# ID: svediakorp-per3175
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,797
# sentences: 739
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


REDAKTÖR OCH UTGIVARE: Ellen H a g e n Tidevarvet ' n:r 11.
I Det liberala partiet och den so- ciala frågan har märket A.
11 '.
gi- v i t en god belysning av spörsmål som äro och i än högre grad måste bliva föremål för uppmärksamhet och initiativtagande.
Människornas avväpning, f ö r denna släktenas dröm sedan årtusen måste något annat och mera bliva gjort än a t t varje år på nytt, väpna människor mot Carl människor.
Borgmästare Lindhagen delger Tidevarvets Iä- sare utdrag ur motiveringen till hans stora motion till fredens för- svar.
— * I Från -- Riksdagen meddelas bl.
a. utskottsbehandlingen av den motion - gälIande fattiga möd- r a r och barn vilkens framgång särskilt v a r m t Iegat kvinnorna om hjärtat.
— Vem skall skydda mig f ö r poli- sen?
Ett mål avgjort i Högsta domstolen.
Katolicism och kväkartro.
Två andliga motsättningar, berörda av Elin Wägner.
Liber funderar över spörsmålet om riktningen Vänsterut istället för Rättning höger, kan åtföljas a v något På stället vila.
K.
J.
och Folkunge ha olika uppslag i fråga om Fredrika Bre- mers staty.
Det liberala partiet och den sociala frågan.
Det ä r de ekonomiska och socia- väg?
Vi ha en hel del sociala och la frågorna, som i våra dagar be- ekonomiska reformer på vårt pro- härska de politiska programmen.
gram, men kunna vi säga, att des- Såväl det konservativa som det so- sa, om de genomföras, räcka Iäng- cialdemokratiska partiet laborera re än till att lindra de värsta miss- här med svårigheten a t t vara in- förhållandena i det nuvarande tressepartier; hur mycket deras tillståndet?
Jag fruktar, att vi, ansvariga Iedare än bemöda sig - om vi se rätt på saken, måste säga ärligt bemöda tig - att vara " riks- oss själva, a t t frihandel och social- så ryckas de ändå försäkring, arbestfred och indu- regeringar ", alltid i rockskörten av den stora striell demokrati, enhetsskola och massan partivänner bakom dem, yrkesutbildning visserligen äro som begära befrielse från sinn goda och riktiga ting men dock ic- klämmande skor utan att mycket ke skänka vare sig trygghet eller fråga efter, om utbyte kan ske människovärdig tillvaro eller ade- utan a t t andras ömma punk- kvat utbildning å t den stora mas- ter få känna trycket.
Det Ii- san kroppsarbetande människor i berala partiet - jag menar vårt land.
alla med frisinnad Stå vi alltså, då vi icke kunna härmed grundåskådning, vilken grupp dela socialisternas tro, rådIösa de än tillhöra - har här med bara palliativ i händerna?
ovedersägligen en bättre ställning.
Om så vore, kan det väl icke för- Vad man än kan säga om det - våna någon, om de som a r hjär- det ä r dock ett idéparti, som icke tat önska komma fram till det mål, tynges a v klassintressen; det kan ' som vi lika väl som socialdemo- och skall, då det gäller sociala re- kraterna anse oss arbeta för, icke former, objektivt söka de grund- fylla våra Ieder utan gå dit, där Iäggande orsakerna till de sociala de finna en väg utstakad och till- missförhållandena och objektivt försikt, a t t den leder till målet.
söka utfinna de bästa medlen a t t För mig ställer det sig så, att om avhjälpa dessa missförhållanden.
intet medel funnes, som enligt min Det liberala partiet ä r också ett övertygelse kunde föra till en vänsterparti.
Det anser, a t t sam- människovärdig tillvaro f ö r alla hället ä r till för människornas med bibehållande av samhällets skull, icke tvärtom; a t t ändamålet nuvarande ekonomiska struktur, med samhällets verksamhet icke så skulle jag.
trots att denna förr- blott ä r a t t driva produktionen faller mig i så mycket högre grad till sin största kvantitativa höjd, än den socialistiska medgiva indi- utan a t t så reglera den, a t t stör- vidernas personliga frihet, obero- sta möjliga produktmängd kom- ende och lycka, känt det som en mer på var och en enskild arbe- plikt a t t ansluta mig till det soci- tande människas lott.
Det Iibera- aldemokratiska partiet.
Därest la partiets sociala måI blir detsam- detta erbjuder den enda, även om ma som det socialdemokratiska osäkra, möjligheten att komma partiets: avskaffande av fattig- fram till tillfredsställande ekono- dom och klasskillnad.
Med fattig- miska förhållanden för alla, må- dom mena vi då brist och otrygg- ste var och en som verkligen vill het: där fattigdomen ä r avskaf- målet, icke Iåta sig avskräcka av fad, bör varje arbetsduglig och ar- sina betänkligheter i övrigt utan Under strecket har Marika Stjernstedt en synnerligen intres- sant och orienterande redogörelse för Sigrid Leijonhufvuds värde- rika bok om Esselde.
av en ung musikkännare H.
N., som nyligen på olika håll i Euro- pa studerat Wagner-musiken.
för tusentals be- garna fram till detta mål.
Social- demokraterna tro, a t t den e n d a tryckta, ägnas några minnesord.
möjligheten a t t n å dit går genom privatkapitalismens ersättande Den räddade samhällsordningen.
med det allmännas äganderätt och statlig kontroll över produktionen Ur en fattigvårdares minnen.
och fördelningen.
Vi liberala dela icke denna tro, men var går vår ' Iäggande orsaken till fattigdom, vilken ligger i det vetenskapligt bevisade faktum, a t t en ökning av arbetsstocken i och för sig icke medför en motsvarande ökning av produktionen utan endast en pro- portionellt mindre sådan, varige- nom den enskilde arbetarens del i I dessa dagar.
produkten, hans lön, blir mindre " Till försvar för rikets säkerhet. "
på samma gång som den på kapi- talet fallande inkomsten ökas.
Försvarsdepartementet liksom Visserligen tror jag icke, a t t en enskilda riksdagsmotionärer h a r rationell befolkningspolitik är nå- visat sig hysa den åsikten, att det got arkanum, som ensamt kan Iö- behöver lagstiftas för den etiske Alla de refor- samvetsvägraren.
Med andra ord, sa alla svårigheter.
mer vi ha på vårt program och man vill hellre skicka iväg S t i g sannolikt flera till, exempelvis Holm på skogsarbete än bura in arvsreformer, äro nödvändiga och ' honom på nytt.
Men departemen- böra eftersträvas, men en rationell tet, som fullt konsekvent utgår är den ound- från den uppfattningen, a t t lagbe- befolkningspolitik gängliga förutsättningen för att stämmelserna för samvetsvägrar- de skola bli verksamma.
n a böra verka så avskräckande Professor Keynes yttrade i en som möjligt, har kommit till det av sina ekonomiska artiklar i r e s u l t a t e t, a t t medan tungan av gens Nyheter under fjolåret, a t t halvt års längre tjänstgöring enligt hans åsikt befolkningens utöver värnpliksttiden ä r nog för reglerande gleve framtidens stör- de religiösa samvetsvägrarna, be- sta politiska fråga.
Här i Iandet höves en tid därutöver för de har man haft svårt a t t se, a t t etiska samvetsvägrarna.
Kandidat Stig Holm, som tills- befolkningsproblemet överhuvud kan bli en politisk fråga eller be- vidare skulle komma att dväljas roende på statsåtgärder.
Och dock ensam inom detta lagrum, liar så tränger detta problem sig just i ' v i t t vi veta för sin personliga del denna tid fram bland de politiska ingenting emot a t t besegla sin frågorna med en styrka som al- övertygelse med en arbetstid som drig förr.
Om vi se på det nu- är ytterligare förlängd utöver den varande ögonblickets svenska be- som kommer de religiösa till del.
folkningsfråga, ä r det första pro- Han tror sig kanske därigenom blem, som erbjuder sig, emigra- kunna tvätta a v sig alla glåpord, tionsmöjligheterna för de arbeta- som hans värnpliktsvägran utlöst re, som under kriget kunde finna i försvarspressen mot herr marty- sin utkomst här i landet, men som ren, estetsnobben o. s. V. nu stå på bar backe.
Professor E n längre arbetstid för sam- Gunnar Andersson har i ett par vetsvägrarna ä r troligen enda vä- uppmärksammade artiklar i D.
N. gen att hålla rörelsen, om man får tagit till orda för att staten icke kalla den så, fri från element som bör Iämna dessa människor vind icke höra dit.
Men det tänkta för våg utan undersöka, vart de strängare provet eller straffet för med fördel kunna vända sig i värl- de etiska samvetsvägrarna är en den och hjälpa dem att komma dit.
Professor WickseIl har i en arti- kel i St. Dagblad påvisat att, om om rasbiologiens fordringar och den svenska nativiteten håller sig förutsättningar, om vilka katego- på nuvarande nivå, och våra nä- rier av människor, som överhuvud ringskällor icke undergå någon icke böra äga rätt att sätta barn i förminskning, kan man hoppas att världen, om förhållandet mellan om relativt få år nödvändigheten barnantal och bostadsutrymme, av emigration från Sverige, skall barnantal och levnadsstandard.
såvitt j a g förstår Och framför allt kan endast en av upphöra ett kraftigt skäl till att staten un- staten företagen undersökning derlättar de nu Ievande övertali- lämna någon Iedning rörande den gas emigration.
Men då, säger sannolika omfattningen a v våra man, kommer i stället för behovet näringskällor och därmed av vår av emigration faran för immigra- befolkningskapacitet i den närma- tion av arbetskraft, som är billiga- ste framtiden.
På F. K.
R:s program står som re än vår.
I så f a l l ä r det åter sta- ten, som måste gripa in och för- första punkt: Grunden för all bjuda denna; ett land, t. ex. vårt, samhällsvård är en målmedveten kan icke vara skyldigt a t t in- befolkningspolitik, som tar sikte om sina gränser mottaga flera in- på en kvalitativ förbättring av vandrare från än ett annat land folkstocken.
Skall detta uppnås, än detta faktiskt mottager från måste en målmedveten befolk- vårt; ömsesidigheten blir i länder ningspolitik också taga sikte på av gammal odling den enda prin- folkstockens materiella livsvill- cip, som kan Iäggas till grund för kor, vilka måste bringas upp till en förnuftig reglering av in- en väsentligt högre standard än vandringen.
Vidare ä r man rädd den, som flertalet av våra kropps- för, att minskad nativitet skall le- arbetare nu kunna uppnå, och Se- da till rasbioIogiskt dåliga resul- dan aldrig tillåtas sjunka därun- tat; här kan väl ingen bättre än der.
det allmänna sprida upplysning A. W. — Stockholmsoperans Wagnerre- pertoar återger några reflexioner I REDAKTIONEN: Elin Wägner
Människornas avväpning.
Det ha r så ofta blivit sagt, a tt de små länderna böra gå i spetsen, a tt man börjar nästan tröttna p å det talet och misstriista om, a tt detta någonsin skall ske.
Det h a r dinaviska länderna på grund av sitt läge och övriga förhållanden äro särskilt i tillfälle a t t för egen del gå till handling, ehuru även Vårt gemensamma stora ideal ä r frid på ett anfallskrig emot Ryssland, år utrikespolitiska äventyr och utma- det talet till sist tystnat, därför att jorden och människorna en god vilja.
1864 för ett anfallskrig mot Tysk- nar främmande.
Det nedstörtar Statsminister Trygger (sommaren 1923).
land och Österrike, år 1905 för ett idealen och uttorkar källflödena ” ingenting sker ”.
anfallskrig mot Norge, och Aren till andlig och materiell kultur.
Emellertid gives det en omstän- är ingenting 1915 och 1916 för ett anfallskrig Det trollar bort den naturliga in- dighet, som även ute i landet kom- En härordning att " " stort motstånd mot annat än en härordning, bruk- emot viistmakterna.
Man kan med stinkten, a tt j u mindre vapen och icke blott en avrustning, utan även bar till vanligt krig.
Därtill kom- skäl säga, at t vårt neutralitetsför- ju större förtroende ett folk hä- är i mer den också att användns, om svar åtminstone varit mångsidigt danefter bär i skölden, ju mer blir mot avsevärda minskningar i rust- ningarna och det är svårt att be- det anses lägligt, oavsett de from- i sinn innersta benägenheter.
det aktat och ju tryggare står det döma, i vilken omfattning detta ma löften, som må hava avgivits Under världskriget omvandla- hi genom tiderna.
motstånd kan uppenbara sig.
Här- 1 etthundratio år hava arbets- dessutom en vårt land till vid dess tillkomst till folkets lug- des nande.
Dessa sakförhållanden för- barnkammare, i vilken lektes neu- krafter och statsinkomster slösats ordningen är nämligen en stor för- Den myckenhet ändras icke det minsta, om v i för tralitetsvakt i alla delar av landet på vårt krigsväsende till ingen sörjningsanstalt.
att ytterligare, invagga oss i före- utan begriplig anledning med slö- nytta och omätlig skada.
