# ID: svediakorp-per3174
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,391
# sentences: 530
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ellen H a g e n Elin Wägner Av Carl Lindhagen.
Uti ingressen till akten om Na- behöver men ej kan rinna på den grundval för vidare språkstudier tionernas förbund proklameras, andra vägen.
och känsla för logik i språken än att det, för att utveckla samarbe- Ingenting är mera invecklat och något levande språk erbjuder.
tet mellan nationerna samt garan- konstgjort än de så kallade Ievan- Det svenska folkets stora fler- Ett världsspråks betydelse för tera dem fred och säkerhet, är a~ de språken.
Dessa sprak, s l u m p tal är undanträngt, IamsIaget på De kvinnliga kårsammanslut- samfärdsel och samförstånd mel- vikt bland annat " att underhålla vis tillkomna och fyllda med bris- grund av vårt språks betydelselös- Ian de enskilda individerna av öppna samt på rätt och heder tande logik, oregelbundenheter het i världen.
Våra tankar äro ningarnas centralråds skrivelse jordens alla folkslag och den fi- grundade internationella förbin- och annat krångel, kunna aldrig vanmäktiga, våra förbindelser Till Konungen.
entlighet alstrande isolering, som delser ".
Man måste då fråga sig, bli annat än högeligen konstgjor- omöjliggjorda, vår demokrati bak- ligger i den nuvarande språkför- hur detta skall vara möjligt i till- da språk för alla, som icke hava om flötet.
Svenskarna borde ej Då någon visshet icke synes fö- bistringen för denna sanning räcklig utsträckning, om folken dem till modersmål.
Man kan icke stillatigande finna sig Iängre i religga, att Eders Kungl.
Maj:t torde ingen i vårt land kämpat icke kunna göra sig förstådda av begära, att det stora flertalet män- denna permanenta nattfrost över vid årets riksdag kommer att med större uthållighet, vidsynt varandra.
Man måste misströsta niskor skall kunna vinna tid och sina utvecklingsmöjligheter.
De framlägga förslag till fullständig idealitet och klokt förutseende än om genomförbarheten av de tillika råd att tillägna sig på något själ- böra få göra sig förstådda av alla lösning av frågan angående de borgmästare Carl Lindhagen.
som förfäktade förpliktelserna att icke fullt sätt en annan nations mo- människor i världen, bliva världs- kvinnliga befattningshavarnas av- i dagens nummer ger Tidevarvets gripa till krig, därest fortfarande dersmål.
Det engelska språket, borgare och vänner med alla.
För lönings- och pensionsförhållanden läsare del av sina synpunkter.
språken resa mellan nationerna som anses vara lättats att Iära, detta ändamål måste de kräva ett m. m. anhåller de kvinnliga kår- murar av oförståelse, trångsyn tar dock Iång tid att inhiimta, och medel, som är överkomligt och ge- sammanslutningarnas centralråd e en främmande kan endast undan- nomförbart.
att i underdånighet få göra föl- Om Behörighetslagens ikraft- och misstänksamhet.
trädande hemställes hos Kungl.
Vid den internationella raskon- tagsvis efter otrolig möda kom- E t t världsspråk kan bliva en jande framställning.
Vi anse, att det skulle vara syn- Maj:t av de kvinnliga kårsam- gressen år 1911 förelåg ett betän- ma i n i dess själ.
Och vilket bar- trolldom som världen behöver.
kande av doktor Zamenhof, ska- vore det för övrigt att tvinga Det komma till &amp; avgöran- nerligen olyckligt, om ikrafträ- manslutningarnas centralråd.
paren av världsspråket esperanto.
jordens alla barn i alla tider att de detta må nu stanna vid ett ” le- dandet av lagen angående kvinnas Omkring den katolska propa- Däri utvecklade han, hurusom en- inhämta ett språk, där stavning vande ", men för alla främmande behörighet att innehava stats- nationalitetet stendött, oändligt tjänst och annat allmänt uppdrag gandan har förts en diskussion, ligt hans uppfattning orsaken till och uttal äro två olika saker.
som i hög grad tagit den allmän- folkhatet varvarken politiska för- Ingen människa födes hel ler med konstigt krångelspråks pina och skulle ffi anstå till dess frågan om na uppmärksamheten i anspråk.
hållanden, ej heller ekonomisk anlag för ett visst språk.
Även begränsning eller ett lättlärt för de kvinnliga befattningshavarnas Ämnet i Ärkefienden är lika, kan- konkurrens, ej heller olikheter i ett " levande " språk inläres genom alla tilIgängligt konstspåks över- avlönings- och pensionsförhållan- De ske än mer aktuellt nu, ä n d å dra- klimat och grografiskt läge, och minnesövning på ett konstgjort komlighet och vida räckvidd.
Den den fått sin fulla Iösning.
mat skrevs.
Ellen Key ägnar det icke heller kroppsliga olikheter.
sätt.
De första lektionerna i detta första utvägen bebådar nya skill- motioner, n:o 120 i första kamma- ren och 114 i andra kammaren och dess författare en varm och De andliga skiljakligheterna hade konstspråk givas av modern, då nader mellan en överklass och en djupt förstående skildring.
sin grund i olika grader av Upp- hon lutar sig över barnets vagga.
ständigt undanskjuten underklass, samt 309 och 310 i andra kamma- fostran och icke i andliga förmö- Därför kallas det modersmålet.
mellan ett fåtal, som utan hänsyn ren, som vid denna riksdag väckts * genheter, och olikhet i härkomst Redan namnet angiver således, att till begåvning eller hjärtelag pri- av de båda kvinnliga riksdagsle- Med anledning av Svenska vore också blott skenbar, d å ju det icke är barnets språk utan en vilegieras att sköta de mellanfolk- damöterna Hesselgren och Tamm, Turistföreningens " 100,000-fest ", dock alla komma från samma annans språk, som konstmässigt liga förbindelserna, och den stora synas OSS anvisa en lycklig utväg behörighetslagens partiella meddelas några uppgifter om fru stam.
Den verkliga orsaken till ha- inläres hos barnet.
mängden, som fortfarande får in- ikraftträdande redan den 1 juli Ezaline Bohemans intelligenta och tet mellan folken var skiljaktig- Även de " levande " språken äro 1924, varför vi bedja att här få initiativrika insats för Förenin- het i språken och religionerna.
ibland tillkomna rent av genom genting att säga.
Det bästa vore, om det blott gåves avsiktliga bearbetningar.
Det tys- Åtskilliga gånger har inom uttala vår livliga anslutning till gens utveckling.
e ett språk och en religion.
Då det- ka riksspråket har av en kommit- svenska riksdagen förgäves klap- ifrågavarande motioner.
Liber stämplar MacDonalds och ta emellertid inom avsevärd tid ic- té skapats från olika munarter.
pats på de stängda portarna.
Det Vi anse vidare det vara s y n e r - Poincarés Två brev såsom värde- ke vore möjligt att uppnå, s &amp; må- Det ryska riksspråket lärer en en- har begärts ett svenskt initiativ ligen behjärtansvärt, a t frågan om brev.
ste, menade han, ett internationellt sam man på samma sätt fabrice- till en förutsättningslös internati- det slutgiltiga ordnandet av de onell utredning och överläggning kvinnliga befattningshavarnas i hjälpspråk användas, vilket möj- rat.
E n mängd nationer, särskilt de för antagande genom mellanfolk- lönegraderna 1-10 avlönings- och Doktor Ilse Reicke von Hülsen, liggör för var och en att inlåta sig pensionsförhållanden omedelbart en tid chefredaktör för Tysklands med en annan, som talar ett annat större, skulle i varje fall icke vii- Iig överenskommelse av ett blir föremål för förnyad utred- första och enda dagliga kvinnotid- språk, utan att han måste under- ja vara med om ett sådant världs- språk, avsett att inläras i ning har utgivit dikter, romaner ordna sig den andra, vars språk herravälde, som antagande av en världens skolor, ävensom till åt- ning, så att densamma inom den och kulturella och politiska arbe- han endast med möda kan bruka.
annan nations språk såsom världs- gärder för inrättande av en inter- närmaste framtiden må kunna få för de andra nationell världsspråksakademi för sin lösning.
ten.
Hon har sänt Tidevarvet en Säkerligen har Zamenhof un- språk skulle medföra Det är en politisk övervakande av det antagna språ- I princip ansluta vi oss, i fråga och betydelse av Gabriele i tysk Reuters littera- derskattat andra krigsanledningar kets utveckling och enhetlighet.
om grunderna för dessa kvinnliga plats än de av honom angivna.
enkla konstspråket uppbyg- År 1921 slog den stora saken verk- befattningshavares allmänna lö- tur.
är emellertid, att olikhet i sprak ger den andliga gemenskapen mel- ligen igenom i första kammaren.
neställning, till det utlåtande, som K.
J.
presenterar för oss allas söndrar nationalitetskrigen nationer mest.
äro ett De uttryck otaliga Ian folken.
