# ID: svediakorp-per3171
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Tidevarvet
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Tidevarvet', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1923
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,551
# sentences: 703
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-tidevarvet
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Lösnummerpris: 15 Öre.
NR 5 - 22 DECEMBER ARG.
1 - 1923 ERDARNA I JUDALANDETS SATT, Och här kommer drömmen - måtte jag e j då för- het, måste hon åter sjunka ned.
Hon finner sig på de som kunde ana änglarna och höra friden störa den, när jag söker återge den!
knä och åter är det hennes egen röst och dock en an- H och glädjen dallra in genom det svarta mörkret, de ha fränder i alla land.
Men liksom in- Hon tyckte, att hon stod ute under bar himmel.
gen vet herdarnas namn, så vet heller ingen deras fränders.
Det släktet tar aldrig emot diktarpris.
Men rymden mörknade och tjocknade och kändes nästan trång.
Det dånade och gnydde i dunklet.
Där Ty de veta: ” vi fingo det underbara till gåva; dess brusade som en storm.
Och hon tyckte det var som ursprung är hemlighet, det är icke vi. "
om Apokalypsens hemska ryttaregestalter hade I en undangömd svensk bygd hörde jag för några ryckt in.
Det föll tunga droppar ur mörkret.
Men få år sedan om en herdarnas frände, den här gån- det var inte regn som föll.
Det var blod.
gen en ung kvinna.
Jag såg henne förresten och Hon blev liksom sammanpressad och trycktes till hörde henne stava med småbarn.
Klart och friskt jorden i namnlös fasa.
Där föll hon på knä, Och i och stilla var ilet, omkring henne.
Det var natur- den ställningen hör hon sin egen röst, svag och un- ligtvis inte hon själv, som förtalte mig drömsynen, derlig som en främmandes, darra fram: ” Nu är det utan hennes äldre väninna.
Där var några i den världskriget som kommer. ” bygden, som genom drömmen fingo en stråle av O c h bakom henne hörs den gamles trygga trött;; hopp och n y kraft att arbeta.
röst falla in och säga: " Ja, barn, nu är det världskri- Det känns nästan som helgerån att förråda detta.
get, som kommer! ” Men efter det är jul nu, tänker j a g hon inte skulle vägra mig att komma och ” låna eld ” och tända ett Så tycker hon, som man ibland kan tycka i dröm- litet julljus här, som i i i hennes och inte mitt.
men, att en oändlig tid liar förgått.
Äter står hon ute under bar himmel.
Men rym- Det led mot slutet av år 1913.
Ingen i hennes den är hög och ljus.
Och det är som ville den välva krets hade använt ordet ” världskrig ”, och ingen sig allt högre.
visste vad som komma skulle.
Hennes vän, gamle Sakta tonar där fram en underbar musik.
Mer sta.
han som en gång på och m e r växer den i styrka och härlighet.
Och skö-, ifall det var de kyrkliga nare toner är det än dem hon i sitt vakna liv hört eller de frireligiösa, som gick ’ rätt, hade svarat: spelas eller sjungas.
Fröjd och jubel klingar där " Kära barn, den som söker efter Gud går alltid rätt. ” fram i hela den väldiga rymden.
Betagen av salig-, nans, som darrande av salighet stammar fram; ” Nu är det gudsriket som kommer. "
Och bakom sig förnimmer hon nu som förra gån- gen åldringens t ga, ljust allvarliga stämma falla in och säga: ” Ja, barn, nu är det gudsriket, bol,^ kommer! ”.
Så drömde den unga flickan från landet.
Ryms e j däri hela ” Untergang des Abendlandes ” med dess anstormande ryttarkår av förtvivlade slut- ledningar och dystra aningar?
Och ryms där icke dessutom, i fullt utslagen blomma, förhoppningen att ur allt det som lidit och blött och hungrat, det som sticker sina hjärtblad fram ur spillrorna och mitt i töcknet förråder - solkraften?
Det är mer än en dröm.
Det är ett program.
Om en politiker framställt det, kunde det varit optimism.
Om en skald diktat det, kunde det varit ” stämning ”.
Men nu kom det ur djup och jungfrulig jord, ur folk- själen själv, inte som ekot av gängse meningar, utan i oberörd siarekraft.
Och därför stämmer det inte t i l l sömnens ro, utan till dådets allvar.
Det stärker ” tröttnande händer och maktlösa knän ”.
Det säger: ” Förtvivla inte, arbeta vidare trots allt.
Ty nu är det gudsriket, som kommer! ” Emilia Fogelklou.
, Upplösningstecken.
, O m jul-lånen $ läsa roliga böcker, äta och dricka glögg.
Därför att detta är lik- tydigt med jul för två procent av ock^^ en julbetraktelse.
Sveriges befolkning, därför be- stämmes det: Detta är julen.
Så Om den svenska fackförenings- rörelsen, som uträttat så mycket ' Nu är det jul igen, och låt firar svensken j u l!
Stockholmaren gott för arbetarklassens höjande i betrakta den med fördomsfria reser till Åre, stockholmskan tar socialt och ekonomiskt avseende, ögon.
Vad är jul?
Från tidnin- sig så bra ut i sportdräkt, i alla icke skall få sig en allvarlig garnas text- och annonsspalter, hem är parfymen ” La garconne ” vilken för långa tider från butiksfönstren och från över- den omtycktaste julklappen, ingen framåt kommer att stämpla den klassens läppar får man samma j u l utan juveler!
Och så vidare.
det är vår jul.
Det Men hur heter det i verklighe- som en moraliskt mindrevärdig svar: julen organisationsform, är det nödvän- ’ vill säga hemmets, familjefestan- ten?
Vad fråga på fabriken ar- digt, att den visar helt andra och dets den feta matens och de gla- beterskorna vid samma bord Var- klarare färger i den bedrövliga da överraskningarnas tid, prydd andra?
Diskutera de om de sk &amp; murarkonflikten i Stockholm.
med gammalmodiga emblem såda- önska s i g en persianpäls eller ett Varje ärlig arbetarvän måste med na som julklockor, julkärvor, jul- armband, om de skola fara till djup bedrövelse konstatera, att tomtar och här och där ett Jesus- Åre eller Siljansborg eller om det Landsorganisationens represen- barn, — t y man aktar icke för rov är skönare att stanna hemma och tantskap i sitt i dagarna prokla- att låta Det fylla en dekorativ samla släkten hos sig?
Nej, de fråga varandra: man rarna och merade ställningstagande deras avtalsbrott till före- mu- uppgift, sedan andakten inför måtte väl kunna få ett jul-lån i träder en dubbelmoral, som vid mysteriet försvunnit.
Överklassen torde utgöra om- Ar?
Hur ska slantarna räcka?
närmare eftertanke måste verka kring två procent av hela vårt Jul-lånen, det är en sammansätt- Det är inte ning, som är obekant för dem, som avskräckande och nedbrytande på lands befolkning.
det förtroende, den fackliga orga- mycket.
Men den har en förmå- känna de traditionella julorden så- brutit avta- ga att breda ut sig över hela folk- som julskinka, julsång, julglädje Jul-lån är havets yta, så att man utifrån ser och julindigestion.
let och därmed öppnat rum för bara den Den liknar mest av allt något, som stundom vissa före- en ny laglöshet pi^ arbetsmarkna- det parafinlager, som husmodern tag bevilja sina arbetare för att den med trolöshet och svek såsom gjuter över sin sylt för att hindra dessa skola komma Över en tid, moraliskt sanktionerande strids- lufttillförsel, om detta vore dess som genom sin anhopning av helg- vapen, har saken så småningom verkliga uppgift, skulle man in- dagar ger dem minskad arbetsför- utvecklat sig därhän, att landsor- genting ha att säga, men det är tjänst.
I de timavlönades värld ganisationens eget hus i Stock- det inte.
har egentligen ordet vilodag för- holm blockerats.
Förut har na- Alldeles självfallet trycker den lorat sin betydelse.
De få den turligtvis alla andra byggnadsar- sin prägel på allting, fyller alla re- icke som gåva, de måste köpa den.
beten i huvudstaden förklarats i presentationsplikter utåt.
Dess Fastän detta är ett faktum; a. medfört att bostadsnöden icke föredöme skall följas efter råd fastän julen för många människor är den tid, då man måste ta upp kunnat avhjälpas i den utsträck- och lägenhet, upp till.
Det var, för eljes att ses ta ett exempel lån för att kunna leva, tillåter ning, man planerat.
Stadens egna från annat håll, ett i sin otymp överklassen Bom j u för ordet lik- byggen ha icke kunnat fullföljas.
lighet typiskt överklassdrag, utan som intet annat än dess grannlåts- att söka sirade julbegrepp att finnas till.
Hundratals fattiga familjer ha ond mening förresten, — blivit husvilla och måst inlogeras göra fosterlandet levande och om- Den talar om den julen, fastän under villkor, som måste verka tyckt i de breda lagren genom in- så många säga raka motsatsen.
moraliskt nedbrytande.
Murarna rättandet av en svenska flaggans Och den talar frankt om hemmens ha, med andra ord, med sitt svek dag och göra den till halv ledig- högtid, fastän så många äro hem- och avtalsbrott terroriserat hela hetsdag.
Vad komma timavlönade lösa samhället, som stått maktlöst.
Om människor att förbinda med tan- Ibland vaknar någon ur över- man undantager de bolsjevikiska ken flaggornas färgspel och klassen upp och talar som pro- tidningarna, över detta tillvägagångssätt har förkastelsedomen varit rikets.
enhet?
Jo, minskad dags- fessor Schück på Nobelfesten — Men det hade inte ar- om de faror som hota överklassen.
praktiskt taget enhällig inom ar- avlöning- En väg till räddning för den Vi återgå tänkt till julhelgen.
på.
Detta säkerligen att bryta den isole- betarpressen.
Men ehuru avtals- rangörerna brottet varit så flagrant, har begrepps ursprungliga betydelse ring, vari den befinner sig.
Och landsorganisationens ledning icke har gått förlorat.
Julen är icke till dess tjänst, ha vi sökt plocka vågat vidtaga en så självklar åt- mer en fröjdefest och en tacksä- några av de begrepp som för- villa och isolera gärd, som att förklara byggnads- arbetet fritt.
Man har varit me- gelsefest.
Huru många fatta ra hänsynsfull än så mot de av- eller omfatta den djärva föreställ- Den frid som är ärligt vunnen talsbrytande.
Försök gjordes att ningen om Guds människoblivan- i kamp med verkligheten störes ej de eller låta sin världsbild bestäm- därav.
Men den falska julfriden bilda en ny murarfackförening må gärna försvinnal Devinez.
Det misslyckades.
Solidariteten M e d julhelg menas icke mera en — — — var så stark, att gent emot den helig högtid utan en vilotid, då förmådde avtalets helgd ingen- man får sova länge om morgnar- ting.
na, vara tillsammans, sporta eller Men så kom blockaden av bygg- För det intresse och den sym- nadsarbetet på Folkets hus, och nu blev det liv i alla knutar.
Murar- framkalla häpnad och bestörtning.
pati tidningen vid sin start mött na överöstes med ovett från alla Och den väcker förstämning eme- såväl i städerna som runt om i lan- socialdemokratiska tidningar i he- dan den blottar klasskampen i dess det framföres ett vördsamt och la landet.