Nu bju- människor, som är beroende av densamma, måste i dess minsk- Förläng- des oss ingenting mindre än en speglingar giva denna härordning sande av miljonerna.
ning ett hot mot sin självför- Om ning av värnpliktsövningarna ut- ändlös fortsättning på denna för- namnet neutralitetsförsvar.
sörjning eller en avsevärd försäm- neutralitetsförsvar är något an- över lagstadgad tid, och uppbä- villelse under den lockande för- nat än en beredskap till anfalls- vande till och med av medborga- klädnaden av ett nytt neutralitets- r i n g i sitt ekonomiska och sociala läge.
eller försvarskrig, behövs icke res valfrihet var orks:!
frukten av försvar.
härordningen utan blott en ringa neutralitetsförsvaret.
Vid sidan a v dessa tillställningar arbetades En allmän avrustning samtidigt ordningsmakt.
Möjligheten av en nordisk av- Svenska folket har, alltsedan allvarligt och övertygat för ett an- från alla staters sida måste enligt det år 1814 för sista gången var fallskrig.
Denna strävan, vilken, samma åskådningssätt visserligen rustningsallians bör vara mer ak- nu efter krigets avslutande med i ett krig, merendels lugnats såsom vi nu tydligt se, skulle, om vara det rätta ordet, det praktiska med, att vi behövde endast ett neu- den lyckats, ödelagt gamla Sveri- greppet på problemet.
Detta steg än för tio år sedan vid dess bör- Under denna ge, åtnjöt de flesta officiella in- skulle kanske de besegrade stor- jan.
En sammanslutning mellan tralitetsförsvar.
täckmantel täckmantel har man sedan alltid stansernas och ledande personlig- makterna vara beredda att taga.
ännu flera smärre nationer för ini- g i v i t oss en härordning, sämre el- heternas stora högaktning.
Däre- De segrande äro uppenbarligen tiativ till en viiridsorganisation ler bättre visserligen, men i alla mot utnyttjades varje utväg, till icke beredda, ty krigsfreden lig- för freden är visserligen också en fall något, som gjorde anspråk på och med fängelserna, för a tt ned- ger dem för nära.
Kriget är icke ofta framhållen praktisk angelä- att vara det.
Det har också visat tysta fredsfolket, som ville före- ens avslutat så länge skadestånds- genhet i nutiden.
För a t t emeller- sig, att vid de tillfällen, då en neu- komma en katastrof för vårt land.
frågorna svävande.
Intresse- tid komma igång med avrustnin- Så ser ett svenskt neutralitets- politiken har för djupa rötter på gen är det icke lägligt att för myc- tralitetsvakt kunnat ifrågakomma, har härordningen aldrig behövts värn ut i tillämpningen.
P e t ut- dessa ställen med utgreningar i ket inveckla själva starten.
Det på allvar tagas i anspråk därför.
gör den största faran för olika världsdelar.
Någon annan nordiska länderna äro ostridigt måste därför börja utan avvaktan de, som lättats kunna taga initia- Istället gav den enligt sin natur va, ett hyende som det är Huvudsaken är, att en bör- förevändning för farliga rörelser stillastående, vår utarmning, på de andra och därigenom sätta liv i den nya tidens omvärdering jan blir gjord från dem, som av inom landet, stödda av lockelser ra vålsamheter inåt och äro mest upp- av utrikespolitikens mål och me- förhållandena utifrån, till förmån för ett anfalls- i framför allt för v å r egen fordrade därtill.
försvarsåtgärd mot ett väntat an- krig.
A r 1855 arbetades det för Det inbjuder till begagnande för del.
I brist på nordisk samverkan in- lopp a v etikerna mot rikets säker- nebär emellertid även svensk av- het, som i praktiken medför orim- rustning " en ny beslutsamhet ”, liga konsekvenser.
Vilka underli- som måste högeligen gagna vå rt ga öden som begreppen samvete, land och giva en lösen för e n ny etik, religion måste undergå, se- viiridsordning.
dan de införlivats i den militära Av Carl Lindhagen.
.
.
.
mer se tuell frågorna äro tiv.
Från riksdagen.
.
Bättre vård åt barnsängskvinnor och nyfödda barn.
.
.
.
terminologien!
Ingen delegation att studera II kammarens andra tillfälliga ut- de orter till och med sämre, där Innan en plan för avrustning förbudet i U.S.A.
skott avstryker fröken Hessel- flera kommuner måst slå sig till- I dessa dagar protestera de grens och fru Östlunds m.fl. sammans om en barnmorska.
I kammaren har avstyrkt hr Jo- kan framläggas och antagas må- ste under viintetiden något provi- skånska hästuppfödarna mot för- han Bergmans (f) motion att sän- motion.
(Reservation av För den, slaget om indrngning av vissa ka- De likgiltigas och obotfärdigas da en delegation till Amerika för sorium bliva gällande.
fru Thüring.)
valleriregementen, enär dessa förhinder tala ett ohöljt språk i att studera förbudets verkningar.
som helst ser avrustningen genom- redan i dag, kunde saken skulle betyda ett dråpslag mot den Om någon omsorg borde vara uppfattningen a tt det är » av stor Hr Bergman (f) påpekade a tt ädla hästaveln, och enär den skån- statens, så är det den, synes det, vikt, att icke någon åtgärd vidta- han icke talade för sig själv, ty möjligen ställa s i g så, a t t det ska ungdomen skulle få minskade att d!
: så behöves, sörja för den ges från statsmakternas sida, som han och ett par andra menings- önskligaste vore ett nedläggande möjligheter a tt lära sig rida och nyn generationen.
At t den kom- kunde verka hiimmande p å det fränder i kammaren hade redan av rörelsen och vederbörandes sköta hästar.
Man märker ingen mer till världen under i mesta hittills så lyckligt verksamma ini- varit där.
Men v i bli icke trodda, pensionering.
Så enkelt ställer sig glädje över att den moderna tek- möjliga mån sunda och goda om- tiativet från kommuner och en- sade han, vi bli betraktade som emellertid icke frågan.
Här vill niken skyddar hästen genom att ständigheter och at t vård och om- skilda ».
E n och annan kunde näm- professionals, och därför vore det det till omtanke och det gäller a t t dra honom u t ur den aktiva strids- tanke ägnas de fattiga mödrar, ligen i så fall » ingivas den före- nyttigt att också förbudsmotstån- icke förhasta sig.
linjen.
Utgångspunkten är möj- som äro i behov därav.
De sta- ställningen att staten stode i be- darna finge konstatera fakta.
Tal.
Till en början är det omöjligt ligen riktig, niiniligen den, att den tens representanter som haft det- grepp att taga saken i sin hand »!
framhöll i ett senare anförande att pil stående fot vid en riksdag varmblodiga hästaveln icke kan ta ärende under behandling, ha en Frågans lösning hänvisas alltså vilken oerhörd betydelse det ha- träffa så vittgående avgöranden bestå annat än såsom leverantör annan åsikt och hemställa att sta- till det initiativ, som kan upp- de att världens mest praktiska och därför böra de icke heller ifrå- till regementena.
Det civila livet ten icke ikläder sig någon förplik- bringas från kommuner, lands- folk, det som var på väg mot gasättas.
Apparaten måste således har alltså intet behov av fullblods- telse härvidlag.
Till allt möjligt ting och enskilda donatorer.
Dessa världshegemonien, infört förbudet fortfarande verka till dess en plan för avrustningen föreligger.
V a d hästar.
Men slutsatsen är högst annat går statens stöd och hjälp, senare påkallas upprepade gånger och mådde väl därav.
besynnerlig.
Man begär icke kom- hästuppfödning, boskapsavel och i utskottets hemställan.
Varför Hr.
C.
G. Ekman (f) talade lika- däremot ä r viktigt och genomför- bart omedelbart med den åskåd- pensation eller tid till avveckling annat dylikt, men när det gäller icke låta dessa fingerade välgö- så för motionen.
och nyorientering för det här en- folket och, framför allt kvinnor- r a r e uppträda såsom avledare då Hr K.J.
Ekman (h) var av den ning, som ligger till grund för gagerade jordbruket, man begär na, då lärer statshiidgrten » icke det gäller andra anslag?
Det fin- uppfattningen, att nykterhetstill- (Forts. å sid.7.)
att de beridna vapenslagen fort- tåla någon helastning för ifråga- nes ju så mycket annat, särskilt ståndet hos vårt folk ofantligt varande ändamål ».
inom det militära området.
som förbättrats sedan 30 — 40 år till- farande skola bestå!
Det är ungefär som att yrka på I motiveringen sökes skydd bak- kunde verka lockande på donato- baka tack vare nykterhetvänner- krigets bestånd i iiniformsskriid- om den förklaringen, att förhål- rer och mecenater.
nas ansträngningar.
Frå ga n om darnas, backfischarnas eller krigs- landena torde vara bättre år 1924 Om de fattiga, trångbodda möd- förbudet är e j avfört från dag- medaljfabrikanternas intressen.
än 1914, då motion i samma fråga rarna skola vänta på hjälp tills d e ordningen genom folkomröstnin- väcktes av hrr Palmstirrna och donerade förlossningshemmen bli- gen, ty den visade a tt nationen var Steffen, utan att hittills ha föran- vit verklighet, då kunna de med delad i två hälfter.
Förbudsfrå- lett till någon åtgärd.
Nu är det skäl svara, a t t den a r statsmakter- gan kommer igen.
Under alla för- möjligt att i de större städerna na så likgiltigt behandlade folk- hållanden kommer Amerikas barnbördsavdelningar ha tillkom- ökningsfrågan får bli uteslutande exempel a t t åberopas.
Därför vore mit eller planeras - vid sjuk- de bättre situerade individernas det nu nyttigt a tt f i l en undersök- hus och lasarett.
Likaledes att uppgift, de som inga av donatorer ningsdelegation sammansatt av ett och annat förlossningshem an- och andra upprättade barnbörds- olika partier.
Bifall till motionen.
behöva.
Det är proportionen Men I kammaren ansåg Sverige ordnats på enskilt initiativ.
M en landsbygden och små, fast kanske mellan tillgång och efterfrågan ej behöva några upplysningar i tättbefolkade samhiillen ha det li- som ger allt.
- även barnen, - denna fråga, utan avslog motio- ka dåligt ställt som förut, och på dess värde.
nen med 74 röster mot 37. förd — hem
Vem skall.
skydda mig mot polisen?
Katolicism och kväkartro.
prästerna, som känna för litet till av de strider och den trängsel, i vilken den lutherska kyrkan står i Tyskland, icke voro hågade för Svensk Tidskrift har låtit hr en organisation med så negativt Trygger veta vad klockan är sla- Så frågas befogat nog i tidnin- syfte.
gen.
I sitt senaste nummer äg- gen Arbetaren med anledning av nar tidskriften ifråga en mycket Även den icke alltför uppmärk- iiven vägen till katolska kyrkan Den konsekventa kyrkopolitik, Stockholms polismästares försvar syrlig kritik åt regeringen och samme Iäsaren av dagpressen tor- ha en dragningskraft, därför att som föres från Uppsala för sam- för polisens rätt att avlyssna pri- dess försvarsförslag, vilken ändar de ha noterat a tt ett nytt strids- den på sitt sätt leder bort från verkan mellan de skilda ländernas vatpersoners telefonsamtal kyrkosamfund och för att göra med en anvisning om vad hans ämne kommit UPP till alla de an- verklighrten.
Med ännu mera skäl denna cxcellens statsministern nu har dra.
Från att ha diskuterats man dem, enade, till en makt, som kan fråga uppställas av åtskilliga att göra.
Det heter sålunda: ” Det och man emellan har nu den ka- De senaste generationerna i närma samtiden och de evangeli- kvinnor.
I Tidevarvet har förut minsta man nu från försvarsviin- tolska propagandan nått fram till vårt land ha inte behövt kämpa ska sanningarna till varandra, är sig till rätten att få tycka och be- påpekats (1 / 2 24), att man kunde ligt håll kan begära är att rege- den offentliga diskussionen.
sluta vad de velat och icke känt sjävfallet riktigare än den poli- hysa befogad fruktan för att reg- ringen ej glider ridare vänsterut, Partiställningen har blivit en tvånget aV att ha en auktoritativ tik, som ville börja med en kam- lementeringen på omvägar skulle utan att den bestämt vägrar att smula egendomlig.
Man få r be- inställning.
Visserligen s a r den komma att införas med tillhjälp sätta något slags landsfaderlig bi- vittna huru det liberala huvudor- myndighet över sig.
Hemmareli- romerska kyrkan utanför denna gionens, familjens, statens aukto- av lex veneris.
Den rättssak det enhetsrörelse, men den dag, då de på den partibrygd, som ganet, Dagens Nyh., i hopp om att smak intet av detta har tryckt gällde, har nu blivit slutgiltigt kommer att sammankokas i ut- kunna om inte skada sv.
kyrkan ritet utomkatolska kyrkorna förnimma prövad av högsta domstolen som skottet. "
Detta betyder med an- så åtminstone reta dess Präster- dem.
Frihet är alltså för dem in- sig och uppträda som en enhet tet dyrbart, eller, rättare sagt, de förra fredagen utmätte ett dra ord, att om regeringsförsla- skap, tar parti för katolikerna och värdera den inte, emedan den va- trots skiftande konfessioner, då fet faller böra dess upphovsmän för de svenska statskyrkopräster, rit självfallen.
