# ID: svediakorp-per3184
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,405
# sentences: 539
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


...
.. iii ... I!
” Det egna landet är hjärtats Iångt utöver det egna landets växlade, och alltmer blev det en de bandspjällen, rockhuvudena, husmoderns hederssak att loften kyrkaskarna m. m. kunna vittna hem ", stod det at t Iäsa i Tidevar- gränser.
vets första blad.
Ja, så är det, och Vi veta alla, huru våra förfäder fylldes av präktiga viivpackor a v om trofast sinne och ljusa fram- Så länge barn och skolor finnas, det egna hemmet är den helgade redan under bronsåldern förstodo vadmal och linne, ståtliga fälltäc- tidssyner.
fristad, där detta hjärta bäst Fin- att gjuta ståtliga och smakfulla ken samt snidade kistor med åk- Visserligen nåddes vårt folk ti- blir skolfrågan aktuell.
Den kom- ner ro, den ljusa, stilla plats, dit ting och förse dem med fina sira- dynor och allsköns härlighet, digt av starka intryck utifrån.
&amp; - mer förr eller senare Upp var- Kvinnor, som ofta ett helt liv dan under bronsålderns senare tid helst några fäder eller mödrar världens oro icke når.
Så bör det ter och inläggningar.
Under den åtminstone vara.
Arbetet för ett äldre järnåldern och vikingatiden gick och drömde i sin hembygds var handelsförbindelsen med ro- församlade äro.
Och j u mer ni- sådant hem blir en hjärtats sak, nådde konstskickligheten en sådan marker, blev liksom genomträngd merska riket som då sträckte sig tiska föräldrar j u flera önskemål.
och har man lyckan att där äga höjd i vårt land, att vi måste tro, av vad hon där såg, och hennes bo- ända upp till södra Tyskland, nog Divergerande meningar kan ju kara anhöriga, blir kärleken den det vårt folk redan då ägde en nader och täcken kommo ofta att så livlig och otaliga kostliga ting finnas angående t. ex. lektioner- drivande kraften.
mycket hög kultur.
Härliga pryd- få karaktär av just den skönhet, fördes under vikingatiden hem till nas längd, elevernas antal i klas- Växande behov hava skapat nyt- nadsföremål, vapen och husgeråd hon lärt sig förstå.
Och så kom vårt land för att ej nämna alla de sen, de gemensamma måltidsras- toslöjden.
Med vilken jublande i järn, brons ja t. o. m. guld vitt- det sig, att de vävnader som spän- högreståndssaker, som fått verka terna, skolböckernas mångfald glädje lyftes ej den första lerkru- na därom.
Och kvinnorna!
De des över mer och mindre dyrbara inspirerande och befruktande på och dyrhet, den besvärligt tidiga kan nr den primitiva ugnen och gjorde allt, vad i deras förmåga fällar, eller avsågo att pryda stor- folkfantasien.
Men vårt folk morgontimmen m. m., m. m.
Men togs ej den första vävbiten ur sin stod, för at t deras vävnader och stugans timmerväggar, i ej ringa är ett självständigt och självmed- om några punkter torde de enkla båge!
Sedan själva saken broderier skulle kunna tävla med mån speglade väverskans kynne.
vetet folk.
Dessa saker kopiera- flesta föräldrar vara ense, och I Skåne, det rika Iandet med des ej annat än i enstaka fall.
vad då främst beträffande arbets- väl kunde utföras, följde snart en alstren från männens hand.
Sa- strävan att göra den så vacker gorna tälja ofta om bonader, väv- böljande sädesfält, blommande som sågs omsattes, översattes till hrlastningen per termin och ar- som möjligt.
Redan urtidens da av skickliga kvinnohänder - trädgårdar och dignande frukt- det språk i form och färg, som ta- betstidens längd per dag.
Då grottmänniska förstod a t t hugga ja, där mäles om kvinnor, som träd, där kommo de stolta alsterna lades i de skilda bygderna av vårt och då söker en samlad för- in bilder på väggarna i sitt hem sömmade sin makes bedrifter i av hennes vävnadskonst att Iysa i vidsträckta land, och blev på s &amp; äldraopinion göra sig gällan- och stenåldersmannen sirade stun- guld.
Gudahusen behängdes ock starka, varma färger, likt en fan- sätt den slöjdandes egendom.
de, men den märker snarligen sin dom sina enkla verktyg.
med bonader och på 1000-talet far förkunnande välmågan i detta vad jag med detta velat säga är, vanmakt och sträcker vapen in- Den egentliga prydnadsslöjden ” sömmade jungfru Inger heliga lyckliga land.
att vår gamla, nordiska allmoge- för den höga, obönhörliga sfinx, I Jämtland däremot, med de slöjd är ett mänskligt dokument, som heter skolplan, den oåtkomli- har spontant vuxit fram ur kär- mäns sagor, förkunnande Guds Ieken till hemmet, till någon äl- härlighet ej blott med munnen stora dystra vidderna, de i fjärran som ofta förtäljer, att slöjdaren ga makt, inför vilken ingen väd- För vuxna människor skad varelse eller måhända till utan ock med sinn händers verk ”.
blånande höjderna, utan de i sö- minskas finnes.
arbetstiden, för barnen Men vikingatågen togo slut, di1 dern prunkande sängarne a v od- givit något, som gått igenom hans jan den natur, som slösar en sådan ri- kedom av skönhet.
Kärleken blev kristendomens läror alltmer bör- Iade växter, blevo färgerna Iångt sätt.
tenderar förhållandet att bliva det till en längtan at t själv söka giva jade genomtränga folken, och den blygsammare.
Wir blev vävnaden respekt som den för företräder den and- motsatta.
.
Skolväsendet står måhända nu något av skönhetsvärde.
Rika färgstarka medeltiden bröt in.
som en försynt men ädel bikt denna fynd från förhistorisk tid vittna Den följdes av blodiga fejder men om ett stolt och fåmält folk, som lever hos vår all- inför en omdaning.
Ehuru ringa om en alltjiinit stigande slöjd- j a ock av stigande prakt och behovet Ievde under kärva förhållanden.
moge, fast denna har förlorat för- enighet synes råda angående re- konstskicklighet.
Ögat skärptes av såväl enklare som dyrbarare Detta blott ett par av de mest SIå- mågan att uttrycka den på detta omfattning.
alltmer för formernas skönhet.
föremål växte oavbrutet.
Även i ende exemplen.
sätt.
Det var många vackra drömmar Denna folkets genom de många enkla hem blev det nu allt vanli- delade och sedan nu den väldiga Iyckande - och misslyckade - för- gare att vid högtidliga tillfällen som drömdes under skyttelns Jag vill i en följande artikel sö- remissapparaten fungerat, har söken vunna säkerhet, (less genom bekläda väggarna med vävnader, gång, när i Jämtland ” vitrosen ”, ka visa, hur det var möjligt att skolöverstyrelsen avgivit ett di- denna under årtusendens strävan gert utlåtande i frågan.
oändlig övning vunna handaskick- och från klostren spriddes kun- ’ kyrkbragden ” j a t. o. m.
" stjärn- Det vi- lighet växte, tills det i vårt land skapen om mången fin handa- himlen ” växte fram i rosengångs- förvärvade förmåga kunde g ' för- sar sig att icke heller överstyrel- bodde ett folk med odlad och ädel slöjd.
väven.
Och nog förstår man, att lorad.
sen nått fram till någon samstäm- Reformationen kom och tiderna de med så stor omsorg snida- smak, vars slöjd väckte beundran Ellen Widén.
mig uppfattning, utan tvärtom Hem och skola.
— vacker Den bjuder respekt, liga som slöjd, ännu formens meningarna
Absolutismens landvinningar.
' När jag träffade Ramsay MacDonald.
Den för Tysklands återuppbyg- gande verksamme Rathenau.
- som till oberäknelig förlust för sitt land av en grupp nationalister brutalt mördades - hade en stark uppfattning av folknykterhetens betydelse för rikets framtid.
Han betonade i ett arbete att: ” tenden- sen till total avhållsamhet allt mera terräng ”.
Och fortsät- ter: ” Vi böra icke hålla oss utan- för denna rörelse, vi måste se till, a t t vi icke bliva efter på någon a v framåtskridandets vägar ”.
Då f. n. i vårt land diskuteras frågan om i hur hög grad de stän- diga trafikolyckorna kunna skri- vas på spritbrukets konto, kan det vara av intresse erfara vilka krav man i Tyskland ställer på dem, som ha att ansvara för andras liv och säkerhet.
Alla i trafiktjänst vid järn- - Vad han ser bra ut!
sade jag mig i Towern.
Det var ej helt och ban- till Mia Leche Löfgren, som jag hållet skämt, som man nu frestas vägarna, däri inbegripet gårdsbevakning, sysselsatta tjän- hade glädjen stundom möta i Lon- att tro, stämningen var så laddad och hitriiden, såväl som stemän av oro.
tyskarna kretsade varje don hösten 1916. alla i stations-, konduktörs- och - Alla ser bra u t i parlamen- natt över London och fängelserna växlingstjänst anställda äro för tet, svarade hon med allvarlig röst voro fulla av misstänkta.
