# ID: svediakorp-per3190
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,359
# sentences: 707
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Av innehållet ansluter sig en hel del kring det stora Sommar- ting, som de frisinnade kvinnorna denna vecka samlas till på Fogel- stad och i Katrineholm, samt till den Som markurs på Solvik, d ä r kvinnor i Blekinge mötts till ar- bete och till vederkvickelse i sam- hörighetskänsla och vilja t i i i en ny tid.
Framsteg mot freden och S i l l - ten som värnpliktsvägrare berör utlandet, Frank ri ke och Wash i ng- ton-kongressen.
Bland de miljoner som förblöd- de och förgingos under krigså- rens fasor ropade några röster från skyttegravarna på kvinnorna såsom den yttersta hjälpen mot fortsättandet av det vansinniga och grymma världsstyre, för vil- ket de blivit offer.
Och gåvo så- som ett testamente t i l l kvinnorna sin fordran ritt: Mellan folken skall skapas en rättsordning.
I nom folken skall skapas en so cial ordning.
I I neda rbetare.
A ndrea Butenschön har iiversatt I nes OGE ett intressant gammalt fredsdoku- ment, XIII.
Kung Acokas D S E I RISINNADE KVIN NORS klippedikt Av Gränslandets öde ger Elin Wägner den tredje skildringen.
K.
J. skriver den forntida hus- moderns nekrolog.
Om de norska kvinnornas En- hetsfront har Ingeborg Boye den bästa tillförsikt.
Den öde gården, en sägen från Norge a v Ruth Næverhaug.
-- Ett tack till Finland,, S LA M N DS S o m m ar t i ng.
i Frisinnade Kvinnors stora årliga mö- ten äro den medelpunkt kring vilken ar- betet kretsar, ty där uppgöras riktlin- jerna för framtiden och debatteras de frågor, som tiden gjort brännande.
För landsbygdens kvinnor ha dessa möten alltid varit särskilt betydelsefulla, eme- dan avstånden och isoleringen i de glest befolkadc bygderna utestänger många från den gemenskap med likatänkande, utan vilken det inte alltid är lätt att hålla intresset och idéerna levande.
Även i år sker samling från nordli- gaste Norrland och sydligaste Skåne, för att under ett par arbetsfyllda dagar hämta impulser till fortsatt strävan.
Intet binder människor så fast till- sammans som kampen för idéer och des- sa har närmat kvinnorna till varandra, stärkt deras solidaritet och deras an- svarskänsla.
Tiden kräver frisinnade kvinnors in- sats.
Många stora och viktiga frågor vänta på ett avgörande.
Samhällskursen på Solvik.
Ej möjligt att till alla och en var av våra finländska värdinnor bringa ett personligt tack för de oförgätliga stunder a r samvaro da tankarnas hem, det hem Augu- sta Tonning, de blekingska kvin- och intressegemenskap som Hel- singforskongressen bjöd oss, utta- nornas pioniär, byggt åt sig ute vid haret, vid s k ä r och höljor.
la vi här ett tack: för det 3:dje Nordiska kvinno- Och för dem, som varit med un- der dessa dagar.
har det stått saksmötets innehållsfyllda och gi- klart, att om kursen varit ett le- vande (lagar, för den obegränsade vänlighet vande väsen med det levandes och¨ piistfrihet som mötte oss, mottaglighet för intryck och på- för det strålande minne vi hem- verkan, så var den miljö, vari den fört av det unga fria Finlands levat sitt korta liv, den bästa möj- starka, framåtblickande kvinnor, liga.
för de rika löften om fastare Socia I hygien och h i st or i sk stats- knutna gemensamhetsband Nor- kunskap ha varit kursens huvud- dens kvinnor emellan som dessa ämnen, levandegjorda och klarlag- lyckliga mötesdagar givit da av doktor Ada Nilsson och frö- Sverige den 17 juni 1924. ken Honorine Hermelin.
Elisabeth Barnekow.
Föredragen i socialhygien, kon- Caroline Benedicks-Bruce.
Blekingeförbundets samhälls- centrerad i befolkningsproblemet, kurs, drömd och väntad ända se- ' har för oss påvisat missförhållan- C Charlotte Busch.
dan den decemberdag förra året, den som råda i samhället, och det Ellen Hagen.
då den beslutades och planlades, slösande med liv och livets värde- Signe Jacobsson.
Elle n Kle man.
är nu ett fullbordat och avslutat fullaste möjligheter, som sker faktum, något som ingen längre runt omkring oss och styrkt OSS i Gertrud af Klintberg.
Ellen Læstadius.
väntar och motser.
vissheten om, att missförhållande- Gerda Lindblom.
I fem dagar ha nära ett 20-tal nas avhjälpande måste ske genom reformarbete i frisinnad av Blekinges frisinnade kvinnor socialt Hedvig Reh nst tröm.
Mathilda Staël von Holstein.
samlats till arbete och kamrat- anda.
I fröken Hermelins föredrags- skap, till andlig och materiell ve- Ida Thoresen.
Louise Wikström.
derkvickelse.
serie om staten och den enskilde Det var inte i någon småstads har historien och den utveckling, Anna Åbergsson.
trånga möteslokaler denna sam- som den mänskliga frihetsdröm- Sigrid Å bergsson.
ling skedde, det var i ett hem, ett men genomgått stigit fram i för- Hildur Öijer.
de varma drömmarnas och de go- klarad gestalt. '
att den ligger på den internatio- nella politikens höga plan, utom räckhåll, deras händer nå icke dit om de sträckte dem än så gärna.
Den andra uppgiften synes dem vara närmare och åtkomligare.
Den torde knappast vara lättare att lösa, men angreppspunkterna äro tydligare och med direkt per- spektiv från kvinnornas eget dagliga liv och gärning.
Det är ett stort svalg befäst mel- Ian den tid, då de ingenting el- ler så gott som ingenting - hade att bestämma men dock bittert kände de sociala missförhållande- na, endast fingo lätta sitt hjärta genom att knota och klaga över vad som brast på det ena eller an- dra området av samhällslivet och den handlingens tid som nu brutit in.
Ett nytt världssystem, ett nytt saiiifund blir, trots alla reformer på papperet, icke skapat, förr än osäkerheten och vantrevnaden av att Irra i ett samhiille så ofull- komligt som, trots allt, niitidens är, blir något verkligt känt, verk- ligt förnummet.
— * * * I tusental vandra kvinnorna ut.
Men vår kurs har också sysslat med olika företeelser i det kom mun livet.
Nykterhetsnämn- och stadsfull- mäktiges arbetssätt, barnalagarna, mötesteknik och valarbete ha vi med hjälp av kortare instruktiva föredrag sökt sätta oss in i. derna, landstings Solviksdagarna ha räckt till At- skilligt annat.
Mitt under kursen har vårt länsförbund haft årsmö- te med stor tillslutning och gott från hemmen till arbetsplatserna.
Den arbetsplats, på vilken det of- fentligas öga vilar, har efter hand blivit bättre och bättre ordnad.
Men hemmet, bostaden, som ännu är de allra flesta kvinnors arbets- plats, vilket inferno ä r det icke för hundraden och åter hundra- den av dem genom trångboddhet, överbefolkning, brist på luft, mör- ker, smuts och elände.
Vi måste komma därhän, att varje arbetsvillig har arbete, att varje redligt arbetande har icke endast nödtorvtigt tak över huvu- det, utan möjlighet till ett trevligt hem.
resultat.
Vi måste komma därhän, att i n - Dessutom ha vi haft ett offent- ligt möte, d ä r doktor Nilsson tol- ga sjukdomsbelastade barn födas kat de liberala idéernas innebörd till världen, att intet barn på (Forts. å sid.
5.)
(Forts. A sid.
2.)
F r a m s t e g mot freden.
Staten som värnpliktsvägrare.
En glimt från Washingtonkongressen.
Det blev ingen hel seger för den sida utlösa ett arbete härför inte franska vänstern - och väl var bara i ord utan i anda och san- » Vi anse a t t varje krig, anfalls- till följande entusiastiska rader, kanske det.
Om det i allt gått, ning.
Men viigen är lång.
Redan eller försvarskrig, internationellt som vi tillåta oss a t t återge: som den beräknat, hade situatio- en sådan omständighet som att eller inbördeskrig under alla för- » Det vore naturligt vis bättre, nen även i fortsättningen måhän- Herriot visar sig besitta den go- hållanden är av ondo.
Vi upp- om alla stater i världen samtidigt da blivit till ytterlighet tillspet- da viljan skall emellertid bidraga Men fordra därför de olika nationer- ville komma till förnuft.
sad.
Men det kom ett ganska all- t i l l att förkorta den.
tyvärr ser det ut som den kloka- Den nästa punkten i hans pro- nas sektioner av Kvinnoförbun- varligt bakslag.
Doumergue blev ste måste börja och ingen tycks det för fred och frihet nit i egna vald till president, icke Painlavé gram är återupprättande av för- länder arbeta för a t t kriget för- vilja vara den klokaste.
Och lik- som v a r vänsterkartellens kandi- bindelserna med Ryssland - ett klaras som ett brott och för ögon- väl komma vi sannolikt icke till dat.
Den segrande Doumergue iii företag, som säkert icke kommer blicklig fullständig avrustning.
någon varaktig fred, innan det egentligen av samma politiska att bli utan sina stora vansklighe- Detta oberoende a v regeringarnas uppträder stater, som ha mod a t t åskådning soni Painlavé, men en ter.
Sovjet står för närvarande ic- program i respektive länder och vara värnpliktsvägrare.
Alldeles smula mera moderat, och denna ke synnerligen högt i kurs.
Bra- oberoende av frågan huruvida an- som det finnes individer som ne- omständighet skall måhända ver- vaderna i Berlin äro ett styggt ka a t t i något fall använda våld dra länder börjat avrusta.
Varje ka avspiinnandr och utjämnande.
kapitel, som säkert studeras noga sektion bör arbeta för a t t vinna och just därigenom tillvunnit sil: Hans val innebär dock, trots allt, av regeringarna runt om i Euro- för sitt eget land äran att vara stort inflytandr, så kommer en en prestigeförlust för de partier, pa.
