# ID: svediakorp-per313
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,424
# sentences: 571
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Bertha v. Suttners besök i Stockholm.
Det fanns en tid dL individerna afgjorde hvarje tvist genom slagsmål, det var vanitra att inte s18 ihjäl den som förolämpat en.
Nu ha vi hunnit sh lAngt, att h a r och en finner nied sin ära förenligt att nöja sig med de dömande myndigheternas slutliga dom, antingen man anser sig fått rätt eller ej.
Bland folken som helhet råder ett mellanting mellan dessa iiresbegrepp.
Skiljedonistanken har slagit igenom och redan iiro en miingd tvistefr8gor länder emellan afgjorda genom skiljedom, men man vågar iiiinu ej tro pH möjligheten af krigets afskaffande nr varlclen.
Afskyn för krig har triingt in i al1manna.medvetandet inen ej s8 djupt, att man föraktar det som niedel att afgöra de sviiraste konflikterna.
Man stirrar förfarad p&amp; krigets hemska dödsrycki&gt;ingar utan att vAga ge det nfidestöten.
Att vi dock hiinnit så långt som vi gjort och att friigan p&amp; senaste tiotal Ar mognat s i hastigt som den gjort, det h a vi i främsta rummet de förr sd förhdnade fredskiimparna att tacka för.
En af de inflytelserikaste bland dessa, baronessan Bertha v. Suttner, har nyligen gastat Stockholm.
Hon mottogs p % stationen af Sveriges kvinliga fredsförenings st-jrelse samt af medlemmar af föreningen I.
C., hvilka genom fru Fanny Pettersson halsade henne viilkommen och öfverräckte blommor nied band i de öster- rikiska f ärgerna.
Bertha v. Suttner, son1 %r en 60-årig dam, har ett vinnande viisen, p&amp; en gång anspr8kslös i sitt siitt och fint förnäm.
Hon har nfigot lijiirtegodt och varmt som genast fängslar.
Hennes föredrag i Musikaliska akademien Ahördes af s&amp; må,nga som salen kunde rymma.
&amp; arinnan till)) La Fleuriste., fru Nathan, hade haft artigheten att snlakfullt blomsterkläda talarinn,ms bord och stol.
%Henne kan ' man ej nog hedra, var fru Nathans svar på frhgan om hon ville göra det, och Sveriges kvinliga fredsför- ening hade genom sin ordf. fru Emilia Broomé öfverlamnat en bukett rosor.
med band i österrikiska och svenska fargernh.
Föredraget var ett af dem man aldrig glömmer.
Det rar ett stort ögonblick i ens lif när denna härliga stamnm - lik en domkyrkklocka - ringde in fredens stora ton i ens öra.
Hon menade, att motsthdet mot fredsrörelsen mest beror pimissupp- fattning och misstolkning af den.
Man tar inte reda p&amp; salien innan man dömer.
Det finns lrnappt niigon som ön.sl; ar krig numera, ansag hon, men man anser världsfreden vara omöjlig, man glömmer utvecklingens lag.
Enligt den föras vi mot fredens mål.
Freds- och skiljedomstanken raser med hvar dag seclan den p % kongressen i Haag IS94 ïntriingt i politiken.
Sedan dess ha m&amp;nga fientligheter dviirjts, tack rare fredsdoinstolen, t. es.
fred mellan Chile och Argentina medlats, Sordsjöaff aren nedtyst-s, fiendskapen mellan Tyskland och England förbytts i vänskap, och unionsupplösningen mellan Sverige och Norge har f öreigg&amp;t t utan krig, ett lysande exempel p&amp; biittre satt att lösa internationella tvister än bruket af kanoner.
Hon öfwrgick till skildring af krigets fasor sam ö£verg % hvad massor a£ de krigandes förstand tål vid.
hcllosa tåg af vansinniga fördes hem frAn rysk-japanska kriget.
slaktningarna, som förr slutade rid solens nedging, phgingo nu 5-6 ja intill 1 2 dagar, innan ett afgörande hvem segern till- hörde kunde ske.
På.
slagfälten omkonuna de sårade af brist p&amp; vhd, begrafvas lefvande o. s. r.
Gränserna för hvnd mansk- liga nerver tåla öfverskredos i detta krig.
Följderna Llefvo ocksi hvad den stora fredsaposteln v. Bloch spiidde: revolution och anarki.
Från Amerika.
vantar hon rnpket.
Detta storslagna land som vill verka öfver hela viiirlden och för hela världen.
Roosevelt medlade fred, nar de europeiska regeringarna gjorde intet för att hejda det hemska öst-asiatiska kriget.
S u har han lofrat göra allt han kan för att främja världsfreden, som han tror kommer, men, steg för steg,.
Och han hör till dem som ej lofva mer iin de hiilla.
Den kommande historien skall inte prisa ärorika krig men de folk som bidragit till att göra slut p3 kriget.
Hon uppmanade alla till, krig mot kriget ».
Stormande bifall följde p % föredraget, som tydligen djupt gripit de närvarande.
Efter föredraget hade Sveriges kvinliga fredsförening anord- nat en fest på hôtel Continental, hvari omkring 300 personer deltogo.
Baronessan fördes till bordet af frih.
Carl Carlson Bonde.
På sin andra sida hade hon grefve Raoul Hamilton.
.
Boden, som vor0 smyckade med allt hvad våren bjuder af späd gröixkn och blomrnande vårbud, stämde genast angenämt de försainlade.
R %tterna voro ej många men utsölrta, och spirituosa förekom ej, endast öl.
.
Det första talet hölls på franska af undertecknad pk kvin- nornas viipnar och hade följande lydelse: » &amp; ladaine, Sveriges kvinnor gladdes när de erforo att Norges storting tillerknt Er Nobels fredspris, ty ingen har biittre för- tjiinat det än Ni.
Ingen - har som Ni förstiitt att uppväcka afsky för kriget och genom Er odödliga bok Nep med c a p e n ha millio- ner samveten vaknat.
Ni tanljer vilddjuret som iinnu finns i oss.
Ni klipper dess klor.
Och hvem har soni Ni franikallat tron på fredsiden.
Ni liar ~rtod att tro, att tro cluaiicl rnkme.
Ni har mod att aldrig tvifia.
Det är l i ~ ~ som ~ c l behöfs.
Det Sr vingarna som bar oss till målet.
Och niAlet Isehöfver ej vara sh afkgset soni nian påstar.
Det beror p5 oss sjalfva Iiur fort vi iiiii ' ma oss det.
Det är tid på att upphöra med att dyrka krigets gud, at hvilken vi offra inte blott vårt guld, men allt det karaste vi äga och v %rt högsta moralbegrepp så väl som vara ömmaste och heligaste kanslor.
Madame, iiar de biida skandinaviska folken ifjol kunde på fredlig vag lösa en af cle svåraste konflikter, som niinsia kan uppsta mellan tv&amp; nationer, ClA hade Ni, var viss O M det, Er stora del i den sinnenas pacificering, som var ett nöd- viindigt villkor för en uppgörelse i godo.
Vi tacka Er, Madame, ur djupet af vårt hjärta för allt Ni gjort för fredens och sltiljedomens sak i vArt land som i den öfriga världen.
För att enstiinimigt uttrycka var stora tacksamhet och vAr lifliga glädje öfver.
att se Er i vårt fiidernesland, ber jag niiila narvarande landsnian att till Er ära uppstämma viir folksång » Du gamla, du fria ».
Sven Scholai~der upptog därefter folksfingen, som afsjöngs unisont af samtliga niirvaran.de.
Sedan talade clirelrtör TVavrinsky eldande ord för fredssaken, den förtlldkade patriotismen m.
ni., och höjde ett fyrfaldigt lefve för hedersgästen, hvarefter pastor Blankenburg på » Interiiationella Concordias ».
vägnar utbragte ett lefve för fredssakens förkämpe, hvilket följdes af samtliga tyskars » hoch ». '
.
Baronessan, som, ar en viiltalare » af guds niide », tackade.
Hon phpekade det 09lsla.g som redan skett.
Förr hade man
i98 blott ett, småleende för fredskämparne.
Nu är det annorlunda.
Och när en dag fredens Napoleon trader fram - och han kommer en dag - d&amp; skall han firas som historiens största hjälte.
Hon bemötte undertecknads ord om vilddjuret i oss och menade att tigern är redan öfvervunnen.
Manniskor vilja ej längre kampen för kampens skull, men vi ha ett annat farligt djur i oss, das M~rrnelthirchen » ~:.
För att utrota det fordras mycken entusiasm.
Frih.
Bonde tackade kvinnorna för den vackra festen i ett skämtsamt tal.
Efter supen vidtog en musikalisk afdelning af framstående varde.
Sven Scholaiiders visor till luta p % tyska, franska och svenska fänislade som alltid på ~ i t t säregna, världsberömda sätt.
En fredssting, utförd med präktig stämma af en elev vid Musikaliska akademien samt shnger af den Gyllenhammarska trion väckte %£ven beundran.
Festen var med ett ord i allo-vällyckad, så nar som därp8 att en mängd bhde manliga och kvinliga » spetsar » p % skiljda områden saknades.
I Nobels hemland hade man kunnat vänta att se iitskilliga nu frånvarande p&amp; en fest för Bertha v. Suttner, hvars inflytande p % Nobel &amp; r kändt.
Emellertid var det en ganska representativ församling, i c h hedersgästen var djupt tacksam för den välvilja som visats henne i Stockholm, diir hennes ' besök tyvarr blott varade en enda dag, inen en verkligt minnesrik dag för alla som hade lyckan att höra henne.
Ann Margret Hocing~en, f. Tersmeden.
L, Bostadsinspektion ' *).
Kvinnorna ha p % sitt kommunala program uppställt de aktuella kommunala spörsn~iil, som kunna befrämja battre och billigare lefizadsvillkor.
Bostadsinspektion tyckes vid första påseende knappast kunna falla inoni denna kategori.
En af de vanligaste invändningarna *) P&amp; svenska skulle vi sgga ~trögdjiiret~.
* *) Föredrag hfillet vid det kommunala kvinnornötet i Stockholm fi 1Eiinan den 1 mars 1906.
mot en dylik inspektion brukar ju vara, att den ej Kampar sig i tider af stor bostadsbrist, emedan man ej kan utdöma äfven aldrig så daliga bostäder om man därvid riskerar att drifva ut männi- skor på gatan.
Ar bostadsnöden en af de djupaste orsakerna till ridande dyra lefnadsförhållanden, så skulle ju ett dylikt förfarings- siitt tvgrtom förvarra sakernas tillstånd.
