# ID: svediakorp-per317
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,445
# sentences: 539
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Rättigheter och ansvar.
Den nu afslutade riksdagen bildar epok i viirt lands historia, detta är en under den senaste tiden ofta och med fog upprepad sats.
Lösningen af rösträttsfriigan intar ' därvid första rummet, men en del andra viktiga beslut fr %n detta riksdag&amp; gör 1907 i mångdubbelt afseende till ett bemärkelseh.
Vid det stora beslutet, den politiska rösträttsreformen, där fingo vi, kvinnor, demn gdny, som bekant, icke vara med.
Men ändå har väl få riksdagar varit för oss betydelsefullare %n denna.
Tvenne grundlagsändringar, giiende ut på att nedrifva den nmr, son1 hittills utestängt den ena hälften af nationen fr %n en viktig del af statstjänster och samhällets förtroendeposter, ha be- slutats och vänta nu blott en konimande riksdags sanktionering för att blifva lag.
Egenskapen af att vara kvinna skdl icke liigga hinder i vägen för sökande ' och bekladande af poster, som l~iroanstnlter, fordra kun&amp; fullmakt, d, v. s. befattningar vid J&amp;tk~i-e ' liid i ?zrbttningar för vetenskng, slöjd ocli skön konst samt lälcarebe- fattningar.
*) Det andra grundlagsbeslutqt gällde ju den ko~zmunala valbarheten och ger kvinnor tillträde till den kommunala förvalt- ningen i mycket stor utsträckning.
D. v. s. för att upprepa för- teckningen: s valbarhet till ordf örande och vice ordf. i kommunal- stiimma, till stadsfullmäktig, till ledamot a£ dratselkammare eller drhtselnämnd o. s. v.$ De reservationer och inskriinkningar, som naturligen förekomma - bland de senare ar ju att anteclrn?
de teologiska lararetjän- sterna vid universiteten och ledanlotskap i landstingen - ha emel- lertid icke gjort segern mindre fiillstiindig.
Med ett slag ha vi.
vunnit det, hvartill atgått åratal af argumentation och tålig i så- w val ord som handling verkstiilld bearbetning både af den allmänna opinionen och de lagstiftandes enskilda öfvertygelse.
För ett.
*) Se vidare rilisclagsöf~~ersikteil i clettn hiifte.
. '
knappt tiotal a£ ar sedan skulle en shdan vinning Kilsats nied nästan trium£erande glädje .bland kvinnorna sjalfva och väckt uppseende, ja uppstltndelse ute i bygderna.
Att så val ptl det ena som andra hhllet riksdagens beslut mottagits med pafallande lugn, ar det basta bevis för hur sjalfskrifren kvinnans insats i det offentliga lifvet numera blifvit.
Den lagliga sanktioneringen ar en- dast att betrakta som frukten, hvilken faller af sig sjalf, då den hunnit tillräcklig mognad.
Talet om att kvinnans tillträde till statens ämbeten skulle vara liktydigt nied en samhällsupplösande om- hvalfning har förstummats.
Detta om något ar en varsel om att de vackra ord, som yttrats af en amerikansk talare, i en nKra framtid skola besannas beträffande vAr framsta fordran: %Kvinnans rösträtt skall icke förorsaka n %gon revolution.
Den skall glida in i samhället SA ljudlöst som morgonrodnaden, hvil- ken bringar dagens.
Samtidigt med att man med glädje konstaterar nyvunna rättigheter, blir emellertid, i mAn af rättigheternas och af ansprb- kens storlek, betonandet a£ det ansvar och de skyldigheter, h n r - till dessa förplikta, så mycket angelägnare.
Afven om i hvarje tänkande kvinnas medvetande denna ansvarskänsla finnes, kan det ej nog starkt och ej nog ofta inskärpas, hvad detta ansvar innebär.
Särskildt gäller detta de förtroendeposter inom samhället, hvartill kvinnor a£ respektive valkorporationer blifra hllnde.
Alla, som agnat sig At kvinnosaksarbetet och aom straf- vat efter att på det sociala omriidet s k d a nya landvinningar A t vårt släkte, ha nog med en viss nedslagenhet funnit, att hiir- vidlag teori och praktik ej stå i fullt tillfredsställande förhållande till hvarandra.
Att fA lagar stiftade, fördomar hiifda, banor öpp- nade, ha ej varit lika svArt som att finna människor.
Vi mena människor, lämpliga och Tram£ör allt villiga att ge sin perso1zlig7tet &amp; t de nya och allt rikare plikter, som det sociala lifvet med allt intensivare styrks kräfver.
Vi sakna, Gud vare lo£, inom vir kvinnovärld ej sådana, som vetat att fylla dessa plikter med en duglighet, en kärlek i arbetet och en storhet i sjaWörglömmelsen, som stå öfver allt beröm - och det är dessa eklatanta exempel af kvinnoförmåga och pliktupp£yllelse, som kommit alla de skrankor, som förr orngardade den kvinnliga be£ogenheten, att falla - men kra£terna iiro för fåtaliga.
Vi behöfva mdngn kvin-
nors medverkan, vi behöfva allis, direkt eller indirekt, för att man med sanning skall kunna tala om en kvinnlig insats i vårt sam- f undslif.
Hvad som kräfves af oss är - jämte personlighet.soffret - uppfostran, sträfvan att vinna.
medborgarekunskap.
.
Den anmaning., som med anledning af riksdagsbeslutet utfärdats till folkhög- skolorna af Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, att lAta upplysning i kommunala frAgor ing % som undervisningsämne At de kvinnliga eleverna, galler oss alla, äfven dem af oss, som för länge sedan öfvervunnit skolstadiet.
Okunnighet får ej ' vara skslet hvarför vi undandraga oss de medborgarplikter, vi blifva kallade att fylla.
Och, för att låna nAgra ord, som i dagarna i ett nationellt upprop riktats till Finlands .kvinnor och som s % väl passa in äfven på oss:, En tidpunkt så allvarlig som den niirvarande far icke finna likgiltiga Askådarinnor, icke medborgarinnor, hvilka i för l h g t drifven ansprAkslöshet tro sig kunna uträtta intet, utan endast lita på andras krafter och andras f6rmAgas.
- -, Vi äga ej ratt att af bristande sjalfkansla låta mödosamt vunna förmAner ligga obrukade eller fåvitskt förspilla dem., Nej, vi hoppas att beträffande oss, svenska kvinnor, då det galler utöfvandet af våra medborgarskyldigheter i större eller in- skränktare mån, de orden skola visa sig sannupAdda:, Det skall ej kunna riktas den förebråelsen på.
oss att vi ej iiro angelägna, vi skola anse det som en heder, en stolthet att f&amp; nedlägga vAr tribut på fosterlandets altare. » Och för att öka citaternas rad niå följande ofta upprepade strof stallas oss till efterrättelse: Tron e j hvacl hieglösheteii 1ivisk: i.r till er att striden l r för hög för er förin&amp;&amp; och att deii klinpas u t val er förutan.
Mor och dotter.
Ett fragment ur George Sands-lifshistoria, DL % vie est une siiite de coups dans le coeur., G.
Sand.
Om lycka.11, som en tänkare säger, ligger i miinniskans fullkoidign Anmoni med sin orngifning, så har sällan ett barn ' '
varit s % olyckligt som Awore Bupi ?z, sedermera frn Dderatlt, bättre kand under pseudonymen George Smd.
Karleken, lifsvill- koret för .hvarje späd manniskoplanta, stod risserligeii som en strtilande sol öfver hennes vagga, men i fullkomlig disharmoni med sin omgifning har ' hon spirat, och i disharmoni har hon vuxit upp.
Som SA ofta förr visar det sig hiir, att gudagåfvan kärleken, dar den i blindo förvaltas, icke lir en borgen för män- niskolycka.
Det var just ett ÖfvermAtt af kärlek, som blef den lilla Au- rores olycka.
Ty de vor0 tre om att älska, hvar pA sitt siitt.
med den glöd, som ar sydlänningen egen.
En farmor, hvilkens hjikta i lifvet aldrig tillhört niigon annan an barnets afdode fn- der.
En mor, som genom att sta emellan sonen och dennes mor, stadse kant sig som ett föremil1 för oandliga förödmjukelser friin den senares sida.
Och slutligen ett barn, som tillhörde bada dessa kvinnor, som älskade dem biida och till en biirjan intet förstod af den kärlekens tragedi, hvari det själf utgjorde hufvud- personen.
Att vara stridsäpplet mellan tvenne svartsjukt älskande kvinnor ar för hvem som halst en föga afundsvard lott.
För ett barn blir det ett grymt lidande.
Och ännu på äldre dagar, nar George Sand i sin Mitt lifs historia skildrar dessa » de olyckligaste k e n af mitt lifs, vibrera hennes ord af smärta.
På dessa sidor täljer hon den passionerade kärlek hon som barn hyste för sin mor.
Det är knappast nog sagdt.
Med sitt tidigt romantiska sinnelag formligen tillbad hon henne, och detta mera ju flera de murar blefvo, Eom restes mellan dem.
