# ID: svediakorp-per3166
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,553
# sentences: 1,332
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


4 KVINNORNAS TI DN ING Glöm ej A. Lundblads Bråsth® Konditori BEGRAVNINGSBYRÅ REKOMMENDERAS.
Hushållskol Koks Antracitkol Ved Svarta och vita kistor ... Från kr.
30: — Svepningar ».
&gt;&gt; Lämpliga Julklappar allt ' av bästa kvalitéer.
C, UGGLA &amp; Co. för Handelsaktiebolag.
gossar!
Tel. 32, 44, 3885, 5407.
€n mirakel­ medicin.
Pullovers från 7.50 Grå &amp; bruna Sporttröjor „ 6. — Vintersportmössor med öronvärmare „ 450 Grå &amp; Svarta Krimmössor 3 50 Skinnmössor „ 5.50 Raggsockar „ 3. — Sportstrumpor „ 2. — Fordrade sportbyxor.
... „ 10,50 Sportkostymer, vadmal.
.
„ 19 — Vantar, Handskar, Hängslen, Skjortor, Kängor, Pyamas, Underkläder.
Fisktorget.
Och ihon slog ihop sina kort med den sublima irakien hos en välgörare, som sluter, sin tömda plånbok.
Hon fick sina två kronor ocih gjor­ de en värdig sortie.
Det hela var mig lika obegripligt som en fotbollsmatch.
Men kanske är det just det obegripliga som fängs­ lar ocih tjusar oss mest i alla slags stjärnor.
Ragna Peters.
GYNNA VÅRA ANNONSÖRER Franska tidningar berätta att man på landets sjukhus nu använder ett nytt universalmedel " Venecin ", vil­ ken enligt uppgift kan bota nästan alla sjukdomar.
Detta meddelande osar ju humbug lång väg, men kanske det dock.
icke är humbug.
En dansk läkare d:r Valdemar Brummerstedt berättar i Berlingske Tidende, att han prövat det ifråga­ varande medlet och funnit det — ut­ märkt!
Han skriver: Jag har under innevarande år i stor utsträckning använt " Venecin " i min praktik.
De redogörelser an­ gående medlet, vilka synts i " Vecko­ tidskrift för läkare ", uppmuntrade, enligt vad jag tyckte mig finna, till försök och de resultat jag uppnått ha varit mycket överraskande.
För mig står det fullständigt klart att vi i " Venecin " .fått ett utmärkt hjälpme­ del i striden mot sjukdomar av alle­ handa slag.
Särskilt goda resultat ha vunnits i fråga om svåra infek- ti o nsis j uk domar.
I fyra fall av lunginflammation, därav två mycket svåra, gick febern så hastigt tillbaka att temperaturen var.
normal på det fjärde dygnet i två fall, på tre dygn i de båda andra, medan krisen, som man vet, vanligen inträder först på nionde dygnet.
Det allmänna befinnandet förbättrades alldeles ovanligt hastigt.
I två fall av allvarlig halsinflam­ mation med böldutveckling och där StfttlllY VÄR HYGIENISKA FÖRPACKNING.
OBS.I temperatureli trots, insnitt i bölden höll sig mycket hög med dåligt all- mänbefinnande vanns med " Venecin " på två dygn en påfallande förbätt­ ring.
Jag har använt medlet för många andra sjukdomar och med god ver­ kan.
" Det mest uppseendeväckande är den snabbhet med vilket det allmän­ na befinnandet förbättras.
Många patienter ha, oombedda, uttryckt sin förvåning och glädje över resultatet.
Även om det undersökningsmaterial jag ännu förfogar över icke är sär­ skilt betydande, så tycker jag dock, att de uppnådda resultaten ha stort intresse och uppmuntra till fortsatta försök.
Kan man genom " Venecin " - be- handling förminska sjukdomarnas antal och förkorta konvalescenstiden, så är redan därmed mycket vunnet ".
KUNGSTORGBT 2 deras tillrustningar hade därför snart varit undanstökade, så att de voro färdiga och kunde njuta av en ciga­ rett, innan de andra visade sig.
Celia var den första, som kom klädd som en romersk bondkvin­ na.
Dräkten framhävde fördel­ aktigt hennes pikanta, mörka appa­ rition bättre än en mera klassisk kostym skulle gjort.
En mössa kan­ tad med guldmynt satt lätt på hen­ nes upplösta hår, och hennes mörka ögon logo glatt under den glittrande prydnaden.
Efter henne dansade Rosie in i hallen i en liten paljette­ rad klänning med silverkrona på hu­ vudet och stjärnstaven i handen, som tillkännagav, att ihon var Titania, älvdrottningen.
Hon släpade med sig Gordon Lucas, som tycktes ha det svalt och skönt i sin Pierrot-kos- tym med sockertopphatt och svarta pomponger.
Efter dem kom Poppy Fanshawe, och då herrarna fingo syn på henne, gåvo de livligt sitt bifall till känna.
Hon bar en grön klänning, glitt­ rande som orm fjäll med förunder­ liga skiftningar i grönt, violett och blått, som på en gång förbryllade och tjusade ögat.
En grön orm slingrade sig ut ocih in genom hennes ljusa hår; det platta huvudet med de rödaktiga ögonen låg långt ner över hennes panna.
Ormar voro vi­ rade kring halsen, de bara armarna ooh midjan.
I trots av hennes engel­ ska färger, den skära hyn, de havs- blå ögonen och det guldgula håret, var det någonting obeskrivligt ori­ entaliskt över henne.
Ormarna tyck­ tes smyga sig intill henne, som om de älskade henne, som om hon vore ett imed dem, och hennes lilla smärta gestalt hade ormens glidande grace i alla rörelser.
— A 7 id Jupiter!
Vem är ni, frö­ ken Fanshawe?
frågade Lucas och stirrade på henne med oförställd be­ undran.
Är ni en ormtjuserska eller den gamla Nilormen, eller vad ska denna förtrollande uppenbarelse be­ tyda?
— Jag är varken det ena eller det andra, sade Poppy och ordnade sina ormarmband.
Jag skulle ha velat vara ormtjuserska, om jag kunde fått riktiga levande ormar, men Celia hade något att invända, så jag be­ stämde mig för Lamia.
Keats ' orm­ j {S] / ^ Vid inköp av minst 6 askar sillinlägg­ kommer att bliva förvånad över ningar lemnas 10 % rabatt.
— För prima hur fort huden återvinner sin na varor garanteras.
TEL. 45 70.
Spara tid.
— Färdigkokta p &amp; 3 à 4 min. — Spara bränsle.
Ingång till butiken närmast frän Bazargatan.
Nyutkomna, böcker turliga Llis Malmeström: Några Linné- studier.
Pris kr.
3:50.
Den helige Francisci Skrifter i svenk tolkning av Lisa Lundh.
Pris kr.
4:50.
Ruf us M. Jones: Georg Fox.
Pris kr.
3:50.
Ol f ert Ricard: Längre fram.
Pris häftad kr.
3:75.
Johan Benzendal.
Amerikanska, brev.
Pris kr.
4:75.
Astrid Cleve Euler: " Det under­ bara grundämnet Selen ", en spän­ nande bok om dödsstrålar, bildfele- grafering, talande filmer och båg­ lampor, telefonering pr ljusstrålar m. fl.
modärna uppfinningar.
Pris 2 kr.
II.
Andrœ: " I ungdomstid ", korta dagsbetraktelser.
Pris inbunden kr.
3:75. huvudvärk.
Saluhallen 21 — 23 förstklassiga Charkuterivaror rekommenderas.
Tel. 1976. mjukhet A-B, Kopparslagerifirma.
Husargatan 24.
Tel, 4m Alla slags K o p p a r s l a a e ri arbeten veikställas, Porten ningar utföras duglig en l n e; kemiskt rent tenn, allt till lägsta priser.
N:o 52 5; te årg.
on.
Eon.
O KEM.-TEKN. FA FAO nu K O til Qn-UNOAQ t e a s hågkomster ocb Uvölntryck.
En ny volym, den sjätte i ordning­ en, föreligger nu ur det samlings­ verk, vilket under namn av Håg­ komster och livsintryck utgivas av » det Lindbladska förlaget i Uppsala.
Vad som här bjudes är en både un­ derhållande ocih givande läsning.
Man finner bland bidragsgivarne en hel rad kända namn, vetenskapsmän, författare, konstnärer, präster, lära­ re o. a.
Det ligger det upplevdas och det personligas stora värde över dessa skildringar, vilka iså gott som undantagslöst ansluta " sig till perso­ ner, händelser och förhållanden av allmänt intresse.
Dessa tillbakablic­ kar i livet sammanfalla därför ofta med läsarens minnen, eller, om hans hågkomster icke sträcka sig så långt, låta de honom se in i en gången tid, i.
många stycken helt olik vår egen.
Boken är åsätt ett pris av kr.
7:50.
Pröva ett par stik, varvid man skall försöka ge­ nomarbeta musklerna.
Viktigt är också att få tillräckligt sömn, 7 — 8 timmar och i frisk luft.
För öppet fönster när årstiden med­ ger det!
Denna enkla ordination skulle, om den tillämpades, befria en imängd människor från deras hu­ vudvärk.
Ofta kan huvudvärk föranledas av en organisk sjukdom, i vilket fall naturligtvis läkaren bör tillfrågas.
Icke sällan föreligger bleksot, som utom arsenik och järn även fordrar motion «ch.
frisk luft.
I andra fall av envis huvudvärk är det tillrådligt att söka en ögon­ läkare.
Det kan vara fel i ögats byggnad, som kan framkalla huvud­ värken.
Här är botemedlet särskilt avpassade glasögon.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
» sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Det är få människor i våra dagar, I som kunna säga, att de aldrig haft huvudvärk, skriver Dansk Sund- hedstidning.
Det är en så vanlig sjukdom, att man inte riktigt räknar HERM.
A.
3. med den.
Man tar " ett pulver " och så är det inte mer med don saken.
Det är naturligtvis rätt att inte göra stor affär aiv varje litet illa­ mående, men å andra sidan bör man lia i minne att ett sådant just kan vara alarimisignalen för en sjukdom som håller på att utveckla sig.
För­ avdelningen, 8:dje vän., biser man denna signal kan man få intill T h e s a 1 o 11 g e n. anledning till bitter ånger längre Erbjuder största urval fram.
i svenska och utländska Det modärna storstadslivet med korsetter, byst- och dess många skiftande intryck eller höfthällar e m. m. till långvariga Stillasittande och brist på l ä g s t a priser.
frisk luft inverkar i hög grad på nerverna och överanstränger dem.
Huvudvärk är ofta ett tecken just härpå.
Kommer den ofta.
uppå måste icke sällan hela levnadssättet omläggas.
Hustruns släkt är släkt med skaf­ Kan / man icke få tid till långa feriet men mannens släkt är släkt promenader, måste man söka ersätta med stugdörren.
dem genom att, så vitt / möjligt, till­ Danskt ordspråk.
bringa söndagen i fria luften och för övrigt skaffa sig så (mycket motion som möjligt genom morgongymna- KORSETT- kvinna i poemet, ni vet.
klamerade: Hon de­ — • She was a Gordian shape of dazz­ ling hue, vermilion-spotted, golden, green, and blue.
— Har jag förverkligat idén, tyc­ ker ni?
— På ett överdådigt isätt!
Unge Lucas gav uttryck åt den allmänna meningen.
Ni är alldeles förtrollan­ de.
Fullkomligt lik en orm själv, om jag får säga så.
— Jag känner mig smickrad.
Hon log lättjefullt upp emot honom, ooh den gröna skiftningen i det platta ormhuvudet på hennes patina tycktes återspeglas i ögonen.
Alla kvinnor ha en släng av ormen i sig, ser ni, men det är endast en och annan gång, som det är tillåtet att visa det.
— Var är Kitty?
sade Celia ängs­ ligt.
Nu borde hon verkligen vara klädd — all, här är hon!
Och så vacker hon är, inte sant?
Jag viss­ te, att hon skulle bli fullkomligt skön som Beatrice.
Leende och rodnande över att se sig föremål för iså många blickar, kom Kitty Romney långsamt nedför trappan.
Hon hade en gul klänning med en underklänning i blekt citrongul!
Den dyrbara men enkla överklän­ ningen vär av mörkgul brokad med uppskurna ärmer, som voro öppna här och var, så att den blekare fär­ gen i den undre dräkten skymtade fram.
Hennes härliga kastanjebruna hår var ej som vanligt uppvirat i små rullar enligt dagens mod utan föll löst i mjuka vågor kring huvu­ det ooh var hopfästat i en tjock knut över hennes vita nacke.
• En rad av glimmande perlor var trädd genom håret och vilade som ett diadem över hennes panna.
I hela hennes utseende var det nå­ got obeskrivligt kungligt; hon såg ut som en medeltida prinsessa och tycktes med den florentinska dräk­ ten ha iklätt sig själva den välborna dams personlighet, som Dante älska­ de ooh gjorde odödlig.
— • Nå?
Hon stannade med den ena gula skon på nedersta trappste­ get.
Duger jag inte?
Vad är det?
Celia, är det någonting på tok?
Jag vet, att detta inte är en alldeles rik­ tig Beatrice-kostym, men jag har gjort så gott jag har kunnat.
— Fröken Romney, ni är gudom­ lig!
Som vanligt var Gordon den förste, som yttrade sig.
Om Beatrice var hälvten så förbländande som ni, så var det inte underligt, att Dante tappade huvudet.
Det där mörka gula klär er alldeles underbart.
Jag är rädd, att en stackars Pierrot inte vågar vänta, att ni ens ska se åt ho­ nom i kväll.
— Å prat!
Hon gick fram till den väntande gruppen, och hennes skön­ het verkade som en gång förr nästan överväldigande på Gheyne.
Det kop- parfärgade håret, den varma rodna­ den på de fint rundade kinderna, de mörka ögonen, som strålade som två milda, klara stjärnor under de tjocka ögonhåren, den vackra munnen med den stolta k rök ni 11 gen på läpparna, de vita tänderna — i kväll stod Kitty på själva höjdpunkten av sin skön­ het, såsom varje kvinna., säges det, gör det en gång åtminstone i sitt liv.
Owen Cheyne glömde sedan aldrig den strålande uppenbarelsen av den gudomliga Beatrice, och doktor Las­ sen, som också hade förmånen att se henne denna kväll, bar den bilden med sig till sin död.
(Forts.).
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
1 h år Kr.
3: 50.
Lösnummer 15 öre.
Skodon INNEHÅLL.
och Ni har funnit den sko Ni länge önskat.
Bekväm, elegant och hållbar både i form och styrka.
Största urval!
Lägsta priser!
hos Till våra läsare.
Snövisa.
Ett nytt skede i samhälsets barna­ vård.
Tidens brådska och hemmen.
Väntans tider — uppfyllelsens tider.
Av Kyrkoherde Albin Holm.
Skrivbordet.
Av Frida Eriksson.
Charlotte Lövvensköld .Selma Lagerlöfs nya bok.
Prästen.
Eira Brelim.
Föredrag och diskussionsinlägg.
En del praktiska råd.
Av Astrid Holmer.
Allahs vilja.
Roman av Kathlyn Rhodes.
10 Södra Larmgatan 10.
11 • n • 11 • i!
• 11 • n Till våra läsare!
BREVLÅDA.
Nybörjare.
Ni önskar veta hur en novell skall skrivas.
En svår frågat A 7 ii skola svara Er med en dansk re­ daktörs målande ord.
En novell skall vara lik en — gädda!
Inled­ ningen skall liksom gäddans spet­ siga, jämförelsevis lilla huvud vara kort och hastigt föra läsaren in i själva handlingen, vilken skall vara.
kraftigt byggd liksom ' gäddans kropp.
Slutet skall, som fiskstjär­ ten vara kort och hälst liksom denna göra en oväntad och dramatisk klatsch, tillförande historien en ny och överraskande poäng.
Rättelse.
Tryckfelsdemonen, som tyvärr alltid är i verksamhet, hade i förra numret i art. Ella Karlsdotter Lagergren insmugit ett tryckfel som härmed rättas.
Det stod i ett vis­ citat: " Väl den som agefter vore ".
Den insiktsfulle läsaren har kanske redan förstått, att det skall vara " ogefter " (ogift).
Distribution på glasflaskor.
