# ID: svediakorp-per315
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1907
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,852
# sentences: 823
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY m TIDSKRIFT ' FOR SOCIALA O C H LITTERARA INTRESSEN UTGIBVEN AF STOCKHOLM AFTOXBLADETS TRYCKERI 1907
Några ord v i d årsskiftet.
Om det gifves ett ord, som tydligare 511 iiågot annat.
karak- tariserar vart unga århundrade, SA ar det ordet rörelse.
Hvad man an har att si@ om den tid vi lefva ' i, stillesthndets ar det icke.
Dess oro och jakt kan viil ofta gripa en ined en bekliimmande känsla a€ otrygghet, gom om man stocle midt i en stark vind och hade all möda i världen att behalla balansen.
Men den riittvisan ar man dock skyldig att göra den så mycket förkattrade tiden, att den har lif i sig och öppnar blicken At obegränsade möj- ligheter.
Det för tiden typiska visar sig e) minst inom kvinnornas värld.
Y % alla onirhden diirinom förnimmes en lifaktighet och rörlighet,.
hvartill intet föregående tidsskede har att uppvisa mot- stycke.
Och denna värld iir ej ' längre den.
gamla traditionens, gränserna clarför lm flyttats Ifingt utom de forna råmiirkena för hvad som hörde till den kvinnliga befogenheten och förmågan, och sil godt som allt hvad mtinskiigt ar ligger numera, inom vart falt.
- Kvinnnoröïelsen liar inträdt i ett skede, som man kan kalla iniilmedvetenhetens.
Tviflet, osiikerheten, försagdheten ha vi bak- om OSR.
Vi veta hvad vi vilja, och var tungas band iir löst, s&amp; att vi förniA ge uttryck At vtlr vilja.
E n tysk författarinna, Kosa Mayrecler, har i ett siirdeles in- tressant och djupsinnigt verk,, %ur Kritik der Weiblichkeit~, ett arbete, som i och för sig iir ett bevis för hur högt en nutidens kvinna kali st % i sjalfständigt och filosofiskt skoladt tankande, karaktiiriserat den nioderna kvinnorörelsen pil följande satt: 8 1 alla tider har det funnits kvinnor, som i intelligens och handlingskraft statt jainsicles med flertalet man, ja till och med öfverglanst dem.
Likviil ha cle icke förmatt förändra det kvinnliga slaktets sociala ställning, hvarken inom lagstiftningen eller i den allmiinna opinionen.
De ha varit undantag och behandlats som undantag, d. v. s. de vor0 icke led i en utvecklingskedja, de be-
tecknade icke brytandet ef en ny väg, en väg, först af dein sjalfva anad, men på hvilken följande generationer skulle giifram och fullborda röjningen.
Häri ligger skillnaden mellan tidigare epokers kvinnliga in- dividualiteter och den moderna kvinnorörelsens bärarinilor.
Dessa nöja sig ej nzed att vara.
hvad de äro och endast för sig sjalfva njuta af den fria stallning, som hvarje kraftfull personlighet under alla förhAllanden vet att förskafia sig.
De vilja draga den sociala konsekvensen af sitt väsens egenart och str5fva efter en omhviilfning af de besthende normerna till alla deras förnzåii, hmlka icke iiro skapade efter dessa normers föreslcrifter och för- utsättningar.
Häri ligger kvinnorörelsens stora betydelse det karaktkis- tiska för den s ~ s o n l social reform. » Och längre fram i samma essay yttrar fijrf.
: » Nu 81 ögonblicket redan kommet, då den (kvinnorörelsen) - - - öfvergått friin revolutionens stadium till ~rganisat~ionens.
Dess fordringar börja infrias, till dels äro de redan lagstadgade, och de föriindrade ekononiiska förhHllandena utgöra den yttre be- tingelsen för deras snara förverkligande.
Därmed förändras dess iippgifter och perspektiv.
H m d son1 förr var en dröm, drömd af.
några få entusiaster, frambesvuren af iiiigra starka och ovanliga kvinnor och uttrycket för en egen- art, som strlickte sig l h g t utöf ver det genomsnittliga niåktet, skall nu vara gemensam egendom för m h g a och bilda den n y s norm, efter hvilken detta flertals lif skall inrättas.
» » Ur nya uppgifter växa.
nya förmögenheter)), heter det p&amp; ett annat ställe, och citerande engelsmannen Bury, hvilken, som det starkaste argument för kvinnans politiska rösträtt framhiiller möjligheten, att en ny kvinnlig egenart däraf skall utvecklas, skrif- ver förf.
: SEII sådan möjlighet, son1 den hvilken nu erbjuder sig, har icke funnits till sedan nara tvåtusen år. » Så l h g t den tyska författarinnan.
Och tillämpande hennes ord pA oss: Ar det icke p&amp; en allt fortgående utvecklings möj- ligheter vi bygga v %rt framtidshopp?
Pli utvecklingen af vår egenart till en full individuell frihet, en frihet, som en gång skall föra den medborgerliga med sig?
Ilet %r denna tanke, som liiter oss se bortom stundens nlotgkngar och de tillfalligä bakslagen, hvilka aldrig fattas på v8r vig och som vi, svenska kvinnor, lika litet undgiltt som några af vara inedsystrar i andra länder.
Ja, vid en.
5 tillbakablick på.
det gångna hret skulle det väl tyckas, att vi ej hade så stora skal att stoltsera öfver vår saks framgångar.
En reaktionär tendens på icke så få områden har gjort sig gällande, och vi ha fått mer an en kraftig erinring om, att vi kvinnor icke ha nhgon röst med i afgörandet af statens och samhällets fragor - ej ens da de på.
det närmaste angå oss sjalfva.
Men ljusglimtar ha ej heller saknats, det m&amp; med tacksamhet erkännas, ' den frivilliga kvinnliga arbetskraftens ökade anvsndning i konimunens tjänst hör till en af dessa.
Den under de sista Aren pågå- ende röstïattskamp ' eii, äfxen nied dess ovissa framtidsperspektiv, har starkt vArt mod och v %r målmedvetenhet, har gifvit oss en val be- höflig samhällelig skolning och en ej förr i samma grad erfaren kiinsla d att vara en makt, Rom man måste rakna med.
Afveii om det ar en makt, man i det längsta söker hålla stången.
Det unga Aret 1907 halsa vi således ' icke med misströstan och raddhfiga, utan med förhoppningar och godt mod.
Hvad det an mR bringa oss, iiro vi förvissade om, att det skall landa oss till viilsignelse -- och till lärdom.
Det löfte vi ocksa tro oss vara bersttigade att i alla tankande, frarnåkstrafvande svenska kvinnors namn afgifva såsom en tribut At den nya tid, som med ett nytt år kornnler med nya kraf, nya plikter och nya ansvar, iir att vi, glömska af den egna lilla fördelen, hvar och en efter niiitt och förmhga, skola söka iigna vara basta krafter A t det stora helas, vårt älskade fiderneslands, lycka och förkofran.
Kvinnan och vår modernäring.
Lärdomar från en studieresa i Danmark.
Det nya ' uppslag som gjordes af Fredrika-Bremer-Förbundet under förlidet Ar, då det upptog den kvinnliga landtbefolkningens utbildning för sitt kall till sina öfriga verksamhetsgrenar, före- gicks, innan Förbundets plan därför offentligt framlades, af en undersökning af hvad som inom detta omrade åstadkommits i vårt grannland, Danmark, smhlandtbrukets forlofvade land.
Af stort intresse ar också den reseberättelse, soin afgifvits af fröken -
Gertrud Adelborg, hvilken med reseanslag från Förbundet i som- ras besökte nhgra af de mest typiska danska husmoderskolorna, afven om.
som af fröken Adelborg ofta betonas, den ' indirekta lärdomen man af dem hemtar är större än den absoluta.
Så var det icke så mycket hvad som fanns i .. Danmark, hur utmarkt detta i många afseenden iin var, utan .hvad som icke fanns där, hvilket gifvit impulsen till den a£ Förbundet utarbetade planen för höjande af den svenska allmogekvinnan, i de flesta fall så olika situerad mot sin danska syster.
Jar~lförelsepunkter förefinnas dock, liksom mycket för oss att l k a, hvilket ' framgår af fröken Adelborgs reseberättelse, hvaraf har meddelas ett sani- mandrag.
* * - E Bland Danmarks husmodersskolor intar S o q Lcererindeskole for Husholdning (adr.
Ankerhus, Soro) ett fran~stAnde, rum, och hiir hade Förbundets stipendiat under föreståiidarinnitns, fröken Mag-.
dalene Lauridsen, utmärkta ledning godt tillfalle att studera de danska liirometoderna.
E n sardeles lycklig tillfällighet vid detta besök var, att den framstAende skolköksliirarinnan, fröken Lotten Lager~tedt, samtidigt gästade Sorg, hvarför de bada landsmanin- norna kunde utbyta tankar öfver hvad d,e sågo och erforo.
Vid ordnandet af ofvannämnda liiroanstalt synes man gatt ut från den tanken: * dA allmogekvinnan af niAngtz skal icke kan komma till hushållsskolan, bör skolan.
komma till hennes.
Skolan är alltsa afsedd att uppfostra lararinnor för undervisning af landtbefolkniagens kvinnor.
Resultatet har ' varit det biista.
Under den tid at 6 ' Ar Sorr?
skola varit i verksamhet ha 33,000 kvinnor deltagit ' i de af dess lärarinnor ledda kurserna.
Denna ' stora siffra har åstadkommits darigenom, att unclervisniiigen gif- ves i hvarje by- endast en gAng i veckan, manaderna november- april.
Hvarje lärarinna undervisar s %ledes under samma vinter A 6 närbelägna orter, en af veckodagarna ägnad &amp; t hvarje plats, en anordning beroende af husmödrarnas svilrighet att flera aftnar (5, rad lämna sitt hem.
Kursen &amp; r beräknad för ' minst 35 elever, ett alltför stort an- tal för att dessa sjiilfva skola kunna lägga hand vid beredningen, hvarför undervisningen f~rsiggår i form af förevisning i matlag- ning med utförlig förklaring p&amp; tillredningen och upplysning an-
gående pris och näringsvärde.
Maten lagas på fotogenkök och med hjälp af hölhda.
I största möjliga utstriickning begagnas grönsaker för att viinja laiidtbefolkningen vid dessas anvandbarhet.
.
Den tillagade maten ar tilltagen för 4 personer och nfsmakas af deltagarna, som hvar och en medför sked och en tallrik.
Ut- gifterna betackas af de kuradeltagandes afgifter, kr.
3: 25.
Orri hvarje kurs har 35 deltagare, ocli 6 kretsar geniensam lära- rinna, betacka inkomsterna ut-gifterna.
Deltagarna ha varit af alla stånd och Aldrar.
Bonde- eller hemmansigareklassen starkast representerad, ehuru sniålandtbrukarnas hustrur och tjiinstefliclror afven talrikt begagnat sig af undervisningen.
De flesta af eleverna ha varit i iildern niellan 30-50 hr.
» Kretsens bestrider utgifter fijr lokal, logis, rarnie och ren- göring samt undervisningsmaterial, 30 $ 40 kr., sörjer för larar- innans kost och logis det dygn i veckan, d&amp; hon undervisar dess deltagare, och befordrar henne till nästa krets.
&gt;De forenede Land boforeninger w (hushållningssallskapen) bekosta lärarinnans lön, 300 kr., hennes uppehälle och kost, inköp af produkter för undervisningen o. s. v. Landboforeningen sköter kursens raken-, skaper, uppbar kursdeltagarnas ofvannämnda afgifter, begär understöd för obemedlade deltagare, bär den ekononiiska risken för företaget och har ratt till det eventuella öfverskottet.
L ~ ~ R T - inneskolan står under ledning af de asamviïlcende danske Land- boforeninger » och tindervisningen kontrolleras af ett för detta ändamM tillsatt utskott.
