stannade vid ett enkelt litet hus vid vi ätit lunch med honom däruppe vid e n man, som skulle falla i nästa tjänare en dragare en paria vars - Men vad är det då?
frågade en av de tysta små gator, som gå glömde han alldeles all sparsamhet ner till Charles-floden en ' kinesisk och använde åtskilliga dollars på tri krig.
d a n s e r s k a svävade vittnesmål icke gällde fortsatte de lian förskräckt Hon såg på honom utan a t t svara tjänare tog emot oss, och mr Filene choklad som han gav barnen vi omkring på scenen som en guldskimrande lugnt sina förberedelser då t rodde skrimrtande fågel jagad av styckets de han att de icke hört honom och svara Hon stod diir och skälvde i hela väntade oss i sitt arbetsrum Från mötte h a n är ungkarl och tycks styckets vedervärdige ormliknande ropade ånnu högre hur han med la kroppen.
och nu gick det upp ett stort fönster hade man en underbar leva i den föreställningen att han bov ända till dess a t t hjälten och egna ögon sett Vasantasena i fur- för honom, att det v a r för h a n s underbar utsikt över floden de smäckra har rätt att fiska upp de barn han befriaren u p p t r ä d d e skön.
som en stens klor.
men intet förändrades öde, icke för Vasantasenas ilska- broarna och universitetets silhuett.
möer på gatan och skämma bort gud i sin sida vita indiska mantel.
intet skedde rättstjänarna togo res ö d e som hon fallit samman på Mr Filene talar genast om för oss dem o m han möter ett p a r små en orm, en fågel en gud den dödsdömde i armen och ledde teatern.
så hade hon då inte ännu att ända sedan har var en ung man, smutsiga ungar på gatan kan han och deras dyrbara sista k v ä l l och honom till galgen.
då med ens nått landet bortom all fruktan som tjänade tio dollar i veckan, hövligt fråga d e m vill ni göra mig allt hon hade på hjärtat att säga siog .det mannen a t t hamn var van- där lian för länge sedan v a r hemma drömde tian att få bo vid floden en t j ä n s t gå till speceriboden här honom och såret han gett henne mäktig att han icke kunde rädda hemma trots att Iion varit i fält och med denna utsikt mitt emot och köp några knäckar en krigares ' kvinna.
som v ä r k t e Vasantasenas älskade eller befordra var Han drog henne bort i skuggan därpå tar han Oss med i matsalen knäckar åt mig Men sen måste ni göra hon kastade en blick på honom, dra sin husbode till n ä p s t ingen stens under obligatoriska den amerikanska fyra frukostens rätter mitt mig ställe en tjänst barnen till: äta oftast upp dem alltför i endast svagt urskiljde hon hans lyssnade ingen märkte honom, under en jättestaty av tragediens och profil med det huk från ett illa han i en kast, diir där ord genius och kysste henne.
göra bekantskap.
v å r värld häpna för att säga man, som ser ut att vara visat tillräcklig sinn a t t femtio år - men men vet aldrig störta iväg til butik det varit i går då hon stått vid förnam sig själv som verklig men Iion bara såg p i honom utan Hans mörka Denne man har en verklig passion hans säng och han sagt till h e n n e han var det inte.
se icke ens den svara, såg på honom med en upp- med amerikanarna ett uttryck av mildhet Och vet s y s t e r, jag märkte ingenting ', dödsdömde lyssnade till honom eller stigande ny heslutsamhet att något ögon ’ h a hänt för de till- godhet som han förgäves söker dölja när stormangreppet var över, förr ler begärde att få hörd inför något dock skulle vittnena på de sista ja bakom den Praktiska mannens tillbakavisade än jag tände en c i g a r e t t och röken för domstolen!
Han värjer röken försvann genom ett alldeles men då steg över hans läppar en tusen åren, återupprepade tian sin affärsmässiga uttryck vild klagan över detta hans ö d e försäkran åtföljd av hedersord och sig mot blotta misstanken att vara extra hål i ansiktet dyra eder.
Han lugnade sitt sam- en idealist allt vad han för hans han märkte henne genast och kvinnan bland åskådarna på and- det ar väl arbete för det allmänna bästa hans tog sina blickar f r å n d a n s e r s k a n andra sidan rampen t y c k t e att de vete med den tanken: icke alltför otadliga nakenhet den träffade hennes hjärta så svidan- möjligt a t t det inte hinner braka mest osjälviska handlingar a v per- sonlig vänlighet hans arbete och han en stund kritiskt s t u d e r a t de, levande och nysagda, som vore löst medan jag är i livet.
omsorg för ..... för göra ett atorståtligt testamente, och - har du t r å k i g t vill du gå vore icke lians ord, hans klagan och klarar han som en följd av hans så vore den saken klar.
men i stället viskade lian.
- d e t är bra, a t t bannor mångtusenåriga så med praktiska blick på livet.
stäl et anviinder lian sina pengar i männ s i kornas det inte ä r så skönt och g r i p a n d e ens bröts hans röst, han tystnade e han lyckas också få OSS att tro, människornas tjänst i största möjliga u t a t t man glömmer sade hon H a n Stum och brusten satt lian där och att det är vår skyldighet att betrakta sträckning tvingar pengar att ska- ryckte på axlarna, hon var omöjlig såg hur den oskyldiges öde närmade lians hus som vårt skapa harmoni och glädje hans euro- omöjlig men han var åndä glad, a t t närmade sig sin fullbordan ingen jag bor här ju ensam själv och peiska fredspris stiftades för att i hon inte yrkade på att gå mitt i fäste sig det minsta vid honom ä r ute hela dagen.
d e t vore orätt dessa länder som sönderslitits av första akten.
Han tyckte om att.
som dock hade sanningen.
Hon att ha detta hus, om jag inte hade krig, några hjärnor skulle sättas ha henne vid sin sida och med gitte icke se mera, hon gömde an- giister då och då.