Tel. 40781, 45699 A.
J. Ahlbergs Kött- &amp; Fläskaffär Saluhallen 125-126.
Tel. 4896- Rekommenderas.
K A F F E härliga aroinrika blandningar.
Alla kvaliteter.
Köpes fördelaktigast i Göteborgs Xaffeliandel Östra Hamngatan 39.
Telefon 2074.
Filial: Bazar Alliance, Butik N:&lt;&gt; 95 .. - - G.
Frukt &amp; Grönsaksaffär, V. O L S S O N Hamngatan 23 » Göteborg.
Telef.
: Butiken 9917.
Bostaden 20723.
P.
O L S S O N Slakteriaffär Tel 3108.
SALUHALLEN 1 • Tel. 3108- REKOMMENDERAS.
O. G r u ndad STRÖMBOM 1862 Lilla Korsgatan 2 GÖTEBORG Telefon 868, 17 248. år Kr.
2: —.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1925.
Hr la JVIjölk KUNGSGAT.
17.
TEL 3653 m56AT .13 .TEL 5167.
{BAZAR ALVANCE132-133 AffiS tMOONSöAT.
25 I Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Götabergs gatan 2, Göteborg.
Tel. 18070. e ?nûefô PATER50N SWALANDERS o KAFFE.
* 27 December 1925.
— Tel. 9580, 15380 EJCST&amp;OMS ' JJISTMJOÙ K yff Johnson &amp; Carlson Hansson &amp; Silfverstrand FISKAFFÄR 8. smidighet.
YvY-Fabriken, Ystad.
w Fin Lutfisk Bazargatan och Säljes överallt, Amalia Gustafssons J.
A. Lindblads förlag, Uppsala: FRÄN A.-B.
CARL JOHNSSON YvY Hud-Créme PATENTERADE OBS.!
visar tendens att bliva spröd att ni hos A. MAGNUSSON, torr och ojämn — köp då Bazar Alliance 55, gör de för­ delaktigaste inköp av konser­ och använd den regelbundet!
\ j ver och rökt lax m. m. Storgatan 4, (hörnet av Victoriagatan) 12 KUNGSGATAN 12 Tel. 11045, 776 ankn.
bost.
Ombesörjer hela begravningar.
När Eder hy Gl ™ dad1862 Försä ' jer i parti och minut Med nu föreliggande nummer, det sista för året, upphör Kvinnornas Tidning att utkomma!
Bakom tidningen liar, som tidi­ gare meddelats, icke stått någon po­ litisk - eller annan sammanslutning och ej häller några affärsintressen — den har varit ett enskilt företag med en på förhand fastställd osjäl­ visk uppgift.
Varje tidning lordrar ott rundligt tilltaget startkapital, vilket är dömt att förintas.
Även här har detta va­ rit förhållandet, men det.
är redan en gammal historia, och det liar icke varit ekonomiska svårigheter som påkallat.
nedläggningen.
Orsaken ligger icke heller i den genom depressionen oerhört skärpta konkurrensen inom tidningsvärlden i fråga om prenumeranter ooh annon­ ser.
Vad som föranlett nedläggandet är helt enkelt — trötthetskänsla.
Tidningen startades vid den tid­ punkt då den kvinnliga rösträttsre­ formen genomförts.
1 vårt eget och ett flertal a nd ra länder bekläddes kvinnorna med medborgerlig full­ myndighet.
Otaliga uttalanden skul­ le kunna anföras, visande de omät­ ligt stora förthoppningar man med hänsyn till samhällsutvecklingen knöt till denna världhistoriska till­ dragelse.
Man syntes., på olika håll, även manligt, vilja tillerkänna kvin­ nan en samhälls- och världsfrälsan- de mission!
En ny kraft hade tillförts sam­ hällslivet, en kraft känd och högt skattad från hemmet, ett tillflöde av moderlighet, av ordning, godhet, osjälviskhet, rättrådighet, renhet, of­ fervilja.
För att samla ooh nyttig­ göra denna kraft påkallades en so­ cial upplysningsverksamhet bland kvinnorna, och i alla länder uppsto- do även kvinnotidningar med denna uppgift på sitt arbetsprogram.
En del av dem antogo politisk färg för att finna stöd hos sitt parti.
Andra föredrogo att intaga en i politiskt hänseende fri och oberoende ställ­ ning.
Vår tidning valde det senare alternativet.
Nåväl, alla dessa publikationer ha fått erfara, att det kvinnliga sam­ hällsintresse man så trosvisst räknade med ioke funnits och icke finnes an­ nat än undantagsvis.
Nu skulle otaliga uttalanden kun­ na anföras, som ' bestyrka detta, sak­ förhållande och visa vilken missräk­ ning den med så stora förväntningar motsedda kvinnliga rösträtten blivit.
I sitt allra senaste nummer skri­ ver " Norges Kvinder " apropos de just nu förrättade norska kommu­ nala valen: " Kvinnorna ' i.
allmänhet känna icke att något arbete där ute (i sam­ hället) väntar på dem — intet krav på personlig medverkan — intet per­ sonligt ansvar för det samhälle de leva i ".
Vice ordf. i den amerikanska de­ mokratiska nationalkommittén, fru Emely Neve-11 Blair har helt nyligen deklarerat för Amerika, det land där kvinnorna, samhälleligt sett, betyda mest, att den kvinnliga rösträtten icke satt något spår i samhällsut­ vecklingen.
Kvinnorna hava icke genomfört någon reform.
De hava icke förändrat de politiska partipro­ grammen eller kampmetoderna.
— " Jag känner, skriver hon, icke nå­ gon kvinna som äger politiskt infly­ tande därför att hon är kvinna.
.Tag känner icke någon kvinna som stö- des » v andra kvinnor.
Jag känner icke någon manlig politiker som fruktar kvinnoröst rätten vilken frå­ ga.
det än skulle gälla ".
Här är icke meningen att (hålla någon straffpredikan över kvinnor­ na utan endast att konstatera fak­ tum, nämligen det sakförhållandet, vilket redan från början bort ligga i öppen dag, att kvinnorna icke äga samma sam.häilskänisla som männen.
Den kan helt enkelt icke ingå i de­ ras naturliga utrustning.
Det har tagit årtusenden av personligt ansvar och personligt arbete för att göra mannen till den sam- hällsibyggare han är.
Hur kunde man väl tro, att det endast behövdes en ny lagparagraf för att kvinnan skulle visa sig vara i besittning av en sambällskänsla, som livet aldrig avkrävt henne, aldrig utvecklat hos henne?
Men denna tro fanns dock på många håll och den hår utgjort själ­ va drivkraften i vårt tidningsföre­ tag.
När den nu är borta följer som en självklar åtgärd att verksamhe­ ten nedlägges.
Vi ha, kanske därför att vi, så långt möjligt varit, undvikit de tunga artiklarna och klätt våra tan­ kar i genrebildens, i kåseriets, i essay­ ens, i skämtets lättare - form kunnat glädja oss åt att vår tidning har bli­ vit både läst - ooh omtyckt.
Få tid­ ningar torde i själva verket kunna glädje sig åt så många vänliga och erkänsamma brev och uttalanden som vi fått mottaga.
Det kan under sådana förhållanden måhända synas egendomligt, att vi icke låta tidning­ en fortsätta att leva, men man bör då ha i minne att det icke - varit vår önskan att rätt och slätt åstadkomma en underhållande tidning, utan att ett bestämt syfte legat bakom vår verksamhet, nämligen att appellera till den kvinnliga samhällskänslan för att - resa en därpå grundad rörel- €tt nytt skede i sam- l) ällets barnavård.
Snövisa flv Kerstin Jieb.
Ttu singla vita flingot ftån rymdens gtåa loft, nu somnat allt i vinblös stillfjet in.
Se vintetns sagorike!
T) et f) ar ej färg, ej ôo / t, men bet Ijat ötöm ocfi ttjstnaô, gossen mini Jïleb blîcfi, som gru66el ej gjort skum ôu mäter rgmôens ôunJîta rum ocft îutar, unbtanbe och s tum, bin soata kinb mot min.
TI« 6tomma alta täppor som vita rosensnår ocJf) vita bolster (täbbas mot var » ägg.
Tgst som X ttollbom Bunôen 6rtng ôafen skogen står ocf) granarna fia vita, tunga skägg.
£n anMöst stifta, kott minut slår allt i fläckfti skönhet ut — — — — Se, rönnen v ib våt stuguknut är vit som uårens fiäggf Xïtt susa vintetns oisor ur ben vita, soata ron ocfi rtjmôen är ett titjesåltat flor.
Di vilja glömma, bu ock jag, vat vacket tnsas ton, snart kanske natten kommer, stum ocl) stor.
fick, bet är långt till 6t&gt;ällen änf är ben ljusa morgonen, öär tyst ött lutar, liten oän, ôin stjala Jttnd mot mor I se.
När tron på denna möjlighet icke längre finnes, förlorar arbetet sitt intresse för de krafter som varit verksamma inom redaktionen och vilka nu gå att upptaga annat arbete.
Vi ha emellertid all anledning att hyga.
de vänligaste känslor mot vår trofasta läsekrets, vilken vi härmed — av hjärtat!
— säga ett varmt tack!
Redaktionen.
vatten oeh ingenting annat.
Värl­ den vill bedragas, tillägger d:r Ro- dlhe, — här - ett nytt exempel på den­ na gamla sats.
1 det senaste num­ ret av Hygienisk Revy, finnes Vene­ cinet omnämt jämte den nyss nämn­ da analysen.
Härtill är endast att ifoga en suck över att vi icke fått det utmärkta hjälpmedel mot mängden av mänsk­ liga krämpor som den danske läka- ien säkerligen i god tro förmenat.
" JVKrakelmedianen ".
1 förra numret berättades om en ny fransk medicin, " Venecin ", vil­ ken fått ett fördelaktigt omnämnan­ de i den danska " Veckotidskrift för läkare " och i - deiT ansedda Berling- ske Tidende varmt rekommenderades.
v en dansk läkare, d:r Valdemar Brummerstedt, som med stöd av er­ farenheter ur sin egen praktik säger: " För mig står det fullständigt klart att vi i Venecin fått ett ut­ märkt hjälpmedel i striden .mot sjuk­ domar av allahanda slag ".
Vår tidning har nu fått ett med­ delande från d:r Einar Bodhe, Gö­ teborg, vilket reducerar " Venecinet " till humbugsmedicin.
Den ansedda tyska tidskriften " Pharmaceutische Monatshefte " berättar i sitt novem­ bernummer att preparatet i fråga un­ derkastats noggrann vetenskaplig analys, varvid man funnit, att det uteöres av starkt kalkhaltigt käll­ Liksom bland vildarne.
i Nord­ amerikas skogar sönerna döda sina fäder så snart dessa bliva gamla och svaga, så sker ock inom litteraturen.
II.
Heine.
Mannen skall vara familjens grundlsten, som bär allt, men icke en kvarnsten, som nedtrycker allt.
C. II.
Spurgeon.
I fråga om äktenskap och religion ger jag aldrig bort några råd.
Jag vill nämligen icke att någon med­ människas lidanden vare sig i denna eller den andra världen skola påfö­ ras mitt skuldkonto.
Lord Chesterfield.
Den nya barnavårdelagen träder i kraft.
Med 1926 års ingång träder den nya barnavårdtälagen i kraft.
Med denna lag har man velat fylla en del luckor i den tidigare lagstift­ ningen rörande samhällets barnavård samt genomföra en centralisering av densamma.
Lagen omfattar nya kategorier barn samt högre årsklasser varjämte vården, som hittills omhänderhafts a-v olika myndigheter, nu anförtros åt barnavårdsnämnden som den cen­ trala organisationen.
Nämnden till- sättes aiv kommunen och på sådant sätt, att sakkunskapen blir i tillbör­ lig utsträckning representerad.
De utomäktenskapliga barnens ställning beröres icke arv den nya, la­ gen utan regleras alltjämt genom lagen av 1917. vilken befunnits fullt tillf resstä Ilande.
Kroppsligt vanvårdade barn.
Det har redan tidigare varit möj­ ligt för samhället att skilja, det van- artade och i sedligt avseende försum­ made barnet från ett dåligt hem, men det har saknat denna befogen­ het när det gällt endast kroppslig vanvård.
Den nya lagen stadgar emellertid att barnavårdsnämnden äger rätt att medels lagliga åtgärder ingripa be­ träffande barn under 16 år, " som i föräldrahemmet misshandlas eller ut­ sättas för allvarlig vanvård eller an­ nan fara till liv eller hälsa ".
Stadgandet är, som synes, ganska vittomfattande och torde vara till- fylles för alla tänkbara fall.
Sedligt försummade och van- artade barn.
Den nya barnvårdslagen tiller­ känner barnavårdsnämnden rättig­ het att vidtaga nödiga åtgärder be­ träffande barn, " vilka på grund av föräldrarnes lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bli vanartat.
Ett sådant ingripande är medgivet tills barnet fyllt 16 år (mot hittills 15 år) samt, i fall av redan utbildad vanart, tills fyllda 18 år.
I fråga om barn a-v båda dessa kategorier skall barnavårdsnämndens ingripande i första hand gå ut på att väcka föräldrarnes ansvarskänsla och att förmå deim att fullgöra sina förpliktelser mot barnen.
Direkta åtgärder kunna även vid­ tagas mot de vanartade barnen själ­ va.
Finns anledning att misstänka att vanarten är betingad av andlig eller kroppslig svaghet skall läkareutlå­ tande inhämtas.
Smör, Ost, Margarin och Agg- Vid.
Fiskinköp Kom ihåg A. SUEKSSOnS FISKHALL Grönsakstorget 2.
Tel. 5438, 5436.
Filialen Tel. 15324.
DRICK FRIMÄRKS THE Där vanlig vanart föreligger skall barnet tilldelas allvarlig varning och även kroppslig bestraffning kan fö­ rekomma, men endast i undantags­ fall.
Gosse över 15 år oeh flicka över 12 år får icke agas.
Barns skiljande från föräldra­ hemmet.
Ba-rnvårdsnämnden äger rätt att, när så visar sig påkallat, skilja bar­ net från hemmet för att bereda det skyddsuppfostran.
Denna bör gå ut på att utveckla och utbilda barnet till en i alla avseenden duglig sam­ hällsmedlem.
De icke vanartade barnen böra utackorderas till enskilda, beprövat goda hem eller upptagas i barnhem.
Syskon sk-olä så vitt möjligt upp­ fostras til lsatmmans.
Fattigvårdsanstaiter kunna icke koimma ifråga, då lagen förbjuder att barn över två år intagas på dy­ lik anstalt.
Från barnhem skall barnet utskri­ vas senast när det fyller 18 år.
Det är barnavårdsnämndens skyldighet att övervaka sina äkyddslingar, de­ ras uppfostran ooh förhållanden och att, när de - vuxit upp, förhjälpa dem till arbete och nödig utrustning.
Vanartade barn skola intagas på skyddshem, varvid man bör skilja på barn under ooh över 15 år.
Vis­ telsen där iskall i regel upphöra vid fyllda 18 - år, .men kan.
ifråga om opålitliga ungdomar, utsträckas än­ da till 21 år.
I fråga om hem.
där barnen löpa fara att misshandlas eller ibli skad­ ligt påverkade i sedligt hänseende på grund av att den ena av föräldrar- ne är hemfallen till alkoholmissbruk eller lastbart leverne, kan den skyl­ diga tvångsinterneras på alkoholist- anstalt eller anmälas för polismyn­ digheten för eventuell behandling en­ ligt lösdrivarelagen.
Kostnadsfrågan.
Kostnaden för de barn.
som på ovan angivet sätt omhändertagas för samhällsivård, bestrides av föräldrar- ne i den mån det är dem möjligt samt av hemkommunen med vissa fixerade bidrag av staten.
Med den nya barnavårdslagens ikraftträdande, försäkras det från sakkunnigt håll, börjar ett nytt skede i samhällets barnavårdshistoria.
Lag­ stiftarne ha med noga beaktande av alla berättigade önskemål gjort en nationell barnvård möjlig.
Vad det nu gäller är att föra lagens bestäm­ melser i dess egen goda anda ut i livet till hjälp för dem de avse.