Bostadsinspektion är utan tvifvel ett tveäggadt svärd, då det giiller att utdöma bostäder såsom obrukliga, men detta utgör blott en sida och en ofta nog föga anviind sida af det omfattande arbete, som går under detta namn.
Stockholms stadsfullm~iktiges bostadskomité framhiller, att en dylik ' inspektions uppgifter, utom den nyss nämnda, » att ut-, skulle vara: döma hälsofarliga Iiigenheter, som ej kunna förbättras~ 1. att ur sundhetssynpunkt afsyna nyuppförda byggnader; 2. att upptaga och pröfva klagomål i fråga om dåliga lägen- heter samt genom inspektion tillse, att bostader icke.
till följd af oliimpligt byggnadssätt, bristande underhiil1 eller öfverbefolkning äro hiilsofarliga; 3. att efter den plan och i ' den utsträckning, som af hälso- vårdsnämnden bestämmes, företaga undersökning af bostädernas allmänna beskaffenhet; 4.
?tt hos polismyndigheterna göra anmälan om befintligheten af sAdana uthyrnings- eller inneboendennordningar, som kunna menligt inverka p % sedligheten; samt 5. att i enlighet med särskildt fastställda bestämmelser med- dela föreskrifter om reparationer och förändringar af dåliga bostader eller i särskilda fall hos vederbörande öfyerordnad myndighet framställa förslag om utfärdande af dylika föreskrifter, äfvensom att öfvervaka, att meddelade föreskrifter efterlefvas.
Hälsovårdsnämnden framhåller att till dessa åligganden ytter- ligare bör läggas: att ur sundhetssynpunkt granska byggnadsritningar; att utöfva tillsyn öfver beskaffenheten af arbetslokaler till- hörande sådana yrken, som behöfva inspekteras a£ yrkesinspektör; och att vid besiktningar af egendomar haf va uppmärksamheten fastad äfven vid anordningar för vattenaflopp inom gård och hus.
Det skulle shledes åligga detta ämbete, dels att i möjligaste måii tillse, att nyztppförcZa byggnader motsvara de sanitära krafven p&amp; en sund bostad, dels att medels i~zspektion a f g a d a bosttider söka bringa dessa i möjligaste öfverensstammelse med hygienens fordringar. '
.
,
Besöken i bostaderna ha två syften.
De skola g2 ut på att tillse det byggherrn, ägaren eller hyresvärden, gjort sin plikt, att den uthyrda liigenheten ar i ett &amp; dant askick, att den ej ar till hälsan farlig för hyresgästen.
Men den bästa och sundaste bostad kan genom oliimpligt användande bli i hög grad osund och hälsofarlig.
Inspektör har därför afvenledes att tillse det hyresgästen % sin sida gör sin plikt.
NissförhMlanden af den anledningen kunna visserligen vara förorsakade af direkt vårcls- löshet med annans egendom, men oftast äro de beroende på okunnighet och oförmåga att stiilla och ordna hemmet på ett praktiskt satt.
Denna del af en inspektörs verksamhet kommer därför att, utöfver den direkta inspektionen, bestå uti meddelandet af en hel del rhd och upplysningar i hvad som kan höra till ett hus skötande.
En nu afliden läkare, d: r Lysander, påpekar i en uppsats öfver detta ämne i Hygiea (1903) att en inspektör i liimpliga fall borde kunna phisa t. ex. satt det icke ar bra i ett ruin med knapp belysning att hafva mörka gardiner och mörka tapeter, att fönster icke böra belamras med blommor och andra saker till den grad, att de endast med svirighet kunna öppnas, att tvärdrag behöfs för en hastig och grundlig utluftning, samt att man bör uppta.ga ventil å, fönster eller i vagg för att f&amp; tvärdrag, diir sådant icke förut kunnat åstadkommas.
Han skulle kunna gifva nyttiga underrättelser om ratta sättet att elda, att bruka ratten- ledning och afloppsledning, att sköta afträdena, att behandla och tillsvidare förvara sopor och affall, etc. etc.
Det skulle också kunna tankas fall, dar ett riid angliende mer direkta hush %llsdetaljer skulle kunna vara på sin plats, dar en husmor skulle vara tacksam för en upplysning om, hur ett litet barn bör skötas eller- hur m m billigast eller bäst skulle ordna den ena eller andra hushAllsangelägenheten o. s. r. o. s. r.
En ordnad bostadsinspektion borde saledes kunna risa sig vara ett ganska kraftigt medel till att få förbättrade och billigare lefnadsvillkor, dels genom att bostudernas kcalitet därigenom bör kunna betydligt förbättras, dels ock genom att direkt hjiilp och undervisning angliende bostadens och henmens skötande bör därmed kunna förenas.
Erfarenheten frfin de länder dar bostadsinspektion längst mrit använd visar ocksil, att den just p$ de ofvannamnda oinrådena
haft stort inflytande.
Bostadsinspektion iir, som Sekant, ingen opröfvad sak, den finnes mer eller mindre definitivt genoiiiförd i England, Frankrike, Holland, Belgien, Tysklind, Italien, Förenta Staterna och Norge.
Tanken på en ordnad inspektion af bostäder är ej heller alldeles.
främn~ande för oss.
Redan hösten 1904 vackte förste stadsliikaren d: r I. Andersson förslag om anställandet af tvenne bostadsinspektörer ined en afloning af 1,800 lir.
om Aret.
D: r Andersson framhöll i siii motivering, att n5gon ordnad kontinuerlig tillsyn.
af bostäder hittills icke genom hiilsovårdsniin~nclens försorg kunnat iiga rum, emedan tillriickligt antal personal ej därtill funnits samt att han ansåge att dylik inspektion Iiimpligast borde Utföras af kvinnor.
DS detta emellertid ej ledde till något resultat, kom stads- fullmiilrtiges bostadslroniit~ påföljande höst.
1905 med ännu ett förslag i sanima riktning.
De framhallla nödviindigheten utaf att detta medel till bostadsnödens bekiimpande iifven hos Oss blir användt, och stöder detta sitt kraf på, erfarenheter från andra länder, samt på den 1 3 par.
i h~lsov&amp;rdsstadgan, däri hii1~0~51rcls- ' niirn.nden bemyndigar: ett » förbjuda uthyranclet af lagenhet, hvars beboende till följd af byggnadens beskaffenhet af osnygghet eller annan orsak prö£vas vara i hög grad förenadt med våda för iiineboendes hiilsa »; samt att » förbjuda att i * ett och samma ruin, $5, stort antal personer inhysas, att ' genom deras sammanboencle fara för hiilsan kan uppst&amp; ».
D&amp; shlecles de lagliga förutsättningarna; edan finnas, föreslå de införandet af en ordnad bostadsinspektion, antingen genom att tillsatta ett visst antal kvinliga assistenter tinder sunclhetsinspek- tören, hvilka det Algge att under den sistnämndes öfverinseende inspektera de bostiider h m ansåge vara i behof af inspektion eller ock genom att anordna ett särskildt bostadsclepcci.tement inom Halsovkdsnamnden.
Detta, senare förslag framhålla de som det i allo mest önskvärda.
Chefen för detta departement slrulle vara sidoordnad sundhetsinspektören, och en men med stora telrniskh och hygieniska insikter, hvilken det &amp; låge att öfvervczka och leda allt arbete på detta onir&amp;cle.
Hvari detta skulle best51 är redan angifvet.
Under ' honom skulle arbeta dels kvinliga dels manliga assistenter, till att börja mecl förslagsvis tv51 man och två, kvinnor.
I det yttrande, som stadsfulln~iiktige infordrade af Halsovårds- namnden öfver detta ?örslag, framhålles ytterligare betydelsen af
* att kvinliga assistenter användas.
Förslaget om ett bostadsdepar- tement tillstyrkes, men föreslås att börja med och försöksvis tre kvinliga och en manlig assistent.
» A £ största vikt för sakens framgång synes vara, att lämpliga och intresserade kvinliga, assi- stenter kunna förvarfvas, hvilka äro i besittning af saväl kraft och entusiasm som afven finkänslighet.
» Detta motiveras med, att besöken företrädesvis komma att ske pB tider, .d&amp; familjens manliga medlemmar äro friharande, det blir därför med hus- mödrarna den eventuella inspektören konimer att samrida, och torde de föreskrifter .och råil som böra ges bemötas med större förtroende om de komma fran en kvinna.
Förste stadsläkaren framhåller vidare i ett earskildt yttrande, att han första gangen lade ner saken emedan da manliga inspek- törer förordats.
» En sådan anordningv, siiger han, » skulle i allt för hög grad ge den föreslagna.
institutionen karaktär af sträng polisuppsikt, hvarigenom befarades att densamma kunde blifva impopulär hos allmänheten, och afven vålla nämnden sjalf stora mhigheter ».
Vid Hälsovå,rdsnämndens sammanträde den 1 7 nov.
vor0 alla för komiténs förslag om införandet af bostadsinspektion, men angående ueörandet vor0 meningarna så tillvida delade, att fler- talet voro för 3 kvinliga och l manlig assistent, ett fhtal yrkade pi % att alla assistenterna skulle vara manliga.
Saken ligger nu i beredningsutskottet och är det att hoppas, att den snart kommer under den afgörande behandlingen.
Alla tyckas således vara eniga om, att en ordnad bostads- inspektion ar af nöden, friigan ar blott kostnaden samt kriuliga eller icke kvinliga assistenter ..
Den sista fragan är emellertid en sak, som i hög grad rör oss kvinnor.
Det ar vårt speciells område, R n m e t, som inspektionen kommer att närmast beröra, och därför böra vi icke blott vara med om att besluta om vi vilja eller icke vilja underkasta oss en dylik inspektion utan också hvilka ~i finna lämpligast, att utföra densamma.
Hvad nu den förra fragan angbr, så tror jag, att de flesta husmödrar ha en så stark känsla af de oerhörda svårigheter som daiga bostadsförh %llanden innebära för ett hems skötande, att alla, afven de som ej direkt beröras däraf, skola med glädje halsa allt hvad som kan bidraga till förbättrade förhållanden.
Hvad
.
åter angAr frågan om, hvilken.som liinipligast skall utföra denna inspektion, så behöfva vi blott t-änka på, att det ar p i hemmets omrhde den koinnier att tränga in och på att husmoderliga erfa- renheter.
mången ghng kunna vara af nöden för att göra den fullt effektiv, för att först&amp; att kvinnor därtill skola vara bast liimpade.
Jag ville förresten se hvilken husmor, soni med tålamod skulle lyssna på en hälsopolis, om han komine med råd angiende den ena eller andra detaljen af bostadens skötande.
Hon skulle möjligen höra p % med ett öfverseeiide småleeiide, dar hon ej bad honom draga sina färde och inte lägga sig i saker som han ej förstode.
