# ID: svediakorp-per3189
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,013
# sentences: 719
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


REDAKTÖR OCH UTGIVARE: E l l e n Hagen Den nordiska kvinnokongressen i Helsingfors.
Tidevarvet n:r 24, I REDAKTIONEN: Elin Wägner Om mobiliseringsklockorna började ringa ... Ur tidningens innehåll fästa vi uppmärkamheten vid Om mobili- Om mobilieringsklockorna bör- jade ringa, då skulle kvinnorna låta falla det de hade för händer, resa sig och komma fram och sli- g: ~: låt oss hjälpa till att rädda punkt i våra politiska förgrunds- frågor.
.
fosterlandet.
T y det vore att fort- sätta traditionen.
Att det lir de- På det utrikespolitiska området ras plikt att träda in och göra sin ger Krisen i Frankrike en orien- insats, innan det Iiiiiiiiit så långt, tering.
är dem svårare att förstå, ty, det är skenbarligen att bryta tradi- F r å n den Nordiska kvinnokon- tionen.
gressen i Helsingfors gives några Likaväl borde vi i så måtto be- intryck av en av deltagarna i den- gå ett traditionsbrott.
Vi borde DOKTOR JENNY FORSELLES.
ANNIE FURUHJELM.
DOKTOR MAIKKI FRIBERG.
na d e finländska kvinnornas för- övertyga oss själva, att vi ha an- Att i en syntes förena kvinnans sta officiella mottagande av skan- tit sedan det andra nordiska kvin- Det andliga utbytet är världens svar för vårt land och vår sam- dinaviska grannar i ett fritt och räddning, säger Thomas Hardy.
nosaksmötet ägde rum i Köpen- centrala uppgift som släktets mo- tid inte vara vid de utomordentli- självständigt fosterland.
Det är det enda som kan byggas hamn.
där beslut fattades att der och hemmens vårdarinna med ga tillfällen som kallas krig.
Även utåt som det fredstider, det vill säga de tider, grunda en bestående samorganisa- de arbetsuppgifter tion med regelbundet återkom- moderna samhället pålägger hen- då krig förberedas, överflöda av I Psykologisk litteratur refererar ne, se där en a v kvinnosakens iitoinordentliga tillfällen att ta va- Emilia Fogelklou några uppmärk- mande möten.
sammade verk på dessa områden.
nyttja.
Den andliga utbytet nid- Tungt och hopplöst vilade vid mest svårlösta problem.
r a på eller försumma.
Till ungdomen vädjades att väl ste stödjas och främjas, ge- denna tidpunkt det ryska förtryc- Vi se det kanske icke nu, men F r å n Kvinnornas fredskongress nom det brytes den isole- ket över Finlands folk.
Mörk och vårda det a r v en tidigare genera- en gång skall det stå klart att den tion förskaffat den.
i Washington sänder Matilda Wi- ring.
som föder misstro och f i - hotfull syntes framtiden, och in- tid vi nu l e r a i är en tid av utom- Annie Furuhjelm ordentliga tillfällen.
Även om ett degren en skildring och i En op- endskap och som är en den mest re- sådant tillfälle förkroppsligas timist återgives en del av kongres- till sist växer t i l l i presentativa pre- något så banalt som ett allmänt sens ordförande, Jane Addams hat.
sident en kongress val, måste man förstå att känna hälsningstal vid kongressens öpp- Hur skola män- eller ett lan I igen det.
nande.
niskor förstå var- kunde äga.
Vit- Det är andra gången de sven- andra, som inte hårig men ung- ska kvinnorna gå till val, det är Under strecket finnes fortsätt- läst samma böc- domlig, ståtlig och första gången de ha att välja di- ning på den i förra numret begyn- ker!
utropade en lugn, erfaren, rekt på försvarsfrågan.
Men vad ta serien skildringar från Pfalz, gång Georg Bran- utomordentligt betyder det?
För de flesta kan- Gränslandets öde a v Elin Wäg- des.
Men i dessa skicklig talarinna, ner.
ske ingenting annat eller svårare tider skri.
det and- är hon, som en tid- än a t t välja mellan ett visst an- liga utbytet lika ning sade, vår tal olika förslag, som föreläggas » En konstig kropp », berättelse fullt genom den grand old woman, oss.
Ja, de som redan rangerat av Frigga Carlberg.
personliga för- oldfru i kvinnorö- i i i sig i ett parti, behöva inte ens medlingen som ge- relsen, » grand » i underkasta sig kvalet a t t välja, de nom böcker.
Ett varje tum.
K o n - kunna ta pratiets försvarspro- led i kedjan av de gressen är stor och gram, ty alltid har partiet något möten, konferen- juni Annie Furuhjelm program och något försvar, om ser och kongres- än aldrig så litet.
Frisinnade Kvinnors Riksför- ser, som aldrig söker Men hur skulle det ta sig ut, om bunds samtliga medlemmar kallas förgäves KONGRESSENS ÖPPNANDE I UNIVERSITETET.
den svensk- som vi i stället skulle försöka nalkas härmed till Landsmöte i Katrine- ringa niiiiiiiiskor gen kunde då våga drömma om att finskspråkiga, såväl dagliga tid- denna försvarsfråga fullkomligt samman, har varit den nyss av- holm den 20 — 21 juni 1924.
Program för finnes åter- slutade 3:dje Nordiska Sam- en dag få mottaga grannländernas ningar som tidskrifter, hyllade de förutsättningslöst och bryta oss som nam- representanter i ett självständigt samlade representanterna med vår egen väg fram till dess hjärt- givet å annan plats i dagens nr.
organisationens, Anmälan om deltagande i mö- net lyder, - kongress i Hälsing- och fritt rike.
I sitt ståtliga, av hälsningsartiklar, liksom de hed- punkt, som är denna: mycken klokhet och erfarenhet rade dem med de mest utförliga Tilja vi r a r a med om krigsbe- tet bör snarast möjligt insändas fors första dagarna i juni .. till » Frisinnade Kvinnors Lands Det har varit en oförgärtligt rik burna anförande vidrörde fröken och noggranna referat av för- redskap eller vilja vi icke?
Huru- handlingarna Furuhjelm såväl landets historia dan är situationen i världen och och av vackra minnen fylld vec- möte », adr.
Fogelstad, Julita, Sö- ka, särskilt för dem som vid det- under senare år som kvinnornas De två språken voro ju en svå- vad kräver den av oss kvinnor?
dermanland.
insats i densamma.
righet.
Det gjorde det hela nå- Ha vi mod att motsvara dessa Mötesavgiften är kr.
2: — och ta tillfälle för första gången gäs- got mera tungarbetat i i i i som an- krav, sedan vi förstått dem?
insiindes samtidigt med anmiilan.
tade Finland och på dess egen nars varit behövligt i en skandi- Sedan det visade sig, att beslut Genom mötesbyrån anskaffas grund mötte de många individu- icke kunde fattas i försvarsfrågan rum i Katrineholm till dem som ella och betydande personligheter, vid denna riksdag och att den så önska.
Priserna äro: Hotell- som under de senaste årtiondena ej förstodo annat iiii finska, må- kommer att läggas under väljar- rum kr.
5: -?
, 6: —.
Privatrum verkat och kämpat på rösträttens, ste ju nästan varje viktigare an- nas prövning, har Frisinnade fredens och de sociala frågornas kr.
3: - à 4: -.
förande tolkas.
Utom de skandi- Kvinnors stundande landsmöte i Vi våga till slut uttrycka den fält runt om i Europa.
naviska naviska delegeradena voro 600 Katrineholm fått ökad betydelse T sitt hälsningstal vid kongres- förhoppningen, att Riksförbun- kvinnor från Finland med.
Dubb- som ett tillfälle för alla dem som det medlemmar från alla delar sens högtidliga öppnade i uni- la anatalet måste tyvärr nekas del- tänka, vilja och våga något i den- a v Sverige i så stort antal som v e r s i t e t s solennitetssal - bevis- taga.
t y lokaler skulle ej räckt na sak att komma samman, råd- möjligt skola samlas till detta tat av regeringen och utländska till.
varken vid möten eller fester.
göra och finna en form för en ge- Landsmöte för överläggning om ministrar - gav fröken Annie Det berättas om tre allmoge- mensam handling.
Begreppet Furuhjelm uttryck för den gläd- gemensamma intressen och för kvinnor.
som kommo från sina Frisinnade Kvinnor borde i detta je de finländska kvinnorna kände personlig samvaro.
hem, belägna så långt från sammanhang utvidgas utöver de Verkställande Utskottet i Frisin- att en länge närd önskan omsider den nordligaste järnvägssta- gränser det hade från början, då gått i fullbordan.
nade Kvinnors Riksförbund.
I det närmaste 10 år ha förflu- (Forts. å sid.
2.)
(Forts. å sid.
2.)
FRU NADINE TOPELIUS.
.
— —.
Till frisinnade kvinnors landsmöte i Katrineholm d, 20-21 1924. mötet —
skinligt syfte - lika neregiskt varnat för att draga sådana slut- satser av vänsterframgången, att en utrikespolitisk nyorientering skulle vara förestående.
Man är ängslig för att det skall ljusna ute i världen och att det följaktligen inte skall vara tillräckligt mulet under den tid, vi arbeta på att lösa vår försvars- fråga.
Poincaré går till pingst tionen, att de måst betala 100 naren av kvinnofrid och vägfrid men kommer igen till midsommar, Det är möj- lyckligen förde de svenska de- skrev en tidning.
mark - en stor summa f. n. i Finland endast för att i bil fa- legaterna in i hamnen.
Vid den ligt att han kommer igen - så ra fram t i l l stationen.
Trots att mottagning, som minister och fru mycket är emellertid säkert att de hade svårt förstå svenska, Elmquist gåvo med anledning av den segrande vänstern i Frankrike tyckte de s i g ändå ha fått full va- kongressen, blev tillfälle att un- i dessa dagar sätter in hela sin luta för sin långa och kostsamma der ministerns egen ledning bese kraft på att fullständigt röja un- resa genom allt de hört och fått den sällsynt vackra och förnäm- dan det poincaristiska regementet, vara med om.
liga stil byggnaden fått efter ny- både inrikes- och utrikespolitiskt.
