# ID: svediakorp-per3172
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1923
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,363
# sentences: 547
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


NR 6 - 28 DECEMBER REDAKTÖR O. UTGIVARE: Ellen H a g e n I REDAKTIONEN: Elin Wägner ARG.
1 Svenskarna vakna icke på denna sidan domedag, och om de vakna, är det som om de ännu så T H O M A S THORILD.
FASTA MEDARBETARE: Eva A n d e n Emilia Fogelklou Kerstin Hesselgren K l a r a Johanson A d a Nilsson F r i d a Stéenhoff E l i s a b e t h Tamm Gott Nytt År önskas Tidevarvets läsare och prenumeranter.
Tidevarvet.
I stället för a t t uttömma sina krafter på en löftesrik prenumera- tionsanmälan, h a r Tidevarvets ledning försökt a t t genom de för- sta numren i handling visa vad tidningen syftar till och vad den har a t t bjuda sinn prenumeran- ter.
Till dem, som till äventyrs fun- nit, att tidningen fyller en lucka och haft något av värde a t t ge och som därför önska den fram- gång och långt liv, vädja vi nu a t t förhjälpa Tidevarvet därtill genom a t t arbeta för dess sprid- ning.
Den kan fylla sitt värv endast om dess röst når ut i vida kretsar och d r a r in fler och fler läsare inom sin intressesfär.
Men det är ej lätt för en nykom- ling att skapa sig en plats bland publikationer.
som tävla om all- mänhetens gunst.
Tidevarvet skulle icke ha vågat försöket, om den icke litat på, att medlemmar- n a a v Frisinnade kvinnors Riks- förbund skola känna tidningens sak som sin och bli dess gynnare och vägrödjare vid s t a r t e n Den- na tillit har ej heller svikits.
Ett led i arbetet är att sprida Tidevarvet.
sove, — 1923 D E T T A NUMMER INNEHÅLLER: ANMÄRKNINGAR av K.J.
POLITIKENS NEMESIS DI- VINA av Jenny Richter Velander.
DET RÄTTA BARNASKAPET.
1787 av Eva Andén.
MÄNNISKAN OCH PENNIN- GEN av Elin Wägner.
SVENSKT KONSTHANT- VERK I LONDON.
EN KOPP TE.
LITTERATUR m.m.
Valåret 1924.
” Svenska män och kvinnor, val- da ombud för Sveriges folk " sam- las åter inom kort för a t t rådslå om landets ve och väl.
Det är mån- ga viktiga och brännande frågor, som vid denna riksdag vänta sitt avgörande.
Det hela blir också ett förspel till sommarens valkam- panj.
E t t valår är det alldeles särskilt nödvändigt att, vid be- handlingen av frågorna ta hänsyn till valmännen, deras åsikter och önskningar - för partiets skull.
De olika partierna ska mäta sina krafter med varandra i en kom- mande valstrid, och det gäller a t t under riksdagen skaffa ära och vapen till denna strid.
Det är en allvarlig sak.
För det f. d. frisinnade partiet, numera Frisinnade Folkpartiet och Sveriges Liberala P a r t i är si- tuationen ännu vanskligare än för något a r de andra partierna, tack vare 27:de maj-beslutet och den därav följande sprängningen.
Man frågar sig, hur det f. d. Li- berala samlingspartiet kommer a t t konstiturera sig under riksdagen Kanske i tre grupper, en för var- dera av de båda organisationerna och en för vildarna.
Men detta skulle leda till det för riksdags- män och andra mindre tilltalande förhållandet, att medlemmarna av det f.d.
Liberala samlingspartiet ingenting betyda.
1 så fall lir d e t åtminstone för landets skull gott att veta, att vare sig där sitter en höger- eller socialdemokratisk re- gering vir!
styret, för den en fri- sinnad eller liberal politik, ty e j lär det bli möjligt för represen -- tanterna för den frisinnade eller liberala åskådningen a l t göra det själva.
Eller kanske skall det f. d.
Liberala samlingspartiet bita ihop tänderna och för den goda sakens skull än ett år hålla till- se sig noga för, vilken ståndpunkt sammans för a t t sedan ta skadan man intar, vilka åsikter man har.
igen under valrörelsen.
Det ä r - Det är nödvändigt a t t kompro- endast det, om inte valmännen då missa.
Riskerar inan a t t bli ställd sprängningen, om den redan vid första påfrestning visar sig ohåll- bar och vid lämpliga tillfällen må- ste ignoreras.
Ja, det är verkli- gen med ganska stor spänning vi utomstående, frisinnade eller libe- rala, emotse, hur våra represen- tanter i riksdagen komma a t t knäcka den svårlösta gåtan.
Det har då och d 3 försports, att den allmänna meningen u t e i lan- det inte så enstämmigt gillade av Frisinnade sprängningen Landsföreningen och inte heller obetingat var hågad a t t utan vi- dare inrangera sig i något av de nybildade partierna.
Därför kan- ske för mången det inte blir så lätt a t t träffa sitt avgörande.
Men avgörandet måste ske inför det stundande riksdagsmannavalet.
Vill man tillhöra ett frisinnat par- ti bestående a v förbundsvänner, som efter Ragnarök ej vidare ta- la om förbudet, eller vill man till- höra ett liberalt parti bestående a v både förbundsvänner och icke förbundsvänner, som ivra för folk- nykterhet.
Det är svårt a tt få någon vägledning.
Det gäller att rannsaka sitt samvete, var man eller om man är hör hemma hemlös.
Man har emellertid lärt sig, om man något hört talas om politik, att inte uttrycka sig på det sättet.
Istället måste man räkna med verkligheten, sådan den ä r och möjligheten a t t ernå ett resultat.
Man vill naturligtvis gö- m en insats.
Och skulle man till på köpet vara kandidat eller till äventyrs kunna bli det, måste man - - träder.
Det tål bara att tänka på, om man över huvud taget kan för talan för en övertygelse, nian inte längre har, eftersom man övergivit den.
Ett valår är också av utomor- dentlig betydelse för krinnorna.
De ha nämligen en egenskap, som efter den allmänna rösträttens ge- nomförande är av allra största vikt vid dylika tillfällen, det är deras mångfald.
Nu återstår det endast för kvinnorna a t t utnyttja och använda sig av denna egen- skap.
E t t valår ha kvinnorna stör- re möjligheter än annars att få si- na önskemål tillgodosedda.
Man måste ta hänsyn till deras krav, ty de ha makt bakom ordet.
Måtte våra kvinnliga representanter i riksdagen ihågkomma detta, när de ska föra vår talan.
Och måtte kvinnorna vid det stundande riks- dagsmannavalet förstå att bruka sin makt.
” Vad kan man vänta a v de fri- sinnade kvinnorna ", har det frå- gats.
De andra partiernas kvin- nor ha gjort så mycket, men de frisinnade kvinnorna ha ingenting gjort, menar inan.
Ty det man inte viii veta, hör man ej på.
Och de frisinnade kvinnorna ha sagt: sammanhållning kring den frisin- nade grundåskådningen.
Vad kan man vänta av de frisinnade kvin- norna vid andrakaminarvalet '!
Tänk om d e skulle svara: Låt oss ej glömma den frisinnade grund- åskådningen för vårt intresse for 1924 års riksdagsmannaval G o t t Nytt Ar önskas Tidevarvets läsare och prenumeranter.
Tidevarvet.
I det vi tacka för visat för- troende tillägga vi: fortfar att hjälpa oss och tag n u vid årsskiftet ett energiskt t a g för a t t göra Tidevarvet känt och spritt över landet!
Det är ingen omöjlig uppgift.
Riksförbundets medlemmar ha fått och löst lika svåra förut.
E n av tidningens huvuduppgifter lir att vara Riks- förbundet en hjälp.
Det kan den bli endast om den i sin tur får hjälp av Riksförbundets medlem- mar.
J u s t nu ha vi fått en kraftig uppmuntran i arbetet, då vi sett liberalismens uppgång och kvin- nornas framgång vid de engelska valen.
Det lär oss a t t det inte är hopplöst att arbeta.
Liberalis- men har livskraft alltjämt.
Kvin- norna h a lyckat befästa och för- stärka sitt politiska inflytande just i samband med liberalismens frammarsch i England.
Vi ta detta som ett gott omen för det kommande året.
Genom förtroendefullt och ener- giskt samarbete av alla krafter och anlitande av alla våra resur- ser av energi, skola även vi kun- na driva vår sak framåt.
Tid evar ve t.
vägra b l i patrioter på fiendens sätt.
Politikens Tyskland hade varit en ivrig Nemesis Divina, På andra sidan " N “ Negerstaten ” Litteratur.
.
,,, T e r e s i a Eurén: Lu- lärjunge vid tillämpade de judiska mästarnas R o m a n.
fötter och energiskt lunds förlag och med modern teknik reglerna Först två citat:, Birgitta-dikternas skaldinna har ur Talmud och Gamla testamen- de senare åren givit oss en rad a v Det logiska förhållandet mellan tet om hur man skall göra med det " Jaget står på andra sidan utmärkta översättningar av klas- handlingen och handlingens f ram- folk man vill kväva lägga sig det manlighet och kvinnlighet.
tida verkningar personif ierades till en fotapall.
