# ID: svediakorp-per3120
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1925
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,301
# sentences: 1,606
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


4 KVINNORNAS A. LUNDBLADS BEGRAVNINGSBYRÅ KUNGSGATAN îa TKL.
11045, 7 7 I i, ankn.
bost.
Ombesörjer pietetsfullt hela begravningar fatta " pånyttfödelsen ", det absoluta hängivandet åt Gud, som endast " överspändhet ".
Den kan naturligtvis i många fall vara det, men omvändelsen, pånytt­ födelsen är flock en själsföreteelse er­ känd som verklig inom alla s. k. frälsningsreligioner, och den är ett med dem alla, sålunda även med kri­ stendomen, den är själva förutsätt­ ningen för ett religiöst liv i dess hög­ sta bemärkelse.
När vi födas till jorden, inträda vi i det materiella, li­ vet; " den andra födelsen " betyder inträdandet i det andliga livet — vi få ett annat hjärta, ett nytt isinne.
Omvändelsen kan ske gradvis, sträc­ kande sig över en lång andlig ut­ vecklingsperiod, men även plötsligt, krävande endast bråkdelen av ett dygn.
Det är utomordentligt frestande att gå närmare in på detta ämne, men det skulle göra föreliggande art. allt­ för lång.
Så mycket må dock sägas, att man känner till otaliga upplevelser av det­ ta slag, berättade av omdömesgilla, i fråga om karaktär och intelligens högt stående människor och ytterli­ gare bestyrkta av dem genom " ett nytt liv ".
I en tidigare art. har cite­ rats ett ' uttalande i ämnet-av profes­ sor O. " E. Lindberg.
Här är ännu ett, hämtat icke ur en högstämd pre­ dikan utan ur.
en saklig och utredan­ de avhandling om pånyttfödelsens mysterium: " Den gradvis (långsamt) pånytt- födda människan kan icke peka på något bestämt genombrott, någon plötslig avgörande kris.
Hon kan I * a s s m p å icke säga att hon vid en bestämd tid­ punkt blev född på nytt och att d å alla bojor brus lo, alla fjättrar sletos, vilka otro och synd smitt henne i.
Hon får ej blixlikt känna den frid som övergår allt förstånd genom strömma sin själ, så att denna nästan spräng es av överjordisk glädje och salighet.
Men hon kan säga: Den överjordiska friden forsar väl ej med kataraktens häftighet i min själ, men den finns där dock; den flyter stilla och ljuvligt, så att jag, även jag, kan säga att jag äger den f rid, som över­ går allt förstånd, en glädje som till brädden fyller min själ. "
Det förefaller som skulle männi­ skan kunna finna en verklig, en sann, en under alla förhållanden fortbestå- ende mäktig lycka, endast i Gud, och som om vår outsläckliga lyckoläng­ tan ville leda oss just dit, som om den tänts i vår själ för detta höga ändamål.
Att förstå det och handla därefter är antagligen att hava löst jordelivets gåta.
Äro vi på bildat välsituerat håll villiga att tro på den religiösa lyc­ kan?
Kanske till en del, men den förefaller oss blodlös, arm och alls icke eftersträvansvärd.
Vi medgiva, att religionen måhända kan stilla vår inre oro, fylla vårt hjärta med hopp för evigheten, men vi äro på samma gång livligt övertygade om att den, tagen djupt och allvarligt, för vårt jordeliv öppnar ett perspektiv av för­ lorade glädjemöjligheter, av försakel­ ser, av ledsamma och besvärliga plik­ ter, av en högtidlig långtråkighet, som ' vi icke vilja vara med om.
Yi känna, att religiositeten kommer att göra oss odrägliga för våra hittillsva­ rande icke-religiösa vänner, beröva oss dem och påtvinga oss nya vänner, vilkas förmåga att bereda oss trev­ nad och glädje vi tycka oss ha all anledning att betvivla.
Det är icke troligt att fru Björ­ ner — • för att äntligen komma till henne!
— i oss eller andra bildade, världsligt sinnade människor skulle t i l l f ä l l e t u n d e r Vita Vecka varvid utsäljes oerhört billigt Bomulls- &amp; Linnevaror, Broderier, Bamunderkläder, Bammhanddukar, m. m. A.=B.
Carl Johnsson Kungstorget îi.
måste betalas med liiliths hela livs­ lycka.
— Ni är ju rent av vältalig, hr Grieve, insköt Eric gäckande.
Lilith hade sett från d ' en ene till den andre utan att helt kunna fatta det ränksmideri för vilket hon varit utsatt.
Nu reste hon sig upp.
— • Är det sant?
frågade hon.
Har man verk­ ligen på detta sätt svärtat mitt namn och fört mig bakom ljuset?
Är det du, mamma, som handlat mot mig på detta sätt?
Fru Merton svarade endast med snyftningar.
Sir George lade handen på Grie­ ves arm.
— Ni behöver mig helt säkert inte mera?
Jag skulle vara gläd att få komm a härifrån ju förr dess hällre.
Det är en mycket pinsam historia.
Grieve gjorde en jakande åtbörd och sir George bugade sig åt höger och vänster och gick.
Lilith hade sjunkit tillbaka i sto­ len och satt stilla med ' slutna ögon, förkrossad, tillintetgjord.
F ru Ames, gav henne nu och då en förgråten blick.
Slutligen lyc­ kades hon samla tillräckligt med kraft för att kunna resa sig upp och taga några vacklande steg fram mot den unga flickan.
— Du förlåter mig?
Du förlåter oss, inte sant?
frågade hon förkros­ sad.
Du vet, att jag alltid älskat dig.
Du måste veta, att jag aldrig velat göra något som kunnat skada - dig.
.Tag har inte sett klart i den här saken.
Det var ett fruktansvärt slag för mig, när sir George den där gången berättade hur skamligt Eric handlat mot dig, hur han förstör ' ditt goda namn och rykte.
Du minns nog hur nedbruten jag var och hur ovänligt jag tog emot Eric, när han kom till oss på Old Court.
Men han är ju min älskade son och jag för­ stod honom delvis — när en män­ niska är i stor fara, tillgriper hon vilka medel som helst för att rädda sig.
Du förstår det, Lilith, du är god och du känner Eric och vet att det dock finns mycket gott och älsk­ värt hos honom.
Alla fela vi, alla behöva vi varandras förlåtelse.
Att förlåta bringar välsignelse.
Du för­ låter honom, säg att du förlåter den stackars gossen!
Det blev åter tyst i rummet.
Li­ lith satt alltjämt med slutna ögon.
Mallory och Eric Horley sågo i spänd förväntan på henne.
Det var deras öde som nu avgjordes.
Eric tog några steg fram mot den unga flickan, och sedan han växlat en snabb blick med modern räckte han ut handen och lade den smek­ samt över hennes.
Lilith ryckte till ' som om hon kom­ mit i beröring med något som ingav henne både fruktan och avsky.
Bon sprang upp.
Den flammande blic­ ken i hennes öga sade allt som be­ hövde sägas.
En häftig glädje fyll­ de Mallorys hjärta, under det att Eric, som förstod att spelet var för­ lorat, med en sista återstod av hån­ fullt trots drog sig tillbaka och med funnit ett auditorium glatt intresse­ rat av att lyssna till vad hon hade att säga.
Som primadonnan skänkte hon sin konst, d. v. s. njutning och förströelse, alltså något av erkänt värde, men som evangelisten skulle hon endast ha att erbjuda en religiös förkunnelse, efter vilken vi icke ens när den ' kommer från sakkunnigt, d. v. s. prästerligt håll, ha någon sär­ skild åstundan utan som vi, misstän­ kande dess oförenlighet med vår jor­ diska trevnad, snarare äro böjda att undfly så länge vi överhuvudtaget — med hänsyn till döden — våga det.
Undfly!
Ja, vi skulle antagligen in i det sista undfly religionen, om icke då och då, kanske sällan, kanske ofta i vårt inre hördes en sällsam, än varnande, än vädjande röst: Kan­ ske ändå — Yi äga en dubbelnatur.
A 7!
ha som alla andra skapade varelser en medfödd självbevarelseinstinkt, en vilja att själviskt och hänsynslöst tillgodose vår egen jordiska lycka, men också en medfödd gåtfull sym­ patisk instinkt, ett anlag till dyrkan av ett högsta väsende, till osjälvisk kärlek gent emot våra medmänni­ skor, ett anlag alltså till religiös tro, till altruistiskt (människovänligt) handlande.
Det är detta trosbehov med dess för känslan, förnimbara hemlighets­ fulla löfte om icke blott himmelsk salighet utan även jordisk lycka, det är detta trosbehov, som ofta försum­ mat och vanvårdat, emellanåt erhål­ ler en tillfällig styrka, tillräckligt stor för att göra oss " andligt sö­ kande ".
Liksom G.
E. gå vi till kyrkan eller bönehuset för att där, som hon, söka och icke finna den religiösa uppbyggelse, den känsla av lycka vi gjort räkning på.
Vi, som under år, årtionden kan­ ske under ett helt liv varit andligt ointresserade begära att vid ett till­ fälligt gudstjänstbesök förunnas den stora sköna andliga upplevelsen av verklig religiös hugsvalelse!
Hur förmätet!
Den religiösa trons källsprång be­ finna sig i vårt eget inre.
Allt vad en präst eller annan människa kan göra för oss är att genom ord och gärningar ingiva oss längtan att själ­ va undanrödja den likgiltighet, de tvivel, det gudsförakt, som under årens lopp hopats över och täppa till dessa religiösa källsprång för att de må träda i dagen och få ett sprud­ lande liv.
Ett arbete som kräver tid och imöda!
De breda lagrens ställning till re­ ligionen är en helt.
annan än vår.
SWALANDERS O KAFFE, * TIDNING Goda inköp av Konserver, rökt Lax, rökt AI, Räkor m. m. i N:o 55.
Smör, Ost, Långedragsbröd i N:o 60.
C.
N. ANDERSSON Tel. 27 80, 6972, 10849.
Göteborg.
Bazar Alliance.
Alla varor av bästa beskaffenhet.
mor i ett propert hem, en bra mor Butikerna närmast ing.
från Bazargatan.
åt sina.
förut vanvårdade barn, för­ A. MAGNUSSON brytaren bli redbar, den förut fat­ tige slarvern genom skötsamhet ernå välstånd.
Bakom allt detta ligga.
— man vet det!
— inga moraliska vil­ jeansträngningar, vilka när som Kött- och Fläskaffär Saluhallen 133.
Telefon 4481. hülst kunna brytas ner, utan ett på OBS !.
Prima varor.
Billiga priser.
den religiösa omvändelsens väg und­ fått nytt och bestående renat, för­ Redbar behandling.
ädlat, upphöjt sinne.
Det.är dessa skådade under, ty något mindre än under är det icke, Hansson &amp; Silfverstrand som komina människorna där nere att hungra efter religionen och att FISKAFFÄR Bazargatan 8.
— Tel. 95 80, 15 380 med förtroende, glädje mottaga dem som likt Anna Björner ' Och andra Höns.
Kyckling o. Polar- vilja förkunna Ordet för dem.
der, Hare, R e n s t e k Varför föras icke dessa folkskikt av sin religiösa längtan till statskyr­ och allt slags kans tämpel utan till de frikyrkliga bönehusen och salarne?
Saluhallen 1.
Tel. 1648 och 20834.
Det är riktigt, soin G.
E. säger, Å. Ellwén IT Färsk Fisk - w Vildt Björks Vildtaffär Religionen hotar icke deras jordiska lycka utan är själva dess förutsätt­ ning!