Genom de resolutioner som kon- inredningen.
Genom alla de gam- Händelsernas utveckling har till- gressen enade sig om - återgiv- la konstverk och möbler av nutida fullo bekräftat vad som skrevs i na å sid. 5 i dagens tidning - gi- konstnärer, som fylla rummen, denna tidning för någon tid sedan, ves en överblick på huvudpunk- framgår en förening av gammal nämligen a t t de franska väljarnas mot de inrepolitiska terna i programmet.
Den riks- kult ur och modern hemtrevlig reagens svenska delen av detta program komfort.
Målningar och porträtt kraftåtgärderna endast var den utgöres av fru Gerda Lindbloms beröra särskilt de båda ländernas andra sidan av deras missnöje föredrag om vår nya äktenskaps- gemensamma historiska minnen.
med den utrikespolitik, som be- lag och advokat Mathilda Staël Från de intrycksfyllda dagarna drivits.
Om så icke varit fallet, von Holsteins redogörelse för frå- under denna de skandinaviska torde vänstern icke ha gjort pre- gan om gift kvinnans nationalitet.
kvinnornas samvaro under de sidenten Millerands avgång till en Den har emeller- Fröken Ellen Kleman höll ett finländska systrarnas utomordent- regeringsfråga.
fint, Fredrika-Bremer-betonat an- ligt älskvärda och storstilade tid stått oryggligt fast vid sitt krav på att presidenten skulle av- förande på det stora kvällsmötet värdskap kan icke i en följd läm- på teatern.
Fröken Gertrud a f nas en bild, som gör dem rättvisa.
gå.
Innan det skett, bildas ingen Klintberg talade å de svenskas Framförallt fordrar kongres- vänsterministär.
Herriot har mot- vägnar vid välkomstfesten, och sens ledande personligheter, var- tagit Millerands uppdrag att bil- fru Ellen Hagen vid kongressens av några äro högt värderade med- da regering, men vägrat till dess öppnande samt vid avskedsban- lemmar av riksdagen, sitt eget ka- presidentens demissionsbeslut fö- religger.
T denna situation har ketten.
pitel.
Till festligheterna hörde även Det är med den varmaste tack- Millerand vänt sig till en av sina mottagningen hos finske presi- samhet tanken tar vägen tillbaka egna, M. Marsal, som bildat rege- dentens älskvärda maka i det for- över det hav, » som lika mycket ring och störtats vid sitt första na rysk-kejserliga palatset.
Där enar som det skiljer ».
Samvaron möte med kammaren.
Då har in- genting annat återstått för Mille- I ' a l l t i det närmaste oförändrat, med de svensk-finska i) (.])
övriga med undantag av att det lilla gro- vänner från Norden, i arbete som rand än a t t gå.
Endast genom en I kisk-katolska kapellet nu är o m - i i vårens fägring som vid de kupp av ena eller andra slaget h a r danat till bibliotek.
allvarstunga minnena från gemen- presidenten kunnat rädda sig tills- Svenska legationens hus anses sam historia, ha givit ökad tro på vidare men det skulle ha skett på vara ett av de vackraste i Hel- framtiden, ökat livsmod och vack- bekostnad av lugnet i landet.
singfors.
Det hade hissat flag- ra minnen, som icke skola blekna.
Millerand har emellertid valt den klokare vägen och funnit sig i det gan i topp, då Birger Jarl, - vär- - n.
- n. öde, som vänstern med envis be- slutsamhet alltsedan valresultatet förelåg tillämnat honom.
Sedan kammaren med stor majoritet an- tagit ett uttalande, vari den för- klarar, att den är fast besluten att icke träda i förbindelse med en ministär, vars sammansättning in- nebär r en köpslagan om parlamen- t ets rätt igheter, ha r presidenten ställts maktlös att bilda en parla- menta ri sk regeri ng.
Ingent ing an- nat har sedan återstått än att taga konsekvenserna och gå.
I själva verket är det en liten revolution, som försiggår i Frank- rike.
Vilka följder den skall kom- ma att få, kan ännu ingen förut- icke varit eller vilja bli bundna se.
Men mycket talar för, att det vid något av de frisinnade kombi- blir storm i Frankrikes parlamen- nat ionerna, de förflutna, nuvaran- tariska liv.
Presidentens avsätt- F orts.
fr. sid.
1.)
i de eller kommande.
Som komma ning ty det ä r inte fråga om nå- det i dagligt tal betydde De F r i - m med blott därför, a t t det ä r dem got n sinnades Kvinnor.
angeläget att finna råd och vinna att fö Ordet frisinnade skulle t i l l klarhet i hur de bäst skulle bruka Aldrig landsmötet lösas från sin tillfäl- sitt ansvar och göra sin insats.
tredje republiken drivits från sin liga bibetydelse av partibeteck- Och för oss som veta vad vi post på detta sätt.
Naturligtvis ning.
Inte för att en partibeteck- vilja, vilken styrka skulle det i n - kan det med allt fog sägas, att han ning i och för sig är något skam- te vara att finna och möta varan- endast skördar frukterna av sina ligt.
Men detta stackars ord kan dra Ensamma förmå vi så utom- egna förehavanden - han har, så- litet, vi måste vara som förut framhållits, icke iaktta- behöva lösas från sina tyglar.
Och ordentligt git den pa partipolitiska iska neutralitet, detta är ett tillfälle, då även de många.
kvinnor borde komma med, som på sina - hi111 - - Vänstermajoriteten fullföljer emellertid sin seger så energiskt, att det inte kan råda något tvivel om att det finns fullt tillräckligt med kraft på den sidan.
Regim- förändringen genomföres obön- hörligen med långt större grund- lighet än någonsin väntats.
Det är inte nog med a t t Poincaré fått gå, själva hörnstenen för hans po- litik, president Millerand, har av- lägsnats.
Det vore underligt om inte detta också skulle betyda att en ganska grundlig omläggning av Frankrikes utrikespolitik är fö- restående.
Poincaré var envis och orubblig, men Herriot, som kom- mer efter honom, ger intryck a v att vara stark, och det är en egen- skap av helt annan innebörd.
fest, Om mobiliseringsklockorna började ringa,.
.
- - Vid Södra K. F. U, K:s Skola för husligt arbete as.
med i beräkningen, är det klart fördriv va nde kan leda till allehanda oberäkneliga konsekvenser och månghanda att presidentens ‘
Psykologisk litteratur.
D:r J.A.
Hadfield, än en fackpsykolog och läkare Psykologi och moral.
(Na- slulle kunnat ordna utefter så tur och Kultur.)
Psykoana- klara och uppredande linjer.
Han lysen, dess uppkomst, om- frossar inte i vidunderligheter, vandlingar och tillämpning.
utan h j ä l p e r sina läsare att själv- Del.
i och II, redigerade av rannsaka sin psykiska hälsa på ett Poul Bjerre.
(Natur klokt och sunt och målmedvetet sätt.
På samma gång han håller och Kultur.)
i sikte de brotträngningar och ata- vismer, som verka så klavbindan- de hos freudianerna, deminstrerar inför.
det rika undersökningsmate- han till fullo idealets livsbestäm- rial kriget tillförde dem, frappe- mande och omgestaltande betydel- ras man av hur praktiskt, kritiskt se för en varelses liv och hälsa.
och självständidigt de tillgodogjort Han framlägger utan skygglapppar sig den undersökningsmetod åt någondera hållet på ett lugnt Freud ut formade i psykoanalysen.
och klokt och praktiskt sätt de Under det att freudianerna i i i i - psykiska förloppen bakom våra skränkt mening låt it detta veten- skapens nya synglas envist be- speja den psykiska träskvegeta- tion.
som först väckte uppmärk- samheten, stå sådana f ö r f a t t a r e som t.ex. Rivers, Hadfield, Tans- ley, på ett helt annat sätt redo att fördomsfritt efter vad blick- i övrigt kan erbjuda den fältet som lärt sig bruka detta instru- ment - ett instrument lika för- färligt och skadligt i orätt hand soni en skarp brännsyra, som an- bringas att fräta på orätt ställe.
Det är förvisso av s t ö r a r bety- delse a t t söka fram ett utlopp för de träskartade förträngningsor- terna inom psyket eller muddra upp dess grumlade djup.
Men om detta blir huvudintresse för allt självforskande, då vållar förvisso denna ensidighet suggestioner till ondo och ej blott en upprensning till godo.
Möjligheternas oändli- ga värld skymmes bort för atavis- se krigsåren nödgat t i l l upp- märksammande av de inre för- loppen hos en vida mera typrik och mångskiftande skara patien- ter iiii dem, som i fredstid besto- do s i g med att gå till nervläka- som mernas.
Jag kom i detta sammanhang att erinra m i g ett utrop av R i c h a r d J e f f e r i e s (som i övrigt ingenting alls har med den här saken att s k a f f a).
Han hade en lugn och klar ii i i t t förgäves efterforskat en stjärnbild, tills han äntligen upp- täckte, att det var ett blad, som skymt den för honom.
» En kon- stellation kan då däljas av en kvist.
ett världsallt av ett löv! » På liknande sätt har den gene- tiska synpunkten, inspårad just mot alstringslivets elementäraste former och biformer, för Freud och hans e f t e r s ä g a r e fått skyla hela rymden av värden, ovärden och omdaningsmöjligheter i öv- rigt.
Att förneka och föraktfullt ne- gligera de primitiva sidorna av vårt väsen måste för visso hämna sig, såsom förakt på förhand all- tid måste hämma sig, det må se- dan rikta s i g mot psykoanalys el- ler teologi eller vad helst som den ene eller andre prisar sig stolt över a t t ignorera!
Och i en tid av försumpning har förvisso psyko- analysen ropat in ett världefullt memento.