AngAende resultatet af de här beskrifila kurserna säger frö- ken Lauridsen i tidskriften » Haven » (N: o 14, Arg.
1906), hvarur en del af här gifna uppgifter hiimtats: naturligtvis kan denna undervisning, afven om den fortsättes under trA Hr ocli cleltaga- ren sålunda erhåller 36 lektioner, icke betraktas som en grund- lig utbildning.
Men den kan vacka intresset och starka upp- fattningen af den ekonomiska betydelse, son1 kvinnornas arbete har inom det stora samh~llshilshlillet, samt sporra eleven till vidare förkofran inom sitt fack,.
För att nu Atergå till » Soro Laxerindeskole for hus hold ni ng^ ar det naturligt, att den undervisning, som dar meddelas, är SA val teoretisk som praktisk.
Liirarinnan skall ju vid demonstra- tionslektionerna alltid kunna besvara ett Izvnrfir med ett Imrzh.
Kursen börjar i januari och racker 9 månader samt betingar en afgift af 540 kr.
Staten har hittills ej gifvit skolan, som till-
hör fröken Lauridsen, nBgot understöd, men elever kunna erhålla statsbidrag intill 300 kr.
Dock lämnas sadant endast At dem, som under kursens 4 första miinnder visat sig särskildt dugande.
Eleverna uppdelas i grupper på 6 stycken, motsvarande en familj ' bestående af far, mor och fyra barn; med lärarinnans hjälp skall nu gruppen sköta hushållet efter en bestämd årsin- komst: 1,800 kr.
för första mhaden, 2,000, 3,000 och 4,000 för de följande.
Den första månaden, då det galler att anviinda bil- liga födoämnen för att f % miinadspenningen, 60 kr., att g&amp; ihop, torde vara den, som mest spänner intresset.
Mycken vikt liigges på användning af trädgArdsalster, da, som fröken Lauridsen fram- hhller, » man m h t e med liten hushållsknssa begagna sin tradgirds produkter d sparsamhetsskäl, och med en större kassa, och däraf beroende anspriik, i tradgårdens alster finna medlet att erhA11a ett fint och godt bord ».
Efter 4 mhnaders praktisk undervisning vidtager den egentliga lärarinneutbildningen och eleverna få sjalfva undervisa, d. v. st de öfvas i de demonatrationslektioner, som de skola hålla p % landsbygden.
Den teoretiska undervisriingen omfattar: hushBlls- kemi, naringsiimnesliira, anatomi, fysiologi, sjukvårdslära, botanik, fysik, pedagogik, trädgbrdsskötsel, modersmålet och bokföring; den praktiska: niatlagning, hushålls&amp;ötsel, konservering af triid- giirdsalster, sjukVLtrd samt undervieningsöfning.
Till bruk för skolan %r anlagd en » Model-Gaardmnnshnve D.
Det skolkök son1 star i förbindelse med anstalten torde motsvara de högsta fordringar, som gärna kunna stallae p&amp; ett siidant.
Intrycket af skolan var, säger fröken Adelborg, genomgående för- träffligt, och eleverna vor0 synbarligen mycket intresserade af sitt arbete.
Sarskildt godt tillfalle att sätta sig in i undervisnings- metoden erbjöds för främlingen, emedan besöket inföll vid den tid, då en 14 dagars fortsättnings- eller repetitionskurs dar på- gick med de redan utexaminerade eleverna.
Man samlades i fö- relssningssalen, där någon af de f. d. lärjungarna höll en lektion, liknande den hon brukade hålla p&amp; landsbygden, hvarpå följde kritik, dels af förestAndarinnan, dels af en skolinspektör, som hade den pedagogiska ledningen om hand.
Emrehave Ii ~~s~,zar~.dskole %r e t t namn, nzan of ta hör i förbin- delse med det nya som Astadkommits på landtbruks-pedagogiens.
omrAde.
Skolan kallas för Danmarks skötebarn.
Den har haft dryga statsanslag till uppsättning in.
ni., liar nu 2,000 kr.
pr år, är härligt beliigen, har god jord, alltsh de basta förutsättningar att blifva en mönsteranstalt.
E n del onzständigheter bidrog0 dock till att fröken Adelborg af besöket vid Iiarehave, som var inskränkt till några få timmar, icke kunde draga några bestamda slutsatser angående skolans rätta beskaffenhet.
Hvad som inherntades sar, i korthet följande.
Iiarehave ar en l.ancltbr~iksskola, afsedd för båda könen.
Kursen iir G måna- der för man, 5 manader för kvinnor.
Ilar undervisas teoretiskt hufvudsakligen i landtbruksiimnen, men därjanite afven i sådana fack, som tillhöra folkhögskolan.
Hvad de kvinnliga eleverna be- träff ar a.nslAs tvenne timmar af dagen.
till folkhögskoleamiien.
Den öfriga tiden up,pdelas p&amp; fyra iimnesgrupper: matlagning, hemslöjd, sönmad och iitegöromål.
Ett fel syntes vara hopandet af underrisiiingsa,inilen, hvilket gör en viss ytlighet oundviklig.
Shsom egendomligt nihte ock framhållas att praktisk under- visning liimnades i t. es.
borstbinderi och bokbinderi, under det i landtbruk och triidgArdskötse1 endast gafs teoretisk undervisning.
De s. k.
» F~Zles~.else~-) zex,: ~~) &amp; r en utbildningsn~etod, som af m h g a i Danmark sattes högre an husmandeskolorna.
Dessa resor, livari sAval landtbrukaren sjal£ soin hans hustru (ehuru p&amp; olika tider) kan deltaga, planeras mycket val af en särskild ut- sedd styrelse; en förare Atföljer de resande, hvilka vanligen delas i grupper pB 30 personer, till de föreslagna giirdarna, soni noga beses och de larnnade uppgifterna kontrolleras.
Allt på gården får granskas.
Det frA.gas och svaras om gödning och v@elbruk, om siidesslag och rotfrukter, o111 gårdens afkastning o. s. r. Riikenskaperna skola om möjligt vara tillgängliga, så att hvar och en kan göra sig reda för ghdens inkomster och utgifter.
Ofta har den egendom, som förevisas, fatt pris för @ in goda sköt- sel, livarför agaren kiinner sig förpliktad att st.A till tjänst nzecl upply sningqr.
*) &amp; en i Sverige iiro sQdaiin stiidieresor för laiidtbrukare satta i gång.
Eli och nnnan kvinna har afveii hrr deltagit.
1 detta saminanhang.
bör näninas, att i de bestiimmelser och villkor, som gälla för premiering af smålandtbriik, finnes en punkt beträffande D et hyggeligt og tiltalende Hjeiii », hvilket visar, att inan iifven tar i betraktande Austrzm arbete, iiar det galler att pre- miera en g h d.
* &amp;.
.
* Efter att ha liininat en redogörelse för sina iakttagelser be- träffande de danska undervisilingsmetoderna, siiger fröken Adelborg, att en skola, sådan hon väntat sig * att f&amp; se, idle finnes i Danmark, en skola niimligen, diir landtbrukarens hustrur och döttrar kuiide f A lära sig de göronial, som det tillkommer clem att sköta.
Det ligger nu nära till hands att tänka: DA man i ett land, där smålandtbruket stKr s&amp; högt som i Daiimark, väl äger skolor för hushAllning och matlagning, för triidgltrds- och hönsskötsel, ' men icke för så viktiga clelar af den landtbrukancle kvinnans arbete som kreaturens v %rd, mjölkens skötsel och beredning m.
ni., har nian va.1 ej kant behohet af dylilra skolor.
Detta ar dock ej fallet.
Man har blott i Danmark följt en niotsatt orclniilg, mot den man.
täiikt sig i Sverige, diir man vid planering af en eventuell kvinnlig landtbruksanstalt satt lrreatursskötsel och hvncl cliirtill hörer i full; ja.mbrecld med skolköksutbilcli~iiigea.
Pörst seclan de danska unciervisningsanstalterna af den art, som har ofvan be- skrifvits, kommit ' i gAng och visat godt resultat, %r man betankt pi % att ined dein förbinds undervisning i landtbruk.
PR flera af de.
platser fröken Adelborg besökt, syntes planer vara i görningen att utvidga undervisningen i deil liar nngifna riktningen.
Planerna hörde dock ännu .till framtidsdrömmarnas orïirAcle.
För ijfrigt tyckes den flyktiga blick p&amp; Danmarks bördiga land och intensiva landtbruk, som var stipencliat varit i tillfiille att få göra, styrkt henne i den uppfattningen, att vi, svenska?, där har mycket att lära.
om vi ock icke böra kopiera.
P&amp; Danniarks slätter ligga gArclnrila tätt, ofta omgarclacle: %f en planterad hack.
Det begriinsade omradet stiinger utsikten, och diirinon~ bedrif ves nu ett intensivt landtbruk.
Allt &amp; r beräknaclt på att gLLrden skall liiiiina sitt bidrag till landets export.
Darför odlas foderväxter i myckenhet för kret~turen, alltsii i smör- exportens.
tjänst, och för gArclens behof köpes s8d ' m.
m.
De smil gådarna ~ammanslutn sig till andelsföreningar för olika än- damål, representeraiide den sa väl kaildrt kraftiga insatsen i landets
utveckling.
Och utan att förringa den andligt höjande rörelse, - som samtidigt u t g h frhn den danska folkhögskolan, är det ovii- dersiigligt, att det ekonomiska utbytet genom exporten epelar en stor roll vid Danmarks smhlandtbruk, Vid en jamförelae med vart eget land ligger skillnaden i öppen dag.
Den svenska landtmannens ägor äro i allmänhet vid- sträckta, deras gränser synas ej frhn stugutrappan.
I mAnga trak- ter Zr ' det skogarna och höjderna, som ge landet karaktsr och folket dess skaplynne.
Mannen tillbringar stor del af vintern i &amp; ogen för timn~erhuggning, kolning m.
in., och hustrun och diittrarna vistas där ofta sommaren lAng för kreaturens vh-d och mjölkens tillvaratagande.
En noggrannt planlagd landtbruksskötsel, enligt danskt nlönater, kommer i sådana delar af vart land ej i fråga.
Att blifva en nyktert tankande, beriihande landthushållare, som sköter sitt lmdtbruk i första hand ur exportsynpunkt, ligger kan- ske ej hiiller för den sv.enske bonden.
Hvad som gtminstone nu b6r vara oss angelägnast ar, att söka nppdrifva vårt smhlandtbruk därhän, att det fiider landtmannen och hans familj af den egna torf vans produkter.
Att darvid kvinnan har en viktig roll at-t fylla, och att hennes utbildning för sitt kall är för vårt land af oberäknelig betydelse, börjar allt mer och mer att inses.
Den kvinnliga landt- bruksskola, nom Fredrika-Bremer-Förbundet stbr i begrepp att starta, har afven till uppgift att racka den för var modernaring rerkan- de kvinnan den hjälpande hand, hon SA väl behöfver för att hennes arbete darinom s kall blif va fruktbarande och till välsignelse för henne sjalf, hennes familj och fädernedandet. '
.
Elizabeth Barret Browning.
*) Il.
Aurora Leigh.
Den som rätt vill liira kanna Elizabeth Barret Browning i hennes innersta tankar och vasen, bör söka henne, där hon för alla tiders barn ar tillfinnandes, nämligen i hennes bok » Aurora *) Föreita afdelningen at artikeln Elizabeth Barret Browning Aterfinnes 11.
17, 1906..
' J.eigh », en roniaii pA vers, afsedd att gi£vn en mAlande bild: tf sin tid inecl dess ideella striifvimden, dess företräden, fel och strömningar.
Hon t J a r sjiilf om den soin » mitt mognaste verk och det, i hvilket jag inlagt mina högsta öfvertygelser oin lif och konst .. &gt;&gt; Deq kan sAlecles saintidigt betraktas sa godt som en själf- .biografi, ocn det.