För de arbetande och betungade är bibelns Gud hjälparen och beskyd­ daren.
Han påtager sig deras bör­ dor, han helår deras sår, han är de­ ras klippa och fasta borg, deras allsmäktiga tillflykt.
Han upprät­ tar dem, skänker dem ro och lycka för deras hjärta.
Icke bildlikt utan efter bokstaven!
Vore det icke så skulle dessa män­ niskor avfalla, från Gud och religio­ nen, under det att nu den starkaste religiösa rörelsen otvivelaktigt finnes i samhällsdjupet.
Man tryggar sig till den religiösa erfarenheten, den egna och andras.
Man lever inom menigheten i nära gemenskap — sy skon sk a p • — med varandra.
Man känner och ser trons frukter överallt: glädjen sjunger i förut kvalda bröst, lyckan lyser ur förut plågade och dystra anleten, det kväljande hatet mot bättre lotta­ de har bytts i förnöjsamhet med den egna lotten, svordomarne och hädel­ serna ha förstummats, den förgifta­ de atmosfären rensats och blivit god att andas.
Man ser den viljesvage, eländige drinkaren befriad från sin last, den fallna liderliga kvinnan upprättad, arbetsam och hederlig, den ansvarslöse brutale familjefa­ dern rättskaffens och Öm, den lata smutsiga kvinnan bli en flitig hus- som en mor var det som om hon gri­ pits av ångest.
Med utsträckta, hän­ der &lt;ville ' hon skynda till henne för att trösta och stödja — Grieve tillkastade Mallory en ur­ sinnig blick, vilken tydligare än ord sade: — Är du då en fullständig idiot?
Hindra, henne medan tid är!
Mallory behövde emellertid icke denna varning.
Med ett par steg stod han framför Lilith och spärra­ de vägen för henne.
Han sade in­ genting, men den unga flickan stan­ nade och lät huvudet sjunka.
I samma ögonblick mumlade Grie­ ve ett brådskande farväl och skyn­ dade ut ur rummet.
Mallory tog Lilith i sina armar och lade hennes huvud intill sitt bröst.
Hon grät.
När hennes gråt stillnat viskade Mallory: — Det har varit svårt för dig men nödvändigt för oss alla.
Var glad över att sanningen till sist uppenba­ rades.
Men Lilith kunde icke känna nå­ gon glädje.
Vad hon erfor var sna­ rast förfäran och .sorg.
Livet hade visat henne ett nytt fruktansvärt an­ sikte av förställning, list och obarm­ härtighet.
Allt hade liksom störta ' i spillror omkring henne.
Hon kän­ de fruktan, förakt men också den gamla förlåtande tillgivenheten för fostermodern.
— Det är så förfärligt synd om henne, viskade hon.
Låt mig gå in till henne och säga, att jag inte är ond på henne, att jag förlåter henne.
Trots allt vad hon gjort älskar hon eller annan för skötorai barnavård o. sjukvård prik!
!
dnill K. teoretiskt kvalificerad bifi?
&lt; * h som husmoder för H Vita kn — terske- &amp; Husmoder SS ko| a etS S| * - Tel. 4570 till båda butikerna.
KUNQSGAT.
17.
TEL 3653 mS6AT.13 .TEL 5167.
J BAZmAU / ANCE 132-133 MS tRHSOMAl 24 J handen på moderns skuldra bekym- merslöst sade: — Kom, lilla mor, och låt oss gå.
Det är ingen som önskar eller har glädje av vår här- varo.
Hans ansikte antog ett otåligt och plågat uttryck, då modern under den stapplande gången mot dörren, lät höna häftiga, nästan krampaktiga snyftningar.
När de kommo till dörren stan­ nade han ett ögonblick i tankar.
Där­ efter återvände han med snabba steg till Lilith och sade med låg upprörd stämma, under det han lade något i hennes hand: — Där är din check- boik.
Du vet, att jag tog den, då jag flydde från Old Court.
Jag var alldeles utan medel — och, ja, ännu en gång har jag förbrutit mig mot dig.
Jag har skrivit ditt namn, men det är ingen .stor summa.
Jag vet, att du inte skall göra sak av det, utan förlåta det som så mycket an­ nat.
Jag kan inte hjälpa det — jag har ingen kraft a-tt motstå det onda i min natur.
Men nu är du kvitt mig — • jag kan aldrig mera bedröva eller skada dig.
Du är kvitt oss bå­ da två.
Tror du mig, om jag säger, att det på sätt och vis gläder mig?
För din skull!
Du är god.
Du är sådan som en människa skall vara.
men det är inte jag.
Farväl!
Med brådskande steg ilade han tillbaka till modern, lade ömt armen om hennes skuldra och förde henne ut ur rummet.
När Lilith såg dörren sluta sig efter den kvinna, vilken hon älskat KOL VED COKES EKSTRÖMS „ JJIÔTMJOL OR.EBHO KEM.-TEKN. FAOHIK an-UNDAo i &amp; 33 att den sans, måtta och besinning, som känneteckna de kyrkliga guds­ tjänsterna, tilltala, den bildade sma­ ken.
Självbehärskning ingår i vår uppfostran.
Yi kräva den av oss själva och av ändra.
Vår själ kan fyllas till randen av glädje, utan att vi behöva förkunna det med fröjde­ rop, tårarne skölja, över våra kinder utan att beledsagas av snyftningar och jämmer.
Men så är icke förhållandet på många håll inom arbetarvärlden.
Man är icke uppfostrad att lägga band på sig, utan tvärtom från barn­ domen van vid att fritt och starkt ge luft åt sina känslor.
Låt oss också komma ihåg att detta är ett naturligt, om än för andra störande och irriterande behov.
Den högtidlighet, det allvar som vila över en kyrklig gudstjänst, så helt i överensstämmelse med våra Augusta Petersons Damfrisering umg med «pädbarnsheni i,., rmm, Medico _ Meka,, " ist kalisk avdelning samt fn,o " Fysi - estêr f. u.
- tomtom husmodern aven är barnmorska (Syster vf~ Som aV: 1 med.
kand., 1 manlig ' sinke-vm läkareassistent, l ', u ^ " ln &lt;ist 0.
lärarinna, 1 ex. WndarbeUlä '?
1 ^ 1, lnn ».
1 ex. ämneslärarinna sam, o Hill *.
.
.
.
- e x.
m i n ".
struktionssköterskor, vilka sta " " ' läkarens, husmoderns och v, U " der nens ledning.
Befattningen skTn • tll] - trädas till våren eller senast &gt; juni, då nuvarande husmoder.
la ' neliaft befattningen sedan iqii draga sig tillbaka till skolans \ a T M dom o. för .skolans räkning kvarstå som pass,v rådgivande m i styrelsen och aktivt deltaza rare förlossningsfall.
Kvalificera kände bör äga ett bestämt men, ligt, sätt, jämnt humör, god k ' - önskvärt humoristisk, samt » ort W dagog.
Prospekt från skolan « f " franco på begäran.
Ansökan åtffin av betyg, foto o. lönepretentil adresseras intention« J °bet är väl att mamma har Gummans FLINGOR fPSÖNS så att pysen.
kan bli ren igen.
fitrikultf: t-EL &amp; Tvättpulver Co, SDtlOor ».
(Aven •« IttlOTI Gumman » och (III *.
Gumman » Kraflskurpulvcr.t * 9: ^ P ÄlN5TAMWia ^HALMSTAD ====== N; o 6.
5: te årg.
8 Februari 1925.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
» sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
Redaktion och expedition: För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Magasinsgatan 12, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
» / a år Kr.
3: 50.
» / * år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1925. vita Tel. 71.
ALMHULT.
Tel. 71. önskningar, veAa helt säkert folkligt sett, tryckande på e tt av livet betungat sinne, kyrko­ församlingens stela korrekthet må­ ste förefalla kylande och avvisan­ de för ett efter deltagande och bro­ derskärlek hungrande hjärta, präs­ tens välskrivna utläggning av tex­ ten torr, livlös och intet, givande för öron, vilka längta efter varma, in­ nerliga.
tonfall, kraftig tröst, seger­ viss uppmuntran, triumferande lvc- koibebådande försäkringar.
I alla de stycken där statskyrkan sålunda icke motsvarar det folkliga- religiösa, behovet där träder den fri­ kyrkliga.
rörelsen till med sin större frihet och livfullhet, sin värme, sin hänförelse, sin enkla lättfattliga, av- en levande trosvisshet präglade för­ kunnelse, sin likställighet, sitt bro­ derskap.
Den frireligiösa rörelsen, isynner­ het de friaste formerna, frälsnings- armén och pingstväckelsen, är icke tillrättalagd för de bildade (som ha kyrkan!)
utan för folket, för skikt efter skikt ända ned till det allra, understa.
Tag bort denna religiösa, rörelse, den enda som passar här, och folkdjupet ruttnar!
I.
D.
B o k b i n d e r i E l e v e r mottagas.
Närmare pr tel. 14437.
HrU JMjölh Distribution på glasflaskor.
Göteborg.
Tel: 4692. mig, älskar mig som en dotter.
Det har nog också varit för att alltid få behålla mig i sin närhet som hon ön­ skat att jag skulle gifta mig met Eric.
Men Mallory ville icke släppa henne.
— Hon äger sin son, sade han häf­ tigt.
Hon får nöja sig med honom — Jag vill så gärna se henne än­ nu en gång, sade Lilith bedjande, och säga - henne, att hon inte behöver hf några bekymmer för sin framtid — jag skall avsätta ett visst årligt be­ lopp för hennes räkning.
Hon äger ingenting alls och Eric kan nog inte, fastän ' han på sitt vis håller av hen­ ne, göra något vidare för henne.
Lilith försökte att göra sig fri från Mallory.
Så snart han kände det, lät han sina armar ögonblickli­ gen sjunka.
- — - Du är din egen herre och du gör vad du vill, sade han lugnt och fortfor därefter med fast, bestämd röst: — Men nu är mitt tålamod slut.
Jag nöjer mig icke med något halvt och delat.
Förr kunde jag det.
Jag tog emot vad du kunde ge mig och jag nöjde mig med att vara din vän.
Jag trodde dig bunden och jag ville icke vara den som skilde dig från någon som du givit ditt ord och var besluten att gifta dig med.
Jag är icke en tjuv som stjäl mig hustru.
Men nu är du fri.
Nu vet jag, att jag inte träder någon annans rätt för nära.
Och nu vill jag ha allt eller intet!
Gör vad du vill i ekonomiskt hänseende för dessa människor, men anat °- • f » rekommenderas.
S. Hamngatan 59.
1 fore " Tel. 40781, 45699 låt det ske genom Grevie.
Känner du att du inte kan leva utan dem, att det är livets lycka att ditt öde äi knutet vid deras, om du måste se dem ännu en gång, växla fredskyss med dem och upptaga den gamla förtro ligheten med dem — då vill jag vara med längre.
Du.
måste första det.
Du måste förstå, att ett val må­ ste göras.
Betyder min kärlek så tet för dig, finns det i ditt hjar a ingenting som säger, att den är y barare för dig än dessa ovâr HP människors tillgivenhet och näi så gå då in till dem.
Men i oc 1 detsamma är också allting slut ® lan dig och mig, och jag, din bild ur mitt hjärta, om det o så skall förblöda därvid.