Ty denna mor var icke i farmoderns ögon värdig att uppfostra hennes sons barn.
En- ligt dotterns skildring bländande skön, ett barn af folket, i högsta grad intelligent, i besittning af en mängd de mest öfverraskande talanger, var fru Maurice Dupin fullkomligt oemotstibdlig nar hon s5 ville.
Men lika nyckfull och skiftande som naturen, kunde heller ingen bereda sin omgifning så milnga obehagligheter som hon.
I synnerhet med åren antog hennes vasen karaktären af en stormfull höstdap, ömsom mörknande med iskalla ilregn, ömsom visande in i det sista sällsynta solglimtar.
Farmodern Ater, sondotter af en konung, *) grande dame ända ut i fingerspetsarna, alltid behärskad, spirituell, som en Voltaires lärjunge anstod, fin och älsklig i satt och uppträdande, men utan ' *) Hennes far, Illorits af Snchsen, var naturlig son a£ August II af Polen och Aurora Königemark.
prutmån i upprätthållandet af sitt stHnds traditioner, hvilka icke ens revolutionens fasor förmått kullstörta, stod .som sonhust.runs fullständiga kontrast.
Hur kunde dessa två lefva under samma tak utan .att konflikter skulle uppsta?
Hvem kan förena eld och - vatten? '
Barnet försökte det ': i sin oskuld, men ' misslyckades gång p i gång, och för hvarje ' gång ' blef klyftan större.
Den myndiga, lugna farmodern fick öfvertaget till sist.
Med eget medgifvande, af hänsyn till barnets framtida materiella val, aflägsnades modern systematiskt under allt längre perioder.
För att vid * dessa hjärt- slitande afsked lugna den förtviflade .lilla flickan,.
tog modern dennas redan mycket verksamma fantasi till biindsförvandt och ut; målide för henne i förförisk dager, den tid, d&amp; hon, hunnen till myndig Blder, själ£ skiille fH viilja mellan ett bekymmerfritt lif hos farmodern eller ett ' lif fiillt af umbäranden och ' arbete tilk- sammans med henne, modern.
De båda * skulle då för att för- sörja sig Htergå till dennas forna ' yrke och öppna en modistaffär i Paris, dar hela den förnäma världen skulle göra sina uppkop.
Man tycker ~ i g se de stora, tårfyllda ögonen i det ifriga lilla flickansiktet så sm&amp;ningom uppklarna inför denna sagolika fram- tidsvy; Det ar gifvet a t t hon, som icke drömde om niigon större lycka än den att fH ' vara hos sin .mor, genast var fardig med sitt val.
Och i hemlighet sysselsatte hon i flera år sina tankar så mycket med denna modistaffär, att hon försummade sina läxor och ' %drog sig klander och bestraffning från farmodern.
Med tyst.
trots uthärdade hon likviil allt, trygg i medvetandet att hon som modist icke behöfde nágra kunskaper.
Hur kunde hon ana att den framtidstafla hennes mor utkastat i sa vackra färger en- dast var en flyktig pastellbild?
Under längtanstiderna mellan moderns allt sparsammare besök uppdref den lilla flickan sina känslor för henne till en formlig kult.
Hon vtndades och led darunder., som: endast ett känsligt, brådmoget .barn kan l ' ida, och farmodern förmådde trots sin.stora hangifvenhet icke vinna det trofasta barnahjärtat.
Det var först m h g a år senare, när ungmön Aurore med.
mognade insikter hade lärt sig till fullo vardera sin fars mor, som hon öppnade sitt hjärta helt för deri ' dh redan i sin sista sjukdom bortdöende gamla.
Men då hade ock hennes.
egen mor genom upprepad karlekslös nyckfullhet beredt henne verkliga kval.
Den för det unga sinnet sa upprifvande striden .om hennes ' '
egen person, om hvilken hon efter hand blifvit pinsamt medveten, bilades likväl icke vid farmoderns graf.
Den med tiden mer och mer förbittrade modern respekterade icke dennas minne, och de anklagelser, hon utslungade mot den döda, föllo blytungt p % son- dotterns lojalt sörjande hjärta.
Konfiikten var ännu icke löst.
Den unga Aurore, som länge emotsett den stund, då hon odeladt skulle f % ägna hela sin kärlek och hela sitt återstående lif i t sin mor, fann nu hur djupt hon missräknat sig samt på samma gAng hur innerligt hon med sina finaste hjärtefibrer dock varit fästad vid sin vördnadsvärda farmor.
Natten, som följde p&amp; det uppträde med modern, då fjällen föllo frAn dotterns ögon angAende dennas verkliga karaktär, berättar hon, att hon tillbragte vakande i en stol i ett slags till vansinne gränsande förtviflan.
Stadse shad i sina djupaste känslor, ofta ovanligt bemött, höll hon dock fast vid denna moder med rörande trofasthet och en karlek, som hon själf liknar vid en hopplös älskares.
Under moderns sista dagar beskriher hon, hur hon flämtande och darrande mellan hopp och fruktan ilar uppför trapporna till dennas sjukrum.
Med Aterhiillen andedräkt lyssnar hon utanför dörren efter svaret på .. sin knackning, för att däraf sluta omohon blir välkomnad eller icke, och hon känner sig öfverlycklig af ett enda vänligt ord, en blick eller ett leende.
Delad mellan sina egna äktenskapliga bekymmer och moder- liga plikter, får hon icke ostörd varda den sjuka, och till sin obeskrifliga sorg f %r hon heller icke närvara i dödsstunden.
Niir hon en dag Atervänder från en kort resa i hopp att se modern Aterställd, finner hon henne - si sanning återställd, befriad frin den '.
grymma uppgiften och den förfärliga mödan att lefva i denna värld^.
Till den bittert sorgsna uppfattning af li£vet, hon härmed uttalar, hade hon allts&amp; redan hunnit vid denna tidpunkt, ehuru själf en ännu ung maka och moder åt tvenne små barn.
Li£vet hade i sanning under de s % glädjelösa barn- och ungdomsAren med dess förtviflade kamp oftast visat henne sin skuggsida.
FrAn ett tidigt reflekterande barn hade Aurore Dupin vuxit upp till en grubblande, spörjande ung flick+a, tidtals i sin lifstingest jagad af mörka sjalfmordstankar, hvilka hon endast med religionens tillhjälp lyckades tillbakatränga.
Under skoltiden i klostret, dar hennes unga sjal städse svingade mellan de båda ytterligheterna: uppsluppen, spjufveraktig.
gladtighet och djupt svarmod, var det som hon i en stund af samling - icke under de dagliga slentrianmässiga gudstjänsterna - ensam i klosterkyrkan mottog en verklig gudomens uppenbarelse.
F ' rån den stunden, hur fritt hon an omsatte sin kyrkas läror, var hon religiöst gripen.
Men visst ar, att det mörka svArmodet ha- de öfvertaget den dag, d % hon vid passerandet af ett .farligt vad- stalle, oaktadt sin gamle lärares varning, med ett plötsligt ryck i.
tygeln kastade sin hiist ut i den djupa strömmen.
Hon räddades genom den halft vettskramde lararens rhdighet och sin egen sjalf- bevarelsedrift, som vaknat i samma stund hon gifvit efter för sin dåraktiga impuls.
Men det sjalfpinande grubbel, som ryckvis hemsökte henne, lyckades hon icke drhnka.
vid detta romantiska själfmordsförsök.
Vorden fru Dudevant, blef henne lifvets gåta annu svårare att lösa.
Det korta äktenskapet, hvilket icke faller inom ramen för denna lilla skildring, beredde henne en stor missrakning, och år förgingo sedermera under förödmjukande strider för att hter- f % friheten tillika .med rättigheten a t t vara. %både mor.
och far, ' för sina barn.
Med det sublimaste förakt för världens dom, kampade hon för denna rättighet som en lejoninna och sedan hon fått den, maste hon arbeta som en triil för att försörja sig sjalf.
.
och dem.
Af sparsamhetsskal beboade hon i Paris vindskupor, som.om sommaren vor0 glödheta, om vintern iskalla.
Af delvis samma.
k s klädde hon sig under vintertiden i mansklader, hvarför hon af dem, som icke kände- henne, .stämplades~som excentrisk.
.Och det var nödvändigheten, som först tvingade pennan i hennes hand.
' Så föddes af en tillfiillighet den världsbekanta pseudonymen George Sand.
Under flera år unnade hon sig endast fyra timmars sömn för att kunna skrifva ostörd, medan hennes lilla dotter sof, d.enna dotter, gom i motsats mot sonen, Maurice, anda fr %n första stund beredde henne oro och bekymmer.
Solange Sand - som hon senare kallade sig själ£ .- den frodiga, egensinniga lilla flickan, hvilken:; af modern p % det öm- maste vardades under de första Aren, fick under den följande klostertiden i de moderliga brefven g %ng p % g %ng mottaga den stränga förmaningen: &gt;Var snäll, hör du, snäll framför .allt, all- tid snälls.
.
.
