# ID: svediakorp-per3144
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,850
# sentences: 1,604
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


KVINNORNAS A. LUNDBLADS BEGRAVXINGSB YRÅ KUNGSGATAN 12 TBL,.
1 104S, 776, ankn.
bost.
Ombesörjer pietetsfullt hela begravningar 6tt mänskligt dokument De amerikanska tidningarna åter­ giva ett till deras kännedom kommet brev, skrivet av en prästänka kort före hennes nyligen inträffade död.
Genomand ' at som det är av en mo­ ders känslor är det i all sin enkel­ het ett rörande mänskligt doku­ ment.
« Mina kära barn!
— Jag har just- gjort mitt testamente, och när jag n,u skriver detta brev är det för att säga er, hur jag önskar, att ni skola förfara med mina personliga tillhö­ righeter.
Jag ber er att icke behål­ la något bara därför att det varit mitt.
Det är endast gamla och slitna sak-er och minnet behöver ingenting som handen kan taga på.
De flesta av mina böcker äro gamla, och många har jag inte sett i på flera- år.
Men jag har älskat dem, och jag bar gömt dem därför att de en gång betytt något för mig.
Henry skall hava dem och (min Bibel.
Tro inte att jag går bort från er, kära barn.
Jag skall vara nära Gud och bättre än nu förstå hur jag genom böner och tro skall kun­ na jämna vägen för er.
Jag skall älska er av hela mitt hjärta, utan att ni skaill känna min kärlek som om jag ville tränga mig på er.
Begrav mig så billigt som möj­ ligt-.
Bry er inte om att skaffa er sorgkläder.
Tänk på .mig sådan jag var då jag levde och kom ihåg att jag öar er nära och älskar er fastän jag är långt borta.
Kom också ihåg att jag nu lär och inhämtar allt det som jag önskat att få lära och att jag växer och blir sådan som jag önskat att bliva.
Älsken varandra.!
Håll fast vid er släkt, antingen ni förstå varan­ dra eller icke.
Kom ihåg att det Som betyder mer än någonting an­ nat är, att ni äro goda mot varand­ ra och mot alla människor, som ni komma i beröring med.
Er älskande mor.
Älskliga kvinnor i alla åldrar, som veta den starka dragningskraft en strå­ lande hy äger, vårdar den med omsorg och intresse.
Vid vård av spröd och känslig kvinnohud kommer a l l t i d YvY-tvålen till pass.
Den är renings- och hudförskönings- tvålen framför alla andra.
Pris 1 krona.
A.-B.
YvY-Fabriken, Ystad.
grund av en familjehändelse.
Den kvinna han iskänkt sitt namn var borta, långt borta, fientligt sinnad mot honom; han var ensam.
Vad skulle väl hända honom?
Han kän­ de sig svag och eländig som ett över­ givet barn, under det att alla be­ undrade hans fasthet - och karaktärs­ styrka och det manliga mod, var­ med han fattat ett beslut, som full­ ständigt höjde honom över allt be­ röm.
Han kände sig rädd och för­ sagd; och så hände det att denna kvinna betraktade honom med en blick som, darrande av ömhet, tyck­ tes tillropa honom ett: " Kom "!
En osynlig hand - tycktes föra den­ na korta roiman till slut.
En dag hade de mötts uttamför Rom, på den fukiga och mörka Via Angelica invid den sorgsna flod, som varje dag kräver ett lik.
Vad hade väl förmått donna Grazia att lämna de aristokratiska promenaderna för att betrakta Tiberns förrädiska vatten?
Vad hade väl - förmått denne man att lämna politiken och arbetet?
Fin­ nes det " verkligen ett öde, som sty- rer lidelsernas steg, eller har hjär­ tat en egen, ödesdiger, inre blick, Gn rese­ skildring.
Min svägerska har varit i Holland.
Hon har för övrigt besett åtskilliga platser på jordklotet, men talar al­ drig om det.
Kanske anser hon det överflödigt att låta andra resa gratis på hennes erfarenhet och fantasi.
Hon endast försvinner med sin man på några veckor, och när hon åter­ kommer står det, som skett under ti­ den, lik en parentes av djup och hem­ lighetsfull tystnad i hennes liv.
Men hennes resa till Holland in­ tresserade mig.
Jag har själv aldrig haft lyckan att skåda detta land, men tänkt mig det såsom vackert och säreget och önskade nu få veta om mina föreställningar på något sätt överensstämde med verkligheten.
Och en fridfull kväll, då vi sitta ensamma, ber jag henne berätta nå­ got om Holland.
Hon betraktar mig frågande som om hon icke förstått.
Jag förmodar att hon har svårt att börja, och säger därför: — Alltså kom ni då till Rotter­ dam.
Du kan ju skildra dina intryck sedan fartyget lagt till vid kajen.
— • Det lade visst inte till vid ka­ jen — invände min svägerska — det låg mitt ute i kanalen.
— Nåja, i kanalen då!
Och sedan roddes ni naturligtvis över när ni skulle gå i land.
— •- Det gjorde vi inte heller för det var en ångbåt som tog oss över.
— - Och hur tyckte du då att sta­ den tog sig ut?
— Ja, vet du, det är verkligen inte lätt att säga-, men väldigt trevliga små, små hus fanns där.
- — Vad säger du, består Rotterdam av så märkvärdigt små hus!
— • Rotterdam!
Det var inte alls där, det var små hus som lågo — och hon gör en gest för att utmärka en inbillad strand — i rad, bara nå­ gra stycken, på ett långt avstånd från varandra.
De sågo så hemtrev­ liga ut.
— Det tror jag säkert, men var ungefär lågo de, beskriv något när­ mare.
— Var de lågo?
I Holland för­ stås.
— Alltså på andra sidan kanalen ungefär som Hisingen ligger på an­ dra sidan älven?
Min svägerska stirrar med förtviv­ lan in i sig själv, och som jag ser att det är in i djupt mörker, fortsätter jag: — 1 Rotterdam skall ju ha så mån­ ga kanaler?
— Ja, det var bara kanaler, kana­ ler överallt.
— Var det bara kanaler?
— Du är så dum, det fanns natur­ ligtvis annat också.
— Exempelvis vad då?
— Gator och hus alldeles som i andra städer.
— Men gatorna skola jü vara så ovanligt rena där?
— Ja, de voro väldigt rena.
som styr oss emot avgörandets ögonblick?
— Älskar du mig verkligen?
ha­ de han rodnande - och bleknande frå­ gat henne, sam om det varit första gången han talat om: kärlek.
— Ja!
hade hon svarat, och ing­ enting vidare.
Hans manliga hand hade då fat­ tat hennes.
De hade sett på varan­ dra och förstått att lidelsen glödde lika stankt hos dem bägge och att samma starka makt fyllde bägges sinne.
Ju mer de försökte att åter­ hålla den, desto häftigare brände den, i det den som en stark feber förtärde deras krafter.
Ehuru de v-oro fria, fruktade de världens döm, fraktade den med en ständig bäva-n och - med en darrning som- när man står inför en fruktansvärd (kata­ strof.
Ingen enda hade rätt att gö­ ra dem någon förebråelse — och dock fruktade de alla.
På tre eller fyra månader av isommaren, varunder han levde i sin villa i Albanerbergen - och li-o-n i en liten sommarbostad emellan Sorren­ to s orangelundar, hade de icke sett varandra mer än två gånger, två I k v a l i t e t leder VIKING skokräm i Sverige.
Därav den ständigt ökade om­ sättningen, i fjol c: a 6 millioner burkar.
— Hör du.
när du nu gick om­ kring i den främmande staden, vil­ ket intryck gjorde den egentligen på dig?
Jag menar, om du såg något som var särskilt typiskt just för den staden?
— Det var ju nästan alldeles mörkt, när vi kommo i land, så det var minsann inte gott att se något riktigt.
— Men då såg du ju åtminstone nattlivet.
Hur tog det sig ut?
— Ingenting märkvärdigt.
— Fanns det verkligen ingenting som fäste sig i ditt minne som något ovanligt och minnesvärt?
— Jo, en liten unge kom farande på rullskridko vid tolvtiden på nat­ ten.
— En blixt i mörkret!
Nå, vad upplevde du mera?
— Asch, vad är det du - vill veta!
Vi gingo på en restauration och åto och sedan ombord igen.
Det är alls ingenting att berätta.
— Eh bien, så lämna vi väl Rot­ terdam åt sitt öde.
Men ett kan du åtminstone säga mig: hur verkade landet på dig, när ni närmade er det­ samma utifrån sjön?
- r- Nej, vet du vad, jag är så söm­ nig att jag inte har lust att tala om det här längre.
— Du kan väl bara säga, om det såg ut som en klippmassa, som en äng eller som ett Sahara?
— Som ingendera, tycker jag.
— Vad tänkte du på då, när du såg det?
— Tror du jag minns det nu!
Min svägerska har rest sig upp och börjar fort och ivrigt ordna sig Ida Ählrotlä ' s Manufsktiiraffär Kungsgatan 60.
Tel. 7265.
FruntimmersveGkan!
En lämplig Namnsdags- present ar TIDN1NO för natten, över hennes rara lilla ansikte liggen en outsägligt- kränkt och uttråkad min.
Vi lägga oss under prat hit och dit, släcka ljusen och ligga vakna i mörkret en stund.
— Var inte geografi ditt bästa ämne i skolan?
— frågar jag efter en paus.
— Jo — hör jag min svägerskas röst — isynnerhet Asien.
Asien kunde jag på mina- fem fingrar.
— Då kan du gärna säga mig, var Otahaiti ligger, eller åtminstone om det inte ligger i Asien.
— Nej, det vill jag inte, nu - skall jag sova.
Lång paus.
Jag: — Är du vaken?
Min svägerska: — Ja.
Jag: — Du skall slippa fler frå­ gor, bara du upplyser mig om, hur många världsdelarna äro.
Min svägerska drar desperat täc­ ket över axlarna och borrar ner hu­ vudet i kudden.
— Nej — - säger hon — det bryr jag mig sannerligen inte om.
Jag ligger och ser upp mot taket.
Jag tycker så mycket om min lilla snälla svägerska- och undrar om hon på allvar är förargad över min fråg­ vishet.
Men plötsligt reser hon sig på armbågen, vrider i mörkret huvu­ det- ut mot rummet och säger seger­ visst: — För resten är dom fyra!
Maja Österdahl.
EKSTRÖMS „ " JJISTMJOt O / IEO / IO KEM.-TEKN. FAO / UK, G / LU N O A O I8SS Nyutkomna böcker.
Korsstygnsmönster från Kina är namnet på en av Ruth Nathorst från Lindblads förlag i Uppsala ut­ given mönsterbok, som ger våra för handarbete intresserade damer en hel del vackra idéer och uppslag.
Det •utmärkande för dessa kinesiska mönster är deras utomordentliga enkelhet, varmed verkligt effekt- och fantasifulla resultat uppnås.
De i förstoringar och med färganvis­ ningar återgivna motiven, avsedda för dukar, kuddar, bordlöpare etc. uttagas med största lätthet och kun­ na anbringas på handarbeten av oli­ ka slag.
Priset på den originella och smakfullt utstyrda mönsterbo­ ken är endast Kr.
2: 75.
Kvinnornas Tidning Presentkort Kr.
3: 50 pr Va år, 2 kr.
pr 1 U år säljas på tidningens exp.
Magasinsgatan 12.
Tel. 18070.
PATENTERADE OBS.!
VAR HYGIENISKA FÖRPACKNING.
OBS.!
JVIalens historia all?
Kvinnan har icke i nämnvärd grad bidragit till uppfinningarnas äroful­ la historia.
Skälet är helt säkert ic­ ke att söka i bristande intelligens.
Ilon har helt enkelt varit, handicapad på detta område genom sin mångtu- senåriga vana att finna sig i allt, även de svåraste förhållanden.
Hon har icke gripits av den otålighet, ic­ ke hemfallit åt den förargelse vilka i lika hög grad som nöden äro upp­ finningarnas mödrar.
Och nu till det som ligger bakom denna inledning!
Miljoner och åter miljoner kvin­ nor ha stått bedrövade intill döden framför sina öppnade klädskåp och •vistor, vilkas innehåll härjats av malen utan att någon av dem fallit på idén att utexperimentera ett- me­ del till skadedjurets fördärv och ab­ soluta undergång.
Hände så för ett par år sedan att en tysk vetenskapsman d:r Paul Meckbach upptäckte, att det gått invänd CEREBQS S Ä LT SWALANDERS KAFFE V1 A ma ^ ': ' é " ' nss KUNGSGAT.
17.
Klumpar sid j cke FLINGOR (Ä * M «UT.
t * GDBI j ;0 30.
5; te årg.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
BREVLÅDA.
» • w Ni «11 * i rang - skola plädera för, en i; v;:, r och allmännare förbindelse mw?
- korna emellan.
Till svar härpå bedja vi ß citera Emerson, den store amerikan­ ske tänkaren, som säger- Glöm ej K0mAT.13 .TEL 5167.
\ Gummans COBSSONß &gt;^Äniö LET ^HALMSTAD ===== mr Färsk Fisk - m TEL 3658 skall, för att kunna, tvättas om och om igen och ändock se fräsch ut.
tvättas med en " Ingen människa skulle vilja fe va i samhället, om man vore dig att hålla sitt hus öppet för vem som hade lust att träda in.
0 m a lfe människor voro tvungna - att utan åt­ skillnad blanda sig med varandra mal i en soffa, som han fått i bröl­ skulle Robinson Crusoes ö te si * som - en salighetens ö, jämförd med lopspresent av sin mor.
Han nöjde sig icke med att, som livet i en sådan stad ".
G.
B.
" Vesuvius i utbrott " en husmor skulle gjort, piska och vädra soffan.
Han beslöt att förin­ te anses vara ett allt för varmt äm­ ta hela mälsläktet genom ett ämne, ne i - den tropiska tillvaro vi jnst m som skulle göra dess dyrbara föda föra.
Det egentliga skälet till av­ slaget är dock att händelsen ligger av vävnader och pälsverk oätbar.
för långt tillbaka i tiden.
Först fyllde han hundra lådor med •J.
M.
För snällt.
Vässa - e-r pen­ malbemängda lumpor, vilka alla be­ na och kom sedan åter.
Förmågan handlats med olika kemikalier.
Ef­ att skriva finns tydligen men var ter sex månader undersökte han de är temperamentet?
hundra lådorna och fann, att lumpor­ O. O. Anekdoterna äro i sig själ­ na i dem allesammans smakat mas­ va bra nog, men icke tillräckligt karne förträffligt.
Endast en enda gamla för att verka nya.
Anekdot- låda utgjorde ett undantag.
Här ha­ fjärdingen måste vändas med rätt de malmaskarne föredragit döden långa mellanrum.
Nya anekdoter framför att förtära den föda som er­ skapas aldrig.
bjudits.
Trasorna i denna låda voro indränkta med ett i den tyska färg­ industrien sedan femton år tillbaka använt ämne " Martius-gult ".
Hansson &amp; Silfverstrand Nya experiment i samförstånd FISKAFFÄR med professor Titschack i Bonn ha nu iett till framställandet av ett nytt Bazargatan 8.
— Tel. 9580, 15380 epokgörande malmedel " Eulan ", som torde betyda malsläktets full­ ständiga undergång genom svältdö­ den om det icke i en snabb vänd­ att ni hos A. MAGNUSSON, ning lägger om sin nuvarande diet.
Bazar Alliance 55, gör de för­ Så enkelt går det alltså till att gö­ delaktigaste inköp av konser­ ra en uppfinning, som kommer att ver och rökt lax m. m. rädda ofantliga värden undan för­ Vid inköp av minst 6 askar sillinlägg­ störelse samt att inbringa uppfinna­ ningar lemnas 10 % rabatt.
— För prima varor garanteras.
TEL. 4570. ren en antagligen svindlande förmö­ Ingång till butiken närmast från genhet- Yi skulle kunna ha gjort Bazargatan.
den litet var!
* J ?4Z4£ ALUANCE132- / 33 NILS ER1CS0NS6AT.
2Ü J Blusen fakrftattr L-L UENTI t C L, Btttfi Hrla JVJjölli * J {\ / ^ ^^ J / r HAVRE G B.
VIT Spara tid.
- FJMigkottap^ Distribution på glasflaskor.
Tel. 40781, 45699 dagar.
Första gången i en liten by hjärtan ägde rum nog för att fylla tiden, soim flydde, över de hinder, Bägge kände sig uppfordrade till i närheten av Milano och andra den med överströmmande lycka.
som ställde sig i vägen för hennes att, i stället för att förspilla ana gången vid Ra ja, utanför Neapel.
Från de ögonblick, dä denna tanke kärlek och över henne själv, som icke krafter på onyttiga smärteutbrott, Hela deras liv samlade sig i minnet blivit dem klar, var det dem out­ förmådde övervinna dessa hinder.
använda idem till att övervinna ä® av dessa två dagar.
Mellantiden härdligt att leva åtskilda, långt i- Och i Rom bringar hösten ny moraliska - och materiella hinder, 00® hade blott varit som en enda lång från varandra som främlingar.
själsoro för d!
en, vars själ redan åtskilde dem, för att kunna möt® Väntan med kalla, innehållslösa da­ — • Jag står icke ut längre att le­ kommit ur jämnvikt.
När Ferrante på en ensam lugn plats, där deras gar «och vakna nätter, varunder hjär­ va på detta sätt - — - jag dukar un­ drev omkring i Villa Borgheses kärlek kunde slå rot och där de kun­ tat och nerverna gjorde uppror emot der, skrev Grazia.
trädgård, v-ars alléer ännu tycktes de leva okända och obemärkta denna tvungna skilsmässa.
För Vilken av dean - var det — * Jag kan icke längre lida så; hysa Beatrice Genci ' s lidelsefulla världen.
bägge tycktes det, när de, för att mitt - mod är slut, skrev Ferrante.
vålnad, kom varje smärt kvinnoge­ som först uttalade ordet: Venedig- trösta sig, under ensamheten fram­ Så stor var deras brinnande otå­ stalt imed ett blekt ansikte «och mör­ Det förekom dessa bägge iså natur kallade minnet av dessa dagar, som lighet, att deras känsliga mottaglig­ ka lockar honom att darra.
Och då ligt att hålla fast vid denna k&lt;w om de blickade in i en stor förtäran­ het, som blivit hetsad av drömmar han om aftonen satt på téätern, var stens och lugnets stad, där de ö e de eld.
Detta minne var mäktigt, och sömnlöshet, att allt, som omgav det tillräckligt att han i en av lo­ husen tycktes försjunkna i den va tilldragande och oändligt såsom ett dem, tycktes dem medbrottsligt i gerna bakom en fruntiimmersstol la, oim föregår döden, och där 1 » r hav av eld.
deras - ensamhet.
När donna Gra-zia skymtade en förälskad mansprofil, leken tycktes finna sin natur ig » Så likartad ' var deras- åtrås ka­ promenerade i de skuggiga gångar­ för att han ögonblickligen fylldes av atmosfär.
Forts. raktär aitt samma dröm om förverk­ na i sin trädgård vid Sorrento och en oförklarlig förtvivlan.