Det möjliggör en sam- Men den tillbakavisades i den med anledning av 1921 Ars löne- vår Förmyndare.
därför.
Även de ekonomiska kon- verkan mellan alla på skilda om- folkvalda kammaren genom en kommittés betänkande avgivits av råden.
Det befriar dem, som vid koalition mellan intellektualistis- kommunikationsverkens löne- ka stämningar inom yttersta hö- nämnd den 12 februari 1924. flikterna samla sig förrtriidesvis F r u Elsa Björkman-Goldschmidt skriver om Genia Schwarzwald, i kamp mellan olika språkområden av modersmålet vilja gern och socialdemokratin.
Fol- Detta förslag synes bygga på som Tyskland hämtat som en nöd- om de ekonomiska privilegierna.
från åratal av arbete och uppoff- ket föll i den snara, som så ofta ett tillämpande av lika-lönprinci- Här är ett ingripande i fredens vinna i stället ett språk, är till hands, när det gäller en pen d. v. s. lika lön för manliga expert från W i e n.
intresse därför av den utomor- som skrives så som det talas, och verkligt betydelsefull andlig för- och kvinnliga befattningshavare, I Konst och Perspektiv ger dentligaste vikt.
Ett världsspråk, med vilket de komma fram över- kovran för de menige.
vilka i en gemensam Iöneplan och Folkunges tankar en konstnärs som i alla världens sko- allt.
Det Iättar för världens barn Till den senaste framställnin- tjänsteförteckning inplacerats i en känsla och glädje, nu senast inför lor, är ett fundamentalt problem.
på en av deras rysligaste skolbör- gen i riksdagen var även fogat och samma Iönegrad.
Vidare före- bl.a. Gerhard Munthes storartade E t t " levande " språks genomfö- dor och skänker barnen kärlek till ett betänkande från den svenska slår lönenämnden inplacering av rande såsom världsspråk är vis- en språkundervisning, som är lo- världsspråkskommittén, samman- de nuvarande kvinnliga tjänster- verk.
* serligen vida bättre än ingenting, gisk och skänker dem något över- satt av representanter från olika na i tjänsteförteckningen efter ett På Teatern har Violaine haft och den frågan bör därför också komligt samt möjliggör korres- riktningar (förespråkare för espe- sakkunnigt och fullt opartiskt vii- anledning till irrationella reflexio- stå på dagordningen.
Men efter- pondens med barn i andra länder, ranto, ido eller reformesperanto, gande av befattningarnas kvali- tanken och erfarenheten hava lärt en utsökt och beprövad metod för mondo eller engelska samt nen- tetsvärde i och för sig och i jäm- ner inför problemet Älska.
en mängd människor, att ett lo- att skapa samförstånd i världen.
trala i språkvalet).
Detta betän- förelse med eventuellt befintlig På Mötesplatsen blev så livlig giskt, enkelt och lättlärt konst- Det lättlärda konstgjorda världs- kande gick enhälligt i enahanda motsvarande manlig tjänst och folksamling, att några grupper språk bör hava ett vida större fö- språket avlyfter från det allmän- riktning samt avlämnades 1920 till grad.
Med instämmande häri vilja vi vänta för att komma åter nästa reträde, därför att det skänker na bortkastade omkostnader.
Det Nationernas förbund och dess för- dock framhålla nödviindigheten mänskligheten i stort, vad det nu är enligt erfarenheten en bättre sta delegeradeförsamling.
verka.
Tidevarvet n:r 10.
BehörighetsIagen.
—, bari måste för världs- nati Det onerna.
plats sidan ringar, de inläres,, språk,
Två brev.
Ezaline Boheman.
På de ömsesidiga artighetsbe- tygelser, som omedelbart efter re- geringsskiftet i England växlades mellan MacDonald och Poincaré, har i dagarna följt ett par nyn brev mellan de båda statsmännen.
Innehållet i dessa avviker högst väsentligt från fraserna i de för- sta handskrivelserna.
Denna gång är det ett allvar i tonen, som icke är a t t taga miste på.
Man närmar sig uppenbarligen den punkt, då man äntligen blir nöd- sakad att l ä m n a de långa och vackra deklarationerna alldeles At sitt värde och i stället skrida till handling.
Det ä r en positiv in- sats för fredens återställande, som Europa behöver.
Vägen dit sy- nes både för den engelske och den franske regeringschefen gå över en återställd enighet mellan deras respektive land.
Det är om nöd- vändigheten härav MacDonald skrivit till Poincaré.
Därvid har han, givetvis i artiga men mycket bestämda ordalag, erinerat om den engelska opinionens bekymmer in- för den franska politiken, och spe- ciellt över a t t Frankrike u n d e r håller stora, effektiva militärstyr- kor och energiskt lämnar finansi- ellt stöd åt d e nyn staternas i Eu- ropa militära organisation.
Han erkänner det berättigade i F r a n k - rikes anspråk på skyld, men be- tonar nödvändigheten av snar reg- lering av Ruhr-, Rhenlands- och Pfalzfrågorna.
Trygghet skall skapas, men tryggheten ä r ett eu- ropeiskt problem.
Det ä r detta som måste lösas och första förut- sättningen härför är enighet mel- lan England odi Frankrike.
Det- av a t t de nuvarande kvinnliga be- f a t t n i n g a r n a s inplacering i tjän- steförteckningen blir sidan, att in- nehavare av dylik befattning icke avskäres från möjlighet till berät- tigad konkurrens om befordrings- platser.
Detta skulle, därest frå- g a n löstes i enlighet med löne- nämndes inplaceringsförslag, bliva fallet med vissa grupper av befattningshavare, exempelvis de kvinnliga postexpeditörerna och telegrafisterna, vilka av löne- nämnden utan någon som helst motivering inplacerats i en löne- grad två grader lägre än motsva- rande manliga grad.
B e t r ä f f a d e ett föreslaget pro- centuellt avdrag måste med tyd- lighet utsägas, att ett dylikt av- drag, såvitt det icke motsvarar de avgifter manlig innehavare av be- fattningen skolat erlägga till ve- derbörande änke- och pupillkassa, skall vara av tillfällig natur och successivt avskrivas, i den mån statsfinanserna förbättras, samt gälla befattningen och icke befatt- ii ingens innehavare.
De kvinnliga kårsammanslut- ningarnas centralråd får alltså i underdånighet hemställa att Eders Kungl.
M a j: t måtte till årets riksdag av- låta proposition om behö- i- rigshetslagens partiella kraftträdande på sätt, som föreslagits i motionerna n:o 120 F.K.
och 114 A.K., samt att därest E d e r s Kungl.
M a j: t skulle anse nödigt att samtidigt fast slå principer- n a för de kvinnliga befatt- i lönegra- ningshavarnas derna 1-10 allmänna löne- ställning våra här ovan an- förda synpunkter i denna fråga måtte vinna beak- tande.
T y s k l a n d hämtar en nöd- expert från Wien.
Doktor Genia Schwarzwald och hennes verk.
Av Elsa Björkman-Goldschmidt.
Från Tyskland kallar man nu på en sådan nödexpert som doktor Genia Schwarzwald från Wien för att få stöd av hennes erfarenhet från hungeråren i Wien och hennes organisatoriska förmåga vid upprättandet av samkök i stor stil.
I detta enda faktum ligger mycket av ögonblickets politiska historia.
Elsa Björkman-Goldschmidt som förut Ezaline Boheman.
Vid den högtidlighet i Audito- rium, varmed Svenska Turistför- eningen firade sin framgångsrika utveckling intill sin 100,000:de medlem, skedde bland andra belöningar även överlämnandet av Föreningens stora guldme- dalj genom H.
M a j: t Konun- gen till fru E z a l i n e Boheman.
Det var en välförtjänt utmär- kelse.
Att den skedde i när- varo av ett så betydande an- tal av vårt lands främsta person- ligheter och under så högtidliga former och glansfull festivitas, bör vara ett plus till minnet att förvaras i livserinringens arkiv.
H ä r några data och uppgifter om det arbete, som kommit på års- skriftredaktörens del, och som hon skött på sådant sätt att hon är, ic- ke endast känd, men uppskattad och värderad över hela Sveriges land.
de i hennes uppfattning och bedömning av människor och i hennes satt att ar- beta.
I det utpräglat konstnärliga, i det revolutionära draget i hennes kynne, spårar man det.
Men hennes ungdom och studieår förflöto i Zürich, och där har hon säkert lärt och förvärvat det målmedvetna, energiska och uthålliga som även finnes i hennes arbete.
i Tidevarvet skildrat frii Marianne Hai- Redan som barn drömde hon om att nischs insats i den österrikiska kvinnorö- öppna en skola där barnen bara skulle relsens historia, ger här en på nära och sjunga och leka.
Det var en instinktiv mångårig bekantskap grundad bild av dok- revolt mot dåtidens proppande av kun- tor Schwarzwald och hennes verksamhet skaper som barnen e j förstodo, och mot som en av de österrikiskor, som gjort ett metoder, som blott bestodo i hot och glänsande arbete under och efter krigs- straff.