Det var bjudna att använda alkohol- och sin vanliga skälmaktiga blick.
helt allvarligt MacDonald försäk- dryrker före och under tjänst- Det väljs bara in skönheter.
Det rade, att skulle några komplika- göring.
Då även förvaltningen är därför man blir så förvånad, tioner tillstöta, ville han fram- önskar medverka vid alkoholbru- när man dricker te på terrassen.
lägga alla omständigheter inför kets bekämpande, har den Iåtit Vi hade lunchat med den nu så parlamentet.
Därför fick han del vid större stationer i Tyskland fall bland arbetarne i verken hän- celebre politikern och skulle dric- av vår mission för att, som han uppsätta s. k. seltersvattenserve- ka kaffe med honom i vår egen själv sade, ” det är inte värt att ringar med apparater för fram- de i övervägande flertal fall om måndagsmorgnarna och bland lilla salong.
Henni Forchhammer, säga ett enda ord, som inte är ställning a v kolsyredrycker.
Vid dem, som under lördag och söndag min man och jag hade nämligen sant ".
Detta kunde stå som motto över de smärre stationerna, där detta förtärt sprit.
hyrt en liten våning på St. Ermins icke kan ske, serveras läskdrycker, Doktor Hindhede har i ett ar- hotell och efter lunchen i matsa- hans karaktär, efter det minne, ditsända från lämpligt belägna bete visat, huru alkoholförbruk- len fingo vi löfte att få upp kaf- han Iämnade.
Hans sätt a t t tala centraler.
ning och dödlighet i Danmark föl- fet.
Emellertid ringde snart te- om krig och politik var oförglöm- lefonen från horniiistaren, a t t han ligt i sin sanna mänsklighet.
Får Våra kommunikationsverk tor- jas åt på det mest intima sätt, och stort sett icke ge anledning till de i MacDonald tillfälle a t t leda Eng- om d:r H:s siffror säger prof. var så ” short in waiters ” (det van- liga under kriget) att ' vi måste Iands öden, blir det efter en rätt- klagomål.
Men de fruktansvärda Israel Holmgren: ” De tala e t t komma ned i matsalen igen om vi rådighet, som e j är vanlig i po- båtolyckorna förra hösten, då ge- kraftigt språk om att ingen an- nom felmanövrering fartyg förlis- nan förnuftig lösning finnes på ville ha kaffe.
Då sade MacDo- litiken.
spilldes och alkoholfrågan än allmän absolu- Hans förutseende angående ar- te, människoliv nald, att Iian försakade gärna kaf- många stackars barn blevo fader- tism, och då på grund a r män- betsförhållandena efter kriget har fet för nöjet a t t sitta i ett privat- rum och språka med vänner ” uti- bekräftats till punkt och pricka.
och moderlösa, - de undersöknin- niskonaturens beskaffenhet en så- från ”.
I offentliga lokaler stördes - Om vi tänka oss, sade han gar, som blevo följden a r dessa dan icke är möjlig annat än genom den tiden trevnaden av de många att detta hus föreställer en a f f ä r, tragedier.
till havs kastade en totalförbud, så utgör skriften ett Si där soldaterna enligt Iöfte skola skarp belysning på vanor och för- vetenskapligt argument för för- anslagen: " Tala försiktigt!
hållanden ombord.
hu d ”.
har fiendens utskickade mitt återfå sina platser, när de komma, hur blir det väl med rea- Att arbete och alkohol ej höra På alkoholkongressen i Köpen- ibland er! ” ihop, är en sanning, som allt mera hamn framhöll prof. Westergaard, MacDonald var god vän med liserandet av detta löfte?
Jo, Doktor Gyllenswärd att han genom sina studier fun- bekräftas, Henni Forchhammer, hade besökt huset lir borta, kvarteret är delat upp sig på två skarpt mar- henne i Köpenhamn, där, om jag hela stadsdelen är borta!
Arbets- har funnit, att redan 5 kbcm, alko- n i t, att omkring 23 proc.
av alla lösheten blir oerhörd.
Hur kvin- hol med 20 — 50 proc.
nedsatte för- dödsfall bland vuxna män i Dan- kerade linjer, varjämte en reser- minns rätt, hon ordnat föreläsnin- norna skola få det efter kriget, mågan att utföra ett experiment, mark stodo i något beroende a v al- vation avgivits.
gar åt honom.
som krävde säker hand och säkert kohol.
Kunde sådana dödfall för- Överstyrelsens majoritet anser Fröken Forchhammer och jag törs man knappt tänka på.
Hans deltagande var ej hyck- öga.
En tysk fysiolog liar iakt- svinna, skulle detta betydligt a t t kommissionens förslag behöver hade en mission att framföra från Vilken en del modifikationer innan be- en internationell förening av so- lat.
Kvinnorna hade ekonomiskt ' tagit a t t ungefär en kvarts liter öka medelllivslängden.
stegring av befolkningens pro- slut fattas, medan minoriteten av- cialt arbetande personer i Europa sett goda tider under kriget, men öl kunde nedsätta urskiljningsför- sedan freden inträtt, fingo de, i för färger, en farlig sak mågan duktiva kraft skulle icke detta styrker och vill behålla nuvarande till Asquith och Grey, som då än- skolorganisation, ehuru med en nu sutto vid regeringen.
Vi hade alla klasser, en svårighet att för- för t. ex. ångbåts- och lokföra- betyda, s!
: mycket mera som del smärre förändringar.
just i dagarna skriftligen medde- sörja sig, som kanske aldrig haft re.
Skrivmaskinsarbete försämras många mäns arbetsförmåga ned- nästan alltid av redan mycket små sättes genom deras alkoholmiss- Överansträngningsproblemet be- lat oss med d e höga herrarna, men motstycke i England.
aktas av båda grupperna, och en ej fått något svar och omtalade Som bevis, hur Iian fattade po- alkoholdoser, såsom ett flertal för- bruk åtskilliga år innan åldern litikerns lott såsom oavbruten, sök visat, och en finsk läkare be- tar u t sin rätt.
revision av lärokurserna i de oli- detta för MacDonald, som lug- ka ämnena förordas av minorite- nade oss med försäkran, a t t de vo- målmedveten kamp, kunna tjäna rättar, att hans experiment lärt Då även bland absolutister och ten.
Åtskilligt behöver utmönstras ro allltför fina gentlemän för att några hans ord, då vi nämnt nam- Iionom, att en alkoholdos, 25 för verklig folknykterhet intresse- net på en man, vi kallade politi- kbcm., förtärd på aftonen, kunde rade finnes olika meningar om och lämna plats för nytt och ak- e j svara.
betydligt nedsätta arbetsförmågan vinnandet av detta mål, mottager tuellt i ämnet, men en reduktion Då ljöd telefonen på nytt och ker.
.inses även böra ske i kursernas portierns ivriga röst meddelade - Han lir visserligen i parla- dagen därpå.
Vad blir det av med Tidevarvet gärna i sinn spalter omfattning i det hela.
mig att han fått tre bud, att jag mentet, invände MacDonald, men den ” måttliga ” förbrukningen?
inlägg i diskussionen härom.
Hur skolreformen än genomfö- genast skulle bege mig till poli- ingen politiker.
Flertalet parla- E n svensk läkare, under hela I nästa nummer kommer en ar- res, ett krav som man icke kan sen.
Där hade jag redan tillbrin- mentsledamöter kan knappast sä- sin tjänstetid anställd vid några tikel i frågan a v doktor Ada Sils- gas vara med i politiken.
större bruk och industriella: in- son.
komma förbi förrän det tillfreds- gat en rundlig tid och blivit om- i dag fick Henni Forch- läggningar i mellersta Sverige, ha- s t ä l l n d e blivit tillgodosett, är att skriven i den digra främlingsbo- staten med samma omtanke sir- ken, men portiern påstod, att jag hammer brev från Grey och jag de under 30 år funnit, att olycks- jer för skolbildning åt flickan måste genast dit igen, och det lät från Asquith, alltigenom älskvär- så MacDonald hade ej sagt åt gossen.
Här brister rättv nästan på hans ton, som om Iian da redan halvt om halvt tog mig för för mycket om deras gentlemanna- ännu i mycket.
hög grad.
skap.
Universitetens portar stå vis- en tysk spion.
Polisen gjord^.
mig e j mera ont Vad r a r naturligare än att j a g serligen öppna för dem båda, men vägen dit är ännu så pass kostsam meddelade MacDonald min oro än att jag på nytt blev omskriven i en n y diger främlingsbok.
för den kvinnliga ungdomen, att att få hamna i Towern, under det Skiftande minnen från en hemsk det i hög grad blir hem mets ekono- min nian och fröken Forchham- och säregen tid.
miska möjligheter, som skapar det mer skickades hem.
urval, som når fram till dem.
Icke Men då försäkrade han att vörd- - som det borde vara - begåv- naden för äktenskapet var så stor ning och studievilja allena.
i England, a t t man ej skiljde ma- kar, utan min nian fick nog följa vinner, åter- att borta, —
som Bro förnuftigt byggda och in- redda och tillfredsställa nutidens krav på hygien och ändamålsen- lighet.
Därigenom skola också des- sa hem växa ifrån den fulhet och tråkighet, om nu vidlåder så mån- ga av dem och få en mera värdig prägel.