-
Och ur den lilla brefväslingen, diir författarinnans dotter redan visat sig som en gryende skribent, framlpser en rörande förtrolighet mellan dotter och mor.
Men denna förtrolighet, som den senare bemödar sig att bibehålla., afven dR hon ser sig nöd- sakad att tala allvarsord med den lilla odagan, skulle icke racka lifvet ut.
Barnet Solange hade för vana att under deras gemensamma promenader helt omotiveradt vägra att taga ett steg längre.
Inga fiireställningar hjälpte då, och modern var tvungen att bara hem den lilla kolossen, till p&amp; köpet uppför alla trapporna.
Afx-en senare i lifvet beredde Solange sin mor många dylika mindre angenäma öfverraskningsr, för hvilka denna d % nara nog saknade bärkraft.
Det är med en hjärtslitande suck hon om den trettioåriga Solange utbrister:, Jag har födt henne till världen, jag har närt henne, agat, tillbedt, skamt bort, tadlat, straffat och förlrlltit henne, och trots allt detta känner jag henne icke alls ».
PAminde ' hon sig därvid sin egen mor, hvilken hon med all sin kärlek heller icke kände?
Hon hade hoppats, lefvat och ar- betat för att förhiillandet mellan henne och hennes egen dotter skulle blifvit helt annorlunda lyckligt.
Ater en ' ny besvikenhet.
Solange ägnade visserligen sin mor den varmaste kärlek och beundran, men hennes skaplynne var s % egenartadt, att hon hvar- ken tycktes vilja eller kunna rätta sig efter dennas alltid kloka r %d och förmaningar.
I det ögonblick hon stod i begrepp att fiirlofva sig med en aktningsvärd ung man, ändrade hon sig i sista stund och .lät till sin mors förtvifvan i stället enlevera sig af sin blifvande make, skulptören Clésinger.
Oaktadt fru Dudevant - eller som hon efter skilsmässan kallade sig, George Sand - väl insåg och äfven föreställde Solange, att denne i längden icke kun- de tillfredsstalla henne, siig hon sig nödgad att låta det unga paret vigas för att döda skvdlret.
Men sedan Solange lyckats genomdrifia detta, synes modern under nagra år ha dragit sig tillbaka.
Ehuru hon blott i andra hand fiir del af nyheten om hennes sedermera sil högt iilskade dotterdotters födelse, har bon likväl icke ett ögonblick förlorat dottern ur sikte.
Och alltsammans inträffar just SA som den erfarna modern förut-sett ..
Efter ett helt kort lyckorus ar Solange färdig med sin bru-.
.
, -
- tale make, och denne å, sin sida ledsnar p&amp; henne.
Diifpå föl- jer ett narmande mellan mor och dotter, och under den mellan makarna Clésinger kort darpil inledda skilsmässoprocessens väx- lande faser Aterupplefver den förra allt, .hvad hon själf på sin tid genomgått.
Under gemensam oro för batnets öde blöder hennes hjiirta.
med och för dottern.
Den 0vänt.ad.e lösningen, att mor- modern skall få rå on1 den lilla, blir en kortvarig gladjeglimt un- der dessa bekymmerfulla dagar, ' men ögonblicket därp % mörknar %ter horisonten ohjalpligt.
Den lilla - .flickan insjuknar och dör samtidigt med att Solange %ter€&amp; friheten.
Och nu enas som kanske aldrig förr de bltdns sorgfyllda hjartan under mångårig tung saknad.
George Sand fann efterhand som alltid lisa i arbetet, men den olyckliga Solange fördes till svhmodets yttersta gränser.
I adess mörker smektes hon, som .fordom modern, af sjalfmordstan- ken, anda tills hon en dag, da ledsnaden i hennes tillvaro: utan mal höll på, att döda henne, grep efter .pennan afven hon.
Hon var icke för intet George Sands dotter och hade därtill anda från .sin tidigaste ungdom frAssat af sin mors högt beundrade litterära alster.
Att b o j a var emellertid för Solange aldrig liktydigt.
med att fortsatta och Bnnu mindre med att afsluta.
Hon ' hade likväl fullt upp af ideer och planer, hvilka hon skriftligen .meddelade sin mor.
Och George Sand, som vid denna tid själf arbetade)) likt tolf negerslafvara för att glömma sina smärtsamma minnen, hnlsade med glädje dessa för Sol.a,rige ovanliga tecken .till energi.
Från och med dennas företa uttalade önskan att kunna på ett bättre * iitt fylla sin tid än med de mondäna förströelser, hvars tomhet under sömnlösa nätter gnagde hennes sjiilsfrid, hade hon i sin mor den outtröttligaste, mest .er£arna litterära r %dgi£vare.
hon kunde önska sig.
Icke ens Sainte-Beuve, ~hvilken man aldrig lamnar », utlåter .sig.
Solange; sutan .att ha lart något som man förut icke visste,, kunde, trots det intresse han visade henne, vara till så oviirderlig hjälp, som George Sand.
Ty Bce spirituel Sainte-Beuvea älskade kvinnor alltför mycket för att kunna, saga dem obehagligheter.
Men den celebra författarinnan-modern lade visserligen icke fingrarna emellan Hon icke endast sporrade henne till fortsatt - ' '
arbete - och hur alltför val behöfdes det icke!
- utan hon blotta- de med skoningslös uppriktighet bristerna i hennes form och stil.
I Solanges förstlingsroman strök och rattade hon oförfiradt sida upp och sida ned och bidrog därmed otvifvelaktigt till dess auc- c&amp;s d ' estime.
En framgång som ingalunda darade den debute- rande författarinnan.
Med sin skarpa sjalfkritik - var hon den för- eta att inse dess underlägsna halt, och hon kallade den rätt och slätt en dålig roman.
Men det skulle g % %r om, innan hon hann s % l h g t som till denna fullbordade roman.
Att börja med skref hon vers, artiklar för tidskrifter och gjorde utkast till romaner; d. v. s. hon skref öfverskrifterna till kapitlen, längre framskred arbetet aldrig, en vana, som ar före- mål för bhde gyckel och allvarliga föreställningar från hennes mors sida.
# Arbetar &amp; ?s ar George Sands ständiga eggande friiga.
Men Solange gör allt annat an det.
Hon roar sig, begår oförsiktigheter, för hvilka modern m h t e blunda, då hon icke kan afstyra dem, och hon reser.
Solanges resor, som nästan alltid äro oförberedda och ofta leda henne Ht helt motsatt h a l an hvad hon uppgifvit, försätta alltid hennes moder i stilla häpnad.
Håhanda spelar det kungliga polska latta blod, hvilket George Sand sjalf alls icke räknar som en ära att ha fått i arf, en icke oväsentlig roll afven i dotterns lifsöde.
Säkert är, att Solanges karaktar, dessutom icke s % litet pltminnande om hennes mormors, hopsatt som den var af de mest oförenliga motsatser, och Solanges nyckfullhet beredde hennes mor den ena missräkningen efter den andra.
# Därför att vi ha så grundolika iisikter om allt % - utbrister denna en gång - .har du anda friin barndomen tvingat mig att gentemot dig spela maktlöshetens och det auktoritetslösa ansvarets roll - en i sanning ohållbar situation.
r&gt; Men om Solange an sjuttio sinom sju ganger syndade, all- tid stod det moderliga hjärtat vidöppet för henne, och äfven dar hon icke förstod, var hon lika redo att förlAta och visa den ofta redlöst drifvande in p&amp; ratt kurs.
&gt;Le£ sparsammare och arbeta! % %r hennes lakoniska rid, nar ekonomiska svårigheter hopa sig.
Hon, som sjalf följt denna gyllene regel och med sitt trägna arbete förtjänat en million, af hvilken hon skänkt bort det allra mesta, vet nogsamt hvad det
innebar att gi denna vag.
Därför ar det ock hennes ständiga maning till Solange att andtligen besluta sig för att vilja, något.
Och Solange, s.om i grund och botten afgudar sin mor och känner att hon har riitt, skildrar med ironisk skärpa sig själf och sitt.
tomma lif i ord, som gömma en skärande hjärtesorg.
Men hon kan icke förändra natur.
Solange förblir Solange, den fjäril~artade, lika outgrundlig för sig sjiilf som för alla andra.
a n söker hon döfva sina sorgsna tankar i triviala siillskaps nöjen, an kastar hon sig öfver sitt litteriira arbete med plötsligt uppflammande intresse.
Hon studerar historiska aktstycken för att mA1a en lifsbild af sin ryktbare stamfader, marskalk Morits af Sachsen, och genast ar George Sand redo att sta henne bi med rAd och uppmuntran.
Men återigen hinner deisstort planlagda arbetet aldrig längre än till de lofvande kapitelöfverskrifterna.
Och likväl är det hvarken intelligens eller talang, som fattas den unga författarinnan, det ar ingenting annat an ' - arbetsenergi.
SH kommer det sig, att George Sands dotter, trots de allra basta förutsättningar, aldrig gjorde sig ett namn.
