# ID: svediakorp-per3176
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,159
# sentences: 663
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N R 12 - 22 MARS REDAKTÖR OCH UTGIVARE: Ellen Hagen LAPPSKRÄDDERI Fortsatt strafflagsreparation.
Uppfostran i stället för straff.
NR 12 - 2 ÅRG.
1924 REDAKTIONEN: I E l i n Wägner Av EVA ANDÉN.
Tidevarvet n:r 12 bär prägeln a v a t t vi befinna oss i riksdagens högsäsong.
Så behandlas i tvenne artiklar Fallen!
och Ingen vård åt fattiga mödrar och barn, tvenne motio- ners öde i riksdagen.
Som kom- mentar tjänar d:r Ada Nilssons föredrag i Eskilstuna.
den historiska bakgrunden för den liberala partimotionen betsfred.
om Ar- Advokaten Eva Andén redogör i artikeln Lappskrädderi för en motion, som i samband med rege- ringens första barnlagsproposi- tion inlämnats av bl.
a. fröken I Hesselgren.
Om Katherine Mansfield har Mia Leche-Löfgren skrivit en in- gående essay.
E t t prov på för- fattarinnans berömda novellkonst meddelas i Flugan.
K.
J. befinner sig i sin vecko- artikel i bästa samförstånd med ett domkapitel.
En seger för Englands kvin- nor; deras rösträttsfråga närmar sig sin fullständiga lösning.
Fredrika Bremers staty.
I föregående nr av Tidevarvet h a r signaturen K.
J. gjort ett in- lägg i frågan om Fredrika Bre- mers staty och synes vilja fram- hålla densamma tänkt såsom » den plastiska uppenbarelsen av en ge- nius och ett verk ».
Denna tanke tjänar a t t beaktas, men fråga är om detta är ett rent konstnärligt grepp på uppgiften, om det ej därigenom insmugit sig något av en litterär uppfattning, kanske e j underligt då det framställts av en så spirituell litterär personlighet.
Men då K.
J.
anser förslaget om minnesvården tänkt såsom en apo- teos a v Fredrika Bremers egen personlighet vara en rent av ödes- diger möjlighet, då torde man överflödiga oro.
Låta vi blicken glida över det yppersta som åstad- kommits på detta område, stannar den exempelvis vid mästerverk sådana som Rodins Victor Hugo och Balzac, genierna personifie- rade, visserligen avklädda alla störande tillfälligheter, men dock personligheterna själva, ingen symbolisering.
Vår tid finner sin ära i att ironisera traditionen, men vi tro att det verkliga frisinnet vågar tänka fritt.
Och beskyllnin- gen för osjälvständighet tages lätt endast av den starke.
Saken kan endast vinna på att skärskådas från alla håll, men se- dan bör den lösas i enighetens tec- Folkunge.
ken.
Det är möjligt, att en eller an- nan för detta uppsaliensare eller lundensare och kanske även andra a v de herrar, som under de sista åren iitarbetat förslag och fram- lagt propositioner och motioner m. m. till partiella ändringar i vår svenska strafflag, någon gång i sin ungdom i brist på kvinnlig omvårdnad men med ett överflöd av tilltagsenhet lagat sina håliga strumpor genom att helt enkelt träda en tråd runt om, dra ihop och knyta hårdknut.
Det berättas åtminstone så med en viss grad av trovärdighet.
Detta är varken stopp eller lapp utan något allde- les extra maskulint, säkerligen be- som ett mycket brokigt lapptäcke, roende på en stark uppfattning av här och där försett med sådana stundens krav och hålets existens stoppar, som här ovan beskrivits, och vilka man har på ryggen, och och plagget är med all säkerhet ic- med en stark abstraktionsförmå- ke allenast med avseende på sin hållbarheten av ålder utan ändå mera med hänsyn ga beträffande strumpan i dess helhet och håls till sin beskaffenhet att räkna &amp; - som mycket omodernt och illa an- epidemiska karaktär.
Man kommer osökt att tänka på passat efter en modern tids krav denna lagningskonst, när man tar på sådana plagg.
Bland de stör- del a r de olika förslag till b ä t t r i n g och finaste lapparna, vilkas a v vår strafflag.
som sett d a g e n s och stoff möjligen ange, ljus under de sonare åren.
Detta att de utgöra prov på vad som kan gamla från 1864 härstammande komma att användas i det nya skydd för samhället mot en hel täckelse vi vänta på, kan man del om också icke all möjlig sam- nämna lagarna om villkorlig hällsfarlighet verkar närmast (Forts. å sid. 6.)
Fallen!
» Ett förslag av enskild motionär. » Tvångsarbetsanstalten för h i n n - liga lösdrivare i Landskrona är samhällets senaste försök till lös- ning av sin ställning till de prosti- tuerade kvinnorna.
Men samhäl- lets ställning måste förbli tvety- dig, så länge det är på en gång de prostituerades kund och tvångs- uppfostrare.
Det är dock icke om denna inre inkonsekvens vi i det- ta sammanhang ville tala.
Det är om en annan inkonsekvens, som framträtt i statsutskott och riks- dag, d å d e avslagit fröken Hes- selgrens och fröken Tamms mo- tion om ett extra anslag på 8,000 Då döden skördade Kathe- Mia Leche, som tidigare in- kronor till utbyggning av Lands- fört Tidevarvets läsare i den kronaanstaltens uppfostrarverk- rine Mansfield, var det &amp; - franska skriftställarinnan Ma- samhet med en tvångsarbeterskor- m ä n ~ meningen bland kän- I. nas kurator.
narne av engelsk lifteratur i rie Léneru ’ s tankevärld, — Inkonsekvensen är denna: Sam- och utom England, att med även hon tidigt av döden bort- hället intar officiellt den stånd- hennes bortgång den anglo- ryckt, - har denna gång med- punkten att helyrkesprostitution saxiska litteraturen förlorade delat en ingående skildring av icke får förekomma och kostar en av sina originellaste repre-, Katherine Mansfields rika, in- på sig Landskronaanstalten om en sällsynt knapp och kon- m. a. o. 200,000 kronor om året sentanter.
Hennes humor är för att förmå de med prostitution den slags humor, som är den centrerad stil inneslutna livs- ade att invänjas i ett känsliga, varmhjärtade, me- åskådning.
Hon höll sin ordnat arbetsliv.
Men i den punk- lankoliska människans enda ' skildringskonst i strama tyg- ten är Landskrona verkningslöst.
räddning ur tragedien.
lar.
Endast fyra böcker UV Tvångsarbeterskorna återvända hennes hand finnas, som kun- till det yrke, som för dem till na tolka vad hon velat säga.
Landskrona och som konsekrena därav ganska snart till Landskro- na tillbaka.
.
.
Motionärerna ha med fruktans- Katherine Mansfield.
värda siffror tillfyllest bevisat detta faktum.
De ha föreslagit att riksdagen skulle anslå den jämförelsevis ringa summan av 8,000 kronor att fortsätta upp- Riksdagens II K. har gande art, som moderskydd och övertygad om, att ett beslut i en- fostringsarbetet där Landskrona liksom prästen och leviten — spädbarnsvård innebära blir icke lighet med motionen skulle icke slutar.
Som det nu är släppas de gått den nödställda förbi.
Fat- blott det bästa - utan ock i läng- verka hämmande utan tvärtom kvinnliga lösdrivarna efter avtjä- tiga mödrar och barn få re- den det billigaste.
sporrande på det intresse, som nad uppfostran vind för våg, för- Allt vad årets och tidigare mo- finnes i orterna och särskilt i det sedda med biljett till platsen för da sig bäst de kunna i förväntan på någon barmhärtig samarit.
tioner anfört finner utskottet va- nordliga län talaren representera- sin verksamhet, d. v. s. oftast till Men innan detta beslut blev klubb- ra bestyrkt, och stryker t. o. m. de.
Den av utskottet åberopade fäst hade fru Agda Östlund ordet under, att det lir en känd sak för depressionstiden vore just ett giskt mest normala fallen kunna för att en sista gång tala för sin varenda socialt intresserad person argument för att fatta beslut om under ohygieniska förhållanden motion innan dess öde blev i hela vårt land, att allvarliga utredning nu, på det att denna bli det.
Men vila, vård och ro be- förefinnas på kan verkställas under dessa när- höva alla och den som föder sitt gjort.
Hon betonade att rad som missförhållanden drivit fram denna fråga i i i bl.
a. berörda område.
maste år, så att då bättre ekonomi- tionde barn lika väl om ej ännu trångboddheten i städer och sam- Men likafullt kommer utskottet ska konjunkturer inträda, vi äro mer än förstföderskan.
Det är det hällen och vetskapen om, hur fat- till ett avslagsyrkande.
Motionä- färdiga att lämna anslag från sta- stora behovet och den stora bris- tigdomen driver arbetarhustrun ren påpekade vikten a r fullföl- ten.
ten härvidlag.
som gör frågan i till slit och släp in i det sista och jandet av den utredning, som bli- Herr Eurén, utskottets ordf., främsta rummet till en social väl- till att för tidigt stiga upp till an- rit avbruten och som - då riks- försvarade dess avstyrkande.
He- färdsfråga, krlivande det största strängande arbete.
dagen bifallit utskottets hemstäl- la frågan syntes honom vara intresse och tillmötesgående.
I Tanken på att barnen äro något lan - icke ridare kommer att ta- främst en sjukvårdsfråga och allt- stället fingo Sveriges kvinnor er- av det dyrbaraste vi äga har ännu gas upp.
Man synes aldrig kom- så höra till landstingens uppgif- fara, att riksdagens andra kamma- icke blivit erkänd fullt och helt, nia att förstå vilka stora offer de ter.
Gent emot invändning att re kallt och likgiltigt drev ut hela men den börjar dock över hela fattiga mödrarna i de fattiga hem- avdelningar på lasaretten e j äro frågan och stängde sin dörr för världen att gå in i medvetandet.
men bringa släktet och samhäl- till fyllest, framförde talaren den den.
De torde lägga detta på Många människor skulle kunna let.