Av Agnes Ingvar-Nilsson.
Vidare bör opinionen bearbetas i den riktningen, att husmödrar- II.
na erhålla all den handriickning från familjens övriga medlemmar, Forts. från föregående nummer.)
lugn och förtrogenhet med tungt som de ha rättighet att få och des- arbete, som endast den får, som sa iiro skyldiga att lämna för att När kristiden kom, fingo kur- sen tidiga år d y k t ända ner till vårda och underhålla det gemen- serna, genom att omfatta dyrtids- botten a v sådant arbete och där- samma hemmet.
Dessa krav iiro hushållning, förnyad aktualitet med övervunnit dess tyngd.
Så- ej ensidiga kvinnliga intressen och de ordnades ej endast i lant- gon ökad arbetsintensitet kan man utan ha en allmän ekonomisk och församlingarna utan utsträcktes alltså knappast begära, isynnerhet social innebörd, ty ju mera som iiven till städerna och de större då man betänker under vilka för- göres för att underlätta och ratio- samhällena och vunno överallt den svårande omständigheter de ar- nalisera hemvården, ju mera kraft största tillslutning.
beta.
kan frigöras för produktivt arbe- Då efter krisåren normala ti- Angående kosten i ovan berör- te i hem och jordbruk.
I den mån der åter inträtt sökte jag att or- da lanthem är den visserligen en- ett upplysningsarbete kan verka ganisera konsulentarbetet.
Dels sidig, men den är kraftig och nä- i denna rikning och därigenom genom att kursernas program ut- ringsrik och lämpar sig alltså för tjäna det allmänna blir det till ökades med flera föredrag i oli- lantarbetare.
Den är baserad på gagn och nytta, vilka former det ka, hemmen berörande, ämnen, hemmaproducerade varor och lätt sen än tar, om det kallas hemkon- vilka föredrag höllos av utifrån att tillaga.
Mig veterligt finnes sulentverksamhet eller något an- tillkallade föreläsare och dels ge- intet reellt skäl att söka ändra nat.
nom att en rådfrågningsbyrå an- den, utom naturligtvis i de fall Den livliga tillslutningen och ordnades, dar allmänheten kunde där kaffemissbruk och förövrigt det rörande intresse, som kurser- få råd och upplysningar av spe- stor slapphet råder.
Tvärtom na överallt rönt, låter mig tro, att cialister på olika områden.
I sam- finns i hemmen en mängd gamla de fyllt ett behov.
Det säger mig, ma mån nämligen som intresset rätter, som tack vare lämplighet att detta är ett tacksamt arbets- för kurserna och antalet deltagare och billighet vunnit hävd och vil- fält och att landsbygdens kvinnor step, kände jag det orimliga i att ka vi skola söka bevara.
De ha nu gärna samlas, om man möter dem själv stå för alla dessa områden iiven vetenskapens gillande.
på deras egen mark.
Betydelsen och ville nu med bibehållande av Det visar sig alltså, att instink- av kurserna ligga dock ej i kun- mina specialämnen endast vara ten har lett forna tiders husmöd- skapsmeddelandet, ty härtill är ti- förmedlare mellan specialisterna rar i rätt riktning, då den lärde den för knapp och ämnena för och de som behövde deras hjälp.
dem att använda bröd och gröt av många, utan fastmer däri, att hus- Denna byrå blev dock föga an- osiktat mjöl, samkok av rotsaker, mödrarna genom dem samlas till litad och det visade sig, att en så- fläsk, kött, sill och potatis o. s. v. eftertanke och diskussion angåen- dan form för arbetet e j var lämp- Dessa standardrätter iiro mycket de deras gemensamma viktiga Iig, åtminstone var den e j tillfyl- lämpliga och varken kunna eller uppgifter.
Detta kan förläna ett Iest, utan måste den uppbäras och böra ersättas a r en nyare tids fördjupat intresse och en spänsti- kompletteras av ett intensivt ar- komposition, åtminstone då det gare vilja för dessa uppgifter och bete med kurser ute i länet.
DA gäller landsbygden.
Sådana re- därigenom ge impulser till ut- det snart också visade sig, att det formförsök skulle också helt en- veckling både i personligt hänse- blev för dyrbart med extra före- kelt stranda på, att det ej finns ende och när det gäller deras ar- Iäsare till kurserna, måste jag tid i hemmen för invecklad mat- betsområden.
Samvaron med hus- återgå till den gamla formen för lagning.
Där får detta arbete en- mödrarna har vidare gått ut på dessa, d. v. s. att själv ha hand om dast ta en liten bråkdel av hus- att hos dem själva få fram en be- hela undervisningen.
mödrarnas tid, då det finns så stämd, medveten övertygelse om Behövas nu alla dessa kurser många andra lika viktiga uppgif- det egna arbetets värde.
E n över- och kunna de göra åsyftad ver- ter, som kräva deras krafter.
tygelse, som de ofta sakna, men kan?
Är det e j en ren förmäten- Men som ovan berörts, dessa som de måste ha för att få det het att resa ut till dessa tränade humiidrar arbeta ofta under min- rätta greppet och det sanna modet arbetsmänniskor och tala om ” me- dre gynnsamma förhållanden, som inför sitt betydelsefulla värv.
toder och system, ordning och om- i sin tur bottna i dålig ekonomi el- Kurserna bliva avbrott i varda- växling ” o. s. v., när ändå de flesta ler okunnighet eller båda i före- garnas enahanda och kunna bliva av dem prestera ett mått av arbe- ning.
Så äro hemmen och fram- en andlig stimulans.
Men om de te, som måste anses vara rent be förallt köksavdelningen olämpligt skola kunna utgöra en sådan få undransvärt och som oftast över- inredda.
De äro ofta e j försedda de e j uteslutande beröra deltagar- stiga deras krafter?
Har man rätt med vatten- och slaskledning, vil- nas arbetsliv utan jämväl vädja att resa ännu flera krav och där- ket ökar det rena släpgörat för till deras tanke- och känsloliv.
De med öka arbetsbördan, eller vad kvinnorna.
Rummen ligga olämp- få i någon mån söka att klargöra bör denna verksamhet innerst syf- ligt i förhållande till varandra, i vilken relation kvinnorna som ta till?
Ja, det tir frågor, som äro opraktiskt möblerade och där- individer och som kår stå till kon- ständigt tränga sig fram och vän- för svårskötta.
Istället för få och, sumtion och produktion, till hem ta på lösning.
Det är nödvändigt ändamålsenliga möbler och husge- och samhälle, till forntid, nutid att även här går förbi alla förut- råd har man onödiga och till- och framtid, överhuvudtaget peka fattade meningar och söka komma krånglade ting, istället för rym- på deras plats och uppgift i det fram till en fördjupad uppfatt- liga sovrum och plats för bad och stora sammanhanget.
ning om vad som hör vara det vii- tvättningar har man kalla parad- Agnes Ingvar-Nilsson.
sentliga i undervisningen i fråga.
rum.
Hönshuset, som husmodern Man får åter och åter klargöra för alltid har hand om, är också svår- sig själv, vad som bör och kan skött, så även ladugården där hon göras, vilka förutsättningar denna ofta får bitriida.
Överhuvudtaget grupp a r kvinnor äga och vilka är föga eller inget iakttaget för de sakna, vad de i verkligheten ha att spara husmoderns steg och un- att g e oss och vad vi ha att ge derlätta det kvinnliga arbetet.
Vidare är ofta arbetsfördelnin- dem.
Då skall först ihågkommas, att gen i hemmen ojämn, så att hus- de i allmänhet iiro utomordentligt modern får bära den tyngsta ar- dugliga, a t t de ha nedärvd fallen- betsbördan, utan att erhålla skä- het för praktiskt arbete och att de Iig hjälp av övriga familjemed- under generationer a v hårt arbe- Iemmar.
Hon blir gärna hela hu- te ha lärt att koncentrera sig på sets passopp.
Härvidlag både kan och bör gö- det väsentliga, Från barndomen förtrogna med arbete i kök, ladu- ras mycket, hiismiidrarna och där- gård och jordbruk utföra de alla med hemmen i sin helhet till dessa sysslor oreflekterat, instink- fromma, och här kunna husmo- tivt, på känn som de själva ut- derskurserna göra nytta.
Genom trycka sig och vilket är en bidra- ett kraftigt upplysningsarbete och gande orsak till att deras gärning genom möjlighet att erhålla rit- känns mindre mödosam.
I de fle- ningar och modeller böra även sta fall äga tic uthållighet och det landsbygdens befolkning få hem, Några erfarenheter från hemkon- sulentverksamheten bland lands- bygdens husmödrar.
Bemärkta personlighters ord om E f t e r en s v å r Jamaica-bananer.
magsjukdom välling på mjöl a v bananer det enda H e n r y M. Stanley kunde förtära under sin upptäcktsresa efter Emin Pascha » Genom det mörkaste Afrikan.
U t a n hjälp av bananer hade var en lätt Stanleys expedition många gånger varit rädd- ningslöst förlorad.
En mera närande och för matsmältningsorganen mera välgörande frukt än bananen Ljöd inte naturen ens i denna tro- piska miljö.