Dock synes det som om dess fortsatta utveckling skulle vara löftesrikare än s j ä l v a den första stöt - och anstöt - som dyrkade upp nya lås åt den natur- vetenskapliga forskningen, utan a t t först fråga vad mänsklighe- PROGRAM vid Frisinnade Kvinnors Riks- förbunds Landsmöte i Katrineholm den 20-21 juni 1924 Lokal: Stora Hotellet.
Fredagen den 20 juni: Kl. 8,30 e.m. Samling.
» 9,15 Kl. Till välkomstfest med supé inbjudes Landsmötet av Södermanlands Länsförbund av Försinnade Kvinnor (promenaddräkt).
» Lördagen den 21juni: 10 f. ni.
Riksförbundets ordförande fröken Kerstin Hessel- gren öppnar mötet.
Val av sekreterare och justeringsman.
Meddelanden från Centralstyrelsemötet.
» 10,30 f.m. — 1,30 e.m.: Kvinnorna och de nya barnavårdslagarna, fröken Kerstin Hesselgren.
ren.)
Ibland gör d:r h a d f i e l d litet väl bekväma landgångar mellan olika åskådningssätt.
Och d ä r finns områden av själens liv, som han aldrig berör eller s o m ä r o av vida mera problematisk art, iiii författarens rediga, klara iaktta- gelseförmåga låter påskina.
Vil- ket inte hindrar boken från att på sitt område - mellanplanet, om jag så får säga vara en utmärkt god och praktisk vägvisare, som vi voro i stort behov av och som kan vara till gagn för alla, både uppfostrare och självuppfostrare, så mycket mer, som den också har stilistiska förtjänster, vilka göra boken lättläst, på samma gång som den iii.
vederhäftig, klok och rätt så humoristisk.
Om man utan tvekan kan anbe- falla Hadfields bok till lektyr för en större allmänhet, ä r det ej lika avgjort, att ett representativt ar- bete rörande psykoanalyser läm- nar ett fruktbärande studium — » » 1,30 2,30 Event.
Jordfrågan, fröken Elisabeth Tamm.
Lösdrivarlagen, advokat Eva Andén.
e. m.
Gemensam middag à kr.
3: —.
» VALEN OCH VI.
Erfarenheter från Danmark.
» II Finland, fru Ellen Hagen.
Situationen i Norge.
fröken Lulli Lous.
» » Sverige, doktor Ada Nilsson.
Diskussion.
5 » Mötets avslutning.
» 6 » Bilfärd till Fogelstad.
Samkväm.
(Obs.
prome- naddräkt och varma ytterkläder.)
» de ge material till värld framhåller med rätta ena fallet bakåtskådande, en gångbar väg mellan de stora religiösa genom- erfarenhets- och de utvecklingsstadier brottsmänniskornas i andra der studium.
icke att författaren själv anger en sådan målriktning.
Han slulle kanske snarast ställa sig i motsatsreaktion mot densam- ma.
Och dock är det en uppgift, som ä r högeligen av nöden!
Soiii redaktör av arbetet har Bjerre valt typiska och represen- fallet målställande.
De t krävs i tativa uppsatser a t t företräda de sanning att vida djupare iiii P f i s - skridar till den i hög grad viktiga respektive nyanserna.
För den ter intränga i själens problem, i n - undersökningen angående barna- som ej känner något av Freuds nan man k a n nå fram till ett syn- åren eller de sjukes missgestalta- utförligare arbeten med relaterade tetiskt utnyttjande av de olika de liv ».
Han talar - i sina tung- fall, blir möjligen hans korta dunkla satser synpunkterna.
Men det i i i inte rodda, ibland sammanfattande framställningar ytligheten hos P f i s t e r, som som en själshistoriker och filosof här något abstrakta.
F ö r den som och ej blott som en själsbiolog.
sörjade och teolog betraktad, som har förutsättningar för stu- utanför fackmannakretsar.
Soiii ett stycke vetenskapshistoria ä r utan snarare själva det trivsamt Och d ä r f ö r faller han här utan- diet av ett sådant sammelverk som Psykoanalysen, dokumente- psykoanalysens iiii tillryggalagda belåtna tonfallet, när han presen- för ramen!
Detsamma gäller på visst sätt rar sig samtiden på ett sätt som väg av största itresse.
Det är terar för oss vad han uppspårat, inte så utan, att man kommer att som nära nog gör det till en lisa också om Poul Bjerre.
Med » ra- manar till eftertanke.
Men jag men » mena I ' jag då psykoanalysen ömmar för alla dem, som utan ve- att komma ur hörhåll för honom jämföra Freud med Columbus, i det att den väg han trodde leda och råka i ii i Kinkels ovederhäf- i inskränkt bemärkelse.
T y hans tenskapshistoriskt eller eljest te- till Indien - ett stycke gammal tiga föredrag om religionens ur- psykosyntes innebär i själva ver- oretikskt intresse, söker sig t i l l ar- värld — i s j ä l v a verket befanns sprung och psykologiska grund- ket - för att ta upp liknelsen betets första del - i tanke a t t få ha öppnat farleden till något helt valar.
(N ä r jag fäller detta omdö- nyss - a t t de nya » s j ö f a r a r n a till läkedom till sin s j ä l.
Ty det ä r annat, till en ny värld med aldrig me, tänker jag mindre pil hans Indien » ha sett nytt land s t i g a ur sannerligen inte all brännsyra, anade möjligheter.
V i få också tro om faderskapets betydelse - havet.
Utan att vara fackman på som » s v i d e r gott »!
Emilia Fogelklou.
- utan kommentarer - till hvs den rymmer med alla förgrovan- området, är det svårt att ur rent en hel del kartor och sjö- de överdrifter och godtyckliga vetenskapliga synpunkter värde- sätta hans insats av nytt.
Men kort, soni lära oss något om sammanställningar ett stänk av mänsklighetens långsamma ar- sanning —, utan dess mera på hans inlägg iii.
ej blott - och ej Kvinnan och kyrkan.
främst - ett inlägg i en veten- betssätt genom ensidigheter och hans tal om [inom religionsveten- Under mötesförhandlingarna i Häl- misstag.
Men särskilt första skapen] » numera fullständigt be- skaplig specialfråga.
Det ä r en singfors hölls i en diskussion ett upp- delen är dock ett sådant ma- visade » saker av mer iiii tvivelak- diktare och människa, som efter märksammat och gediget; införande av åratals allvarlig fackmanna- en äldre lärarinna från en landsförsam- gasin för vidriga atavismer, att t i g art.) Högre och renare blir luften, granskning och värdering av den ling.
man bör ha ganska mycket vaccin Då hon slutat och stigit ned från ta- framstöten, med när vi i arbetets andra del få psykoanalytiska av vetebskapligt betraktelsesätt larstolen oniniimnile några finländskor nödans rätt befriad sträcker sig för en av de svenska åhörarna att det- för att vara någorlunda immun börja röra oss i ett annat klimat emot den vämjelse de frambe- än träskregionernas — h ä r få vi framåt och böjer undan grenar, ta var den första kvinna som i Finland nämligen en del av de mest repre- vilka skymt stjärnorna, skymt för- predikat i en kyrka.
Att något sådant svärja.
fått ske vittnade ju om kyrklig högsint- Med all påtaglig ensidighet, gäl- sentativa inläggen från dem som nyelsens möjligheter för dödens het i äkta kristlig anda och svenskan ler detta dock icke egentligen de efter a t t ha passerat Freud och och förstelningens (som ju bara skyndade sig a t t yttra något i den rikt- uppsatser, i vilka banbrytaren lärt av honom redan äro stadda är det ena ledet i själens r y t m).
I ningen.
Men saken låg inte alldeles Och dock, hur vad mån Bjerres achema av död så, vad alla parter beträffar.
Förhål- s j ä l v är representerad - därtill på väg vidare.
medvetna andar haft att meddela äro Freuds framställningar burna stark ä r ej bundenheten av mästa- och förnyelse, med rymd såväl för landet var a t t prästen blivit sjuk eller om sina erfarenheter i själens av ett a l l t f ö r klart och svalt ve- ren i själva de föredrag, som makaniseringens och sönderfallets hindrad och inte fått någon i sitt ställe hålla predikan.
Församlingen an- rymd.
företeelser som för att analyserbara ett första lösgörande!
tenskapligt allvar.
Medvetandet beteckna höll då, att deras lärarinna, som var all- som representant för denna att Jung redan övergivit det dog- L ä n k a r n a ha blivit längre, man livsmöjligheternas evigt nya och mänt värderad, som talade väl och gav kan avlägsna s i g från utgångs- överraskande arbete, kan komma god undervisning, skulle få predika, fortsatta utveckling, med lösgö- matiskt bizarra i den ståndpunkt rande från den första ensidighe- hans uppsats här företräder, gör punkten; och ändå ä r det som om att verka vetenskapligt befruktan- hellre än att det inte skulle bli någon alls.
Prästen biföll deras be- väl ock, att man rätt tålmo- bojan satt kvar på samma ställe.
de, därom är väl för tidigt att gudstjänst ten vill jag fästa uppmärksamhe- gäran, det hela gick väl och åhörarna ten på J.
A .. Hadfields bok, digt arbetar för att nå i n Jag tänker särsk i I t på Adlers döma.
Men hans synpunkter på voro nöjda.
Men biskop och domkapi- H o s drömlivet och hans klarläggande i tel hade tydligen sett saken på annat verklighetsgrandet bakom Dröm och drömtydning.
Psykologi och moral.
Den i i i i or- till dets bästa mening populär.
Den alla de groteska och förstö- Mæder är lösgörandet vida märk- helt nytt sammanhang av de sätt, ty församlingens pastor.
som givit omedvetna krafternas universiella tillåtelsen, blev suspenderad på några barare.
rande teoretiska maskerna.
Men v ä d j a r t i l l vårt mänskliga, ej blott a r t, innebär myc- månader.