Det är formligen rörande att läsa de bref, hvari den af sin » enorma korrespondens^ - » mitt verkliga arbete och min plAga~, nämner hon den - öfverhopade, beronida författarinnan punkt för punkt går igenom dotterns .litterara alster och gör sig mödan att pkisa, hur hon " kan forma sin stil.
S&amp; mycket mera, da man vet, att hon vid affattandet af dessa långa epistlar må.ste saga sig sjalf: detta ar ett lönlöst arbete, Solange bryr sig icke om råd eller ock tar hon dem illa upp.
Men hvad ville hon icke göra för.
att bibehalla den enda intressesfär hon hade gemen- sam med Solange, och därtill en, dar hon annu kiinde sig gent eniot henne aga nAgon auktoritet!
Det blef icke biittre, då Solange - mycket mot sin mors önskan - flyttade närmare henne och bosatte sig ett stenkast från det älskade barndomshemmet, Nohant.
Med Aren hade mot- satserna i de båda kvinnornas skaplynnen blif.vit endast s&amp; myc- ket kännbarare.
Disharmonin var för.
stor.
Hvad George Sand med sin moderliga natur måste ' ha lidit af att kanna sig som främling gentemot sin egen dotter,.
anar man af ett shdant ord son1 detta: » smärtan ar.
den degel, hvari kar-
leken luttras!
9 Ett ord som kanske i sig innefattar slutsumman af hennes lif.
, Det starkaste hos mig ar behofvet att alska » - har hon själf försäkrat, men om s % var, s i blef henne detta lifsbehof allt ifrAn barndomen en aldrig sinande källa till lidan- de.
Som sondotter och dotter, som maka och vännina eller - - älskarinna, men kanske mest som sin dotters mor och som mor- mor, har hon erfarit kärlekens ve i högre grad an dess eiillhet.
För att dampa denna lifsliinga, brännande karlekssmärta behöfdes intet mindre an dödens svala hand.
Den kom ock helt få Br efter Solanges ankomst till hemorten.
Och George Sands sista förtviflade rop under dödskampen: &gt;Min Gud, gif mig dö- den, döden!
* kan sagas vara det slutliga utbrottet af den hem- liga, länge med vild tillbakaträngda dödsliingtan hon hyst allt- sedan ungdomen.
S ' iyrii?
P l u f ~ ~ t.
Selma Lagediif hedersdoktor.
Fullkomligt utan motstycke i den svenska kvinnans historia var den episod vid den nyligen firade Linnkfesten, dA Selma La- gerlöf i Uppsala domkyrka smyckades med den akademiska la- gern.
Den är numera ej ringa den skarn af kvinnor, som burit doktorskransen och förviirfvat sig ratt till doktorstiteln, men aldrig förr har p&amp; en akademisk fakultets kallelse en kvinna med snillets ratt erhA.Uit hedersrnedborgarskap inom liirdomens värld.
Promotionsdagen d.
24 maj fiirtjiinar dirför i sanning att antecknas som en märkesdag, miirklig ej blott för diktarinnan sjalf, At hvilken denna enastående hyllning agnades, utan för alla hennes landsmaminnor, hvilkn, genom henne blihit hedrade.
Det ar nu en gång så, att vi, kvinnor, ej kommit i f r h en viss kastkänsla, den som gör OSS solictariska med hela vart kön.
Liksom hvar och en af oss erfar som en personlig sorg eller kränkning, då en kvinna dragit ner sin kvinnorardighet, känna vi oss äg@ (a rätt att räkna oss till godo hrarje eklatant yttring af.
kvinnlig begafning och kvinnligt dugande.
S ä r dii deean egen- skaper vinna offentligt erkännande, blir det för oss andra en
maning, en uppmimtran och en väckelse.
Det ar alltså med berättigad stolthet och glädje Sveriges kvinnor halsat den utinär- kelse, som kommit Selma Lagerlöf till del.
P % tal om heclersdoktorernas inom de olika.
fakulteterna kreerande vid Linnefesten yttrar Svensk lararetidning: » Hvad som väckte den lifligaste uppmarksamheteii och där- jämte afven det varmaste bifallet var det erkännande, som i prins Eugens och fröken Selma Lagerlöfs personer gafs At konsten och diktningen s %som hufvudfaktorer i vår andliga odling.
De bifalls- yttringar, som rent spontant bröto den högtidliga tystnaden, när dessa bilda tolkare af svensk egenart i natur och folklif fram- trädde pA parnassen, vittnade nogsannt därom att promotor, då han smyckade dem med den akademiska lagern, icke blott var.
universitetets representant utan ock nationens. » Till dessa helt säkert träffande ord kunna vi ju tillägga, att, ' hvad Selma Lagerlöf angAr, den enstämmiga hyllningen utan tvifvel agnades äfven den fina, iidla kvinnligheten, hvaraf hela hennes.
personlighet stämplats och som ej kunnat und@ att satta nlarke p % de nlasterverk, som skapats af hennes underbara fantasi.
Alma ' Hjelt t.
I Stockholm har nyligen (den 15 maj) aflidit en af Finlands mest bemärkta kvinnor, fröken Alma Hjelt.
Sjukdom hade brutit hennes krafter hösten 1905 och hon sökte då i Sverige lakare- vård; hon tänkte sig först, att vistelsen har endast skiille racka en kort tid, men den förlängdes alltjämt, och med korta - afbrott riklite den anda till dess hon såsom död Aterbördades till det fiidernesland, som hon alskgde så högt.
För hvar och en, som har i Sverige gjort bekantskap med Alma Hjelt och lart känna hennes mångsidiga intresse och hennes varma miinniskoälskande sinne, står det klart hvad Finland för- lorat med hennes bortgång.
Fröken Hjelt, son1 var född 30, september 1 ~ 5 3 hade, i Sve- rige genorngiitt Gymnastiska Central-Institutet och utöfvade seclan en omfattande verksamhet son1 gymnast i Finland, dels som sjuk- gymnast dels som ledare af gymnastik i skolorna.
' Hennes hurtiga,
sätt och lifliga sinne bidrog0 till att af henne skapa en gymnast af hög rang.
Hennes stora arbetsförmåga, vidsynta blick och praktiska organisationsförm %ga togos emellertid i ansprAk afven pA annat satt.
S % var hon styrelseledamot i en af Finlands sam- skolor och utöfvade stort inflytande på, dessa skalors utveckling samt var afven en energisk förkämpe för kvinnornas uppfostran för den husliga verksamheten.
Mycket af fröken Hjelts arbete har utförts i Finsk Kvinno- förenings namn och genom dess organisation.
I denna förening var hon sekreterare under många Ar och det ar kanske som gådan hon är mest kand. SA te sig i korthet de yttre dragen af den bortgångnas verk- samhet, men dA man vill tala om Alma Hjelt, synes det som om dessa fakta knappast vore det väsentliga.
Främst stii icke de handlingar hon utfört, utan personligheten.
Man minnes de underbart vackra ögonen, den rena pannan och rösten, som p5 samma gAng var vek och fast.
FH personer torde haft förmagan att saga sanningen s % enkelt, så kärleksfullt som hon.
Hvad hon ansåg 17ara ratt utsade hon, oberoende af hvad andra kunde tycka.
Men hon sade sanningen icke som en oppositiomisnatur säger den, ty till sin natur var hon minst af allt en partimanniska; det före- föll, som om hennes blick s %g förbi ej blott partisynpunkterna utan afven det som hos motståndare eller medarbetare var smått eller dåligt, för att i stallet fasta sig endast vid det som var godt.
Denna kärleksfulla syn p&amp; människorna i allmänhet kom henne säkerligen att intaga en sarstining i ett land, dar partilidel, serna spela s % starkt in i alla förhållanden som i Finland.
Den m %ste dessutom ha gifvit henne stort inflytande, hvarhälst hon triidde in i de arbetandes led, antingen strafvandet gick ut p5 att i Fin- land sammanföra kvinnor ur olika klasser till gemensamt arbete eller att föra kvinnornas talan muntligen eller skriftligen i de frigor ang %ende kvinnans .rattsliga stallning, som hon så nitiskt verkade för.
Till och med frhn sitt sjukliiger i Stockholm utar- betade fröken Hjelt artiklar för Finlands tidningar.
För dem, som haft lyckan rakna Alma, Hjelt som sin van, framstar hon som en af dessa personligheter, hvilka det ar en rike- dom att hafva lart att kanna.
G.
A.
.
Litteratur.
Det Sverige som växer, med flera föreläsningar af.
.
.
eli id der.
, ~ e ~ q j » Det Sverige soni viker » s r friimst en bok om ungdomen och dess fostran, en klok och varm bok af en sanh ungdomsvan.
Dess närmaste mhl är att förfäkta viljans suveränitet inom rim- liga gränser.
~Lifvets konst ligger i att vilja.
Sjalfva vlljandets siikra och bestiimda inriktande på det goda Rr lifvets lycka », sh- dant ar det grundtema, som flerstades .gAr igen.
Lbt oss därför gifva ungdomen kunskap och sanning, lat oss söka, inrikta de i naturen nedlagda drifterna på ädla sträfvanden, låt oss inte hindra de unga andarnas fria viixt eller deras tillägnande af det bästa tidsandan kan tillföra dem!