Nu är den överflyttad till oss, och vi måste i likhet med Stanley erkänna, att Jamaica- medel att hålla god vigör.
bananer är ett sällsynt gott matsmältningsorganen vid (Ser.
I: Nr G.)
U r en fattigvårdares minnen.
Ankan Andersson.
Ankan Andersson hade tre barn, 2: ” Då frun, oaktat vara välmenta när jag fick hennes vård mig an- varningar, fortfar att överhopa förtrodd, tre förtjusande barn, änkan Andersson med välgärnin- två gossar och en flicka, om gar, så undra vi så mycket, om 11, 9 och 7 Ar.
Familjens bostad frun e j ville utsträcka sin välgö- var mycket bristfällig, ett litet renhet att iiven omfatta Moberg, gårdsrum, dit aldrig en solstråle som är i mycket stort behov av hittade vägen.
De små voro ock- underkläder. ” - Brevet finns än- så bleka och genomskinliga och nu i förvar bland andra anynoma fingo mest sköta sig själva, under dito.
det modern var borta " på hjälp ”, När i tidens fullbordan lilla Glo- som det hette.
ria - hade modern fått råda, hade En annan bostad måste anskaf- flickan i dopet blivit kallad Go- fas var mitt första beslut, och det rilla eller Gloriana, men Moberg lyckades också, men jag hade ej lyckades avböja olyckan gjor- beräknat de ödesdigra följderna de sitt inträde i familjen, erhöll av större utrymme - den ound- jag ett tredje brev, men nu inne- vikliga ungkarlen.
Visserligen ha- höll det endast de Inkoniska or- de jag tagit löfte av kvinnan att den: ” Vad var det vi sa? ” icke taga emot inneboende och li- tade på att hon för barnens skull, Moberg undandrog sig e j sina vilka hon var mycket fästad vid, försörjningsplikter utan sörjde lika snällt för änkan Anderssons skulle hålla ord.
Så kom en dag ett anonymt tre barn som för sin egen Gloria, brev, " i rättvisans namn ”, såsom och när jag en afton besökte fa- den sortens skrivelser vanligen be- miljen och fann Moberg stå vid köksbordet och stryka barnkläder, tecknas.
" Vi ha hört av änkan Anders- så fick jag en viss sympati för son ", lästes i brevet, " att frun lo- karlen.
Och när änkan en tid ef- vat henne nya gardiner och tyg teråt kom hem till mig för att till överdrag på soffan, och det glädja mig med underrättelsen, att blir j u trevligt fur Moberg, för nu skulle hon ” cadera Moberg ”, frun vet väl att han bor hos hen- frågade jag: " varför det? ” - Mo- ne och flyttat ifrån sitt förra berg var ju snäll mot barnen, och, det var inte så säkert att den nya ställe? ” Då jag talade med ” änkan An- blev.
” Nej, säger frun? "
utbrast hon, dersson ” om saken, medgav hon att det förhöll sig så, men inte ” nej, se det blir ingenting av!
J a g gjorde det någonting för hennes har väl fått nog?
Och aldrig jag skull Moberg var bara en ” pöj- kan förlåta Moberg, att den fatti- ke ” och låg jämte Ivar i kökssof- ga tösungen hela sitt l i r skall h ta borta i fan, så det v a r då ingen fara alls.
som en tvättinrättning Gardinerna och sofföverdraget Gamlesta ’ n, i stället för namnet fick hon, som jag lovat.
Och så jag ville ge ’ na, som var kristligt fick jag det anonyma brevet n:o och hade en så grann klang. ” - —
De kvinnliga statstjä- narnas lönes fällning.
Svea hovrätt önskar lika lön för man ock kvinna.
Anser Somliga jordiska egenheter är det svårt att klargöra för den in- telligentast * selenit.
J a g umgås verkligen med en person som upp- ger sig vara fallen från månen och Iägger i dagen ett forskande intressr för vårt livsmyller, så se- värt för infödingen f r å n en av- somnad planet.
Man skulle tro, menar denna fi- gur, att ställhet regerar på er Var gång den vandringsstjärna.
har fullbordat sin evinnerliga rond kring den stora lyktan fly- ger mänskorna i varandras famn och önskar varandra ljudligt, strå- lande, hjärtligt ett gott nytt år, vilket dessutom var och en än hjärtligare men tystare önskar sig själv.
E t t så enhälligt och eldigt ön- skande kan ju, då uppfyllelsen helt och hållet beror på de önskan- de själva, omöjligt undgå a t t nå sitt mål.
Och den glada vissheten, den molnfria tillförsikten i dessa kringflygande önskningnar, som skjuter likt solpilar genom vin- terluften, betygar att man inte bygger på ett lösligt hopp utan stöder sig på erfarenhet.
Man är tydligen van vid goda år och vet a t t de kommer så snart man ropar på dem.
Därför blickar man också ljust tillbaka och buntar ihop de gångna lyckoåren, kärare ju längre de sjunker undan, till en minnesskatt som man smek- samt etiketterar den gamla goda tiden.
Se detta är gripande vackert, och den som stammar f r å n en ofull- komligare himlakropp har bara a t t häpna, skämmas och beundra.
J a g förstår nu till fullo innebörden av er sköna men oförklarligt vemo- diga visa: " Vad du är lycklig, du måne klara, som får så högt över jorden fara och blott se på " Det ä r sannerligen finare under- hållning än en sådan liten dekis- planet kan begära a t t ha utsikt till en världsvrå där allt är gott: det nya Aret och den gamla tiden.
...
Men, avslutar seleniten sin hymn, j a g tittar i era historieböc- ker, jag studerar era tidningar, och jag kan inte f å det att stäm- ma.
Varför trycker n i så förvil- lande och lögnaktiga underrättel- ser, ett hån mot all sund logik?
Att en utomstående vrickar hjär- nan på det må j u vara hänt, men akta er a t t ni inte själva till slut mister balansen och begynner tvivla på er konstanta tur.
Det tir som sagt kinkigt a t t upp- lysa en observatör från månen om våra jordiska egenheter.
Det med- för genanta bekännelser som vi skyr att lägga fram för en utlän- ning och som vi för övrigt knappt skulle lyckas att förläna sannolik- hetens prägel.
Det förvånar j u oss själva, om vi någon gång tar oss ledigt a t t begrunda det, a t t vi egentligen inte alls önskar något gott år.
Ty d ä r h a r srleniten rätt: om vi verkligt önskade det så samfällt och förtröstansfullt som det låter skulle det i samma ögonblick uppstå och beskina vår glob runt om.
Alldeles vilse däremot f a r mån- bon med sin slutsats angående uppkomsten av vår föreställning om goda år.
Den mäktar vi inte själva förklara, där Iurar ett my- sterium.
Hur kunde denna idé springa upp hos kreaturen av en jord som ännu aldrig h a r sett ett gott år?
Ty det kan j a g försäkra min skarpa vän från månen att historieböckerna är sannfärdiga såtillvida som de underlåter a t t uppduka någon gammal god tid.
Idén om det goda året förblev som fantasin om den himmelska saligheten ett program på lång sikt: ingen trånade efter a t t vara med om dess furverkligandr, från- sett några helgon, som i en gles linje bryter sig genom seklernas pöbelmassor intill den d a g som är.
Bjud inte dem presentkort på ett gott nytt år, t y då händer er något fatalt.
De kommer näm- ligen att befalla e r med en out- härdlig blick: Gör det!
att infoga familje- Tidevarvet inför pressen.
Universitetsmyndigheterna i Lund avge yttrande.
Alingsås Tidning: II- - - på ett Det av 1921 An lönekommitté avgiv- ypperligt vis ha de skilda artiklarna va- na hetänkandet angående kvinnliga be- rit utarbetade av sakkunniga personer.
fattningshavares avlöningsförhållanden De intresseväckande Iiidragen i politiska har nu granskats av universitetsmyndig- och kulturella spörsmål, som tills dato heterna.
Den korta tid, som stått till varit synliga i tidningens spalter ge ett buds för genomgåendet av det 298 sidor utomordentligt gott förhandslöfte för starka yttrandet, har föranlett större akademiska konsistoriet att utan sir- skilt p a n d e överlämna de till konsisto- riet avgivna utlåtandena.
Teologiska fakulteten finner kommit- terades synpunkter riktiga, men föreslår förnyat övervägande huruvida familje- tillägg skall utgå till gifta kvinnliga be- fattningshavarr under samma villkor som till manliga.
Juridiska fakultetens medlemmar ha var för sig avgivit ytt- rande.
Professorerna Kallenberg och Thyrén anse att vad angår universitets- Iärare ingen skillnad bör göras mellan man och kvinna, en mening, som även biträdes av professor Ernberg.
Denne framhåller dock, att anordningen med familjetillägg icke utan en mera allsi- dig undersökning hör inpassas i Iöne- systemet.
Häri instämmer prof.
Berg- man.
Medicinska fakulteten anser att en stegring av pensionsåldern bör före- tagas med varsamhet och förklarar, att den intet har att erinra emot kommit- förslag om en årsskillnad framtiden.
Egentligen har tidningen i fråga en dubbel uppgift, därigenom att dess pro- gram är klart frisinnat.
men den vill också vara en mötesplats för skilda in- dividualiteter, soni önska uttrycka en åsiktskiftning och inte vilja ‘ svära på någon magisters ord ', men dock ära e n s om den liberala grundprincipen och villiga uppehålla liberalismen såsom idé- parti, ty frisinne utan liberal idékraft är bara ett godtyckligt namn.
