# ID: svediakorp-per3187
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,790
# sentences: 600
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ellen Hagen Elin Wägner E L IS A R E T H T A M M S anförande i försvarsdebatten d.
24 maj.
Herr Tal ma n.
Ä rad e Kammarledamöter!
lämnar sitt land, forntid och framtid, allt vad gångna generationer verkat, allt vad de kom- mande ha av möjligheter vii skaparkraft - i fi- stånd T i d ev a rv e t n: r 2 2.
De ledande artiklarna behandla försvarsfrågan och riksdagsdebat- ten vid densammas avgörande.
De norska kvinnornas försök till samling kring vissa program- punkter vid stundande val skil- Det iii.
inte utan all- varsamt övervägande ma som kvinna begär ordet i en fråga som den- Man möter natur- genast den tan- ken: Vad förstå kvinnor- na av militärväsendet!
krig », platser.
Under den långa riksdagsdebat- endehand?
Var går ten den 24 maj uppsteg en talare gränsen mellan den en- och prisade ett visst härordnings- skildes rätt t i l l självför- och staternas?
förslag av 1875 under beklagande, ligtvis Nordiska Kvinnokongressen i de Hälsingfors ger fru Ann Margret Holm gren n i gra t teckn i inga r av d e mest betydande av Finska pioniä- De stodo på sina svar — ka inte » gå ut i för att använda lande av ett femtioårigt förslag, medvetande, kan det då tvangs man a t t tänka på hur värl- vara tillåtet under vissa den förvandlats under denna tid- betingelser men i n t e un- rymd: de tekn iska uppfinningar- rer.
der andra?
Jag tror in- na ha revolutionerat alla före- Em ilia Fogelklou belyser i Skol- te, att vår t i d s männi- ställningar om avstånd, om vad reformens inre motsägelse en hel skor äro mogna att fatta som är stort och smått, de ha del synpunkter angående konflik- det svar på dessa frågor, ten mellan rättfärdighetskravet som världskriget givit.
mångfaldigat den mänskliga möj- ligheten att döda och förstöra lik- och frihetskravet.
röstberättigade och skat- För att fatta det svaret den att läka och återuppbyg- behöves det kanske ett som tebetalande, inte bara ga Världskriget har berövat Eu- FRISINNA DE KVINNORS därför, a t t det elände kommande krig, vars ropa dess maktställning i världen RIKSFÖRBUNDS LANDS- metoder vi inte kunna k r i g e t för med sig i li- till förmån för Amerika, den skan- MÖTE ka hög grad angår kvin- göra oss en föreställning dinaviska unionen är upplöst, äger rum i Katrineholm den 20 norna, utan därför att de sis- man naturligtvis e ndast att över- om, vars ödeläggelse kommer att Finland fritt.
K o r t och gott: Sve- — 21 juni.
t a tio årens fasor låtit oss gå till a t t diskutera, vilka medel bortsopa varje försvar.
rige har som del av den europe- VAD SKALL JAG BLI?
se, vad kriget ä r i allt dess ’ man viii anslå för krigsmakten, Man säger, a t t krig är nödvän- iska enheten kommit i ett totalt äro utställningen a v kvinnliga yrken, vanvett och vanmakt, förvir- och hur man ändamålsenligast bör digt » så Iänge människorna förändrat läge med andra livsin- som de äro ».
Men » människorna », snordnad av Svenska Kvinnors r i n g och planlöshet.
Kriget upp- använda dessa medel.
faror och resurser.
Och i LiljevaIchs kallar OSS t i l l aktion mot kriget.
Besvarar man däremot grågan det iii.
väl inte bara för varje folk likväl dröjer man även vid här- Medborgarförbund konsthall, ä r synnerligen intres- Det är inte min avsikt a t t spela på med n e j vilket jag för min del de andra folken, det är också ordningsförslag som voro moder- sant och bör ses av all kvinnlig känslosträngar, här gäller bara en obetingat måste göra blir pro- vart och ett.
Och under försvars- na för 50 år sedan!
oavvislig, medborgerlig plikt.
blemet ett helt annat.
Säger man vilians täckmantel döljer sig i ungdom.
Men om någon skulle vilja på- Försvarsfrågan är den fråga, sig, att krig varken ur förnuftets, många fall den rena krigshetsen.
stå, att denna debatt lika bra kun- Och som vid årets riksdag överskuggat moralens eller rättvisans syn- Den Iii Första kammaren diskuterade samvets- vägarnas fall under en sen timme vid alla andra frågor, det ä r den frå- punkter kan försvaras, a t t det in- gen tic Skådespelet bar försvarsdebattens eftervotering.
ga kring vilken tankar och intres- te heller behöver vara det sätt en- visade prägeln av vår tid, låt vara att Man t Det gällde ett utvidgande av den så kal- sen kretsat, och där de olika par- ligt vilket avgörandet a v mellan- enstaka yttranden voro femtio år lade samvetsparagrafen, som medger de tierna nu utkämpa.
sin sista, sto- folkliga tvister måste ske, då upp- bragder eller äldre.
Ty hela det sätt religiösa vapenvägrarna alt utbyta exer- ra strid under denna mandatperi- rullar sig en hel rad av konflikter, historia.
Men man vill väl inte gamla varpå härordningsfrågan behand- cisen mot civilt arbete.
Stig Holms fall hade föranlett en motion som inneslöt i och före de nya valen.
Diskus- som visserligen inte beröra ortsin- ändå göra fosterlandskärlek likty- denna förmån även vapenvägrare av etiska sionen har inte utan känsIobeto- tressen eller intressen mellan Iant- dig med vapenövningar och mili- lades var ett tyst medgivande åt Vem av oss vördar det fakrum, att den tid är förbi, ning rört sig omkring antalet ar- armé, flotta och flygvapen, men tärväsende.
skäl.
Men då valet mellan större eller min- Utskottet hade tillstyrkt men första kam- méfördelningar och regementen, som gäller en uppgörelse mellan inte vår svenska historia.
vad vörda vi?
Inte är det väl dre anslag åt krigsberedskapen, maren fällde motionen, väl närmast riter förläggningsorter, övningstid m. allmän rättsåskådning och dess Iängre eller kortare öv- ett kraftigt avslagsyrkande av Iandshöv- mellan m.
Man har underbjudit och över- tillämpning i verkligheten.
Jag allt ’ vad svenskarna mördat och ii ingst id, var et t livsavgörande ding Hammarskjöld.
Allmänheten var så dags mestadels för- bjudit varandra och framhållit de vågar säga, att detta blir ett vida plundrat i fiendeland under flyd- val.
Hade valet mellan de olika och större och vida mer betydelsefullt da tider, inte är det att så många förslagen betytt valet mellan fri- svunnen, likaså pressen.
Här skall därför olika förslagens effektivitet ha fallit för svensk landshövdingens yttrande bevaras at riter- landets ekonomiska bärkraft.
problem än frågan om antalet ar- människoliv hand.
Vad v i vördat — och all- het eller ofrihet, liv eller död för världen, det är intressant såsom typiskt.
För den, som känner sig hemlös méfördelningar och dylikt.
Han medgav att det var något särskilt tid måste komma att vörda - det vårt land, då hade säkerligen un- Om man utgår ifrån, att ett an- der någon stund av dygnet en med religionen och att man därför t i l l inom alla de olika partierna och nöd kunde fatta att en religiös per- främmande, både för detaljerna i faIIskrig för vårt land i varje III är modet och tålamodet, som vuxit fläkt a v ödesvinden svept genom e ärende, ävensom för är uteslutet, hur ställer man sig fram II: ' kärleken till fosterlandet gahuset på Helgeandsholmen.
punkt, varifrån de be- då t i l l ett försvarskrig?
Där upp- Skulle vi i vår upplysta tid då fånga hade livsviljan och offerviljan ir frågeställningen en står konflikten.
Är anfaIIskrig ligen stå på en sådan ståndpunkt, genom sin inre eld och kraft bru- och jag vill först som alltid förkastligt men försvars- att vad vårt folk ägt och äger av t it igenom voteringskombinatio- att den frågeställning krig berättigat?
- Si.
man viss moralisk k r a f t måste kläda sig- i nernas Men spindelväv.
eftersom Sveriges öde de t i l l krigsmaktens om, a t t alltid kunna dra upp en vapenskrud, ii att vi skola gå.
Den enskilde bör icke ha rätt a t t mot ordnande, som jag måste anse rak, bestämd linje mellan dessa na fatta och erkänna det, för att mänskligt att döma icke berodde samhället att:^ sitt samvete.
Det är ett vi skola kalla det för fosterlands- anarkiskt drag Hur skulle det gå, grundläggande ä r den: Är krig ur båda?
Säga inte alla folk i al- la krig, att de endast gripit t i l l kärlek?
tressen, — — — Kriget samvetet.
od verk- om, kun- —
Pessimismen.