Däremot måste de måste ju Rom ändra politik.
Ett utsatt m ä n för fara lämna sina taburetter, för at t de som förklaras smittade av katoli- för så vitt de över huvud reflek- hinder på vägen mot detta mål är minnet av kyrkornas livliga och deras parti inte skola bli kom- serande tendenser.
I samvetsfri- icke det gamla regle- prometterade på " försvarsvänligt hetens namn tages parti för en tro, tera eller märka någonting, känna kampställning under kriget.
Där- hur vassa vindarna vina sedan de menteringssystemet åter infört?
håll ” som lär det enskilda samvetets gamla träden fälldes.
Om något för äro de nationella kyrkornas Polisen misstänker en kvinna Anvisningen hur regeringen bör bundenhet av den kyrkliga aukto- skall beslutas, får man göra det sammanslutning kring det inter- för ” skörlevnad ”.
Hon är tillfäl- förhålla sig är utan tvivel redan riteten.
Man kan väl knappast själv, om man skall ha någon me- nationella evangeliet ännu blott Iigt arbetslös.
Hon kan ganska aktuell.
Ingenting talar tro, att katolicismens advokat ning, får man välja den själv, en dröm, på vars förverkligande hållas enligt Iösdrivarlagen.
för, att k. m:ts försvarsförslag framför andra är någon vän a v man måste leva själv och dö själv.
dess djärvaste andar arbeta.
Det avpressas en bekännelse om ilIe- vinner bifall.
Det kommer at t läran.
Den anser det väl vara ett är knappast svenska kyrkans för- gitima könsförbindelser under fö- nedskäras högst betydligt, och riskfritt nöje att uppträda som Men många älska icke att leva un- tjänst som helhet, att Sverige in- regående poliklinikvård för ve- går kanske inte ändå i andra kam- den gör.
I en artikel för någon der en blåsig himmel, som des+ tar en så betydande plats i detta utom är så hotande, som den som nerisk smitta.
maren.
På goda grunder antages tid tillbaka i nu nämnda tidning begränsar vårt synfält.
Att då de, arbete, utan framför allt dess är- Ingen målsägare finnes, ingen att den folkvalda be- skildrades ett besök hos den sven- som äga inre förutsättningar, o &amp; kebiskops personliga.
dessutom komma inom katolicis- Den kyrka, som står över natio- mens verksamhetskrets söka lä in- nerna är ännu alltjämt den romer- om den allmänneliga kyrkan, det ska, hur människoskröpligt den är inte så märkvärdigt.
Man än förverkligat den internationel- måste hålla med Lydia Wahlström la kyrkotanken, och hur klent det hennes orienterande studie Ka- än var beställt med den påvliga tolskt och protestantiskt, att det auktoriteten, när den under kri- inte torde vara den katolska guds- get sökte sätta sig upp mot de na- tjänstens estetiska lockelse som tionella lidelserna.
till att hon själv har den uppfatt- brottsstämning.
Vårbrytningen skyddspolitik mot katolikerna.
för protestanterna över.
Den ka- Lydia Wahlström påpekar i sin Men att deras propaganda skulle nyss citerade uppsats a tt det sven- ningen, att hon ej är smittofarlig.
brukar vara en farlig tid för sva- vara utsiktslös därför, att den, tolska gudstjänsten liksom över- Ingen hänsyn tages till att hon gare konstitutioner, även för par- huvud en katolsk kyrka är ju full- ska motståndet mot katolicismen genom försiktighetsåtgärder sökt lamentariska sådana.
Skall det som här, börjar smått och under komligt sluten och obegriplig, så bottnar i vår historia.
För oss att de modifierade former, som våra anamma katolicismen är att för- undvika smittofaran, och denna bli ett positivt resultat i år utan gällande lagbestämmelser nödvän- länge man icke har begrepp om har sålunda ej heller kunnat vara väljarnas hörande, lär riksdagen hela dess värld av symboler.
Tit- neka Gustaf II Adolf.
Är det det- diggöra, det ä r säkerligen oriktigt.
tar man ditin genom att glänta på ta faktum, som kommit den katol- någon hemlighet för de män, vars få gå betydligt vänstenit, oavsett DA visste redan konung Herodes den för lekmän lättats öppnade ska propagandan att rikta ögonen riskfyllda l i v högsta domstolen risken att regeringen går sin väg.
värnar om.
Hon är dömd efter la- Då, om icke förr blir det uppen- bättre besked, han som lät dräpa dörren, den konsthistoriska, till mot Skåne såsom icke delaktigt alla spädbarn i Betlehem a v fruk- exempel genom att följa professor i Gusta f II Adolf?
E n sådan tan- gens bokstav, strafflagen 14: 21 bart, huru omaka i själva verket tan för en blivande rival.
ke skymtade under den debatt om- Är det någon som misstänker, de två varit.
Då blir det också Det finns ett inre sammanhang Hirn såsom teckentydare (i Det heliga skrinet), s &amp; lär man sig väl kring katolicismen, som härom da- denna paragraf komma att tillfälle att bokföra h r Tryggers inom hela den borgerliga pressen mellan den djupa hjärtetröttheten att tecknen kunna sättas samman gen arrangerades av Lunds stu- vändas mot den rike mannen un- bland oss efterkrigsmänniskor i dentkår, och blev den närmaste der liknande omständigheter?
så högt prisade anpassning.
An- Europa och de ökade sympatierna till en mening, men dämed har Nej, han är skyddad av och mot tagligen skall behållningen icke inom icke-katolska länder för den man icke tillägnat sig eller accep- anledningen till att en outsider polisen.
Hans inkomst må vara visa sig bli alltför imponerande.
terat den.
Nej, den estetiska vä- här kom till att snudda vid det ka- katolska kyrkan.
Vi utmärka oss tolska problemet.
Inledaren var så arbetsfri som helst.
Där gäl- D ck e n gjort gamle högerledaren att för en stark leda vid och en lust gen torde icke vara vägen in.
Man den katolske pastor Assarson, a v ett ärligt försök har kommer dit av längtan att avläg- ler Då e j lösdrivarlagen.
man Iäser akterna i detta samla, det måste villigt erkännas.
till flykt från verkligheten.
Dans, ga frihetens börda, av längtan ef- gammal skånsk prelatsläkt och en radio, bio för a tt ta exempel - f. d. student i Lund.
Blott en gång enkla drama, Ijuder ovillkorligen Om han icke lyckas får säkerli- alltsammans är vägar, som frivil- ter trygghet, vila och stöda.
i öronen de gamla orden: ” Kvin- gen skrivas mindre på bristande Att av renlärighetsiver och me- frigjorde han sig från sin person- ligt leda bort från verkligheten.
dels förbud kämpa mot detta tids- liga obehagsstämning gent emot na, var äro dina anklagare ” och vilja men mera på oförmåga att ” Den där utan skuld är, den kaste förnimma de krav, som går genom För mera allvarligt lagda, mindre fenomen vore absurt.
Varför skall ett förutsett nederlag, och det var, en tid, vilken, hur ivrigt man än frivola och lätt ledda själar kan inte katolicismen vinna dem som då han uppmanade skåningarna första Den stenen ".
högsta domstolen i det må- anstriinger sig att inpränta mot- denna tro kan göra lyckliga, och att besinna, att deras storhetstid ter, som avhåller handen från att varför skulle dess kyrkliga bruk lnföll under den tid, då Lund Var let skrev sin dom i sanden.
Skola på papperet fästa den karaktäri- kunna påverka våra, därest de katolicismens centrum i Korden.
dessa våra lagar tillämpas efter I det nätet fick han emellertid kan icke begära att han skall stik av den nuvarande regerings- finnas inom församlingarna, som bokstaven och icke efter anden, då chefen, som den heta viljan in- skulle uppbyggas därav?
Katolik- den natten intet.
Det föreföll ic- må även de vara skrivna i sand, nerst inne påbjuder som den enda fruktan är liksom judefruktan ett ke * som om den studerande ungdo- men huggen i sten vår fordran på födas på nytt.
men ens via skånskheten och likhet inför lagen för man och Likväl har det talats så mycket riktiga.
H r Trygger har emellertid svaghetstecken, ett indirekt med- om att han skulle ha blivit en ny knappast någon anledning att be- givande, att den, som fruktar, icke de äro ju inte alla skåningar kvinna, för fattig och rik.
människa.
E t t tecken härpå har klaga sig.
Han har gått så långt har den inre kraften att hävda sig kunde bevekas för katolicismen.
Efterkrigets hjärtetrötthet finns hans försvarsförslag varit.
Till vänsterut som hans omvändeIse själv.
säkerligen också bland ungdomen, Det är en offentlig hemlighet (Forts. å sid.
5.)
att i samband med Lunds dom- Vänsterut.
kan — straff kvinna, som sjukdom Är därför an- skulle att.
se på försvaret med 1914 års ögon.
Man — —
TIDEVARVET 4 ANMÄRKNINGAR D e n räddade samhälls- ordningen.
jämt en välbetänkt obestämdhet, inte nog påfallande för att yr- väcka diskussion men gömman- de på löften som kommer att myll- ra fram den dag då den övliga Ur en fattigvårdares minnen.
bildhuggarkonkurrensen utlyses.
- Femti öre till fru Larsson e n Från en enskild hjälpförening - i denna preposition ligger under prelatensisk Överhöghet er-Igång barna skrek efter bröd och frälsningen för henne och kon- höll jag en dag uppmaning a t t 35 öre till fru Pettersson till några sten.
Man har lov, ifall ens smak pröva ett fall, där understöd be- vedpinnar, då jag var rädd den är så beskaffad, att härunder för- gärts för en familj.
Blankett för lilla nya skulle frysa ihjäl, och stå en liten igur med näsa, mössa rapporten bifogades.
Namn och " frun " heliiivde ju varmt vatten och krinolin — kanske, som någon adress voro antecknade.
Sådana till hennes tvättning.
har föreslagit, sittande i Humle- ärenden äro ju alltid av brådskan- Nå, den afffären var ju lätt kla- Fredrika Bremers staty.
gården med en bok i handen (Iå- de natur, och jag efterkom upp- rad och de båda fordringsägarna maningen omedelbart.
visade sig tillmötesgående och Vad har statistiken att eller livet, kommitténs nad från K.
B.)
- tusen.
men bara J a som det I ett oeldat, mörkt rum inåt en tjiinstvilliga, lovade att elda och en möjlighet bland om en kommittés medellivslängd?
nämligen.
ser snarast ut som om kommitten gränd fann jag en ung kvinna koka kaffe o. s. v. samt hade en- Låt oss frimodigt uttala grun- för sin del önskade avvärja just med ett nyfött barn vid bröstet dast goda ord att säga om famil- Folktron skulle vara böjd att stan- na för en jämförelsevis fantastisk den till kommitténs utdragna exi- denna fasansfulla möjlighet: an- samt två större barn om 2 — 4 år jen.
siffra, och folktron har sina skäl.
stens.
Själv uppger den världs- norlunda kan j a g svårligen tolka krypande på golvet.
Nöden var Min kosa gick direkt till Byrån, Därmed antydes ingen invänd- kriget, denna allmänt begagnade dess erinran om att monumentet så påtaglig att frågor voro över- där rapporten skrevs färdig och ning mot kommittéer, t y dessa sta- Iösning på knutarna i livet såväl- skall vara ” ett för alla synligt och flödiga allt fattades för livets snar hjälp anbefalldes.
bila korporationer med sin tysta som romanerna, men vem låter be- verksamt vittnesbörd om det be- enklaste nödtorft: mat, värme och Men tanken på det nödställda och förborgade id utgör det nö- dra sig av den milda grannlagen- tydelsefulla i hennes gärning ".
kläder.
Mannen var s. k. grovar- hemmet lämnade mig ingen ro, diga kalmerande elementet i ett het som här på kronologins be- Här pekas omisskännligt åt rätta betare och hade, fast han tyckte och så snart Byrån var öppen för med flax och skrik sinnesbedövan- kostnad söker blanda bort ett ge- hållet åt den plastiska uppenba- det kostade på, gått till fattigvår- mottagning, infann jag mig där de samfundsliv.
nerande faktum!
Rent alltså: av en genius och ett verk.
den för att be om hjälp.
" Han är för att höra om några åtgärder Emellertid svävar allmänheten Sverges kvinnor har visat sig Ty vad skulle en porträttstaty så mån om oss ", sade hustrun, vidtagits.
i en psykologisk villfarelse när sakna sinne för behovet av en sta- av Fredrika säga oss?
Troligen " men det har varit så ont om för- Föreståndaren tog genast fram den tar för givet att samma obän- ty åt Fredrika Bremer: ingenting annat än det hon svara- tjänst i vinter.
Vi har aldrig förr rapporten, som han misstänksamt diga livslust innebor i alla kom- I motsatt fall skulle kommitten de en gång i Amerika på frågan behövt anlita ’ Vården ’. ” granskade.
mittéer utan undantag.
Här må- kunnat fullborda sin bana på nå- vad hon tänkte när alla mänskor Något sammanträde har ju Under mitt besök gläntades ett ste göras distinktioner.