Tyskland gav ett lägre kvinnans människovärde siska verk på skilda språk Nu kom till jul, n e j till Lucia, en bok av de gamle i det över följdriktig- fruktansvärt föredöme.
Många av står i kurs, desto mera frånkän- heten i händelsernas kedja vakan- dess metoder äro urgamla, ha plå- nes henne ett jag, desto mera be- de gudomsväsendet Nemesis di- gat folken i alla tider, äro dömda, handlas hon som ett ting som stämning a v ljusdunkel, en bryt- vina.
fördömda och förbannade av alla äges.
Vem har e j hört " flickor " ning meIlan eld och mörker, vär- E t t av historiens oräkneliga som vilja erkänna sin nästas rätt omnämnas, som man talar om ci- me och köld, som för nordbon egen tro sitt land sitt garretter och biografbesök.
och exempel till åskådliggörande av att ha hänger samman med barndoms dessa verkningar och återverk- folk sin familj, sina ideal sitt något av denna syn på henne fin- minnen från långa vintrar.
ningar ä r - dramat i Ruhrdistrik- framtidshopp Det ohyggliga ner man även hos de allra bästa Och en riktig roman är det, som tet.
Orsak och verkan ligga märk är att tyskarna och deras vänner män och ynglingar.
börjar Lucia-natten i ett gammalt värdigt tydliga i förhållande berömde Sig av sådana metoder i Det är ofta denna s y n på kvin- herrgårdskök, där en hushållerska varandra.
stället för att blygas över dem.
nan, som kommer fram i den man- a v den rätta uråldriga husmam- Tysklands brott intill 1918 var liga kritiken av den strävan till sellstypen, går omkring och pyss- icke bara att det började kriget, självständighet, som innerst lig- lar med den pyntade kaffebrickan, icke heller dess inhumana krig- ger bakom alla äkta utslag av E t t ensamt talgljus glimmar i föring Det pressades av dunkla Nu skriver Klios griffel andra kvinnorörelsen (jämför Strind- kopparkärlens Iånga rader På hyl- makter till att kasta bomber i akten av dramat, och Nemesis är berg och hans kvinnoideal).
Det lorna och doften a v det hackade världens ammunitionsfabriker och makternas inpiskare.
lir sant, att denna rörelse kan ska- enriset stiger upp från golvet dessa makter låt oss kalla dem Den tyske lärofadern var hän- da kvinnan, h j men storfinansen har att möta Ne- synslöst skicklig i bevisföringen när viisensarten möter den hos förstående ä l p Medan kaffet kokar i spiseln, läg- ger hon vid det fladdrande ske- mesis för detta brott- Och hur och i genomförandet av sin lära när möter den mansrörelsen? "
net en kortlekens " Stjärna ” för skulle en krigföring kunna vara och hans lärjungar voro alltför “ Manlighet med verket, har alltid dådet.
ställts Säl- i den kommande älskade öden.
husbondefamiljens Och det korten samband human Nej vad Tyskland har läraktiga att sona är att det med kallt blod Med en precision, som om Ne- lan har den sammanställts med varsla o m medan det tunga de- och under mycken självförhävelse utbildat en infernalisk krigsrätt, mesis divina tagit en tysk profes- mannens kärlek till kvinnan.
decembermörkret ruvar därutanför, som är ett hån mot allt vad etik sor till mönster för grundlighet Kvinnlighet däremot h a r alltid om långa resor, om skilsmässa och och särskilt all evangelisk etik he- och minnesgodhet för detaljer, lå- satts i förening med kärlek och återförening, sorg och glädje, tå- ter.
Denna rättslära har sugit till ter hon nu fransman och belgier moderskap.
Men sysslade kvin- r a r och Iöjen, de öden patron Hol- i Ruhrdistriktet, alltså i ett gräns- nan med verk och dåd, bleve hon ly, hans maka barn @ till mö- sig sina principer ur Talmuds och tes, följer läsaren med spänt in- Gamla testamentets mest brutala land mellan preussiskt och väster- okvinnlig.
Man har talat ofta i söta, för tresse Ett fint och intelligent dogmer och därmed, ehuru det är Iändskt, tillämpa just de metoder, ett ariskt folk och hör inom sina .som de under en bitter studietid kvinnan i grund och botten allt livsstudium ligger bakom förfat- annat än smickrande ordalag tarinnans mjuka och varma skild- gränser evangelisk förkunnelse, varit i tillfälle att inlära.
.
Nu erfara tyska arbetare, solda- om den jungfruliga renheten.
I ringskonst.
berusat Sig, tills det tillämpat på sig den judiska, starkt materialis- ter officerare, ämbetsmän, indu- r e n h e t man framför allt en Romanen slutar vackert Om kär- tiska messiasförkunnelsen och sett strichefer och räntetagare vad det kvinnlig egenskap, men, när lär- lek icke passion^ den klar- synta vinnande verksamma kär- sig som härskare över och ledare är att betraktas som ett folk av de man OSS, att renhet är manlig- lek, " som tror på livet och vill av de " lägre folken ".
Dess för- lägre ras, nu övergår dem detsam- het? "
Det är ingen Rosa Mayreder främja det överallt.
Kärleken kunnare en von Tirpitz, en ma Tyskland gå ut över människornas vän, Lucia, ' jus- Claus Wagner en Hindenburg en motsvarande kategorier i Belgien ingen erfaren moder åt män Ludendorff räknas ännu till och norra Frankrike.
Tyskarna, ens en kvinna, Som fällt dessa ord.
spriderskan " ' dess stora söner.
Bland deras lär- som vredgades över att f i e d e n s De komma från männens led el- Ur Invalidens diktning jungeskaror &amp;,?
främst den kej- kapital emigrerade, bjuda nu upp ler rättare från en bland dem, en Jag går och Iängtar efter brev serliga familjen vars överhuvud all sin förmåga att få sina kapital som genom döden beseglat sina tills gången blir båd ” halt och skev blev så livligt påverkad att han ut över gränser och i främmande ord Och aldrig skall åldras och för- Och kjolen som förut är snäv åtog sig en dylik messiasroll, märkte land placerade i säkra valutor, neka dem.
Man kan finna igen bl ' ir sliten i sin väv dem i ett litet tunt häfte bland jul-, hela det tyska folket sällade sig oåtkomliga för beskattning i det Tyskarna böckerna med titeln " Strödda blad till dem, och när dagen var kom- älskade fosterlandet Men hoppet viskar: tro ock lev men då kejsaren liksom en kung som så kraftigt refuserade fransk- ur Bertil Ekmans efterlämnade och fastna ej på tvivlets rev visst ffår du ock av lyckans slev.
David skulle med hjälp av Tysk- belgisk patriotism, få nu tysk pa- papper (p.
A. Norstedt &amp; Söner).
När BertiI Ekman, 26-årig, din önskan i ett brev- lands gud trampa alla sina fiender trotism lika kraftigt refuserad mötte " broder död ” vid en fjäll- Men hoppet ofta a, en vän under sina fötter då var det bun- Vad skall ske om Tyskland icke bestigning i Norge sommaren j a g yrkar mot den skälmen jäv det i gammaltestamentliga före- 1920, var han en, som både vän- och v inder nu från den min stäv.
ställningar och tålde det förvirra- vill och kan som sin skuld ner och motståndare i den U p p l a g får väl aldrig brev.
- de talet om Tysklands heliga mis- sion att föra Gudsglaven över de Då blir kanske Ryssland dess salakrets som de sista åren varit hans värld väntade något av.
Han folk, som genom stämplingar mot öde förvisso på en " ny kon- Då tog jag pennan själv och skrev Tyskland försyndat sig mot Gud Men under alla förhållanden är till en livsåskådning ” sa- men aldrig fick j a g brev Utanför Tysklands gränser det nu Frankrikes t u r ty det har Eline - nes.
funnos kretsar, som inhiinitat allt övertagit den gammaltestamentli- de en av hans motsägare.
För den som ofta och på olika utveck- sitt vetande från Tyskland och ga hämnarens roll.
dess verklighet Och befria den lingsstadier hört honom hävda byggt upp hela sin Iivsåskådning Frankrike berusades av värl- människo-kallet ovanom yrken från aIlt slagg.
och världsuppfattning efter tyska dens sympatier och av sin roll av och klasser och kön ligger det ett Den lilla dikten " Trots allt ” är mönster, och även dessa kretsar infekterades av det tyska storhets- hämnare och märkte icke att det djupt vemod i tillfredsställelsen som ett eko av den visshetsre- som jublande tonar fram i vansinnet En sådan skändlighet vida Överskred den gräns som att ändå någon aning om vem han fräng intervallerna till det omutliga var skall tränga ut till en vidare som Tysklands behandling av Bel- rättvisa och klokhet satte.
samvetsarbete: viss, T y det ä r ju ändå endast frågandets Dess politik försvaras i lysan- krets.
gien beundrades som snillrik och lysande militärisk statskonst.
de tal, men ingen retor i världen spillror från ett tidigt min mandom genom smärta Vi minnas emellertid fakta hu- kan dölja dess avsaknad av högre stadium av i en förvisso egenar- efter smärta rudana våra känslor än voro gent- vyer, god vilja och intelligenta tad livsinsikt, som glimta till i högt över livets trädgräns till inåtvänd och gåtfull evig lyckas.