Efter att ha genomgått ett I i - åren.
rarinneseminarium i sin henitrakt, där » Jag är en vän av samtal såsom av hon dock till sin förtvivlan blott åter- solsken, men jag vill bestämt, att något fann skolans principer, kom Genia skall uträttas därunder)), dessa Alm- Schwarzwald som ung flicka till Zürich qvists ord ha så ofta kommit för mig, för att studera.
Hon kastade sig med när jag besökt doktor Genia Schwarz- iver över studierna och kände arbetets wald.
Hennes hem står alltid öppet för befrielse.
Hon lärde att kunskaper gör hennes vinner, och trots att man sällan världen större och rikare och hon be- är enda gästen, har hon a l l t i d tid för slutade.
att hennes skola skulle bli till en.
Säkert ha de flesta.
när de gå där- för att lära barnen att leva livet med ifrån, det intrycket att deras nyheter, öppna ögon för allt vad som kräves och glada eller tunga, varit de viktigaste bjudes ej för att leka eller drömma som dryftats.
Men under » samtal och bort det.
Men hon ville försöka med solsken » blir också verkligen något ut- nya Så medel.
kom hon som ung » Züricher Stu- rättat ... allt med ett temperament och ett tempo.
som slår våra mera långsam- dentin » genom giftermål till Wien, Att ma svenska sinnen med undran och bä- hon skulle grunda en skola var henne van.
alldeles självklart, men hur?
och med Genia Schwarzwald är född i Ryss- vad?
En skola kostar pengar, och » pen- land.
Det är något av » det oändliga gar var det enda hon ej hade ».
Genom (Forts. å sid.
5.)
Rysslands » stora linjer över henne, bå- — logisera fotografisamlingen, som B. i många år e n oförliknelig sek- allt fortfarande står under hennes reterare, särskilt n ä r det gällde a t t vård.
Denna samling, som 1903 hålla landsorten mättad med a l l t utgjordes av omkring 7,000 fotos, vad den krävde för att leva och h a r nu ökats till omkring 35,000, leva livligt.
Råd, upplysningar, och torde vara den största i sitt idéer, uppslag, föredrag, lektyr, slag i landet.
talare, - för allt skulle hon veta Det var f r u B., som genomförde hjälp och visste det oftast.
I sty- I sitt svar förklarar Poincaré, den reformen i fråga om årsskrift- relsen för Frisinnade K v i n n o r E z a l i n e Boheman, född Giron att han ser de stora frågorna på tens innehåll, a t t ett huvudland- blev frii E. invald 1917 och har blev 1908 biträde At redak- samma sätt som den engelske pre- skap behandlades varje Ar, varige- också v a r i t suppleant i R i k s f ö r - tören i Svenska Turistförenin- miärministern och är ense med nom breddes större plats å t kul- bundets V.U.
Om vi så nämna gen, sedan i två Ar redaktions- honom om de metoder som böra turen i jämnbredd med naturen.
kooperativa Svenska företaget sekreterare och därefter redaktör.
tillämpas för deras lösning.
Han F ö r r var årsskriften så gott som Hem och Stockholms läsesalong, Hennes avlidne make, bibliotaka- helt beroende av d e uppsatser, så ä r det endast några av de före- är beredd att gå till undersökning rien Mauritz Boheman redigerade i lojal anda.
Sedan utvecklar han som insändes till Turistförenin- tag, soiii fått gott av hennes ener- årsskriften 1897 — 1908.
Fru 13. den långa raden av franska syn- gen.
Nu ä r däremot så gott som g i och duglighet.
deltog från början i arbetet med punkter, kända f r å n alla de otali- hela innehållet beställt och plan- årsskriften och började 1903 kata- ga tillfällen förut, då han h a f t an- mässigt ordnat, dock med god ledning angiva de krav, han upp- plats åt vandrings- och fjällbe- ställer i sin politik.
Det heter så- lian därmed tillämpat, e t t enhäl- skrivningar.
lunda, a t t då Frankrike kräver ligt bifall från sitt eget lands Ur Föreningens samlingar ut- skadestånd och säkerhet, drives press.
Hur pass betydelsefulla valdes 1905 för skolbruk och före- det icke av trånga egoistiska syn- hans andra brev och det svar, han läsningar landskapsserier, vilka punkter, utan söker endast för- erhållit därpå, skola bli är bero- dels trycktes som lösa bilder verkliga betingelserna f ö r en var- ende a r många faktorer.
dels utfördes som Den landskapsvis, aktig, på rättvisa grundad fred i relativt tillmötesgående ton, Poin- skioptikonbilder, likadeles land- Europa, utan vilken det industri- caré nu anslår, torde lika mycket skapsvis.
Dessa serier, som ella och kommersiella livet icke vara en frukt av francens och den vunnit stor utbredning, ä r o nu kan existera.
och frii II.
ä r f.n. belgiska regeringens fall, t v å om- föråldrade, Det är det gamla vanliga.
Nytt ständigheter, med att utvälja nyn se- soiii nogsamt visa sysselsatt är däremot, a t t Poincaré ger ut- honom, att hans hitttills förda po- rier för samma ändamål; 9 land- tryck At sinn förhoppningar om litik icke har några ljusa utsikter skap och städerna Stockholm och a t t Nationernas förbund i de an- för framtiden.
i alla händelser Göteborg äro redan färdiga.
slutna staternas växande förtro- är den franska valutans rörelse Ända till för ett par år sedan ende skall finna all den auktori- nedåt MacDonald en god hjälp i redigerade frii B. även alla Turist- tet, det behöver för a t t effektivt hans strävanden att inleda en ny föreningens resehandböcker, de fylla sin uppgift samt a t t folkför- politik.
Man avvaktar nu med små välbekanta volymerna, och bundet och utvecklingen av en in- ännu större intresse skadestånds- medhann under denna tid att redi- ternationell skiljedomstol snart experternas utlåtande, vilket vi in- gera omkring 30 sådana böcker.
skola tillåta nationerna a t t skrida t a s niiikring den 1 0 dennes.
Se- Vilket arbete och vilken precision, till en begränsning av rustnin- dan torde nya initiativ icke låta soiii ligger i varje sådan liten sak, garna.
vänta på sig.
V i l j a n att handla förstår t. o. m. en helt nybliven saknas uppenbarligen inte hos turist.
Dessutom planschverken Utväxlingen av dessa brev och offentliggörandet av deras inne- MacDonald.
Att han, när det gäl- Svenska B i l d e r i flera upplagor håll ha naturligtvis tilldragit sig ler det stora skadeståndskom- samt Stockholm och Göteborg En utlåningar förekomma ett utomordentligt stort intresse i plexet, samtidigt går fram med en mängd ökar endast dagligen ur fotografisamlingen, den franska och engelska pressen.
viss försiktighet, Parispressen är mycket belåten, hans utsikter att kunna uträtta nå- både till in- och utlandet men flera tidningar konstatera got.
Därtill kommer a t t han - såsom för övrigt var att vänta - att ansenliga meningsskiljaktig- Fru Boheman har räckt till för heter återstå.
Därom är givetvis i de inrikespolitiska frågorna läm- även MacDonald på det klara.
nat sina rent socialistiska ideal arbete på många andra håll dess- varigenom han har så utom.
Och detta mått av arbete Men han har otvivelaktigt lyckats hemma, få Poincaré med s i g ett litet styr- mycket lättare a t t lins sinn egna är högst betydande.
Inom de po- ke på en n y väg.
Den engelske landsmän vinna ett kraftigt stöd litiska organisationerna hade för- redan tidigt gi- premiärministern skördar också för sinn förnuftiga utrikespoli- troendeuppdrag vits henne.
I n o m Landsförenin- härför, liksom för det måttfulla tiska mått och steg.
gen för kv.
pol. rösträtt v a r fru men samtidigt fasta uppträdande Liber.
Konst och Gabriele Reuter.
perspektiv.
Teater.
Till Sveriges kvinnor.
Då kommittén för resande a v ” Älska ” på Dramatiska Teatern en staty At Fredrika Bremer ut- är en fin och psykologisk pjäs.
sände sitt första upprop blev det Författaren Paul Géraldy är för- mottaget med stor sympati och ut känd genom ” Bröllopsdagar ”, beredvillighet.
Icke långt däref- Mot Umbriens olivklädda kul- måla en grindstolpe med fullkom- som också mycket slog an.
Ty- ter inföll dock tiden för världs- lar avtecknar sig en hög ljusom- lig illusion än den underbaraste värr har ” Älska ” felet att allt för kriget, vilken ställde andra, mera Men pendeln svän- fluten gestalt, vars milda glans komposition.
tvingande krav på den allmänna lätt avfärda ett svårt problem.
ger åter.
” Sanning - vad Historien är den samma som i offerviljan, varför insamlingen.
ning ” säga dessa nyaste nyplato- ” Sin nästas hustru ”, en kvinna för lång tid måste avbrytas.