Detta var något oer- mest cyniska form.
Det är två hjärtligt tack Med visshet räk- hört.
Att man alldeles avtalsvid- sorters moral, som tillämpas, vil- nas på att detta intresse utan a ~ - rigt blockerade bostadsbyggena ket icke är mycket bättre &amp; att, kommer tidningen till godo och gjorde hundratals arbetarfa- som fallet är med murarna, icke även under det år som stundar.
Det mål tidningen satt sig före, miljer hemlösa, det gick väl an, besväras av någon moral alls.
men att man gick till angrepp på Ingen kan taga miste på att det att samla medborgare, män och av vars är ett styggt sjukdomssymptom, kvinnor, levande i en liberal livs- arbetet i FoIkets hus fullbordande icke en enda familj som här kommit till synes inom åskådning och besjälade av ön- var beroendel det var för svensk fackföreningsrörelse.
Den skan om att se den förverkligad i starkt.
Och i konsekvens med den- i sig själv prisvärda och goda sol- samhällsliv och lagstiftning har na tankegång har man nu i da- dariteten har blivit en samman- just nu mer än någonsin betydel- Rätten se.
Men för att bliva en styrka, garna fått bevittna hurusom hållning in absurdum.
landsorganisationens represen- är eliminerad.
SamhälIssynpunk- som man räknar med, en röst som tantskap efter behandling av sa- ten existerar icke längre.
Man höres, måste särskilt vårt lands ken uttalat sitt starka fördöman- kan helt enkelt icke känna an- kvinnor i ännu mycket vidare de av blockaden mot Folkets hus svar mot några andra än sina eg- kretsar, än vad hittills varit fal- bl.
a. därför att arbetena där na, och även detta har nu blivit &amp; let, förstå nödvändigheten av en omhänderhavas av en samman- avtrubbat, att det knappast längre sådan sammanslutning.
Detta vå- slutning av arbetarna själva existerar i annan form än som ett ga vi hoppas och tro skall bliva fallet.
men icke haft ett ord att säga om slappt överseende med de svåra- Tidevarvet önskar stå i kontakt det skändliga uti murarnas till- ste olater.
Man har svårt att tro, vägagångssätt mot bostadsbygge- att ur denna slapphet skall växa med Sveriges alla frisinnade kvinnor.
na.
För landssekretariatet är Fol- upp det nya och lyckligare sam- kets hus det viktigaste.
Samhäl- hälle, som man på den kanten ide- Ett medvetet och energiskt ar- bete till tidningens bästa och för lets intressen är det inte &amp; noga l i g a lovar oss, och för vilket med.
naturligtvis!
— aven Stockholms- spridning av Det är denna primitiva morali- murarna anse sig kämpa.
ska syn på frågan, som måste Liber.
oss: Stockholmsmurarna - på är " ' bort T i de v a [v et brott — - - - - Tidevarvet.
té ”, h e r r C.
G. Ekman.
M ö t e t ö p p n a d e s på de tre orga- n i s a t i o n e r n a s vägnar a v konsulen- ten I n g e b o r g Walin, v i l k e n i sitt h ä l s n i n g s t a l betonade att löne- k o m m i t t é n s förslag b l i v i t k v i n - norna en stor besvikelse.
Och där- efter följde tre föredrag, i vilka kommittén ur olika synpunkter fick sin mer e l l e r m i n d r e s k a r p a kritik.
.
Beda Cederborg aktigare löneställning än tidigare Ut- nämnda, komma att helt upphöra.
Nå- K a t a l o g r e d a k t ö r B e d a Cederborg gra lönetekniska lägenheter, av den be- tydenhet, att de i och for sig borde för- yttrade: hindra genomförandet av de nu ifråga- 1921 års kommittés betänkande Satta övergångsbestämmelserna synas har sin största betydel- alltså enligt kommitténs mening icke neförhållandena för vara att befara.
se i Sedan kommittén härefter erkänt, att de kvinnliga stats- den lägre lönegraderna, starka skäl föreligga för ett omedelbart d. v. s. befattningshavare under 15:de genomförande av kommitténs förslag för lönegraden.
de lägsta kvinnliga befattningshavarna För oss lägre tjänstemän gäller det skrivbiträden och vaktfruar hem- h e l t naturligt icke endast att frågan ställer den slutligen på anförda skäl att, blir definitivt avgjord vid årets riks- de föreslagna kungörelserna förklaras dag, utan också att vid frågans avgö- skola träda i kraft den I juli 1924, dels rande det tages tillbörlig hänsyn till de beträffande innehavare av tjänst i läg- berättigade önskemål och krav, som sta lönegraden å nu gällande lönepla- framföras a v den samlade kvinnoopinio- ner för kvinnliga tjänstemän dels ock nen.
betriffande annan befattningshavare, Såväl i fråga om kommitténs löne- som efter utgången av juni månad år förslag som övergångsbestämmelser ha- 1924 tillträder tjänst, å vilken något av va vi nämligen erinringar att göra.
förenämnda avlöningsreglemente äger Betriilfande först då lönebeloppen tillämpning.
För övriga befattningshavare torde och de procentuella avdragen äro vi be- redda i stort sett böja oss för nödvän- ifrågavarande kungörelser böra träda i dighetens och det statsfinansiella lägets kraft % dag, som konungen med riksda- krav.
Det lir endast hrtriiffande vissa gen bestämmer.
fall av inplaceringar i den nya lönepla- Enligt detta förslag skola således nen, i synnerhet när d e medföra lägre blott de befattningshavare som fr. o. m. lön än den nuvarande, som vi måste re- den 1 juli 1924 utnämnas eller befor- servera oss mot förslaget.
dras till befattning vid sådan verk för Vi erkänna alltså, a t t en höjning i vilket ny definitiv lönereglering genom- ett slag a r de kvinnliga befattningsha- förts, övergå till det nya lönesystemet.
varnas löner till jämnhöjd med de Vad åter hela den nuvarande ordi- manligas.
under de depresionstider vi narie tjänstemannakåren beträffar — nu uppleva, skulle medföra allt för sto- med undantag för skrivbiträdena — ra kostnader för staten.
är övergången till det nya lönesystemet Men då vi göra detta medgivande, endast förmodad inträffa sedan förhål- måste vi samtidigt betona, att vart god- landena efter kristiden hunnit stabilise- tagande av ett procentuellt avdrag ute- ras och då ett sammanförande av lön slutande sker av hänsyn till det nuva- och dyrtidstillägg till en gemensam rande statsfinansiella läget och under grundlön kommer att ske.
förutsättning, att särskilda bestämmel- Det vore orätt att säga, att kommit- ser utfärdas om avdragets successiva tén lovar för mycket.
minskning.
Enbart villkoret » förhållandenas sta- bilisering » gör tidpunkten för övergån- Beträffande åter övergångsbestäm- gen till den nya löneplanen så svävan- melserna, miste vi p i det kraftigaste de, att man lika väl kunnat slopa den protestera mot det av kommittén gjor- delen av övergångsbestämmelserna.
När da förslaget.
v i kommit så långt, att förhållandena Den statsfinansiella synpunkten har stabiliserats, då lir man säkert redan i nämligen här haft en sådan inverkan, färd med en ny lönereglering.
att löneförhållandena i st. f. att ord- Kommittén framhåller vidare sin för- nas, som syftet var, hota att tilltrasslas vissning om, att några lönetekniska olä- på det mest hopplösa sätt.
genheter av den betydenhet, att de i Kommitténs förslag till övergångs- och !ör sig borde förhindra genomföran- bestämmelser innehålla nämligen, att det av de nu ifrågasatta övergångsbe- kommittén med hänsyn till de finansiel- stämmelserna icke synes vara att befara la kalkylerna tagit under övervägande Vad innebära då dessa övergångsbe- möjligheten att låta det nya förslaget stämmelser i lönetekniskt hänseende?
med ett undantag, vartill kommittén se- J o, de innebära bland annat, att i nare återkommer, successivt träda i till- vissa fall tjänstemän med ända till sex lämpning, nämligen så, att allenast de års ordinarie anstsällning komma att er- befattningshavare, som efter den i juli hålla mindre lön, än nyutnämnda i sam- 1924 utnämnas eller befordras till be- ma lönegrad.
fattning vid sådant verk, för vilket ny, Men inte nog härmed, även tjänste- definitiv lönereglering genomförts, skul- män med sex års ordinarie anställning tjän - - i högre grad skulle komma i sämre nad att resultera i en löneplanering en- ställning än nyutnämnd befattningha- dast &amp;,, papperet och utan några som vare i den lägre lönegraden.
helst praktiska fördelar för den stora Jag är övertygad om, att dylika un- tjänstemannakår, som frågan närmast derbara övergångsbestämmelser aldrig berör.
förtkommit vid någon förutvarande 13- Kommitténs försök till löneglering i nereglering och alldeles bestämt inte, denna riktning är emellertid dömt att när det gällt lönereglering för både misslyckas, ty det kommer att möta manliga och kvinnliga tjänstemän.
ett bestämt och orubbligt motstånd från Det är fur övrigt ganska betecknan- hela den kvinnliga tänstemannakårens med nödvändig- de för kommitténs syn på saken att sida, ett motstånd det endast är den lönetekniska sidan het måste medföra endera förändrade av frågan, som i någon mån oroar kom- bestämmelser eller ock tillspillogivande mitten.
av det mer än tvååriga kommitténarbe- Hur dessa minst sagt kuriösa be- tet.
E t t tillspillogivande av kommittéar- stämmelser komma att uppfattas av tjänstemännen själva, de i frågan mest betet innebär dock ett så pass långt intresserade, befattar man sig icke med.
gående slöseri med statens medel med Reservanten, herr Eriksson, är den dyrbar arbetstid och arbetskraft det enda inom kommittén, som har vissa ur ren statsfinansiell synpunkt torde betänklipheter i detta fall.
Han fram- vara uteslutet.
håller nämligen i sin reservation, att Vi våga därför också tro, att över- dessa övergångsbestämmelser kunna gångsbestämmelserna, sådana de före- skapa förhållanden, vilka hos de nu an- finnas i kommitténs förslag icke skola ställda kvinnliga tjänstemännen säker- vinna stöd hos m:t. k. förlita oss i ligen komma att framkalla en känsla stället på att k. m:t skall kunna och av att rättvisa icke vederfarits dem.
vilja bedöma Ja, hur vore det möjligt annat?
synpunkt, en Betänk, att det här skulle komma at!
knappast är skönjbar gälla även hela den äldre kvinnliga slag.
tjänstemannakåren, den kår, som lin- der 2 0 a 30 år fullgjort ett samvets- grant och plikttroget arbete till statens Advokaten jur. kand. Mathilda bästa och som varit med om att bära Staël v. Holsteins y t t r a n d e lydde krigets och krisens börda av ansträn- i som följer: gande extraarbete och ekonomiskt be- » Att lönereglera i våra dagar är helt visst ett svårt problem.
Man har ve- tyck.