2 KVINNORNAS TIDNING Hemmets tidning suioiiifim K I E DITAIT !EB OLAGET GÖTEBOHO - STOCKHOLM - MALMÖ — är — Brand- och Livförsäkrings-Aktiebolaget Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan I varje nummer, värde­ Avdelningskontor över hela landet Har Ni något SVEA Göteborgs Aftonblad och hemmet.
KVINNORNAS TIDNING LSyEAJI att sälja, köpa, hyra ut eller byta, Göteborg.
Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta Lösnummerpris 10 öre.
det i Morgonens förnämsta annonsorgan Söker Ni någon följetong, kåserier.
Pr kvartal 6 kr.
fritt hemburen annonsera Göteborgs Morgonpost fulla artiklar i olika frågor, berättelse, Egna fonder Kr.
182,000,000: — så Väntans tider - upp­ fyllelsens tider.
tjänare, våning, plats eller annat, så a n n o n s e r a det i Göteborgs Morgonpost Göteborgs största morgontidning.
andra samtidigt, som de skapa var andra.
Och att öppenhjärtighet ock för­ Av Kyrkoherde Albin Holm.
••••••••••ar•••••••••••••••«••••••••••• trolighet är något gott, därom råder Inf.
gen.
Göteb.
Tandl.-Sällskap.
S väl ingen meningsskiljaktighet.
Vil­ ken far och mor förstår icke de för­ j Tandl.
Lisa Andrén i äldrar, EMOTTAGER JULGÄSTER.
som en gång yttrade: — Yi ha " Intet är som väntans tider ".
Det är sare för oss medan tiden lider.
Allt Vasagatan 5 B, Tel. 10919.
10 — 2, 5 — 7; lördagar 10 — 2.
alltid så mycket önskat att ha ge­ ett djupt och outplånligt drag i män­ beror på ögonen man ser med — Vackert läge.
— Tillfälle till sport.
— Qott bord Keferenser: Eru Elin Andersson.
Stockabäck.
Tel. 56 Rävlanda.
nomskinliga barn niskonaturen att längta, att vänta, men varför skulle vi sätta svarta Det är svårt för den far och mor att hoppas.
Särskilt i ungdomens da­ glasögon på oss?
Och månne inte g Kungsportsavenyen 29.
Tel. 11789. g som icke har det.
Men det är också gar strålar framtidshoppet klart för luften är full av fredssträvanden?
pit oss med sin makt.
Det har lagt • Vard.
1 — 2 el.
efter överenskommelse.
S svårt för de unga om de, när frestel­ ens ögon.
Då väntar man hälsa, en Har inte Nationernas Förbund lyc­ • • sig någonting oändligt blitt och • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • B serna bestorma dem både inifrån och god framtid, ett lyckligt liv.
Efter kats lösa varenda en av de frågor som mjukt över våra sinnen.
Julen, min­ utifrån, icke kunna förmå sig att gå den stora katastrofen, vars verkning­ hänskjutits till detsamma.
Skulle nenas högtid, barnasinnets högtid, till far och mor för att tala fritt med ar alltjämt förnimmas i folkens liv, den omständigheten att för ögon­ nalkas sakta men säkert på vita dem.
väntar mänskligheten med ängslan blicket en alldeles särskild fråga vingar.
Jul, det är uttytt: jublande Nadco färgar alla tyger tvättäkta.
I detta ligger ju en så oerhört och bävan ett nytt sakernas till­ förelagts detsamma till avgörande Kan användas till såväl kallvattensfäro -- fröjd.
Julen kommer säkerligen icke ning som kokning.
Begär beskrivning stor (hjälp.
Att nämna en frestelse stånd, en fred som ej ständigt får betaga oss modet; ' Äro inte svårig­ till var och en av oss med samma pa kallvattensfärgning hos Eder hand­ vid namn ger liksom makt över den.
störas av ansatser till söndring och heterna till för att övervinnas?
Har lande eller hos Aktiebolaget Nadco * ' krig.
Den ekonomiska depressionen någonsin i världshistorien fredstan­ glädje och hugnad.
Om vi under året Göteborg '.
Tel. 20365.
Det onda och låga tål icke ljuset.
har djupt; nedtryckt folkklasser och ken haft en sådan makt över " Fol­ gjort någon svår förlust, om en fa­ Men tiden, tiden ' härtill?
ken och deras hövdingar " som i det der, en moder, en vän ryckts bort En av vår tids största plågor är Det är många äldre personer, som enskilda.
del - mad v Vem väntar icke ett bättre ekono­ innevarande ögonblicket?
Vad den ifrån oss och det kanske helt plöts­ det f orcerade tempo, i vilket livet för­ när de någon enstaka gång hejda A lltid utsökt vackra i ligt, så plär det kännas dubbelt så löper, den rastlösa brådska som det sig och samla sig för eftertanke ock­ miskt tillstånd, bättre tider, större ekonomiska situationen beträffar, så starkt vid julen som eljest.
Men ju­ •är nästan ogörligt att undkomma, så tänka på vänner från gångna da­ arbetsmöjligheter och - rikligare ar­ är det visserligen sant att den endast mycket - långsamt isynes vilja förbätt­ len öppnar dörren in till det varmas­ även om man lider under och kämpar gar eller på människor som de un­ betstillfällen?
Gustaf Ekman Djupast sitter i varje människo­ ras.
Men är där dock icke i alla fall te av alla hjärtan: Grids hjärta.
Och Storg.
31.
Tel. 4314 — 10365.
mot den, skriver prosten Joli.
Nor- der livets lopp kommit i beröring bröst längtan efter frid, efter ljus en förbättring, om vi riktigt vilja se där är alltid hugnad och glädje som dentoft i Nationaltidende.
I) et nu med.
— • Med en suck säga de: varar.
Gud give oss alla en jul full Filial: Vasagat.
21.
Tel, 5481.
HoWeverantSr levande släktet är i •utpräglad grad Man har faktiskt icke tid att vara över livet och döden och evigheten.
saken i stort?
Och vad arbetslöshe­ •IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIW av frid, hugnad och fröjd.
Hur mycket tiderna än växla är ten beträffar, så (kan iman icke tycka " jäktets barn " och behöver höra ett trofast!
myndigt: " Herren är i sitt heliga Någon sanning ligger det ju ' häri.
denna längtan konstant och ihållan­ annat än att våra tryckta systrar och H och Albin Holm.
tempel; stilla inför Hans ansikte all Strömmen är för stark och det fin­ de.
Varje släktled upplever den på bröder i alla åldersklasser ha blivit jorden "!
nes gränser för vad det mänskliga nytt.
Varje människa har att käm­ mera härdade mot den och kämpa |H i rikt urval.
g I synnerhet lider hemlivet av den­ medvetandet kan rymma och fasthål- pa sin kamp för att nå fraim till en med friskare mod än strax efter kri­ jj Lägsta priser.
Kända goda kvalitéer.
M na nervösa oro, detta jäkt som över­ la.
Därför måste vi handla enligt livsåskådning som är lika tillfreds­ gets slut att hålla sig uppe och bida I Nilssons HandsKfabrik 1 stiger krafterna både hos gamla och formeln: Sätt in din kraft där den ställande för hjärta och för tanke.
den tid som skall komma med rikli­ Hvitfeldtsplatsen 9 Men släktets väntan och indivi­ gare arbetsmöjligheter och fler ar­ unga och som ofta gör barnen irrite­ bäst behövs och för att fylla det krav (mitt emot gamla Latin) dernas väntan skall mötas av ett ad­ betstillfällen.
Och vad dem som äro rade och obalanserade.
Hur väl be­ som ögonblicket uppställer.
lllllllllllllllllllllllllllllllllll vent.
När man blir äldre och ser arbetet beträffar, iså kan jag icke Men våra barn dem måste vi ha höver icke det moderna hemmet lära Med dem måste vi leva tillbaka på sin ungdoms strävan och underlåta att omtala en episod från av det gamla hemmet liur trevnad tid för.
ock lugn skapas.
Att samla famil­ vårt liv.
Vi och de få icke bli främ­ förväntningar, så kan det väl hända dagen som gladde mig in i hjärtat.
Skrivbordet — det är för ögon­ Det var några murare som hade Finns viljan, att månget hopp synes iha gått i jen till.
högläsning eller eljes för nå­ lingar för varandra.
blicket den högst värderade möbeln skola vi.
se att ännu kunna berg för­ kvav, men livet har dock även bring­ att restaurera en inre trappuppgång.
got gemensamt intresse.
i hem av alla klasser och förmögen­ är oöverträffad för tvätt at ti- Eller att hålla skymning.
Även flyttas.
även berg av brådska och at ljus ocli i alla händelser givit en De — sjöng under arbetet!
I min hetsvillkor.
Det har ersatt byrån nare tyger med ömtåliga färger.
mer än man förtjänat.
Låt oss inte barndom hörde jag sådant ofta, Men de som känt detta bruk från sin egen arbete.
som hemmets altare.
Hur väl ser se åtminstone bara på dem som ha här i staden aldrig förrän i dag.
lyckliga barndom ha nästan glömt man det inte för sig, kokett sned- Det är härmed inte meningen att det bättre än vi, utan även och fram­ Och — - bort hur milt det stämde sinnet, hur p lace rat mot ett fönster, betäckt av fördöma skrivbordet som möbel — för allt på dem som ha " det sämre.
Sången ädla känslor föder blitt det bragte de trötta tankarne en silkesyd ' d skrivbordsmatta, möj­ när det verkligen skrivs på det, d.
Vilken glädje i hus och hem, vilken Hjärtats nyckel heter sång.
— Det är den ädles ädlaste företräde, till ro, när kakelungsdörrarne öpp­ ligen under en glasskiva för undvi­ v. s. för personer som dagli­ Det kristna adventet är åter här.
nades och växlande ljus och skugga att han binder sig själv; kädjoma äro glädje i vårt arbete, vilken glädje i kande av bläckfläckar; ett elegant gen ha att använda ett par timmar vänners krets, vilken glädje i likasin­ Vi ha sjungit Hosianna i våra kyr­ spelade över rummet under det att för det råa släkte som ej kan hålla nades och likställdas sammanslut­ kor och våra skolor.
Don gamla väl­ bläckhorn, en massa små skrivsaker, eller mer för skrivgöromål, stude­ en dämpad melodi hördes från pia­ sig själv i tygel.
ningar ha vi inte alla erfarit.
Och kända adventsistämni ngen har — kan­ de närmastes porträtt oelh som pric­ rande, skriftställare, lärare, husmöd­ not.
J. W. v. Goethe.
livet skall inte bli mörkare, men lju­ ske till vår förvåning — återigen gri- ken över i, ett smalt blomglas med rar - med stor korrespondens och myc­ Ja det är många av dem, som icke en ros.
ket räkenskaper.
(Kontorsfolket ta­ skulle sätta något värde på allt det­ Mycket nätt — bara så bräckligt, ges härvidlag alls icke med i räk­ ta nu, som icke skulle kunna hålla Bedöm en människas kraft efter så dammsaimlande, så lätt att bringa ningen, då deras skrivarbete i regel skymning lika litet som de kunna de lidelser hon kuvar, ej efter de, i oordning med en enda liten knuff, försiggår utanför hemmet).
Det är njuta av en ferie därför att oron sit­ av vilka hon behärskas.
med ett ord, så opraktiskt.
Jag har bara det onyttiga eller obetydligt ter dem i kroppen — ja, ännu längre sett lyckliga, ägare till sådana lyx- nyttiga skrivbordet som tycks un­ in, så att det är dem omöjligt att F. Robertson.
skrivbord, som resolut tagit penna dertecknad snarare vara en tyrann frigöra sig från alla rastlösa tankar och papper och satt sig att skriva än en trevnad i ett hem, där det bi­ ocili bekymmer.
vid ett matbord, en fönsterkarm, behålies mest till följd av någon Men det finns ändock något, som någonstans där man kan.
vara.
oge­ slags tröghetens lag, för att det är vi måste ge oss tid till, något som nerad — något som alla andra ha - och som vi äro skyldiga våra barn och även man därför anser oundgängligt, lik­ Man syr - — vi tänka på damerna, oss själva.
Om hemmet icke skall som man förr ansåg med " aténien- som hörs — fullt ut lika mycket i bli endast ett hotell med så och så ^ / CAFO^ nen ", hyllan med de tusen småsa­ våra dagar som man skriver; tänk många rum, där man tillbringar nat­ over blott på alla äldre och yngre kvin­ kerna.
ten — många hem äro av denna typ nor som tillverka hela sin garderob Men i själva verket är skrivbordet, — utan verkligen förtjäna namnet själva, och ett stycke av de sinas.
sådant det förekommer i de flesta hem, så måste det finnas en andlig som verkställt sin prenumeration hem, en högst onödig - och umbörlig Men hur ofta ha de ett elegant sy­ föreningslänk mellan dem som bo på posten, återfå därstädes den bord med fingerborg, sax och tråd­ möbel.
Själva skrivmojängerna, en innanför dess murar.
Det måste inbetalade prenumerationsavgiften.
rullar fint uppställda på rad, och portfölj och en bläckpänna, som ju finnas något som de dela med var­ Expeditionen återbetalar pr post­ 1 prytt med anhörigas porträtt — nej, alltmer börjar ersätta bläckhornet, andra, något som kan värma allas anvisning prenumerationer, som till sitt arbete vilja de helst ha ett rymmas ju med största lätthet i en hjärtan och glädja alla sinnen.
ingått direkt dit pr brev eller på fritt bord, och sysakerna i en ask liten bordslåda, och sina.
brev låter Finns icke detta, då är det fara annat sätt.
eller korg.
Allt tages fram för till­ man ju i alla händelser inte ligga på färde.
Ty öppenhjärtighet och fället och röje.s bort efter arbetet, framme.
Varför då ta upp plats och tillitsfull förtrolighet äro otänkbara, försvinner i kartonger och byrålå­ dammningstid med något så överflö­ utan andlig samhörighet och hjärt­ dor.
Detta tycks gå utmärkt, men digt?
ligt samförstånd.
De bero av var­ " Det är så trevligt med ett skriv­ för veckans två eller tre brev och några anteckningar i almanackan be­ bord ", tycker någon.
Ja, i så fall, höver samma damer ett läckert ut­ •låt det gärna stå kvar som ersätt­ •&lt;É&gt;- styrt skrivbord, med fullt av små­ ning för salig aténiennen — men för S K A N D I N A V I S K A G U M M I A K T I E B O L A G E T VISKAFORS dessa., som älska skrivbordet som saker framme att damma.
PÄRLOR Telegramadress " K reditbolaget " •IIIIIIIIIIIIIHII " " " " " " " " " " Pensionat S T O C K A B Ä C K {Tandläkare KARIN THORLEI F} tidens brådska ocl) Remmen.
Vasa Blomsterhandel I HAN DSKAR I (V A N T A R l Skrivbordet.
MERKURTVÅLEN När det regnar eller snöar Prenumeranter för 1926, haglar det lovord Vår expedition JUVELER i modern infattning fördelaktigast hos Vd7bvdezssm Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41.
Götabergsgatan 2, hållas öppen till ocli med den 31 mars.
Tiden kl. 10 f. m.
— 2 e. m.
Alla fordringar böra vara inbe­ talade före nämnda datum.
Obeta­ lade räkningar utlämnas därefter till inkassering.
A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla VISKAFORS fabrikat till fabrikspriser.
att hos oss köpa Gardiner, Bom­ ullstyger, Möbeltyger, därför att våra tillverkningar bevisligen hålla väl tio gånger så länge, som en gottköpsvara.
Precisera godhetsfullt vad Ni önskar.
Det är ekonomiskt Prover sändas.
prydnadsföremål, eller för att de rent av använda det, om än sällan, skulle jag vilja, påpeka hur mycket mer praktiskt det vore att placera .sina.
skrivsaker i en sekretär, eller som det pä landet förr i världen kal- fades, en " snedklaffsbyrå.
Sådana stå ännu att få tag i, på auktioner åtminstone, och de skulle, liksom hörnskåpen, helt säkert tillverkas på möbelfabrikerna om de någonsin ef­ terfrågades.
En sådan liten uppsla­ gen klaff med ryggstöd av lådor — varför inte rent av hörnlådor, såda­ na förekomma också — är den trev­ ligaste skrivvrå, ser tilltalande ut och har den oskattbara förmånen att kunna tillslutas och låsas.
Möbeln är lika bra öppen som sluten.