Sådana gra triumferandr månader under begapade henne: " Jag önskar att par gånger på dörren ut till sva- inte ägt rum ännu, men det är en officiellt betrodda eliter som har en oavlåtlig skur av checker och jag vore vackrare. "
E n kvick Ien och ett par nyfikna kvinnoan- annan sak: frågade ni om de var sig förelagt att förfärdiga en slantar.
Sedan hade den gärna replik, dock mer pikant än monu- sikten visade sig.
gifta?
Värden brukar veta det.
psalmbok, omdana skolviisendet mig fått anslå fonden till un- mental.
- Grannarna är kanske snälla - Gifta?
!
Det föll mig inte in eller sexualreglera statslönerna derstöd å t överåriga statykommit- Men när hon diktade den bok och ser till er ibland?
undrade annat tre barn i ett gemensamt har ju flera öppendagliga anled- téer.
T y det väsentliga var i be- hon kallade ” En själs historia ” jag.
hem i enighet och sämja.
Dess- ningar att önska sin tillvaro ut- gynnelsen, om jag har fattat rät, Den unga modern såg besvärad utom - vände j a g mig till före- tänjd i en oöverskådlig framtid.
inte så mycket ett bronsbeläte Hon sin bär vanligen i linjer en som snövit des- ut; så sade hon: " Det är så, att ståndaren - tror ni inte svält och Behjärtansvärdast av dessa livs- en samfälld mäktig kärleksytt- klänning, alldeles ostärkt men som jag är skyldig dom pengar, och köld känns lika svårt för en män- motiv är förvisso en djupt mänsk- ring, väckt av första signal.
faller i rika veck kring hennes di vet att barnmorskan lovat be niska som är ogift som för en lig drift att i det Iängsta fördröja Men sällan sker något i denna vackra gestalt.
Hennes rika g u l d - hjälp åt oss på Föreningen, gift?
den smälek som ofelbart väntar halvhetsvärld helt och otvetydigt, färgade hår, som av naturen g å r - de viii gärna ha sina pen- - Men frun begriper väl a t t missfostret av deras samarbete.
förstås.
samhällsordningen måste räddas?
Om de svenska kvinnornas likgil- i mjuka vågor, är tillbakastruket Men det finns kommittéer av tighet hade varit utan luckor så från tinningarna, så att man där - H u r mycket är iii skyldig - På människokärlekens och annan natur.
Kommittéer som i kunde kommitten med avsmak ser det vackra hårfästet samt dem?
kristendomens bekostnad?
tillsättningens ögonblick sträcker och samvetsro sagt god natt; men ådrornas eteriska grenar, och det häftigt Iängtande tankar mot av- tillräckligt många offergärder in- härliga ansiktet med (le underli- sättningens och vilkas samvaro flöt för att hålla den fast vid Ii- ga, strålande ögonen framstår fylles av rådslag om en snar och vet, och hade den planerade sköna fritt och klart: håret faller enkelt, hedersam skilsmässa.
Till denna hjärteaffären gått om intet kvar- flätat neråt nacken, såsom vi se expediera Eder av kategori räknar jag, hur än ske- stot!
dock en hederssak att ro i det på antika byster.
Hon ser så Triangelns rostade net är emot mig, Kommittén för land.
ståtlig och högboren ut att man som säljes över hela landet resande av en staty åt Fredrika Ingen lär våga påstå att kom- i begynnelsen känner sig bli helt än annat.
Bremer.
mittén har tröttat allmänheten liten inför henne, man liksom J a g tar knappast miste i min med kält och tiggarbrev.
Förnäm krymper: men när hon begynner i kartonger ar dens i förmodan att sagda kommitté med diskretion snarare än besinnings- tala, se på oss, då är det hos henne till kvalitten.
svårmod och för övrigt ogärna löst nit är vad som utmärker dess något så hult och moderligt att blickar tillbaka på de drygt elva verksamhet, och effekten bör bli man Iever upp därav, och rätt som Förenade år den har suttit.
I dess nyss ut- så mycket kraftigare när den en det är tycker man att man begyn- Rosteri Triangeln färdade upprop förnimmer jag en sällsynt gång påminner om sin ner växa; och det gör man verke- hjärtebevekande bön att äntligen tillvaro och sitt uppsåt.
ligen ".
.
.
T E B O R få resa statyn .och sig och gå.
Vid detta uppsåt häftar allt- Statyn heter Hertha.
AV •K•J• förmäla — ut relsen —, för — som sa: hon ande gar,.
.
undan och snabbt falla i glömska.
tur sin prägel på sinsemellan oli- Otacksamheten härvidlag, orätt- ka karaktäristiska tidsavsnitt, visan i denna lott skulle väl förr vilka nu alla tre ligga bakom oss.
eller senare på markant sätt kom- Det kunde vara fängslande a t t nia till synes.
För att få ett rätt dröja litet utförligare än här kan historiskt sammanhang i den bli fallet vid problemet en per- svenska kvinnoutvecklingens lin- sonlighets danande ut ur samver- (Ess e Id e) je under senaste sekel, kan Sophie kande tidsomständigheter å ena Adlersparre omöjligt undvaras.
I sidan och samma personlighets För den ungdom, som under 90- mig, barn av 90-talet, var hon den välorienterade studie frans- påverkan i sin tur på tidsfysio- talet trädde ut i livet i de v u x n a s redan borta.
Hon hörde e j mannen Marc HéIys ägnade hela nomien.
De personligheter vi med Ied, torde Sophie Adlersparre, el- mer till dem iingdomen stannade frågan under titel: A travers Ie ett slagord kalla " ledande " i en féminisme suédois (Paris 1906) tid ha alltid i eminent grad varit ler " Esselde ", i regel icke repre- inför och lyssnade till.
MARIKA STJERNSTEDT Sophie Adlersparre.
och Bland dessa, de allra mest fram- synta eller högst utvecklade, har man emellertid icke i regel att sö- ka ledaretypen för dagen: de pas- sera tvärtom vanligen jämförelse- vis obemärkta, d.
v. s. bemärkta eller riktigt uppfattade blott a v ett mindretal, och stundom smä- dade.
Den typiska " ledaren " ut- kristalliseras däremot bland dem, som i utpräglad grad tillhöra nu- et.
T y den typen fordrar en jämn- vikt, som varken efterblivenheten utan aktuell innebörd.
Hos den gur var och skulle ännu länge för- sin rangplats som Fredrika Bre- d. V. s. ett visst tidsskedes männi- nöje eller den alltför tankedjärvt skor, har lånat dem sitt öra min- framsyntes relativa isolering klin- exempelvis, som skriver dessa ra- bli Ellen Key.
Det gångna över mers direkta arvtagerska der och som dock var en tjugo- huvud taget hade återigen sin re- fortsätterska.
Ingen torde för i k - dre kanske just av behov att " le- na förläna - jämnvikt med sig åring när Sophie Adlersparre slu- dan sanktionerade märkliga figur rigt bestrida henne den.
Men det das ", än därför att dessa " ledare " själv och med det begränsade egna tade sitt i så många avseenden be- i Fredrika Bremer.
Visserligen är likväl inte för tidigt att hen- varit talrör för tankar, aspiratio- tidsavsnitt.
tydelsefulla liv, kvarlever sålun- Iästes väl inte dennas böcker läng- nes insats och personlighet funnit ner, vilka var och en innerst, ofta Givetvis rör jag mig här med da intet minne av att ha hört hen- re, inte mer än Flygare-Carl &amp; en utförlig och kärleksfull biograf knappt medvetet, igenkände som summariska begrepp, av vilka alla dessa s k r i f - nu skett i och med framträ- sina.
ne omnämnas, än mindre disku- eller Schwartz ' många varianter kunna ges.
För Under varje epok Ieva ju samti- mig framstår emellertid Esselde teras såsom något av levande in- ter ha ju senare, mer eller mindre, dandet a r Sigrid Leijonhufvuds tresse.
Själva dödsfallet somma- upplevt någon renässans, om ej stora arbete: Sophie Adlersparre, digt och bredvid varandra män- såsom en utpräglad representant annat så under 25-öresböckernas " Esselde ", ett liv och en livsgär- niskor med psyken, man kan våga för vad jag här menat med Iedar- ren 1895 påminner jag mig lika litet, och detta ehuru just den högsäsong för tio år sedan - men ning.
Med den boken knytes änt- påståendet: sekelvitt skilda.
Me- typen.
Hon var ingen snillrik tän- sommaren av mig ägnades åt fli- Fredrika Bremers storhet var ligen kedjan från Fredrika Bre- deltidsmänniskans nivå finns re- kare eller diktarinna, ingen av de tig läsning särskilt av de närmast fastslagen, liksom på ett annat mer till Ellen Key fast ihop.
Des- presenterad ibland oss såväl som stora andliga: varken ängel eller F r u sa trenne hör samman: banbryter- genomsnittsmänniskans för hun- dämon.
Men hon utgjorde en i föregående par decenniernas tid- område en Jenny Linds.
skrifter och litteratur.
Jag levde Adlersparres öde blev att mellan skan Fredrika Bremer, organisa- dra eller två hundra år sedan, och varje människosamhälle särdeles därigenom i kontakt med en sfär, dessa tvenne, Bremer och Ellen tionsgeniet Sophie Adlersparre detta bredvid personligheter, låt dyrbar del, hon var ett chefsgeni, där ju fru Adlersparre ständigt Key, den erkända döda och den och prästinnan för en inbrytande vara sällsynta, vilka skola bli upp- en född organisatör med vad detta gjort sin insats och måste ej säl- mitt i tiden stridande, mångomta- ny tids känsloliv Ellen K r y.
Sins- hunna av genomsnittet först kan- innebär av blick också för den lan mött hennes namn.
Men för Iade Ievande, för tillfället pressas emellan olika, sätta de var i sin ske om åter ett par hundra år.
omedelbart väntande morgonda- — _-
Rapporten överkorsades och försågs med domens insegel.
Av- slaget.
Lyckligtvis finns det även män- niskor med hjärta och huvud på rätt plats, och den hjälp den of- ficiella välgörenheten nekade er- sattes rikligen av den enskilda, utan att samhällsordningen rubba- des.
- Det ser snarare ut som ” det ovisa nitet ” i detta fall, som i så många andra, haft motsatt verkan.
Hanna Ouchterlony.
Katolicism och kväkartro, (Forts. från sid.
3.)
Sveriges domkapitel ha landet men den har andra vägar till runt uttalat sig mot kvinnors flykt undan verkligheten än dem lämplighet och behörighet som som katolska läran erbjuder.
Men nu kan det j u tänkas, att si- själasörjare.
Vilken skarp kon- trats mot denna uppfattning kom tuationen något fördunklades av icke fram vid den åminnelsehög- det faktum, att de teologiska och tid, som Frälsningsarmén den 10 filosofiska fakulteternas represen- mars anordnade över svenska och tanter voro så överlägsna i debat- norska Frälsningsarméns skapare ten, att befintliga katolska sym- patier inte vågade sig fram of- och ledare, Hanna Ouchterlony.
Immanuelskyrkan var fylld till fentligt.
Hedendomen vågade sig emel- sista plats.
Hundratals människor stodo väntande i snöyran för att lertid fram, och man skulle givet- vis h a saknat dess unge represen- få slippa in.
Män och kvinnor, som inom och tant, om han försummat att utom Armén stått henne nära, sto- betyga sitt avståndstagande för do upp och rittnarle om denna den förvekligande förlåtelseläran svenska kvinnas enastående egen- (kristendomen) och sin tro på skaper som själasörjare, skapare framtidens religion, som hör jor- och ledare.
Hennes bild växte den till och till vilken folkbildnin- fram allt klarare och klarare ge- gen skall bereda vägen.
Man vill nom skildringar från hennes sista gärna höra ungdomen stiga upp stunder, från hennes första dagar och säga, att den dyrkar livet just inom Frälsningsarmén, från hen- därför, att det är hårt och därför nes livs oavlåtliga kärleksverk- att v a r och en får till sista skär- samhet.
Alla som talade om hen- ven svara för sina egna handlin- ne, svenskar, engelsmän, norrmän gar.
J a, gärna, även om den unge eller finnar ströko under och mannen, som förklarat det för en att välja framhöllo, att det just var det mänsklig rättighet kvinnliga hos henne, som givit de ståndpunkt själv - i motsats till starkaste intrycken, som fått de katolikerna - sedan rättar sig största resultaten.
Mitt i det väl- och tillägger: i varje fall en nian- diga organisationsarbetet stod lig!
Så bevisar sig hedningen vii- denna kvinna alltid i kärlekens di- ra ett barn av protestantismen, rekta kontakt med de enskilda in- denna utpräglade manlighetsreli- dividerna, från samhällets mest gion, för att citera Emilia Fogel- förkomna till socialt och intellek- klou i hennes broschyr Prote- tuellt högt stående.
Hon var Ar- stant och katolik.
méns moder, hon var varje en- Den utomstående, som lyssnade.
skilds själasörjare.
till katolicismens representanter över och protestantismens, måste erin- Under Frälsningsarméns 10-Kriga tillvaro har den i prak- r a sig ett annat sändebud från en tiskt arbete och liv, utan teoretiska annan religiös föreställningsvärld, funderingar, visat hur ett fullt som denna vinter besökt Sverige.
jämbördigt samarbete mellan män Det var en kväkare, en äldre, grå- och kvinnor är möjligt, där bådas sprängd gentleman med anor bå- bästa egenskaper kunna tjäna det de på fädernet och mödernet från gemensamma målet.
de äldsta kväkarna.
