# ID: svediakorp-per316
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,776
# sentences: 542
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Skyddsuppfostran.
För ett par hr sedan hade jag tillfälle att tillsammans med några andra besökande bese tvångsarbetsanstalten för kvinnor i Norrköping.
Under sträng uppsikt sysselsattes fångarna som bast med olika slag af arbeten.
Mitt intresse var dock så fullt upp- taget af de arbetande kvinnorna sjalfva, att jag icke mycket lade märke till, hvari deras sysselsättning bestod.
En och annan helt ung ' fanns ibland dem, men genomgående sågo de förvånande gamla och vissnade ut.
Senare hörde jag, att de i verkligheten icke vor0 s % gamla som deras utseende gaf vid handen.
Det var det lif dessa a r n a kvinnor förde, som kom dem att åldras före tiden, - de tillhörde ju de prostituerades osälla klass.
Vi kommo i samsprfik med n %gra af dem.
I synnerhet var det en, som väckte min uppmärksamhet.
Hon hade klara blh ögon och en öppen blick samt såg så hygglig och bra ut, att hon icke alls tycktes höra dit.
Hon kunde ännu icke vara 20 ar.
D % vi hade språkat med henne en stund och skulle till att gå, vidare, sade en af de besökande till henne: » När ni nu snart kommer ut, försök då riktigt att lefva så,, att ni inte kommer hit igen!
» .- » Ja, den som kunde slippa », svarade hon, » men det ar ju alldeles omöjligt.&gt; Omöjligt!
Var det för att skyla sitt oregelbundna lif med en ursakt, som hon sade detta?
Så s %g det icke ut.
' Hon var djupt upprörd och tycktes vara fullt uppriktig.
Hon kände väl sig sjalf, den arma kvinnan, och förhallandenas förfärande makt öfver henne och hennes likar.
Omöjligt!
Det är dock ett hemskt ord, niir det gäller en människovarelses väl och ve för lit ' vet.
NAgon tid därefter kom jag att läsa Stockholms halsovårds- nämnds statistik öfver prostituerade för 1902.
Af denna framgick, att vid Arets slut funnos 505 kvinnor inskrifna.
Af dessa vor0.
46 vid inskrifliingen IS Ar fyllda, i32 roro l7 %r och 42 hade redan vid 16 års ålder blifvit inregistrerade.
Ned bilderna £rh fängelset i friskt minne.
föreföllo mig desss siffror rent af fasansfulla.
Icke mindre än 42 af dessa 500 olyckliga kvin- nor hade redan p&amp; gränsen mellan barn och ungdom fått polisens parias-påstampling och därigenom blif vit brännmärkta för lifvet.
Under dylika förhhllanden kan man icke undra pi, om sådana finnas, för hvilka det är omöjligt att vanda om.
Vi fingo den 13 juni 1902 lagen angående uppfostran af vanartade och sedligt försummade barn, en lag, som för oss visser- ligen visar ett stort framsteg.
Man kan dock med fog anmärka, att åldersgränsen för de.
barn, som i följe denna kunna tagas om hand af barnavårdsnämnderna, är satt s % lågt som till 15 &amp; r.l) Enligt denna lag ar en flicka således minderArig till fyllda 15, eventuellt 16 Ar endast; om hon därefter ödeliigger sitt lif, är det på eget ansvar, och hon har blott att bara de förskräckliga följ- derna.
VBr yrkeslag (se lagen af 17 okt.
1900!)
har dock ansett nödvändigt att skydda flickan till fyllda IS Ar och betraktar henne ända till denna Alder som minderhrig, och dar galler det Sndå endast hennes kropp, medan den andra lagen ocksil har tagit sikte på hennes moraliska välfärd.
Exemplet frAn mera £ram- skridna länder kunde h a h a visat oss, att rninderfirighetsgriinseli i det ena fallet som i det andra rätteligen bör sattas vid l8 h.
Antagligen är det de ökade omkostnaderna, i förbindelse medoden nuvaxande bristen på skyddshem för flickor, som afskriickt våra lagstiftme från att taga steget helt ut.
Att frigan dock icke hör till de mera svårlösta visa t. ex. förhiillandem i Tyskland, dar minderArighetsgränsen i flera af staterna genom lag frfin &amp; r 1900 ar satt vid IS Ar.
Enligt en preussisk förordning af Il febr.
1899 a.1Hggas polis- myndigheterna att iakttaga följande fiirfaringesatt mot piidana miil- deråriga flickor (således till fyllda IS Ar), som misstiinkas för att utöfva yrkesmässig osedlighet.
Först skola föräldrar eller m&amp;lsrnän tilldelas en varning.
Hjälper icke detta, skall förhiillailde t mmalas för ftkmyndarskaperätten (Vormundschdtsgericlit), hrillien då äger att taga hand om flickan och för henne anordna skyddsiipp£ostran.
Den vag, man här slagit in p i, ar säkerligen den ratta.
l) I ett visst angifvet fall kan minder8righetsgriinsen liiijns tills fik- kan (eller gossen) fyller 16 år.
e.
r kommer att bero på skyddshemmens beskaffenhet.
Det är dock tydligt, att utsikterna för räddning skola vara mång- dubbelt större, nar det onda p&amp; detta sätt angripes i tid och innan flickan genom inskrifliingen fhtt sina moraliska begrepp fullstiln- digt förvillade, än om man, som hos oss, 1Ater saken h a h a sin gång, tills en eller annan människovän gör ett försök på att upp- rätta den fallna.
.I Tyskland finnas en mängd olika föreningar, som satt denna fråga, den af lagen förordnade skyddsuppfostran, på sitt program.
Under en studieresa för annat andamal, som jag under sistlidna sommar hade tillfalle att göra,l) kom jag ockdi att taga reda p % ett och annat sådant skyddshem, hvilket låg i min vag.
Då genom den ofran n8nmda lagen augående - sedligt försummade och vanartade barn fragan äfven hos oss kan sagas stå på dag- ordningen?
), l a n det möjligen vara af intresse för Dagnys läsare att höra något om hur ett sådant tyskt skyddshem är inrijhtadt.
Huruvida man bör anbringa sedligt försummade och vanar- tade barn i enskilda hem eller i uppfostringsanstalter, därom äro meningczrna i Tyskland som hos oss delade.
Säkert Gr den åsikten värd beaktande, enligt hvilken £ör det sedligt firsznnnzccce barnet ett enskildt hem, s&amp; vida man har garantier för dess lämplighet, vore att föredraga, under det att för den rec~an.vana~tnc7e flickan uppfostran i ett skydsshem vore nödviindig, dock att lifvet i detta göres så hemliknande som ' möjligt.
Skyddshem för flickor finnas i Tyskland af olika typer, friare och strängare, större och mindre.
Genomgaelide är deras strafvan riktad så väl på att bibringa sedlig uppfostran som pA att utrusta skyddslingen till att blifva en nyttig medlem af samhället.
An inläres ett yrke, iin nödvändiga husliga färdigheter; of ta biigge En stuclieresn företagen pA uppdrag och bekostn,zd af Stiftelsen l) Lars Hiertas Minne i ihidamQ1 att taga reda p H befintliga Htgiider till fabriksarbeterskans höjande i socialt och sed !igt h8nseencle.
7 H %r kan ti !l&amp;ggas: och mecl anledning af clen d&lt;tiialitet Bmnet fhtt genom den iippseendeviLcI~ancle boken, Den undre v8i: lclen~, som i gripande o~dsiag sliilclrar förhhllaiideiia inom deiiaa ~os911a klass., Red.
222 delarna.
Ett hem, som kan uppvisa flera originella och förträff- liga anordningar a r det af en förening (en gren af den evangeliska diakonif öreningen i Berlin-Zehlendorf) upprättade skyddshemmet i Gnnzmersback.
Gummersbach är en kretsstad i Rhenprovinsen, beliigen i en förtjusande dalgang mellan rikt skogbeklädda höjder.
P&amp; en sluttning strax utanför staden ligger en solid tredningsbyggnad, omgi£ven af stora tradgardar och med fria utsikter till alla sidor.
Detta ar skyddshemmet, inrättadt för ändamAlet och tillhörande föreningen.
Strax nedanför i dalsänkan ligger en fabriksbyggnad, ett ullgarnsspinneri, i förening hvarmed hemmet ar upprättadt.
Jag f %r bekänna, att jag ankom till hemmet med en ganska stark fördom emot - detsamma.
Det syntes mig olampligt att an- viinda fabriksarbete som sysselsättning för flickor i öfverghngs- Aldern, olampligt emedan det icke verkar utvecklande för vare sig sinne eller kropp.
Hade det af ekonomiska skal varit nöd- viindigt, det hade varit en annan sak; men d % underhallet för dessa flickor bestreds af allmänna medel, kunde detta icke vara, fallet.
SA mycket mera, öfverraskad blef jag darföre, d % jag erfor, att fabriksarbetet på detta ställe användes sasom pedagogiskt hjälp- medel och hörde ordföranden i styrel ' sen, kyrkoherde Ruhle, hvars originella idé detta är, demonstrera sina åsikter.
Dessa flickor, som i regeln fört en vagabonderande, lättjefull tillvaro, äro i allmänhet, d % de ankomma till skyddshemmet,-ur stand att förrätta ett arbete, som fordrar krafter.
F&amp; de en upp- gift, som de ej orka med, hli£va de ännu mera haglösa an förut.
Därföre lämpar sig ' för dem just en siidan sysselsiittning som denna, att passa en spinnmaskin, för s i vidt ilen föreggr under betryggande sanhara förhallanden.
Därtill är ett &amp; dant arbete.
i sin stränga regelbundenhet särdeles väl agnadt.
att bringa ett begrepp om ordning in i de af ett lif i oregelbundna förhilllanden helt förvirrade sinnena, på samma ghng som det vacker och fast- hhller uppmärksamheten.
För att &amp; ter ~viicka intresse för arbete i allmänhet underlåter man icke att parisa, huru viktig för slut- resuhatet minsta detalj ar.