Vore det si underligt, om hos d e s s a lat komma med ett förslag.
som kunde tjänstemän övergångsbestämmelserna ha utsikt att gå igenom i riksdagen, väckte både förvåning och harm, for- det fick icke medföra ökade kostnader våning över att dylika bestämmelser för statsverket.
Å andra sidan måste över huvud taget kunnat förutsättas, kommitterade från början ha haft klart harm över att kvinnoarbete, även det för sig att det vid denna lönereglering basta och mest självuppoffrande skall krävdes en annan rättvisa an som tidi- gare tillämpats vid reglering av det in- räknas för mindre än intet.
Man skulle sökt förstå kommittén, bördes förhållandet mellan mins och om det här hade gällt att undvika en kvinnors löner.
Vill man tillgodose större kostnadsökning, som staten en- dessa båda önskemål måste resultatet dast med största svårighet kan bära, bliva en kompromiss.
om man inte vill men då hela kostnadsökningen, som rätta männens löner efter kvinnor- övergångsbestämmelserna beträffande nas.
Man kan ifrågasätta, huru- de kvinnliga befattningshavarna föran- vida icke delta varit det mest lo- leder, inskränker sig till omkring giska ur statsnyttans synpunkt, om man 650,000 kronor och detta på en kår av strikt tillämpar den tankegång, som va- ungefär 6,000 kvinnliga tjänstemän, rit ledande for kommittén.
Man har måste man fråga sig, om icke kommit- helt riktigt gått ut ifrån, att kvinnoar- tén gått väl långt i sin sparsamhets- betet ej finge bliva för staten dyrba- iver.
rare än motsvarande arbete utfört av Det är väl ändå icke möjligt, att man min.
Varför icke vända p i orden och tänkt sig, att en lönereglering av denna uppställa d e t kravet, att manligt arbete omfattning skulle kunna försiggå nära e j finge bliva för staten dyrbarare i n nog utan kostnader fur staten.
motsvarande arbete utfört av kvinnor.
Skulle det vara fallet, då kan man För många kanske denna vand- knappast värja sig för tanken, att det ning synes främmande, men den är hela blott varit en skenmanöver, äm- fullt logisk och kommitten har accepte- som att Vi huvudsak
och år och 24,4 per kvinna och Ar, Sa.
ha vi å andra sidan i medeltal 8,6 da- par för icke ordinarie min och 22,2 da- gar för ordinarie.
Motsvarande siffror för kvinnor äro 13,3 och 29,4.
Och denna stora skillnad mellan ordinarie och icke ordinarie tjänstemän är ge- nomgående i: illa åldersgrupper.
En liknande stor skillnad förefinnes mellan befattningshavare i kommunikations- verken å ena sidan och i centrala verk å den andra.
I or män äro siffrorna här 21,8 resp. 12,8, för kvinnor 26,8 resp. 16,5.
Det skulle således vara mycket stem skapar ingen plattform för ett så: ner lönande för staten att införa en småningom närmande av de kvinnlig och manliga lönerna.
Herr Erikssons förslag innebar även slopandet av den het och för tjänstemän i kommunika- högsta löneklassen för kvinnorna, vari- tionsverken än att genomföra en sådan om deras slutlön skulle komma att löneminskning för gruppen kvinnor en- avsevärt understiga minnens.
Han dast.
Något sådant har dock icke av på den gamla ståndpunkten att kommittén föreslagits.
Trots de stats- alla män äro att anse såsom familje- finansiella svårigheterna.
försörjare och därför skola komma i åt- Den stora svagheten i 1921 njutande av en högre lön.
Vi kvinnor års lönekommittés betänkande ligger kunna e j godkänna herr Erikssons för- trots a l l t icke i statistikens beskaffenhet utan däri, att kommittén utan vidare slag.
Beträffande kvinnornas inplacerande godtagit problemställningen manlig hin- tagare - kvinnlig löntagare.
i de olika lönegraderna har även Historiskt sett är särskiljandet för- Eriksson en avvikande mening be fande vissa tjänster.
Ja: vill ej klarligt.
Förr voro ju blott minnen direkta statstjänare.
S ä r småningom härpå, då ja: e j berört kommitténs slag i denna del.
Det synes mig, som förhållandena i samhället ändrades, så om såväl mot kommitténs som i att kvinnorna måste stim u t ur hem- lin högre grad mot herr Erikssons mens ram.
fingo de kämpa sir: fram bit förslag i denna del erinringar kun- för bit och ansågos alltid såsom utsock- na göras.
Ja: anser dock, att dessa nes i staten.
Nu är det icke mera så.
frågor äro så speciella att de e j lämp- I dar stå vi kvinnor såsom statligt lika- berättigade medborgare.
Men männi- skorna anpassa sig långsamt konse- nerna hava att här bevaka sina med- kvens var aldrig deras starka sida.
Fort- farande har man stor benägenhet att lemmars intressen.
Få ord äro för kvinnorna så odiösa dela medborgarna i kvinnor och män.
som ordet grunder.
Vi minnas de långa Det är inte många är sedan lagstiftarna väntans år, då frågan om huruvida i vårt land togo det absurda steget att tjänsterna skulle öppnas - de tjänster, låta kvinnorna betala för kvinnornas till vilka vi ansågo oss hava erhållit längre medellivslängd med en lägre folk- behörighet genom 1909 års grundlags- pension.
Och nu söker man konstate- ändring - var vilande i avvaktan p i ra, att kvinnorna ej ha fullt samma vär- alla löneregleringskommittéernas utred- ningar.
Vi minnas det ringa resultatet av dessa utredningar.
Vi minnas alla mindervärdighet med lägre 1 En smula eftertanke borde dock klar- strider som uppstått om de olika löne- att man här är inne på en farlig principerna.
Vi minnas de förtjänta Samhället är byggt på solidari- kvinnor, som på grund av de långa Rubbar man på detta faktum, så årens dröjsmål e j natt fram att intaga II mark osäker.
Eller rad vill den pists i samhället, som bort vara deras.
Skola nya väntans år komma?
man göra den dag, då kvinnorna begära Nej, grunderna måste nu faststiii.
i. den att genom lägre skaller få inhösta för- gamla striden måste få ett slut.
Vi delarna av sina speciella förtjänster, t. hoppas, nej vi kräva att förslaget fram- ex. sin mindre brottslighet!
Och än mer: det är synnerligen berät- lägges för nästa riksdag och vi förvänta att riksdagen infriar det löfte, som gavs tigat och lämpligt att uppdela med- borgarna även efter andra principer än genom behörighetslagens antagande.
kön, då man skall anställa jämförelser mellan deras egenskaper, vare sig det — Andrea Andreen-Svedberg D: r lämnade en skarp kritik av kommitténs utredning angående sjuklighet och pres- tationsförmåga, och hennes vidräkning slutade med följande.
Vill man för löneskillnad anföra ett sådant argumentum ad ho- minem som presentationsförmågan, måste icke ordinarie, i vid kommunikations- man åtminstone lämna bindande bevis.
verk eller centrala verk anställda är Att i lag fastslå att en grupp av stats- synnerligen Rivande - sjukligheten är tjänare äro mindre värda för staten, när väsentligt olika inom dessa olika kate- man faktiskt blott bar en viss allmän gorier.
Och man kan vara viss om att känsla av, en misstanke att si är för- en undersökning av presentationsförmågan hållandet, det är ett slag i ansiktet på hos de olika raserna eller hos dessa statstjanare och måste skada sta- dersgrupper skulle framvisa olikheter.
Man skulle t. ex. helt säkert fur vissa ten.
Vissa siffror i kommitténs yrken få fram en avtagande prestations- sjukstatistik äro av större intresse.
Om förmåga vid 50 — 60-års åldern.
Skulle vi ta i medeltal 20,1 sjukdagar per man nian sedan ta bort statstjänarnas ålders- det förelås, att därest en komma att erhålla en verklig löneför- stemännens löner till änke- och pupill man skulle erhålla en befattning som tillhör de grupper, som tidigare varit avsedda för kvinnor, skall den för kvin- ras löneställning.
Den motivering, som den man- norna tillmätta lönen gälla även för den manlige innehavaren a v befattningen.
liga delen av kommittémajoriteten anför för kvinnornas lägre löner rat den då Till vilket resultat ha kommit- terade kommit och huru ställa sig kvinnorna till detsamma?
Kommittén föreslår, att samtliga be.
fattningar inordnas i en gemensam lö- neplan, den förutvarande manliga inne- I t. o. m.
1 2 äro de b hititlls kunnat inneha inplacerade.
I lönegraderna med 13 och uppåt återfinna befattningar, vartill kvin or Rens ikraftträdande.
Från och med 1 5 lönegraden tillämpas lika-lönsprincipen.
Samma behållna lön kommer att utgå till kvinnlig och manlig innehavare i det att staten från de kvinnliga befattnings- havarnas löner avdrager det belopp, som den manlige innehavaren av befattninn- gen skolat erlägga till änke- och pupill- kassan.
Detta avdrag uppskattas till cirka 4 proc.
av lönen och går till att bestrida merkostnaden for kvinnornas pensionering 3 år tidigare än männen till de befattningar, som genom den Tryggerska motionen avsågos att öpp- och för att bestrida kostnaderna för pu- med att kvinnorna genom dessa pillbidrag till kvinnlig tjänsteinnehava- a bestämmelser skulle erhålla en res omyndiga barn.
För kvinnliga be- trygghet med avseende 1 be- fattningshavare i underlingande löne- till vissa ämbeten och tjiinster grader, sålunda i lönegraderna 1-14 föreslås ett procentuellt avdrag på lö- i det att den allmänna befordrings- nen utgörande i graderna 1 — 6.
14 %, grundsatsen angående skicklighet och 10 — 12 10 % och 13 — 14 förtjänst skulle bliva tillämplig på kvin- 8 %.
I dessa procentuella avdrag in- nor såväl som män, endast med iaktta- gande av de villkor och föreskrifter, beräknas förenämnda till cirka 4 % beräknade avdrag, motsvarande avgif-; om i vederbörlig ordning av konung ten till änke- och pupillkassan, varför och riksdag gemensamt beslutats.
Vi man för att få en verklig jämförelse hava en bitter erfarenhet av vartill den- med de manliga effektiva lönerna bör na omvårdnad lett.
Vi taga fasta på kommitterades ytt- minska dessa avdras med 4 %.
Kommittén föreslår vidare en viktig rande, att e t t överförande av statens principiell förändring.
Utöver de i lö- hela tjänstemannakår till den förän- neplanen upptagna lönerna skola till drade löneplanen kan tänkas genomförd tjänstemän som helt eller till avsevärd vid dyrtidstilläggens inarbetande i lö- del underhåller eget barn av äktenskap- neplanen.
Vi hoppas, att därest e j an- lig börd utgå familjetillägg beräknat dra utvägar bjudas, frågan om de pro- till olika belopp alltefter antalet barn centuella avdragen då tages upp till och den lönegrad, vari han är placerad.
ny behandling och avskrives i detta Medel härtill erhållas därigenom att sammanhang.
Inga statsfinansiella skäl kunna an- lönetilläggen.
de s.k. löneklasserna, äro begränsade till 3 i stället för för närva- föras för det föreslagna procentuella av- rande 5 i lönegraderna 1 — 11 och 4 i draget i lönegraderna 13 och 14, då in- lönegraderna 12 — 20.