Åter såg han i de sköna ost« _ fulla flickögonen detta utt ^ c vemod och kärlek, som så * mit hans hjärta att smälta av o Hon sade ingenting, men he " ne ® aV fördjupades ytterligare, et • ce lycka gled fram kring hennes 1 _ P ».
och hon räckte honom « » » ta » der.
ett löfte Han tog det som en, —, m för livet och .slöt henne ater sig.
SLUT.
FruÂFFÔGHÎ Storgatan i7- ir ' ikter Atelier för klädning » r &gt; och kappor- yttryck tillàtes gärna om " Kvln- Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
l0 mas INNEHALL.
Utlandskrönika i sammandrag.
jägot om hemliv och dess betydelse. '
Elin Wahlquist.
Kummet n:r 5.
Av I.
D.
Ett försvar för skilsmässan.
Offret.
Av Poul Richard.
Teater.
" livskraften " på spåren?
De oföddas rätt — och de föddas.
Av irraan Torborg Ottosdotter.
Det egna jaget.
Vita Veckan.
Ett friskt folk.
Två musikaliska underbarn.
Livets dröm.
Av Ruth Almén.
Utlandshröniha i sammandrag.
het uppseendeväckande tal fran­ ske konseljpresidenten Herriot höll förra veckan vid utrikesdebatten i Iranska deputeradekammaren, och i vilket han dels bjärt utmålade fa­ ran av ett tyskt revansohkrig, nu - se­ in högern börja komma till timkten, là krävde säkerhetsåtgärder där- Mot (upprätthållandet tills vidare av Kölnockupationen) har nu be­ svarats av tyske rikskanslären Lu­ fter.
Dennes svar, lämnat i ett tal inför de utländska pressrepresentan- ' f rna i Berlin, är synnerligen hov- Han bestrider att Tyskland, saknar alla kampmedel för ett ®&gt;därnt krig, utgör någon militär ' » a för Frankrike.
Emellertid har fel fransk-tyska säkerhetsfrågan ett wkligt intresse även för Tyskland, s0| n därför är villigt att lämna verk­ at bistånd till frågans praktiska lösning.
Svaret har gjort ett gott intryck ' Frankrike.
Man håller dock före, tonen blivit så tillmötesgående ®®dre på grund av det tyska fred- a | ' " ' hjärtelaget än av respekt för Theten i Herriots stora tal.
Det- a skall för övrigt enligt deputerade- tittarens beslut, vederfaras äran ' ' ' uppslås offentligt. " '
an har också trott att Herriots j®rka m, j n]) r j n g a ^ c] e preussiska ' ^agspartierna till besinning.
Re-?
la Sskrisen i Preussen resulterade Ij 6 ' en för ententemakterna förhat- ^ r ättning åt höger, utan allt synes gamla.
Den nya re- J 1B gen torde nämligen i likhet med ii » B ^ SS av Sångna komma att stödja ^ På vänsterkoalitionen, liberaler- !tç t C ^ runi) &gt; demokraterna (vän- ikala) .och socialisterna.
ayern s Mussolini " Hitler, om villt ie$ e +jif e ^ Var ^ ty st se dan han döm- W för ett fascistiskt Vf Uide Ör8Ö k ' ^ ar nu e ft er sitt frigi- ti^ 1 i spetsen för det na- et S K a S ^ id 0 {f ' ^ ^ ' &amp; ^ a P ai ' ti ' e t efter Lu- ïjjtiJt SOm dittills beklätt posten.
lir en starkt nationalistiskt Proof ' 0r £ an isation, vilken på sitt 1,1 ^ ar k ' " a - förbittrat mot- W "!
0t (: n tentemakterna och deras Pa Tyskland.
Den engelska regeringen står i be­ grepp att på omvägar införa tull­ skydd, nämligen för engelska indu­ strier, som hotas av en övermäktig konkurrens utifrån.
Det blir ingen parlamentsfråga utan det hela kom­ mer att ordnas på administrativ väg.
Vidare är att märka den beslut­ samhet, med vilken regeringen upp­ träder mot byggnadsarbetarna, vilka söka lägga hinder i vägen för upp­ förandet av stålhus, den enda möj­ ligheten för det engelska folket att finna bot för den odrägliga bostads­ bristen.
— Det förefaller som skulle en väldig ' kraftmätning förestå mel­ lan engelska arbetsgivare, däribland även staten, och arbeta f eorgan isati o - nerna.
Österrikes ekonomiska ställning är utomordentligt bekymmersam.
Landet är till betydande del inrin­ gat, av ovänligt sinnade .stater, vilka göra sitt bästa för att försvåra dess läge.
En stark önskan om en an­ slutning till Tyskland förefinnes hos det österrikiska folket men bekäm­ pas av ententemakterna.
En sådan anslutning på omvägar är dock möj­ lig: upphävande av passtvång mel­ lan de båda länderna, tullgränsens raserande, införande i Österrike av samma mynt som det tyska.
Man väntar en sådan utveckling.
Ett nytt krigshot utgår från Bal­ kan, där folken, synnerligen ärekära, äro redo att draga svärdet för varje förolämpning utifrån.
Det grekiska folket har nu råkat i vild upphets­ ning därför att den grekiske patriar­ ken utvisats från Kon st anti n op el.
— Det förefaller som om Turkiet icke skulle vilja tåla främmande trosbe­ kännelser inom sina gränser.
Spaniorerna hava lidit en ny och utomordentligt svår .motgång i Ma­ rocko, i det att Spaniens vän (köpt med stora penningbelopp) bland in­ födingarne den mäktige hövdingen Raisuli, tillfångatagits av Abd-el- Krim, hövdingen över de mot spa­ niorerna kämpande infödingeskaror- na, Med honom föll ett mäktigt va- penförråd och väldiga penningbelopp i händerna på Abd-el-Krim, vars makt därigenom till Spaniens skada betydligt ökats.
— Spanjorerna kla­ ga över att de europeiska vapenindu­ strierna, särskilt den engelska, till­ handahållit marockanerna de vapen, som sedan vänts mot de spanska trupperna.
Meddelanden från Ryssland synas visa att Trotzkys historia snart är all.
Han är av allt att döma fånge hos sina fiender och hans öde kan under sådana förhållanden knappast bli mer än ett.
(Eftertryck förbjudes.)
îîàgot om Ijemliv ocl) dess betydelse.
Av E L I N WAHLQUIST.
Svenska Kvinnors Medborgarförbunds artikelserie.
Julen är den tid på året, då hem­ livet, som annars för en tynande tillvaro, får ny näring.
Familjens medlemmar samlas kring det välför­ sedda julbordet och julgranen.
Det musiceras, pratas och glammas, och hemvärmen och trevnaden mjukar upp till och med den tr.umpnaste.
Men så går julen förbi, och bruten är den förtroliga kretsen.
— Vi kun­ na inte fördölja för oss att det är slut med forna tiders hemliv.
När vi lä­ ser de memoarskrivande författarnes arbeten, då står den stora skillnaden mellan förr och nu klar för oss.
De äldre av oss ha nog också möjlighet att jämföra nuet med egna barn­ domsminnen.
De flesta känna, att det är ett mycket stort värde, som går förlorat, att det är en verklig kraftkälla som sinat.
Ingenting skall bättre skydda den unge, som ger sig ut i livet, mot farorna och påfrestningarna, utifrån än minnet av ett gott Lem.
Varför, frågar man sig, värna människorna ej bättre om sina skat­ ter?
Ja, varför?
Svaret därpå ges ej i en handvändning.
Och skulle man vända sig till olika personer för att få frågan besvarad, skulle sva­ ret lyda högst olika.
Vi börja i pe­ riferien och vända, oss till någon av det gamla släktet.
Svaret blir en svartmålning av vår tids ungdom.
Den är självsvåldig och vill ej känna några band, nöjeslysten etc, För- äldra.vördnaden finns ej längre, inte ens lydnaden, och föräldrarna bära själva skulden genom sin slapphet.
Ut till ett okontrollerat och muntert kamratliv, ut till biografen, jazzen och yran, vem vill sitta hemma och surna!
det är lösen för vår tids ung­ dom, mena de gamla.
Vi fråga en av de unga.
" Varför vi inte stanna hemma?
Visst sitta vi hemma, men då måste vi plugga vå­ ra läxor.
Det är minsann inte lång stund på dagen vi äro lediga, och den stunden behöver man väl ha litet trevligt.
Det tycker jag ingen skulle missunna oss. "
Och för den unge, som är ute i förvärvsarbete, blir sva­ ret ungefär enahanda.
Han tycker sig ha ännu större rätt till självstän­ dighet och nöjesliv, då han själv be­ kostar sig nöjet.
— • Husfadern, fa­ miljeförsörjaren, beklagar, att han har så liten tid att ägna åt familjen ORDSTÄV.
och hemmet.
Men det gäller att lig­ ga i arbetet, om hemmet skall kunna Dumt är att frukta det som man bestå och barnen få uppfostran, och icke kan undfly.
så är det så mycket extra, arbete: föreningsliv, bolagsstämmor, politis­ ka möten i valtider, kommunala be­ Rodnad är skamlig hos gamla, styr etc. Hemmet och barnen får mor sköta.
vacker hos unga.
Och kvinnan, hemmets medelpunkt, vad har hon att säga oss.
Ofta for­ Det tjänar inte mycket till att va­ drar hemmets ekonomi att hennes krafter även tas i anspråk för för­ ra vred där ingen är rädd.
värvsarbete.
Men även där så ej är fallet, är det ofta en svår arbetsbörda som vilar på hennes skuldror.
Hon drar en djup suck vid tanken på den idylliska familjetavla, vi upprulla för henne, med familjens medlemmar samlade i en krets kring kvällslam­ pan, med högläsning, handarbete, samspråk, musik.
" Det vore väl ", säger hon, " om åtminstone måltider­ na finge bli en gemensamhetsstund för familjens medlemmar, men ofta nog äro arbetstiderna så olika, att middagen blir den enda stund på da­ gen, då vi få samlas.
Men jag har åtminstone de allra minsta, de äro min och hemmets tillhörighet, tills skolarbetet slukar även dem ".
Alla dessa svar bekräfta, att hem­ livet är på upphällningen, och ännu flera orsaker kimde angivas.
En av hemlivets svåraste stötestenar är den överallt rådande bostadsbristen, som gör trångboddheten till regel och dels tvingar familjemedlemmarna till en friktion inbördes, som måste inverka menligt på trevnaden och harmonien, för att inte tala om arbetsron, och dels genom de högt uppskruvade hy­ rorna slukar större delen av familje­ försörjarens inkomster och gör ar- betsjäktet ännu intensivare.
Det vär­ sta är, att alla dessa orsaker tyckas ligga utom räckhåll för reformer, åt­ minstone tycks enskilt initiativ ej förslå stort.
En viktig sak är emellertid att alla få blicken öppen, för att något värde­ fullt står på spel, och att många av de tidslyten, som vår tid lider av, står i en viss samhörighet till den hemlöshet, vari vårt släkte växer upp.
Ingenting är så som det goda hemmet ägnat att väcka medborgar- instinkterna till liv.
Det lilla sam­ hället, som hemmet utgör, är så lätt att överblicka.
Den enes övergrepp blir inom denna trånga ram, så känn­ bara för de andra, att dessa kraftigt och omedelbart reagera och återställa jämviktsläget.
Medlemmarna inom detta miniatyrsamhälle ha lätt att känna sig som en enhet utåt och lära sig jämförelsevis lätt den läxa, varav det stora samhället ännu knappt in­ hämtat de första grunderna, nämli­ gen att för samhällets bestånd for­ dras allas eniga samverkan och att krig mellan medlemmarna upplöser samhället.