Och så ligande föddes på samma tid i deras ljudet av en förälskad röst nådde långt borta från varandra, åtskilda, upphettade fantasi.
Bägge grepos fram till henne, gledo tårarna sakta utsträckte de armarna emot varan­ Hffärsflyttning.
de - arv samma oemotståndliga önskan, ned för hennes kinder; och de, som dra «som människor, de där av yrsel Fröken Ida Ahlroth, som under varemot intet kunde hållia stånd.
ledsagade henne, visste icke vad de äro nära att förlora fotfästet.
många år bedrivit manufaktur _ Och för bägge stod uppfyllelsen av skulle, tänka.
Då hon om aftonen Under en dylik passionernas kris denna önskan såsom det högsta och från sin terrass såg månen höja sig formades så småningom en plan, sybehörsaffär F, riggagatan 15, har densamma bästa deras själar kunde nå.
över Neapels golf oeh alla lins över- som i början var vek och obestämd, dagarne flyttat Den oändliga framtid, som ännu strålades av det vita, bleka skenet, men som likväl förde till det enda,, Kungsgatan.
60, i en lör d&lt; nna i 1 låg framför dem, förskräckte dem steg harmen upp i hennes sinne, har­ eftersträvade målet: att åter få träf­ lära och välskötta affär P^de båda genom sin ' kalla - ensamhet, un­ men över att icke befinna sig hos fa varandra, att vara tillsammans modärn och trevlig lokal.
der det de samtidigt kände, att deras honom i denna stund, harmen över länge, ' beständigt.
» sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
26 Juli 1925.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
Redaktion och expedition: Helår Kr.
6: —.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Magasinsgatan 12, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: l l2 år Kr.
3: 50.
Vt år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1925.
INNEHALL.
Den franska regeringen har ge­ nast underkastat den tyska noten Utlandskrönika i sammandrag en kritisk granskning och gjort en Skogen brinner.
Av Crayon.
hel rad förbehåll, som vidarebeford­ (jreta Adrian.
Av Elisabeth Högström- rats till engelska utrikesministeriet.
• Löfberg.
Luften står alldeles stilla inne når varje gård med sin kallelse: Frankrike meddelar att det efter Här och Där.
pj lekplanen.
Av H — t H — n.
tankeutbyte med samtliga allierade mellan sta-minarne i de milsvida sko­ kom!
— kom!
— kom!
— ko; m!
På vägar och stigar skyndar orts­ 5o m mar.
Av Stella Kydholm.
makter och sedan enighet med dem garne, över vilka en bländande sol I kupé " * Av Ragna Peters.
befolkningen dit där det brinner dag efter dag under flera veckor uppnåtts skall besvara Tysklands Fruntimmersveckan.
Av Polly.
men ingen finns som kan taga led­ utgjutit sin glödande hetta utan att not.
Västerlandets folk genom en öster » ningen, ingen vet hur man bekämpar natten kommit med svalkande vindar.
Ett glädjande tidens tecken är landings ögon.
Ett littalande av en skogseld av detta väldiga mått.
Det ångar kåda och markens mossa, Kabindranath Ta gore.
den raskt fortskridande utrymning­ Man angriper den som en ljung­ Handböckerna.
Av Lilly Wallner.
en av Ruhr och sanktionsområdet.
eljes så fuktigt mjuk, simulas under brand med lövruskor.
Men denna %t äro vi i vår bästa arbetsform?
Ivanske ligger häri ett ärligt, och foten.
Prinsessan och plymen.
Av Gilette.
Det är något skrämmande i denna eldvåg, soan väller fram på bred vänligt tillmötesgående från fransk En kärlekshistoria.
Av Matilde Serao.
oerhörda värme, denna knastrande front, kan icke slås ned av en spridd sida.
Kanske behöver man de så­ torrhet.
En gnista och själva luf­ rådvill folkhop, utan rinner oemot­ lunda lösgjorda trupperna för kriget ten iskall ta eld, hela skogen stå i ståndligt utför djupen, klättrar upp i Marocko.
ljusan låga,!
Ett par torra träd­ för höjderna, springer runt träd- På nämnda plats är det fortfa­ stammarne ända upp till kronorna rande Abdel-Krim och riffkabyler- grenar, som gnidas till - eld mot var­ GRETA ADRIAN.
och kastar sig i väldiga språng från na som sköta offensiven under det andra, en glasskärva på den barr- i sammandrag.
täckta marken, genom vilken sol- träd till träd för att sedan i ett rägn att de franska generalerna ännu få När det i diverse sp-ortmagasin tre systrarna, varav Greta Adrian Den tyska noten till Frankrike hålla sig till defensiven och avslå strålarne samlas i en brännpunkt, av gnistor falla ner och tända mar­ och veckotidningar - då och då visats yngst, mellan terminerna upp till ken på nytt.
i säkerhetsfrågan har nu både av­ anfallen när och var fienden beha­ och olyckan skall vara skedd!
stickprov på friluftsfruar och passionerade naurdyrkare och ut­ Där hemma i byn ser man moln­ sänts - och offentliggjorts.
gar sätta in dem.
hålliga vandrare.
Där stod alltid i idrottsäktenskap, har jag alltid känt Det är ett stycke ut på morgonen.
väggen breda ut sig, tåga med vin­ Vilket hryderi notens formule­ Från England berättas om en klassen som en doft av kåda- och Två män komma under muntert den, sluka allt större områden, kom­ lusten att peka på det sanna prakt­ ring vållat visas bäst av den långa splittring inom regeringen.
Sjömi­ par av släktet, som kapen Sam och barr.
av vind och av sol omkring fimderare, en månad och några da­ nistern Bridgeman önskar nybygg­ samspråk vandrande på stigen, som ma allt närmare den bebyggda trak­ ten.
Man vet icke längre var det fru Greta Adrian i Örebro utgöra.
" Berry ", även om vår ärelystnad gar, ^Tyskland tagit sig, innan det nader vid flottan, vilka finansmi­ leder inåt skogarne till det fiskrika Att - det så länge blivit uppskjutet för henne då inte drömde just fort­ tjärnet.
De äro från staden och " stfc.ll sluta!
Wivit färdigt med aktstycket!
nistern Churchill, av sparsamhets- Då höres i fjärran ljudet av för nu bara med sig fördelen att satt utveckling av hennes " frilufts- Av gjorda förhandisuttalanden ha­ skäl, delvis motsätter sig.
Vid frå­ vänta sig en rolig dag här ute.
snabbt rullande hjuldon och så där någon egentlig presentation ej behö­ egenskaper ", utan snarare förespåd­ ie man fått uppfattningen, att noten gans behandling i underhuset segra­ Matsäcken i ränslarne är god och borta, där de vackra- sommarvillorna ver komma ifråga, ty ingen svensk de henne framtid som målarinna, fiiskgrejorna i bästa skick.
kulle hållas kort, avfattas i • all­ de sjöministern.
då hon så tydligt ärvt farbroderns De tänka inte synnerligen på vär­ spegla sig i - sjön och byn börjar, gymnast, icke ens bland de grönaste männa- vackra - ordalag samt, utmyn­ Den engelska kolgruvekonflikten amatörerna, hör väl namnet för för­ artistiska begåvning, men även i de hurrarop ur unga strupar.
na i ett förslag om - muntliga under- torde komma att leda till öppen men eller den långa torkan och än­ Det är stora lastbilar med militär, sta gången.
Utan att på minsta sätt många " gubbarna ", som dansade på nu mindre på - eldfaran.
Det finns kndlingar.
brytning.
Arbetarne synas beredda om-laget kring hennes läxböcker, var en bergknait invid tjärnet, och sten vilka med högsta fart rusa fram ge­ stöta i basun är det närmast några Det visar sig - emellertid att, det att gå i strejk den 1 aug.
det rytmen och rörelsen, som domi­ De unga karlarne drag av Greta Adrian intime jag brinner som bekant inte.
Och just nom bygatan.
tyska svaret är mycket grundligt, Från Jugoslavien meddelas att svinga hatt-arne och hurra, åter - och utom de biografiska uppgifterna nerade.
utförligt dröjande vid varje punkt Raditsch, vilken stått som ledare här runt tjärnet är det en liten öp­ Åren närmast efter skolan upp- åter.
Här kommer hjälpen, gott här vill komma med.
i den franska noten.
Dess vänd­ för den kroatiska självständighets­ pen plats i - skogen, där det växer togos av praktisk utbildning, hem­ När det då först är fråga om här­ folk.
Här äro vi!
Man vinkar ningar ärö utomordentligt försikti- rörelsen som vållat riksstyrelsen sto­ bara ljung och mossa.
ma och i Dresden, men snart nog komst och hemort, erinrar jag mig Det.
är gott om fnösktorra- kvistar glatt till hälsning från villor och och skickligt gjorda.
Där det rå­ ra svårigheter, nu anslutit sig till mognade planerna på Centralen, och alltid osökt en folkskollärare långt och sorglöst tända de upp eld under gårdar.
Nu är militären här!
Nu der oöverensstämmelse mellan de tys­ de 1913 — 15 inrymma det glada två- nationella enhetssträvandena.
blir det ordning och kraft i försva­ norrifrån, som deltagit i en statens kaffepannan på berghällen.
ta och franska synpunkterna fram­ Kroaterna torde följa sin hövding.
årsknoget där.
Åren 1915 — 18 het­ sk id k urs i Ludvika, där Greta Ad­ Då fladdra, burna arv värmen, ett ret!
Dessa gossar, breda över ax- håller Tyskland i hovsam ton sina De franska landstingsvalen nu i rian var med som ledare, och vilken te lekledarinnan på Nääs fröken par lätta eldflagor upp ur den spra­ larne och med käck uppsyn skola betänkligheter " önskemål.
Det finns dagarne ha visat, att det blaser en med lustig, absolut ovillig envishet Borg, 1918 verkade hon som sjuk­ kande brasan högt över de båda på svenskt manér kasta sig in i stri­ också ett bestämt förbehåll.
Tyskland för den radikala regeringskoalitio­ replikerade sin undfångna upplys­ gymnast på ett soldatlasarett i männens huvud.
Av en sakta sug­ den, hålla ställningen och segra!
r, förklaras det, i princip ingenting nen behaglig stark vänstervind ute ning, att hon var lektorsdotter från Bremen.
Det sker så.
Visserligen böljar ning i luften föras de åt sidan och Från kärleksarbetet i Tyskland emot en anslutning till Folkförbun­ i landet.
striden fram och åter, visserligen Örebro, med ett: " Äh.
allri häller falla ner i mossan.
kom faderns död henne att bryta det, men kan icke godtaga den ar­ I Kina råder lugn ehuru främ­ det är blixt omöjligt, det! "
I nästa ögonblick lyser det upp bryter flammorna gång på gång ge­ upp.
Tills vidare stannade hon tikel i förbundspakten, som vid en lingshatet allt fortfarande är lika Vad han visste om Örebro in­ en eldslåga där de föllo.
Den nom försvarskedjan, men de hejdas hemma i Örebro, och där hade då internationell konflikt skulle berät- flammande.
skränkte sig till, att det ligger på ispringer blossande ut åt alla kanter ånyo, slås maktlösa till jorden, hål­ främmande trupp-er att mar­ en slätt, har skofabriker och pap­ Karolinska läroverket i löjtnant i en allt vidare krets, snor sig kring les inom gränserna för det redan chera genom Tyskland.
Ett mot- persbruk, och i förhållande till in­ Adrian fått en ny, nitisk och upp­ en torr enbuske, från vilken ett härjade området, där elden listigt nevånareantalet Sveriges flesta bi­ ryckande gymnastiklärare, med vil­ fetg från den nation, som vore fö­ gnisträgn sprakar ut och nu — sko­ glindrair under tuvorna och sprakar Det är ej gott att disputera med remål för aktionen, skulle nämligen i kvistarne, redo att vid första vind­ lar, och lektorshemimet tänkte han ken Greta i det gemensamma in­ gen brinner!
sig tydligen som ett - slags bokdam- tresset snart nog kom i samarbete, lütt kunna leda till att det avväp­ den, som.
kommenderar trettio legi­ Bestörta ha de båda männen följt il försöka en ny attack.
i nade Tyskland, ur stånd att värja oner.
Eldfronten är milsbred men från mig isolering, där det röda inslaget och som 1917 blev hennes make.
händelsernas oväntade utveckling.
Vintern 1918 tillbraktes i Stock­ Favorinus.
blott utgöres av bockarna i tema- % skulle göras till skådeplatsen De springa upp, stå rådvilla men byn, där varje morgon klockan i marginalen.
Nu ter sig ju verklighe­ holm under studier vid Anna Behles fe ett förödande krig, i vilket det rusa sedan hört samma stig som de kyrktornet klämtar till tecken att ten vida mer uppmuntrande, och så dansinstitut och Althins - målarskola, självt icke vore engagerat.
Men, kommit, ut ur skogen som brinner.
faran ännu ej är fullständigt över­ kan man också med fog pruta litet 1918 — 19 tidvis som lärarinna i tillägges det beredvilligt, så snart Fosterland, jag ville låna Men långt borta i bygden, där stånden, ser man de tunga rökmol­ på uppgiften, ty Greta Adrian är plastik och rytmisk gymnastik vid ® allmän avväpning föreligger, är Silvret utav nattens måna, bönderna som äga skogarna bo anar nen mattais, sjunka tillbaka och ljus­ na - till ett lätt töcken, som icke skall inte bara från Örebro, utan minst det Thulinska.
institutet i Lund.
redo att acceptera den Guldet utav dagen soil, man ännu ingenting.
Sdan 1916 är fru Adrian gymna- skingras förrän ett strömmande rägn lika mycket - från.
Kilsbergen.
Fa­ lavarande artikeln.
Pärlorna ur bäckens vågor, Då ser man ett lätt gulgrått stiklärarinna vid Örebro läns kvinn­ släckt den vidsträckta eldhärden dern, den noble, sympatiske huma­ Den tyska noten är sålunda hål- Glöden i Auroras lågor töcken borta ö ' ver de skogklädda nisten Harald Borg, hade till broder liga seminarium, ledare för fortbild­ ända till grunden.
i en fredlig och tillmötesgående För att måla vad mitt hjärta bergsryggarne, det tätnar och ^a älgmålaren Axel, och i hans konst­ ningskurser och instruktionskurser 9n?
men samtidigt synes den för- Åter rulla tunga hjuldon lands­ Iiägger för din härskarstol.
med ens vältra tunga rökmoln upp närligt byggda och smyckade jakt­ för lärarinnor, gymnaster och Kin­ vägen fram.
Åter hurras det i by­ räffligt försvara den ömsesidighet C.
B. Nyblom.
mot iskyn.
De bäras av vinden, som stuga uppe Vid Ymningen växte de dergarten.
ja.
uppräkningen av an­ gatan.
Militären drager efter väl ' ^ga om den blivande säkerhets- växer, inåt bygden och islå högt över ställningar och uppdrag skola kun­ förrättat värv sina.
färde.
Gossarne, Atens bestämmelser, vilken I rank­ byn en bred mörk valvbåge, genom na göras vida längre, men bör få sotiga, nedsmutsade av rök och te försöker tumma på.
Jag v-et att aldrig än försynen svi­ vilken en sällsam eldröd sol lyser.
vika för parets gemensamma tyngd- damm svinga hattarne och äter och och vatten, mjölkspänner och smör­ Trots den yttre kordialiteten mel- Skogen brinner!
Man kan lik­ kit gärning: den frivilliga gymnasti­ 811 de båda fienderna förstår man, åter stiga hurraropen ur de unga gåskorgar, tillvinkar dem sin tack­ Det folk, hur litet, som ej själv sig som inte fatta denna tanke.
Inte struparne.
— Seger är vunnen!
Fa­ samma avskedshälsning.
Man vin­ ken.
den politiska strid de just nu ut- i mannaminne ha skogarne pa trak­ isivek, År 1910 funnos i Örebro omkring ran är överstånden, gott folk.
Hur­ kar från villor och gårdar till de ätapa är både betydelsefull - och Att det, när det för våldet aldrig ten eldhärjats.
gråklädda gossarne, landets skydds­ 75 st. gymnaster, nu rör sig antalet r d- Man önskar på ömse sidor Så börjar kyrkklockan klämta.
ra!
vikit, emellan 7 och 8 hundra organisera­ Och hela trakten, som under de vakt i farans stund.
fördelaktig uppgörelse eller, i Den dag uppleva fått, då våldet vek.
Med långa mellanrum slår kläppen Crayon.
de, och.
märk väl.
inga blinda num­ ^del-se av en brytning, - att skulden mot; klockans malmvägg en tung svåra dagarne vandrat upp genom mer, utan tränade, entusiastiska och B.
E. Malmström.
^ ansvaret härför skall falla på ton.
som ljuder ut över nejden och skogarne till dem med dricka, saft-, ^fetandaren.
Skogen brinner!
Greta Hdrxan.
Utlandshröniha •pq DRIÇK FRIMÄBKS THE
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets t i d n i n g — är — SKANBIHAVISKA Aftonblad K R E D I T A K T I E B O L A G E T Göteborgs Särskild, omväxlande KVINNORNAS TIDNING niniiiiiHiiniiiiiiiiiiiiniiiiiiiMiHiMMinHmmiiMiiMiinmiiiUMMiiiiiiiHiiHiiiiinimm,,,,,,!
på lekplanen.
nu.,, " ' " •••Mill,,, a r Ni n å g o t Solen gassade som eld över alla ka.
glöda plötsligt farligt heta, men öppna platser, men under trädens enfin — hon gör en axelryckning avdelning för kvinnan att sälja, köpa, hyra ut eller valv på lekplanen var det skuggigt — bollen är icke hennes.
Och hon och hemmet.
yta, så annonsera det i och skönt.
sänker sin blick med outsägligt för­ Göteborgs Mcrgo„ post I varje nummer, värde­ Några barn lekte därinne, ensam­ akt mot flickan med de ljusa flätor­ Avdelningskontor Morgonens förnämsta annonsorgan över hela landet fulla artiklar i olika ma eller i grupper.
Barns vanliga na, som icke försvarar sin rätt.
En välriktad spark från en av de lekar.
En pojke byggde en fäst­ frågor, berättelse, Egna fonder Kr.
182,000,000: — små vandalerna slungar bollen ett ning i sanden, en annan rev ned den.
följetong, kåserier.
På planen hystade tre flickor långt, långt stycke in på en av gräs­ Gottgör å insatta medel Pr kvartal !7.50 fritt hemburen boll.
Den vackraste, en bobbad 14- mattorna.
Och med ett tjut störta högsta gällande ränta årig smärt skönhet kommenderade de som en virvelvind vidare.
Î i tjänare, våning, plats eller Lösnummerpris 10 öre.
De ha fått syn på pojken med sina kamrater, en tjock flicka med annat, så annonsera det i långa ljusa flätor, som tycktes ska­ vagnen, som just stigit av efter en pad att alltid lyda och en trumpen ny svindlande färd nedför.
Göteborgs Morgonpost Ja, Greta Adrian har blivit mor brunett, som tycktes vara född med Jag ser dem närma sig honom, Göteborgs största morgonlidning.