Fosterlandet.
finna den så energiskt framförd även under den nu pågående be- handlingen a v försvarsfrågan.
När nian under försvarsdebatten Man får det intrycket, a tt högern Den stora debatten i försvars- hörde statsministerns energiska icke kan existera som parti utan frågan liar ägt rum.
Under många vidhållande av sin pessimistiska att envist hålla fast vid densam- år liar den förberetts.
Försvars- koniinissionens digra arbete har ma.
Det iii.
soni om det tarvades utgivits och varit föremål för in- ett moment a v rädsla för att göra gående granskning och yttranden.
folket högerfähigt.
På grundval härav liar regerin- Efter allt vad världen genom- gen med intelligent anpassning gått, trodde nian att det skulle va- utarbetat en kungl.
proposition, r i omöjligt ~ att använda sig av den som förelagts riksdagen, och dess svarta pessimismen som det parti- särskilda utskott har med stor stärkande medlet.
Det är sant att möda utarbetat åtskilliga förslag världen prövat så mycket elände, för riksdagen att välja på, utskot- att det finns anledning till pessi- tets, d.v.s. socialdemokraternas, mism, men det är likaledes en san- samt högerns, bondeförbundets, ning, at t om världen och männi- de liberalas och de frisinnades i skorna icke vilja anstränga sig för reservation framförda förslag.
att komma u p p ur denna pessi- Fredagen den 23 och lördagen mism, så äro de förlorade.
Det den 24 maj behandlades frågan i I alla tider har den svenska hö- på denna punkt det klickar hos är gern, så snart försvarsfrågan stått riksdagen.
För den i partimyste- vår höger.
Att världen varit och rierna oinvigde v a r det med stor på dagordningen, gjort sig a l l möda i världen att måla i så mör- är ond synes för den vara det spiinning man emotsåg utgången.
oryggliga beviset för att den så Då kamrarna samma n trädde till ka färger som över huvud dess ko- loristiska fantasi kunnat åstad- skall bli för evigt.
Och det skall fredagens plenum låg där påtag- komma.
Aldrig l i a r det varit säm- medgivas, att särskilt denna pessi- ligen också en viss rörelse i l u f - När nian hör hö- ten.
Särskilt rådde stor uppmärk- re än just då.
Det l i a r betraktats mism smittar.
som ett brott mot fäderneslandet gerns förkunnelse, börjar även samhet under statsministerns an- den, som icke vill komma fram förande, med vilket debatten in- att icke vara fullblodspessimist.
Hur van man än blivit att be- t i l l något b ä t t r e allvarligt tvivla leddes i andra kamaren.
Man för- trakta denna tankegång som en på att människorna någonsin sko- sökte åtminstone övertyga sig om, del av högerns grundåskådning, la bli annorlunda.
Kan det icke att stämningen var hög.
MEn när bli en ändring efter världskriget, hans excellens statsministern un- l i a r det likväl överraskat att åter- är allt hopp förgäves.
Men det der sitt tal angående rikets ve och är, i den mån den finnes, en an- väl tillät sig en, som han själv ut- nan pessimism än högerns.
Den tryckte det, » extradans med herr stodo på sina är främst en följd av högerns eget Rydén », började nian undra, om framträdande.
Om den själv i statsmakterna kanske inte ansågo platser.
handling visade, att den ville (Forts. från sid.
1.)
frågan så allvarlig, som den utom- komma fram till något nytt, att tion, något senare i ny votering den över huvud ville skänka sin stående hade trott.
Och när man tog det socialdemokratiska försla- kraft åt dem, som arbeta på att sedan under debattens fortgång get till övningstid, d.v.s. 140 ila- bygga upp ett nytt tillstånd!
Men såg bänkarna tämligen glest besat- ta, och märkte att intresset bland gar.
Första kammaren liknar en i det avseendet fyller den icke ens herre som i tvekan mellan en brun de mest blygsamma anspråk.
För åhörarna synnerligen v a r mera kyligt, frågade nian sig ännu mer, och en blå kostym väljer en blå Nationernas förbund har den hur saken förhöll sig.
rock och bruna - eller röda - svenska högern sannerligen intet byxor för att vara säker på att som helst intresse.
Det stora kul- Förklaringen kom.
Försvarsfrå- gan, liksom alla andra frågor, var göra riktigt rätt.
turorganet par préference, Sven- De två kvinnliga talarna, fröken ska Dagbladet, synes h a gjort till också en partifråga, ett spel mel- Hesselgren och fröken Tamm pas- sin speciella uppgift att håna och sade inte riktigt in i ensamblen.
förlöjliga hela detta försök till temat, som dagligdags varierats Vid intet tillfälle förut ha de ver- åstadkommande av internationell även under den försvarsstrid, som kat så ensamma.
De voro icke rättsordning.
På alla andra om- landet nu genomlider.
Och så har med i leken.
De stodo på sina råden försummar tidningen san- det varit vid alla tillfällen, då platser.
De läto icke vid nya si- nerligen icke att varna för att gå försvarsfrågan behandlats under tuationer flytta sig över i en ny brådstörtat fram.
Då talar den det senaste halvseklet.
Sär det kombination.
många och förnuftiga ord om hur gäller rustningarna är den sven- Ehuru de kommo att sluta sig nödvändigt det är att det nya icke ska högern i dag som för femtio till olikartade förslag, fröken Hes- kommer brådstörtat utan växer år sedan.
Den är oförmögen a tt selgren till det Hellbergska med- fram steg för steg ur erfarenhe- tillägna sig vad varje människa lingsförslaget och fröken Tamm ten.
Men när det gäller den stör- får lära sig för att kunna leva, till det socialdemokratiska, hade s t a och mest vanskliga skapelse, nämligen att efter varje misstag bådas anföranden den bestämda människorna hittills gett sig i kast spänna sina krafter till det ytter- likheten, att deras yrkanden voro med, då kräver den historiskt tän- sta för att icke begå det omigen.
byggda på motiveringen, och iii- kande tidningen allt klappat och Världskriget var slutet på ett enda to motiveringen på yrkandet.
Nå- Är det då klart på en gång.
Och eftersom stort kulturmisstag.
got som kanske är sällsammare än den icke får det, så har den bara icke iniiiiniskor värdigare a t t in- vad ilen invigde föreställer sig.
ett blaserat överklassgrin å t hela rikta all sin vilja och strävan på Det är oss en glädje att fastslå tillställningen.
Att den skulle ha att undgå ett nytt felgrepp, än att att första gången som svenska någon sorts förpliktelse att med sätta sig i en vrå och hångrina kvinnor officiellt uppträdde för sin ställning och sitt inflytande åt dem, som så göra, och ideligen att yttra sig om hur vi böra ord- bidraga till att inom det egna lan- predika för dem, att all deras strä- na oss för umgänget med vi ra det - t y även vårt folk.
hur freds- van är fåfäng?
Det ä r dock vad grannländer, vi icke behövde u r älskandet det än är, behöver upp- högern gör i försvarsfrågan.
Den kvinnomun höra ekon från den på detta område - skapa saknar över huvud positiv vilja gamla uppfattningen om krigets ökat intresse för den tanke, som att upprätta freden på annan väg och krigsberedskapens nödvändig- ligger till grund för Nationernas än rustningarnas, och detta trots het, utan istället fingo program- förbund, därpå har man aldrig de blodigaste erfarenheter av att tal efter pacifistiska linjer.
sett det minsta lilla prov.
Hittills rustningarnas väg leder till fre- Men detta är också förpliktan- har man också förgäves fått vän- dens motsats.
de för de svenska kvinnor, som Man k a n bli pessimist, när man dela denna tro.
ser med vilken energi högern ar- Den 24 maj talade de i namn betar på a t t insvepa oss alla i sin av en liten grupp kvinnor.
Den tro på människornas ondska, och dag måste förberedas och komma, na.
Däremot finns det på det hål- att denna alltid skall regera värl- då den kvinna, som i riksdagen let en aldrig slappnande energi den.
Men man måste också inför talar mot kriget.
tryggt kan säga sig tala för alla svenska kvinnor.
De därtill, har den givit vika, Den kommer heller aldrig att fri- gats lan partierna och blev slutligen endast en räknefråga.
Men även i det mest välorgani- serade samhälle händer under- stundom olyckshändelser.
Så kan även ske i den mest välorganise- rade riksförsamling.
I andra kam- maren voterade en majoritet fram utskottets förslag, d.v.s. det soci- aldemokratiska i första kamma- ren voterade en minoritet fram hö- ' gerförslaget.
MEn genom en olyckshändelse fastställde första kammaren i en votering angående värnpliktslagen de 140 dagarnas övningstid, i stället för högerför- slagets 240.
Därmed r a r högerns bud till sammanjämkningen - en förkortad övningstid - på för- hand utspelat.
Försvarsfrågan har fallit vid denna riksdag, såvida inte någon undangömd trumf åter kan sätta spelet i gång.