Urigeffir.
shlunda kan man Eamman- fatta bokens pedagogiska program, hvars stora linier ju iiro ge- mensamma för alla mera tidsenliga tinkare p % uppfostrans oril- råde, on1 än detta inom sina gränser inrjmmer många olika gra- der af frisinthet.
Fru Velander hör afgjoïdt till de mera frisinnade och fram- stegsvanliga, och hennes %sikter i flera punkter ' torde vara ägnade att framkalla debatt, nien de ungas fostran ar ocksii ett iimne, som behöfver debatteras och ses från flera sidor.
Bokens fran~ställningssätt kan icke kallas populiirt; tio@ dk korta, o£ta aforismartade satserna hvilar öfver detsamma niggot tungt, som gör ämnet mera svårtillgängligt an det i sjalfva verket ar.
Antagligen ha föredragen verkat mycket .annorlimda .vid ett personligt framförande, 5n de göra vid ett genomläsande.
Utom den afdelning, som handlar on1 direkta.
iippfostringsfriigor, inne- haller boken liisviirde uppsatser om Henry George och hans soci- aln arbete, om Röda Korset, om fejden inellan Wergeland och Welhaven m. ni. '
' *,.
Enkelhet af Clwles Wägner.
F. E.; ' » Ingenting.
ar längre enkelt, hvarken att tanka eller att handla eller att roa sig eller ens att dö. » Hör man inte i dessa ord en stackars förpinad nutidsrniinniska sucka under viira dagars för- konstling och ständigt växande bebof och måste vi inte ge förf.
ratt i hans pastaende, att människorna i själfvs verket äro träget sysselsatta med att öka sin tillvaros bördor, under det de d l t mer vika ifrån dess smk behag?
Det första exempel han anfijr till stöd härför är slående typiskt.
En förmögen man s k d l gifta bort sin dotter med all möjlig pomp och st %.
Brölloppet medför en oiindligbet af skyldigheter och gör orniil.
Hela familjen, herrskap och tjIiaare, iiro förbi af trötthet, de unga ha under tyngden nt '
' oviisentliga plikter, knappast tid att hA11a nf hvarnndrn.
Det finnes bara en lugn vrB i hela huset och det ar hos gamla mor- mor, hon som ledsnat på lifvetsi oväsentligheter, hon som wbaiie lidit och arbetat mycket och s % kommit att se saker och ting med denna lugna trygghet, som kloka och goda människor vinna i lifvets strid,.
En af grundorsakerna till vart samhällslifs invecklade natur och till den allmänna otillfredsst~llelse, som alls icke försvinner med ökadt viilstabnd; ' ar, enligt förf: s mening, förväxlingen af viisent- ligt och oväsentligt .. Och häri milste vi ju ocksh ge honom riitt.
De ständigt ökade och i sjalfva verket konstlade behofven göra nutidsmänniskan till slaf under det materiella.
Allt sedan Rous- seaus dagar ha en mhngfald a£ roster tillropat oss att återvända till naturen, att förenkla vårt lif.
Nen enkelhet bestar dock icke utan vidare i ett återvändande till primitiva villkor.
Enkelheten ar ett sjt~lstillst&amp;nd &amp; ger oss förf.
» En människa ar enkel, d&amp; hennes högsta strafvan ar att vilja vara hvad hon bör vars, det vill säga rätt och sliitt en miinniska.~ Till enkelheten hör vis- serligen enkla beho£ och enkla nöjen, men den visar sig ocksa i den enkla tanken, det enkla ordet, inseendet af den enkla plikten, kärleken till den enkla skönheten.
Enkelheten besth till stor del i ödmjukhet, bHde personlig och social sidan, den kan för- varfvas genom sjiilfuppfostran och den kan genom en målmed- veten och dock kärleksfull uppfostran inympas på barnens sjalar.
Detta och mycket mer siiger oss Charles Wagners bok p % ett originellt och öhertygande satt.
Den ingår icke i detaljerade föreskrifter om hur enkelheten skall tillämpas, den anslår snarare niigra stora grundackord och liimnar %t läsaren att variera temat.
Och förutsatt att hvarje läsare blir pkvisad nagon punkt i sitt lif, där han kan genomföra den förenkling, som verkligen rör de stora problem, nutidsmänniskan fått att lösa, har ju boken ut- rättat storverk.
Författaren berättar sjalf i sitt företal - nigot val mångordigt - att den väckt det största uppseende i Amerika, b a r s nuvarande president sjalf introducerat den.
Jag skulle inte tro, att den kommer att göra epok här hemma hos oss, den ar för allmänt hållen för att kunna taga upp nagon taflan med t. ex. 2So- lidar,, men den intar med heder sin plats i den rikhaltiga wlef- nadsvishetw-litteraturen, som raknar m h g a författare, relativt f ïrre - läsare och sorgligt fll proselyter.
bi: E
Från 1907 års riksdag.
VI.
Kvinnor i statens tjänst.
Vid en Aterblick pa den nu afslutade riksdagen miste det medgifvas, iliigot vi ej.
heller underlatit att i annat sammanhang med erkiinsamhet betona, att bland alla andra viktiga frtigor, afven åt kvinnofrAgoxna ägnats tillbörlig uppmarksamhet.
I det hela har 1007.
Ars riksmöte medfört stora vinningar för oss kvinnor.
Det mest beaktansvärda därvidlag ar, som redan omtalats, beslu- ten om Iceinna~zs tilltrade till statstjdnster och den konznzunala val- bnrl~stsns utstraclcnzizg.
.
Största ordförbrukningen krafde, som var att vänta, det först- niimnda iirendet.
Att medgifva kvinnor riitt att med kunglig fullniakt bekliida tjänster, hvartill med mannen fullkomligt lik- ställda studie- och examensskyldigheter gjort dem kompetenta, betraktades af en staor del af .riksdagsherrarna som en reform med ödesdigra konsekvenser.
Man tycktes frukta, att den skulle med- föra en rusning en.
masse af kvinnor, exempelvis till sådana plat- ser som provinsial- och militarlakaretjaristerna, de befattningar, hvilka framhållits sisom mest stridande mot den kvinnliga na- turen - de pedagogiska ämbetena miiste ju ur könssynpunkt .ej betraktas fullt lika förkastliga - och att hemmen i och med detsanima skulle komma att st % öde.
Det föreföll, af hvad som yttrades i kamrarna af motståndarna till saken, som om ratten att sölcn ett iimbete, vore liktydigt med att erl~tilla det, ett mta- gande, som det.
i hela innebar en lika stor niisstro till de instanser,.
som aga att pröfva insända ansökningar, som till den kvinnliga kompetensen: Men finnes det nQot skal att antaga, att de sak- kunniga, hvilkas pröfning föregli, utnämningarna, med mindre oviiid och samvetsgrannhet skola sköta sitt åliggande,.
om en lrvinna r %kar att vara bland de sökande?
Att nu mindre än förr vid tjänstetillsättningar de större meriterna skola vara det afgö- railde, bör val ej antagas.
Och skulle tillafveiityrs dessa be- finnas vara på den kvinnliga sökandes sida - ty, som en riks- dagsman medgaf, samtidigt nied att han utdelade åtskilliga un- derbetyg åt kvinnointelligensen: » naturen ar rik på variationer s - vore vii1 ej staten illa betjänt med att en erkandt öfverlagsen kvinnlig kraft komnie till användning.
Nej, go herrar, faran är sannerligen ej sa stor, som den manliga naturen i sin nedarfda föïskriickelse för s. k. skvinnoregemente », utmålar den för sig; afgörandet i riksdagen visade ocksa, att majoriteten af v ~ r a lag- stiftare icke drogo sig för att löpa risken.
Emellertid ar hela saken af s % utomordentligt intresse för oss, kvinnor, att dess utveckling förtjänar att följas med uppmarksamhet Motionen on1 - D kvinnans tilltrade till statstjänster s (d. v. s. rnotionen afser en griindlagsiindring i detta syfte) hade viickts af
herr T~yggez ' i Första och herr hj ' ellberg i Andra kammaren.
Konstitutionsutskottet hade tillstyrkt motionen, hvarvid dock %r att marka, att reservationer afgifvits dels af hrr Sjöholm, af Eken- stam, Björck, Clason ' och ~hl ' strand, hrilka ansiigo att en utred- ning borde före@ grundlagsiindringen, dels af herr Centerwall, som ej ville gifva kvinna tilltriide till provinsial- och militärlii- karebefattningar, dels af.
herr von Schéele, som föreslog ett t.illagg till motiveringen samt slutligen af herr von Mentzer.
Naturligtvis gingo reservanterna under debatten i elden fiir sin mening.
I Första kammaren förfäktade sitlunda herrar af Ekenstam, Sjöholm, Clason, von Jlentzer satsen om oliimpligheten, ja, det samhällsv %dliga i. reformen, sekunderade af bl.
a. professor Fahlbeck; i Andra representerades motpartiet i främsta rummet af hrr Ahletrmd, Centerwall och Hjärne.