ä t alla era måI igång att syssla med fredsproblemet henne göra en utflykt i andra siktet i sina båda h ä n d e r Mannen hemma si att min tjänare får något denna tanke var helt enkelt född v ä r l d a r men lian tyckte inte om bredvid henne, ständigt medveten got att göra Ta med er hem till av samma anda som inrättade avdelningen a t t på restauranger och kaffehus om henne lade armen om hennes lunch och middag de människor ni delningen för personlig tjänst personal genomleva ett långt avsked och skuldra och drog henne intill sig.
han blir räddad ä n d å Sade personal Service) i hans varuhus I önskar träffa höra henne s ä g a detta ä r Sista Så ger han sin kinaman omsorgs- denna byrå kan man få en trasig gången Ty hen såg i henne sin han, se upp, det ä r strax över .... men hon såg icke u p p d e n fattige bestämmer strumpa lagad likväl som veta belägenhet sista kvinna.
då första akten v a r slut vände ge usle dragarens klagan och förbanne s l er Ida Bostondelikates er belägenhet på e n Söderhavsö där hon sig mot honom: det handlar i förbannelser över sitt öde hade väckt Bostondelikatesser planerar vidare (la- (Forts. å nästa sid. ett sällsamt eko i hennes själ det gens program förslår intressanta var henne så välbekant hans människor att träffa och tar OSS efter er frukost med till kontoret, diir han NABO är i bruket billigast.
... hennes och vanmakt det var hon var som lian det,.
.
.
.
.
.
.
sätter sin srkreterare i arbete med tillvbakavisade vittnet, vars ord icke att skriva ut rekommendationsbrev icke nådde fram.
Under hennes och hjälpa oss med telefoneringar vittnesbörd och b e d y r a n d e fort.
han är en utmärkt förare genom sattes förberedelserna till avrättningen Boston han äger icke bil utan avrättningen utan e n sekunds tvekan eller vandrar genom parken till sitt kon- eller uppehåll som mannen därinne kontor n tycker om att resa på den underjordiska banan eller bussen där han kan höra hr Envar lägga som icke ä r vittnesgill trots att fram sina åsikter vår värd är så den varit vittne det var som oändlig levande emedan han allt- att vara död och icke kunna nå de jämt håller på att lära nytt.
han levande och ändå v a r nian icke har en underbar stark och glad livs- död i sanning man visste att man styrka, han är full av planer och levde full av skoj som en liten pojke.
med oändligt vidgad förmåga parken mötte vi en trupp skolbarn v mottaglighet uppsög hopn i sig med två lärare vart skall iii nu ta vägen?
- Till cirkus, ropade pojkarna pojkarna - får jag komma med?
- mång u t sen g å i r ¨ a dramats uppkomst och intill (forts. fr. sid.
1.)
, en under.
.
.. var född ": ' honom ... personalen ... raseri, I prova NABO en gång blott för att själv skaffa Eder en övertygelse allt
ANMÄRKNINGAR AV •K•J• Ärkeförföraren.
Ingen kan h a drumlat i n i det brytelsen.
J a g hade satt kriget i sämre förberedd än jag.
Där satt världen, pott och väl, men därmed j a g i ett gammaltyskt Heidelbergs- fick det vara nog.
J a g adoptera- värdshus, medan runt omkring de det aldrig, jag slöt det inte till mig gråtande servitriser tog ore- mitt hjärta, jag närde det inte med serverat farväl a v tappra kårstu- den ringaste Liebesgabe.
Hos mig denter, och skrev oförsiktiga vy- pockade det förgäves p å den trä- de högsta militärer och d e översta kort hem i barnslig förtröstan på liska respekt som det mindre med krigsherrar drog sig inte för a t t världspostinrättningen.
E j heller kanoner ä n med andra och effekti- lämna bidrag till förtalskampan- insåg jag det absurda i att en gylle- vare språkrör ymnigt ingöt i de jen mot kriget.
Pacifistterminolo- ne aftonstund på Rhenbron mellan överrumplade själarna.
J a g höll gin tycktes med ett slag h a blivit allmän egendom, och i första hä- Mannheim och Ludwigshafen söka mig oavlåtligt spänd i protest.
Nu må ingen avsnoppa mig med penheten förespeglade sig gamla försjunka i pietetsfull beskådan vana fredsvurmar a t t vad som på- den närliggande men ytliga in- a v den flod som d ä r rullar sina litterära vågor, förrän e n gevärs- vändningen a t t jag kämpade på gick var ingenting annat än en providentiell åskådningslektion av- kolv i ryggen bibragte mig lev- e n särdeles oantastad front.
J a g nadsvett och i samklang med mor- minns en person som jämt stod på sedd att universellt och slutgiltigt diska hotelser ackompanjerade mi- s p r i n g a t t flytta till Gränna i den inpränta deras läxa.
n a ganska snabba steg till broän- säregna inbillningen a t t d ä r och Emellertid v a r det endast med endast där finna garantier mot sin lättfattliga utsida a v åverkan dan.
Och om det genantaste skall luftbombardemang.
Men inte före- och kalamitet som kriget framkal- fram: när blåkritsaffischerna på kom något ' Gränna i världskrigs- lade detta högljudda misshag.
Al- murarna vid Heidelbergs långa världen: v a r träffades den punkt d r i g förr i historien hade det så gata förkunnade inmarschen i Bel- d ä r man inte andades giftgas och triumferande utvecklat sin hemli- gien gick jag oberörd fram genom där inte ens fibrer dagligen trasa- g a och insidiösa egenskap a v njut- ningsmedel och rusgift.
Ingen lär sensationsböljorna och tänkte bara des a v granatskärvor!
Den skildrade försvarsattityden vara riktigt hågad att medge det förstrött ett ögonblick: " Belgien, men låt oss skarpt komma ihåg nu, kan det vara något särskilt in- omgavs därtill a v frestelser som inte v a r alldeles att skämta med.
a t t den civiliserade mänskligheten tressant? "
i stort hade perverst och gement Efter detta behövs ingen vidare Man hade stunder då ens fantasi roligt a v denna fleråriga häx- dryftning a v skuldfrågan.
Den är experimentellt tillägnade sig den sabbat.
i en handlös upprörda vällusten klar som ett diplomattelegram.
J a g Och här träffas väl innersta or- t a r utan förbehåll hela bördan på hängivenhet och då m a n med saken till a t t man plötsligt vart så mig, villig!
a t t dela med mig endast grubblande avund såg över till d e outsägligt led vid just detta krig.
kejsartrogna och de ententefrom- om det anmäler sig någon lika po- Man tål inte mer att höra det näm- litiskt menlös.
Men vad är det ma.
Man kunde vackla och f å nas, det ä r dålig ton a t t anspela som händer?
Knappt h a r jag ut- svindelförnimmelser n ä r mänskor ditåt.