är nog e; j endast bokens lijältinna, Aurora Leigh, som inlednings-stroferna galla: &gt;Att skrifw intinga böcker ta ' r ej sliit ocli jag, som skrikit prosa re ' ii och vers i mängd för andras skiill, vill skrifrs nii en saga för mitt eget biittre j8.g.
Likt ett portr8t.t inxn gifver till en v ~ n, som har det innelyckt och ser darpii, 1Angt sedan han dig reclxn glömt och blott att biittre skönja, Iivad han var och i i r.
~ » Aurora Leigh)) var en bok, soin s. a. s. utvecklades med författarinnans egen personlighet ocli nAclc1e sin fullbordan först, då hennes egna Asikter vunnit den stad&amp; % och mogenhetB, att hon ville fraidiigga dem för v5rldei-i soin resultatet af hela sitt intel- lektuella lif.
Att hon haft den i tankarna redan fran början af sin författarebana, framgår bl.
a. af ett bref till vännen John Kenyon, skrifvet redan 1844, mer $11 tio Ar före diktens utgifvande, däri hon säger: » Jag har stor lust att en dag skrifva ett längre poem af detta slag - ett ' poem innefattande det moderna lifvets vasen och seder utan att rygga iillbaka för konvention a 1 ' ismen.
Jag tror att det skulle kunna ha en gocl verkan.
. » Man kan därför icke Betrakta » Aurora Leigh » som ett poenl i vanlig bemiirkelse, det saknar helt och hållet den liittflytande form, den fantasi ocli det liittvincliga liandhafvande af verklighet och fakta, som pläga kiinneteckna dylika alster.
- Stilen är ofta tung, likasoni dignande under den myckenhet af tankar, som de fattiga orden måste frambara, fantasien hålles s&amp; godt som full- ständigt i tygeln och får endast gifva sig luft i garneringen af det hela, och naturskildringar och andra poesiens tillbehör f å en- dast vara med, s&amp; till vida som de icke inkrakta på de ' ideella stamilingarnas omrHde.
Men i dess stiille niöta vi här en sjiil och en intelligens, redan i sig själfva större och enhetligare iin efter vanliga matt, och därtill sofrade genom mycket lidande och mycken kär- lek.
En af våra författare har sagt om renheten, att, den bijr vara icke snödrifvans utan det hvitglöclgade järnets renhet, och.
-
detta genom eld förädlade och .intensifierade kanslolif finna vi hos.
Elizabeth Barret Browning.
Utan att frukt.a vidrör hon allt, där hennes lefvande kärlek ser att det finns nagon lifsmöjlighet till utveckling och förbiittring, och son1 en klar skonii~gslös låga belyser, förbränner eller desinficerar hon de föremål, med hvilka hon kommer i beröring, allt eftersom de i sig äga förmhga att genom eld luttras och härdas.
Ty elden, den mjuka, lättrör-.
liga, okufligt stigande flamnian, är deii basta symbolen för Eliza- beth B. Brownings skaldskap och personlighet.
Att redogöra för innehillet i en bok såclan som Aurora Leigh.
faller sig synnerligen avltrt, då den till största delen består af re- flexioner öfver de högsta aninea n-iellan himtnel och jord, man- niskoskap och konstnärskap, kärleken, lifvet och döden.
De för dessa reflexioner obligatoriska- handlingarna och karaktärerna spela en jämförelsevis liten roll.
Icke häller har.
förf.
lyckats synnerligen val med dessa.
~ a n d l i n ~ a och r situationer lida af hennes svårighet att halla n~Lqitta, hvilket ofta tager sig uttryc ' k i form- gifningen, och hvacl karaktarerna beträffar, så finnes det egentligen endast en, som frin att vara typ niirmar sig till individ.
Och detta är mindre underligt, ty det ar hj5ltiiinan sjalf, Aurora Leigh, som niistan drag för drag iltergifver författarinnans egen person- lighet.
Hjalten, Romney, skulle nog i Sverige förefalla som en särdeles utpräglad individ, för att icke saga ett original, men i England, diix dels cleii enskilda egendomen iir SA mycket större tilltagen, dels det filantropiskt-religiösa draget mera påfallande, blir en.
Rommy-typ, ehuru i boken öfverdrifven; ej i~ilgon säll- spord figur.
Vid ett flyktigt genoniögnande af boken förefaller det, som om problemet giillde de bägge kusinernas kärlekssaga, och att författarinnan ville varna sitt eget kön för att tro, att arbete och konstnärsskap kunna uppväga hemmets, i %kteiiskapets och moder- skapets lycka.
Men problemet ligger djupare.
Det iir grundmot- sättningen mellan idealisin och u-iate~idism, niellan individualism och socialism, mellan den kraft, son1 u t i f r h söker triinga sig in och forma om och den kraft, som inifrån organiskt och stilla danar den helgjutna formen.
så mycken djup skönhet, så myc- ken stolt sanningskärlek, .så mycket modigt förtroende till lifvet och döden ligga dolda bakom många af dessa vid första påseen-
det litet invecklade och tröga fraser, att de rikligt belöna ett tra- get och fortsatt studium.
1nneh5llet i .Aurora Leigh.
ar i sammandrag detta.
En liten flicka, af till hiilften engelsk, till hälften italiensk börd, flyt- tar rid föräldrarnas frAnEiille friin Italien öfver till England, där hon uppfostras af sin faster, en typijk engelsk miss, i ett typiskt engelskt hem p5 landet.
Har lefrer hoii under många Hr ett in- bundet, skönhetstörstande lit, hämtande näring ur böckernas och naturens värld, utan andra lekkamrater än sin kusin Romney, som med sina tre h fyra %TE f6rsprAng och sin tidigt vaknade ansrars- kansla ej är det gladaste eller mest sympatiska sällskap för den lilla Aurora.
Han är sedan sin tidigaste barndom en ator jord- ägare med massor af imderhafvande, och för hans kiiridiga, all- varliga sinne.
framstar klasekillnadei~, nöden och de bättre lottades plikter och skulder s&amp; stora, att han känner sig bunden att agna hela sitt lif och arbete åt sanlhallets styfbarn.
Aurora däremot sträcker sig med alla sinnen mot det ljusa och sköna i lifvet, hon ser alltid » tipp mot gudarne)), medan ~ o n i n e y Leigh ser sned p&amp; jordmaskarne, en gudalik natur, ty gudar skada ned, likgiltiga för sig sjalfva)).
Så växte de upp tillsanimans, en hvar ensidigt utvecklande sin egen lifsilskådning.
Den dag dA Aurora fyller tjugo Ar öfverraskar henne Romney, d&amp; hon i trädgården bundit sig en murgrönakrans att likt en antikens priistinna bära om hbret.
Han fragar henne om hon vill blifva hans hustru, och dem emellan utspinner sig ett samtal, som å ömse sidor i adla tankar svhrligen kan öfverträffas.
Romney har funnit verser af Auroras hand och med sin allvarliga lifsåskåd- ning och full af mannens ringaktning för kvinnan som skapande ande, söker han förma henne att utbyta poetens i hans tycke onyttiga, sjalfuppfyllda och ytliga kall mot ett lif i socialt arbete och välgörenhet vid hans sida.
Smärtsamt berörd af den strängs och öfverlägsna tonen i hans frieri sätter Auroras stolthet sig till motvärn, och emot sitt eget hjiirta afslår hon utan tvekan hanit3 anbud.
De tvanne kusinerna skiljas.
Kort därefter dör Auroras faster, lämnande hela förmögenheten till Komney, pA grund af ett gammalt testamente; Aurora flyttar till London, och snart g&amp; tidens och rummets vhgor höga, förtagande hvarje ljud emel- lan dem.
Sålunda fortg&amp; några Ar, Aurora lefver ensam i storstaden, förtjänande ett sparsamt bröd som skrif tstallarinna, medan Romney
p 8 s; t t go ' cls sh smhningoiii siitter sinn.
filktropiska idter i Grket för allsköns .Uil&lt;um. '
, cii förvniii~i: ~r ~ ~ g ~ i s i 1 till 1 en En dag kommer en af societetens skönheter iipp ti1l~ ' Aurora Leigh DB hennes kanininre bch gör henne en underlig bekanilelse.
Denna dani, Lady " \ \ ' nlcle~ninr, som hon kallas, har f ?tt&amp;t hiiftig kkrlek till lioniiiey J k g h ocli for att finna nid föi halis &amp; on öf rergif vi t alla de nöjen och fifhgligheter, soul iiro hennes egen t- liga lifsluft och helt 8giiat sig At valgöreiihet.
Detta liennes för- sök lmr emellertid fiillstiindigt inisslyckats, t37 13omi1ey, h v m lycka reclaii en ghng lidit skeppsbrott, hni.
beslutit att lktk en fittig söm in er sk^, Mariaii Erle, för att i ' ~tminstone i siu man hYad.
.
.han kan för att fylla svalget mellnn ssmhäilsklnsserna.
cady ' \ 3.rnlcleuiar siilier upp Aurora för atk becljq henne triinga in i för- hhllandena och förhindra ett gifteridd, under sken af intresse för Marinn.
-- Hela denna scen nied Lady ' Waldemar, liksoni öfrer huf vud taget alla diir hon förek6rnmer, verkar högst &amp; anno1 i k och öf verdrif ven.
Hfir har författarinnans ifriga önskan att verka iealistisk Bfven inom omrcden friimmande för hennes natur, förledt henne att begagna sig af uttryck och talesätt som verka grofsa och otroliga i samband med eri dam af bildning och börd- lat m r a att hennes karaktär ej ar oförvitlig.
Den unga författarinnan nied sina upphöjda.
tänkesätt &amp; ager sig naturligtvis genast tillbaka fran detta falska ' spel och.
affärdar.
Lndy Waldem~r.
Alen af intresse för siii kilsin Romney, för hvil- ken hon, sig s; jii.lf ovetande,: .dltj5int hyser de varmaste l&amp;nslor, söker hon u p i lims blifvmde brud, den lilla söminersknn med du sorgsna ögonen och den glada iliunnen, - Marian Erle, som rusit upp i ett hem, viirre an intet hem, som flytt fr$n sinn föraldrars snikenhet ocli slitit oiidt tills Iion hamnade ett k- sarett, dar .Lioi.~mey finner henne och af medlidande med he&amp;s ofrergifna stRllning vill göra henne till sin hustru.
Aiirora sluter ett viinsknpsförbund mecl den unga flickan och Atervander ' seclan till sina böcker och pennor för att i arbetet glömma sim hemliga, sorg.
HU kommer den scen ' i.
bolren, som biist af allt visar, hurii litet Mrs I3r&amp;ming var liem !na ' i den bvardagsviirld, som omgrtf henne.
Hennes ratta atmosfiii.
v a r nf en s i.
upphöjd, SH lugn och hnrmonisk karektar, att d5 hon ' vill beskrifva 11Kgot framinande f r h dessa käuslor, stB vi helt haph.s.
och niiesix$cnnde.
Det iir e j verkligheten, som hiir skildras; iitaii en fingerad verklighet *, rna- ' t.
.
a ' t.
lad i de mörkaste Färger för att bättre frambiifva kontrasterna.
Scenen frfimstiiller Romney T,cigha briillop mccl Marinn Erlc, till Iivilket inbjudits representanter fiir Knglntids fiirniimn virld till- s: tinriians meil tiggwe, kryn-ipliiigar och slödder af varsta slag.
8jLlfva idén gr iinclerlig nog i sig ~jiilf, n-ieii viirre blir det, (Iii bröllopsgiistern,z, efter att lringe förgiifves ha väntat pk.
lmidcn, lMva iinderriittade om att dciina föravuiinit, bortlockncl, slisom det sedan visar sig, af ett verktyg, liyrdt af Ilade \ Y: tlden~ar.