Telegramadress också, och en riktig mor, ingen be­ övertygelsen att hon ständigt blev hotfullt utmanande.
Han står där U K reditbolaget " jiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii ") iiihtiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiHiiaiii] miiiitiiiiii l ||||„ lll y, llllll|||||||||||||||||||mmm Ull.,.-.
höver befara, att Lisbeth och hon förorättad.
liten, rak, envis och håller ett fast stå i minsta detalj främmande för Men i backen ned till lekplanen grepp i styrstången.
Han är val- ••••••••••ar•••••••••••••••«••••••••••• varandra.
När mamma är på lek­ sysslar alldeles för sig själv en ljus- uppfostrad och ovan vid livets oför­ • Inf.
gen.
Göteb.
Tandl.-Sällskap.
la igen — att de båda skola gå löst tion, leker Lisbeth med kamrater hårig pilt.
Han har tvärrandad vit rätter.
Hans blick och hållning äro på den lille.
Och mycket riktigt.
Tandl.
Lisa Andrén annars hålla de ihop, ooh verkliga och röd tröja, små korta, lustiga ännu en smula tveksamma, undran­ Vasagatan 5 B, Tel. 10919.
Mössan elites från hans huvud och högtidstunder är det för maken och blå jbyxor, en liten rund mössa med de vad ögonblicket skall innebära.
10 — 2, 5 — 7; lördagar 10 — 2.
kastas långt bort.
En hand, utspänd fadern, när de traktera honom mec fladdrande band, som ' sitter så käckt Men han behöver icke tveka länge.
som till klösning, sträck es fram mot Den större av flickorna har redan hans ansikte.
.
.
KARIN T H O R L E I I sin prudlande rikedom av visor.
Ty på det råggula raka håret- Nadco färgar alla tyger tvä * -.
Kan användas till såväl kallvatt^?
ta " 5 Kungsportsavenyen 29.
Tel. 11789.
S få kunna som Greta Adrian få fram Han drar upp och åker ned med lagt sin hand på styrstången, som Då kramar sakta en annan hand mng som kokning.
Beffär hpli - Sfär S- 5 Vard.
1 — 2 el.
efter överenskommelse.
!
en visas hela por.l .och spel, när hon en liten styrbar vagn, gång på gång, hon nu med en lokatts vildhet söker den större flickans nacke bakifrån.
på kallvattensfärgning hos i ?,i„ " ri u n ' n?
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • B sjunger, och själv acoompagnerar outtröttlig.
lande eller hos Aktiebolaget w!
nd " Styrstången darrar i slita till sig.
Den andra har satt Hon vänder sig om, ger till ett ut­ Göteborg.
N » dco, Tel. 20365. sig på lutan eller på pianot.
hans händer, hela den lilla platta sig ner på vagnen.
rop och sliter sig lös, - och de fly Men när man numera synar av en vagnen, på vilken han står och ba­ målmedvetna.
Ja, vad Örebrogym­ Det är två mot en.
Jag ser hur båda allt vad benen förmå.
Väl nasterna duga till gåvo de prov på eller annan kvinnogärning, är det lanserar, skumpar och hoppar, de parveln börjar mäta.
sina antagonis­ komna i säkerhet vända de sig om i Gröteborg, där bland uppvisningar­ en viktig sida, som inte får förbi­ blå ögonen under det gula håret ly­ ter med blickar, vari häpnad, kränkt och gör en ful grimace.
nas rad ju hela pressen framhöll gås, och det är medborgarsidan.
sa svarta av spänning, men ned skall rättskänsla oeh artig bestämd envis­ Jag återvänder till min bänk.
är även som badtvål den Greta Adrians ledning av sina rnass- Även dit, till det samhälleliga, isträc han, på ett visst sätt,: med en viss het blandas med varandra, Han Och funderar länge över en fråga: förnämsta.
k er sig Gr eta A drians vitalitet, och fart, en viss säkerhet, som, han out­ värnar om sitt med båda händer, och elittrupper.
— Om de hade rätt, om de verk­ De båda elitavdelningarna, en tar hon glatt upp sina förpliktelser.
tröttligt kämpar för att uppnå.
hjältemodigt, uthålligt.
Färgen på ligen kände att de hade rätt, varför Den sommaren gick jag einsam och manlig och en kvinnlig, har Greta Också har hon redan tvenne gånger över det hela råder lekens soliga hans kinder har stigit, varje muskel försvarade de då icke denna sin rätt föraktade människorna och Adrian iså att säga själv skurit ur varit uppsatt såsom riksdagska,ndi frid.
Men plötsligt, som nedramlan­ är spänd i den lilla goss gestalten.
också inför övermakten?
blocket, - och dem släpper hon på dat.
lade över varats gåta och livets de från himlen, störta ett par oros- Blek, beslutsam, vild och vig äntrar grymhet.
Men svaret uteblev.
D et inga villkor ifrån sig.
Annars har Men hemmet då, hemmet, finns element in i tavlan.
Ett par gäng­ H t H n. flickan för artt riva stången ur hans ju det ofantliga utsvällandet av or­ där något i saftbuteljer och konserv­ kom andra, somrar och andra pro- liga småflickor på 9 à 10 år, utan händer.
Hon skall ha den.
Hon blem.
— — ganisationen gjort det nödvändigt burkar, ooh existerar där något så­ strumpor i skorna och utan leksa­ har ingen egen vagn att åka på ioch artt anlita yngre, biträdande krafter, dant sam en stoppkorg och en syma­ ker i händerna.
Deras ögon spela Det var den sommaren då jag in­ därför skall hon ha hans.
Skall ba­ och hon bar lyckats finna sådana, skin, så måste det väl överlåtas, helt som rövares runt hela lekfältet, de te var ensam längre.
Då vi voro ra!
Bara skall!
Inte deit häller, som tillgodogjort sig hennes meto­ åt lejda händer?
två, då grubblet var glömt för en Och — pang — det har lyckats tränga in över ståltrådarna, på gräs­ der, och arbeta i hennes egen anda.
men jag måste hålla med om, att tid och främmande länders natur mattorna, slita i buskarna, rycka henne att slita stången till sig.
Då De kvinnliga övningarna ha alla man kan ha rätt att undra, hur väl upp blommorna.
tjusade mitt öga, Särskilt minns blir han het, vild, ställer sig i vä­ starka inslag av plastik, och ofta tiden kan räcka till.
Ja, en grund­ Vilken doft och färgrikedom, vil­ jag högtidsstunderna i någon «v de Med ens få de syn på den vackra gen för henne, spärrar med armarna.
löper hela lektionen under sång och regel måste följas konsekvent, och » ollen, som " lärarinnan " i ett ögon­ ken tjusning står ej kring minnet av sydliga storstädernas mäktiga dö­ — Du är för stor för min vagn, musik.
Glad ocb burtig kvinnlig­ det är artt skilja på väsentligt och blicks trötthet kastat ifrån sig.
ropar han.
Du gör bara sönder den, svunna somrar!
När jag ser tillba­ mer: den svala milda skymningen, het, intet manhaftigt bortfilande av oväsentligt, på dyrbart och värde­ ka på dem äro de som ett skimran­ ljusen, andakten.
Det grät en ivin- iilv står hon som en staty av gyl- du får inte åka.
En sak som till ex. får stå lenbrunt smidigt hull, omsluten av mjukheten, är det som skall fram, löst.
de perlband, där varje perla är en na helt nära mig.
Hennes hjärta Då spottar hon honom rakt i an­ och leken och klangen äro osvikliga tillbaka hos herrskapet Adrians är den korta vita, vårdslöst vackert sommar.
ville brista av sorg, och hon ba-d siktet.
Hon kan ju bestå sig detta medel.
Här nöjer sig häller inte sällskapslivet.
De gå ytterst sällan Jag ser för mig min barndoms kommit till templet för att söka bal­ bruna fclädningen och ser med sin övermod.
Ty de äro ju två 9 à 10 lärarinnan med det minsta möjliga, på bjudningar, kafferep - inte att överlägsna stålblå blicks kalla eld iäraste sommartillhåll, den gamla sam för sin smärta, Efter hand års sly nor mot en 6-årig liten pilt.
ja, inte ens med de mest glänsande nämna, ty de resonera som så, att ut i luften.
prästgården i Värmland, där vår avstannade snyftningarna, hon låg Jag har suttit och iakttagit gos­ kroppens prestationer, om ej själen den tid deras uppgifter lämna dem Vips är bollen i de små rövarnas sen.
Och jag vet aitt han är ett av farmor förde spiran med kärleks­ på knä och mumlade ord av tack också rätas ut i ljuset; då först fyl­ övrig, den ha de inte råd att avstå länder.
dessa förtjusande, förståndiga, väl­ full men fast hand, och i det min­ till det skyddshelgon som med mild från varandra.
ler gymnastiken helt sin uppgift.
— - Låt bli bollen!
säger brunetten artade barn, som icke förgå sig.
net mänger sig alltid doften av hand brutit smärtans udd.
Och så Soligt och fritt ligger även stads­ Då kapten Adrian även är gym­ snarstucket.
Det är inte er boll.
Men nu är något väckt inom honom blommande klöver och söt jasmin, ut i det solglada vimlet som den nastikinspektör för det vidsträckta hemmet ute vid Kosta gärde, för­ Rövarna skratta, gäckande.
De som förblindar sinne och blick.
Och framträder smultronvretar och hjort­ skarpaste kontrast till stillheten länet, vilket upp rag ett par av vec­ skönat av ärvda konstskatter, av fru studsa med den, fånga upp, flyga med en spontan, oöverlagd rörelse ronställen, äventyr i skog med lin- därinne.
kans dagar driver honom ut på re­ Gretas egenhändiga vävnader ocb som vilda.r runt planen med sitt byte.
Ja, så var det den sommaren, då flyger blixtsnabbt hans hand till en néa, lekar på höränne och " stall­ sor, har det ofta hänt, aitt fru Gre­ rader av blommor i fönstren, men Flickan med ide långa ljusa flätorna gård ", och svala rosenbladsdoftande ett nytt liv tändes hos oss .. En ro- brinnande örfil mot flickans kind.
ta vikarierat på läroverket, och det vackrast, därför att det är en källa, följer dem ängsligt med blicken.
Jag följer andlös scenen.
Den rum, där vi barn vördnadsfullt senblommande junidag kom barnet har då varit henne särskilt kärt att som ej egoistiskt behåller sitt eget Hon tycker att det är orätt, upprö­ utspelas så nära min bänk att jag gingo på tå.
Jag återsåg den gam­ med stjärneögon, fjuniga kinder, rent personligen få lära känna sin livgivande vatten, utan oförtrutet rande, men generar sig för att bråka.
blott behöver taga ett par steg för la gården helt nyligen inte längre den isötaste lilla, mun och underbart makes elever — i sanning ett äk­ strävar till att vederkvicka andra.
Hon vädjar till f.lickstatyn som sitår röd mçd vita knutar utan ljusmålad modellerade fingrar.
Jag minns hur att ingripa.
tenskap, där inte mannen riskerar Elisabeth FIögström-Löfberg.
och försedd med en modern glasve­ vi sprutto till som ertappade på för­ där mitt på planen.
Dennas blic­ Jag väntar att flickan skall beta- några ointresserade yxskaftsvar, då randa.
Jag önskade, att jag aldrig bjuden mark då " syster " kom in han vid middagen drar fram något kommit igen.
och vi voro djärva nog att på eget från dagens arbete!
Så ser jag den glada sommaren bevåg klippa naglarna på det lilla Det är häller inte svårt att gissa, Nu är snart tiden inne att se om då de femton årens världsvisa äga­ underverket.
att när detta par njuter sin välbe­ stadsvåningen före höstinflyttning­ rinna helst av allt ville vara vuxen.
Det har kommit och svunnit hövliga rekreation, de inte välja den en.
Låt oss då allra först fernissa Då dansen gick från gård till gård många fler somrar, rika på upple­ i stillasittande form.
Väldiga äro Edra linoleummattor.
De bli som och det enda bekymret var att de velser som livet självt.
Jag h ar de vandringar, till fots och på ski­ nya och dubbelt slitstarka.
" Lino­ vita klädningarna inte skulle stå ut blott gripit några ur raden, några dor, som de företagit, utmed norska peters ", Kungsportsplatsen 2. med allt tvättandet.
Då livets all- av perlorna i bandet.
De senare gränsen från Kebnekajse ända ned­ « r tycktes fullt skjutet åt sidan skimra kanske inte så färgglada.
åt Vestmanland.
Om ett.
par av för trenne korta månader.
Jag kan Obeslutsamhet och uppskov äro Kanske har gåtan ' börjat pocka me­ dem kan man i Greta Adrians fris­ aldrig minnas, att det var kallt el­ misslyckandets föräldrar.
ra enträget på svar, kanske äro de ka, lyriska färg få läsa i Turist­ ler ruskigt den sommaren — men G. Canning.
yttre händelserna av mindre vikt, föreningens och " På skidor " års­ * även sådana dagar torde ha före­ och kanske är sommaren inte heller skrifter.
Anno 1920 inträdde dock kommit.
De som krypa för den, som är så •betydelsefull nu, sedan iskolan är en åtminstone tillfällig begränsning Så ser jag studentsommaren.
Jag över dem, trampa alltid på den, slut och arbetet mera jämt förde av kartan, ty då gjorde dottern känner ännu besvikelsen, reaktionen som är under dem.
lat på årets månader.
Men det är Lisbeth sitt inträde i familjen, och efter allt det vansinniga pluggan­ H.
T. Buckle.
roligt att låta perlorna rinna geno® VISKAFORS om hön också pr lapp vagga ocb det.
Det var då jag lärde, att all händerna, vända på en och annan, ryggsäck bestigit åtskilliga berg, Konsevvb fröjd ligger i strävandet och för­ lyssna och se.
Det är nog veff1 ^ och rastat i fäbodar och kolkojor, » rara väntningen, att själva uppnåendet digt.
när doft av klöver blixtli verkade hon dock att hennes dagars av ett mål som oftast blir en besvi­ trollar fram scener från den beky® upphov blevo något mera bofasta.
kelse i något avseende.
När kam­ mersfria tid, som aldrig kamin Dock ingalunda i staden, men i Grê­ raterna jublade och sjöngo tokroliga Sista skriet är att damerna skola åter, men det är också lugnt att la Adrians barndomsnejd, uppe i förse •«•sina dräkter med broderaide visor av pur levnadslust, minns jag ra på den sidan, där händebern Kilsbergen, där de på holmen i Ax- husdjur, hästar, hundar, kalvar, kat­ att jag ville gå bort i en undan­ inte längre röra upp sinnet, utan det sjön själva byggt sitt verkligt unika tor, grisar, höns etc., och sina hattar gömd vrå och gråta ut mitt ve och sor- medvetna tänkandet lägger sin sommar- och helgdagshem.
med fantasier, föreställande kroko­ min smärta.
Nerverna hade inte •lin på känslorna.
diler och andra fyrbemta djur, som stått bi, läsning, oro och spänning Stella Rydholm- icke räknas till husdjuren.
inför de många proven hade blivit Det hela är otvivelaktigt mycket för mycket, och .nittonåringen trod­ SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS nätt!
PÄRLOR de fullt och fast att den stora Den djärva dam., som lancerar det värld ssnärtain gripit hennes själ.
JXJVELER originella modet i vårt land, upp­ i modern infattning fördelaktigast att hos oss köpa Gardiner, mana vi dock enträget att icke glöm­ därför att atl hos Miibelty f r; ullstyg ' er, e isligen hålla ma gåsen bland de broderade hus­ A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll våra tillverkningar djuren på dräkten.
Man kunde an­ för alltid på lager alla väl tio gånger så länge, som en gottköpsvara.
ffnskO r - nars komma på tanken att den be­ V I S K A F O R S Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41.
Prover sändas.
Precisera godhetsfullt fann sig inuti densamma.
Konservburksringa G.la Högskolan GÖTEBOBO - 8T0CKH0LM - MALMÖ Söker Ni n å g o n!
Tandläkare f MERKUBTVÄLEH — — Sommar.
NU ÄR KONSERVERINGSTID!
I kupén.
g u an dra klassens kupé.
emot mig en ensam passage- Utan denne ende skulle jag 1 ^inrättat mig bekvämt, sträckt ut b ' bänken, vänt ryggen ut mot noll kanske somnat, vnpen ^ jj e n för hans skull får jag avstå.
alla dessa frihetens behag och.
, tä Het sitta kapprak, med en bok • Ränderna och försöka att- med min 1; 30 gr. C. uppvärmda hjärna för­ fatta udden och behaget i en söka * „elak skeptikers virtousa dialog.
Strängt taiget har jag ingen skyl- jio-het till denna uppoffring.
Jag ur aldrig förut sett passageraren jjltt emot och skall kanske aldrig återse honom.
Han skulle varken juridiskt eller moraliskt kunna an- y a ga mig, om jag kastade boken Ifrån mig, sträckte armarna i väd­ ret gäspade, sparkade skorna av alg och lade mig att sova.
Min uppoffring är alltså frivil­ lig Att jag underkastar mig den utan knot och som en naturlig sak, skyll©?
jag min uppfostran, som da­ nat mig för ' e ^ civiliserat samhälle.
Jag böjer mig endast för en tyst ffememsam överenskommelse, som åtföljes utan lagar och förordningar och plakat på väggarna.
Och så långt skulle allt vara bra _ om även min medpassagerare underkastade sig vanligt skick och hruk.
Men medan han existerar för m ig som en levande, kritisk varelse, som lägger sordin på hela mitt upp­ trädande, är jag för honom blott en vägg Han harekar sig med en obe­ haglig grundlighet, som endast den skulle kunna utgöra laglig skils­ mässoorsak, tar av sig i ' sikjortärmar- ne, snyter sig med en verve som om hans näsa vore en trumpet i full tjänstgöring, spottar, putsar naglar­ na, flåsar sam en flodhäst ooh be­ lamrar hela fönsterbordet med sina tidningar och avrivningsnäsdukar.
Och sedan ...
Ja, det var egent­ ligen detta sedan som blev droppen iör mycket.
Sedan sätter sig mannen att vissla.
Icke entusiastiskt - och med­ ryckande såsom en vilken oavbrutet fe sista schlagern i sitt huvud och ej kan bli kvitt den utan att vissla ut melodien.
Ånej, det är en liten vass, retsam vissling på tre toner, upprepade ideligen, ideligen, ideli­ gen.
Hui-hy-hu!
Hui-hy-hu!
Hui-hy- h!
När vi nått Almedal har den upprepats minst 500 gånger.
Det är ekonomiskt VCJbidezsjm Hin ' — IIIIII K O N S T F L I T E N, G ö t e b o r g Vid Pixbo gör han ett litet uppe­ håll med tåget.
Och sätter därpå ater i gång m «d detta.
Jag känner att jag måste bli to- kl g-.
0111 Jag «kall höra den där visslingen nagra tusen gånger till.
Men jag uthärdar till Landvetter ' Låter honom komma in ett stycke i repertoaren: Hui-hy-hu!
Hui-hv- hu!
Slopa kaffet och drick r a p koppen och sätter dem på igen.