Det är alltså endast när för- Soiii en fullständig friiiiiiing (ej individuella) fackmänskliga, intresse och rym- vad som gör Pfisters habilitet så samlingen inte vill höra en kvinnlig uppslag.
Jag präst, som det outhärdlig iii.
bland annat hans framträder James Putman i sitt ket betydelsefulla mer en mångfald förstahandsob- ömmas för självbestäm- servationer och fruktbara sam- ogenerade hopställande av Freud föredrag om filosofiens betydelse tror för min del, att dessa uppslag manderättens okränkbarhet!
manställningar, som ingen annan och evangeliet i samma t a g, utan för psykoanalysens vidare utveck- bära på något som äntligen kun- -
Ett sympa tiutta lande för Elisabeth Tamm.
AN MÄRKN I N GAR nor Undertecknade, i Lindome, uttala frisinnade härmed kvin- sin varmaste sympati för fröken Eli- sabeth Tamms av djup ansvars- känsla och ärlighet kännetecknade anförande i ri ksdagens försvars- debatt den 24 m a j Vi anse, att vi icke ha råd att förlora denna kraft i vår representation varför vi AV •K•J Övermänskan.
.
En treåring dansade mitt på en tande i sin hjärna de idéer om in- hoppas, att frisinnade kvinnor i fröken Tamms valkrets trygga stor förbjuden gräsplan i Humle- trång och åverkan som i ord och gården.
Hans sjungande röda pantomin hade bibragts honom.
hennes återval, därmed betygande kappa lyste som en liten eldprick Ånger och missmod var honom s i t t verkliga frisinne.
2 juni 1924.
Lindome, Halland, i det vida gröna, och sällan har en fjärran, han var bara starkt lagvidrighet så ovedersägligt rätt- fängslad av ämnet.
Stora är på Rut Adler, Josefina Andersson, det hela taget roliga, de hittar på färdigat sig själv.
Blenda Bergqvist, Alma Martins- Det var för resten ingen solo- så mycket konstigt som det är son, Ada Ohlsson, Elsa Gustavs- dans på måfå, den hade en moi- nöjsamt att fundera över.
.
.
son, Olga Hellgren, Valborg Ohls- Och plötsligt slet han sig, böjde tié och ett praktiskt syfte.
Fram- son, Astrid Sjögren, för den röda kappan hoppade en sig ner, sköt in den lilla trähäst Gertrud G ru be.
stor svart sagofågel, tung och lite han höll i sin hand på en ståltråds- duven men dock besynnerligt svårs spärrad gräsvall och frågade med att hugga fatt i för närmare be- en snedblick uppåt bonnen: » Får Ständigt visste den att Grålle gå in här? » lägga en handsbredds avstånd Den vidare utvecklingen är för- mellan sig och fem små fingrar lorad för hävderna, ty den betrak- grepp.
Det var ytter- tare som dittills med alla sina ytt- färdiga ligt spännande.
Poliskonstapeln re och inre ögon hade tillägnat sig på sandgången vid paradisets varje moment av dramat hastade rand bar svärdet förgäves: en di- nu från skådeplatsen för att be- kanskap.
till sig föreställning siggick något som om skulle att här beivras för- vara ligt fina som gäckeri slutintryck den unge det outsäg- huvud- motverkades med framgång av ett aktören hade förstått att inlägga trollbundet intresse för den¨ under- i leende och tonfall.
Detta hände för en hel del år se- bara Då scenen.
skedde något oerhört.
På dan och skulle inte gjort sig breda vingar lyfte sig den väldiga lyckat i denna säsong då den in- fågeln rakt upp i luften och blev fantila modefärgen är giftgrönt.
borta i en trädkronas yviga hägn.
Men barn förblir lika s ev ärda och Den röda kappan ryggrade, nära förbluffande i alla kulörer.
att stupa baklänges av häpnad Det finns många anledningar och förfäran och ävenledes befo- att önska sig förskonad från dessa gad harm över en lekkamrats illo- överväld igande väsen i sitt dag- jala beteende.
Vem anade att liga liv, och en av dem, sällan upp- den där kunde flyga!
märksammad, är likartad med det försvinnande skäl som förbjuder varje klok per- Men, kråkans väckte konstapeln till dåd.
Svind- son att inrätta sitt hem på Söders lande snabbt gick det: en bonne, höjder.
Ögonfägnad så oavlåtligt uppkörd av lagens arm från den skiftande och alltid bedårande är soffa där hon, hade hängivit sig döden för arbete, tankefrihet och åt drömmar eller sällskapsliv, sågs individuellt liv.
Därav det säll- ila som en vindkåre över gräset samma förhållandet att vuxna som och tillbaka med den eldröda kap- jämt umgås med småbarn gärna pan i sin famn.
tar sig något förfäade ut i stället Tydligen fanns ingen trevnad för att röja den strålande livssteg- mer för henne i polisens grann- ring som man kunde vänta sig skap, och avtåget ur parken an- alstrad av ett lekamligen och and- träddes.
Den späde förbrytaren ligen så vitalt sällskap.
tultade tyst och tankfull, förarbe- Nej med barn skall man inte försöka umgås om man strävar att bevara ett sken av självaktning.
De är för högtstående varelser, våra rika och förnäma släktingar vi inte bör tränga oss på.
De så är konstnärer och genier alla, de är Internationella Kvinnoförbundets för fred och frihet kongress i Washington.
Brev från Matilda Widegren.
medlemmar ha huvudsakligen bestått i eftermid- Kongressens kommit frfin 33 olika länder.
Alla dagstébjudningar till kvinnoföre- fem världsdelarna ha varit repre- ningar.
De mest uppskattade ha varit de, som haft form av gar- senterade.
Sammanträdena ha ägt rum på denparties.
Kongressens samtliga medlem- Washington Hotell, där även alla den amerikanska sektionens gäs- mar mottogs i Vita Huset av För- enta staternas president, soin ska- ter haft sin bostad.
De båda första dagarna uppto- kade hand med var enda medlem huvudsakligen av rapporter och alla s. k. visitors, som även gos från de nationella föreningarna blevo mottagna.
Den del av pres- och de speciella kommittéerna.
sen, och denna är ingalunda den Många av de senare voro synnerli- niinstii, soin förespått att detta gen intressanta och ha lagts till aldrig skulle kunna äga rum, kom grund för framtida arbete.
därmed på skam.
E n tidning, Fredsmissionskommittén för som icke vill ge med sig, omtalar vars treårsarbete undertecknad nu, ritt det icke var president Coo- avgav rapport, har fått ökat verk- lidge själv utan någon ämbets- samhetsområde och ökad arbets- man, som han givit detta i upp- kraft.
Särskilt märkes, att arbete drag.
Detta som ett litet bevis skall inriktas på förhållandet mel- på huru en del amerikanska tid- lan Förenta staterna och Mexiko.
ningsmän handskas med sannin- Kongressens huvudämne h a r som förut nämnts, varit en Ny in- Efter kongressen avresa de tju- ternationell ordning.
Utredningar gufem delegerade, som utgöra den i frågan ha framlagts av bl.
a. s. k.
» Pax special » till Chicago.
franska, engelska, ungerska och Under resan, som kommer att va- australiska sektionerna.
Dessa ra en vecka, komma uppehåll att » cahiers » skola cirkulera för att göras på en mängd orter, där fö- studeras och i tillämpliga delar redrag annonserats och festligt läggas till grund för arbetet.
mottagande förberetts, Som så- En högtidlig stund ägnades åt väl d:r Sahlbom som underteck- minnet av under de senaste åren nad medfölja, kommer att till Sve- bortgångna personer, som verkat rige sändas underrättelser från för en ny internat tionell ordning.
denna i sitt slag enastående freds- Korta minnestal höllos över Al- turné.
bert Gobat, prelat Giesswein, Ber- tha v. Suttner m. fl.
Fru Tybjerg, Danmark, höll ett varmt och myc- ket uppskattat anförande om Wil- son.
I detta sammanhang kan nämnas d:r Naima Sahlboms över- lämnande a r Fredrika Bremers » Förslag till ett fredsförbund » sammanställt med » I dag är dröm- men en levande verklighet ».
Vid ett annat tillfälle framför- de d d:r Sahlbom synnerligen upp- skrattade Iiiiisningnr från Ellen Key, Selma Lagerlöf, ärkebiskop Söderblom och borgmästare Lind- slänger omkring sig avgrunds- djupa ord som gör yrkesfilosofer förtvivlade, de vet allt vad vi har glömt och deras satiriska blick på vår vandel, våra inrättningar och förordningar kan helt enkelt inte uthärdas.
De personer som är an- ställda t ill deras uppassning, så- som föräldrar, sköterskor och kin- dergartenlärarinnor, bör inte av lett; ^ privilegium låta sig förledas att anta familjära fasoner,¨ och de utomstående äger att på vördnads- full distans ägna dem en diskret beundran, en kärlek av det rena slag som i Kants estetik benäm- nes ointresserat väl lirlin^.
Som hagen.
andra mästerverk bär de den osyn- Den sällskapliga samvaron liga påskriften: Se men inte röra.
senhet Till deras hör även förkrossande det fulländade överläg- att de är förgängliga som äppelblom och vildrosor.
De fyl- ler sex år och faller t ill marken, och så kan de vuxna fraternisera med dem på sin egen låga nivå.
draget -- --- I har Som lärarinnor för småbarn och som mors hjälpreda i hem med större och mindre barn lämpa sig synnerligen Måttliga ningen, sömnad och matlagning samt barnpsykologi och uppfostringslära.
pretentioner.
Närmare upplysningar lämnas genom Föreståndarinnan vid Uppsala Enskilda Läroverk, Fröken Carola Eneroth, adr.
Uppsala.
Ett annat exempel.
Tillsamman eller i utrikesministerhotellet för med två engelska journalister re- iitt få ett politiskt vapen mot so- ste jag till Speyer, Pfalz huvud- cialdemokraterna.