Därifrån kan man sedan föra under- visningen upp i ett högre plan genom att draga ut jiirnförelsen till samhiillet och individen, för att dessa urspårade varelser skola förstå, att ock&amp; de representera ett samhällsvarde.
För att det enformiga arbetet icke skall verka hämmande gifres tillbörlig motvikt genom husligt arbete, friluftsarbete i tradgarden och
' gemensamma vandringar i de vackra omgifningarna.
Dessutom .arbetar skyddslingen i fabriken endast 9 till 10 månader af året.
Den öfriga tiden användes helt till inlärandet af alla nödvändiga husliga sysslor.
Arbetet i fabriken är här saledes en led i uppfostringsmetoden och fAr ingalunda, detta betonades starkt, betraktas som nhgot slags tviingsarbete.
Utan det personliga inflytandet h å n deras sida, som leda arbetet i fabriken, skulle den &amp; Qyftade påverknin- gen dock säkerligen vara mer än tvifvelaktig.
I detta fall lämnar anstalten de största garantier, ty där kärlek och själfuppoffring föra an, dar kan ' arbetet icke helt misslyckas.
.
De ledande inom hemmet tillhöra alla den * evangeliska ' diakoni- föreningen, hvars medlemmar förnämligast rekryteras bland bildade, kvinnor.
Åtta föreningssyftrar leda arbetat i detta hem, och af aessa har ett visst antal genomgatt en sex veckors kurs som fabriksarbeterska i det fack, som här åsyftas, nämligen ullgarns- spinneriet.
Två af dem arbeta tillsammans med skyddslingarna, lära dem arbetet, öfvervaka det och förmedla alla tillsägelser från verkstadsledningens sida, Under det att de sblunda dela skydds- lingarnas villkor och arbetets tunga, lyckas de skapa ett starkt personligt band mellan dessa och uig själfva, ett band, hvars upp- fostrande betydelse knappast, kan öfverskattas och som säkerligen icke p&amp; n8got annat sätt kunnat vinnas.
Också, best&amp;i det ett.
rörande förhållande mellan eleven och hennes » Fabrikschwester »,, hvilket tagit sig ett vackert uttryck i det namn flickorna af sig själfva gifvit henne: ~Fabrikmuttchen~.
Att ?f fri vilja, drifven af kärleksfull medömkan med stack- kars förvillade medsystrar påtaga sig en fabriksarbeterskas enfor- miga och utslitande arbete, det är - helt enkelt sublimt, Som vi h a h a sett är fabriksarbetet i detta hem icke mal utan ett medel bland flera.
Utom det uppfostrande syftet, afser det tillika att göra det möjligt för skyddslingen att samla sig en sparpenning, och detta både för att lära henne sparsa ' inhetens värde och för att hon vid utträdet från hemmet skall iign stödet af en nödpenning För hvar skyddsling betalas a£ allmänna medel - de äro ju Adömda skyddsuppfostran - 250 mark om året, hvilket betäcker utgiften för hvar och en.
Hemmet själft skall enligt sina stadgar ingen vinst göra.
Då skyddslingen under 9 Sd 10 månader .af Aret utför ett arbete, för hvilket den pi % orten gängse lönen utbetalas, kan hon sauncla under de 3 åren hon
mAste stanna i hemmet samla en icke s % liten summa.
Nu är det visserligen s %, att den provinsstyrelse, hvilken bekostar skydds- uppfostran i frliga, enligt lagen har ratt till hvad skyddslingen under tiden kan förtjäna, men enligt ministeriell förordning miste minst 300 mark af hennes arbetsförtjänst kvarhållas för hennes egen rakning, hvilken summa vid utträdet öfverliimnas till hennes målsman.
De flitpremier åter hon under årens lopp lyckats för- varfva sig tagas icke med i denna riikning utan t.illhöra henne helt och personligen.
Med sparpenningen som ryggstöd, försedd med en utrustning, som hon sjaf har sytt, och i besittning af grundliga husliga kunskaper installeras skyddslingen efter de 3 åren i en plats, s o m anstalten förmedlar.
Man måste erkänna, att stora utsikter äro förhanden, att denna flicka, som en gång var undergången nara, nu skall kunna börja lifvet p&amp; nytt.
De äro dock icke niigot lätt material att bearbeta, dessa i utvecklingsliren staende och redan pA det sluttande planet utglidna flickor.
Äfven om det visar sig, att ett icke ringa antal af dem bragts i fördärf d andra och att det sålunda icke är af inre drift, som de förts in i ett tygellöst lif, s % äro deras moraliska begrepp dock i allmänhet förslöade.
Det behöfves ibland, sades det, att uppfostrarinnorna förmå med p % en gAng kärlek och stränghet producera verkliga padagogiska konststycken.
Hemmet har plats för 6 0 skyddslingar, h d k n fördelas i familjer på tio i hvar familj, under ledning a£ en föreningssyster.
Genom denna anordning mildras oliimporna a£ anstaltssystemet.
De ledande kunna träda i ett mera personligt förhalande till hvar flicka sarskildt, och skyddslingen Bter känner sig icke vara medlem a£ en anstalt utan af en familj.
Föreningssystern deltar i sin familjs arbeten, lek, mbltider och hvila.
Arbetets framg8ng beror i allt väsentligt p % hennes personlighet.
Om dessa flickor an i allmänhet utgöra ett svart material att bearbeta, s % tillhöra de A andra sidan ännu den bildbara fddern.
Det resultat, som hittills ernatts, betecknas också, som genorngaende godt.
Af de 4 till 5 Argiingsr, som redan gått ut, har man om ett stort antal skyddslingar, placerade i tjänst, till- fredsställande underrättelser.
Hemmet är dock ännu för nytt för att nAgon statistisk beräkning kan uppgöras.
Anstalten star under statskontroll, och verksamheten1 öfver- vakas darjamte af en af föreningen tillsatt kommission, i hvilken en läkare, en jurist, en bankman och en präst - alla tillhörande
ortens förnämsta ambetsmin - hafva hvar sitt omrade att öfvervaka.
a n d a till I S års Alder kunna villfarande flickor har intagas.
Huru mycket mänskligare är icke hela denna anordning än de låt-gå-förhallanden, som äro gängse hos oss.
Mänskligare och mera rättvis, men ocksA säkerligen mera sparsam - rent af ekono- miskt sedt.
I stället för de 3 ganger 250 mark statsmakten i Tyskland betalar för hvar skyddsling - hvilken summa den därtill delvis får tillbaka - får staten hos oss betala fångvård i det oandliga för dessa stackars kvinnor, hvilka, nar de en g h g blifvit tillspillogifna, hastigt g&amp; utföre och tillbringa en stor del d sitt .li£ i fangelserna.
nK Arnhoznz.
d Hemmets evolution.
» llenzmet, dess verksnnzltet och in&amp;tnnde » är titeln på, ett ny- ligen af fru P ' rigga Carlberg till svenskan öfverflyttadt aibeto af den amerikanska författarinnan Charlotte Perkim Gilnian, Ehuru mrs Gilman nu för första gången introduceras i &amp; u svenska bokmarknaden, ar hon sedan åtskilliga Hr tillbaka k&amp;nd inom en mycket stor laskrets s h a l i som utom Amerika sasom en framstående skriftstallaririna p % de sociala och nationaleko- nomiska frc3.gornas omrade.
Hennes betydelsefullaste arbete anses vara $Women and Economicsz, utkommet IS9S; men ii£ven i, The Home » utveclclar förf.
den rikedom på nya och originella tankar och synpunkter, som med ratta skapat henne ett namn sh- som en var tids märkligaste kvinnliga social-vetenskapliga författare.
Den hos oss SA lifligt förda s. k.
» solidar » - diskussionen gör en bok som » Hemmet » särskildt beaktansvärd, afven om det mesta i arbetet för oss, barn af » den gamla världen », förefaller val amerikanskt, ja, man kan saga revolutionärt, för att verka tilltalande och e£ terföljansvardt.
Men det, som.
locka1 till motsa.gelse, bidrar ju ofta till att klara tankarna, och med alla sina paradoxer - ar » Hemmet » en af dessa strålkqstare, som tjäna att belysa de mer undan-
gömda och obeaktade skrymslena i den värld, som särskildt anses för att vara kvinnails.
Det kan därför ej vara utan, sin nytta, att en ~ t u n d med de elektriska strålarnas hjälp f % blicken riktad pA oss sjalfva och vdrt eget, iifven om effekten, som fallet %r med artificiellt ljus af detta slag, hvarken blir af värmande eller lifgifvande art. hemmet vara v %r T-ärld.
.
.
eller ~ B r l d e n vArt hem?, ar den fråga förf.
satt som motto på sin bok, och hoa tillagnar den:, Skall Hmrje Hvarje Hvarje Hvarje Hvarje I hopp man, som underhaller ett ' hem.
kvinna, som förestlr ett hus.
tjänare,, ägd, lejd eller gift,.
gosse eller flicka, som bor i hemmet.
barii, som föds och fostras i ?iemmet.
0111 battre hem för deni Redan i inledningskapitlet söker förf.
mota den kritik, hor, förutser skall drabba hennes teorier; i det hon uttryckligen för- klarar, att när hon går att nagelfara hemmet och dess wonditions past and present », är det icke i atsikt, att ur människans till- varo stryka begreppet hen&amp;.
Det är icke hemmets fundamentala, princip hon vill till ' lifs.
Triirtom, hvarje mänsklig varelse har rätt till ett hem, den enskilda s h a l som familjen, Hemmet %r en alltför viktig faktor i det mänskliga lifvet, dess inflytande allt- för vidt- och djupgående för att vi ska kunna berga oss det för- utan.
Hemmet skall skänka individen hvila, frid, ro, trefnad, komfort och hälsa, och för att detta skall kunna iistadkommas böra alla den nya tidens basta metoder, uppfinningar och för- bättringar där tilliknpas.
P % frligan:, motsvarar hemmet i sin nuvarande form de an- språk man har rEtt att ställa d a r p ä?
~ srlirnr dock författaren med ett kategoriakt: nej!