Ordnar med frisyr och naglar.
Klipper, filar ' och polerar.
Åter bi- garåer, sträcker ut mig som om jag vore ensam, sluter ögonen.
Visslingen har blivit osäker, tre­ vande.
Men efter Härryda börjar den igen.
Då sätter jag in min sista chans.
Jag börjar snarka.
Snarka så att luften riktigt darrar.
Då blir det tyst.
Dödstyst.
Det kostar på mig oerhört att va­ ra så där ohyvsad.
Det svär emot mitt lynne, min uppfostran.
Men jag når mitt mål.
Så länge jag visade .min medpassagerare den aktning, som ligger i ett hyfsat uppträdande, vägrade han att visa mig hänsyn.
Men inför spegelbil­ den av sina.
egna olater blev han betänksam — upprörd — • kränkt.
Ty det var en upprörd, kränkt mans blick han kastade efter mig vid Hiindås.
Han ansåg det sanno­ likt okvinnligt av en dam att snar­ ka i herrsällskap.
Om det är " manligt " att en herre visslar i damjsällskap ger jag ho­ nom rätt.
Men herr B. säger att det är • något helt annat.
Ragna Peters.
frunthnmersveckan.
* An fanns dock hopp — du svek det hårdhjärtade Kristin!
Din dag gav ej av rägn en skymt men var så fin, så fin.
Ack ja, trots tradition och käx Ni oss bedragit alla sex.
• - Nu står vårt hopp till Jakob kvar Ooh alla bålda män, som uti almanackan har den största anparten.
Er egen vecika skapa brått Sen damerna har sin försmått.
Polly.
Ni kan vänta med inköpet av gar­ dinerna, tills Ni flyttat in i den nya våningen.
Med linoleummattorna är det en helt annan sak.- De böra va­ ra pålagda, innan ännu en möbel kommit i huset.
Vi inbjuda till be­ sök.
" Linopeters ", Kungsportsplat­ sen 2.
• Det är med de politiska partiernas huvud som med ormarnes; det är stjärten som skjuter dem framåt.
W. Pulteney.
DROTTNINGGATAN 42 TEL. 15379.
Största sortering i Handskar och FRÅN KVINNOVÄRLDEN.
Madame Curie bar nyligen besökt Warschau där hon nedlagt grund­ synen till det radiuminstitut, som skall bära hennes namn.
Högtid­ ligheten övervara av republikens ' ^nt.
Staden gav en fästban­ kett till Madame Curies ära.
Vantar 6n kärleks­ historia.
Av Matilde Serao.
Översättning.
Venedig!
Venedig!
se där det för- namn, soim dagligen och • andligen härskade i deras tan- !lr såsom ett magiskt: ord, som kom längtan - och all förtvivlan att ' ^svinna, ^ag för dag antog deras plan en as tare form, och mitt under de be- ® ««uuelser och undersökningar, som lagade dess utförande, var det 6l » nog, när känslorna trängde på att komma till utbrott, att ned- r iwa ett enda ord: Venedig!
Till ^ ^ed deras yttre var förändrat.
^ 6 hade blivit kalla, bestämda, upp- «ßa av .en eller annan tanke eller a ' idling som alltjämt sysselsatte i r ädiska - dem, så aft de avsiktligt und veko främmandte, ja, till och med vänner­ na, De talade blott lite och sällan.
På den sorrentinska halvöns vackra promenader såg man icke längre donna Grazias tankfulla gestalt, men inne i ett av villans rum stod en mängd koffertar och nattsäckar öppna till stor förvåning för kam­ marjungfrun, som ännu var omed­ veten om sin matmors planer.
— • Reser signora långt bort?
tog hon sig omsider för .aitt- spörja.
— - Ja, långt bort, blev det till hälvten tankspridda svaret.
— • Och jag iskall icke följa med?
— Nej, det är bättre du stannar här ....
Och signora reser ensam .... och långt bort?
vågade kammar­ jungfrun ännu en fråga.
Donna Grazia böjde huvudet men svarade icke.
Det gled som en skug­ ga av, sorgsenhet över hennes ansik­ te.
Allt eftersom avresans dag när­ made sig mer och mer, såg man ic­ ke längre Ferrante på de vanliga mötesplatserna, varken på promena­ derna ellr kaféerna.
Med minen hos ingen förlust.
Det kan- vara den enda sanna vägen till framgång, och detta ha alla våra största män be­ visat genom sina liv.
Ar då begreppet nation något alltigenom ont?
Motsvarar det inget nyttigt ändamål?
Naturligvis behöva vi yrkesmässig hjälp.
Om vårt hem hotas av röva­ re, måste vi hålla vakt över det och använda väktare, som äro beredda att försvara det mot inkräktarne.
Då ni ser främlingar gå och stryka €tt uttande av Rabindranatb Cagore.
omkring ert hus.
så tänker ni helt Det har alltid sitt intresse att få under det vi äro mäktiga.
Den naturligt, att de kommit för att veta hur andra se oss, i synnerhet •a nning ni predika har inte gjort plundra det och er misstanke är när omdömet kommer från vederhäf­ oss det minsta gott ".
Jag kan ej väckt ..
Men är detta ett normalt sinnes­ tigt håll.
Utgående härifrån åter­ bevisa för dem.
att kulturen har tillstånd?
Det är endast, när vi giva vi ett uttalande av den indiske skadat dem i stället för motsatsen.
sakna förtroende till vår nästa, som tänkaren Rabindranath Tagore gjort Vi ha ett gammalt ordspråk som vi hålla oss på vår vakt gentemot till en italienare och gällande Väs­ säger: " De vinna framgång genom honom och ej handla som en vanlig terlandets nationer.
orättfärdigheten, de förskaffa sig husfader, som öppnar sin dörr och fördelar, de besegra sina fiender, ' Jag anser skillnaden mellan kallar in sina grannar för att dela men de murkna bort från roten ".
folk och nation vara densamma som brödet med honom.
Ytligt sett ha de lycka och medgång, mellan den naturliga människan och Den västerländska civilisationen men det är ingen varaktig lycka.
yrkesmänniskan — d. v. s. mellan har kanske skapat omständigheter, Efter århundraden av makt och mannen såsom fader, make och vän som nödgat er att ge näring åt yr­ framåtskridande ha ni i Europa ooh mannen såsom läkare, jurist, kesmässighetens ande.
När en na­ kom ' mit till det stadium, att ni stå militär, affärsman.
Vi finna ofta tion en gång blivit mäktig, och dess där rådlösa.
Ni se ingen utsikt till verkliga och fundamentala olikheter enda strävan går ut på att öva mus­ fred.
mellan dessa två sidor hos samma kelstyrkan, skaffa sig en stark här Klass kämpar mot klass, man person.
och flotta och lysande finanser, så mot kvinna, emedan ni förlorat er blir den nationen tvungen att för­ Den ena sidan kan vara vänlig, tro på själva grundsanningarna, på bliva i detta osunda, onaturliga till­ gästfri o. s. v., den andra sniken, allt det som är stort i det mänsk­ stånd.
Detta kan bli en nödvändig bedräglig och grym.
Så att när jag liga samhället, och maktens triumf­ följd men är icke dess mindre för­ dömer ett folk, dömer jag det ej båge vacklar i sijia grundvalar.
Ve­ döm ligt.
endast från den rent mänskliga si­ tenskapen har förlänat er makt men Kollektiv egoism är en känsla dan, ty såsom folk kan det ha en ej ens fast grund att bygga på, hos en nation, som aldrig bör upp­ viss kärlek för naturen och mänsk­ som kunde skänka er en bestående muntras.
Den leder till samma re­ ligheten, utan också som nation, ty lycka, Folkets själ är undertryckt sultat som själviskhet hos indivi­ som nation betraktat kan det vara av nationen.
den.
Om man vänjer sig vid att över­ själviskt och grymt.
Era landsmän skapade stora konst­ driva sin egen vikt och betydelse, En man som vanligen ä.r villig verk på den tid, då de politiskt; sett så förlorar man balansen.
Tyskland hjälpa andra blir med ens en helt voro obetydliga.
Ni hade en själ, förlorade jämvikten, då det gav nä­ annan, då han uppträder såsom yr­ som gav sig uttryck i odödliga verk ring årt detta storhetsvansinne, Stor- kesmänniska.
Jag har funnit, att inom konsten och litteraturen.
Nu Brittanien har varit inne på samma denna yrkesmässiga sida hos folket hörs ej er röst på det området mer.
väg, och Amerika håller nu också har blivit förhärskande i Väster­ Tyskarna voro ej heller stora poli­ på att beträda den.
Det är denna landet, och den mänskliga sidan är tiskt räknat, när de frambringade storhetsmani, som driver er till att undertryckt.
Det är det rent yrkes­ sina största mästerverk och sina för­ Ständigt förstora era dreadnoughts, mässiga, som karaktäriserar natio­ nämsta män.
föröka era arméer, era rikedomar, nerna.
De ha stora, vetenskapsmän nu, era jordagods.
De västerländska folken äro av men ingen som ser i det •fördolda, Ni ha själva framkallat ett saker­ naturen begåvade med skapande för­ inget skapande snille.
Folkets sji nas tillstånd, som tvingat er att bli måga, från dem komma konst, reli­ är förkvävd, och ärelystnaden lurar yrkesmässiga i er förkovran och ert gion, poesi, musik men i sin egen­ som en mörk demon i människornas uttryck för liv.
Ni äro noggranna, skap av yrkesmänniskor kunna de sinnen ooh har bringat själens röst vetenskapliga, yrkesmässigt kompe­ endast frambringa maskineri och till tystnad.
Mazzini var ingen po­ tenta, när det gäller att slå ett slag fabriksalster.
De äro konstruktiva, litiker.
Han var rik på stora idéer, eller att försvara sig.
Jag erkänner mekaniska, de må-ste ha sitt honorar, en själ, ' vad vi i Indien kalla en detta, men var är er själ, var visar men de kunna försaka det verkliga •mahatma, och därför räddade han sig det oändliga, det gudomliga hos livet.
Den artificiella sidan av de­ er politik från all slags låghet.
männniskan som det fordom gjorde?
ras natur strävar att göra sig en­ Men jämförd med de politiker, som Jag har erkänt, att ni har veten­ samt gällande, och de kunna gradvis följde honom, var han endast en skapens stora sanning i Västerlan­ förlora den djupare kärleken till fullkomlig representant för det all­ det, och jag erkänner storheten i mänsklighet, sanning och rättvisa.
era upptäckter, men sanningen för Deras rikedomar ökas, och deras mänt mänskliga.
Hur svårt var det ej för president ined sig ett ansvar, som ni måste makt stiger.
erkänna, innan ni kunna bli verkligt Det är mycket svårt för en ide­ Wilson t. ex. att införa ett sedligt stora.
Kan ni bruka sanningen en­ alist aitt bevisa för dessa människor element i politiken.
Hur tragiskt dast för mänsklighetens bästa?
Ni på deras eget språk och med använ­ han misslyckades.
Han önskade bil­ har ingen rättighet att bruka san­ dande av deras egna argument, att da ett nationernas förbund, ej ett ningen till något annat ändamål, och den andliga sanningen verkligen är folkens förbund, och därför måste om ni en gång förgriper er på san­ han offra sina ideal oclr gripa till någoting högre.
Jag kan inte sä­ Till slut måste han ningen, så kommer den tillbaka för ga till dem: " Ni förlora er makt diplomatien.
att skada er.
och rikedom på detta sätt genom uppge bådadera.
Att misslyckas är Ni kunde ha blivit stora i Väster­ att endast leva.
som, yrkesmännis­ för en politiker något slutgiltigt av­ landet, om ni • med vetenskapen till görande, en oersättlig förlust.
Men kor ".
De skola då svara: " Vad ställt er på mänsklighetens si- för idealisten är ett misslyckande är ni för något?
Endast tiggare, ODbosta I uran åtals au oarten taDdoamlJdtrkmikàa; Den som smakar CAP KAKAO L dricker den sedan dagligen.
I J, ar ' 1 i utan KAKAO JL ^ åit sista hopp om blask och rägn, Till damerna har stått.
Blott veckan kom i deras hägn.
Då skulle det bli vått!
Då kom vad alla väntat på!
— Men kom det?
O, ack nej!
Åhå!
* Så slår jag igen boken och kastar den med en duns i soffan, sträcker Fy, Sara, fy du oss bedrog armarna i vädret och gäspar utdra­ på rägn dig följa plär, get.
Och Margaret mer hett du loo- O Han tvärtystnar några ögonblick, än som tillbörligt är.
häpen, foragt ur fattningen.
Trå­ Och har Johanna stänkt nå ' t vått.
den till hans ändlösa pärlband bris­ Så var det i Brunnnsparken blott.
ter, och jag hoppas att de ännu ic­ * ke uppträdda pärlorna falla tillba­ Ej ens du, goda Magdalen, ka till evig tystnad i hans hals.
fast annars snar till gråt, Men bedrag!
Han har gjort ett i år har vätt en enda sten uppehåll endast för att fortsätta på jordens heta stråt.
med nya .och stärkta krafter.
Det enda år, som rägn vi trått.
Jag tar fram en fickspegel för Ni valt att torka, kort och gott.
att avlägsna något som jag fått i * ögat.
I civiliserat sällskap skulle jag uthärdat irritationen ända till Ty lika varm och lika het framkomsten.
Men nu fnyser och och lika, lika klar nyser jag, välver ut och in på ögon­ som Sara, Lena och Margaret ' locken och gör de vidunderligaste och isom Johanna var grimaser.
Därpå tar jag av mig gick Emma in med solskensol skorna, skakar ut sanden över spott- uti sin gröna namnsdagskjol.
Handskkompaniet f) är och Där.
•&lt;É&gt;- Det börjar krypa i mina nerver t oga har minst ett 100-tal gång­ er stavat igenom samma utomor­ dentliga replik utan att fatta ett ord.
en man, soim är alldeles förskräck­ ligt upptagen, hade han i största hast ioch utan att bry sig om huru- dant resultatet blev, avslutat en del viktiga förrättningar.
När hans vänner händelsevis träffade honom, frågade de honom förvånade: — • Vad i all världen är det du har för dig?
— - Jag sikall resa bort, svarade han.
— Varthän?
Han gjorde en rörelse, .som kunde betyda ett mycket långt bort lig­ gande land, och av grannlagenhet gjorde icke vännerna honom vidare frågor: de visste vilken sorglig hän­ delse som splittrat hans familj, och många trodde att han nu fattat ett eller annat beslut i denna sak.
Den morgon, då donna Grazia avreste från Sorrento ftill Neapel — efter att hava sagt sina vänner och grannar att hon skulle resa först på kvällen — gick hennes kammar­ jungfru fram till henne, da lion sag henne, då hon såg henne stå där in­ svept i sin mörka reskappa och med e^t flor bundet för ansiktet.
Signora kommer väl tillbaka, Västerlandets folk genom en Österländings ögon.
icke sant?
frågade hon, under det hon ansträngde sig för att hålla, tå­ rarna tillbaka och kysste hennes hand.
— - Kanhända, svarade donna Grazia, i det hon gick bort utan att vända sig om.
Hon såg varken solen, som strå­ lade över Neapels gator, eller ha­ vets djupblå färg eller det glada människovimmel, som fröjdade sig över denna härliga morgon.
Tillbakalutad mot vagnens rygg­ stöd räknade hon tiden om ooh om igen, under det att hon i varje ögon­ blick såg på sitt ur snarare liksom för artt dämpa sin egen otålighet än för att se vad klockan var.
Hon skulle resa från Neapel till Rom med snälltåget kl. 2,55 alldeles en­ sam.
Klockan 8,55 på aftonen skul­ le hon vara i Rom, där Ferrante skulle möta henne.
Efter en och en halv timmes förlopp, varunder de icke ens ämnade gå in i staden, skulle de över Firenze och Bologna resa tillsammans till Venedig!
Till­ sammans!
Vid denna tanke, vid detta ord, som hon halvhögt utta­ lade för sig själv, försvunne både tid och rum för hennes förstånd, och det lade sig liksom en slöja över hennes sinne.
Tillsammans!
Mekaniskt lämna­ de hon kusken pengarna och tog själv handväskan, Vari helmes stör­ sta dyrbarheter förvarades.
Det stora övertäckta galleriet, där biljetterna lösas, var nästan tomt, men hon fäste inte någon vi­ dare uppmärksamhet däråt, — • Rom, första klass!
sade hon litt nervöst till biljettförsäljaren.
— • V|ar så god, men skynda sig, svarade denne, ty tåget går strax.
Vid dessa ord greps hon av en förfärlig ångest.
Hon gav sig till att springa utan att riktigt veta varthän Jhon skulle, stötte till åt­ skilliga personer, som hon mötte un­ der vägen, lämnade knappast kon­ duktören tid att klippa ' biljetten och rusade ut på perrongen alldeles la­ gom för att se 2,55-tåget långsamt avlägsna sig.
Hon sträokte fram armarna och ropade som om hon därigenom skul­ le hava kunnat stanna det.
Ett stadsbud flinade åt henne, under det att flera av järnvägstjänstemännen nyfiket betraktade henne.
Med hennes ängslan blandade sig nu en känsla av kval och blygsel.
Hon gick in i den tomma väntsalen ooh kastade sig ned i en soffa, medan hon sammanprässade läpparna för att icke isnyfta högt.
Krampak­ tigt grep hon om resväskans hand­ tag.
Att komma försent till tåget!
Vilken löjlig olycka, vilken burlesk tragedi!
Det hela förekom henne så halvgalet och så meningslöst, att det var henne omöjligt att förstå att detta verkligen hade hänt hen­ ne, och det just i ett ögonblick, då hennes kärlek närmade sig sin kris.
Hon darrade av vrede och förakt emot sig själv.
Att tänka sig att all denna viljekraft, all denna häf­ tighet, denna kärlekens slutliga se­ ger skulle omintetgöras av en kloc­ ka.
som går för sakta, eller en kusk, som icke förstår att låta sina häs­ tar springa fort nog.
Hon kunde hava gråtit av harm.
Hon sökte ut­ fundera, vad det kunde vara för en liten, obetydlig orsak till att hela byggningen störtat samman.
Först efter en timmas bittra be­ traktelser kände hon en liten lind-
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets t i d n i n g — är — SKANBIHAVISKA Aftonblad K R E D I T A K T I E B O L A G E T Göteborgs Särskild, omväxlande KVINNORNAS TIDNING niniiiiiHiiniiiiiiiiiiiiniiiiiiiMiHiMMinHmmiiMiiMiinmiiiUMMiiiiiiiHiiHiiiiinimm,,,,,,!
på lekplanen.
nu.,, " ' " •••Mill,,, a r Ni n å g o t Solen gassade som eld över alla ka.
glöda plötsligt farligt heta, men öppna platser, men under trädens enfin — hon gör en axelryckning avdelning för kvinnan att sälja, köpa, hyra ut eller valv på lekplanen var det skuggigt — bollen är icke hennes.