Samhället har väl i sin ord- åsikten, att det i första hand äro minnet och inte förgäta det, då räddas och mycket lidande skulle ning någon skyldighet mot dem.
de abnorma fallen och förstföder- valtiderna komma.
kunna besparas både mor och barn, Fru Thüring talade även för skorna, som söka sig till en sådan Det är även anledning fästa i om lämplig vård kunde beredas.
motionen.
inrättning.
minnet, att i det utskott, vars ne- H r Wennerström, som i 10 år Detta sätt att se saken torde gativa riktning kammaren så tro- Utskottet synes å sin sida ute- slutande ha tagit hänsyn till den tillhört sitt landstings sjukvårds- vara allt för begränsat.
Barnafö- get följde, sitta en läkare och en ekonomiska sidan, motionärerna utskott och därvid även behandlat dande är icke främst en sjuk- sjuksköterska.
Otroligt men sant.
mena a t t det arbete a v förebyg- den fråga, som nu förelåg, var vårdsfråga, men även de fysiolo- överbevisade Ingen vård åt fattiga mödrar och barn.
av- - -
T I D E V A R V E T 2 En seger för de Arbetsfreden engelska kvinnorna.
Av ERNST LYBERG Ledamot av Riksdagens Första Kammare.
Sju av dem talade för, endast en, hertiginnan av Atholl, talade emot reformen.
Som hon alltid varit anti-suffragist, var hennes uppträdande på ett sätt konse- kvent, ehuru i det stora hela in- Som ett senkommet eko från I. rösträttsrörelsens klangfulla da- M r s Wintringham påpekade att Det är många och svåra sam- gripa på parternas begäran.
Det gar i England nå r oss meddelan- kvinnorna behövde vidgade möj- hällsproblem, som uppställt sig i var det första försiktiga steget.
det om att » Mr Adamsons Bill » ligheter a tt bevaka sinn intressen- anledning av den moderna indu- Men, trots den nästan totala sak- gått igenom i underhuset.
Härmed Männens majoritet hade varit strialismens genombrott och ska- naden a r eget initiativ, lyckades pandet inom olika produktionsoni- förlikningsmännen vinna goda re- hövde de unga stor.
överväldigande kvinnorna Landet av be- i råden av mäktiga stridsorganisa- sultat.
melser för män och kvinnor.
Mån- dag, men inte blott deras arbete, tioner för å ena sidan arbetarna Efter år 1906 ägnades ett om- gen har kanske hunnit förgäta, utan ock deras intresse och sam- och den andra sidan arbetsgivar- fattande utredningsarbete och in- att då frågan efter ett halvt år- hörighetskänsla.
na.
Det viktigaste och mest svår- tresse åt hithörande frågor, sär- hundrades allvarsamma och tåli- Då lord Hugh Cecil — represen- lösta av dess problem rör frågan skilt At spörsmålet om nyn arbets- ga, hänförda och otåliga kamp - på vad sätt lagstiftningen bör in- avtalslagar.
Storstrejken år 1909 den fördes på två linjer, suffra- terande universitetet i Oxford — gripa för att hindra arbetskon- forcerade fram dem, och den gister och suffragetter äntligen talade mot förslaget, fick han flikter och främja deras biläggan- Lindmanska regeringen förelade blev löst, gjordes det de.
1910 års riksdag ett vidlyftigt lag- beträffande kvinnliga Frågan om arbetsfredens tryg- komplex, omfattande förslag till de skulle vara fyllda 30 Ar.
gande erbjuder i mångt och lagar om kollektivavtal, om andra danefter kommer alltså ålders- rar en liten grupp människor, 21 » dwelling in the Middle Ages ».
mycket paralleller med frågan om arbetsavtal om medling i arbets- strecket att bli detsamma, - Hon själv däremot har bakom sig världsfredens bevarande.
I ena tvister m. m., om särskild arbets- år för både män och kvinnor.
som i andra fallet gäller det att domstol etc.
Men av olika skäl, I debatten deltogo många talare, en stor del av folket av i dag, av alla de åtta kvinnli- alla stånd och åIdrar.
Kvinnorna komma därhän, att tvister slitas bland annat därför att det hela däribland STOCKHOLM 1924 genom anlitande av rättsmedel i knappast var moget för avgöran- ga parlamentsmedlemmarna, som förbereda icke någon revolution, stället för maktmedel.
I bägge de, avvisade riksdagen förslagen, kanske varit fler till antalet, om de ha sedan de fått medborgar- fallen hava fredssträvarna att vilket skedde även år 1911, då Iik- ej vid senaste valet den halva mil- rätten endast främjat det som va- Ledamot av kämpa med de närmast in- nande förslag ånyo av regeringen jonen kvinnliga väljare, som be- rit gott för landet i dess helhet.
Vid voteringen i underhuset ut- tresserade parternas misstro, de- framlades.
Man hade sökt taga Norr finner sig mellan 21 — 30 år, va- sågos två kvinnor till rösträknare, Familjerätt.
Testamenten.
ras fruktan att genom bun- ett stort steg och ernådde in- rit utestängd.
Bouppteckningar.
Förfrågningar från lands- denhet vid rättsregler förlora tet.
miss Jewson, arbetarepartiet, för är motståndet uppgivet inför kra- — förbehållet väljare, att — — orten besvaras omgående.
the Ayes och hertiginnan av Atholl, höger, för the Noes.
Ut- gången visade 288 ja, mot 72 nej.
Lilla Tel. 75 Norr 36.
Cederborg att ut föra det nödiga Det vädjades från många håll STOCKHOLM.
utredningsarbetet, vilket emeller- till regeringen att på allt sätt un- Boutredningar testamenten, för- tid indrogs i den Thorssonska derlätta arbetet för reformens kommittéslakten hösten 1922. snara ikraftträdande.
sa åtgärder till främjande av ar- Jämte sålunda beslutad eller barnmorskan siktigt måste lilan söka vinna nå- betsfreden.
bland vilka märkas ifrågasatt lagstiftning, som ju i got bit för bit, smyga sig fram även » vissa villkor för arbetsin- huvudsak vill skapa medel att i ställelser », var det nämligen först det kritiska ögonblicket - ome- Samhällets allt eftersom opinionen lir mogen år 1920 som en del av detta delbart före en hotande eller un-, och striderna visat även de stri- -- Ur ett aktuellt föredrag.
der en pågående konflikt - an- ' Lanskrona dande behovet av vad som yrkas.
slag, vilket under Stockholm.
Den vid Land Genom att begära på Och en mål regeringen för granskning, förelades a r riksdagen.
vändas i arbetsfredens intresse, Svenska kvinnors medborgarförbund bundna kvinnliga assistenten för- har på sista tiden skjutits i för- jämte andra föreningar i Eskils- såsom skäl för grunden frågan om en genom lag- tuna hade inbjudit till ett möte kommet utan allmän anslutning, till- utbrytningen, Regeringen angav att opinionen &lt; ännu stiftningen reglerad, permanent i Elimskyrkan i söndags för att öka det icke syntes mogen för de längre i tillräcklig utsträckning, dels icke samverkan mellan arbetsgivare allmänna intresset för ett planerat hem vara dem till något direkt stöd un- kan rid stark påfrestning totalt gående och mera omfattande lag- och arbetare inom de olika arbets- för blivande mödrar.
Talrik anslutning Propositionen der deras frihets första farliga tid.
i spillror.
lagstiftningen på bestämmerlserna.
företagen.
Frånser man de rent till mötet, som fick sin stora betydelse och även den liberala mo- inrymde förslag till ny lag om socialistiska förhoppningarna om genom doktor Ada Nilssons synnerligen en utveckling, varigenom ur den- värderika och fängslande föredrag om tionen vid årets riksdag hava måst i arbetstvister, lag anstaltens styrelse skulle ställas na samverkan så småningom skul- barnavården som samhällsintresse.
Ta- en summa av 8,000 kronor för or- beakta detta.
särskild skiljedomare i arbetstvis- le framgå ett nytt produktions- laren påvisade hur det inte är nog att Så sent som år 1903 hade riks- ter.
Lagutskottet tillstyrkte un- ganiserandet av en sådan hjälp- system, skulle det obestridligen börja tänka på barnen i skolåldern.
Man och uppfostrarverksamhet genom dagen första gången att taga der enhälligt uttalande önskvärd- goda syftet därmed vara a tt un- måste gå till deras spädaste ålder, ja, en lämplig person.
Detta som ett ställning till ett lagförslag angå- heten av snar ytterligare lagstift- der det dagliga och fredliga arbe- ännu längre tillbaka taga hand om försök att göra anstaltens arbete ende samhällets medverkan till ar- ning för arbetsfreden.
Riksdagen mera fruktbärande och fullstän- betsfred.
Då avlåten proposition accepterade, och de tre lagarna äro tets gång skapa ömsesidig förstå- mödrarna.
För detta visar staten föga else och insikt, att omgiva arbetet sinne och förståelse, därom äro de med förslag till lag o m medling sedan år 1920 i tillämpning.
digt.
med en atmosfär, i vilken de star- senaste händelserna i riksdagen ett nytt När denna motion a v s t y r k t av i arbetstvister vann icke riksda- nom den nya medlingslagen utskottet och avslagits av båda gens bifall, vilket däremot, trots förlikningsmannaorganisationen ka intressemotsättningarna mild- bevis.
Att döma av allt man hör skulle kamrarna, så är det icke därför att motstånd från högerhåll, blev fal- utbyggd och stärkt.
Förliknings- ras och förtunnas.
Det liberala man tro att miljoner stode till förfogan- man icke behjärtar motionärernas let, då liknande proposition avläts mannen bereddes större möjlighet partiet i riksdagen torde skänka de för modershjälp och vård av små även denna sida av arbetsfredens barn.
Men i verkligheten finns det st- syfte eller anser det bra som det till 1906 års riksdag.
Därmed t i l l aktivitet och initiativ i förhål- stora problem sitt beaktande.
Men terst litet att tillgå för detta ändamål.
är, utan därför att man vill sko- skapades förlikningsmannainsti- lande till de stridande parterna.
den i ämnet verkställda kommitté- Det anslås mycket mer till sådant som na statens finanser.