Stoffet var j u flödande rikt, men man avnjöt det intill äckel, sagt ordet förrän oerhörda tyng- som ansågs tillräkneliga förtärde och nu står endast katzenjammern der dråsar f r å n skuldrorna och sitt maskroskaffe i den fanatiska kvar.
En tragedi eller en natur- uppfångas a v miljontals individer, vissheten a t t lida för e n ädel sak.
katastrof v a r a r längre soni ämne som ovillkorligt störtar fram a t t Vid sådana tillfällen fattade man för begrundan och konversation.
assistera mig olycksalige Atlas.
hur ljuvt det skulle vara a t t av- Likväl får man lov a t t göra våld koppla sitt intellekt och skicka på s i a då och d i och dra fram den- Det känns tomt och lite na ledsamma historia ' till vädring.
För a t t inte helt förintas till ett sin moral till Röda korset.
Men samtidigt hördes förvir- Den bör räckas från släktled till nummer i hopen måste jag påmin- släktled som en familjeskandaltra- n a mig hur j a g till mina krafters rande nog från alla håll bedyran- dition att gråta eller skratta åt ef- yttersta slet med att reparera för- den om avsky för tillställningen; ter behag.
snopet ... All-Eu- övervinnande av avstånd.
Så blir pa.
» Förr fruktade man Europa, världen allt mindre.
I del lilla Eu- n u önskar man sig över oss », skriver i sin ropa iiro Paris och Berlin grann- Richard Coudenhove-Kalergi städer, så soni under antiken Sparta nyutkomna bok Pan-Europa.
Vi inse dårskapen hos Denna förändring i vår ställning och Athén.
de små grekiska städerna, att bekri- t i l l den övriga världen påskyndas ga varandra och så bereda vägen för och skärpes av det förhållande, att Av Filip av Macedonien.
Men vi tän- medan vi äro splittrade i oeniga ka icke p i att våra europeiska krig småriken försiggår i världen för ELIN numera iiro jämförliga med de gre- övrigt en organisation till större och kiska inbördeskrigen, som drogo med fastare enheter.
WAGNER Det kan kanske vara av intresse sig hellenernas iiiidergång.
Jämför- liga därför, att med de nya måt- att ta del av denna författares sätt För några dagar sedan lästes i ten Europa icke är större än d i att nyuppdela världen i världsriken.
Det första är det brittiska världsväl- svenska pressen en notis med rubri- Hellas.
ken: Wien och Berlin två timmar Redan denna arståndsniinskning, det, icke längre ett europeiskt närmare varandra.
Detta betydde, som verkat, att de enstaka europeis- världsvälde med kolonier utan ett in- att resan mellan de två städerna ka staterna blivit för små för att terkontinentalt förbund av stater i förkortats med denna tid.
I Sverige best8 och uppträda i världen som alla fem världsdelarna.
Det andra arbetas nu med elektrifieringen av enheter, fordrar som konsekvens är det ryska, eurasiatiska, världs- bansträckan Stockholm-Göteborg.
en sammanslutning til len större hel- väldet.
omfattande europeiska Ryss- När de första elektriska tågen släp- het: ett Pan-Europa eller All-Euro- land och Sibirien.
Det tredje lir pas lösa, har icke blott Stockholm pa.
Men det finns andra ofrånkom- Panamerika, sammanslutningen kommit närmare Göteborg, utan de, liga omständigheter, som driva de mellan Nordamerikas och Sydame- som ho pi östra kanten av Sverige, europeiska staterna i den riktnin- rikas republiker.
Det I järde, be- ha kommit ett stycke närmare Eng- gen, eller borde göra det, ifall de står av de två mongoliska rikena land, som ju nås över Göteborg.
ha någon självbevarelseinstinkt K i n a och Japan, (visserligen icke När sedan den dagliga ångfärjeför- kvar, vilket man dock inte kan ut- sammanslutna inbördes) och det bindelsen kommer tll stånd, har av- gå från som självfallet.
Det är inte femte är Europa, vartill han alltså ståndet mellan England och Sverge bara det, att rörelseuppfinningarna räknar det europeiska fastlandets ytterligare krympt.
Ty avstånd iiro gjort Europa litet.
Det eurppeiska demokratiska och halvdemokratis- icke oföränderliga, de räknas prak- kriget, var tio-årsniinne vi nu begå, ka stater, det Europa, som återstår, tiskt taget icke i mil utan i dagar, störtade Europa från dess världs- då man tar bort Ryssland och Eng- timmar och niiniiter.
Vår tid kän- behärskande ställning i världen.
land.
Detta avrundar han med de netecknas a v denna kamp mot och Världen har frigjort sig från Euro- kolonier, som nu höra till dessa sta ropa.
säger denne typiske idealist från Nya världen.
Han bevisar med siff- En man från och fakta.
a t t det alltid betalar sig nya världen.
(Forts. fr föreg sid.) slår de in och skickar av ens paket, skaffar en upplysning, om vad soni helst i världen ni önskar veta, över- sätter utländska brev, utarhetar en budget för en, så att man kan få reda p i hur mycket av sin inkomst man kan använda på kläder och vad slags kläder man bör köpa: där får man sakkunniga råd angående vil- ka färger, som klär en, vad slags klänningar man bör sätta på sig och hur man skall sköta om kläder så att de vara länge.
I denna byrå göres ett verkligt uppfostrande ar- bete, där läres ut praktisk national- ekonomi.
att handla rätt.
När man lyssnar t i l l honom, tycker man att han väx- e r t i l l en förebild av något nytt, som kanske skall hjälpa till att räd- da världen.
Han blir liksom nya världens sändebud, dess exempel för oss från: indra sidan på praktiskt och nyskapande arbete, i motsätt- ning t i l l krigets förespråkare.
Han känner kriget, hatar det som en skamlig förstörare av mänskliga vär- den och söker motarbeta det genom att hjälpa till i arbetet som tar bort gränser, sammanbinder världs- delar och slår broar över oceaner.
Den gamla världens diplomater iiro till för att gräla, den nya värl- dens vilja söka förmedla utbytet stället för de forna krigiska emble- men den amerikanske affärsmannen Edvard Filenes lösenord: tjänande.
inte betalat sig i dollar och rents,, ja mellan att sammansluta sig eller duka under, krossade, överflyglade av de andra stora världsenheterna.