Och hon och hemmet.
yta, så annonsera det i och skönt.
sänker sin blick med outsägligt för­ Göteborgs Mcrgo„ post I varje nummer, värde­ Några barn lekte därinne, ensam­ akt mot flickan med de ljusa flätor­ Avdelningskontor Morgonens förnämsta annonsorgan över hela landet fulla artiklar i olika ma eller i grupper.
Barns vanliga na, som icke försvarar sin rätt.
En välriktad spark från en av de lekar.
En pojke byggde en fäst­ frågor, berättelse, Egna fonder Kr.
182,000,000: — små vandalerna slungar bollen ett ning i sanden, en annan rev ned den.
följetong, kåserier.
På planen hystade tre flickor långt, långt stycke in på en av gräs­ Gottgör å insatta medel Pr kvartal !7.50 fritt hemburen boll.
Den vackraste, en bobbad 14- mattorna.
Och med ett tjut störta högsta gällande ränta årig smärt skönhet kommenderade de som en virvelvind vidare.
Î i tjänare, våning, plats eller Lösnummerpris 10 öre.
De ha fått syn på pojken med sina kamrater, en tjock flicka med annat, så annonsera det i långa ljusa flätor, som tycktes ska­ vagnen, som just stigit av efter en pad att alltid lyda och en trumpen ny svindlande färd nedför.
Göteborgs Morgonpost Ja, Greta Adrian har blivit mor brunett, som tycktes vara född med Jag ser dem närma sig honom, Göteborgs största morgonlidning.
Telegramadress också, och en riktig mor, ingen be­ övertygelsen att hon ständigt blev hotfullt utmanande.
Han står där U K reditbolaget " jiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii ") iiihtiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiHiiaiii] miiiitiiiiii l ||||„ lll y, llllll|||||||||||||||||||mmm Ull.,.-.
höver befara, att Lisbeth och hon förorättad.
liten, rak, envis och håller ett fast stå i minsta detalj främmande för Men i backen ned till lekplanen grepp i styrstången.
Han är val- ••••••••••ar•••••••••••••••«••••••••••• varandra.
När mamma är på lek­ sysslar alldeles för sig själv en ljus- uppfostrad och ovan vid livets oför­ • Inf.
gen.
Göteb.
Tandl.-Sällskap.
la igen — att de båda skola gå löst tion, leker Lisbeth med kamrater hårig pilt.
Han har tvärrandad vit rätter.
Hans blick och hållning äro på den lille.
Och mycket riktigt.
Tandl.
Lisa Andrén annars hålla de ihop, ooh verkliga och röd tröja, små korta, lustiga ännu en smula tveksamma, undran­ Vasagatan 5 B, Tel. 10919.
Mössan elites från hans huvud och högtidstunder är det för maken och blå jbyxor, en liten rund mössa med de vad ögonblicket skall innebära.
10 — 2, 5 — 7; lördagar 10 — 2.
kastas långt bort.
En hand, utspänd fadern, när de traktera honom mec fladdrande band, som ' sitter så käckt Men han behöver icke tveka länge.
som till klösning, sträck es fram mot Den större av flickorna har redan hans ansikte.
.
.
KARIN T H O R L E I I sin prudlande rikedom av visor.
Ty på det råggula raka håret- Nadco färgar alla tyger tvä * -.
Kan användas till såväl kallvatt^?
ta " 5 Kungsportsavenyen 29.
Tel. 11789.
S få kunna som Greta Adrian få fram Han drar upp och åker ned med lagt sin hand på styrstången, som Då kramar sakta en annan hand mng som kokning.
Beffär hpli - Sfär S- 5 Vard.
1 — 2 el.
efter överenskommelse.
!
en visas hela por.l .och spel, när hon en liten styrbar vagn, gång på gång, hon nu med en lokatts vildhet söker den större flickans nacke bakifrån.
på kallvattensfärgning hos i ?,i„ " ri u n ' n?
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • B sjunger, och själv acoompagnerar outtröttlig.
lande eller hos Aktiebolaget w!
nd " Styrstången darrar i slita till sig.
Den andra har satt Hon vänder sig om, ger till ett ut­ Göteborg.
N » dco, Tel. 20365. sig på lutan eller på pianot.
hans händer, hela den lilla platta sig ner på vagnen.
rop och sliter sig lös, - och de fly Men när man numera synar av en vagnen, på vilken han står och ba­ målmedvetna.
Ja, vad Örebrogym­ Det är två mot en.
Jag ser hur båda allt vad benen förmå.
Väl nasterna duga till gåvo de prov på eller annan kvinnogärning, är det lanserar, skumpar och hoppar, de parveln börjar mäta.
sina antagonis­ komna i säkerhet vända de sig om i Gröteborg, där bland uppvisningar­ en viktig sida, som inte får förbi­ blå ögonen under det gula håret ly­ ter med blickar, vari häpnad, kränkt och gör en ful grimace.
nas rad ju hela pressen framhöll gås, och det är medborgarsidan.
sa svarta av spänning, men ned skall rättskänsla oeh artig bestämd envis­ Jag återvänder till min bänk.
är även som badtvål den Greta Adrians ledning av sina rnass- Även dit, till det samhälleliga, isträc han, på ett visst sätt,: med en viss het blandas med varandra, Han Och funderar länge över en fråga: förnämsta.
k er sig Gr eta A drians vitalitet, och fart, en viss säkerhet, som, han out­ värnar om sitt med båda händer, och elittrupper.
— Om de hade rätt, om de verk­ De båda elitavdelningarna, en tar hon glatt upp sina förpliktelser.
tröttligt kämpar för att uppnå.
hjältemodigt, uthålligt.
Färgen på ligen kände att de hade rätt, varför Den sommaren gick jag einsam och manlig och en kvinnlig, har Greta Också har hon redan tvenne gånger över det hela råder lekens soliga hans kinder har stigit, varje muskel försvarade de då icke denna sin rätt föraktade människorna och Adrian iså att säga själv skurit ur varit uppsatt såsom riksdagska,ndi frid.
Men plötsligt, som nedramlan­ är spänd i den lilla goss gestalten.
också inför övermakten?
blocket, - och dem släpper hon på dat.
lade över varats gåta och livets de från himlen, störta ett par oros- Blek, beslutsam, vild och vig äntrar grymhet.
Men svaret uteblev.
D et inga villkor ifrån sig.
Annars har Men hemmet då, hemmet, finns element in i tavlan.
Ett par gäng­ H t H n. flickan för artt riva stången ur hans ju det ofantliga utsvällandet av or­ där något i saftbuteljer och konserv­ kom andra, somrar och andra pro- liga småflickor på 9 à 10 år, utan händer.
Hon skall ha den.
Hon blem.
— — ganisationen gjort det nödvändigt burkar, ooh existerar där något så­ strumpor i skorna och utan leksa­ har ingen egen vagn att åka på ioch artt anlita yngre, biträdande krafter, dant sam en stoppkorg och en syma­ ker i händerna.
Deras ögon spela Det var den sommaren då jag in­ därför skall hon ha hans.
Skall ba­ och hon bar lyckats finna sådana, skin, så måste det väl överlåtas, helt som rövares runt hela lekfältet, de te var ensam längre.
Då vi voro ra!
Bara skall!
Inte deit häller, som tillgodogjort sig hennes meto­ åt lejda händer?
två, då grubblet var glömt för en Och — pang — det har lyckats tränga in över ståltrådarna, på gräs­ der, och arbeta i hennes egen anda.
men jag måste hålla med om, att tid och främmande länders natur mattorna, slita i buskarna, rycka henne att slita stången till sig.
Då De kvinnliga övningarna ha alla man kan ha rätt att undra, hur väl upp blommorna.
tjusade mitt öga, Särskilt minns blir han het, vild, ställer sig i vä­ starka inslag av plastik, och ofta tiden kan räcka till.
Ja, en grund­ Vilken doft och färgrikedom, vil­ jag högtidsstunderna i någon «v de Med ens få de syn på den vackra gen för henne, spärrar med armarna.
löper hela lektionen under sång och regel måste följas konsekvent, och » ollen, som " lärarinnan " i ett ögon­ ken tjusning står ej kring minnet av sydliga storstädernas mäktiga dö­ — Du är för stor för min vagn, musik.
Glad ocb burtig kvinnlig­ det är artt skilja på väsentligt och blicks trötthet kastat ifrån sig.
ropar han.
Du gör bara sönder den, svunna somrar!
När jag ser tillba­ mer: den svala milda skymningen, het, intet manhaftigt bortfilande av oväsentligt, på dyrbart och värde­ ka på dem äro de som ett skimran­ ljusen, andakten.
Det grät en ivin- iilv står hon som en staty av gyl- du får inte åka.
En sak som till ex. får stå lenbrunt smidigt hull, omsluten av mjukheten, är det som skall fram, löst.
de perlband, där varje perla är en na helt nära mig.
Hennes hjärta Då spottar hon honom rakt i an­ och leken och klangen äro osvikliga tillbaka hos herrskapet Adrians är den korta vita, vårdslöst vackert sommar.
ville brista av sorg, och hon ba-d siktet.
Hon kan ju bestå sig detta medel.
Här nöjer sig häller inte sällskapslivet.
De gå ytterst sällan Jag ser för mig min barndoms kommit till templet för att söka bal­ bruna fclädningen och ser med sin övermod.
Ty de äro ju två 9 à 10 lärarinnan med det minsta möjliga, på bjudningar, kafferep - inte att överlägsna stålblå blicks kalla eld iäraste sommartillhåll, den gamla sam för sin smärta, Efter hand års sly nor mot en 6-årig liten pilt.
ja, inte ens med de mest glänsande nämna, ty de resonera som så, att ut i luften.
prästgården i Värmland, där vår avstannade snyftningarna, hon låg Jag har suttit och iakttagit gos­ kroppens prestationer, om ej själen den tid deras uppgifter lämna dem Vips är bollen i de små rövarnas sen.
Och jag vet aitt han är ett av farmor förde spiran med kärleks­ på knä och mumlade ord av tack också rätas ut i ljuset; då först fyl­ övrig, den ha de inte råd att avstå länder.
dessa förtjusande, förståndiga, väl­ full men fast hand, och i det min­ till det skyddshelgon som med mild från varandra.
ler gymnastiken helt sin uppgift.
— - Låt bli bollen!
säger brunetten artade barn, som icke förgå sig.
net mänger sig alltid doften av hand brutit smärtans udd.
Och så Soligt och fritt ligger även stads­ Då kapten Adrian även är gym­ snarstucket.
Det är inte er boll.
Men nu är något väckt inom honom blommande klöver och söt jasmin, ut i det solglada vimlet som den nastikinspektör för det vidsträckta hemmet ute vid Kosta gärde, för­ Rövarna skratta, gäckande.
De som förblindar sinne och blick.
Och framträder smultronvretar och hjort­ skarpaste kontrast till stillheten länet, vilket upp rag ett par av vec­ skönat av ärvda konstskatter, av fru studsa med den, fånga upp, flyga med en spontan, oöverlagd rörelse ronställen, äventyr i skog med lin- därinne.
kans dagar driver honom ut på re­ Gretas egenhändiga vävnader ocb som vilda.r runt planen med sitt byte.
Ja, så var det den sommaren, då flyger blixtsnabbt hans hand till en néa, lekar på höränne och " stall­ sor, har det ofta hänt, aitt fru Gre­ rader av blommor i fönstren, men Flickan med ide långa ljusa flätorna gård ", och svala rosenbladsdoftande ett nytt liv tändes hos oss .. En ro- brinnande örfil mot flickans kind.
ta vikarierat på läroverket, och det vackrast, därför att det är en källa, följer dem ängsligt med blicken.
Jag följer andlös scenen.
Den rum, där vi barn vördnadsfullt senblommande junidag kom barnet har då varit henne särskilt kärt att som ej egoistiskt behåller sitt eget Hon tycker att det är orätt, upprö­ utspelas så nära min bänk att jag gingo på tå.
Jag återsåg den gam­ med stjärneögon, fjuniga kinder, rent personligen få lära känna sin livgivande vatten, utan oförtrutet rande, men generar sig för att bråka.
blott behöver taga ett par steg för la gården helt nyligen inte längre den isötaste lilla, mun och underbart makes elever — i sanning ett äk­ strävar till att vederkvicka andra.
Hon vädjar till f.lickstatyn som sitår röd mçd vita knutar utan ljusmålad modellerade fingrar.
Jag minns hur att ingripa.
tenskap, där inte mannen riskerar Elisabeth FIögström-Löfberg.
och försedd med en modern glasve­ vi sprutto till som ertappade på för­ där mitt på planen.
Dennas blic­ Jag väntar att flickan skall beta- några ointresserade yxskaftsvar, då randa.
Jag önskade, att jag aldrig bjuden mark då " syster " kom in han vid middagen drar fram något kommit igen.
och vi voro djärva nog att på eget från dagens arbete!
Så ser jag den glada sommaren bevåg klippa naglarna på det lilla Det är häller inte svårt att gissa, Nu är snart tiden inne att se om då de femton årens världsvisa äga­ underverket.
att när detta par njuter sin välbe­ stadsvåningen före höstinflyttning­ rinna helst av allt ville vara vuxen.
Det har kommit och svunnit hövliga rekreation, de inte välja den en.
Låt oss då allra först fernissa Då dansen gick från gård till gård många fler somrar, rika på upple­ i stillasittande form.
Väldiga äro Edra linoleummattor.
De bli som och det enda bekymret var att de velser som livet självt.
Jag h ar de vandringar, till fots och på ski­ nya och dubbelt slitstarka.
" Lino­ vita klädningarna inte skulle stå ut blott gripit några ur raden, några dor, som de företagit, utmed norska peters ", Kungsportsplatsen 2. med allt tvättandet.
Då livets all- av perlorna i bandet.
De senare gränsen från Kebnekajse ända ned­ « r tycktes fullt skjutet åt sidan skimra kanske inte så färgglada.
åt Vestmanland.
Om ett.
par av för trenne korta månader.
Jag kan Obeslutsamhet och uppskov äro Kanske har gåtan ' börjat pocka me­ dem kan man i Greta Adrians fris­ aldrig minnas, att det var kallt el­ misslyckandets föräldrar.
ra enträget på svar, kanske äro de ka, lyriska färg få läsa i Turist­ ler ruskigt den sommaren — men G. Canning.
yttre händelserna av mindre vikt, föreningens och " På skidor " års­ * även sådana dagar torde ha före­ och kanske är sommaren inte heller skrifter.
Anno 1920 inträdde dock kommit.
De som krypa för den, som är så •betydelsefull nu, sedan iskolan är en åtminstone tillfällig begränsning Så ser jag studentsommaren.
Jag över dem, trampa alltid på den, slut och arbetet mera jämt förde av kartan, ty då gjorde dottern känner ännu besvikelsen, reaktionen som är under dem.
lat på årets månader.
Men det är Lisbeth sitt inträde i familjen, och efter allt det vansinniga pluggan­ H.
T. Buckle.
roligt att låta perlorna rinna geno® VISKAFORS om hön också pr lapp vagga ocb det.
Det var då jag lärde, att all händerna, vända på en och annan, ryggsäck bestigit åtskilliga berg, Konsevvb fröjd ligger i strävandet och för­ lyssna och se.
Det är nog veff1 ^ och rastat i fäbodar och kolkojor, » rara väntningen, att själva uppnåendet digt.
när doft av klöver blixtli verkade hon dock att hennes dagars av ett mål som oftast blir en besvi­ trollar fram scener från den beky® upphov blevo något mera bofasta.
kelse i något avseende.
När kam­ mersfria tid, som aldrig kamin Dock ingalunda i staden, men i Grê­ raterna jublade och sjöngo tokroliga Sista skriet är att damerna skola åter, men det är också lugnt att la Adrians barndomsnejd, uppe i förse •«•sina dräkter med broderaide visor av pur levnadslust, minns jag ra på den sidan, där händebern Kilsbergen, där de på holmen i Ax- husdjur, hästar, hundar, kalvar, kat­ att jag ville gå bort i en undan­ inte längre röra upp sinnet, utan det sjön själva byggt sitt verkligt unika tor, grisar, höns etc., och sina hattar gömd vrå och gråta ut mitt ve och sor- medvetna tänkandet lägger sin sommar- och helgdagshem.
med fantasier, föreställande kroko­ min smärta.
Nerverna hade inte •lin på känslorna.
diler och andra fyrbemta djur, som stått bi, läsning, oro och spänning Stella Rydholm- icke räknas till husdjuren.
inför de många proven hade blivit Det hela är otvivelaktigt mycket för mycket, och .nittonåringen trod­ SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS nätt!
PÄRLOR de fullt och fast att den stora Den djärva dam., som lancerar det värld ssnärtain gripit hennes själ.
JXJVELER originella modet i vårt land, upp­ i modern infattning fördelaktigast att hos oss köpa Gardiner, mana vi dock enträget att icke glöm­ därför att atl hos Miibelty f r; ullstyg ' er, e isligen hålla ma gåsen bland de broderade hus­ A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll våra tillverkningar djuren på dräkten.
Man kunde an­ för alltid på lager alla väl tio gånger så länge, som en gottköpsvara.
ffnskO r - nars komma på tanken att den be­ V I S K A F O R S Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41.
Prover sändas.
Precisera godhetsfullt fann sig inuti densamma.
Konservburksringa G.la Högskolan GÖTEBOBO - 8T0CKH0LM - MALMÖ Söker Ni n å g o n!
Tandläkare f MERKUBTVÄLEH — — Sommar.
NU ÄR KONSERVERINGSTID!
I kupén.
g u an dra klassens kupé.
emot mig en ensam passage- Utan denne ende skulle jag 1 ^inrättat mig bekvämt, sträckt ut b ' bänken, vänt ryggen ut mot noll kanske somnat, vnpen ^ jj e n för hans skull får jag avstå.
alla dessa frihetens behag och.
, tä Het sitta kapprak, med en bok • Ränderna och försöka att- med min 1; 30 gr. C. uppvärmda hjärna för­ fatta udden och behaget i en söka * „elak skeptikers virtousa dialog.
Strängt taiget har jag ingen skyl- jio-het till denna uppoffring.
Jag ur aldrig förut sett passageraren jjltt emot och skall kanske aldrig återse honom.
Han skulle varken juridiskt eller moraliskt kunna an- y a ga mig, om jag kastade boken Ifrån mig, sträckte armarna i väd­ ret gäspade, sparkade skorna av alg och lade mig att sova.
Min uppoffring är alltså frivil­ lig Att jag underkastar mig den utan knot och som en naturlig sak, skyll©?
jag min uppfostran, som da­ nat mig för ' e ^ civiliserat samhälle.
Jag böjer mig endast för en tyst ffememsam överenskommelse, som åtföljes utan lagar och förordningar och plakat på väggarna.
Och så långt skulle allt vara bra _ om även min medpassagerare underkastade sig vanligt skick och hruk.
Men medan han existerar för m ig som en levande, kritisk varelse, som lägger sordin på hela mitt upp­ trädande, är jag för honom blott en vägg Han harekar sig med en obe­ haglig grundlighet, som endast den skulle kunna utgöra laglig skils­ mässoorsak, tar av sig i ' sikjortärmar- ne, snyter sig med en verve som om hans näsa vore en trumpet i full tjänstgöring, spottar, putsar naglar­ na, flåsar sam en flodhäst ooh be­ lamrar hela fönsterbordet med sina tidningar och avrivningsnäsdukar.