" Sek­ retären " har fått ett.
visst sken av lyx över sig.
i motsats till det anspråks­ lösare ' skrivbordet " — men förlägg den till överdelen av en byrå o. all pre­ tention går bort: den är helt enkelt ett.
av det moderna hemmets många besparingar av utrymme.
Underligt förresten, att nutidens hem, där arbetskraften skall så dyrt betalas, ter sig så överlastat i jäm­ förelse med det för hundra år sedan.
Betrakta, de danska, interiörerna från 1820, såsom vi se dem på otaliga- tavlor, hur få • — men hur vackra!
— äro ej möblerna!
En liten spe­ gel på en stor.
ljus, enfärgad vägg, en soffa, em byrå, några släta stolar, ett bord; knappast en prydnadssak (fotografier i ramar funno s ju inte då).
Den skrivande eller läsande sitter alltid vid en uppslagen klaff.
Man tycker att ett sådant hem borde vara ett lekverk att sköta, om man ej reflekterar över huru mycket ar­ bete som lades ned på gnidning - och polering av dessa fåtaliga men ski­ nande pjäser!
Men vi vistas tyvärr ännu, med få lyckliga undantag, i bakvattnet till 1830-talets tapisserier och 80-talefe kramibodskra fs — Till sist: den verkligt skrivande, •den som begagnar igkrivbordet lik­ som.
köksan sitt bakbord, tillrådes att .skaffa, sig ett bastant sådant, ett verkligt arbetsbord med utrymme •och goda.
anordningar.
Det verkliga, använda skrivbordet ser aldrig fult •eller skräpigt ut; ett Iyxskrivbord gör nästan alltid det senare och ty­ värr ofta.
också, det förra.
Frida Erikson.
De voro tämligen nygifta, och det- ta var det första molnet på deras lyc­ kas strålande himmel en bunt obe­ talade räkningar från modisten och sömmerskan.
Han desperat: — Har jag inte all­ tid sagt att en stackars karl aldrig borde gifta sig!!
Hon milt: — Senast i går sa ' du att.
himlen sänt mig till dig.
Inte •sant?
Och dina åsikter är väl inte så lösa och variabla?
Alltså himlen har.
sänt mig till dig — Han fortfarande desperat: — All­ deles.
riktigt!
Det är, som du vet, .-alltid himlen som sänder straffen!
• (Eftertryck ej tillåtet).
Slopa kaffet och drick CM » T KAKAO aUorpackjimgar å 100 gt oÄüarl ar tiliDerltad aobâsta fuEjrioçna kakaobönor I Ulan tubals au oariai kand Domlr&amp;rlrmMfer I Den som smakat CAP KAKAO dricjtcr den sedan dagligen.
4 - låtJulljusens ' &lt; ?for ?s ö£ös 4 genom a Charlotte Löwensköld 8elma Lagerlöfs nya bok.
Det finns ingen nu levande svensk författare som kan sätta vuxet folk i söndagsskola såsom Selma Lager­ löf.
Konsten att berätta kunna många.
Men konsten att få gamla människor att lyssna till sagor så­ som vore de barn på nytt, den för­ mågan besitter endast hon.
1 Oharlotte Löwenskölds.
den unga.
välborna, adelsfrökens under­ bara levnadssaga i 1800-talets Värm­ land, återfinna vi alla de särdrag, som en gång gjorde Gösta Berlings saga till en uppenbarelse inom svensk dikt.
Undret går, här som där, sida vid sida med prosan, det vardagligt enkla förbyts plötsligt i det svind­ lande övernaturliga — hela verklig­ heten bevingas av en alltid lika häp­ nadsväckande och överraskande stark fantasi.
Vilket man än inbjudes till en middag eller en diligenstur, kan man vara förvissad om att det icke sker vare sig för middagens eller dili­ gensturens egen skull, utan att för­ fattarinnan blott begagnar dem som en förevändning att få berätta en splitterny historia inne i historien.
Detsamma, gäller hennes män­ niskor.
Även om dessa till en bör­ jan se så enkla och lättfattliga ut som de människor, som omgiva oss varje dag, och aiv vilka man just.
icke väntar något överraskande, inser man snart sitt misstag.
De ömsa inte skinn och sinnelag, men det vid­ underliga med dem är att de plöts­ ligt börja handla så som vi i våra innersta tankar stundom skulle vilja handla, fastän livet sällan eller al­ drig tillstädjer oss det.
De äro med andra ord riktiga önskomänniskor, som vid trollskenet från den Lager- löfiska lampan spela ut våra själars och hjärtans djärvaste och ovanli­ gaste dramer.
Vilken präst i verk­ ligheten skulle såsom den unge pas­ torsadjunkten Ekenstedt ge sig ut på vandring med det sällsamma be­ slutet att begära till äkta maka den första kvinna, han möter, i fullt, för­ litande på att denna är den brud, Gud utsett åt honom?
Och vilken välboren ung dam, som bjuds " till påseende " i sina blivande svärför­ äldrars hem bär sig så dumdristigt åt som Charlotte Löwensköld endast för att visa att hon icke har lust att låta .sig beses som en häst på en marknad?
Men hos Selma Lagerlöf kan allt otroligt hända och bli icke blott troligt utan även övertygande.
Det betyder mindre att somliga av äventyrets lysande trådar liksom tajppas bort i ränningen — så för­ svinna ju många goda och lovande uppslag även i livet.
Vi bry oss överhuvud icke om att en del fattas och att, annat enligt alla konstens regler bort vara annorlunda — det som är och sker tar därtill alltför helt vår uppmärksamhet i besittning.
Skulle reservationer riktas mot någon av bokens gestalter blir det mot den unge fanatiske prästman­ nen Karl-Artur Ekenstedt.
Han gör samma intryck som vissa påklädda statyer, vilkas anatomiska stomme icke tycks hänga ihop under kläder­ na.
Än tycker man sig spåra den ena och än den andra människan ooh karaktären under hans svarta prästrock.
Så mycket mera påtag­ lig och sympatisk framstår bokens huvudperson, Oharlotte Löwensköld, med sitt stolta och självständiga svenska adelskynne.
I en tid då romanlitteraturen genomsyras av erotisk sentimentalitet, är det verk­ ligt: uppfriskande att påträffa en ung dam, som också visar sig ha ett huvud ovanför hjärtat.
Och man är tacksam att Värmland i det ögon­ blick .hon behöver det i den storm­ rike brukspatron Schagerström äger en man nog stilfull och pampig att skänka henne den upprättelse och lycka hon efter sina.
många oför- skylda prövningar och förödmjukel­ ser förtjänar.
I bokannonserna skyltar Charlotte Löwensköld redan med sitt 20:de tu­ sende.
Selma Lagerlöf är en lyc­ kans gunstling, fenomenet bland vå­ ta svenska genier — det enda kanske vår litteraturhistoria har att fram­ visa som fått uppleva att under de­ cennier njuta en berömmelse i nivå med alstringens värde och framgång.
Marie Louise Ingeman.
Nya Zeeland har fått sin första kvinnliga parlamentsledamot i miss Melville.
På Islandsfärd att fägGQ in en r-li / i ^ prästen.
• Han syntes aldrig utom vid hög­ tidliga tillfällen, och väntades då som en hedersgäst.
De övriga an­ lände i all stillhet, ooh utan att väcka någon slags uppseende.
Men när hans smärta svartklädda gestalt steg genom tamburdörren, gick ett sus genom hela våningen, som nådda än­ da.
ut till köket: Prästen!
Prästen är här!
Och medan samtalets vågor ett ögonblick stillnade ut steg han in i salen, med kappan över armen, blond, smärt, apostlalik.
med ett ut­ tryck av frid över sitt besjälade an­ sikte.
Han hörde på sätt och vis till fa­ miljen.
I den stora, församlingen, där så få kände varandra, var han känd av alla.
Då han kom första gången med ritualboken i fickan och prästkappan över armen för att döpa den förstfödde, var han endast en ung komminister, ännu obekant, men därför icke mindre efterlängtad.
Han vann genast allas hjärtan.
Den unga modern lade med förtroen­ de sin förstfödde i hans armar.
Bar­ nets späda skrik förmådde icke störa aktens fridfulla prägel; ooh när han efter begjutningen skyndsamt och varligt förde dopklädet över den lilla f juniga hjässan och därpå överräckte den i Kristi församling ny upp tagne lille medlemmen åt modern med en öm odh beskyddande rörelse, stod o faddrarnas ögon fulla av tårar.
Och då han sedan vände sig till dem och påminde om deras förpliktelser mot detta barn.
kände de sig beredda att offra, allt för dess välfärd.
Hittills hade emellertid faddrarnas .sinnelag i detta avseende aldrig be­ hövt attprövas.
I den lilla ämbets- mannafamiljeii förflöto åren utan andra förändringar än en nyan länds gälla skrik.
Detta skrik lät höra sig ungefär vartannat år.
och unge­ fär vartannat år uppvaktades även komministern på sitt ämbetsrum av den alltid lika lycklige fadern.
Fem gånger infann sig denne på ämbets­ rummet, och fem gånger stod kom­ ministern framför den rosiga dop­ funten i det lilla blomstersmyokade förmaket och invigde ättling efteç ättling till Kristi församling.
Därpå inträdde en lång paus.
Föräldrarna hälsade en och annan gång sin pastor på kyrkoplansgång- en, och denna hälsning var alltid en händelse.
— Han minns oss ännu, sade fa­ dern, fastän det var så längesedan han var hemma .. — • Det var då han döpte Torsten, svarade modern, det blir nu fyra.
år till juli.
Och så hälsade de och räknade för varje gång, huru längesedan det var sedan sista gången.
S Och åren gingo.
På sjätte året efter sista dopet ficlk fadern ånyo besöka ämbetsrummet,« ty den äldste var i konfirmationsåldtern.
Och nu Tvätta med RESESKILDRINGAR av red.
A.
G. Petersson Illustrerade.
Kr.
2.75 pr postförskott.
Rekvireras hos förf,, adr,: Kristine­ hamn.
*! &amp; SKYDDSMÄRKE \ jfj INREGISTRERAT. » Äldst &amp; Bäst fick en efter en av de barn han döpt, läsa - sig fram.
för honom.
— Hur går det för min gosse eller min flicka?
frågade fadern honom växelvis under dessa år.
Han hade nu blivit som en förtrogen till fa­ miljen, vilken alla aktade och älska­ de från den störste till den minste.
— Ja.tr känner det.
sade fadern, då föräldrarna en söndag återvände från kyrkan, som skulle han vara min bäste vän.
Sådan som.
han bör en präst vara.
Och modern instämde.
Det hade ingen söndag varit för henne, om hon ej besökt kyrkan.
Hon tyckte om att höra den milda rösten tala därupnifrån predikstolen — tala som en människokärlekens apostel.
Det var, så enkelt och mänskligt allt han sade ooh trängde rakt in i hjärtat.
Han stod ej såsom på ett högt berg och höll ljungande straffpredikning­ ar öv r dem därnere i mörkrets dal.
Han ställde sig med sina ord mitt ibland dem såsom deras bäste, deras allt förstående vän.
deras uppriktige hjälna.re och t rösta re.
Kärleken var hans andes ' oemot­ ståndliga imakt .. Konfirmanderna gingo gärna till religionsstunderna, som höll os i kyrkan.
Han var en lä­ rare och vägledare för deras unga sinnen — en god människa som de mindes, även sedan vägen på års­ långa banor lett.
ut.
i livet.
I den lilla ämbetsmannafamiljen svntes han nu icke på långa tider.
Åren ilade hän, man glömde honom icke.
men tillhörde nu en ny försam- lir~och besökte mera.
sällan den kyr­ ka, vari han predikade.
Men ibland kom längtan över föräldrarna att höra den Täst, som de kallade för sin.
Och de vandrade under kyrk­ klockornas sammanringning genom staden ti ' 11 sin gamla kvrka.
som reste sin mäktiga spira i solskenet eller låg ' och lyste med sina höga, spets- bågade fönster i aftonskymningen.
— Det är riktigt som att komma igen.
viskade modern, då de sutto till­ sammans i bänken i den gamla väl­ bekanta kyrkan, där varje ljud gav ett .dovt eko mellan de höga skeppen.
Och fadern nickade tyst instämman­ de, i det han lade den höga svarta hatten under bänken och med ansik­ tet mot händerna beredde sig för an­ dakten.
Och nya år svunno åter bort, och var dag hade nog av sin egen plåga och sina egna fröjder.
En dag skulle det bli bröllop i ämbetsmannens familj.
Det var äld­ &gt; - H - ^ " 2. iJl ' ÜLJMw« sta dottern som skulle giftas bort och första bröllopet föräldrarna gjor­ de.
Men vem skulle viga?
— Na­ turligtvis deras präst, han som döpt och konfirmerat dem alla.
Och deras gamle präst kom.
Kom i en kanske svartare och finare dräkt och kappa än någonsin, ty det var ju stor högtid, och han hade dess­ utom blivit kyrkoherde.
Men annars var lian samme blide man som första gången trätt över deras tröskel.
Och när han stod där mellan de sjuar- made kandelabrarnas milda, varma ljus med den svarta tunna ritual­ boken mellan sina händer och riktade •sin blick ömsom på brud och ömsom på brudgum, kände de båda, som knäböjde - fraimför honom, att denna stund var en helig stund ocli att de löften, som de avgåvo i närvaro av denna församling voro heliga och bindande.
— Ja, när skall han nu komma härnäst?
undrade fadern, då för­ äldrarna sutto ensamma och talade om dagens stora händelse — Vid nästa bröllop, svarade mo­ dern, vi ha ju ännu fyra barn kvar.
Och två gånger ännu badade det lilla ämbetsmannahemmet i bröllops­ ljusens sken.
Nu voro alla döttrar­ na gifta och sönerna på egen hand ute i världen.
Det, blev tyst och stilla kring de gamla.
— • I år skola vi då gå i julottan i vår kyrka, sade fadern en kväll när han satt och läste predikoturer­ na i tidningen.
Det är vår egen präst, som predikar, och vi få vara där i god tid, ty kyrkan blir nog full.
Och nästan fullsatt var den också redan, fastän de kommo en rundlig halvtimme för tidigt.
De hade god tid att se sig om, på blommorna och ljusen och på folket runt omkring.
Det var idel nya ansikten, tyckte de först — en helt ny församling.
Men när de suttit en stund, upp­ täckte de också en del bekanta an­ sikten bland de många främmande.
Och för varje nytt .sådant ansikte erforo de en stor fröjd.
Ty de till­ hörde alla på något isätt deras eget liv — denna vävnad som de nu an- sågo så färdig att ingenting nytt nu­ mera fick plats däri.
Och när or­ geln brusade och sången steg var det Knut Hins Hemslöjd KORSGATAN 8.
Telefon 101 18.
M ö b e l t y g e r billigt.
Därute isatte en svag vindfläkt — Ä nej, låt oss dansa!
Vad är öppna vänlighet genast fängslat ho­ Med ensamrätt uniform, en smula ändrad.
Jag be­ toalett.
Hon ville visa honom, denna för Sverige.
palm- och akasielöven i dallring med det?
Flygsången!
— så roligt!
Jag nom.
höll den för sådana här tillfällen, enda gång, att hon ej var någon en­ I) llal) $ vilja.
Av K AT H LYN RHODES.
Översatt av Sigyn Frydén.
18 Sällskapet väckte genast mycken ^uppmärksamhet, då de trädde in i den vackra gamla salen på Tewfik Hotel.
— Får jag påminna er om ert löf­ te, fröken Romney?
Eller Beatrice rättare?
Kitty vände sig om, där hon skred fram vid sidan av Poppy Fan- shawe ooh Celia, och fann Lassen vid sin sida.
— Ja visst — men!
hon gav till ett litet utrop av glädje.
Är jag tillbaka på båten igen?
Eller drömmer jag, •att jag ser guldgaloner?
— - Nej, ni drömmer inte.
Han rodnade lite under hennes granskan­ de blick.
Det är min gamla skepps- och jag är glad, att jag gjorde det, om ni tycker om det.
— Naturligtvis gör jag det.
Det påminner så förtjusande om gamla tider.
Hon strålade emot honom.
Den lilla vita mössan och alltihop!
Jag ska med nöje dansa med er.
Det är en vals lyckligtvis.