Och däri lig- tutionen.
Av staten avlönade för- Genom lagen om central skilje- utredningen om s. k. industriell de olika boskapsrasernas utveckling, till ger inkonsekvensen, då som likningsmän ställdes till parternas nämnd erhölls en permanent, för demokrati har nyligen blivit slut- fjäderfäskötsel och biodling eller till för- fröken Hesselgren vid försvaret förfogande med befogenhet att " - hela landet avsedd skiljedomstol.
förd.
Den har resulterat i ett för- ädling av sädesarter och dylikt.
Men att bestående av sju ledamöter, därav av sin motion framhöll - bevil- slag, varöver yttranden ännu icke få fram friska och livsdugliga männi- jandet av anslaget hade varit en som nu ligga i utskotten och det tre utsedda av k. m:t, två av arbe- avgivits av alla vederbörande skor, därom bekymrar sig staten besparingsåtgärd.
på dem nedlagda arbetet tyckes tarnas landsorganisation och två myndigheter, och som uppenbarli- föga.
Efter redogörelser ur sin rika Utskottets motivering för av- lika verkningslöst som arbetet i av arbetsgivareföreningen.
Den- gen skurits till i växten på ett så- erfarenhet och jämförelse mellan vårt slag, a t t de föreslagna åtgärderna Landskrona.
n a skiljedomstol har att behandla dant sätt, att det icke utan en full- land och andra länder avslutade d:r N.
» lära böra upptas till prövning » i I första kammaren samlade mo- rättstvister, icke s. k. intressetvis- ständig omarbetning är antagligt.
med en uppmaning att taga dessa frågor samband med det väntande försla- tionen så många anhängare, att ter, och domstolens anlitande är Då det socialdemokratisk atiska partiet i egna händer och ena sig i en flamman- get till n y lösdrivarlag, bemöttes den endast fälldes med 1 2 rösters icke obligatoriskt.
Endast tvister vid årets riksdag i ämnet e protest mot det sätt, på vilket möd- också av fröken Hesselgren där- övervikt.
I andra kammaren fäll- om kollektivsavtals rätta innebörd motion, vilken till och med rarnas krav bli undanskjutna och baga- med, at t det just gällde ett experi- des den utan votering sedan två och tillämpning komma nämligen längre än kommittéförslaget, är telliserade.
ment, vars erfarenheter kunde va- socialdemokrater, därav den ena enligt lagen under densammas det sörjt för att frågan dock Med varmt bifall tackades d:r N. för ra till nytta då problemet i sin hel- var f r u Östlund, talat för densam- prövning, och detta blott under nog kommer under riksdagens det väckande .. och upplysande föredra- het skall tas upp.
ma.
förutsättning.
att uttrycklig be- granskning.
get.
Fröken Hesselgren, som är le- Emellertid har motionen en så- stämmelse därom meddelats i av- Ernst Lyberg.
damot i styrelsen för Landskrona- dan tyngd i kraft av sina oemot- talet eller enligt särskild överens- anstalten, talade för motionen i sägliga och oemotsagda argument, kommelse.
Ett ytterligare steg på arbets- ~ första kammaren som represen- att dess tanke helt säkert kommer - - - tant för styrelsens enhälliga upp- fram för nästa riksdags avgöran- lagstiftningens långa väg var där- fattning, vilket också fäller ut- de, antingen i samband med lös- med taget.
skottets andra avslagsmotivering, drivarlagens behandling eller som Med avseende å hithörande är med sin jämna och ojämförligt största spridning i att » ett förslag av enskild motio- ett k. m:ts anslagsyrkande inom gärder är därjämte när » icke bör tillstyrkas.
Om ramen för Landskronaanstaltens Södra ortens förnämsta annonsorgan.
statsutskottets något dunkla mo- budget.
Måtte förslaget om kura- A v totalupplagans tivering för avslagsyrkandet tor då icke fällas, därför att nyt- beslutade skrivelse till k. m:t med 12,000 ex. stämplar en enskild motion såsom tan av en sådan ännu icke blivit anhållan om fortsatt arbetsfreds- i sig oantagbar, då mörkna utsik- praktiskt prövad!
lagstiftning, särskilt till förhind- utgå g e n o m postverket 9,500 ex. terna för de hundratals motioner, rande av samhällsfarliga arbets- taktiska fördelar i det kritiska ögonblicket och väl också deras kanske befogade farhåga, att inte heller rättskipningen alltid är oväldig eller träffar det rätta.
I det ena som i det andra fallet är det därför omöjligt att gå fram med sjumilasteg.
Tåligt och för- konflikter.
Det uppdrogs i anled- Se- ning härav At direktören Allan Det dröjde härefter nära ett de- cennium, innan nytt initiativ togs av någondera statsmakten.
dan socialstyrelsen år 1916 efter till lag om vis- verkstäl d förslag mödravård.
för- tiden varit före- mycket plats, visserligen att skaffa dem ett långt gående rättsinstitut - &lt; slås till förfogande för Landskrona- området medling lag om — — blev – väckt går tids I åt- Ystads Allehanda.
Mannen med viljan och målet, Vad nian än tänker om Poin- caré och hans politik - a t t han ä r den verkligt starke mannen i eu- ropeisk politik för närvarande lär icke kunna förnekas.
Man kan beklaga detta, det är dock ett fak- tum.
Poincaré besitter vad så mån- ga andra, som syssla med politik sakna, nämligen en stark vilja, och denna är inriktad på ett be- stämt mål.
Han ledes av en idé.
Det kan tvistas om huruvida idén och målet äro av det upphöjda slaget.
Däremot kan det inte be- stridas, att det är bättre att ledas av en vilja och styra mot ett mål än att sakna bådadera.
Poincarés styrka ligger däruti att han gjort klart för sig vilken väg han vill gå.
Han är stark, där hela den europeiska efterkrigspolitiken är svag och vacklande.
Om Poinca- rés j ä r n v i l j a och oböjlighet att vi- ka från sin linje mött motståndet av en lika stark v i l j a med ett lika klart utformat mål, skulle Euro- pa ha varit närmare återställel- sen än det nu är.
Men han har kunnat härska efter b e h a g.
L l o y d George vållade honom nog bekym- mer genom sin oberäknelighet, B o n a r Law och Baldwin torde däremot icke h a rubbat hans jämnvikt i nämnvärd g r a d och den lilla frossbrytning, han erfa- rit vid konfronteringen med Mac- Donald lär inte ha förorsakat ho- nom något långvarit obehag.
Poin- caré frågar inte så mycket efter vad andra känna och tänka.
Han följer sin väg, vilket lir en oer- hörd styrka för honom själv, men ett hinder för uppgörelse i Eu- ropa.
i dagarna har han hemburit e t t par n y a segrar, som antagligen komma att fördröja den uppgörel- se, som förr eller senare måste komma.
Han har hejdat francens våldsamma fall och besegrat sena- ten för sina skattelagar.
Det för- ra lyckades med tillhjälp av Pier- pont Morgan och 100 milj. dol- lars, det senare genom att hota lämna styret i andra händer.
Det sistnämnda har Poincaré varit isatt med on hel månad.
Snart sagt varje dan har han gett deputeradekammaren ultimatum och undantagslöst har lian blivit segerherren.
I senaten voro hans utsikter allt annat än ljusa, men liren där r a n n hans oböjlighet över motståndet.
Segern var vis- serligen mycket knapp, men det r a r dock en seger.
Dess betydel- se kan icke överblickas nu.
Myc- ket t a l a r för a t t den kommer att utnyttjas med a l l den viljestyrka, Poincaré är mäktig.
Varningar a t t gå för långt imponera icke så mycket på honom.
Den dag man underkänner hans politik går han.
Så enkel är den saken.
Men än så länge regerar han, och han för- behåller sig rätt att göra det helt och hållet efter egen vilja.
Frågan är nu om de komman- de valen, som äga rum i maj, skola rubba Poincarés välde.
Det är en mycket utbredd mening att så skall komma a t t ske.
Säkert är det dock icke.
K a n s k e segrar även i valen Poincarés järnvilja och klart utstakade mål.
Hur detta mål ser ut aktar han sig noga för a t t avslöja.
Men a t t det främst består i hegemoni över Rhenlan- det, torde icke vara tvivel under- kastat.
I n f ö r den förestående kraftmät- ningen växa emellertid de varnan- de rösterna både i antal och styr- ka.
Även Poincaré bör komma ihåg a t t han är dödlig.
Vid debat- ten i senaten hjälpte det inte, att han lät avgångshotet sväva över senatmedlemmarnas huvuden.
Kritiken svepte ned över honom i alla fall.
Självaste Jouvenel för- klarade a t t han ämnade gå emot Poincaré, vilkens utrikespolitik lian skarpt kritiserade.
Han upp- manade Poincaré a t t vidga sin ho- risont och pekade p å Folkförbun- det, som ensamt kunde f å till stånd en varaktig lösning av Rhenfrågan.
Som ett symptom är denna kritik anmärkningsvärd.
Betraktad som anvisning för P o - incaré är den däremot alldeles värdelös.
Poincaré blir aldrig verkställare a v någon annan vilja än sin egen.
Och den är långt mera inriktad p å Rhen än på Ge- nève.
Liber.
Mathilda Wrede.
» Fångarnas vän » 60 år.
Mathilda Wrede.
När Mathilda Wrede fyllde 50 år skrev en frigiven: » Ingen annan än hon kan Ca l ä t t vinna den hårdaste fånges hjärta.
Ingen annan än hon kan trösta, upprycka och sporra den som lämnat a l l t hopp, allt levnadsmod bakom sig.
.
Hur underbart fint kan hon e j ställa sina ord, och hur varsamt men säkert når hon ej bottnen av olyckliga hjär- tan.))
Han talar om hennes under- bara blick, som kuvat mången trotsig finge, även av de mest fruktade.
» Bäst känner jag denna b l i c k,,.
av egen er- farenhet.))
Första gången den träf- fade honom var utanför dörren till hans cell.
Han kände » som om dagens ljus hade strömmat in och sommaren börjat blomma i den ödsligaste höst)).