Nej, sådana råd kunna blott ges och tagas af den som själ£ pröfvat på saken.
Därför duger ej heller hvilken kvinna som helst till ' detta grannlaga och maktpåliggande arbete.
Hon maste vara erfaren, skolad och duglig samt besitta finkänslighet; takt och stor entusiasm för att på detta oiizrade kunna göra verklig nytta.
Det är verkligt3 personligheter som behöfvas.
Bostadsinspektion är därför en kvinnornas sak, icke blott därför, att vi genoni dess införande hoppas ffi ett medel till förbiittrade le£nadsförhhllanclen, utan ock darigenom, att vi här ffi ännu en väg öppnad, dar vi genom ' en insats af personligt och entusiastiskt arbete blifva i stind att racka en hjiilpande hand till dem bland oss, son1 mer iin vi bjiilfva m %ste biira lifvets tunga.
hre~.stil Hessslgmn z,.
Skisser f rån Frankrike.
II.
I dessa skilsrniissans dagar, d+ allt oftare i det enskilda lifvet bandet mellan makar brister, och stater, som man för alltid trodde san~manviixta, skiljas åt, kommer från Frankrike, det land där kulturens fackla tändts tidigt och burits högt, det budet att stat och kyrka hadanefter skola vandra skilda vägar.
Af alla de of van uppriiknade skilsrniissorna är likviil kanske denna den mest berättigade.
Till och med många präster anse, att detta är den biista viickelsen för nutidens slappa miinniska,~som så, lätt
och gärna tager religionen fikdigsydd, liksom man i en bod köper färdiga kläder.
Men som man oftast blir lurad därpil., i det dessa kläder visa sig mindre hhllbara, sämre ihopkomna, SH iir det ock&amp; med den religion, som människan tar utan granskning - den brister vid första tillfälle, d % däremot den, man arbetat och kampat sig till, har en långt större hållbarhet mot tidens växlingar.
Raozd Allier, professor vid universitetet i Paris, har skrifvit n %g- ra beaktrtnsviirda ord i denna sak, och citerar jag daraf följande: » En sak %r saker, att med livar dag som går minskas kyrkans makt i staten.
Det vare ej därmed sagdt, att den moderna staten skall bli mer gudsförnekande eller ogudaktig.
Det Sir endast att staten mindre och mindre erkänner sig ha ratt blanda sig i cdla samvetsangelägenheter, att den vill förblifva neutral i alla tros- bekännelser, att den uppger att göra religionen till en offentlig inrättning som post, telegraf, byggnadsuppsikt m. m.
Staten skulle g&amp; emot sin egen bestämmelse, om den skulle slå in p&amp; en motsatt vag och upphöja ogudaktigheten eller fritänkeriet till allman dyrkan.
Men staten bör ratta sig efter den princip, som för samvetet blir allt mer gallande, att religionen är en pri- vatangelägenhet, och att den ej blir större, snarare mindre, om den handhafves af någon som kanske personligen ej har ininsts vördnad f ör den religiösa kanslan och dess f ordringar P.
Och i denna den franska nationens stora vä.ndpunkt flainnlar protestantismens flämtande 1Aga upp och rycker allt flera sjalar från den katolska kyrkans sköte, iiar sil många slumrat in.
Jag blef för en tid sedan i tillfälle höra den märklige man, Jfr Robert, som redan samlat omkring sig två tusen proselyter.
Vid blotta åsynen af pastor E. erfor man, att ' man hach framför sig en sällsynt begafning, och ju längre h m talade, alltid beledsagad af de uttrycksfulla gester, hrilka liksom illustrera Bvarje franskt föredrag, styrktes rnan i denna &amp; sikt.
Hvad hade ej denna lilla spensliga rnan uträttat och med hvilken brinnande hänförelse talade han ej om protestantismens seger i ett land, där likväl grundtonen ar katolsk!
- Han.
hade börjat sin bana med att omvända en katolsk präst, och af den lilla gnista som Vandes da och flammade upp i den ansprrlkslösa by, dar han var sciirés, hade blifvit en stor eld, och i sin brinnande hänförelse stig Mr Robert hela Frankrike under protestantismens banér.
Afven om jag för min del tror detta vara val sangviniskt., d n jag ej underlata att med några ord omtala denna sällsynta nians verksamhet.
Hans församling ar i Pons, en liten stad pi, tingefi-$ fem tusen iilaevånare, belägen i sydvästra Frankrike, med anor anda från elfte Arhundradet och dar striden mellan katoliker och protestanter under hugenottförföl jelserna stod som hemskast, glida tills ataden 1560 intogs af Coligny och sedan blef en a£ det reformenta partiets hufvudkvarter.
i h n u står där kvar det torn, &amp; r Marie d ' A1Bret lat instänga och omvända barn ur huge- nottfsmiljerna, och krönikan har till våra dagar bevarat nam- nen p5 dessa unga martyrer.
Deras marter vor0 oerhörda och de uthardade dem sthdaktigt tills deras unga krafter du- kade under för tortyrens ohygglighet, och de ghfvo sig på nAd och onåd.
I våra dagar är Polis beryktad som hemort för Mr Combes, den man som s&amp; mycket låtit tala om sig.
Men som atavismens lag gRr Igen, ej allenast i den enskildas utan i samhällenas, ja, i nationernas lif, så ar det just har i denna hugenottbygd, som flera hundra Ar darefter protestantismen åter vaknar till lif och hvarifrsn den alltmer sprider sig.
Dar växa kyrkor upp ur jorden, där hållas föreliisningar tidt och ofta, där Aterfinner man ett religiöst lif, som i kyrkans första dagar, och med riitta sager Mr Robert att han af en högre makt iner och mer drifvits till detta kall.
Det ar senapskornet som vaxer till ett träd; det är gnistan som blir till en förtärande eld.
Och så gAr det som så ofta i lifvet, att hrad människorna försöka sl % ihjiil, antingen med förtalets eller våldets styrka, lik- som vander sin udd emot dem sjalfva, och de få se att det gifves nAgot oantastligt, nigot som de ej kunna nå, ej häller utplåna.
Formerna viisla, striden uppväcker nya krafter, men san- ningen skall ej förtrampas utan än en gång gå segrande ur striden. '
Emellertid utan att ana det st8r nu Mr Robert med en liten har af andliga stridsman i den lilla staden, som genomgått s % många öden, och lians anhang växer med hvarje dag.
Rörande vor0 de historier han berättade om bina nyomvanda.
Bland annat omtalade han, huru han en dag under en promenad fick syn på en gammal \ gubbe, som satt vid vägkanten med för- tviiian målad p % de stela dragen.
Då Mr Robert gick fram till honom och frhgade honom om orsaken till hans sorg, om han
kunde hjälpa honom med något, svarade den gamle, att han var mycket olycklig, men &amp; ingen makt i världen kunde lätta hans bekymmer, han var nämligen obotligt sjuk, döden förskräckte honom ej, men han fasade för tanken att i tusentals och Ater tusentals år lida outsägliga helveteskrd, och hans familj hade ej råd att lAta läsa de obligatoriska kyrkböneriia £ör att befria honom fr8n dessa marter.
Pastor Robert upplyste honom dA om denna villfarelse, och efter ett längre samtal hade han glädjen lämna honom befriad frhn sin pinande sjiilsoro med ett bibelsprhk, som den gamle sade sig skola minnas i sin dödsstund, men, tillade han: ~Hvnrför sliga vdra prtister ej oss allt detta?, J a - livarför?
Svaret kanna vi alla.
För öfrigt utger Mr Robert gratis en populär tidskrift, och däri förekommer en längre artikel om den ofvanntimnda skils- mässan mellan stat och kyrka, som nu viintar på sin stads fastelse.
Mr Robert hyser ej den ringaste frukt.an för &amp; t,t reli- gionen skall lida däraf '; fastmer ser han för protestantismen nya horisonter vidga sig, nu sedan individen sjalf får at8 för sin religion.
Och i sanning tror jag han har ratt, ty visserligen rifras kyrkor ned, nunnorna drifvas ur sina kloster, men bredvid de nedrifna templen byggas nya, praktfullare, och de som nu ägna sig At det prästerliga kallet göra det nog i niera anda och san- ning an flertalet af de välfödda gamla prelater, som man ständigt möter både inom och utom den katolska kyrkan.
Det är eldprofvet som kyrkan nu genomgår.
Frankrike - det i mycket förkättrade Frankrike, har likvisst åter tagit et.t försprång i mänsklighetens kulturkamp.
Det fattar tidens kïaf på tankefrihet - frihet för individen att tänka sjiilf i lifvets högsta frågor, liksom det ger individen rätt och tillfälle till att lefva lifvet på, eget ansvar utan statens förmyndarskap öfver det högsta människan äger - sin religion.
.
m. mc7.
.
Ett spörsmål rörande omfånget af maanens målsmanskap.
Nannens ratt att för£oga öfver buets egendom ar, s å ~ o m bekant, i viss mån inskränkt, då fr %ga ar om den af hustrun i boet införda fasta egendomen.
1.734 8rs lag hade i l1 kap. l
gifterrnhlsbdken härom fö1j: mde bestiimmelser: » Mannen hafve ej makt hustruns fasta gods å landet, eller jord och hus i staden att bortskifta, förpanta, eller sälja, ehvad de hafva barn sammaii, eller ej, utan han diirtill hafver hennes frivilliga ja och underskrift, i tviinne goda mans niirvaro, eller hon för ratten det muntligen tillstår)).
Detta stadgande har sedermera med.
n5lgot ändrad lydelse öfverförts till 9 kap. 2 $j giftermiilsbalken genom lagen den l juli 1898, hvilken lag föröfrigt ytterligare begränsat mannens förvalt- ningsrätt till detta slags egendom.
De i nämnda lagrum anvanda ordalag synas vara sådana, att hustruns fasts egendom skulle under alla förhållanden vara skyddad för obehörigt afhändande fr; @ mannens sida.
En af kungl.
maj: t för kort tid sedan meddelad don1 visar emellertid, att fall kunna förekomma, då stadgandet ej skänker hustrun en så ovillkorlig säkerhet, som man antagit.
I den af kungl.
maj: t afgjorda tvisten förelåg0 följande omständigheter.
Två makar hade genom inbördes testamente förordnat, att den af dem, som öfverlefde den andra, skulle med äganderätt be- komma all egendom i deras gemensamma bo.
Husfrun afled IS95 och e£ terlamnade sisom staorbhusdelagare niannen S. och åtskilliga barn, bland dem en gift dotter.
Bland tillgiingarna i boet funnos afven två stadsfastigheter.
Den efterlefvande mannen S. bevakade testamentet, men detsaulma delgafs icke den gifta dottern.