Jag vet inte, om Beatrice nånsin dansade, men vår tids two-step och cake-walk hade nog inte passat så väl för hen­ ne, är jag rädd.
Cheyne hade anhållit hos den ståt­ liga Beatrice om två danser, och näs­ tan till hans förvåning — ty han hade ej väntat, att hon skulle visa sig mycket nådig mot honom — bevilja­ de hon dem utan betänkande.
Hon hade inte hjärta att visa sig hämdlysten vid denna glada fest, där allt och alla var glatt och strå­ lande.
För i kväll kunde det gamla grollet ju få vara glömt.
Ehuru hon ej för sitt liv skulle vilja erkänna det, var det med en önskan att för en gångs skull ta sig sa bra ut som möjligt i denne mans ögon, som hon gjort, sig så mycken möda med sin faldig, romantisk flicka, som var färdig att tyda varje mans beundran som kärlek, och att hon kunde bli föremål för hyllning och uppmärk­ samhet t. o. m. i ett så lysande säll­ skap som detta.
Han skulle få veta åtminstone, vad han hade gjort, då han visade henne ringaktning; skul­ le få känna ånger över att han vågat tänka sig henne färdig att gråta och rodna för hans skull.
Och den för­ sta blick han gav henne, då hon kom nedför trapporna på Villa Beau Sé­ jour visade henne, att i alla händel­ ser så hade den delen av hennes ön­ skan gått i uppfyllelse.
Det var långt fram på kvällen, som Cheyne närmade sig Kitty för att göra anspråk på den extra dans, som hon lovat honom, och några av gästerna hade redan försvunnit, läm­ nande så mycket bättre plats för de outtröttligt dansande paren.
— Är ni trött?
Han såg på hen­ ne, då hon lade sin hand på hans arm.
Ska vi sitta över den här tu­ ren?
tror inte jag kan bli trött i kväll.
Den dansen skulle ingen av dem någonsin glömma.
Fysiskt voro de varandra fullt vuxna, ett utmärkt harmonierande par, och Gheyne er­ for en lyckokänsla, som han nästan var färdig att fördöma som otillåt- lig,.
då han några korta minuter höll henne i sina armar.
Då han denna afton såg henne som den flicka han känt för långa månader sedan, ljuv, vänlig, god, var det kanske ej så un­ derligt, att den gamla förtrollningen började verka igen, att han åter er­ for den tjusning, lockandcj oemot­ ståndlig, isom gripit honom ombord på Magnolia.
Detta var ej den kallt hövliga, näs­ tan fientliga Kitty, som han blivit van att se de sista veckorna, vars ord och sätt mot honom alltid hade en dold udd, vars ögon aldrig logo mot honom, som imot de övriga i sällska­ pet, vars röst alltid ljöd utmanande för hans känsliga öra.
Detta var den älskliga, varmhjärtade, enkla flickan han först lärde känna, vars friska, K O r v S T F L I T E I N, (G ö t e b o r g G: la Högskolan &gt; Var det förräderi mot Paula Fan- shawe, denna plötsliga våg av varm känsla, som strömmade genom ho­ nom?
Tanken på Poppy i ormkvin­ nans gröna, glittrande klänning flög blixtsnabbt genom hans hjärna, då han under dansen förde sin dam runt salen, och åsynen av Kittys rodnan­ de ansikte så nära.
hans eget, de mör­ ka strålande ögonen, de mjuka leen­ de läpparna ingav honom plötsligt en smärtsam känsla av någonting liknande självförebråelse — eller kunde det vara saknad?
När valsen var över, sade han — och som ett bevis på att han lagt märke till hennes mildare stämning, talade han med en ny frimodighet, fast hans hjärta klappade hårt över denna djärvhet — Beatrice, har ni lust att gå ut i trädgården?
Det är en sådan mild, behaglig kväll.
— Ja.
Hon svarade lugnt, men hon hade ej undgått att lägga mär­ ke till den nya värmen i hans ton.
I våt, oss gå ut för all del — jag skul­ le tycka om en smula frisk luft ef­ ter kvalmet härinne.
ett spöklikt.
litet rasslande.
Det var som om öknens andar suckade om­ kring dem över detta vanhelgande av ' deras ro.
Platsen var full av fantastiskt klädda par, och de två hade svårt att få tag på en ledig vrå.
De gingo ut i den övergivna lilla trädgården bakom hotellet, skild från öknen en­ dast genom ett staket, och här fun­ no de till sist en tillflykt.
Den mil­ da ljumma ökenvinden svepte sme­ kande fram över de ändlösa vidder­ na därutanför, och Nilen med sina palmbevuxna bankar glänste i mån­ ljuset — " Like some grave, mighty thought threading a dream ".
Det var mycket tyst och stilla på, denna sidan av hotellet, ooh under några minuter ville ingendera bryta tystnaden, som ingav dem båda en berusande känsla av hemlighetsfull samhörighet, som om deras själar ta­ lat utan ord.
— Fröken Romney, Cheynes blick återvände från de månbelysta pyra­ miderna till den strålande Beatrice vid hans sida — vilken himmelsk
2 KVINNORNAS TIDNING Hemmets tidning suioiiifim K I E DITAIT !EB OLAGET GÖTEBOHO - STOCKHOLM - MALMÖ — är — Brand- och Livförsäkrings-Aktiebolaget Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan I varje nummer, värde­ Avdelningskontor över hela landet Har Ni något SVEA Göteborgs Aftonblad och hemmet.
KVINNORNAS TIDNING LSyEAJI att sälja, köpa, hyra ut eller byta, Göteborg.
Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta Lösnummerpris 10 öre.
det i Morgonens förnämsta annonsorgan Söker Ni någon följetong, kåserier.
Pr kvartal 6 kr.
fritt hemburen annonsera Göteborgs Morgonpost fulla artiklar i olika frågor, berättelse, Egna fonder Kr.
182,000,000: — så Väntans tider - upp­ fyllelsens tider.
tjänare, våning, plats eller annat, så a n n o n s e r a det i Göteborgs Morgonpost Göteborgs största morgontidning.
andra samtidigt, som de skapa var andra.
Och att öppenhjärtighet ock för­ Av Kyrkoherde Albin Holm.
••••••••••ar•••••••••••••••«••••••••••• trolighet är något gott, därom råder Inf.
gen.
Göteb.
Tandl.-Sällskap.
S väl ingen meningsskiljaktighet.
Vil­ ken far och mor förstår icke de för­ j Tandl.
Lisa Andrén i äldrar, EMOTTAGER JULGÄSTER.
som en gång yttrade: — Yi ha " Intet är som väntans tider ".
Det är sare för oss medan tiden lider.
Allt Vasagatan 5 B, Tel. 10919.
10 — 2, 5 — 7; lördagar 10 — 2.
alltid så mycket önskat att ha ge­ ett djupt och outplånligt drag i män­ beror på ögonen man ser med — Vackert läge.
— Tillfälle till sport.
— Qott bord Keferenser: Eru Elin Andersson.
Stockabäck.
Tel. 56 Rävlanda.
nomskinliga barn niskonaturen att längta, att vänta, men varför skulle vi sätta svarta Det är svårt för den far och mor att hoppas.
Särskilt i ungdomens da­ glasögon på oss?
Och månne inte g Kungsportsavenyen 29.
Tel. 11789. g som icke har det.
Men det är också gar strålar framtidshoppet klart för luften är full av fredssträvanden?
pit oss med sin makt.
Det har lagt • Vard.
1 — 2 el.
efter överenskommelse.
S svårt för de unga om de, när frestel­ ens ögon.
Då väntar man hälsa, en Har inte Nationernas Förbund lyc­ • • sig någonting oändligt blitt och • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • B serna bestorma dem både inifrån och god framtid, ett lyckligt liv.
Efter kats lösa varenda en av de frågor som mjukt över våra sinnen.
Julen, min­ utifrån, icke kunna förmå sig att gå den stora katastrofen, vars verkning­ hänskjutits till detsamma.
Skulle nenas högtid, barnasinnets högtid, till far och mor för att tala fritt med ar alltjämt förnimmas i folkens liv, den omständigheten att för ögon­ nalkas sakta men säkert på vita dem.
väntar mänskligheten med ängslan blicket en alldeles särskild fråga vingar.
Jul, det är uttytt: jublande Nadco färgar alla tyger tvättäkta.
I detta ligger ju en så oerhört och bävan ett nytt sakernas till­ förelagts detsamma till avgörande Kan användas till såväl kallvattensfäro -- fröjd.
Julen kommer säkerligen icke ning som kokning.
Begär beskrivning stor (hjälp.
Att nämna en frestelse stånd, en fred som ej ständigt får betaga oss modet; ' Äro inte svårig­ till var och en av oss med samma pa kallvattensfärgning hos Eder hand­ vid namn ger liksom makt över den.
störas av ansatser till söndring och heterna till för att övervinnas?
Har lande eller hos Aktiebolaget Nadco * ' krig.
Den ekonomiska depressionen någonsin i världshistorien fredstan­ glädje och hugnad.
Om vi under året Göteborg '.
Tel. 20365.
Det onda och låga tål icke ljuset.
har djupt; nedtryckt folkklasser och ken haft en sådan makt över " Fol­ gjort någon svår förlust, om en fa­ Men tiden, tiden ' härtill?
ken och deras hövdingar " som i det der, en moder, en vän ryckts bort En av vår tids största plågor är Det är många äldre personer, som enskilda.
del - mad v Vem väntar icke ett bättre ekono­ innevarande ögonblicket?
Vad den ifrån oss och det kanske helt plöts­ det f orcerade tempo, i vilket livet för­ när de någon enstaka gång hejda A lltid utsökt vackra i ligt, så plär det kännas dubbelt så löper, den rastlösa brådska som det sig och samla sig för eftertanke ock­ miskt tillstånd, bättre tider, större ekonomiska situationen beträffar, så starkt vid julen som eljest.
Men ju­ •är nästan ogörligt att undkomma, så tänka på vänner från gångna da­ arbetsmöjligheter och - rikligare ar­ är det visserligen sant att den endast mycket - långsamt isynes vilja förbätt­ len öppnar dörren in till det varmas­ även om man lider under och kämpar gar eller på människor som de un­ betstillfällen?
Gustaf Ekman Djupast sitter i varje människo­ ras.
Men är där dock icke i alla fall te av alla hjärtan: Grids hjärta.
Och Storg.
31.
Tel. 4314 — 10365.
mot den, skriver prosten Joli.
Nor- der livets lopp kommit i beröring bröst längtan efter frid, efter ljus en förbättring, om vi riktigt vilja se där är alltid hugnad och glädje som dentoft i Nationaltidende.
I) et nu med.
— • Med en suck säga de: varar.
Gud give oss alla en jul full Filial: Vasagat.
21.
Tel, 5481.
HoWeverantSr levande släktet är i •utpräglad grad Man har faktiskt icke tid att vara över livet och döden och evigheten.
saken i stort?
Och vad arbetslöshe­ •IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIW av frid, hugnad och fröjd.
Hur mycket tiderna än växla är ten beträffar, så (kan iman icke tycka " jäktets barn " och behöver höra ett trofast!
myndigt: " Herren är i sitt heliga Någon sanning ligger det ju ' häri.
denna längtan konstant och ihållan­ annat än att våra tryckta systrar och H och Albin Holm.
tempel; stilla inför Hans ansikte all Strömmen är för stark och det fin­ de.
Varje släktled upplever den på bröder i alla åldersklasser ha blivit jorden "!
nes gränser för vad det mänskliga nytt.
Varje människa har att käm­ mera härdade mot den och kämpa |H i rikt urval.
g I synnerhet lider hemlivet av den­ medvetandet kan rymma och fasthål- pa sin kamp för att nå fraim till en med friskare mod än strax efter kri­ jj Lägsta priser.
Kända goda kvalitéer.
M na nervösa oro, detta jäkt som över­ la.
Därför måste vi handla enligt livsåskådning som är lika tillfreds­ gets slut att hålla sig uppe och bida I Nilssons HandsKfabrik 1 stiger krafterna både hos gamla och formeln: Sätt in din kraft där den ställande för hjärta och för tanke.
den tid som skall komma med rikli­ Hvitfeldtsplatsen 9 Men släktets väntan och indivi­ gare arbetsmöjligheter och fler ar­ unga och som ofta gör barnen irrite­ bäst behövs och för att fylla det krav (mitt emot gamla Latin) dernas väntan skall mötas av ett ad­ betstillfällen.
Och vad dem som äro rade och obalanserade.
Hur väl be­ som ögonblicket uppställer.
lllllllllllllllllllllllllllllllllll vent.
När man blir äldre och ser arbetet beträffar, iså kan jag icke Men våra barn dem måste vi ha höver icke det moderna hemmet lära Med dem måste vi leva tillbaka på sin ungdoms strävan och underlåta att omtala en episod från av det gamla hemmet liur trevnad tid för.
ock lugn skapas.
Att samla famil­ vårt liv.
Vi och de få icke bli främ­ förväntningar, så kan det väl hända dagen som gladde mig in i hjärtat.
Skrivbordet — det är för ögon­ Det var några murare som hade Finns viljan, att månget hopp synes iha gått i jen till.
högläsning eller eljes för nå­ lingar för varandra.
blicket den högst värderade möbeln skola vi.
se att ännu kunna berg för­ kvav, men livet har dock även bring­ att restaurera en inre trappuppgång.
got gemensamt intresse.
i hem av alla klasser och förmögen­ är oöverträffad för tvätt at ti- Eller att hålla skymning.
Även flyttas.
även berg av brådska och at ljus ocli i alla händelser givit en De — sjöng under arbetet!
I min hetsvillkor.
Det har ersatt byrån nare tyger med ömtåliga färger.
mer än man förtjänat.
Låt oss inte barndom hörde jag sådant ofta, Men de som känt detta bruk från sin egen arbete.
som hemmets altare.
Hur väl ser se åtminstone bara på dem som ha här i staden aldrig förrän i dag.
lyckliga barndom ha nästan glömt man det inte för sig, kokett sned- Det är härmed inte meningen att det bättre än vi, utan även och fram­ Och — - bort hur milt det stämde sinnet, hur p lace rat mot ett fönster, betäckt av fördöma skrivbordet som möbel — för allt på dem som ha " det sämre.
Sången ädla känslor föder blitt det bragte de trötta tankarne en silkesyd ' d skrivbordsmatta, möj­ när det verkligen skrivs på det, d.
Vilken glädje i hus och hem, vilken Hjärtats nyckel heter sång.
— Det är den ädles ädlaste företräde, till ro, när kakelungsdörrarne öpp­ ligen under en glasskiva för undvi­ v. s. för personer som dagli­ Det kristna adventet är åter här.
nades och växlande ljus och skugga att han binder sig själv; kädjoma äro glädje i vårt arbete, vilken glädje i kande av bläckfläckar; ett elegant gen ha att använda ett par timmar vänners krets, vilken glädje i likasin­ Vi ha sjungit Hosianna i våra kyr­ spelade över rummet under det att för det råa släkte som ej kan hålla nades och likställdas sammanslut­ kor och våra skolor.
Don gamla väl­ bläckhorn, en massa små skrivsaker, eller mer för skrivgöromål, stude­ en dämpad melodi hördes från pia­ sig själv i tygel.
ningar ha vi inte alla erfarit.
Och kända adventsistämni ngen har — kan­ de närmastes porträtt oelh som pric­ rande, skriftställare, lärare, husmöd­ not.
J. W. v. Goethe.
livet skall inte bli mörkare, men lju­ ske till vår förvåning — återigen gri- ken över i, ett smalt blomglas med rar - med stor korrespondens och myc­ Ja det är många av dem, som icke en ros.
ket räkenskaper.
(Kontorsfolket ta­ skulle sätta något värde på allt det­ Mycket nätt — bara så bräckligt, ges härvidlag alls icke med i räk­ ta nu, som icke skulle kunna hålla Bedöm en människas kraft efter så dammsaimlande, så lätt att bringa ningen, då deras skrivarbete i regel skymning lika litet som de kunna de lidelser hon kuvar, ej efter de, i oordning med en enda liten knuff, försiggår utanför hemmet).
Det är njuta av en ferie därför att oron sit­ av vilka hon behärskas.
med ett ord, så opraktiskt.