De nister, den moderna konstens älskar två män och bryts i valet för statyn insamlade medlen ha men en fattigdom sådan soiii fåg- målsmän, ” naturen är ett bländ- dem emellan, ty kärleken till den emellertid småningom ökats, sär- larnas under himmelen och liljor- verk, sanningen är subjektiv ” och ene är tillgivenhet och t i l l den an- skilt genom de gåvor som inflöto 1919, och nå nu upp till en summa nas på marken, ej ett avstående åter blir det innehållet som blir dre passion.
av något över 34,000 kronor.
E t t från, men en själens befrielse ur det för konsten bestämmande vär- Det är svårt för män a t t spela vsevärt större belopp är likväl den materiella världens bojor.
det - ej längre ett utifrån häm- förälskade, också på teatern.
nödvändigt, och därför vågar Mild och oskuldsfull levde han tat litterärt innehåll - men ett Ibland misslyckas det även för kommittén åter vädja till vårt sitt liv nära intill naturens hjärta, själstillstånd.
Tore Svennberg, fast, lian annars lands vakna och upplysta kvinnor, älskad av alla.
Vilken tjusande Och se, då synes det mig som gör det med mer framgång än de Gabriele Reuter.
soin inse vad vi ha Fredrika Bre- bild att se honom så, vandrande reste sig över sin samtid bilden av flesta.
Sven Bergwall h a r goda genom blommande örtagårdar vid en stor konstnärspersonlighet, Gabriele Reuter, en av Tysk- ansatser, men den dolda glöd, som mer att tacka för.
Det är dock ej endast som ett sitt kära Portioncule, undervisan- denna gång mot bakgrunden av lands mest lästa författarinnor, håller universum gående, måste de folket om den himmelska salig- Norges fjällar - det är Gerhard fyller i dessa dagar 65 år.
Hon har mera oemotståndligt förnimmas uttryck av vår tacksamhet och vår vördnad vi vilja resa den storsin- heten, lyssnande till blommornas Munthe.
aldrig Iilivit tendensskriftställa- hos en blixtens bärare.
Askan språk eller talande till fåglarna, Är det ej soiii vore konstens pen- rinna, hon l i a r aldrig kämpat på liar faktiskt slagit ner i detta ut- ta sierskan en minnesstod.
Den vilka på lätta vingar svävade om- delsvängningar ett med hans eget den offentliga arenan, och dock sökta hem med dess bedårande de- skall på samma gång vara ett för kring honom: " lärkor mina små hjärtas slag.
Se dessa ljuva bil- kan kvinnorörelsens historia i korationer.
Man får anstränga s i g alla synligt och verksamt vittnes- börd om det betydelsefulla i hen- systrar, svalor mina små bröder der från paradisets lunder, från Tyskland ej tänkas utan henne.
att tro att det ä r genom Bergwalls nes gärning, ett manande vittnes- - Laudate et benedicete mi sig- l i a n har som författarinna följt Challange.
börd om a t t det var till gagn för nore ”.
Det var ur denna allt om- och tolkat den med hjärtats hela Makarna i ” Älska ” försoiias, hela samhället som Fredrika Bre- slutande kärlek som hans under- i r o och det triller i tro ” och håret kraft.
om famna varandra och ridån går mer ville för Sveriges kvinnor ba- bara ” Hymn till solen ” flödade, reser sig av fasa bland t r o l l fyll- Gabriele Reuters första bok bar ned.
Denna avslutning tillfreds- na väg till en högre iitverkling.
den sång uti vilken Ernest Renan da berg och urskogens vetter.
Det hälsar det högsta uttrycket för se- är en renaissancens mångfrestan- titeln ” Av god familj ” och hand- ställer de hoppfullt välsinnade Och därmed blir den även den nare tiders religöst-estetiska kän- de konstnärlighet med vilken lian lade om en ung flickas lidande.
åskådare, soin applåderat världs- största hyllning vi kunna bringa Boken verkade helt enkelt revo- succès åt denna komedi.
De ha henne.
sla.
Men även för en Sanct Fran- präntar sina Snorreilluminatio- och gjorde på en antingen avsiktligt blundat för Nästkommande års sista dag ciscus blev det en sanning att li- ner, komponerar sina ” jerngitter ”, lutionerande gång författarinnan till en berömd det sympatiska parets molnhölj- infaller sextioårsdagen av Fredri- vet segrar endast under kamp, och beslag, ” förhänge ” ” gulvtæpper ” storhet.
Hon skildrar med uppska- da framtid, eller också ingen er- ka Bremers död.
Given - om än hans ande kämpade till seger då och färgade fönster till den stora på förklaringsberget, det Arno Haakonhallen - väl känner han kande sannfärdighet, hur den un- farenhet haft om passionens öde- med det minsta bidrag - Eder ga flickan av god familj, soiii icke läggande härjningar.
medverkan till att hyllningsgär- omflutna Alverno, ii ven hans jor- soin sin egen realismens storhets- Tora Teje soiii Hélène Ar en den den dagen må vara sin full- diska lekamen blev helt förandli- tid, men det är dock den moderna gifte sig, fick andligen dö.
Hon gad.
Då skedde undret.
- Vil- konstens strängt komponerade, var satt under förmyndare hela lyckad prestation, en anmärk- bordan nära!
ken härlig bild, vilken källa till helt subjektiva ideal lian förverk- sitt liv: a t t söka förtjäna sitt up- ningsvärd seger.
Hon ger bru- pehälle själv var ej ståndmässigt, tenheten, det hopplösa i konflik- Sigrid Leijonhufvud, inspiration för senare århundrn- ligar i sina naturalistiska verk.
Ordforande a t t vara självständig var ej kvinn- ten, nevrastenien, som lurar i dens fromme präntare och helgo- Från 80-talets tysk- och fransk- ligt.
Över allt stod som motto skuggornas dal, sedan hon dött namålare.
Men även denna bild Stina Quint, påverkade arbeten stiger hans Göthes ord ur ” Iphigenie ”: " Ett sitt lirs levande död.
Hon gör Skattmastare vore blek om ej vid dess sida strå- konst högre och högre, den får nå- fåfängt liv ä r en för tidig död. ” stycket till vad det kanske ej är lade bilden av Sancta Clara, den Hilda Sachs, got av örnens flykt, vilken på Denna bok tillhör ännu i dag en ämnat att vara, men kan bli: en utvalda, vilken han älskade mer Sekreterare bredda vingar svävar över de sto- än man kan älska på jorden.
Är a v de mest lästa böckerna i Tysk- apoteos för trofastheten, iiven när ra öde norska vidderna.
Margaretha Cronstedt.
land ävensom en annan: ” Tårar- den krossar.
det ej, säger Sabotier, denna kär- Ida von Plomgren.
Jag känner ett livsöde, en syster lek som inspirerade Fra Angelico Det ä r till Sveriges Allm.
Konst- nas hus ”, en uppskakande berät- telse om det illegitima moderska- t i l l Hélène, som när hon ser styc- till hans mästerverk, bilden på förening vi stå i tacksamhetskuld Sigrid Elmblad.
gyllene grund av de tvenne hel- för denna stora givande utsställ- pet.
Hjältinnan är, som Gabriele ket skall bli rörd av sina minnen, Emilie Rathou.
gon vilka på tröskeln till det him- ning a v Munthes konst.
Som mot- Reuter själv, en blid, förnäm men samtidigt milt ironiskt småle Ann Margret Holmgren.
Hon lyckades melska Jerusalem giva varandra to till katalogen liar konstnären kvinnogestalt, som får lära sig er- i t upplösningen.
en helig kyss.
Ja, från pergament skrivit: ” Hvis tiden löber fra dig fara, a t t den svåraste och obarm- undkomma det som är kvinnans Maria Sandström.
så lad den löbe.
Hvert menneske och guldgrund prisas deras skön- härtigaste fienden till kvinnan är verkliga tragik: att män ej kun- Gerda Lindblom.
het — då dessa tegat hava stenar- har sin egen tid den man nian ik- icke mannen, utan kvinnan, hen- na ersätta varandra.
Hennes man ke löbe fra, for da gaar man ud af nes medsyster.
Denna bok inne- var ingen Henri, han tolererade Lydia Wahlström.
n a talat.
älskaren.
Småningom blev den- Detta var ungrenaissansens sit gode skind. ” - Med dessa ord håller mycket a v självbiografi, t y i tankarna gå vi ut till Februari- Gabriele Reuter har själv en dot- ne hans bäste vän.
Två barn kom- konst.
E t t exempel bland de mån- ter, som hon uppfostrat ensam.
mo från himlen, ingen låtsa- ga.
Det var en objektiv korist, salonen i Liljevalchs konsthall.
Bidrag mottagas a v kommit- Det är svårt a t t se något först I hennes bok från senare åren: de om något annat ursprung.
en konst som lät sig hänföras av man har blivit liksom solblind.
” En idealists ungdom " framstäl- Inga vänner klandrade eller f i n s skattmästare, fröken Stina heliga, det är härliga, förebilder.
Tjugofem år ha Quint, Artillerigatan ” Endast det goda är sant - en- Man ser Mollie Faustman - ja, ler hon den unga generationen i en försvunno.