Och sedan ...
Ja, det var egent­ ligen detta sedan som blev droppen iör mycket.
Sedan sätter sig mannen att vissla.
Icke entusiastiskt - och med­ ryckande såsom en vilken oavbrutet fe sista schlagern i sitt huvud och ej kan bli kvitt den utan att vissla ut melodien.
Ånej, det är en liten vass, retsam vissling på tre toner, upprepade ideligen, ideligen, ideli­ gen.
Hui-hy-hu!
Hui-hy-hu!
Hui-hy- h!
När vi nått Almedal har den upprepats minst 500 gånger.
Det är ekonomiskt VCJbidezsjm Hin ' — IIIIII K O N S T F L I T E N, G ö t e b o r g Vid Pixbo gör han ett litet uppe­ håll med tåget.
Och sätter därpå ater i gång m «d detta.
Jag känner att jag måste bli to- kl g-.
0111 Jag «kall höra den där visslingen nagra tusen gånger till.
Men jag uthärdar till Landvetter ' Låter honom komma in ett stycke i repertoaren: Hui-hy-hu!
Hui-hv- hu!
Slopa kaffet och drick r a p koppen och sätter dem på igen.
Ordnar med frisyr och naglar.
Klipper, filar ' och polerar.
Åter bi- garåer, sträcker ut mig som om jag vore ensam, sluter ögonen.
Visslingen har blivit osäker, tre­ vande.
Men efter Härryda börjar den igen.
Då sätter jag in min sista chans.
Jag börjar snarka.
Snarka så att luften riktigt darrar.
Då blir det tyst.
Dödstyst.
Det kostar på mig oerhört att va­ ra så där ohyvsad.
Det svär emot mitt lynne, min uppfostran.
Men jag når mitt mål.
Så länge jag visade .min medpassagerare den aktning, som ligger i ett hyfsat uppträdande, vägrade han att visa mig hänsyn.
Men inför spegelbil­ den av sina.
egna olater blev han betänksam — upprörd — • kränkt.
Ty det var en upprörd, kränkt mans blick han kastade efter mig vid Hiindås.
Han ansåg det sanno­ likt okvinnligt av en dam att snar­ ka i herrsällskap.
Om det är " manligt " att en herre visslar i damjsällskap ger jag ho­ nom rätt.
Men herr B. säger att det är • något helt annat.
Ragna Peters.
frunthnmersveckan.
* An fanns dock hopp — du svek det hårdhjärtade Kristin!
Din dag gav ej av rägn en skymt men var så fin, så fin.
Ack ja, trots tradition och käx Ni oss bedragit alla sex.
• - Nu står vårt hopp till Jakob kvar Ooh alla bålda män, som uti almanackan har den största anparten.
Er egen vecika skapa brått Sen damerna har sin försmått.
Polly.
Ni kan vänta med inköpet av gar­ dinerna, tills Ni flyttat in i den nya våningen.
Med linoleummattorna är det en helt annan sak.- De böra va­ ra pålagda, innan ännu en möbel kommit i huset.
Vi inbjuda till be­ sök.
" Linopeters ", Kungsportsplat­ sen 2.
• Det är med de politiska partiernas huvud som med ormarnes; det är stjärten som skjuter dem framåt.
W. Pulteney.
DROTTNINGGATAN 42 TEL. 15379.
Största sortering i Handskar och FRÅN KVINNOVÄRLDEN.
Madame Curie bar nyligen besökt Warschau där hon nedlagt grund­ synen till det radiuminstitut, som skall bära hennes namn.
Högtid­ ligheten övervara av republikens ' ^nt.
Staden gav en fästban­ kett till Madame Curies ära.
Vantar 6n kärleks­ historia.
Av Matilde Serao.
Översättning.
Venedig!
Venedig!
se där det för- namn, soim dagligen och • andligen härskade i deras tan- !lr såsom ett magiskt: ord, som kom längtan - och all förtvivlan att ' ^svinna, ^ag för dag antog deras plan en as tare form, och mitt under de be- ® ««uuelser och undersökningar, som lagade dess utförande, var det 6l » nog, när känslorna trängde på att komma till utbrott, att ned- r iwa ett enda ord: Venedig!
Till ^ ^ed deras yttre var förändrat.
^ 6 hade blivit kalla, bestämda, upp- «ßa av .en eller annan tanke eller a ' idling som alltjämt sysselsatte i r ädiska - dem, så aft de avsiktligt und veko främmandte, ja, till och med vänner­ na, De talade blott lite och sällan.
På den sorrentinska halvöns vackra promenader såg man icke längre donna Grazias tankfulla gestalt, men inne i ett av villans rum stod en mängd koffertar och nattsäckar öppna till stor förvåning för kam­ marjungfrun, som ännu var omed­ veten om sin matmors planer.
— • Reser signora långt bort?
tog hon sig omsider för .aitt- spörja.
— - Ja, långt bort, blev det till hälvten tankspridda svaret.
— • Och jag iskall icke följa med?
— Nej, det är bättre du stannar här ....
Och signora reser ensam .... och långt bort?
vågade kammar­ jungfrun ännu en fråga.
Donna Grazia böjde huvudet men svarade icke.
Det gled som en skug­ ga av, sorgsenhet över hennes ansik­ te.
Allt eftersom avresans dag när­ made sig mer och mer, såg man ic­ ke längre Ferrante på de vanliga mötesplatserna, varken på promena­ derna ellr kaféerna.
Med minen hos ingen förlust.
Det kan- vara den enda sanna vägen till framgång, och detta ha alla våra största män be­ visat genom sina liv.
Ar då begreppet nation något alltigenom ont?
Motsvarar det inget nyttigt ändamål?
Naturligvis behöva vi yrkesmässig hjälp.
Om vårt hem hotas av röva­ re, måste vi hålla vakt över det och använda väktare, som äro beredda att försvara det mot inkräktarne.
Då ni ser främlingar gå och stryka €tt uttande av Rabindranatb Cagore.
omkring ert hus.
så tänker ni helt Det har alltid sitt intresse att få under det vi äro mäktiga.
Den naturligt, att de kommit för att veta hur andra se oss, i synnerhet •a nning ni predika har inte gjort plundra det och er misstanke är när omdömet kommer från vederhäf­ oss det minsta gott ".
Jag kan ej väckt ..
Men är detta ett normalt sinnes­ tigt håll.
Utgående härifrån åter­ bevisa för dem.
att kulturen har tillstånd?
Det är endast, när vi giva vi ett uttalande av den indiske skadat dem i stället för motsatsen.
sakna förtroende till vår nästa, som tänkaren Rabindranath Tagore gjort Vi ha ett gammalt ordspråk som vi hålla oss på vår vakt gentemot till en italienare och gällande Väs­ säger: " De vinna framgång genom honom och ej handla som en vanlig terlandets nationer.
orättfärdigheten, de förskaffa sig husfader, som öppnar sin dörr och fördelar, de besegra sina fiender, ' Jag anser skillnaden mellan kallar in sina grannar för att dela men de murkna bort från roten ".
folk och nation vara densamma som brödet med honom.
Ytligt sett ha de lycka och medgång, mellan den naturliga människan och Den västerländska civilisationen men det är ingen varaktig lycka.
yrkesmänniskan — d. v. s. mellan har kanske skapat omständigheter, Efter århundraden av makt och mannen såsom fader, make och vän som nödgat er att ge näring åt yr­ framåtskridande ha ni i Europa ooh mannen såsom läkare, jurist, kesmässighetens ande.
När en na­ kom ' mit till det stadium, att ni stå militär, affärsman.
Vi finna ofta tion en gång blivit mäktig, och dess där rådlösa.
Ni se ingen utsikt till verkliga och fundamentala olikheter enda strävan går ut på att öva mus­ fred.
mellan dessa två sidor hos samma kelstyrkan, skaffa sig en stark här Klass kämpar mot klass, man person.
och flotta och lysande finanser, så mot kvinna, emedan ni förlorat er blir den nationen tvungen att för­ Den ena sidan kan vara vänlig, tro på själva grundsanningarna, på bliva i detta osunda, onaturliga till­ gästfri o. s. v., den andra sniken, allt det som är stort i det mänsk­ stånd.
Detta kan bli en nödvändig bedräglig och grym.
Så att när jag liga samhället, och maktens triumf­ följd men är icke dess mindre för­ dömer ett folk, dömer jag det ej båge vacklar i sijia grundvalar.
Ve­ döm ligt.
endast från den rent mänskliga si­ tenskapen har förlänat er makt men Kollektiv egoism är en känsla dan, ty såsom folk kan det ha en ej ens fast grund att bygga på, hos en nation, som aldrig bör upp­ viss kärlek för naturen och mänsk­ som kunde skänka er en bestående muntras.
Den leder till samma re­ ligheten, utan också som nation, ty lycka, Folkets själ är undertryckt sultat som själviskhet hos indivi­ som nation betraktat kan det vara av nationen.
den.
Om man vänjer sig vid att över­ själviskt och grymt.
Era landsmän skapade stora konst­ driva sin egen vikt och betydelse, En man som vanligen ä.r villig verk på den tid, då de politiskt; sett så förlorar man balansen.
Tyskland hjälpa andra blir med ens en helt voro obetydliga.
Ni hade en själ, förlorade jämvikten, då det gav nä­ annan, då han uppträder såsom yr­ som gav sig uttryck i odödliga verk ring årt detta storhetsvansinne, Stor- kesmänniska.
Jag har funnit, att inom konsten och litteraturen.
Nu Brittanien har varit inne på samma denna yrkesmässiga sida hos folket hörs ej er röst på det området mer.
väg, och Amerika håller nu också har blivit förhärskande i Väster­ Tyskarna voro ej heller stora poli­ på att beträda den.
Det är denna landet, och den mänskliga sidan är tiskt räknat, när de frambringade storhetsmani, som driver er till att undertryckt.
Det är det rent yrkes­ sina största mästerverk och sina för­ Ständigt förstora era dreadnoughts, mässiga, som karaktäriserar natio­ nämsta män.
föröka era arméer, era rikedomar, nerna.
De ha stora, vetenskapsmän nu, era jordagods.
De västerländska folken äro av men ingen som ser i det •fördolda, Ni ha själva framkallat ett saker­ naturen begåvade med skapande för­ inget skapande snille.
Folkets sji nas tillstånd, som tvingat er att bli måga, från dem komma konst, reli­ är förkvävd, och ärelystnaden lurar yrkesmässiga i er förkovran och ert gion, poesi, musik men i sin egen­ som en mörk demon i människornas uttryck för liv.
Ni äro noggranna, skap av yrkesmänniskor kunna de sinnen ooh har bringat själens röst vetenskapliga, yrkesmässigt kompe­ endast frambringa maskineri och till tystnad.
Mazzini var ingen po­ tenta, när det gäller att slå ett slag fabriksalster.
De äro konstruktiva, litiker.
Han var rik på stora idéer, eller att försvara sig.
Jag erkänner mekaniska, de må-ste ha sitt honorar, en själ, ' vad vi i Indien kalla en detta, men var är er själ, var visar men de kunna försaka det verkliga •mahatma, och därför räddade han sig det oändliga, det gudomliga hos livet.
Den artificiella sidan av de­ er politik från all slags låghet.
männniskan som det fordom gjorde?
ras natur strävar att göra sig en­ Men jämförd med de politiker, som Jag har erkänt, att ni har veten­ samt gällande, och de kunna gradvis följde honom, var han endast en skapens stora sanning i Västerlan­ förlora den djupare kärleken till fullkomlig representant för det all­ det, och jag erkänner storheten i mänsklighet, sanning och rättvisa.
era upptäckter, men sanningen för Deras rikedomar ökas, och deras mänt mänskliga.
Hur svårt var det ej för president ined sig ett ansvar, som ni måste makt stiger.
erkänna, innan ni kunna bli verkligt Det är mycket svårt för en ide­ Wilson t. ex. att införa ett sedligt stora.
Kan ni bruka sanningen en­ alist aitt bevisa för dessa människor element i politiken.
Hur tragiskt dast för mänsklighetens bästa?
Ni på deras eget språk och med använ­ han misslyckades.
Han önskade bil­ har ingen rättighet att bruka san­ dande av deras egna argument, att da ett nationernas förbund, ej ett ningen till något annat ändamål, och den andliga sanningen verkligen är folkens förbund, och därför måste om ni en gång förgriper er på san­ han offra sina ideal oclr gripa till någoting högre.
Jag kan inte sä­ Till slut måste han ningen, så kommer den tillbaka för ga till dem: " Ni förlora er makt diplomatien.
att skada er.
och rikedom på detta sätt genom uppge bådadera.
Att misslyckas är Ni kunde ha blivit stora i Väster­ att endast leva.
som, yrkesmännis­ för en politiker något slutgiltigt av­ landet, om ni • med vetenskapen till görande, en oersättlig förlust.
Men kor ".
De skola då svara: " Vad ställt er på mänsklighetens si- för idealisten är ett misslyckande är ni för något?
Endast tiggare, ODbosta I uran åtals au oarten taDdoamlJdtrkmikàa; Den som smakar CAP KAKAO L dricker den sedan dagligen.
I J, ar ' 1 i utan KAKAO JL ^ åit sista hopp om blask och rägn, Till damerna har stått.
Blott veckan kom i deras hägn.
Då skulle det bli vått!
Då kom vad alla väntat på!
— Men kom det?
O, ack nej!
Åhå!
* Så slår jag igen boken och kastar den med en duns i soffan, sträcker Fy, Sara, fy du oss bedrog armarna i vädret och gäspar utdra­ på rägn dig följa plär, get.
Och Margaret mer hett du loo- O Han tvärtystnar några ögonblick, än som tillbörligt är.
häpen, foragt ur fattningen.
Trå­ Och har Johanna stänkt nå ' t vått.
den till hans ändlösa pärlband bris­ Så var det i Brunnnsparken blott.
ter, och jag hoppas att de ännu ic­ * ke uppträdda pärlorna falla tillba­ Ej ens du, goda Magdalen, ka till evig tystnad i hans hals.
fast annars snar till gråt, Men bedrag!
Han har gjort ett i år har vätt en enda sten uppehåll endast för att fortsätta på jordens heta stråt.
med nya .och stärkta krafter.
Det enda år, som rägn vi trått.
Jag tar fram en fickspegel för Ni valt att torka, kort och gott.
att avlägsna något som jag fått i * ögat.
I civiliserat sällskap skulle jag uthärdat irritationen ända till Ty lika varm och lika het framkomsten.
Men nu fnyser och och lika, lika klar nyser jag, välver ut och in på ögon­ som Sara, Lena och Margaret ' locken och gör de vidunderligaste och isom Johanna var grimaser.
Därpå tar jag av mig gick Emma in med solskensol skorna, skakar ut sanden över spott- uti sin gröna namnsdagskjol.
Handskkompaniet f) är och Där.
•&lt;É&gt;- Det börjar krypa i mina nerver t oga har minst ett 100-tal gång­ er stavat igenom samma utomor­ dentliga replik utan att fatta ett ord.
en man, soim är alldeles förskräck­ ligt upptagen, hade han i största hast ioch utan att bry sig om huru- dant resultatet blev, avslutat en del viktiga förrättningar.
När hans vänner händelsevis träffade honom, frågade de honom förvånade: — • Vad i all världen är det du har för dig?
— - Jag sikall resa bort, svarade han.
— Varthän?
Han gjorde en rörelse, .som kunde betyda ett mycket långt bort lig­ gande land, och av grannlagenhet gjorde icke vännerna honom vidare frågor: de visste vilken sorglig hän­ delse som splittrat hans familj, och många trodde att han nu fattat ett eller annat beslut i denna sak.
Den morgon, då donna Grazia avreste från Sorrento ftill Neapel — efter att hava sagt sina vänner och grannar att hon skulle resa först på kvällen — gick hennes kammar­ jungfru fram till henne, da lion sag henne, då hon såg henne stå där in­ svept i sin mörka reskappa och med e^t flor bundet för ansiktet.
Signora kommer väl tillbaka, Västerlandets folk genom en Österländings ögon.
icke sant?
frågade hon, under det hon ansträngde sig för att hålla, tå­ rarna tillbaka och kysste hennes hand.
— - Kanhända, svarade donna Grazia, i det hon gick bort utan att vända sig om.
Hon såg varken solen, som strå­ lade över Neapels gator, eller ha­ vets djupblå färg eller det glada människovimmel, som fröjdade sig över denna härliga morgon.
Tillbakalutad mot vagnens rygg­ stöd räknade hon tiden om ooh om igen, under det att hon i varje ögon­ blick såg på sitt ur snarare liksom för artt dämpa sin egen otålighet än för att se vad klockan var.
Hon skulle resa från Neapel till Rom med snälltåget kl. 2,55 alldeles en­ sam.
Klockan 8,55 på aftonen skul­ le hon vara i Rom, där Ferrante skulle möta henne.
Efter en och en halv timmes förlopp, varunder de icke ens ämnade gå in i staden, skulle de över Firenze och Bologna resa tillsammans till Venedig!
Till­ sammans!
Vid denna tanke, vid detta ord, som hon halvhögt utta­ lade för sig själv, försvunne både tid och rum för hennes förstånd, och det lade sig liksom en slöja över hennes sinne.
Tillsammans!
Mekaniskt lämna­ de hon kusken pengarna och tog själv handväskan, Vari helmes stör­ sta dyrbarheter förvarades.
Det stora övertäckta galleriet, där biljetterna lösas, var nästan tomt, men hon fäste inte någon vi­ dare uppmärksamhet däråt, — • Rom, första klass!
sade hon litt nervöst till biljettförsäljaren.
— • V|ar så god, men skynda sig, svarade denne, ty tåget går strax.
Vid dessa ord greps hon av en förfärlig ångest.
Hon gav sig till att springa utan att riktigt veta varthän Jhon skulle, stötte till åt­ skilliga personer, som hon mötte un­ der vägen, lämnade knappast kon­ duktören tid att klippa ' biljetten och rusade ut på perrongen alldeles la­ gom för att se 2,55-tåget långsamt avlägsna sig.
Hon sträokte fram armarna och ropade som om hon därigenom skul­ le hava kunnat stanna det.
Ett stadsbud flinade åt henne, under det att flera av järnvägstjänstemännen nyfiket betraktade henne.
Med hennes ängslan blandade sig nu en känsla av kval och blygsel.
Hon gick in i den tomma väntsalen ooh kastade sig ned i en soffa, medan hon sammanprässade läpparna för att icke isnyfta högt.
Krampak­ tigt grep hon om resväskans hand­ tag.
Att komma försent till tåget!
Vilken löjlig olycka, vilken burlesk tragedi!
Det hela förekom henne så halvgalet och så meningslöst, att det var henne omöjligt att förstå att detta verkligen hade hänt hen­ ne, och det just i ett ögonblick, då hennes kärlek närmade sig sin kris.
Hon darrade av vrede och förakt emot sig själv.
Att tänka sig att all denna viljekraft, all denna häf­ tighet, denna kärlekens slutliga se­ ger skulle omintetgöras av en kloc­ ka.
som går för sakta, eller en kusk, som icke förstår att låta sina häs­ tar springa fort nog.