Ryssarnas förhandlingar i dag den stat som l i a r mod att bör- det första, som avrustar. » som axla regeringsansvaret i ut- London torde icke heller stimule- Oran stående är en vid freds- ja att i kraft av sin moraliska tryckligt syfte a t t inleda en n y ra fransmännen till att göra sov- överlägsenhet bli världens mäkti- jetherrarnas närmare bekantskap.
kongressen av den radikala politik.
Det gaste stat. » Herriot, soni efter president- I alla händelser bli Frankrikes pen framlagd resolution.
med röstades om den, och det måste skiftet mottog uppdrag a t t bilda försök att komma tillrätta regering, hiar redan sin ministär Moskva av r i t utomordentligt iii- varit ett spiinnando ögonblick, rösterna räknades.
färdig och har utsänt sin pro- tresse.
men samla- Programmets viktigaste del ä r - av klokhetsskäl - Den gramförklaring.
Den del av den- samma, soni tilldrager sig största emellertid självfallet den, som rör de 25 röster mot 33, en överras- Äntligen synes vägen var fun- intresset är naturligtvis den, som Tyskland och skadeståndsfrågan.
kande stor minoritet.
Som det nu är kommer denna nen, viigen, som skulle föra kvin- handlar om utrikespolitiken.
Först Det är på den punkten, soni det nornas inflytande fram i det of- resolution inte a t t g å u t som en of- vill Herriot sätta i n sin kraft på skall visa sig om en ny regim änt- fentliga livet också i Norge.
att stärka Nationernas förbund, ligen kommer till stånd i Frank- ficiell paroll från kongressen.
Så r a k n a och självständiga som vars verksamhet och makt han rike och fredens inträde i Europa Men dess pilspets är vass och norska kvinnor äro då man träf- därför kanske den kan tränga ige- önskar utvidgad.
Detta kan amel- därigenom påskyndas.
Herriots far dem personligen en och en - lertid icke, betonade han härom- progrrimförklaring mäktar tyvärr nom ändå.
Den österrikiska författarinnan lika loja och likgiltiga verka de dagen i ett brev till socialistche- icke inge några större förhoppnin- soni enhet utåt, sade en utlänning, fru Helene Schen-Rietz, som i fen Léon Blum, ske förrän förbun- gar.
Det är uppenbart nog att ett en man en gång till mig.
Och som det onifattnr alla folk, som äro be- framsteg gjorts sedan Poincaré.
Neue Freie Presse meddelar re- denne man har väl många tänkt slutna att lera efter dess lagar.
men ännu kan ingen bedöma hur solutionen och dess öde fogar här- - och som synes med fullt fog.
Att döma av detta uttalande, skul- stort detta är.
Endast gärningar- Spåren av kvinnors inflytande le frågan om Tysklands inträde na kunna tala.
Och vad Herriot och det ä r ett gott tecken.
Hans i vårt offentliga l i r äro inte mån- Han beredvillighet sträcker sig emel- nu bli aktuell.
Nationernas för- mäktar vet ännu ingen.
ga och ha inte heller kunnat bli bunds viktigaste förutsättning förklarar sig vilja acceptera ex- lertid icke till ett omedelbart hä- det, därför att vi aldrig ha haft utlåtande utan vande av ockupationen i Ruhr.
för att kunna utvecklas till ett pertkommitténs en imponerande och stark fylking värn för rätten mot våldet är allt- baktanke.
Det ä r naturligtvis li- Först när panterna anskaffats av kvinnor bakom våra fordrin- Poincaré återlämnas det besatta området.
jämt att det blir universellt.
Än kaledes ett framsteg.
gar.
så länge är som bekant detta icke accepterade också, men med otali- Det betyder att vägen till utjäm- Aven om kampen liar förts för Hans anslut- ning ännu är lång.
Tyskland h a r fallet.
Man vill därför gärna ga invändningar.
samma ideal har den skett i sprid- hoppas a t t Herriots vackra före- ning var överhuvud av det slaget också sin vilja - och sina planer!
da grupper och därför utåt ver- sats att skänka det ökad styrka att den verkade mer eller mindre Tilläventyrs finnes ilet även hem- kat planlös och famlande.
Vi ha och verksamhet måtte från hans oärlig.
Herriot är oförbehållsam liga sådana.
.Just i dessa dagar hållit oss innanför de olika parti- har Frankrikes misstanke bl i vit gränserna och där sökt uppnå det väckt på nytt.
Det har niiniligen mesta möjliga för våra önskemål.
talats mycket bestämt om en i Och uppnått litet eller intet - Tyskland pågående hemlig mili- var och en hos sitt parti - därför (Forts. fr. sid.
1.)
tär reorganisation.
Att ryktena att allt strax fått färg a v parti, grund av vanvård och undernä- la, om de bli sig själva och sin iii- tagits på allvar visar Herriots har blivit politik - och därmed livsuppgift trogna.
De förklaring att kontrollen över ring växer upp till en mindervär- idéerna måste bäras upp av Tysklands avväpning skall åter- har den så a t t säga med naturnöd- dig nian eller kvinna.
vändighet blivit ett rött skynke Vi måste komma därhän, att i n alla de svagares samlade styrka upptagas.
Det är en åtgärd, som för medlemmar a v andra partier.
gen begåvning på grund av bris- under trycket av en världsåskåd- knappast är ägnad a t t mildra Men detta vilja vi h a förändrat.
tande penningmedel behöver häm- ning, där makt alltför länge gått spänningen, men torde i och för T före rätt, för att i en handvänd- sig icke betyda så mycket om sam- y de stora sociala reformer, som mas eller gå under.
beröra människornas lycka och ning kunna bli rättvis och human.
förståndsviljan från fransk sida När det på allvar tagits itu med blir fast och utpräglad i andra trevnad i samfundet - de äro al- rätta plats, den plats, där han el- ler hon kan finna tillfredställelse mänsklighetens stora problem, då ting.
Det kanske mest betydelse- lesammans i stort sett kvinno- krav.
- I enhetsfrontens pro- i arbetet och göra sin samtid stör- världen lärt konsten att leva på fulla i den viigen som finnes i Her- rätta sättet, d.v.s. » mig väl och riots programförklaring är den gram ha samlats en mängd spörs- sta möjliga nytta.
Hörande vägarna mot detta mål ingen illa », då det finns » bröd å t tillkännagivna avsikten att den mål, som aldrig borde fått parti- politisk, färg, - de äro rent blir det alltjämt skilda meningar.
alla och rosor även », då behövs in- mycket ömtåliga trygghetsfrågan mänskliga spörjsmål och varken I kampen mellan de olika åskåd- gen fackorganisation och icke hel- skall lösas genom garantifördrag särskilt höger-, vänster- eller so- ningarna gäller for kvinnorna att ler någon speciell kvinnorörelse.
under Nationernas förbund.
För- Då den samhörighetskänsla blivit såvitt denna programpunkt avser cialdemokratiska.
ha fotfäste.
Kunde vi kvinnor samla oss eller i samverkan verklighet, som fått så vackert ut- ett ömsesidigt garantifördrag mel- Fristående om detta enhetsfrontens program med det politiska parti, de mest tryck i Fredrika Bremers ord om lan Frankrike, England och Tysk- och lyfta det ut över partigängor- sympatisera med, få kvinnorna ic- » ett syskonliv, i vilket alla män- land - något mera inskränkt kan ke släppa den förbindanden enhe- niskor erkänna varandra såsom det gärna icke vara tal o m - och na, så hade vi något a t t lära ska- pelsens herrar.
Det nämligen att ten sins emellan.
De behöva den barn av samma fader, födda att Herriot verkligen lyckas realisera ännu länge, kanske under genera- med varandra dela samma arv av den tanken, så betyder hans över- de soni styra och ställa med män- niskors väl och ve de skola först tioner.
Blir kvinnornas tillskott gott och glädje ».
tagande av makten det definitiva och främst se mänskligt på tin- När skola kvinnorna, alla kvin- steget fram till utjämning i det politiska livet endast en ök- och gen - och därnäst politiskt.
ning av siffrorna i mängden, un- nor i alla länder, förstå detta?
fred.
Men vägen framfåt är ty- Och då kunde vi med skeppar gefär jämnt fördelad på alla håll, Och förstå att medborgarrätten är värr alltjämt beströdd med Worze säga: Vi kommer sent då kommer säkerligen med en endast första steget.
Sedan gäl- och men.
men vi kommer godt.
viss besvikenhet att spörjas: Var ler att inse att deras egen mening, detta det hela?
Var detta det nya deras egen av livets prövning och tillskott, kvinnorna skulle kom- sorg eller framgång och glädje ut- ma med, av många fruktat som en formade erfarenhet är det värde- fara, av andra välkommet som fulla tillskottet.
Att bli eko av an- gryningen till en ny dag?
Bety- dras tankar, viljelösa eftersägare, delsen av deras inflytande blir i nummer i en massa, för varken hög grad beroende av, hur de för- dem eller världen framåt.
stå det gemensamma för dem al- grup- ha då Enhetsfronten.
avslogs Samhörighetskänsla.
om —
Anna Kruse.
Nydanare intill sitt sista arbetsår i skolan.
Några tyska studier i kvinnofrågan.
A v d:r Ilse Reicke.
Med det n y s s avslutade skolåret av Pestalozzi: » Lär begreppet fö- avgick Anna Kruse f r å n sin post re ordet, tanken före uttrycket, moralen), men för dessa bägge i Brummerska skolan, Stockholm.
och allt skall gå väl! ..
I dessa kan ert gamla begrepp om kvin- nan icke finna någon gemensam I 37 år har hon arbetat där, därav ord, skulle man kunna sägn, är formel ».
i 20 år såsom e n av dess ledare.
själva andan i Anna Kruses peda- Och med dessa senare år samman- gogiska idéer uttryckt, det må nu faller också en ständigt nyskapan- sedan gälla den första läsunder- de reformverksamhet, så stark in visningen eller grundläggandet av Den första kvinna som överhu- i det sista att hon mot slutet må- de matematiska begreppen eller vud taget sysselsatte sig med det- ste säga: » Jag iii.
tacksam a t t j a g småskolans naturstudium med si- ta tema var den för år och dag se- lät mig övertalas a t t kvarstå detta na olika former av därmed kom- dan som sinnessjuk avlidna för- sista år.