Hemlifvet ar hiinlmadt och insnördt i en mängd onödiga vanor, förestallningssiitt och fördomar, h d k a grt, stick i staf mot dess verkliga bestämmelse.
Och iitgiende från *) TTid den liar nieddelarle retlogiirelsei~ för arbetet, liar det engelska originalet föl j ts, hvarför citaten icke ortlagraniit swra mot iif versiittningen.
detta asiom, som förf.
anser oemotsa.gligt, uppstaller hon unge- fär på följande sätt den tes, som - med stöd af en rikedom pA historiska, etnografiska och sociologiska bevis - göres till före- mål för utlaggning: hemmet har icke utvecklats i förhallande till våra öfriga sanihall~iiistitutioner och kulturen i sin helhet; genom bibeh a " l1 an- det af sina primitiva vanor och inriittningaï verkar hemmet hiim- rnande utiit och hajdar framåtskridandet.
» Hvad människan kräfver är nämligen ett idealhem, där hvarje enskild medlem för sin individuella del finner ro, lycka och trefnad.
Tillaggas bör, att det ar uteslutande ur synpunkten: henimet som var bostad anmet är taget; den etiska sidan däraf, eller makars, barns och föräldrars önisesidiga förhållande, är läm- nad ur riikningen.
% * ' * Henzlifiets mytologi kallar.
förf.
en hel del af gammal häfd och inrotad vana fastslagna f öreställningar, soni vidlåda ordnan- det af vårt hem och hemlif.
En hel skola af myter har växt upp kring vårt hem, segare och outrotligare 5n några religiösa dogmer.
Bl.
ä. myten oin henzmets altare med dess evigt brinnan- de laga, vaktad af kvinnan i egenskap af hemmets priistima.
I och med centraluppvärmningen och gasbelysningen har altarelden.
- soiii en gång fanns dar i bokstaflig bemärkelse - slocknat, och tandsticksaskeii liar befriat kvinnan fr %n det trägna vakt- hållandet vid elden.
Icke desto mindre står föreställningen om hemmets likrd och att kvinnan bör stanna inomhus och vaka öfver den lika fast som någonsin förr.
Bland alla myter ar dock ingen svarare att iitrota an den om privat- och Renzlifkets Izelgd.
Darmed menas den enskildes ratt att dra sig tillbaka i en- san~heten, att göra hvad en lyster utan att bli observerad, hind- rad och kritiserad.
En sådan ratt är okand i våra hem.
Ett privatlif inom heminets vaggar ar en omöjlighet, hvarken för far, mor eller barn.
Fadern, shsoni faniiljebyggnadens ekonomiska grundval, äger ju de största förutsättningar att kunna lefva sitt lif för sig, men i nittionio fall af hundra föredrar han att arbeta utomhus, och är hans verksamhet förlagd inom hemmet, hvilka ansträngningar vill det icke till för att freda ateliern eller studer- kammaren för familjemedlemmarnas intriing!
.
Om den stackars jagade, jäktade, till döds hetsade husmodern lönar det knappt att tala!
Inte ens badrummets dörr är fredad för sm % knackande barnafingrar.
Från kök till förmak, friin vind till källare förföljes hon af barn, tjänare, handelsmiin, be- sökande!
Och under denna stiindiga hetsjakt har hon förlorat själfva begreppet om hvad privatlifvet vill saga.
Barnet känner det om möjligt annu mindre.
Stiinctigt utsatt för det kärleksfulla föräldraögats strakastare, kritiseradt, stude- radt, kommenteradt, moraliseradt, raxer det upp utan att ha en aning om hvad personlig rörelsefrihet vill saga, denna den msiask- liga individens dyrbaraste rättighet.
Med ett ord, hemlifvet sådant som det ar, sthr i skarpaste kontrast till den ~indiridualisrn~, allt mer krafver armbagsrum i världen.
Nej, privatlifvet, sfisom det gestaltar sig för oss, ar ingen helgedom hvarken för rik eller fattig.
Den fattige ar för trAng- bodd, hemmet för öfverbefolkadt.
För den rike koiiimer cn an- nan faktor till, niimligen - tjäaarne.
Hur kunna, vidiiiakthAllri, pri- vatlifvets helgd i ett hem, där friimmande manniskor sliippas in, främmande af födsel, stånd, \ %nor och uppfostran, ofta afvoga, ja fientliga, men med ratt att komma och gå ända in i r %ra sängkammare, att studera våra dagliga vanor, tränga in i viira familj eförh&amp;llanden och utforska v8rs familjehemligheter?
Att det i frHga om tjanarne icke iir individerna, klassen, utan systemet som fördömes, torde vara kla.rt a£ arbetets öfriga tendens.
I hemmets evolution spelar tjänarinneproblemet och dess för alla parter lyckliga lösning en mycket viktig roll.
I s. k., finare husn finns det för öfrigt nilgot annat, som gör in- trång på hemlifvets helgd, och det ar rcisltemn.
Alla dessa mer eller mindre obekanta varelser med privilegium att f &amp; komma inom vhrt hems dörrar, och hvilka man endast slipper ifrin genom att med tjänarnes tillhjälp ljuga sig: &gt;inte hem ina !^ Den vackra sägnen om sydre~z nf deil 7; cis~i~ligfi hcrilden, hvilken ar oss sa ' kar, vill också förf.
han£öra till myternas omrkle.
Vi före- ställa oss att en kvinna, hvilken kvinna som helst, bara, för det hon är kvinna, skall ha ett artistiskt handlag.
Allt hvad hon rör vid skall bära skönhetens stiimpel.
Men vi behöfva bara se OSS
omkring i hemmen - i hvilket hem som helst - i alla hen1 - säger förf.
- (och tilläggas bör, att hon ej kanner till vbrn svenska konstindustriella företag och deras föradlande inflytande p&amp; enmk~iktuingen) för att se hur de estetiska skönhetslagarna efterlehas.
Stickade, virkade, hoplappade saker af alla möjliga material, %all sorts of horrorsw, allt s p k efter den kvinnliga handen.
Men ar det skönhet?
E n kvinna ar lika nöjd, antingen en stol iir kliicld med hamptyg eller yllerips - förutsatt att det hör till modet.
Hur kritiklöst och undergifvet hinger hon inte p$ sig alla slags vidunderligheter i toalettvag, och ser man nigon- sin, att kvinnans estetiska instinkt hindrar henne ifrån.,ztt accep- tera hvilka afskyviirda plagg som helst, ifall de äro moderna?
T. o. m. haret p&amp; hennes hufvud vrides upp och ner, ut och in, framåt och b&amp;&amp;t allt efter modets kastvindar utan afseende pA en harmonisk helhetsverkan.
Den skönhetsspridande kvinno- handen ger saledes mrs Gilman ej mycket for.
Den mest omhuldade a£ alla myter, och den till sina verk- ningar mest ödesdigra, är dock, nienar förf., den om nzodersinstink- ten.
Vi hysa den fasta förestallningen, a ' tt med moderskapet föl- jer en medfödd förmhga att varda, sköta och uppfostra barn på det ratta sattet.
Våra ögon tAras af rörelse, då vi tala om v %ra mödrar och hvad de gjort för oss, ja, hur gripas vi icke a£ be- rattelsen om stora mans mödrar, en Lincolns, en Washingtons!
I Men man ignorerar den oräkneliga skara af mödrar, som födt och fostrat det stiindigt växande .antalet af idioter, krymplingar, brotts- lingar, andligen och kroppsligen förkomna varelser, för att ej tala om massaii af iilskranlr ta, fördomsfulla, baks trafvande individer, hvilka verka som bromsar p % framåtskridandets hjul.
Modern, siisom sådan, hvad nation hon An rna tillhöra, upprepar fran generation till generation det, som hennes okunnigare förfäder gjort; det ar tack vare vetenskapsmans, klcares, sjuksköterskors, pedagogers och ett £ %tal upplysta föräldrars ansträngningar och rön bari~avården och bwnuppfostran med tiden förbättrats.
Mo- dersinstinkten enbart bar ej gjort ilagra l&lt;mdvinningar på barn- uppfostrans oinråde.
Hemlifvets ekononzi är en annan myt, som fiirf.
ger sig i h %ll med.
Förestiillniiigen att denna p % det följdriktigaste och basta satt handhafves i heminen ar en s %pbubbla, som brister vid minsta ' beröring.
Såsoq hemmen aro beskaffade, försiggår där clet största ' ödslande bade med arbetskrafter och kapital.
- All
industri börjar i hemmet, är det sagdt.
Ilen under det att alla andra industrigrenar brutit sig ut därifrån, sthr hvad man menar med hemindustri kvar på samma primitiva sthdpunkt, utan att den tillgodogjort sig nutidens förbättringar.
Orsaken kan förniim- ligast sökas däri, att arbetet i hemmet utföres af de krafter, som varit dess motorer allt f r h människosläktets barndom: husmo- dern och tjanarinnan.
Husmoderns begränsning beror daraf, att hon arbetar isolerad, endast till familjens tjänst, och icke för det stora hela.
T. o. m. en husmoders tAliga, själfuppofiande arbete skulle kunna förbättras, om det kom under associationsid6ns hälso- samma iqflytande.
Alla förbättringar och framsteg inom hemmet ha åstadkommits genom kontakt med den framåtskridande värl- den utanför, ty i sjalfva hemmet ha inga uppfinningar och för- bättringar skapats.
Hvad som för öfrigt har ett menligt inflytande p&amp; hemar- betet, är månflalden.
af de darinom utförda sysslorna.
Det första standigt återkommande arbetet ar beredningen a£ födan.
Hvad som än händer och sker, hvad som an skall verkas och uträttas &amp; r maten oundgänglig, och eftersom iitning försigg %r i hemmet, är matlagning hemkvinnans förnämsta yrke.
&amp; £ven i de enklaste hem tager matlagningen upp en god del af dagen.
Förf.
beräknar att 2 timmar Atgk till frukost, 3 till middagen, 1. till kviillen, därvid inberäknadt förberedelserna och iordning- ställandet och alla med matlagning förbundna sysslor,, the clea- ring-up s, som den engelska termen lyder.