På inbjudan av intresserade här i Sverige, kom han över för ritt lägga fram grund- dragen i den uppfattning hans samfund hyser.
Som han inte var någon briljant personlighet - li- ka litet som pastor Assarson - fick den Åskådning han frambar tala för sig själv utan personlig- hetens suggererande makt.
På några håll i Sverige samlades små kretsar för att höra honom på sitt blygsamma sätt framlägga den djärvaste av läror, tron på att municerar med människan, en tro vars praktiska tillämpning är den, att j a g kan icke bära vapen mot minn medmänniskor, emedan det ju vore att bära vapen mot Gud, som hor i varje människa.
Här ha vi katolicismens anti- pod i en tro, som icke äger dog- mer, sakrament, symbolik eller prästadöme, eller erkänner yttre auktoritet, vars enda samlande gudstjäntform är den gemensam- ma tystnaden.
Någon strid om själarna kan det inte bli tal om mellan dessa båda förkunnelser.
De begäran alltför olika prestationer och mot- behov.
Men tiden driver männi- skorna mot ytterligheterna i allt.
Och vi komma att få se de religi- öst sökande människorna även allt bestämdare orientera sig åt de religösa ytterligheternas håll.
SA kommer det Atniinstonr att ta sig ut med vårt begränsade sätt att se och bedöma.
un- tämligen genomsnittlig miljö.
Det blev änka med hårt resulterade var den för svenskt överklassliv ekonomiska möjligheter föredrogo självfallna anknytning till denna, under 1800-klets tidigare del så hon och döttrarna också att flytta hennes sällsynta talang att inom typiska herrgårdsmiljön med dess till huvudstaden med dess större sin egen generation finna ut de relativa välstånd - dock ofta med andliga omväxling och där tap- bärkraftiga elementen för givna skuldsättning i botten - dess ho- pert söka hjälpa sig fram med idéers utveckling, och inte min- mogenitet i umgänget, dess beak- eget arbete, framför att - såsom dre hennes generösa glädje vid tansvärda, om än rätt försiktiga de flesta då skulle ansett mest upptäckten av begåvning och ka- böjelse för läsning och ” intres- passande - gömma sig i någon pacitet också bland yngre genera- sen ”, dess odlande av diverse småstad, där ett minimum av ut- tioners företrädare - ett prov, vid för hemlivet lämpliga talanger.
gifter blev möjligt i en förtorkan- vilket de flesta åldringar hjälplöst ” Sophies mor ", skriver biografen, de pauvre hontriin-tillvaro.
Es- falla igenom - allt talar därom.
” var road a v och förstod umgän- selde var född 1823.
Flyttningen Hon var väl aldrig en stor radi- geslivets och konversationens till Stockholm ägde rum 1848, hon hal eller babbryterska för revolu- konst. "
Samtidigt talas emeller- var alltså tjugofem år, en fattig, tionerande ideal, men hon stanna- tid om en viss naturlig impulsivi- varken helt ung eller alls vacker de heller aldrig efter sig själv.
tet hos denna, som av den förnä- adelsfröken, som djärvt tog ste- Hon var träffsäker inom sin egen, ma världen i Stockholm - där fa- get att börja försörja sig själv långtifrån snäva rayon, med sam- miljen stundom gjorde besök - med pianolektioner och vitbroderi.
ma slags medfödda osviklighet ibland sattes i samband med hen- Och här ha vi då att finna den som karaktäriserar en stor sån- nes ofrälse börd (!!)
I hennes sa- praktiska utgångspunkten för en long inträffade också en gling det tillvaro, som med varje år alltmer gerska vid triiffandet a v ton.
Granskar man i Sigrid Leijon- ” oerhörda att en operasångerska helt skulle komma att ägnas åt hufvuds bok den arbetsprestation blev hedersgäst på baron och fri- den självförsörjande, den för sig Esselde utförde, och av vilken en herinnan Leijonhufvuds soirée ”.
själv ansvarande kvinnans tjänst.
ej ringa del hade formen av rena (Sångerskan var den unga Jenny Den väckande krisen i den Hi- initiativ, betages man a v respekt Lind.)
Det förefaller av dessa och vande Esseldes liv förlägger hen- lika mycket som a v beundran för andra smådrag som om Esseldes nes biograf, Sigrid Leijonhufvud, regentbegåvningen hos henne.
föräldrar och särskilt hennes mor till saminantriiffandet med Rosa- Förutsättningarna i yttre mening ägt ett givet mått av fördomsfri- lie Roos, sedermera fru Olive- voro långtifrån särskilt gynnsam- het och ett vaket sinne för andra crona.
1856.
Redan hade Essel- ina: fröken Sophie Leijonhufvud, värden än de rent konventionella.
de lämnat såväl musiken som nå- det var hennes flicknamn, växte Det har sin betydelse.
len för litterärt översättningsar- När friherrinnan Leijonhufvud bete, där hon snart vann uppskatt- upp på landet, i en kultiverad men ning.
Helt med moderns medgi- vande skedde detta ej, och man skulle göra orätt i att underskatta betydelsen av moderligt tryck un- der denna epok.
Att lämna sitt hem kunde ju för en ung dam (på över trettio Ar) då e j komma i frå- ga: kampen för självständighet och för rätt att välja den väg man kände som sin, den fick utspelas inom hemmets väggar.
Med vil- ken hänsyn och försiktighet man i allt måste lotsa sig fram, få vi ett starkt intryck av i berättelsen om hur Sophie Leijonhufvud slutli- gen gav uppslaget till sin sedan i många År så tongivande Tidskrift för Hemmet.
Det skedde faktiskt först i form av ett anonymt in- lägg i Svenska tidningen, nyårs- afton 1857, avsett att väcka sär- skilt Rosalie Olivecronas intresse för de tidskriftsplaner S.L. r a r uppfylld av och helt enkelt icke vågade öppet komma fram med, ens till vännen.
Det dröjde mån- ga, många år innan någon, inklu- sive fru O., fick veta vem förfat- taren till den mycket uppmärk- sammade artikeln varit.
Det före- faller OSS, en mera ogenerad tids barn, nog så kostligt.
I varje fall, artikeln innehöll hela utkastet till en tidskriftsplan, för vilken den anonyme författaren ansåg stun- den mogen.
Planen togs också, ef- ter beräkning, genast upp till dis- kussion och efter Atskilliga om och men resulterade manövern lyckligt i en start under de bästa auspicier våren 1859.
Hösten samma Ar utkom Tidskrift för Hemmets andra häfte och därmed var den insatt i det allmänna med- vetandet.
Därmed var också Sophie Leijonhufvud insatt på sin rät- ta plats i tillvaron: i centrum a v alla tidens intressen, planer och strävanden för kvinnornas räkning.
Hon stod nu på höjden av sin sparade ungdomliga kraft; genom umgänge med intellektuel- la och framstegsvänliga kretsar och e j minst genom en livande re- %?
till England 1861 tillfördes hon ökande självförtroende och allt mer mod att fullt utveckla den energi och entusiasm hennes starka väsen var mäktigt.
Det bleve här en torr och onö- dig uppräkning att nämna alla de olika företag, där Esselde un- der årens lopp satte in sin person- lighet.
E n kvinnlig renskriv- ningsbyrå förefaller oss idag fö- ga uppseendeväckande; men den som grundades av Esselde i janu- gen.
Hennes framträdande Gud genom den inre rösten kom- svara alltför väsenskilda själsliga Elin Wägner
T I D E V A R V E T 6 Varannan dagsläsningen.
Stockholmsoperans I Wagner-reportoar.
första kammaren har friherre Teodor Adelsvärd väckt motion om skrivelse till k. m:t med an- hållan om att skoltypen med " var- annandagsläsning " må i vissa fall vara likaberättigad med högre skoltyper och kunna, efter höran- de av medicinska och hälsovårds- myndigheter, såsom sådan få till- Iämpas.
Motionären ser ej på frågan främst ur ekonomisk synpunkt, " " ur pedagogisk m ' hygienisk.
De olikartade förhållandena i vårt land, omöjliggör, menar han, en likartad " huvudform " för lands- bygdens skolor.
Motionären be- icke, att vardagsläsningen i regel är den bästa s k o l f o r m e n.
Det har försports att en av de ferdoften slår ut över parketten; gelse, att om Tristan verkar lång- viktigaste punkterna på Stock- dessa urblekta mantlar, som bilda tråkig, så inte är felet Wagners.
holmsoperans repertoarplan för den mest fruktansvärda färgkom- Beträffande dekorativ utstyrsel våren är en Wagner-cykel omfat- bination, ytterligare skärpt a v och vad därmed sammanhänger tande mästarens alla verk från gnistrande glassmaragder och skulle det föra alltför långt att Flygande Holländaren till Parsi- glasrubiner och annat smaklöst ingå på några som helst detaljer, är det inte parodi på sce- utan vi inskränka oss till att ut- fal, vilka skola framföras med åt- bjäfs skilliga förändringar i regi och nisk konst?
Och inte tillstym- trycka förhoppningen att rund- iscensättning.
I våra dagar är ju melse till spel av statisterna!
Ef- horisonten nu kommer att fliti- Wagnerstriden lyckligtvis defini- ter den föga imponerande entrén gare användas i Wagner-repertoa- tivt slut.
Operarepertoarens kär- sitta " gästerna " lugna och oberör- ren än hittills varit fallet.
Emel- na utgöres numera i de flesta län- da a v vad som sker (somliga små- lertid är det omöjligt att med tyst- der av Wagners verk, och den som prata förstås) ända tills den tak- nad förbigå vad som kunde tyckas förklarar dessa onjutbara mötes ten kommer, där alla skola resa vara a v mindre betydelse, nämli- n u blott av ett stilla småleende, sig upp från sina platser.
Man gen den förklarande texten i pro- medan å andra sidan den mest förstår så väl, att det är frestande grammen.
Denna är, milt uttryckt, rättrogne Wagnerbeundrare myc- att ta det hela en smula Iegert på högst otillfredsställande och när- ket väl med bibehållen självakt- " en vanlig Tannhäuserföreställ- mar sig i stilarten stundom det glest befolkade trakter, särskilt i den sämsta och ning kan erkänna några svagheter ning ", men hur mången opera- parodiska.
Vad säges om följan- hos ett eller annat av mästarens kväll som kunnat bli en upplevel- de passus i den djupsinniga ana- att i verk.
Men kunde intet litet mer se, har icke dragits ned genom sta- lysen av Rhenguldets första scen: kan b l i v a till göras för a t t överskyla dessa tisters och koristers likgiltiga " Alberik, som stelt betraktar gul- barnen.
svagheter och starkare framhäva slentrian.
Genom att skickligt ut- det, lyssnar till deras sång, men mot genom- verkens skönhet?
När nu en re- nyttja statistmaterialet kan myc- ständigt gäckad i sina ömhetsbe- formrring på detta område är i ket åstadkommas, men på den tygelser blifver lian slutligen vred förandet av vardagsläsningen och görningen, kan det måhända vara punkten är Stockholmsoperan och i ett anfall af raseri afsvärjer att ett kommunalt skolförbund a v intresse att framlägga några ofantligt underlägsen många ut- han kärleken samt röfvar och omfattande att ge uttryck hela å landet t denna bildats mening.
för reflektioner, som våra dagars ländska scener.
bortför guldet i djupet. "
Däremot är på det hela taget Dess motiv är dock till skill- Wagnerbeundrare gör vid sina be- Emellertid vore det en orättvisa - strider är i skogsbygder, påpekar, utbredd folkmening l — Nu är emellertid ett faktum, a t t heltidsläsning, särskilt de senare åren, mångenstädes med befolk- ningens livliga samtycke vunnit mer och mer terräng.
Och man kan ha skäl undra om bakom de s. k. kommunala skolförbunden, ens uti de trakter där rörelsen har sitt upphov, verkligen finnes nå- gon närmare kontakt med de dju- pa ledens önskningar.
Det skall, säger motionären, sä- kerligen från storskiden, ofta visa som sig, fått att ett åtnjuta barn undervisning i det allra bästa hel- tidsläsande folkskolepalats, till kropp och själ och till kunskaper icke skogen, som fått sin under- visning i en anspråkslös folksko- Ia med varannandagsläsning.
Det- ta torde vara en haltande jämfö- Om den senare visar sig kan detta hero på en hel mängd andra förhållanden, som påverkat utvecklingen, och stads- barnets sämre kvalitet beror e j främst på skolgången.
Visst äro långa, oländiga vägar i mörker och rusk en plåga for barnen och tar allt för mycket av deras fysiska krafter.
Men där får väl svårigheterna ansträngningar gemensamma och e j skolundervis- övervinnas ningen i första hand offras.
I Norrland ordnas i vissa glest be- bodda distrikt genom statshjälp inackordering i skolans närhet, i andra ordnas genom kommunens försorg skjutsar å t de avlägset bo- ende barnen.