Ingen advokatyr kan dessa blad metoder.
emot de båda parterna.
Vi minnas dessa järnhårda på- frita Frankrike från anklagelsen Det krav, som skymtar i citaten Men denna inåtvändhet var e j tryckningar på belgiska och nord- att ge utrymme åt de makabra härovan - kravet på en person- en stillasittande grubblares Det franska arbetare, soldater och of- krafterna i Tyskland, förvirra och lighetsrörelse inom männens är betecknande, att han som mål, ficerare, ämbetsmän av alla slag, bryta ned dess bästa folk, förvär- värld analog med kvinnorörelsen för studieåren icke satte ett intel- hörde jag honom mer än en lektuellt yrke.
Hans plan var att, hårdheten mot kvinnor och barn, ra Europas nöd och fördröja dess gång framställa med innerlighet vintertiden g e sig ut på skogsar- omhändertagandet av skolor o. a. tillfrisknande.
Månne i fredskrisens dimmor och skärpa med överraskning bete för att dess mera ostörd kun- institutioner, försöket att ge flam- Iändskan språklig hegemoni för och dis dunkla makter sträcka sig över att i regel bli så föga för- na ägna sig åt det kall han visste att därmed splittra motståndet, be- efter Nemesis blodiga glaven stådd på den punkten.
Eljest var sig bära på skaldens, profetens slagtagandet av penningar eller Finns ingen makt att sätta mot ha- det dödens tema, som under flera hur man nu vill kalla det!
- år och med olika inriktning ut- J a g vet e j i vilken mån han kan annan egendom och slutligen he- tets och våldets gjorde grundmotivet i lians inre sägas vara ett utslag av sin gene- la landet vreden över att förvalt- arbete.
Han visste något där.
Bien rations andliga innehåll Möjli- Jenny Richter Velander, ningen förlades till Frankrike och han ålade sig åter och åter att gen står han som ett undantag.
att kapitalet emigrerade, grymhe- (Nya Vägar) från nya synpunkter frågopröva Men i varje fall äro dessa frag- ten mot dem som handlade enligt den uppenbarelse som gripit hans ment som vårtecken mitt i vin- fransk och belgisk lag och inspi- E. F. väsen, för att härda och s t ä r k a tern!
rerades a v sin patriotism till att Ju med sig fängslande mystisk sin och till - icke - ception brustna Då viskar heten - -
Det rätta barnaskapet.
om äkta barns rätt på uppfostran och utbildning fanns ej men man får utgå i f r å n att de hade rätt till sådan II e ft er föräldrar rna i vi I Ikor.
Av advokat Eva A Andén De erhöllo faderns namn och börd och stodo under hans förmynder- Den hedervärde bonderepresen- vigsel evad trolovningen ä r m e d skap om för äldrarna voro i äkten- tanten Petter Jönsson i Träslända eller utan villkor ändå att samma skap förenade Var det oäkta barn fällde en g å n g i ett utskott de villkor ej fullgjorda ii ro Undan- utom äktenskap eller i ofullkom- ryktbara orden “ Inför vår r Herre drager han sig vigsel och fram- nat ä k t e n s k a p hade d e t i regel äro v i alla s m å l ä n n i n g a r ” Det härdar i denna sin m o t v i l j a var- även samma rätt men bar oftast t å e n d e t de hon då förklarad för hans äkta moders namn och stod som regel på sven- h u s t r u och njute full giftorätt i under hennes förmynderskap sättas på bo h a n s som i 10 kap. i D e t t a gällde även de oäkta bar- nen legan råd- balk sägs Gör hon det vare man Winge ställt honom med frå- s a m m a § 10 f o r t s ä t t e r “ h ä v d a r I det här sammanhanget är även gan: Kan Petter Jönsson säga man kvinna under äktenskaps löf- att an teckna ett par genom nya mig hur “ sulle ” skall översättas p i te då skall han taga henne till barnlagen och nya äktenskapsla- latin. ” Petter blev som nämnt in- ä k t a om hon det påstår och hen- gen upphävda bestämmelser ka- te svarslös utan röt: " I n t e sa råd- nes fader och moder därt ill sam- r a k t e r i s k a för den uppfattning man Winge föra nået spettakel t y c k a Är h a n motvillig; vare så sakta hålla på a t t komma mä mek och mett modersmål Vi lag som förr sagt år Nekar han lfrån ä alla smålänningar inför vår till l ö f t e t döme då rätten d ä r o m Det kapitel i vår strafflag som harre ” På yttersta domens dag.
Varder löftet för fast förklarat eller har h a n låtit intaga henne i handlar om sedlighetsbrott inne- När m a n kommit så l å n g t höll före 1919 att ogift m a n som r- kyrkan.
såsom sin fästekvinna; övar otukt med ogift kvinna straf- lt have sedan ej m a k t det löfte i- ä n d r a ändå n i t hon sin rätt till fes för lönskaläge med böter högst etthundra riksdaler kes lag?
Där äro vi inte bara små- äktenskapet eftergiva vill ” dant straff skulle dock ej å länningar gunås utan minst lika Barnen i dylika förbindelser Vo- många nationer som i Uppsala ro ä k t a “ Avlar man barn med mas i annat fall än då mannen ter lagsökning av kvinnan eller fästekvinna eller under äk- östgötar gu ske lov och västgötar hennes målsman ålades att utgiva aps l ö f t e eller i lönskaläge underhåll till barn varmed kvin- gu hjälp och hela skalan igenom.
sedan fästning eller äkten- Det är inte så enkelt, att man lia- nan i lägersmålet blivit rådd n ' ' ra ä r rätt och slätt r,, svensk skap följer; de barn äro äkta gifte mannen och kvinnan i sådan b a r n u n g e när m a n föds här i Sve- b a r n och kvinnan n j u t e r laggift rige av svenska f ö r ä l d r a r Det är hustrus rätt. "
lir en annan para- mycket krångligare ä n så och det graf i gamla 1734 års lag är säkert ett förbiseende att inte I ärvdabalken fanns bestäm- an- barn kunna välja sinn föräldrar melser om a t t dessa barn hade och redan på förhand ordna det arvsrätt efter både fäderne- och sett nödigt ha ett uttryckligt på- f ö r sig, innan de göra s i t t inträde mödernesläkt och naturligtvis ef- i det nuvarande samhället sådana ter föräldrarna samt om att vissa dess barnlagar äro f u n t a d e Vis- b a r n som inte hade riktigt klara serligen iii.
det stora lotteriet av papper eller rättare vilkas för- den b e s k a f f e n h e t att de flesta äldrar inte hade riktigt rent mjöl Huruvida denna risk blivit I) Den kanoniska rätten skall enhet- lotter utfalla med vinst: det ä r i i p å s e n även kunde ha denna rätt mindre genom den nya lagstift- ligt ju ännu så a t t de flesta barn f ö - till arv, denna släktgemenskap 2 skall kanske framgå av en ningen das inom äktenskapet med för- Detta gällde b a r n avlade i våld- senare artikel i ä m n e t äldraskapet något så när solida-, täkt och barn i t v e g i f t e s ä t e n - I dessa äldre bestämmelset o m ' Jönsson kanske fortfarande har g riskt ordnat och sambandet med skap och dito trolovning då 3) De orientaliska kyrkornas åter barn och barns rätt om man anledning a t t ryta: it någon den släkten a båda sidor klart för dera av kontrahenterna respekti- förening med Rom.
eventuellt arv och a n d r a forma- ve fästekvinnan var i god tro samt skall kunna tala om sådan r ä t t moderna lagen tillämpande råd- ner Men det finns också många barn i sådan förbindelse där man- när det gäller 1734 års nr även i m a n “ Inför Vår Herre äro vi kyrkostatens för- nitlotter; här i Stockholm lär det nen lovat kvinnan ä k t e n s a p men dess tillämpning i början a r det- alla s m å l ä n n i n g a r vara ungefär en tredjedel som ä r endera dör förrän vigsel ägt r u m ta århundradet utgår man från utan vinstchanser från födelsen Kunde man ej sortera in under familjen bildad genom det laggil- eller med mycket små utsikter i någon av ovannämnda bestämmel- tiga äktenskapet och bestående av Den romerska kyrkan n:o 2 2 tir 1923 sp. 478) jesuiten den nitdragning, där man kan vin- ser var nian inte äkta utan följ- mannen hustrun och barnen med förbereder ett allmänt koncilium till Christian Pesch har utgivit en bok Die na adoption, legitimering eller a k t igen öäkta “ Avlar man barn den förstnämnda som g r u n d e n på år 1925.
Året blir ett jubileumsår - Selige Jungfrau Maria die Vermittlerin egenskapen av trolovningsbarn i lönskaläge utan äktenskapslo- vilken de övrigas existens i var- jämt 1600 år efter kyrkomötet i Nicea.
aller Gnaden Eine theologische Unter- och andra efterföljande större el- ven eller i hordom eller i förbud- je fall som f a m i l j vilar.