Det låter för- stad, för att besöka de tyska och färligt, men det ä r inte värre än de franska myndigheterna.
i pfal- vad man från andra sidan säger ziska regeringens residens visade om general de Metz, det är alltså oss den ställföreträdande presi- sådana saker som man kan säga II.
denten vilken förödelsens styggel- om landets högsta myndigheter som separatisterna anställt un- utan a t t det väcker särdeles upp- sin regeringstid.
Möblerna seende.
Allting är tänkbart under de voro sönderslagna, skåpen upp- ett rökfritt krig.
Den har inte lärt Detta hände nyligen i Pfalz: stormtrupp av sju herrar ur cen- brutna, dokumentsamlingarna för- sig att läsa innantill ens den enk- Några av delägarna i ett tidnings- trum, återerövrade tidningen åt störda, lädret bortskuret från laste skrift i händelserna bok, som företag ansågo att redaktören för- centrum och körde ut borgmästa- soffor och stolar o. s. v. Hela re- kan säga iitt i Pfalz råder normala de centrumpolitik i stället för att ren.
.
sidenset måste decinficeras och förhållanden, och där händer in- han bort redligen kämpa för deut- Jag berättar denna lilla histo- reparareras från ovan till nedan genting intressant.
sche Volkspartei.
Till dem hörde ria, därför att den är så beteck- vid detta regeringsskifte.
Ett Folkfantasien utser alltid åt sig borgmästaren i den stad, där tid- nande för tillståndet i en efter- värre betyg kunde ej ges den av favorithelgon.
De ha också favo- ningen utgives.
Denne borgmästa- krigstid och i ett land, där militär general de Metz erkända separa- ritdjävlar, som symbolisera en re tog med sig två likasinnade och civil myndighet skola dela tistregeringen.
Vi gingo över ga- förhatlig riktning eller politik.
vänner, gick upp på redaktionen makten.
Man liar förlorat sinnet tan till franska regeringen och be- General de Metz är en av dem.
t n tidig morgon, lade a v redaktö- för vilka medel, som äro tillåtliga rättade för general de Metz adju- Han är åtminstone för de utvisade rens uppsatta ledare, förvägrade och tillbörliga, inom ett rättssam- tant vad vi sett.
pfalzarna vad Trotski och Lenin honom tillträde till lokalerna, då hälles ram, och därmed vacklar Åh, sade han.
Det ha de gjort varit for det borgerliga Europa.
han kom, och satte sig själv vid hela detta samhälle, som endast efteråt.
Detta är ungefär som om Wilson och Poincaré för det be- hans skrivbord.
Därifrån ledde kan uppehållas, d å flertalet själv- man skulle anklaga excellensen segrade och Stinnes och den en- han två dagar tidningens politik i fallet underordna sig under de Trygger för att vid regeringsskif- gelske ambassadören i Berlin för folkpartiets anda.
På tredje da- regler för uppförande, som så tet ha simulerat inbrott och an- fransmännen.
I deras gestaltska- ställt förstörelse vid Myntgatan pande fantasi är denne man blod- gen kom redaktören igen med en småningom blivit till lag.
ELIN WÄGNER.
besudlad, det gör därför ett visst intryck, man kan inte hjälpa det, att finna honom så ytterligt pryd- lig och välskött, nypressad och korrekt.
Han är en liten svart man med en linjeren hökprofil.
Framifrån får hans ansikte ett mera obestämt intryck:,, är han klok eller bara slug?
H a r han in- te i sitt eget humör, en fiende, som överrumplar och övermannar ho- nom ibland?
Vårt besök gav en viss möjlig- het att, pröva hans humör, ty det måste outsägligt reta en sådan hög herre att under de hövligaste om- skrivningnr bli korsförhörd angå- ende sin politik i Pfalz.
- H u r är det, min general, har ni inte använt er av tyska skojare och fosterlandsförrädare för att bereda vägen, p å vilken ni skall nå ert mål att lösslita Pfalz från Tyska riket?
Understöder ni dem icke ännu?
Övar ni mannamån.
Håller ni ert givna ord?
Straffar ni icke trohet mot tyska riket?
Varför tillåter ni icke de utvisade att komma igen?
G rä n S l a n det S ö d e ' General Metz.
I I se der väl unga flickor, som genomgått handledning av något större i Uppsala.
Deras utbildning omfattar späd-
Teolog men inte präst.
Resolutioner vid Helsingfors5 kongressen.
E n optimist.
I det hälsningstal J a n e Addams och hungersnöd ville säga, skulle riktade till den internationella finna att deras ord gåvo resonans kvinnokongressen för Fred och över hela Amerika, I kyrkorna, Frihet vid dess högtidliga öpp- vid universiteten, i städerna och nande i Washington Yttrade hon på landsbygden h a r det äntligen sig hoppfullt om den nuvarande uppstått ett oåterkalleligt krav på situationen, t y i trots av det kaos att.
krig måste omöjliggöras och och de olyckor, vilka råda i vissa ritt Förenta staterna skall fullföl- delar av världen, så skymtar nian ja detta mål.
dock ett och annat försök a t t för- Till slut nämnde miss Ad- verkliga en ny internationell ord- dams att hennes f a r varit en ning.
Österrike har frivilligt av- mycket god vän till Abraham stått en del no det ungerska land- Lincoln och han hade alltid upp- område som det fick sig tillerkänt fostrat sinn barn i den fasta tron i Versaillesfreden.
I Holland har att Lincolns godhet, tolerans och förslaget om en utökning av flot- förståelse, även gent emot dem tan väckt ett allmänt motstånd vilka officiellt voro hans fiender, och den brittiska regeringen h a r representerade det högsta idealet.
beslutat a t t uppge planen på en Hon ville därför öppna kongr w- flottstation i S i n g a p o r.
Gandhi sen med Lincolns egna ord: » Hys har visat att en nationell rörelse icke hat till någon.
Öva barmhär- kan utbredas, icke genom den råa tighet mot alla.
Var stark i rätt- styrkan, utan genom inre moralisk färdigheten och låt oss sträva ef- kraft och självuppoffring och ter att uppnå en rättvis och var- konferensen i Washington för aktig fred såväl bland oss själva minskning il^, flottsäsendet ledde som bland alla andra nationer. » Äktenskapslagstiftningen i de nordiska att, genom Nationernas förbund eller på annat sitt, som må befinnas lämpligt, Iänderna.
Kongressen anser det oundgängligt: frågan om gift kvinnas nationalitet upp- tages till internationell behandling:.
i I) att en reform av den förildrade syfte a t t giva åt denna fråga en i möj- äktenskapslagstiftningen med det sna- ligaste mån enhetlig Iösning.
raste bör fås t i l l stånd i alla de av kon- gressen representerade nordiska länder-, na, där densamma ännu icke är genom- Kvinnors utbildning till självförvärv.
förd: För åstadkommande a v en mera I.
2) att den nya genom- gående bör byggas på principen om målmedveten utbildning av kvinnor till makarnas riittsliga likställighet; samt självförvärv, borde resp. kvinnosam- 3) a t t denna lagstiftning, för främ- manslutningar vidtaga åtgärder, gående jande av en likartad rättsutveckling i ut på: de nordiska länderna.
bör, så vitt möj- a) a t t få skolundervisningen såväl ligt, i huvuddrag ansluta sig till de i den lägre som den högre kombinerad Sverige genomförda reformerna av år med yrkesrådgivningen; Den bästa examen som hittills av- 1915 och 1920 samt tillgdogöra sig den b) att förmedels instruktiva före- därstädes Kongressen vunna uppmanar erfarenheten.
kvinnorna i de drag, filmförevisningar, statistiska fram- lagts å teol. fakulteten vid Lunds uni- nordiska Iänderna att enit och ener- ställningar och event.
utställningar de- versitet avlades i år, då fru Ester Lutte- man den 3 O maj tog teologie kandidat- giskt verka för nåendet a v detta mål.
monstrera de olika kvinnoyrkena; c) att utgiva och sprida broschyrer examen med högsta betyg i samtliga 7 och andra sammanställningar.
belysan- i Härnösand de förutbildning.
personliga förutsätt- Kvinnors tillträde till prästämbetet.
Samhället bör fullt tillgodogöra sig ningar, förvärvas- och avancemangsmöj- i s olan tog studentexamen vid Åhlinska i Stockholm 1006, studerade na- den insats kvinnorna visat sie mäktiga ligheter samt tillgång och efterfrågan vid inom resp. kvinnoyrken: samt 1-10. på det religiösa området, d) att inrätta speciella yrkesrådgiv- Lutteman.
sedermera I: e sekr i Svenska ' t i l l praktiska resultat.
J a p a n e r n a och då inga grundade skäl förefin- nas för a t t vägra kvinnorna tillträde till ningsbyråer, eventuellt kombinerade kyrkans diakonistyrelse.
Under nå- ha dragit sig t tillbaka från Shan- med förmedling av arbets- och lärlings- gra år reste fru Lutteman för Vita tung, fredsrörelsens idé har bli- prästämbete anser kongressen.
att förefintliga hinder i detta hänse- platser.
Bandet, ägnade sig i t ungdomsverksam- vit alltmera utbredd i kyrkliga och tillströmningen av kvinnor het i Västerås stift samt å t åtskilliga ende höra avlägsnas så att kvinnor må 2.
Då kretsar No More få rätt att såsom sin livsuppgift verka till många yrken är alltför stor, borde andra kyrkliga uppgifter i diakonisty- teologiska War-rörelsen sprides och hastigt f rån i prästens kall.
nya arbetsfält och förvärvsmöjligheter relsens E ter tjänst.
pastor Luttermans död återkom land till land.
Vidare påpekade anvisas åt kvinnorna.
Med hänsyn här- fru Lutteman på hösten 1920 till Lund miss Addams de fredsresolutioner, Gift kvinnas nationalitet.
till borde: och avlade där teol.-fil.
examen i maj vilka avfattades på den interna- a) detaljerade förslag till nya ar- 1920, fil.
kand. i dec.