Måtte en kommande generations ansvarskänsla och kärlek till fos- terlandet, dess trohet mot gångna släkten och dess strävan för ett självständigt, fritt och lyckligt Sverige, förmå att genom andligt mod och andlig kraft skapa en po- litik, som ger rätten makt.
FINSKA PIONIÄRER Tecknade av ANN MARGRET HOLMGREN FREDRIKA RUNEBERG.
Fredrika Runeberg.
1807 — 1879.
Den 3:dje nordiska kvinnokon- gres en äger rum i Helsingfors 3 iii.
Tankarna gå då till dem som mer iiii andra ha bidragit till de finska kvinnornas utveckling.
Först står Fredrika Runeberg, barn, och trots sin blyghet, dock hade hjärta och mod och tid nog att, » driven av inre våld », fö- re någon annan tala modiga och till förmån för sitt kön.
bl.
a. i Teckningar och drömmar och den historiska romanen Fru Katarina många ADELAIDE EHRNROTH.
gjorde ett gripande CANTH.
intryck, men fördömdes av samhällets pelare.
Och förf.
lystes i bann.
Stycket höll sig dock på repertoaren i tio- tal år och uppfördes med fram- ...
gång även I Stockholm 1886.
» Olyckans barn », ett par år senare, drevs bort från scenen oaktat kri- tiken gav det ett högt betyg.
Utan motstånd upptogs det på Arbeta- I noveller m. fl.
publikationer behandlade I i i i i i etiska och andra frågor.
ALEXANDRA GRIPENBERG.
litterär produktion i memoarverk, läroböcker I I I.
III.
L u c i n a Hagman i i i en helgjuten soiii har håll it sig personlighet, utanför all småaktig partitvist bå de inom och utom lantdagen.
A n n i e Ett Furuhjelm.
Furuhjelms tidi- minnen är en fest som hen- nes far.
guvernören i Alaska .- av Annie gaste:: iv för indianhövdingar.
Den iii ' - sprungliga omgivningen satte märke i barnasinnet.
Likaså vis- elsen i Ö. Sibirien, dit hennes far LUCINA HAGMAN.
ANNIE FURUHJELM.
flyttades till en hög post 1866, när miskt oberoende, så hon kunde förhållandena i U.S.A.
och i al- hon var 7 år.
H ä r fick hon och Boije och h e n n e s döttrar.
Fredri- syskonen rida fritt över vidderna uppfriska sig med långa resor, vil- la europeiska länder.
ka Runeberg stod långt före sin sina siiiii hästar.
Alla dessa iii- ka Iiiiii skildrade i livfulla tid- A l e x a n d r a Gripenberg skrev i tyck torde ha grundlagt hennes ningskåserier.
livets afton: » Mitt liv har varit A-i-e upphörde a l d r i g att beva- överfullt och rikt, icke minst ge- vidsynthet och självständighet.
sitt förhållande till mannen.
Vid 13 år kom hon till fäderne- nom de stora idéers mäktiga när- Hennes författarskap, som lo- ka kvinnornas intressen.
Kort fö- Där re sin död skrev hon om kvinnor- het, arbetsvälsignelse och en livs- godset Hongola i F i n l a n d.
vade mycket, hämnades av man- började hennes verksamma liv för nas titelfråga, och påvisade det nesvård.
lång vänskap. » nens trettonåriga sjukdom.
Men andra.
H o n inrättade en skola förnedrande i a t t kvinnan inte har även från sjukrummet förkunna- Alexandra Gripenberg.
där Iiiiii undervisade, och bildade en titel som människa, oberoende L u c i n a Hagman.
1857 — 1913.
en nykterhetsförening och ett av sitt förhållande till mannen.
skridande för mänskligheten ».
i.
1853. folkbibliotek, och blev de under- Fredsfrågan låg hennes hjärta En av kvinnoemancipationens Det fanns många orsaker till i nära, fastän Iiiiii sade sig ha främsta banérförare i sitt land Längtan efter kunskap och skol- havandes bästa vän.
N ä r svårig- det.
svårmod som hon sökte ku- heten att i hast skaffa läkare eller krigarblod i sina ådror.
Hon an- blev A.
G. småningom.
Men först verksamhet var tidigt utpräglad va, men soiii ibland » sprutade upp sköterska på landet visade sig, ge- vände sin kamplust inte i förstö- stod hennes håg till skönlitterär hos L u c i n a Hagman.
Efter s e m i - likt en sårad blodåder », soiii hon nomgick Iiiiii en sjukvårds- och relsens utan i rättfärdighetens och verksamhet, vartill hon uppmunt- nariestudierna, under vilka hon säger.
Hennes medlidande med uppbyggandets tjänst.
Hon kal- rades av Topelius, vilkens förelä- uppehöll sig med renskrivning, praktisk kirurgkurs, varefter hon de ringa och svaga bringade hen- anlitades i hela trakten vid sjuk- lade s i g en gång kvinnofrågans sare och sekreterare hon v a r i anställdes Iiiiii soiii föreståndarin- ne att skriva, och hon v a r glad: it doms- och olycksfall.
några år.
Kvinnosaken blev led- na vid en förberedande skola, och sin mans uppmuntrande omdöme På 80-talet vaknade hennes iii- arbetade där i 11 år, allt under det om hennes författarskap, och ej motivet i hennes novellsamling tres e för kvinnosaken, och hon schen av rättfärdighetskänsla, en Iiiiii i tankarna uppgjorde skol- » Strån ».
mindre åt Topelius ’ beröm.
började genast det energiska arbe- svuren fiende till orättvisa och 1887 talade hon första gången planer av annat slag.
F i n l a n d s k v i n n o r skola allt id i härför som aldrig har upphört.
tyranni.
offentligt.
Det var ett nödrop i 1886 kallades hon till förestån- tacksamhet hedra hennes minne.
1896 flyttade hon till Helsing- Sorgen var stor när den åldriga sedlighetsfrågan, en fordran på darinna för den första samskolan, kämpen dog 1905. fors där hon har utvecklat en Adelaide Ehrnroth.
prostitutionens avskaffande.
Sam- där hon nelade ett hängivet ar- mångsidig verksamhet.
Full av tidigt arbetade hon för nykter- bete i 13 år.
Under hennes på en Den soiii för 50 — 60 år sedan Minna Canth.
initiativ, har hon varit med om att hetssaken och kvinnosaken.
gång kraftiga och kärleksfulla vågade kritisera den av mannen 1844 — 1897.
starta de mest betydande kvinno- Hon reste som delegerad för ledning vann skolan stor anslut- skapade åsikten om kvinnans in- föreningarna, tidningen Astra och Att höja kroppsarbetaren II I ' F i n s k K v i n n o f ö r e n i n g till den iii- ning.
Men hennes självständiga ferioritet, och vad än värre var, oändligt mycket mer.
ande fordrade mer frihet.
Hon kvinnosakskongres- uppmanade henne t i l l revolt mot fattigdom och okunnighet var den ternationella I rösträttsarbetet, både det fin- författarinnans första sen i Washington 1888 och åter- grundade därför en egen skola en- oförrätter, den fick vara utrustad blivande ska och det internationella, har med start mod.
Och det var den brinnande håg, som hon fick föl- kom fylld av entusiasm för den ligt sina åsikter.
N ä r » Nya fin- hon varit en av de ledande.
Allt- tappra k r i g a r d o t t e r n Adelaide ja genom att skriva i den tidning nya världen, som hon skildrade i ska s a m s k o l a n » snart behövde ifrån kvinnornas andra val har eget hus, och allt hon själv ägde Ehrnroth, n ä r hon under pseudo- där hennes man var radaktör.
Men » Ett h a l v å r i nya världen ».
Iiiiii varit en värderad medlem av Nu fick hennes initiativ- och blott var 1,000 mark, v a r dethen- nymen A-i-e förde sin outtröttliga då hon angrep dryckenskap och lantdagen.
Det beklagas därför kamp för kvinnornas människo- brännvinsbränning, och kollidera- dådkraft luft i rastlöst arbete.
nes okuvliga tro som förmådde re- mycket att hennes parti vid vii- de med tidningsägarnas intressen, 1889 blev hon ordförande i F i n s k sa huset.
Skolan är nu en av lan- rätt.
len i år inte lyckades i ': ~ iii kvin- Kvinnoförening.
Med henne kom dets mest ansedda, och det erkän- Hennes penna var spirituell och så avskedades mannen!
nornas kandidat.
V i d 35 år blev Iiiiii änka.
Yt- friska vindar från de stora kul- nes allmänt att I,.
1 1.
har mer he- underhållande Ingen kunde gå Annie Furuhjelm är ordf. i Nor- förbi en artikel med det kända terligt klen, såg hon framför sig turländer iii i kvinnosaksarbetet.
der iiii någon annan av samskole- diska Kvinnosakskommittén i idéns genomförande i F i n l a n d.
T märket.