Samhäl- Påvekyrkans sista koncilium ofelbar- suchung Freiburg 1923 som enligt för- ler m i n d r e fördelar.
na leder de barn må ej annat arv let har icke off ' iciellt och i varje hetsdogmens 1869-1870 ryktbara har aldrig vatikankoncilium formellt upp- att fattarens den ofelbare eget förord påven har skall till ändamål prokla- Vad bjuder då inträdet i denna t a g a än efter egna barn och bröst- fall ej i sin lagstiftande verksam- lösts blott blivit ajournerat t i l l gynn- mera som en trossats att det är en av världen på för möjligheter beträf- a r v i n g a r, dock njuten de av fader het tolererat andra förbindelser än sammare tider.
Vad man nu förbere- ud uppenbarad sanning.
att Maria är fande föräldraskap samband med I och moder nödtorftig föda och de äktenskapliga och som ovan der blir alltså egentligen till formen ett, förmedlaren av alla nådegåvor som skänkas människorna vatikankoncilium släkt m. m. dylikt Är man född uppfostran till dess de sig själva synes t. o. ni.
belagt men straff s. fortsatt För en så utomordentlig åtgärd för- II,^ är alltså på ett fullt värdigt sätt före 1918 hade man möjlighet att nära kunna ", och “ död det barn k. lönskaläge i visst fall och som bereder man sig givetvis på det noggran- Rom bereder sig att fira det 1600-åriga sorteras på äkta eller oäkta för- som i hordom eller lönskaläge fött vittne Diskvalficerat den kvinn- naste som programpunkter vid det minnet av kyrkomötet i Nicea.
konciliet ha nämnts följande äldrar och ibland inte på några är och lämnar egendom efter sig lien parten.
Det egendomliga in- planerade fyra i föräldrar aIIs, då ens mamma be- gånge därmed som om annat arv ” t r ä f f a r a t t sedan straffet för gagnat sig av den då givna möj- Det vill säga far och mor och fä- kvinnan bortfallit för sådan för- Och dernesläkt och mödernesläkt ärv- seelsé det dock ändå t i l l 1918 ligheten att vara o k ä n d även om ens mamma inte lämna- de efter b a r n e t fastän barnet icke kvarstår för mannen visserli- de en i sticket på det viset så hade någon arvsrätt efter dem gen i en pappersparagraf utan Man je lös- hände d e t mycket ofta, att man Alltid en viss s l ä k t g e m e n s k a p tillämpning fick nöja sig med henne då ens Lagens skydd för det riktiga äk- drivarlagen och den anda den till- pappa av någon anledning inte I tenskapet visar sig riktigt i det lämpas 1. framträde vare sig han var sist citerade s t a d g a n d e t B a r n av- Den u p p f a t t n i n g var också “ okänd ” från början eller Svor sig lade i Iiortlom, d v. s. genom en- länge h ä r s k a d e a t t man kunde fri eller reste till A m e r i k a dera av föräldrarnas äktenskaps- befordra sedligheten och n e d b r n - Hade föräldrarna skaffat sig brott, kunde icke som andra oäkta ga siffrorna på de utom äktenska- klara papper på att de voro gifta bli l e g i t i m e r a d genom ett senare pet födda barnen genom att göra d. v. s. antingen vigda eller för- äktenskap mellan f ö r ä l d r a r n a De deras och deras mödras lott så enade i s. k. borgerligt.
ä k t e n s k a p voro oäkta och utan arvsrätt fast- svår som m ö j l i g t Den började fick man förmånen av äkta börd än de hade med varandra g i f t a t rubbas av genom arvslagarna och likaså om formen ej var rik- f ö r ä l d r a r ändå t i l l 1916. då även 1866 och 1905 och torde offentli- tigt klar men trolovning eller äk- den ändringen vidtogs, att b a r n gen ha avskrivits genom de nyn tenskapslöfte förelåg och föräld- vilkas föräldrar efter dess avelse barnlagarna 1917. dessförinnan v a r det som synes rarna därefter er börjat praktisera ingått förlovning blev äkta b a r n ä k t e n s k a p e t som kallades ofull- S a m m a år upphävdes dr gamla av den ovanstående framställnin- komnat bestämmelserna om ofullkomna gen en nog så stor risk a t t komma De ålderdomliga lagbuden en hät- ä k t e n s k a p Lagen räknade där- t i l l v ä r l d e n helt beroende som om förtjäna att upprep as såsom efter endast med vigselfästa äk- man var för sin framtida försörj- en bakgrund för den senare ut- tenskapliga förbindelser och utbildning arvsrätt, Gamla giftermåls- 1866 f i n g o oäkta barn under r i s - gemenskap m. ni.
dyl. p&amp;.
vecklingen balken kap. 3 säger hävdar man sa villkor a r v s r ä t t e f t e r moder och hur ens mer eller mindre slarviga föriiiclrnr siinrfnt sic d r n i:irriim i sin fästekvinna; då är det ett äk- 1905 e f t e r moders släkt.
etiketten på sin f ö r e n i n g Några särskilda bestämmelser tenskap som skall fullkomnas med lag vi rättegångsbalken I en- e Petter ska Reglering
AN MÄRKN I N GAR AV K J. en röda mattan.
I krigstiden hörde man talas terst få kompletta om engelska fabriksflickor som sårade överklassernas kyska ögon med pälsflärd och d i a m a n t e r Det- ta ofog plägade skildras med en vackert dallrande moralisk harm u r vilken kunde utläsas den lika tillfredställande som förvånande upplysningen a t t de smalare lag- ren avskyr grannlåtslyx och för- står att använda sinn inkomster på nödvändiga ädla och solida ting.
Man överraskades av en oförvitlighet lik den som inspire- rade en svensk miljonär då han över sitt middagsbord utkastade den gränslöst riktiga tesen: “ De fatt iga le ve r jäm förelse v i s mycket mer över sinn tiIlgångar exemplar Men hennes ande h a r ingen ro: den fort f a r a t t fladdra omkring i en värld som inte längre ä r inrättad att hysa den och söker inkarna tion i skepnader för vilka den principiel t A inte till om och alla omisskänlig nn l ig sterar den än kronistiska t skymtar i ett en i n st i n k t i vt sus av N å gra vackra ra löpa re kom ma roja I i st i s lin engelsmännen ii ii n e n som också från hennes ateljé De an- nog t y c k a att de känna till kung dra två väggarna upptagas dels Gustaf ganska väl nu sedan han Det ä r för oss Londonsvenskar av Handarbetets V ä n n e r som varit här på bröllop och lagt ned en alldeles särskild glädje att Se bland a n n a t utställer en bonad och den vackra kransen på Cenotafiet Svenskt glas ä r värdigt repre- den vackra utställning av svenskt trevliga möbeltyger i synnerligen konsthantverk som fröken Char- tilltalande färger och dels av senterat a v Orrefors, som förres- lotta Pearson har anordnat på Gie- Konstslöjden Göteborg som visar ten inte är någon ny bekantskap ves konstgalleri i Bond street Ty magnifika väggbonader efter Da- för Londonborna Det är redan åt vilket håll än ens PersonIigen la- och S k å n e m o t i v I den k a l l a mycket beundrat och uppskattat smak lutar i andra fall när dim-mättade Londondagern se de h ä r Den modernaste och konst- blir fråga om konsthantverk så så varma och hemtrevliga ut a t t närligaste möbelfirman i London, tycka vi väl ändå alla att Sverige de flesta som stanna framför Messrs Heal and s o n Tottenham står främst och vi glädja oss dem sucka Oh, I would like one Court Road äro agenter för Orre- att engelsmännen också få se det of those!
fors, Rei jm y re G ii sta fsbe rg Rör- Lokalen är lyckligt vald E n B i r g i t skolan har en del för- strand etc.
De ha nyligen utsänt vacker sal med god belysning o och, tjusande broderade tyllsaker slö- en liten broschyr trevligt utstyrd idealiskt läge I Bond street t lig- gar och g a r d i n e r som väc- i de svenska f ä r g e r n a där de på- beundran Särskilt en peka Sveriges höga nivå i all sschal De se så lätta konstindustri a ut i sina smakfulla Starkeldsvaror och fajanser äro också så så väl väl företrädda av fru \ \ ' i s - roligt att silverarbeten ler och fröken Godenius med va- äro så väl repr senterade av Märk- ser och s k å l a r i delikata färger, och med “ perfect finish ".
n Ja, hela utställningen ä r för- t j u s a n d e Måtte sedan engel lsmän ett obefintligt släp och ii t e verk i London.
- det så åt stor är den motsatta vägg n har fröken gra het uppmuntrade sagda fabriks- l ionen av en varelse som upp- arbeterskor var jag Dels unna- h d och oantastlig skrider genom gande.
Fröken Hahr är bosatt i Utom arv och tradition är det a r k i n I dessa underbara försam- Hovjuvelerare An Anderson utställer.
tider, bestod i a t t grundligt de- troligen ett missförstånd som hål Iing preciera damens regalier den legiti- ett flertal b ä g a r e och skålar vars b Slikt betyder allvarsamt avbräck ler det envetna spökeriet vid mer tränga sig vackra enkla linjer livligt tilltala skall reflexvis framkallas hos om- givningen.