En gammal fånge sade en gång till henne: » Se, vad solsken och blommor är för dem som leva fritt ute i världen, det är fröken for oss, som sitter inne. » Så har denna kvinna förmått göra sig älskad av sina vänner fångarna.
De kalla henne » Vår frökens.
Åt dem som voro utan hopp för livet, skiljda från allt som var dem kart - livs- tidsfångarna på Kakola - ägnade hon sig varmast.
» Mitt kära, kära Kakola » skriver hon.
» Min rätta plats på jor- den är sorgens boningar.
Där behövs jag, och där kan jag vara till nytta, fröjd och hjälp.
Finns det en genom- lycklig människa i världen, så nog är det jag », skrev hon till sin syster 1891 efter att i tolv år ha givit sig helt åt denna kärleksverksamhet.
En mångmördare, som väntade att bli avrättad sade: » Den sista jag ville se innan jag går att stå till svars för mitt livs handlingar, är ni.
Kan ni vara där? » » Jag kan om det är till hjälp för den som gir till en annan värld)), svarade hon.
» Tack! » Nu ville han bjuda henne på något.
» Ni har inte ätit något i dag. » Han gick till hyllan och tog sin bibel - på den låg hans frukostbröd.
» Då knekten i dag delade ut brödet i t oss, räckte jag fram min bibel - en gåva - och där lade han det, jag ville ej med mina blo- diga händer vidröra det bröd ni skulle förtära.))
S i fina känslor hade hon för- mått väcka hos den grövsta förbrytare.
Kort före hans död besökte hon ho- nom.
Då sade han: » Jag vet att då ni engång hört min sista önskan, Ja kom- mer ni att hålla ert löfte.
Men jag vet också att det blir for mycket för e r.
.
.
ni skulle få hjärtslag.
Hellre gör jag själv slut på mitt liv. » Och mannen hängde sig, tyvärr utan att ha fått sin att få skriva sista begäran beviljad Wrede, något som direktören till Math.
sedan förebrådde sig.
Efter nära 3 0 års välsignelserik verk- samhet bland dessa samhällets förakta- de, hände år 1913 det otroliga att hon blev förbjuden att tala enskilt med fån- garna.
Hon hade upprörts över for- hållandena på Kakola sjukavdelning, klagat och fått en del förbättringar gjor- da.
Härigenom blev hon misshaglig för läkaren som kände sig särad.
Även fängelseprästen var obelåten, tyckte sig » behandlad som luft », och ansåg att hennes åsikter ej stämde med den rena Lutherska läran, vilket kunde vålla ore- da.
På deras anhållan utfärdades för- budet.
Mathilda Wrede begärde genast upp- lysning hos fångvårdsstyrelsen om or- saken till förbudet.
Svaret blev att med anledning av allvarsamma oordningar i tukthuset i Åbo fick ingen mer besöka fångar annat än i direktörens eller fän-.
- MÖTESPLATSEN FRISINNADE KVINNOR I GÖTEBORG ria de Maré-Mannheimer och Oli- via Olsson-Wessman, fröken Nan- n y Åsberg samt nyvaldes fröken Anna Vogel efter fru Helga Sten- hammar, som avflyttat från Gö- teborg.
T i l l suppleant för fru Alkman i Riksförbundets central- styrelse utsågs fru Burman-An- dersson.
E t t nytt offentligt möte hölls några dagar senare med författa- rinnan E l i n Wägner som talare.
Ämnet var: » Vi och världens.
Det varmhjärtade föredraget åhördes a v en publik, som till trängsel fyllde den rymliga lokalen, och skaror av intresserade måste ty- värr återvända utan att f å vara med om den verkliga högtids- stund, som fru Wägner beredde sitt auditorium.
höllo årsmöte den 21 febr.
un- der ledning ar vice ordf., fru Oli- r i a Olsson-Wessman, å Chalmer- ska institutets högtidssal.
E t t in- tressant föredrag hölls a v advo- katen Mathilda Staël von Hol- stein från Stockholm över de ak- tuella frågorna om .Likalönsprin- cipen och Samhörighetslagens.
E f t e r föredraget, till vilket all- mänheten inbjudits, vidtog före- ningens angeliigenheter.
Till ordförande omvaldes fru Annastina Alkman och till övriga styrelseledamöter omvaldes fru B e r t h a Burman-Andersson, frö- FRISINNADE KVINNORS DISKUS- ken Kerstin Ericson, fruarna Ma- SIONSKLUBB I KRISTIAN- STAD.
Vid styrelsesammanträde fredagen d. gelsefunktionän närvaro.
Undantag 14 mars valdes till v. ordf. fru Elin kunde ej göras.
På dessa villkor kunde Math.
Wrede Mechelsen, sekr. rektor Ellen Wider- e j mer besöka sina kara vänner då, som berg, kassaförvaltare fröken Anna Jöns- hon skrev till fångvårdsstyrelsen, » en son, mötesvärdinna fru Dagmar Anden- icke ringa del av den tröst jag kunnat son.
Fru Elsa Nordlund utsågs att jäm- meddela de fångna, just bestått däri att te Ordförandeskapet även vara klubbens de varit i tillfälle att för mig öppna he- korresponderande medlem.
Styrelsen la sitt hjärta, låta sin själs innersta beslöt att anordna en kurs i medbor- strängar tona, under det absolut säkra garkunskap under ledning av rektor medvetandet att de i mig hade en för- Ellen Widerberg.
Första föreläsningen stående vän, som hos sig tacksamt och hölls torsdagen den 20 mars å Nyaste obrottsligt gömde varje deras förtro- Konditoriet.
Dylika klubbaftnar kom- ma att hållas var tredje vecka och kun- ende.))
Sorgen blev stor bland fångarna och na nya medlemmar vid dessa klubbaft- deras kärlek till henne växte.
Nu tyck- nar vinna inträde i klubben.
te de att också hon blivit fånge.
Slutli- gen efter ryska revolutionens utbrott, FRISINNADE KVINNORS G Ä V L E FÖRENING d i allmän amnesti oroligt väntades, sän- de 7 2 5 Kakolafångar en skrivelse till anordnar under dessa dagar en sam- henne med begäran att hon skulle skyn- hällskurs, vari ingår föredrag över föl- da dit, en begäran vari direktören in- jande ämnen: stämde.
Söndag 2 3 mars kl. 1,15 e. m.: Folkför- Hon for till Kakola och möttes pil bundets nytta, fru Anna Bugge- fängelsegården av 300 fångar med Jan- Wicksell.
gen: » Verka, ty natten kommer. » De Söndag 2 3 mars kl. 6 e. m.: Folkpen- buro henne in i fängelset på en stol på sioneringen, f r ö k e n Hanna vilken de utbrett en ren handduk.
De Landberg.
hade också salat ihop till en stor rosen- Måndag 24 mars kl. 6,15 e. m.: Sam- bukett.
hällets mödravärd, d o k t o r A d a En tid efter detta besök fick Mathil- Nilsson.
da Wrede en guldmedaljong och en sil- Tisdag 2 5 mars (Marie beb.-dag) kl. verbägare.
» En tacksamhetsgåva av fan- 1,15 och 6 e. m.: Socialpolitik, frö- gar åt den som tömt lidandets kalk och ken K e r s t i n Hesselgren.
av herrarna fängslats i sin kärleksgär- Och torde så aktuella ämnen och så ning. » framstående talarinnor komma att draga Hur hennes vänner, numera frigivna, många deltagare t i l l Gävle-föreningens firade henne 8 mars på 60-årsdagen är samhällskurs.
obekant.
Numera lever hon blott för dem.
Krafterna räcka e j till mer.
Pi So-arsdagen skrevs i en finsk tid- ning: - Mathilda Wrede borde hyllas med en enda blomma, i vars kalk en ensam droppe dagg skulle blänka, var- ligt buren till henne från det oförgäng- ligas tempelgård. » Även frän vänner i Sverige sändes en varm lyckönskan till Mathilda Wrede med hopp om återseende.
Att höra hen- ne tala och se hennes kärleksfulla blick är en upplevelse, som ingen kan glömma.
Ann Margret Holmgren.
ANMARKNINGAR AV •K•J• Arvingens välkomst.
E n tidningsrubrik häromdagen predikade för mig: » Arvsynden bör understrykas vid barndop., Det var inte lindrigt skakande att från så profant håll erfara en djup teologisk sanning, att bland ett sådant marknadsgny förnim- ma en malmfull stämma a v pro- fetvalör.
Man kunde med skal- den Francis Thompson se Jakobs- stegen rest från Charing Cross.
Närmare forskning ådagalade verkligen a t t rösten var Jakobs, ehuru händerna föreföll misstänkt ludna.
Bakom det världsliga bla- det stod ingenting ringare ä n Ska- r a domkapitel, » uttalande sig », som domkapitels sed numera är, denna gång e j om kvinnliga präs- ter men i ett besläktat ämne: syn- den.
Det är såväl roligt som respek- tabelt a t t kunna utan reservation hålla med ett domkapitel.
I detta MIA LECHE.
angenäma läge befinner sig just nu min lekmannaringhet.
J a, som u t ur min innersta själ har Skara- konsistoriet kritiserat Evangelie- bokskommitténs förslag till dop- ritual.
Detta förslag stöter oss, herrar capitulares och mig, både genom sin tanklösa ytlighet och sina slap- pa och triviala ordalag.
Det bär en otvetydigt sekulariserad prä- gel.
Det genomdallras av en » tack- ton, som vid ett så allvarsamt och upprörande tillfälle ljuder pin- samt malplacerad.
Vad ligger bakom detta otidiga Jag frågar mig om det jubel!
skall föreställa en lojal statskyr- kas glädje över en ny värnpliktig eller en ny framföderska a v värn- pliktiga.
Synes detta motiv lite långsökt kan man gissa på ett rar behövs alltför väl som motgift enklare och nästan avväpnande: till deras obefogade produktions- kyrkans fröjdfulla rörelse över a t t stolthet och egocentriska förtjus- ning över en leksak, en » Stamm- halter », en ålderdomströst.