Det finnes mycket inom det liberala partiet i Sverige som för närvarande förtjänar att diskuteras och, som bör dryftas.
Det fria meningsutbytet är Iiberalismens livsprincip.
På goda grunder kan tidskriften göra anspråk på att finna en stor läsekrets bland alla dem för vilka samhällspro- blemen innebära ett vitalt intresse. » Viggen: » En tidning med ideella led- stjärnor brukar kunna påräkna ett täm- ligen ljumt mottagande av tiden den re- presenterar.
R mycket större skäl är det a t t hoppas.
att den klara och fram- synta allmänorientering i dagens och morgondagens frågor som genomgår Ti- devarvet skall mötas av förståelse och sympati i vidare kretsar än de dogma- tiskt partipolitiska.
- - - Redan det a t t en tidning har något intresse över för de storpolitiska problemen vittnar om att den i sig bär en kalla till nytt liv.
Att den.
som i detta fall, också finner det rätta uttrycket för och vä- gen till denna andliga nydaning bådar gott för företagets utveckling. » Bärgslags-Bladet: » Tidevarvet som hittills innehållit präktiga, politiskt bil- dande artiklar.
är väl förtjänt av att läsas av alla frisinnade kvinnor, vilka därav kunna få ett allt fastare under- lag för sin politiska ställning.
Den, som vill intressera sig för kvin- nornas politiska verksamhet, bör prenu- merera på denna tidning!
! » - __________- I Sensommarnattens sista vals i Musik av ARNE OLNERS.
N u utkommen.
Pris Text av SVARTA MASKEN.
1: 50.
I varje musikhandel.
- - - Förlag R o b e r t Z a i n e s Musikhandel, U p p s a l a.
ostörd av sådana inflytanden, som n a n kan begära.
Ingen kan be- ondska och herravälde, bör ha r a - och vårt mått av kraft på måfå.
skylla henne i varje fall för pir Den linje, som Rosa Mayredes tiskhet för kvinnornas räkning, rit ett större martyrium än för de Dock märker flesta andra husmödrar.
Det ä r översiktligt följer genom tiderna, snarare tvärtom.
är utvecklingen av mannens och han, att hennes värdering a v en seger, vunnen över ett starkt ivinnornas kulturinsats ökats un- Sexualitet och kultur.
Es- ett mödosammare och otacksam- kats samla mod och spänstighet dra, det blir i hennes undersök- der d e nära tjugo år som förflu- sayer, översatta av Klara mare arbete, och ett, om vilket nog att göra färdig till ett helt ning kulturens stigande, fallande tit sedan hon gav ut sin bok: manlighet och Johanson.
Wahlström &amp; man aldrig kan säga att: nu ä r den före kriget påbörjade essay- och stigande linjr.
En översikt av Kvinnlighet, Widstrands förlag.
det gjort.
.
Men för människor a v samlingen Sexualitet och kultur, vad som skett, en bestämmning av mänsklighet.
Okats därför, att Rosa Mayreders kynne är det ett som nu i Klara Johansons bril- vad 1 soni sker, kan icke på något man nu efter världskriget tydliga- Kär Rosa Mayreder, den öster- inre tvång att söka orientera sig, janta översättning utkommit på livsområde vara nödvändigare ty re än förut ser faran av att den intet annat råder sådan oklar- fattas.
rikiska filosofen och essayisten, att tyda tecken, att dra ut givna svenska.
I Denna synpunkt framkommer i sitter lutad över sina papper i det linjer.
Inte ens världskriget, i sig Vi, hennes läsare ha anledning het om orsak och verkan, om läge, enda eldade lilla rummet i en för- ett brutalt hån mot all t a n k e n s vara glada över denna seger, och om kursen och dess risker.
Lik- den kritik a r den moderna civili- öv rigt nerisad våning i Wien, sy- möda, mot all logik och all för- jag önskar att Rosa Mayreder vil- soni kompassnålen kan förvirras sat ionen, som inleder boken.
Den nes hon mig mest av allt likna en hoppning om mänsklighetens ut- le förstå, att vi äro några stycken.
a v magne tiska strömmar, så för- utmärkes enligt R.
M. a v " hybris, styrman, som med sina instrument veckling, har kunnat bleka bort som tycka a t t den rar mödan villas både män och kvinnor, då måttlöshet bortom allt förnuft ”.
bestämmer sitt fartygs läge, kurs denna lidelse.
Själv trodde hon, värd.
Den är det därför, a t t bo- de söka sakligt bedöma detta om Den står i ett djupt motsatsför- r råde, a v instinkt och passion, av hållande till kulturen.
Den är livs- och hastighet ute på de dimhöljda då jag år 1920 träffade henne i ken hör till dem, som fö Wien, att genom livets sorger och oss till insikt i vad de a smärta och ärelystnad, av dunkel fientlig, därmed ä r allt sagt, den villande vattnen.
Skillnaden är endast den, a t t vi omsorger all kraft till vidare and- händelserna omkring oss betyda, rädsla att förlora makt, av icke försvårar för kvinnan hennes livs- sakna de nautiska instrumentens lig produktion var henne betagen.
varthän utvecklingen syftar, var gärna erkänd mindervärdeskän- skapande uppgift, den skapar en motsvarighet för att bestämma Hon står ju snart på tröskeln till möjligheterna ligga och de hota.
sla.
Rosa Mayreder, som visst iii- artificiell värld, som icke ä r lämp- var skutan med mänskligheten ålderdomen, och för denna intel- de punkterna.
Och detta är vad te saknar patos för mänsklighe- lig för barnen.
Att civilisationen ombord befinner sig och vart den lektuella professorska a t t sköta vi behöva, om vårt liv skall äga tens räkning, ä r i sitt arbete så sålunda kunnat raka iväg och E L I N WÄ G N ER.
Mänsklighetens kurs.
~.
även olämpligt t tilläggsprincipen.
.
Avlöningen At statens tjänstemän bör icke i främsta rummet betraktas så- som underhåll å t personer, över vilkas arbetskraft staten forfogar, utan till grund för lönens utmatande bör vara värdet i såväl kvantitativt som framför allt kvalitativt hänseende av den arbets- prestation, som åligger befattningshava- ren, säger Svea hovrätt i nu avgivet ytt- rande över kommittébetänkandet om kvinnliga befattningshavares avlöning.
M e d denna uppfattning avstyrker hovritten redan av principiella skäl att nu infoga familjetilläggsprincipen i sta- tens lönesystem.
Mot kommitténs förslag till en Iöne- plan, som för lägre lönegrader stadgar viss procentuell löneskillnad mellan män och kvinnor, men i de högsta Iönegrader- na upptager en för manliga och kvinn- liga befattningshavare lika Iöneställning, invänder hovrätten, att även med av- seende på de befattningshavare inom hovritterna.
som falla inom lönegraden B.
14 i nu gällande löneplan - aktua- rier, arkivarier, notarier och fiskaler - måste för kvinnor lika väl som för män gälla, att innehavaren av befattningen måste såväl kvantitativt som kvalita- tivt fullgöra den arbetsprestation, som är förenad med tjänsten.
Skulle kvinn- lig aspirant till dylik befattning visa sig icke äga förutsättningar att på ett till- fredsställande sätt sköta befattningen, måste för henne lika väl som för man- lig aspirant följden bli, att hon icke be- fordras till tjänsten.
Därav följer, att även likställighet i avlöningshänseende hör äga rum.
TIDEVARVET 5 Förhandlingarna vid Kvinnornas idrottsriksdag fortsatte på tisdagen un- der d:r Ada Nilssons ordförandeskap.
Stadgar antogos, och det beslöt att förbundets namn skulle bli Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kul- tur.
Därpå höll fröken Stina Staël von Holstein ett roande och instruktivt före- drag om sina erfarenheter och intryck från hälsovårdskongressen i San Fran- cisco 1923. and annat gav hon ett gott begrepp om det amerikanska fol- kets vakna blick för alla » hälsointres-, Kvinnornas idrottsriksdag.
Kvinnornas idrottsriksdag, vartill tid- ningen Idun tagit initiativet och som är den första i sitt slag i Sverige, samman- trädde på måndagen kl. 10 f. m. på Fenix.
Deltagarna hade infunnit sig från alla delar av Sverige, såväl enskil- da som representanter för idrottsföre- ningar och olika samhällsgrupper.
två- eller tredubbel arbetsbörda, var- under flickorna digna.
Ernst Ahlgren side en gång: » Kvinnosaken är ej ar- betet för att befria kvinnorna från män- nens förtryck, utan från d e t ok, de lägga på sig själva. » Tal.
hade ofta funnit detta bekräftat.
Kvinnorna un- derlåta själva att förenkla sitt arbete.
Även i de avlägsnaste landsbygder fin- ner man.
hur kvinnorna se mycket kle- nare ut än männen.
Det beror $ att hustruns lantmannaarbete ger stugliv mannens uteliv.
Det finns slutligen så en speciell sinnesstämning, som med orätt anses tillhöra » det kvinnliga vä- sendet », ett visst » martyrsinne », en snedvriden uppfattning om » tjänandets ande ».