Tänk, om de ville kalla sin fantasi till hjälp för att få en aning om vad denna undergång verkligen ville säga, menar han.
Fåfäng bön, människor kunna ju inte kalla det till hjälp, som inte finns.
Snarare kan då en rent affärsmäs- sig kalkyl möjligen säga dem, att den europeiska industrien, oroad a v de politska kriserna, förskansad bakom tullmurar icke står sig i världskonkurrensen.
Den lider av det faktum, att Versaillesfredens karta ritades opp efter nationella och politiska linjer utan hänsyn till att nationalekonomiska samman- hang blevo genomskurna och för- störda.
Detta faktum måste vara särskilt påfallande för den, som har sin utsiktspunkt från staden Wien, Den soni denna boks författare.
ekonomiska uteslutningspolitik, soni Österrikes arvstater föra, är ju en blodig skandal.
Följden a v de nuvarande förhål- landena är den att i de två stora uppgifter, som nu föreligga världs- industrien: Rysslands återuppbyg- gande och Kinas industrialisering, Europa däremot kan Ryssland inte får Amerika försprånget framför finna det lönt a t t gå till attack.
Där- Europa.
för ha de europeiska folken att väl- Författaren avvisar dock med för- ter, allts8 huvudsakligen det stora afrikanska koloniområdet och kom- mer då upp till ett Pan-Europa med 431 millioner innevånare.
Så som det nu är, förnimmer sig detta område icke som enhet.
Det är uppdelat i 26 stater och sju mind- re områden, alla med mer eller mindre motsatta intressen, here- dande sig @ möjligheten att göra upp sina intressekonflikter med vild.
S å länge detta Europa är splitt- rat och desorganiserat, kan det varken klara sig i den ekonomiska konkurrensen med Amerika eller motstå det ryska världsväldets strä- van att vidga gränserna för sitt in- flytande, denna strävan, som i dag tar formen av propaganda för världsrevolutionen.
men som icke är bundet vid någon bestämd rysk re- gim eller något parti.
Ryssland är visserligen självt illa åtgånget av kriget, men tiden arbetar för Ryss- land, alldeles som det franska tryc- ket mot Tyskland också gör det, genom att driva Tyskland mot öster.
Om det en dag återupprättade Ryss- land alltjämt finner ett splittrat Eu-
ingen sliring neråt.
Av HONORINE HERMELIN.
så många » medmänniskor, sy- selsatta med arbete Iångt under de- ras prestationsförmåga ..
Men kanske är hans djupaste upp- ' täckt den, att ungdomen måste få detta: kontakt redan träder Bokförlaget Natur och Kultur är skriven med den hängivenhet, visar inte blott outtröttlighet i att som helt enkelt säger: jag vill gärna sedan förmå förändra samhället!
berika materialet för självstudium få berätta denna historia, ty den Ingenting mindre.
Låt mig få cite- på allt flera och vidstäcktare om- h a r gripit mig, Men historiens in- råden.
Det visar också verkligt nebörd är också hängivenhetens ' ' några ord a ' ett a " hans sista Från spårsinne för vad tiden just nu frå- makt att öppna dörrar till oanade års många kamp-föredrag: gar efter - det har vågsamheten att möjligheter och perspektiv, » livets - ofta på översättningen väg - makt att hjälpa tillrätta varje män- bete som är i nivå med hans för- göra tillgängligt » til Selvprøvelse niska som ger sig helt åt ett arbete » måga Det får icke förekomma nå- vad som halv eller helt betraktas historien om e n pedagogik av Guds gon » sliring nedåt »; till lättare ar- med misstro eller förakt.
Men dess nåde, som vågat » gods.
iiro.
tro och bete intet onödigt maskinmässigt belöning blir, att den alltid lika allt för att bryta den gamla forma- glada upptäckten att ha fått i sin listiska och intellektuella förhäxnin-.
han den rätta boken i det rätta g e n (E. Fogelklou: Människosko- kan då säga till ynglingen: När du ögonblicket ofta borde utlösa tack- Ian.)
träder ut i livet, måste du försöka » Sanderson of Oundle » som han göra för dina underordnade vad vi samhet just mot detta förlag Så exempelvis med serien i modern psy- kallas i engelsk pedagogisk littera- här ha försökt göra för dig.
Du kologi, * inledd med översättning av tur.
år skaparen av en » arbetssko- måste försöka laga så att var och Baudouins Suggestion och autosug- la.
- i ordets egentliga bemärkelse en får precis det arbete, som mot- gestion: så med d e s s publikationer i: u t ur en av dessa engelska la- svarar hans förmåga, ett arbete, som praktisk filosofi och filosofiens hi- tinskolor med typ och tradition från kan bidraga till hans utveckling, Du storia och modern praktisk peda- 300 år tilllbaka.
i 7 A r fick han kärn- måste också se till, att allt arbete gogik.
pa mot ett motstånd från lärare och utföres till det allmännas, e j blott Det har roat mig att upptäcka och elever, som satte till med alla hånets, ditt eget bästa ».
roar mig därför att s ä g a att för- rapen emot denne uppkomling och Detta är vår första plikt mot vår laget Natur och Kultur har en frän- barbar om vilken det påstås.
att D e t t a Den är svår Den inne- de - i den engelske författaren H. han använde löst skjortveck och lö- bär uppoffringar, - det behöver G. Wells.
Det finns säkerligen hos sa manschetter och färdigknuten inte förvåna oss, att kristenheten Wells något, kanske mycket.
av gå- halsduk Men han fick till sist fram » slirat ned » till en bekvämare upp.
på-are och kolportör, men man må- en samhörighetens arbetsanda och fatning av vad som är själskultur ste hålla honom räkning för att han arbetsdugligliet så stark.
att inte och av våra plikter mot nästan.
» ej har misströstat om segern., att blott skolans verkstäder tog emot Kanske är det allra värdefullaste lidens nöd e j lämnat honom nå- maskinmonteringsbeställningar från i boken de mer eller mindre full- gon ro och han e j tiden.
Därför marinen, utan så att skolan för ho- ständiga referaten av de oerhört h a r han gjort upptäckter, som den nom själv blev en uppenbarelse om temperamentsfulla och originella genoniskåtlande sceptikern inte gör, vad skolan egentligen kan och bör fördrag som Sanderson höll under om han också ger hugg på sig.
som betyda för livet.