Jag har bara det onyttiga eller obetydligt ter dem i kroppen — ja, ännu längre sett lyckliga, ägare till sådana lyx- nyttiga skrivbordet som tycks un­ in, så att det är dem omöjligt att F. Robertson.
skrivbord, som resolut tagit penna dertecknad snarare vara en tyrann frigöra sig från alla rastlösa tankar och papper och satt sig att skriva än en trevnad i ett hem, där det bi­ ocili bekymmer.
vid ett matbord, en fönsterkarm, behålies mest till följd av någon Men det finns ändock något, som någonstans där man kan.
vara.
oge­ slags tröghetens lag, för att det är vi måste ge oss tid till, något som nerad — något som alla andra ha - och som vi äro skyldiga våra barn och även man därför anser oundgängligt, lik­ Man syr - — vi tänka på damerna, oss själva.
Om hemmet icke skall som man förr ansåg med " aténien- som hörs — fullt ut lika mycket i bli endast ett hotell med så och så ^ / CAFO^ nen ", hyllan med de tusen småsa­ våra dagar som man skriver; tänk många rum, där man tillbringar nat­ over blott på alla äldre och yngre kvin­ kerna.
ten — många hem äro av denna typ nor som tillverka hela sin garderob Men i själva verket är skrivbordet, — utan verkligen förtjäna namnet själva, och ett stycke av de sinas.
sådant det förekommer i de flesta hem, så måste det finnas en andlig som verkställt sin prenumeration hem, en högst onödig - och umbörlig Men hur ofta ha de ett elegant sy­ föreningslänk mellan dem som bo på posten, återfå därstädes den bord med fingerborg, sax och tråd­ möbel.
Själva skrivmojängerna, en innanför dess murar.
Det måste inbetalade prenumerationsavgiften.
rullar fint uppställda på rad, och portfölj och en bläckpänna, som ju finnas något som de dela med var­ Expeditionen återbetalar pr post­ 1 prytt med anhörigas porträtt — nej, alltmer börjar ersätta bläckhornet, andra, något som kan värma allas anvisning prenumerationer, som till sitt arbete vilja de helst ha ett rymmas ju med största lätthet i en hjärtan och glädja alla sinnen.
ingått direkt dit pr brev eller på fritt bord, och sysakerna i en ask liten bordslåda, och sina.
brev låter Finns icke detta, då är det fara annat sätt.
eller korg.
Allt tages fram för till­ man ju i alla händelser inte ligga på färde.
Ty öppenhjärtighet och fället och röje.s bort efter arbetet, framme.
Varför då ta upp plats och tillitsfull förtrolighet äro otänkbara, försvinner i kartonger och byrålå­ dammningstid med något så överflö­ utan andlig samhörighet och hjärt­ dor.
Detta tycks gå utmärkt, men digt?
ligt samförstånd.
De bero av var­ " Det är så trevligt med ett skriv­ för veckans två eller tre brev och några anteckningar i almanackan be­ bord ", tycker någon.
Ja, i så fall, höver samma damer ett läckert ut­ •låt det gärna stå kvar som ersätt­ •&lt;É&gt;- styrt skrivbord, med fullt av små­ ning för salig aténiennen — men för S K A N D I N A V I S K A G U M M I A K T I E B O L A G E T VISKAFORS dessa., som älska skrivbordet som saker framme att damma.
PÄRLOR Telegramadress " K reditbolaget " •IIIIIIIIIIIIIHII " " " " " " " " " " Pensionat S T O C K A B Ä C K {Tandläkare KARIN THORLEI F} tidens brådska ocl) Remmen.
Vasa Blomsterhandel I HAN DSKAR I (V A N T A R l Skrivbordet.
MERKURTVÅLEN När det regnar eller snöar Prenumeranter för 1926, haglar det lovord Vår expedition JUVELER i modern infattning fördelaktigast hos Vd7bvdezssm Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41.
Götabergsgatan 2, hållas öppen till ocli med den 31 mars.
Tiden kl. 10 f. m.
— 2 e. m.
Alla fordringar böra vara inbe­ talade före nämnda datum.
Obeta­ lade räkningar utlämnas därefter till inkassering.
A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla VISKAFORS fabrikat till fabrikspriser.
att hos oss köpa Gardiner, Bom­ ullstyger, Möbeltyger, därför att våra tillverkningar bevisligen hålla väl tio gånger så länge, som en gottköpsvara.
Precisera godhetsfullt vad Ni önskar.
Det är ekonomiskt Prover sändas.
prydnadsföremål, eller för att de rent av använda det, om än sällan, skulle jag vilja, påpeka hur mycket mer praktiskt det vore att placera .sina.
skrivsaker i en sekretär, eller som det pä landet förr i världen kal- fades, en " snedklaffsbyrå.
Sådana stå ännu att få tag i, på auktioner åtminstone, och de skulle, liksom hörnskåpen, helt säkert tillverkas på möbelfabrikerna om de någonsin ef­ terfrågades.
En sådan liten uppsla­ gen klaff med ryggstöd av lådor — varför inte rent av hörnlådor, såda­ na förekomma också — är den trev­ ligaste skrivvrå, ser tilltalande ut och har den oskattbara förmånen att kunna tillslutas och låsas.
Möbeln är lika bra öppen som sluten.
" Sek­ retären " har fått ett.
visst sken av lyx över sig.
i motsats till det anspråks­ lösare ' skrivbordet " — men förlägg den till överdelen av en byrå o. all pre­ tention går bort: den är helt enkelt ett.
av det moderna hemmets många besparingar av utrymme.
Underligt förresten, att nutidens hem, där arbetskraften skall så dyrt betalas, ter sig så överlastat i jäm­ förelse med det för hundra år sedan.
Betrakta, de danska, interiörerna från 1820, såsom vi se dem på otaliga- tavlor, hur få • — men hur vackra!
— äro ej möblerna!
En liten spe­ gel på en stor.
ljus, enfärgad vägg, en soffa, em byrå, några släta stolar, ett bord; knappast en prydnadssak (fotografier i ramar funno s ju inte då).
Den skrivande eller läsande sitter alltid vid en uppslagen klaff.
Man tycker att ett sådant hem borde vara ett lekverk att sköta, om man ej reflekterar över huru mycket ar­ bete som lades ned på gnidning - och polering av dessa fåtaliga men ski­ nande pjäser!
Men vi vistas tyvärr ännu, med få lyckliga undantag, i bakvattnet till 1830-talets tapisserier och 80-talefe kramibodskra fs — Till sist: den verkligt skrivande, •den som begagnar igkrivbordet lik­ som.
köksan sitt bakbord, tillrådes att .skaffa, sig ett bastant sådant, ett verkligt arbetsbord med utrymme •och goda.
anordningar.
Det verkliga, använda skrivbordet ser aldrig fult •eller skräpigt ut; ett Iyxskrivbord gör nästan alltid det senare och ty­ värr ofta.
också, det förra.
Frida Erikson.
De voro tämligen nygifta, och det- ta var det första molnet på deras lyc­ kas strålande himmel en bunt obe­ talade räkningar från modisten och sömmerskan.
Han desperat: — Har jag inte all­ tid sagt att en stackars karl aldrig borde gifta sig!!
Hon milt: — Senast i går sa ' du att.
himlen sänt mig till dig.
Inte •sant?
Och dina åsikter är väl inte så lösa och variabla?
Alltså himlen har.
sänt mig till dig — Han fortfarande desperat: — All­ deles.
riktigt!
Det är, som du vet, .-alltid himlen som sänder straffen!
• (Eftertryck ej tillåtet).
Slopa kaffet och drick CM » T KAKAO aUorpackjimgar å 100 gt oÄüarl ar tiliDerltad aobâsta fuEjrioçna kakaobönor I Ulan tubals au oariai kand Domlr&amp;rlrmMfer I Den som smakat CAP KAKAO dricjtcr den sedan dagligen.
4 - låtJulljusens ' &lt; ?for ?s ö£ös 4 genom a Charlotte Löwensköld 8elma Lagerlöfs nya bok.
Det finns ingen nu levande svensk författare som kan sätta vuxet folk i söndagsskola såsom Selma Lager­ löf.
Konsten att berätta kunna många.
Men konsten att få gamla människor att lyssna till sagor så­ som vore de barn på nytt, den för­ mågan besitter endast hon.
1 Oharlotte Löwenskölds.
den unga.
välborna, adelsfrökens under­ bara levnadssaga i 1800-talets Värm­ land, återfinna vi alla de särdrag, som en gång gjorde Gösta Berlings saga till en uppenbarelse inom svensk dikt.
Undret går, här som där, sida vid sida med prosan, det vardagligt enkla förbyts plötsligt i det svind­ lande övernaturliga — hela verklig­ heten bevingas av en alltid lika häp­ nadsväckande och överraskande stark fantasi.
Vilket man än inbjudes till en middag eller en diligenstur, kan man vara förvissad om att det icke sker vare sig för middagens eller dili­ gensturens egen skull, utan att för­ fattarinnan blott begagnar dem som en förevändning att få berätta en splitterny historia inne i historien.
Detsamma, gäller hennes män­ niskor.
Även om dessa till en bör­ jan se så enkla och lättfattliga ut som de människor, som omgiva oss varje dag, och aiv vilka man just.
icke väntar något överraskande, inser man snart sitt misstag.
De ömsa inte skinn och sinnelag, men det vid­ underliga med dem är att de plöts­ ligt börja handla så som vi i våra innersta tankar stundom skulle vilja handla, fastän livet sällan eller al­ drig tillstädjer oss det.
De äro med andra ord riktiga önskomänniskor, som vid trollskenet från den Lager- löfiska lampan spela ut våra själars och hjärtans djärvaste och ovanli­ gaste dramer.
Vilken präst i verk­ ligheten skulle såsom den unge pas­ torsadjunkten Ekenstedt ge sig ut på vandring med det sällsamma be­ slutet att begära till äkta maka den första kvinna, han möter, i fullt, för­ litande på att denna är den brud, Gud utsett åt honom?
Och vilken välboren ung dam, som bjuds " till påseende " i sina blivande svärför­ äldrars hem bär sig så dumdristigt åt som Charlotte Löwensköld endast för att visa att hon icke har lust att låta .sig beses som en häst på en marknad?
Men hos Selma Lagerlöf kan allt otroligt hända och bli icke blott troligt utan även övertygande.
Det betyder mindre att somliga av äventyrets lysande trådar liksom tajppas bort i ränningen — så för­ svinna ju många goda och lovande uppslag även i livet.
Vi bry oss överhuvud icke om att en del fattas och att, annat enligt alla konstens regler bort vara annorlunda — det som är och sker tar därtill alltför helt vår uppmärksamhet i besittning.
Skulle reservationer riktas mot någon av bokens gestalter blir det mot den unge fanatiske prästman­ nen Karl-Artur Ekenstedt.
Han gör samma intryck som vissa påklädda statyer, vilkas anatomiska stomme icke tycks hänga ihop under kläder­ na.
Än tycker man sig spåra den ena och än den andra människan ooh karaktären under hans svarta prästrock.
Så mycket mera påtag­ lig och sympatisk framstår bokens huvudperson, Oharlotte Löwensköld, med sitt stolta och självständiga svenska adelskynne.
I en tid då romanlitteraturen genomsyras av erotisk sentimentalitet, är det verk­ ligt: uppfriskande att påträffa en ung dam, som också visar sig ha ett huvud ovanför hjärtat.
Och man är tacksam att Värmland i det ögon­ blick .hon behöver det i den storm­ rike brukspatron Schagerström äger en man nog stilfull och pampig att skänka henne den upprättelse och lycka hon efter sina.
många oför- skylda prövningar och förödmjukel­ ser förtjänar.
I bokannonserna skyltar Charlotte Löwensköld redan med sitt 20:de tu­ sende.
Selma Lagerlöf är en lyc­ kans gunstling, fenomenet bland vå­ ta svenska genier — det enda kanske vår litteraturhistoria har att fram­ visa som fått uppleva att under de­ cennier njuta en berömmelse i nivå med alstringens värde och framgång.
Marie Louise Ingeman.
Nya Zeeland har fått sin första kvinnliga parlamentsledamot i miss Melville.
På Islandsfärd att fägGQ in en r-li / i ^ prästen.
• Han syntes aldrig utom vid hög­ tidliga tillfällen, och väntades då som en hedersgäst.
De övriga an­ lände i all stillhet, ooh utan att väcka någon slags uppseende.
Men när hans smärta svartklädda gestalt steg genom tamburdörren, gick ett sus genom hela våningen, som nådda än­ da.
ut till köket: Prästen!
Prästen är här!
Och medan samtalets vågor ett ögonblick stillnade ut steg han in i salen, med kappan över armen, blond, smärt, apostlalik.
med ett ut­ tryck av frid över sitt besjälade an­ sikte.
Han hörde på sätt och vis till fa­ miljen.
I den stora, församlingen, där så få kände varandra, var han känd av alla.
Då han kom första gången med ritualboken i fickan och prästkappan över armen för att döpa den förstfödde, var han endast en ung komminister, ännu obekant, men därför icke mindre efterlängtad.
Han vann genast allas hjärtan.
Den unga modern lade med förtroen­ de sin förstfödde i hans armar.
Bar­ nets späda skrik förmådde icke störa aktens fridfulla prägel; ooh när han efter begjutningen skyndsamt och varligt förde dopklädet över den lilla f juniga hjässan och därpå överräckte den i Kristi församling ny upp tagne lille medlemmen åt modern med en öm odh beskyddande rörelse, stod o faddrarnas ögon fulla av tårar.
Och då han sedan vände sig till dem och påminde om deras förpliktelser mot detta barn.
kände de sig beredda att offra, allt för dess välfärd.
Hittills hade emellertid faddrarnas .sinnelag i detta avseende aldrig be­ hövt attprövas.
I den lilla ämbets- mannafamiljeii förflöto åren utan andra förändringar än en nyan länds gälla skrik.
Detta skrik lät höra sig ungefär vartannat år.
och unge­ fär vartannat år uppvaktades även komministern på sitt ämbetsrum av den alltid lika lycklige fadern.
Fem gånger infann sig denne på ämbets­ rummet, och fem gånger stod kom­ ministern framför den rosiga dop­ funten i det lilla blomstersmyokade förmaket och invigde ättling efteç ättling till Kristi församling.
Därpå inträdde en lång paus.
Föräldrarna hälsade en och annan gång sin pastor på kyrkoplansgång- en, och denna hälsning var alltid en händelse.
— Han minns oss ännu, sade fa­ dern, fastän det var så längesedan han var hemma .. — • Det var då han döpte Torsten, svarade modern, det blir nu fyra.
år till juli.
Och så hälsade de och räknade för varje gång, huru längesedan det var sedan sista gången.
S Och åren gingo.
På sjätte året efter sista dopet ficlk fadern ånyo besöka ämbetsrummet,« ty den äldste var i konfirmationsåldtern.
Och nu Tvätta med RESESKILDRINGAR av red.
A.
G. Petersson Illustrerade.
Kr.
2.75 pr postförskott.
Rekvireras hos förf,, adr,: Kristine­ hamn.
*! &amp; SKYDDSMÄRKE \ jfj INREGISTRERAT. » Äldst &amp; Bäst fick en efter en av de barn han döpt, läsa - sig fram.
för honom.
— Hur går det för min gosse eller min flicka?
frågade fadern honom växelvis under dessa år.
Han hade nu blivit som en förtrogen till fa­ miljen, vilken alla aktade och älska­ de från den störste till den minste.
— Ja.tr känner det.
sade fadern, då föräldrarna en söndag återvände från kyrkan, som skulle han vara min bäste vän.
Sådan som.
han bör en präst vara.
Och modern instämde.
Det hade ingen söndag varit för henne, om hon ej besökt kyrkan.
Hon tyckte om att höra den milda rösten tala därupnifrån predikstolen — tala som en människokärlekens apostel.
Det var, så enkelt och mänskligt allt han sade ooh trängde rakt in i hjärtat.
Han stod ej såsom på ett högt berg och höll ljungande straffpredikning­ ar öv r dem därnere i mörkrets dal.
Han ställde sig med sina ord mitt ibland dem såsom deras bäste, deras allt förstående vän.
deras uppriktige hjälna.re och t rösta re.
Kärleken var hans andes ' oemot­ ståndliga imakt .. Konfirmanderna gingo gärna till religionsstunderna, som höll os i kyrkan.