Det bästa sättet att skapa ett friskt kvinnligt släkte vore sport och gymna- stik.
Lingska gymnastikens verkan kan ej överskattas.
D:r Ada Nilsson mötets ord- förande.
D:r Ada Nilsson, ordf. i kommittén för inbjudan till kvinnornas idrottsriks- dag och bildande av ett kvinnligt cen- tralförbund för fysisk kultur, öppnade mötet med ett varmt tack till Idun och ett påpekande av » riksdagens » och det planerade förbundets betydelse, särskilt i dessa dagar.
då frågan om kvinnans större eller mindre arbetskapacitet och sjuklighet i jämförelse med den manlige arbetskamratens diskuteras.
D:r Nilsson utsågs därpå till mötets ordförande.
Flickorna behöva omväxling Gymnastikinspektrisen Elin Falk i arbetet.
uppdrog i ett intressant anförande rikt- Doktor Ada Nilsson talade om De linjerna för det planerade förbundets verksamhet.
Hon framhöll därvid bl.
kvinnliga övergångsåldrarnas hygien.
a., att det planerade centralförbundet Bl.
a. påpekade hon, hur statistiken vi- skulle ha till uppgift att höja kvinnor- sar, att i 13 — 14-årsåldern är dödlig- nas fysiska kultur och därmed deras hetsprocenten (och tydligtvis alltså kroppsliga och andliga hälsa, arbets- sjuklighetsprocenten) markant mycket och samhällsduglighet samt att befordra större bland flickorna än bland gossar- och organisera samarbetet mellan de oli- na.
Denna skillnad, som under de se- ka föreningarna och enskilda medlem- nare decennierna ökats påfallande, tor- marna för att därigenom göra samtligas de icke vara fysiologiskt nödvändig.
I önskningar och strävanden så kraftigt de anglosaxiska länderna synes detta beaktade som möjligt av stat och kom- icke heller vara fallet.
E j heller äro kvinnornas stora sjuk- mun.
Rektor Aspman påpekade bl a att lighetsprocent i den senare övergångs- klädedräkten har ett intimt åldern fysiologiskt nödvändig, utan be- med kroppsövningarnas bedrivande ror på yttre ting och kan motarbetas.
De gifta kvinnorna vanligen bland kvinnor - och med anledning härav hade ordnats en utställning av undernärda.
synnerligen både praktiska och smak- fulla sportdräkter, som på kommittera- Assistenten vid statens yrkesinspek- des initiativ och efter sakkunnigas an- tion Ida Fischer framförde en del prak- visningar utarbetats av fröken Elisabeth tiska förslag för skapande av frilufts- liv och kroppsrörelse för arbeterskorna Glantzberg, Birgittaskolan.
Gymnastikdirektörerna Mary Bill- i fabrikerna.
genom scoutläger för de quist och Alice Ljungdahl talade om yngre, genom gymnastikklubbar, vand- kvinnlig idrott och doktor Frostell del- ringar etc.
Under den följande livliga diskussio- tog i förhandlingarna med ett längre nen, vari bl.
a. deltogo d:r Widerström, anförande.
d:r Sundqvist, d:r Abramson, fröken Sport och gymnastik skola skapa friska kvinnor.
Mötet fortsatte med tre föredrag be fröken Fischers förslag.
D:r Abramson rörande kvinnlig hygien.
påpekade, att såväl svensk som finsk D:r Lydia Wahlström talade om statistik visar en genomgående under- Kvinnouppfostran och halsa och fram- näring bland de gifta kvinnorna - tyd- lade på ett medryckande sätt en hel del ligen för att dessa aldrig ge sig tid att originella synpunkter.
Ohälsa, påpeka- äta ordentligt: när mannen kommer de hon bl.
a., är icke ett spår mer na- hem, skall han passas upp, och så blir turlig hos flickor än hos gossar.
När det ej tillfälle för hustrun att äta or- den likväl förekommer oftare har den, dentligt.
en rad yttre och inre orsaker, som f. ö.
- (Månne icke undernäringens or- ingripa i varandra.
Mödrarna låta de sak i långt högre grad beror på det i redan förut av skolarbete eller yrkes- obemedlade familjer alltför stora barn- arbete tyngda dötrarna ytterligare hjäl- antalet?
Som gör hustrurna tärda och pa till i hemmet och följden blir en utslitna redan vid unga år.)
- D:r Ingrid Samzelius-Lejdström höll föredrag om Medveten allsidig adning, viktig faktor i fysisk fostran.
Tala- ock- en rinnan utvecklade p i ett intressant sätt samband Falk, rektor Aspman och fru Facht, Etsade skyltar, speciellt maskinskyltar.
i elegant och smakfullt utförande till billiga priser.
N. Søndergaard Vejle Danmark och med belysning av skioptikonbilder sina andningsövningar Hon slutade med att betona att dessa övnin- gar vunnes bl.
a. skydd för andningsvä- garna en fullständig och harmonisk ut- genom veckling av andningsorganen, en ökad hygien Gång på och alla löpning områden.
var ämnet för två föredrag båda med Skioptikonbilder som höllos efter lunchrasten.
D:r A bramson utvecklade mera vetenskap- Ernst ligt gångens och löpningens fysiologi, medan den bekanta löparen, magister Edvin Wide lämnade praktiska anvis- ningar för gång och löpning.
Hr Wide höll sig därvid ingalunda endast till den idrottsliga träningen, utan i lika hög pet överhuvud undergår upplös- ning, k a n icke heller föreställnin- gen om kvinnan och barnen som mannens egendom undgå a t t för- svinna.
Men det innersta och va- sentliga i faderligheten, nämligen identitetskänslan, vissheten om samhörighet mellan generationer- na.
den räddas u r denna upplös- Val.
Till centralförbundets ordförande val- de mötet enhälligt d:r Ada Nilsson.
Styrelsen består, utom av ordföran- den, av följande personer: fru Greta Adrian, Örebro fröken Anna Behle frö- ken Lilly Dufberg, Lund, fröken Elin Falk, fröken Ida Fischer fröken Marrit Hallström, fröken Karling Gö- teborg, fröken Maria Kärrberg, Malmö, fröken Ingrid Larsson, Gävle, fröken Selma Lundberg, Jönköping, fröken Ida von Plomgren, fröken Ester Svalling, fru Ebba Theorin, fröken Ragnvi Torslow, d:r Lydia Wahlström och d:r Karolina Widerström.
Efter ett angenämt samkväm med middag följde förevisning av idrotts- film varvid damerna även hade nöjet att sig själva på film från formidda- gens sammanträde, och slutligen blev det folkdansuppvisning.
Karin se DET SANNING- SÄGANDE BARNET visade tidigt ett socialt känsligt sinnelag.
Det var inte många år gammalt, då det första gången såg studenternas långa tåg på Valborgsmässoafton, de man- ga vita mössorna och &amp; vajande fanor- na.
Men sången var det allra underba- raste och » Sjung om studentens lyck- liga dag » gjorde ett djupt och outplån- ligt intryck.
Nästa dag, den 1 maj, mötte modern och barnet åter ett långt tåg.
Det var täta skaror och fanor buro de också.
Men deras mössor voro inte alla lika och inte heller voro de vita.
Men det värsta var att de inte sjöngo.
Tysta¨ gingo de förbi, led efter led.
Otåligt ryckte barnet i moderns kappa: - Men säj di, varför, varför har in- te » lyckliga de svarta dag »!
och gråa mössorna också — Svenska Kvinnors Medborgareförbund.
PROGRAM MÖTESPLATSEN vid Centralstyrelsemötet i Stockholm den 11 och 12 januari 1924.
Fredagen d.
11 jan.
: Kl. I I f. m.: Mötet Öppnas.
» 4 e.
» 7,30 m.: » Mötesförhandlingar: Redogörelse for S.
I;.
M:s verksamhet ' under de gångna åren.
S.
R.
M: s artikelserie.
Bildandet av lokalföreningar samt riktlinjer för verksamhe- ten inom föreningarna, med diskussion.
Inledare: fröken Signe Jacobson och katalogredaktör Reda Cederborg.
Slutlig behandling av vilande stadgeändringsförslag, bl.
a. rörande årsavgiftens sänkande.
Val av arbetsutskott och förbundets ordlorande.
Gemensam middag å Statens skolköksseminarium, 10 Ridda- regatan, 2 tr. (Centralstyrelsen, Stockholmsföreningens styrelse och arbetsutskottet.)
Sammanträde, gemensamt med Stockholmsföreningen.
Kvin- norna och statstjänsterna, föredrag av d:r Andrea Andreen- Svedberg.
Lösdrivarlagen, föredrag av advokat Eva Anden, med diskussion.
Kortare inlägg i diskussionen ha utlovats av fru Frigga Carlberg, d:r Alma Sundqvist m. fl.
Lördagen d.
12 jan.
: Föredrag: KI.
10 f.m.: Om röstbehandling, fru Ebba Berggren, Lilliestråle.
» II » Gift kvinnas nationalitet, advokat Eva Anden.
» 1 2 midd.
: Mötes- och föreningsteknik, d:r Gulli Petrini.
» I e. m.: Té hos S.