Xatlagning, bedrif ven som hemindustri, upptar hälften af arbetstiden för ilen ens hiilf- ten af världens be£olkning.
Till denna i hög grad outvecklade, efterblifna, ansträngande och otacksamma industrigren anviindas nara l /, a£ världens arbetskrafter, beräknade efter 12-timmars arbetsdag 1 Jämte de regelbundet och dagligen Aterupprepade sysslorna med mfdtidernas beredning, rumstadning, husets hiillande i stund, komma de mer tillfälliga: tvätt, strykning o. s. v., o. s. v. Hvar syssla kräfver sin dag, tvätt sin, etrykning sin, i en del hus förekommer en särskild dag för lappning och stoppning etc.
Men under hela denna massa sysslor, som inga, i den dag- liga rutinen, hur finner husmodern, släpande lifret igenom pH en öfvermäktig hushållsbörda, tid att ägna åt den specifika gren af hemarbetet, som kallas barnavhd och barnuppfostran, för ' att cj tala om hu1 skall hon hinna bilda och utveckla sitt eget förständ
eller få tillfdle kasta en blick in i den stora sarnh~llsvärlden med dess kraf och förpliktelser?
Med ett ord, hvad som fordras af kvinnan ar icke ett större mått af arbete, hon har gudi nog med det hon har, utan en reform i arbetsnzetodei~, ett förbattradt, föradladt, efter tidens kraf bättre anpassadt arbete.
Mänsklighetens utveckling ar ba- serad på arbetsfördelning; vilden och djuret arbeta ju endast för .sig sjalfva; ej s i med den civiliserade människan, hennes arbete vill afven tjäna det allmanna basta.
' Kvinnan, son1 blindt utför sina gamla hemplikter, sviker de nya plikter, sorn kultur och samhalle krafva af henne.
Detta en antydan om några af de skal, den ameri- kanska förf.
framdrar för att bevisa, att vårt hemlif och allt hvad därtill hörer stannat i växten, medan allt annat ghtt framAt - hemmet sAsom arbetsverkstad, som uppfostringsan$talt, sAsom har- den för familjemedlemn~arnas andliga.
och fysiska förädling är icke som det skall vara.
Måste inte t. ex. den ansträngda hus- modern fara Aenzifrdn för att få hvila; kastar inte barnet genom stängda fönsterrutor längtansfulla blickar ut i det fria, är det ej som straff det &amp; dönles att få » stanna hemma)); sträfvar inte den unge mannen med all sin diktan och traktan ut i världen från hemmet; g %r icke dotterns alla drömmar ut på att bryta sig ut ur föräldrahemmet för att skaffa ' sig ett eget hem, som hon tanker sig befriadt från alla de fel och brister, son1 vidlåds det gamla?
Med ett ord, vi äro så långt ifrin idealhemmet som det gärna ar möjligt.
Men hur tanker sig nu författaren, att detta idealhem skall kunna Astadlion~nlas?
Ja, naturligtvis har hon, sisom många andra hvilka vilja reformera viirlden, mycket lättare för att rifva ner an för att bygga UPP * jklranzstegsZinie~z, hvarmed hon afslutar sin bok om hemmet, ar naturligtvis trscerad efter amerikansk linial.
Hemindustrien skall helt och hållet maka At sig för storindustrien.
Sarskildt matlagning, dar ännu mer än p % några andra.
områden antedi- luvianska tendenser äro radande, skall underkastas v i d t g h d e reformer.
Hemmen tillföras ju redan lyse och vatten utifrån, '
tack vare samhällets försorg; några rörledningar för födoämnen tiinker sig förf.
visserligen inte, då v %r föda krafver en mer komplice- rad procedur vid beredningen an t. ex. gas och vatten.
Men ha vi inte sett, hurusom en hel del af våra näringsmedel öfvertagits, zI.
storindustrien och komma till oss fardigberedda, t. ex. bröd, smör, ost, drycker, viktualier etc.?
Att hemmen skola befrias friin den betungande, ödslande och oekonomiska matlagningen är hvad förf.
tanker sig i sitt framtidshem.
Och detsamma galler den andra viktiga hemuppgi£ten; barn- uppfostran.
Visserligen siiger hon, att om barnet kräfver moderns v %rd och omsorg, skall hon naturligtvis offra allt därför?
JIen hvad bevisar, att moderns v %rd är den för barnets andliga och fysiska utveckling lämpligaste?
Och behöfver kärleken till bar- net vara mindre för att vi öfverlamna det i andra bättre skolade och bättre kvalificerade händer?
Men framför allt skola kvinnans i hemmet bunda kra£ter frigöras.
» Vi ha ju redan inom de senaste 100 Aren bevittnat en höjning i kvinnans förhallanden, som icke har sin motsvarighet i världs- historien.
Aldrig förr har en så talrik klass individer gjort SA stora, framsteg inom en s % kort tidrymd.
FrAn harem till forum är ett liingt .steg, men kvinnan har tagit det.
Fran den okunniga husmodern till college-föresthdarinnan ar ett långt steg, men kvinnan har tagit det.
Från det obemedlade, a£ andra beroende B husinventariet u till den själfförsörjande och of ta andra försör- jande affarskvinnan är ett långt steg, men hon har tagit det.
Hon, som visste sa litet, undervisar nu andra; hon, som förmildde uträtta s % litet, %r nu en viktig och mangsidig faktor i den pro- ducerande varlden; hon, som fragade endast efter sitt eget kött och blod är nu en drikraft till allt godt arbete öfver hela jor- innesluten inom hemmets väggar, den.
Hon, som en g h g rör sig nu fritt därutanför; den, som en &amp; ng var oförstlndig, har nu blifvit vis; den räddhågade har blifvit modig.
T. o. m. full politisk liks~allighet har hon vunnit i en del laniier och sta- ter, en omhvälfning af oberäknelig räckvidd och betydelse.
n Som sagdt, allt det, som kvinnan visat sig duga till, bevisar blott, att hennes krafter kunna användas till nggot biittre an att agnas &amp; t hemmet, såsom det nu en gång ar, en institution, som öfverleft sig s jälf.
Kvinnan skall således söka sin rerksamhet, sina plikter, sina uppgifter utom hemmet lika val som mannen; hon skall med ett ord göra varlden till sitt hem - icke tvartoin.
Men skall därför hemniet upphöra att vara privatmänniskaiis till- flykt och fristad 3 Aldrig, protesterar förf.
energiskt.
J u mer vi blifva ett med samhället och ju mer.
vi utveckla de sociala egen- skaperna hos oss, ju mer behöfva vi hemmet att hvila ut i.
Hemmet skall utgöra den fasta grunden, bakgrunden för vårt lif; men världen skall vara den sfiir, dar lifvet lefves, kampar och vinner segrar.
*.
- i: SH l h g t, vår amerikanska fiirf.
- i största möjliga samman- drag och naturligtvis l&amp;sgt ifrån fullständigt.
Då man slutat läsa henne4 bok,.
som äger ipånga genialiska drag och är skrifven mad bhde vetenskaplig grundlighet och stilis- tisk brio, kan man dock inte undgå att ' ge den anmälare rätt, som frågar: » Om nu privatlifvets frid, som mrs Gilman säger, ar en myt, månne icke den frid, hon spår oss, ar en dröm?
Låt oss tänka oss det ofödda släktets hem.
Obebodt största delen af dagen, ett par timmar endast (med undantag af natten) be- folkadt ' af en familj, bestående af kraftfodrade individer, allt- ifrån födelsen uppfostrade utanför hemmet i mönsteranstalter, hvnr och en upptagen af sina privatintressen och privatstudier.
Manne detta hem, kemiskt rent från alla barndomsminnen, skall kunna bli den kärlekens och trefnadens ' hemvist, där det att tiga och tala ar lika välkommet och, en lika obetaget - och dar man i allo respekterar privatlifvets fred?, För öfrigt kunna vi sluta med det svar Ibsen i ~Kaxlighe- dens komedie, ' ger oss pA frågan:, Ved De hvad et hjem er? » &gt;Et hjem er der, hvor.
dejligt rum for fem er, skönt der blasdt fiender tykkes trangt for to.
Et hjem er der, hvor alle dine tanker kan lege frit, som börn p %.
faders fang,.
hvor ej din röst p&amp; hjertedören banker, för svaret lyder.
i besltegtet sang.
Et hjem er der, livor dine h %r ka+ g r h e, og ingen meerker, at c h aeldes dog, hvor k m e minder damrer for at blhne, soni Asens rygning blåner bagom skog., Denna vackra definition p % ordet Jbem skall förvisso icke kunna sattas som tänkespråk öf ver dörren till den idealboning, mrs Gilman vill bygga, åt framtidens människor, L. D-n.
+t
Två dikter.
Sagans trädgård.
Pi trädg&amp;r2ns inhägnande, grönskande mur jag ligger och ser, huru guldb&amp;Wn du fingar.
Bak popplar, langs hvita, blomkantade gangar jag följer den unga gestaltens kontur.
I himmelens bl&amp; nyss ett gyllene hal slog bmen, och äter du uppiit den sänder, se ' n fängad ett ögonblick, i dina händer den lag - en orange i hvitglänsande ska.
Förgafves fontänernas sollysta dropp den jublande guldf&amp;gelns flykt söker härma, de brista dess bägar, hvar gkng de sig närma; han solstrklen ar i sitt segrande lopp.
P&amp; tradgkfiens grönskande, skuggade mur jag ligger och ser, huru guldball ' n du fangar, jag foUer din lek längs de blommande ggngar, och tiden har stannat sitt jäktande ur.
Högt lyfter himlen sitt ljusa hvatf med tunna mönster af ' cirrusmoln, knappt tycks det hvila mot horisonten, och sömntyngdt ligger det vida vattnet, där solmängd käre blott ytan krusar bland stilla fläckar af klargrönt djup.
.
Stig upp, o sol, och lät vinden vakna.
gif sang och lif at den döda luften och for min ande ut öfver hafvet!
.
Kerstin HArd af Segerstad.
Konsul Oscar Ekman t.