Även ceremonins unga huvudpersonen, den lyckliga arvingen, bör ha gott a v a t t när den första gången hör ett allvarsord - efter allt oartiku- lerat joller - få det saltat och starkt.
Nu vet man j u a t t döpelsenåden, som ä r så svår a t t fatta, är ännu svårare a t t hålla kvar.
men arv- synden häftar av sig själv.
Genom a t t koncentrera barndopet på en så fix punkt, bortom alla d o p - stridigheter, torde man kunna för en lång tid framåt såvera denna institution, som sakta håller på att sjunka ur bruk och rättfärdi- ga den genom underläggande av en betydelse.
T stället för borger- lig konvenans, någon gång tillsatt med en doft a v vissna teologiska fantasier, skulle den bli ett organ för naturens dunkla och tragiska budskap, en sorgset imposant akt, låt vara hednisk.
språkets förenkling och koncen- tration kan ingen hestrida.
Dock framträder detta mästerskap knappast så tydligt i romanerna som i de korta berättelserna - de förrn.
kunna stundom verka som sammanfogade a v olika novell- Det har icke funnits så många fragment, de senare utmärka sig författare, som i den korta berät- nästan alltid för den vältaliga telsen givit det bästa a v sig själ- knapphet, den intensiva och för- v t ~ Som den oupphunne mästa- tätade stämning, som utgjorde denne författarrs egenartade och de Mau- ren står väl a l t j ä m t Guy passant.
Man kan j u ha, och man enastående charme.
har j u alltid haft olika åsikter om Att i samma andedrag som man Maupassants etos.
Somliga anse nämner en så typisk representant honom som en a v de själfullaste för fransk kultur och stilkonst skildrare av människohjärtats som Maupassant, tala om en så för anglo- mysterier som någonsin funnits, typisk representant och se i honom en ande mäktig saxisk novellistik som Katherine det djupaste mänskliga medlidan- Mansfield, kan verka egendom- d e och det ridderligaste sociala ligt och ge anledning till miss- patos.
Andra åter, som haka u p p förstånd.
Jag vill därför tillägga, sig på det, parisiska i hans äm- att j a g anser denna författarinnas nesval, betrakta honom huvudsak- likhet med Maupassant inskrän- ligen som en erotisk boulevardtyp ka sig därtill, a t t hon lik- på jakt efter pikanta iiventyr.
Bom han inom den korta be- Ilen hans tekniska mästerskap, rättelsens ram h a r funnit ett hans genomgripande betydelse för eget patent, en ny och i viss KATHERINE MANSFIELD.
Om man kanske inte precis kan säga a t t den korta berättelsen är litteraturens styvbarn, så förefal- ler det i alla fall som om förfat- tarna skulle betrakta den som ett adoptivbarn, för vilket d e h a svårt a t t erfara riktigt samma känslor som för sitt eget kött och blod.
När en författare ger ut en sam- ling småberättelser, förser han den gärna med en blygsamt baga- telliserande titel, som anger att man inte h ä r har a t t vänta de vii- sentliga och mera vägande uttryc- ken for hans personlighet.
Det är också underförstått a t t det är i romanen, med dess rikare möj- lighet till fördjupad människo- skildring och logisk händelseut- veckling, som han framför allt vill bli tagen på allvar.
ännu trots allt råka p å föräldrar som låter döpa sina barn.
Men även denna hypotes låter jag fal- la för a t t ansluta mig till domka- pitlets övertygelse, soni är den a t t kommitténs inspiration r a r - jag vågar säga ordet - en lättfärdig livstro.
Ty förslaget vet icke av synd, och det ö r denna sällsamma defekt vi framför allt liar a t t beivra.
Själsforskaren och rasbiologrii.
dessa borna fiender, förenar sig med varandra och med teologins målsmän i spontan protest.
För mänskoexperter framstår arvsyn- den som det frappantaste och an- gelägnaste problem ett nytt barn- exemplar medför, och de hastar, inte a t t gratulera till förmånen att bilda länk i en mänsklig genera- tionskedja.
K a p i t l e t medger visserligen att en smula tack och lov må före- komma.
men mera för formens skull och endast för att omedel- bart dementeras genom en kraftig upplysning om det verkliga för- hållandet: a t t varje litet barn ge- nom sin födelse blir medlem av ett syndabesmittat släkte.
Här före- ligger allts: \ ingenting särdeles att tacka för.
Den blygsel, ånger och framtidsskräck som en så hän- E k o f r å n S p a n i e n.
Her rSanchez Guerra, ledaren för de liberalas högra flygel.
är en övertygad parlamentariker.
Det är i honom den samlade oppositionen ser framtidsman- nen, som skall återföra Spanien till en legal och konstitutionell regim.
Han anser, att man aldrig bör stänga ett par- lament, ty parlamentet är garantien för folkets frihet.
En korrespondent för L e Temps sökte honom nyligen i intervju- avsikt, men han avböjde med orden: » Jag vill ej tala för ögonblicket, jag skulle endast kunna stamma. » Men andra.
mindre utsatta politiker befunnos dess mera frispråkiga.
Deras samtliga vittnesbörd voro, att regerin- gen ej hållit sina löften.
Den gjorde sin kupp under förevändning, att en razzia var nödvändig till fäljd av den allmänna depravationen.
Grundliga undersök- ningar skulle sättas i gång angående missbruk med statens medel och svek- fullt förfarande inom vissa politiska kretsar mot det allmänna bästa.
Un- dersökningarna påbörjades mycket rik- tigt, man hade alla möjligheter att full- följa -- då order kom att inhibera dem.
De skulle förvirrat landets nu dunkla- ste problem.
Marockoprocessen.
Den är farlig, ty den sätter i ultrabelysning den militära sakkunskapens brister och fel.
Som en underlig paradox verkar själva faktum, att det högre ar- mébefälet med vild tog makten för att reformera politik och parlament.
d i de skyldiga i den militära svindel, som överträffade alla övriga skandaler, ej voro landets civila representanter utan just de militära.
Efter nederlagen i Af- rika skulle en ny division sändas dit - och det befanns att den ej existerade, men dragit ofantliga summor i under- håll.
Spaniens antimonarkiska partier trodde sig kommit p i spåren, att kun- gen själv var inblandad i de militära äventyrligheterna.
Det var rädsla för dessa partiers iver att få klarhet i sa- ken, som från motsatt håll fram- kallade statskuppen.
Primo de Ri- vera kunde ej rädda monarkien och armén under annan förevändning än att han miste regenerera den av parlamen- tarismen förstörda nationen genom att - stänga parlamentet!
De liberala partierna se i åtgärden en energisk tendens att återinföra auktori- tetsprincipen, den absoluta monarkien.
Rösträtten och det parlamentariska sy- stemet skulle ersättas genom en serie re- presentationer: industri.
handel.
under- visning.
arbetarsyndikat m. m.
Denna plan är uppfunnen av jesuiter, som hava inflytande hos general Primo de Rivera.
En av dessa jesuiter, Fader Camarasa, utpekas såsom författare till det tal.
kungen höll vid sitt besök i Vatikanen.
Detta tal.
som slog Europa med häp- nad genom sina idéer och uttryck från en längesedan förgången tid, - där ta- lades om Spanien såsom Kristi soldat.
färdig a t t i påvens tjänst begynna nya korståg - mottogs av Pius XI med en liberalism och tolerans, som passar för senaste tider.
Även de konservativa partiledarna medge.
att regeringen ej längre har den popularitet.
som upplyste dess första dagar.
Dess besparingar äro ej effek- tiva.
dess reformer äro mest för » galle- riet)).
Den utlovade stränga räfsten har uteslutande gått ut över småfol- ket.
Från alla partier hör man förklarin- gar.
att den nuvarande situationen är ohållbar.
Censuren är enväldig, all fri- het är undertryckt.
alla konstitutionella garantier supprimerade.
Direktoriet kan landsförvisa inom tjugofyra tim- mar.
Septemberkuppen liar långtifrån att rädda monarkien gjort dess grund mera osäker än någonsin.
I allmänna meningen är det nu den spanska monar- kiens skymning som aldrig förr.
Det väntar landet förfärliga konvulsioner.
De skulle kanske kunnat avvecklas av en stark och vis man.
Han fattades.
Spaniens olycka är, att när det bryter löst, blir det varken socialism eller kom- munism eller bolsjevism utan - » kan- nabalism ».
Folkbildningen fattas och vems fel är det?
Parlamentet står stängt.
Pit dess so- liga trappor leka barnen och värma sig fattiga åldringar.
teknik - i varje fall en teknik som det visat sig fullständigt omöjligt att imitera.
Liksom lian har hon hit- tat på ett sätt att koncentrera ro- mans o t f et till en liten skiss, a t t uttrycka på 10 sidor vad andra 300 för att säga.
Liksom han har hon tillägnat sig en stil, som är på e n gång utförlig och koncentrerad, utförlig när det gäl- ler de detaljer, som behövas för a t t sätta läsaren in i en mil- jö eller ett själstillstånd, men i koncis, knapp och summarisk framhävandet a v den dramatiska eller psykologiska effekt hon vill uppnå.
Inom sin egenart gjorde hon liksom han dagspressens flyk- tiga förströelselitteratur till verk- lig konst.
Olika sätt att skriva, olika sätt att skapa konstnärligt, vad är det väl annat än olika sätt a t t komma fram till samma mål?
Jag före- ställer nlig att en bebrövad, i yr- kets alla detaljer förfaren roman- författare måste se på Katherine Mansfields produktion ungefär som en gammal åkarkamp skulle betrakta det trollsländeliknande aeroplanet i den blåa skyn: tänk att man kan ta sig fram den vägen också, att det kan gå så svindlan- de fort och så lekande lätt a t t kom- nia till målet!
Det mål, som slutligen skall uppnås, antingen man f a r i dili- gens, soni på Dickens tid, eller i aeroplan, är för varje äkta konst- För Katherine när sanningen.
Mansfield existerar ingenting an- nat än detta, a t t bli ett redskap för sanningen, den sanning som var det högsta uttrycket för hen- ne själv.