1921 och fortsatte Ingående av äktenskap må ej inver- ka på kvinnans nationalitet utan hennes betsområden, lämpade för kvinnor upp- sedan på teol kand. med ovannämnda tionella pedagogiska San Francisco 1923, kongressen samt presi- i göras och spridas inom kvinnokretsar; vackra reultat.
egen vilja.
Den I juni började fru Lutteman dent Coolidgés nyligen avgivna b) av stat och kommun understödda Gift person må i naturalisationshänse- a t t han planerar en ende bredas lättnader i och för för- kurser anordnas för utbildande av kvin- lärarverksamhet vid Svenska kyrkans förklaring nor speciellt till sådana nya yrken; samt lekmannaskola i Sigtuna.
Det är dock världskonferens för ytterligare in- värv av makes medborgarskap.
c) stipendier anslås för unga kvinnor att hoppas att fru Lutteman därmed in- Gift kvinna må självständigt kunna naturaliseras och barn under hennes med speciella anlag för något visst yrke.
te skall helt ta avstånd från fortsatta makt skränkning av staternas interna- vapen- jämte gemensamma studier.
vårdnad må följa henne.
Till slut må det i detta sammanhang tionella lagar.
Kongressen uttalar den önskan att: tillåtas en enkel reflexion med anledning Miss Addams sade sig icke höra Regeringarna ville taga initiativ till Husmoderarbetets nationalekonomiska betydelse.
frågan till dem, vilka anse a t t fasthållan- I betraktande av husmoderarbetets prästbristens tid tillåtas årligen ett stör- d e t vid internationella ideal min- lagstiftningen I Fru Lutteman är född 1888, turvetenskap Lunds universitet 1908.
.
.
om kvinnliga präster.
I denna -- Möt e s p l ats en.
ÖSTERGÖTLANDS LÄNSFÖR- BUND.
På initiativ av Norrköpings förening av Frisinnade Kvinnors Riksförbund anordnades i Krokek måndagen den 2 juni ett politiskt fördrag över ämnet » Kvinnorna och samhället » av fru Eva Hanzén.
Mötet, som var synnerligen väl förberett genom affischer, inbjud- ningskort och muntlig agitation, var väl besökt, och sedan de närvarande veder- kvickt sig med kaffe vid ett välförsett kaffebord.
bildades Krokeks frisinnade kvinnoklubb, vars ordförande blev fru Maria Wahlman, General de Metz har ordet i sin a t t P f a l z i händelse A V ett n y t t med det faktum, a t t 20.000 pfal- över a t t lin Ludendorff och Hitler vi besökte honom hade en separa- makt.
H a n talar i mjuka perio- krig mellan Tyskland och F r a n k - zare reste sig och gingo i lands- på andra sidan Rhen.
De hade tistisk i en liten ort, der, mycket åskådligt ibland, myc- rike skall bli krigsskådeplats och flykt hellre ä n lyda fransmännen?
så när spelat honom Pfalz i hän- Münchweiler, blivit sårad av en ket klart ibland, han svarar icke vilja därför lös från Tyskland.
Det förklarar icke generalen, derna - d e t lyckades icke denna obekant attentator.
alltid på tal, men vi måste hålla Denna tankegång, som general han blott framställer det som om gång, därför a t t h a n gick för Där ser ni, utropade genera- honom räkning för a t t h a n gör s i g de Mrtz angav vara pfalzarens, är motsatsen icke vore mellan honom bryskt fram, men d e t kan gå nä- len.
ii,.
mördas fortfarande i besvär att hålla oss ett timslångt orimlig, för så vitt det endast är och pfalzaren utan mellan pfalza- sta gång.
Pfalz av baverska utskickade.
Det föredrag över sin politik Och för- fråga om ett f r i t t Pfalz, vilket han ren och banditerna från högra Det t ä m m e r nämligen fullkom- ä r heller icke denna gång en pfal- hållandena i Pfalz.
p å s t å r, t y vad skulle säkra e t t f r i t t Rhenstranden, dessa mördare, som ligt, när grneralen säger, a t t pfal- zare, jag känner de där banden Vad som intresserar ä r mindre Pfalz från att bli krigsskådeplats?
begått alla våldsdåd i Pfalz.
ziska socialdemokraterna, som vo- och deras sätt a t t arbeta.
Det ä r hans uppfattning av sig själv än Den blir antaglig, ifall d e t gäl- Det egendomliga händer här att ro illa berörda a v Bayerns separa- alltid detsamma: en man kommer hans uppfattning av pfalzaren ler e t t franskt Pfalz, ty Pfalz som general de Metz bestämt fritar tion och Hakenkreuz politik, i hös- i bil, skjuter och ger sig av.
För och av tysken pil högra Rhensi- tillhörde d e n f r a n s k a militära en- pfaIzbefolkningen för brott, som tas önskade komma loss från Bay- vånar det er, om vi är mer pli de dan.
De skulle enligt honom va- heten skulle antagligen bli franskt de själva envisas a t t ta på sig.
ern.
Däremot förtiger han, a t t de mördades sida än på mördarnas?
ra väsensskilda ä n d a iii i grun- bakomland, medan kriget ginge Själv hade jag dock hört t. ex. önskade ansluta Pfalz direkt till Vi vet inte vad n i tycker i ert en- den.
Iöst på högra Rhenstranden.
Där- flera pirmasensare bedyra, att sta- Tyska riket.
Hade generalen n ö j t gelska hjärta, vände han sig till Pfalzaren är f r a m f ö r allt en för v a r det ingen annan möjlighet dens innevånare själva i ett plöts- sig därmed, vore kanske Pfalz nu slut till den engelska kollega, som fredlig man som f r u k t a r krig.
för general de Metz a t t klara den- ligt raseri begått separatistmor- löst f r å n Bayern.
Men h a n ville lett korsförhöret, men ni borde be- Han viii arbeta och vara i ro, leva n a passus än a t t t a den mycket den.
begagna tillfället att.
skapa e t t helt tänka, a t t de förbereder ett nytt drägligt.
K a n h a n nå dessa ö n s k e - fort och i samma andedrag gå Man h a r anledning konstatera och hållet, d. v. s. från Tyskland krig, och då gäller det inte bara mål inom det nuvarande tyska ri- över till något annat.
vilka tjänster nationalisterna i al- fritt Pfalz.
Därtill lånade sig ic- oss utan även er och hela den eu- kets ram, ser h a n d e t helst.
Var- Men hans ord kunna förtjäna la länder bereda varandra.
Luden- ke andra än h r r Heinz, Blei och ropeiska kulturen.
om icke, då söker h a n nå dem att man upprepar dem något lång- d o r f f, Hitler och Tirpitz äro sä- Schwab, som sedan gränslöst När vi kommo ut, vände sig utanför tyska riket.
Skulle den sammare.
Om generalen h a r rätt, kert innerst inne tacksamma mot komprometterade general de Metz den engelske journalisten om, kas- nuvarande förbättringen av d e t då lir pfalzeren intet mer ä n en general de Metz för de argument (&amp; hans politiska skapelse.
tade en blick upp mot den elegan- ekonomiska läget a v l ö s a s av en n y konjunkturmänniska, utan rygg- mot franska politiken han så rik- I denna rätt bekymmersamma ta villa, som bebos av general d e nödtid, liknande den i höstas, då rad, frihetsbehov eller känsla a r ligt ger dem.
Och det ä r inte belägenhet gör generalen vad han Metz och sade: E t t n y t t k r i g?
får separatismen n y fart.
sammanhang med sitt folk.
tvekan om a t t inte den franske kan av de hämndeakter, som övas Mycket möjligt, men t u l ’ as voulu, De som tänka politiskt frukta Men hur hänger d e t t a samman generalen å sin sida är l y c k l i g mot separatisterna.
Samma dag, George Dandin.
Elin Wägner.
ju borgmästare —
— Ä ’ Bengt ute å går?
började mor samtalet.
- Jomen, d i happa sej Sa, att j a kom te gå dähär hållet, å då tänkte j a ’ som så att j a ’ kunne gå inom å tala ve mäster om d i därna stövlarna som be- hövde förskos.
- Dom har du Sa titt talt om, att di borde va utslitna ve dähär laget, snäste skomakaren.
som e j tilltalades av utsikten att få Bengt till måg - en karl som är så snål att han aldrig bju- der på en ordentlig sup!
S e j tack, bätt- re man kunde hans vackra Tilda få.
- E n får la tänka sig för.
när dä gäller utgefter, menade Bengt och sneg- lade åt Tilda.
Denna satt och såg ut genom fön- stret och låtsade vara upptagen av fa- miljens höna som sprätte ute på sop- högen, måleriskt placerad mellan fön- stret och grinden till trädgårdstäppan.
- D ä har Bengt Sa rätt i, sa mor, » den som spar han har. » - J a, hade j a ’ inte tatt vara på mitt, Sa hade j a ’ inte vatt den karl j a ’ ä ’.
Såå, nå r a ä du för skrällkarl då?
frågade skomakaren försmädligt.
Men ironi var bortkastad vara på Bengt.
Med stolt värdighet svarade han: Jo, dä kan j a ’ la si dej, skoma- kare Kils.
äss du vill vetat.
J a har sju- hundrafemti utlånta på reverser d två- hundratrettifyra på sparbanken.
Så har j a säng mä fjärdyna å stecketäcke å lakan, soffa å vråaskåp, kokekärl å postelinsfat i gångklä ’ r som en herre- karl, båd ’ te hälj å söcken.
. &amp; den däga som får meg behöver inte gefta sig te fatti ’ dom A ilänne - likare karl kan hon få leta eftter.
Han såg på Tilda for att utröna ver- kan av sina ord.
Kanske leendet på läpparna och glimten i ögat voro goda tecken.
- D ä va jädran va du ä för en karl!
hånade skomakaren, - Gå ut i köket, Tilda, och surra upp en kaffetår, sa mor, vars sinne all- tid veknade vid åhörandet av Bengts meritlista.