Denna vår har ett lif lycktats, som förunnats att blifva längre och för landet välsignelserikare an de flesta svenska mans.
Med konst3 Oscar Bknzan, som den 13 maj gått bort i den höga åldern af 94 år, har Sverige mistat en i sann bemärkelse storstilad me- cenat, hvilken, då han delade med sig af sitt öfverflöd, icke en- dast gjorde detta som ett den rikes skyldighetsoffer åt det sam- hälle han tillhörde, utan han inlade i sitt gifvande den mannisko- och fosterlandskärlekens värme, som adlade gHfvan till något för- mer och högre än det pekuniära understödet, iifven om detta, som ofta var fallet, räknades i hundratusenden.
Till de snart sagdt orakneliga institutioner och företag, som i dessa dagar ha anledning att med tacksamhet hylla Oscar Ekmans minne, kan äfven Fredrika-Bremer-Förbundet räknas.
Vid flera tillfillen har Förbundet genom frikostiga understöd erhållit bevis för det vidsynta förstående .och det varma intresse, hvarmed den anda till det sista för sitt lands framåtskridande på många olika områden s % vakna åldringen, omfattade dess strafvanden.
Särskildt m % har erinlas den nyligen till Förbun-, det .ö£ verlämnade stora gåf van af disposi tionsrätten öf ver lägen- heten Rimforsa, hvilken skall satta Förbundet i stånd att inom kort förverkliga planen: anlaggandet af en kvinnlig landtbruksskola. '
Med sanning kunde också styrelsen i den-skrifvelse, som med anledning af dödsfallet öfverlatits till den bortgångnas maka, in- tyga, att Oscar Ekmans namn stadse skall vara alskadt och ara&amp; inom Fredrika-Bren~er-Förbundet.
Ellen Sandelin t.
Åter har en af vara märkeskvinnor pH den medicinska veten- skapens område fallit på sin post.
För trenne år sedan ~körda- des doktor Anna Stecksén af döden i blomman a£ sin Hlder och.
nu, den 7 maj, har doktor Ellen Sandelin ryckts bort i sin fulla krafts dagar.
Härmed har en lefnad, rik på framgångar och väl- signelsebringande arbete, i. förtid afklippts.
, Men icke blott de många vänner, som Toro fiktade vid Ellen Sandelin personligen, icke blott den talrika skara af patienter, A t hvilka hon under SA m h g a år med lika mycken skicklighet som själfuppoffrande kärlek agnat sina tjiiiister, ha skal att beklaga denna tidiga bortgång, utan afven den svenska kvinnorörelsen i sin hel- het, ty i henne har den förlorat en betydande kraft.
Ellen Sandelin var på det lifligaste intresserad a£ kvinnosaksarbetet, och hon offrade d2rå.t de stunder, hon hade till öfvers af ' sin i hög grad krafvande verksamhet som en af vår hufvudstads mest anlitade kvinnliga läkare.
, Detta ar min hvilas, hördes hon ofta saga, d % man sig henne fördjupad i nhgot af dessa skenbart ganska torra och otack- samma spörsm81, som äro förenade med det kvinnliga re£orm- arbetet, eller då hon som aktiv medlem och intensivt intresserad deltog i de senare Arens stora internationella kvinnokongresser.
A£ven denna tidskrift står i stor tacksamhetsskuld till den bort- giangna för värdefulla uppsatser i olika ämnen, lika nliinga bevis för mångsidigheten af hennes intressesfär.
Rörande dr. Sandelins yttre lefnadsöden lana vi ur en min- nesruna i aftonb bladet^, tecknad a£ en henne narstäende viin, följande uppgifter:, Ellen Be.ata Elisabeth Sandelin var född den 19 juli 1862 i Karlskoga, dar fadern var distriktkikare.
Tidigt förlorade hon sin far, vid hvilken hon var innerligt fastad.
Tidigt vaknade afven hos henne hagen för faderns yrke.
Sin skolkurs afslutade hon 1881 med afläggande af studentexamen vid Wallinska sko- lan i Stockholm; men det dröjde nilgra, Ar, innan hon började sina medicinska studier, och under dessa Ar var hon först lärar- inna vid flickskolan i Karlstad; nar sedan hennes mor gift om sig med en norrman, följde hon vid universitetet i Kristiania före- läsningarna för 2 examen philosophicum D.
På den tiden hade rätten att taga universitetsexamina ännu ej tillerkanta kvinnor i Norge, men fröken Sandelin ble£ dock a£ universitetslärarna en- skildt examinerad i deras olika a m e n och erhöll högs.
betyg.
Nar sedan kort ditrpå friigan om rätten för kvinna att aflagga student- och universitetsexamina kom idör norska stortinget, blefvo fröken Sandelins studier ett prejudikat, som betydligt bidrog till f rggans lyckliga lösning.
Sjalf återvände hon IS85 till sitt fädernesland för att bereda sig för läkarebanan.
Hon studerade medicin i Uppsala, d k bon IS91 aflade medicine kandidatexamen.
Jledicine licentiatexamen.
aflades vid Karolinska institutet i maj 1897, hvarefter hon föl- jande höst började att praktisera i Stockholm.
Hiir vann hon snart stort anseende såsom en samvetsgrann och skicklig lakare, fick stor praktik och blif högt värderad både af sina patienter och sina manliga och Itvinnliga kolleger.
Utom sin praktik skötte doktor Sandelin undervisningen i fysiologi och halsolara i ett par högre kvinnliga liiroanstalter.
Dessutom tjiinstgjorde hon som lakare vid folkskolorna.
Hon var ifven verksam son1 skrift- stallarinna och utef en utförlig popular framställning af ul&lt;vinno7 kroppen, dess byggnad och hygien » samt broschyrerna » Om några smittosamma ojukdomar och deras faror » och » Om ungdomens sed- liga uppfostran)); flera kortare uppsatser af henne förekomrno &amp; £ven i » Hggiea », » Dagny » m. fl.
tidskrifter.
Hon var diirjamte en omtyckt och talangfull föreläsare och höll såviil i Stockholm och en 1nii11g.d landsortsstiider som i Ilelsingfors föredrag i hygi- eniska och sociala anlnen.
I en kommitté inom Sv., Liikaresiill- skapet, i anledning, nf frågan om den reglementerade prostitutio- nen, var doktor Sandelin medlem.
Afven invaldes hon i den kungl.
kommitté, som tillsatts för att behandla namnda frhga, men afsade sig uppdraget.
Hennes rika intresse och brinnade verlrsamhetsifver rackte till % h e n för.
de omriden, som lago utom hennes egentliga lef- nadskall.
Sjiilf frin ungdomen en varm vall till kvinnorörelsen, deltog hon vid flera tillfiillei aktivt dnri.
Så var hon ledamot af den första lrommitten för kvinnans politiska ïöstratt.
Hon deltog i de stora internationella lrvini~okongresserna i London.
1899 och Berlin 1904 och höll vid bagge uppm~rksamrnade före- drag.
Likaledes var hon med pH den internationella röstratts- alliansens kongress i Köpenhamn sistl. augusti.
Sedan et.t hr var hon korresponderande sekreterare i » Svenska kvinnornas national- förbund ».
» Det ar siiledes ett ovanligt rikt, .verksamt och nyttigt lif, som nu afbrutits af en, mlinskligt att döma, för tidig döds, di slutar minnesteckningen, ord i hvilka man, ful1 af tacksamhet för hvad hon, den bortgHngna, skänkt oss, och med liflig känsla af hvad en förlust som hennes iimebar, af &lt;jSirtat maste instainma. '
Våm sjukskbterskors utbildning ').
Flertalet sjukhus har i Sverige arbeta med för liten personal, naturligtvis en följd a£ srarigheten att f&amp; anslag till ett större antal betjäning.
Det blir under sidana förhiillanden en stor frestelse för shväl större som mindre sjukhus att genom upprät- tande af elevplatser erh %lla billiga arbetskrafter.
D&amp; pil grund h ä r d den verkliga, fast kanske outtalade, afsikten ar att i första hand tillgodose sjukhusets intresse, blifva dessa elever endast ett slags oafiönade biträden, n£ hvilka sjukhuset vill uttaga det mesta, möjliga arbete i utbyte mot en (mången gång) skäligen knapphändig ajuBv %rdskurs.
Om äfven dessa kurser ibland f % bara det ansprake- lösa namnet af, förberedande kursers, ar därmed ej mycket vunnet, ty det beror på hvarje individs ansvarskänsla, om det alls kom- mer i fråga nAgon vidare utbildning.
Rattigheteii för ett sjukhus att anordna en, rare sig större eller mindre, sköterskeskola borde alltid medföra skyldighet att kunna fylla vissa faststallda villkor för en dylik skola.
Fordrin- garna borde naturligtvis ej ställas lika, för alla skolor, dcssa kunde mycket val ordnas i t. ex. klasser.
Det skulle anges i stadgarna för sjukhuset, till hvilken klass dess sköterskeskola hörde, och det skulle finnas nigon slags kor~troll öfver skolorna.
Vid ~Ldväl de större som de mindre bland dessa skulle sedan fästas nödigt nfseende vid erhiillindet af att godt material, oj blott hvad beträffar utförandet af arbetet, utan iifren med hiinsyn till elevernas karaktär.
Bast uppnis detta genom att under pil- gbende kurs afskilja de af eleverna, som i ett eller annat afseende visat sig olämpliga för arbete inom sjukvarden.
Det klagas ibland öfver för sträng, ibland äter öfver för slapp disciplin vid de olika anstalterna, och det finnes kanske anledning till biida dessa anm ark ni ng: ^^.
Som önskemhl fir dock ej uppställas en minskning af disciplinen, men diirernot borde den kunna f A en sundare form.
Dar den siisom sträng ansedda O) liedaktionen liar filtt sig tillsiincl iietlaiisthende uppsats?
i hvilkeii en ~8juksköterska9 talar mycket kloka och tiinkvrirtia on1 oiu befintliga brister och önel~riirda för1) iittringar i \ - hr nuticin sköterskeiitbiltliihp.