8, Stock- dast det sanna ä r skönt ", det var det blir ljust inför hennes dekora- ynglings gestalt och den mogna, gått, barnbarn leka i det vack- holm.
dess ljuvliga budskap.
Så låta vi tiva skisser.
Man ser Hjalmar tänkande kvinnan soin hans mor.
ra hemmet hos denna Hélène.
Strååt med sinn tjusande färger, Det är en vacker och gripande Kärlekens och penningens sol- blicken glida över århundradena.
" Endast det sanna ä r skönt ", ja- M a j Jerndahl med sina fint pens- bok, på sitt sätt ett kulturdoku- sken ha förgyllt alla hennes lev- viii, men ” endast det fula ä r sant " lade dukar, - där spåras ett verk- ment, ett vår egen tids motstycke nadsdagar.
Hennes livs sensmo- ral är att troheten för t i l l under- och " sanning framför allt ”, det ligt konstnärstemperament, - till ” Av god familj ”.
ser man, - var idealet vid det 19:de århun- Bertel Nordström Gabriele Reuters intressantaste gång, men otroheten belönar s i g våldsam, med finn-arvet i blodet.
dradets slut, " l ' art pour l ' art ", roman är emellertid hennes vack- själv och varder ytterligare belö- konsten för dess egen skull, inga Ute i skulpturhallen synes främst ra, brokiga och tankemättade nad.
Så kan erfarenheten förvil- John Lundeqvist, Nils Möllerberg ut omstående inspirationsobjekt, skildring: " Från barn till mogen la tanken.
och Ninnan Santesson.
ingen litteratur i konsten hellre Näst trafikproblemet, som är ålder ”.
De många små privatutställ- För de tyska kvinnorna innebär det besvärligaste, kommer visst ningarna ha ju för många sitt in- alltjämt kärleken som envis tvåa?
tresse.
A v så mycket större bety- denna sextiofem-årsdag en åter- delse blir dock en stor, omfattande blick på den långa och mödosam- Violaine.
salon, vilken intresserar just ge- ma väg, som de vandrat de sista årtiondena, och de se i den vit- nom sin skiftande rikedom och håriga Gabriele Reuter en av dem, som, åtminstone i de stora kultur- soin bäst känna och bäst skildrat länderna, utgör en slags estetisk den kvinnliga själen.
olympiad, en folkhögtid.
HYRORNAS LÄGE Berlin febr.
1924.
” — - Folkunge.
Ilse Reicke.
I HUVUDSTADEN I SIFFERBELYSNING.
Medelhyran per eldstad i lägen- het utan centralvärme 329 kronor.
Den genomsnittliga grundhyran för lägenhet med centralvärme 567 kronor.
“ Home, Sweet Home. “ Ur en fattigvårdares ANMÄRKNINGAR Med stadig hand skrev hon sitt skrivbord en packe listor för teck- nande a v namn under kvinnornas rösträttspetition.
namn, Agusta Lifström, på lilan- AV ketten j a g bett henne kvittera för den emottagna summa till hennes tre barns soiiiniarvistelse hos mor- föräldrarna på landet.
SA, hur har ni det för övrigt •K•J• - a t t vardera parten gömmer på sin grundpremiss.
Den är det som ur det halvmedvetnas fruktbara dunkel sänder upp outtömlig nä- ring till ett pratflöde som utifrån förefaller gåtfullt självförsörjan- de.
Blotta den, och svadan si- nar: man har äntligen stött på ett faktum.
Med kännedom om denna dis- kussionsteknikens innersta prin- cip skulle man, tyckes d&amp;, kunna lätt klippa av det tröttsamma munhuggande som likt turkisk musik ackompanjerar kvinnosläk- tets redan därförutan smärtfulla bemödanden att inrätta sig en an- ständig plats i det samhällssystem till vilket de är hiinvisade men som inte är beräknat på dem.
Att de under sådana förhållan- den mottages med knytnävar, krokben, glåpord, flatskratt och småsten är ingenting att säga om.
Sådant var städse de rangerade och självförnöjda bybornas sätt att utlösa den hjärnrubbning som vållas av konstiga främlingar, och dessa kan, om de inte är för ner- vöst sensibla, finna rikt etnolo- giskt intresse i ortsbefolkningens naturbarnsliga metoder.
minnen.
Vill fru Lifström ha politisk rösträtt?
frågade jag, beredd att lämnade vidare förklaring, om så erfordrades.
— skall jag gå till advokaten - det har jag lovat barna.
H a n håller j u på å skrämma vettet a v oss var- eviga dag - och natt med förden- sku l l. ” Några veckor senare berättade hon, att de ” flyttat isär ”, och att hon hade lugn och ro i hemmet.
Han hade visserligen ett par gån- ger försökt a t t tränga sig in, men häradshövdingen hade sagt a t t hon inte fick släppa in honom.
Och då så - - - nyanser förtjänar ingen uppmärk- hon: riksdagen.
le hon ha honom med heder i jor- samhet i en ond och bråd tid.
Rös- Åh, jag har det så gott, frun, Fru Lifström grep tag i pennan, d e n.
ten förblir under allt k l a n s p e l så jag vet int ar ett hem!
Min fråga, om ej fattigvården en och densamma: förmyndarens.
har få ånar för an- läste ordentligt igenom skrivelsen Gåtans ord är utsagt.
Allt detta dra resan.
Ja ar dom gett och skrev sedan med stora bok- ombesörjde begravningen, sårade mästrande och förmanande, dessa honom ett par jag fått ju- stäver, som täckte flera linjer: henne tydligen: " hon var ju i alla bannor och agor, dessa handräck- lafrid också, II fall hans hustru.
Och mor till tröst ä r att.
Agusta Pettersson.
ningar och fickpengar, dessa söt- polisen skall hinna få in ’ en igen - Men det ä r ju inte e r t namn?
hans barn, så hon ville försöka. "
saker och goda råd, i samband till dess.
utbrast jag.
- Si heter ju Lif- Innan hon gick sin väg, frågade med en utpräglad olust att avläg- hon mig, och nu strömmade tårar- Men det blev ingen ” julafrid ”, ström.
ga räkenskap och dryfta era an- na igen: - Men se jag tyckte, ser frun, gelägnaste intressen - se där kän- stackars f r u Lifström, som netecken på den typiske förmynd- tvärtom f i c k på nytt lära sig v e t a ' att på ett sånt papper skulle stå - F r u n tror väl han blitt sali ’?
mitt eget hederliga namn och in- Det var ju en litet kinkig fråga daren som helst framhärdar i sitt ” att hon hade ett hem ”.
efter den erfarenhet j a g hade av När hon följande vår var tios te det svinets.
värv till sista stund.
Er trogne mannens l i v och Ieverne, men hon Mot den argumenteringen fanns målsman släpper er inte, även om mig i samma ärende rörande bar- såg så förväntningsfull ut, att jag han låtsas inse att n i har uppnått nens lantvistelse, låg på mitt just ingenting att invända.¨ Hon svarade henne, a t t i bibeln står nå- berättade att hon varit hos präs- myndig ålder och tillåter er att got om a t t Gud vill ingen synda- som prydnad bära de fullvuxnas gion.
Så föreställer jag mig för- ten och sagt att hon ville skiljas res död.
från mannen, men a t t han förma- attribut.
H a n fann er betydligt myndarens psykologi.
Nej, det är det, förstås, en I samma ögoblick motparten nat henne till tålamod och betän- sötare i er förtroendefulla barn- dom, som han ofta drar sig till fattar denna lilla hemlighet är den ka, att vad Gud haver sammanfo- f å r hoppas på, för se ett svin var minnes med en saknadssuck, men i stånd att avsluta diskussionen gat skola människor icke åtskilja.
han då, men som f r u n säger, kan- ingen desilliision får hindra ho- genom yppande av sin bakgrunds- Men då svarade jag ”, fortsatte ske Gud i alla fall tar ’ en te sitt nom att allt framgent leda er ut- premiss, vilken Iyder: Här finns fru Lifström, ” fast det var till barn.
När en ä ’ Gud och kan göra Och så veckling fjät för fjät.
Han kän- ingen förmyndare.
Ty detta på- själva prästen, att det var inte som en vill, så ner så mycket bättre än ni ert vii- stående kan inte gendrivas.
För- Gud som sammanfogat oss, utan blir han nog bättre, när h a n kom- mer te e t t ställe, på där dom inte har stora oförstånd att tro sen och er bestämmelse, er förmå- mybdaren existerar endast pa kre- mitt ga och era gränser, alldenstund dit, han äger inte längre ett karlens ord a t t bli nykter och or- nån fylla.
han j u själv har fastställt det till stämplat papper att uppvisa som dentlig bara vi blir gifta.
- Men -- tänker inte ge mig, i morgon punkt och pricka.
fullmakt.
— Gubben "!