Ja, än mer.
sko- de sista åren a v sitt liv i olika för- den av scepticism eller bekvämlighet / an drev honom till sist utanför samlingar: för Bradfords textilfa- konservativa undgår.
dess egna gränser att ta ett väldigt brikanter t. ex, eller i » vetenskaps.
Det är förlaget Natur och kultur, nappatag med samhället i stort dock männens nationalförsamling men boken är värdefull i sin helhet.
Här som haft dumdristigheten att i Över- alltid ifrån skolans grund.
sättning ge ut den stora dumdrist- Det lir hans skola, som kommit har ej ens gjorts ett försök a t t re.
ighet.
som heter Wells ' världshisto- honom att se det förfärliga i den ferera den, Den bör läsas och ria - till vilken Tidevarvet åter- konkurrensens anda, som härskar anbefalles.
kommer - likaväl s o m det lilla bi- allestädes och gör alla metoder be- drag till den nutida pedagogikens rättigade.
blott de äro effektiva.
historia.
som jag härmed ville an- Hans erfarenhet av den gränslösa befalla Tidevarvets läsare.
* * Boken betydelsen av att varje livsskede hos ungdomar får ge ut och skapa * Se Emilia Fogelklous artikel Psykolo- hans upp till sin högsta och djupaste för- arbetssalen upprepande samhället.
gisk litteratur i nr 24 av Tidevarvel.
H.
G. Wells En stor lärares liv och måga har gärning ett undervisningsprogram för sam.
täcka den » oförlåtliga tid och framtid.
Pris 3 kr.
, Ada skänkt Vittorio t r e barn, två söner och en dotter, och hon hade fullständigt förlorat sina b e h a g fulla linjer.
Hon hade blivit bred kommit honom a t t UPP- samhällets tragedi, den över höfterna och röd i ansiktet A v LUCIANO Z U C C O L L I.
g r y m h e t som ligger i och fått en yppig och mjuk barm, Från italienskan av Ellen Rydelius.
som ingen korsett kunde pressa in.
Och hon hade blivit lat, hon låg I (F o r t.
fr. föreg.
n: r hade hon icke bläddrat i andra kvar i sängen till sent på dagen Och Ada hetraktade dem och in- böcker och inte rört vid pianot.
och vilade sedan några gånger ef- tresserade sig bör dem.
hon tog des- Makarna Carminatis hem v a r ter rikliga måltider.
E o n brydde sa buntar i sina alltjämt smala hän- ljust och fullt a v saker, n y a möb-, s i a mycket litet om sina barn, som der och bläddrade långsamt i dem ler, i vilka gästerna kunde spegla anförtroddes åt tjänstefolkets om- som om de verkligen varit böcker sig, källaren v a r fullproppad med &gt; sorger.
Hon var bara fästad vid buteljer och flaskor och tunnor ' Vittorio och ansträngde sig a t t med odödliga sidor.
- Tycker d u om dem, v a?
sade och det fanns ett rymligt skafferi härma honom i hiilleraam munter- Vittorio skrattande.
- Tank så med stora förråd a v allting.
het och böjelse för materiell väl- mycket god m a t det ligger i d e m.
- Huset spricker a v v ä l m å g a levnad Och även Ada, som blivit rödare liksom vi - förklarade Vittorio Barnen sprungo omkring i huset i ansiktet och fylligare i figuren, för sina vänner.
vårdslöst klädda och utan tillsyn.
skrattade.
Sedan hon blivit gift, Under f y r a års äktenskap hade De kunde endast tala dialekt och A d a o c h Fosca.
I ~- skräckelse den tanken att genom doms- och garantifördrag samt en nya krig söka uppnå omreglering av tulliinion.
Som slutmål hägrar för gränserna igen.
Intet ' kunna vinnas honom Europas förenta stater.
vil- därmed.
som icke skulle tusenfallt ka utåt skulle uppträda som en en- överbetalas.
Man kan inte rubba het.
de gränser Versaillesfreden ' satte.
Läsaren, som hunnit till denna men man kan oskadliggöra dem i punkt.
frågar ovillkorligen, om för- viss mån genom att ta bort tullgrän- fattaren icke låtsar om tillvaron av serna och tillförsäkra alla de folk- en sammanslutning av långt större grupper, som nu leva inom de ny- mått och fullkomligare resning: skapade staternas gränser s o m mi- Nationernas förbund.
Jo, men han noriteter, full frihet och likaberät- anser icke.
att denna sammanslut- tigande samt hänsyn för sitt språk ning, som blott är ett styckeverk Från olika utgångspunkter kör tillsvidare.
gör en europeisk sam- författaren fram sin bevisföring till manslutning överflödig.
Han me.
den punkt där vägarna dela sig: den nar.
att en sådan skulle kunna rym- ena bär mot sammanslutning, den mas inom Nationernas förbund och där uppträda som en enhet så som andra mot undergång.
som motbild och förebild ställer England med sina Dominions eller han den Pan-Amerikanska unionen.
så som Förenta staterna, enligt den Liksom Nordamerikas förenta sta- ursprungliga planen, skulle h a gjort ter 1889 inkallade den första pan- det.
amerikanska kongressen.
borde Det kan förresten orks8 tänkas, en europeisk stat eller grupp av sta- ' a t t detta skulle åstadkomma mera ter.
t i l l exempel lilla ententen eller jämvikt i styrkeförhållandena.
A- de skandinaviska staterna, inbjuda merika finner det europeiska kaos till en paneuropeisk kongress.
Gräns- olustigt och frånstötande.
Förenta frågorna skulle vara uteslutna men staterna mötas i Europa icke av nå- där skulle diskuteras skiljedom, öm- gon likvärdig enhet.
Mot dess enda sesidiga garantier mot överfall.
av röst.
om det vore med, skulle stå rustning, minoritetens rätt samfärd- alla de tjugosex europeiska staterna sel- och tull- och valutafrågor samt med var sinn röster.
(menar författaren, skuldfrågan Den europeiska ' kontinentens Nästa steg,, leve att bygga tipp Pan- sammanslutning skulle sålunda icke paneuropa genom obligatoriska skilje- utmana vare sig det brittiska väl- i det.
vars säkerhet gentemot Ryss- Frankrike måste antingen föra en a r kriget.
Detta minne i allt sitt land det skulle trygga.
e j heller Pan- verklig förintelsepolitik eller en fruktansvärda majestät.
amerika.