Så rik erfarenhet har binerade övningar för utvecklan- Grete-Meisel-Hess.
fattarinnan det givit mig, a t t jag skulle anse de av iakttagelseförmåga och Hennes t r e stora arbeten: » Den min skolgärning halv, om jag ej självverksamhet.
sexuella krisen », » Könslivets vii- fått det. » Rik erfarenhet - det Där har åtminstone under de 20 ILSE REIKE MED SINA BARN.
sen », » Monogamiens betydelse » betyder för A n n a Kruse n y a rikt- sista åren av A n n a Kruses peda- - alla tre utkomna på Diederichs Doktor Ilse Reicke v. Hül- linjer f ö r arhetet.
gogiska verksamhet legat något förlag i Jena, - syfta, som ju re- sen, docent vid Berlinuniversi- Ur den nordiska flickskoletid- av friskheten i en upptäcksfärd tetet och flitig skriftställarin- dan titlarna visa, att huvudsakli- skriften Bog og Naal hämta vi över hela hennes arbete.
Hon har na, blev vid senaste valet av gen utgående från d e t sexuella följande utdrag ur en karaktäri- i icke ringa grad en upptäcktsre- tysk-demokratiska partiet i åvägabringa ett sammanhang, stik över Anna Kruses verksam- sares djärvhet, och hon Förstår Ost-Preussen uppsatt på val- listans andra plats.
Hon talade sammanföra ett rikt material från het, skriven av hennes kamrat i att njuta hans fröjder.
alla tider och länder av enskild- på 14 stora folkmöten med arbetet, fröken H a n n a B r a t t: I inledningen till Åskådnings- tusentals deltagare.
Men tyska heter och » fall », men framför allt Sedan nära 20 å r tillbaka ä r matematik talas om önskvärdhe- folkpartiet var i valkretsen iiro de värdefulla som historisk Anna Kruses namn sammanknip- ten av att även vid räkneunder- starkare och tog platsen.
D: r början, soni förpostfäktning, som pat med reformarbete på den för visningen, och icke minst där, an- Reicke tiar tidigare ett par modig bjudande handling, mindre gånger skrivit i Tidevarvet.
beredande skolans stadier.
Såsom vända genetiska metoder.
» Skul- tendens och klarläggning.
soni föreläsare h a r hon åtskilliga gån- le man icke även här kunna för- På helt annat sätt löses och ord- Otvivelaktigt har kvinnan soin ger både inom och utom Sverige söka a t t göra barnen till självstän- nar sig förvirringen i könsproble- framfört sina idéer på detta om- diga upptäckare? » säger fröken företeelse ävensom uppskattnin- met inför nervläkaren d:r Mathil- råde.
Många ha varit i tillfille Kruse.
.
.
Men hur skola vi här- gen av henne under de senaste 25 de ron Kemnitz klarseende ögon.
att se de skolutställningar, på vil- vid gå till väga?
Jo, vi böra låta åren hos niistiiii alla folk betyd- Hennes båda böcker, » Kvinnan ka hon mer eller mindre satt prä- barnen ta ORS r i d handen och leda ligt förändrats.
För den initiera- och hennes bestämmelse » och gel.
Många ha även haft tillfille oss.
Och vi skola få se, hur de de synes det vara tydligt nog a t t (hos Re- att se henne - med eller utan ele- skola leda oss in på vägar, dit vi världen står inför djupgående » Erotisk pånyttfödelse » inhardt, München), ställa icke ver demonstrera sinn olika pe- aldrig skulle vågat oss.
om de ej förändringar.
blott könspsykologien och därmed Den kvinnliga tjänste- I Tyskland - hur därmed må dagogiska försök.
Och ett icke visat, a t t dessa vore alldeles ofar- ringa antal lärare och lärarinnor i liga.
De skola föra oss in på om- förhålla sig i andra länder, blir också etiken utan i viss mån hela världen på helt ny grundval.
Ef- havaren fick rätt.
Norden ha uppsökt henne på hen- råden, dit vi ingalunda skulle väl senare klargjort - har den- ter läsningen av dem känner man nes egen mark, Brummerska sko- tänkt det vara möjligt att inträn- na kvinnans omdanings- och ut- En i tjänstemannakretsar upp- han i Stockholm, och där sett och ga.
De skola lägga om ämnet och vecklingsprocess först på sista ti- sig ha blivit seende utan att för- märkammad tvist har i dagarna av hört henne i fullt arbete mitt i sin kasta om kurserna, så a t t vi till den blivit alltmer förnimbar.
E t t ut haft en aning om sin egen gjorts av regeringsrätten, som på be- skolklass - ibland med flickor, att börja med måhända skola fin- tecken som tyder därpå och ett ut- blindhet, och nian förlorar hädan- svär a v en kvinnlig kontorsskrivare.
ibland med gossar.
åtskilliga sko- na det svårt att framlägga dem tryck för e t t nyväckt behov av efter aldrig denna nyn vidgade fröken Elsa Freese, givit henne rätt självrannsakan äro de talrika böc- syn, även om en och annan punkt mot en så gott som enhällig järn- lor ha också i sina förberedande för höga vederbörande. » i tavlan förändras.
Ingen som vägsstyrelse.
klasser infört hennes arbetsmeto- Litet v a r känna vi nog, att ord ker av kvinnor om kvinnan, om Fröken Freese hade en månad der.
Sällan torde någon av dem, sådana som de här citerade ha en kvinnan själv och hennes bestäm- vill veta något om den moderna kvinnan eller framtidens etik kan förra hösten uppehållit en kvinnlig soin mött Anna Kruse under utö- räckvidd långt utöver den grund- melse.
Hittills hava dylika böcker bokhållarbefattning i järnvägsstyrel- förbigå dessa båda böcker.
De vande av hennes arbete i den ena läggande matematikundervisnin- alltid skrivits av män, och det vi- sen under den ordinarie innehava- eller andra formen, lämnats obe- gens.
De kunde ganska visst läm- sar sig, att deras ideal, deras tolk- anglosaxiska forskarna Havelock rens semester, men vägrades av sty- rörd.
Var man inte med henne, pa sig som motto vid en allmän ning av kvinnan, högst betydligt Ellis och John Stuart Mill iiro reslsen ersättning för detta vikariat.
skiljer sig från den väsenstyp, iiro hennes förnämsta källor.
Det i en skrivelse till styrelse piimiiide så v a r man mot henne.
K r i t i k - revidering av det kunskapsstoff, nu tecknar eller faller a v sig själv, att d: r von hon om sin rätt med hiinvisning till och en synnerligen s k a r p sådan som slentrianmäsigt Ar efter år soiii kvinnan gällande avlöningsbestämmelser, - har stundom höjts, men denna utgör våra skolkurser.
Detta ho- kanske rättare uppvisar av sitt Kemnitz vetenskapligt vederläg- men styrelsen fann hennes framställ- ger och avlivar den gamla illvil- bör måhända tilldelas sin beskär- pade kunskapsstoff är ovillkorli- eget kön.
Man märker till och ning » icke förtjäna avseende ».
Nu liga dogmen om kvinnans andliga da del uti den utveckling, som frö- gen en av de svåraste stötestenar- med tydligt två olika skeden i vände hon sig till k.m:t, soni remit- mindervärdighet.
Hon påvisar terade framställningen till järnvägs- ken Kruses reformarbete genom- na för de fostrare, vilka iiro upp- den kvinnliga forskningen: det löpt.
Utveckling - säger jag, ty märksammade på farorna.
Mån- första adopterade den manliga ve- därefter, hur » underlägsenhets- styrelsen för yttrande.
Vid avgi- suggestionen » (d.v.s. den intrum- vande av detta yttrande voro styrel- en sådan föreligger verkligen här ga räddningsförslag framkomma tenskapens till synes en gång för sens samliga i beslutet deltagande Ir- » Anna Kruses metod » - det iii inom den moderna pedagogiken.
alla fastslagna kvinnotyp, men fade tron på egen underlägsenhet damöter utom en eniga oni att av- mannen) hittilldags ingenting som en gång fram- En effektiv reformering torde sökte fördjupa och komplettera gentemot styrka hennes framställning hos k. stått hindrande i vägen för snille- sprang fixt och färdigt, det är svårligen stå att finna på annan densamma; det andra däremot m:t.
En av styrelsens ledamöter re- såsom väl i allmänhet ä r fallet, en väg än den, som går i riktning av ruskar på männens gamla kvinno- prestationer av konstnärlig eller serverade sig, i det han ansåg sty- vetenskaplig art - av inre skäl relsens beslut åsidosätta det av rege- lång serie a v tankar, uppfångade ett helt n y t t arbetsmål för skol.
ideal, ja, störtar.
det med psykola- starkast inom musiken, minst iii- ring och riksdag fastställda avlö- under många års intim växelver- undervisningen, målet titt lära giska och fysiologiska bevis från piedestal om diktkonsten.
Å andra sidan ningsreglementet.
kan mellan lärarinna och barn och barnen att självständigt och med dess månghundraåriga I sitt nu meddelade utslag har re- visar den kvinnliga forskaren så småningom ordnade till e t t sy- uthållighet sätta sig in i det ena samt förklarar: » Vad ni hittills också, hur kvinnan misslyckades, geringsrätten givit den kvinnliga be- stem, om vilket det kunde sägas eller d e t andra och därmed ut- uppställt som den normala kvin- fattningshavaren till alla delar ritt.
ja, måste misslyckas i de för hem- att d e t » här konstens regel, men veckla deras arbetsförmåga såväl notypen ä r endast en önskebild Med undanröjande av järnvägssty- kvinnan ovana och obekväma relsens beslut liar regeringsrätten av kvinnan, sådan hon bäst synes försmår dess tvång ».
intellektuellt soin moraliskt.
hjulspåren för rent manligt tän- förklarat, att den kvinnliga befatt- Varuti består då » Anna Kruses Under hela sin reformerande tjäna er till nytta och bekvämlig- kande och manlig intressefär.
ningshavaren i fråga enligt gällande metod »?
Somliga skulle svara, a t t skolverksamhet har just detta vii- het.