Argumenten wot ut- vidgande af kvinnornas rättigheter rörs sig, som bekant, alltsid inom sainma kretsghg.
Och iifven denna gång utvecklades i den vagen en p&amp;fallande brist pil nya uppslag.
Det talades mycket om att lrvinnan, ifall.
en nyhet som den föreslagna infördee, skidle » dragas bort från sin höga uppgift som nmka och modcrs, d. v. s. mista sin snaturliga höghets, ty, som en d herrarna i Företa kammaren uttryckte sig, citerande en okänd skald: » De te sig lika slätt under himlens sol en karlavulen mö och en maii i kjol. » » Mannen II sin sida skulle drifvas till andra verksamhets- grenar, ja, rent af tyingas att emigrera. » En talare (herr Sjö- holm) erkände.
visserligen, satt kvinnan i gudsfrukten, sedlighet och annat star.
öfver niannen, men dessa egenskaper komme att .iifveiityras om kvinnan an vidare trädde ut i det offentliga lifvet.8 Kvinnans brist pA uthå.llighet och mindre fysiska motst %ndskrdt blefvo 8ven framdragna.
» Tar man kvinnor p % de föreslagna posterna får man personer, som förr bli utslitna, oftare behöf va tjänstledighet och nar som helst p i grund af giftermål kunna komma att taga afsked.
Utbildningen för dessa poster blir där- for mest missbrukad kra£t.s.
De kraftigaste motskälen framlade nog herr Fahlbeck.
Han .erkände visserligen, att kvinnorna shade mycket att klaga öfver i detta lands, särskildt med afseende p % den laga aktenskapsfre- kvensen och att man.
hade skyldighet se till att utkomst bereddes dem som icke kunna gifta sig Men olämpligt vore att öppna %t dem ocksh platser med famil-jeförsörjarens aflöning.
Kvinnorna komma.,, trodde tal., att triinga p % med elementär makt, ta plat- ser frbn mannen och göra utsikterna för äktenskap millitre.
Det att kvinnorna med latthet taga examen, bevisar ej att dc iiro latrrp- liga till alla.
platser.
1 vissa fall diir noggrannhet och minutiöst arbete behöfs, dar är kvinnan öfverlagsen, men i frhga orn fritt skapande sa ' inom konst som vetenskap ethr hon efter.
Iivin- norna k u m a ju ha den erforderliga skapargnistan - &gt;natureii %.r rik pA variationer^, men i stort sedt är det bland miinnen ojiitn- förligt större utsikter att f; liimpliga liirostolsinnehafvare. » Jlot
den.
p&amp;stAdclw inom kamrarna rådande 8 tendensen att göra allt för kvinnan)), uppträdde i Aiigra kammaren herr Centerwall, hvil- ken; Bberopande sin erfarenhet som skolman, intygade .kvinnans större sjuklighet, hvilket gjorde henne.
olamplig.
att anställas vid de allmänna läroverken.
%Den som sätter verkligt varde p&amp; kvin- nan har ej lust att kasta henne in .i kulturens offerväsen.
Så l&amp;ngt i korthet om motskiilen, de förordande skal ' en vor0 ännu kraftigare och mer öfverbevisande, och de blefvo också, som vi veta, de afgörande.
Herr Säve i Första kammaren påvisade den stora duglighet kvinnan Adagalagt som pedagog; Sonja Kovalevsky framdrogs som exempel p % den kvinnliga förmågan afven i vetenskapligt afse- ende, miss Nightingale inom sjukvården i fält.
Beträffande kvinnliga larare vore det val enbart godt, ' att något af moderligt inflytande mötte och följde våra gossar i skolan.
Starkast verkade, som naturligt ar, motionären, herr Tryggere, tinförancle, hvari han gjorde en sammanfattning af alla de fram- lagda reservatioiiernss innebörd.
Det vore, menade han, ofattligt, att man kunde tala om faran för att kvinnan skulle komma bort från sin naturliga kallelse.
Om offentlig tjiinst skulle ha den verkan, hvarför har man inte då riktat det bestämdaste motsthd mot kvinnans anställning i post, telegraf o. s. v., där vi ha den vida öfvervägande massan af kvinnor i offentlig tjänst - larar- platserna, blefve jämförelsevis få?
Om det vore s&amp;, att alla ogifta man vore SA kloka, att de gifte sig, SA skulle ändå ett hundra- tusental Aterstå - skulle inte ens de kunna få agna sig åt de föreslagna, tjänsterna?
Tal.
erkände, att statens och ej den en-.
skildes synpunkter skola vara gällande vid Befordran.
Men tal, kunde ej vara med om, att inte hvad som kan göra nytta blir .snvändt sk lAngt det kan göra nytta.
Om kvinnan blir förr ut- diten, låt henne d l afgii förr!
Staten bör - begagna sig af de krafter som stå staten till buds - afven kvinnorna, så låiigt de kunna tjäna staten.
OcksA billighets-.
och klokhetssynpunkter tala för bifall till förslaget.
Om kvinnor få utbilda sig vid iini- versiteten så är det också billigt och klokt att låta dem få de poster, de gjort sig kompetenta för.
Varma förespråkare hade kvinnorna äfven i Andra kamma- ren, ja, där vor0 motargumenten påfallande i minoriteten.
Väl- taligt yttrade sig bl.
a. herrar af Callerholm och Beckman för motionen, anföranden, som åtföljdes af maasinstammandea.
Syn- nerligt intressant var motionärens, herr Kjellbergs, framställning rörande kvinnans liimplighet som läkare.
Inom hospitalstjänsten, bevisade han, att kvinnans insats vore af utomordentlig vikt.
Men %£ven för den s6 mycken ond blod åstadkommande nyheten be- träffande kvinnor p i provinsialläkare- och militarliikareposterna framlade han i sin egenskap af läkare talande argument.
Det fiinnes bland de förra tjänsterna ' sådana, som icke kräfde större fysiska krafter, &amp; n att de kunde skötas stf en kvinna, erinrande
om I-ivad sjuksköterskm och barnmorskan i frAga om ut.hhllighet och kroppsanstrangninf;, zr prestera.
Ja, i den kvinnliga pmilitiir- läkaren » 1tIge icke en så löjeväckande eller orimlig förcstiillning soin man förebar, d. v. s. under krigstid hade den kvinnliga laka- ren sin särskilda och berättigade plats vid fältlasaretten, nAgot som bestyrkts a£ erfarenheten från de sista stora krigen.
Betriif- fande, de lyriskt anlagda männenss motvilja för, ritt draga ned kvinnan frAn hennes höga ställning^, hade herr Kjellberg följande tungt viigande inviindning.~ Nar det galler sta att saga de högrt: platserna i samhiillet ar man si, rädd att slappa fram kvinnan, ty d&amp; drages hon ned fr8n sin » höga stallning^, nienar man.
Men nä.r det galler kvinnans arbete i industrien, har jag cj sett till dessa farhtIgor och skarpa uttalanden, och dock måste vi er- kallna, att hon trots skyddslagstiftning dar utsättes för vida större faror i förevarande hiinseende.
Hur skola vi vid anblicken: tf unga fabriksarbeterskor och andra kvinnor med liknande syssel- sattning kunna tro, att dessa skola bevara kvirinans » höga stall- n i n g ~?
Ofta kunna vi redan af dessa kvinnors utsecnde förstd, huru litet de redan i kroppsligt afseende äro lämpade att bli£vri, möcirar för ett kommande släkte.
Harvidlag har man ej \ .isat sig SS mån om kvinnans bevarande åt modersskap, hcm och barn, och dock skola vi komma ihåg, att det dar galler ett ojämförligt större antal kvinnor shsom blifvande mödrar än pH det område, där den i ciag föreliggande frågan rör sig, och dar för öfrigt in- flytandena a£ sysselsättningen äro betydligt mindre skadliga., Talaren slutade med att förklara, att ehuru han sarskildt yttrat sig om kvinnans stallning eorn tjänstläkare, ansig han för sin del att grundlagen ej bör innehtilla nägra detaljbestiimmelser anghende olika slag af tjänster.
» Det galler ju nu att söka af- liigsna de hinder, som utestänga krinnan frAn vissa sidana plat- ser, dar hennes fiirmåga är crkiind och dar hon kan göra bcty- delsefulla insatser i samhallsar) Jetet. » 3fed en omröstning som i Första kammaren utföll inccl 64 röster ja mot 6 ' 0 röster nej, i Andra med 116 ' ja mot 95 iiej,: ifslutades denna märkliga debatt. '
SniåskoPelirarininoa~pas ~~nefrigta.
Som vi i en föregliende riksdagsartikel meddelat.
hade vid h c t s rilcsdag flere rnotion~2rer behjiirtat vara smisl~olelarariniiors intressen.
Ka~nrmi-ia ha dock icke bifallit de inliiimude motio- nerna, något som ju %r äguadt att viicka förviining och fr: itiik: ill: t beklagande.
Emellertid liimnar » Tidning för liinlrinnor.