Men den skulle vara i verklig försoningspolitik, inte likt lighet.
har ingen makt stånd att mot den amerikanska lö- av varje.
Man måste antingen be- de handlingar, som leda sen: ingen europeisk inblandning taga en motståndare möjlighet eller repning av kriget.
Var och en, som i våra angelägenheter.
sätta en eu- vilja till hämnd.
Tyskland måste gett akt på utslagen av tidens ' kyn- ropesk: ingen amerikansk inbland- välja mellan en desperat hämnde- ne, kan fastslå.
att detta minne stän- ning.
Detta en gång klargjort, politik med Rysslands hjälp eller digt förlorar sin makt över sinnena.
skulle de tre övernationella syster- en verklig försoning med Frankrike.
Mot detta förbleknande av krigs- förbunden tillsammans trygga Ännu harskar demokratien i Tysk- skräcken hjälper inga tio-årsmöten.
världsfreden, som den mongoliska ' land.
ännu är det icke försent att Möjligen iiro då (fast det inte är världen.
icke skulle kunna hota.
(komma till tals med detta land.
om s ä k e r t framställningar, sådana, Författaren har mycket .klart för Frankrike vill ta ett verkligt steg som den som denna bok ger av det niivarande läget och dess konse- sig, att tanken på ett Pan-Europa, så mot försoning.
logiskt betingad den lin är av världs- Huruvida författarens utgångs- ' kvenser, mera ägnade att påverka utvecklingen har mot sig ett segt punkt är riktig: att det är det kon- sinnena.
och hart när oövervinnerligt mot- tinentala Europa, Mindre-Europa, Den som är för hövlig att tala om stånd.
Han tror icke som Ludvig som bör sammansluta sig, medan löjlig naivitet kallar Pan-europa en Nordström, att de osynliga bygg- England och Ryssland såsom tillhö- vacker dröm, Detta uttryck är mästare.
som bygga världsstaden, ' rande iitomeuropeiska enheter må- missvisande av två skäl.
För det icke kunnas förklaras i blockad.
ste lämnas utanför.
skall den.
som första är det inte troligt, att fram- Ty vi människor iiro irrationella.
refererar honom icke yttra sig om.
tiden i ett förenat Europa skulle passionerna rubba vårt tänkandes T a n k e n på ett Pan-europa utan Eng- bli vare sig drömlik eller vacker, gång.
Vi ha svårt att ställa om land shorkerar.
Men givetvis är det Men den skulle åtminstone bli en våra hjärnor till att fatta att vi skulle riktigt, att Frankrike och Tyskland framtid.
För det andra är ett enat kunna utbyta uppdelningen i riva- ha en starkare ödesgemenskap och Europa helt enkelt en nödvändig som naturligtvis Iiserande stater mot sammanslutning iiro mer beroende a v varandra än förutsättning eller anarki mot kooperation in- vad det brittiska imperiet är av nå- inte alls är bunden vid den a v Cou- tressemotsatserna skymma gon av dessa stater.
Och författa- Coudenhove-Kalergi skisserade planen ödes- ren utgår ju från att detta Mindre- för att Europa, trots sitt hotade gemenskapen.
Det svåraste hindret ser författa- Europa skulle inbyggas i Nationer- läge skall rädda åt sig en med de andra världsenheterna jämbördig ren i fiendskapen mellan Tyskland nas förbund.
Det ä r med avsikt vi velat antyda ställning, och Frankrike.
Dessa två länder -- måste emellertid besluta sig för en den pan-europeiska tankegången följdriktig politik mot varandra.
just i samband med tio-Arsminnet
Jan har sanningen att säga alltid varit nöjd, t y Gino tycker mycket om mig, och vi ha ett barn.
- E t t enda, avbröt Ada.
Jag har haft fyra, och tre äro i livet.
- Ja, ett enda, upprepade Fosca.
- Och du samtyckte till att le- va torftigt på landet?
tillade Ada.
- En sådan idé ...
Jag gifte mig med min Vittorio, som är mycket rik och vi lera på hans sätt.
Han sade åt mig redan de första dagar- na, att man bör äta, dricka och roa sig och fetma, och jag har gjort mitt bästa.
Hon skrattade med full hals.
- Och det finns inga hypotek eller någon melankoli i vårt hus, återtog hon.
Goda middagar gott vin.
Kocken är den viktigas- te personen, och vi ha alltid vän- ner hos oss som prata och skratta.
Jag får väl se dig också, och gre- ven, hoppas jag?
Om min man finge se dig, skulIe han säga, att du är för mager.
- Ja, din man kommer inte att tycka om mig, anmärkte Fosca lugnt.
- Du har rätt.
För resten har du bibehållit utseendet a v en ung.
.
och .. bara vore ser ut hon halvhögt.
Akta dig för den där kammarjungfrun du har, det.
är ingen hederlig flicka.
- Åh, du misstar dig, hon är mycket hederlig, svarade Fosca stillsamt.
- Nej, säger jag dig, envisades Ada jag vet något om henne.
Hon h a f t en älskare och har nog fått ett barn.
Jag vet det, därför att jag blev tvungen köra henne ur huset.
Fosca log.
- Åh, sade hon och mönstrade Ada - var det du, som körde ut henne på gatan mitt i vintern då hon rar i omständigheter?
- Och vad ville du j a g skulle göra?
Du vet det alltså?
- Ja, den stackars flickan begav sig till sin by, där jag och min man bodde.
Hennes familj jagade också bort henne i sin tur.
Vi ha tagit upp henne på vägen, vi h a hjälpt henne, vi ha dragit försorg om barnet, vi ha med ett ord räd- dat henne.
Nu är hon klok, snäll och hederlig och hon skulle gå i döden för mig.
Ada stod tyst ett ögonblick se- dan återtog hon: har Du kan inte tillfälle gör hon vid första inte, som - Det här är ingen vacker hand- väga mer än femtio kilo, och jag ling, Ada, anmärkte Fosca kyligt.
väger sextiosex.
Vittorio har satt Jag ansåg det vara min plikt att, varna dig.
Hon är icke heder- mig Hon på skrattade gödkur.
åter, men hon lig, hon kan inte vara hederlig.
kände, att Fosca blivit kylig, och - Men varför envisas du, Ada?
fast de sutto bredvid varandra på frågade Fosca ännu kyligare.
samma soffa, hade hon liksom - Varför?