Att ert ideal ä r falskt, bevi- D:r von Kemnitz skiljer kvinnans avlöningsrelemente är berättigad denna ä r ett bestämt tillväga- rit A n n a Kruses mål: a t t utveckla sas bäst av den skriande motsat- övervägande personliga intresse- att för vikariatstiden erhålla särskild gångssätt att lära barn läsa, och arbetsförmågan hos barnen, a t t sen mellan t. ex. medeltidens ma- ersätning.
därmed anse sig ha uttömmande från tidigaste år g i v a dem goda donna och den lättfärdiga häxan riktning från mannens övervägan- de sakliga.
M a t h i l d e von Kem- eller mellan kvinnoidealet i Schil- b e s v a r a t frågan.
A n d r a skulle arbetsvanor, som förhjälpa dem nitz förklarar även, a t t alla veten- tillägga, att fröken Kruse dess- till att var och en på sin post i lers » Klockan » och Frank Wede- skapsområden, som ligga för det utom med avseende på den grund- livet göra bästa möjliga av en fö- kinds otvivelaktigt nat urtrogna manliga intellektet (juridik, ki- läggande matematik-undervisnin- religgande uppgift.
Kunde vi » Lulu ».
Båda typerna existera, Kvinnor som regerings- rurgi), tidigare och fullkomliga- gen dels givit nya uppslag och skolan igenom hålla ett dylikt båda behöver ni (bevis dubbel- re uppodlades, under det a t t an- råd i Österrike.
dels förlänat n y form åt gamla slutmål klart i sikte, skulle arbe- dra, det kvinnliga intellektet mer tankar.
Men strängt taget upp- tet vid våra undervisningsanstal- fröken Kruses sällsynt klara närstående, först n u började all- För två år sedan blev fru Hertha visa de senare såväl soni d e förra ter för visso komma a t t genomgå blick och djupa pedagogiska er- mänt upplåtas (prövande av till- Sprung ordförande i de österrikiska blott stickprov ur » Metoden ».
hälsosam reningsprocedur.
farenhet f å r tillfälle att stödja en kvinnors nationalråd, utnämnd till räknelighet, miljöforskning, laga regeringsråd - hon liar såsom in- När A n n a Kruse utmönstrade A n n a Kruses reformarbete inom vår svenska skola, liven sedan hon rättshjälp, ärvtlighetslära, biologi, spektris överinseendet över de den allmänt använda ljud-meto- den förberedande skolan är en med innevarande termin avgår hälsovårdslära i samband med kvinnliga hantverksskolorna.
Nyli- den och gick sin egen väg fram, tydlig vägvisare i riktning mot från sin föreståndarinnebefatt- gen har tre andra kvinnor fått sig medicinsk undervisning).
innebar detta i främsta rummet den fördjupade uppfattning av ning vid Brummerska skolan.
tilldelade denna titel, Olga Hees soiii ett brytande med det mekaniska undervisningens mål, som kunde Verkningarna av den gärning hon direktör för landets samtliga hus- hållsskolor och Rosa Papien-Paum- arbetssättet vid den första läsun- så ii t t ryckas: tyngdpunkten lig- där utfört torde v a r a av den vidd, gartner såsom professor i sång vid dervisningen.
Såsom motto i g e r på vad soin läres i det som att de svårligen i innevarande akademien.
» Hur vi börja », f r å n trycket utgi- läres.
stund låta sig uppmätas.
ven först 1914, står följande ord - -
ANMARKNINGAR AV •K•J• oss återuppstånden i en fräsch och briljant och alltså underbart för- skönad skepnad!
Man skulle in- i &gt; känna igen henne ifall hon inte hade bibehållit namnet.
Hon kal- lar sig nämligen alltjämt husmo- der, och det klär henne pikant som ett gammalt ärvt smycke, ny som hon annars är från topp till tå.
Den verksamhet som i hennes förra tillvaro häftade vid titeln har hon nödgats uppge, emedan Kung Açokas klippedikt XIII.
KALLAT » DEN SANNA SEGERNS EDIKT ».
Den store konungen Açoka kamrater, släktingar, slavar och (som i sina edikt har namnet tjänare i plikttrogen hängivenhet.
Priadarçiu) regerade i Indi- Sådana män, vilka bo i det lan- en omkr. 269 — 232 f. K r.
over e n areal, större än det nuva- det, utsättas för våld, nedslaktan- rande brittiska kejsardömets i de och åtskiljande från dem de detta land.
Han var en Budd- ii I ska.
has nitiske lärjunge, och otvi- Även de personer, som skonas velaktigt är det hans verk, att buddhismen blev en världsre- själva, bibehålla sinn känslor av ligion.
Acoka utsände missio- tillgivenhet oförminskade: under- närer till de andra länderna i gång drabbar deras vänner, be- Indien samt till Ceylon och lät kamrater och släktingar, inrista ett stort antal edikter i kanta, på detta sätt förövas våld klippor och i pelare.
alla för- och kunnande dharma, här den evi- även mot dem, som förbli oska- ga Sanningens lag, så som den dade själva.
uppenbarats för Buddha.
Kri- Allt detta vitt utbredda elände get mot Kalinga tycks ha va- rit det enda under hans långa ger Hans Majestät orsak till ån- regeringstid.
Efter kriget kom ger.
Ty intet land finnes, som e j omvändelsen.
är rikt på samfund av Brahma- Danaidernas döttrar.
den dels har blivit onödig, dels rent av omöjlig, utom för excen- Fordom tyckte jag enbart synd ängsligt spörjande vemod och om henne.
Hon slet i det sträv- mumla mitt förlägna tack för de triska miljonärer.
Men Iion är iii- te ett spår latare för det, ty idog- sammaste och bekymmerfullaste fåfängliga välgärningar med vil- heten sitter henne alltjämt i krop- yrke som tänkas kan, utan lunch- ka hon vid tillfälle betryckte mig.
rast, utan semester och - det oer- Jag sökte henne inte med berått pen.
Bara slugare har hon blivit, vilket var innerligt behövligt, och hördaste!
- utan ' lön.
Hennes mod, ty som sällskap var hon iii- panna var ständigt beskyad av genting att stå efter: i hennes jäk- nu verkar Iion för äran och pen- ningen, håvor soni hon i sin ano- omsorg, och i hennes oåtkomliga tade ande rymdes inga tankar, ögon irrade tusen invecklade kal- endast omtankar.
Det värdeful- nyma förtid aldrig hade ens en kyler.
Kring munvinklarna dall- laste jag har kvar från mina sam- mardröm om.
Hon stiftar lokal- » Hans Majestät, kung Priyadar- ner och asketer, e j heller finnes rade för det mesta en ångestfull manträffanden med henne är min- föreningar och riksförbund, hon ciu, erövrade i sitt nionde rege- något land, i vilket folket sätter sin lit t i l l en sekt allena.
förkänsla av att nu gick någon- net a v den dova revolt soni kunde håller kongresser, hon gör turné- ringsår (kungadömet) Kalinga.
Förlusten av blott en hundradel ting på tok igen.
Var hon, som bryta fram djupt inifrån då och er, h o i i anordnar utställningar, E t t hundra femtio tusen männi- hon publicerar tidskrifter, hon eller en tusendel av de personer, ofta hände, kringränd av assisten- då i en suck, ett stön, en gest, ett skor bortfördes då i fångenskap, uppenbarande ord.
det- medredigerar alla större dagstid- ett hundra tusen män dödades i som då föllo i slaget, bortfördes i ter så betydde var och en a r dem blixtlikt I ta låg något mer än danaidens le- ningar, Iion syns och hörs överallt, striden, och för antalet av alla fångenskap eller dödades i K a - en ytterligare sten på börda.
Men tyngst av allt syntes mig da vid sitt såll: där spårades en och den försagda vördnad som dem, som omkommo, måste denna linga skulle nu ge Hans Maje- stät orsak till djup ånger.
Om detta: att hennes träffade var skärande aning om a t t någon oför- omger hennes spänstiga väsen siffra mångdubblas.
också någon skulle tillfoga honom fruktlöst.
Var natt repade okyn- rätt vederfors henne och tillika varhelst det uppenbarar sig bi- Alltsedan erövrandet a r Kalin- nigt upp hennes Penelopeväv, och en skymt av självförakt för att bringar intrycket att hon tar rang ga har Hans Majestät i nitälskan en oförrätt, håller Hans Majestät ovanom alla rangklasser.
före, att denna måste fördragas, när den yttersta natten kom fanns hon lät sig luras.
Detta tyder på en lycklig för- omhuldat dharma, har varit denna så långt det går att fördraga den.
I sådana ögonblick ingav hon inte en provbit kvar av hennes Lag hängiven och kungjort dess ändring även hos nationen.
Förr Även för skogsstammarna inom verk att för eftervärlden intyga en gripen och förväntansfull an- föreskrifter.
hans lamdamären känner Hans hennes hejdlöst produktiva till- dakt.
Men nästa sekund grep hon i sitt triviala skymundan visste På grund a r Kalingas besegran- Majestät medlidande, trots det att varo.
fastare tag i sin kruka utan bot- h o i i inte vem hon var, funderade J a g mäktade ju ingenting göra ten och begynte ösa med liksom a v aldrig på det.
Nu däremot vet in- de känner Hans Majestät ånger, han blivit tillrådd utrota dem helt ty då ett förut ointaget land un- te bara hon utan allt folket att hon och hållet, och makten att härja för henne, t y hennes fall var bort- samvetsagg fördubblat i i i t. San- om a l l hjälp; men åtminstone.
kan nolikt löste sig det hotande representerar I i vets högsta vär- derkuvas, blir blodbad, död och deras område ligger i Hans Maje- jag berömma mig a r att aldrig ha tillbudet i en bittersöt och något den: bygge och bo, mat och dryck, bortförande i fångenskap en ound- stäts hand.
De äro sålunda varna- tagit del i den sammansvärjning lite skadeglad förvissning att en sommarnöjen och vinterförlustel- viklig följd därav, och över detta de: » Sky illdåd, att I må undgå av lömskt och förstucket hån soni gång få vila sina händer, faktiskt ser och Nordiska Kompaniet med sörjer Hans Majestät och bekla- fördärv. » Ty Hans Majestät ön- skar åt alla levande varelser inringade denna tragiskt ineffek- vila dem, styva och vita mot något mera sådant.