Mestadels räknar hon rätt Således har proletärernas in kräktning genom att beröva da men en ytlig distinktion endast avsatt d e falska pretendenterna gentlemannens mellan de två kommer ingen jämförelse i fråga Hon har som sagt egentligen upphört att finnas till i påt taglig f o r m Dock hör jag att kvinnliga individer oberoende av anlag och utbildning titt och tätt bi brukar 0n!
Och vad kunna vi mera upp i g e n s; \ många som finns kvar av dem den dag då kvinnor iklädda egen rang och värdighet “ peeresses in their own right ", in- tar sina platser vid taffeln Då skall ytt gengånga liga damen?
Sociologin har ut- där betitlade eller celebra herrar färdat hennes dödsattest och sä- uppträder “ med d a m e r ” Vad iii kert är a t t hon förekommer i yt- detta för anonyma b i h a n g Inte tryckte ihop händerna lian var så t i l l sig att märka, hur förtjusande hennes händer han nätt och jämnt kunde tala.
S m i c - g j o r d e sig mot den blå sammeten Djupt ker naturligtvis.
Men det låg i alla fall i något dunkelt undermedvetet kanske bu- tik ägaren dristade sig till a t t tycka det- någonting i det, “ Det är så ” brukade han säga lågt och samma Ty han tog en blyerts lutade sig KA THARI N E MANS15 IELD.
att ~.
.
Rosemary Fell var inte någon oklander- lig skönhet.
N e j, man kunde inte kalla henne en skönhet.
Sig hon bra u t?
J a, Men o m man plockade sönder henne det vore väl grymt att plocka sönder nå- gon Hon v a r ung, strålande ytterst mo- d e m, utsökt väl klädd.
häpnadsväckande förtrogen med de allra nyaste av och komna böcker.
och hennes bjudningar voro den mest förtjusande blandning a v folk.
konstnä- som verklicen räknades och rer underliga varelser upptäckter hon gjort somliga obeskrivligt förfärliga, men andra riktigt presentabla och lustiga Rosemary hade varit g i f t två å r Hon hade en bedårande pojke.
N e j, inte P e t e r - Michael Och hennes man fullständigt dyr- kade henne.
De voro rika, verkligt rika, inte bara mycket förmögna vilket är av- skyvärt och gammalmodigt och låter som ens farföräldrar.
Men om Rosemary fick lust att göra inköp, brukade hon f a r a till Paris som andra människor f a r till r o n d Street O m hon f i c k lust att köpa blom- ... - ... mor, stannade bilen vid den där underbara boden vid Regent Street och Rosemary in- ne i butiken tog a en överblick på sitt kisande.
en smula exotiska sätt och sade: " Jag vill ha d e där och de d i r och de dar.
Ge mig f y r a knippen a v de d i r.
Och den dar skålen med rosor J a, jag vill h alla rosorna i skålen N e j, inga syrener Jag avskyr syrener De liar inga linjer " Hi- trädet bockade och satte undan syrenerna.
de hade fått sin d o m: syrener var förfär- ligt formlösa.
" Ge mig de där knubbiga små tulpanerna.
D e d i r röda och vita. "
Och e f t e r henne till bilen följde en mager butiksflicka dignande under en manshurda i vitt papper.
som slig ut som ett lindebarn i dopklänning.
en vintereftermiddag hade hon v a r i och köpt något i en liten antikvitetshandel vid Curzon Street.
Det v a r en bod hon tyckte om.
Främst a v det skälet att man vanligen fick h a den f ö r sig själv.
Och så v a r äga- ren s i Iöjligt f ö r t j u s t i a t t betjäna henne.
H a n strålade alltid.
när hon kom in.
H a n som a r så sällsynt ..
. "
Och med e t t djupt andetag rullade han ut en liten fyrkant blå sammet och tryckte den mot glasdisken med sina vita fingerspetsar.
1 dag var det en liten d o s a H a n hade gömt den åt henne.
I-lan hade ännu inte visat den för någon En utsökt liten emal- jerad dosa med e n lustre så fin som om den övergjutits med grädde På locket en lilleput varelse under ett blommande trad och en ännu mera lilleput hade slagit armarna om hans hals H e n n e s hatt.
som faktiskt inte var större nn ett pelargonie blomblad, hängde p i en gren, det var gröna band på den.
Och ett skärt moln likt en kerub på vakt seglade över dem.
Rose- mary befriande händerna ur de långa hand- skarna.
Hon tog alltid av handskarna då hon hanterade sådana saker.
Jo, hon tyck- te mycket om den.
Hon v a r allrdeles be- tagen i d e n den var bedårande Hon måste h a den.
Och d i hon stod och vände p i den i milda färger g l i n - a n d r dosan och öpp- nade och tillslöt den kunde hon inte undgå Regnet föll och med regnet tycktes mörk- ret komma hade en fu nyss tända lankoliska på den l i l l a damen Hon tryckte muffen mot bröstet Hon “ Förtjusande K blommorna.
Men vad var priset?
Ett ögonblick tycktes butiksägaren inte ha hört f r å g a n men så kom det lågt: " Tjugoåtta gunieas givs ögonblick förfärliga ögonblick i li- na t n g andades orden ett par ord med mig g!
in pi att gömma den åt henne Rosemary
Det kan hända att dessa emi- granters öde, är typiskt ryskt; ' men innerst inne blir det typiskt mänskligt.
Ryska emigranter i Reflexioner omkring två böcker.
London, de skulle icke angå oss, Det existerar i Förenta staterna na, som drar till sig välståndets tycker man, men den märkliga bland alla andra rörelser något, mätare och symbol: världens guld- omvandlingen av hela en männi- som där kallas, " a Fransiscan mo- förråd.
1 Europa, som kastat in skas väsen genom brist och li- vement ”.
E n grupp människor sina andliga och ekonomiska till- dande når oss även genom den ha valt den frivilliga fattigdomen gångar i ett meningslöst inbördes friiminande omgivningen och de i medveten reaktion mot tidens krig, är det stora prohlemet för främmande ödena.
Tack vare dyrkan av penningen och det go- flertalet människor hur de skola människornas brist på fantasi, da den representerar.
De ha fun- bära eller bekämpa den ofrivilliga vet man i den värld som ligger nit, att man måste gå längre än att fattigdomen.
För några få har ovanför den ekonomiska trygg- teoretiskt bekämpa det kapitalis- problemet gällt hur de skulle bära hetsgränsen, icke så mycket om tiska systemet.
I sitt äckel inför den ofrivilliga rikedomen, men den, som ligger under den.
Des- människornas beroende av och deras tragikomiska försök i den sa ryssar äro nog medvetna per- bundenhet vid Mammon, rända d e vägen tillhöra redan det förflutna.
sonligheter för att under sin upp- Det har i höst kommit ut två täcktsfärd i den undre världen hans altare ryggen och eggs an- dra att följa exemplet.
avgudar- böcker av svenska författare, som iaktta dess verkan på sig själva na vid Wall street, de stora fi- handla om människan ' och pen- och filosofera däröver.
De glida nansmännen, må ha makt över al.
ningen, om man törs använda en genom många stadier av erfaren- la andras kroppar och själar, de formel, som dock icke täcker hela heter och förödmjukelser, de få äro maktlösa mot dem, som icke den idévärld dessa böcker repre- skilja av mer och mer av det, som bero av penningen.
Dessa ny- sentera.
Det är Ernst Norlinds de trott vara oundgängligt i värl- fransiskaner avstå från del i det Tiggare ock tänkare och Anna Le- den, de passera lika så andligen kapitalistiska systemet genom att nah Elgströms Myrstacken.
Eme- genom hatets stadier, ut därur in vägra att äga kapital eller leva på dan de belysa samma problem med i resignationens och därifrån räntor, de avstå från den säker- så vitt skilda människoexempel, är komma de in i det, då de upptäc- het i tillvaron, som följer en trygg det givande att läsa dem efter var- ka, att de själva blivit andra män- inkomst, även om den är blygsam andra V i leva i en tid, vars eko- niskor.
Det är en farofull upp- och dela lott med arbetarna i deras nomiska jordskred driver millio- täcktsfärd i en ny värld de göra, ovissa, mödosamma och i yttre av- ner människor ur deras vanda ler- somliga gå under av resans stra- seende starkt beskurna liv.
De nadsvillkor, kastar somliga av patser men de, som förmå uthär- flytta alltså frivilligt över till en dem huvudstupa ur en samhälls- da den, bli starka människor, fria annan värld, än den de förut till- klass i en annan, utarmar lång- människor.
samt andra, skärper kampen för hört.
Det är ganska betecknande, att tillvaron och driver upp prestatio- » Jag vet », säger en av dem, » att vilken det är i Amerika en sådan fransis- nerna hos åter andra.
Det är där- människa som helst kan både leva och uthärda det hårdaste.