Den som först i hemmet som familjemedlem och sedan i sko­ lan som medlem i ett något större samhälle och med fritt utrymme för sin individualitet fått sin grundläg­ gande medbprgarfostran, den har lät­ tare .att finna sig till rätta i det större samhället än den som aldrig tagit del i ett sunt hemliv, aldrig be­ hövt ta hänsyn till andras rätt, när han tagit ut sin egen till yttersta skärven, aldrig känt sig som en del av en större enhet.
Den stora betydelsen av ett sunt hemliv kan alltså ej överskattas, och om vi fått den saken klar för oss, så vore det vä.l förvånande, om vi ej Rummet n:r 5.
Hennes värld hade plötsligt krympt samman till ett rum, fem sex meter i fyrkant, möblerat på det sparsamma, konstlöst praktiska sätt, som kännetecknar ett sjukhusrum.
Det fanns ingenting som blicken med nöje dröjde vid, men icke häller någonting, som.
den irriterat kunde haka upp sig på — • det var något vilsamt i de oljemålade väggarnas ödsliga tomhet- Samtidigt med att hennes värld blivit så liten hade de tusen intres­ sen, som tidigare lagt beslag på hen­ nes uppmärksamhet, och vilkas ryk­ tande fyllt hennes dagar ända till brädden med ett arbete, som hon äl­ skade, trängts i bakgrunden, blivit liksom overkliga, förflyktigats och efterträtts av en ensam allvarlig ny­ komling — frågan när febern skulle ge med sig och operationen företa­ gas.
I denna tanke låg ingen fruktan endast väntan.
Operationen betydde visserligen en given stor risk, men också möjligheten till befrielse från plågor, möjligheten att återvinna hälsa och arbetsförmåga, den enda möjligheten!
Så länge denna underliga gallsjuk- dom nöjt sig med att gå till attack med halvårs eller månaders mellan­ rum och med visserligen ursinnig våldsamhet men med endast en eller annan timmes varaktighet hade sa­ ken synts henne av mindre vikt och det hela uthärdligt.
Det var en kamp mellan ett kvalfullt ont och dess of­ fer, där dock det senare alltid ut­ gick som den starkare och som seg­ rare, vilken efter lyktad tvekamp njöt segerns och den återvunna smärt­ frihetens triumf och sötma.
Men det onda började använda en ny och lömsk stridsmetod — det låg som en tyngd under bröstet, ruvade där som ett ständigt hot.
Plötsligt och gäcksamt rörde det upp en liten dunkel och hastigt förlöpande plåga, en ren obetydlighet men dock till- kunde råda bot på något eller några av de missförhållanden, som verka, splittrande på hemlivet.
Vad vi kun­ de göra vore åtminstone att ta väl vara på tillfällena till samvaro mel­ lan familjemedlemmarna och göra dem till angenäma stunder.
Vidare kunde nog åtminstone en del föräld­ rar flytta några av de nöjen, som ungdomen nu söker utomhus, inom hemmets väggar, och bara därmed vore mycket vunnet.
Den jäktade husmodern kunde kanske flytta över något av sin arbetsbörda på barnen och därigenom få dem att starkare •känna ansvaret för och samhörighe­ ten med hefnmet.
Om hon har den lyckliga förmågan att själv låta ar­ betet gå som en dans, så kan hon sä­ kert även få dem att känna arbets­ glädje och kanske rentav komma- dem att förnimma en ton, av den arbetets hymn, som uppstiger från de många tusen hemmen och som ännu bildar den harmoniska grundtonen bland alla do skärande missljuden i den jättesymfoni, som stiger mot skyn.
räcklig för att göra henne sjuk för veckor framåt, feberhet - och kraftlös med blodet förgiftat av galla och hjärnan svindlande av yrsel.
Striden hade plötsligt blivit för ojämn — hopplös!
Beslutet om operation kastade hen­ ne därför icke ett ögonblicks oro eller tvekan; det fattades blixtsnabbt och stålsattes av känslan att sådant livet nu blivit kunde det helt enkelt icke levas!
Och nu låg hon alltså här på ob­ servation.
Dygn lades långsamt till dygn och omärkligt gled hon in i sjukhusets lugna regelbundna enfor­ miga vanor.
På bestämda klockslag öppnades dörren för dessa sympati­ ska sköterskor, dessa vänliga biträ­ den och slöts åter efter dete sedan de raskt och vant utfört sitt vårdan­ de värv.
Varje dag kom läkaren — - med tillförsikt kände hon, att all den hjälp som det stod i mänsklig för­ måga att lämna kunde hon förvänta av honom.
Förbindelsen med yttervärlden var icke bruten.
Den upprätthölls av de näraståendes dagliga besök, av brev, av blommor som kommo och fyllde borden, men det var henne som om detta band blev .allt sprödare, som om livet där ute, utan att hon kunde hindra det, på ett sällsamt och bety­ delsefullt sätt drog sig tillbaka från henne, blev så underligt fjärran.
Och dock trängde ständigt genom det öppna fönstret dess tusende rö­ ster in till henne.
Några stojande barn lekte i en nära plantering, ar­ betsåkdon skramlade förbi, tungt håglöst och mödosamt, det hördes tramp av många hästar och det lätta rullandet av gummiringade vagns­ hjul — de döda fördes med minsta tidsspillan ti.ll gravgården.
I kyr­ kan, vars kontur skönjdes i den ena fönsterhalvan under det att den an­ dra visade den blånande rymden med lätta farande sommarskyar, ringdes varje förmiddag den elektriska sjä-.
laringningen brådskande, klämtade, alarmerande, störande, utan höghet och allvar, utan mening.
En gram­ mofon sjöng och jazzade outtröttligt i konditoriet på hörnet, ungdomar pratade och skrattade i den fallande skymningen, sena nattvandrare ta­ lade den druckna ruelsens ord om förspilld nattsömn och det tidi­ ga morgonarbetet som väntade.
Bak­ om alla dessa ljud hördes bruset av storstaden där nere, stigande och fal­ lande med dygnets olika tider.
Även tidningarna bringade henne bud om livet där ute.
Hennes blick gled över rubrikerna: mord, själv­ mord, bedrägerier, olyckor, .strid och kiv — vilka hemska förvridna van­ ställda drag det stackars livet får i tidningarnas spalter!
Den tanken föll henne in att om avgrunden skaffade sig en egen publikation, skulle den kunna hämta det rikaste, det för läse­ kretsen mest njutbara och glädjande nyhetsstöff i den jordiska dagspres­ sen.
En morgon sade man henne oför­ berett och som förklaring till att fru-
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets t i d n i n g •„munin Brand- och Livförsäkrings-Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA Göteborgs Aftonblad KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBORG- - STOCKHOLM - MALMÖ Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: — Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta SVEA Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan och hemmet.
Pr kvartal 7 .50 fritt hemburen.
Lösnummerpris 10 öre.
mumm miimimi Offentliga nöjen.
Milium,, iiu„n ll (Har NI Stora - 6tt försvar för skûsmâôsâti.
Domaren Joseph Saha.th i Chica­ go, som handlagt omkring 10,000 skilsmässomål, förklarar att det öka­ de antalet skilsmässor är en naturlig ioljd av kvinnans frigörelse, och att det är en övergående företeelse.
Den tidigare allmänt godtagna, principen, att hustrun är mannens tillhörighet, en princip på vilken äk­ tenskapet under gångna, tider byggts upp har icke längre giltighet.
Hu­ strun är i våra, dagar icke ett lösöre utan en självständig varelse och gör anspråk på en däremot svarande ny behandling.
Skola sympati och ett gott sam­ förstånd kunna bevaras mellan ma­ karne måste det ske på samma sätt som eljes i livet, t. ex. mellan vän­ ner, alltså genom förtroende, akt­ ning, hänsynstagande, godhet o. s. v. Mr Sabath har några direkta råd att ge man och hustru.
Ingen torde vara mera.
sakkunnig än han som vid 10,000 skilsmässor hört män och kvinnor stå som varandras anklagare.
Till mannen säger ' han: — Gör er hustru till en verklig livsledsagerska.
Utestäng henne ic­ ke från ert arbetsliv.
Låt henne få inblick däri.
Diskutera med henne dithörande saker och ting.
Invig henne i ert förtroende.
Giv henne tillräckligt med hushål Is p ängar, så att hon slipper de ständigt irrite­ rande bekymren för hur de skola räcka till.
En nödvändig förutsätt­ ning för att ett äktenskap skall kun­ na.
hållas ihop är, att det finns barn därinom.
Har ni inga egna barn.
så adoptera några.
Arbeta tillsam­ Varje afton: KYSKA SUSANNA.
..., t ^ppl av Margit Rosengren.
att sälja, köpa, hyra ut eller byta, så Lorensbergsteatern.
Göteborgs Morgonpost I afton kl. 8: För.
sista gången: Söker Ni flickorna GYURKOWICS.
n å g o n Nya Teatern.
Lustspel av Ferenc Herzeg.
.. d a g kl. 1.30 Billiglietsmatiné: tjänare, VCJbuiezssyn våning, p I ats e „ er Offret.
TANGENS Reseskildringar K A FO - HRE - LARS PA SANNINGSVALLEN Varje afton kl. 8: jjj SORGLUSTIGE BARBERAREN.
Lilla Teatern.
dag kl. 1,30 Billiglietsmatiné: JiG GIFTA MIG — ALDRIG!
Varje afton kl. 8, Lördag och Söndag kl. 7 och 9: FRUNTIMMERSVECKAN.
illat förbund med " Flic- lUbaint gil I - in X * Guvrkovics " överger dem iorna mellertid nu för att under veckan kommer upptaga " S / s Glencairn, tre bilder från sjön ", av O ' Neill.
lilla Teatern bjuder på en nyhet: •frun tim mersveckan ' '.
Pjäsen har t tt alldeles särskilt intresse, därför a tt, den till författare har ingen min­ lire än teaterns egen populära, direk- Premiä- tr; S]; Viran Rydkvist själv.
rea " gjorde säkerligen icke rättvisa It stycket, därtill var den allmänna nervositeten bland de agerande allt­ för stor.
Den enda som fullt behär­ skade sina nerver var författarin­ nan, vars repliker föllo med det lugn.
Jet oemotståndliga, goda humör och den beundransvärda naturlighet, som utmärker denna skådespelerska.
Hen­ nes älskvärda, gammaldags kvinnliga mormor överglänste avgjort represen­ tanterna för den modärna, självmed­ vetna kvinnotypen, som här i rätt överdriven form presenterades, även em det blev de som avgingo med se­ gern.
När framförandet, sedan nervosi­ teten hunnit lägga, sig, sker i ett min­ dre forcerat tempo än nu, kommer intrigen att framstå klarare och de många roligheterna att.
göra sig tettre.
Vid premiären sköljde väldiga Uomstervågor in över rampen som tå uttryck för publikens sympatier.
[iniiiiiiiiiiiifiiHH nniifiu min ifiiiiiiiiiiiiHiiii mu iiiiiiiiitiiiiiiiiiitiniii Kobbs Thé Ceater.
Vår vanliga realisa^ som började fredagen den 30 dennes pågar Allt oc per SKODON till ytterligt NEDSATTA priser.
oY t ra extra kon tan Kungsg atan Se skyltfönstren.
Skomagasin.
• T Hr man livskraften på spåren?
ut * ii annonsera det i GUMMIKLACKAR Skandinaviska Gummlaktiebolaget - Viskafors MARIZA.
, „.
i av Margit Rosengren.