Ävenså represente- gar det djupt.
Dock finnes ett annat skäl, soni trygghet, makt över lidelserna, tiva producent.
Aldrig har jag vitt soni gudskelov aldrig skulle i rar Iion trevna hemsysslor, famil- kommer Hans Majestät att känna jesällhet kring lampan och här- sinnesfrid och glättighet.
skymfat henne med det brutala tviitteii.
.
påståendet att hon fyllde sin be- Det är nu ganska längesedan dens vaktande, detta dock endast än större ånger, därför a t t i ett så- Och den största seger av alla, dant land bo Brahmaner och aske- som en ambulatorisk papperslapp stämmelse, aldrig fabulerat om hon, om j a g så får säga, upplevde menar Hans Majestät, är den se- det lätta, ljuva och fröjdesamma denna vederkvickelse, soni verkli- freställer guldmynt man aldrig ter, män av olika sekter, och hus- ger soni vinnes genom dharma. » fäder, vilka alla visa lydnad för i hennes värv.
Snarare skulle ga välönskare så ivrigt unnade har sett.
Översatt från Vincent Smiths » Açoka » Hon gör det emellertid överty- de gamla, lydnad för fader och sid. 16, i7 av jag varit i stånd att instämma henne och som knappast någon ve- moder, lydnad för lärare, höviskt med de rättframma bespottare vil- dersakare kan förarga sig över.
gande: hoii kan ledigt åka riket Andrea Betenschön.
ka brännmärkte henne som utsu- Visst var hon noga besett en rö- runt och hålla föredrag i vartenda beteende mot vänner, bekanta, gande parasit, förförerska till rande gestalt, men den charm som stationssamhälle om att Iion all- världslighet, materiens fångvak- en del nekrologer forcerat betonar tid sitter hemma, och ingen slår terska, Eva som evigt gör paj av hade hon föga tillfälle att utveck- henne på fingrarna.
fördärvliga äpplen.
Ty ett salt.
la, och den sknad som några Nu är stunden då hon tar sin korn av sanning gömde sig någon- gamla herrar låter påskina är bara grundliga hämnd för årtusendens stans i dessa vämjeliga moralka- en av formerna för deras reaktio- martyrskap i dunklet.
kor av anfäktade asketer och rou- nära knarrighet.
éer med asketlustar.
För resten, vad föreligger det Men varför strö salt i sår?
Jag för anledning att sända tårar ef- kunde bara iaktta henne med ter henne då hon lever mitt ibland.
ELIN WÄGNER.
Gränslandets öde.
Människohandel.
Generalkonsul Clive i München hade livligt avrått mig från ett be- sök i Heidelberg.
Redan detta skulle för en journalist varit ett skäl att resa dit, och därtill kom att general de Metz i Speyer lik- som Poincaré i deputeradekamma- ren gjort så kraftig reklam för les handes d ’ Heidelberg såsom ro- ten och upphovet till alla olyckor som träffat Pfalz.
Tillsammans med den ene av de engelska journalisterna besök- te j a g alltså nästa dag pfalzrege- ringen i Heidelberg, soni tillsvida- re utövar sitt ämbete utanför Pfalz gränser, emedan presiden- ten (landshövdingen) och hans närmaste män äro utvisade.
Den är visserligen icke identisk med mördarligan, men väl anklagad för att underhålla vissa förbindel- ser med densamma och kunde kanske presentera oss.
Händelsen ville att ungefär sam- tidigt med oss inträffade en herre från den provisoriska regeringen i Speyer.
Hans ärende var att fram- ställa följande hälsning från ge- neral de Metz: den borgmästare, som sårades i går (av en utsänd från Heidelberg), har en son, som sitter i fängelse på högra Rhen- stranden.
Han måste genast fri- givas (för a t t förbinda, trösta (+ ler skydda fadern?).
Annars släp- per jag icke i i i de utvisade i Pfalz Hur skulle nu pfalzregeringen och lösger inga fångar.
ställa sig t i l l ilen a v general ile Detta var av många skäl ett Metz föreslagna byteshandeln el- verkligt intressant gränslandsfall.
ler rättare till hans hotelser!
Hans För det första därför, att det gav budbärare från vänstra sidan av anledning anta att även de tyska Rhen förordade, att man för fån- myndigheterna bryta mot Speyer- garnas och de utvisades skull bor- fördraget.
Ynglingen hade näm- de utlämna den dyrköpte unge ligen varit i separatistregeringens tjänst.
Vidare därför, att det var ett exempel på byteshandel med iiiiiniiiskor, som icke hade ett spår med rättvisa eller lagligt förfa- rande att göra.
En undersökning a v fallet vi- sade att de tyska myndigheterna i Pfalz, icke haft med saken att gö- ra, det var ett f a l l av privatju- stiz.
Enskilda personer, som hade ett gott öga till far och son, hade med lock och pock fört sonen över Rhen och överlämnat honom till de badensiska eller om det nu var hessiska myndigheterna.
För des- sa gäller icke Speyerfördraget, och de hade genast inlett rätts- ligt förfarande mot honom för högförräderi.
mannen.
Kanske kunde man för en gångs skull utvinna en fördel av fransmännens höga värdering gav emellertid ett annat resultat.
- Vi skall låta bevaka den ho- tade borgmästarens h u s med våra egna gendarmer, lät den hälsa till- baka, men vi kan inte förmå ve- derbörande hessiska myndighet att frigiva karlen.
- Trots alla fördelar?
En axelryckning var svaret: alldeles som om general de Metz förr skulle släppa in våra utvisa- de, ifall vi frigåve ynglingen Keine Spur., han skulle blott, upp- muntrad av framgången, uppstäl- l:~ nya villkor.
Och vi hade en- dast vunnit att han med en lyckad framstöt satt sig fast i vårt rätts- väsen på högra Rhenstriinden.
Förövrigt är det inte vår sak utan avgörandet ligger hos doma- ren N.N.
På samma sätt hade ge- neral de Metz samt oss: det är in- te jag, soni avgör d e utvisades öde, det är Den Höga Kommissionen.
Vi foro till domaren, vi ville se h u r fagens representant uppförde sig rid konfrontation med det up- penbara godtycket.
Domaren bod- de ganska långt från den farliga zonen.
Hos denne trankile herre fanns icke känslan av att vara i general de Metz våld.
Han satte sin myndighet mot fransmännens och förklarade att ingen makt på jorden, inte ens hans egen rege- ring, kunde tvinga honom titt släppa denne yngling, som han starkt misstänkte for högförräde- ri.
Alltså: några mil utanför ge- neral de Metz område härskade ännu tro på den makt, som härrör ur lagrum och laglydnad.
Vi träffade också verkligen che-
Samhällskursen på Solvik.
(Forts. fr. sid.
1.)
och fröken Hermelin i ett föredrag om den allmänna opinionen visat OSS den enskildes obegränsade be- tydelse, i de ögonblick, då andens källor porla klarast och renast.
Och kanske var det just då, som kursdagarnas största värden räck- tes oss, så starkt och intensivt för- nams det av oss alla.
I de stilla junikvällarna, när dagens arbete var till ända, ha vi samtalat med varandra om våra gemensamma uppgifter, främst deni, som möta i den stundande valrörelsen.
Så ha dagarna gått fortare än vi önskat, och intryck samlat sig till intryck.
När kursen den 13 juni öppna- des, och vi samlades framför fasa- den till Solvik, där rösträttsbane- ret vajade som en påminnelse om de strider och den möda, vars halt och intensitet vi yngre inte för- må fatta, yttrade länsförbundets ordförande, att kursens djupaste innebörd och avsikt var att sam- la de frisinnade kvinnorna till ett varmt och samfällt viljande.
Hu- ruvida den lyckats häruti är än- nu för tidigt att döma om, men när den nu är till ända och avske- det förestår, denna verklighet, som alltid bär vemodets märke, ve- ta vi att Solviksdagarna styrkt och uppmuntrat deni, som lidit av isoleringens tröstlöshet, stärkt de trådar, som binda och förena, de osynliga trådarna mellan dem, som inom sig bära samma tro och samma drömmar.
Magda Thulin.
fen för les bandes d ’ Heidelberg, och hälsade honom från general de Metz.
— Törs ni skaka band med mig?
frågade han - halvt spydigt, halvt allvarligt.
Vi frågade icke direkt, om han var ansvarig för attentatet mot borgmästaren, men vi meddelade honom vår uppfattning, att hän- delsen inte var alltför ovälkom- men för general de Metz.
- För oss var den i varje fall ovälkommen, svarades, men vi ha först i dag genom Echo du Rhin fått veta, att en man använt vår bil för att fara över och skjuta en borgmästare.
Alldeles som en Hei- delbergbil skulle kunna komma över en Rhenbro in i Pfalz!
Jag begär inte att ni ska11 tro mig, jag för j u min talan liksom gene- ral de Metz sin.
Yen tänk er in i saken, varför är det så orimligt, att folket i Pfalz på egen hand kan bli rasande?
Vad skulle en- gelsmän eller svenskar göra under liknande omständigheter?
Lärarinnepensioner.
Ur fångna och frigivnas värld.
Tvenne gånger har pil sista ti- Obarmhärtighet.
den uttalanden gjorts i Sv.
Dag- bladet angående olika kårers pen- Några strödda sanna händelser ur het.
Saken rörde sig icke om något sionering.
Vid årets riksdag har fångars och frigivnas sorguppfyllda stort belopp, blott ett femtiotal kronor, en motion väckts om att äldre pen- lebnad meddelas här med vädjan att för vars skull hon nu förstört hela sitt sioner skulle kunna höjas till sam- de måtte läsas med eftertanke om liv.
Visst må du grata, du arma barn!
hade hon sökt skaffa bor- ma belopp som de nyreglerade.
vad som gömmes d ä r bakom, och gen Förgäves på den lilla lånehandlingen och si med överseende av författarens bri- Detta är det rättvisaste.
I en an- ster.
Om ile kunde väcka intresse hade hon själv skrivit dit ett par nan motion begränsas önskemålet hos någon till förståelse och hjälp namn.