Hon kunde hava gråtit av harm.
Hon sökte ut­ fundera, vad det kunde vara för en liten, obetydlig orsak till att hela byggningen störtat samman.
Först efter en timmas bittra be­ traktelser kände hon en liten lind-
K V I N N O R N A S Sänd Eder Tvätt till Tvätlanstalten Västkusten Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 44443.
Omsorgsfullt arbete.
Snabb leverans.
da, och hela mänskligheten skulle välsignat er.
I den moderna världen se män­ niskorna ej den sanningsgnista, som döljer sig bakom alla vår tidsålders senaste upptäckter, emedan den, som sagt.
i början är fördold, alldeles som man ej ser hela skogen i ett enda frö.
fastän skogens ande hela tiden är verksam i fröet.
Så är det också med nationen och nationens idé, det finnis inom detta begrepp den kärna av .sanning, som visar sig i villig uppoffring för en stor sak.
Denna sanning skall bli den segrande till sist.
Den skall slå ut och blomstra en gång, men för ögonblicket måste jag fördöma egoismen och grymheten hos yrkes­ mannen = nationen ".
41 i ty 11 handböckerna.
I reolen istodo ett trettiotal böcker.
Vackert bundna som de böcker äro.
vilka man tycker om, och böjliga i ryggarne som de vilka man flitigt läiser.
Det var många kokböcker både fullständiga verit och s. k.
" isättböc­ ker ", dessa underbara tryckalster som lära ut 150 eller 175 eller 200 mer eller mindre besynnerliga och krångliga sätt att laga till potatis eller ägg eller sill, när fyra eller fem enkla och välsmakande sätt bor­ de vara tillf ylles.
Så fanns där ' " Hunden i friskt och sjukt tillstånd ' ', " Sällskapshun- dens dressyr " samt vidare " Den skickliga konstväverskan ", " Rosen- odling i boningsrum och på fritt •land ", " Konstgödseln i trädgårds- bruket ", " Fruktträdgårdens fien­ der " och många andra lärorika skrif­ ter av liknande slag.
— - Det är mina.
uppslagsböcker, sade min kusin belåtet, när jag läste de gyllene ryggtitlarne.
Sådana, måste m ' an ha.
Råd av verkliga experter, • förstår du.
Som du ser återspeglar dom mina stora intres­ sen, hushållet, hundarne, vävningen och trädgården här » te.
— Och barnen?
insköt jag, kan­ ske i en något maliciös ton.
Min kusin blev het i kinderna: — Barnen?
Vald menar du?
Det är ju självklart, att dom är det förnäm­ sta intresset.
— * Nå, handböckerna i barnupp­ fostran?
envisades jag.
" Barnung­ ens dressyr " — " 150 olika sätt att dana en god karaktär — " Dygder­ nas rationella odling inom barna­ världen " o. is.
v. Har du inga böc­ ker i den vägen?
Min kusin såg mig an med stora vackra retade ögon: — Jag vill ba­ ra upplysa dig om, att jag har haft.
utlärd sköterska för barnen när de voro små, och nu får dom ' en dyr och utmärkt uppfostran i de bästa skolor — — — •!
!
• ' i 4 ' .M » f i Ï: Pjj i t i ring i sitt sinne.
Men till och med sedan hon blivit lugnare, var bitter­ heten kvar.
Hon reste sig beslut­ samt och gick bort och läste på tid­ tabellen, isom hängde.
på väggen.
Hon kunde först komma i väg kl. 10,5 på aftonen.
Nära sju timmars väntan!
Emellertid hade hon ingen lust artt åter bege sig in i staden; det skulle hava förekommit henne såsom ett fullständigt återtåg.
Hon ville vänta på stationen.
En staitionskarl närmade sig hen­ ne och betraktade henne nyfiket.
Hon gav honom genast fem lire och kände sig mindre rädd.
Hon för­ sökte ordna sin plan.
Först och främst måste hon telegrafera till Ferrante — och vid denna tanke steg blodet henne till huvudet — vad skulle väl han säga., när han fick veta, att hon va.r så oangelägen och så tankspridd att hon kunnat komma för sent till tåget?
Vad skulle han säga?
Vad iskulle han säga?
Slutligen, efter mycket sökande, fick hon reda på telegrafstationen, men då visste hon icke, vart hon iskulle adressera telegrammet.
Hon r!
à tel * — Undervisning, menar du klipp­ te jag av; en dyr och utmärkt un­ dervisning.
språk och geografi och matematik etc., men deras mora­ liska fostran den är väl ändå du närmast ansvarig för — varför har du inga handböcker i det ämnet?
— • Sådant förstår man väl utan böcker, utbrast min kusin och fläk­ tade sitt upphettade ansikte med handarbetet som hon sömmade.
— Man ha,r ju själv varit barn och ung och allt det där.
För resten är man som man är — du känner väl till ärvtåighetsläran?
— och det duger inte att mästra barn i tid och otid.
Barn i våra dagar gör i alla fall som dom vill, och man kan inte brå­ ka med dem, när inga andra för­ äldrar gör det.
För övrigt rättar det till sig, när ungarne bli större och får förstånd; det vet ju vi av egen erfarenhet.
Och låt osts nu tala om något annat och trevligare i den här fasliga värmen Detta samtal, som rätt troget tor­ de återspegla åtskilliga nutidsimöd- ra.rs ställning i upp foisitringsfrågan föll mig i tankarne.
då jag just nu fick i handen ett av bokförlaget Kultur och Natur utsänt arbete " Moralisk fostran " av lektor Alf Hildinger.
En verklig handbok i uppfostran med koncisa råd: att vid varje bryd- samt tillfälle ta sin tillflykt till på samma isätt isom till ett recept i en kulinarisk " sättbok! '
eller en anvis­ ning i en trädgårdsbok, är ju icke tänkbar, och som en sådan katego­ risk pekpinne utger sig icke häller detta förträffliga arbete.
Men det behandlar på ett populärt, belysan­ de, utredande och vägledande isätt de viktigaste problemen inom det moraliska uppfostringsarbetet.
Det klarlägger barnets själsliv, lagarne för karaktärens utveckling, det ger allmängiltiga råd på många punkter, och det ställer också an del samvets­ frågor till uppfostraren själv angå­ ende hans eget inre liv, hans per­ sonlighet.
När man läser en bok, vilken som denna visar vad uppfostran bör och utan allt för stora svårigheter också kan vara och ser tillbaka på sitt eget liv, dess många, onödiga, miss­ tag och föri rrin gar, isom satt svår- utplånliga märken i karaktären, ja, då drar en suck genom hjärtat — Och man säger, till sig själv, kanske icke utan bitterhet mot dem: som sova under ' mull en: Om — — — Om en icke blott öm utan även kunnig och fast vilja lett vår upp­ fostran!
Om vi i vår obefästade barndom och ungdom levat i hägnet icke blott av älskande hjärtan utan även goda och utvecklade karaktä­ rer!
Om den uppränning till livs­ väven, ©oim vår mor gav oss, när vi A. Ellwén Kött- och Fläskaffär Även i det avlägsna Sydamerika har man börjat i m p o r t e r a VIKING skokräm — ett erkännande åt den höga kvaliteten lekte vid hennes knä eller rådsö­ kande slogo armarna om hennes ' hals, varit jlika omsorgsfullt över­ tänkt och mönstret lika skickligt utarbetat som de vackra konistväv- n ad erna i hennes vävstol!
Om vår själ i bardomen och ungdomen an­ sats med lika intresserad, lika fli­ tig och vårdande hand, som en träd­ gårdstäppa kan göra räkning på, i stället för att som ett landsvägsdike få ta emot alla kringflygande o- gräsfrön och med en vegetation som far sköta sig själv bäst den kan!
Om — • — — Lilly Wallner.
JVär äro vi \ vår bästa arbets­ form?
Ar, i fråga om hjärnans arbete, vår förmåga alltid densamma, den ena dagen efter den andra, den ena timmen efter den andra?
Man har genom omfattande un­ dersökningar, anställda med studen­ ter, försökt få ett svar på dessa frå­ gor.
De resultat man kommit till synas ge vid handen, att arbetsför­ mågan hos samma person, så snart det gäller tankearbete och inte bara rutin, är mycket varierande med ett regelbundet stigande och fallan­ de.
Med hänsyn till dagens olika ti­ der äro vi i vår bästa arbetsform Ila Motft ' s Manufakturaffär Kungsgatan 60.
Tel. 7265.
En lämplig Födelsedags^ och Namnsdags present ar Kvinnornas Tidning OBS !.
Prima varor.
Billiga priser.
Redbar behandling.
Presentkort Kr.
3: 50 pr Va år, 2 kr.
pr V4 år säljas på tidningens exp.
Magasinsgatan 12.
Tel. 18070. kände sig så förödmjukad och iså upprörd över sig själv och ödet och slutade inred att riva sönder blan­ ketterna, utan att det lyckats henne att få ihop något.
Slutligen bestäm­ de hon sig.
för att adressera telegra- met till Roms järnvägsstation och telegraferade nu, litet obestämt, att det var henne omöjligt att resa förr­ än med 10,45-tåget utan att angiva, varför det var henne omöjligt.
Hon slutade med ett ödmjukt: förlåt mig.
Detta hade hon tillfogat, e- medan hon icke kunide låta bli att tänka på Ferrantes känslor, då ban på bangården i stället för henne själv endast fann telegrammet.
Ah, dessa sju timmar!
Den ble­ ka, svarttkläddai damen med 1 den långsamma, något trötta gången •blev sedd överallt på stationen den där eftermiddagen.
Än stod hon utanför bokhandlarens fönster, än i det istora rum, där bagaget utläm­ nas.
Än promenerade bon fram och tillbaka, än stannade hon och blädd­ rade tankspritt i en bok eller en il­ lustrerad tidning.
Till och med utanför .Stationen promenerade hon emellanåt fram och tillbaka och kom alla, som mötte henne, att vän­ da sig om utan att hon själv lade märke till någonting.
Under sista timmen överfölls hon av en förfärlig trötthet.
Hon slog sig ner i ett hörn av väntsalen, tyst och orörlig, och stirrade på gaslå­ gan, isom fladdrade fram och tillba­ ka.
Så förblev hon till dess stations- karlen kom fram till henne och be­ rättade att tåget nu skulle gå — så överbevisaid hade hon så småningom blivit om att det icke tjänade till någonting att resa, att Ferrante icke längre älskade henne och att allt var förbi.
Hela natten med sina otaliga, en­ formiga uppehåll tillbragte hon i ett tillstånd av yrvakenhet, (avbru­ tet av korta stunder av medvetslös­ het.
Hon var ensam i kupén och darrade av köld trots pälsar och res- schalar.
Solen steg upp över den allvarli­ ga romerska caimpagnan.
Donna Grazia hade slumrat in, oc.h det var först vidi ångvisislans för tredje gången upprepade signal, då tåget nådde Rom., som hon åter kom till medvetande.
Hon kände sig till Saluhallen 133.
Telefon 4481.
T 1 D N I N O hade de inbillat sig att en prinsessa var av annan materie än andra män­ niskor och med helt andra egenska­ per än dem!
Men det fanns en hel del gott folk, som mest betraktade prinsessans klä­ der.
Och det var så sällsamt med detta, att när de en gång väl betrak­ tat dem, så kunde de sedan icke läm­ na deras tankar.
De talade om dem, de drömde om dem och fingo ingeu levande ro för dem, förrän de skaf­ fat sig likadana.
Prinsessan, som icke klädde sig själv, och sålunda var utan skuld till all denna folkets oro, kunde icke nog förvåna sig över att alla fruntimmer hade precis samma smak som hennes hovsömmerska.
Gick hon i blått bar hennes trogna undersåtar också blått, hade hon en volang gick hela stadeu plötsligt i volang, satte hennes upp­ finningsrika sömmerska två knappar i ryggen blevo alla damer i riket i samma stund övertygade om att varje dräkt var oanvändbar, som icke hade två knappar bak.
Sällan har man sett make * till större enighet — åtminstone i kvin­ novärlden.
En dag var prinsessan ute oeti provgick en ny hatt med en stor va­ jande strutsplym i.
Det blåste myc­ ket hårt, och de uppvaktande damer­ na hade all möda för att skydda sin värdighet och sina näsor.
Prinses­ san, som hade sin värdighet ändå även om hon fick röd näsa, var den enda som var obekymrad.
Hon ville nödvändigt gå i den värsta blåsten, ty hon var endast aderton år.
De vackra fjädrarna genomblåstes ända in till dunet, stodo än si och än så, EKSTRÖMS „ flaxande åt alla håll som tänkte de " JJJÔTMJOL begiva sig på flykt.
Och hur prin­ sessan vände sig än mot och än med OlteOflO KEM.-TEKN. F ADR.
IK GTVUNDAD IAS3 den hårda vinden bröts plötsligt den fina plymen av och föll som en driva av dun över axeln.
Prinsessan bara skrattade.
Och hovdamerna skratta­ de också, men elakt, ty nu tyckte de att prinsessan fått sitt straff för de­ ras röda näsor.
Hon såg nämligen ganska lustig ut nu, den lilla prinsessan med håret Det fanns en gång i ett litet land åt alla väderstreck och den stora en ännu mindre prinsessa.
Men ef­ granna plymen över axeln.
Men en tersom landet var så.
litet tycktes prinsessa är prinsessa ändå, och så­ prinsessan så stor, och allt folket såg dan gick hon genom hela staden.
och beundrade henne.
Kanske var Folket tittade på henne, ty folket hon även beundransvärd, men på tittar ju alltid på en prinsessa, och detta tänkte hon åtminstone icke isynnerhet damerna tittade mycket själv.
Ty hon var endast ett glatt noga och tankfullt på prinsessans barn, som ofta hade mycket tråkigt.
plym.
Men därom visste undersåtarne in­ Några dagar senare tog prinsessan genting; de trodde att en prinsessas en promenad i vagn genom staden.
lott ifråga om lycksalighet var näst Det var en mycket vacker otfh lugn änglarnas.
Och denna tro strålade dag, och prinsessan satt så rosig och också ur deras ögon, när de ute och söt i sin allra nyaste lilla hatt.
Den alldeles på nära håll fingo se denna med plymen hade hon glömt för län­ slottets klenod.
Hon tycktes dem va­ ge sedan.
ra det fullkomligaste de någonsill Men staden hade icke glömt.
Ty skådat.
Och de kunde berätta allt vart hon blickade såg hon damerna om henne efteråt: att hon hade gått komma med stora vita och, svarta och hur hon gått, att hon lett och plymer släpande över sina axlar.
De hur hon lett, — och det var mycket verkade allesammans .som om de märkvärdigt alltsammans.
Kanske kommit direkt ur en orkan.
Voro vid åttatiden på morgonen.
Kapa­ citeten sjunker sedan gradvis och i långsamt tempo till kl. 1 e. m. men därefter rätt hastigt.
På aftonen inträder ofta en ny men kortvarig kraftperiod, vilken det stigande ömnbehovet gör slut på vid 10-ti- den eller något senare.
När vi ha ett besvärligt arbete, som ligger och väntar, är det bästa vi kunna göra att resolut taga det under behandling genast på morgo­ nen, då vår arbetsförmåga är som störst.
Det blir, ju längre dagen lider, allt mödosammare att bemästra en svår uppgift och vetskapen att den ligger väntande verkar för öv­ rigt i hög grad irriterande och an­ tagligen även kraftförtärande.
Av veckans olika dagar synes onsdagen vara den bästa med en kulmination av arbetskraften.
Om man betecknar onsdagen® kapacitet med 100, så når man på torsdagen endast till 96, på fredagen till 88 och på lördagen, den sämsta av da­ garne, till 87.
Påföljande dag, sön­ dag, är man åter i uppgående och når till 89, på måndagen till 91 och på tisdagen till 97.
Tisdag, onsdag och torsdag äro sålunda de egentli­ ga " kraftdagar ne ".
1Prin$e$$an oel) plymen.
SWALAHDERS O KAFFE.
* KUNGSGAT.
17 TEL 3658 m5GAT.J3 .TCT 5767 j ^BAIARAU / ANCE132-133 NILS ER11S0NSQAT.
25J mods ungefär som om hon vaknat upp från en elak dröm.
Solen kas­ tade sitt sken på husen, dimman skingrades, och hon kände sig omgi­ ven av en atmosfär av värme, ljus och lycka, då hön, i samma stund hon lämnade järnvägskupén, lade sin hand i Ferrantes, som skälvde av rörelse.
De betraktade varandra länge och avlägsnade sig tillsam­ mans, obemärkta av hopen.
— * Äntligen är du då här ..., vis­ kade han, i det han sökte behärska sin rörelse.
— Trodde du då att jag icke skulle komma?
frågade hon med en forskande blick, under det hon stan­ nade ett ögonblick.
— Ja, det gjorde jag, svarade han och såg ned, medan han med dessa ord förrådde alla de isjälskval han utstått under dessa väntans timmar.
— Förlåt mig!
bad hon ödmjukt, — Du får icke säga så: du har rätt att taga ditt givna ord tillba­ ka, svarade han fast, medan han såg bort för att hon icke skulle se huru stor ansträngning denna fast­ het kostade honom.
Hon svarade icke.
Kunde hon väl säga honom att den verkliga or­ saken icke hade varit en våldsam strid, ett vacklande, som kunde ha­ va sönderbrutit deras kärlekslycka?
Kunde hört säga honom att det i grund och botten blott var förlus­ ten av fem minuter, använda till att binda ett flor för ansiktet eller att leta efter en bok, isom orsakat att hon kommit för sent till tåget?
Denna rättframma förklaring tyck­ tas henne så narraktig och så dum att hon icke vågade kiommia fram med den.
Hon tillät därför av feg­ het att detta bittra missförstånd, denna beklagansvärda känsla av misstro kom att slå rot i Ferrantes sinne.
J ^ I f t För korsvirkeshus och krokiga Y s t a d ä r k ä n t i Europas I länder, Men ock för sin YvY — en nnH, en underbar tval — - Som för alla damer till önskat mål, klar, FLINGOR Fikribrter L-i UEMT1 &amp; Cl, Btefer » S: ' £EDE VMT A w t A niÖLET HALM STAD == 2 Augusti 1925. fl:o 31.
5:te årg.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
» sista sidan 20 öre pr mm.
En strålande hy så fin och så skall, för att kunna, tvättas om och om igen och ändock se fräsch ut.
tvättas med Gummans teÖBSSÖNS ' / en / gränder, Blusen Längre annonsering rabatt.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Magasinsgatan 12, Göteborg.
Tel. 18070.
Att man dess like ej skådat Helår Kr.
6: —.
Prenumerationspris: &gt; / 2 år Kr.
3: 50.
Vt år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1925. har.
INNEHÅLL.
innan Frankrike ens börjat avbetala den väldiga skulden från världskri­ A.-B.
YvY-Fabriken, Ystad.
Utlandskrönika i sammandrag get.
— För att lugna U.
S.
A. sän­ Oväder.
Av Tora Ramm.
der franska regeringen i dagarne en j lan och kvinna skapade han dem.