Rrdllopet fökn.ndlm till ett pöbrlii pylopp, orli det hela ar groteskt, vidrigt och ijfverdrifvet skildr,zclt.
\ ' i kiinnn oss clarfiir glada att liimna clesan ligre regioner, (lär fiirfattariniian själf ar s5 föga hen~i-iiastnrlcl, fiir att iifvergfi till .liiror,z TAghs vidare iiden.
*: 1: Drifven af liingtaii att Aterec sin barntlotusi land yacknr hon ihop sina fB tillhörigheter och reser till Italien.
1 ' 3, viigen stniinsr hon ett par dagar i adet fagra, fantastiska Park, som b5r sina triid, som vore de plymer i en hatts, och har 1Ater slumpen henne fA syn pb Marim Erle - Marian Erle med ett barn prt armen.
I f r h detta ögonblick liimiiar Aurora sig ingen ro förrän hon lyckats Hterfinna den stackars Marian, hon lyssnar till hennes lidandes historia, hur hon fallit offer för en nedrig fijrbrytel~e och liimnats värnlös och öfvergifven, ined ett barn i sina armar, hvare far hon ej ens kiinner.
Aiirorn, tar dc arina under sinn vingars skugga, och SK fortsatta.
dc!
tillsammans reenn till Italien: den elin död för lifret, lefoande endast för sitt barn; den m d r s hungrande efter lifvet, lefrande blott för sitt arbete.
- Hvilket djupt in- tryck Italien, detta hennes andra fosteïlancl, gjort pil Mrs Rrowning, frarnghr bast af hennes förmaga att i dikt he~kriEva det, som ut- gGr detta lyckliga lands slirmiirke, ty deii kärlek som hon kiiiide för land och folk besjälade orden och darrade genom de djiirfva bildernea, om varnia, lefvande pulsar.
Si skrifver hon, jiii~fiirsnde Englands fredliga natur iiiecl Italiens: ' Ej sh!
Ej i.niiia skogar af kastanj i Yalloinbrou~, klaiigaiitle nied sporrar vid djupets rand.
Ej dessa t@irfva ~ 1 ~ i.
h ~ af vfttten, som högt ropsiitle i yrsel af gliidje eller fruktan iied sig sttirta ibland de skiilfvande, (le slanka yinier -.
En hvit sj#l, kastad ut i evipheteri fran tirleiis dallriiipar iiiiiiii ej fri.
I detta land finna de tvilnue ' husvilla; en fristad.
De slh sig ned i Firenae, och unclerb,art beskrifves denna stncla eiircgns tjiis- kraft, dess dagrar och fargspel i.
grynings- och aftontim~nar, dess skönhets~iiiittade ro.
- Hiir sanilnr Ausorn Leigll; ostörd sina tnn- kar och gru hblnr uf ver m~nskligheten,.
öf ve; lif och konst., och delgifver oss ' dem sedan i en form, sd omedelbar, sh full af djup ocli patos, att de e,j IAts sig Rtergifvns i. ett torrt u t d w.
Under denna paus i ' Anroras .lefnsd sker det nkgot nytt ined.
Iieiiiie.
Den genom det intellektuella at betet uiiderkufvacle kvin- ' iian inom * henne befriar sig frin sina bojor och intager författa- rinnniis plats.
Om och om.
igen A.ter.koinmer den tanken;. » en ' bok %r mindre värd iin en iniianiska~, och hon fragar sig, huru- vida hon ej enklare och lyckligare skulle uppfyllt sin plikt som iiianiiislra, oril hon riiddnt sin kusin frfin clet öcle hon tror bjifvit lians, iiiirnligeii: ivtt fingas i: I: ~ d j Walc1ein~zi.s niit, och hjiilpt ho- arbete för db ' fattigs och betryckta, nom i hans ~jälfupyoffra~icle i stiillet för att liita sitt eget jag strriifva att finna sig uttryck i stinger, som skulle ' lefva kanske blott en dag.
Och dock känner hon som aldrig förr sitt.
liall.~ heliga ur- sprung och heliga iindamal.
Genom den lifsstegring, som hon erfar i och niecl clen allsidiga iitvecklingen af sin natur, fattar hon Hnnu fullare innebörden af,) den smiirtfylldt stora gfifvsn,.
poeten gifven af ett dubbelt lit ».
Sjalf förtiird af karlek &amp; r hon .dock alltför stolt att ens tilliita sig att vara medveten om deii- samma.
Yicl denna tid har hon iifyen ritgif~it sitt första ' helgjutna diktverk, och hon vet, att iindtligen liennes personlighet samlat nog kraft och intensitet att trycka sin pisiigel p i hennes verk.
Onistnn i hennes inre har lyckats briinnn sig igenom höljet och Iiininat ovedersiigliga spflir p5 papperet.
Men nu; da, hon stKr vid sina önnk&amp;iigai.s mR1, d5 icke blott viirlden iitin jifven h e n nes innersta konstnSirsiilcd \ reta~idc siiger] mine, att hon lyckats skapa aligonting sjiilf, sRga nAgonting hittills osagclt, nu 1sani.ler hon iifveii bittrast det tonirna .i en hyllning, som tillfaller det nllmangiltign ?~il !&amp;, ' ii.iiinsklighetens gemensii-i~inn möjlighetsfond, iiledan dess spriikriir, (len lefvande personligheten dar ' bakoin; an_- daride i det korta nuet, förgjifves söker viirim och.
syni@ti för sin egen skull.
)) Allas Iriirlek %r en ringa ti ' ng mot ' en endas lsiirleks, siiger Aurora Leigh sucksilde i meclvetand,e ' 0113, att clet verk, soni so-, '
IS (i Isr sig i kiirlek, som prisas af karleken, ej förinar bterstråla n&amp;- got nf sin glans ph dess.
uppliofsrrinn.
*.
.
, .I-Iiir tiiiigt clet iir för den, soin sit.ter ensnm vid ijclulig liilrd i tysta vintdwiilleii och h6rer tjiirran frhi 1i: ~tioners lof.
9, SA g: " l cle l; lnga, soliga clagafnn; ocli knappt n i r ett eko f r h l viirlclen eller Englnncl upp till: den lilla villaii.
högt vid Bellos- guardo.
Af de sl) arsainn~a nyheterna hemi frbn tror sig.
Aiirorn kiinna d r a p cleii slutsatsen, att.
l b i l n e y stbr i begrepp att in- g % ett gifter11181 ined Lady \ Valdeinar.
Det ringer i hennes öron af bröllopsklockor; hennes.
s; jiil.
- gijir ayi~ror.
- S % kommer.
e t en kviill,, en kval1 c15 ' 31-linilnriin berecln roin for natten och lxt % alla sinn portar upp for sl.jiirnornn, som tiinclas en och en.
De geiioinskinligt purpurviifda skuggor till briidcleii fylla upp deii yida dal och öfversviiinmn staden, som nyss 1Bg - en clriinknncl stnd i en fortrollncl sjö - och drog med IiBEtig AtrA ned ens blirk att störta sig i djiipet för ntt finiin en Iiafskiing med en röst af böljors briis.~ ' Aurora sitter ensam p&amp; terrassen, insupande d l delins s k ö n het.
D&amp; höras steg i sanden hakom henne och clen hon t h k t e pAst: Lr framför henne - R.omney, hafskungen.
Det &amp; r mörkt omkring dem, men de beliöfva intet yttre ljus fiir att urukiljrt hvaranclras drag, förnimmande uttryckets spel ge- nom röstens skiftningar.
PLOIJ ?IICY talar först, och i de sorgsim inen ej bittra orclei~, cle adla, v5rdig~, tankarna igenkiinna vi den unge manileii frHn fordom.
Men hvar ar sjiilfkiinslnn, vissheten om sin metods oemotsibgbara förträfflighet, den inre rikedomen 3 Soin en andligen fattig frsn1stA.r han, en mgnniska träffad af Ciucls hand och förd frbn sin.
egen viig till den dunkelt skym- t.ancle ingkngen till en ny .bans.
Det I-ir ej 1iiilgi.e han, som döriier, utan han, so * försvarar individens och poetens beriittigacle exi- stens, ocli han hiilsar Aurora sbsom v a d i g att intaga sin plats ibland cleesa senare p i gruiicl af sitt verk.
Nar Aurora.
seclnn komnier till orclet, ar det hon, so111 i. veimodiga ordalag betonar diktarens lott att aldrig tillfyllest kunna Kslridliggöra bilden i '
sitt.
inre.
Heimes hjärta %r fylldt a f.
bitterhet vid tanken p&amp; att R.onmey i r Lady IValdemars make.
, Dessa.
hennes misstaillrar gif va, anledi~ing till- oupphörliga inissförstRncl % 6 ~ n s e sidor; Rom-.
- ney.
hiinsyftar inera än en ghig 115 en clunke!
olycka, soin.
1i; tn tror - Aurora veta, och Aurora tillrittavilar honoiii for ord, &amp; m hon ej anser höra uttalas af en.
gift nian om sin hustru.
.
Sill sist, d$ Ronmey ännu en gång återför talet p i sitt f@- felade lifsverk, sin koloni vid Leigh Hall, so.m fr8n befolkningens sida endast mött inisstaro och ovilja och till sist förstörts genom mordbrand,.
och huru hans enda Aterstående p l i ~ t nu Gr att sörj: l för siii förfördelade hustru, 1Uses Auroras tullga och i hnrinfullri, ord utelungnr hon sin ovilja mot denna förmenta » hustru;), Lady.
.
Waldemar:.
.
.
.
Nu ar det ' Romneys tur att harmas.
Marian Erle är den hustru han .afser.
För honom har Lady \ Valdemar aldrig haft digon lockelse, hon var endast ett af de m %nga medlen att n i de rikas bors för d e fattigas rakning, och den han inför Gud be- traktar som sin verkliga hustru ar den arma, förlorade Marian r l e Denna, som under tiden tyst närmat sig och hör hans ord, kastar sig.gripeii af tacksamhet till hans fötter, lycklig att ännu befinnas värdig en plats som en hederlig mans hustru och dock fast besluten att allt framgent blott lefva för sitt barn och af- e t i sin rätt till Aiirora, som hon vet &amp; r alskad af Koinney och.
lidelsefullt fast omedvetet besvarar hans kärlek.
Marinn drar sig tillbaka och Romney och Aiirora iiro iter allem under den stjiirnströdda hin~inelen.
DA t d a r: Komney innu en ging, talar om den karlek, sorn uppfyllt hans lif, men sorn försynen sjalf bevarat för gensvar.
Nu var han kommen endast för att erbjuda yariail det stöd, som lian % I I ~ ~ U i sin maktlöshet skulle ku ' nna skanka en ännu öfver- gifnttre ' varelse an h m sjalf.
Ty han i r blind, blind sedan den natt;, dA I1ai.i ur det briiinande fiiclernehuset sökte radda en af &amp; ina skyddslingar, meil traffitdes af en fallande bjiilke.
Nu först glömmer Aurora sin stolthet och sina strider, n u.
först vet hon hvacl hon förbröt, di % hon ' upphöjde konstnärsin- stinkten p&amp; kvinna&amp; bekostnad, dö hon glömde att ingen helgju- ten konstniir kan utvecklas fr5n en half inänniska; Nu, då heii- nes älskade ar för stolt att bedja om hennes klirlek; nu gifver hon honom clen rjälf, af sin stolthet, utösande öfver ho-.
nom, utan inskriinkning hela sitt lifs samlade skatter. '
Och de, soin en gAng.slrildes åt fulla af högtflygande planer, af förhoppningar och sträfvanden i lifvets morgon, de £örenas nu d i dagen börjar skymma,, trötta efter de langa vägarna, efter de bittra segrarna och cle iiil bittrare nederlagen, ej längre strafvande efter att omvända en vhlcl utan förtröstande p5 nigot högre an de egna små metoderna att styra världens öden.
.