Försök att utveckla er till en tän­ annat, så a n n o n s e r a det i kande personlighet av värde och be­ Göteborgs Morgonpost gär i denna egenskap aktning och Göteborgs största morgontidning.
hänsynstagande av er make.
Var icke rädd för att arbeta.
Tänk inte ' " run på att ed ra händer bli fula.
Låt er make förstå, att han icke uppfyller allan rättfärdighet endast genom att betala vad hemmet kostar, utan att han även på .annat sätt är skyldig att intressera sig för det, att ge det Han hatade henne av hela sitt tro­ sin omtanke och sin kärlek.
fasta hjärta.
Men så långt det var Flirta aldrig,, med någon för att honom möjligt lät lian henne icke «OP OA reta er make eller göra honom svart­ märka det.
sjuk.
Vad han mer än allting an­ Närmade hon sig honom, blunda­ nat.
åstundar och behöver äga för­ de han för att icke se.
Han morra­ AARMNIR vissning om är, att han är den enda de icke och bet icke .häller.
Han mannen i ert liv.
Att flirta är att bara blundade.
Han ville om möj­ tända en eld, i vars förtärande flam­ ligt slippa att se den varelse, som mor både ni och han kunna om­ tagit hans herre och härskare från Sftä&amp;tcL JaJWAat komma.
honom.
Hon skakade på sitt ljuslockiga huvud och sade: Tangens Gardiner platsens största sortering hos — Fritz, King är svartsjuk.
Han A. — B.
CARL JOHNSSON kommer aldrig i livet att tycka om Kungstorget.
Den gamle professorn underhåller mig!
Fritz gick bort till sin hund, och sig något tankspritt med unga frun, som strålande av förtjusning talar ställde sig framför honom med hän­ derna i fickorna.
om sin förstfödda.
från Sverige och Norge av Red.
A.
G. Petersson.
Pris kr.
4:55 pr post­ — • Såå, såå, jaha, säger profes­ — King!
Hunden såg upp — såg på honom förskott.
sorn, kan den lilla flickan gå?
Pressen säger: " Det är ett stort — Om?!
utbrister unga frun så­ för ett enda ögonblick och vände se­ nöje att läsa dessa, snapshots från alla rad.
Hon har hållit på att gå i fem dan bort huvudet.
möjliga delar av vår halvö.
Stilen är — • Nå, vad tror du?
frågade hon.
ledig och uttrycksfull.
Kvickt och månader nu.
— Såå — såå — hon har hållit Han gick tillbaka till henne och underhållande skildrar förf.
folkliv på att gå i fem månader — då har lyfte med båda sina händer upp mot och natur.
.
. "
Rekvireras från förf:seget förlag, hon väl hunnit rätt- långt härifrån sig .hennes fagra anlete.
adr.
: Kristinehamn.
— Ja, King är svartsjuk.
Han då?
måste naturligtvis märka hur högt, hur oändligt högt jag älskar dig.
Anna-Lisa: — Ämnar mamma ge Men hon- var kvinna och van att Begär alltid bli beundrad.
Och här gick en hund mej en kaka till sedan?
Mamma: — • Varför frågar du det?
i hennçs Friz ' rum och hatade henne Anna-Lisa: — Jo för om du inte — • ville inte se på henne.
Ja, hon ämnar ge mej en kaka till, så tän­ började nästan förlora intresset för ker jag äta upp den här väldigt lång­ Fritz — bara för att försöka vinna samt.
hans hund — King.
När hon kom, hade hon med sig de underbaraste hunddelikatesser.
Den bekymrade husfadern: — King åt vad som bjöds honom.
Det Verkligen?
Är det möjligt, att nu skulle ha förefallit alltför onaturligt, lyckats få tag i en husassistent!
Och om han nekat att hålla till godo med du tror, att hon ämnar stanna?
sådana läckerheter som möra kotlet­ är även som badtval den förnämsta.
Unga frun viskande: — Hon har ter — nystekta — ännu något ljumma.
åtminstone tagit av sig ytterkläder­ En dag föll hon på knä framför Åter lyfte han med båda sina han­ na.
King.
dler upp hennes fagra anlete.
— Lille King, sade hon.
Varför — Dina ögon, din mun äro värda kan du inte tåla mig?
Jag skall ju även det största offer.
gifta mig med Fritz.
Jag håller så Och han kysste henne.
innerligt av honom.
Lika mycket Poul Richard.
1890,, som du gör.
Jag skall bli så snäll (Nationalt idende).
mot dig, King.
Vi tre ska vara till­ sammans och hålla av varandra och bli så lyckliga.
Och medan hon sade detta sväng- ' En engelsk skilsmässodomare l&gt; ar de hon en kotlett i handen — en un­ nyligen en smula irriterat för ' derbar kotlett.
Hon förde den fram att kvinnorna, lida av svartsju till Kings nos — fram och tillbaka oändligt mycket högre grad an — • fram och tillbaka —.
m fiet?
Då bet King — för första gången.
lien - De kanske ha anledning 1 Icke i kotletten — utan i hennes hand.
Dagen därefter fördes King till en hundgård.
Det sörjdes för honom pa alla sätt.
Fritz gick en dag och hälsade på „ » ti ef In ' d Stora Teatern har ^ honom: — Gamle gosse, sade han.
upptagit Jean Gdbers^ Se så, gamle gosse.
sanna ", antagligen _ ingen tf Men, King vände bort huvudet.
gå publikens ^ Ä än f Han ville icke mera kännas vid sin aterdirektion hur e_ j är e » h ar ' syftar kan ignorera.
, rU ®.
herre och härskare.
när detta skrives, annu ^ i; kg uB ?t - Då Fritz kom hem fann han Hu vild rollen ut lores a P Lilly i sitt rum.
lingen Margit Ko s en gr en^ j, 1 förbe- — Du ser så bedrövad ut, sade horensbergsteatci n • 0 slutit ett evigt avj?
" ^____ — hon.
till en brinnande ordlös bön.
Det var Telegramadress en själ i nöd, som i känslan av att " Kreditbolaget " äga rätt därtill, bad icke om hjälp, icke om kraft, icke om barmhärtig­ ••••••••••«r••••••••••••••• » ••••••••••• het och försköning, icke om livet, S Inf, gen.
Göfceb.
Tandl.-Sällskap.
icke om någonting annat än klarhet,!
Tandl.
Lisa Andrén \ en stråle ljus i det ensamhetens, tviv­ Vasagatan 5 B, Tel. 10919. lets och fasans mörker, vari den kän­ 10 — 2, 5 — 7; lördagar 10 — 2.
de sig innesluten.
Då hände något.
kostbrickan dröjde, att det måhända Det var ingenting för de fysiska skulle bli operation den dagen.
sinnena förnimbart; det var en belt Hon kände som en stöt åt hjärtat, och hållet själisk upplevelse.
en het blodvåg vällde upp mot hjär­ Hur skall det kunna skildras som nan, ångest kom över henne^ och är obeskrivligt?
hon såg sin hand som låg på täcket Det blev stilla inom henne.
Det darra.
var som om själen i andakt bidat ett Allt detta överraskade henne.
Bon svar.
Och det kom!
Tydligt .för­ hade otåligt väntat på operationen.
nimbara rytmiska vågor av kraft Hon önskade den alltjämt med sam­ omböljade henne oavbrutet; fyllde ma fasthet.
Varför då denna stöt åt hennes undrande sinne med en aldrig hjärtat, denna blodvåg åt huvudet, erfaren styrka, hennes hjärta med denna ångest, denna skälvning från en odrömd sällhet.
Visionärt förstod huvud till fot?
hon livets härlighet, dess allvar, dess Var hon feg?
Svek henne det fy­ höghet, dess stora ansvar, kände hon siska modet?
— Nej!
Men denna det fortsatta livet bakom döden, vars oro, denna förfärliga öro, denna dysterhet byttes i strålande " ljus.
skrämmande känsla av att vara ut­ Över den skridande tiden låg be­ lämnad på nåd och onåd åt något tydelsefullhet och höghet.
Hennes ofrånkomligt, något till sitt väsende ögon fylldes av tårar som runno ut­ fullständigt okänt, men hotande - för kinden — bon grät av namnlös vad var allt detta?
lycka.
Fruktade hon — döden?
Åter ' hörde hon de lätta kvartsla- Kanske!
gen från kyrkan och så de distinkta Hur tyst och undrande hon vis­ timslagen — • tolv.
kade detta " kanske ", som gick så Två timmar hade gått.
Hon för­ deciderat i riktningen av ett ja.
stod att det som beskärts henne nu Hur gåtfullt!
Knappast någon var fullbordat, och, hon sjönk in i en dag hade under de senaste åren gått djup, drömlös sömn.
utan att hennes tanke lugnt dröjt Vilket uppvaknande!
Hur soligt vid och sysslat med dödens problem.
sinnet, hur glatt hjärtat, hur lugna Hon hade också gjort den generalbikt nerverna, hur överdådigt modet!
veckor gick hon stödd på en vänlig över livet, som antagligen varje män­ Denna sinnesstämning vek icke från arm ut genom sjukhemmets port.
niska någon gång, frivilligt eller henne för bråkdelen av en sekund.
Det låg sol över den breda, gatan, tvingad, gör.
Hon hade granskat Den dröjde i hela sin styrka kvar luften var varm, vinden spelade i hela sitt liv ur evighetens synvinkel ännu när hon en kväll lade sig till­ trädkronorna .. Från staden där nere och genomlidit själavåndan att på rätta på operationsbordet utan att steg ett tusenstämmigt brus.
varje punkt nödgas underkänna det, veta om det skulle givas ett " sedan " Det var livet som kom henne-till­ men hon hade också tyckt sig fatta för henne.
mötes, och åter förnam hon i en svag försoningens tanke, möjligheten, nå­ Med lugna djupa, andetag andades efterklang vad hon visionärt genom­ den, sällheten att få gottgöra — hon in etern men hörde alltjämt lä- skådat, livets storhet, härlighet, hög­ Varför då denna dödsfruktan, vil­ karne och sköterskorna omkring sig.
het, allvar och ansvar, framförallt ken strök som en iskall fläkt över Plötsligt inträffade något — hon dess ansvar.
hennes hud och klagande drog ge­ rycktes liksom bort från omgivnin­ I.
D. nom hennes hjärta?
gen och ' hon sade mycket bestämt till När man meddelade henne att ope­ sig själv: Nu förlorade du medvetan­ rationen uppskjutits på ytterligare det!
tre dagar var det, som om en stor Undrande blickade hon sig om­ godhet visats henne.
Tre dagar kring.
Hon såg en gnistrande vit och tre nätter; tre gånger tjugufyra rymd, omätlig och dock utan ut­ timmar voro ännu hennes.
Och se­ sträckning.
Utan slut och samtidigt dan?
Nej, hennes tanke kunde icke alldeles inpå henne.
Denna rymd finna fäste i tiden efteråt.
Skulle var full av små.
.miniatyrstjärnor av det kanske icke givas ett ' ' sedan ' för ett blåvitt sken, som sprang ut i henne?
långa strålar.
Hon granskade dem Och under det att dagens timmar högeligen intresserad, men tröttnade på blysulor långsamt släpade sig efter vid pass en halv minut.
Hon fram mot den första natten, förtäta­ ville vila blicken på något annat än des oron inom henne.
I) et.
var som dessa intensiva dallrande ljuspunkter om ensamheten från alla håll av — hon slog upp ögonen och såg sitt osynliga händer skjutits fram mot rum, för vars-ena fönster gardinen henne och nu fullständigt inneslöt icke var nerdragen.