Som oftast föranledde och sina i barn ett l i v av armod Helsingfors, där den 3:dje nordi- och allmosor.
Men då upptog hon samskolan ser hon hörnstenen i ska kvinnokongressen hålles 2 — 5 resolut si na föräldrars handelsrö- nom täta föredragsresor i det i i i - juni i iii.
lustrationsföremål i skämtpres- relse i Kuopio, och började samti- re av landet, och blev med tiden digt sin dramatiska författare- en framstående talare.
Hon var sen.
några år en aktad representant i Men allt tog hon med gott hu- verksamhet.
Hennes » Arbetarens hustru » lantdagen, där hon fick erkännan- onen » har hon utfört ett energiskt mör.
L y c k l i g t v i s var hon ekono- de även från andra politiska par- arbete för sitt kön, både genom tier.
diskussioner, pressen och skrivel- Hon betraktade som en ära att ser till lantdagen och ämbetsverk.
offra sig helt för de idéer som På hennes initiativ stiftades den I i i i i i ansåg störst.
Men det var ej utan smärta hon lämnade den språkiga föreningen » Martha », skönlitterära bana Iiiiii drömt om.
till oberäkneligt gagn för land och I ett digert verk.
» Reformarbe- folk.
Även nykterhetssaken har tet till f ö r b ä t t r a n d e av kvinnans hon skänkt sitt värdefulla stöd.
ställning », har hon redogjort för Därtill har hon utvecklat en stor Canth har varit en av de mäktigaste kulturbärarne i Fin- land.
Hennes ord trängde igenom alla samhällslager.
I kvinnorörelsen säges hon ha vari t en jättelik arbetare.
E n stor förening håller årligen fester i hela landet till firande av hennes minne och till bildande av en fond för att resa henne en min- Minna
och hissande vänners armar utan rakt iii i den fantastiska titelhier- arkin.
SA kallas i norska tidningar det Det nät av vidskepliga föreställ- bland kvinnorna framlagda försla- ningar som kastas över don ur skolan avpolleterade ungdomen get att, - oavsett partiställning, enas om ett praktiskt program, — utgår från ett nära nog svagsint och förmå samtliga partier att vid missförstånd.
Folket tror inner- ligt och fast iitt en vit sammets- det förestående valet utlova sitt mössa med blågul kokard äger stöd för detta prograins olika magisk kraft att omskapa sin bä- punkter.
Fru Katti Anker Möl- ler har givit det första utkastet till rare till den legendariska typ det älskar under beteckningen stu- ett gemensamt neutralt program, — i Tidevarvet för den dent.
Både mössan och typen da- återgivet 12 april, - och nu diskuteras i tera sig från Gluntperiodens Upp- norska kvinnotidningar hur detta sala, vid bägge häftar mycken bäst skall utformas och föras ljus charm och ackumulerad vår- fram.
Programmet i dess nuva- kvällspoesi, och det träffas lätt rande form betonar främst möd- ovärdigare föremål för populari- rarnas och husmödrarnas krav.
tet.
Knappast tror jag att några Det är ensidigt starkt, på den försenade representanter för det punkten, säger en insändare i lyriska studentidealet har dröjt Naturligtvis bör adertonåringar sig kvar in i detta sekel, men i varje fall är det aldrig lönt iitt som äntligen, äntligen efter en söka dem annorstädes än vid F y - sista tortyr slipper ur skolan er- ris ’ r \.
Släktet student är emeller- hålla något festligt vederlag för tid inte d ä r f ö r utdött, man möter utstånden sveda och värk.
Må de det tätt och omisskännligt i Upp- bekransas likt majstänger, må de sala och Lund: även på ett par an- under jubelskrän fara genom stan dra orter lär det förekomma, men i lastbiler, må de dansa på refu- gerna och vad annat som kan roa!
där känns det svårligen igen.
Eftersom det allmänna tänke- Om de besvärar samhället en smu- ~ ä r det ett intet mot den oför- sättet aldrig hade fallit på den l: så etymologiskt närliggande idén att rätt samhället har tillfogat dem associera begreppet student med genom att klämma d e m så upprö- studier fann man inget förhinder rande länge i pulpeten.
Allt möj- att uttänja termen, som till för ligt ofog alltså unnar jag dem av sexti år sedan klart och enkelt be- deltagande hjärta, bara inte en tydde: inskriven vid universitet, knyckt uniformsmössa och en ta- till att omfatta personer med av- gen titel.
från gymnasium.
Den angelägnaste skolreformen gångsbetyg Somliga av dessa blir ju studen- vore väl ett förbud iitt » ta » stu- ter med tiden, men inte ens denna denten.
långsökta förevändning har man behövt tillgripa för att motivera gratistiteln.
En stulen huvudbonad, som sagt, vållar hela detta illusions spel.
Den famösa vita mössan, på- funnen av Uppsala stiidenter som kårmärke och igenkänningstec- ken, lyste för starkt i gymnasist- ögon och föll, när abiturientpröv- ningen begynte missuppfattas som studentexamen, värnlöst of- fer för usurpation.
Så har detta anspråkslösa plagg, så legitimt i sitt ursprung, från iitt beteckna medlemskap i en ordentlig kår - och alls ingen utmärkelse - upp- höjts till ärkesymbol för svenska snobberiet.
Enhetsfronten.
ANMARKNINGAR AV K·J Studenten.
Ingen maj, säger Svenska aka- demiens sekreterare, och sällan har sjungits ett sannare ord.
Men ingen maj, vill jag fortsätta, är så gnidigt kal att den inte strör ut en ymnighet av sammetsvita knoppar över vårt svenska land.
Och liksom all annan vårsprick- ning ådrar sig även denna automa- tiskt år från Ar samma spända och förtjusta uppseende, så hjälp- löst oblaserade förblir vi.
Nu ämnar jag inte direkt in- stämma i Lessings trötta suck efter en röd vår till omväxling med den gröna, som brukas nedanom Os- tersjön, men jag törs väl yppa att jag dras med en tilltagande leda rid den vita majblomning som ut- gör vår nordiska specialitet.
Den chockerar mig som en kränkning a v nat ii ren, samhällsordningen, moralen och språksinnet och den gör mig skamset bedrövad som vår värsta odygds officiella apo- tros.
Den svenska passionen för falskt sken och orättfångna titu- lafurer avbasas dagligen, tror jag, i tjogtals petitspalter, och ingen av vår på det hela välbegåvade nations egenheter lär vara så do- kumenterad och erkänd som den- na.
Men inte tar den någon ska- da av det: den synd man älskar hör man gärna talas om, även om det talas illa.
För övrigt är detta lyte kanske endast vrångsidan av en fantastiskt-poetisk läggning som undantagsvis bryter fram i skapande verksamhet men hos flertalet hänvisas till att söka ut- lopp i små sjaskiga självbedräge- rier.
Må alltså envar individ förun- nas att på eget bevåg fiffa upp sin sociala person med pappers- blommor och paljetter.
Man kan förtroendefullt överlämna denna utsmyckningsfråga åt de enskil- d a s tilltagsenhet.
Men nej, det anses inte betryggande iiog.
Sta- ten och allmänandan har förden- skull enats om att befästa skenvä- sendet i en institution, där årligen en avsevärd del av Sverges ung- dom konfirmeras till bekännare a v fåfänglighetens absurda credo.
Ett barn som går i skola och krånglar sig fram från klass till klass passerar slutligen genom den översta och måste lämna läroan- stalten.
Däri ligger ingenting mi- rakulöst eller ens lindrigt förvå- nande.
Förut var den unga va- relsen skolelev, och nu innehar den tills vidare ingen fis sam- hällsställning, vilket förefaller mig som en behaglig situation, upplyftande nog för ett väsen i svärmaråldern.
Detta är det nakna faktiska för- hållandet och således onjutbart för svensk inbillning.
Den höljer saken i skimmer och mystik.
Ett under sker med gymnasisten pre- cis vid utträdet ur läroverkets port, han förvandlas med ens till en n y och högre natur, och för att denna transsubstantiation skall få sin behöriga stadsfästelse faller han inte bara i sälla anhörigas Vad skola vi göra vid valen?
Det finnes flera vägar att gå.
Skola vi ska- pa ett eget kvinnoparti med egen lista och eget program?
Eller skola vi splitt- ras i många skilda kvinnogrupper var och ett med sitt speciella önskemål utanför de olika politiska partiernas program?
Eller skola vi försöka att sam- la oss till en enhetsfront med gemen- samma mål?
En enhetsfront, icke i par- ti.
men i program.
Ett kvinnoprogram med endast de mest brännande nöd- vändiga kraven och så se till att få dem genomförda med samlad kraft i agita- tionen.
Vi kunna giva männen ett ulti- matum.
Vi rösta icke på någon, som ej går med på dessa fordringar.
Vi sågo i fjol, då kvinnorna av alla partier samlade sig om en punkt i nyk- terhetslagstiftningen.
att den samlade viljan bar saken till seger!