Sh lyder i korthet Romneys och Auroras lefnadssaga.
Men huru skulle man vid ett sil flyktigt berörande kunna gifva ens en svag glinit af deii skölihet, soni.
Elizabeth Browning förn~att aflocka de viislancle episoderna.?
Har gäller $ht, som hon sjalf uttrycker det, att ined dödliga iigon fixera och fasthklla den yttre formen, tills iiiaii .nied odödliga ögon kan tränga igenom t.ill clen inre formen, af iikgra kallad den ideella - biittre benämnd den verkliga.
Det ar denna samstiimmigtiet; niellan tanken och formen, som gör, att orden ej blott smek8 virt öra som e.n behaglig klang utan afven ropa till v8r själ ett; » Siirsuy Cordas, tvingande.
oss att rena och samla vbrn taankar p i ett plan, där vi värdigt kunna lyssna till och u m g h.
med, sA.dmn alldar son1 Romney och Aurora: I, e@.
S; jiilfva slddiiinnns öc1in; iukhet ir~för sitt aniile, ~jälfva be brist- ful.la ordens ofta .ofullkoiiiliga försök att ~ y n ~ i n det n soin gir öfver alla.
ord, gif.ver oss niera 51-1. kanske ' nigot annat cliktyerk begreppet om clen stora cliktningens siillan betriidda vidder; ' dessa vidder: som poeten ondast fiEr nallps grj pen af den paniska sskriick 8; den sjalfuppgif velseiia yrsel, soin i foriiticln giiclakulter sattes i sambnnd med g ' udoniens uppen burel.se.
Betecknande för denna ' hänryckning iiro d e inoimiit i dikten, tl !~ .orden konima till en mer som .oartilrul~xade 1; j.iicl &amp; n som öfvertiinktn strofer.
Dessa ögm bl iclc, iiro, .dock annbbt öfverg~ende, de 5ro de.
pB yti~n ul) pstic~&amp; 1) iilblorna: il den d j u p a etröi~ii.iien, s.
m Iiign och nitijestntisli brusar fr: iiii iiiiclcr dem, betvingimde i sin mål-.
meclvetiia styrk: ^.
Det ar bruset, frfin denna staridigt mot.
hafvet, mot det eviga, strafvande strijni inan ftjrnimnier i s1utstrofern: c.
.. till Aurora Leigh.
:
&gt;Min Roinney!
- Eyftsiicle min l~zttid i sin, soin ledd af andars synkraft, vailde han s.
sig österut., dar svagt och fjärran ' ren liiiig~~ l~iiiilaöknen skiilfvaiicle ' sig göt; hail ÖEver kidlaraas lm1 ft skönjda krets i genoniskiidig jaspis, klar soin glas, en .första griindval till den n y s dag, soiii hyggcles ifrån h i ~ l e n iipp till Gud., ' t Mil dmd Th 01 ' 8261 ' 12.
Selma Lagerlofs sist a bok.
Fosterlanclskärleken har det geniensamt rnecl alla p % saniim gAng djupa och starka känslor, att cleii skyr cleklamationer och.
bast röjer sig som ett patos bakom orden.
Det gäller om den primitivs formen, hembygd~käns1a.n~ sAväl som om den känsla som sugit näring ur Iriinnedomen om historia, kultur och natio- nella egendomligheter och vidgats till att omfatta ett land och ett folk.
Ilet ar clsnnn djiipt liggniiile, föi: synta Eoster1: ~ndskiinsla som ' besjilar just de biista af viira clagttrs svenska diktverk.
Det ar den som samlar karolinernas ~ p r i d d a gestalter till ett mäktigt epos, söker sig tillbaka n-iot folklynnets djupt i forntiden nedtrangande rötter i ~ F o l k e Itilbyters, och nhgon g&amp;ng bryter allit clainmar i dikter siiidans som elt aEtt folks.
Det %r den so&amp; skiilfvr ?r i Frödings hembygdsdikter och iir den ljudande malmen i Karlfeldts fullto- niga rytmer.
Och hur böljar deii - e j gen,oni sagokretsen kring l,öfveris 15.nga sejii och skymtar i djupet iiiider Ingeir~arss~neriias historia!
Selma Lagerlöf I m i sitt sista arbete hxft till inedveten upp- gift att vara fosterländsk, och ett siidamt medvetande skulle ju kunna vara farligt ?log, en hämsko p i d m f.riska ingifvelsen.
SA mycket mera bei: inclr: msvärclt 2.r det diirför; et författarinnan under sin kamp med den stora uppgi&amp;o att +rifva.,ep, bok: om Sverige för Sveriges barn kunnat skapa ett fran alla traditionens baAd så frigjordt, ett s&amp; äkta personligt verk som ', Kils Holgers- son.~ un~lerbara resa B.
'.
Det 8; ett genialt grepp att f r i n lit&amp;jnn fingsla barnens intresse genom att gifva skildringen form af en.
djursaga; barn hafva ju i allinanhet dariima blick för djuren som primitiva folk- slag.
Hela färden blir sllunda cii kedja af spännantle ii.fi.eiityr bland vildgäss, rafvar, kriikor och andra djur, karaktäriserade med en lefvande intuition, som ar slakt med Kiplings, i sitt förhil- lande till hrarandra och till manniskorna.
De studier, som maste ligga bakom desea masterlig skildringar, agnade att omedvetet väcka vördnad och undran infor naturens lif, tynga dock aldrig sagoformen.
Härtill kommer att de olika landskapens totalbild ger sig osökt, fågelperspektiviskt betraktad.
Den som en gAng last diirom, glömmer nog ej S k h e s rutiga vafmd, Blekinges tre trappsteg eller Ostergötlands vadmalsvåd, lysande af gårdar och kgr kor.
Selma Lagerlöfs allt sedan Gösta H e r h g kända kolii1~osition.c- satt förnekar sig ej häller i sils Holgerssons resa.,.
Episocl knyter sig till episod och hi-ar odi eii bildar ett i riss iniin frietäentlc helt, en dslutad herattelse för sig.
Sinsemellan si olika historier som svartr %ttorna och gr %rAttorna pi % (; limmingehiis och Karl den elftes nattliga vandring i Karlskrona eller trandansen pii Kulla- berg och Vinett1 eller krdkrofvet och ClfAsa-fruns spådom stä här sida vid sicla: lyckligt sammanhfilliia af den en gaiig gifnu ramen.
Till de yppersta pärlorna hör berattelsen om gamla mor pA den förfallna gHrderi, som öfvergifvits af barn och barnbarn, sa snart de hunnit vika upp, och diir cilsani i sin stuga, orngif-.
ven af alla amerika-porträtten.
Det 1c: m icke råda iiAgot tvifvd oiii att Seliiin Lap !rliifs hok kommer att faiigsl: ~ den publik, för hvilken den närmast iir af- sedd.
iifan behöfver blott ha sett 5tt: tAringeiis ögon lysa af in- tresse vid berattelser lir.
den eller hans kiiider Idifva riiclit af för- ': .tjusning, cllt han ' upptäckt z Tuiiiiiictott:: pli julbortlitt, för att .. kanna sig iif vertygad.
Meii det iir cletsarnliia sotn at t erk$ari: i att Selma JJ,agerlöfu bok, oril an deii kniippn~t nibiier or (1c.t fos- terland,.
dock ar ett fosterländskt diid.
Ilen ' kommer att viicka hos stora aiigdumcsknror c.11 kiiiisln för clcriw Iiind, 1) esliikt: d n i d (len virstiimning, soiii s1iilrlr; is i?
) oken, da vildgiirsHt) c * kt-ii korn- iifrer Viittvrii, och mer dragande söderifrh mot clct bli dcii~irc~t hos alla soin se ilen en liingtan att följa nictl till tlv lyckliga iingderna norrut.
S- d.
.
,.
.
I va.ntan på döden.
Dar.
ligga de i sjuksaleii, sex på ena siclan och fyra,pb den.
.
andra, gubbar, inan och gossar.
Ofver de hvita baddarna sprider.
taklanipan sitt för, natten dänipacle sken.
Ljudlöst öppnas clör- ren och en sköterska inträder.
Hon.
behöfde kanske inte ha rört sig.
sh tyst!
hon mötes a$ blickar fr511 åtminstone feni ögonpar.
&amp; ren diirborta i siingen vid.
fönstret höres d e n döende gossens:.
rosslande andedrag,.
och hvem vilgi~r vara aniiat an tyst inför.
clöden?
.
.
.
.
.
14 .,.
.
Sköterskon g&amp;r fram till hvilsoffan och siitter ~ i g.
.
EX ' oil~bar: aldrig förr vakat nAgon natt: i. en sidan orngifning, hon.
ar en ... stackars .nybörjare, son1 saknar både kunskap, vana och mod ..:.
En bli&amp; p i klockan siiger henne, att hon miste ' tillbringa .nio timmar i detta dystra rum, och hon ryser ofrivilligt.
D&amp; kän- nes son1 0111. golftiljorna gungade under hennes fötter.
EIvarfö r .... liar hon Atagit sig detta?
Hon var ju inte tvungen, fastan hon.
ansett .det som en slryldighet.
En annan mera kunnig .och van bär ansvaret som.
nattslrtiterska, och hon skall.
bara valra hos clen döende.
döende!
Kur k m hon h a Iijiirtu att tiinka.
på sig sjillf i clödens niirvaro?
Med en kansla af djnp blygsel reser hon sig.
tiastigt och gKr fram till.
.biidden.
Dar ligger han.
Det svfirt sårade hufvudet lir omlindaclt inecl bandager, nacken ar stel och bakHtböjd, han tyckes rriedvets1.ö~~ han .hAller pA att dii af hjiirn-.
hinnein flammation.
Och hans föriildrar iiro Ihngt borta, han är orngifven af klel friimliiigar.
Hon böjer sig öfver honom och.
bestryker de torra.
läppurna iriecl en kompress, c l ~ ~ ~ i a vattan.
cl Begärligt suger haii &amp; t sig nagra droppar, .och SA börjar han, Ater: tndas tungt och mödosamt.
Nattsköterskan h r sagt att:: han;: ingenthg kan höra, och a t t.
lian troligtvis ej hiiller förairniner ndgon smärta,.
men det; s r tydligt att h: ~ n &amp; tiriinstone Iriinner .törst.
.
.
Gossm i bädden breclvicl reser sig ~ w a k e n.
..:.
.
.s.q.r det Iijiirtnt, soni slhr SA Iiilrdt ?.
fr8gm lian.
~J.vari h: u .s \ .Art att aiiclas.
Försök att .sofva, Karl, det.
: iir ...
.
biiist för dig.))
- Med ett leaiicle laggel!
Iian sig ned och vänder bort hufuuclet.
Hon fortfar att svalka clen &amp; ende, nien Karls ord ha.
hter vanclt hennes tankar till orngifningen; Hvad.
skola.
.de inte ' allt.
en \ n c
saga till henne i natt, dessa man och gubbar!
Ctan ringaste tve- kan skola de begära hennes hjälp.
Om hon fragar någon af dem aiigaende hans sjukdom, sa svarar han med mer %n önsk- vilrd tydlighet af l-irad åkomma han ii11 m å lida.
Hon kanner att hon rodnar vid minnet af sina erfarenheter i den vägen.
Alen borde hon inte hällre rodna öfver sig sjalf?
För dem ar allt detta sh enkelt och naturligt.
I gengäld vet hon, att ingen af dem ler ett tvetydigt leende eller niigensin i hennes närvaro yttrar ett tvetydigt ord.
SA enkel och sann ilr deras blygsamhet.
H o n ar mera trygg bland dem an i ett sällskap af fint bildade världsrniin.
.
Ack, att tankarna äro SA flyktiga!
De borde ju dröja hos I v q, ' som kampar sin sista, tysta strid.
Hans mor, om hon vore har, skulle siikert endast sysselsiitta sig niecl honom.
Men nu blir det oro i biidden mitlt emot.