K.
M:s kassaförvaltare, professorskan Ida Nordin- Pettersson, Schéelegatan 10.
(Centralstyrelsen och ar- betsutskottet.)
)) 8)) Supé med samkväm i Restaurant Fenix ' Festvåning, Adolf Fredriks Kyrkogata 10.
LOKAL: Högre Lärarinneseminariet, 5 Riddaregatan n. b. och I tr.
OBS.!
Centralstyrelsemedlemmar från landsorten äro inbjudna till såväl middagen den I I sam samkvämet den 1 2 januari.
övriga styrelse- och förenings- medlemmar uppmanas att lösa biljett till samkvämet den 1 2 å byrån, Brunke- bergstorg 24, torsdag kl. 4 — 7 e.
m.
eller på sammanträdet fredag kväll.
Bestämt besked angående deltagande i middagen den I I måste lämnas senast torsdag kl. 1 2 midd.
till I.
SCHAGER.
Rt.
7 5 0 68.
Alla i staden varande föreningsmedlemmar kunna deltaga i mötets förhand- lingar.
släpa mänskligheten med sig, be- rara kvinnorörelsens syfte.
ning och bildar grundvalen for ror, enligt R.
M., på en » överdri- Essayn Faderlighetens vänd- n y a former av förhållandet mel- ven maskulinisering a v v å r t and- punkter och följande skildrar h u r Ian föräldrar och barn.
It.
M. tror, liga liv ".
Den kvinnliga insatsen, fadern i begynnelsen a v den kul- a t t individen alltid skall kanna be- som hon betecknar som den a t t turepok v i historiskt känna eröv- hov a t t förankra sig framåt och mottaga, begränsa, långsamt om- rade f r å n kvinnan den ställning bakåt i den generationernas kedja, smälta civilisationens förvärv i ny hon ägde i den avlägsna tid, då d ä r han ä r ärftlighetens bärare.
levnadsordning har intet r u m i blodsbandet mellan nior och barn I människans förhållande till d e t modrrna hetsade samhället.
r a r familjens rättsgrundval.
F a - sexualiteten urskiljer R.
M. tre Mannen störtar före, kvinnan derlighetens erövring betydde för utvecklingsstadier.
På det första försenad a v barnet, hinner inte mannen offer av hans frihet men ” utgöra ande och natur en osplitt- med.
I stället för a t t mannen be- g a v honom tillika en obestridd rad enhet ”, och sexualiteten ä r in- stämt hastigheten, menar hon, må- maktställning, som först nu på de gen källa till konflikter, d i t räk- ste kvinnan komma a t t göra det.
sista generationerna börjat upplö- nas antikens människotyp.
Det De moderna levnadsförhållande- sas och falla.
Kvinnornas och bar- andra stadiets människor är sön- n a måste läggas om a t t passa nens växande personlighetsmed- dringens.
Deras andlighet kan in- kvinnornas naturliga uppgift, det vetande rubbar faderns auktori- te förlikas med sexualitetens krav, ä r huviidproblemet.
tet, och när nu äganderättsbegrep- som de inte kunna tillfredsställa Kvinnornas uppgift blir a t t medvetet söka återställa den rub- bade jämvikten, skaffa respekt för åsidosatta livsvärden i den värld, där männens värdesättning för närvarande är den enda ut- slagsgivande.
Det är allts8 precis raka motsatsen till vad som med e t t vanligt missförstånd förklaras grad till motionspromenader, som äro både hälsobringande och roliga, om de utövas efter en viss metod.
Börjar man träningspromenader, är det nog att an- vända varje söndag därtill och öka di- stansen från en halv mil upp till 2 à 3 mil.
Kapten Gunnar Dyhlén lämnade i samband med filmförevisning anvisnin- gar rörande skidlöpning och belyste på ett roande och instruktivt sätt både gammal och ny stil.
utan a t t förnedra sig själva.
Me- deltiden företräder denna typ, med sitt asketiska ideal.
På det tredje stadiet ar enheten återställd mellan ande och sinnlighet, däri- genom a t t sexualiteten dragits in- om kärlekens område.
Riddarti- den, renässansen och romantikens visa oss sådan enhetsmänniskor f. som kulturellt nyförvärv.
Nutiden ” förenar alla t r e typerna i otaliga övergångsformer, som kämpa om överväldet ”.
Dessa stadier beteckna huvud- sakligen männens förhållande till sexualiteten.
Kvinnornas första stadium behärskas a v egendoms- hrgreppet.
Kvinnan känner sig bunden vid sin eller sina ägare, icke vid en bestämd person.
På det nästa stadiet ä r kvinnans sexu- alitet bunden vid rättmätigheten.
Det sakramentala äktenskapet d r a r gränserna för hennes sexuali- tet.
Det tredje stadiet ä r den fri- villiga hängivelsens, betingat och helgat endast a v kärlek.
Kvinnan h a r förvandlats från objekt till subjekt, från sak till person.
Mannen har, närmast f ö r a t t säkra faderskapet, utbildat hos kvinnan en sexuell kultur och di- sciplin.
Denna måste kvinnan i sin tur söka lära mannen.
Det är ett ödesdigert missförstånd, om kvinnorna tro, a t t de kunna an- Till sekreterarna inom F. K.
R.
Efter hand som länsförbund och lokalavdelningar få sina års- berättelser for 1923 färdiga, om- bedjas de a t t snarast insända dem, med användande a v ett ex. av de tryckta formulären, till Frisinna- de Kvinnors Riksförbunds sekre- tariat.
Till Tidevarvet » Engelsk skrives politik från just London: nu är vårt allt absorberande intresse.
— Kvin- norna i parlamentet äro alla first class.
också.
Den stora frågan Om nu Ramsay är n u den, o m e n MacDonald bildar den.
— » Man gissar givetvis på Margaret Bondfield, van porträtt och sällsynta levnadsöden Tidevarvet for några vec- kor sedan återgav.
I I MÖBLER i olika modeller och träslag, Billiga priser.
Egna snickeri- och tapetserareverkstäder Björks Möbelaffär 30, Stockholm.
v i n d a den frihet, som följer med personlighetens erkännande, till att för sin del anta den manliga moralen.
Det vore ” att till de ty- piskt kvinnliga lytena foga de ty- piskt manliga ”.
Tvärtom, kvin- norna böra se som den ena a v sina två kulturhistoriskt givna uppgif- ter a t t utrota dubbelmoralen, hä- va den söndring, vars synliga tec- ken ä r prostitutionen.
Som den andra uppgiften betecknar R.
M. kampen mot kriget, likaså en stor livsfientlig makt i samhällslivet.
E f t e r granskningen av eroti- kens skilda stadier, tar R.
M. upp äktenskapets förvandlingar till analys.
Hon fastslår, a t t det al- drig stått så lågt i kurs som nu.
Från det patriarkaliska äktenska- pet, som endast på kvinnan stäl- ler krav på trohet, övergick det i det sakramentala, betraktat som en eftergift åt den mänskliga na- turen och uteslutande avsett att tjäna fortplantningen.
Den sista formen för äktenskapet är kär-
Carl Eldh har under den gång- öppnat sin ateljé ute K o n s t o c h p e r s p e k t i v.
na vid månaden " För förtjänstfull Bellevueparken, och därmed kostbart smyckat givit ett tillfälle att överskåda morgon höggs i gra- Tabernaklet kvinnlig gärning. "
nit I tidernas det äldsta kända monument med keruber i ciselerat guld och hans rika produktion, allt.
ifrån Iduns pris till Klara Johanson.
Iduns årliga pris på 1,000 kronor för rika-Bremerkännare, utan är också kand förtjänstfull kvinnlig gärning har denna för sina mästerliga översättningar av ut- gång tilldelats författaren Klara Johan- ländsk litteratur och sin journalistiska med anledning av hennes verksamhet Tidevarvet har glädjen räkna » K.
J. » arbeten om Fredrika Bremer.
Klara Johanson har icke endast gjort bland sina medarbetare alltsedan tid- en storartad insats som litteraturforska- ningens första nummer.
re och en av vårt lands främsta Fred- son, närmast TIDEVARVETS vänner och gynnare ombedjas främja tidnin- gen genom att fråga efter den- samma i tidningskontor och i järn- vägsstationernas presskiosker Gör aldrig en resa utan att köpa ett nummer av Tidevarvet på tåget!
leksäktenskapet, vars grundval endast är " viljan till kärlekens be- stånd ”.
Det monogama äktenskapets idé, är enligt R.
M. en av det mänsk- liga samfundets värdefullaste vinningar, köpt av årtusenden med de största individiiella offer, och ur denna idé måste d e s s nya former växa och utveckla sig.
I en tid, då alla begrepp iiro utsud- dade och alla värden ställda un- der bebatt, kan man icke betrakta det moderna monogama äkten- skapets bibehållande som klar, denna uppfattning som här sker, framgå som resultat a v en granskning.
Det står icke i min förmåga a t t (ens så antydningsvis som här skett med de övriga essayerna) re- dogöra för den om kärlekens vii- sen, rom avslutar boken.
Men det kan anmärkas, att i den samling ritat a r uttalanden av ryktbara älskande, vari kärlekens väsen där belyses, förekommer intet från vår egen tid.