Allt annat ter sig som utanverk.
Hon skriver på ett stäl- le i sin dagbok: » Herre, gör mig klar som kristall, så att Ditt ljus kan lysa genom mig. » När hon i en berättelse använt sig av en kvick och rolig, men i hennes eget tycke alltför billig synibolik, skri- ver hon ogillande därom: » Detta iii.
icke den sorts sanning j a g ef- tersträvar.
Jag vill komma när- mån revolutionerande
FLUGAN.
Gubben Woodifield gapade på buteljen.
Han kunde inte ha sett med förvånad ut, om chefen hade Novell av Katherine Mansfield.
förevisat en kanin.
Översättning från engelskan av.
.
D ’ ä whisky, förstås, pep lian med sin svaga röst.
Elisabeth Kreys-Lange.
Chefen vände på buteljen och D ’ ä mycke trevligt härinne, slog på Handelstidningen med en visade med kärleksfull stolthet pep gubben Woodifield och titta- papperskniv.
Sanningen att säga etiketten.
Nog r a r det whisky de ut ur den stora gröna läder- var han mycket stolt över sitt alltid.
karmstolen invid sin vän chefens rum, och han tyckte om, att det - Tänk, sade lian och blickade skrivbord, som ett spädbarn ur en beundrades särskilt av gubben med undran upp på chefen, att de barnvagn.
Han hade fått säga Woodifield.
Det gav honom en inte vill låta mig smaka sånt, där- vad han skulle, det var tid för ho- trygg känsla av djup tillfredstäl- hemma.
Och han såg ut som om nom att gå.
Men han ville inte gå.
lelse att sitta där som rummets han skulle brista i gråt.
” Ja, se i Sedan han dragit sig tillbaka från medelpunkt och dominera över det fallet förstår vi oss lite bättre arbetet, sedan hans olycksaliga den där skröpliga gamla gestal- på det än fruntimmerna ", utropa- slaganfall, höllo hustrun och flic- ten med yllehalsduken.
de chefen och inhåvade med en korna honom inlåst hemma alla - Jag har nyligen låtit reparera stor gest två dricksglas, som stodo dagar i veckan utom tisdagar.
Om och möblera om, förklarade lian, på bordet med vattenkaraffinen.
tisdagarna blev han påklädd och som han hållit på att förklara de Därefter hällde han upp drygt en borstad och fick lov att kila in till senaste veckorna - hur många tum i vardera.
” Svälj ner det här City över dagen.
Men vad han var det egentligen?
" Sy matta ", nu.
Det gör gott i kroppen.
Och gjorde där, kunde hustrun och han pekade på den klarröda niat- häll inget vatten i!
Det är helge- flickorna inte tänka sig.
Gick om- tan med stora vita ringar i mön- rån att fördärva en sån här guda- kring och tråkade ihjäl sina gam-, stret.
" Nya möbler ”, han nickade gåva.
Ah! ” Han hällde hastigt sin la vänner, antagligen.
Ja, kan- mot det tunga bokskåpet och bor- whisky i gapet, drog fram näsdu- ske det.
Men vi hålla ju fast vid det, vars ben påminde om i var- ken och for med den över musta- våra gamla nöjen som ett träd vid andra rinnande sirapsströmmar.
scherna.
S i sneglade lian förstå- sina sista blad.
Där satt alltså ” Elektriskt värmeelement ” Han ende på gubben Woodifield, som gubben Woodifield, rökte cigarr viftade med handen nästan tri- satt och lät den underbara vätskan och kastade nästan glupska blic- umferande mot de fem genom- skölja runt i munnen.
kar på chefen, som fyllde ut kon- skinliga prinskorvarna, milt glö- Gubben sväljde, satt tyst ett torsstolen, fet och rosig, fem år dande i den buktiga kopparpan- ögonblick och sade därefter matt: äldre än han själv, men alltjämt nan.
” De här ii saker dä ” lika verksam, alltjämt med grep- Men spriten värmde honom, den Men han påkallade inte gubben pet om tyglarna.
Det gjorde en Woodifields uppmärksamhet för steg till hans slöa gamla hjärna, gott att se honom.
en fotografi ovanför bordet a v en nu kom han ihåg, r a d lian velat Med avundsam beundran i sin uniformsklädd, allvarlig ung man, säga.
gubbröst upprepade lian: placerad i en av de vanliga overk- — Ja, så va de ’ sade han och - D ’ ä trevligt härinne, sanner- liga parkmotiven, som fotografer- hävde sig upp ur stolen, det skulle ligen ii dä inte dä.
na ha, med deras vanliga storm- patron bestämt gärna vilja höra.
— Ja, det är ganska bekvämt moln bakom.
Den var inte ny.
Flickorna var i Belgien i förra och bra, medgav chefen, och han Den hade suttit där över sex år.
veckan för att se om stackars Reg- - Det r a r nånting jag skulle girs grav, och händelsevis träffa- korna fick betala på hotellet för tala om, sade gubben Woodifield, de de på patrons gosses.
De lig- en burk sylt, pep han.
Tio francs.
och hans ögon blevo matta av an- ger visst alldeles intill varandra.
D ’ ä stöld, varken mer eller min- strängning att komma ihåg.
” Va Gubben Woodifield gjorde ett dre.
De r a barn en liten burk, va de nu igen?
J a hade det all- uppehåll, men chefen svarade in- sa Gertrude, inte större än en två- deles klart för mig, när j a g for te.
Endast en darrning på ögon- krona.
Och hon hadde bara ta- hemifrån i morse. ' '
Hiinderna hör- locken visade, att han hört, vad git en enda sked, då hon fick k t a - la tio francs.
Gertrude tog bur- jade darra på honom, och det slog som sades.
upp röna fläckar ovanför skägget.
- Flickorna var förtjusta över, ken med sig, bara för å ge dom en ” Stackars gamling, det är allt hur väl allting var hållet, pep läxa.
Alldeles i sin ordning för- förbi med honom ',, tänkte chefen.
gubbrösten.
Underbart väl skött resten, di ska inte slå mynt å vå- Och eftersom han kände sig varm var det.
De kunde inte va bättre r a känslor.
Di tror, att om vi om hjärtat, blinkade han menan- hemma.
Patron har visst aldrig, kommer över för å se oss om ett tag, så ska vi stå färdiga att be- de åt gubben och sade: " Det är så vari därborta?
- Nej, nej.
Av flera olika skäl tala va somhelst.
Så ii de.
Och att jag har nånting här, som gör gott i skrovet, innan man ger sig hade chefen aldrig varit därborta.
han lagade sig till att gå.
Just det ja, just det ja, utro- D ’ ä gravar i miltal, kväkte ut i kylan igen.
De ii prima va- ra.
Och &amp;.
oskyldigt sen. "
Han gubben Woodifield, å d ’ ä så fint pade chefen utan att ha en aning valde ut en nyckel från sin klock- soni en trädgård.
Blommor på om, vad han menade.
Han gick kedja, låste upp ett skåp under alla gravar.
Fina breda gångar.
runt om skrivbordet, följde de slä- skrivbordet och tog fram en mörk, Det hördes tydligt på rösten, hur pande stegen till dörren och tog undersätsig butelj.
" Det här ä me- mycket lian tyckte om fina breda avsked av gubben.
Så var Woodi- field borta.
dicin, det ”, sade han.
" Och den gångar.
En lång stund stod chefen och Nu blev det tyst igen.
Men så soni jag fått de av, sa mig under stirrade ut i rymden utan att se strängaste tysthetslöfte, att det lyste gubben märkbart upp.
Kan man tänka sig, vad flic- någonting, medan den gråhårige kom från Windsors slottskällare. "
- - — som hon känner i grund och hot- ten.
Det förefaller som om hon visste allt som hänt dessa männi- skor förut, och allt som kommer att hända dem efteråt.
Historier- na äro som fortsättningar på När Katherine Mansfield dog i något förut berättat, och när de januari förra året var hon endast sluta har författarinnan med nå- 34 Ar.
Hela hennes litterära kvar- gra ord, några antydningar, satt låtenskap består av tre böcker, av läsarens fantasi i rörelse så att vilka den första » I en tysk pen- lian själv tycker sig kunna spin- sion » är utgången i bokhandeln.
na vidare på den tråd hon läm- Den andra heter » Bliss » (på sven- nat.
Man skall inte låta lura sig av ska kallad » Mannen utan tempe- rament ») och den tredje » The det konstlösa, spontana och sken- garden-party » (på svenska kallad hart omdelbara intryck som des- » Främlingen »).
E f t e r hennes död sa berättelser göra.
Där finns helt utkom ännu en fjärde bok » The visst, ingenting som är tillfälligt doves nest », innehållande huvud- eller omedvetet.
Liksom i konst- sakligen fragment; den är ännu och litteratur den högsta enkelhe- icke översatt.
Det gemensamma ten i allmänhet är resultatet för för dessa berättelser, som i allmän- den högsta mödan, så var Kathe- het sakna både början och slut, är rine Mansfields diktning, det bär att man utan preliidier kommer hennes dagboksanteckningar tyd- rakt in i en miljö eller en episod ligt vittnesbörd om, inte bara in- ur en människas liv.
Det hon skri- spiration utan verkligt mödosamt ver verkar som brottstycken val- arbete.
Vem tänkte sig väl, när han da på måfå ur levnadshistorier, mare, mycket närmare än så. » Hennes högsta strävan var, som hon själv uttrycker det, att vara enfaldig i den bemärkelse som man är enfaldig inför Gud.
läste dessa skenbart så konstlösa småberättelser, soni döko upp här och var i engelska » magazines », att de skrevos av en kvinna, vars författarskap var en brottning in- för Herran!
Hur ofta ser man in- te i litteraturen att det a r de självkritiska och tvivlande, som äro äro sparsammast med medlen, och som mest rygga tillbaka för de stora orden.
Självförtroendet däremot skapar expansionslust, mångordighet, benägenhet att bre- da ut sig, i trygg förvissning om att vinna sympati och förståelse.
Katherine Mansfield hörde till de kräsna, de misstrogna och tvivlan- de.