Någon fruktar kanske a t t sam- ling i denna mening om ett pro- gram skulle leda till vaghet och oklarhet i linjerna, till uppgivelse av principer för att vinna flerta- lets anslutning.
Men avsikten ä r ej att skapa ett samlingsparti för det största möjliga program, utan det motsatta, samling till större energi om ett enklare program.
Det är endast bestämda praktiska förslag till främjande av folk- hälsa, moderskydd och barnavärn, bli slut på denna ensidighet, vars för- olikartade enskilda, som komma med många obegåvade individer fullproppas därv psykologien mer och mer lyckats sin » bunt av möjligheter » ditin.
Men med en kunskapskost, som dessa när- klarlägga.
Det räcker inte med än så tom att ha rymd för den geniale mast ratade och sannolikt e j skulle kun- välförsedda intellektuella stuveriarbe- när och dar han kommer, na göra mycket fruktbärande.
tare.
sinn bara lasta in de utmätta kun- så att ingen Pestalozzi eller Ruden- Under sådana förhållanden krävde skapsransonerna i det ena trettiofemta- schiöld måtte bli bortgallrad från sitt förvisso rättfärdigheten, att dar timra- let efter det andra.
Här måste sättas livsvärv i skolan på rent formella grun- des en lättillgänglig stege mellan sko- alla klutar till för att ' psykologisera un- der!
lorna.
Det är denna synpunkt a v stege dervisningen ' (som gamle Pestalozzi så och bro till läroverket för alla, som med framsynt uttryckte sig), att av kunska- Men är icke det nyss fällda omdö- begåvningens rätt borde höra dit, som perna göra en organisk bildningsenhet i met en blodig oförrätt mot detta nya är den dominerande tanken i skolrefor- stallet för en portativ kontorsmöbel med skolförslag, som e j blott hävdar och men.
Den är genomförd med storslagen en massa olika fack och lador.
lagfäster ett socialt rättfardighetskrav, konsekvens och med en enhetlighet i I The new Era, Mc Manns Freedom som vi länge nog fått gå i väntan på, planen, som i och för sig väcker be- of The Child, A. Woods redogörelse för utan därtill rymmer en sidan mycken- undran.
T y utifrån de gamla premis- Educational Experiments in England, i het moderna och goda uppslag inom serna är den tanken e j blott berättigad, den tyska rörelsen » mot den förstelna- själva undervisningsplanen och som till utan stor och livsnödvändig, en seklet- de.
för alla barn likadana tvångsskolan », sin föregångare och härold haft en om- nas kvävda längtansglöd, som synes ha såväl som mot den gamla kastskolan - daning av seminarierna, liktydig med fått sin stund att bli levande låga.
i alla dessa och en mångfald andra strä- en högre kvalifikation av de blivande lä- Men det ödesdigra är.
att hela fråge- vanden ute och hemma.
reser sig på ett rarekrafterna?
ställningen under tiden förändrats.
Där imperativt och påträngande sätt det innan jag går i svaromål på detta, har vuxit fram nya premisser ur denna samhiilleliga behovet av fria skolor, där vill jag påminna om de psykologiska längtan, premisser, som leda till den för uppfostran besjälade människor av och historiska förutsättningarna for den slutsatsen, att också - kanske fram- inbördes mycket olika bildningsgång få nya skolpolitikens riktlinjer.
för allt - lärdomsskolan måste refor- rätt att under personligt arbete sätta in Det var endast läroverken och de- meras.
Icke att med examina som steg- nyn utvecklingsmöjligheter för lärjun- ras adepter.
som i hrhundraden sutto in- pinnar nå hennes upphöjdhet över det garna - tack vare ett mera fördjupat ne med möjligheterna till ämbetsmanna- praktiska arbetslivet, icke att med äm- studium av människan.
hela människan.
skapet.
makten och härligheten såväl nenas mängd ta upp tävlan med henne, än vad facklärdomen i och för sig som till den högre bildningen.
Och visar sig nu som det nödvändiga för en kan garantera.
det var folkskolorna, som rymde alla i ordets bästa mening demokratisk och Skulle icke dessa frambrytande krav utestängda.
de.
som en gång folkskole- samhällsgagnelig bottenskola.
En helt kunnat göras mera fruktbara för den nya barn.
i regel hade oöverkomliga svårig- ny värdesättning - från psykologiskt folkskolan?
Förslaget är demokratiskt heter att stiga in i lärdomens och stats- pedagogiskt och socialt håll på en däri att det haft rättfärdighetens stora tjänstens värld.
Folkskolan rymde ock- samma gång - har kommit handens ar- m91 i sikte; men demokratiskt genom s i många lärare, som kände sig ute- bete till del och fördjupad insikt i det a t t utportionera möjligheterna i stället stängda och hinvisade till idel smulor mänskliga själslivet har bragt i dagen för att framkalla dem.
Skolans pro- från kunskapernas bord.
Och sanner- det ofruktbara, ja skadliga i kunskaps- blem är ju ej lika lön för lika arbete el- ligen.
bittert måste det fräta alla dem, proppningen som sådan, utan samband ler ens lika kunskap i t varje medbor- som för fattigdoms skull förgäves hung- med liv och arbete i övrigt.
» Studiet gare.
utan framhjälpandet av en bättre rade och törstade efter kunskap eller av individen är den mest förhoppnings- och mångsidigare kvalitet hos alla de efter ledareställning.
när de sågo allt för fulla vägen till samhällsproblemens lös- uppostraren, EMILIA FOGELKLOU.
Skolreformens inre motsägelse.
En demokratisk skola i ordets bästa bemärkelse måste byggas dels på sam- hällets erkännade av allas rätt till bästa möjliga medborgarutbildning, dels på ett alltmera insiktsfullt tillvaratagande av individernas anlag, ett tillvaratagan- de, som åsyftar deras bästa möjliga självförverkligande till samhällets gagn.
För den förra synpunkten innebär den föreslagna, skolreformen ett klart och segrande genombrott.
Den är dess levande punkt, som värmer sinnena, och dess banér, som fylkar skarorna.
Ska- da.
att detta genombrott icke samtidigt innebar seger för den andra.
djupare lig- gande synpunkten.
utan tvärtom i blin- do måttar ett dödshugg åt denna sin tvillingbroder, utan vilken en demokra- tisk skola blir sken och villa, blir äm- betsverk med regelmässiga göromål och jämn utransonering, men e j ett ställe där framväxande möjligheter få hjälp i sitt sökande fram emot personlig utveck- ling.
initiativglädje och individuell tjänst for det stora hela.
Redan för ett par år sedan påvisades ingående av docent Karl Petander i hans broschyr Fri skola eller statsmono- pol, hur förslaget till skolreform bar på en inre söndring, därigenom att rättfär- dighetskravet kommit att resa sig i strid mot frihetskravet.
I stället för ett tidningen Norges kvinder, men den ensidigheten är berättigad och förklarig, ty husmödrarna ha tidigare varit försiiininade.
Nu är frågan om detta program skall föras fram av ett enda stort parti, kvinnopartiet.
Den syn- punkten har många förespråkare.
Fru Ella Den motsatta likaså.
Anker har i en utredande artikel belyst frågan och skriver: undanträngande av de fri skolformerna.
förordade författaren utifrån rent demo- kratiska synpunkter.
rikligare understöd åt alla värdefulla enskilda skolor, med förpliktelse för dessa ej blott till inspek- tion från statens sida såsom nu.
utan också till intagande av ett vida stör- re antal obemedlade elever, antingen på statsstipendiernas (som nu i folk- högskolorna), eller på avgiftsfrihetens (ev. - nedsättningens) väg.
Det tragi- ska i skolförslaget är, säger han, att man » för att nå ett värde.
offrar ett som i grunden ensamt ger mening åt det andra värdet ».
Detta omdöme får en brännande ak- tualitet i samband med statsutskottets förslag till behandling av flickskolan.
Ty hur motbjudande det än ter sig a t t så nonchalant behandla en hel med- borgarekår, så röjer sig därhakoni en fara med ännu mera djupgående och i sanning riksviktiga konsekvenser: det fria pedagogiska initiativets förkvävan- de till förman för en formalistisk lik- formighet.
Där har de sista åren mer och mer.
framförallt i de av kriget prövade län- derna, brutit sig fram ett nytt krav på etisk och psykologisk fostran i skolor- na, vilkas uppgift icke kan och får vara enbart intellektuell.
Det måste och
Om kvinnor i (Forts. från sid. alla länder - - - 1.)
ska och kulturella, det har också mål och vikt, valet emellan paci- därigenom l a g t i dagen det ohåll- fismens seger eller Europas un- bara i den motsägelse vårt sam- dergång.
hällsliv företer.
Vi försöka i al- l a länder hygga upp ett samhälle, som skall främja yrken, näringar och andlig odling, som skall för- bättra medborgarnas livsvillkor och existensmöjligheter, som skall skydda och hjälpa de s j u k a, de nödlidande, de värnlösa.