: — " ~ — — — jag Detta är alltså den lönnliga in- Visserligen återstår honom allt- När han lyftes högt över mäng- Det var samma skäggstubb kring e j allenast fått många intryck av dens huvuden liknade han i sin de stränga hakorna, samma vac- fromhetslivet inom den katolska fotsida vita skrud en stod av el- kert skurna slängkappor omkring världen.
Jag hade även sett helt fenben.
En ung svensk bildhug- de knäböjande gestalterna, samma andra bevis på den romerska kyr- gare viskade: ” Han är skönare än allvar i de fromma anletena.
Alla kans yttre makt.
Så visste j a g den skönaste gamla kvinna. "
dessa, som år 1900 strömmat till vilken lidandets väg en ung sven- av Frida Det mest gripande var dock ej Rom, för att vinna någon särskild ska måste gå för a t t sluta ett Iag- Leo XIII i Peterskyrkan, utan de nådegåva under jordelivet eller Iigt äktenskap med en italienare, män och kvinnor av alla åldrar säker salighet i de eviga bonin- vars hustru lämnat honom åtskil- och från Italiens alla bygder vil- garna, buro äkta bondekläder och liga år innan han ens sett den nor-, Huru tiden skiftat under de XIII utdelade den påvliga väl- ka i Roms olika kyrkor utförde framburo äkta känslor.
De likna- diska flickan.
Som civiläktenskap tjugotre år sedan F r i d a Stéen- signelsen.
Det väldiga rummet de vallfärder, som voro villkor för de ej de för artisterna utklädda då ännu e j fanns i Italien var en- Då man modellerna på Spanska Trappan.
da möjligheten a t t de trolovade hoff år 1900 sände mig för- fylldes av många tusen männi- jubelårets avlatsgåvor.
Dessa vallfärdande voro d e hår- under vissa år utvandrade och ble- sta upplagan av sitt drama skor, som böjde sina knän, sträck- såg dessa stilla i landen förstod Ärkefienden, som fick sin an- te knäppta händer mot honom, man att för de fromma från av- da mödornas män och kvinnor.
De vo medborgare i ett land där civil- skilda bygder, de enfaldiga, som kommo från åkrar och vingårdar.
äktenskap var lagligt.
Jag min- räckte upp sina radband för att dra upplaga år 1923!
!
Då jag fick den första var jag i Rom.
dessa skulle undfå sin del av väl- l y f t a sig med duvans korta ving- Med vilken barnatro de kysste Pe- des Anne Charlotte Lefflers nöd- Kvinnorna lyfte tår- slag, förblir katolicismen ännu så tersstodens avtrubbade t å eller på tvungna övergång till katolicis- Det stora jubelåret 1900 led mot signelsen.
sitt slut.
Men ännu syntes i kyr- dränkta anleten mot den förand- länge den rätta luften för andens sina knän stego upp för den Heli- men för a t t få ett lagligt äkten- ga Trappan!
Man såg dessa mör- skap med hertigen av Cajanello.
ligade åldringen, som endast med flykt mot höjden.
kor, i katakomber - någon gång Ehuru katolska kyrkan förbru- ka milda ögon stråla av andakt Och annat mera.
även i konstsamlingarne grup- spiinning av alla sina krafter höll Men huru fjärran från Sverige per av d e till Rom under hela året sig uppe denna timma, då han kat läran under nitton århundra- nere i katakomberna, dit man strömmande pilgrimsskarorna.
gav de troende den välsignelse, den, kan den dock ge rikligt bröd själv endast kommit av historiskt syntes år 1900 dessa och dylika fall!
Svenska bokgranskare beto- inttresse.
åt sådana vuxna barn, som man för vilken de färdats så vida vii- Dessa kommo från alla land, men Det var nästan ett kraftprov att nade att Ärkefienden var ett litte- naturligtvis mest från de roman- gar.
Leo XIII torde d å varit om- allestädes såg, lika gestalter från ska landen, och de allra flesta från kring åttio år och sades vara så fjortonhundratalets tavlor.
Fram- just då sätta mig in i Ärkefien- rärt starkt drama.
Men varken själva Italien.
Jag v a r några sjuklig, a t t det var med stor möda för allt syntes de Ievandegöra vis- dens stämning.
Men under min Carl David af Wirsén eller Fred- sa bilder av Herdarnas tillbedjan.
årslånga vistelse i Italien hade j a g rik \ Vetterlund, Sven Söderman ELLEN KEY.
- Ärkefienden En tidevarvsstudie.
- Stéenhoff. '
Tyskland hämtar en nödexpert från Wien.
(Forts. från sid.
2.)
Skydd åt de v ä r n 1 ö s a- otaliga svårigheter och underliga ödets skickelser, stod hon dock slutligen in- Krav p % vissa reformer pa klagansvärda varelser i vårt land.
för sitt mål - skolan -, där hon ville samla gossar och flickor till gemensamt sinnessjuklagstiftningens område J a g syftar på dem som tillfrisk- arbete och » göra skoldagen till en fest ».
har från olika håll framställts.
nat efter föregående sinnessjuk- Myndigheterna voro motvilliga, de har genom dom, men som ä n d o c k kvarhållas konsrvativa elementen upprörda.
Stri- Medicinalstyrelsen för sinnessjuk- på hospitalen månad efter månad, den blev het, men skolan segrade.
Dess överinspektören argument voro barnens friska.
glada ut- vården d:r Alfred Petrén föresla- år efter Ar.
seenden och goda kunskaper.
I dag om- git inrättandet av en överkura- Praxis är nämligen den, a t t de fattar skolan ett tusental elever, gossar torsbefattning, vars innehavare internerade, vilkas anhöriga v ä g - och flickor.
För oss svenskar är det av intresse, att Genia Schwarz- skulle ha till uppgift a t t i medici- ra, av ett eller annat skäl, a t t taga wald ingående studerat de sven- nalstyrelsen deltaga i handlägg- hand om dem då de lämnat hospi- ska skolorna och hämtat många go- ningen av klagomål över intag- talen, nödgas kvarstanna, och det da uppslag därifrån.
Det går många ning eller kvarhållande på sinnes- arbete de skulle kunna göra i sina historier om » Frau Doktor » och skolan.
sjukhus.
hem, till stor del kommer anstal- Som ett hennes älsklingsuttryck åter- Talrika sjuka landet runt vänta ten till godo.
ger man: » Jag bemödar mig om, att Flerfaldiga sorgliga exempel på Siffran ä r mina flickor skola bli så bildade, att de på plats å hospital.
Kvarligger verk- dylik onödig internering kunna med glädje skurar golv. » Den största mycket hög.
komplimang hennes skola fått, säger ligen någon utan tvingande nöd- framhållas, men inskränker j a g hon själv, var när en liten flicka, som vändighet å hospital?
E n ärad mig till nämnandet av följande: varit 6 månader i Sverige, kom till hen- insändare skriver härom till Tide- ne och sade: » I skolan har jag det lika I.
E n 60-årig dam.
änka efter en bra som i Motala hos minn ’ Pflegeel- varvet: industriman har hela sitt liv varit myc- tern ’. » ket strävsam och arbetsam, hon har fött Världskriget kom.
lidandets värld sju barn till livet, men blev under tryc- växte och antog förskräckande dimen- ket av olika motgångar, lindrigt ma- sioner.
Det var inte bara barnen.
som Mitt i vårt samhälle finnes det niskt deprimrad.
Hennes svägerska.
nu ropade på varmhjärtade och hjälp- en kategori människor, vilkas li- med vilken hon stod på spänd fot, för- villiga människor.
Från alla åldrar och anstaltade om hennes internering, och, leder kommo ropen.
och Genia Schwarz- dande aldrig kommer till offent- på husläkarens anhållan internerades ligheten, och vilkas rätt därför ic- wald var bland dem som hörde och to- Nu är hon frisk, mannen, som För den som sett hon.
go upp dem.
I den krets hon levde, ke försvaras.
högt älskade henne, är död, och bar- insåg man snart, att e j vapnen utan detta lidande på nära håll, står nen, som tycka att deras mor var » brå- hungern skulle bli Centraleuropas, och det klart, att de iiro de mest be- kig », vägra kategoriskt att uppfylla redan hösten 1914 föreslog hon grun- hennes bön om befrielse.
dandet av folkkök, » Gemeinschafts- kuchen ».
Det måste sparas med pen- lösa början.
Vi veta j u alla hur Wien- 2.
E n ung hustru, gift med en ar- Rar, livsmedel, eldning och arbete.
barnen i utlandet e j blott undgått hun- betare, blev hastigt sinnessjuk och för- Men Wien är ingen jordmån för gern, e j blott återfått sin hälsa, utan des till hospital.
Efter någon tid till- sociala idéer.
Andra tankar än knutit fasta vänskapsband över hela frisknade hon, och till sin oerhörda konstnärliga måste niödosamt arbeta Europa.
J a g tror det blir dem svårt att glädje fick hon lov resa hem till man sig fram.
Men med den viljestyrka som någonsin i utlandet se fienden.
och barn.
Men det dröjde.