Det gamla sy- ga kvinnor för närvarande finnas i des- stemet, varunder alla män räknades till sa grader.
Om en kvinna komme i åt- familjeförsörjare och deras högre löner njutande av den manliga lönen skulle åtminstone delvis motiverades härmed, sålunda ingen kostnadsökning uppstå.
under det att alla kvinnor räknades till Vi kräva därför, att jämväl i dessa be- de ensamstående utan försörjningsplikt fattningar lika-lönsprincipen kommer till skulle med antagande av förslaget for- samma tillämpning som beträffande svinna.
Därigenom är vägen banad för graderna 15 — 20.
Om vi än, trots givna invändningar, likalönsprincipen.
Denna är fullt till- godosedd i graderna 15 — 20 och i de ansluta oss till kommittéförslaget, mis- hittillsvarande kvinnliga befattningarna.
te vi rikta en bestämd protest mot den Då de lägre lönegraderna förutom av herr Erikson avgivna reservatio- dessa befattningar i stort sett innehålla tionen.
Han vill e j hava familjetill- sådana manliga befattningar, som e j läggen och uppbygger särskilda löne- Hans kunna tänkas komma att innehavas av planer för kvinnor och män.
kvinnor, kan man säga, att i praktiken kritik av familjetilläggsprincipen anse kommer lika lön att gälla jämväl i de vi e j hållbar.
Beträffande de av ho- lägre graderna.
Det är i mellangraderna, nom anförda förmenta tekniska svårig- dar vi finna det stora antalet kvinnliga heterna att uträkna procentavdragen befattningshavare i kommunikations- för de kvinnliga tjänstemännen vill jag verken, som denna princip e j kommer i endast bemärka, att det torde e j vålla tillämpning.
De föreslagna bestämmel- någon svårighet, då en enkel tabell gi- serna innebära, att de kvinnor, som fö- ver uträkningen och att hittills inga reslås till placering i 1:sta lönegraden, klagomål hörts över någon svårighet att nuvarande skrivbiträden av första grad, träkna avdragen för de manliga tjän- 7 — 9 12 %, ROSA MAYREDER.
Drakdödare.
Översättning av K.J.
S:t Göran satt på sin skimmel sedan klockan fem i ottan och I vänstra väntade p å draken.
handen höll han skölden och i den högra lansen.
E t t harnesk a v blankt stål höljde hans bröst.
I det speglades grönglänsande de hög.
välvda bokarna, och hans benske- nor skimrade rött a v reflexen från det vissna lövet som täckte mar- ken.
Under den långa väntan ha- d e hans anlete bleknat och ögon- locken blivit tunga över de stora rådjursbruna ögonen.
H a n hade väntat så länge - alldeles ovetan- de om hur bra han tog s i g ut på sin skimmel, med sina bliinkande vapen och sitt bleka ansikte under helgonglorian.
Men draken syntes i n t e till.
Då måste S: t Göran ånyo avtåga med oförrättat ärende som vanligt.
I flera veckor hade han dagligen from och tapper s t å t t och passat där draken sist hade visat sig, men detta djävulska villebråd ägde förmodligen e t t f i n t väderkorn och luktade helgonet på långt håll.
S: t Göran v a r inte nog förmä- ten a t t inbilla sig a t t hans bleka ynglingsansikte under glorian kunde s k r ä m m a draken.
Hur hängde det alltså ihop?
Så många andra hade ju utan den ringaste åstundan stött på draken; han ha- de slukat dem eller låtit dem löpa, a l l t eftersom det föll honom in.
Och S: t Göran kunde inte komma ifrån a t t däribland hade funnits helt ordinära krabater som a l l s - - - --- olika ål- --- inte begrep vilket äventyr de upp- levde, latmaskar som bara fann det besvärligt a t t nödgas vika At sidan för vidundret eller också fullständiga nöt som inte ens märkte a t t en f a r a hotade när de tanklöst kliittrade över dess hem- ska bål som över en annan klipp- kam.
Men rar gång draken kros- sade eller uppslök någon blev det en stor veklagan i landet, och högt skallade ropet e f t e r den hjälte som skulle mäkta fälla detta skändliga odjur och göra det oskadligt för a l l framtid.
Fördenskull hade S:t Göran be- slutit i sitt ridderliga hjärta a t t utmana draken till kamp, modigt och ä r l i g t, med s i t t goda svärd, såsom den d ä r kan slåss och icke rädes.
Men draken syntes inte till.
Då insåg S:t Göran a t t han in- genting kunde uträtta på det här s ä t t e t Han funderade och över- lade omsorgsfullt.
Kanhända brast han om inte i vilja så dock i r e t a n d e?
Om inte i tro så lik- Med v i l j a och väl i färdighet?
tro kan man ingenting uppnå ifall nian inte därtill besitter vetande och färdighet: så lärde mästarna redan i förgårdarna.
S: t Göran stoppade sin vackra gyllene gloria i fickan och begav sig inkognito ut på en studieresa t i l l de berömdaste vishetslärarna.
Det r a r på den tiden tre eremi- t e r i djupa skogen, som måste antas känna draken av mångårig erfarenhet och vara förtrogna med hans lönnligaste knep och funder.
Den förste eremiten som S: t Göran sporde efter draken hade en härlig stämma a v mäktig klang.
D e n n a stämma upphov han så att den hördes rida omkring och sko- gens d j u r stannade ändäktigt lyssnande f r a m f ö r hyddan: Draken känner j a 5 nog, min son!
S å oförvägen är ingen att han törs r e t a denne.
V e m vågar s i g in mellan hans k ä k a r s par?
H a n s g a p s dörrar, vem vill öppna - dem?
S t o l t a s i t t a på honom sköl- darnas rader; hans blickar äro s&amp;- som morgonrodnadens ögonbryn; bloss f a r a ut ur hans g a p, eldgnis- t o r springa fram därur.
Sär han reser s i g bäva hjältar, a v ångest mista de a l l sans.
H a n a k t a r järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
.
.
S: t Göran, som v a r g a n s k a bi- belsprängd, hörde snällt p å tills eremiten måste hämta andan; d å inföll han: Jag vet, ärevördige fader, så står det I J o b, kapitel 4 1.
.
Men eremiten tyckte inte om a t t man avbröt hans tal, och han fort- satte: Bågskott skrämma honom e j b o r t; stridsklubbor aktar han Så- som strå; han ler å t rasslet av lan- sar.
B a k o m honom strålar vägen a v ljus, djupet synes bära silver- hår.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt; på a l l t vad högt är ser han med förakt, ko- nung är han över a l l a stolta.
.
-.
-.
an familjeförsörjare och icke familje- försörjare.
Men för övrigt » lika lön i samma MÖTESPLATSEN Till Tidevarvet.
Från i Nürnberg bosatt sven- Sådana individuella skillnader äro bland annat olikheterna i prestationsförmåga och sjuklighet.
E n löneplan kan e j jag läst dem, och därvid har en göra rättvisa åt dylika variationer och enda tanke tagit överhanden.
H u r bör därför lämna dem ur räkningen.
Lö- skulle det ha varit, om de krigfö- nekommitténs fotspår förskräcka.
r a n d e ländernas kvinnor före RESOLUTION.
världskriget inte endast haft po- - d e t hade inte räckt Kvinnor från skilda verksamhetsom- litisk röst men haft tillfälle att under råden och tillhurande olika kårsamman- till slutningnr och politiska partier, sam- a n s v a r ta ställning till de frågor, lade till offentligt möte i Stockholm den som rörde sig i tiden, och så varit 13 december 1923, med anledning av förberedda på olyckans dag.
Nu 1 9 2 1 Ars lönekommittés betänkande, ha- voro kvinnorna, när kriget bröt va enats om följande uttalande: Mötet yrkar, att sedan nu lönekom- ut, oförberedda, osjälvständiga mittén slutfört sitt uppdrag, frågan om och oerfarna, och massan av möd- de kvinnliga statstjänarnas löne- och rar och hustrur l ä t o sig ryckas pensionsförhållanden upptagas till be- handling vid instundande riksdag.
Mötet erkänner de principiella för- bittringar i de kvinnliga statstjänarnas borgarrätten åt kvinnorna, men ställning, som innehållas i kommitténs försvinnande litet märks av kvin- förslag om en för manliga och kvinn- nornas inflytande i det.
politiska liga befattninghavare gemensam löne- liret.
Som en ursäkt må j u gälla, plan och om höjning av pensionsåldern aldrig varit för kvinnor, samt avvisar det reserva- att förhållandena tionsvis gjorda yrkandet om bibehållan- normala, och att kampen för till- de av för min och kvinnor skilda löne- varon till den grad absorberar planer.
kvinnornas krafter, att de flesta Med instämmande till alla delar i den kritik, som de kvinnliga reservanterna rent fysiskt inte orka bekymra sig riktat mot kommittémajoritetens moti- om allmänna angelägenheter.
Men bete och den i allt samarbete så välbe- välkomsthälsning.
Det var Idun, vering till de betydande lönereduktio- ändå förhållandena hos oss vi- hövliga toleransen lyckligt sammanför- som igångsatt namninsamlingen, nerna för kvinnliga statstjinare i löne- sa, att om vi kvinnor i det avgö- da.
E n sommarkurs i » Fogelstad-anda » och om adressen överlämnats från graderna 1-14, vill mötet inlägga en rande ögonblicket vilja göra oss ansågs i hög grad önskvärd, ty det är just god och gedigen upplysning, som tidningen, hade ingen förvånat kraftig gensaga mot det tillvägagångs- sätt, som tillämpats vid kommitténs ut- gällande, ingenting är så viktigt, är så nödvändig för att kvinnorna skola sig.
Men när de svenska kvinnor- n a efter många strider erhållit redning angående kvinnors prestations- som en målmedveten förberedel- kunna göra den insats de vilja.
Efter besök på åtskilliga ställen i det medborgarrätt, och således förkla- förmåga liksom mot att n i g a som helst se, så att vi verkligen veta, vad underbart vackra Jämtland fortsattes slutsatser i lönehänseende dragas av vi vilja, när ödestimman slår.
rats värdiga att som innehavare färden upp till Åsele och Vilhelmina i denna utredning.
Mötet protesterar J a g liar varit med om misslyc- Västerbotten, där jag blev mottagen med a v kommunala och politiska upp- desslikes icke endast mot det sätt, var- kandets hela bitterhet, och med be- drag föra samhällets talan, före- samma gästfrihet och vänlighet som pa sjukstatistiken använts, utan över- huvud mot att sjuklighetssiffror skola undran och glädje sänder j a g Ti- överallt annars och där fjällen i all sin faller det minst sagt egendomligt, inverka på lönebeloppen.
devarvet en innerlig lyckönskan.
morgonglas visade sig.
Turnén av- att, när det gäller något så för- slutades den 1 6 dec.
med bildandet av Mötet, som hävdar principen lika lön Nürnberg 9 dec.
1933. hållandevis enkelt som överläm- en klubb i Vilhelmina, där fröken Win- för män och kvinnor i lika tjänsteställ- nandet a v en adress, måste de an- ter åtog sig ledareskapet.
ning, måste djupt beklaga, att kommit- Signe Wollter-Pfister. ” E.W.P.
lita en manlig redaktör för en s.k. tén endast beträffande de högsta löne- Frisinnade Kvinnors Riksförbunds Iivinnotidning för att tolka sina tillägg?