Det ä r s i mycket kansk rörelse startas, i det land, för intressant att dröja just vid de som blir fröjd, om bara bakgrunden a r som är kapitalisten mellan länder.
böcker, som syssla med pennin- mörk nog för att lita även det primiti- gens makt över människans lir vaste framstå som glädje.
Vilket värde och över hennes världsbild.
har icke solstråens spel på viggen, nar Ernst Norlind har i London för man är tungsint!
Hur underbar är icke ett par år sedan levat mycket till- en bristande platanknopp, då man längtar från ögonblickets pina!
Men ve den, samman med de ryska emigranter- som får känna gamla kulturella törster na.
Han skildrar dem som högt på upp igen, r e den, som får ana vad han kultiverade människor, som från mist, ana det, o m också blott för en se- en tillvaro, där de njöto och upp- kund!
Människan och penningen Där är dens sårbara punkt, som testaden London göra resan utför kommit ur ett högre kulturskikt ända ner till botten av de sociala ner i fattigdomens djungel.
Det skikten, där de hemlösa, de hung- skildras hur en rysk emigrant, rande, dessa av vilka samhället ic- som skrapat hop pengar för att ke har behov, leva sitt liv med gå och höra Beethovens Ödessym- svältdöden som en mycket närlig- foni, blir fullkomligt bragt ur gande mölighet.
Anna Lenah Elg- sin tillkämpade jämvikt.
” Jag ströms hjältinna, fru Andersson var ett enda uppror, mitt inre en från Stockholm, gör icke en sådan enda blodig förströelse.
Kultu- kullerbytta från höjderna.
Det be- ren, det gamla livet, hade gripit hövs icke att ett rike ramlar, utan mig igen. ” Han kan icke glöm- blott att hon själv ramlar och bry- ma, att han haft en kultur och ter benet och att mannen mister han vill inte glömma, ty den var sin plats, för att hon från det värd att minnas.
En annan gång blygsamma sociala pinnhål, där är det åsynen av en etsning, en hon sitter, skall ramla ner i eko- skulptur i ett fönster, som " river nomisk misär, förlora all jämvikt upp hjärterötterna ” hos en sådan och i en handvändning trassla till man som drivits bort från der kultur vars finaste produkter, sitt och de sinas öde.
mary.
" Det vill j a g så gärna.
Gör mig nu den tjänsten.
Kom med! ” Flickan lade fingrarna över munnen och slukade Rosemary med ögonen.
" Och det ä r säkert, att frun inte tar mig till polis- station? "
stammade hon.
” Polisstation! ” Rosemary skrattade högt " Hur skulle j a g kunna vara så grym?
Nej, j a g vill bara, att ni ska få värma e r och berätta mig något om e r själv om ni vill. "
Hungriga människor ä r o lättbedda.
Be- tjänten höll upp bildörren, och ögonblicket därefter gledo de genom skymningen.
" Se så dir! "
sade Rosemary.
Hon hade känsla av triumf.
då hon stack handen i sammetsstödet Hon kunde ha sagt: " Nu har j a g dig! "
d i hon såg på det lilla byte hon fångat.
Men hon menade naturligtvis väl.
Ja, mer än så.
Hon ämnade bevisa för den här flickan att det underhara verkligen kunde inträffa.
att feer som gud- mödrar voro verkliga.
att rika män- niskor ha hjärta, om att alla kvinnor voro systrar.
Hon vände sig innerligt mot sin granne och sade: " Var inte rädd.
Varför i all världens namn skulle fröken inte kun- na följa med mig?
Vi äro båda kvinnor.
Om j a g ä r mera lyckligt lottad, d skulle ni kunna vänta e r — ” te. "
Men i samma ögonblick stannade lyck- " Det-det menar inte frun ”, sade flickan, ligtvis bilen, ty hon visste inte, hur hon och det låg smärta i stämman.
" Jo.
det gör jag visst ", utropade Rose- skulle avsluta meningen.
Betjänten ring- som en kopp te kostar? "
stammade hon.
” En kopp te? "
Det låg något enkelt och uppriktigt i hennes röst, det lät inte alls som från en tiggare.
" Har i d i inga pen- gar alls ", frågade Rosemary.
hej.
inga ", blev s v a r e t ” Så underligt! ” Rosemary stod och såg ut i dimman och flickan iakttog henne oav- vänt.
Det underligaste hon hört!
Och med ens tyckte Rosemary, att det var ett riktigt äventyr.
Det var som ur en roman av Dostojevski, det d ä r mötet i skymnin- gen.
Om hon skulle ta flickan med sig hem?
Om hon skulle något sådant där, som man alltid läste om eller såg på tea- tern, vad hände d i?
Det vore spännande.
Och hon hörde sig själv säga efteråt till sina häpna vänner: " Jag tog henne helt enkelt med mig hem. "
i detsanima gick hon ett steg närmare skuggan bredvid och sade: " Kom med mig hem till te. "
Flickan drog sig förskräckt undan.
Hon slutade till och med ett ögonblick att dar- ra.
Rosemary sträckte fram handen och rörde vid hennes arm.
" Jag menar det ".
sade hon småleende.
Och hon kände, hur öppet och vänligt hennes leende var.
" Var- för skulle fröken inte vilja det?
Gör det!
Kom med mig hem nu i min bil och drick ” Nej, - - - de.
porten öppnades, och med en förtju- sande, beskyddande rörelse.
som nästan var en omfamning.
drog Rosemary flickan in i hallen.
En behaglig värme, ljus, vällukt, allt sådant som var så välbekant för hen- ne, att hon aldrig tänkte pi det.
sig hon nu hur denna tog intryck av.
Det var högst intressant Hon var som m liten rik flicka i sin barnkammare, där hon skulle öppna alla skåp med sina skatter och packa upp alla lådor.
" Kom.
kom med upp i andra våningen ”, sade Rosemary, som längtade efter att få börja vara ädelmodig.
" Kom upp i mitt rum. "
Och dessutom ville hon bespara den lilla stackarn obehaget av tjänarnas ny.
fikna blickar.
Då de gingo uppför trap- pan bestämde hon sig för, att hon skulle inte ens ringa på Jeanne, utan hjälpa sig själv med ytterplaggen.
Huvudsaken var att taga det hela naturligt!
" Se så där! ” utropade Rosemary om igen, då de kommo in i hennes stora vackra säng- kammare med fördragna gardiner och eld- skenets lek över hennes underhara lacke- r i d e möbler, de guldbroderade kuddarna och mattorna i guldbronsfärg och blitt.
Flickan stannade strax innanför dörren, hon stod häpen.
Men det gjorde inte Ro- semary något.
" Kom och sitt ", utropade hon och drog fram sin stora stol till bra- san, " sitt i den här bekväma stolen.
" Kom tack vare andras arbete, självfallet nolikheten a v de yttre konturer- voro hans.
Man frågar sig: ligger det icke någon mening i, att dessa, som haft monopol på kulturen, skola fil känna en så rasande törst i saknaden av den?
Det är en frå- ga, bland många, som Ernst Nor- linds bok väcker hos läsaren.
Anna Lenah Elgströms hjält- inna gör på sätt och r i s en mot- satt resa mot de ryska emigran- ternas, i det hon gör ett kort be- sök i penningens värld på den av de genvägar dit som huvudsakli- gen beträdes av kvinnor, i det Iion säljer sin person åt en rik jobbare.
Hon är ännu tafattare i denna värld än den rike i fattig- domens.
Hon har en brännande önskan att, då Iion betalt priset, också njuta så mycket som möj- ligt, men vet inte hur hon skall bära sig åt, ty Iion har icke den nödiga estetiska kulturen.
De ny- rikas tragiska öde är antagligen väl träffat i denna gestalt, men det är icke det bästa med den.
Iion är något mer lin en karrikatyr av en människokarrikatyr.
Jag skul- le vilja disputera med fru Berta Andersson om åtskilligt, om san- och värm er.
Fröken ser så förfärligt fru- sen ut. ” " Jag törs inte, frun, sade flickan och drog baklänges.
” Men jag ber er. "
Rosemary skyndade fram.
” Fröken får inte vara rädd, det får iii verkligen inte.
Sätt er, och när j a g ta- git av mig kappan, ska vi g % in i rum- met bredvid och dricka te och h a trevligt.
Vad ä r det som skrämmer er? "
Och hon sköt med milt våld ned den smala flick- gestalten i den stora stolens djup.
M e n hon fick inget svar.
Flickan för- blev i samma ställning, som hon blivit satt.
med händerna i sidorna och halvöppen mun.
Uppriktigt sagt såg hon ganska dum u t Men det ville inte Rosemary tillstå för sig själv.
Hon böjde sig över henne och sade: " Vill inte fröken ta av hatten?
E r t vackra hår ä r j u alldeles vitt.
Och det är d mycket skönare att vara utan hatt, el- ler hur? ” Det hördes m viskning som lät som: " Ja.
frun. "
Och den tillknycklade hatten togs av.
' Ock får j a g hjälpa fröken a v med kappan också ”, sade Rosemary.
Flickan reste sig.
Men hon höll fast i stolen med ena handen och lät Rosemary dra.
Det pick endast med stor ansträng- ning.
Flickan hjälpte inte till en smul.