Därför att j a g vill göra dig en tjänst och befria dig från en person, som icke är värdig - Tänker inte din man som att stanna i ditt hus.
min?
frågade Ada.
Och rycka brödet ur munnen på en fattig kvinna och hennes - O - Det nej.
är då han, som gjort dig barn - fortfor Fosca med ett för- så fin och utsökt, och gett dig så- dan känsla för gamla vackra sa- Ada hetsigt, en- att besegra detta motstånd.
ker?
- Jag skulle tro det, svarade vis Jag ser att du har förblivit en ung Fosca med ett leende, som var fullt flicka inte bara till utseendet, utan a v belåtenhet.
- Du är verkligen en grevinna vara dum -, anmärkte Ada, och du passar anmärkte Fosca lugnt.
bra i det här palatset.
- Nej, men d u är naiv, oerfaren Fosca log åter utan att svara och ovetande.
Akta dig för vad du Och medan Ada reste sig gör Tro mig, som känner värl- kom en fyraårig pojke, ljushårig och späd med en vacker spetskrage gråa ögon tändes en om halsen och helt och hållet vit- klädd, inspringande i rummet blixt av förakt, och hon tycktes Hans ögon, som skiftade i grått liksom kasta sig tillbaka med en överlägsen rörelse med huvudet.
azurblått, återspeglade - ~~~~- föredrogo köket framför salongen.
till minne av den döda döptes till nen äldste, Pieruccio, förstod sig ' Mario.
redan på mat och ragouter, han Efter denna nedkomst tycktes blev för varje månad allt rödare Ada, som endast var tjugofem år och åt hela dagen.
De båda andra, gammal komma ur gängorna: hon Claudino och Marietta, gjorde sitt förlorade all amibtion klädde sig bästa för att hålla honom stången, hur som hälst, avstod korsett, och ofta voro alla tre fjättrade vid blev allt fetare och berusade sig sängen för en häftig magåkomma.
med lättja.
Hon hade huset fullt Ada skrattade endast åt detta.
a v folk, som kom för att smaka Det var en känd sak, att de voro hennes goda kök, och hon brydde glupska!
de liknade far och mor, sig icke ens om att gå på visiter och alla tävlade om att proppa i ty hon visste att hennes vänner samma skrot dem mat, kokerskan, tjänstflickan, vilka voro barnflickan och expediterna i buti- korn som hon och Vittorio, icke på kerna, för att dit göra de inköp.
gingo med De kokerskan voro kraf- grund av någon konventionell småsak skulle utebli från hennes tiga och välväxta och skulle äta.
yppiga banketter.
Och knappt tillfrisknade efter en I hennes lugna, enformiga och magsjukdom, stoppade de åter i sin stillsamma liv var det en stor dag, tills nästa maghistoria.
Marietta, den minsta, dog en då hon i en butik träffade en lång, vacker dag efter utsvävning på smärt, blek och elegant dam, som grädde, kastanjer, kex och kande- i likhet med Ada köpte tyg till en från av och .. huset i mer än Det blev s t o r sorg i Ada mönstrade och skärskådade Vittorio, som sett att Ada fortfor damen, som stödde sig mot samma att gråta, särskilt efter middagen, disk och i sina behandskade händer slog henne på axeln och sade all- hö11 en ända av tyget, som expedi- ten bredde ut framför henne.
Ada varligt.
mönstrade henne länge och väl, se- - Nu kan det vara nog, eller dan hämtade hon mod, närmade hur.
Man skall inte överdriva.
För sig damen och sade: att inte överdriva torkade Ada si- - Jag misstar mig visst inte.
Du na ögon.
och det talades inte mer är ju Fosca Giuntini?
om Marietta.
De båda andra, Pie- Damen gav henne ett snabbt ruccio och Claudino, fortsatte att ögonkast från huvud till fotot; vil- äta.
ket närmast var föraktfullt, och Ada genomgick en ny sorg, då den andra, som förstod, att hon ic- hon märkte att Giannina, kammar- ke var igenkänd, tillade: jungfrun, var i omständigheter.
- .Jag är Ada Crivelli, numera Giannina, en liten mörklagd flicka Ada Carminati.
Nu minnes du väl.
på aderton år, trodde allt vad man E t t lätt leende skilde damens sade henne, och det hade icke varit läppar åt, och hon sträckte ut han- svårt att bedra henne med löften den mot väninnan.
Fosca såg än- om ett bra giftermål.
nu ut som en ung flicka, så smärt Ada ville icke höra några ursäk- och fräsch var hon.
Håret hade bli- ter.
Hon var hederlig och avguda- vit litet mörkare, och hon hade fått de sin man, hon såg inga andra en klar och stilla glans i de grå män i världen utom sin Vittorio.
ögonen.
Det var bara detta lilla För att göra slut på Gianninas leende, ett flyktigt och kyligt leen- gråt och böner och knäfall lät hon de, som satte ett stort avstånd mel- kasta ut hennes tillhörigheter på l a n henne och dem hon log så gatan, fast det snöade.
Skandalen emot.
- Jag minns, sade hon.
- Men hade redan varat för länge utan att hon vetat av den, och det Var du har blivit så majestätisk och nödvändigt att bli av .med denna fyllig, och jag kunde inte känna skamlösa slyna.
Litet snö skulle igen dig.
Men det gläder mig att bara kyla av hennes fantasi.
träffa dig.
När Ada kört Giannina på por- - Än mig då!
- utropade Ada.
ten.
måste hon dricks tre glas Hur många gånger har jag inte Marsala, så upprörd var hon.
Och tänkt på dig!
Och jag har aldrig när Vittorio kom hem, beklagade råkat dig ... h a n henne mycket, tvang henne - Jag har hott de bär åren på att äta litet mer än vanligt for att landet med min man, greve Gino återfå krafterna och berömde hen- Fassini.
.. V i h a nyss kommit för ne för hennes sedliga känsla.
att bosätta oss i staden.
Han var lycklig att Ada fetma- - Ar du också gift?
O c h h a r de, blev röd och rund och skratta- du barn?
Och är du lycklig4 Och de med fyllig och vit hals, han greven?
gladde sin att hon gjorde rättvisa Fosca avröt henne milt med ett åt den goda maten och det goda vi- litet flyktigt leende:.
net.
Även barnen, Pieruccio och Kom och hälsa på mig.
Jan Claudino, växte på längd och bor i via Capuccio.
- som Det gick sin väg, smärt och graciös, med blicken.