0l) e- kantskap med de förliAllaiicien, iiiider In-ilka viira 18nsl: isnrett arheta, gör emellertid att förf.
trbr, att de a£ henne frninstii1: ila furalagen till förbiitt- ringar IBta sig liittare genomföra, Bn h-ad förlihllandet i verkligheten iir.
Ned god \ - ilja hos rederbörande torde dock ~ &amp; o t i deii migifila riktniiigen Red.
kiiiincz uppnAs.
disciplinen nu utöfvas, betraktas eleverna för mycket såsom skol- flickor.
Det har förut framställts en önskan om att fil mera.prage1 af skola.
öfver sjukvårdsutbildningen.
Detta bör galla systemet ej sättet att personligen handleda eleverna.
Kvinnor öfver myn- dighetsåldern, med mången gång ganska stor lifserfarenhet, böra ej, därför att de gå såsom elever inom sjukvården, stallas på, samma nivå som skolflickor.
Man vinner mera genom att väcka deras sjalfkritik och behof af sjalfuppfostran samt att vädja till deras ansvarskänsla an genom skoltvting.
Den disciplin, som fram- kallas af en reflekterande, klarsynt känsla af pliktmedvet-ande, ar mera värd ar den blinda lydnaden.
Det talas så mycket om öfveransträngning under utbildnings- ' tiden, ängsliga anhöriga måla i bjärta färger det myckna arbete,, som lagges på eleverna.
Det ar klart, - att det för de flesta blir en ansträngande larotid, isynnerhet som ovanan vid praktiskt arbete ofta gör, att detta förefaller större an det i verkligheten ar.
Den teoretisks kursen, som i sig sjalf ar anspråkslös, blir dock för de af det praktiska arbetet trötta eleverna en krafvande uppgift.
Att borttaga fordringarna på elevernas deltagande i afven de gröfre sysslorna vore ' nog ej klokt; de maste lära att förstå och bedöma alla detaljer af sjukhusarbetet för att som sköterskor kunna ratt ordna och leda det hela.
Men nntzwligtvis f&amp;r denna del af deras arbete ej q~ptaga för mycket a f deras utbildningstid.
En sköterskeskola skulle alltid vara förenad med ett hem för eleverna.
Det inverkar menligt på såväl deras arbete som dem själfva att behöha vandra från olika privata hem till och från sjukhuset.
Det minskar sammanhållningen mellan kamraterna, och det hindrar den noggranna fördelning mellan arbete och hvila, som ar nödvandig för att förekomma öfveranstrangning.
Dess- utom omöjliggöres eller åtminstone forsviras härigenom den till- syn öfver elevernas privata lif, hvilken %r en viktig förutsättning för att erhålla en god sköterskekår.
En utbildningsanstalt bör alltid söka på möjliga basta sätt tillgodose elevernas intressen, göres detta, blifva fallen af iifver- anstrangning siillsyntare, utan att det därför behöfver prutas af.
på £ordningarna.
En sköterskeskola vid ett sjukhus medför ett sarskildt och ökadt arbete för dar anställda sköterskor, darigenoh att dessa måste tjänstgöra Sifven såsom instruktionssköterskor.
E j alltid
beräkna de ledande tillräckligt det arbete, som härmed tillkommer eåsom en ökning af sköterskans öfriga plikter, hvarför hon ej kan ägna sig så mycket som önskligt vore At undervisningen.
Arbetet inom sjukvården har under senare &amp; r mycket ökata, dels genom nya behandlingsmetoder och dels genom att nigot af nutidens * forcerade satt att arbeta trängt in äfven på detta omrhde.
Den gamla beräkningen af arbetskrafter l på 10 borde diirför med ratta nu sättas till 1 pA 7.
Det vore kanske också skäl att öka minimi-Aldern för eleverna från 20 h 31 till 23 &amp; r. Hwsmodern p&amp; ett sjukhus bör ej Aliiggas arbete s %som in- struktionssköterska, hennes verksamhet ar ändå tillrickligt mång- sidig.
Till instruktionssköterskor bör, s % vidt möjligt är, endast tagas de bäst utbildade sköterskor med miingsidig kunskap och god erfarenhet inom arbetet.
Att lata unga sköterskor, som ej varit i tillfälle att.
förkofra sina kunskaper genom arbete p&amp; olika platser, erhålla en plats med skyldighet att fostra elever p2 det sjukhus, dar de sjalfva fått sin utbildning, verkar hiimmande p&amp; utvecklingen och kommer i längden att vålla ett tillbakagliende af elevutbildningen.
Det blir nödvändigt, att utbildningsanstalterna följa med sin tid vis h vis uppfostran.
De unga kvinnor, som nu mottagas såsom elever inom sjukvhden, utgöra i m h g t och mycket en annan typ än de, som för 20 A 30 Ar sedan fyllde dylika platser.
Det kan ibland tyckas som om de unga, som nu arbeta bland de sjuka, ägde mindre af kristligt allvar, an hvad förr var fallet.
: kr det verkligen så, d&amp; har det intriidt ett beklagligt tillstiind, som kommer att draga ned hela sjukvirden.
Xen diir£ör, att de unga sköterskorna bara en annan prägel an förr rar vanlig för en sjuksköterska, behöfver detta ej utgöra ett bevis för riktigheten af ett så sorgligt antagande.
Det kan tyvarr förekomma sköterskor, som upptriida s&amp;, att de endast kunna mötas med ett beklagande af att de nigonsin upptagit sjukvården såsom lifsuppgift.
Därför giiller det att 110s den stora mängden af ungdom, som arbetar inom sjukcirdsanstal- terna, skilja pA hvad som &amp; r utslag a£ sjiilfs~iilii och dzlig upp- fostran eller af ungdomlig friskhet och lefnadsmod.
Det förra skall bestrdas och bortarbetas, det senare försvinner (tyvärr) allt för snart under arbetsoket.
En kvinna, som arbetar såsom sjuksköterska, bör naturligtvis ej förmenas deltags i förströelser.
Det blir säkerligen svårt att här uppdraga en bestamd grana,
hennes eget sanivete fAr härvid alltid utgöra ett rättesnöre.
Som en allmän regel kan uppstiillas, att en sköterska bör undvika sådana förströelser, som äro ovärdiga hennes särställning s h o m sjuksköterska och shdana, som blott ge trötthet till behållning.
Det %r ett orättmätigt kraf att begara, att en sjuksköterska skall inskränska sin intressesfer till de trånga gränserna för sitt arbete.
Hon blir ej en sämre sköterska därför att hon vidgar sin synkrets.
SjzciCs7cötes.ska.
Kommunal valbarhet ej politisk rösträtt.
Ofvanstiende fem ord innehålla, för SA vidt det rör oss, kvin- nor, slutresultatet a£ den strid, som fatt sin upplösning i det historiska riksdagsbeslutet af den 14 maj 1907.
Med en stor del af det svenska folket ha nog de flesta af oss dragit en liittnadens suck vid budskapet, att den mAnglLriga uppslitande rCisträttsstriden iindtligen på sammanj~mkningens och de ömsesidiga eftergifternas vag kommit till ett afgörande.
Men i denna lattnadssuck ligger för visso ingenting af jubel.
.
Vi måste ju uppriktigt glädas &amp; t, att denna reform a£ vårt representations- skick, som visat sig allt lifligare kriifvas, zf hela nationen, nu andtligen synes skola blifva ett faktum, men nA.got skii1 att jubla ha vi icke.
Trots den i alla andra afseenden utpräglade At i ytterligheterna i venster- demokratiska anda, som, utan att &amp; riktning, genomsyrat det nu af riksdagen » som hvilande, antagna rösträttsförslaget, har kömstreclcet med all tillbörlig konsekvens - eller rättare inkonselwens - iakttagits.
Hvarje svensk man, som .fyllt 24 %r och fullgjort vissa mycket enkla betingelser, (skatt- skyldigheter till stat och kommun, viirnplilrtsöfningar), kom- mer att aga politisk medborgarrätt, men hvarje kvinna, hur dugande hon än må vara och hur samvetsgrant hon än ma ha uppfyllt sina niedborgerliga skyldigheter, hör alltjämt till de ute- stängdas eller röst.riittslösns klass.
Det att vAr saks nederlag icke var oförutsedt, har val i n&amp; gon m %n lindrat dess skärpa, situationen var ju l&amp;ngt på förhand så pass klar, att vi ej för i Ar invaggat oss i några förhoppnin- gar.
Det stora massmötet i Cirkus, anordnadt af Föreningen för kvinnans politiska rösträtt ett par dagar innan röstrattsutskottets ntllttande lades på kamrarnas bord, torde sdledeg haft till egent- ligt syfte att vara en yttring af kvinnornas och deras menings- fränders stiimning, hvilken man önskade få visad för allt folket.
Och vi få ju tänka oss, att de rungande lefveropen för kvinnans politiska rösträtt, som med s&amp;l.lsynt kraft höjdes af den oerhijrdt
stora skaran mötesdeltagare, till en betydande del utgörande man, vor0 ett uttryck för framtidstanken om en seger, som en gång ska11 bli en verklighet.
Emellertid blefvo kvinnorna pil den stora politiska uppgörel- sedagen den 14 maj, icke helt lottlösa.
Den komii~wnnla zdbar- heten, och det i en utsträckning, som vi för blott nagra f&amp; &amp; r sedan icke vågat hoppas p&amp;, har blifvit oss tillerkiind.
Att detta till- erkännande är en dörr, som ska.11 leda ut till större, friare vidder, icke är &amp; sedd att stanga inom vissa utstakade griinszr, är nu v %r förtröstan.
Den märkliga rösträttsdebatten, som slutade med antagande af det en del jämkningar underkastade regeringsförslaget, d. v. s. allman rösträtt nied proyortioriella val, upptogs i s5 öfvervagande grad a£ den stora principfrågan för eller emot, att man icke ga£ sig tid med » en bisak » som den kvinnliga röstriittefrhgan.
De sex motionerna för densamma gingo siiledes i kvaf, utan att man darph spillde m h g a ord, om man undantager de erinringar, som framställdes a£ motionärerna.