Han var en lä­ rare och vägledare för deras unga sinnen — en god människa som de mindes, även sedan vägen på års­ långa banor lett.
ut.
i livet.
I den lilla ämbetsmannafamiljen svntes han nu icke på långa tider.
Åren ilade hän, man glömde honom icke.
men tillhörde nu en ny försam- lir~och besökte mera.
sällan den kyr­ ka, vari han predikade.
Men ibland kom längtan över föräldrarna att höra den Täst, som de kallade för sin.
Och de vandrade under kyrk­ klockornas sammanringning genom staden ti ' 11 sin gamla kvrka.
som reste sin mäktiga spira i solskenet eller låg ' och lyste med sina höga, spets- bågade fönster i aftonskymningen.
— Det är riktigt som att komma igen.
viskade modern, då de sutto till­ sammans i bänken i den gamla väl­ bekanta kyrkan, där varje ljud gav ett .dovt eko mellan de höga skeppen.
Och fadern nickade tyst instämman­ de, i det han lade den höga svarta hatten under bänken och med ansik­ tet mot händerna beredde sig för an­ dakten.
Och nya år svunno åter bort, och var dag hade nog av sin egen plåga och sina egna fröjder.
En dag skulle det bli bröllop i ämbetsmannens familj.
Det var äld­ &gt; - H - ^ " 2. iJl ' ÜLJMw« sta dottern som skulle giftas bort och första bröllopet föräldrarna gjor­ de.
Men vem skulle viga?
— Na­ turligtvis deras präst, han som döpt och konfirmerat dem alla.
Och deras gamle präst kom.
Kom i en kanske svartare och finare dräkt och kappa än någonsin, ty det var ju stor högtid, och han hade dess­ utom blivit kyrkoherde.
Men annars var lian samme blide man som första gången trätt över deras tröskel.
Och när han stod där mellan de sjuar- made kandelabrarnas milda, varma ljus med den svarta tunna ritual­ boken mellan sina händer och riktade •sin blick ömsom på brud och ömsom på brudgum, kände de båda, som knäböjde - fraimför honom, att denna stund var en helig stund ocli att de löften, som de avgåvo i närvaro av denna församling voro heliga och bindande.
— Ja, när skall han nu komma härnäst?
undrade fadern, då för­ äldrarna sutto ensamma och talade om dagens stora händelse — Vid nästa bröllop, svarade mo­ dern, vi ha ju ännu fyra barn kvar.
Och två gånger ännu badade det lilla ämbetsmannahemmet i bröllops­ ljusens sken.
Nu voro alla döttrar­ na gifta och sönerna på egen hand ute i världen.
Det, blev tyst och stilla kring de gamla.
— • I år skola vi då gå i julottan i vår kyrka, sade fadern en kväll när han satt och läste predikoturer­ na i tidningen.
Det är vår egen präst, som predikar, och vi få vara där i god tid, ty kyrkan blir nog full.
Och nästan fullsatt var den också redan, fastän de kommo en rundlig halvtimme för tidigt.
De hade god tid att se sig om, på blommorna och ljusen och på folket runt omkring.
Det var idel nya ansikten, tyckte de först — en helt ny församling.
Men när de suttit en stund, upp­ täckte de också en del bekanta an­ sikten bland de många främmande.
Och för varje nytt .sådant ansikte erforo de en stor fröjd.
Ty de till­ hörde alla på något isätt deras eget liv — denna vävnad som de nu an- sågo så färdig att ingenting nytt nu­ mera fick plats däri.
Och när or­ geln brusade och sången steg var det Knut Hins Hemslöjd KORSGATAN 8.
Telefon 101 18.
M ö b e l t y g e r billigt.
Därute isatte en svag vindfläkt — Ä nej, låt oss dansa!
Vad är öppna vänlighet genast fängslat ho­ Med ensamrätt uniform, en smula ändrad.
Jag be­ toalett.
Hon ville visa honom, denna för Sverige.
palm- och akasielöven i dallring med det?
Flygsången!
— så roligt!
Jag nom.
höll den för sådana här tillfällen, enda gång, att hon ej var någon en­ I) llal) $ vilja.
Av K AT H LYN RHODES.
Översatt av Sigyn Frydén.
18 Sällskapet väckte genast mycken ^uppmärksamhet, då de trädde in i den vackra gamla salen på Tewfik Hotel.
— Får jag påminna er om ert löf­ te, fröken Romney?
Eller Beatrice rättare?
Kitty vände sig om, där hon skred fram vid sidan av Poppy Fan- shawe ooh Celia, och fann Lassen vid sin sida.
— Ja visst — men!
hon gav till ett litet utrop av glädje.
Är jag tillbaka på båten igen?
Eller drömmer jag, •att jag ser guldgaloner?
— - Nej, ni drömmer inte.
Han rodnade lite under hennes granskan­ de blick.
Det är min gamla skepps- och jag är glad, att jag gjorde det, om ni tycker om det.
— Naturligtvis gör jag det.
Det påminner så förtjusande om gamla tider.
Hon strålade emot honom.
Den lilla vita mössan och alltihop!
Jag ska med nöje dansa med er.
Det är en vals lyckligtvis.
Jag vet inte, om Beatrice nånsin dansade, men vår tids two-step och cake-walk hade nog inte passat så väl för hen­ ne, är jag rädd.
Cheyne hade anhållit hos den ståt­ liga Beatrice om två danser, och näs­ tan till hans förvåning — ty han hade ej väntat, att hon skulle visa sig mycket nådig mot honom — bevilja­ de hon dem utan betänkande.
Hon hade inte hjärta att visa sig hämdlysten vid denna glada fest, där allt och alla var glatt och strå­ lande.
För i kväll kunde det gamla grollet ju få vara glömt.
Ehuru hon ej för sitt liv skulle vilja erkänna det, var det med en önskan att för en gångs skull ta sig sa bra ut som möjligt i denne mans ögon, som hon gjort, sig så mycken möda med sin faldig, romantisk flicka, som var färdig att tyda varje mans beundran som kärlek, och att hon kunde bli föremål för hyllning och uppmärk­ samhet t. o. m. i ett så lysande säll­ skap som detta.
Han skulle få veta åtminstone, vad han hade gjort, då han visade henne ringaktning; skul­ le få känna ånger över att han vågat tänka sig henne färdig att gråta och rodna för hans skull.
Och den för­ sta blick han gav henne, då hon kom nedför trapporna på Villa Beau Sé­ jour visade henne, att i alla händel­ ser så hade den delen av hennes ön­ skan gått i uppfyllelse.
Det var långt fram på kvällen, som Cheyne närmade sig Kitty för att göra anspråk på den extra dans, som hon lovat honom, och några av gästerna hade redan försvunnit, läm­ nande så mycket bättre plats för de outtröttligt dansande paren.
— Är ni trött?
Han såg på hen­ ne, då hon lade sin hand på hans arm.
Ska vi sitta över den här tu­ ren?
tror inte jag kan bli trött i kväll.
Den dansen skulle ingen av dem någonsin glömma.
Fysiskt voro de varandra fullt vuxna, ett utmärkt harmonierande par, och Gheyne er­ for en lyckokänsla, som han nästan var färdig att fördöma som otillåt- lig,.
då han några korta minuter höll henne i sina armar.
Då han denna afton såg henne som den flicka han känt för långa månader sedan, ljuv, vänlig, god, var det kanske ej så un­ derligt, att den gamla förtrollningen började verka igen, att han åter er­ for den tjusning, lockandcj oemot­ ståndlig, isom gripit honom ombord på Magnolia.
Detta var ej den kallt hövliga, näs­ tan fientliga Kitty, som han blivit van att se de sista veckorna, vars ord och sätt mot honom alltid hade en dold udd, vars ögon aldrig logo mot honom, som imot de övriga i sällska­ pet, vars röst alltid ljöd utmanande för hans känsliga öra.
Detta var den älskliga, varmhjärtade, enkla flickan han först lärde känna, vars friska, K O r v S T F L I T E I N, (G ö t e b o r g G: la Högskolan &gt; Var det förräderi mot Paula Fan- shawe, denna plötsliga våg av varm känsla, som strömmade genom ho­ nom?
Tanken på Poppy i ormkvin­ nans gröna, glittrande klänning flög blixtsnabbt genom hans hjärna, då han under dansen förde sin dam runt salen, och åsynen av Kittys rodnan­ de ansikte så nära.
hans eget, de mör­ ka strålande ögonen, de mjuka leen­ de läpparna ingav honom plötsligt en smärtsam känsla av någonting liknande självförebråelse — eller kunde det vara saknad?
När valsen var över, sade han — och som ett bevis på att han lagt märke till hennes mildare stämning, talade han med en ny frimodighet, fast hans hjärta klappade hårt över denna djärvhet — Beatrice, har ni lust att gå ut i trädgården?
Det är en sådan mild, behaglig kväll.
— Ja.
Hon svarade lugnt, men hon hade ej undgått att lägga mär­ ke till den nya värmen i hans ton.
I våt, oss gå ut för all del — jag skul­ le tycka om en smula frisk luft ef­ ter kvalmet härinne.
ett spöklikt.
litet rasslande.
Det var som om öknens andar suckade om­ kring dem över detta vanhelgande av ' deras ro.
Platsen var full av fantastiskt klädda par, och de två hade svårt att få tag på en ledig vrå.
De gingo ut i den övergivna lilla trädgården bakom hotellet, skild från öknen en­ dast genom ett staket, och här fun­ no de till sist en tillflykt.
Den mil­ da ljumma ökenvinden svepte sme­ kande fram över de ändlösa vidder­ na därutanför, och Nilen med sina palmbevuxna bankar glänste i mån­ ljuset — " Like some grave, mighty thought threading a dream ".
Det var mycket tyst och stilla på, denna sidan av hotellet, ooh under några minuter ville ingendera bryta tystnaden, som ingav dem båda en berusande känsla av hemlighetsfull samhörighet, som om deras själar ta­ lat utan ord.
— Fröken Romney, Cheynes blick återvände från de månbelysta pyra­ miderna till den strålande Beatrice vid hans sida — vilken himmelsk
KVINNORNAS Sänd Eder Tvätt till Tvättanstaiten Västkusten Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 44443.
Omsorgsfullt arbete.
Snabb leverans.
" HEMHJÄLP " Lazarettsgatan 1.
Tel. 6929.
(Ovanför .Telegrafverket.)
TI DN ING I Hushållskol B E R T H A A N D E R S O N Koks Antracitkol Ved allt av bästa kvalitéer.
C, UGGLA &amp; Co. Handelsaktiebolag.
Hansson &amp; Silfverstrand 15 Korsgatan, Göteborg.
dem plötsligt som om det förgång­ na trätt livslevande frgm igen och kommit varje tråd och mönster i den blekta vävnaden att ånyo.
blossa i livet« varmaste färg.
Och nu stod lian däruppe mellan de varma ljuslågorna — deras egen präst.
De sågo med en ilning att hans blonda hår icke längre var blont utan silver vitt.
Och de sågo däri.
hur ett liv på tysta, snabba hjul omärkligt förgått — icke blott, för honom och för dem utan för alla, alla.
som tillhörde deras egen gene­ ration.
— När få vi nu se honom härnäst?
undrade fadern, då de i det inbrytan­ de morgonljuset vandrade tillbaka hem på knastrande snö mellan vit- brämäde hus med högtidligt upp­ tända fönster.
— • Det ligger i Guds hand, svarade modern.
Och där vilar det ännu.
Såsom allas våra okända öden.
Eira Brehm.
föredrag och diskussions­ inlägg, €n del praktiska råd.
Det är inte alls någon så stor och märkvärdig konst att tala offentligt, men icke förty ha vi nog och över­ nog av dåliga talare, såväl i föreläs­ ningssalarne som på föreningsmöten, sammanträden, ja överallt i vårt of­ fentliga lif.
Sitter man t. ex. på ett sammanträde skall man få höra t. o. m. högt bildade personer stå där och hacka, oförmögna att ge ett klart och redigt, än mindre fängslande, uttryck åt sina tankar.
Man kan knappast undgå att av det osatmmaiihängande ta.l, som här presteras, få det intryc­ ket, att vederbörande aldrig lärt sig att konstruera ens den enklaste lilla •sats.
Och man måste förvåna sig själv över, att ' ungdomen i skolorna får lära sig nästan allt mellan him­ mel och jord utom färdigheten att lätt, ledigt och övertygande uttryc­ ka, sig på sitt eget modersmål.
Och tydelse för den, som vill komma fram i världen än.
att vara en god talare.
Detta vare sig det gäller konversationens nobla, men försum­ made konst eller ett mera offentligt framträdande.
Det, som nu kommer att sägas här- nedan i denna sak är delvis hämtat från en serie föreläsningar i ämnet av en av våra främsta talarinnor, delvis egna erfarenheter.
Och det skulle vaTa sign. en glädje om de påpekanden, som här — - utan någon som helst förmäten auktoritetstro — - framföras kunde hos en och an­ nan av tidningens läsare jaga bort den blyghet och rädsla, för yttre svå­ righeter, som hittills hindrat dem från att offentligen framträda.
Vi fordra, av en föreläsning att den skall vara intressant, vederhäf­ tig och väl framförd för att vi skola ha en viss behållning av densamma, inte sant?
Intressant och vederhäf­ tig kan den nu aldrig bli utan att föreläsaren är grundligt hemma i sitt ämne och ordentligt " grupperat " det-, d. v. s. försökt åtskilja, huvud- och bisak (vilket ibland kan vara mycket svårt!)
Bisakerna eller de­ taljerna skola blott ha den uppgiften att hjälpa huvudsaken att framträda liksom skuggorna på en målning ofta bara äro till för att få fram dagrar­ na skarpare.
Vidare måste innehål­ let vara klart och redigt, ty det lig­ ger en stor sanning i Tegnérs bevin­ gade ord, att " det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta ".
Ju klarare man kan få fram vad ma,n vill ha sagt, ju mindre inan sveper in sig i allmänna talesätt och gängse fraser, desto bättre är det.
Men det är inte nog ens med detta!
Det måste också vara något medryc­ kande, en viss andlig friskhet över föreläsningen.
Personligheten måste ge den färg och den värme ämnet kan kräva.
Härvid är det viktigt, att man har ett tämligen rikt ord­ förråd till sitt förfogande.
Och det ökar man bäst genom att uppmärk­ samt åhöra framstående talare och genom att läsa välskriven litteratur, både in- och utländsk, med öronen på vid gavel för ordens valörer och språkets välljud ..
Vad så formen beträffar har nå­ gon sagt, att " den skall smyga sig efter innehållet som handsken efter handen ".
Så stora fordringar tror jag inte vi " vanliga " föreläsare be­ höva uppställa.
Är bara framställ­ ningen klar och medryckande gör det inte så mycket, om den yttre iurm°n skulle vara litet bristfällig.
När man själv är mycket intres­ serad av sitt ämne, händer del, i i 11 FÖR JULKALASEN!
Hos A. Magnusson, Alliance N:o 55, - göras de fördelaktigaste inköpen av - Rökta V aror och Konserver.
Telefon 4570.
Varorna hemsändas.
KOL - KOKS - VED - Stort urval av vackra Ylletyger, Viyella i ylle och bomull, FISKAFFÄR Bomullsflaneller.
Handvävda, färgiikta Bomullstyger, H vita Väf- Bazargat an 8.
— Tel. 9580, 15380 nader.
bästa fabrikat.
Strandkoftor, Lahmans Trieotunderklä- der, Strumpor, Underkjolar, Snörliv, Reformliv, Näsdukar, Allmogegardiner, stort urval.
Möbeltyger, Borddukar, stor sortering, vackra mönster, Linneduktyger, bästa fabrikat ..
Handdukar, Säng­ got bakåt får man fram orden med täcken, Filtar, Sticktäcken.
Prima Ylle — och Bomullsgarner.
större ljudstyrka.
Å-helt stycke 10 %, samt i stufvar.
- Till Tricotstickerskor lämnas rabatt à garner.
Tel. 32, 44, 3885, 5407. utför i hemmet matlagning, servering, ren­ göring, tvätt m. m.
Endast fullt kunniga att man spinner ut sig för mycket, och pålitliga biträden.
Dammsugare och Men!
Liksom det är viktigt att vridmaskin till uthyrning.