På andra orter upp- hör skolan helt under den mörka- ste tiden och det försummade ar- betet återtages under sommaren.
I framtiden kommer väl förbätt- rade kommunikationer och tätare belägna skolhus att lösa månget ':: ” bättre ”.
textöversättningarna tillfredsstäl- nad mot motionärens - företrä- lande.
Den som sett eller rättare delvis grundad på sparsamhets- sagt hört t. ex. La Valkyrie i Pa- skälen och på frågan om kristen- ris inser, att vi svenskar äro lyck- domsundervisningens domineran- Venusberget.
Som bekant finnes Sieglinde ur dramatisk synpunkt, ligt lottade i detta avseende.
De de plats på skolschemat.
olika versioner av denna scen, men nog syndas mycket även franska operatexterna h a j u över- men Stockholmsoperans nuvaran- bland solisterna i fråga om roller- huvudtaget inte vidare gott rykte.
pertoar skulle kunna bli verkligt de borde absolut frångås.
Utrym- nas dramatiska utformning.
Un- Det klassiska exemplet ä r j u det mönstergill.
Så som verken nu met tillåter e j en närmare motive- dertecknad har t. ex. hört många ställe i Friskytten där orden " Sei framföras är det åtskilligt som ring, vilket kanske inte heller är Wagnerbeundrare beklaga sig mir gegrüsst, Gesegneter des brister, men v i hoppas att under a v nöden, då svagheterna ligga i över att Tristan är så lång och Herrn ", lär ha översatts med " Bon den nuvarande energiska regimen öppen dag.
- I nästa akt av sam- svårbegriplig.
Särskilt början på jour, monsieur, comment vous en betydelsefull reform skall kom- m a opera finner man också ett sista akten, ' där Tristan ligger i portez - vous? "
Vad nu Wagner- ma att äga rum även p å detta vik- exempel på en betänklig svaghet feberyrsel på sitt sjukläger, före- texterna beträffa, så är det j u en tiga specialområde.
i regien, som är särskilt märkbar faller outsägligt långrandig, säger ytterst vansklig uppgift att över- H.
N. i Tannhäuser och Lohengrin, men man.
Jag önskar de som suttit flytta de utpräglat germanska för övrigt är ganska karak- och tänkt så på Stockholmsope- diktverken till romanskt tungomål täristisk för Stockholmsoperans ran kunde se en Tristanföreställ- utan att originalets karaktär går repertoar i dess helhet: otill- ning på Statsoperan i Berlin med förlorad.
Men det är icke blott fredsställande behandling av dess bästa krafter.
J u s t den ovan- språkens släktskap som underlät- statistmaterialet.
Tänk på " gäs- nämnda scenen, och för övrigt he- tar en omplantering på svensk ternas intåg "!
Difficile est la verket, gestaltas där med så botten.
Det ä r ju huvudsakligen satiram non scribere.
Den pom- överlägsen dramatisk talang, att den nordiska Eddan, som ligger är med sin jämna och ojämförligt största spridning i pösa marschen från orkestern man ovillkorligen ryckes med.
In- till grund för Ringen, och de sa- Södra o. Sydöstra Skåne ortens förnämsta annonsorgan.
får på scenen en minst sagt ynklig tresset slappas icke en sekund, och gor och legender som bilda grund- Av totalupplagans motsvarighet.
Dessa bedrövliga när Isoldes Liebestod förklingat val för de övriga verken ha tal- dräkter, som förefalla att ha legat - men först då sjunker man rika anknytningspunkter till nor- 12,000 ex. nedpepprade i femtio år - man fullständigt i hop a v trötthet, och disk diktning.
Allt detta gör att utgå genom postverket 9,500 ex. tycker sig riktigt känna hur kam- man säger sig själv med överty- Stockholmsoperans Wagner-re- sök på Stockholmsoperan.
att inte i detta sammanhang även Till det allra svagaste i hela beröra solisterna.
Man kan inte Wagner-repertoaren hör obestrid- nog beundra t. ex.
Åke Wallgrens ligen första scenen i Tannhäuser, Hans Sachs eller Göta Ljungbergs med I Ystads Allehanda - ari 1864 var en fullständig nyhet, utförd karaktäristik a v Esselde: ne samarbetande med män.
F ö r är snabb att tändas trots allt för Den ger den ett vackert och värde- och inte mindre n y var hennes skälet kan vara en väl långt dri- henne var kvinnofrågan icke ett det mänskliga, för det levande fullt plus, men hade dock - om så Läsesalong för damer i ett Stock- ven blygsamhet, eller kanske ock- individuellt, utan ett samhälls- och sanna hos vem det vara mån- ställt sig kunnat bortfalla.
utan holm, där knappast ens något så försynthet inför en så närstå- spörsmål av stor vidd.
Genom de.
Exempel Strindberg, som hon att biografiens standard därmed enklare lånbibliotek förut existe- ende, då Esselde ju var hennes miljö och uppfostran var hon en på en gång måste avsky - och e j sjunkit.
Vi ha tyvärr ingen stor rade.
Över huvud taget kan sägas faster.
Hon har dock dragit för- dam, förstod att skatta och att kan låta bli att beundra.
biografisk litteratur, och av det att ingen aktuell fråga i vårt land sorg om att läsaren måtte få r i k a god ton, ägde själv natur- Ett vittnesbörd från Esseldes lilla vi ha, är ändå endast föga av stod upp, berörande kvinnans möjligheter att på egen hand for- ligt god form och besinnigsfull sista levnadsdecennium bringar verkligt god kvalitet.
Så mycket ställning och möjligheter, och det- ma en trovärdig bild.
Vi tillåtas klokhet i valet av kampmedel.
Det biografien i form av ett av Sel- angenämare att då kunna möta ta i vidaste utsträckning, utan att sålunda att följa Esselde genom ligger för resten ett rent svenskt ma Lagerlöf särskilt skrivet ka- och erkänna ett verk sådant som Esselde gav den plats i sin tid- en lång rad bekantskaper av vikt drag häri.
Men mycket misstar pitel.
Det är rätt anmärknings- det av Sigrid Leijonhufvud nu skrift eller själv grep sig an med hon passerat, och genom konflik- man sig, om man tänker att hon värt att den gamla dam Esselde fullbordade.
Det ä r i hög grad be- den.
De första överläggningar ur ter såväl som genom framgångar.
därför tillät prut pil ändamålen.
var, så intuitivt förstod och kun- lysande för Esseldes personlighet vilka Svenska Röda Korset skulle Mycket typiskt bland annat står Det mest beundransvärda i den u r de varmt uppmuntra en Selma genom mångfalden av dokument växa fram, höllos sålunda i Essel- för oss motsatsförhållandet mel- Sigrid Leijonhufvuds bok fram- Lagerlöfs geni, vilket, som man och genom dessas intelligenta och des hem.
För den kvalificerade Ian henne och den norska före- trädande bilden är kanske den vet, först långtifrån erkändes av välavvägda användning; det är kvinnokraftens inträde på sjuk- gångskvinnan Camilla Collett vid konseksens, med vilken Esselde den ledande kritiken.
Det korta också belysande för en långt ifrån skötselns område gjordes av dennas besök i Stockholm 1566 aldrig lämnade ur sikte tanken på kapitlet av Gösta Berlings dik- ointressant epok, som vår tid står selde den första insatsen genom och senast 1873; de funno varan- det vardande.
Väl var hon mått- tare är givetvis e t t av bokens i omedelbar tacksamhetsskuld till, hennes upptäckande av den rätta dra aldrig.
Collett skriver hån- full i uttryck, tämligen kritisk - mest fängslande moment; det ger men ändå vet märkvärdigt litet personen för pioniärarbetet, Em- fullt om Tidskrift för Hemmet: och även självkritisk - men all- en idealiskt konkret, detaljrik och om.
Detta verk har därigenom my Rappe, som i henne fick en " et meget pent, monsterværdig tid levande, varmed jag menar, karaktäristisk tablå av friherrin- blivit inte bara en underhållande framsynt stödjare.
Och utan tvi- velopdragent juste milieu Skrift ".
alltid stadd i verksamhet.
Endast nan Adlersparres hem och dagliga och fängslande bok, utan är och vel veta alla att såväl Handarbe- Camilla Colletts bitterhet i striden avstannandet vid en viss punkt är tillvaro, i vilken den åldrande och kommer titt förbli en verklig käll- tets vänner som Fredrika-Bremer- och intransigeans i kraven, kan- en personlighets död.
Så visst redan sjukliga lilla damen är in- skrift.
förbundet höra till de många av ske också hennes förläggande av som livet är ständig rörelse, så satt som en både världsklok och Esselde igångsatta företagen.
kvinnoproblemet framförallt till visst måste dess olika förhållan- impulsiv, vid behov något mali- Marika Si jernstedt.
Det är mycket intressant att i förhållandet mellan man och kvin- den och samhällenas förhållanden ciös, myndig, god och rättfram Sigrid Leijonhufvuds biografi na, voro Esselde friimmande.
också ses i i i den synpunkten.
Den huvudfigur.
.
återfinna Esselde i de olika be- Själv kom hon att leva i ett det vishet, som bejakar detta, ägde Men Selma Lagerlöfs insats till lysningarna från olika märkliga mest harmoniska såväl kärleks- Esselde i rikt mått.
Till och med arbetet om Esselde må aldrig så personlighrter, hon kom i beröring som kamratäktenskap, och hon rlå hon på äldre dagar började stå mycket vara a v värde, lyckligtvis med.
Själv ger Sigrid Leijon- var aldrig manfientlig; tvärtom, fjärran från en del nya tidsström- varken spriinger sönder eller för- hufvud ingenstädes någon egen från första dag finner man hen- ningar, märker man hur hon dock dunklar den boken i dess helhet.
- Es-
7 T l D E V A R V E T Svenska kvinnors Läkaren och de medborgare förbund anordnar utställning.
kommande krigen.
Borgmästare Lindhagens försvarsmotion.
Männis kornas avv äpning.
(Forts, från sid.
2.)
denna motion.
är en beskärning av övningstiden och själva organi- Under rubriken » Vad skall jag Ett uttalande a v Stig Holm.
Då Sverige i etthundratio år ning av den allmänna värnplikten sationen.
Därtill föreligga åtskil- gagnlöst förspillt sina söners ar- och det övriga krigsviisendet - liga uppslag förberedda genom bli » presenteras ett fyrtiotal betänkande Om anledningen till sin vapen- betskraft och sina statsinkomster eventuellt en nordisk avrustning försvarskommitténs yrken.
vägran just i g e n s k a p av blivan- militärrustningar till omätlig efter avtal med Norge och Dan- och regeringens proposition, var- de läkare, uttalar sig Stig Holm sk d a för folkets andliga och eko- mark - allt med bibehållande al- till sluta sig de överväganden, som nomiska utvecklingsmöjligheter; Ienast av en folkligt organiserad, i denna framställning ifrågasatts.
på följande sätt: elyl och litet var torde ha i färskt minne Man prisar i de mest hänförda orda- då i fridens, förnuftets och rim- oundgänglig ordningsmakt; med Det är begripligt, att den mili- de möten, som Svenska kvinnornas med- lag den storhet och skönhet som ligger lighetens namn, Sverige väl ej yt- anledning av propositionerna vi- tära sakkunskapen, som nästan borgarförbund anordnade här i Stock- i, att individen offrar sig för något terligare bör i åratal fortgå på dare anhålla hos Kungl.
Maj:t om har till uppgift att betrakta ett holm i höstas och där frågan belystes högre och för alla gemensamt, foster- i et tantal föredrag.
landet, nationen, som sedan i sin tur denna väg till och med efter den ett aktivt framträdande i Natio- härväsende som en a r naturen in- Då Svenska kvinornas medborgar- icke ålägger sig några som helst mora- vedergällning, som stormakterna nernas förbund och de internatio- stiftad inrättning, ej kan nöja sig förbund härigenom erfarit med vilket Iiska normer utan i stället Iåter det sam- dragit över sig genom sin ävlan nella förhandlingarna i övrigt för med något, som den anser otill- livligt intresse frågan omfattas bland lade värdet av individernas moraliska och sina kapprustningar; då me 1 ett folkprogram till en verklig räckligt.
Över huvud taget kan kvinnorna och i tanke på hur betydelse- prestationer tjäna en blind och hänsyns- f u l l den är just nu i dessa arbetslös- lös självbevarelsedrift.
Om man i natio- andra ord det gamla Iantmanna- världsorganisation av freden; i ingenting bli tillräckligt, om vå- hetsen tider, har förbundet beslutat fort- nens handlande vill se något annat så- partiets och den gamla socialde- avvaktan på det begärda försla- ra öden skola avgöras genom krig sätta den började upplysningsverksam- som drivkraften än en blind och okuv- mokratiens obenägenhet för ett get om avrustning, antaga under och bero på vem som är starkast heten och denna gång i form av en ut- lig naturdrift.
lyckas det aldrig att mo- svenskt militärväsende rar, såsom väntetiden ett provisorium med i vapenmakt.
Det konstanta i det ställning.