1 ' slutet af 1895 utffirdade emellertid hennes m m H.
» såsom inåls- man för sin hustrus en handling, livarigenom han förklarade, att han till alla delir gillade och godkande ifrigavarande testamente.
Testamentet godkändes af de öfriga barnen i vederborlig ordning.
Mannen S. fick därefter lagfart å fastigheterna.
Hustru.
H. instamde (1901) ' sin fader till Stockholms rhdstufilu- riitt och anförde, att testamentet aldrig delgifvits henne, att bon ej liimnat sitt samtycke till testamentets godkännande och att hennes man icke lagligen ägt utan samtycke frLtn hennes.
sida genom godkännande ' af testamentet afhända hustru H. hennes laglott i niininda fastigheter.
Hon yrkade därför, att domstolen måtte tillerkiinna heine äganderätt uti desamma.
Mannen H. förenade sig med hustrun uti detta yrkande.
Enligt aktenskaps- förord hade mannen H. afstått från allt anspråk på delaktighet eller giftorätt uti den egendom, som hustrun kunde komma att under äktenskapet ärfva.
,
, S.
%ter påstod, att mannen H. varit behörig att å sin hustrus vägnar godkänna testamentet, då i äktenskapsförordet ej stadgats, att den egendom, som kunde komma att tillfalla hustru H. skulle vara undantagen frAn hennes mans förvaltning.
Enligt hans mening borde stadgandet i 11 kap. 1 S giftermålsbalken tolkas strängt efter orden och det var därför ej tillämpligt, d&amp; det siisom har allenast gallt att afstå frAn rätt att klandra ett af hustru H: s egen moder meddeladt förordnande.
Tidare anmärkte S., att testamentet i allt fall delgsrits mannen H., d % denne i slutet af 1895 utfärdade den handling, hvarigenom testamentet godkändes, och att testamentet icke klandrats inom ett %r dare£ter, hvadan det vunnit laga kraft afven emot hustru H.
Testamentet hade, menade S., ej behöft delgifvas med hustru H. personligen.
Rå-dstuf vurätten yttrade, att enar mannen H. genom akten- fikapsförordet förklarat sig afstå från delaktighet eller giftorätt i, bland annat, all den egendom, hans hustrc kunde framdeles arfra eller förvärfva, och han vid sådant föïhltllande icke ägt att utan sin hustrus ' vetskap och samtycke genom godkännandet d hennes förudrars testamente afhanda hustrun den henne efter modern tillkommande laglott, ty och som hustru H. icke, såvidt visadt blifvit, i laga ordning erhållit del af testamentet eller detsamma sjalf godkänt, förklarades testamentet icke utgöra hinder för hustru H. att utbekomma sin laglott uti ifriigararande tra fastigheter.
Och förordnade ridstufvuriitten, att parterna för bestämmande af berörda laglott ägde föranstalta om skifte i laga ordning.
Svea hofrätt, hvarest S. klagade, ogillade däremot den af makarna H. i saken förda talan och anförde shsom skiil, att hvarken genom aktenskapförordet eller, så vidt visadt blifvit, annorledes nhgon inskräwkning skett i den mannen H. enligt lag till- kommande målsmansratt för hans hustru samt att vid sådant förhal- lande det af oimnnen H. läntnude goc2kiinnai2de a£ testamentet för kzutrun medfört bin.dnnde zerknn.
Tv&amp; ledamöter i hofriitten fast- ställde rAdstufvurättens utslag.
Makarna H. sökte ändring i hofrattens dom.
Xedre revisionen hemstallde om upphafvande af hofrättens och faststaliande af rAdstufvurattens dom (med nhgon ändring a£ skälen).
Kungl.
maj: t pröfvade i dom den 5 april I906 rattvist fast- stalla hofrättens dom.
En a£ ledamöterna i högsta domstolen fast- ställde hofra.ttens domslut p % den grund, att testamentet måste anses hafva blifvit delgifvet mannen H. sasom målsman för hust-
run och därefter ickcblifvit inom ' laga: tid B hennes vagnar klan- drat.
Den allmänna rättsuppfattningen torde nog vara, att i de fall, då förvaltningsrätten ej är hustrun förbehållen, ett testamente, - hvilket inskränker hustruns arfsratt, behöfver delgifvas allenast med hennes man samt a t t denne med laga verkan kan å hustruns viipar teckna godkiinnande å.
testamentet.
Så alldeles saker på att detta varit riktigt, synes man dock ej hittills hafva varit i det praktisks lifvet och försiktiga boutredningsman hafva därför i regel varit angelägna om, så vä.1 att testamentet delgifvits afven med hustrun som ock att jiimval hennes namn funnits % ett lam- nadt godkännande af testamentet; likaledes har man vid arfskifte efter hustruns arflåtare varit angelägen om att äfven hustrun karit närvarande.
Detta förfarande torde ytterst hvila på den uppfattningen, att det dock ar hustruns arfsratt, som är ifråga, och att hon shledes icke bör förbigås eller lämnas i okunnighet om, huru nied kvarliitenskapen förfares.
I hofrattens af kungl.
maj: t godkända motivering hette det, att någon inskränkning icke skett i mannens mAlsmansratt.
Men, inviinder man, l1 kap. 1 8 (resp. 9 kap. 2 8) giftermåls- balken gör just den inskränkning .i målsmnnsriitten, att mannen ej får afhanda hustrun hennes facita egendom.
Visserligen, svaras det, h e n nämnda stadgande ar ett undan- tagsstadgande och bör såsom sådant tolkas strängt efter orden.
I det anförda fallet var det .ej fråga om att afhanda hustru H. en fastighet, utan allenast om att godkänna ett testamente, hvar- igenom hennes egen moder förordnat angaende den lott, som eljest bort tillkomma hustru H.
Hustru H. hade ännu ej bekommit nligon fastighet, och hennes man hade således ej heller kunnat afhiinda henne nå-gon siidan.
.
Ar ' emellertid den i 11 kap l 8 (9 kap. 2 8) giftermhlsbdken uttalade principen om hustruns medverkan vid aftal rörande den genom henne i boet inkomna fasta egendomen riktig, så borde dock, synes det, samma princip afven tillämpas på ett fall sadant som det förevarande.
Efter det nu meddelade prejudikatet ar det väl att befara, att man i praktiken ännu mindre an förut bemödar sig att erhålla hiistruns godkännande vid testamenten och arfskiften efter hennes arflhtare.
En lagändring torde därför vara af nöden för att betrygga hustruns ratt, Btminstone då .fråga kan vara om hennes s '
ratt till fast egendom.
Ett lämpligt till£alle härtill erbjuder sig möjligen, da förslag skall uppgöras till de ändringar af giftermåls- balken, som betingas a£ riksdagens skrifvelse af år 1003 angliende klargörande af hustruns rättsställning, Litteratur, diöran Delling, af Kart Erik Forsstzcnd.
Någonstades uppe i skogsbygderna sitter en ensam man, en tankare och diktare, som tid efter annan sänder budskap ned till staderna - budskap från vildmarken och de vilda skogarna, hvilka helt visst skulle verka an mer befriande och manande för gatornas jäktande arbetsträlar, om icke deras tendens som uppfostrings- medel s&amp;.
tydligt lyste igenom.
Det sista budskapet heter, Göran Delling~, och som det är ett ganska vidlyftigt sådant - utbredt pA 624 sidor, ar det ej lätt att flarda det med några f % ord, helst det berör snart sagdt alla nutidsmänniskans områden.
Hvad värre ar, man kan ej &amp; arda det med nagon bestämd känsla, d % det icke gifver nhgot helhetsintryck p % grund af sia tvåklufna prägel.
Innebörden och de i boken dryftade frågorna äro afsedda för en nutidsroman med starkt tendentiös prägel, medan språket, iscensättningen, själfva anden som genorngar boken är full af romantik - folklig, mystisk, understundom med en slang af götiskt kynne, hvilka tvenne hvarann motverkande riktningar göra, att vi ej taga budskapet riktigt på allvar.
Vi plocka ut de stamningar som passa oss, och själfva bokens kärna lamna vi Asido som en diktares utopier, i praktiken outförbara och i teorien otillräckliga, ofta platta, svä- rande emot den öfriga sagotonen.
Dar - p % sagornas stigar följa vi honom gärna, öfver fäbod- vallarna och inne i skogarnas dunkel, vid milorna och uppe pH bergstopparna.
Man skulle kunna, saga om honom som om, Hembygdens Huldra,: Du kan siignerna, mörka och ljusa, ifrkn dalghg och glittrande brant.
Allt hvad skogarna hemligast susa, ar för dig som för ingen bekant.
Naturen k för honom som ett lefvande rasen, han skönjer dess utvecklig genom myriader år och hela hans eget vasen slår i samklang med varldsaltets pulsar.
Huru präktigt och stort han ser sitt land, det upprullar han för oss i väldiga dukar, icke miniatyrmålningar eller interiörer, utan jordomfamnande vyer i£rån Korpiuoppi, Högsta höjden, med himlahvalfvet och horisonten
- som granser, ett helt land sedt i dagrarnas och vindarnas spel: Har komma hans gåfvor bast till sin ratt, och i en teckning stidaii som den af Predikstolen och kyrkan i första kapitlet röjer genast en mästares hand.
Men han nöjer sig ej blott med dessa storslagna glimtar af sin alskade hembygd; lik en beställsam värd1 vill han föra om- kring sina .gaster in i hva: r minsta vrA, iingslig att en enda af st&amp;llets tusen skönheter skall blif.va obeaktad; Och häri ligger ocksh faran.
En alltför ifrig värd löper risken att trötta ut sina gäster, och Bergslagernas djupa, svhrmodiga ljuskraft, fiingslande med all folkvisans vemodsdunkel och langtansljus, %r så.
innerligt förbunden med vår nationalkänsla, med vår barndoms visor och sa.gor, att vi helst vilja skymta den i.glimtar, anande vårt drömland dar bakom.
För att inse, huru nirlgra ord förrn % att gifva dessa glimtar, behöfver man blott sl % upp Fridolins Visor, dar vildmarken och ensligheten sl % emot oss iom en doft, från hvarje rad i dikter som;) Uppbrott », » Stormnatt » m. fl.
Men dar ar det blott poeten som har ordet, här ar det.
poeten-uppfostraren.
Vi skola med eller mot vår vilja vakna till insikt om städernas uselhet, det moderna lifvets fattigdom, kristendomens nutida otillräcklighet för en sökande ande m. fl.
idéer, som vi val icke genast vilja hA.lla till godo nzed utan att något vända och granska dem.