Det var natt.
henne.
I) et var ett svalg befäst mel­ Hon fick först inget sammanhang i lan henne och allt som hörde livet det hela.
Operationsbordet uppe i till.
Hon var ensam med sig själv.
femte våningen och nu sängen här Natten hade brutit in.
.
T den stora nere i den första!
Efter en halv mi­ tystnaden hörde hon de fyra lätta nut, högst en halv minut!
I detsam­ kvartslagen av kyrkklockan och där­ ma kände hon en brännande sveda efter de malmfulla timslagen — under bröstet — hon ville ropa högt tio — av glädje — operationskniven hade Då samlade hon hela sitt väsende, skurit bort det.
onda — seger — ' allt som fanns inom henne av kraft seger!
och anda.
till åkallan av gudomen, Och när syster Anna, pensionerad men påpasslig, god.
erfaren ocli rar böjde sig över henne för att, känna •&lt;É&gt;- på pulsen och bandaget och på vär- Slrtsf a,rka.re ån adla.
andra mekrusen slog .hon upp en munter PÄRLOR JUVELER språklåda, vars lock syster emeller­ tid vänligt men bestämt lade ner i modern infattning fördelaktigast Illlllll igen.
Man skall nämligen sova när hos A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. det är natt.
I synnerhet när man är för alltid på lager alla nyopererad.
Det kom dagar med kroppsliga Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41. fabrikat till fabrikspriser.
kval och tröttat sinne, men efter två 130 Billiglietsmatiné: Gästsy« Morgonens förnämsta annonsorgan mans med er hustru, roa er, utveck­ la er tillsammans med henne!
Mr Sabaths råd.
till hustrurna ly­ der ungefär så här: Teatern.
S8nd pKEVlNNAN n å g o t Göteborg.
I varje nummer, värde­ fulla artiklar i olika frågor, berättelse, följetong, kåserier.
KVINNORNAS TIDNING 51 Med vår effektiva ^ Kristallmottagare " MASTER JUNIOR " l ' or ett par nummer sedan om­ nämndes i denna tidning en hemlig­ hets I ull apparat " Arams magiska lå­ da, som skulle komma att betyda ingenting mindre än en fullständig omvälvning av läkekonsten.
Det uppgavs, att lyckade kurer med dess hjälp konstaterats även i sådana fall där sjukdomen tidigare förklarats obotlig.
Apparaten hade undersökts av en kommitté, tillsatt av Kungl.
engelska läkaresällskapet, bestående av läkare och vetenskapsmän, sär­ skilt bevandrade på elektricitetens område.
Kommittén, i vars spets stod en av den engelska läkareve­ tenskapens främsta representanter sir Thomas Horder, hade till allmänhe­ tens förvåning förklarat, att den ma­ giska lådan " syntes ha stora möilisr- heter ".
De engélska tidningarna syssel­ sätta sig nu livligt med denna sen­ sationella sak, och vi återgiva här ne­ dan en del uttalanden ur ansedda och vederhäftiga tidningar.
Mr H. Warner Allén skriver i " Morning Post ", som därjämte inne­ hållit många andra bestyrkta berät­ telser om lyckade kurer: " Då ni äg­ nat uppmärksamhet åt den Abram- ska behandlingsmetoden, kanske det intresserar er att höra, att förra året i aug.
en min son, då sju år gammal, befanns lida.
av varproppar i hals- körtlarne.
Flera, framstående läka­ re förklarade skyndsam operation nödvändig.
På råd av vänner förde jag emellertid gossen till en skicklig läkare i London, vilken behandlade honom enligt den Abramska elektri­ ska läkemetoden.
Efter fjorton da­ gars behandling voro mandlarne fri­ ska.
och varbildningen fullständigt borta.
Sedan dess har gossen haft åtminstone en grundlig förkylning, utan att han dock fått något återfall av varbildning i mandlarne ".
" Truth " påminner i anslutning till den Abramska läkemetoden, vilken synes experimentera med en för livet och hälsan viktig, hittills okänd kraft, om de forskningar sir James Mackenzie bedriver i fråga om den " livskraft " han kommit på spåren, en kraft vilken, enligt vad han tror sig hava funnit, människorna i fram­ tiden skola kunna tillgodogöra sig på samma sätt som de nu behärska och exploatera andra naturkrafter, elektricitet, magnetism o. s. v. " Spectator " berättar närmare om d:r Albert Abrams, uppfinnaren, död för något år sedan.
D:r A. praktiserade som läkare i San Fran­ cisco och använde under de sista åren av sitt, liv i stor utsträckning den efter honom uppkallade behandlings­ metoden.
Han betjänade sig av två olika apparater, båda uppfunna av honom själv.
Med hjälp av den ena och en droppe av den sjukes blod, som han undersökte på elektrisk väg, fastställde han sjukdomens art. Med den andra apparaten tillförde han den sjukes kropp elektriska vibratio­ ner av samma hastighet, som angi­ vits vid den elektriska undersöknin­ gen av blodpreparat.
Den tillämpa­ de principen var Similia similibus curantur, " lika skall botas med lika ", den.
gamla kända satsen från homöo- patien.
Utan att förklara själva metoden ställde Abrams den till andra läka­ res förfogande genom att sälja de erforderliga apparaterna till dem.
Apparaten för blodprovstagningen var innesluten i en förseglad låda, därav namnet " den magiska lådan ".
Saken väckte enormt uppseende i Amerika.
En undersökningskom­ mitté av vetenskapsmän tillsattes.
Denna betecknade det hela.
som " ko­ lossal humbug ".
Den amerikanska läkarevetenskapen står kvar på den­ na ståndpunkt och då den motsva­ rande engelska vetenskapen intar en annan och välvilligare position, liar det uppstått en häftig skärmytsling dem emellan.
Nu är saken den, att en engelsk läkare d:r Boyd förbättrat den Ab­ ramska uppfinningen och det är hans apparater som prövats av Kungl.
brittiska läkaresällskapet.
Resultaten av dessa undersöknin­ gar hava icke offentliggjorts.
Men man har dock att hålla sig till kom­ mitténs rätt löftesrika, allmänt håll­ na, förklaring, att det verkligen lig­ ger något av vetenskapligt värde i den Abramska metoden och att den synes innesluta nya stora möjligheter till landvinningar på läkarevetenska­ pens område.
En sakkunnig penna i " Specta­ tor " skriver: Man kan sammanfatta det hela ined att säga, " att d:r Ab­ rams råkat snava på några sällsam­ ma och oförklarliga företeelser, vilka kunna komma, att visa sig vara av stort vetenskapligt intresse.
Att han i sin läkarepraktik sökte tillgo­ dogöra sig sin upptäckt innan vare sig han eller någon annan förstod dess rätta natur har icke och skall icke hindra den tillsatta engelska undersökningskommittén att klart inse vikten av själva, upptäckten ".
Det är icke åren utan lidandet som bestämmer hur gamla vi äro.
M. Jokai.
kan var och en i Göteborg avlyssna Stockholmsprogram- roet fullt tydligt.
Pris Kr.
10: — inkl, kristall Våglängd 200 — 700 mtr.
I H.
F c i t Lifldquist Radioavd.
i Co. Tel. 1684, 11634.
Restpar ii " synnerligen billigt it ungsgat.
23 G ÖTEBO R G. Tel. 16909.
GÖTEBORG De oföddas rätt - oel) de föddas.
Av TORBORG OTTOSDOTTER.
GIV Berta, Fanny, Eugenia I brottmål och rättegångar frågas säkert en längtan efter barnet, men numera efter motivet till brottet.
Det är orättvist mot kvinnorna, att inte bevilja dem samma förmån, och frå­ ga efter motivet till att de inte vilja bli mödrar!
D; r Hans Kaarsberg tycks åtmin­ stone inte, i sin iver att.
kasta all skuld för detta förhållande på kvin­ norna, ha tänkt på att motivet härför möjligen kan ligga — hos männen.
Det är mycket som talar för att så är fallet.
Vi behöiva.
ej här närmare orda om de stackars övergivna möd­ rarnas kategori, ty där ligger skul­ den så påtagligt hos fadern, som, även, om han ej längre känner något för modern, dock borde finna det ofrånkomligt för hederns krav att göra vad han kan för sitt barn.
Varför talas det aldrig om att fa­ derskärleken håller på att försvinna?
Det tycks vara sämre ställt med den än med moderskärleken!
Man hör aldrig talas om att en mor överger sitt barn, men det gör i detta fall en far utan betänkande.
När det hän­ der att en mor dödar sitt födda barn, sker det vanligen under så uppröran­ de omständigheter, att hon i sitt sju­ ka, övergivna, hopplösa tillstånd sy­ nes ha varit nära vansinnet.
Man kan säga att fadern och världen som dö­ ma.
henne, och därigenom tvinga henne att föda sitt barn under såda­ na.
omständigheter, äro mera ansva­ riga.
för hennes handling ' än hon själv.
Man kan inte ens säga till faderns försvar, att det är naturenligare att han överger sitt barn än att modern gör det.
Om vi gå till djurriket, finna vi, att bland de djur, som leva i par, vilket människorna göra, bi­ drager hannen lika mycket som ho­ nan till omsorgen om ungarna.
(Man kan säga vad man vill om " den fria kärleken ", men så länge lusten till äganderätt till den älskade finnes, så leva vi lika fullt i par!)
Vem kan vara ömmare än en fågelhanne är mot den ruvande honan!
Men in­ om människosläktet händer det ofta att mannen sviker, och kvinnan läm­ nas ensam med det frö, som båda sådde.
Under denna svåra tid får hon sakna det skydd och den vård som kommer varje fågelhona till del.
Man kan inte häller säga att den gifta kvinnan i allmänhet, har det så bra ställt som fågelhonan.
Ty kärleksförbindelser i allmänhet äro av ett så lättvindigt och ytligt slag, att kärleken minskas i stället för att ökas när barnet väntas.
Kvinnan får därför ej under .denna tid njuta av den makens tillgivenhet och om­ sorg som är regel inom den övriga — • djurvärlden, som lever i par.
Det är orätt att kasta skulden för detta förhållande på mannen ensam, det är inte hans fel att kvinnan, av na­ turliga orsaker, är den som blir li­ dande därav.
Hos varje man eller kvinna finns denna längtan får ej utvecklas i fri-, het, det finns så mycket i tidens yt­ lighet som hämmar dess växt.
Det är helt naturligt att en kvinna, som har insupit denna ytlighet, fruktar för en så allvarlig sak som att bli mor.
Hä 1st som de naturliga före­ teelser som äro förenade därmed, av tidens förkonstlade och naturvidriga smak, anses obehagliga och fula, ja, rent av löjliga.
Det är orätt av en man att döma henne utan att höra hennes skäl.
Har någon man för­ sökt att tänka sig in i vilka psykiska lidanden som möta en kvinna t. ex. i storstaden, när hon skall bli mor?
Kan någon man förstå, hur det känns för en sådan kvinna, när hon nödgas gå ut på gatan, genom en skärseld av stickande, hånfulla, med- lidsamma blickar från de kvinnor, som ej äro i samma situation som hon?
Men det är ej nog därmed, det skulle hon nog stå ut med för- hans skull, men även han sviker hen­ ne i de flesta fall just då, om ock inte i världens ögon så i hennes.
Han har samma syn på henne som alla ändra naturligtvis, och finner hennes tillstånd löjligt och motbjudande.
Det är tiden, alla.
människor till­ sammans imed deras tankar och åsik­ ter, som är orsaken till motviljan för moderskapet.