E n släk- är henne egen, visste hon blott, att in- Genia Schwarzwald är en konstnär i ting undersökte förhållandena och ga hinder finge finnas, när det gällde det sociala arbetet.
Hon har som få fann, att mannen, under hustruns från- hjälp i stora drag till tusende och åter gåvan att kunna ge.
Det är som hon varo fast sig vid en annan kvinna och tusende - hjälp till självhjälp.
Hon hade en förmåga att omvandla sina gäl- vill ha henne till sitt hem: barnen äm- arbetar, organiserar som i inspiration.
denärer till borgenärer, som om hon ta- nar han utackordera och hustrun vill D e t är en tvingande.
medryckande git emot en gåva i detta, att hon fått den han låta kvarstanna på hospitalet.
Nu » schwung » över henne.
som sätter alla oförtjiinta lotten att vara den skinkan- iiro krafter igångsätta för att kvinnan.
i rörelse, från hennes f. d. elever till de de.
Alla de förtvivlade, förödmjukan- som är frisk och arbetsför, må befria: mest byråkratiska myndigheter.
Un- de och förbittrade, som komma till hen- från interneringen och skilsmässa ord.
der de första krigsåren lyckades hon att ne om tröst, råd eller hjälp gå därifrån nas.
skapa tolv sådana allmänna folkkök.
e j blott materiellt hjälpta, utan även Sedan kom den begynnande hungersnö- psykiskt upprlittade.
3.
E n kvinna,, gift med en gross- den till hjälp.
De flesta förrningar Kanske att hennes » linjer » ibland handlare, har varit sjuk.
men är sedan följde henne.
; exempel, och så uppstodo kan tyckas oss för stora, kanske att vi lång tid frisk.
hon är s.k. frigångare, inalles omkring 280 liknande kok i oli- i vår byråkratism ibland kunna anmär- reser ensam till närgränsande stad, ar- ka stadsdelar, i vilka så pott som hälf- ka på att hon även hjälpt utan att forst betar träget, men kvarhålles dock, d i ten av Wiens befolkning å t eller hämta- låta undersöka fallet ifråga - eller att mannen som förut önskat skilsmässa, de sin mat.
Vi, som arbetat härnere hon plötsligt i ett fall hjälpt mer än icke vill hennes återkomst.
under nödåren, veta till vilken oerhörd vad rättvist är.
- Men jag tror att i välsignelse dessa kök varit.
arbeten som dessa med deras oändligt A t t dylikt överhuvud kunnat Det företag.
som står hennes hjärta ömtåliga, känsliga, levande.
mänskliga närmast, är » Wiener Kinder auf ’ s material måste det rymmas plats för att ske, beror till stor del på den om- ständigheten, a t t det icke är nå- Land ».
- E n hemsk, kall vårdag 1916, var och en får gå sitt samvetes väg.
då hon tidigt en morgon såg de långa Vi äro nu i början av 1924, och man gen, som för de internerades ta- köerna av mödrar väntande på mjölk, kan se fram mot en bättre, lyckligare lan, ingen som är förmedlare ut- blev det klart för henne.
att henne- tid för Österrike.
Doktor Schwarzald At.
Visserligen finnas r i d enstaka krafter nu måste ägnas åt att Wiener- har lämnat sin skola och sina kök, sina barnen om möjligt kommo bort från vilo- och barnhem, sina Alderdomshem, hospital en s.k. kurator, en kvin- Wien.
Hon grundade föreningen » Wie- för att bege sig till Tyskland, dit hon na, tillsatt a t t hjälpa de internera- ner-Kinder auf ' s Land », och, då det är blivit kallad att organisera » Gemein- de, men dels iiro de, som ovan an- så som Jens Peter Jacobsen säger, att schafts » - kök efter Wienermönster.
tytts fåtaliga, dels ä r det praxis aldrig något pott kan gå under, utan att de ej tillkallas a v de interne- Elsa Björkman-Goldschmidt.
att något ännu bättre utgår därur, så rade själva.
blev denna förening blott den anspråks- svenskt skådespel - och därtill av en kvinna är Ärkefienden stark.
Betraktas dikten som ten- densdrama är den mycket levande, men liar dels en sidohandling, dels ett par onödiga bipersoner, som försvaga intryoket: den lång- lundiga svenskan, som aldrig mär- ker, hur olämpligt hon gör besö- ken i det schweiziska professors- hemmet och den unge professorns forna älskarinna från så tidiga år a t t lian då ännu e j sett sin nuva- rande hustru.
Sidohandlingen skymmer den stora konfliktens stränga drag.
D ä r står kampen mellan professorns amerikanska hustru Harriet och hans lärare un- der skolåren, Fader Philippe.
Striden g ä l l e r icke förhållandet mellan de unga makarna, som iiro strålande lyckliga.
Och lyckan ö- kas av återståeendets glädje efter r n årslång studieresa, som den unge professorn företagit i Afrika.
Men H ä r ä r ej avsikten a t t ur vitter redan första dagen finner Ernest synpunkt bedöma F r i d a Stéen- glädjen störd genom sin brors hu- hoffs drama.
För att vara ett stru Pauline, som flytt från sin eller Tor Hedberg f ö r s t d o att bo- ken var rn av de framsynta.
r n - dast den sistnämnde påpekade den katolska ” v ä c k e l s e ”, som börjat i Västeuropas stora kulturland och undrade om denna rörelse icke även kunde söka sig fram till Nor- den.
Tjugo år senare utsändes hos oss en rundfråga om någon ka- tolsk fara verkligen hotade vårt lutherska land Många kyrkans ljus - eller dankar - lyste a v trygghet att ingen sådan fara fanns!
Några år senare h a r dock den katolska ” väckelsen ” även i Sverige blivit så märkbar a t t för- läggarna till Ärkefienden funno med full rätt en a n d r a upplaga tidsenlig.
Varje dag upprepar den mångtusenåriga erfarenheten att en läras särskilda omhänderta- gare sakna ” öron till att höra ”, för a t t låna ett kraftord a v timmer- mannen från Nazaret.
— förfallne man till sin svärmor.
Och där har Fader Philippe full frihet a t t — med alla den katolska kyrkans medel - söka återföra den motsträvande hustrun till sin nian.
Men Fader Philippe har ut- manats av professorns unga hu- stru, som både ä r Paulines s v ä - gerska och hennes forna skolkam- rat.
Harriet liar lyckats göra Pau- line vacklande, ja, benägen till trots mot kyrkans bud att återgå till mannen.
Hon låter sig dock drivas därhän, men under sådan förtvivlan a t t hon omedelbart vid återkomsten till hemmet söker och finner döden genom att kasta sig u t ur ett fönster.
Fader Philippe rubbas d o c k e j i sin visshet att hans samvete kan vara lugnt.
Ty han h a r ju endast sökt leda den döda enligt kyrkans lag och Guds bud.
Nu kommer för Harriet stri- dens svåraste stund.
H o n fruktar a t t hennes make - driven a v Ram- mal vördnad och tillgivenhet för Fader Philippe skall förlåta den- Lämpligt förefaller, a t t då det råder brist på plats för sjuka, en stark gallring gjordes bland de förut internerade, så a t t de som verkligen iiro i behov av hospitals- vård, sålunda bereddes plats.
Det- ta synes vara den enklaste åtgär- den för a t t lösa den genom det nyn lagstiftningsförslaget åter ak- tuellt vordna hospitalsfrågan.
Och samhället bör, såsom en god moder, raka över alla sina barn, främst dem som bäst behöva hen- ne, - samhällets olyksbarn.
F.d. n:r XXXX eller Röst ur hopen.
nes ingrepp i familjens lir.
Men svenskan får sista ordet: ” Du må- Harriet känner att, om ej Ernest ste segra!
Du liar på din sida - liksom hon själv fördömer det, då mannen som ä l s k a r ”, då undgår kan hennes lycka icke längre för- man ej känslan att Harriet icke bli hel.
Då vet hon att hennes ma- vunnit sin seger genom a t t väcka ke, den fritt tänkande vetenskaps- djupen i mannens själ.
Den dag mannen, ej längre skall vara herre kan komma då denna seger häm- i sitt lins.
utan att själasörjaren, nar sig; då hon finner att hon allt- som i så många andra hem, där är för ensidigt vädjat till ” mannen den verklige h ä r s k a r e n.
Harriet ställer därför Ernest inför va- let: han eller jag.
Och fast Er- nest med ömhet talar o m hur ont det gör när gamla band brista, huru innerligt Fader Philippe för- säkrar att om Ernest än stötte en dolk i hans bröst, skulle Phi- lippe dock ä l s k a honom som en son, så svarar Ernest stilla och värdigt, a t t så väl hans k ä r l e k som hans övertygelse stå på samma sida rom den makt vilken skall övervinna den katolska kyrkan.
När så Fader Philippe går ej endast besegrad men d j u p t lidan- de utbrister Harriet: ” Hade du valt prästen då hade jag gråtit mig till döds ” och den olidligs som ä l s k a r ”.
Ty även vetenskaps- mäns själar iiro mångfaldiga.