Hon vacklade som ett litet barn, och den tanken kom och gick hos Rosemary, att om man ville ha hjälp, måste man också na av hennes öde och en del an- nat.
Jag skulle också vilja veta bättre besked om den fas i hen- nes liv, då hon blev pingstvän ef- ter den korta glansperioden.
Vad var verkligt sökande efter Gud här, vad var hysteri och reaktion mot mindervärdeskänslan?
Men även utan att ha fått svar menar jag, a t t Berta Andersson är en landvinning ur verklighetens värld in i litteraturens, en kvinno- bild, föga sympatisk, men leran- de intensiv.
Hon är en människa ur vår tid, kastad mellan sådana sensationer som biografen, det råa lyxlivet och den religiösa ex- tasen, så snart hon lämnar sitt trånga pliktlivs gränser.
Och glimtar av den höghet till vilken även en sådan obalanserad män- niska kan höja sig i kärleken till en annan, ge några sköna sidor i den arilelning av boken, som he- ter Erik Anderssons dröm.
Elin Wägner göra något om än aldrig så litet själv, an- Och i k s blev det verkligen f ö r svårt.
vad skulle hon nu göra med kappan.
Hon lade den på golvet.
där låg hatten o c k s å Hon skulle just ta en cigarrett från spis- hyllan, d i flickan sade mycket fort.
men i en besynnerligt lätt ton: " Jag ber d myc- ket om ursäkt.
frun, men nu svimmar jag.
Jag förlorar medvetandet, om j a g inte får något i mig. ".
” Bevare oss väl d taktlös j a g är! ” Rose- mary störtade till ringledningen.
” Te!
Te genast I Och litet konjak med detsamma.
Jungfrun försvann, men flickan nästan skrek: " S e j, j a g vill inte ha k o n j a k Jag dricker aldrig k o n j a k Det var en kopp te jag ville ha, frun. "
Och hon brast i gråt.
Det var ett förfärligt och spännande ögonblick.
Rosemary föll på knä bred.
vid hennes stol.
” Gråt inte, lilla stackare ", sade hon.
” Gråt inte. "
Och hon gav henne sin spets- näsduk.
Hon var mera rörd än hon kun- de säga.
Hon slog armen om den magra, fågellika gestalten.
Nu äntligen glömde flickan sin blyghet, gömde allt utom att de båda voro kvin- nor, och flämtade fram: ’ Jagkan inte hålla på så här längre.
J a g står inte ut.
Jag k o m m o a t t göra av med mig.
Jag står inte ut längre. ” " Det ska fröken inte heller behöva.
Jag
på Kungsholm kyrkogård, eller Nej, liknelsen duger nog inte. '
språkar med gummorna på Sab- Jag glömde Riksdagshuset och batsberg, där ” på planerna mellan flera sådana fläckar, som Anna A n n a L i n d h e g e n: husen äro stora träd, varunder Lindhagen både ser och sörjer Idyller och Utsikter.
Wahl- åldringarna kunna känna det hägn Över och aldrig har hopp om att ström &amp; Widstrands förlag.
och den ro, som gamla trad föra kunna tvätta bort trots all sin fä- derneärvda varma kärlek till fö- Varje stockholmare, som be- med sig ".
undrar Mälardrottningen, varje Kanske går ni ända ut till Ha- delsestaden.
svensk, som önskar närmare lära ga, hälsar på i Gustaf III:s pavil- Fotografierna, till stor del tag- känna Sveriges sköna huvudstad, jong och lyss till ekot av Bell- na av författarinnan själv, äro förtjänstfulla och förläna ökat bör läsa Anna Lindhagens ” Idyl- mans luta.
Men vart ni än ställer kosan, värde åt den intressanta boken.
ler och Utsikter ", bilder från A. L — m.
Stockholms natur och bebyggelse.
vilar ni säkert på Stadshusterras- Den som själv har förmågan sen efter någon av edra färder.
att se vår stad inte bara som ett " Stadshuset ligger så intimt för- konglomerat av gråa stenhus, gråa enat med Mälaren att det blivit ett Statstjänstemännen gator och människors virvlande lika typiskt Mälarslott som Sko- myller, men som älskar somma- kloster eller Gripsholm ", säger uttala sig mot rens grönska mellan stenkolosser- författarinnan i kapitlet Väster hovsprincipen.
na, Strömmens solglittande vat- om Klara sjö.
” Stockholmstrak- ten, som kan njuta av en vacker tens natur går ända fram till dess Vid ett möte av statstjänstemän i ålderdomlig byggnad eller en kajer, båtarna nästan vidröra det Kungsholms realskola den 17 dec.
dis- idyll mitt i stenöknen, han eller och det blickar över till Riddar- års för- - hon skall med levande intresse föl- holmen, den förnämligaste av de kommitténs ordförande riksgäldsfull- många fall skulle få det sämre än de Ingeborg Walin får ” Illis ja den sakkunniga författarinnan Öar, på vilka Stockholm är upp- mäktige C.
G. Ekman och reservanten ha det for närvarande.
Fröken Ingeborg Walin meddelade, att man quorum ”.
riksdagsman Ernst Eriksson.
på hennes vandring genom Stock- byggd.
holm och dess närmaste omnejd.
Med denna förtätade naturstäm- Hr Ekman framhöll, att kommittén icke heller på kvinnohåll hyste någon K. m:t har tilldelat konsulenten och velat söka genomföra behovsprincip.
entusiasm for familjetilläggen.
Det är Den icke-seende måste av sin ning omkring sig är det konse- Tal.
visste, att det framlagda förslaget arbetet som bör vara avgörande for lö- särskilda föredraganden i skolöversty- entusiastiska följeslagerska få kvent och ’ naturligt att mystik och på en del håll betraktas såsom föga till- nens storlek, icke försörjningsplikten.
relsen Ingeborg Walin guldmedalj a v ögonen öppnade för allt det skö- storslagenhet fått i hög grad göra talande.
, Man säger, att det föreslagna Kvinnorna föredrogo dock kommiténs åttonde storleken med inskrift ” Illis na, som rymmes inom stadens sig gällande vid tillkomsten av systemet endast ofullständigt realiserar löneplan framför hr Erikssons.
hank och stör.
Utom den samma Stockholms stadshus.
Vid inträ- behovsprincipen.
men kommittén har Fröken Beda Cederborg förklarade, quorum meruere labores ».
varit nödsakad att gå fram med var- att den Erikssonska reservationen un- Ingeborg Walin är född i Leksand år tillåtas vi också kasta en och an- det på borgargården möter vatt- samhet Det har icke varit möjligt, att der inga förhållanden kunde godtagas 1868.
Efter att ha genomgått lärarin- nan blick, för att få en aning om nets ande.
En hel sida är bara helt jämställa män och kvinnor.
Tal.
av kvinnorna, då den innebar olika an- neseminariet och studerat vid Stock- att en vacker infattning ger en loggia och vatten och på andra si- trodde emellertid, att förslaget i sin hel- tal lönegrader for män och kvinnor.
Se- holms högskola, tjänstgjorde hon som pärla ökat värde.
Och ve de ovar- dan Söders bergnatur ännu del- het betydde ett steg framåt för kvinnor- dan ytterligare en del talare haft ordet, vikarierande lärarinna vid högre lära- na och statstjänstemännen över huvud antogs följande resolution.
samma händer, som våga röra vid vis bevarad. "
- Vi vilja härigenom uttala den be rinneseminariet och föreståndarinna för vare sig det ena eller det andra!
Detta är väl en hymn till Skön- och att det dessutom vore den enda stämda uppfattningen, att ett de dess hushållsskola samt blev 1892 läro-.
Att här följa Anna Lindhagen heten så god som någon.
Påmin- framkomliga Hr Eriksson, vägen.
vilken som bekant re- av de statsanställda kvinnornas Iöne verks- och folkskoleöverstyrelsens in- på hennes väg genom staden skul- ner man sig icke starkt vid genom- serverat sig mot behovsprincipens in- fråga icke bör och icke får samman- spektris för undervisningen i huslig eko- le ta ’ för stort utrymme i anspråk, läsandet av A.
L:s av varm kän- förande, motiverade denna sin stand- kopplas med frågan om införande av men långtråkig blir ingalunda sla uppburna Stockholmsskildring punkt.
Han ansåg, att den föreliggande den s. k. behovsprincipen uti Iönesyste- nomi.
.
Under kristiden var hon ordfö- frågan om en lönereglering icke borde met åtminstone icke den form som av rande i F. H.
K:s kvinnoråd.
Hon har färden för den som i hennes säll- Höga Visans ” Si min kära, du äst kombineras med frågor, som röra nativi- majoriteten inom 1921 års lönekommit- tillsammans med fröken Ingeborg Scha- skap vandrar i Gamla stadens kro- dägelig, si dägelig äst du tet och befolkningstillväxt.
Beträffande té föreslagits i nyss omförmälda betän- ger utgivit en del kokböcker, recept- kiga gator och gränder eller pil du äst med allone dägelig, min de kvinnliga tjänstemännen var tal.
icke kande.