Samti- digt rusta vi på alla håll, rusta allt efter » landets ekonomiska för att, när tillfället bärkraft » kommer, omintetgöra vad som vunnits och skapa förhållanden långt värre än dem vi i fredstid anse ovärdiga samhället.
Världs- kriget h ar hänsynslöst blottat den motsägelsen.
Det har ställt oss i valet emellan a t t fortsätta på en väg, vi anse oförsvarbar och oe- gentlig, eller också a t t företaga en fullständig omvärdering av mått, Det är givet, att kriget inte kan avskaffas endast genom att rösta på avrustning, kriget har sinn dju- pa rötter i människornas sinnen.
Man anför, som försvar f ö r bibe- hållandet a r en stark härordning, a t t ett land kan inte ensamt av- rusta, alla länder måste göra det samtidigt.
Jag skulle istället vil- ja säga, att intet land kan avrusta, utan at t bakom denna avrustning står den moraliska kraft och det moraliska mod, som endast en fullt genomtänkt och ansvarig övertygelse hos de många enskil- da i detta land kan skänka.
E n avrustning, som grundar sig på antagandet at t ingen fara förelig- ger - ett orimligt antagande så länge stormakterna kapprusta - en önskan at t slippa ifrån person- liga offer eller sparsamhetsskäl överhuvudtaget kan aldrig vara annat än ett svaghetstecken.
Det moraliska modet måste stå bakom en verklig fredsaktivism för att ge den styrka, den måste onifattas av de enskilda männi- skorna.
Men det ä r omöjligt att tänka sig en sådan fredsaktivism enbart riktad utåt, den förutsätter också en ombyggnad av det egna sam- hället i riktning mot at t utplåna klasshat och klassfördomar samt de sociala orättvisor.
som härröra från penningens maktställning.
E t t folk, som inom sig, inte bara teoretiskt, utan även praktiskt ta- get erkände rätten och den alle- nast som grundval för makten, skulle säkerligen också gent emot länder känna en främmande fredsvilja, som uttrycker s i g i av- rustning.
, En folkmening en genomförd fredsaktion inom fol- ken och mellan folken finns ännu inte.
Den måste skapas för at t principerna skola kunna tilläm- pas.
Det får inte.
heller förglöm- praktiskt bostadsbygge, elektrifi- ering av hushållet m. m., så att kvinnorna i de tusen hemmen änt- ligen kan förstå att det ges över- föring från deras (lagliga liv i husliga sysslor till politiken.
Det i i i inte två skilda världar.
Men kontakten dem emellan har hittills varit oförmedlad.
bärande - - ning », säger utur tidens hjärta J.A.
Hadfield.
Här ligger nu framför skolan öppet fält för en ny och rik bildningsyntes.
Folkskolan har ju sluppit belamra sig med en mångfald inbördes stridande » ämnen », vilka traditionellt måste hål- las i gång bredvid varandra, hon är in- te tjudrad vid kraven från facklärdom och universitetsexamina; hon har i gångna tider haft att till mänsklighet och medborgarskap förbereda alla dem, som redan vid 1 2 år gingo ut i livet och gjorde nytta för sig (i stället för vid 24 eller 3 0!)
.
Nu - i den tid, då man på ett nytt sätt börjat första arbetets bildningsvärde nu kom stunden för henne att få själva lärdoms- skolan i lära hos sig, nu när hon äntligen fick luft under vingarna och kunde förvandla sitt tvång i medveten frihet.
Där kunde sannerligen gått an- dra vägar till samhörighet med lärdoms- skolan än genom timrandet a v ny:, exa- mensstegar, den ena tidigare än den an- dra.
eller genom gallringens predestina- tion av individerna utefter lärarebeslut.
(Månne alltid en rättvisare gallring här än efter förmögenhetsstrecket?
Ack, många gånger lika mycket på måfå som den, men kanske ännu bittrare.
T y det är i regel lättare att förlåta oundvikliga omständigheter än maktägande männi- skor!)
Det skall dock villigt och rätt- visligen erkännas, att där i skolförslaget synes ansatser från de nya premissernas håll, ansatser, som trots allt likt spalier- plantor söka sig upp längs den för dem väsensfrämmande grundstommen!
Men det goda är oftast fiende till det bästa.
Och hela den fria arhetstävlan till in- bördes hjälp mellan olikartade skolplan- - teringar, utan dylik » läroverksspalier », är utesluten genom det statsmonopol som tillfaller organisationen av » ste- gens » och examensförökningens typ - en typ, som lider av trolsk förhäxning för ett principiellt, om också ej reelt för- åldrat *) skolideal, vilket den kunde ha sluppit efterbilda.
Det är sant.
att det även bland fri- skolorna, särskilt åren före kriget.
röj- de sig en uniformeringtendens.
som tydde på bristande inre livaktighet.
Men en och annan av våra basta fria samsko- lor ha likaväl som de flesta av de i lycklig frihet levande flickskolorna försakat läroverksmodellens bekväm- lighetssidor (for både lärarejob och skolkassa) och vågat gå i förväg på de stigar.
som föra in i människoskolan.
Somliga ha gjort detta i medveten pion- järglädje, andra i mera anspråkslösa former.
Men den som haft privilegiet att leva och kämpa i en sådan banbry- tande skola, kan aldrig glömma den upplevelsen!
Den vet, att » skola » in- te bara handlar om ett » tråkigts inplug- gande av abc, ens på det lägsta stadi- et.
Den kommer snarast till den para- doxen, att ju bildbarare lärjungeåldern är, dess bättre kvalifikationer borde uppfostraren ha - suggestionens omed- vetna roll spelar aldrig in så ödesdigert till gott och ont högre upp som där ne- re i småskolan!
Den kan heller aldrig låta sig övertygas, att det går lika bra att leda 30 à 35 barn samtidigt till själv- verksamt arhete.
som det går med hälf- ten så många, lika litet som den tror sig mas, att många röster i vår tid ha höjts i sådan riktning.
Natio- nernas förbund bygger på den grunden.
- Likaså föreningen för Nationernas förbund - Kvin- nornas internationella förbund för fred och frihet.
International - skilda frågor måste denna upp gift främjas.
Det ä r kvinnornas oeftergivliga plikt som medborg- re.
Jag vet mycket väl, a tt jag här inte kan tala å kvinnornas vä gna r i allmänhet.
J a g vet, att kvinnorna ofta ä r o de mest fana- om att kunna ägna samma friskhet och va in sitt vederbörliga kvantum av var- som våga » gods, ära, liv och allt » inlevande förberedelse åt 2 8 timmar i veckan som åt i 8 eller 20!
En helt annan sak är.
att sådant hit- tills varit helt enkelt nödtvång i de fles- ta folkskolor.
Men att göra en nödfalls- utväg till regel, inte bara där så är det enda tänkbara, utan också där man ha- de stora möjligheter till ett bättre - det är dålig människoekonomi.
och då- lig demokrati.
Huru mycket bättre vo- re det ej, om de fria skolor med ar- betsbesjälad personal.
där man inte ha- ra fabricerade examinander, utan verk- ligen övade fostraregärning, bleve ålag- da att som sin statsförpliktelse inta ett vida större antal obemedlade än att av- pressas en formalistisk likhet med stats skolorna (under förutsättning naturligt- vis i varje fall av inspektion från sta- tens sida).
Men varför skulle icke nu en dylik » all round » - uppfostran kunna tillgodo- ses i statens folkskolor.
dessa som en- ligt nya seminariestadgan tillföras en så mycket mera kvalificerad lärareut- bildning nu än förr?
Så frågar man sig verkligen.
Och detta för mig in pil ett problem.
som för hela saken ar a r allra yttersta vikt.
nämligen seminarie- utbildningen.
Det fatala är, att också den blev till under de gamla premissernas tryck.
Det nya seminariet är en betydligt » lärdare » anstalt, än det gamla var.
Det har be- satts med universitetsbildade lektorer i de olika facken.
Det tar ej längre emot krafter.
som läroverken ratat.
utan bju- ----- der fullgoda villkor för de bästa möj- *) Dit var m tid d i det ej var föråldrat, liga tävlande.
Och så långt är allt då själva hemmens livs- och arbetsmiljö gott och väl.
Men den som på nära fyllde ut allt som fattades, ett förhållande håll ser seminarieelever mödosamt stu- som nu är uteslutet.
- Fellowship of Reconcilation, i Sverige r e p r e n t e r a t av Förbun- det för kristet samhällsliv, inte att förväxla med statskyrkan.
Arbetet för att ge en sådan folk- mening makt är kvinnornas stora, politiska uppgift.