I röstriittsutskottets utlitande sta emellertid i samband med kvinnornas röstrattskraf Atskilliga ar- gument af intresse för kvinnornas befogenhet på olika områden af det offentliga lifvet bokförda, hvarfijr man af en bläddring i den digra luntan erhåller en ganska klar förestallning om var fragas nuvarande l&amp;ge inom riksdagskretsnrna.
Det vore för vidlyftigt att här citera de olika motioniirernas principuttalanden för kvinnans ralriitt - och valbarhet, (som be- kant g&amp; ett par af herrarna så Iingt, att de iiiven för oss kriifva det senare, t. o. m. till Första kammaren) de iiro emellertid alla in- förds i utskottsbetänkandet.
Yi fh nöja oss med att relatera vår frågas slutbehandling.
Vi erinra oss det cheralereska satt, hvarpli den kungl.
propositionen aEardade kvinnorza.
» För min del », menade stats- niinistern bl.
a.,, lir jag öfvertygad, att det miil, politisk rösträtt för Sveriges kvinnor, som nu äger så miinga varmhjiirtade före- språkare, i en nära liggande framtid kommer att blifrn rerklig- het.
Neri D- - - männens rösträttsfråga maste ju först lösas, sedan f % vi tanka p&amp; er, detta var som bekant alutkliimmen.
Utskottet anslöt sig också till regeringens mening, och alla de (i motioner, som förordat rösträttens utetriickiiing till hinnor, &amp; ledes friherre Adelsvärds, herrar Brantinga, Lindhngcns, War- burgs, Alb.
Bergströms och Hörnstkns, förklarades zbörn icke till någon Riksdagens Atgärd föranleda$.
Men protester häremot uteblefvo icke; SA reserverar sig herr Branting, den enda af utskottets ledamöter, som vor föresprii- kare för krinilans röstriitt, mot utskottets utldtande i följande
skarpt partifargade ord: » Jag kan icke för min del erkiinna, att Riksdagen SA l b g t hittills varit möjligt tillmötesgått kvinn.ans röst- rattskrd.
Med den omfattning den blifvande reformen nu nöd- vändigtvis m %ste få, är det ett komprometterande missgrepp, att h a l a röstrattefragan fortfarande olöst för hälften af nationen.
Det .är sant, att den kommunala valbarheten skulle skänkas kvin- norna som en slags ersättning.
Men denna reform; som s % tydligt betingas af hela samhiillets intresse, berör dock icke alls hufviidsaken, kvinnornas upptagande som fullmyndiga medborgare genom politisk valrätt och valbarhet.
Den enda synpunkt, ur hvilken deras undanskjutande nu kan ses med någorlunda jamn- mod ar, att darigenon1 hela den förment för lång tid definitiva reformen af sina egna upphofsman phtryckes en karraktar a£ .ofardighet och halfhet, som frhn början varslar om en snar soch genomgripande revision.
Ty kvinnoröstratten står för dörren, äfven om de obotfärdigas förhinder an s % starkt framskjutas både friin högerns och .liberalismens högkvarter.
» Den Iconzmmala röstruttsreformen, för SA vidt det rör kvin- norna, hade som bekant framlagts i motioner af hrr Lindhagen, Brantinog och Staaff.
Den förre framhaller i sin motion om valbar- Jleten till de konzmnz6 ?zala.
qaep ?-esentationer ?za och niim ?zder.na, att då » det nu gäller att i fullaste utstriickning gifva kvinna tillfälle .att till sin egen och samhällets bhtnad deltaga i det politisks och kominunala lifvet, så %r det sjalffdlet, att hon afven bör f&amp; valbarhet till de kommunala representationerna och narrin- derna.
- De skal, som tala för att äfven i dessa fall lagstift- ningen bör slappa fram kvinnorna, äro sil ofta uttalade att de nu borde vara kända af de flesta.
Det må vara nog att om- niimna, hurusom enligti detta förslag kvinna skulle f % riitt att- viiljas till ledamot i komn~unalfullmaktige och kommunalnämnd, ordförande i ' kominunalstämma, ledamot i stadsfullmiiktige och dratselnämnd samt ledamot i landsting D.
Herr Staaff menar mer försiktigt, att det synes » synnerligen önsk- ligt att göra kommunalt röstberattigad kvinna valbar i full utstrack- ning till kommunala förtroendeplatser.
Att kvinnor likaväl som män kunna äga förutsättningar för att bekläda bhde den ena och den andra kommunala befattningen kan ej bestridas.
Och någon fara kunna vi ej se i att %t de väljande själfva öfverlhta att utan hinder i lag utöfva sin valrätt.
Ilet torde icke finnas ringaste anledning att antaga, att de skulle utöfva den p&amp; mindre om- sorgsfullt eller lämpligt sätt, i händelse de afven hade rätt att välja kvinnor och ej allenast rnän.
Däremot bör det icke kunna förnekas, att det kommunala lifvet kan draga verklig nytta af att möjlighet gifves att taga i ansprhk jämväl kvinnans, sasom '
erfarenheten visar, ofta nog stora praktiska duglighet, energi och nit,.
Utskottet har vid behandlingen af denna fraga kommit till samma resultat, ty heter det i dess utliltande, satt kvinna mAtte blifva valbar till kommunala varf ar ett önskemal, som nu synes hafva väckt genklang i vida kretsar inom riksdagenr.
Tillstyr- kandet af förslt~get har utskottet gifvit följande för oss s&amp; till- fredsställande motivering: D FrAn skilda politiska läger har vid nu pHgiiende riksdag bragts pA tal frågan om kvinnans valbarhet till kommunala förtroendeposter.
Redan nu kan kvinna inväljas i fattigviixdsstyrelse och skolrad (sedan år 1SS9), i foeterbarnsniimnd och barnariirdsnarnnd samt, i Stockholm, i fattigvårdsnamnden, folkskoleöfverstyrelsen och styrelsen för stadens arbetsförmedling.
Den verksamhet, kvinnan hittills utöfvat i det kommunala lifvet, har till fullo Adagalagt, att den kvinnliga erfarenheten och dugligheten äro för detsaminn till stort gagn.
Siirskildt i fattigvirclearbetet har hennes omtanke och plikttrohet gjort en synnerligen god insats.
Och med det allt lifligare intresse, kommunerna i viira dagar m k t e agna rit skilda sociala spörsmA1, skall ock kvinnans deltagande i den kommunala förvaltningen visa sig mer och mer värdefullt.
Utskottet tvekar salunda icke att nu tillstyrka ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse (pA landet, i stad och i Stockholm) och i för- ordningarne om kyrkostämma samt kyrkorrid och skolrild, hrilka skola göra kvinna valbar till ordförande och ~ i c e ordförande i kommunalstamma, till stadsfullrn, " i,ktig, till ledamot af driitselkam- mare eller driitselnämnd o. s. v., hniirkas ma, att kvinnas valbarhet till ord£örande i kommunalsti.imnia jämra1 iunzbar, att hon kan inväljas bland kommuualf ullmäktige och i kommuiial- nämnd.
Den oegentlighet, som för narrarande bestar diiri att, på landet, kvinna val m&amp; vara ledamot af fattigvwrdsstyrelse, diis shdan styrelse blifvit särskildt utsedd, men icke dar den utgöres af kommunalnämnden, skall sihlunda, blifva aflaganad.
Att, på s5tt föreslagits, kvinna mii kunna inviiljas jiimval i den högre kominunens representation, landstinget, anser utskottet likväl icke för nävarande böra tillstyrkas:).
Hvarför det skulle ligga en större risk att slappa in kvinnan i landstinget au ex. bland städernas f ullnliiktige, clirorn yttrar sig, a£ obekanta skal, icke utskottet.
Ratt att afsiiga sig de ofvan nlinlnda uppdragen st8r för öfrigt kvinna fritt.
SA heter det vidare i fruga om de kommunala bef attningarnag utöfvmde: s Gif t kvinna, som ar röstberättigad, vare ej pA den grund, att hon star under mannens milsmanskap, obe- hörig att utöfva uppdrag, hmrom nu iir frigas.
Så långt utskottets förslag, och detsamma har, som namndt, afven antagits af riksdagen, att hvila till vidare grundlfigsenlig behandling 2.
- b w,.
-.
Kvinnornas andelsförening Svenska Hem.
Den 5 april 1907, på dagen två år efter det konstituerande mötet, hade Svenska Hem sitt fjärde ordinarie halfårssamman- träde.
Ordföranden, fröken Anna hitl lock, redogjofde för f örsta Aret af föreningens affarsverksan~het.
Diirgf framgick, att med- lemsantdet vid 1906 års slut sar S63 och att det inbetalade an- delslcapitalet uppgick till kr.
32, S6 9. l ?örsilljningssumma ?z under första halfhret belöpte sig till kr.
61,381: 14, under andra till kr.
79,707: 30, eller tillhopa kr.
141,OSS: 44, hvilket i meddeltal per dag blir respektive kr.
409: 21 och 614: 24.
Bruttovinsten under detta första arbetshr utgjordes af kr.
20,135: OS.
Nettovinsten under samma tid hade visserligen endast uppgatt till kr.
1 ' 79: 34, men d % vor0 samtliga omkostnader, in- klusive utgifterna för startandet af en filial, betäckta och i ranta % andelskapitalet hade utbetalats kr.
1,062: SO.
Till dessa i och för sig oviintadt goda siffror fogade ordfö- randen den underriittelsen, att medlemstalet den 31 mars detta Ar vuxit till 937 och att £örsaljningssumrnaii under £örsta kvar- talet 1907 med kr, 21,307: 02 öfveïstigit motsvarande belopp för 1906.
Som för Dagnys läsare välbekant är, igångsattes redan f r b början mot Svenska Hem en synnerligen intensiv bojkott fr %n.
såväl Stoclrholms grosshandlare som SA godt som alla fabrikanter af svenska lif sförnödenheter.
Föreningens arbete fiksvårades där igenom högst betydligt, men i stallet för att hiimma verksam- heten, befrämjades den tvärtom.