Mycket af hvad han framhaller är tvifvelsutan s a m t och sundt, men härvid gäller det, som Oliver Wendel Holmes anniiirker i en af sina spirituella kåserier, att bröd är en synnerligen god och narande föda, men m a n undanber sig dock, att få det h %rdt ner i halsen, s % att man storknar.
Samma slags föda blir dessutom enformig i langden.
Om man vid sidan af » Göran Dellingw, denna utdragna studie af en enda personlighet, som knappt den blifvit till individ utan snarare till en förkroppsligad princip, tanker på en samling shdan som I&lt;arolinerna, en bok i ungefar samma format, dar hvarje liten skizz ger nyn karaktärer, och livarje karaktär ger .stoff till en ny roman, sk installa sig hvarjehanda reflexioner.
Visserligen äro dessa tvenne böcker vidt skillda till art och bestiimmelse, men.
ett sadant experiment skulle säkert vara lärorikt för många författare.
» Vak upp alla redliga drangar!
» är det rop som genljuder genom hela boken fr %n dess första till dess sista sida.
Men ar detta rop verkligen på sin plats i denna saga om ' en yngling, först dröm- och sagensjuk, sedan tvifvel- och viljesjuk, som viil ropar ut genom vzirlden sitt Tak upp!
men ej ens förmår att väcka sig sjalf, och hvars mångfaldiga idéer blott mynna ut i dådlösa grubb- lerier?
För hvarje sida vänta vi med spänning, ' att undret skall ske, att de tomma hjarnbilderna skola kläda sig i verklighetsdrakt.
Men nej, undret sker icke, hjältens rika och lofvande personlighet drager sig allt mera tillbaka från det varf, till hvilket han.
blifvit utsedd af författaren och af sig sjalf; till sist afsager han sig all- deles sitt ambete af ledare för ett nytt slakte - och.
» dör i- '
ekönhets, just d&amp; ögonblicket ar kommet för förverkligandet af hans världsförbättrande idéer.
Tyviirr en typ, alltför ofta före- kommande i v %ra dagar, men det ligger nära till hands att önska, det Karl Erik Forsslund hade börjat d5r han nu slutar, atminstone s h i d a han räknar p5 lasarnes upptagande af de nya uppgifterna.
Men där själfva handlingen skulle iscensattas, dar sluta tyviirr ofta diktarne.
.
Som kärna och resultat af skildringen framstil n %gra blad tankeboksanteckningar, fulla af vackra, viilmenande tankar, en högt uppdrifven panteistisk naturdyrkan och en ljus - kanske alltför ljus tro på nutidsmänniskans möjligheter.
Men de verka i trots af sin omsorgs£ ulla utarbetning flerstädes of örliitligt naiva, och ehuru en del är framstalldt på ett nytt och viickande satt, t. ex. sambandet mellan egoismen och altruismen, iir dock det mesta hundrahig visdom i ny form.
Och hvad afskaffandet af kyrkor i vanlig mening beträffar, At hvilket författaren ägnat m %nga sidor, har det blifvit uttryckt för länge länge sedan i en ekön och enkel form: # Tro mig, att en tid kommer, då I hvarken p&amp; detta berg eller i Jerusalem skola tillbedja.
.
.
utan sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i anda och sinning.r JL Th.
Denna gång för oss den kända polska författarinnan långt tillbaka i tiden och lAngt österut, till de trakter, da.r mansklig- hetens sagga en gång stod.
Och hon visar, att hennes rika fantasi, hennes mAlnnde penna rör sig lika lätt ibland fornperser, lyclier och greker i mindre Asiens sagocärld, som ibland slott och kojor vid Niemens stränder.
s Gästabudet * ar liksom flera andra af författarinnans verk en snabbmålning, en hastigt fAngad episod, rörande sig inom ramen a£ n %gra dagar och underbart brokig och lefvande.
I trots af en genomförd och ofta träffande karakteristik, exempelvis i joniern Chileas, husfrun Gorgos och konung Serxes gestalter, blir den psykologiska granskningen på intet siitt dominerande inom skild- ringen, så att den i motsats till de flesta moderna romaner erbju- der en förströende och hvilande lektyr utan att gifva anledning till invecklade grubblerier.
Härmed vare det l h g t ifrån sagdt, att boken saknar sin etiska innebörd, tvärtom går som ränning genom hela väfven af handling och hiindelser varningen för rike- domens f örbannelse, f or dess ständiga oro, bekymmer och vaxande maktbegär, som till sist drager sina offer blindt i fördarfret, och detta framställes med gripande klarhet och styrka.
Alen det ar Osterlandets språk som talar; genom städse skiftande bilder och ej genom £ör£attarens eller de agerandes inströdda reflexioner,
bibringas oss den moraliska ' innebörden, som ovillkorligen i vart inre tager form efter de gamla bibliska liknelserna: - » En man hade fem söner ».
:,) Gästabudet w öfverflödm af en betagande, mera allm~än poesi i naturskildringarna, soluppgångsidyllen mellan Diloram och Melissa m. fl.
episoder, medan andra ställen i boken visa författar- innans intinia kiinnedoni om antikens plägseder.
Kanske frani- träder denna tydl.igast i den storslagna beskrifningen öfver den lrorybantiska festen till I ' ybeles ära, mättad af en berusande, yppigt österläiidsk fantasi.
Har är ä£ven den orientaliska lokd- färgen väl traffnd, sfirskildt i priistens åkallan af gudinnan med .dess kraftiga bild-tunga spriik.
Gent emot denna distert sensuella, asiatiska ande sätter f örfattarinnan en I jus gestalt, förkroppsligande den ariske anden, den unge Diloram, målande beskrifven som » en tanke med klar] .Agca stigande mot höjden », och i hvars mun hon liigger några oförgätligt sköna ord om Zoroasterlärans ursprung och tros-satser.
Och gent emot Irorybanternas yrande kndstjanst med dess anro- pande om jordist lycksalighet, stiger Dilorams bön vid solupp- gången: » Jag beder med mitt hela, fulla hjärta, med mina renaste tankar, ord och gärningar, Jag hängifver mig åt hvarje god tanke, godt ord och god gfirning.
Jag afsvfirjer allt ondt.
.
M9 min kropp och min själ varda helgade åt det godas och ljiisets ande! » Genom denna n~otsättning, som spåras sida vid sida genom hela boken, uppnås en samverkan mellau det för de yttre sinnena.
.
- och det för sjiilen tilldragande, som gör boken till ett litet mas- terverk i sin art. M.
!L %.
Från förbundskretsarnas verksamhetsfält.
SAsom torde vara bekant för de allra flesta af Dagnys läsare, framlades på Fredrika-Brenier-Förbundets tjugu&amp;rsniöte i januari 1905 ett förslag att A de orter, där sAdmt läte sig göra, ombilda det förutvarande ombudskapet till s. k. förbundskretsar, d. v. s. sanzmanslntningar, som skulle verka i det dubbla syftet att utbreda Förbiindets dliiifinna ideer och att arbeta för något .lokalt önskemål af socialt intresse.
Under den diskussion om förbundsarbetet i landsorten, hvilken hölls, iiuder niötesdagarna, visade det sig ganska tydligt att denna plan.
direkt mötte ett länge nardt behof.
Ombiiden hade nämligen vid sina försök att väcka intresse för Förbundet ofta stött 9 % svårigheter att vinna anslutning för något, som icke direkt gagnade de respektive samhällenas kraf och
önskemiil.
Har förelåg nu en möjlighet att i arbetet förena biide allnianna och lokala intressen, och förslaget omfattades därför med största intresse.
Sedan samarbetet mellan Centralstyrelsen och de blifvande kretsarna nöjaktigt ordnats, öfvergick tanken snart till verklighet.
&amp; n här än där i landsorten började man röra p % sig.
Vid som- marens inbrott vor0 .kretsar konstituerade både i ~ i o t a l n och Nom.
Helsingborg och Linköping följde under höstens lopp, och i början på det nya året bildades kretsar i Jfal~uö-Lmd med omnäjd samt i Awika.
Harmed inbjuda vi vAra läsare att följa oss p&amp; en liten rundresa till de nyodlingar, som sdlunda lagts till Förbundets arbetsfält.
TTi skola &amp; runder se, hur de nedlagda fröen spirat upp och allmännyttiga intressen alltmer börjat röra sig i sinnena.
Först ställa vi d % v %ra steg till Xotnla, där verksamheten tog sin början redan i februari 1905 på, initiativ af Förbundets ombud, fru Bertha Ulander, numera förbundskretsens ordförande.
Den ide, som friin början föresviifvat denna krets, har varit att samla kvinnor ur arbetareklassen till af tonsamkväm, hvil ka p % en gång kunde bjuda dem goda förströelser och undervisning i handarbeten.
Under loppet af föregående hr höllos i Xotala 28 stidana sarbets- aftnar,, för en publik, bestiiende dels af förbundsmedlemmar, dels af fabriksflickor, tjänarinnor, arbetarhustrur och flickor i konfirmationsiildern.
Här samlades man omkring sina handarbeten af olika slag, linne- och klädsömnad, stickning, broderier m. m. Nilgra f ' ijrbu~dsmedlemmar undervisade de lärgiriga, bitriidda af ett par sömmerskor, som frivilligt offrade sin tid för den goda saken.
Men den praktiska nyttan har ej ensam fört spiran.
Sång och musik har lifvat sinnena, och för hvarje gang har förelasts nigon langre eller kortare berattelse.
En och annan gång har man ock f %tt lyssna till nAgot föredrag.
Xedlemmarna af en Fredrika-Bremer-krets mAste ju ha val reda p5 den kvinna, hvars namn stämplar SA mycket kvinnoarbete i vårt land, och därför har en af kretsstyrelsens medlemmar, fröken Klara FranzPn, hiillit ett langre föredrag om Fredrika Hremer och dels gjort e n ' uppläsning i sammandrag af det en ghng SA omdebatterade arbetet wHertha&gt;).
Det senare föredraget agde dock ej rum p; t en vanlig arbetsafton utan pil en s. k. wteaftonw, dar man radjade till en nagot större allmänliet.
Siidana teaftnar förekommo under vltrterniinen tv8 gAnger, och man upptog vid dem en obetydlig entré för att rinna en välbehöflig förstarkning i kretsens kassa.
Den lifliga anslutningen till arbetsaftnarna i Motala.
föranledde snart bildandet af en filial vid Motala verkstad, där verksamheten fortgick från den 10 mars till den 24 maj efter samma program som i Motala stad.
Vid vårterminens slut uppgick dock denna filial i hufvudafdelningen.
Tanken p % en verksamhet i samma anda, som den, hvilken
1 ' gör sig gällande inomLretsarbetet, väcktes redan tidigt i Nom.