Och i alla en- je fack i allvetenheten, utan en över- gipande bildningssyntes, som kunde ena det mångahanda.
den som sett hur med bästa vilja i världen (från ömse håll) resultatet av undervisningen i Sa många fall blir kvasivetenskap i diver- se - den tar sig om huvudet till sist och frågar sig, om det kanske rent av var förnuftigare och mera bildande med den gamla skolan, där undervisaren helt en- kelt hade till uppgift att lära barnen konsten att lära sig själva, genom att ge dem de enkla redskapen till detta, läsning.
skrivning.
räkning?
Ty det kan ej förundra en, om den som under fyra åra tid proppat i sig alla sorters ve- tande på en gång vid ett seminarium, lätt nog får en psykologisk tillvandhet, ett slags inympad metodologi, som under rent tjiinstenit söker i sin ordning prop- pa de små adepterna så fulla som möj- ligt med sina egna kunskaper och först i andra hand ökar på arbetsbördan med så subtila bihang som knog för » lärjungens självverksamhet » eller an- dra dekorativa efterrätter på alla de m+ derna skolprogrammen!
Jag vet väl, att det ges lysande undantag.
dels re- dan från begynnelsen, dels - och fram- för allt - genom livets makt att hjälpa tillrätta varje människa.
som ger sig helt åt ett arbete.
Men om vi seminarieundervisare själ- va till vårt väsen i hög grad blivit im- pregnerade med föråldrade premisser - trots teoretiskt modernare åskådningar - huru skola vi i all rimlighets namn kunna begära, att våra elever skola för- bli obesmittade?
Vad hela vårt skolväsen trängande behöver.
är pedagoger av Guds nåde, på att bryta den gamla formalistiska och in- tellektualistiska förhäxningen.
Men så- dana äro aldrig tillskurna efter gällande linjaler.
Och lyckligare vore det, om de stodo fria att börja sitt värv, innan de förut sargat sig halvdöda på dessa.
Därför är det Sa farligt att täppa till de kanaler, varifrån de snarast kunde bli oss tillförda, de kämpande, riskfyllda, fria skolornas håll, de skolor där lära- ren ej blott fungerar som ämbetsman, utan fullt ut kräves som människa, blö- der under en människas misstag, mer än en gång kanske, men som tillika får uppleva den eggande fröjden av det per- sonligas växt omkring sig - så som man aldrig får det vid en reglementerad landsväg, där nötningens damm vill lägga sig över den spirande brodden.
Den som vågar gå en så riskfylld väg som uppfostrarens (ej kunskaps- transportörens), han nödgas, därför att han ser livet växa omkring honom, mer än en gång vidgå, att han måste räkna med helt andra premisser, än dem han från början brukade för sina slutsatser i ord och dåd.
Det kan kosta oerhört att erkänna sitt misstag, särskilt om man vet med sig, att det dock var ett rätt- fädighetskrav som var handlingens mål.
Men den som mäktar detta, det svå- raste av allt i livet, att rätta ej blott andras, e j blott en föregående genera- tions misstag.
utan också sina och vå- ra egna, den lägger tyngre guld i kul- turarvet från släkte till släkte, än den som ' obekymrat bara går på i ullstrum- porna ändå - fastän det ännu var tid till att vända!
Emilia Fogelklou.
Fröbel-Institutet i Norrköping omfattar utbildning: A. för barnträdgårdar, B. för uppfostrarinnekallet i hemmet, för barnkrubbor och barnhem, C. för barnsköterskor.
An- sökningar till A- (&gt;.
B-kurserna böra insändas under Maj månad.
Pro- spekt sändes mot porto.
Ellen Moberg.
Maria Moberg.
i fiska, &amp; I ivrigaste f ö r k ä m p a r n a något a r de f ö r e l i g g a n d e förslag- för k r i g och försvar, för h ä m n d h a r ö v e r t y g a t m i g att och s. k. ära.
Jag v e t inte ens, om öppnats den väg, på v i l k e n v å r t jag k a n tala f ö r flertalet av de land på det ändamålsenligaste sät- frisinnade kvinnorna, men jag tet kan t r ä d a in för f r e d e n s och vet, att d ä r f i n n s ett stort a n t a l rättens sak.
Icke heller har de- k u n n a t i n g e.
s å d a n a för- bland d e m, som ä r o beredda att batten samla sig o m k r i n g o c h s ä t t a in hoppningar.
Vi ha också h ö r t att här all s i n h a n d l i n g s k r a f t i arbetet f ö r att skapa de psykologiska förut- s ä t t n i n g a r n a f ö r fred.
D e t är å deras v ä g n a r jag talar.
i ' den m i l i t ä r a sakkunskapen utdö- mer s a m t l i g a förslag.
K. m:ts, hö- grins och bondeförbundets förslag av våra äldsta utgå emellertid från a v v ä g a n d e t Ett sådant arbete må vara till mellan e f f e k t i v i t e t o c h ekonomi.
s y n e s hopplöst.
Det kommer ock- Det ä r g i v e t v i s riktigt, om m a n så så att kallas fosterlandsförräderi, a t t s ä g a e r k ä n n e r k r i g e t s berätti- sentimentalitet, filantropi, ko- gande.
Men vad finner nian till m i s k t eller på sin höjd tragiko- stöd f ö r en motsatt u p p f a t t n i n g i m i s k t, omdömen så f ö r a k t l i g a, in- de ö v r i g a förslagen!
De till dess d e n a l l m ä n n a opinionen nade säga att: » det ä r deras fasta ä n d r a r sig och f ö r k l a r a r, a t t den förhoppning, a t t utvecklingen alltid betraktat en sådan u p p f a t t skall gå i sådan r i k t n i n g a t t i en n i n g, som d e n enda p r a k t i s k a, icke avlägsen f r a m t i d en ytterli- gare beskärning av försvarsväsen- f ö r n u f t i g a och ekonomiska.
Och om v i k v i n n o r i alla län- det skall bli m ö j l i g t ».
- Herr d e r e n i g t ville hålla samman, så Hellbergs förslag t a l a r om att stod det i vår makt - d e t k a n » S v e r i g e, såsom det fredens före- inte b o r t f ö r k l a r a s - att förhin- g å n g s l a n d Sverige genom s i n oe- dra k r i g, och det är en skuld och gennnyttiga h å l l n i n g v i s a t sig vara, en skam, a t t så inte än ä r förhål- också har en särskild f ö r p l i k t e l s e också så långt det kan e f t e r k o m m a landet.
Men f ö r dagen g ä l l e r d e t a t t in- den m a n i n g till en sådan rust- för s i n u p p f a t t n i n g om kriget och ningsminskning, som det genom ng till försvars- sitt inträde i N a t i o n e r n a s förbund punkt till de oli- principiellt godkänt. » - Mest till- I frisin- krigsmaktens ordnande i v å r t land.
D ä r m å s t e a n t a g a s en p r a k t i s k o c h ur landets s y n p u n k t lämplig övergångsform.
O c h som medlem av den lagstif- tande församlingen måste man lägga s i n röst i vågskålen.
Det V a r k e n den a n s v a r e t är tungt.
eller förberedande behandlingen ii N y c k e l n till hälsa är att rensa magen och tarmarna från osunda rester, utdriva urinsyra från kro oppen samt upp uppfriska blod et där- med avlägsna själva orsaken till illa- mående och sjukdomar.
En huskur Frukt-Salt-Samarin är härtill synnerligen en välgörande.
Nervsmärtor skingras.
Hälsa, krafter och Välmående återvinnas.
Frukt-Salt-Samarin verkar välgö- rande på hela organismen och ome- delbart upp uppfriskande.
Pris pr burk kr.
2:50.
Erhålles pr postförskott från Cederroths Tekniska Fabrik, Sthlm.
(Säljes å A Apotek, Drog-.
Kemikalie- &amp; I Färghandel m.
fl.)
8 G E T I N G E N R O M A N ar E.
L.
V O Y N I C H - Kanhända, men vi ha så många gånger grälat om detta, att det inte tjänar något till att börja på igen.
Vad tyckte du om föredraget?
- Mycket bra - isynnerhet den se- r e delen.
Jag var glad att han tala- om att uppleva republiken, inte ba- ra drömma on den.
Det är som Kristus en gång sade: » Guds rike är inom er. » Den delen av föredraget tyckte jag däremot inte om.
Han talade så mycket om allt det underbara vi skulle känna, tänka och göra, men mycket Ii- tet om hur det praktiskt skulle kunna genomföras.
- S ä r det kritiska ögonblicket är inne, få vi nog att göra, men vi måste ha tålamod; de stora omvälvningarna ske inte på en dag.
- Ju längre tid det tar, dess större skal är det att börja genast.
Du talar om att vara skapad för frihet - men fanns de någon som var mera skapad - talande är motiveringen i utskot- tets förslag.