För att åstadkomma en ändring i detta fall är det män­ nen som måste ta första, steget till en allvarligare och djupare syn på kvinnan och kärleken.
Vad kvin­ nan gör drives lion till för mannens skull, lika visst som att man vid mannens handlingar kan fråga: var är kvinnan?
Svaret på frågan var­ för våra dagars kvinna ej vill bli mor ger sig härigenom av sig själv: Mannens intresse står ej till de kvin­ nor som äro mödrar, och han vill ej själv bli far.
det gjorde honom ont.
Men ändå log han och tänkte: " Tiggarfolk?
Annu ha vi icke bett någon om en bit bröd eller en dryck vatten!
Och jag skall väl arbeta och försörja oss!
Ett litet fint hem .skall du få, min älskade, och barnet mitt en docka med ljust hår och sidenklädning!
Han mindes som i en dröim hur de blivit förenade.
Han tyckte att han nätt och jämt kunnat stå på be­ nen då han åter kommenderats till fronten.
Det var samma historia för flera av hans kamrater på sjukhuset.
De mötte varandra i korridorerna, sågo in i varandras likbleka ansik­ ten och brinnande ögon, försökte att småle och nicka åt varandra — vem vet om man icke ses för sista gången —!
Så var det många av dem som begärde ikrigsäktenskap in­ nan de begåvo sig ut tilll ny döds­ fara.
Han vaknade också upp inför den frågan — och så vigdes han ha­ stigt och lustigt vid den lilla extra sjukhushjälpen, utan de många for­ maliteter och små eller stora fästlig- heter som pläga följa med ett sådant viktigt steg — och utan att hennes föräldrar blivit tillfrågade.
Ty vad skulle de ha sagt!
Deras första fråga hade varit: " Vad skola ni leva av? "
Ah, de visste gott att det icke var någon lätt sak, detta: att leva!
Tak över huvudet!
— Mat!
— Kläder!
— Och de hade ju sett ut åt henne en annan: Den som ägde butiken snett över gatan, som hade pangar och riktig våning och tjänare och ett li­ tet sommarställe på landet och som var aifoetsam och duglig — litet gammal, litet gnatig — men tänk, så hon skulle ha fått det!
Hon själv tänkte på allt detta ibland.
Och hon ryste — Men först när hon koimmit hem som den fat­ tige krigarens hustru, förstod hon vilket djupt sår hon slagit de gamla föräldrarna.
Det föreföll henne som om de aldrig .kunde få en glad dag mer.
Hela deras hopp om lycka, och lindring i livet för henne och för dem själva hade hon krossat i ett slag.
Och så hjärtlös hade hon varit, att hon icke ens talat om det för dem!
Ah, det gjorde i allla fall ont!
Det sved.
Men på samma gång kändes ändå knytet hon bar på så lätt.
— Såg han i sådana stunder på hen­ Det veta kvinnorna, och många, av dem undvika att bli mödrar för att bevara, sina mäns kärlek.
Sedan de blivit mödrar förlora de något av det dockaktiga uttryck, som i vår tid är den skönhetstyp som genomsnitts­ mannen framför allt finner åtråvärd.
Belysande för denna tidens smak är vad som för någon tid sedan stod på en tidnings " skönhetsavdelning ".
Där talades nämligen om hur " varje känsla som man ger, efter för helt, sätter ett spår i ansiktet " ...
däref­ ter stod om sättet att få bort detta spår.
Varje känsla som sätter sitt spår i ansiktet är således misspry- dande enligt denna smak!
Det stod inte varje ful eller dålig känsla, och O C ll Evelina Kvinnornas Tidning på namnsdagen!
Presentkort säljas på tidningens exp.
Magasinsgatan 12.
Tel. 18070. så menades inte häller!
Ty varje känsla, om än så ädel tar bort något av det dockaktiga eller rättare gås- aktiga uttryck, som är det enda.
sa­ liggörande i dessa dagar.
Så länge detta ytliga skönhetsideal är förhär­ skande bland männen, komma kvin­ norna .att undvika, att bli mödrar, ty då äro de ej längre åtråvärda i ge­ nomsnittsmannens ögon.
I många fall får en kvinna i våra dagar — bokstavligt talat — välja mellan mannen ioch barnet, hon är ej att klandra om hon då väljer mannen.
Vad är då orsaken till denna ti­ dens smak?
Samken för ytlighet och det ytliga nöjet kulminerade nå­ gon gång efter världskriget, i de av kriget härjade länderna, och var en reaktion ' mot dess fasa.
och förödelse.
Att denna glädjelängtan ej tog sig ett naturligare oc.h friskare uttryck berodde därpå, att de plågade män­ niskorna ej hade någon naturlig or­ sak att glädjas, de hade ingen spon­ tan, frisk levnadslust.
Därför blom­ strade de osunda, förödande nöjenas giftiga örter upp i krigets spår, som rosorna på en febersjuks kinder.
Se­ dan detta väl hade börjat, spred det sig som en epidemi över all världen.
Man tycker, att nu sedan den för­ sta orsaken upphört att finnas, och sedan de kval börja hävas som världs­ kriget skapade, folken skulle av sig själva återgå till sundare och nor­ malare förhållanden.
Men så är ej ännu fallet.
Man fortsätter i de en gång givna spåren, och det behövs en kraftansträngning för att rycka sig loss.
Att detta icke sker beror framförallt på pressen!
Ty man sä­ ger med orätt att pressen är folkets röst.
Den gör folkets röst!
Dess verkan kan inte tillmätas nog stor betydelse, därför borde också noga efterses att inga försämrande och för människosläktet olyckliga tendenser där få komma till uttryck.
Näst efter pressen som påverkare av de allmänna meningarna kommer teatern.
I en klass för sig som för­ medlare av dåliga tendenser står na­ turligtvis smutspressen och smuts- teatern.
Smutspressen, som efter Realisation.
AV RÄSTPAR extra billiga priser • 1.
Blixts Skoaffärer Kungstorget i (Götahallen) Basarbodarne 45 — 47 (Kungstorget) Nya Sjömanshemmet, åt l:sta Långgatan.
Skanstorget 5.
— ^ " " " " " " niinniMiim Civets dröm.
Av RUTH ALMÉN.
de boulevarder som leda till ' ' Ufflfhågen sågos de titt och ofta.
atl ' luggsliten rock, brun till fär-?
n 0c ^ me d sammetskrage, hon i en j en s ' v art klädning och brokig sjal, i snibb på ryggen.
Han bä- 1 e, ett, litet barn, hon ett stort i ^ e &gt; :S om man kunde gissa, sig till ' "!
* ® allt „4, 1, ägdo.
{g 01 ' ' ^ a flickan såg nästan alltid J * 11 ^ Hon lekte med faderns hon ' 0v ^ a ^ e litet rödletta skägg, fru ^ ' ^ är k° n satt och i! "
^PP ' ^öjda ställning såg ut aris rörliga gatuliv.
de bodde?
Ja, nu ville han njuta livet.
Alla omsorger ville han glömma.
Allt vad livet givit av slit, släp och be­ kymmer.
Hit.
hade han kastats till­ baka av den stora olycksvågen, här hade han hamnat efter kriget.
I sjuksalen hade hon vårdat honom, hon som var hans och som skänkt honom hans älskade lilla barn.
Ah, om män­ niskorna visste hur litet man behö­ ver av denna världens goda för att vara lycklig!
Annu hade de existens­ medel.
Och de åto sig var dag mätta.
— — Fast nog finge de spara.
— Det var därför de tillbringade vaa han ville kalla " sommarferien " på så gott som gående fot.
Han hade överlevt den stora fasan och han levde!
— O, liv, liv!
Solen är varm.
Många tycker för varm, Men han njuter.
Han har ännu lör litet blod i kroppen för att tycka som de andra: att denna sommar är olid­ lig med sin ihetta.
Och trakten kring triumfbågen älskar han — han är glad att se blommorna på de okända fallnes grav, han gar att se dem, fast han på samma gång överfalles av en slags frossa de ögonblick han Var somm ar!
Och vil- ieji ' l&gt;e r ' ° mmar ' se dan!
Aldrig en drop- oc ^ u ^ e i Bois, de Boulogne gna «n 4 o '! '
Platser, där de bredde ut dV 11 U n arne i som lilla mamma ha- i e i i och lade de andra klä- lig en ° V (' och SOVQ de så inner­ lig f, " ' ' Un der de blinkande, vän- kärnorna.
står där.
O, vilken lycka att icke också han ligger här — stel och orörlig i en trång kista imed stenar och jord över sig!
— O, liv, liv!
— Och han står ett ögonblick och ser på de halvvissna rosorna och trycker den lilla barnkroppen f astare intill sig och går med skälvande knän där­ ifrån.
Det är för honom som ett slags daglig andakt, och vad han tillbeder är livet.
— O, liv, liv!
— Det var bara ett som gjorde honom ont: hans älskades tankar.
Hon sa­ de intet, men han läste i hennes ögon: " för din skull har jag blivit en tiggerska och mitt barn ett tiggar­ barn.
Utan tak över huvudet, utan hem gå vi tre, i fullkomlig ovisshet om framtiden.
Om någon av oss blir sjuk, vad skall det bli av oss!
Och när den kalla vintern kommer, vad skall det bli av oss!
Då stiga dimmorna, från Seinen och tränga oss in till märgen.
Ja, det är samma flod, där nu fiskar flyta döda upp av denna förfärliga hetta!
Förtviv­ lan och fasa är det liv du fört mig in i, men jag har icke en tanke på att lämna det, ty jag älskar dig! "
Detta läste han i hennes ögon och nes ansikte med den fina, naturliga rodnaden under solbrännan och de stora, strålande ögonen, gingo också hans tankar på ett underligt sätt samma väg soim hennes.
Och åter kom samma tatnke: " Ett litet fint hem skall du få, min äl­ skade! "
Det var bara detta: att det fatta­ des honom krafter.
Icke egentligen kroppskrafter, ty vilka sträckor till- ryggalade de .icke varje dag, fram och tillbaka, på boulevarderna, ut och in i Bois!
Och flickan i hans armar tyngde honom aldrig.
Stund­ talls sutto de också på en soffa under träden i Parc Monceau, och då fick lillan leka i sanden, fast aldrig utom synhåll.
Men han var för lycklig för att orka tänka.
Allt som påminde om det förflutna lade sig som en tyngd över hjässan, och det skimrade rött och violett för ögonen.
Bara, han tänkte på kanondundret, steg ett be­ dövande sus för öronen och det var som om en glödgad borste av stål trängts ned genom kraniet.
Eller tänkte ban på den våldsamma aga och de onda ord han fått av fadern
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets t i d n i n g •„munin Brand- och Livförsäkrings-Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA Göteborgs Aftonblad KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBORG- - STOCKHOLM - MALMÖ Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: — Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta SVEA Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan och hemmet.
Pr kvartal 7 .50 fritt hemburen.
Lösnummerpris 10 öre.
mumm miimimi Offentliga nöjen.
Milium,, iiu„n ll (Har NI Stora - 6tt försvar för skûsmâôsâti.
Domaren Joseph Saha.th i Chica­ go, som handlagt omkring 10,000 skilsmässomål, förklarar att det öka­ de antalet skilsmässor är en naturlig ioljd av kvinnans frigörelse, och att det är en övergående företeelse.
Den tidigare allmänt godtagna, principen, att hustrun är mannens tillhörighet, en princip på vilken äk­ tenskapet under gångna, tider byggts upp har icke längre giltighet.