Hon var förbluffad.
Vilken fin dam!
Hon tycktes va- r a född prinsessa, och hon hade blivit vacker, verkligen vacker.
Ada skulle väl ha aktat sig för att säga det med hög röst, men hon kunde icke förneka det för sig själv, och för första gången kände hon sig förargad över sitt fett, frånvaron.
a v korsett, gången som var alltför sävlig för hennes år För fem, sex år sedan hade hon och Fosca liknat varandra, de hade fört samma liv, båda hade varit magra, långa, litet drömmande.
Och Fosca var alltjämt rörlig och elegant och hade jämte den ung- domliga gracen fått ett utryck a v enkel förnämhet, som man måste beundra.
Ada gjorde en antydan om detta samma dag till Vittoria, som brast ut i ett bullersamt skratt.
- Mager?
Rörlig?
- sade han.
Hon lider a v svält.
Det finns kvin- nor, som inte äta tillräckligt för att hålla sig smärta om livet.
Jag kan inte fördraga späda kvinnor Du är utmärkt.
När Ada, driven a v en obetving- lig nyfikenhet, gick för att besöka Fosca, spärrade hon upp ögonen för att se väl och se allt.
Fosca bodde i palazzo Fassini, ett dystert Och hus, som luktade gammalt.
allting luktade gammlat, från marmortrappan med ballustraden i hamrat järn till förrummet med de matt förgyllda rutorna i taket, till möblerna, som hade mask- stungna ryggar och lossnat siden- foder, till de medelstora speglarna, vars glans tycktes rostig av tiden.
- E t t sådant råtthål!
tänkte Ada, medan hon väntade i den skumma salongen.
Jag skulle inte bli gammal här.
Och hon betraktade Fosca, som kom in.
Hon var klädd i en enkel klänning av blek rosafärg med kort kjol.
och bandet, som hon vårdslöst slingrat tvÅ varv om hå- ret hade samma nyans.
Hon var smärt, smidig, en ung flicka.
- J a g går min väg, tänkte Ada på nytt halvkvävd av denna käns- la äkta förnämhet, som hon icke kunde definiera, men som tryckte henne.
Men hon kvarhölls dock a v Fos- cas artighet, t y denna tog plötsligt emot henne mycket älskvärt.
- Kanske du inte tycker om mitt hem: sade hon, t y hon anade Adas ängslan.
Det är det gamla palazzo Fassini, och Gino hade al- la minnena av sin familj här.
Det var intecknat, och för att lösa ut ....
.
.
.
av det torftigt ha vi liv dessa på landet.
år för ett Men nästan nu äro vi lyckliga, därför att vi kom- mit tillbaka och h a återfunnit de gamla tingen, de goda gamla sa- kerna, som tala till hjärtat .. Ser.
uppfostrade gatpojkar.
fanns gott om utrymme, och därför medan expediten gick med henne skänkte Ada ett år efter Mariettas till vagnen.
nu kan jag gå på en bal eller på Ada följde henne uppmärksamt en teater.
död sin man ett fjärde barn, som J a g är mycket nöjd.
igen först nu ha vagnar, och köpa de den andra med naiv förvåning.
- aktfullt leende.
också till omdömet.
- upp, och ett stycke lugn himmel.
Under armen höll han en lurvig björn.
- Valfredo.
sade Fosca, ser du inte damen?
- Se.
en sådan vacker nalle -, sade den lille till Ada, medan han sträckte fram handen och med den andra höll björnen framför näsan på henne.
- Valfredo, upprepade Ada, me- dan hon tankspritt smekte gossen.
Det är ett vackert namn ... - Ja, det är ett vanligt namn i familjen Fassini.
Valfredo IV.
Det ä r för honom, som vi g j o r t sådana försakelser, så svåra, hårda försa- kelser, - utropade Fosca, drog barnet till sitt bröst och kysste det.
- Adjö, kära vän.
sade A d a Jag måste göra några visiter till.
De båda kvinnorna omfamnade varandra.
De hade förstått, att under dessa korta ögonblick ' hade det uppstått en klyfta mellan dem, och de skulle icke råkas mera.
Ada gick ut.
Men i tamburen stannade hon häpen.
Redan då hon gick in, hade hon trott sig skymta ett bekant ansik- te, men nu såg hon det mycket väl och misstog sig icke.
Den prydliga flickan i vitt för- kläde, som öppnade porten för hen- ne var Giannina, kammarjung- frun, som hon kört ur sitt hus.
- Vänta litet, sade hon.
Jag har glömt något.
Och hon vande tillbaka och steg åter över salongströskeln.
Fosca, hade satt sin på mattan och lekte med barnet, som gömde undan björnen och sedan kastade den till henne, och gossen skratta- de så högt, a t t han för att bättre uttrycka sin glädje måste rulla sig på golvet.
- Fosca!
utropade den andra.
Den unga kvinnan steg hastigt upp och gick den andra till mötes.
- Har du glömt något?
frågade hon.
Ada gav henne ett tecken att tala tystare och drog henne bort i ett hörn - Jag bör varna dig - sade ... I Foscas sade Jag förstår m i g p å äta.
Ada reste sig och nick.
att leva, OM VI KVINNOR I A L L A LÄN- D E R.
.
.
Elisabeth Tamms anfö- rande i försvarsdebatten d.
24 maj har nu utkommit i särtryck och fin- nes att rekvirera &amp; Frisinnade Kvinnors Riksförbund, Slussplan 9 III, Stockholm, till ett pris av 15 öre styck.
Vi erinra vidare om de två nya broschyrerna i serien Brännande Frågor: Ett nytt försvar av fru Mia Leche och fru Elin Wägner samt Människoskolan av lektor Emi- lia Fogelklou.
Om 10 exemplar rekvireras från Frisinnade kvinnors exp.
blir pri- set 85 öre st. för den förstnämnda och 70 öre för den sistnämnda.
Brevlåda.
E.
A-n.
Vi erinra om, att Iöf- ten om manuskript måste hållas helst Sven under semestern.
G. H-n.
Tack för a l l t materiel och intresse för Tidevarvet.
Häls- ning.
It.
M.
Vi vänta fortfarande.
MÖBLER i olika modeller och träslag, Billiga priser.
Egna snickeri- och tapetserareverkstäder Björks Möbelaffär Gamla Brogatan 30, Stockholm.
Telefon 88 41.