Förfalskningen blev naturligtvis till att f.d. befattningshavare av för de olyckliga och fallna, då hava strax upptäckt och samma dag blev hon samma grad, vilka inbetalt lika dessa bilder icke tecknats förgäves.
anhållen och förd till fängelset.
Förgäves hade hon bett att få tala mycket i pensionsavgifter, skulle Nemo.
med bankens ordförande, men ändå kunna tillerkännas samma pen- kunde hon inte låta bli att hysa ett li- På golvet i den lilla dystra fängelse- sionsförmåner.
Detta sistnämnda tet svagt hopp om barmhärtighet, ty, cellen ligger en ung kvinna hopkrupen.
är det minimum av rättvisii, som Hennes hela gestalt skakas av bittra, var inte hankens ordförande och de flesta av dess ledande män, kända si- de flesta pensionerade hålla på krampaktiga snyftningar.
som varma kristna, medlemmar i den och anse riktigt.
Nu är orättvisan Vad allt här är kalt och dystert, Ca frireligiösa verksamheten på platsen?
hemskt tyst och så sträng och kall vakt- på många håll mycket stor.
J o, nog måste de väl visa barmhärtig- kvinnan ser ut!
het, isynnerhet som banken intet för- Inom lärarinnekåren, i u v sta- Genom det lilla gallerförsedda fön- ten understödda flickskolor, ha de strt tittar en solstråle in, minnande om lorat!
Så försöker hon intala sig själv litet pensionerade lärarinnorna från att därute är liv och ljuvlig sommar, mod och efterkomma vaktkvinnans till- den ursprungliga summan av 400 men härinne är död och iskall höst.
sägelse att äta något av den tarvliga Vad skall det väl bli av henne, ute- kr.
om året småningom kommit kost, som blivit insatt till henne ...
stängd som hon är från sina kära.
från Det dröjer en vecka innan hon skall upp till 1,200 kr.
När högre pen- all hjälp och allt medlidande, vad har rannsakas, en vecka Ca lång som en sion begärdes i en petition till k. hon gjort evighet, men slutligen kommer rannsak- J a, vad har bringat henne i denna m:t år 1919, därför att det var ningsdagen.
omöjligt leva på 1,200 kr.
om året beklagansvärda ställning?
Hon försö- under dyrtiden, framhölls nöd- ker reda sina tankar.
För blott några timmar sedan be- vändigheten av att pensionen fann hon sig i det visserligen fattiga, Tingshusets klocka förkunnar for den skulle rätta sig efter levnadskost- men dock så kära hemmet, och nu ar i stora skaror tillstadeskomna menighe- naderna.
Pensionen ökades då hon här.
Den tunga celldörren har ten att domstolsförhandlingarna skola från 1,200 till 1,400 kr., och dyr- nyss stängts bakom henne, och hon är börja, och det blir en formlig trängsel ensam, häktad för förfalskning, som då alla söka sig in för att lyssna.
tidstillägget blev så stort, att pen hon erkänt sig skyldig till.
Det är två mål som särskilt intresse- garna räckte till det nödvändiga- Hon reser sig från golvet och som ra.
Två unga kvinnor som skola rann- ste i de följaiide tre åren.
Under ett fångat djur vandrar hon fram och sakas, den ena för stöld av några klä- tiden beviljade riksdagen de lära- tillbaka i den trånga boningen.
despersedlar.
den andra för förfalskning rinnor, som avgå f r.
o. m.
1921 J a, nog har hon syndat, brutit landets av lånehandling.
Det förstnämnda må- det förstod hon ju, fastän hon let undanstökades fort, tre månaders 2,400 kr.
om året + dyrtidstill- lagar, inte menat så illa, endast önskat hjälpa lägg.
Således har en skillnad i sina närmaste ur e n tillfällig förlägen- straffarbete för första resan stöld, och så infördes hon, den unga kvinnan som pensionssummorna g j o r t s med för en vecka sedan låg där på det kalla 1,000 kr., mellan lärarinnor som dyrtidstillägg, i år går upp till c:a cellgolvet i bitter smärta.
avgått strax före och efter 1922, Det går en rörelse genom den stora 2,036 kr., vilken summa ständigt folkmassan och en snyftning höres har och likväl ha de förstnämnda lära- iiiiiiskas utan att man har en och där och Ca blir det dödstyst, så tyst rinnorna betalat in samma sum- aning om hur långt detta avdrag att hon som star dar på de anklagades ma som de sistnämnda under 30 skall gå, inses lätt att det blir 236 plats hör sitt eget hjärtas slag.
och flera år, så när som på de all- kr.
Polisrapporten uppläses, den är helt över i år till kläder, skodon, lä- ra sista åren, och då kan väl i i i - kort.
Anklagelsen gäller förfalskning, kare, medicin in.
in.
och man kan och domaren, en god och vänlig man, genting berättiga till en så stor ifrågasätta, huruvida någon kvin- frågar om den anklagade har något att skillnad.
na, hur sparsam hon än är, kan invanda mot polisrapporten.
Därtill kommer, att de lärarin- reda sig härmed under givna för- Ett svagt » nej » höres, och så far nor, som e j äro i tillfälle att bo hål landen.
målsägaren, hankens ombudsman, ordet.
hos anhöriga, och av hälsoskäl e j I tydligt medvetande om sin egen makt För dessa pensionerade lärarin- och myndighet, star han där rak och kunna ho i en vindskupa och laga nor är livet bekymmersamt, och stolt.
och hans stämma tränger hög och sin mat själva, äro tvunga vara enligt regeln att stora löner betin- befallande genom tingssalen då han sä- inackorderade, icke ha någon för- ga stora pensioner och vice versa, ger: del av den fallande prisindexen, » Jag yrkar å bankens vägnar lagens känna sig de, som gått med » svält- strängaste straff i detta fall. » ty de måste betala lika mycket löner » hela sin skoltid predestine- En storm av ovilja går genom den som t. ex. förra året, men deras rade t i l l » svältpensioner », såvida packade folkskaran och en röst höres dyrtidstillägg minskas med varje ej något närmande till rättvisare under djup indignation utbrista i ett kvartal.
förhållanden kan ske.
Och någon » fy f-n ».
Domarens klubba faller, bjudande Ännu är 150 kr.
i månaden ilet kompensation för livslång under- vanliga å landsbygden för en in- betalning borde de väl kunna få?
tystnad.
och så vänder han sig mot måls- ägaren.
Stämman är icke längre mild ackordering, vilket gör 1,800 kr.
och vänlig, utan har en skarp klang av A.R.
om året.
Med en pension, som med — Den som skriver detta har inte gått till botten i frågan och kan inte avgöra huruvida det är sant, att bayerska hemliga organisatio- ner äro verksamma i Pfalz eller icke.
Skulle så vara, är naturligt- vis dess medlemmar vid sina livsfarliga operationer drivna av den övertygelsen, att guerillakri- get för närvarande är det enda vapnet i striden om Pfalz.
E n sådan övertygelse är enligt min tio oriktig, jag tror icke p å för- delen av att skjuta borgmästare eller innebränna separatister, vem som än månde göra det.
Men al- la vi varmhjärtade och humana människor ha ganska litet att sä- ga, sedan vi icke förmådde att stödja den stolta vapenlösa kam- pen om vänstra Rhenstranden medan den pågick.
Emellertid, utan att gå for långt, tycker jag att man kan vå- ga hålla på tre ting.
För det första, de våldsgärnin- gar, som befolkningen själv envist håller på att ha begått, såsom mor- den i Pirmasenz, bör man, även mot general de Metz bestämda yrkande, låta dem få behålla.
För det andra: det återstår för general de Metz att uppvisa en enda man från högra Rhenstran- den bland dem, som häktats efter Speyerfördraget.
Cch slutligen: trycket över Pfalz är starkt nog och minnet av sepa- ratistregimeii tillräckligt bittert, för att man skall kunna förklara utbrotten iiven utan att tillgripa general de Metz metod att skylla allt på banditer från högra Rhen- stranden.
T Pfalz har j a g för första gån- gen för min del hört ordet befri- elsekrig så uttalas, att jag förstått, att det är ett fruktansvärt och oemotståndligt ord.
De som vilja och tro på folkförsoning kun- na icke komma förbi det, ty vä- gen till försoning går genom befri- else såväl för den enskilde som för folken.
Ordet förlåta betyder ursprungligen även att lämna, gå bort från.
Först på avstånd från orsaken till min vrede kan jag förlåta.
Här, där ordet befrielse- krig växer upp ur förhållandena, ä r alltså även försoningskampens front.
Här skulle alla försonings- kämpar sätta in den andliga slag- kraft de kunna uppbringa för att upphöja och förvandla denna strid till en andlig strid som, när rätt- visan segrat, kan krönas med för- soning.
Elin Wägner stål då han frågande utbrister: » Lagens strängaste straff, då hanken ingenting förlorat och då den anklagade villigt er- känt allt?
Det kan ingen jury döma så! » - Och allmänne åklagaren inter- folierar: » Nej, ett sådant yrkande kan inte bifallas.))
- - - Domstolsförhandlingarna äro slut.
Juryn, som syntes mera hågad att fria än falla, har dock måst falla sitt utslag.
» Ett års straffarbete » lyder domen, och den dömda föres ut.
Hennes yttre sin- nen förnimma intet, hon ser inte längre de nyfikna skaror som trängas omkring henne, hon är som förstenad.
Bara ett hör hon, det brusar och sjuder och blir till åsklikt dån, de kalla, kärlekslösa orden: » Jag yrkar lagens strängaste straff » ...
Det var något som brast for henne i den stunden, den fina sträng som hittills sammanbundit hennes själ med tron på Gud och på det goda i denna värld.
Från barndomen hade hon varit en stilla, allvarligt tänkande flicka, med ett vekt och för allt lidande öppet sinne, men nu har hon på ett ögonblick för- ändrats.
Det är natt i hennes själ.
Vill du veta hennes vidare öden?
I ett kort drag vill jag säga dig det.
Hen- nes hem är upplöst genom döden.
Tre gånger har hon varit i fängelse.
Iskall och tvivlande på allt g i r hon genom livet.
E n vilsegången varelse, moraliskt och andligt dödad genom en enda obarmhär- tig handling!