Hon höll därför sin konst i utvecklades oavbrutet i riktning mot större och större konstnärlig stränghet.
Det fanns intet högt- flygande i hennes ämnesval, hon tog ofta sina motiv på allfarväg, men hon hade den stolta ärelyst- naden att liksom kung Midas vil- ja göra allt vad hon rörde vid till guld.
Den massa oavslutade be- - kontorsvaktmästaren, som iakt- tog honom, kilade ut och in från sitt tillhåll som en hund, som vän- tar att bli tagen med ut på motion.
Till sist sade chefen: ” Jag träf- fas inte på en halvtimme, Macey.
Är det klart?
Ingen får släppas in. "
- Ja, patron.
Då dörren slöt sig, gick chefen med fasta, tunga steg tillbaka över mattan, lians feta kropp sjönk slappt ned i fjäderstolen och framåtlutad gömde han ansiktet i händerna.
Han ville gråta, han hade gjort sig i ordning, lian var fylld av avsikten att gråta ...
Det kom över honom som ett slag, då gubben Woodifield slun- gade honom rakt i ansiktet det där om hans gosses grav.
Det var all- deles som om jorden öppnat sig och han hade sett gossen ligga där, medan flickorna Woodifield stodo och sågo ned på honom.
Det var ändå besynnerligt.
Fastän naturligt .. tänker. » j a g ut någonting fi- rättelser hop efterlämnat vittna tiden om hur lätt hon kasserade allt som Trots det att Katherine Mans- inte fullkomligt uppfyllde de krav hon ställde på sig själv.
Med field oavbrutet arbetade på att pinsam tydlighet kände hon att uppnå ett själstillstånd, som skul- hon inom sig ägde krafter som le göra henne värdig det verk hon hon aldrig fullt förmådde frigöra.
ville utföra, så kan man inte från- Det verkar egendomligt, när hon känna henne just det drag hon i sina efterlämnade dagboksblad skämtsamt tillvitar sig: finurlig- anklagar sig själv för bristande heten.
Ehuru hennes konstnärskap ödmjukhet.
» Jag tycker inte att helt och hållet avser att göra ett jag är någon bra skribent », skri- spontant intryck, har hon tydli- ver hon.
Jag ser mina fel bättre gen lärt sig en hel del inte bara än någon annan kan göra det.
u r böckerna utan också från sce- Men efter sedan jag slutat en be- nen.
(Hon hade f. ii.
gjort ut- rättelse och innan j a g börjat en kast till en pjäs, som aldrig blev annan, händer det mig ändå att färdig.)
Det är som om regin, jag går omkring och kråmar mig konsten att arrangera, att beräkna som en påfågel.
Det är verkligen effekter, skulle ligga engelsmän- nedslående.
Det tycks finnas nå- nen i blodet.
Det finns något av gon gammal eländig fåfänga inom traditionell engelsk teaterregi mig, soni skjuter skott vid första över en del av Katherine Mans- Vår svenska lägliga tillfälle.
Detta förrycker fields berättelser.
på ett olyrkligt sätt mitt arbete.
regikonst är j u fullkomligt obe- Jag kan inte bli så lugn och klar rörd av engelskt inflytande, och god soni man måste vara nie- det är sällan man inför en dan det pågår.
Jag ser på her- svensk scenisk framställning gen, jag försöker bedja och under får detta intryck av att kom-
T I D E V A R V E T 6 I LAPPSKRÄDDERI.
ckhoholm för åtskilliga år sedan, nämndens protokoll och anteck- över sex år hade gått, tänkte che- derna från ansiktet, han visste då 16 kvinnor, däribland många ningslängd tillgängliga upplys- fen aldrig på sin gosse annat än varken ut eller in.
Det var visst (Forts. från sid. ' ') gifta och med stor barnskara, häk- ningar m. m. beträffande den till- som om han låge oförändrad.
något fel med honom.
Han kän- de inte vad han ville känna.
Han straffdom och förordningarna om tades och rannsakades för foster- talade.
E n femtonårig pojke, som oklanderlig i sin uniform i evig sömn.
” Min son ", stönade chefen.
beslöt att resa sig och se på sin förundersökning, om rättegångs- fördrivning, för vilket också de har stulit eller gjort någon an- Men det var biträde åt häktade, lagen om vill- flesta dömdes till straffarbete, nat, som faller under någon brotts- Men än så länge kom inte tårarna.
gosses fotografi.
lagstift- ställde med sitt bål i klar belys- typ i strafflagen, dömes alltså till Förr, under de första månader- ingen fotografi, som han tyckte korlig frigivning, uttrycket var onaturligt.
ningsåtgärder som föreslagits mot ning ett område av strafflagen, straff nedsatt på sätt ovan fram- na och till och med flera år efter om, Hans gosse hade aldrig sett ut så.
farliga återfallsförbrytare m. m. där en genomgripande revision hållits; blir alltså straffad med gossens död, hade han bara behövt uttala dessa ord för att bli så Då upptäckte chefen, att en flu- dylikt.
Så ha vi en hel del an- var nödvändig och där dess upp- alla de konsekvenser detta medför överväldigad av sorg, att ingen- ga fallit i hans vida bläckhorn dra uppstofferingar från olika år- fattning ingalunda bottnade i det i det allmänna betraktelsesättet, För som ju inte anser brottet utan ting annat än en ordentlig gråt- och förtvivlat men med föga fram- tionden, som icke innebära någon allmänna rättsmedvetandet.
attack kunde ge honom lättnad.
gång höll på att söka kravla sig som helst nyhet vad färger och att i någon mån lugna detta och straffet vanhedrande.
” Tiden ”, brukade han säga på den upp ur bläcket.
Hjälp, hjälp sa- material beträffar utan endast ett hålla det i styr till den bebådade ' K. m:t har till Arets riksdag tiden till alla och överallt, " skulle de dess stretande ben.
Men bläck- användande av det gamla materi- nya strafflagen skulle komma, framlagt proposition om viss än- aldrig kunna göra någon skillnad.
hornets sidor var fuktiga och hala, alet tillfället, med en vanligen liten hopsnörning i en straffsatserna för foster- dring i ovannämnda bestämmelser Andra kunde kanske hämta sig, den ramlade ner igen och tog sig ändring av straffarter och straff- lagen fördrivning, icke något men som däremot helst uttryck gavs i sålunda, att en minderårig mellan kunde kanske övervinna sin sorg, till att simma.
Chefen fick fatt i femton och aderton år, även om men inte han.
Hur vore det möj- en penna och fiskade upp flugan satser.
Den stora häxprocessen i för de åskådningar beträffand ande han dömes till fängelse i mer än ligt?
Det var hans enda son.
Än- ur bläcket, därefter skakade han frågan om ..
Men just då hade denna företeelse, som ett, år eller till straffarbete i mer.
d a sen han föddes hade chefen ar- av den på ett stycke läskpapper.
flugan för andra gången slutat håll gjorde sig gällande.
än sex månader dock högst två år, betat för att bygga upp affären Bråkdelen a v en sekund låg den sitt mödosamma värv, och chefen fråga väntar ännu på en saklig At honom, det hela hade ingen me- stilla på den svarta fläck, som flöt fick nätt och jämnt tid att doppa okonventionell och osentimental ning, om han inte skulle skapa en ut omkring den.
Så började den pennan igen och droppa ner mitt behandling.
Men ännu ha vi icke ändring i straffsatsen, som är fö- säker ställning å t gossen.
Själva vifta med frambenen, fick fotfäs- på den nyss rengjorda lilla insek- ens fått det minsta lilla lapprov reslagen och icke någon förändrad livet hade ingen annan mening.
te, och hela den lilla genomdränk- ten en tung, svart bläckplump.
på hur den saken kommer att be- behandling i och för sig a v dylika Hur i all världen skulle han ha ta insekten kom på fötter och äg- Hur skulle det nu gå?
Det upp- dömas.
Följa emellertid lagstif- minderåriga » förbrytare ».
Av de- kunnat stå ut med att träla, att nade sig å t den övermänskliga stod en pinsam spiinning.
Men se tarna den store tillskäraren Thy- partementschefens yttrande fram- neka sig själv varje nöje, att hål- uppgiften att f å bort bläcket från nu började den vifta med fram- &amp; och saxa till plagget med sam- går att det .. det nuvarande stats- la på år ut och år in, om det inte vingarna.
Över och under, över benen igen; chefen andades u t av ma innehåll som han i sitt utkast, finansiella läget, som omöjliggjort hade varit för att han såg framåt och under gned benet längs vin- lättnad.
Han lutade sig över flu- vågar man tro, att de kvinnor, för honom att tillstyrka, att det mot den dag, då gossen skulle in- gen, som slipstenen över och g a n och sade ömt: " Du din sluga som då skola vara med att söm- förslag, som av utsedda sakkun- t a hans plats och fortsätta, där der lien.
Så kom ett uppehåll, lilla rack ..
. "
Och Iian fick till ma, skola neka i vändningen o c h 1922 överlämnats med för- han slutat?
medan flugan, som så att säga och med den lysande idén att an- fordra nytt material med klarare slag till lag om tvångsuppfostran Och hans framtidsdröm hade stod på tå, försökte slå u t först das på den för att hjälpa till med färger och linjer.
av unga förbrytare m. m., icke i varit så nära sin uppfyllelse.
Gos- den ena vingen och så den andra.
torkningen.
Men det låg i alla Bekämpandet av ungdoms- hela dess vidd underställes riks- sen hade varit i affären för att Till sist lyckades det, och då sat- fall någonting osäkert och hjälp- dagens prövning.
brottsligheten sätta sig in i allting ett år före te den sig ner igen och började löst i dess ansträngningar nu och har mer och mer ryckt fram Emellertid ha trenne motionä- kriget.
Var morgon for de hem- som en diminutiv katt att tvätta chefen bestämde sig, då han dop- såsom r,, förgrundsfråga i d e t rer i första kammaren, däribland ifrån tillsammans och kom tillba- sig i ansiktet.
Man kunde nu pade pennan djupt i bläckhornet, nuvarande samhället.