Dalkarlen Lars- son har plhgor, han vrider sig som en mask, sangen knarrar och knakar under hans rörelser.
Hon reser sig och gir fram till honom.
» Ar det s 5 svårt?
* Men i det sainina tar hon ett steg till- baka.
Hvacl mAnue han skall svara?
För nagra veckor sedan iAg han vaken p % operationsbordet, t y ~ t, utan ett tecken till srniirta.
Men p i läkarens sp6rjemAl:, .Gijr det on&amp; det har '? » genmälde han harmset:: jDu friigar sk dumt, sh jag gitter iiit ' svara!
w Skall haii kanske afspisa henne p B ett liknande satt?
Nej, denna gAng kiinner han sig skyldig i inedvetandet om att han förradt plågorna.
DDU tycker väl att jag borde ligga stillit, och jag skall för- söka.
Jag vill int ' störa de andra;.
» Kan jag hjiilpa Laresoii p&amp; nkgot satt ?&amp; nej du.
Förra iiatten fick jag inorlin, meii i iiatt rrihte jag vara utan.
Nu lider det väl med pojken ?^ wJa, h k har nog inte s&amp; lingt kvar.))
.
Ack, men hvem vet om ej in %gra sddana t iiiimar iiro lika langa som rniinader och Ar!
Su kan han inte liiiigre sviilja., men det iir Sndi som vore det eii lindring, nar hon fuktar lapparna.
Karl sofver oroligt.
,: Se, d l r gick haii utan hiiidcl!
ropar han plötsligt och reser sig pii nytt i siingen.
X A nej, du misstar dig.,, Jo, han gick dar ».
&gt;Du drömmer, Karl.
Lagg dig ner., '
Han lyder och snart hör hon bter hans jiimna, lugna ande- drag mellan ' den döendes rosslingar.
» Ctan bindel;!
hvilken.
skön syn, den förebAdar befrielsen.
Men.
hsarför dröjer clen bar; hlrtige befriaren, hvarför dröjer döden?
Ilär borta i andra ändan af salen är det en af mannen, som vill dricka, men som lehöfver hjälp därtill, emedan han m %ste ligga stilla p&amp; rygg.
Han frågar ' ilaturligtvis efter den döende: » Har pojken kolat &amp; än ?s Hvad skall man egentligen svara på en frtiga i sådana orda- lag?
Men hon förstAr så väl att det ej är likgiltighet och obarm- härtighet.
Det är endast detta, att niannen af ' folket betraktar iifven döclen såsom något så naturligt.
Hur nästan fruktansvkrdt tAlig ar han ej denne samme man under sina egna lidanden!
OcksA han lag vaken p i operationsbordet sldilfvande af smarta under det att svetten piirlade i stora droppar, men han klagade ej.
Och hvad har lian icke allt burit sedan ' dess med samma, tysts, snsp&amp;kslösa.
tAlaniod!
Men han är iindik mjukare, mera undfallaiide 511 Larsson, han skulle aldrig ha vAgat svara ' doktorn S&amp; tviirt och stormodigt.
ETan fir småliinning.
Hon smyger sig bort till Imssons sa~lg.
Han liar varit mera stilla den sista tinlrneri, men han ligger 5nnu vaken.
I-Ian be- srsr: .kir hennes tysta fr: gi,ga ined ett: » Tack clii, det ' a r bättre.
Hon hterviinder till clen clöencle, men hon kan ej 1Ata bli ' att finka pil de ariclra.
I-Ivilket griii~slöst, a1clrj.g sviktande talarriod!
Hon har sett och beundrat det hos niistan alla har, unclant~gen gro sil f&amp;, att J e endast b+r5fts regeln.
Inte bara tAlarnod, ocksi en lugn för- nö; jsnrnhet.
I) e flesta tala ju giirna om sina sjukdomar, - d ~ $ tyckes vara ett gemenearnt irianskligt drag - riien de iiro antiii- gen förhr) pyningsfulla eller fullkomligt iindergifna.
.Detta m; \ &amp; hero pA en hög grad af karaktiirastyrka, men hon vet att det ocksh hvilar p " religiös grund.
l-Iur ofta h: ir hon inte hört d t m sjunga siim andliga sdnger Iiiirinnc, oberörda af: dit hv: d som försiggått onikring dein.
Och de bedja pK operstioi: isbordet.
Aterigen Sr det @ .gan, som vill lia h j d p dilrboita; detlilr clen diir gubben, soni @ er sig vara): SA frisker i lifvets.
» Syster! » Hvacl hon klnner sig smickrad af den benam- ningen!
Hon har ju ej r5tt därtill, men hon tar SA gärna emot.
Den synes henne som ett bevis P % d e r a s viinekap och Eör- troende. '
' '); ' '
Naturligtvis frfigar ock&amp; giihbeil efter .den döende i räl d d a ordalag:, Sil ä de ' la inte mycke igen A ' n?,; Jo, lifvet ar kvar, det henilighetsfulla, ut1derbi.m.
0111 haii fatt behalla det, skulle h m ha vuxit upp till en glad yngling, till en stark man, och till sist skulle han, som en lutande gubbe, anda ha skördats af döden.
Det har blifvit ovader diirute, det torri ii ar och höstregnet slir smattrande mot lasarettets pliittak.
Ilii och c ?&amp; skär en skarp ringning som ett klagoskri genoiii tystnaden inomhus.
I&lt;locktin slår ett.
Hon sitter alltjan~t lutad öfver gossen.
Hon svalkar hans läppar och panna med vatten och smeker då och d % de feber- - heta hiinderna.
Kan han i den stora, tysta kampen förnimma ljudet af en miinsklig röst?
Hon hviskar till honom: » Stackars Ivan!
9 Så komma de drifvande med höststormen dla dc mörka tankarna, iipproriska och knotande.
Trögt g&amp; timmarna, för den den döende ar det alltjiimt samma kamp.
Hvarför skall det fin- nas så mycket lidande i viirlden och si lhgvarigt?
Hvarför är det jämförelsevis siillan, som lifstraden blir afukuren triirt metl ett barmhiirtigt hugg?
Hvacl de iiro grymnia, pligan och syn- den och nöden och sorgen, hvad lifvet andii iir tungt och smart- samt!
Hvnrför, hvarför?
Ilet blir metl ens s&amp; mörkt och hopp- löst alltsamn~ans.
Xatt: en tjutande storrii af lidelser och sorger och ett regn d thrar, ingenting annat.
Me3 s i koiiimer hon plötsligt att tänka yti hvad en af de sjuka sadc on1 den dar mannen, hvars hustru dog för iiagra danar sedan.
Dc nliitte ha varit mycket fiistade vid hvarandrn, och niigoii yttrade den för- moclan, att han nu var förtviflad, rent förhi at ' sorg.
1) C koin det.
stränga, all~arsanima svaret: jag kan viil aldrig tro, att lian liigger sig i vir Hcrrcs giiriiiiigsr.
n De veta att böja sig för det iiijd \ - iiutliga, d c s a tiiiinniekor, nien det eker inte i svagliet, det sker med ett fast beslut.
Till sorg har man riittighet, men ej till fiirtriflnn och knot.
Håller hoa inte just nu prl ratt lagga sig i v; ir JIerrcs gärningar.
:! '
Iiur vigar den att döma, soin blott ser (len eixi iiiidiiii af lifvetu kedja?
Och det &amp; r ju ej häller sant, att den ar samoiunfogad af blott mörka länkar, det finnes nlAnga ljusa ckibland.
.
En ringning och strax darpii iiilnu en!
Snttskötersknn koiii- mer tyst, men brklslande:
» Fröken, se till dein darinne pA kvinnosalen!
.
Jag måste g3 dit necl, och jag blir tvungen att stni-inn en stiincl.
Diirinnc beliöf \ 7a de nog ej mycken hj51p.s 13.011 smyger sig hastigt bort.
Si n1Aste d5 den andra dela sinn omsorger.
.
Efter en krart, reser hoii sig och Iiiinnnr den döende.
Diirinne i kvinnosalen är allt stilla.
Diir ligger hon, den vackra, unga hiistrun med de mörke hArfl8tor11n, en pH hvardern siclnn af hufvuclet,.
l ' gir kv5ill sjöng 11011 Sionstoner vid orgeln, i morgon slrall hon opereras, nu sofver hon.
FIvarfOr skulle hon inte sof~zt., lifvet stAr i G U ~ h S m d!
Den gamla guiizinan, som ligger vid clörren, hon- ar vaken.
Ilet skrynkliga ansiktet biir annu spKr af fijrghgen skönhet, men clet biir ocksii den ailnalkai.icle clödeiis första kiinnetecken.
%Hur stiir det till?))
Och den gamla svarar med en viss ' siillsain humor:, Ja undrar just hva m i m k&amp;ra sk3 sgja i iifvermorgon, om ja ii dö nar di konimer?))
» Inte dör.
al nior s&amp;, snart. ».
xÅhjo, men när Jesus styr skeppet, iir det goclt hvtirthiïndet bär.
Vill 11011 hjslpa mej lite? » - Samma tAl,zniod, samma lugn hos kvinnor som hos man!
Sköterskan erfar en kihsla af stolthet.
O u hon - a11 ar föga vara dig, så tillhör hon ju likväl detta folk, och med alla dess feL och svagheter är det ett modigt, Bdelt folk.
Hvad hon klskar det!
» Tack nu har jag det bra, nu k m hon g % igen ».
Hon &amp; tehinder till den döende, nien hon stannar ett ögon- blick vid korridorens fönster och ser med oandlig liittnad att det hörjar clngas.
Skall inte liclindets natt ock&amp; snart taga slut?
N s t hon kominer till sin egen sal, niarker hon genast, att den rosslande andedrakten iindergKtt en föränclring.
Hon skyndar frain till den döende.
Han andas ett liingt, djupt tag och si&amp; blir det tyst en stund.
.
Ilsrefter höres en .svag flämtning, efter ett iippehAl1 annii en och.
s i slutar det tunga arbetet.
.
Nattsköterskan kommer, kallad d ringningen.
Hon kastar en blick pil klockan, hon lagger kroppen till rltta och höljer ett l a k m öfver den, därefter gfir hon igen.
.
Det är so111 om den djupa tystnaden skulle v5ck.a del öfrign.
Den.
ene efter deil andre vai~der pQ sig och ni.stai~ ' hlla fragn i skilda ordalag efter » pojken &gt;j ' -
Karl tycktes ' sofva, men plötsligt resar han sig upp uied en fiirvi rrnd, skriin-icl blick p5 Ivans s3ng.
r Hnii iir tliicl, K: irl!
D A han dö?
De va ' betiinkligt.
de, w ' hetiinklipt '?
Mortln blir In rent ifrim sej!
* D Ack ja!
Meii för honom rar dct nog gocli, att ffi diitn sitt lidande.
Nu komnier sjKlfförebrSelsen.
I lvil ken klen ersiit t ning hon varit för morle ' rn, som borde ha suttit vid hans sida!
Hrarfiir har hon ej fiirsökt att tala till honom?
Hvem vet om det var SA siikert, att han ingenting kunde hörn?
Och IlvarEiir ha hen- nes oroliga tankar stiiiidigt sv&amp;f \ - nt bort: J IIvnrfÖr har lian ej, si l h g t det varit miijligt, sysselsatt sig encli~st ined honom?
Se hur det Ij~isnar!
Skenet frdn lampan %r redau helt inatt, sängar och bord kasta bli sktiggor i nlorgongryiiingeii.
Dörrar knarra diirnere, bitriiden och skiiterskor gil fijrhi korritlo- ren.
Här kommer en af dein fiir att stiida, nu %r dct tid fiir den soni vakat att gå hem.
Meii ens känner hon sig mycket trött.
Diirute faller ännn regnet och blåsten hviner.