Efter kl. 4 e m och blir långrandig och glömmer man nyanserar talandet och låter likväl är ingen talang av större be­ tel. 12732.
Fru Frida Ryhr.
mr Fin Lutfisk tiden.
Mer än en timme bör dock aldrig den tala., som inte besitter ett alldeles särskilt fängslande fram­ ställningssätt.
En timme kunna de flesta ' människor tvinga sig till att uppmärksamt höra på, men sedan slappas intresset märkbart, vilket tar sig uttryck i gäspningar, publi­ kens oupphörliga skruvande och vri­ dande på sig, ut-tassande m. m.
Men utom detta att bli långrandig är det en annan fara, som lurar.
Den, ao&lt;m föreläst mycket vet, att man ofta får tala för ett mycket en­ kelt auditorium, för personer med små eller så gott som inga kunska­ per.
Frestelsen ligger då nära till hands att — för att göra det be­ gripligt — popularisera ämnet så, att det liksom blir " urvattnat " och EKSJHOMS •JJISTMJOL O H E O K O K E M.
- T E K N.
F A O H l K 6H.UWOAO i s a s just ingenting av det märkliga blir kvar.
Man får inte — för det okun­ niga flertalets skull — lägga före­ draget för lågt.
Det hijr, som någon så träffande sagt, läggas så högt, " att den som åhör det inte bara kan stå rak utan måste sträcka sig på tå för att nå det ".
Därmed är dock inte sagt, att man skall låta sitt fö­ redrag vimla av facktermer och främ­ mande ord, som äro okända för det stora flertalet.
Nej!
det skall man däremot akta, sig mycket noga för.
Som en gyllene regel gäller, att man bör tala, talspråk, icke det gramma- tiikaliisfca skriftspråket och att man bör översätta facktermer och främ­ mande ord till enkelt vardagsspråk,, så att, även om föredraget i sin hel­ het är nedskrivet, det dock verkar berättat, ej uppläst.
Om man alltid försöker hålla, i minnet, att tonen bör vara berättande, så hemfaller man ej så lätt åt den styggelse, som heter enionighet 00) 1 som fort nog tar kol på audit o- intresse.
Det finns ingen ursäkt f; îr oss svenskar att tala.
monr • " i ha ett underbart • i &lt; " liskt språk och ju mera man u \ rar talandet, desto mera melodi får man fram.
Den största, kv- ' j * a förmåga vi ha på cMt« omi, •-.
03 * närvarande torde vara gre \ .ii Willamowitz von Möellendorff, en täiarinna som ingen intresserad äv offentlig talkonst bor­ de försnmnfa att söka, få höra.
föredraget framsägas som om det vore berättat, ej uppläst, så är det även av stor betydelse att man ak­ tar sig för isådana där otrevliga och pinsamma biljud som hm, hm.
ahöm m. fl.
Otrevligt är det också att höra rena talfel ss.
läspande eller stam­ mande eller konsonanten v i stället för ett rent r.
Alla, sorters oljud äro av ondo och borde bortarbetas ' innan vederbörande tänker på att uppträ­ da offentligt.
Det är ej heller till­ talande att se föreläsaren " leka, " med klockkedja eller smycken, tvinna sin näsduk mellan fingrarna, ideligen titta på klockan, höja och sänka sig på tårna, o. s. v. i aill oändlighet.
Det fordras, med andra ord, ett visst akt- givande på sig själv för att man inte alltför mycket skall irritera sina åhörare och därmed förstöra verkan av sina ord.
Vad så själva, föredragets kon­ struktion beträffar bör det, som be­ kant-, bestå av de tre vedertagna de­ larna: inledning, avhandling, avslut­ ning.
Inledningen kan gärna vara ganska kort, helst bara några ord som sätta åhörarne in i situationen.
Avhandlingen bildar själva stommen i det hela och får ha längd därefter.
Och vad avslutningen angår tror jag man utan överdrift kan säga, att den är nästan det viktigaste av alltihop.
Där kan man gärna tillåta sig att låta känslan skymta fram.
Man får icke vara rädd för de varma or­ den, som komma människor att kän­ na sig litet rörda.
Ty att hjärtat " lever ", att det icke är förtorkat och kallt, ha de flesta människor behov av att ibland få känna.
Så kommer den frågan: Skall man eller skall man icke skriva hela fö­ redraget?
En ovan föreläsare skall alldeles givet skriva det helt och hållet och sedan lära sig det utan­ till, dock inte för att rabbla upp det som ett rinnande vatten utan så att det kan lätt och ledigt berättas.
Skulle man komma av sig är det ju lätt att ögna ett tag i sina papper.
För lättläslighetens skull är det en fördel att ha föredraget skrivet på maskin med dess största typer med långt avstånd mellan varje rad och på endast den ena isidan av pappe- ret, samt att ha viktiga delar därav eller d:o ord understrukna med rött bläck.
Så till sist i all välmening några rent personliga råd till kvinnliga ta­ lare.
Vi måste erkänna att kvinnoröst­ ens diskant är icke vacker.
Försök därför att icke tala i diskant utan med djupare röst. "
Skrik inte för att höras bättre i en stor sal!
Tala i stället medelhögt, men rätt långsamt och framförallt tydligt.
För att hö­ ras bättre kan det vara nödvändigt att man får stå litet högre än sina åhörare.
Då känns det också friare att tala.
Om man därtill har löst kring halsen och kastar huvudet nå- C. il.
Andersson, A.B.
För den, som har benägenhet att bli hes, är det ett gott hjälpmedel att gurgla halsen före framträdandet Tel.: 27 80 - 6 » 72 - 108 4&lt;&gt;.
med ljumt svagt saltvatten.
Läkerol- tabletter äro också ibland av ett visst värde för att klara halsen.
Kän­ ner man sig ängslig och nervös gör man klokt i att taga 1 à 2 gram J o h n s o n &amp; C a r l s o n bromnatrium en halvtimme innan fö­ Kopparslagerifirma.
redragets början.
Då blir man lugn Husargatan 24.
Tel, 4llj och kan bemästra sin stämma.
Alla slags Kopparslaqe Allt, som ovan sagts, är mycket riarbeten verkställas, Iortl D viktigt, men det finns ännu en liten ningar utföras dagligen med detalj, som spelar en större roll än kemiskt rent tenn, allt till lägsta priser.
man först vill tro och det är — sär­ skilt, när det gäller kvinnliga ta­ lare — apparitionen.
Ju mer per­ sonligen tilltalande föreläsarinnan är, Fruar!
Vill Ni glädja Edra män så kön desto större verkan få hennes ord.
Och detta alldeles särskilt om det gäller ett politiskt föredrag och det frän är det andra könet man önskar in­ Göteborgs Ångbageri verka på och ev. omvända!
SPISBRÖD ty det är främst i skörhet o. smak Astrid Holmer.
llllal) s vilja.
För att icke lämna våra läsare i ovisshet om " hur det går " de perso­ ner, vilkas öden fängslat dem vid läsningen av vår följetong, lämna vi här en kort resumé över händelser­ nas utveckling.
Huvudpersonerna Kitty (Christi­ ne) Romney, Owen Cheyne, d:r Las­ sen, Allan Fraser och Poppy Fan- shawe befinna sig nu alla på besök i Egypten.
Under den tid de vistas där, blir Owen Cheynes böjelse för Kitty allt starkare.
Vid ett tillfälle befinna de sig i gemensam livsfara, vilket för dem ännu närmare varan­ dra.
Det finns dock ingen tanke på att de skulle bryta sina förlovning­ ar, Kitty med Allan Fraser och Owen Cheyne med Poppy Fanshawe.
Det hela har, å Kittys sida.
åtmins­ tone, karaktären av endast varm, tro­ fast vänskap.
Händelserna kompliceras därav att Chevrie vet, att Allan Fraser, ehuru W världen en son till general Fraser och även av denne erkänd som så ' un, är son till en berömd konstnäj Seton, vilken dock slutat som sinnessjuk och självmördare.
T dennes släkt, vilken räknat en mängd genier, har vansinnet åter och åter brutit fram, och Cheyne fruktar, att Allan Fraser även bär på detta fruk­ tansvärda släktarv.
Skall han tala med Î raser och Kitty?
Hans mun är dock förseglat av ett heligt löfte som han givit Allans mor på hennes, dödsbädd.
Genom vissa antydning­ ar som han gör förstår d:r Lassen sammanhanget.
De båda, vännerna; ytterligare förenade av den gemen­ samma kärleken till Kitty, besluta att tiga och överlämna allt till " Allahs vilja ".
Kanhända Allan Fraser skall undgå sin släkts hem­ ska öde.
Vistelsen i Egypten tar slut och man återvänder till England.
Fraser och Kitty gifta sig och le­ va mycket lyckligt tillsammans un­ der det att Poppy Fanshawe allt­ jämt uppskjuter bröllopet med Chev- ne.
Genom en tillfällighet får Allan 1 laser reda på hemligheten med sin börd.
Han förstår även att lian själv bär tröet till vansinnet mom sig och han går händelsernas utveckling i förväg genom att med en för stark dosis sömnmedel taga sitt liv.
D:r Lassen omkommer vid ett hjältemo­ digt försök att rädda en annan män­ niskas liv.
Poppy Fanshawe åter­ förenas med sin ungdoms älskade^.
från vilken ett missförstånd skilt hen­ ne och Owen Cheyne, nu fri, för Kitty till altaret.
Och därmed är romanen slut.
BREVLÅDA.
R.
B. Washington.
Tack och.
h järtlig å terhä Isning!
A. O. Solbacken.
God jul!
S.
S., M. H — l, Astrid II., J.
B .. Var god läs meddelandet " Till våra.
läsare ", första sidan!
— Tack!
I.
K. Köpenhamn.
Alla upp­ drag ordentligt uträttade.
Mera brev- 1 des.
Tusen hälsningar.
Kunnig Kc! '
.ska KUMGSGAT 17 TEL 3658 hWS6AT.13 TEL 5167.
| BmR MIME 132-133 N / LSIMOM6AT.
» I natt det är!
Apropå det är väl un­ att kläda sina känslor i ord, som äl­ kunnat ana detta, för, att övertyga och kall, var det enda han hade att derligt, att vi alltid bruka det adjek­ ska sin " nådiga dam " lika mycket, sig själv &gt; om sanningen av sina ord bjuda henne.
tivet för att uttrycka vår känsla av som han älskade sin.
Och han gifte — kände hon det, som om han med För ett ögonblick vågade hon ej det, som är skönt, då vi ju inte ha sig med en annan, så att hans tro­ avsikt dragit fram en viss episod tala av fruktan att ej kunna behär­ den minsta idé om hur himlen ser ut het var då inte överväldigande.
igen för att lära henne förstå, att om ska isin röst, och när hon till sist sva­ — eller om det finns någon himmel • — Men säkert älskade han alltid en man älskar en kvinna tillräckligt rade, kom den iökalla tonen Cheyne alls.
Beatrice högst!
högt för att vilja göra henne till sin att spritta till.
— Jag är viss som det, sade hon — Därför att hon var oåtkomlig?
hustru, så är det fullständigt omöj­ — Kvinnor begå ej sådana miss­ hastigt.
Då jorden är så iskön — där Kanske.
En man tycks ha förmå­ ligt, att hans uppmärksamhet mot tag, så ofta som ni tydligen tycks vi stackars varelser ha vårt hem - — gan att älska två kvinnor på det sät­ någon annan skulle kunna vara an­ tro, sade hon högdraget.
Det händer hurudan måste då ej den platsen va­ tet — fast det är just inte smickran­ nat än oskyldig och betydelselös.
ibland, att en man kan ta fel rörande ra, där Gud bor?
Jag tror, att det de för någondera.
För min del tror Och vid minnet av hans glödande, det intryck han gjort på en kvinna, är ett land, där vi återfinna allt det jag, att i trots av alla sina underba­ passionerade kyss kände hon plöts­ herr Cheyne.
Tar hennes vänlighet skönaste från den här kära gamla ra sonnetter och rapsodier så älska­ ligt, som om han ämnat på nytt be­ för någonting annat och söker begag­ jorden och onndligheter av annan de Dante inte Beatrice så mycket, röva henne hennes nyligen återvun­ na sig av hennes — förmodade — skönhet, som vi nu ej ens kunna ana.
som han ville, att eftervärlden skulle na självaktning.
känslor för honom.
— Ni är en idealist.
Han isåg inbilla sig.
För ett ögonblick upptändes hon Denna gång var det Cheyne, som leende ner på henne, och åter slog ho­ — • Kvinnor äro alltid färdiga att av lågande harm.
Detta va-r hans rodnade och hastigt rätade på sig.
nom hennes ovanliga skönhet med misstänka en man för ombytlighet, tack för hennes fördragsamhet, den — Milde himmel, fröken Romney, ett plötsligt styng av smärta.
Men i sade öheyne nästan hetsigt.
Det godhet, som förmått henne att åt­ vad menar ni?
Vad trodde ni, att den där klänningen, nå ja, jag tror tycks vara omöjligt för ert kön att minstone för denna a.fton låta all jag sade — eller menade?
Ni miss­ sannerligen, att ni är Beatrice i kväll.
fatta en känsla, som inte absorberar vrede och hämdlystnad fara.
Han tar er alldeles i alla händelser.
Kan — • Stackars Beatrice!
Hon blic­ hela ens förmåga att älska.
Och hade missförstått hennes vänlighet, ni ett ögonblick inbilla er, att jag kade ut över öknen med en suck.
likväl är det så, att en man ej älskar hade sett i den endast en önskan att menade någonting personligt?
Tror Fast hon behöver då ej vårt bekla­ den kvinna han valt mindre, därför börja den gamla flirten på nytt — ni inte, att jag vet, att jag missbru­ gande.
Det är ju ett lyckligt öde, att han beundrar en annan kvinna för första gången använde hon i sin kade er vänlighet en gång?
Men att inte sant, att bli älskad av en skald på ett fullkomligt oskyldigt sätt.
förtrytelse själv det ordet — och han tro, att jag skulle vara så dåraktig •och odödliggjord?
Och ändå tror Kitty rodnade i månskenet.
Fast sökte påminna henne bestämt, brutalt — så simpel — att tro —: g, att det finns massor av Dantes han hade talat ntan tanke på att så­ t. o.: m., att han var en annan kvin­ — Var god och säg ingenting mer!
likar, vilka dock ej ha hans förmåga ra.
henne — möjligen, om hon endast nas trolovade — att vänskap, lugn Hon reste sig och såg honom stolt åtager sig (gå i hemmen) laga mid­ dagar och supéer.
— Tel. 175 93.
Hrla JMjölh i ansiktet.
Ni har sagt för mycket Distribution på glasflaskor.
redan.
Det var jag, som var dår­ Tel. 40781, 45699 aktig nog att glömma den gamla förolämpningen — att vilja vara ö venseende och försonlig för i kväll åtminstone.
Men jag är glad, att ni Kött- &amp; Fläskaffär påminde mig om den, herr Cheyne, Saluhallen 125 126.
Tel. 4896. och var så god och kom ihåg, att jag Rekommenderas.
för min del anser beundran — det var ju så ni kallade det — från en k a f f e " härliga aromrika blandningar.
Alla man, som är bunden vid en annan kvaliteter.
Köpes fördelaktigast i kvinna, onödig åtminstone, hur o- Göteborgs Kaffehandel, skyldig och oavsiktlig den än må Östra Hamngatan 39.
Telefon 2074.
Filial: Bazar Alliance, Butik N:o 95- vara.
G.
O L S S O N Hon steg upp för att gå, men han - - &amp; Grönsaksaffär, V. Hamngatan 5B » rusade fram och .ställde sig i hennes Frukt- Göteborg;.
Telef.
: Butiken 9917.
Bostaden 2U / ^.
väg.
A.
J.
A h l b e r g s P.
O L S S O N Slakteriaffär Tel 3108.
SALUHALLEN 1 Tel. 3108- REKOMMENDERAS.
3.
.A .. STRÖMBOM Lilla Korsgatan 2 G r u ndad 1862 GÖTEBORG G r u n d a d 1862 Telefon 868, 17 248.
Försäljer i parti och minut Smör, Ost, Margarin och Agg• Vid Fiskinköp Kom ihåg A. SUENSSOnS FISKHALL Grönsakstorget 2.
Tel. 5438, 5436.
Filialen Tel. 16324.