:, q) ïAkrör för den klase af arbetande kvinnor saken angir, följande klnrgii- rande.
af den verkliga innebörden a£ rikstlagens beslut.
s S~i~&amp;skolelär,zriniiornas 1 O 1 ~ f i 6 g n ur icke afslagen, sager tid- ningen, utan afslaget skedde, därför att löiicfrdgan iir urider ut-.
redning hos Ii.
M: t och att saken s&amp; lhngt fran~skriclit, att nlln myndigheters uttalanden skola vara inkonina inom 1 4 dagar, d. v..
s. före den 15 juni.
Hade riksdagen bifallit en skrifaelse till K.
M: t om utredning, s % hade troligen frågan icke kunnat komma frani ' till nasta års riksdag, utan fördröjts.
Motionens öde var afgjordt i och med det.samma, som lärarinnornas löne- petition den 21 febr.
' aflämnades till K.
M: t.
En motion o m utredning i smiolskollärarinnornas lönefriiga blef ju clH alldeles obe- höfiig, alldenstund en sAdan sedan den 21 febr.
redan pAgh.
Af utskottets uttalande i vår lönefriiga franigar tydligen, att löne- f ragan .ej önskas afslagen, endast motionen om riksdagsslrrifvelse i ämnet.
Ej heller sta.ller sig utskottet afvisnnde mot begaran att smAskollärnrinnornas löne- och pensionsförhållanden genorng&amp;- ende åtminstone m %tte uppgå till hälften af folkskolliirarnes.
Vidare framhåller utskottet den förmodan, att frAgan skall fram- liiggas af IL M: t till niista års riksdag.
Riksdagens båda kamrar beslöto.
i enlighet med utskottets förslag.
Motionerna i friiga afslogos alltsh för att lönefrhgan genom dem icke skulle fördröjas längre än nödigt ar.
Och som nu intet hinder tycks ligga i viigen, kunna vi med tiimligen stor visshet veta, att sm~sbollarar~i~nornae lönefriga kommer före vid 1908 ars riksdag.
*.
.
* Löneförbättringar inom telegrafen och .järnvägen.
Riksdngsbesluten oru en afsevard höjning aE.
de kvinnliga 5mbet.skårernas vid telegrafverket och statsbanorna löneförhallanden hörn ytterligare till de vinster, som komma p % 1907 års konto.
Telegrafkbrens sak hade, som meddelats i en föregheride rike- dngsnrtikel, i herr Lindhagen fått en intresserad och energisk före- sprnkare, och utan tvifvel var det den möda motioniiren nedlagt på att i detalj undersöka och utveckla frågan, som icke ringa bidrog till dess lyckliga lösning.
Hänvisande till Dagny haft.
7, clRr en redogörelse för shval herr Lindhagem som.
den kungl.
propositionens förslag Aterfinnes, nig har det ' viktigaste af det resul@t, som riksdagen kommit till, utsattas.
Glädjande nog.
stannade man vid de högre af motionen förordade siffrorna.
Alltsii bestiimdes begynnelselönen för kontorsskrifi~are i telegrafstyrelsen till 1,260 kr.
samt slutaflöningen efter 1 2 år till 1,800.
kr., hvar- vid ar att märka, att dessa tjänster fran extra nu blifvit ordinarie.
För kassör af 1: a lönegraden begynnelselönen 1,260 kr.
.
och slut- aflöningen efter 15 hr 2,100 kr.
3Zassör a f 2: dra löegraclen först 1,140 k ?.
efter 15 jr 1,800 kr., För hoitlrd~~are först 1,020 kr.
efter i 2 Ar 1,650 kr.
Telegrafisters aflöning skall börja med.
1,260 ' kr., .efter 1 2 h- uppgfi till 1,800 kr; Slutligen skall interurbaii- telefonist e r h f i h 900. kr.
i borjarlön, hvilkep efter 9 Ar skall ~ t i g a till 1; 200 l&amp;.
Herr Nilsson i Orebro motion, som ockdi, afshg telegrafkirens intressen och som i fr&amp;&amp; om lönen för telegrafist sammlmt ' aller med herr Lindhagens men innehöll det tillägget, att antalet stationer med kvinnliga föreståridare icke matte vara flytande ut.an fixeras till nntalet 100, bifölls likaledes af riksdagen.
Till förmån för Statsbanomas kvinaliga [$instekår hade äfven, med anledning af den kungl.
propositionen om reglering af jurn- vägsstaten, motioner inlämnats af herrar ICjel2Oet.g och H w / l ~ ~ d.
Denna hade samma lyckliga u t g h g som de föregHende.
Bokhbllare koirima enligt riksdagens beslut att börja ined 2,100 kr., hvilken lön (efter (i Hr) stiger till 2,750 kr.
L7ow torsskr2f: c ' ares lön Ban fr %n 1,480 kr.
(efter 9 %r) uypgrt till 2,200 kr.
samt Eontorsb) tr&amp; frHn 1,240 kr.
till 1,540 kr.
(efter 1 2 $r).
Arbetstiden, hvilken förut varit högst !j1 /, timme pr dag, har nu b e s t h t s till 7 timmar.
* Kvinnliga posttjanstemiins pensionsrätt.
1 stLztsverkspropositionen hade i sammanhang med postverkets stater behandlats frhgan om beredande af pensioneriitt A t kvinn- liga innehafvare af ordinarie tjänster vid postverket.
Förut hade instruktionen för generalpoststyrelsen haft följande lydelse:, Till postexpeditör, liksom till postmästare - af tredje och fjärde klassen, m % äfven kunna antagas myndig kvinna, hvilken ar ogift sller änka; börande likväl i dylikt fall å befattningen utfiirdas endast förordnande, hvarigenom tjänsten icke varder defi- nitivt tillsatt.
D Det oriittvisa i denna undantagsställning, hvilken lät de kvinnliga iimbetsinnehafvare i deras egenskap af icke ordinarie vara uteslutna från pensionsrätt, har nu insetts, och har den of- vanniimnda meningen i instruktionen, af statsutskottet tillstyrkt och af riksdagen bifallen, ändrats darhan, att d till postexpeditör, liksom till postmästare af tredje och fjiirde klassen, nib iifren kunna antagas myndig kvinna, hvilken iir ogift eller anka.# Interpellationer och utredningar.
Om mtGlsn~anska .. ~ets borttagniztle hade herr Lindhagen, som i vAr senaste rilrsdagsredogörelse omniimndes, interpellerat justitie- ministern.
Fragan gällde om man redan nästa riksdag kunde motse ett lagförslag, som med borttagande af millsmanskapet ut- tryckligen tillerkiinner gift kvinna myndighet lika viili.l.som den ogif ta 3 NarpK evarnde justitieministern, att han nnsig frHgan d den betydelse, att &amp; en bör afgöras s % fort de för lianden varande fijr- hAllandena görs det möjligt.
Lagby511 vore, visserligen iifverhopad,
med arbete, men att däraf, såsom interpellanten, draga den slut- sahen, att denna fraga vore undanskjuten till en obestämd fram- tid, vore ej berättigadt.
Lagbgrån måste i första hand se till, att de föreslagna grundlagsändringarna.
komma fram, och med hänsyn till nästa års kyrkomöte måste en del lagarbeten till detta göras i ordning.
Utredningen i den fråga, interpellanten berört, blir synnerli- gen vidtomfattande, och den maste göras varsamt, om syftemålet med lagändringen ekall kunna vinnas.
Med hiinsyn till de många lagarbeten, som för närvaracde äro för handen, kunde tal.
icke ställa i utsikt att något lagförslag rörande den nu berörda frågan skdl kunna framläggas för niista riksdag, och ännu mindre kunde tal.
yttra sig om det blifvande lag£örslagets innehåll.
Nar få kvinnorna rösträtt?
I riksdagens elfte timme begärde hr Lindh i Gefle kamma-.
Eens tillstand, att till statsministern f r a m s t i a en interpellation rörande kvinnornas rösträttsfråga, hvilken utmynnade i följande spörsmal: 1) Huru langt ' har ' den af riksdagen år 1906 begärda och a£ regeringen föranstaltade utredningen om kvinnans politiska röst-.
ratt fortskridit?
Och 2) kan riksdagen vänta att, medan den nästkommande %r ar samlad, fB motse resultatet a£ denna utredning jämte det förslag, ... hvartill d e n s a m m a k a n gifva anledning?
Härpå svarade statsministern omedelbart, att det intensiva och brildskinde arbete regeringen haft, hade gjort det omöjligt att afsluta utredningen.
Den paginge, s % mycket kunde i alla han- delser sägas.
Om anställande af kvinnliga assistenter vid Stockholms polis har herr G.
H. von Iioch inlilmnat en motion till Stadsfullmäktige.
Med anledning h8rd har Hvita Bandet genom sin centralstyrelse ingått med e n skrihelse, cl %ri de varmt föxorda bifall till motionen.