Det finns andra skillnader graderna föreslagit samma behållna lön centralstyrelses möte har på grund av känslor.
I anslutning Decemberturné i Jämtland och minniskor emellan, skillnader som bott- för min och kvinnor.
mellankommande hinder måst uppskju- na i olikheter i arvsmassan och således härtill vill mötet, om regering och riks- Detta sker samtidigt som Eng- Västerbotten.
tas till längre fram, eventuellt till slutet sannolikt äro djupt ingripande.
Vi ha dag till följd av det statsfinandella lä- lands kvinnor sätta in fem nya el- I Jämtland finns det ett verkligt in- av januari.
så exempelvis brunögda och blåögda get for närvarande e j skulle finna det ler sammanlagt åtta kvinnliga re- tresse för Frisinnade Kvinnors Riks- möjligt att inom alla lönegrader till- människor, höger- och vänsterhänta., presentanter i sitt parlament.
framställa förbund, även om det e j genast över- färgblinda och icke färgblinda.
Kanske lämpa likalönsprincipen, Kronprinsessan har i sanning an- äro sjuklighet och prestationsförmåga yrkande, att likställdhet nu genomföres allt kan visa sig i bildandet av lokal- helt olika inom dessa olika grupper.
Och från och med den 13:de lönegraden avdelningar.
Huvudsaken med förenin- ledning att få en underlig uppfatt- vart skulle allt detta särskiljande leda?
och likställdhet i övrigt åvägabringas gar och klubbar är e j att de bildas fort, ning om de kvinnliga medborgar- Därhän till slut, att envar finge sin genom succesiv minskning av de pro- men att de best5 och arbeta när de efter E n adress från svenska kvin- na i sitt n y s fosterland.
egen individuella lön.
Endast då kan centuella avdragen och i mån av det övervägande äro bildade, och där kom- nor till kronprinsessan överläm- Vad svenska kvinnor göra som mer säkert att snart uppstå mer än en statsfinansiella lägets förbättring.
rättvisa vederfaras oss, om löneolikhet Slutligen v i l l mötet framföra ett be- klubb och studiecirkel både i samhäl- nades, enligt vad tidningarna enskilda människor må vara de- skall grundas på individuella egenska- i de stora byarna.
Och då vet lena och meddela, stämt krav, att övergången till det nya a r en deputation, bestå- ras ensak, men då må de handla per.
Nej, mellan befattningshavare i sam- lönereglementet i vad avser den gemen- jag att de komma att göra ett bra och ende av en del kvinnor i mera som enskilda, e j i namn a v sven- ma tjänsteställning kan ur lönesynpunkt samma löneplanen sker omedelbart vid duktigt arbete.
De ha också ett gott fö- framskjuten ställning, anförda av ska kvinnor.
Ty svenska kvinnor redöme i Östersundsföreningen, som är blott en rimlig åtskillnad göras, en åt- lagens ikraftträdande och samtidigt för redaktören för tidningen idun, föra sin talan själva.
skillnad som måhända f.n. är nödvän- alla de kvinnliga befattningshavare, en av de största lokalavdelningar vi ha, där finns ideellt intresse, praktiskt ar- som tolkade deras hyllning och dia om än icke sympatisk, nämligen mel- som beröras av betänkandet.
- - - Svenska kvinnor - - der j a g dig, håll dig undan för ho- J a men var träffas han?
utbrast S:t Göran.
— Det står inte skrivet - sva- rade eremiten, matt a v sin stora deklamation.
- Och har I inte sett honom på era vägar, har han inte kommit förbi er hydda?
Sett honom?
Nej, sett honom har jag aldrig!
Herren har städ- se bevarat mig i sitt nådiga hägn.
Och framför min dörr är tecknat ett pentagram, det kommer inget djävulstyg när.
- nom, håll dig undan för honom!
Och h a r du hittilldags inte råkat på honom så tacka Gud för Jet a v hela din s j ä l och sträva inte i förmätenhet efter det som Gud i sin outrannsakliga nåd undanhål- ler dig.
När jag var ung och min håg liksom din stod till frejd och vapenbragder umgicks jag s j ä l v med tanken att uppta kampen med draken; men Gud har upplyst mitt sinne och jag har vänt mig ifrån ärelustans gärningar.
Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.
ondes snaror!
Han fångar oss ge- innanför det spegelblanka harne- yttervärld heller.
Draken är en nom vår egenkärlek och förblän- diet och sin själs glada mod krypa inre upplevelse; han bor i dig dar oss med fagra ord.
Bort med bort som om någon hade slagit själv.
I ditt inre måste d u upp- de ridderliga benskenorna och det spegelblanka harnesket!
Hölj din lekamen i en tagelskjorta och späk dig!
Då skall du lära dig inse ärkefiendens arglist.
Förkrossad skall du varsna att bakom dina av- sikter och planer döljer sig den gamla ormen.
Ty hör och märk: ingenting som är opus operatum det sanna goda.
Lägg t Gud råda!
Han allena Tror du han har behov av din arm för att verkställa sin vilja!
Därmed lät eremiten S: t Göran stå och hastade dädan, ty timmen var inne då han brukade ringa den lilla klockan i sitt kapell.
S:t Göran var djupt bedrövad över dessa ord.
H a n kände sitt tappra hjältehjärta hänga tungt spåra honom, måste d u jaga ho- efter det med en knölpåk.
Likväl uppgav han inte sin före- nom, måste du döda honom .. sats.
Länge red han genom sko- - ursäkta, ärevördige fader — inföll S:t Göran - j a g menar den gen innan lian fann den tredje ere- verkliga draken, den som redan miten.
Den tredje eremiten var urgam- har uppslukat så många olyckliga.
mal.
Hans röst ljöd som från en ' ilen inte heller den urgamle ere- annan värld och hans ögon tyck- miten tyckte om att man avbröt tes skåda mer inåt än utåt.
Hans hans tal, och han fortfor: hörsel v a r inte heller längre rik- - J a g skall säga dig vem denna tigt inställd på denna världens drake ar.
Denna drake, det är ljud; S: t Göran hade stort besvär ditt jag med sin egenvilja och sin med att göra sig begriplig och fick själviskhet.
Eller allmännare f o r - lov att upprepa allting tre gån- mulerat: principiiim individuatio- nis, det är den rasande, glup- ger.
- Draken känner j a g nog, min ska, mordiska draken, uppho- son — började den urgamle ere- vet till den lögn du kallar miten efter en längre meditation.
den verkliga världen.
Sönder- - Men vet: här föreligger ett trampa hans huvud, min son!
stort missförstånd.
Du lever i den Det vill säga, förneka ho- villfarelsen att du måste uppsöka nom, förinta honom i dig!
När och döda draken i yttervärden.
du tillintetgör honom i dig så till- Men det finns ingen drake i yt- intetgör du därmed den så kalla- tervärlden - ty det finns ingen de verkliga världen alltså, ifall.
-
Tidevarvet Människoöden.
har rönt en synnerligen snabb och betydande anslutning under den månad som nu gått sedan dess start.
Därom vittna välvilliga och förstående uttalanden i pressen landet runt och talrika brev från en belåten och tacksam läsekrets i flere tusen hem.
Till de många, som visat sin glädje över att Tide- varvet iioniinit till och som veta och känna att tidningen har något att säga just dem, till dessa vän- När man i tjugu år gått om- kring på sjukbesök i Stockholm, huvudsakligen på Söder och i Gamla staden, ha många interiörer a v mänskligt liv och mänskliga för- hållanden kommit en nära och bli- vit oförgätliga.
Jag skulle vilja säga, att det är en företeelse, som alltid blir den mest gripande i al- la oändligt skiftande former: rö- rande, beundransvärda, underliga, I stället för blommor.
tragiska Det är den ofla så ojäm- Inte lekamligen men med all knyckiga, böljande rörlighet lik- na kampen för människovärdet, min själ var jag tillstädes i den nade den en låga fladdrande för för sitt eget, speciella människo- något för att 1924 må bli ett gutt festliga stund då Alfhild Martin, drag.
värde, som av ingen´ relativitet Iran nytt år även för gömd i en liten vit kista, återbör- Aldrig betryckte hon mig med el- de många årens anfäktbara krav dades till sitt rätta element T i d e v a r v t. den.
Alfhild Agrell skull ' på vördnad och fjäsk.
En lätt stu- säga, eftersom hon heter så i ibland skimret från en längst för- dentikost färgad kamratlighet par den, men det andra namnet, fa- sig soni det naturliga maneret med gången tid, som kan te sig nog så dersarvet, bar hon jämt i hem- detta väsen börjat av osläcklig så, direkt uppfångat och dock väl underlig eller overklig.
bara ett inbillningsfoster.
lighet närmast hjärtat, och det ungdom.
Under de sista dagarna liar jag officiella brukade hon skriva på Men under ytan hyste jag en Hon ägde barns och diktares ta- ånyo mött en människa, som sin dörr inramat i citutionstecken, sorts rysande beundran, som jag lang att uppleva julafton, och ett skymtat förbi flera gånger un- till bryderi för brevbärare och af- aktade mig väl att yppa, så snar- par gånger lyckades vi infånga der årens lopp, och inför vilken färsbud.
lik ömkan skulle den ha tett sig.
henne att illustrera denna högtid jag ovillkorligen stannat.
Det är Over huvud var hon, denna min Ständigt kom den frågan upp: hos oss.
Då kunde det hända en en medelålders kvinna, som levat ett oerhört verksamt liv - man våldsamt originella vän, långt vad håller i gång detta ödsliga ifrån obenägen att mystifiera och vandringsliv som har Iiininiit go- skulle vilja säga ett liv fullt av förbrylla Liksom det roade hen- arbetets extas - men som nu är flöde, inte den skymnings- fjättrad vid sängen som invalid.
ne att vilseleda recensentskrået slöjade vagabonden därutifrån Och dock i i i det varken rörelse med sina illmariga förklädnings- kret och vindkylan utan ett eller medlidande som hon star- konster visste hon att hålla sina svar: hon lever på tapperhet och intimare bekanta i undran och bitterhet och stolthet, på trots och skärt och finskuret anlete bestrå- kast väcker.
En märklig männi- spänning.
Hennes ideliga ombl-te självkänsla.
Ungefär som littera- lat a r djuplysande ögon och ett ska - det är det förblivande m- av vistelseort var bara en symbol turhistoriens legendariske vinds- hjärtefarligt leende.
trycket.
Som en personifikation Men detta är ju ” fru Agrell ”, av tidens allra sista problem, el- av klimatväxlingarna i hennes kammarpoet i begynnelsens hund- men temperament och den rastlösa för- år.
Det var en magnifik syn för tänkte jag, den ryktbara fru ler en Almqvist-historia Agrell som svävade genom åtti- det kan ju vara ett och detsamma!
sökslust som drev hennes ande ögon tränade att varsna den så tycktes mig det fragment omkring på paradoxernas tvärvä- Ännu i denna höst upphävde talets Stockholmssalonger i dik- gar.