Ett delegation till Washington för att stycke psykologi.
Av Hedvig Berggren, de då alldeles tokiga!
tänkte pr i n En intensiv morgonhetta från en Stormen stryker med oerhörd präss ordna upp denna iskuld.
jjär och Där.
ses s an.
Och slutligen brast h on i tätt utefter marken som ville den intensiv morgonsol.
Den engelska kolgruvekonflikten Önskar den modärne mannen gifta sopa allt med sig — förinta — för­ skratt, så lustigt tyckte hon det hela På den ljusa himlen framväxa he­ sig?
ter sig, när detta på fredags morgon var.
öda — utjämna hela jordens yta.
I andraklasskupé.
Av Outsider.
skrives mycket hotfull.
Avtalstiden la kädjor och bankar av sommar­ ett etyckc psykologi.
Ögonblicken äro kritiska.
En na­ moln — • ett fästligt lysande fjäll- Teater.
Tänk om hon hade vetat att det utgår den 31 juli och en öppen bryt­ Vem svarar för ordningen.
var hennes skull!
landskap med vita, skära, gula och turkatastrof, vars make ingen sett.
ning synes sannolik.
Allmänheten När man läser två varandra så av omständigheterna handicapais i Skönhetsråd.
Av Eagna Peters.
rosafärgade bergtoppar, vilkas luf­ synes oundviklig.
Himel, jord, or­ Och tänk om damerna hade anat diametralt motsatta manliga artiklar sitt arbete.
Hur rekreerar man sig?
Av Ruth har icke förrän de senaste dagarne vad prinsessan tänkte!
tiga massiv tyckas flyta fram kan, allt tycks i nästa sekund sko­ som " Har kvinnan kattnatur? '
och Detta påstående torde innehålla Wester.
räknat med en så fruktansvärd even­ som visioner över rymdens djup­ la braka ihop till ' ett koas.
någon sanning men icke på långt " Min ursäkt till kvinnorna " för någ­ Chauffören.
Eira Brehm.
Gilette.
tualitet, men nu springer faran dess I dag shinglad i morgon skallig.
blå ocean.
Längre bort är him­ Men i ett slag upphör stormen ra nummer sedan i denna, tidning när hela sanningen.
Det har icke klarare i ögonen.
Man ber i kyrkor­ En kärlekshistoria.
Av Matilde Serao.
len klar, ljust blå och ogrumlad som att vina.
Det blir nästan lugnt.
Ett framställer sig åter den gamla frå­ varit uteslutande omständigheterna, na om att denna riksolycka skall gan om den kvinnliga naturen och som bundit blysulor vid kvinnornas ett barns öga.
rägn av sneda silverpilar borrar sig begåvningen verkligen på ett så av­ fötter.
Det är kvinnorna själva kunna avvärjas.
En stund senare är det som kväll- in i jorden.
som gjort det.
görande sätt skilja sig från den man­ Konflikten är utomordentligt svår­ Den kände schweiziske psykolo­ ning över molnfjällen.
Allt mörk­ liga naturen och begåvningen, att Och jorden dricker, njuter under löst.
Kolindustrien går faktiskt med nar, blånar, blir konturlöst, flyter bävan, under hugg och slag.
Med man icke kan tala om en enhetlig gen professor Charles Baudouin gör förlust och måste för att kunna hål­ sig till tolk för denna åsikt.
T ett • /.
IF.
" Märket " är f. n.
utom­ in vartannat till en kompakt vägg.
döden över huvudet anammar den gi­ mänsklig typ utan måste räkna med las igång reducera sina omkostnader.
en verklig tudelning, en manlig och alldeles nyutkommet arbete " Mak­ lands, men väntas återkomma i sep.
Endast långt därborta skiner solen ngt livet.
För den är ögonblicket en kvinnlig människotyp.
ten i vår siäl ", vågar han det från Arbetsgivarne föreslå längre arbets­ i sammandrag.
töm ber.
Red.
lovar att även Edra från en klar himmel över en klar en stor fäst.
Men en fäst som lik­ Äro de i så fall likvärdiga?
El­ manligt håll visst aldrig förr hörda tid eller sänkta löner.
Arbetarne blommor skall pryda välkomstor­ nar en förödelse.
Fälten ligga som ler är den ena värdefullare än den djärva påståendet, att kvinnan i Säkerhetsfrågan visar ingen ten­ vilja icke diskutera arbetstiden och nejd.
andra.
Och om det existerar en intellektuellt hänseende är av na­ det.
Väggen växer och växer och spän­ slagna utefter marken, ur rågsky­ dens till snabb utveckling och lös­ deras löner synas redan nu så låga, olikhet dem emellan, är den då rotad turen rikare utrustad än mannen.
ner slutligen en tung åskblå bank larna piskas axen som i ett trösk­ ning.
Även Frankrike, under vars att en sänkning är otänkbar.
i själva deras väsende eller har den Men, tillägger han.
hon förmår icke M. II.
De sända provnumren.
över halva himmelskupolens horisont.
verk, och frukten faller i skäppor sin grund i tillfälliga övergående göra så mycket av sina gåvor som behandling den just nu befinnner Vid en eventuell brytning torde som ju givetvis äro kostnadfria.
av­ wannen av sina.
Hon saknar näm­ förhållanden?
sig, tar sig.
liksom Tyskland nyss, gruvarbetarne kunna påräkna verk­ Den delar liksom jorden i tvenne omogen från träden.
se endast att för eventuell prenume­ ligen hans kamplust och arbetsför­ världar: en värld av dyster natt och Dessa frågor äro av tämligen nytt rundlig betänketid.
Dess svar kan samt stöd av järnvägsmanna- och Ännu några, ögonblick och hela ration giva en föreställning om tid­ spänning, en annan av leende sol himlen är som i ett trollslag klar­ datum.
När man tidigare studerat måga.
väntas först om några veckor.
Un- transportarbetareförbunden.
Om man i ljuset av den nyare ningens halt och innehåll.
Detta över gröna ängder och gula sädes­ nad.
Ett ljust moln stänker några det mänskliga själslivet har detta ider tiden utbyter man på franskt studium utan vidare och liksom psvkolooien undersöker detta sist­ förklaringen till att de upphörde.
fält.
och engelskt håll sina tankar i ären­ lätta sommardroppar.
Hundarna självfallet begränsats till det manli­ nämnda påstående finner man det Saken är emellertid lätt avhjälpt.
Allt är stilla, kvävande hett.
Icke det.
En viss oöverensstämmelse ger krypa fram ur sina kojor och män­ ga själslivet.
Det kvinnliga själs­ på ett intressant sätt belyst och, så Ring 18070 och verkställ prenume­ vitt saken kan bedömas, även ett blad röres.
Hela naturen tycks sig tillkänna.
Frankrike kan eller niskorna lämna sina hus.
Fönster livet blev ett problem av mera all­ styrkt.
rationen så kominer tidningen regel­ mänt intresse först vid kvinnoeman­ andlöst vänta på någonting.
vill icke komma bort från sin fruk­ FRÅN KVINNÖVÄRLDEN.
och dörrar öppnas ånyo på vid ga­ Att lämna en uttömmande redo­ bundet varje söndag.
Priset är en­ cipationens framträdande.
Så börjar det liksom vissla ur tan för ett hämndgirigt Tyskland, vel.
A, vilken luft!
Vilken njut­ Enligt meddelande har k. m:t med­ Vad man ansåg angelägnast att görelse härför skulle taga ett otal dast 6 kronor pr helår.
sin misstro till dess fredliga försäk­ givit, att den omständigheten att molnväggen.
Den står so.m en blå­ ning att bara andas i denna äntligen få klarlagt var om kvinnans intel­ tidningsspalter i anspråk.
En sam­ ligens kunde mäta sag med mannens.
manfattning, återgivande de vikti- Många manuskriptinsändare.
Den ringar, och det önskar därför att Elsa Maria Holmer från Norra Rö- svart ondska, bristfärdig av den vre­ av ett rägn uppfriskade natur.
dens orkan den gömmer.
Svaret som gavs utan minsta tve­ gasta synpunkterna, må vara nog.
svåra värmen har hindrat gransk­ säkerhetsavtalet " skall innehålla alla rumis församling är kvinna icke må Men vart tog vädret vägen?
Är Den fråga, det gäller rör människo­ kan eller dröjsmål var nekande.
Och plötsligt tycks innehållet ha.
ningen av veckans manuskript.
Ba­ tänkbara, skyddsbestämmelser.
Den utgöra, hinder för henne att.
söka och naturen, och den är sålunda utan faran verkligen förbi?
Eller drog Ett påstående bör emellertid ock­ sluppit ut.
Det visslar oöh viner.
rometern faller och svalare bättre ar- engelska ståndpunkten är att man inneha med organist- och kyrko- himlen endast tillbaka sina trupper så bevisas.
I detta fall sökte man vidare tillgänglig och fattbar för Ur åkrar, från landsvägen uppvirvla betsväder synes vara i annalkande.
äntligen bör försöka att komma pa sångarbefattningar förenade klockar- för att sätta in dem, förstärkta, på av lätt insedda skäl beviset i män­ envar.
En smula, ljus här och var skyhöga dammspiraler som upprätta niskohjärnan.
En väsentlig skill­ c / h problemet skall ligga överskåd- fredlig fot med Tyskland genom tjänster inom Lunds och Göteborgs rusa framåt.
Säden lägger sig, trä- annan front?
nad där till förmån för mannen, en 1 ' V-M att visa.
det tillit och tro på dess stift.
Vi äro ju plötsligt komna in så­ Företrädarne för den nya psyko­ finare, underfundigare byggd hjär­ Gen krökas, skaka som luggade av goda vilja.
logien äro icke alldeles ense om Hotell &amp; Pensionat na och hans överlägsenhet skulle som i en cirkel av oväder.
Hotet en våldsam hand.
Det tjuter och Hurudan stämningen i Tyskland på ett glänsande sätt vara styrkt- vilka, mänskliga instinkter som äro viner över hela landskapet.
Solen jagar runt omkring.
Slungar ut en Vetenskapen har emellertid icke de primära, de från vilka männis­ verkligen är mot Frankrike nu efter slocknar, en obeskrivlig färg oxide­ dödande blixt här, vräker en båt i kunnat påvisa någon kvalitativ kans tankar, känslor och handlingar Kungsgatan 51, Stockholm.
Madame Katherine Tingley har nära sju åris fred undandrager sig djupet där, mäjar ned ett hus som skillnad mellan de båda hjärnorna.
ytterst leda sitt urprung.
Några lia Ljusa hemtrevliga rum.
Moderuta priser- rar himmel och jord.
äntligen vunnit upprättelse för en varje säkert bedömande.
Tyskarne Förstklassigt!
Centralt!
ett rö på en plats, öser ut ett förö­ Den enda olikhet man funnit är, velat begränsa deras antal, andra Himlen går till anfall.
Rikstel.
13554.
Norr 24241.
äro icke mera än människor och mot henne riktad smädlig artikel i vidga deras krets.
Man har på yt- En blixt ränner en trådsmal guld­ dande skyfall på en annan.
Ingen att den kvinnliga, hjärnan är den terligtgående håll gjort gällande, vilken besegrad, i beroende hållen " California Veckoblad " vilken arti­ mindre, den lättare ..
Detta svarar vet, varifrån vädret kommer eller strimma i det mörka blå.
Ett brak dock endast mot kvinnans mindre att isexualinstinkten skulle vara den nation skulle icke, även med de kel också delvis återgivits av den som om molnväggen rämnat och hela vart det far.
fundamentala mänskliga instinkten, kroppsstorlek och vikt.
största offer, vilja återerövra sin svenska pressen.
Veckobladet har nu Men den vackra månadslånga sol­ människans urgrund.
A andra si­ himlen tänkte störta ned över jor­ Det bevis vetenskapen icke kunde plats i solen och avkasta den tyng­ gjort offentlig avbön för artikeln dan har m ' an med de i allmänhet skenstiden är förbi.
Distribution på glasflaskor.
lämna gavs emellertid till övermått den.
Sädesfälten bölja som upprör­ som " primära " erkända jag-, sexu­ ande börda som en godtyckligt till­ och erkänt, att den varit " ärekrän­ Himlen har gått till anfall.
av — livet!
Tel. 40781, 45699 da hav, stormslitna träd slunga ut kande och missledande ".
Livet visade på ett ovedersägligt al * och samhälls- eller hjordinstink- tagen svindlande krigsskuld är?
Tora Ramm.
hela knippen av metallhårda löv.
sätt.
att kvinnan var intellektuellt terna velat jämställa även det Man vet icke hur pass mycket — • Tre timmar — - tre timmar.
• • underlägsen mannen.
För varje religiösa behovet, fruktan och nyfi­ sanning som.
kan ligga i de stäm- antagande om människans nedstam- manlig intelligensgrad syntes den kenheten (vetgirigheten).
återtog Grazia.
eftertänksamt.
singsbitar från Ruhr som därvaran- Dessa tvistefrågor äro emellertid ning från apan.
motsvarande kvinnliga ligga ett — Skall jag följa dig kem til I London med Wembley som .sam­ av mindre vikt för den föreliggande de engelska korrespondenter sända Här ligger knutpunkten!
Hemmet trappsteg lägre.
Som författare, mig ...
det finns ingen hemma • • - frågan, olikheten mellan den man­ 8 uia tidningar.
lingsplats har i dagarne hållits en målare, skulptör, kompositör, upp­ De skildra det hat, " Apstriden " i staden Dayton i U. lär barnen, att deras nrfäder varit liga och kvinnliga naturen samt Eller till ett hotell?
.
..
Verbet fol) « finnare och vetenskaplig forskare kvinnlig konferens med representan­ som utgör innersta kärnan i den S.
A. är rätt myöket på folks läp­ människor, i vilka Gud inblåste en nådde de främsta, kvinnorna aldrig därav betingade följder.
var starkt understruket.
.
glädje, ined vilken Ruhrbefolkning- ter för vetenskap, industri och han­ par.
Man tyçks i allmänhet upp­ levande ande, och läraren Scope för­ Låt oss i stället dröja vid de tre så högt som de yppersta manliga — Nej, nej ... icke hem till 4«, e a ser de franska trupperna axla sin del.
Öppningsanförandet hölls av fatta den som en tvekamp mellan kunnar att dessa deras urfäder, lud­ ' nyss nämnda primära drifterna, jag- begåvningarne.
svarade Grazia hastigt med än 0s sexualinstinkten och tinga packning och bryta upp för hertiginnan av York, varefter följde vetenskapen och kristendomen, var­ na och fyrhändiga, på ett föga re­ Men plötsligt stod man inför nå­ instinkten, isamh äl Isinst inkten.
; tal och föredrag aiv en rad bemärkta got gåtfullt.
i lösten.
^ transport till Frankrike och däri­ vid den sistnämnda skulle dragit det spektingivande sätt klättrat omkring Den energi, den drivkraft män­ Varför frågade man sig är denna — Till ett hotell då?
— fr0 = a 6 från vidare till Marocko och ett kvinnor, lady Rhonddla, lady Astor, kortaste strået.
bland skogens träd och då och då kvinnliga underlägsenhet icke kon­ niskan förfogar över är icke av ute­ ovisst öde.
— Sådana istämningssa- miss Margaret Bondfield m. fl.
Bland han tåligt.
1 slutande intellektuell och fysisk Striden har emellertid haft ett med svansen kring en gren roat sig stant, genom.pående?
art utan hör ihop även med hennes med en uppsluppen gungning.
kw behöva ju icke vara sanningsord, talarne var även fröken Kerstin _ Ja, men vi gå icke in i Hur kan man t. ex. förklara att annat föremål.
instinkter, detta inom henne som n det finns verksamhetsfält där ta­ En brand kastas in i barnens sin­ Hessel gren.
de ha dock sannolikheten för svarade hon, i det hon sag Den har gällt öm iskölstadgan för vill och åstundar.
Den energi, som lang och intelligens fälla utslaget Det tyska folket bidar sin tid liksom skamsen.
staten Tennessee skall efterlevas nen.
Vem har rätt, föräldrarne eller och där kvinnorna, som absolut jäm­ sålunda står til ' 1 instinktlivets för­ s å som.
varje annat slaget och mal- eller icke.
De amerikanska skolor­ Mr Scope?
Vem ljuger, bibeln eller bördiga framgångsrikt upptagit täv­ fogande.
är till sin huvudsakliga del — Continentale här strax mbllr Är människan fortfa­ lan med män.
nämligen på teaterns, rörlig.
Vi kunna fördela den jämt häterat folk skulle göra.
na ha ju icke religionsundervisning, läroboken?
på Piazza Margherita?
Det ar i Dansk K vindesamfund har vid sitt rande ingenting annat än en apa, sångens, musikutövningens, dansens över de olika, instinktområdena men Frankrike bar händerna fulla med men staden Daytons kristna föräld­ också koncentrera den där vi så långt dit.
och undervisningens områden: ' ' älttåget i Marocko.
Efter de senas- nyligen hållna årsmöte uttalat ett rar ha antagligen i hemmet gjort som tappat bort sin svans?
önska eller där det blivit oss en Den förklaring till kvinnornas in­ Följda av stadsbudet, som har^ Det är onödigt att bry barnens dagarnas segerbulletiner komma beklagande över att de prästerliga sina barn förtrogna, med bibeln och tellektuella underlägsenhet.
vilken vana att göra.
det.
Ofta influera ras saker, anlände de oia " ödelanden, att Abdel-Krims reträtt tjänsterna ännu icke öppnats for dess skapelsehistoria.
Så göras sam­ hjärna med dessa frågor.
De höra man på kvinnosakshåll försökt, går de olika instinkterna på varandra, 106 re dan bytts i De ha icke som bekant ut på att kvinnorna ge­ ofta samarbeta de, understundom där Ferrante med låg • en ny offensiv.
— - kvinnor.
ma barn i skolan — i strid mot till en senare ålder.
draga de åt olika håll.
han anat till Grazias tan.
s arockokriget har ingen god press skolstadgan!
— underkunniga om häller visat, sig farliga, för kristen­ nom sin ogynnsamma ställning i li­ Varje primär instinkt omfattar vet hållits tillbaka i sin utveckling, gärde två rum hos portieren.
Amerika,.
— Ett nytt penningslu- utvecklingslärans teorier med dess domen.
de önska- lågmält sporde denne, — ^ slagsmål, säger man misslynt, de dem intill varandra, j^e skyndade sig att svara a YvY-tvålen säljes överallt à 1 kr Oväder.
fiian oel) kvinna skapade l) an dem.
BREVLÅDA.
UtlandsKröniKa Clara Johansson.
Hrla JVIjölk De hade nu kommit till platsen utanför stationen.
— Vart skola vi gå?
frågade hon.
— Jag vet icke, svarade Ferrante obestämt.
V.i skulle ju ha rest i gar kväll.
I natt har jag icke varit hemma — jag har varit så orolig.
.
.
— När går nästa tåg till Flo­ var nödvändigt.
renz?
frågade hon kort.
— Klockan halv elva — om tre timmar.
Rar ocb Där.
(ports.)
DRICK FR I MÄRKS THE