Den renodlade behovsprincipen samlingar m. m, på något avgörande sitt oenig med har i och för sig aldrig omfattats med Söders pittoreska höjder, beun- kära, och ingen fläck är på dig " kommitténs majoritet, men hade ansett, sympati från statens löntagares sida i drar tulpanerna, som brinna röda (Salomos Höga Visa kap. 4).
Litter atur.
.. u be- kuterades 1921 lönekommités ~~ - - - - - - .- att man borde söka få fram en särskild allmänhet, och dess tillämpande inom statens lönesystem på det sitt kommit- löneplan för kvinnorna.
Diskussionen som blev mycket lång- tens majoritet avsett, skulle enligt vårt varit och stundom ganska häftig, inled- förmenande medföra så stora olägenhe- des av förste telegrafkontrollör Johns- ter for därav berörda befattningshavare, son, vilken konstaterade, att den be- att ett knäsättande av denna Iöneprin- römda säkerhet, som förr i världen kän- cip för måhända vasevärda tider fram- netecknat kronans kaka under senare år åt måste framkalla ett allvarligt mot- blivit ganska problematisk.
Lönebe- stånd från vår sida.
Vi uttala, att de stämmelserna ha oupphörligt ändrats kvinnliga tjänsteinnehavarnas lönefråga och man har från det ena året till det nu anses böra omedelbart vinna sin lös- andra svävat i ovisshet om vad man ning, men att detta sker utan rubbning egentligen skulle få.
Var gång behovs- för de manliga befattningshavarnas vid- principen vant på tal, ha tjänstemännen kommande av det utav statsmakterna år reagerat, och det fanns ingen anledning, 1919 for kommunikationsverkens tjän- att icke göra det också nu.
Kommitté- stemän godkända och antagna Iönesy- förslaget skulle medföra sådana orim- stemet.
ligheter, som att chefen i vissa fall får mindre betalt än sina underordnade, att den kvinnliga befattningshavaren icke T I D E V A R V E T 19 2 4 får den lön, som hennes arbete är värt.
och att familjeförsörjarens arbete blir Ellen Key kommer att skriva i överbetalt.
Om barnalstringen skall något av de första numren.
Lika- premieras är det bättre att låta detta ledes d:r Erik Hedén och d:r John i ske genom skattelindring.
Landquist.
Kerstin Hesselgren Hr Ingmansson, förste bokhållare i järnvägstyrelsen, konstaterade att för- fortsätter om ” Washington och slagets genomförande komme att kosta Génève ”, Anna Åbergsson om 750,000 kr., men att tjänstemännen i ” Folkpensioneringen ”.
ska ta hand om er.
Gråt inte nu.
Ser inte Han kom in.
” Å, förlåt ”, sade han och fröken så bra det var, att ni träffade mig.
stod stilla iakttagande.
” Det gör ingenting, sade Rosemary le- ende.
" Det här är min goda vän fröken – ” ordna någonting för er.
Det lovar jag.
" Smith ", kom det från den hopsjunkna Men gråt inte för all det Man blir så figuren.
som satt besynnerligt stilla och förbi av det Gör inte det, för min skull.
oberörd.
Flickan slutade just lagom, så att Rose- ” Smith ”, sade Rosemary.
" Vi skulle tala mary hann resa sig, innan teet kom in.
litet med varandra " Hon lät ställa bordet mellan dem.
Hon tru- ” Jaså ”, sade Philip.
" Ja visst. "
Och gade på den lilla stackaren alltihop, alla hans blick fångades av kappan och hatten sandwich, alla smörgåsarna och, så fort på golvet.
Han gick fram till brasan och hon druckit ur koppen, serverade hon en ställde sig med ryggen mot den.
" Det är ny och lade i socker och grädde.
Det på- ruskigt i kväll ".
sade han nyfiket och såg stås alltid att socker är så närande.
Själv alltjämt p i den orörliga gestalten, p i hän- i t hon ingenting, hon rökte och såg tank- derna och skorna och d pi Rosemary igen.
fullt bort, så att flickan inte skulle bara ” J det är det verkligen ".
sade Rose- blyg- mary hänförelse.
" Ohyggligt. "
Och verkan av den lätta måltiden var Philip smålog på sitt förtjusande sätt.
verkligen underbar.
Då tebordet bars bort, " Jag hade verkligen ett ärende ", sade han.
satt där en ny varelse, bräcklig, smärt med ” Jag vill be dig komma in i biblioteket ett hoptovat hår, röda läppar och djupa, strå- ögonblick.
Om du inte har något däremot.
lande ögon, tillbakalutad i den stora stolen fröken Smith ursäktar oss väl? '
i lyckligt ljuv trötthet med blicken in i De stora ögonen höjdes mot honom, men brasan.
Rosemary tände en ny Cigarrett Rosemary svarade för henne.
" Det gör hon Det var tid att börja visst. "
Och de lämnade rummet tillsam- " Och när åt frökm sist? "
frågade hon mans.
" Tala nu om, vad det här är för sakta.
något ”, sade Philip, di de voro ensamma Men i samma ögonblick tog någon i dörr- ” Förklara saken.
Vem är hon?
Och vad Nu ska vi dricka te och så ska fröken be- rätta alltsammans för mig.
Och jag ska tebarn.
Hon bad att få så mycket som en kopp te kostar, och jag tog henne med mig hem. "
” Men vad i all världen ska du göra med henne?
utropade Philip.
” Vara snäll mot henne ", sade Rosemary hastigt.
" Vara alldeles förfärligt snäll mot henne.
T a hand om henne.
Jag vet inte riktigt hur.
Vi har inte talt med varandra än.
Yen visa henne behandla henne – komma henne att känna — ” ¨ " Min älskade lilla vän ", sade Philip.
" Det här är alldeles vansinnigt.
Det går helt enkelt inte för sig " Ja, det visste jag nog att du skulle säga ", svarade Rosemary.
" Yen varför in-: e?
Jag har lust till det?
Är det inte skäl nog?
Och det står alltid i böcker om sint här.
Jag har bestämt mig för — ” " Men ", sade Philip långsamt och skar spetsen av en cigarr, " hon ser s i häpnads- väckande bra ut. "
" Ser hon bra ut? ” Rosemary var så Över- raskad, att hon rodnade.
" Tycker du det?
Det det hade jag inte tänkt pi. "
" Gode Gud! "
Philip drog eld på en tändsticka.
" Hon är helt enkelt förtju- sande.
Se på henne en gäng till, mitt barn.
Det tog alldeles andan ifrån mig, d i jag kom m i ditt rum nyss.
Men ...
Jag tror, Rosemary skrattade, där hon stod lutad att du gör en stor dumhet.
Förlåt, älsk- mot dörren och sade: " Jag hittade henne ling, om jag säger ifrån så här rakt på på Curzon Street.
Hon är ett verkligt hit- sak.
Men tak om för mig, om fröken - med ” Rosemary, får jag komma in? ” Det N Philip.
” Ja visst. ” - Smith ska äta middag här i så god tid.
så att jag hinner titta efter i ’ The Milli- ner´s Gazette ’. ” " Du har då också underliga idéer ”, sade Rosemary och gick ut ur biblioteket, men inte tillbaka.
in i sin sängkammare Hon gick in i sitt skrivrum och satte sig vid skrivbordet.
Sig bra ut!
Alldeles för- tjusande!
Tog andan ifrån mig.
Hjär- tat slog på henne som en väldig kyrk- klocka.
Säg bra ut!
Förtjusande!
Hon drog till sig sin checkbok.
Nej.
en check vore förstås oandvändbar i det här fal- let.
Hon öppnade en lida och tog fram fem pundsedlar, säg på dem, lade till- haka två, och med de tre sammanskrynk- lade i handen gick hon tillbaka till säng- kammaren.
En halvtimme senare, då Philip alltjämt var kvar i biblioteket, kom Rosemary in till honom.
" Jag ville vara säga dig ", sade hon och lutade sig på nytt mot dörren och såg på honom med sin kisande, exotiska blick, " att fröken Smith kommer inte att äta middag hos oss i dag. "
Philip lade bort tidningen.
” Jaså, var har hänt?
Var hon redan bortbjuden? "
Rosemary gick fram och satte sig i knäet på honom " Hon var mycket angelägen om att gå, sade hon, och då gav jag den lilla stackarn en present i pengar.
Jag.
kunde väl inte hålla henne kvar mot hen.
nes vilja? ” tillade hon sakta.
Rosemary hade nyss kammat sig, gjort sina ögon litet mörkare och satt på sina prälor.
Hon sträckte upp händerna och vidrörde Philips kind.
" Tycker du om mig? '
sade hon i en mild, låg, varm ton, som bragte honom ur fattningen.
" Jag tycker förfärligt mycket om dig ”, sade han och tryckte henne närmare intill sig.
" Kyss mig. "
Därpå sade Rosemary drömmande: ” Jag såg en förtjusande liten dosa i dag.
Den kostade tjuguåtta guineas.
Får jag den? "
Philip gungade henne på knäet.
" Det får du, din lilla slöserska ”, sade han.
Men det var inte det som Rosemary verkligen vil- le säga " Philip ", viskade hon och tryckte hans huvud mot sitt sköte, ” ser jag bra ut? ”