Efter mottagandet af det upprop, som Fredrika-Bremer-Förbundet hösten 1904 utfärdade till Sveriges kvinnor, och hvari dessa upp- manades att taga verksa.m del i spridande af kunskap om Förbundets syften och i understödjande af detsamma, samlades på inbjudan af Förbundets om.bud, fröken ' A. Cnattingius, ett antal intresserade kvinnor frAn Nora och dess omniijd för att dryfta frågan, huru man bast skiille kunna gagna Förbundets syften.
Härvid kom man till det resultatet att landsortens kvinnor särskildt beliöfde kunskap om det sociala arbetet i allnliinhet och kvinnorörelsen i synnerhet.
För att tilln~ötesgå dessa kraf beslöt mail att igångsätta s. k.
» Fredrika-Bremer-aftnar W, med sociala föredrag samt andra inlägg i tidens frågor.
Nar sedan kretsiden fått fasta former, ombildades den phbörjade.
verksamheten till Fredrika-Bremer-Förbundets krets i Nora.
I anslutning till Fredrika- Bremer-aftnarnas ursprungliga ide, satte den nya förbundskretsen framst på sitt program att vacka sina medlemmars intresse för samhallsplikter.
- Det samhiilleliga intresset har under detta första år tagit sig uttryck bl.
a. i en liflig agitation för inviiljande i ortens fattig- v,2i.clsstyrelse af en därtill kvalificerad kvinna - en sträfvan som verkligen kröntes med framgång - samt i en uppmaning till fru A.
M. Holmgren att i Nora hålla ett rösträttsföredrag, hvilket senare gaf anledning till röstriittsförenings bildande.
h o r n Lin.köpingsk~.etsen råder en liflig verksamhet, som g&amp;r ut p&amp; att samla arbetande ringa flickor till handarbete, samspråk, sAng och lek eller läsning och bildande föredrag.
Ett halft Ar har ännu ej förflutit, sedan denna krets konstituerades, men den lilla klubben är redan inryn~d i egen, särdeles hemtreflig lokal och har antagit ett namn som betecknar dess dubbla syfte, den kallar sig niimligen %Arbete och Trefnad~ eller för korthetens skull DA.
T.w.
På, hösten och ett godt stycke in på nyåret fick mar1 nöja sig med att låna husrum i en tillfälligt hyrd lokal, men i. början af april flyttade klubben in i eget hem, bestående af tvii trefliga rum i ett nybyggdt hus n: o bi Klostergatan.
Kretsens.
ordförande, fröken Ada Arvidson, bor sjalf i huset och lefver således i omedelbar närhet till .de ungas samlingslokal.
En ylats- - tidning har nyligen i varma ordalag beskrifvit den trefnad, som rAder inom denna lokal, hvilken prydes af bladväxter, böcker och tidningay, stora, dukbelagda bord och - last but not least - ett pianino, hvillret kan stödja sången, som ofta ljuder haxinne.
Det ar siiledes en riktigt hemtreflig tillflyktsort, som star öppen för de unga när dagens arbete, på fabriker eller annorstädes, är slutadt.
Allt som här bjudes %r kostnadsfritt med undantag af » kaffe med dopp », som betingar ett pris af 10 öre.
Ett månatligt sam- nmnskott, som flickorna erlägga, f&amp;r af dem sedermera användas till något andainål efter eget val.
Afven s&amp; unga medlen~mar. '
- som 13-14-åringar äro välkomna, och dessa roa sig ofta med muntra lekar medan de äldre föredraga att fördjupa sig i en bok.
Den lilla klubben synes vara p&amp; god vag att förverkliga ett socialt önskemd.
I Helsingborg befinner man sig ännu i förberedelsernas stadium, och någon alldeles bestamd plan för arbetets ordnande är hittills ej fattad.
Ordföranden i Malmö-Lund kretsen, fröken Ebba Lindencrona, har helt nyligen besökt Helsingborgskretsen, och p % dess årsmöte hiillit ett föredrag om B Fredrika-Bremer-Förbundet s, ef ter hvilket föredrag vidtog diskussion om basta sättet för kret- sarna att arbeta för Förbundet.
Afven här har m m sina tankar riktade p&amp; n&amp;gon social verksamhet inom de arbetande klasserna, såsom matlagningskurser eller dylikt, men, som sagdt, ingenting ar ännu med visshet bestamdt.
Medan vi befinna oss på inspektionsresa i SkAne, mAste vi naturligtvis göra ett besök i den p8 .nyåret bildade kretsen för 1ia11 ?zfi-Lund med omnäjd.
Siisom ju kunde vara att vänta af en krets, som innefattar såväl en af Sveriges största stader som den ena af b lärdoms staderna^ ha de sociala intressena här en ganska bördig jordman.
Kretsen räknar också.
i närvarande stund mer än 300 medlemmar, en siffra, som tydligt vittnar om kretssty- relsens lifliga intresse och osparda möda.
Malmö-Lundskretsens verksamhet har hittills mest bestiitt i allmännyttiga föredrag.
Så har fru Elisabeth Kallstenius p8 krets- möte i Lund hHllit föredrag öfver ämnet:, Huru praktiska redskap kunna underlätta husmoderns arbete,, hvarvid ett stort antal tids- och arbetsbesparande maskiner och redskap demonstrerades, och de närvarande t. o. m. sattes i tillfälle att afsmaka flera rätter som tillagades p % den s. k.
%reformkokarens.
PA kretsmöte i Malmö höll fröken Vivi Sylvan i förra mhaden ett intressant föredrag om %Hemslöjd, några sociala synpunkter s.
Mötet hade i sammanhang med föredraget anordnat en utställning af iildre och nyare skanska hemslöjdsalster.
Vid bada tillfällena har mötet inledts med korta anföranden om Förbundet och dess verksamhet, hållna af kretsens ordförande, fröken Ebba Lindencrona, som redan vid det konstituerande mötet utförligt redogjorde för Fredrika- Bremer-Förbundet och dess insats i kvinnofrågan samt siirskildt uppehöll sig vid den sociala mission, som 3i ' almö-Lundskreteen borde kunna utföra.
Talarinnan vidrörde harvid huru ett samarbete mellan handelsstaden Malmö och lardomsata~len Lund &gt;: för mången synts som en dibaktig tanke, men uttalade sin för- hoppning att just de olikartade elementen har skulle komplettera hvarandra.
Kretsen har för afsikt att längre fram upptaga något prak- tiskt arbete, men man har funnit det liimpligast att göra början med en teoretiskt upplysande verksamhet.
Och nu Aterstår endast att säga niigra ord om kretsen i
Arvikn, denna lilla ort i Viirmlandsbygdeii, dar Förbundet under det förflutna året vunnit så många nya vänner, tack vare sitt ombud fru Hildur Rrettners varnia intresse.
Att kretsarbetet har ännu befinner sig p % ett förberedand ' e stadium, diirför bär den ekonomiska fragan skulden, men alla krafter äro i rörelse för att hopbringa hvad som är af nöden, ' och sedan ar det meningen att gripa sig an med upprättande af en barnkrubba, dar unga flickor skola f % undervisning i barnav %rd.
Arvika ar som sagdt en af Förbundets yngsta landvinningar, men där arbeta unga krafter med ungdomens förhoppningar och lifsmod.
Sammanslutning är tidens lösen, och äfven förbundskretsarna kanna behofvet af samarbete ej blott ' med Centralstyrelsen i Stockholm utan ock med hvnrandri inbördes, för a t t lifvns af gemensakma sträfvanden och ömsesidiga impulser och erfaren- hetsrön.
Det ar därför vi med glada förhoppningar se framåt mot det kretsmöte, hvilket är iimnadt att hallas na.stkouimaiic1e juni månad.
Från Motalakretsen har ingått vanlig inbjudan att samlas diir, och denna inbjudning har nied tacksamhet hörsam- mats.
En komité besthende af fröknarna Adelborg, Björklund och v. Honigren kommer att tillsammans med Motalaltretsens styrelse utarbeta mötesprograin .. !Måtte den tillämnade eamvaron bära rika frukter af glädje och gagn för alla dem, som i olika delar af vårt land verka för Förbundets syften likasom för Förbunds- arbetet i sin helhet!
kvinligt p o l i t i s k t möte.
Icke för att i likhet med männen, genom ett d dessa nu så, vanliga politiska massmöten med regementsmiisil~ och foster- Sandska sånger, offentligen demonstrera för var röstrattssak, hade Föreningen för kvinnans politiska röstriitt mhndagen den 7 maj inbjudit till en diskussion i Runans festivitetssal.
Ilvad mötet niirmast hade till n ~ å l var att klargöra den kvinliga rösträttens nuvarande läge och att ge representanter för riksdagen tillfi-ille att höra kvinnornas mening diisom och att fA framlägga sin egen.
En riksdagsman, hiiradshöfding Jacob Larsson, hade också benä- get åtagit sig att blifva diskussionens inledare.
Att mötet, trots föreningens genom sin ordförande bestamclt uttalad e afsikt att icke häfcla nhgon viss partisthdpuiikt, likväl till dels kom att få ett slags demonstrativ anstrykning, berodde p&amp;, att ett par af talarinnorna genom att frAn,gA den afsedda objektiva hallningen ledde diskussionen in på .afvägar.
Om man
franser dessa afvikelser från det fastställda programmet, ut- märkte sig mötet för öfrigt för en utmärkt.
ledning och en var- dig och allvarlig prägel.
Bland den talrika församlingen, som s % godt som fyllde den stora salen, syntes en del riksdagsm: &amp; n och dessutom flera andra manliga deltagare.
Föreningen hade iiiimligen denna gång frfin- gått sin vanliga praxis att endast liimna kvinnor tillträde till sina sammankomster.
Ordf., dr. Lydia Wahlström, inledde mötet med nilgra hals- ningsord, däri i korthet redogjordes för föreningens senaste atgar- der.
Därpa lämnades ordet %t de båda talarinnor, soni skulle behandla de nyligen i riksdagen afgjorda iirendena: i folks ko le- lärarinnornas lönefrhga~ och, Lagen om okänd moder D, frågor lämpliga som bakgrund till aftonens egentliga diskussionsämne, emedan de bjärtast illustrerade ohilllbarheten i det system, som uteslöt kvinnan fran all bestammanderatt, d&amp; det giillde hennes eget köns intressen.
.
Fröken Maria Jönsson gaf först en kortfattad och klar, på sakkännedom stödd framstallning af den förstnihmda frågan, den SH mycket debatterade och SA mycken förstämning iistadkommande: siinkningen af folkskolelärarinnornas stallning genom borttagandet af den hittills radaude likställigheten äfven i löneförmkner med de man- liga kamraterna.