Straff- yrkesinspektrisen Kerstin Hessel- ka med samma tåg.Och så många tänka sig, att de små f r a m b e n e n det skulle bli sista gången.
myndighetsåldern är som be- gren, i motion n:r 259 framställt som lyckönskade honom till att ha gnedos lätt och lekande mot var- Det blev det också.
Den sista kant femton år.
Hittills och allt ett förslag till ändring av,, ämn- en sådan son.
Det var heller in- andra.
Den förfärliga faran var plumpen föll på det genomdränk- fortfarande gäller, att om brott da bestämmelse, avseende icke en- te underligt: han satte sig in i allt över, den hade kommit undan, ta läskpapperet, och den genom- blivit begånget av någon, som dast en ändring av straffsat- med märkvärdig lätthet.
Och så den var färdig för livet på nytt.
våta flugan låg mitt i den utan att fyllt femton men ej aderton år, serna utan av mera genomgri- populär var han inom firman, att Men just då fick chefen ett in- röra sig.
Bakbenen voro tätt slut- nedsättes straffet för denne un- pande innebörd.
De hava näm- det fanns inte en enda a v de an- fall.
Han dök ner med pennan i- na till kroppen, och frambenen der vad som gäller för personer ligen hemställt, a t t riksdagen ställda ända ner till gubben Ma- gen i bläcket, stödde sin massiva syntes inte.
över aderton år.
Struffurbete på måtte besluta sådan ändring cey, som inte stod på huvet för handled mot läskpapperet, och i Nå, sade chefen.
Raska på livstid nedsättes d å till straffar- i ifrågavarande bestämmelse, honom.
Och inte ett smul bort- samma ögonblick som flugan prö- bara!
Och han petade på den med bete från och med sex till och med att domstol skulle erhålla befo- --- skämd bier han ändå.
Nej, han vade vingarna, föll en stor tung Pennan förgäves.
Ingenting tio Ar.
Straffarbete pli viss tid genhet, att, Unr någon som fyllt var lika glad och naturlig för det bläckplump ner på den.
Vad skul- hände eller kunde väntas hända.
nedsättes till hälften av den eljest femton men e j aderton år, blivit och fann alltid rätta ordet till var le den nu t a sig till?
Ja, vad?
Flugan var död.
för brottet stadgade minsta straff- övertygad om begånget brott och och en.
Dessutom hade han en Den lilla stackarn föreföll full- Chefen lyfte upp liket med tid, dock e j under två månader.
där den brottsliges sinnesbeskaf- gossaktigt öppen blick och en va- ständigt tillintetgjord, rådlös och spetsen av papperskniven och H a r person mellan femton och fenhet och omgivning samt graden n a att säga: " Det var väl överdå- förskräckt för att röra sig, då den slängde det i papperskorgen.
Men aderton år begått brott och blivit av hans förståndsutveckling prö- digt! "
inte visste vad som skulle komma han greps av en så gnagande käns- dömd till böter eller till fängelse vas sådant föranleda, förordna, Men alltsammans var förbi nu, att ske härnäst.
Men strax efter- la a v bekämning, att han blev i högst ett år eller till straffarbete att han skall i stället för att ådö- som om det aldrig hade varit.
Det å t släpade den sig ehuru med stör- formligen skrämd.
Han störtade i högst sex månader, kan domsto- mas straff insättas i allmän upp- kom en dag, då Macey räckte ho- sta möda framåt.
Den viftade med upp och ringde på Macey.
len, där den brottsliges sinnesbe- fostringsanstalt.
Detta skulle in- G e m i g Iite nytt läskpapper, skaffenhet och omgivning samt nebära, att denne minderårige ic- nom det telegram, som gjorde att frambenen, fick fotfäste och bör- allting störtade samman över hans jade om igen som förut från bör- sade h~~ kärvt, och låt det gå un- graden av hans förståndsutveck- ke dömdes till straff utan att en- huvud.
" Vi beklaga djupt, att vi jan, fastän långsammare den här dan.
Och d &amp; den gamle trotjäna- ling prövas sådant föranleda, f ö r - ett förordnande meddelades måste underrätta er om ... Och gången.
ren lunkade ut, föll han i tankar.
ordna, att han skall i stället för om hans intagande å uppfost- han hade gått från kontoret som " Det var mig en liten duktig sa- Han undrade, var att undergå det ådömda straffet ringsanstalt.
en bruten nian med sitt liv i spill- tan ", tänkte chefen och kände tänkt på Han förut.
tog fram näsduken insättas i allmän uppfostringsan- ' E n provlapp alltså med nytt ror.
uppriktig beundran för flugan var stalt.
I en särskild förordning av stoff och klar färg, som kan moti- 1902 är förordnat, att barna- vera det nödtvungna lappskräd- För sex år sen, sex å r.
.
.
Så mod.
Så skulle man möta ödet, och strök sig innanför kragen.
Så Al- han levde, om han kunde vårdsnämnden på begäran av all- deriet i väntan på helhetsverket.
det var det rätta sinnelaget.
fort tiden gick.
Det var som om Eva Andén.
män åklagare skall meddela de i det hänt i går.
Chefen tog hän- drig släppa taget, det var bara minnas det nu. ' '
bestående från olika.
fostringsanstalt.
Det är alltså en — — — Vad det? ` Det ... år sant ma rakt in i ett privatliv, i en hon kallar Brunell.
Familjen Bru- verk i det undermedvetna, det out- ning, som är den känsliga, varm- frändskap så måste man Sa- melankoliska männi- ga att Katherine Mansfield intim miljö, som man gör på e n är en familj i Nya Zeeland, talade, det är när hon går ut i engelsk teater.
Där har man a l - ofta i olika sammanhang dy- vattnet med en obscur kvinnlig be- skans enda räddning ur tragedien.
betecknar ett stort steg fram- drig en känsla av att en s k å d e - upp i hennes berättelser.
Hon kantskap, vars dåliga rykte kastar Hon skulle inte komma männi- å t i förmågan att få u t en spelare stått utanför en dörr o c h t. ex. på måfå en eftermiddag liksom en mörk skugga över d e n så nära om hon inte för- livsbild ur ett stycke vardags- deras sommarliv på en badort, soliga badstranden.
Medan alla stulet iakttaget deras löjligheter.
liv.
Hennes fantasi har ung- väntat på sin entré innan han kom in, där går man genom dör- och gör ett tvärsnitt a v denna ef- äro borta sitter frun i huset, den Han skulle inte tycka s &amp; synd om domens flödande rikedom, hennes rarna som man gör i det dagliga termiddag, så att man ser hur v a r - gåtfulla Linda, som inte tycker d e m, om hon inte bakom det sken stil är så mycket mer suggestiv livet, där tycks varje upptriidan- je enskild medlem av familjen till- om sina barn, med sin nyfödda de vilja ge sig själva hade genom- och fascinerande, och det hon be- &amp; vara omsmält och inarbetad i bringar den.
Husfadern reser till baby i trädgården till sommarvil- skådat det ohållbara i deras atti- rättar verkar på ett helt annat sätt inlevt.
Herman Rang för- den konstnärliga enheten pli ett staden, efter att med välvilligt ty- Ian.
Trädgårdens blomsterliv tyd.
sätt så att åskådaren f å r kontakt ranni ha vänt upp och ned på hela skildras på det sätt som Katherine Berättelser sådana som » Miss blev ändå alltid den roade och med honom.
Det finns i det omed- huset; författarinnan skildrar Mansfield skildrar naturen, d. v. Brill », » Dockskåpet », » Överstens rörde åskådaren till sitt eget verk.
vetna en kontinuitet med den för barnens lustiga och fantastiska le- s. som ett själstillstånd hos män- döttrar », » Film », » Gumman Par- Eftersom han var dansk kunde åskådaren osynliga värld där de kar i en lada, - hennes barnskild- niskorna: allt är söndagsro och k e r, äro bittra verklighetsbilder.
Iian inte motstå frestelsen a t t sä- agerande tänkas framleva sitt liv ringar äro, inom parentes sagt, siindagsstillhet, men mot den orör- ' som mildras och förklaras av en ga en » vittighed », när den låg nä- ra till hands, och Iian var inte helt fire entrén och efter sortien.
Den- mästerliga - hon följer ensam- liga bakgrunden stå typerna vemodig humor.
na kontinuitet finns också i Ka- jungfrun på kafferep till en be- tecknade som med en radernål i E n del av Katherine ¨ fri från att i all vänlighet driva therine Mansfields berätttelser.
kant, hon beskriver den unga, svart och vitt.
fields berättelser, bl.
a. just » Miss en smula med de typer han fram- Ibland tycker man rent av att hen- vackra sviigerskan Beryl, som är Ytligt sett ä r Katherine Mans- Brill » och » Ma Parker » ha e t t ställde.
Hos Katherine Mansfield nes personer komma in på scenen en ofta förekommande t y p i lien- field en humoristisk författare.
visst tycke med Herman B a n g s föra dessa sin egen ta- genom en bakdörr, man såg dem nes berättelser.
Beryl är ett vii- Hon har i eminent grad den hos sista noveller, sådana som » En lan, det är deras egen inneboende inte komma, man vet bara att de sen på gott och ont, fyllt av det skrivandc kvinnor sällsynta gåva dejlig dag », » Fröken Caja » och komik eller omedvetna humor, finnas där, att de existera, att de vaknande driftslivets diffusa som heter humor.
Men denna hu- » Irene Holm », dessa små fina som lyser fram ur dessa skildrin- drömmar, på en gång borgerlig mor ä r inte självändamål, den har stilleben, där han gav uttryck å t gar, där författaren tyckes vara leva.
Typiskt för Katherine Mans- och romantisk, aningslös och inte den avlägsnaste avsikt att loc- sin förståelse för d o övergivna ett medium för andras vilja och fields berättelsekonst är hennes grym.
Denna gång se vi henne i ka till munterhet.
Hennes humor och obeaktade existenserna.
Men tankar.
sätt att skriva om en familj som en liten scen, som ä r ett mäster- hör till den sort som är livsbelys- vill man tala om någon litterär (Forts.) ~ ur '