Hur blir det inför dens domstol, dar livest svårlösta gåtor skola redas ut?
Icke vet jag, men kanske bli i många fall rollerna ombytta!
Den ingen barmhärtighet har bevi- sat, skall heller ingen barmhartighet ve- derfaras!
Den öde gården.
Av Det var en sensommarnatt i norska fjällen.
Nattens gråljus vilade över da- lar och Asar.
Blott högt uppe på him- len i norr syntes ännu spår efter den sena solnedgången.
Det var lördags- kväll, och jag hade begivit mig ut på vandring.
Målet för min färd var en liten kyrkby på andra sidan om det stora och mäktiga Rösviksfjället.
E n lapp gick före för att visa mig vägen.
Vi följde en stig utmed fjället, en enslig stig, slingrande sig hit och dit, som om den spejade efter någon, som icke kom- mer.
Vi gingo i takt med den fasta, be- stämda gång man faller in i, då man har långt att gå.
Ett, tu - ett, tu - Våra steg höllo oss sällskap, och det såg nästan ut, som om vi bara under- höllo oss med dem.
På ena sidan av sti- gen lyste renmossan mellan trädstam- marna, litet spöklik i sin bleka, sviktan- de mjukhet, som tång på havsbottnen, tyckte jag - men det blev icke min- dre dystert för det.
På andra sidan vä- gen hördes bruset av en farande ström.
Här gingo vi, lappen och jag, i var sin värld, lika djupt likgiltiga för var- andra, som stigen och strömmen, vilka följas åt år ut och år in, men ingenting ha gemensamt.
Han hade frågat, som alla bruka har: » Är du från Kristia- nia? » - och då jag svarade, att jag var ännu längre ifrån, försökte han in- te forska vidare.
Lappen gick stadigt och betänksamt litet före mig.
Jag hade lagat att det blev så, emedan jag avskydde att ha steg efter mig.
Jag tyckte situationen började bli löjlig.
Jag kunde inte upp- höra att förvåna mig över den: att jag gick här mol allena med en lapp med fjället till vänster och en forsande ström till höger, medan kvällens skuggor ble- vo långa och svarta - det var alltför obegripligt.
Blev då aldrig stigen trött på att slingra sig hit och dit utmed den evin- nerliga fjällväggen och speja och spe- j a - -?
Äntligen svängde den om ett utsprång av fjällväggen och förde sedan rakt ned mot strömmen.
Det var som om den ensliga nu blivit trött av sitt långa hopp- löpa spejande och måste ha ett slut därpå.
Nere vid strömmen förde en - 11.
GETINGEN R O M A N av E.
L.
V O Y N I C H V. Den eftermiddagen kände Arthur be- hov av att ta en lång promenad.
Han anförtrodde sitt bagage åt en kamrat och begav sig till Livorno till fots.
Han försökte koncentrera sina tan- kar på heliga ting.
men bilderna av Gemma och padren inställde sig för hans syn.
Padren skulle bli ledaren och pro- feten inför vars vrede mörkrets makter skulle fly och vid vars fötter Frihetens unga försvarare ånyo skulle lära de gamla sanningarna i deras nya och oa- nade betydelse.
Gemma skulle kämpa på barrikaderna.
Hon var gjord av det stoff ur vilket hjältinnor formas.
Hon var den präktiga, trofasta kamraten och den rena och oförfärade jungfru, om vilken d många skalder drömt.
Hon skulle stå vid hans sida, triumferande under stormen, och de skulle dö till- sammans, kanske i själva segerns ögon- blick.
Han skulle icke tala med henne Ruth Næverhaug.
bro av kluvna, grovt tillyxade granstam mar Over vattnet.
Nu blev stigen bred som en körväg.
E t t stycke från bron, borta på andra sidan låg en gård.
Den dök fram ur aftonskymningen som ett spöke, med vita murar.
Ljudlös liv- lös.
Overklig - liksom det öde, som vilar över oss.
Här skulle jag övernatta.
Lappen fort- satte sin färd uppåt bergen på andra si- dan gården.
E n ensam kvinnoskepnad kom gående fram över gården, bärande på en hink vatten.
Det var Karen, hustrun på gården.
Hon var en ljus- hårig kvinna med långsamma rörelser och bleka, blågrå ögon, vilka hade ett eget dröjande sätt att se, som om de e j visste vad det var att ha bråttom.
Hon berättade att allt gårdens folk var på sätern utom hon.
Vi veko om byggnin- gens hörn in på en stor gräsbevuxen gårdsplan.
Vad luften var sval och ren!
Men icke mild, utan » sträng som sor- gen ».
De röda uthusen med torvtaken sågo dystra ut.
Visthusboden på sina fyra höga stolpar liknade ett vidunder ur en trollsaga.
Jag gick ned till Karen i uthuset.
Det fräste därinne från hennes stekpanna, och en blåaktig ånga kom genom den öppna dörren.
I det smala rummet fanns blott en stor säng och ett litet bord för- utom spiseln.
I taket hängde en häng- vagga.
E n liten kista tyckte jag det lik- nade.
Så underligt allting här påminde om döden.
- » Här måtte väl spöka, eftersom gården ser så gammal ut!
Den har väl legat här sedan världens skapel- s e!
~ - Därpå svarade Karen ej.
Värl- dens skapelse - det var en allvarlig sak, som man icke skämtade med.
Jag kände mig rädd och underlig till mods och ville e j gå upp i byggningen, där jag skulle sova över natten ensam.
Därför bad jag Karen, om hon inte ville berätta för mig något om den gam- la gården.
» Du har inte hört om Kan- din, sade hon.
Nej, det hade jag inte.
Karen satt och betänkte sig och sedan började hon.
- Och snart var det icke som en människa, som berättade.
Nej, det var som om historien själv stege fram i det tysta grå ljuset och befol- kade hela den öde ljudlösa gården.
» Öde och ljudlöst var här ej på den tiden då gammelfar ännu var gosse.
Då skrattades här mycket och skratt är som solsken i huset.
Det var Anna och Ran- di, som skrattade.
Så hette gossens bå- da äldre systrar.
De voro så storvuxna.
d käcka och vackra.
D e skrattade ba- ra de sågo på varandra.
Det var, som om de stämt upp en sång i vilken alla de andra måste instämma.
Bara pojken Ola stod utanför.
Han var 5 år yngre än systrarna, och han förstod sig e j på dem.
Anna blev snart gift med so- nen i granngården, en mil från föräldra- hemmet och Randi kom till henne - bittida och sent.
Ola brukade alltid få gå och möta henne om kvällarna, eller också följde henne Per, som var dräng hos systern.
Han var en stor, ljuslagd karl på 2 1 år.
S ä r Randi och Per kom hördes det på långt håll, ty de skrattade och sjöngo i kapp.
- SA hände sig att Randi blev bortlovad åt Nils på Furuliden.
Han var rik och hade sagt att han ville ha den vackra- ste hustrun i Norge - och nu fick han ju det.
Åt honom sade man inte nej.
Hon skulle ha bröllop fram på sommaren, Randi, och oftare än förr var hon hos systern.
En kväll skulle lille Ola gå och möta Randi.
S ä r han kom utanför systerns hus hörde han skratt inifrån byggningen.
Det var Randi, som skrattade, det visste han genast.
Han visste ej.
vad som drev honom, men han ville ej gå in utan pick fram till en ruta, varifrån man hade ett titthål in i storstugan.
Vid denna ruta stod han som fastnaglad.
Han kände hur de varma svettdropparna efter vandringen blevo kalla som is.
I stugan satt Randi ensam med driingen.
Han satt vid bor- det och hon satt i hans knä.
Per ville kyssa hennes röda mun.
Hon vred på huvudet och böjde det At sidan - men han tog om den tjocka, ljusa flätan, tvang hennes huvud tillbaka och kysste henne gång på gång.
- Dagarna gingo och Ola gick och grubblade på det han sett.
Vad skulle han göra.
- Herre Gud.
vad skulle han göra?
Tala med Randi?
Nej - hon skulle bara skratta åt honom och kalla honom en dumbom, som ingenting be- grep.
Nu närmade sig också bröllopet och sedan blev det slut med det, som icke fick vara.
Det var kvällen före bröllopsdagen och allt var ordnat och färdigt.
Det blev ganska sent, innan det blev tyst i hu- set.
Ola var den sista, som gick till vila.
Han låg på vinden, men kunde in- te somna.
Han tyckte det var någon, som rörde sig utanför.
Han steg upp och öppnade gluggen, som vette åt v i - gen.
Nu fick han se en manlig gestalt på vägen, som sakta närmade sig.
En landstrykare, som ville stjäla?
D å må- ste han väcka folket.
T detsamma fick han se Randi gå honom till mötes.
J a nu kände han igen karlen också.
Det var Per, drängen!
Gossen hörde hur Per bad systern följa med honom en stund, vara hos honom för allra sista gången.
Hon svarade icke j a - men sade icke heller nej.
Och Per slog ar- men omkring henne och drog henne sakta med sig.
De försvunno mellan granarna.
» Randi » - han ville ropa ef- ter systern.
men förmådde det inte.
Tänkte Randi ge sig iväg med Per?
El- ler togo de blott avsked av varandra, ett avsked, som man ej får taga, när man lovat sig åt en annan.
I flygande fart fick han på sig li- tet kläder och sprang uppför backen, där de två hade försvunnit.
Nu hörde han ljudet av gråt.
Ännu ett par steg och han såg dem mellan stammarna.
Det var Randi, som grät.
Högljutt, som hon förr i tiden hade skrattat.
Hon satt på en sten med sänkt huvud.
Per stod lutad över henne, smekte hennes ljusa böjda nacke och viskade oupp- hörligt till henne.
- - - Det blev nästan morgon innan gos- sen såg Randi gå hem.
Följande dag var det livligt på går- - om sin kärlek, icke störa hennes sinnes- hoppas att du mår bra och att du gjort frid eller grumla den lugna vänskapen.
framsteg vid universitetet.
Hon var helig för honom, ett oskyldigt Arthur mumlade några vardagliga offer som skulle förbrinna på altaret för fraser, varefter det uppstod en pinsam folkets frihet, och vem var han att han tystnad.