Där h e t e r d e t a t t: » D e t säkra v ä r n e t k r i n g vår natio- nella f r i h e t kan e n d a s t e r n å s i d e n mån, som våldet får v i k a för rät- ten, i d e n m å n de fredliga upp- g ö r e l s e r n a t r ä d a i stället för k r i g vid s l i t a n d e t a v m e l l a n f o l k l i g a konflikter.,, M e n v i l k e t av dessa förslag, som i p r a k t i s k t a v s e e n d e bäst m o t s v a r a r d e n lyrkligaste av- vecklingen och omorganisationen av försvarsväsendet, är för d e n oinvigde o m ö j l i g t att bedöma.
- Herr t a l m a n!
AV v a d jag an- fört f r a m g å r, att jag inte har nå- kulturväxter.
I Särskilt är IIELSIKGLANDS-linet a v ålder högt värderat och HELSING- LANDS-garnet är känt icke endast i Sverige utan längt utom landets gränser såsom varande starkt, jämnt och utomordentligt vackert blekt.
E n a v anled- ningarna till att HOLMA duktyger, servietter och handdukar i damast, jacquard och dräll blivit så värderade för sin mjukhet, glans och slitstyrka, är också med säkerhet den, att HOLMA använder HELSINGLANDS-garnet i sina vävnader.
Den erfarna husmodern köper därför LINNEVÄVNADER D DUKTYGER SERVIETTER HANDDUKAR LAKANSLÄRFT Holma äkta endast med ovanstående varumärke " RIDDAREN I GRÖNT FÄLT “ HOLMA fabrikat säljes hos välförsedda vävnads- &amp; manufakturaffärer.
Mötesplatsen.
HOLMA-HELSINOLANDS L I N S P I N N E R I - &amp; VÄFVERI MADÄNGSHOLM och FORSA.
A.-B., FÖRBUND I BOHUSLÄN har hållit årsmöte i Grebbestad under ordförandeskap av fru Maria Mannhei- mer, Göteborg.
Till ordf. valdes fru An- nie Ekelund efter fru Mannheimer, som avsagt sig.
Till övriga styrelseledamö- ter återvaldes fru Mannheimer, fru In- geborg Lychou, Uddevalla.
fröken Elin Sundberg.
Kyrkesund, fröken Anna Grönwall, Partille, fröken Mathilda Jo- hansson, Mölndal, samt efter fru Anna Hellborn, Strömstad, som avsagt sig.
Hemstickningen.
Fabriksaktiebolaget Fa- fru Karin Elmér, Uddevalla.
Efter sammanträdet höll rektor Eke- vorit demonstrerar på » Vad skall jag Bli » - lund ett instruktivt föredrag om de nya utställningen hos Liljewalchs, hur man själv kan sticka sina strumpor och övriga ylle- barnavårdslagarna, varpå följde ett ani- artiklar.
och hur kvinnorna kunna skaf fa sig en icke obetydlig arhetsiörtjaiist.
genom merat samkväm HALMSTADS FRISINNADE KVIN- att i hemmet utföra stickningsarbete på le- diga stunder eller helt ägna sig i t det.
Det NOFÖRENING ar bolagets lilla händiga Favorit-liemrtick- har under vintern haft flera trevliga ningsmaskin, som är i fullt arbete och till- sammankomster, varvid förekommit dis- drager " &amp;?
den kvinnliga publikens intres- kussioner i samhälleliga frågor och riks- dagsfrågor .. är praktisk och lättskött i arbetet ar den Föreningens styrelse utgöres av: frö- också prisbillig.
D e s s a Favorit?
goda egen- ken Anna Maria Nilsson, ordf., fröken skaper har också gjort att maskinen vun- Amy Lindqvist.
sekr .. fru Betty Land- av berg.
fru Anna Kindberg, fröknarna A. Pettersson.
F. Persson och I. Lundberg.
därtill än din mor.
Hon var den mest Sedan drog hon undan sin hand och änglalika varelse, men vad hjälpte hen- sprang in i huset.
ne all hennes godhet?
Hon var en slav Kär dörren fallit igen efter henne.
anda till sin död - plågad, pinad och höjde han sig ned och tog upp cypress- förolämpad av din bror James och hans kvisten som fallit från hennes bröst.
hustru.
Det hade varit bättre för hen- ne, om hon inte varit så ljuv och tålig, ty då skulle hon inte blivit så gement Iv.
behandlad.
Det är på samma sätt med Italien.
Det är icke tålamod som be- Arthur skyndade så lätt tillbaka till hövs, utan att mäniskor reser sig, sina rum som om vingar burit honom, och - Han var fullständigt lycklig.
På mö- - Kära Jim, hade vrede och lidelse tet hade det förekommit antydningar kunnat rädda Italien.
skulle landet för om väpnat motstånd, och nu var Gem- längesedan varit fritt.
Det är inte hat ma (leras kamrat och han älskade vi behöva, utan kärlek.
henne.
Medan han yttrade dessa ord flam- De kunde arbeta tillsammans och made en plötslig rodnad över hans pan- kanske dö tillsammans för den blivan- na, men försvann lika hastigt.
Gemma de republiken.
Men nästa morgon vak- såg det inte.
Hon blickade rätt fram- nade han i en mera nykter sinnesstäm- för sig med rynkade ögonbryn och fast ning och erinrade sig att Gemma skul- slutna Iäpar.
le resa till Livorno och padren till Kom.
Du tror att jag har orätt, Ar- Januari.
februari.
mars - det var tre thur, sade hon.
men jag har rätt, och långa månader till påsk.
Tänk om det får d u nog erfara en dag.
Här hor ' Gemma skulle rika under hemmets pro- testantiska inflytande ' Nej.
hon skul- jag.
Vill du följa med in?
- Nej, det är för sent, Godnatt, kä- le aldrig flirta som de: indra engelska raste.
flickorna i Livorno och fånga flintskal- Han stod på trappsteget och fattade liga skeppsmäklare.
D e t fanns annat hennes händer.
virke i henne.
Men det var möjligt att - För Gud och folket.
hon skulle kanna sig ensam och olyck- Långsamt och allvarligt fullbordade lig, så ung och utan vänner som hon hon mottot: var.
Om endast hans mor levat - - Nu och för evigt.
På aftonen gick han ti l l seminariet.
där Montanelli underhöll den nye direk- vände sig Montanelli till Arthur med torn.
Råda föreföllo trötta och uttrå- samma pinade och tankfulla uttryck kade.
I stället för att som vanligt lysa som hela kvällen präglat hans drag.
upp vid åsynen av Arthur, mörknade - Arthur, min käre gosse, började han långsamt, jag har något att säga padrens ansikte ännu mer.
- Detta lir den student som jag ta- dig.
lade med er om, sade han och presen- Han måste ha fatt dåliga nyheter, terade Arthur.
Jag vore tacksam om flög det genom Arthurs medvetande, ni fortfarande lät honom ha tillgång när han ängsligt betraktade det här- till biblioteket.
jade ansiktet.
- Vad tyckte du om den nye direk- Fader Cardi, en äldre präst med ett välvilligt utseende, började tala med torn?
frågade Montanelli plötsligt.
Arthur om universitetslivet och till den- Frågan kom så oväntat att Arthur nes stora förtjusning uttalade han sig ett ögonblick blev svarslös.
emot professorernas vana att ständigt - J.
.
.
jag tyckte mycket bra om bo- irritera studenterna med dumma och nom - j a det vill säga jag vet inte onödiga förbud.
riktigt.
Det lir så svårt att säga när J a g har en del erfarenhet av vad man inte sett en person mer än en det vill säga att handleda unga männi- gång.
skor.
sade han.
och j a g har gjort till re- Montanelli slog sakta med handen gel att aldrig förbjuda något utan ett mot stolens armstöd, en vana han hade fullgott skäl.
Det är endast mycket få då han kände sig orolig eller upprörd.
unga män som ställa till tråkigheter om - Vad den här resan till Rom he- man tar tillräcklig hänsyn till deras träffar.
sade han.
s \ skall jag skicka personligheter, men den snällaste häst återbud, om du vill att jag stannar.
sparkar.
om man oavbrutet rycker i - Ilen Vatikanen.
padre?
tömmarna.
- Vatikanen får finna någon an- Arthur spärrade upp ögonen.
Han I nan.
Jag kan framföra minn ursäk- hade inte väntat att den nye direktorn ter.
skulle föra studenternas talan.
Mon- - Men varför?
Jag förstår inte tanelli deltog inte i dikussionen.
Det Montanelli strök handen över pan- föreföll som om ämnet inte intresserat nan.
honom.
(Forts.) När fader Cardi återvänt till sitt rum.
g o t yrkande.
H e l s t skulle jag rösta blankt.
Men då voteringar- na kunna l i g g a så till, att det blir ansvar r, måste jag om jag skall rösta d e t förslag, vars mo- tivering e n l i g t m i n u p p f a t t n i n g tar m e s t h ä n s y n till den stånd- punkt, jag a n s e r hör v a r a g r u n d - läggande i denna fråga, d. s. det socialdemokratiska.
v. FRISINNADE KVINNORS LÄNS- - - svensk tillverkning, och utom det att den vårt land - -