Att det beslut riksdagen harvidlag fattat vore ett steg tillbaka i kvinnans utvecklingshistoria, betonade tal.
med rätta.
Med citat af riksdagsmiinnens anföranden under debatten i kam- rarna påvisades, hur ensidigt männen, afven de humanaste och =est liberala bland dem, ofta döma, d&amp; det gäller att besluta i kvinnof ragor.
D ä ~ f t e r talade fröken Anna Ljungberg om %mödrars rätt till anonymitets, den fråga som afgjorts p&amp; det &amp; tt, att riksdagen fattat beslut om en skrifrelse till k. m: t rörande upphafrande a£ den urgamle bestiimmelsen om rätt för barnaföderska att undan- draga sig att uppgifva sitt namn.
Tal.
kritiserade mycket skarpt riksdagens hkllning till denna sak och opponerade sig med bestämdhet mot en lagreform, som under sken af att skydda barnets ratt prisgaf moderns namn &amp; t offentligheten medan borttagande af faderns anonymitet icke ifrAga- sattes.
Då man ' känner den tvekan, som afven p i sakkunnigt håll råder betriiffande den ratta lösningen af denna frgga, hvilken både i juridiskt och humanitärt afseencle erbjuder sk minga vansk- ligheter, m k t e tal.
inlägg, äfven om det innehöll n ~ i n g a behjär- tansvärda synpunker, betraktas som mindre valbetankt.
Att det skalle uppfordra de bada motionärerna, biskop von f3chi.de och herr Pehrsson i Osterby, hvilka vor0 niirvaronde, till .srarom&amp;l va.r blott naturligt, och ett till dels tämligen hetsigt replikskifte föl.jde mellan de båda herrarna, hrilkn tagit inlägget rent person- ligt, och talarinnan.
1 sitt svar afgaf denna dock den förkla- ringen, att hon talat i eget namn och, icke å föreningens vagnar.
Efter detta intermezzo utanför programmet kunde man andtligen skrida till aftonens egentliga iimne: diskussionen öfver den kvin- liga röstratten.
Haradshöfding Larsson besteg nu talarstolen.
Han började med att göra en bekännelse, den att han fattats af tvifvel rörande det opportuna i att m komma med kraf på röstriitt för kvinnor.
Hur rattfärdig kvinnornas sak an var, SA niåste den ge vika dii man stod inför det stora, afgörandet: mannens rösträttsfråga.
Samtidigt afgaf tal.
vittnesbörd on1 att att han tillhörde regerings- partiet och ' endast i dess seger s8g fäderneslandets räddning.
Ingen af de fyra motioner, som framlagts för den kvinliga röst-.
ratten, ansag tal.
ha någon utsikt att vinna gehör inom riksda- gen.
Men darför böra kvinnorna ej misströsta, det pessimistiska ' talet om, att vunne ' de ej nu, vore deras sak för alltid förlorad, ville tal.
ej gA med på.
Kvinnans röstrattsfråga, som af de tre stadierna: » löjets, förargelsens och aktningens D, iiu kan sägas ha intradt i det sistnan~ncla, stode siiledes f. n. l %n@ gynnsam- mare an den någonsin gjort.
Upplysningsarbetet genom de kvin- liga röstrattsföreningarna borde oförtröttadt pKgå - och tal.
slutade med att som sin fasta tro franihAlla, att i den sociala omvand- lingsprocess, som samhället nu genomgick, kvinnan skulle som mannens " jämnlike och vid n.iannens sida bygga upp den stora folkf niniljen.
Efter detta pA vackra synpuilkter och tankar rika anförande, hvilket dock icke gaf en så ljus syn på kvinnornas rösträttssak som man kanske hade hoppats, vidtog diskussionen, sedan det ined anledning af den Iangt franzskridna tiden beslutits att hvarje tal.
enclast skulle f % fem minuter till .sitt förfogande.
Den som först slungade sig in i debatten var den dr %n alla vKra kvinliga diskussionsmöten herostratiskt ryktbara fröken Ro- salie Lindgren, hailkens välmenande, men icke alltid s % klokt af- vägda yttranden, ej torde vara uttryck för någon allmännare spridd opinion bland hufvudstadens kvinnor.
Nu kunde denna rösträtts- entusiast naturligtvis icke låta tillfiillet &amp; S, sig ur händerna att f&amp; utveckla sina tankar, inte bara för ' kvinliga åhörare utan för verk- liga lifslefvande riksdagsman.
Maliga voro också de varningens och sanningens ord, som tal.
pA de tillmätta fem minuterna (hvilka hon förstod att utsträcka till tre giinger fem) riktade till de närva- rande herrar folkrepresentanter, det.
hela utmynnande i ett kate- goriskt kraf, icke endast p&amp; politisk valrätt iitail pK valbarhet för kvinnor.
Bet sistniininda, frbn kvinnornas sida så odiplomatiska yr- kandet framkallade under diskussionens gBng en förkltiring från fröken Gertrud Adelborg, att äfven om vi kvinnor innerst inne.
satte valbarheten i samband med valratten, så bjöde oss klokhe- ten att icke begBra för mycket, hvilket ovillkorligt måste skada var sak.
Fröken Anna Whitlock uttalade sin tillfredsstallelse öfver uppgiften, att konstitutionsutskottets majoritet skulle ha beslutat.
begiira en utredning om kvinnans politiska rösträtt.
P&amp; sal &amp; tt kommer kvinnans röstriittsfraga med utan att stii i vägen för man- nens.
Lektor Save, frAn Första kammaren, sade sig som med- lem af konstitutionsiitskottet kunna siiga så mycket, att kl ' mnor- nas ratt blifvit i utskottets förslag tillgodosedd sii långt man un- der nuvarande forhiillanden kunde gå, en förespegling, som jämte de varma och vänliga ord tal.
yttrade om kvinnornas rösträtts- sak framkallade en erkansam applhd f r h de kvinliga &amp; hörarnas sida.
Det sedermera offentliggjorda utskottsbetankandet, däri be- gäres en utredning af friigan om och i hvilken utsträckning rösträtt bör beredas afven A t kvinnor, har visat innebörden d tal.
ord.
Bland riksdagsman yttrade sig borgmästare J. Pettersson i Södertije, dr. Björck (Första k m.
), Herr Johansson i Jönköping (Andra kam.)
och herr Lindqvist, alla vänner af kvinnornas röst- rätt, ehuru ingen af dem afgaf nagra löften för den närmaste f ramtiden.
Till sist antog mötet följande resolution: Man och kvinnor i Stockholm, samlade till offentligt möte den 7 maj 1906, förena sig, niirmast med anledning h£ de rid innevarande &amp; .rs riksdag behandlade fragor, som siirskildt beröra kvinnorna, om följande uttalande: Enar orättvisan af att kvinnorna sakna rättighet att välja representanter i riksdagen framträder i synnerligen skarp dager d % sAdana samhällsangelägenheter som bland annat fragan om befordringar och löner för i statens tjänst anställda krinnor samt friigan om ogif t moders anonymitet nfgöres uteslutande af man, hvilka icke blihit af kvinnorna iiteedda att föra deras talan, vill mötet framhålla sasom ett sarnhiillakr,zf att kvinnornas rösträtts- friiga snarast möjligt föres till slutgiltig lösning.
s Under det att hiiftet ligger i press päg8r den stora afgörande rösträttsdebatten i kamrarna.
Första kammaren har redan (m h - dagen 14 maj) afslagit regeringeiis riistriittsproposition.
I slutet af debatten förekom till behandling Bonetitutionsutskottets förslag till skrifrelse till k. m: t om ~östriitt cia h i n n a.
För afslag talade hrr Sjöholm, af Ekenstam, J. F. Syström och Östberg, för bi- fall hrr Sjöcrona, Save, Carl Syström, von JIöller, Lithander och Blomberg.
Efter f öretagen votering bifölls skrjf velsefiirslaget med G9 röster mot BO.
Andra kammaren har, då detta akrifres, ännu icke sagt sitt sista ord i röstriittsfriigan; ej heller hunnit yttra sig om den fas daraf, som angir den kvinliga rösträtten.
Från 1906 års riksdag.
III.
Konstitutionsutskottet och den kvinliga rösträtten.
Utskottets hemstallaii om skrifvelse till k. m: t. inecl beg %raii om ut- recliiing och förslag om och i lwilkeii iitstr %clriiing röstratt bör bereclns jaiiival ht kvinnor liar fatt fö1j: inde uiotiverin;: Uppenbart Br, att clet för sai~.ih&amp;llet Rr af störsh vikt, att alla cle medborgare, hvilka kunna föruts %tt: is %ga den inogiiad och sjiilfstandighet, Saint darmed följaiide intresse för alln.iiiiiiin Breiiden, som göra clein skickade ntk inverka p&amp; statens angelii.genheter, j %inv %l I~lifva s: atta i tillfiille hikrtill genom erhHllmde af politisk röstratt.
En sund och ostörd sanili %llsot- veckling betryggas siikrast genom att samtliga de krafter inom staten, hvilka darför iiga nödiga bethigelser, kallas att i sin mAn medverka och göra syn insats i det offeritliga lifret.
Btt clylilca förutsilttniiigar laiiina förefiiiuns hos mHnga xf art laiicls kvinnor, t.orcle icke med fog kiinna Bestriclns.
DB nian numera verkligen vill hos oss aiisliita sig till den all- inilnila röstrBttens princip, synes clet utskottet soiii om.
tiden skulle vara inne att taga iiilder all varligt ö£ vervagalicle, huru vida och i Iivilken O.I~I- fsttming politisl: röstratt kan beredas jainval kvinna, gift likaviil soiu ogift.
Att frhi direkt politiskt inflytande iitest#ng: i, heiiiie kan nappeligen sagas vara as1 förenligt nied införande af en s&amp; viclstriickt valr&amp;tt för m~ii, ' som nu ifragasattes.
Hon har nämligen lika stora intressen att tillvarstaga i samhiillet som maiiiien och bör va1 dasför afveii satt-as i tillELlle att genom deltagande i cle politiskz~ valen göm dem tillbörligeii beaktsde.
I.I %rtill kommer, att Iniiiilaii p&amp; grund nf de henne sarskildt utm~rkmcle eganskaper # r ägiiad stk iitöfva ett gsgneligt inflytande i synnerhet p i den sociala 1: i.gstiftningens omride, shsom i frkga om fattig- vkd, sjiikvhd, iiiidervisning och iippfostraii.