James ankomst i sällskap med skulle ingripa i den själs helgedom som en äldre skeppsagent förbättrade inte icke visste av någon annan kärlek än saken, och när Gibbons anmälde att den som ägnades Gud och Italien.
middagen var serverad, drog Arthur en Han kom hastigt till jorden igen, när suck av lättnad.
han trädde in i det stora, dystra huset - Jag vill inte ha någon middag, vid » Palatsernas gata » och Julias kam- Julia.
J a g hoppas du ursäktar om jag martjänare, lika stel, lugn och hövligt drar mig tillbaka på mitt rum.
ogillande som alltid, mötte honom i - Du överdriver fastan, min gosse, trappan.
sade Thomas, du kan bli sjuk.
- God afton Gibbons; äro mina brö- - Nej, visst inte.
Godnatt.
der hemma?
Det rum han bebodde hade tillhört - Mr Thomas och mrs Burton äro hans mor, och alkoven mitt emot fönst- i förmaket, sir.
ret hade under hennes sjukdom blivit Ett sådant dystert hus det var!
Li- inrett till ett kapell.
På altaret stod ett vets flodvigor rullade det förbi och stort krucifix och framför detta hängde intet undergick någon förvandling, var- en liten romersk lampa.
I detta rum ken människorna eller familjeporträtten, hade hon dött.
Hennes porträtt fanns varken de tunga möblerna eller koppar- och silversakerna.
Till och med blom- på väggen och på bordet stod en ostin- morna verkade konstgjorda som om de disk skål, fylld med violer som varit aldrig varit fyllda av vårens och livets hennes älkslingsblommor.
Det var ett sav.
Julia, som var middagsklädd och år förflutet sedan hon dog, och de ita- väntade på visiter i förmaket, vilket för lienska tjänarna hade inte glömt henne.
Ur kappsäcken tog Arthur upp en henne var tillvarons medelpunkt, kunde ha suttit modell för ett mondänt por- liten tavla.
som var försiktigt inlagd, trätt med sitt stereotypa småleende, Den hade kommit från Rom för ett par dagar sedan, det var en pennteckning sina lingula lockar och sin knähund.
- Goddag Arthur, sade hon stelt och med Montanellis huvud.
Han vecklade räckte honom sina fingertoppar, jag just upp denna skatt när Julias betjänt- ORFEUS.
En ny tidskrift.
Första numret av en p å Almquist och Wiksells förlag utgiven ny tid.
skrift för litteratur.
musik och teater med namnet » Orfeus », föreligger i fin och tilltalande utstyrsel.
Tidskriften ämnar enligt program- met belysa märkliga företeelser på litteraturens, musikens och teaterns område.
Det heter vidare i denna anmälan: » Vid valet a v ämnen skall tid- skriften ledas uv en dubbel strävan; dels vill den behandla endast sådana verk, som äro av varaktigt värde, dels vill den i största möjliga ut- sträckning uppmärksamma aktuella livsyttringar inom den intressesfär - diktens, musikens och den sceni- ska koiiatens - som den gjort till sin.
Det koninier därvid att visa sig, att det äldsta ofta ä r det yngsta åtminstone till sin betydelse.
Inne- hållet blir huvudsakligast essayi- stiskt.
Dock kommer rum att bere- das även för ett eller annat skönlit- terärt bidrag.
Flera av våra framstående litterä- ra pennor skola ägna sig åt tidskrif- - tens spalter. » den.
Det vimlade av hästar och folk.
Det pratades och skrattades.
Nils Fu- ruliden skrek högst.
Han var glad - han.
Randi var helt stilla, men hennes an- sikte var vitt under den höga kronan, Ola tyckte det var så underligt, att hon var sorgsen.
Han skulle kunna ge sitt liv fur att höra henne skratta igen.
Nu ordnade sig brudföljet och be- gav sig till kyrkan.
Ola s i g ej, hur det gick till, men brudens häst skyggade, just som den vek at på garden.
Han såg - och glömde det aldrig - då hästen i vilt språng satte av nedåt bron.
klitt på densamma snavade han föll.
tumlade ett varv och Randi störtade i vattnet utan ett skri.
Hon drev bort med den brusande strömmen.
Ola hörde, hur man ropade, skrek och sprang omkring honom.
Man gav sig ut på stenar i älven for att rädda bru- den.
Men det var fåfäng möda.
Först nere vid grangården slungade älven upp henne bland stenarna, men då var hon vit, kall och död.
— - Drängen stod just vid älven, där hon kastades upp - rakt för hans fötter.
Denna syn kostade honom förståndet.
Skrattet, som dog bort med Randi, kom aldrig mer igen.
Ola blev en stor karl och satt sedan som farfar i spisel- vrån - men ingen hörde honom skratta.
Och det var med alla andra där på går- den som med honom.
Man kunde var- ken skratta eller prata.
Det blev tyst med åren. » - E n föreställning om tidskriftens läggning ger det första häftets inne- hållsförteckning.
Den upptager bl.
a. en dikt » Orfeus » a r Bo Bergman och början av en intressant essay om Mozart som själsmålare av Rafael Mitjana, vilken vid sin död i Stock- holm å r 1921 var spansk minister här.
Dr Rabenius bidrager själv med en studie över den flamländske diktaren Eugen Demolden och en dikt till Eleonora Duse.
O s c a r W i e - selgren skriver o m Othello genom ti- derna, E r i k Lidforss kåserar o m mu- sik i artikeln Efter konserten, och E r i k Norling anmäler Azengrubers » Helene Zinshofer ».
Vidare finns i häftet kritik av » Orfeus » och » Äl- ska ».
Den nya tidskriften kommer sä- kerligen att väl fylla den uppgift, den påtagit Sig.
En hygienisk skomodell.
Vår tid gir i hygienens tecken.
Man ta- lar om skolhygien, bostadshygien.
tandhy- gien o.s.v. men den kroppsdel, som kan- ske mer fin alla andra är i behov av ra- tionell hygienisk omvårdnad, har hittills blivit mycket försummad.
Man har förbi- sett att fötternas tillstånd utgöra en förut- sättning eller ett hinder för människans he- la aktivitet, såsom arbete, sport, promenad, nöjen etc. På sistone har emellertid kravet på för- nuftiga skodon från den skokonsumerande allmänheten blivit allt kraftigare.
Della krav har också funnit genklang hos såväl ä l kare rom övriga auktoriteter på fothygie- område.
Stockholms skofabrik har i dagarna utsläppt i marknaden en ny fotbe- klädnad.
som säkerligen kommer att väcka allmänhetens både livliga intresse och gil- lande.
Den nya skon, som fått namnet Sana-skon, är ett resultat uv många Ars studier och experiment av såväl fackmän som läkare och fotvårdsspecialister och har grundligt utprovats och avpassats efter sunda regler för fotens välbefinnande.
Sa- naskon tillfredställer alla anspråk, som kunna ställas på e n elegant och gedigen sko.
Samtidigt som den fyller varje krav på elegans besitta samtliga Sana modeller en utomordentlig passform, varigenom ett välbehövligt stöd gives åt såväl hålfot som klackställning och frihet beredes 81 tåpar- tiet.
Den nya praktiska skomodellen till.
verkas i olika lästtyper för såväl damer, herrar och barn med iakttagande av att modets smakriktning följes.
Likaså sker utförandet i alla de olika skinnsorterna som äro brukliga.
Tillverkningen av Sana-skon försiggår i en Stockholms skofabrik särskilt inrättad avdelning och till den nya skon användes endast det bästa och mest förstklassiga ma- terial fabriken kan anskaffa.
Redan in.
om kort tid ämnar fabriken ha sin nyn.
Sana-sko i marknaden på¨ alla platser över hela landet.
Karen slutade berätta och satt en stund tigande.
» Nu få vi gå till sängs », säger hon sedan och reser sig upp.
Men jag tackade henne, gick ut ur rummet, nedför trappan över gården och fortsatte min vandring.
Blott tomhet och tystnad voro kvar.
-, - gosse kom in med en bricka, där den gamla italienska kokerskan som varit i Gladys tjänst, innan den nya frun kom till huset, dukat upp sådana små deli- katesser som hon ansåg att hennes käre signorino kunde tillåta sig att äta utan att bryta mot kyrkans bud.
Arthur tog emellertid endast ett stycke bröd, och gossen grinade hånfullt när han bar ut brickan.
Han hade redan ställt sig på de protestantiska tjänarnas sida.
Arthur sov djupt, när en hård, otålig knackning ljöd på dörren.
Han vände sig sömnigt i bädden, men knackningen upprepades och han vaknade häftigt upp.
Signorino, signorino!
ropade en röst på italienska.
Stig upp i himlens namn.
Arthur tog ett sprang ur sängen.
- Vad är det frågan om?
Vem är det?
- Det är jag, Gian Battista.
Stig upp för Guds skull.
Arthur klädde sig skyndsamt och öppnade dörren.
Medan han häpen stir- rade på kuskens bleka, förskrämda an- sikte, hörde han ljudet av trampande fötter och klingandet av metall och han blev plötsligt medveten om vad det gäll- de.
Söka de mig?
frågade han kallt.
— - - J a, signorina, skynda er.
Är det något som skall gömmas?
- Jag har ingenting att gömma.
Vet mina bröder av det?
Den första uniformen blev nu synlig i korridoren.
- Alla ha blivit väckta.
O, en Sa- dan olycka, och på långfredagen.
Måt- te helgonen förbarma sig över oss.
G i a n Battista brast i gråt.
Arthur tog några steg framåt och inväntade gendarmerna, vilka voro åtföljda av det förskräckta tjänstefolket.
När solda- terna omringade Arthur utökades denna underliga procession av husets herre och fru, han i nattrock och tofflor, hon i en lång peignoir och med håret fullt av pa- piljotter.
Burton Mr närmare sig officeren.
Vill ni vara god och förklara vad meningen är att på detta sätt tränga er in i ett privathus, sade han.
Om det är så att ni icke kan lämna mig några nöj- aktiga förklaringar, ser jag mig nödsa- kad att vända mig till den engelske am- bassadören.
- Jag antar att ni betraktar detta som en nöjaktig förklaring, sade office- ren stelt och räckte fram en häktnings- order mot Arthur Burton, filosofie stu- derande.
- (Forts.)