- Va sir du.
skomakare, tog Bengt till orda, när Tilda lämnat rummet, vell du ge meg din doter till äkta hustru att älska henne i nöd och lust?
Du är galen Bengt.
Besinna att du är mer än dubbelt så gammal som tösen.
Hon är bara nitton år och du är snart femti.
- D ä ä la Sa mö ’ t bättre, när temin- stingen endera parten har vett.
Äkten- skapet ii ingen lekstuga mä dans å hams utan som d i står i vigselcerkeläret, av Gud själv steftat till samhällens be- stånd och till förenade makars inbördes hjälp.
att lätta livets bördor.
mildra mötande bekömmer och genom en sorg- fällig oppfostran bereda efterkomman- des sällhet.
läste Bengt med salvelse.
Å töcker du inte, att dä behövs ålder å förstånd te di.
å inte bara ongdom och stollafåror?
- Bengt har så rätt, så rätt!
Svär- modern in spe gungade fram och åter med kroppen och torkade sig i ögonen med förklädet.
- De ’ behövs vesst ål- der och visdom i dä ståndet.
— Här kommer tösen mä kaffet låt oss höra vad hon säjer.
Hör du Tilda.
vill du hava denne Bengt Johan Kristoffersson mä fjärdyna, reverser, vråaskåp å postelinsfat till din äkta make och älska honom i nöd och lust?
mässade skomakaren, - Hi-hi-hi, fnittrade Tilda, satte kaffebrickan ifrån sig och neg för Bengt.
- Tacka som frågar, men den gos- sen jag ska ha får nog se ut på ett an- nat sätt.
- Bengt ska hålla sie framme hos Märta i Sjötorp i stället.
Hon sät- ter nog värde på grunkerna, hon.
Märta i Sjötorp var en gammal änka känd för sin girighet.
- F y skammen er, Tilda å Anners, förebrådde mor.
- Sitt fram te bords, Bengt, å håll te godo mä en kopp varmt.
- Tack som byr, men inte skulle j a komma te köstnad å besvär nu igen, krusade den avvisade friaren.
Korgen hade icke rubbat hans över- lägsna lugn.
Ride doppkoppen och slät- koppen tycktes smaka förträffligt, och då mäster som balsam på skämtet bjöd på » gök », sades heller icke nej.
Det var just det värsta med karlen.
mente sko- makaren, att han aldrig sa nej när nå- got bjöds.
men själv spenderade han al- drig en droppe starkt varken på mark- nan eller hemma hos sig.
S ä r kaffekitteln var tömd och man språkat litet om väder och vind.
reste sig Bengt för att taga avsked med föl- jande harang: - Tack för meg.
för all fägnad, köst- nad å besvär!
Tänken på dä andra, för likare karl fån I leta ätter - sanna mina or ’.
Sedan Bengt stängt dörren efter sig, öppnade han den åter och sade: - Om dädär stövlarna som skulle förskos, får vi tals ve nästa gång.
Skrat- tet inifrån låtsades han e j hora.
I två år upprepades frieriet varje söndag med samma resultat.
Tilda var lika obeveklig och endast skrattade å t sin envise friare.
Så skedde stora förändringar i det lilla hemmet.
Skomakaren dog, hans hustru flyttade till en gift dotter och Tilda skulle ut att tjäna sitt bröd.
Bengt framhöll ännu en gång sina och äkten- skapets företräden.
men ingenting h j ä l p te.
Mellan skratt och gråt upprepade hon sitt nej.
Bengt var snäll som beryd- de sig om henne, slutade hon, men han skulle nog snart glömma henne när hon kom bort.
Hon tänkte följa med en an- nan flicka till Danmark och söka plats, om hon bara kunde få pengar nog.
Följande dag kom Bengt igen.
Men nu nämnde han ej ett ord om gifter- mål; han ville bara lämna Tilda en kyr- keschal, ett silkesklä ’ och en bibel, som tillhört hans mor - » min kvinna skul- le haft sakernaii - och så pengar till resan.
Kyrkoherden hade sagt att fem- ti kronor räckte.
» Så ska du ha tack å ajöss.
Blir d i för svårt i d i främ- mande lannet, så har du la vett komma igen.
Meg kan du alltid tya däg te.
Skriv te körkherrn, s i hjälper han.
Sil for Tilda sin kos och hördes e j av p i fyra år, och Bengts förfrågningar hos kyrkoherden voro utan resultat.
Men så spordes en dag att Tilda kom- mit åter och en kamrat uppmanade Bengt att åter draga pil sig friareskor- na.
Tilda hade blivit hemskickad från Danmark med sin nyfödde pojke och befann sig i socknens fattigstuga.
Jo- jo, högmod går före fall - det hade va- rit bättre sitta som mor i huset hos en skötsam karl som Bengt än sitta i fattig- stugan med ett faderlöst barn.
Bengt yttrade icke ett ord, men efter slutat arbete styrde han sina steg till fattighuset.
I sängen närmast dörren låg hon, en mycket förändrad Tilda.
Den runda rödblommiga kinden hade blivit blek och mager.
den stralande blicken hade blivit tung och skygg, och det glada skrattet, som Sa tjusat och pinat stackars Bengt, var försvunnet.
- Go ’ etterniedda ’ härinne, hälsade han.
Välkommen igen, Tilda.
Bengt satte sig vid sängen, på sto- len Halta-Karna bjöd honom.
I stället för svar på hälsningen, drog flickan täc- ket över huvudet och brast i stormande gråt.
- Så, Sa, så, daga.
ge deg inte levan- nes över Bengts hand darrade, där den smekte sängstolpen - dä, blir nock bra igen.
ska du se.
- S e j, nej.
det blir aldrig bra mer, kom svaret framsnyftat under täcket.
Den lille nyfödde förnekade icke sin manliga naturs motvilja för kvinnotårar och tillkännagav hörbart sitt misshag med scenen.
- La meg se glötten, Tilda, bad Bengt.
Flickan tog bort sohalen, som var vi- rad om byltet pi hennes arm och visa- de ett litet rynkigt pult huvud.
- Så grann han i.
utbrast Bengt be- undrande, han i änna lik meg.
Tildas skratt hade icke tystnat för alltid, om det än icke lät så övermodigt friskt som förr.
men smittade gjorde det än - hela fattigstugan genljöd av mun.
terhet; till och med Bengt lär ha dra- git pa smilbandet, försäkrade Halta- Karna.
Utan att Bengt förstod hur det gått till låg byltet i hans knä och Til- das hand i hans.
- Vill du komma hem nu d bli min äkta hustru att älska henne i nöd och lust?
J a har samlat åt deg hela ti ’ en du var ’ t borta.
I fähuset ä två kor, så där bler nock en mjölkaskvätt te glöt- ten.
Om du ännu vill ha mig och blir snäll mot den lille - han har ingen an- nan, så ... - Då ä dä Sa gott I kommen mä samma, när j a far talt mä körkherrn.
Bengt gick direkt till prästgården.
fast det e j var expeditionstid.
Men han blev i alla fall emottagen och fick fram- föra sitt ärende.
- Skulle körkherrn vella va snäll å lysa för meg å Bergens Tilda te sön- dan?
- Vad säger du?
Skall du gifta dig?
Och med Tilda?
- Ja.
det är meningen.
Å så snart som görligt.
så ingen behöver skälla min å hennes glött för oäkta?
- Din ?.
Kyrkoherden såg ut som ett levande frågetecken.
- Ja.
min!
svarade Bengt med efter- tryck och blickade prästen stinnt i ögo- nen.
Men - du har ju inte varit ur socknen de senaste tio Aren, och hon ter att ha gjort korstecknet reste han sig för att gå till sängs.
När han knäppte upp skjortan, fladd- rade en papperslapp ned på golvet.
Det var Gemmas brev.
Han vecklade ut det och kysste den kara handstilen, och hade en känsla av att han burit sig mycket löjligt åt.
när han på baksidan av papperet upptäckte ett post skrip- tum som han inte sett förut.
» Kom Sa snart som möjligt)), stod det, » ty jag vill att du skall träffa Bolla.
Han har varit här och vi ha läst tillsammans var- j e dag.))
Medan Arthur läste, steg rodnaden som en sky över hans panna.
Alltid Bolla.
Vad hade han nu i Li- vorno att göra?
Och varför skulle han och Gemma läsa tillsammans?
Det ha- de inte varit svårt att se att han var förälskad i henne, och nu var han varje dag i hennes närhet.
Arthur kastade plötsligt brevet ifrån sig och knäböjde åter framför kruci- fixet.
Detta var den själ som beredde sig för absolution och för piskens sak- rament, en själ som var i stånd till lumpen svartsjuka, självisk fientlighet och uselt hat gentemot en kamrat!
För- ödmjukad dolde han ansiktet i sina hän- der.
För fem minuter sedan hade han drömt om martyrskap, och nu hade han gjort sig skyldig till dessa småaktiga och lumpna tankar.
S ä r han på morgonen inträdde i se- minariets kapell.
fann han fader Car- di allena.
Under bikten förebrådde han sig omedelbart aftonens synder.
Fader, jag anklagar mig själv för svartsjukans och vredens synd och ovär- diga tankar mot en person som aldrig gjort mig orätt.
Fader Cardi visste med vad slags pe- nitent han hade att göra.
Han sade milt: - Du har inte sagt mig allt, min son.
- Fader, den man mot vilken jag hyste så okristliga tankar, borde jag i stället hedra och älska.
- Är det blodsband.
som binder er samman?
- Det är ännu fastare band.
Vilka då, min son?
- Kamratskapets band.
- Vad för kamratskap?
- För ett stort och heligt värv.
- Och din vrede mot denne kamrat, din svartsjuka.
berodde på att hans framgång i ert gemensamma arbete va- rit större än din?
- J a, delvis.
Jag avundades honom hans erfarenhet och det g a p han gjor- de.
Och d var jag rädd att han skul- le ta ifrån mig den flicka jag älskar.