Äran av att ha framkommit tivera ett deltagande i kria med andra ork risat sig grundat på en sund nedskärning i möjligaste mån av svenska militärväsendets historia med denna idé tillfaller skolköksin- argument än detta: eftersom varje an- känsla för vårt lands ställning och militärorganisationen till såväl under den ganska långa tid jag spektrisen fröken Gertrud Bergström, nan nation handlar moraliskt hur an- som även åtagit sig ordförandeskapet i svarslöst som helst, måste också vi uppgift i världen; så yrkas att övningstid intill sammanlagt upplevat densamma, har varit att den av Svenska kvinnors medborgarför- förnedra oss till samma ståndpunkt.
riksdagen måtte: avslå de kungli- högst nittio dagar som ock organi- för varje gång ha militärerna for- bund tillsatta kommitté.
som skall sty- Kan man icke tänka sig en fosterlands- ga propositionerna angående för- sation och omkostnader i Övrigt drat något mera under försäkran ra och ställa för utställningen.
kärlek som önskar sin nation lidanden svarsväsendets ordnande samt i bland annat genom antalet armé- av opportunitetsskäl, att det var Utställningen skall äga rum i Lilje- och den politiska osjälvständighetens stället anhålla hos Kungl.
Maj:t fördelningars reducering till högst tillräckligt.
Så snart de på grund valchs konsthall, vilken av förbundet martyrskap hellre än moralisk förned- av denna försäkran fått sin vilja hyrts från den 20 maj och en vecka in ring.
Måste det med nödvändighet va- om skyndsam plan för en avrust- trenne.
fram, har det nästa gång hetat, i juni.
ra ett tecken p i naivitet och enfald att Genom denna utställning, som för vilja se sitt fosterland förhärligat av det att vad som vunnits vore alldeles övrigt får det nog d belysande namnet martyrskap en fullständig avrustning i otillräckligt.
Ett sådant spel har » Vad skall jag bli? » hoppas medborgar- värsta fall måhända skulle ha till följd, varit vårt lands olycka.
Det behö- förbundet även få möjlighet att genom hellre än att nationen gör sig skyldig ves självständiga civila betrak- jämförelser mellan olika yrken » taga Sig till en så primitiv art av siälvhävdelse, I talsesätt, som tar hänsyn till verk- an » sådana, där et toch annat, framför som kriget, som i anledning ' av krigstek- allt vad utbildningen angår, behöver nikens utveckling förr eller senare må- ligheterna och en högre bestäm- reformeras, samtidigt som man viii föra ste föra till den andliga och materiella melse för folken.
ungdomen in på områden, där det icke kulturens undergång för vart och ett Många bud på övningstid före- redan förut är alltför överfullt.
Ty att folk, som aldrig vill överge just detta komma nu, och alla göra de an- de unga behöva en ledande hand just sätt att hävda sig.
Vad individen med språk på att hava träffat det i detta fall är ju oomtvistligt, och sä- avsky skulle vända sig bort ifrån, det kert är även, att de i nio fall av tio kun- är nationen såsom sådan, fosterlandet, Iämpliga utan att någon kan bli na finna sig till rätta också på platser, vår symbol för allt stort, skönt och klok, på vem som kan anses ha- dem de icke alltifrån början utvalt till ädelt villigt att påtaga sig ansvaret för.
va rätt.
För en framstiihing redskap för denna nationens sina.
Vi få därför hopas, att vårens ut- Och som denna gäller det däremot, att ställning skall bliva till lika stort gagn omoral kommer med all säkerhet i fram- finna en övergångsform, som i frö de unga, som dess arrangörer av tiden att icke minst medicinare tagas i oundgänglig mån håller organisa- hjärtat önska det.
bruk.
Redan nu har läkare fått sig på- lagt rent militära uppgifter.
Det är lä- tionen vid makt i avvaktan på karen som i krig för befälet över ammu- planen för avrustningen och på Ett nyskapat hjärtas fulla förtroende och nitionsträngen; det är vidare läkare som samma gång omedelbart minskar en ny beslutsamhet skola enligt min för- har att på hållplatser bakom fronten bördorna i möjligaste mån.
Det hoppning sätta i stånd att möta framtidens med pistolen i hand skilja de sårade ligger då nära till hands att falla från dem som simulera någon sjukdom, problem.
och på så sätt anordna spärreld mot dem tillbaka på d e nittio dagarna, vil- Lloyd Georges (sommaren 1923).
som vägra ta del i striden.
Men än ka för icke så Iänge sedan förkla- större upgifter väntar honom.
Det har rades vara en tillfredsställande problem i dylika fall.
Mångenstä- under kriget varit bl.
a. läkare, som ut- ordning och som verkat någon tid des begära föräldrarna periodläs- experimenterat de mest effektiva gift- utan att landet därigenom råkade gaserna, en uppgift, som lika mycket ning hellre än varannandagsläs- tillhör den medicinska kemin och farma- i några som helst olyckor.
På ' I ning, d. v. s. en termin Iäsning kologien som ingenjörsvetenskapen.
denna tid kunna säkerligen de varje dag, nästa termin helt fritt.
Men giftgaserna komma säkerligen en värnpliktiga fortfarande hinna få De anse att under varannandags- gång att förklaras vara alltför ineffek-.
Fredrika Bremer.
någon pli över sig och även nå- tiva, och redan under världskriget lär läsningen blir det intet bevänt epidemikrig varit på förslag.
Steget från Tidevarvets konstanmälare har denna minnesstod resas, t y endast gon grund att bygga på för den varken med Iäsningen eller med giftgaser till epidemiers i den med allra största intresse tagit del då blir Fredrika Bremers stora händelse mot förmodan orosmoln fientliga hären såväI som spridande bland fiende- hjälpen i hemmet.
skulle börja skocka sig kring oss Motionären berör till sist den landets civilbefolkning är icke långt.
av ett upprop i tidningens föregå- gärning helt förverkligad.
SA vackra demokratiska tanke, som principen för dödandet är densamma.
ende nummer " Till Sveriges komma nog de, till vars offervil- trots den hundraåriga freden.
SA- som ett provisorium föreslås såle- Det kommer att bli till ganska krävande Kvinnor ".
Redan rubriken med lighet denna vädjan riktats, att ligger bakom tendensen a t t söka uppgifter inom epidemikrigspatentens dess fjärrnående lystringsord har känna.
De skola glädjas änt- des högst nittio dagar.
bereda alla lika möjligheter till och andra därmed jämförliga områden ot av segerfanfar över sig.
ligen skall monumentet resas av samma undervisning och till ut- som ett älskat fosterland en gång kom- något bildning av befintliga anlag, ehu- mer att kalla sina trognaste söner bland Denna segerton vinner i styrka en kvinna över en kvinna och ru han anser att den vackra tan- medicinarna.
För den kallelsen erkän- vid genomläsandet a v uppropet i Sveriges män komma a t t blotta Folkmeningens hörande.
ken, på grund av förhållandenas ner jag mig i min egenskap av » tids- sin helhet.
Det utgör en viidjan sina huvuden inför sina vackraste typisk degenerationsföreteelse » sakna till Sveriges kvinnor a t t skänka minnen från barndoms- och ung- En uppmärksam iakttagare för natur, icke kan härvidlag tillgodo- Iämpliga förutsättningar.
Jag betvivlar ses.
Det har funnit en tid, då det icke att man skulle vilja vara.
nog älsk- bidrag till resande av en staty åt domstiden, då som S h a k s p e a r e nimmer en skillnad mellan 1914 säger om kung Henrik: " and all och 1924.
Över hela linjen äro icke fanns någon ordnad under- värd att anförtro mera tama uppgifter Fredrika Bremer.
visning alls för Iandsbygdens åt dekadenta individer som underteck- Det är alltså de svenska kvin- his Mother erme into his eyes ”.
partierna nu stadda i återtåg.
nad.
Och i och med att man under- nornas stora segermonument, det E t t monument över sveriges Diciplinen under den militära barn.
Grundläggandet av hela ordnar sig den militära organisationen är frågan om, slutkrönet på denna största kvinna, hur skulle vi önska sakkunskapen är i upplösning och vårt folkskoleväsen, i princip och för att i den ena eller andra egenska- praktik, representerar övervin- pen tjäna denna organisation om också väldiga byggnad, till vilken grun- se det?
Stort, enkelt och stilla.
spridda flockar bryta upp här och nandet av långt mer betydande blott indirekt så har man dock givit sitt den lades av en mild och stilla Ii- Ingen ansträngd allegori, ingen var från de gamla tvångsföreställ- svårigheter än övergången från erkännande åt dess berättigande.
Det ten kvinnohand.
Fredrika Bre- uppstyltad modernism.
Nej, så ningarna och bereda sig till fram- ar och förblir oss krigstjänstvägrare mers livsverk, fyllt av blid och som vi själva älskat oss in i den- marsch efter nya linjer.
halv- till heltidsläsning.
omöjligt. » kämpastark gudstro, liknar, synes na bild sedan barndomens dagar, Ute i landet särskilt p å lands- det mig, dessa heliga skrifter, mu- bilden av Fredrika Bremer, den bygden råder mångenstädes en rade in i grunden till medeltidens blida, med genomlidna striders livlig önskan att få följa samma Om det ändock e j Det skulle vara a v intresse att himlasträvande dömer och kate- ro, stark i sin tro, stor i sin öd- vägledning.
höra hur andra medicinare &amp;: illa draler på det att, från detta bygg- mjukhet.
Hennes gärning, liksom sker, beror det kanske på riksdags- sig till Stig Holms synpunkter.
nadens fördolda hjärtat, liksom ett senapskornet, det minsta a v alla politikens svårigheter att förnya För oss synes det som om uttryc- organiskt liv och andlig styrka frön, som blir till det stora träd, sig.
Denna förmodade stämning L A S S ket militärläkare innebure en lika skulle genomtränga även dess ste- på vars grenar himmelens hemlö- uti stora delar av landet kastar A MA Ä stor självmotsägelse som ordet nar, pelare och valv, vilka i arki- sa små fåglar finna ho.
SA vilja emellertid sin skugga framför sig tektonisk skönhet sträcka sig upp- vi se henne och så vilja vi lämna ända in i riksdagen.
Vad som var fältpräst.
At mot det oändliga.
henne i arv till det uppväxande omöjligt 1914, är möjligt nu näm- 1 AD.
PREDRIKSTORG 1 --- Så stå vi då vid avslutningen av släktet.
Just där bland de unga, ligen framkomsten av skilda fram- ST0 C K H O L M Jag hyser den övertygelse av fullaste genombrottets tidevarv och på al- under knoppande lindar bland ställningar, anslutning från flera hjärta att vad som i dag framförallt be- la områden se vi kvinnorna intaga Humlegårdens surrande bin och folkrepresentanter för svensk av- GOTT ARBETE!
hövs i världen är en praktisk tillämpning sin plats i solen, som ock siat står doftande blommor - där ville vi rustning eller något, som varslar om densamma.
Det synliga anta- BILLIGASTE PRISER!
I Bibelns sista bok.
Nu resa vi resa hennes minne.
av en kristen anda.
Monumentet solens seger över let är ännu icke så stort, men vi Telefoner: Söd.
31821 &amp; 2372.1 Folkunge.
veta, a t tmånga andra vilja vara Presidenten Harding (sommaren 1923).
mörkret och av kvinnohand skall Med instämmanden av åtta första- kammarledamöter.
ska nor är som bekant synnerligen aktu- ~ - En gärd av tacksamhet och vördnad.
som — —.
- F:a Em l i Bäcklin G M Ä T E R I och R F F R -
T I D E V A R V E T 8 Svenska konstnärinnor håller reunion och utställning i Konstnärshuset, Smålandsgatan 7.
Den omfattar de i föreningens lotteri 1924 deltagande mrdlem- marnas arbeten och hålles öppen till den 15 mars.
Bland de grupp- vis ordnade konstverken man en dier flera till lotteriet in- köpta vinster, och den lockande utsikten till att vinna dem kom- mer också säkerligen att draga en intresserad publik.
Vid utställningens startande i lördags gynnades densamma av en sådan publiksuccès, att lokalerna - Konstnärsklubbens hela fest- våning och utställningssalarna 2 tr. upp - knappast kunde rymma alla.
Kronprinsessan, prisessan Ingeborg och prins Carl hade mot- tagit inbjudning och besågo ut- ställningen.
f i n n e r också säkerligen I stora utställningssalen möttes man av en del större verk av Elsa Backlund-Celsing, en grupp land- skap av den nyligen avlidna Char- lotte Wahlström.
E n annan grupp kom med djurmålningar - valpar och hundporträtt av Ida v. Schul- zenheim.
Av E. Salmson, A. Wahl- stedt och A. Nordström sågs land- skap, av E. Barnekow märktes porträtten av greve Raoul Hamil- ton, medicinalrådet Kjerrulf och grevinnan Margareta Hamilton.
Genre och porträtt visades av T. Fischerström, A. Cervin, F,.
Kant- zow, I Leander m. fl.
Skulpturen omfattade ett flertal större och smärre utställningsgrupper, por- trättbyster i marmor och statyet- ter av Ida Thoresen och A. Fru- merie.
B r o n s e r och träskulpturer av G. v. Braun, Ellen Kaijert och A. Nordin .. Miniatyravdelningen var synnerligen rikhaltig med pre- tiösa och utsökta arbeten av Fan- ny Hjelm, Lisa Bianchini, Mattis Hahr-Grundell, Berta Wilhelms- son m. fl.