DB emellertid besliit om en SA vidtgaende reform, som beredaiide af politisk röstratt för kvinnor ' sliiille innebarad icke bör fattas utan en föregbende allsidig utredning rö- rande alla de spörsnihl, soin liilrined st&amp; i saiiimaiiliang, och d&amp; denna frAga dessutom %r af den omfattning och betydelse, att densamma bör finna sin lösning oberoeiide af den nu förestaende röstriittsreformen, har iitskottet ansett sig endast böra hen~stalla om aflataiide af skrifvelse i iimiet till l&lt;.
m: t.
* Fastare anställning åt statens skrifbiträden.
Denna behj %rtansvärda frlga har nu £Att sin lösning i det bAda kaiiirarna bifallit stittsutskottsreservationeii om en skrifvelse till k. m: t i ärendet.
Första kammaren fattade sitt, beslut med 59 röster mot 49, sedan bl.
a. hr Sixten .tron 1Xeseii varmt förorclat motionen, i år, som bekant, för andra ghngeii vackt af herr Lipdhageii.
*
Anslaget till undervisningen i huslig ekonomi.
.
Som bekant hade i kungl.
propositionen begärts ett anslag y&amp; 90,000 kr.
till undervisning i huslig ekononii vid folkekolor, folliiiögskolor och högre folkskolor.
Denna f d g a har nn afgjorts i kamrarna, tyviirr i enlighet uiecl det af statsutskottet förordade ändringsförslaget, niimligen summan har nedprutats till 60,000 kr., och id are har man fr8ngktt den vid alla pedagogiska £rfigor sfi.
viktiga principen att endast anförto under- visningen A t fullt koinpetenta, för andaiiiiilet grundligt utbildade lärare- krafter.
Etskottet, och nu äfven riksdagen, har funnit, att ock&amp; annan &gt;af skolrAdet lämplig befunnen liirarinna-) skall kunna antagas till att undervisa i skolköken.
Dtkrigeiiom har det lagts i skolriidets hand att viiija en icke utbil- dad Iiirarinna framför den, son1 genomgfitt sarskilil kurs.
En orilttrisn som ligger i öppen dag.
b - - P.
Fredrika Bremer-Förbundets årsmöte äger runi A. Förbiindsbyråii mándagen 25 maj.
e Från Fredrika-Bremer-Förbundets stipendie-institution hafra till och med Ar 1905 utdelats stipendier till en summa af 53,725, kr.
sAlunda: 32 g h g e r för medicinska, studier; 34 D sjukrArdskurser; 22 D a universitet, högskolor och liirarinneseminarierna m. fl.
.
högrespecialstudier; 19 D D kurser vid tekniska skolan för krinlig slöjd.
D kurser vid folkskolelararinneseminarium; 18 a 16 D a kurser rid fackskola i huslig ekonomi; 12 D a tr %dgArds-, höns- och mejeriskötsel; 8 D B barnar8rds- och barnmorskekurser; 5 D D kurs i gymnastik; 3 &gt;.
D resestipendier.
för studier i sociala amnen.
De högsta stipendierna hafva utgatt med 1,500 kr., de lagsta med 180 kr.
Lifräntor, som donatorer betingat sig, hafva utgAtt med 32,034 kr.
skilda Minnesfest öfver Susan B. Anthony.
Svenska kvinnornas nati ' onalförbund hade den 26 april anordnat en anslHende minnesfest i Vetenskapsakademiens hörsal öfver den nyligen bortghgna stora amerikanska röst.rättsskiimpen, Susan Anthony.
Sedan ordföranden,.
fru Hiertn-lZetziiis, li#lsat de niirvarancle val- konina, redogjorde fröken Huld: % JJiindin för Internationella Iwinnoför- bundets bildande och verksainhet, af hvilket förbund^ De svenska kvin- iioriias iiationalförbiind~ utgör en lem.
Minnestalet hölls af förbundets sekreterare, .fröken Maria Cecler- schiölcl, en skildring, som hterfinnes i sin helhet i Dagnys föregbende hiifte.
Festen slutade med nkgrn vackra verser till Siisan Anthonys minne författade och deklaniersde af fröken Ellen Wliitlock.
iBi Budskap från Finland.
17ii.jsayen har nu godkaat senatens förslag till proposition om ny landtdagsordning och ny valln.g, clari # fven i n g b att kvinnan skall erlifilla politisk röstratt.
Med spiinning afvaktas nu utgangen af röstriittsdebatten inom stånden.
* Norge: Kvinnor som domare.
I Norge äro kviiylor valbara till ~Lagrettemand~ och till ~Doins- miind n.
~Laguiaiiclsretten D ar.
den jurydomstol dar de jiktigaste .brottmåleii som ordförande afgöras.
Den bestir af 3 domare niiinl.
~L ?gmsnclen~ och tvA andra domare, samt af 10 tillkallnde r&gt;l~pethh !il %d~.
Lagrette- mannen afgöra om den tilltalade ar skyldig eller icke skyldig.
~Meddonlsrettena, i hvilken cle mindre brottinAlen behandlas, bestlr D som ord förande och af D 2 domsnzlAzcE~: Dessa doms- af ~ilnc~erdomarell män deltaga jau~t~e ordföranden i hela milets behnndling, saledes icke- blott i nfgörsnde af Migan skyldig eller icke skylclig.
Till lagrattenian och domsrniim kuncle förr endast maii valjas, men frfin och nlecl i &amp; r %r hvnrje iiorsk medborgare, man eller kviniis, som ar kommuiialt valbar, afven valbar dartill.
Hvnrt annat Ar viiljas i no7einber manad lagrettem#n och doms- inan för de trA £öljande Area.
I städerna företages valet al stadsfull- miktige sedan magistrnten förbereclt arendet.
I november 1905 var det första glngen kvinnor kunde inväljas.
I Kristiania.
valdes d&amp; 90 kvinnor till lagretteinaii och 72 till donisman, eller sammanlagdt 162 lwinnor.
Pb de flesta andra stallen i lmdet ha kvinnor afven blihit insatta i dessa viktiga befattningar.
I Kristiania är det sani alanlagdt 827 manliga och kvinliga lagrette- inhl och 975 manliga och kvinligs domsman.
För hvnrje ~Iltgmandsthiilg~ (jurysession) inkallas efter lottning 20 la.gretteiri %n.
Af dessa deltitga 10 i hvarje brottmal.
För hvarje samnlontrlide i meddomsretten inkallas efter lottning 2.
domsmiin.
Kvinnor kiiniiri, afven väljas till medlemmar i Aanclelsdov~zstola~vza, dar tvister angRende 1ianclelss: ~ker afgöras.
Och enligt lagen af 20: de febr.
1204 kunna kvinnor, som tagit juridisk enlbetseuamen bemyndigas En kvinqa praktiserar rednn som sakförare och ~] EXöiesteretsac~voknter~.
som sakförare i Kristiania.
,
Nhgra kvinnor ha redan blifvit genom lottning inkallade som Iag- retterniin och domsmBn, däribland änkan efter den kände riksadvokaten Getz, en af vAr tids främste jurister, som själf skrifvit den lag, soni riu medger kvinnan valbnrhet till dessa viktiga kall.
Med anledning af &gt;Solidar-diskussionena har, Dagny ffitt sig tillsänd t föl jande inlägg:, Huru åstadkomma en mera enkel, ekonomisk och rationell skötsel af våra hem?
.
aR10rgonstund bar guld i inund a, siiger ett gammalt godt ordsprhk.
Redan l: Li7gt, 18ngt tillbaka i tiden framhölls n~orgonstuiideiis ofantliga be- tydelse för dagens gtirning.
BAde den vise Salomo och den vise i Eddan göra det.
Hvsd saga vår ticls sinre i detta areiide?
E j niycliet.
Vhr tid Iinr clelvis glömt bort denna enlila, urgamla sanning.
Vi indela viir tid ganska diligt, hafva i hög grad förlorat niisvarskänslan livad tidens bruk an- g i r.
Tiden är dodi en ghfva $ven till höga ändainhl och iir oss icke gifven till egennyttigt ntiiyttjande; för dess anviindaiide kommer riiken- d i a p att lrr %fvas.
Burii mycken tid slösas ej bort om dagen, som sedan erstittes med tid oin iintten, med andra ord, vi arbeta ej som vi borde iiiider dz ?.geii och tsga i stallet till nattarbete.
Sent i sihg - sent upp p&amp; morgonen.
Hurudan.
blir dngeii sedan?
Jo, den blir delvis förstörd.
Man arbetar under nervös brhdslia, nmn blir me9: beroende af andvas l ~ ä l p.
Med nnlediiiiig n£ den knappa tiden, maste en del uppköp göras dyrare Mn annars behöft ske: husmodern infiste hafvn, det galler blott att skaffa - kanske i värst!!
fall skicka en jungfru att handla - dyrare, men snabbare anordnad rhvara.
Ur rent ekonomislc synpunkt skulle det sAlunda blifva, en stor vinst för v5m hem, om man vore mindre sent i sang och tidigare uppe.
En.
fru som 5r tidigt uppe hinner göra mycket sjiilf, kominer mindre w d e r detta fatala beroende af främmande arbetskraft, Oin familjens öf- riga inedleininnr hade litet tid pb sig pa mo9yo~zeny sii slrnlle en Ilvar lätt nog med nAgra små enkla haadrackningar kunna underlätta lieinmets dags- arbete i oinntligt hög Mu g k det ofta sb illa till att inan ej hin- ner mer lin Idiida sig och äta - b %da delarna ofta pH slarf - samt rusar u t i arbete utom heiiiniet, barnen till skolorna, vuxna i sina respektive platser.
Husniodern hiniler ej ensam reda ut efter alla.
I hemmet nöcl- vandiggöres friiinmande arbetskraft.
Ja, annu g k den att få.
Men snart miihända &amp; r den sh dyr och SA komplicerad, att inan mhste reda sig den föruta.n.
DA uppst5 dessa esperiment i afseende ph hemanordningnr, som var tid liåller p5 att göra.
Genom tidig laggning skulle ltalsoniv~ra höjas, en oerhördt viktig fak- tor äfven ur en mera rationell hushfillningssynpunkt.
Naturligtvis löses ej friigan om hemmens förenliling endast genom e n mer rationell tidindelning, ehuru den har en l5ngt större betydelse fin flertalet anar.
Sena aftnar, sena morgnar - sena söndagsmorgnar.
Hvarken för husmoder eller tjänare ar det latt att f&amp; komma i kyrkan.
I längden slappas intresset och beliofvet därvidlag.
Söndagen fik ej blifva till den välsignelse, som den är afsedd till.
Man förlorar sh mycket af evighetssyn- piinkt pA lifvet.
Men intet torde ' gifva oss så tillförlitliga synpunkter p&amp; anordnandet af vhra hem sol.
just evighetsintvesset.
Ett par.
ax plockade fr8n det stora arbetsfaltet af era ganmal Imsrnoder.