Detta är ingen slump, ty kärlekslivets förfall i vår tid sammanhänger med det kulturens förfall som författarin- nan fastslår i början av boken.
Hon frågar sig om det är så " att könen blivit allt mer främmande för varandra, och a t t i följd där- av både den omedelbara kännedo- men och det teoretiska vetandet om det, som utgör kärlekens vä- sen är i avtagande ”.
Så hotas den sexuella kärleken just på den punkt, då kvinnans utveckling till personlighet med full hängivenhetskraft erbjuder möjligheter för dess större full- komning, med förfall och barbari- sering genom den moderna civi- lisationen, som icke har plats el- ler tid för den.
R.
M. anser att " det personliga kärleksbandet, framför allt det ge- nom sexualiteten förstärkta är det högsta man kan avvinna den mänskliga naturen ” och att histo- rien ådagalagt att kristendomens kärleksgemenskap e j står att rea- lisera.
Här känner man sig frestad över mänsklighetens längtan efter altarets skålar, bägare och kannor " Linnea ", lians förstlingsarbete det oändliga, Sfinxen vid Giseh voro a r drivet guld, ljusstakarnas under studieåren i Paris, till de vilken i gåtfullt majestät skådar kalkar liknade mandelblonimor, mellanliggande Arens mästerverk.
ut över öknen.
Egyptens första templets förlåt och täckelse lät Den skapelse varuti hans psyke skapelse, som har blivit till en dess han förfärdiga av praktfull konst- starkast uppenbarar sig är må- symbol.
Här vid pyramidernas vävnad av vitt, mörkblått, mörk- hända ” Ungdom ”, ett verk av säll- fot blomstrade en rik sacerdotal rött och rosenrött garn med in- synt skönhet och renhet.
I byster- kultur där den gudomliga uppen- vävda keruber.
Allt, säger han, na av Bergh, Liljefors och Aulin barelsen som mer eller mindre efter den förebild, som blev honom torde han vara oöverträffad som klart skänkes alla folk insvepte risad på berget - så enkelt, så, portriittör, om lian ock i sin sena- sig i heliga mysterier.
E n stor stort var för honom inspiratio- re produktion, som t. ex. i den ny- ofattbar gudom anades, " Jod-lie- nens ögonblick då det vardande ligen avslutade bysten av Fabian Vau-He ”, i sig innefattande ur- verket tog form.
Ä r det ej denne Månsson når en högre monumen- spriinget och inkarnationen av all- Moses vi se med eldstungor flam- talitet.
Längst i fonden av hans tet, det evigt manliga och det evigt mande över sin panna i Michel- atelier tronar en kolossfigur av kvinnliga.
" Jod ", fadren för allt Angelos väldiga skapelse, så stor Strindberg.
Här synas även de skapat; ” He-Vau-He ” (” Evohe ”), och sluten i sin personlighets ' vid Stadshuset resta statyerna.
kraft.
Det är en flik av den store - - - kvinnligheten i naturen.
I Farao Menephtas tid, omkr. siarens mantel som sveper över Den fortsatta konstnärliga ut- 1300 Ar f.
IT., uppfostrades en ju- Mästaren från Medicéernas Fi- smyckningen a v Stadshuset är nå- Burna som han av got, som ligger varje svensk man disk yngling vid Faraonernas hov renze.
och undervisades i all Egyptens kraftens och manlighetens an- och kvinna varmt om hjärtat.
Vi da se vi flera a v renaissan- iiro stolta över vårt stadshus, visdom.
Hans namn var Moses.
Fylld av sina fäders tro på Israels cens mästare framträda, såsom Ragnar Östbergs gigantiska ska- Gud hämtade Iian av en uråldrig Donatello, Girlandajo o. s. v. pelse.
Det så att säga lever sig kulturs rikedom nyn skatter.
För Men samtidigt spåra vi tradi- in i vårt medvetande att i denna honom blev Jod den ende store tionerna från den ljusomflutna borg se en symbol ej blott för Mä- utan snart för Guden, härskarornas Gud, Israels grekiska konstens blomstringstid lardrottningen Jehova.
Vid samma tidsålder kom hos skönhetsdyrkare såsom en Ra- Sverige själft.
Vi älska tro att ge- från Hellas en blåögd, ljuslockig fael och andra.
Ty inom konstens nerationer svenskar samlade här konungaättling Apollosonen kal- område hava de tvenne principer- i allvar och fest känna att stads- lad, för att i templet vid Memphis na städse kompletterat varandra, husets resning och bildverk ger undervisas i dess heliga mysterier.
klart uttryckta uti Dorisk och Jo- en samlad och enhetlig bild av det Då han återvände till sitt hem- nisk konstart och trängt allt vi- bästa som gavs av det 20:de Ar- land har han namnet " Orpheus " - dare och allt djupare seklerna ige- hundradets Sverige.
Det är där- ” Ljusbringaren ”.
Det var skön- nom, skapande en linje - ett tvär- för som Tor Hedbergs tanke a t t hetens religion, det evigt kvinnli- snitt, - i konstens historia och en permanent, högt kvalificerad gas dyrkan han förde till sina fä- allt efter sitt innersta väsens art institution med Ragnar Östberg i ders jord och under.
Hellas blå söker det konstnärliga skapandet spetsen skulle bildas för att om- himmel hyllades skönhetens gu- sitt uttrycksmedel i anslutning till händertaga stadshusets konstnär- dom då lagerkransad ungdom dyr- manlighetens eller kvinnlighetens liga utsmyckning, hälsas med till- kade Dionysos under jublande eviga ide.
Även vi sena tidevarvs fredsställelse i alla läger.
Vi h o p rop av ” Evohe ”.
Så utbredde sig barn känna fläkten a v samma an- pas därvid att, då det gäller smyc- då segrande över världen dessa de, så när vi stå inför Johannes kandet av vårt stora hem, Stock- tvenne principer.
Mose RA^ pro- Döparen av Rodin, tungt och holms stadshus, Sveriges främsta fetiskt fram mot de gryende tide- kärft skrider han fram, beredan- konstnärer män som kvinnor gi- varv då styrkans och mildhetens de väg genom öknen, eller inför vas tillfälle till deltagande, t y alle- välde skulle sammansmälta till samma konstnärs skapelse ” Helve- nast därigenom blir det en bestå- ett.
Den franske författaren tets portar ", och för att låta tan- ende bild av vår höga kultur.
Folkunge.
Schuré skriver: " Liksom enandet ken stanna ännu närmare oss själ- a v dessa tvenne grundprinciper, va, se en Wigelands brutala styr- det evigt manliga och det evigt ka, se Dödens ängel av Milles, och kvinnliga utgöra de heliga myste- är det e j något a v en storvulen riernas kärnpunkt, s &amp; har dessa tidsålder som griper oss inför den tvenne principers jämnvikt virat monumentala bilden av gamle sig vara det enda som kan fram- kung Gösta.
Men också nå oss vårliga fläktar från Greklands bringa stora civilisationer. "
Moses, styrkans och lagens f ö r - skönhetstid, ännu stiga Orphei to- kunnare, r a r oavsett hans oöver- ner ur lösta marmorblock eller u r skådliga etiska insats i mänsklig- Strömkarlens trånad och är det ej hetens historia, ett av de väldi- mer än en tillfällighet att det lir gaste genier världen skådat: siare, Carl Eldh som huggit ur marmorn skald, härförare, lagstiftare, bygg- Josephsons drag med " blommans mästare och - konstnär.
Vi veta själ ".
hurusom han lät hygga det heliga att mot henne använda hennes eg- na ord, då hon säger, att fast av- skaffandet av kriget och prosti- tutionen iiro utopiska mål för kvinnan, minskar det ej deras vär- de som riktlinjer.
Rosa Mayreder hör till dem, det är hennes sak.
Men recen- centen kan icke förstå, a t t detta ger henne rätt att fastslå som ett sakförhållande över all diskus- sion, att religionen som makt i det mänskliga livet spelat ut sin roll.
Hon anser att kulturen, som nöjer sig med att ordna och lagstifta för denna värld, skulle bli religio- nens efterträdare.
Hur olyckligt då, att den i detta ögonblick, då den skulle nå sin högsta betydelse ” drabbats a v ohjälpligt förfall och synes på väg att avsomna ".
Rosa Mayreder, som annars alltid sätter företeelserna i samband med varandra, söker icke här att finna något orsaksförhållande.
Lika litet söker hon begrunda det påståendet att mänskligheten dock alltid lever intill gränsen a v evigheten - skulle konstatera det hopplösa i att med sina frågor efter livets mening nå utöver det timligas och vetbaras gränser.
Emellertid, även en läsare, för vilken tillvaron ligger i ett annat Ijus kan följa Rosa Mayreder i hennes framställning och under- skriva hennes slutsatser i allt vad gäller riktlinjer för kvinnorna9 uppgifter, och inkasserar dess utom hennes definitioner, som av Klara johanson givits en knapp och avslipad form, som rena in- tellektuella vinster.
E t t verk av en för mänsklighetens förbättring passionerad, överlägsen och mo dig ande kan icke innerst inne stå i oförenligt motsatsförhållande till en världsförklaring, som byg- ger på gudstro.
Elin Wägner.
- som