Ilon gHr l&amp;iigsanit framåt genom den lilla stadens gator, och de sömntyngda tankarna kretsa trögt kring nattens hiindelser.
I hennes minne uppdyker ett urganinialt ord- spr %k och hon stiiller det i förbindelse med allt det thlamod ho ' n bevittnat.
Hon upprepar det långsamt för sig sjalf @ ng p&amp;, ging:, Glad och god skall mänskan \; ara medan hon bidar dii- den.
Glad och god .. .n Ncrritr 1111 diny.
Kvinnliga telegrafpersonalens förening ar en sainnianslutning af i telegrafverkets tjiinst aiistiilldu kvinnor i och för bevakandet af de förmaner karen redan iiiiielinr iifveri- som för höjande ht ' dess stallning.
i socialt och ekonomiskt hiii- seende.
Föreningen vill vara ett iiieclel att I~lantl siiia rnedlem- mar stärka kamratandan ocli hos deiii fördjulm kiinslan nf ar- betets ansvar och vikten att med nit och intresse utföra detta arbete samt icke förtröttas i hoppet att kanske srnåiiingoiii kunna bidraga till att i det allmiinna medvetandet tvinga fr: iiii erkän- nandet af principen oin lika lön för lika arbete.
Man har f6r afsikt a t t söka anslutning till;) svenska Kvin- nornas Nationalfcirbund » och diirigenon~ fb .förnihen ett hnfvn stödet af en större auktoritet bakom sina ord.
Föreningen konstituerade sig vid ett talrikt besökt möte den 21. no \ .., c15 stadgar a.ntogos och styrelse valdes.
Efter mötet följ- de ett enkelt sai-iikviim, hvarvicl föreningen hack gran att som gikt se fröken G. Adelborg, sorq geiiom ett väckailde föredrag klargjorde för del tngarna bet8yclelsen af kvinnornas sammai.islut.- ni ng.
Den kvinnliga telegrafpersonnle stir sedan ganmalt i tsck- sainhcitsskuld till Freclri kn-Breiner-Furbundet, som vid flera till- fallen tagit sig an dess sak och äfven framlagt den ' för allman- heten i Dagnys spalter.
Det första ordinarie mötet iiger rum den 28 jan.
1907 i Stockholm.
Till detta möte kallas f ullinaktige frhi kretsafdel- ningarna i olika delar af lanclet.
Inalles rliknai.
föreningen 883 medlemmar.
Dess styrelse utgöres af: Statioilsf6restAiidnrei.i fröken Anna Algren, Saltsjöbaden; sta- tionsförest %ndaren fröken Sbba Norrman, Djursholnz; telegrafisten fröken Maria Salin, Stockholm; telegrafisten fröken Ragnhild Sahlbom, Stockholm; e. o. telegrafisten fröken Frida Öberg, Stock- holm.
Kvinnliga telegrafpersonalens förening omfattar hittills endast den?, som vunnit inträde i verket soin e. o. telegrafister.
Men den unga föreningen har icke uteslutit hvarje tanke på att, sedan den vunnit mera stadga i arbetssättet och fastare mRlmedveten- ' het, möjligen utsträcka inbjudningen till medlemskap Lifven till andra i verkets tjiinst anställda kvinnor, sett sig böra öfvertaga ansvaret hkför.
inryckt en paragraf, som lianvisar p i en vidgning framdeles, nar föreningen först om en trängre krets.
ehuru den icke nn an- 1 ' stadgarna finnes dock sidan möjlighet till ut- pröfvat sini krnf ter in- Från kvinnovarlden.
Finland.
&lt;. '
Den nya representationsreformen.
FBrelrisi~ingni.
och kurser i clen nya Iligkiiiiskapen, snrekilat afpassade för kvinnor, ha alltsedan Iiösteri yagfitt i Finland pli initi~tir blide af &gt;Finsk I&lt;vinnoftireningn och nu nio ii en^.
Alex- andra Gi ipenberg ' skrifver cliirorn i &gt;The English \ vonim ' ~s ' R.eview ' s Spe- cial Wiiiter-nuin ber,: &gt; Aniriarkninpsvärdt är att vid dessa föreltianingar -.
ses nlla klasser och Aldrar, tinga akadeiiiisk t stiit ' terancle kvinnor, societet s- danier och gninln torgfriiar insrwtn i schlinlur sida rit1 sidn iiieil hvnrniitlr~i.
\ ' i kiiiiiin: iIIn, att vi behöfva iörl~eretlii oss till, deii iiya lag, S O I ~ ~ försts, ohngen skall tilliiiupas 13 iiiars 1907 Viil tla k~iiinlipa prof \ .aleii i l r ~ vallokrileriin.
prytldn iiied fl: iggor, ayitntorer Iiiilla t d, vallistt~r ii1) lr- siittas o. s. v., precis sbsoiii det koiiiiiler att g i ~ till p8 valtlspeii.
Storii iipplagor lin.
reclnn I~liFrit stildn af (len nyn lugeii odi: illa sl: igs tic~kliantl- 1) öcker i la.gkuiisk: ip.
Det iir under1) art att Icfw i Iiiatoriskn tiller s o i i i (le narvarande.
B Den stundande landtdagen.
~I ' iiioiieii~ liar eiiligt si it it la tillsatt kolii- iiiitther med iippgift att rerka fiSr för1) eredaritlet af vissa iirentleii för tleii stiindande Iantltclageii.
Koiiiiiiitt4eriin skola Lehantl1: t ffiiljande frAgor: II Koniiniiiial röstriitt och \ .dl) i-irhet fiir kviiinorna p i saiiiiiia griiiider soiii At inln; 2) 1.i7Alsiiin.iissl~: i~~cts i ~ p p l i i i f v ~ ~ ~ orcl~iniidet tle, at ', tleii giftn tillerliiiiiiiuiitlet ht henne iif saii-iiiin kvinnans egenclo~~irfiirli: " ill: iiitleii, bestii.iniilanderatt ö f w r b~riieii soni n~aiiiieii iniieliur; 3) dc11 legalise- rnde prostitutioiiens sfskaffande; 4) förbiittrandet af utoiii iilitenskapet fciclcln.
harlis riittsstiilliiing, tstaclpriiideii om f: iderii.s skyltliglietar iiiecl nfne- ende: l dessa;.
6) höjande af skjdclulElderii fiir flickor frAn 12 till l: ', hr.
Iivarigenoin secllighetsförbrytelser, heghgiia niot flicker i Altlerii 12 till l 5 t kunde af nllniänns Hklagareii Atslas; 6) reformer ptt krinnouppfoatruiis omr&amp;cle, tillpodoseencle st ' kriiinornas l~ildningsbehof och yrkesiitbildniiig; ' 7) utridgandet af arbet.son-irhdeiia för kvinnan.
Lagstadgandet om att köiiet icke stiiller hinder i viipen för kviniiors iitiiiiiiiiiiiig till tjiinster.
O Ty skland.
1 delo med rättvisan.
Höstens mest uppeeiicleviickaiicie hhidelse inoiii TysIdaiids ledande krinnokretsnr ar, Dr Anita, liigspurgs-proceaseno.
n r Aiigspiirg, den kiincln tyska röstriittskvin~inii, vice-president i Tysklaiitls röstriittsförbiiiic1, frainstnende talarinns och atlrokat, limle nierl anler.lning af ett gatiitiiiiiiilt i Haiiilmrg i jaiinari 1901i, oruakridt af en inxkrai~kiiiiig i den liominunala röstratten, uppträdt i tidniiipartiklar emot polisiiiyridig- Ileternas hriitala, rent af &gt;pk ryskt iilaner&gt; 1) etlriEna (ifvervfild mot folk- ii-iassaii.
För den skiili Idef Iion stiiiiid för Brerörigt 1) eteeiitle iiiot polisen, och den 19-23 iior.
stod hon inför polisrloiiistoleii i Haiiil) iirg.
I) eiiii: l r %tte,uA.iig liar 1) riiignt i (lagen eii del kiiriiina fakta riir: iiitle ~~oliseiia Iitill- iiing iiiot inedborgarna i aiimailiiet Nnmt inot k \ - iiinorna i synnerhet.
Sii förklarade bl.
a. öfvertloniaren (der Staats: iii \ v: ilt) att kriniilign vittnen icke kunde likstiillas ined nianliga.
Domen lydclc p5 200 iiiarkn böter eller 20 dagars flingelse.
- Ett par (lagar efter cloiiiena afkiiniiaiitlc höll dr Augspurg ett till trHiigsel besiikt iniite, clnr lion, utgiieiitle f r h det I I ~ R H tin-iacle, talade ijfrer 3iiiiiet: ~I \ ~ * innoriia och tilliiiiipiiingeii: if kriiiiinallapeiiv.
o England.
Suffragetterna, 1ivilk: is uppt.radande w k t sh 1i; yckeli iil) l~iiilirks: iiiilret och sil niy~keii anstöt, ej?
) lott i lhpland utan iifyer liela tleii civiliseratle riirl-
den, Ihta fortf: ~rande tala oiri sig.
l ' ill ilerns egen stora fördning ocli icke odelade bel8tenl.iet blefvo de 8 dainer, som i Följd: tf cleino~strationeriia litanför parlamentshuset insattes i Holloway-fgngelset, I.ielt plötsligt frigifn: i. seclaii endast t-i#lften af fiingelseticlen var iittjiimd, inen utan att erlillh iibgon förklaring öfver anledningen till straffets eftetiskfinkande.
Ue f. (l. f h g a r n a Rkte ge !iast efter .frigifningeii till hyr511 för, the Worcian ' s Social and Political union^, hvwest deras ankoinst v#clitc stor sensation ocli ckr de genast blefvo beliigrade af pressens representniiter, soin interviewads clerii om deras crfareiiheter i Iiimgelset.
Ett par dagar darefter.
uypträdde de samtliga pfi plxtforinen ~ i i l ' e t t inassii.iöte i Caxton Hall Westininster och blefvo f6reinB1 för eqtiisi: tstislca orationer.
Ilen 10 dec.
hölls af en del politislit intresserade kvinnor eii lmnkett till # ra för cle 8 suffragettern: t i Londons sthtliga Savoy Hotel och Irisas l ~ l m d iiibjiidarinnorna flera: tt!
Englands Eörn~iiist: i, kvinnonamn.
Mrs F: i \ vcett dirifver son-i, motiv för inl~judningen:, Jag I:) eliöF. \: er viil kii~~ppnst s+ga, att enligt min öfvertygelse ilen lugna Bfvertaliiingeiis och I~evisFÖri~lgens metoder # .ro den griiiidval, hrarpk livinnaiis röstrlttsïörelse bör Byggas; j: lgy.
1ikson.i den stora niajo- riteten aE arbetarna för deii kvinnliga röstriitten, önskar fortgh p&amp; deii konstiti~,ionella agitationens %g.
Likval kiiniia vi, att de fiiiigsla.de kvin- nornas handlingsslitt liar korriiiiit st,iUiingnr a£ syinpxti att vibrera inori-i iiationeii, hvilket icke kiirinat Istadkominas ined st~illsan~iriare medel.
&amp; Ilnp: i nf .oss önska därför g i h de fiingslacle ett oE£entligt erkiinnande 5.t det hhnclling~.
~ i i r d e vi slitta ph deras sjiilfu~q~offrancle % Frankrike.
Den franska tticlskrifteii =Tda feiiiiiie~ beskrifver ix3 föl- jande sympatiska sätt M: me Curies installation som professor vid Sor- bonne.
, En hinn-s, t.zgnncle i besittning en professorssto1,vid universitetet i Paris, offentligen föreliisande i Sorbonne, detta innebar icke nHgot iriindre iiii en fiillkoinlig revolution inoni den fransk: % vetenskapens traditioner, en tillclragelse soin vi hiilsn ii-ied kanslor a£ uppriktig vördnad.
Auditoriet,, hvilket strtjn-iiriat till i riimsa för att vara vittne till M: nie Pierre Curies delmt, blef icke bedraget.