Att Ärkefienden alltjämt är en levande dikt beror av a t t Harriet står som en strålande t y p av det Amerika, varom ännu vid sekel- skiftet herrarna i den nordiska litteraturen fällde nedsättande och lättvindiga omdömen.
Jag, som redan i tonåren, ja, i barndomen läst böcker a r de diktare, om vilka jag sedan fick personliga intryck genom Fredrika Bremers Hem- men i Nya världen, visste a t t nå- gra tittar i New-York, Chicago och San Francisko lika litet ge en sann bild av världsdelen Amerika, som en glimt a v London, P a r i s
alltid mött kvinnornas strävan- den, - alltsedan de börjat hysa önskemål om förbättrade förhål- landen varit konservatismen, de konservativa som parti.
Till enskilda högermän hade kvinnor- ÄLVSBORGSFÖRBUNDET AV na anledning till minnesgod tack- FRISINNADE KVINNOR samhet, särskilt tidigare, innan partibanden blevo så snäva, avhöll lördagen den 1 mars något självständigt initiativ i en under ordförandeskap av doktor principsak blev allt mera sällsynt.
att Elin Odencrants - årsmöte i På den frisinnade sidan ha kvin- Alingsås.
norna givetvis sin plats, om de Avsägelse från ordförandeplat- vilja befrämja en god utveckling sen förelåg från fru Anna Holm, samhällsförhållandena.
Fru Nääs, och valdes vid tillfället till H. gav till sist en skildring av ak- denna post V. ordf. doktor E. tuella politiska frågor både inom Odencrants.
Övriga styrelseleda- och utom vårt land.
möter utgöras av fröken Jenny Nya medlemmar i föreningen Johansson, fru Anna Bredberg, och ökat intresse för Tidevarvet fröken Ingrid Bergius, fröken blev resultatet av det lyckade mö- Willi Thomæus, doktor Julia v. tet, som avslutades med ett ange- Sneidern, fröken Lina Larsson nämt samkväm.
med fröknarna Anna Norlander, * * * Olga Jakobsson och Selma Jo- hansson som suppleanter.
KARLSHAMNS FRISINNA- Vid det offentliga möte, som D E KVINNOR därefter hölls var salen fullsatt av åhörare, som med intresse lyss- hade nyligen en väl anordnad nade till fru Ellen Hagens före- drag om: Kvinnorna och libera- start inför offentligheten genom lismen.
Med en återblick på de ett synnerligen lyckat samkväm senaste femtio årens historia visa- på Stadshotellet.
en musikavdelning för de talaren hur det motstånd, som fiol Efter och piano följde programmets huvudnummer, föredrag av Ble- kinge länsförbundets ordf., fröken Ebba Holgersson.
Det väckande, och varmhjärtade föredraget, som handlade om kvinnornas, särskilt de frisinnade kvinnornas ställning till politiken, gjorde ett synnerli- gen gott intryck.
Anordningarna för gästernas I trevnad hade lyckats så vål, att man (nyvald), sekreterare fru när man till sist skildes åt, kon- Frida Hagen, kassör fröken Olga Övriga styrelsemed- staterades allmänt att den bästa Johnson.
stämning rått och att man snart lemmar fru Augusta Grufstedt ville träffas p &amp; ett av Fri- och fru Maja Strandberg återval- sinnade Kvinnor anordnat möte.
des likaledes.
Suppleanter: frö- ken Ida Björk och f r u Linda We- stin.
Revisorer blevo fruarna Elsa * * * Dahlstedt och Alma Sjölin, med V I D YSTADS FRISINNADE röknarna Hulda Stenberg och Charlotta Pettersson som supple- — i - av i samkväm med supé, sedan först FALKENBERGS FRISINNA- fru Elsa Nordlund, Kristianstad, D E KVINNOR givit en livfull skildring a v cen- fingo den 22 februari mottaga tralstyrelsemötet i Stockholm i j a - fru E l i n Wagner, som för fullta- nuari.
lig publik höll ett fint., med vär- Föreningen beslöt att på det me och entusiasm framfört före- kraftigaste instämma i Söderman- drag Över ämnet " Vi och världen ".
lands länsförbunds av F.
K.
R Den frejdade författarinnan häl- protest (se Tidevarvet nr 8), i an- sades och tackades med hjärtliga ledning av tidningen De Frisinna- applåder.
KVINNORS des angrepp på fröken Elisabeth Och härmed säga de frisinnade anter.
årsmöte återvaldes till ordfö- Tamm.
kvinnorna i den lilla Atraataden ännu en gång fru Wägner varmt rande fil.
kand. Hulda Lundh, v. Nya stadgar antogos.
ordförande fröken Anna Frid- Efter förhandlingarna vidtog tack för hennes besök.
, I och Berlin ge en klar föreställ- nerhet ha de amerikanska så väl egen lycka.
Men hon vedervågar de, Carl Bernhard Wadström, som Den andra upplagan av Ärke- ning om Europa.
Men först un- som de europeiska kväkarna - denna, då en stor befrielsegärning hon sedan tecknat i boken Ljusa fienden är en av de sentida fram- der världskriget har j a g lärt k ä n - kvinnor som män - levat efter kallar henne.
Hon inser visserli- bragder och mörka dåd.
Hon gångar Frida Stéenhoff vun- na äldre som yngre amerikanskor Jesu bud om människokärlek, frid gen att även inom de protestan- drömde redan som barn om nit.
Om vad hon förut fått utstå tillräckligt nära för att våga på- och krigsvägran, medan såväl ka- tiska kyrkorna behöves en liknan- att bli slavbefriare även hon, hör här e j talas.
Denna äktkvinn- stå att vad som framför allt skil- toliker som protestanter kränkt de strid.
Men med sitt äkta ame- värd det ädla blod, som redan liga och lyckliga hustrun till en jer den amerikanska kvinnan från dessa hud med tankar, ord och rikanska sinnelag har hon gripit brann i hennes hjärta.
Och hon make med vilken hon i allt sam- den europeiska är den förras be- gärningar.
Amerikas yppersta sig an just på den punkt, där hon ' blev det, ty hon ägde det milda arbetat, har dock gått segrande friarvilja.
Under oerhörda smä- kvinnor känna det stora ansvaret måste bekämpa den fiende, hon mod, som (it C.
B. Wadström vun- genom den hårda kampens många delser och lidanden hava Ameri- att tillhöra ett folk, där kvinnor- ilv sett som en stor fara för li- nit ärenamnet Filonegros, vilket år.
Hennes brinnande andakt vid kas bästa kvinnor under ett år- na - från och med ” pilgrimsfä- t och livets ädlaste lycka.
förlänats e j blott åt honom men de stora frihetstankarnas heliga hiindradr kämpat mot negersla- dernas ” dagar - varit ej endast åt hans familj och fränder.
AV eld kan icke bli glömd i de sven- * * * detta mod har hon varit besjälad ska kvinnornas hjältesagor.
veriet, mot rusdryckerna, mot kri- hustrur och mödrar åt troshjäl- get, för kvinnornas medborgar- tar, men själva hjältinnor.
Vår Alla Frida Stéenhoffs böcker under sin snart trettioåriga kamp rätt, för sunda idéer om folkök- egen, med Amerika väl förtrogna handla om slavbefriare i en eller mot fördomar på alla områden Ellen Key.
ning, barnavård, skolor och andra diktarinna, Hilma Angered- annan mening.
Redan i hennes och under sitt förhärligande av av samtiden för- Strandberg, skildrar A true ame- första, modiga dikt, Lejonets friheten i alla avseenden: kärle- framtidens följda - tankar.
rican girl såsom jag nu ofta sett unge, uttalar hjältinnan detta kens, äktenskapets, skilsmässans När Frida Stéenhoff redan år henne: med ett stort kvinnligt be- ord då hon säger, att mån- frihet.
Men även i frihetskampen 1900 låter sin unga amerikanska hag, men ivrig att bruka detta be- ga av hennes förfäder haft mot rusdryckerna, mot osedlighe- ge sig åt en befriargärning, då hag under arbete för höga mänsk- något av slavbefriare i sig.
Frida ten, mot kriget, mot religionsför- tecknade hon just den kvinnotyp, liga mål.
Harriet i Ärkefienden Stéenhoffs far, den fromme präst- trycket.
Ja, mot varje förtryck, som senare, under världskriget, lir en äkta dotter av d e andligt mannen Wadström, gav henne i som övats i det ena könets, den ställde de bästa av Amerikas kvin- upphöljda amerikanskorna.
Hon arv det religiösa allvar, som han rna samhällsklassens, den rna ra- nor som män inför den gamla tillhör icke den äldre, offervilliga satte in i förkunnelsen av kris- sens eller nationalitetens, den ena världens ögon.
Dessa kvinnor ha skaran, hon har ännu ungdomens tendomen.
Men hon hörde i hem- religionens eller sektens namn mot samverkat med Europas.
I syn- sunda, lidelsefulla vilja till en met Lilas om sin faders store frän- andra medborgare.
—