Den grafiska avdelnin- gen är synnerligen stark och in- tresserade torde ej försumma den förträffligt ordnade utställningen.
Ordet fritt.
MÖTESPLATSEN Till Redaktionen för tidningen Tide- varvet, Stockholm.
Frisinnade kvinnors riksförbunds sekretariat I nr 8 av Eder tidning för innevaran- de år har plats blivit beredd for en pro- test från Södermanlands länsförbund av Frisinnade Kvinnors Riksförbund.
Pro- testen riktar sig mot vad de protesteran- de kalla det » sällsynt samvetslösa » sätt, varpå fröken Elisabeth Tamm i en ar- tikel i tidningen » De Frisinnade)) blivit behandlad.
I fortsättningen av samma protest förklaras fröken T. vara utsatt » systematisk förföljelse », varjämte aven andra för en kvinnogrupp synner- lixen egendomliga uttalanden göras.
DA undertecknad är ansvarig utgivare av tidningen » De Frisninade » anhåller jag att plats i Eder tidning må beredas är flyttat till Slussplan 9 III, Stockholm (Rt.
Norr 282 42), och dit böra alla meddelanden in- sändas.
Genom sekretariatet kunna in- tresserade medlemmar rekvirera riksdagstryck.
för Först en fråga: Varrör hänvisade icke RÖDEBRY.
Tidevarvets redaktion de protesterande till det blad, varemot gensagan riktades?
Publicistisk kutym i dylikt fall är full- ständigt klar.
Tidningen Tidevarvets läsare känna ju icke vad som blivit skrivet om fröken Tamm.
Endast för den händelse protesten blivit vägrad plats i den tidning, där det bemötta stått infört, hade ett dylikt tillväga- Värnpliktsvägraren 1928. gångssätt Härtill kan kunnat läggas, förklaras.
att bakom en osig- nerad artikel i » De Frisinnade)) står, Konstapeln: Är det sant att han vanvårdat 6:te kolerakom- icke en » anonym skribent » utan - ut- undertecknad utgivare - en redak- paniets bacillkultur, så att kräken dött ut?
Värnpliktsvägraren: Ja, jag vill inte passa kolerabaciller, då tionskommitté.
bestående av minister David Bergström, professor J. Bergman går jag hellre i fängelse.
och riksgäldsfullmäktige Carl Ekman.
Konstapeln: Kunde han inte klarat sig på samvetsklausulen?
Denna redaktion, vilken icke är ano- Fången: Nej, jag är inte religiös.
nym, undandrager sig icke ansvar för Konstapeln: SA kunde han begärt undersökning av sitt sinnes- vad som i tidningen uttalas.
I protesten skrives att fröken Tamm tillstånd.
För a t t han inte är riktig i huvudet kan j u varje klok icke i » hennes samvaro med en enda människa begripa.
Man skall väl ha ett effektivt försvar.
frisinnad sökt påverka någon att utgå ur Frisinnade Landsföreningen)).
Det betecknas vidare som grundlöst att » hon i upprop, vid möten och i föreningar, läsningsbyrån.
Ävenledes kunna till by- om i ur tal Frisinnade som skrift » Landsforeningen uppmanat till samt utträde att föreläsare.
Därest dessa jämväl av by- rån befinnes lämpliga som föreläsare angående under utgivning varan- kommer byrån att tillställa dem anmäl de ny föreläsningskatalog för.
ningsblanketter.
Centralförbundets för nyk- För att kunna upptagas till prövning terhetsundervisning före- deemanlands det upprop, som frisinnade utsändes valkretsför- av Sö- till föreläsningsbyrån bunds styrelse till alla länets lo- läsningsbyrå.
na allra senast den 3 1 mars 1924.
Be- dant nade uttala sin mening, huruvida våra militär- och fredsfrågor bast gag- nas genom krigsväsendets avrust- ning eller genom ett fortsatt upp- rätthållande av en genomförd här- ordning.
Ett förslag till en folkomröst- ning i sådant syfte bör av regerin- gen föreläggas riksdagen, obero- ende av försvarspropositionerna och det beslut, vartill de kunna för tillfället föranleda.
Tillkännagivande, det likaledes » icke inträffat att han sökt samla kvinnliga röster för utträde)).
Med anledning härav frågas: Har icke fröken Tamm undertecknat kalföreningar och van dessa uppma- nades att utgå ur Frisinnade Landsför- eningen?
Deltog hon icke i det val- kretsforbundets möte, dar beslut om &amp; - utträde fattades, och talade hon icke där i upprepade anföranden för ut- trädet?
Det skall icke lyckas krypa bakom det talesättet, att hon förordade » neutralitet », ty neutralitet innebar i detta fall utträde, varken mer eller min- dre.
Veta protestanterna hur Julita lo- kalavdelnings beslut om utträde ur Fri- sinnade Landsföreningen tillkom?
Och slutligen är det obekant för dem hur med, om ej parollerna höllo dem den ombudsgrupp var sammansatt, vii- ken vid valkretsförbundets möte jämte tillbaka.
Meningen med parlamentaris- fröken Tamm tillstädeskom från hennes lokalavdelning och röstade for utträde?
men var åtminstone i forna tider, Kanna de protesterande intet av allt då den uppfanns och började sin detta, Sa tala de om en sak, som de icke första lärospån, att viktiga frå- äga att yttra sig om.
Känna de dessa gor, som djupt grepo i folkets liv förhållanden, men ändå protestera, då och om vilka vitt skilda meningar nödgas jag avstå från att så karaktäri- deras inlägg, som befogat vore.
rådde, borde underställas folket i sera Slutligen vill jag erinra om att frö- val för att valmännen skulle bliva ken Tamm i denna fråga är angriparen.
i tillfälle att uttala sig.
Varken Frisinnade Landsföreningen el- ler tidningen » De Frisinnadeii ha haft ett ord om eller mot fröken Tamm innan hon angrep ett antal frisinnade och kvinnor därför att En fruktbar inblick i folkme- nykterhetsvänliga tillkännagåvo sig vara sin- ningen nås endast genom en folk- arbeta för anslutning omröstning.
Det skulle vara av till Frisinnade Landsföreningen.
Det största intresse samt innefatta en var detta angrepp - väl också ingalunda föraktlig vägledning det en yttring av neutralitet!
-, som en belysning i tidningen och en rättvis hänsyn, om de meni- framkallade » De Frisinnade)) av fröken Tamms in- ge i landet genom en konsultativ konsekventa uppträdande.
Har fröken folkomröstning bereddes tillfälle T. haft något i sak att däremot invända att någorlunda fritt och utan sam- så stodo » De Frisinnades » spalter öpp- manblandning med andra frågor na för ett svaromål.
Carl Lindhagen.
Epidemikriget.
.
inkom- SKARABORGS LÄNSFÖRBUND AV FRIS.
KVIN- ifyllda och träffande föreläsninghonorar och stats- NOR Enligt med Kungl.
Skolöverstyrelsen bidrag till föreläsningar, förmedlade ge- höll i söndags sitt årsmöte i Fal- träffad överenskommelse skall ny före- nom föreläsningsbyrån, gälla följande köping.
Till ordf. omvaldes frö- läsningskatalog utgivas för den stats- bestämmelser: Där intet annat särskilt angives är ken Lisa Gustafsson, Hjo, och till understödda föreläsningsverksamheten honorar för en föreläsning sekr. kassör fru Elin Collén, kronor 40: —, för två föreläsningar el- Falköping-Ranten övriga styrel- den I juli 1924 följas vid rekvisitioner ler flera samma dag kronor 3 5: för semedlemmar: fru Alexandersson, av föreläsningar och av statsbidrag för vardera och för föreläsning å hemorten Falköping, fru I n g e g e r d Björk- Därutöver har %relä- Statsbidrag kommer alltså från kronor 35: ovannämnda tidpunkt att kunna @ saren rätt till reseersätning efter priset man, Skara, fru Hild Sjöberg- allenast till anordnare av föreläsningar i II klass å järnväg samt till ersättning Nilsson, Mariestad, mag. fil.
fru genom Centralförbundets föreläs- för vivre, utgående med verkliga kostna- Maja Carlstedt, Tidaholm, och ningsbyrå rekvirera föreläsare och äm- der intill kronor 15: — vid övernattning fröken Maria Pettersson, Skövde.
nen ur den nya katalogen.
och intill kr.
10: —, då övernattning ic- Revisorer: fru Maja Klein och Vid sådant förhållande är det ange- ke erfordras.
läget, att samfund och andra organisa- Stalsbidraget per föreläsning utgår i fröken Lotten Ahlström, Falkö- tioner samt deras distrikt- och lokalför- regel med 2 / 3 av ovannämnda honorar ping * Efter årsmötet hade anordnats eningar ävensom alla andra (skolor, mi- kronor 40: - resp. kronor 35: —, allt- litära myndigheter etc.), som önska er- så med kronor 26: 67 (for föreläsning offcntligt möte, som var talrikt hålla statsbidrag, tillse, att alla såsom å hemorten med kronor 23: 33).
föreläsare i respektive ämnen kompeten- Statsbidraget utgår i den mån det besökt.
Fru Ellen Hagen höll ett ta och i övrigt lämpliga personer få sina av riksdagen anvisade anslagsbeloppet varmhjärtat och väckande före- ämnen av Kungl.
Skolöverstyrelsen d- räcker.
drag om Viljan till en ny tid, vil- kända och i den nya katalogen införda.
Föreläsare, vilka redan äro uppförda För Centralförbundets för nykterhets- ket föredrag åhördes med livliga- ste intresse.
undervisning föreläsningsbyrå: i den gamla föreläsningskatalogen eller August Ljunggren, Mötet öppnades och avslutades dess supplement, komma att direkt till- av Förbundets ordförande, fröken skrivas av föreläsningsbyrån, vadan Centralförbundets ledare.
Gustafsson, som särskilt hälsade ifråga om dessa ingen annan åtgärd be- Stockholm i februari 1924. fru Hagen och tackade henne för höver vidtagas.
Däremot är det att tillråda, att andra vad hon under många Ars entusi- föreläsare, vilkas medverkan av orga- astiska strävanden gjort för kvin- nisationerna befinnes önskvärd, uppma- nornas sak.
nas att anmäla sig.
Därvid skola an- Efter mötet, vid vilket Tidevar- vändas de anmälningsblanketter, som på begäran gratis tilhandahållas av före- vet utdrlades och flitigt studera- för nykterhetens främjande.
Denna föreläsarens o. - dessa.
-.
vilka.
TIDEVARVET hur o f t a tidningen dag och sinnade " utkommer var för oss ic- ke bekant.
Vad de övriga anmärk- ningarna beträffar ändra de icke Stockholm den 29 februari 1294. i något avseende vår uppfattning angående fröken Tamms politiska Vad den första anmärkningen i uppträdande, nu särskilt i sam- denna protest mot en protest be- manhang med såväl Frisinnade träffar, så sändes vår gensaga Kvinnors som Sörmlands val- mot ovannämnda artikel i ” De kretsförbunds neutralitet, utan Frisinnade " " samtidigt till den.
vidhålla vi punkt för punkt vad na liksom till alla de tidnin- vi i ovannämnda protest gjort gäl- gar, som oss veterligt låtit den- lande.
i mer eller mindre Ester Ekengren.
samma, utsmyckad form, inflyta i si- Persborg 12.3.
1924.
Högaktningsfullt Gunnar Hammarlund.
F r i s i n n d e Kvinnor har under senaste tid här fått en av- delning, skrives från Rödeby.
Det första sammanträdet hölls i förening med samkväm hos fru kantor Lindgren.
Föreningen vill vara till både glädje och nytta för sina medlemmar, den vill sko- la dem till självständigt tänkande och till verksamhet för de frisin- nade idéerna.
Vid sammanträde den 29 febr.
höll lärarinnan Ebba Holgersson ett föredrag, som avsåg att klar- lägga frågorna för de eventuellt mindre invigda.
Föredraget av- hördes med spänt intresse och av- tackades av Rödebyavdelningens ordförande, fröken Maja Åkesson Spjutsbygd.
E n del nya medlemmar anteck- nade sig i avdelningen, och så gott som samtliga medlemmar prenu- mererade på tidningen Tidevar- vet.
des, utfördes vacker musik.
Fru Greta Vennberg sjöng en del sån- ger, ackompanjerad av fröken Sandkvist.
för 1924.
Kostar endast Kr.
5:50.
Presentkort Detta orättvisa krig!
Detta gemena krig!
Skall det således icke komma det drömda ögonblick, då krig icke längre är möjligt Då en monark, som önskar kria, blir av satt och inspärrad som en missdådarer Skall det således icke komma det Ögon- blick, då det finns ett kosmopolitiskt för- bund, där varje lands vise representera m - tionen och där mänsklighetens rätitgheter diskuteras och respekteras?
Många män tänka som jag.
Många kvinnor tala som jag.
Och ingenting blir gjort.
Sänd en postanvisning å beloppet jämte adress till Tidevarvets exp., Stock- holm 2, eller prenumerera a närmaste postkontor.
I Sarah Bernhardt (memoirer).
.