Den ~fran-istBencle kvinnan, som vid inträdet i föreläsningssalen halsades inecl en dtnnnde: ~pplid, tog, sh snart hoii berniistrat sin rörelse, iipp förel&amp;mingen precis vid den piiiilit, där deii store vetenskapsnlan~le~is ord för 1i6gra nifinaclex sedan blifvit afklippra af döclen.
Intrycket ble f ocksk sh mycket l ifligare och mera verknings- fullt.
RI: i-rie Curie tillade ej en sats, ej ett ord, som kiiiinat afbryta tanke- glingeii hos den, efter hvilken hon ' bar änkedoket.
' Utplhancle sig sjalf inför rnaliens minne, med nldrig svikande aiisprkkslösliet dböjde hon livarje offentlig installation af sitt %inbete.
Hon höll ej ett högtidligt in- ledningsföredrag; hon .var endast.
sin rnens efterträdare och fortsätter dar han slutat.
Och betta var det intryck Ahörarne erhöllo, anledningen till ' att n~lndagen den 5 november 1906, c15 Sorbonnes studenter €Att 1yssn: r till denna föreläsning £ r h: indra sidan grafven, bief för dein ett oförgiit- ligt och gripande rriinne., M: me Curie.
- O - '
En gammal historia från den amerikanska rösträttskampanjen, 1~: iminner &gt;The English Woman ' s 1-leriew~ sina läsare om.
Den lyder so~tl lijl jer:, Den anmiirkniugsviirdaste episoden vid det andra stora krinno- s: tksmötet, hQllet i maj 1851 i Akron, staten Ohio, var den, d&amp; uanningens röst nedtystade oppositionspartiet.
Detta, soin representerades af priisterna, hade mangrant ryckt ut för att halla tiiiiimen p&amp; ögat pA församlingen, och da de högvördiga faderna Iiörde livilka besynnerliga läror som förfiak- tades, bland andra clen o111 kvinnans politinka inedborgarriatt, opponeratle (le sig energiskt.
En talare yrkxtle p: i utörre rättigheter filr iniilinen, emedan de n; i större intelligens; en annan emedan J e s w var en m m; en tredje menade, att i följd af den första kvinnans synd, voro alla kvin- nor dömda att för best.iintligt lefra i iinderclPtnighet~ti1lst~nd; soinliga Ater tinsågo, att männen vor0 kvinnornas naturligs beskyddare och tliirför borde (le representera dem i staten och samhallet.
Prästernas mening var pli clen tiden lag för flerklet kvinnor, det fiirmarktes ockst en betydlig af- svalning i mötets ent.usiasm och deii allmaiiiia meningen började Iiita iiictt oppositionen.
Dh reste sig en gainnial ilegriiina, rtex fot l&amp;ng, m&amp;ger och svart, och obekymrad om Iirisslingarna och ovasendet omkring sig teg hon fram pil plattforn~en.
Det blef (lock moltyst i församlingeii nar hon började sitt tal med: DN&amp; nK, barn, nar ni giir s2 mycket vasen, mfiste det väl vara niigot p5 tok med.
era.
DarpB vände hon sig till den talare, soiii fraindrngit nialinens ritltler- lighet stsoin kvinnans naturliga beskpcld: D Han darborta sager, att kvinn- folk mHste hjiilpss opp i vagnar och lyftas öfrer diken och att de ska 1x1 (le biists platserna öfverallt; meii ingen liar iihain lijiilpt opp mej i nCn vagn och inte öfver n2n vat.tenpuss heller och inte gifvit mej iian af de bästa platserna.
Och ä inte jag en kviniia?
Jag har födt 13 barn till rärlden och sett de Aests af doni saljas till slafvar, och nar jag ropade ut inin modersmiirta, var det ingen annan iiii Jesus som hörde mej.
Och är inte jag en livinna ?~ Och utpekande med fingret den präst, soin sagt att maniiens öfver- liigsna intelligens gaf honom företriidet, fortsatte hon: ~ H v a t l har det soin sitter i hiifvet att göra med kriniianli rattigheter?
Om min spann ryni- mer ett halft stop ocli er ett helt, vore det inte orätt., oin jag inte fick initt ii-iindre mått fullt ?^, Och hvad den dar lilla svartklädda mannen beträffar, som sa att kvinnorna inte kan ih sh mycket som mannen, emedan inte Kristus var en kvinna, s % fragar jag honom: Hrarifriin ar Kristus kommen?
Frhn Gud och en kvinna, inte sant?
Med lionoiii hade mannen ingenting att skaffa^.
Talarinnan slutade med dessa ord: d): n den iijrsta kvinna, sain Gud skapade, .ensam .förinadde rända rarlden opp och ner, s % btjr \.
: il kvinnorna.
l~iir, om de sl&amp;.sej tillliopa, kunna rMnda den rHtt igen.
Chlm nu da de be om lo£ att f&amp; giira det, tycker jag karlarna kuntle lhta doi: t hfillas~.
4e
Foreningsmeddelanden.
Fredrika-Bremer-Förbundets Stipendieinstitution.
Hos ~tipendi&amp;irniideii finnas till ansökan ifinan dm 15 februuui 2902 följaiide stipendier: E1r6.n A.Zlnaiinlzu stipencliefonden: 400 kr.
för universitetsstudier (Stockholins stads stip.
); 325 kr.
för utbildning till.
slöjdliirariiina (Nurbottens stip.
); 325 kr.
för genomghende af 4: e grskurseii vid Högre lär~rinneseminariet '; 260 kr.
för kurs i huslig ekonomi (V8sterbotteiis stip.
); 200 kr.
för sjiikvhrdsknrs (Västernorrlnnds stip.
); 200 kr.
för kurs vid Gymnastiskt Institut (Jämtlands stip.
); S00 kr.
för kurs i tradgArdsskötse1 (B&amp;rinlands stip.
); 260 kr.
för sjuh-Arclskors vid Sofialieniniet (Kopparbergs stip.
); 225 kr.
för kurs vid folkskolel~rariiiiiesemiiinrium (Vastmanlands stip.
); 200 kr.
för sjukvirdskurs (Göteborgs och Bohus stip.
); 200 kr.
för kurs i triidghrdsalsters konservering och föriidling (Göteborgs och Bohus stip.)
; 260 kr.
för sjukvårclskiire (Skaraborgs stip.
); 260 kr.
för sjukvkdsknrs (SBaral&gt;orgs stip.
); 200 kr.
för uthiidning till sliolkökslärsrinnn (Hlf; borgs stip.
); 200 kr.
för sjukvhrdskiirs vid Sofiahemmet (Östergötlands stip.
); 300 kr.
för knrs vid Högre 18rariiiiieseniiiiariet (Södermanlands stip.
); S00 kr.
för teoretisk och praktisk knrs i linne- och klädsömnad (Upsala stip.
); S25 kr.
för knrs i vitfnacl ((Gotlaiicls stip.
); 450 kr.
för kurs vid Högre liirarinneseminariet (Blekinge stip.
);.
S00 kr.
för kurs vid Högre l %rsriniiesemiiiariet (Kristianstads stip.
); 200 kr.
för elev \ - id Privata H. lerarinneseminariet i Lund (Malmöhiis stip.
); 200 kr.
för kurs vid Gyinii.
Ceiitrnliiistitutet i Stockliolin (Jönköpinge stip.;.
Pr292 dor) 2atio ?tsfo1a~lerna:, 500 kr.
för niedicine studerande; 400 kr.
för medicine studerande; 500 kr.
Evelina Fnhnehjelins resestipeiidiuin för Iiirarinnor i spr8k eller geografi, med företradesrätt fit sökande, anstiilld vid Wallin- ska.
skolaii i Stockliolm., ' Fredrika-Bremer-Förbundets kretsmöte i Stockholm 1 1-1 2 - januari 1907.
Soin bekant beslöts \ lid Förbundets första kretsmöte i Motala i soni- ras att det andra kretsinötet skulle IiAllas i Stockholm, och d&amp; tiden för Motala-mötet visade sig mindre lyckligt vald, emedan vid sommarferiernas.
.
inträde rneclleiiiinariia redan Vor0 upptagna.
nf siila som~narplsiier, ans&amp;gs det Ininpligest att förliiggn det nndrn kr~si~iöt.et till förra halften af januari innan skolorna iiiinu börjat sitt arbete.
.
Efter ' radgörande ined de resp. kretsarnas styrelser 11 % dagarna den 11 och 12 januari bli£vit fastslagiis för mötet och prograinmet, som förelag f#rcligt den 20 december och oine- delbart iite#ncles till kretsarna och till Förbiiiiclets ombud, ter &amp; g pfi föl-; jande sgtt: I ?keclqen den.
1 jamu ?.i.
Kl. ?O f. ni.
Xiiskilclt möte Fredrika- Breiner-Förbiiiidets.
byrl.
(I&lt;retsmedleii~inar,~ oinbiid ocli styrelsei~~edleiii- 2) Vd af ordföraiide och sekreterare.
: 3) ' val af inar.)
1) ~iilsii.iii~so~cl.
kretsnänincl.
.
4) ' i \ ledclel: tnden f r h f örbiiiidskretsarnas verl&lt;sainliet (genoin representanterna).
5) OrgariisntioilsfrOgor.
Förslng fr5.n Malmö-Lund-kret- sen.
(Iiil.
fru ' A.
Söderström, lblaliiiö.)
1.1.
' 1, 8 e. m.
Offentligt möte H Skansens Högrtnloft.
Föreclrag af fröken Gertrud Adelborg: w Laiidtbruks- ocli hiisinodersskolor ~; PSOIII medel att höja I ~ n ~ t l ~ e f o l k n i ~ kvinnor i g e ~ ~ s ocli deras arbeten.
Genieiisain siipbJ 1.iv: wtill iiiötesinecllemiimr frfin landsorten tir0 inbjiidiia.
(Ofriga deltagare i siipén lös3 biljetter .Förbundets byrh.)
Lö9dugen elen: l % junzca? * i.
Kl. 10 f. in.
5 Fredrika-Eremer-Förb1111c1et.s byrh (Kretsinedlenlinltr, oinbiicl och styrelseiile~lleiiiinar.)
1) Huru friiiiij: ~ bildacdet af nya förb~iiidskretsar?
samt.
2) PB hvad sstt laiiina förl~~iiids- kretsarna befordra det af Pörbiiiidet iipptagn: ~ arbetet för böjande af laiidt- befolkaingens .kvinnor? '
(Inl.
fröken G.
Adelborg.)
3) Yrliesskolor för kvinnor.
(Iiil.
fru A.
Montelius.)
4) BngKeiicle .ln.gsttadgacl stangiiiiigstid för butiker.
i h n e föreslaget af Helaiilgborgsl&lt;ret.seii.
(h l.
fröken A.
Thorstenson.)
Kl. 7 e: rri.
A ~: ~ndtl,riiksaknderniei~s sal, b~astersainiielsgatan 47.
(Förbiinc1~~1iedlemii-i~r.J 1) Föredrag af fröken d Kriise: nKAgra dra.g f r h de a i n e r i k ~ n s h b,irnclomstolsriias verksainl.ieta.
2) Feredrag af fröken A. Petterson: nMAgra.
Brister i lagstiftningen för kviiinan och nRgrs ön- skemot1 n ~ e d afseende.
B deras af lij %lpanden.
E~enttiellt ' diskussion.
Mötesbestyrelsen ber att fh förbehfiJ1a sig rRtt till nf oinst#iicliglieteriin pi~kallacle iindringar i programmet.
, ' it: Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Centxaistyrelseii i landsföreningen för kviiinans politiska röstrtitt har Iifillit sitt 4: e 5rsiiiijte i Karlstad 8-9 janiimi.
Enligt hvad dnrvid irieddelades hade A kvinnor- nas inasspetition tecknats öfver 136,000 nniiiii.