Ej olikt Strindberg upplev- hon ur den lantliga isolering som tarärans, skönhetens och elegan- av en livshistoria, som hon berät- de hon sagolika vedevärdigheter blev hennes sista station de kraf- sens gloria, frii Agrell som jag tade.
Och det slog mig, att den bland mänskorna och ännu otroli- tigaste nödrop om kvävning och läste om i min späda barndom och livshistorien med sina upplevda gare ting inom sig själv.
Det fordran på den rymliga, högtbe- soni jag senare har begått en essay problem och sin säregna gestalt- ning skulle vara lika mycket värd fanns till och med ögonblick då lägna tillvaro soni anstod Alfhild om i Ord och bild hon pli sina rundfärder tangerade Agrell.
Vad kan giltigare inty- Det fanns bara ett sätt att hålla för Tidevarvet, som mycket an- helgonfridens region.
Men i re- ga hennes obändiga ungdom in i den flyktiga synen fast.
” Ack spe- nat.
Jag försökte intressera hen- la, Alfhild ”, bad jag.
Och hon ne för att skriva ned den, såsom geln förlöpte hennes reseiiventyr döden!
bland oroliga eldsken och fantas- Oundvikligt var j u att denna gick villigt till pianot om d e t var hon berättade.
Hur därmed Iran långt nog lidet mot midnatt.
gå, vet jag inte.
Men ur den stora tiska skuggspel.
sjudande och stundom fräsande När en mänskofigur glider vialitet på sistone skulle anta In- Beethoven spelade hon och rasan- mängd av vers, vars nedskrivan- de - hennes utbildning ä r 2½ fram i minnet plägar den ställa ter av partiell sinnesrubbning.
Så de häxdanser och brusande fanta- års folkskola - under de sista upp sig fixerad i någon neutral kallade jag den själv ibland i be- sier ur sin egen mångfaldiga åren bl.
a. fyllt de lugna, arbets- eller karakteristisk pose, liksom kymrade stunder, men nu, efter De giktstyva fingrarna grep fel någon gång, men missljuden lösa dagarna, fick jag några med till fotografering.
Det händer mig noga besinning, föredrar jag det aldrig med Alfhild Agrell.
Hon fagrare och bättre förklarande sköljdes över a r föredragets in- mig för Tidevarvet.
De tyckas spirerade styrka.
På de hänförda mig verk 1 i gen r a ra ” mänskliga förblir oupphinnlig för kameran.
namn jag h a r givit den här.
För tjugo år sedan ägde jag kan- E n röst och en fladdrande lå- komplimangerna svarade hon dokument ”, och en återgives här Ada Nilsson.
ske en ungefärlig föreställning om ga var hon för mig, och sådan fin- vårdslöst: ” Ja jag kunde ha Idi- nedan.
hur hon såg ut, men bilden är för- ner jag henne åter när j a g slår upp r i t en världsberömd pianist om kommen.
Åldern bredde ett flor ” Guds drömmare ”, där varje ton- jag hade utbildat mig. ' "
Var inte av skymningsblekhet över hennes fall dallrar från bladen som jag hon ung?
En liten urna, nergrävd i Alf- ansikte, och den allt tunnare ge- hörde det ur hennes lidelsefulla Eline, din tid ur svunnen, stalten gäckade ens blickar som mun i forntida kvällar.
Den ro- hild Martins norrländska födelse- mycket du ej har kvar.
en ofullständigt materialiserad manen är hennes autentiska por- stad, förvarar nu askan av denna Förgäves vid hälsobrunnen verkningslös tiden far.
andeskepnad.
I sin oavlåtliga, trätt.
Men j a g har ett annat ock- Guds husvilla drömmare.
ANMÄRKNINGAR AV •K•J• - Gyllene minnen smeker tröstande ömt ditt sinn.
Men, sjukdomen intet läker, aldrig blir hälsan din.
Dagarna bli så långa, nätterna ännu mer.
- Här ibland murar trånga, av livet jag intet ser.
Ingen jag mer kan glädja, hjälpa kan.
Ängsligt blott städse vädja, Ack, tog mig hjälplösa an.
ingen jag e gens - - - Än, som en örn mot som stiger min varma själ, medan som fånge i stolen jag sitter, med fjättrad häl.
Mat var har nog av sin plåga, O, hur det smärtar mig, att deras mått blott råga; vor tålig, var stilla och tig.
.
Jag kära verktyg vill taga, och klä mig i arbetsblus och gå ut i stoden och laga maskiner i varje hus, Jag kan ju mitt goda yrke och tanken ör klar, som förut, men benen, - ack, Gud mig styrket Skall svälten ge mig mitt slut.
Om benen mig ej mer kan bära, hur sorglig blir då ej min lott.
Jag kan mig e j själv ens nära och bliver ett fattighjon blott.
Ett nummer bland andra nummer i livets sorgehus.
— O Gud, giv mig hellre en slummer i graven bland sten och grus.
Så snyftar i mörka stunder mitt trötta sargade sinn '.
Jag vågar ej tro på ett under, på att hälsan mer skall bli min.
Eline — nes.
...
Invalid.
- det bland den summa av villor den Tidningen Idun har tagit initia- tivet till bildandet av en kvinno- sammanslutning för höjandet av kvinnornas fysiska kultur.
För- bundets verksamhet skulle bygga på den principen, att idrottsövnin- gar för kvinnor böra åsyfta att höja dessas kroppsliga och andli- ga hälsa, arbets- och samhällsdug- lighet aldrig urarta till över- driven, osund träning för tävlin- gar om sekund- och millimeterre- sultat.
Förbundet skulle verka för att de idrottsgrenar, som lättast låta - Beklämd reste sig S:t Göran och stekt hö svävande i luften, som lent jag ser nog att det inte blir mig s i sprida kunskap bland kvinnor- strök S: t Göran om kinderna.
För- beskärt att befria världen från ho- na om personlig hygien i övrigt samt genom populära föredrag - Men jag?
Vad är då jag?
troliga fjärilar satte sig på hans nom.
Spelmannen betraktade S: t Gö- och uppvisningar, tidningsartik- Är jag också bara en villa som l a r ni.
ni.
alltjämnt utbreda och för- skall svinna hän i intet så snart hans lockar, nyfikna fåglar hop- bättra intresset för kvinnornas fy- I lämnar det jordiska, iirevördige pade fram mellan grenarna för att siska kultur.
fader?
med gliinsandc ögon betrakta ho- Enligt tidningen Iduns förslag på de vägar där draken lurar.
Du På denna fråga svarade ej den nom på nära håll.
urgamle eremiten, ty han hade rid Och uppått vägen soni slingrade är en sådan oskyldig ungdom; jag skall förbundet konstitueras p i en ” Kvinnornas idrottsriksdag ” i däremot har färdats vida omkring ordet Intet fallit i extas.
sig mellan axen kom en vandran- S:t Göran red vidare.
Hans un- de spelman drivande.
Den han ta- i världen, på höjderna och i dju- Stockholm 7 — 8 januari, vid vil- pen.
Och när vi möter draken, ken därjämte skola förekomma ga anlete hade blivit ännu blekare.
lade och så id^ Han tänkte i sitt sinne att det nog Vi står du här så mörk i håg, dra då du ditt svärd, så skall jag föredrag och diskussioner i äm- var lättare att kämpa med dra- min kära ungersven?
Världen ler slå min luta.
Ett tappert svärd nen.
som beröra idrott och kvinno- kar än att föra samspråk med ere- emot dig - vill du inte vedergälla och en tapper sång, skulle inte de hygien i övrigt.
få bukt på draken?
miter.
den med en vänlig uppsyn?
Så drog de, S:t Göran och spel- Kvinnliga borgmästare i England.
Vid skogsbrynet höll han stilla.
Ack - svarade S:t Göran Där låg världen så lysande och detta världens leende skär mig i mannen, tillsammans ut i vida Under november valdes i England ljus.
På den soliga himlen häng- hjärtat!
Ligger den inte där l i k världen att döda, att döda draken.
sex kvinnor till borgmästare för städer- na Carrow Abbey i Norwich, Harwich, de små pigga skyar, för vilka lär- ett dibarn i vaggan som sträcker Brackley, Ramsgate, Honiton och Col- korna drillade; åkrarna stod sil- sinn armar efter modern, så oskyl- chester.
Colchester är Englands äldsta vergröna, och när vinden ilade dig och menlös?
Men innan man stad med en märklig historia, som går fram över dem lekte de med den vet ordet av kan draken kasta sig så långt tillbaka i tiden som till det ro- mersk;, väldet Det är alltså en utom- i mjuka, smekande böljningar.
Ne- över den och förbyta a l l dess ljuva ordentlig värdighet mrs Alderton - så re i dalen steg ur skorstenarna sällhet till bittert hjärtekval.
För.
är namnet på den nyvalda borgmästaren gladlynt och upprätt en blå rök denskull har j a g dragit ut i akt — fått att uppbära i och med att hon som en trevna hems lovsång över och mening att döda draken; men valdes till denna stads första kvinnliga halmtaken.
En varm doft av sol- draken gömmer sig för mig, och borgmästare.
så kallade verkliga världen består stammade: av skulle förekomma en villa i skepnad av en drake så besegrar du säkrast denna villa om du be- segrar den inom dig tillika med alla övriga villor.
S:t Göran satte sig förvirrad på en mossig sten.
Den urgamle eremiten utbredde sig emellertid ytterligare över sin kampmetod mot drakar.
Han slu- tade: - Se på mig, jag är den sanne drakdödaren!
J a g har övervun- nit världen och dess lustar!
I mig har dess väsen nått full självkän- nedom och upphävt sig själv ge- nom fri förnekelse.
Snart skall även det sista ynkliga spåret av världen, denna skröpliga lekamen, vara utplånat.
Världen skall för- lossad svinna hän med mig i det gudomliga Intet!
Han gjorde en stor, världsom- fattande åtbörd, som ville han stryka bort S:t Göran likt en fläck ur sin sfär.
Bättre fysisk fostran.
- - —
I gamla tider.
Av Ann Margret Holmgren.
Litteratur.
arts personlighet, att den kunnat sätta lidelserna i rörelse sekler ef- ter hennes död.
Det är i själ- va verket en löjlig och fruktlös kamp som katoliker, begeistrade professorer och svärmiska skrift- ställarinnor föra, då de vilja ge Maria en fullständig ” Ehrenret- tung ”, men l i k a misslyckat som det är att vilja förvandla Maria Stuart till ett katolskt helgon, li- ka felaktigt är det att i henne se den lättsinniga och sedefördärva- de kvinna, som en del protestan- tiska historieforskare vilja göra henne till. "
Beth Hennings berättarstil är både ledig och vårdad, och med sin finn utstyrsel och sina goda illustrationer har boken alla ut- sikter att bli en välkommen jul- gåva för dem, som äro i stånd att njuta av en god historisk läsning.
- E e t h Hennings: Maria Stuart.
E n lev- nadsteckning.
Höker- styckningen och kötthackningen.
bergs förlag.
1923.
Något så bekvämt som en kött- Det var en gång en fru, som av kvarn f a n n s ju inte ens i min barndom.