Hvad skrifvelsen likviil starkt frarnhhller Sr, att det iir för att tjiha sedliga syften, som kvinnan skall intriida i polisens tjiinst, och den protesterar ph det allvar- ligaste mot hvarje t m k e p % möjligheten att aiiriinda kvinnlig polis för att i-nilgot afseende tjiina och befrämja de onaturliga och riittsridrign för- hAllnnden, soin iiro förbundna med prostitiitionens reglementering.
.
' De kvimliga medlemmarna i Federntionsstyrelsen ha i samma fraga till OfverstAthfillareaiilbetet inlämnat en skrifvelse, som ocksh ställer sig med bestämdhet afrisande med afseende d den i motionen förordade krinn- liga polisuppsikten 6fver de prostituerade, ilberopande den utredning, som p %&amp; i denna sak, och anhaler, att stadsfullmi-iktige matte afvakta regle- menteringskommitténs utlitande och riksdagens beslut, innan nilgon be- stiimmelse fattas.
En skrifvelse i ungef8r liknande syfte iir af en del presentatim kvinnor i var huhudstad uppsatt och pHg6r insamling af namnunderskrif- ter för densamma.
Föreningsmeddelanden.
Till Drottning Sofia på guldbröllopsdagen den 6 juni har För- bundet genom sin ordförande och sekreterare öfverlilmnat en adress af f öljande lydelse: Sverige rundt, frAn palats och koja, g&amp; ur otaliga kvinnors hjärtan varma tankar hän mot landets DROTTNIXG pA guldbrölloppsdagen.
Finge dessa tankar ord, skulle de ljuda som ett tack för ett halft sekels omsorg om sjuka och lidande, ett tack för förutseende, uppfostrande verksamhet till gagn, ej blott för landets döttrar utan för hela riket, ett tack för det upp- höjda exempel af samt kvinnlig dygd, som gifvits frhn kunga- borgen.
O En förening, som bär en iidel, varmhjärtad och gudfruktig kvinnas namn och som har till uppgift att verka, för den svenska kvinnans höjande, ber att pA denna dag f&amp; gifva uttryck At hoppet, att rik välsignelse m % följa Eders Xajestats lifsgärning, hvilken syftar mot ett mål, som uppställts afven för F.-B.-F: s BandtRusAålPningsskola for utbildande af lärarinnor.
Rimforsa, Ostergötland.
Prospekt öfver den bebhdade anstalten med ofvanstiiende namn ar nu utfardaclt.
Skolan kommer att öppnas niistkommande 1 november med fröken Bbna Bauer som föresthdarinna.
Till 18rariniia i kreatursskötsel *
,.
$r utsedd frölcein Gud9wz Sylzua9z och i tradgA.rdsskötse1 f9eöke9z Sig9-icl Me- Zandw.
Ur prospektet h %mta vi följande uppgifter: Kursen varar 11 /, Hr och ar afsedd att utbilda: 1) lärarinnor för l~ndthusl~~llningsskolor för kvinnor; 2) lärarinnor för saväl fasta som vandrande skolkök ph landet; 3) lärarinnor och föredragshhllare för kvinn- liga sinAbrukarekurser; samt 4) ledare d studieresor för kvinnliga sm %- brukare.
För tillträde till skolan fordras högre flickskolebildning eller mot- svarande kunskaper.
Shdana sökande, sonl därjämte kunna förete intyg om praktisk duglighet och vana vid landtliga göromAl, äga företräde.
Sö- kande bör deesiitom för att bli antagen äga god hälsa och hafva fyllt eller kalendertet fylla 20 k.
Undantag i inträdesfordringar göras, när styrel- sen SK pröfvar skäligt.
Ansökningar on1 inträde ställas till Fredrika-Bremer-Förbundets Sty- relse, Stockholm, och böra Atföljas af prast-, läkare- och kunskapsbetyg samt öfriga intyg, som sökande önskar hberopa.
Ansökningarna böra vara inlämnade före den 1 instundande augusti.
Afgiften för undervisning, logis, kost och lyse utgör 600 kronor pr Kr och erlägges med hälften den 1 november och hälften den 1 maj.
Undervisningen ä r sAväl praktisk som teoretisk och omfattar följande - ämnen: Den praktiska undervisningen: Matlagning, bakning, slakt och inlägg- ningar.
- Hemmets skötsel, (städning, rengöring, tvätt och strykning, kläders lagning m.
ni.).
- Slöjd (sömnad, väfning m.
in.).
- Husdjurens skötsel samt mjölkning, smör- och ostberedning.
- TrädgArdsskötsel och tillvaratagande af tr8dgArdens produkter.
- Skötsel af ett smiilandtbruk.
- Undervisningsöfningar.
Den teovetiska zmadevvisn.ingen: Nliringslära och födoiimneslara.
- Kemi, fysik, botanik (kiiltiirviixterna).
- Fysiologi, hygien, barnaviird.
- Rok- föring, hiishAllsbudgeter m. m.
- Mjölkhushfillning.
- Trädgkdsskötsel.
- JordbrukslBra.
- Pedagogik.
.
Dessutom komma föredrag att hallas, hvilka hafva nfseencle p&amp;.
en hiismors plikter inom och utom lieminet.
afven At gymnastik, s h g och lekar kommer tid att anslAs.
d F.-B.-F. årsmiite tigde ruin h 9,Frbunclets byr8 den 30 maj kl. half 7 e. m. under fru Montelins ordförandeska.p.
Sedan ksberättelsen af sekre- teraren upplästs och dechmge beviljats, förrättades styrelseval.
Därvid åt-ervaldes cle niedleminar, som voro i tur afgA, med undantag af professor P.
G. Rosén, hvilken undanbeclt sig A-t6rvnl.
I hans ställe ingick styrelse- siipplemiteii byrfichefen V. Almqvist som ordinarie medlem.
Nyinvald som suppleant blef statskommissarje C.
L. Tenow.
De förutvancle revi- sorerna blef VO likaledes Atervalda.
Harined mO en 9.attelse i saniband med Krsmötet införas.
I Arsberättel- sen för 1906 ha.r uti ombrytningen en rad h sidan 28 näst sista stycket i kassarapporten kommit att bortfalla.
Meningen bör lyda: Fonden för '
första Arets Arsafgifter har - - - - vunnit en tillölrning af kr.
6.31: 50..
Till detta bclo21p lmJ: (ia fÖrB2c~zdslcretsa9-na biclmgit med kr.
540. '
* Sveriges första solidarvilla.
~Lundautstallningens intressantaste se- värdhet.~ Med detta epitet betecknsr en korrespondent till Stockholms Dagblnd den villa efter ~solidnrsystem,, soin af F.-B.-F: s Malmö-Liindskrets.
exponeras i den nu pSg8ende iildiistrintst %ll11ing ' e1~ i L h d.
Brkitelcten herr Harald Boklund i Malmö har, säger förf., p s.
ett ypperligt.
satt lyc- kats ge verklighet och lif At solidarkoininitténs tanke.
Villan, vinterbonad med inredning, gBr p % en kostnad af cirka 15,000 kr.
Hufviidsiiinnian nf korrespondentens intryck $k, att, för alla, men mest hiisfader och lim- dödrar, är solidarvillan ett stiiclieobjekt, hvilket torde vara nog skil för en resa till Lund., 11:.
.
Till Elise Orzeszko liar F.-B.-F., ined nnleclniilg af cleii kvinnokongress som, till firande af den v$rlcisberömcle roinanförFat,tnrinilms 40-driga litte- rära verksamhet, 9 -- 11 jiini ld~llits i Warschaii, nfsandt ett lyckönsknings- telegram.
a Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening hade clen 3: dje maj &amp; rsinöte i Lakaresällskapets lokal under cl: r Warfvinges.
ordförande- skap.
Af Arsredogörelsen framgick, att antalet cleliigare vid Arets ~ l i i t ut- gjorde 568, al hvilka 98 under h e t vunnit iiitrade i föreningen.
Pensio- närerna 11s hittills endast varit ö.
Styrelsen har under Hret kiiiiiiat bevilja understöd för hlilsans vkrdaiide B t 11 sjulisliöterskoi .. Statsans1: i.g till sjuksköterskors pensionering har inbetalts till föreningen för 230 delägare, som.
varit anstallda i statens eller komm~inens tjiinst.
Fondernas sam- kanlagda belopp utgjorde kr.
463,337.
I g8fvor har föreningen fAtt mot- taga en testamentarisk donation p&amp; 5,000, kr.
frkli harndsliöfding G. Ed- gren.
Vid företagna v d Atervaldes de styrelseleclniilöter, som roro i tur att aFgA med undantag af kassqförvnltaren, revisor H.
8.
T: tinnl, som p t grund af bristande tid anhfillit att icke koqwia i Atsnke.
I hans stiiile invaldes kanslisekreteraren Lagergren.
Kvinnorna rösträtt i Norge!
DA häftet lägges i press i n g h iinderrMtelse, att stortinget antagit förslaget om ~begraiimd röstratt.
för kviiinorn, cl.
v. s. iiilder samma villkor soiii gälla vid kvinnors korninunala röstxiitt.
300,000 iiorska kvinnor skola allts&amp; blifva röstberättigade.
.