- Denna flicka som du älskar, är hon en dotter av den heliga kyrkan?
Nej, hon är protestant.
- En kättare.
Arthur knäppte förtvivlad ihop sina händer.
Ja.
en kättare, upprepade han.
Vi uppfostrades tillsammans, våra mödrar voro väninnor.
och jag kände mig svart- sjuk därför att jag sig att han älskade henne och - — M i n son, sade fader Cardi lång- samt och högtidligt, du har ändå inte berättat allt.
Det är mer som tynger din själ.
- Fader - jag han tystnade åter.
- Jag avundades honom därför att Det unga Italien, som jag tillhör, an- förtrodde honom ett arbete, som jag ansåg mig särskilt lämpad för.
- Vad var det för arbete?
- Att forsla politisk litteratur från ångbåtarna i hamnen och gömma den i staden.
- Och detta arbete anförtroddes åt din rival?
- J a, till Bolla.
och jag avundades honom.
- Du anklagar honom alltså inte för försummelse i det arbete som blev honom ålagt?
- Nej, fader.
han har arbetat tap- pert och troget.
Han är en sann patri- ot och har icke förtjänat annat än kär- lek och tillgivenhet.
Fader Cardi syntes fundera.
Min son, som det i din själ fin- ” En konstig kropp ” A v FRIGGA CARLBERG Bengt var ett original.
det var inte tu tal om den saken.
Envis som de sju dödssynderna sammanslagna och ge- nomträngd av sitt eget värde, som om han blivit uppammad och närd av hov- smicker.
ehuru lovord och ömhet var det minsta som kommit på Bengts lott i livet.
Någon rimlig anledning till hans höga tanke om sig själv skulle va- rit svårt att leta upp.
Yttre fägring äg- de han ingalunda; p i den langa skrang- liga kroppen ett dödskallehuvud, litet och kantigt med den gula huden liksom påklistrad.
D e hopknipta tunna läpparna och de djupt liggande ögonen gjorde utseendet ännu spöklikare.
satt D å han sökte tjänst hos min mor, svarade han på hennes frågor, varför han lämnade sin förra plats, att » hus- bond var så räli ’ a enveten)), och han trodde det var lättare komma » tesams me ’ fruntimmer.
- I kan gott pröva på meg », fortsatte han, » för likare karl får I allri i ti ’ en.
Och jo ’ ren kan jag sköta på både svenska och utländska, danska eller tuska, bara I sien ifrå hur I vellen ha ’ et. » Om sin körkonst hade han lika hög tanke.
Till och med när droskan en söndag, på hemväg från kyrkan, låg kullstjälpt i diket och Bengt lyckades kravla sig från kuskbocken.
tröstade han d åkande med försikran » att herrskaperna behöver inte va rad- för de ä ja som kör ».
da Bengt hade sina stora förtjänster vid sidan av egenheterna.
Han var arbet- sam, ärlig, nykter och sparsam.
Han gick flitigt i kyrkan och tog illa vid sig all slags hädelse.
som då en av hans medtjänare kom fram med påståendet, att jorden rör sig och solen star stilla.
» Stollafåra », menade Bengt upprörd.
» veten I inte att jor ’ en är grundad?
Hur läsen I skreften?
Star där inte att Gud befallte solen stå stilla?
Hur kun- de han göra det.
om hon alltid satt fast på himlen?
I skan inte föra så ’ nt syn- digt tal. » - För kvinnfolk hyste Bengt en känsla sammansatt av en tredjedel ridderlig- het.
en tredjedel medlidande och en tredjedel fruktan.
I ungdomen hade han bärgat sig gott undan faran från det hållet, men på gamla dagar rakade han illa ut för en hjärtklämma, skoma- karens vackra Tilda, som bara hade skämt och skratt för den underliga fria- ren.
Varje söndagseftermiddag under två års tid hade Bengt, iförd sina finaste kyrkekläder, vandrat till skomakarens lilla stuga och högtidligt, franifort sitt frieri på samma sätt och med samma ord gång efter gång.
Tilda brukade roa sina bekants med att beskriva det regelbundna förloppet av dessa frieri- besök.
Sedan Bengt utanför dörren skrapat ett tag med fötterna och harklat sig, steg h a n in i rummet.
tog långsamt av hatten, som räckte ett gott stycke ned- om öronen.
virade en lång hårslinga, vars utgångspunkt fanns någonstädes nere i nacken.
runt huvudet, hälsade ett sävligt » Go ettermedda ’ härinne)) och skakade hand i tur och ordning med far, mor och Tilda.
GETINGEN R O M A N av E.
L.
V O Y N I C H D r Warren hade bjudit Arthur att tillbringa påsken hos honom och hans barn, i stället för i det gamla ensliga råtthålet till palats.
där Julia nu härska- de suveränt.
I brevet fanns en biljett, skriven med Gemmas barnsliga, oregel- bundna handstil, vari hon bad honom komma, eftersom hon hade något att tala med honom om.
Ännu mera upp- livande var det meddelande som viskan- de cirkulerade från student till student vid universitetet, nämligen att stora händelser förbereddes strax efter påsk.
Arthur skulle komma, och på onsdags- kvällen knäböjde han framför kruci- fixet.
Fader Cardi hade lovat att ta emot honom morgonen därpå, och till denna bikt måste han förbereda sig ge- nom allvarlig bön och åkallan.
Han knäböjde med knäppta händer och sänkt huvud och räknade upp de syn- der av otalighet, vårdslöshet och häftig het, vilka under den gångna månaden fläckat hans själs renhet.
Något mer kunde han inte erinra sig.
Han hade varit for lycklig att synda mycket.
Ef- - - — - — - - - - — nes ett nytt ljus.
en dröm om ett stort värv till dina medmänniskors fromma, ett hopp som skall lätt3 de betungades bördor, vakta då på ditt eget jag.
Minns att Herren Gud är alla goda gåvors gi- vare.
Om du gar självuppoffringens väg, om du förenar dig med dina kam- rater för att bringa dem frihet, vilka sörja och gråta i hemlighet, se då till att din själ är befriad från lidelse och svartsjuka och att ditt hjärta är ett altare där den heliga elden evigt hålles brinnande.
Minns att detta värv är högt och heligt och att hjärtat som an- ammar det måste renas från varje själ- visk tanke.
Denna kallelse är helig som pritstens.
den lir icke beroende av en kvinnas kärlek.
den är icke en nyck, född av ögonblicket.
Det giller för Gud och folket, nu och för evigt.
- Åh!
Arthur knäppte åter sina hän- der.
Han bröt nästan ut i snyftningar när han hörde mottot.
- Fader.
ni ger oss kyrkans väl- signelse.
Kristus lir på vår sida.
- Min son, sade prästen högtidligt, Kristus drev månglarna ut ur templet, ty de hade gjort hans hus till en rövar- kula.
Efter en lang tystnad viskade Arthur darrande: - Och Italien skall bli hans tem- pel sedan de blivit utdrivna.
- - - - Det har du rätt i.
Kyrkoherden räckte Bengt handen.
- Du är en bra karl.
Måtte din ädla gärning bringa dig riklig välsignelseskörd.
- Hää?
Bengts fattningsgåva räck- te inte till här.
- Går dä för seg att Tilda å glötten flöttar hem mä samma?
Dä ä skam- set ha kvinna å barn i fattighuset.
när en ii så pass frack karl som ja.
- Det går visst an.
Söndag lyser första gång jag skall ordna papperen för er.
Tilda skall jag se till i morgon och höra att hon är med om saken.
Far- väl och lycka till.
Tack ska körkherrn ha.
Bengt närmade sig långsamt dörren.
Så stan- nade han med handen på låsvredet.
D ä va la en sak te j a velle si di sia körkherrn ä så orimlia stränger mot folk som - å dä vet en H Guss or ’ mä, att d i ä stor synd - mä glöttar å sånt - när en inte ä gefter - därför velle j a be korkherrn ursäkta felsteget för denna gång å inte skylla ’ t på tösen - kvinnan ä ett svagt käril, sier skref- ten.
utan på meg som ä te års å borde hatt bästa vettet - dä va bara dä j a velle si.
» En konstig kropp », mumlade präs- ten, på en gång road och rörd, när dör- ren slutits efter mannen, » en mycket konstig kropp. » - - - - - Frigga Carlberg.
Engelska vetenskapsmän förorda esperanto, D e t mest betydande vetenskapliga säll- skapet i England, British Association for the Advancement of Science ’ uppdrog år 1919 åt en kommitté på elva personer att utreda möjligheterna att enas om ett in- ternationellt sprak.
Utredningen gjordes mycket grundlig, såväl latinets som engel- skans, esperantos och idos förtjänster och fel analvserades.
Man gick så till väga, att respektive spraks mest energiska före- språkare fingo skriftligen motivera sin staådpunkt, varefter kommittén tog stall- ning till saken.
Enhälligt förklarades lati- net praktiskt omöjligt, medan alla röster mot en (professor Rippman) uteslöt en- gelskan, på grund av politiska och sprak- liga skäl (stavning, uttal och bristande klarhet.
vilket sistnämnda berodde på dess brist på tydliga ändelser) och kommittén föreslog i stället ett konstspråk, ido eller esperanto.
Efter tre års funderande har sällskapet nu uttalat six för esperanto.
Detta är sålunda en seger, som är mera värdefull än många andra.
dels på grund a r sällskapets betydelse.
dels på grund av undersökningens grundlighet och dels på grund a v a t t den kom från engelskt håll.
Skulle en motsvarande undersökning hava gjorts här i landet, hade nog rerultatet bli- vit att man förordat engelskan, slutar de svenska esprantisternas organ si nartikel av ovanstående innehåll.
.
- — - — - det är ju fyra år sen ni träffades - — Du ’ er j a inte som far.
kanse?
Bengt ritade p i sig med imponerande värdighet.
När j a nu si ’ er att glötten i min, så ä han min - likare far kan han få leta ätter.
(Forts.)