Då stodo två drängar en skolföreståndarinna begärde i köket r i d julslakten och hackade anvisning på e n lämplig privat- kött med stora S-formiga knivar lärarinna för sin dotter i tonåren.
på långa skaft, i en väldig hack- Flickan skulle studera ” sådan ma- låda på golvet, medan min nior tematisk, som behövs för att föra och husets alla kvinnlig medlem- hushållsböcker och sådan historia, mar sutto vid det långa stenbor- som begagnas i konversationen ” det och fyllde korvskinnen genom Det sista uttrycket framkallar ju korvhorn, ett smaskigt arbete som en hel mängd idéaccociationer roade mig otroligt, helst det be- men med säkerhet befinner sig friade från ett par dagars tråkiga Maria Stuart bland dem, och egentligen är det egendomligt, att lektioner för guvernanten.
Men då, på 1850- och 60-talet hon inte förut varit föremål för voro ett eller par nötkreatur, någon monografi på svenska.
Det en gödkalv och några svin allt bör dock så gott först som sist sä- Lydia Wahlström.
man hade att ta vara på.
Härav gas ifrån, att varje eventuell för- gavs som julgåva en stor stek till läggarspekulation på ett ytligt sa- Fru H e i n: Sin egen prästen, en mindre till klockaren longsarbete ” för våra damer ” här jungfru.
Hjälp till själv- och smärre bitar till torpare och blir grundligt gäckad: Förf:s i hjälp för den självförsör- företalet uttalade avsikt att teck- socknens fattiga.
Oct.
2 Qviga vägde 9 lispund.
jande.
Wahlström &amp; Kid- 14 Ko vägde 14 lispund.
Vi övergå nu till tjänarelistan na en så ” vetenskapligt vederhäf- 26 K o vägde 12 lispund 10 skålpund.
och den tidens löner, t.ex. år 1798. tig och samtidigt så personligt strand.
31 Oxe åt folket vägde 2 1 lispund.
Rdr skill.
rundst.
fattad bild som möjligt ” har bli- En tidsenlig bok och en rolig Nov.
Grisar vägde 9 lispund 15 skålpund.
Befallningsman Lidin lön vit på e t t duktigt sätt förverkli- bok om h u r man gör en persons 4 Oxe väger 20 lispund.
20 douceur 5 ........ 25 Stora grisar vigde 12 lispund 10 gad, och detta inte minst vad ve- hushåll från det trista uteätandet Trädgårdsmästaren Dahl- skilpund.
derhäftigheten beträffar.
Redan eller matvarubutiksöpnandet till berg ................ 25 Små D:o vigde 4 lispund 7 skålp.
en blick på källförteckningen vi- n intressegivande arbetsuppgift Kusken Sundholm ...... 16 32 8 Gäss.
Betienten Hesler ....... 30 sar, att hon haft spårsinne för de bredvid den andra.
Kan man med 21 Ko vägde I I lispund i skålpund.
Gossen Vilhelm nyaste arbetena bland den rikhal- god uträkning nedbringa tiden för 23 Svin vägde 51 lispund 2 skålpund.
Gårdsdrängen Lilla Jan.
.
15 tiga litteraturen om Maria Stuart, skötandet a r sitt hushåll så lian 28 Oxe åt Herrskapet vigde 26 lis- Gårdsdrängen Jan ...... 15 pund.
och när man läser boken, finner Oxdrängen Eric Jansson Dec.
22 O x e åt D:o vägde 17 lispund 7 kläder ............... 5 26 man, att hon med kritik och omdö- 8 skålpund.
Hushollerskan Hellman 12 me begagnat sina källor.
Se t. ex. ' (Att en oxe slaktades två dagar Kokerskan Anna Caijsa 1 0 kapitlet om de mycket debatterade före julafton tyder naturligtvis på Cammar Pigan Maja kassetbreven, som skulle ådaga- Stina ............... G 32 olyckshändelse.)
lägga drottningens skuld till mor- Slaktlistan under dessa tre må- Cammar Pigan Brita det på Darnley, om de kunde be- Stina ................ 5 nader utvisar således den lilla Huspigan Ulla .......... 6 visas vara äkta.
Förf.
risar här, nätta summan av ungefär 1,310 Kökspigan Stina ........ 5 26 8 att kvinnor rid bedömandet av en kilo nötkött och 770 kilo svin- och Statpigan Anna ........ 5 kvinnlig historisk personlighet bli 4 smågrisfläsk förutom gässen.
Nu Ladugårdspigan Greta vida mera kritiska och psykolo- D:o Sophia ........ 4 är att märka att redan i januari.
giskt klarsynta än de ofta hjärt- För en stab av 8 manliga och 9 följande år slaktas en oxe och i nupna historieskrivarna bruka februari en stut, och att under vara.
Det gör gott att här slippa årets lopp förut duggat slaktade både den chevalereska beundran kalvar, lamm och digrisar.
Höns och 16 rundstycken eller i vårt och det försmädliga flabberiet, mynt kronor 229:75, rundstycke- och kycklingar räknas inte.
varmed män så ofta alltefter oli- Nu skulle man tänka sig, att na oberäknade.
Lönerna komplet- ka läggning ha brukat misshandla 1807 kunde ha varit ett svårt fo- terades med åtskilliga alnar lärft historiska fakta, när det gällt en derår, som tvingade till en så stor och vadmal, förutom skodon samt ung och vacker kvinna.
Förf.
sä- nedslaktning, men de närmaste för kvinnorna lin och ull, som de ger härom följande ord: årens lista visar ungefär lika myc- själva fingo spinna och väva åt ” Det kan tyckas att då en histo- sig.
För kusk och betjänt natur- ket.
riker ställas inför en personlighet, Största delen a v det slaktade ligtvis också livré.
som redan för århundraden se- saltades ner, däribland 43 ” kålkor- Till de gifta männens natura- dan gått i graven, lian skulle kun- var ” och 37 fläskkorvar.
Mycket förmåner hörde, förutom kött, na hålla sitt hjärta kallt och med härav röktes också i egen ” bastu ”.
råg, mjölk, sill, salt, lutfisk m. m. sann vetenskaplig oberördhet skri- Man förvånar sig över en så även brännvin.
E n av dem får da till en objektiv undersökning.
våldsam köttaptit tills man i en upp till 12 kannor = 24 liter!
Den stackars betjänten tycks ha Men det är måhända det bästa annan bok avläser tjänareantalet, beviset på styrkan av Maria Stu- och ser att statfolkets löner till försyndat sig på något sätt, ty största delen utgingo i naturaför- pli hans lön dras av i ” Kyrko- pligt ” 2 Rdr 18 skilling.
Han ha- och 46 ” fjerdingar ” svagdricka måner.
Man förstår vilket arbete för de kanske tagit för mycket till och öl.
Svagdricka räknades som vatten.
Det stod ännu på 1860- husfrun och tjänarinnorna ned- bästa av hriiniivinet!
På brygd av öl och svagdricka talet gårdens folk och kringvand- saltningen och korvstoppningen av dessa köttmängder innebar, om sparades heller inte.
1807 — 1808 rande till buds i stora trästånkor de också fingo karlhjälp med bryggdes på ett år 45 fat, 8 tunnor i köket.
I ljuv okunnighet om nutida hygien och estetisk känsla drucko alla obesvärat ur pipen!
Sop kan en husmor på landet i våra dagar skatta sig lycklig att hon slipper leva på den ” gamla goda tiden ”, och än mer gra- Men i tuleras hembiträdena.
alla fall tycks tjänstefolket ha varit rätt nöjda att döma av de många gravkorsen på kyr- kogården, där man läser om trotjänare på Hessle i många tio- tal år - en av dem i 75 ar.
Som- liga voro födda på gården, levde och dogo där, andra hade kommit dit som helt unga och stannade livet ut.
Man talar illa om vår tid ofta med rätta men ingen ville väl återgå till den beprisade " gamla, goda tiden ”.
Det är ganska intressant att bläddra i farmors omsorgsfullt förda räkenskaps- och gårdsböc- ker från slutet av 1700- och början av 1800-talet.
Varenda sida ger den klaraste bild av hur tiderna förändrats, och hur annorlunda li- vet p &amp; landet var då mot nu.
Såväl husmodern som alla hu- sets kvinnliga medlemmar hade oerhört strävsamt.
Man spann och vävde, bakade allt bröd, stöpte alla ljus, bryggde allt öl o.s.v.
Vi öppna den långa och smala slakt- och brygd-boken, bunden i starkt skinnband.
Den är förd av fru Anne Margrethe Tersmeden f. Rosén v. Rosenstrin på Hessle, (en medelstor, för att ej säga min- dre, herrgård i Uppland).
Låt oss se hur höst- och jul- slaktlistan tar sig ut år 1807.
.. - - Ann Margret Holmgren man orka med det och kan ha bå- de den ekonomiska vinsten, till- fredsställelsen att kunna reda sig själv och nyttan av kroppsarbetet Man läser boken med nöje, kan få en hel del goda uppslag, lam många knep, och får njuta av den f a r t och goda humör, varmed den lir skriven.
M.W.
Joseph Addison &amp; Richard Stech: Sir Roger de Coverby.
Wahl- ström &amp; Widstrand.
Denna lilla boka, säger översättaren, K.
G. Ossiannilsson i sitt företal, när den första romanen (fr. 1 7 1 2) om en av dessa humoristiska, litet egna, litet bar- ska, men i grunden godmodiga och hjär- tevarma gamla herrar, av vilka vi sedan mött så många både inom pärmar och på scenens bräder. » Det är en roman i samma stil som Pickwickklubben eller, varför inte, som Reuters » Livet på landet. ».
De tidsbilder - från början av 1700- talet, som upprullas för läsaren, äro både livfullt och roligt tecknade, och giva en rik fond av litteratur- och kulturhisto.
riskt vetande.
Översittaren har bidragit med upp- lysande och intressanta noter och över- sättningen är god.
Sir Roger är en klassisk bok, ej blott som föregångare i sin genre, utan även, enligt modern uppfattning, som beståen- de mänskligt dokument.
W. K a r i n Tegel: Niobe.
Andelsförlaget.
E t t fredsdrama, varmt känt.
En gripande sista akt.
där herrarna komma i kavaj och Två romaner av A l m a damerna i stor toalett.
Särskilt Söderhjelm.
Kärlekens älskaren i Den flygande hollända- väninna.
Den flygande kol- ren verkar enerverande obelevad ländaren.
Emellertid gottgöra författarin- De båda böckerna handla om nans knappa, pregnanta stil och kvinnor, som brgära en hela per- intelligenta sätt att berätta rikli- sonligheten omfattande kärlek.
De gen för en och annan chock.
kunna e j finna lycka i en enbart Älskaren i Kärlekens väninnan själisk eller enhart kroppslig hän- är i visst avseende abnorm.
Detta givelse.
Men de män, de älska, hade e j nödvändigt behövt inkom- kunna e j ge dem den harmoni, den ma i skildringen, det hör ej till ro och varaktiga sällhet, de längta huvudtemat utan splittrar upp efter, varför de bliva mycket märksamheten från det väsentli- olyckliga ga, helhetskravet.
Men det h a r det Emellertid höra de e j till den goda med sig, att läsarna få an- gamla typens romanhjältinnor.