Energien spändes, direkta för- bindelser med utlandet började genast förberedas, och innan ett.
halfår g %tt .till ända, importerade Svenska Hem direkt från utlan- det sitt förrhd af kaffe, te, frukter m. fl.
varor.
Som följd häraf milste lagerutrymmet ökas, detta i sin tur gaf upphof till öpp- nandet af den första filialen, en filial som redan inom ett half %r kan anses hafva fullt burit sina egna direkta omkostnader.
Denna samma bojkott har därtill haft en annan af herrar specerihandlare lika litet förutsedd följd.
Det startande koopera- tiva företaget s %gs till en början med en viss misstro, och spe- cerihandlarna vor0 fiiremål för mycket deltagande.
Afen i och med det, att bojkottsvapnet tillgreps, öfvergingo sympatierna på Svenska Hems sida, medlemstillströmningen ökades, och med brist- fälligheter och fel öfvershg man.
Fel och brister vidlåda väl alla företag och naturligtvis äfven Svenska Hem, men det totalomdömet kan nog fallas, att för- eningen trots alla svhigheter gatt fram på den en.g %ng utsta- kade vägen och att den fasthållit vid de kooperativa grundsats- serna.
Det kontanta betalningssystemet tillämpas strängt.
både vid inköp och förssiljning.
Alla medlemmar, såväl de sml, som de stora kunderna, åtnjuta samma förmaner.
Äfven för den an-,
ställda personalen ar i viss m&amp;n val sörjdt.
Samtliga bitriiden haha minst en eftermiddag i veckan fri samt sommarledighet (från en vecka till en manad).
Aflöningen utbetalas oafkortad a h e n under sjukdom, Atminstone en m %nad, och dr Hedda An- dersson har utlofvat fri läkarevhd.
AfdelningsförestAnderskorna hafva andel i den eventuella vinsten.
På sista, halfårsmötet fram- flyttades butikernas stangningstid till kl. 7 e. m.
Svenska.
Hem har numera en ganska betydande landsorts- expedition, skskildt till Norrland.
En prislista utgifves sex ganger Arligen och tillställes samt- iiga medlemmar, kostnaderna härför betackas genom i listan in- förda annonser.
Prospekt, årsberättelse m. m. tryck sandas p&amp; begiiran till intresserade genom Svenska Hems expedition, adress Jakobsbergs- gatan 6, Stockholm.
Stipendieinstitutionen.
Frfin Donutionsjbnderna h a h a utdelats: 500 kr.
till medicine kand. Xiirta Apelskog och 400 kr.
till medicine kand. Hanna Nilson (frAn onämnds fond) samt 500 kr.
till lilrarinnan, fröken Ellen Stuebecke (resestip.
fran Evelina Fahnehjelms fond).
O Dräktreformkommittén.
Ordf. i denna kommitté fru (iurli Linder, konimer med ett af Ecklesiastikdepartementet beviljadt ~tipendiarn att i sommar bevista andra internat.ione1ln akolliygieniska kongressen i Lon- d o n ~ och amnar d&amp; halla föredrag öfl-er denna friigas utreclzting i S \ - erige.
F.-B.-F: s årsmöte iiger rum h Förbundets hyr8 den 30 maj kl. lialf 7 e. m.
O Skrifvelse till den s.
Er.
seminarieksmmitténn har af ~ ö r b k d e afliitits t af fiiljande innehi11: Till den af Kungl.
&amp; j: t tillsatta kornmitten för uppgörande af för- slag till ombildning af folk~koleseminarierna.
Fredrika-Brerner-Förl~undets Styrelse, som med tillfredast~llelse hiil- sat tillsiattandet af en kommitté för folkskoleseniinariernns omorganisation, anhiller att hihrmed få fästa kommitténs uypmiirksamhet pb nhgrn enligt Styrelsens mening beaktansvards synpunkter, under uttryckniiie af den förhoppning, att arten af Fredrika-Bremer-Förbundets verksamhet.
skall kunna anses tillräckligt motivera en shdan framstallning.
FA pedagogiska satser torde innel-ifilla en sh obestridd sanning som den, att vi lärn icke för skolan utan för lifvet.
Men häraf följer ej, att tillampilingen är vare sig lett eller allmän.
Det kraf, soin denna sats ställer ph skolan,.
%r att hon skall leda de ungas uppfostran si, att de iitvecklas till sjalfstandighet och ansvarskänsla, till kraft och vilja att .fylla sina ' framtida lifsuppgifter, p&amp; hvilken plats i samhället de än bli stillda.
Endast sfi kan skolan bli hvad hon bör vara: ka9.alctu9wlanande pfi samma g h g som Iczcnslcapsmeddelande.
Med allt erkännande af förtjänsterna i v k nuvarande folkskoleiincler- visning mliste det sägas, att den, frRn denni synpunkt sedd, icke fyller mfittet.
Folkskolan gör för litet i syfte att hos barnet utveckla den för- m&amp;ga aC själf verksa.mhet, som för hvarje miinniska ar af sfi viisentlig.
betydelse, men soni endast kan vinnas genom tillfälle till egna rön och erfa- renheter.
Icke heller lägges tillrlicklig hänsyn till de ungas fantasi, hvil- ken kanske därigenom tvingas att utom skolan söka en ofta olämplig näring.
Vidare kan undervisningen - sh som foll~skolans lärokurser nu %ro ordnade - komnia att bestR i ett ensidigt meddelande af nte- slutande ' teoretiska kunskaper utan tillrackligt betonande af deras inre sa.mba.nd.
Men sBdana kunskaper kunna svarligen göras verkligt frukt- barande eller onis %ttas i lifvet.
Om det sA.l.unda med fog torde kurna pAstAs, att folksko1a.n~ under.
visning i sin helhet lider af en viss opraktiskhet, sB %r det företrädesvis den sist antyddn bristen i systemet, snrskildt i hvad den berör den kvinn- liga ungdomens uppfostra.^^, som framkallat denna skrifvelse.
Undervisningens öfvervägande teoretiska karaktär medför lätt lik- giltighet, kanske till och med ringaktning för det rent praktiska arbetets betydelse.
l ?x: %nsedt det ornoraljska i ett dylikt grnderaiicle af arbetets viirde, blir förllhllandet i hög grad betenkligt ocksh därför, att etörre delen af folkskolans ungdoin vid uttradet i lifvet l~anvisas till just det slags arbete, som mhiga blmd dem vant sig att underviirdern.
Hvilken ödes- diger inverkan ph deras arbetsduglighet och arbetsglädje, detta komwer astt medföra, ligger i öppen d: ig.
Ansatser till reformer ha visserligen gjorts, exempelvis genom in- förande af kurser i slöjd och huslig ekonomi.
Men hithörande Bmnen betraktas nog alltjämt slisom mer eller mindre fristhende, ingalunda som integrerande delar af den uppfostran szzmhället är skyldigt ge det upp- viisande släktet.
I detta saiiimsnli.zng tillhter sig styrelsen phpeka vikten af att hygien shsoni läroiinme tillgodoses pfi ett helt annat siitt iin livad hittills varit fallet i seminarierna.
Bristen ' p&amp; verkliga insikter i speciellt skol- hygien gör sig tyvärr ofta g %lla.nde inom folkskollararekAren i syiinerhet p&amp; landsbygden.
För att en verkligt genoiugriprtnde reform skall komma till stånd, fordras emellertid icke blott oililäggande d 1iiïoliui.serna utan i inA.h %ncla annu högre grad, att l#r,zrekten själ£ bi bringas en klar uppfattning af aWt mbetes varde, hnndens shväl soin tankens.
Att länwe och lararinnor ofta synas sakna denna allsidiga uppfatt- ning lir knappast iigiiat att förvhzi, d&amp; man beUinker Iitir de utbildats för '
.
sitt kall.
I seminarierna intagas de rid s&amp; unga ar, att de i regel ej in hiimtat mer I n de rent teoretiska kunskaper, h i l k a intriidespröfninpen omfattar.
Och dock borde det, om tiden medgifvit, Btminstone för den unga flickan varit jan~förelseris liktt att i eller iitonr hemmet erhiilla ng- gon insikt i husliga göronifil.
Men vid fiireghende praktisk utbildning af denna art fastes vid intriidespröfninpen, intet ifseende, och dc s. k. öfninps- ä.miienrt intaga i förhhllande till öfriga iiiroiimnen en mycket underorcinaci plats på seminariets Piroplan.
Vid 20 h 22 års Alder g&amp;, si de unga lararne och lirarinnorna att börja sitt kall som uppfostrare.
Det Br du ganska förklarligt om de, som under större delen af sitt lif inliist enamenskurser, skulle anse denna .metod s3soin den enda riktiga, iifl-en i friiga o m den undervisning de sjillf va skola meddela.
I syfte, att de har angifna bristerna mhtte bli afhjiilpta och under- risningen göras p % en glng mera praktisk och niera allniiinmiinsklig, till&amp;ter sig Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse att till kommitten för uppgörande af förslag till ombildning af fokakoleseminarierna göra följande viirdsamms hemstgllan: 1) att vid uppgörandet af liiroplan och kurser li8nsyn iiiiitte tagas afven till betydelsen af helt praktiskt arbete; 2) att r ä l vitsordadt deltagande i praktiskt.
arbete mgtte rid ansökan om intriide vid seminsriuin riiknas som merit; 3) att för att möjliggöra förviirfrantlet af i inom.
2 angifna merit, inträdesåldern vid seminarierna m6tte höjas med minst ett Sr.
Riittelse: I den hiift.
8-9 insiinda artikeln ~Rehöfvas flera krinn- liga lärarekrafter rid folkakolel~rarinneseininarierna ?s ha fiiljande trpck- fel insmugit sig.
Xoten ä sida 213 skali öfrerflytta~ sid. 212, har afseendc p % uttrycket, goda hem,; i id.
212 rad.
12 neclifrln stlir den^, Ins deilr; sid. 213 rad.
17 uppifrlin s t k ~öfverglngsilmnen~, las öjizi~lgsawnan; samma sid. rad.
2 nedifrán stkr ~ n a n i l i g e n ~ las, ~~) zöjligcn.
O