De ledning att stanna och tänka.
Om- svara e j mot följande utdrag ur rådet för dylik ahnormitet är i en amerikansk missroman: " Om hög grad lämnat i skumrasket: mitt hjärta är en ros, som du ön- men borde vara föremål för för.
skar plocka, tag det!
Strö dess stående åtgärder, kanske för lag- blad mellan dina fingrar!
Ödelägg stiftning.
Hur många a r läsarna mig, om kärleken för dig är att - som alla äro lagstiftare - ha ödelägga!
Jag är nöjd att bli din gjort sig reda för r a d som borde ros for en dag!
Att förbränna göras?
Kunna de onormala ho- som doft och rökelse för dig! "
tas?
Kunna de som sprida en Sådana voro gamla tidens kvin- okynnig och smittosam sensa- nor i romanerna!
De som en- tionslystnad hejdas?
Och hur fö- att söka rebygga sedlig urartning bland dast levde för en sak kärlek.
Stackars olyckliga varel- dem, som beordras till onnturlig ser!
Vilken massa tragik!
Ty den isolering?
De homogena massor- som söker kärlek - lian finner na vid avlägsna truppförband, i icke!
Enligt " lagen om det gäc- fängelser, på tvångsuppfostrings- kade bemödandet " Coeés ori- anstalter och dylikt?
Överallt är ginella upptäckt.
Men Alma Sö- det uppväxande generationer av derhjelms hjältinnor äro nutids- människomaterial att ta rara på kvinnor.
Det hindrar e j att även Och så gott som överallt härskar dessa ha svåra konflikter med ännu den under medeltiden utfor- hjältarna, som e j i samma mening made, katolskt religiösa, totalt äro nutidsmän.
I båda romanerna ovetenskapliga könsmoralen.
ha de älskande kvinnorna sin kär- Böcker sådana som Alma Söder- leks föremfål i en bohemvärld, där, hjelms kunna stimulera tankarna som bekant, männen bruka vara att söka finna vägen till ett bättre, alldeles särskilt gammalmodiga, renare, humanare kärleksliv bland kanske e j minst när det gäller att kulturmänniskor konservera gamla tiders laster.
Författarinnans sympatier äro De förefalla tyvärr föga tilldra- rättvist fördelade åt manligt och gande, dessa herrar!
Rent konst- kvinnligt håll.
I den första ro- närligt sett kunde man önskat, att manen är det hjältinnan, som hö- de blivit framställda mera dyr- jer sig upp över passionen till kansvärda, när nu en så stor dyr- sublim godhet och resignation.
I kan blev dem beskärd.
Visserli- den andra är det hjältinnans ma- gen går det i levande livet aldrig ke, som når högst i en allt förlå- efter förtjänst, men i böcker är det tande sympati.
Båda böckerna äro så tacksamt för läsaren med ett synnerligen fint avslutade.
Det är sannolikhetssaken.
Det blir som en hög konst att kunna ge en gripan- gloria kring idolerna.
Och var- de klimax, så att läsarens slutin- för skulle bara hjältinnorna be- tryck länge sitter kvar och gör ho- höva vara tilldragande?
Då blir nom glädje.
Frida Stéenhoff.
ju romanen som en svensk soaré, - - - En ångmaskin och en munnegiga.
En liten julhistoria.
När fru Märta gifte sig med- förde hon som kontraband bland hemgiften en hel laddning roman- tiska föreställningar om äktenska- pet.
Hennes och Kurts äkten- skap skulle naturligtvis inte bli ett vanligt jordiskt med brister och ofullkomligheter, utan ett slags himmelrike där hon skulle sitta som ett högre väsen i guld- glans bland doftande rosor och lå ta sig tillbedjas av Kurt som en smäktande trubadur.
Huruvida Kurt lämpade sig för den honom tillärnade rollen hade hon inte tänkt på utan ta- git som självklart.
Drömarna om det äktenskapliga himmelriket beto sig djupt in un- der fyra års förlovningstid - varunder de älskande endast träf- fades vid de större högtiderna i kretsen a v släkt och vänner - de siimmades in i hålsöm och guipu- re, virkades in i sängtäcken och dammhanddukar, broderades in i brickdukar och monogram, syddes i gobeläng och korsstygn m. m.
Under tiden var fästmannen strängt upptagen med att mäta timmer och skriva ut fakturor - han var nämligen ansttälld i en och hann ibland trävaruaffär inte ens läsa fästmöns brev förrän dagens göromål voro avslutade.
Drömmar hade han minst av allt tid med och skulle ha häpnat om han anat den roll Märta tilldelat honom i det förestående äktenska- - pet.
teljgrön sammetsklänning - han säger slälv att den färgen klär mig bäst - men ändå skall jag varendaste jul ha denna eviga blå chevioten, som jag tror blir tjockare och bastantare för var- je år.
Om j a g inte kunde sy vinter- kläder till Putte av mina gamla klänningar och giva bort några ibland, så vet j a g inte vad jag skulle ta mig till med dem sli- ta ut dem är blankt omöjligt.
Och detta bara därför att första julen vi voro gifta behövde jag verkli- gen en tjock och varm vinterklän- ning och nu lian ingenting i värl- den få den föreställningen ur Kurts huvud.
Och se här fru Märta tar en bok från bordet och bläddrar i den under det ett leende krusar hennes läppar, t y fru Mär- ta är lycklig nog att, trots sina drömmar, äga en smula humor - här är min julliteratur!
Jag har slagit fram om Elin Wägner och Anna Lenah Elgström och andra och så får jag i stället " Den oer- farna husmoderns förståndiga rådgivare ”.
Till mig, som varit gift i snart sju år och dessförin- nan gått igenom hushållsskola, en bok om mat och ylletvätt och blad- löss och medel mot fukt och mal minstone en hel vecka - om en ångmaskin i julklapp och så gedde med mera sådant.
Det är j u fas- ligt nyttigt förstås, men när man han Putte bara en munnegiga.
Gossen snyftar fram det sista är ung vill man så gärna ha det som är roligt och vackert.
Kurt ordet i bitter sorg med armarna om mammas hals.
är j u så snäll och rar, men han Med skälvande läppar kysser förstår mig inte alls i detta.
Fru Märta har tårar i ögonen fru Märta bort sitt barns tårar, av medlidande med sig själv, men innan hon gör klart för Putte att innan hon hinner förd jupa sig vi- en så liten gosse som han inte kan dare i sitt sorgliga öde, avbrytes sköta en ångmaskin, men när han blir skolgosse får han säkert en hennes funderingar av rop på sådan, och en munnegiga ä r en " mamma ".
Har Putte inte somnat än!
förtjusande leksak som mamma Hon skyndar sig in till sin gosse, kan lära honom spela Gubben So- som sitter upprätt i sin lilla säng ak p&amp;.
Och s &amp; skall man alltid va- bakom skärmen i föräldrarnas ra nöjd och belåten med det man har.
Hon fortfar att tala tröstens sovrum.
- Mamma har inte läst afton- ord tills djupa andetag vittna om att Putte somnat ifrån sina be- bön med Putte, säger han före- brående och mungiporna dragas kymmer.
Men för mamma gick detta icke nedåt till gråt.
den vidräkning hon höll Nej, det har mamma glömt så lätt med sig själv jagade bort söm- och det var fult gjort av mamma, nen, och hon hade e j sovit mänga ursäktar hon sig och skyndar sig att gottgöra försummelsen.
Putte timmar då hon väcktes av, som läser efter sin mamma och med hon tyckte, ljudet a v pukor och missmod i rösten och en halo ' trumpeter.
Det var Putte som snyftning mellan varje mening.
satt upprätt i sin säng och sökte När " Gud som haver ” blivit sam- locka fram melodier ur den för- vetsgrant genomgången och gos- aktade munnegigan.
Han var tyd- sen suckat fram slutorden " den ligen tröstad.
Och även hans mamma.
Var Gud älskar lyckan får ”, säger det solljuset som strömmade in mamma: genom fönstren och kom granarna - Nu skall Putte också tacka i rimfrostskrud att gnistra av dia- Gud för sina julklappar.
Putte moltiger och böjer sitt hu- manter, som fyllde henne med vud så djupt ner, att det rika lock- denna jublande lyckokänsla Och svallet faller över ansiktet och då pappa, som sannerligen inte gömmer det fullständigt för mo- var lättsövd, vaknade och otåligt frågade vad det var för ett infer- derns blickar.
oljud Putte hälsade jul- - Säg så här Putte, uppmanar naliskt mamma, tack snälla Gud för Put- dagsmorgonen med, fick han till svar en varm kyss och ett mun- tes julklappar!
Piitte moltiger fortfarande och tert skratt, ledsagat av det s p l i - när mamma lyfter upp hans an- ternya smeknamnet: " Min munne- sikte och stryker undan lockarna, giga! "
Kurt, som kände sin svaghet, ser hon hans ögon stå fulla a r tå- tog namnet som en hänsyftning rar.
- Piitte tror inte att Gud är på sin något högljudda sömn.
Icke snäll, kommer svaret i bestämd ens när lian hörde historien be- grep han sammanhanget och ton.
- Men kära lilla barn!
- Mam- blev aldrig upplyst därom.
Men han får ibland heta ” Mun- ma stirrar häpen på det lilla all- varliga barnaansiktet.
Varför negiga ”.
och då får fru Märta en extra skälmaktig glimt i ögat.
säger du så?
- - Så blevo de gifta, och det gick småningom upp för den unga frun, men endast mycket lång- samt - ty av allt segslitet i värl- den äro illusioner det svåraste att få bukt med - att Kurt inte alls kunde förmås att betrakta henne som ett väsen i högre rymder.
Den sky han helst såg henne in- svept i var matimman i köket, och han satt långt hellre i en bekväm vilstol med cigarren och tidningen än vid hennes fötter i svärmisk tillbedjan.
När han om aftonen kom hem efter dagens ansträngande arbete ville han ha lugn och ro.
Detta hade hon haft hela dagen och emotsåg hans hemkomst som ett efterlängtat avbrott i stillheten.
Han ville ha vila och hon ville ha förströelse.
När hon inte kunde få det och inte kunde fundera ut orsaken, så grät hon under natten osedda tårar över att e j längre va- ra älskad av sin make.
Lyckligtvis kom Baby och räd- dade situationen redan första Aret.
och han gav sin mamma så mycket att göra, att drömmarna höllos på avstånd.
Men så snart de sågo sin utväg kommo de smygande och sökte ställa till oreda i fru Märtas känslovärld.
Nu var det deras sjätte julafton i det gemensamma hemmet.
Alla ha gått till ro, utom fru Märta, som går och ordnar i salongen, där julklapparna ligga kringströdda bland omslagspapper och karton- ger, som ännu icke blivit borttag- na.
Innan hon lägger locket på en stor avlång låda ser hon prö- vande på dess innehåll och mum- lar för sig själv: - Nog trodde j a g det skulle ha varit sammet denhär gången efter alla mina vinkar.
Kurt vet - eller borde åtminstone veta Jo, för Putte bedde Gud var- hur länge j a g önskat mig en bu- enda kväll ett helt år eller åt- så - - - - - - - - - Frigga Carlberg