Hu­ strun är i våra, dagar icke ett lösöre utan en självständig varelse och gör anspråk på en däremot svarande ny behandling.
Skola sympati och ett gott sam­ förstånd kunna bevaras mellan ma­ karne måste det ske på samma sätt som eljes i livet, t. ex. mellan vän­ ner, alltså genom förtroende, akt­ ning, hänsynstagande, godhet o. s. v. Mr Sabath har några direkta råd att ge man och hustru.
Ingen torde vara mera.
sakkunnig än han som vid 10,000 skilsmässor hört män och kvinnor stå som varandras anklagare.
Till mannen säger ' han: — Gör er hustru till en verklig livsledsagerska.
Utestäng henne ic­ ke från ert arbetsliv.
Låt henne få inblick däri.
Diskutera med henne dithörande saker och ting.
Invig henne i ert förtroende.
Giv henne tillräckligt med hushål Is p ängar, så att hon slipper de ständigt irrite­ rande bekymren för hur de skola räcka till.
En nödvändig förutsätt­ ning för att ett äktenskap skall kun­ na.
hållas ihop är, att det finns barn därinom.
Har ni inga egna barn.
så adoptera några.
Arbeta tillsam­ Varje afton: KYSKA SUSANNA.
..., t ^ppl av Margit Rosengren.
att sälja, köpa, hyra ut eller byta, så Lorensbergsteatern.
Göteborgs Morgonpost I afton kl. 8: För.
sista gången: Söker Ni flickorna GYURKOWICS.
n å g o n Nya Teatern.
Lustspel av Ferenc Herzeg.
.. d a g kl. 1.30 Billiglietsmatiné: tjänare, VCJbuiezssyn våning, p I ats e „ er Offret.
TANGENS Reseskildringar K A FO - HRE - LARS PA SANNINGSVALLEN Varje afton kl. 8: jjj SORGLUSTIGE BARBERAREN.
Lilla Teatern.
dag kl. 1,30 Billiglietsmatiné: JiG GIFTA MIG — ALDRIG!
Varje afton kl. 8, Lördag och Söndag kl. 7 och 9: FRUNTIMMERSVECKAN.
illat förbund med " Flic- lUbaint gil I - in X * Guvrkovics " överger dem iorna mellertid nu för att under veckan kommer upptaga " S / s Glencairn, tre bilder från sjön ", av O ' Neill.
lilla Teatern bjuder på en nyhet: •frun tim mersveckan ' '.
Pjäsen har t tt alldeles särskilt intresse, därför a tt, den till författare har ingen min­ lire än teaterns egen populära, direk- Premiä- tr; S]; Viran Rydkvist själv.
rea " gjorde säkerligen icke rättvisa It stycket, därtill var den allmänna nervositeten bland de agerande allt­ för stor.
Den enda som fullt behär­ skade sina nerver var författarin­ nan, vars repliker föllo med det lugn.
Jet oemotståndliga, goda humör och den beundransvärda naturlighet, som utmärker denna skådespelerska.
Hen­ nes älskvärda, gammaldags kvinnliga mormor överglänste avgjort represen­ tanterna för den modärna, självmed­ vetna kvinnotypen, som här i rätt överdriven form presenterades, även em det blev de som avgingo med se­ gern.
När framförandet, sedan nervosi­ teten hunnit lägga, sig, sker i ett min­ dre forcerat tempo än nu, kommer intrigen att framstå klarare och de många roligheterna att.
göra sig tettre.
Vid premiären sköljde väldiga Uomstervågor in över rampen som tå uttryck för publikens sympatier.
[iniiiiiiiiiiiifiiHH nniifiu min ifiiiiiiiiiiiiHiiii mu iiiiiiiiitiiiiiiiiiitiniii Kobbs Thé Ceater.
Vår vanliga realisa^ som började fredagen den 30 dennes pågar Allt oc per SKODON till ytterligt NEDSATTA priser.
oY t ra extra kon tan Kungsg atan Se skyltfönstren.
Skomagasin.
• T Hr man livskraften på spåren?
ut * ii annonsera det i GUMMIKLACKAR Skandinaviska Gummlaktiebolaget - Viskafors MARIZA.
, „.
i av Margit Rosengren.
Försök att utveckla er till en tän­ annat, så a n n o n s e r a det i kande personlighet av värde och be­ Göteborgs Morgonpost gär i denna egenskap aktning och Göteborgs största morgontidning.
hänsynstagande av er make.
Var icke rädd för att arbeta.
Tänk inte ' " run på att ed ra händer bli fula.
Låt er make förstå, att han icke uppfyller allan rättfärdighet endast genom att betala vad hemmet kostar, utan att han även på .annat sätt är skyldig att intressera sig för det, att ge det Han hatade henne av hela sitt tro­ sin omtanke och sin kärlek.
fasta hjärta.
Men så långt det var Flirta aldrig,, med någon för att honom möjligt lät lian henne icke «OP OA reta er make eller göra honom svart­ märka det.
sjuk.
Vad han mer än allting an­ Närmade hon sig honom, blunda­ nat.
åstundar och behöver äga för­ de han för att icke se.
Han morra­ AARMNIR vissning om är, att han är den enda de icke och bet icke .häller.
Han mannen i ert liv.
Att flirta är att bara blundade.
Han ville om möj­ tända en eld, i vars förtärande flam­ ligt slippa att se den varelse, som mor både ni och han kunna om­ tagit hans herre och härskare från Sftä&amp;tcL JaJWAat komma.
honom.
Hon skakade på sitt ljuslockiga huvud och sade: Tangens Gardiner platsens största sortering hos — Fritz, King är svartsjuk.
Han A. — B.
CARL JOHNSSON kommer aldrig i livet att tycka om Kungstorget.
Den gamle professorn underhåller mig!
Fritz gick bort till sin hund, och sig något tankspritt med unga frun, som strålande av förtjusning talar ställde sig framför honom med hän­ derna i fickorna.
om sin förstfödda.
från Sverige och Norge av Red.
A.
G. Petersson.
Pris kr.
4:55 pr post­ — • Såå, såå, jaha, säger profes­ — King!
Hunden såg upp — såg på honom förskott.
sorn, kan den lilla flickan gå?
Pressen säger: " Det är ett stort — Om?!
utbrister unga frun så­ för ett enda ögonblick och vände se­ nöje att läsa dessa, snapshots från alla rad.
Hon har hållit på att gå i fem dan bort huvudet.
möjliga delar av vår halvö.
Stilen är — • Nå, vad tror du?
frågade hon.
ledig och uttrycksfull.
Kvickt och månader nu.
— Såå — såå — hon har hållit Han gick tillbaka till henne och underhållande skildrar förf.
folkliv på att gå i fem månader — då har lyfte med båda sina händer upp mot och natur.
.
. "
Rekvireras från förf:seget förlag, hon väl hunnit rätt- långt härifrån sig .hennes fagra anlete.
adr.
: Kristinehamn.
— Ja, King är svartsjuk.
Han då?
måste naturligtvis märka hur högt, hur oändligt högt jag älskar dig.
Anna-Lisa: — Ämnar mamma ge Men hon- var kvinna och van att Begär alltid bli beundrad.
Och här gick en hund mej en kaka till sedan?
Mamma: — • Varför frågar du det?
i hennçs Friz ' rum och hatade henne Anna-Lisa: — Jo för om du inte — • ville inte se på henne.
Ja, hon ämnar ge mej en kaka till, så tän­ började nästan förlora intresset för ker jag äta upp den här väldigt lång­ Fritz — bara för att försöka vinna samt.
hans hund — King.
När hon kom, hade hon med sig de underbaraste hunddelikatesser.
Den bekymrade husfadern: — King åt vad som bjöds honom.
Det Verkligen?
Är det möjligt, att nu skulle ha förefallit alltför onaturligt, lyckats få tag i en husassistent!
Och om han nekat att hålla till godo med du tror, att hon ämnar stanna?
sådana läckerheter som möra kotlet­ är även som badtval den förnämsta.
Unga frun viskande: — Hon har ter — nystekta — ännu något ljumma.
åtminstone tagit av sig ytterkläder­ En dag föll hon på knä framför Åter lyfte han med båda sina han­ na.
King.
dler upp hennes fagra anlete.
— Lille King, sade hon.
Varför — Dina ögon, din mun äro värda kan du inte tåla mig?
Jag skall ju även det största offer.
gifta mig med Fritz.
Jag håller så Och han kysste henne.
innerligt av honom.
Lika mycket Poul Richard.
1890,, som du gör.
Jag skall bli så snäll (Nationalt idende).
mot dig, King.
Vi tre ska vara till­ sammans och hålla av varandra och bli så lyckliga.
Och medan hon sade detta sväng- ' En engelsk skilsmässodomare l&gt; ar de hon en kotlett i handen — en un­ nyligen en smula irriterat för ' derbar kotlett.
Hon förde den fram att kvinnorna, lida av svartsju till Kings nos — fram och tillbaka oändligt mycket högre grad an — • fram och tillbaka —.
m fiet?
Då bet King — för första gången.
lien - De kanske ha anledning 1 Icke i kotletten — utan i hennes hand.
Dagen därefter fördes King till en hundgård.
Det sörjdes för honom pa alla sätt.
Fritz gick en dag och hälsade på „ » ti ef In ' d Stora Teatern har ^ honom: — Gamle gosse, sade han.
upptagit Jean Gdbers^ Se så, gamle gosse.
sanna ", antagligen _ ingen tf Men, King vände bort huvudet.
gå publikens ^ Ä än f Han ville icke mera kännas vid sin aterdirektion hur e_ j är e » h ar ' syftar kan ignorera.
, rU ®.
herre och härskare.
när detta skrives, annu ^ i; kg uB ?t - Då Fritz kom hem fann han Hu vild rollen ut lores a P Lilly i sitt rum.
lingen Margit Ko s en gr en^ j, 1 förbe- — Du ser så bedrövad ut, sade horensbergsteatci n • 0 slutit ett evigt avj?
" ^____ — hon.
till en brinnande ordlös bön.
Det var Telegramadress en själ i nöd, som i känslan av att " Kreditbolaget " äga rätt därtill, bad icke om hjälp, icke om kraft, icke om barmhärtig­ ••••••••••«r••••••••••••••• » ••••••••••• het och försköning, icke om livet, S Inf, gen.
Göfceb.
Tandl.-Sällskap.
icke om någonting annat än klarhet,!
Tandl.
Lisa Andrén \ en stråle ljus i det ensamhetens, tviv­ Vasagatan 5 B, Tel. 10919. lets och fasans mörker, vari den kän­ 10 — 2, 5 — 7; lördagar 10 — 2.
de sig innesluten.
Då hände något.
kostbrickan dröjde, att det måhända Det var ingenting för de fysiska skulle bli operation den dagen.
sinnena förnimbart; det var en belt Hon kände som en stöt åt hjärtat, och hållet själisk upplevelse.
en het blodvåg vällde upp mot hjär­ Hur skall det kunna skildras som nan, ångest kom över henne^ och är obeskrivligt?
hon såg sin hand som låg på täcket Det blev stilla inom henne.
Det darra.
var som om själen i andakt bidat ett Allt detta överraskade henne.
Bon svar.
Och det kom!
Tydligt .för­ hade otåligt väntat på operationen.
nimbara rytmiska vågor av kraft Hon önskade den alltjämt med sam­ omböljade henne oavbrutet; fyllde ma fasthet.
Varför då denna stöt åt hennes undrande sinne med en aldrig hjärtat, denna blodvåg åt huvudet, erfaren styrka, hennes hjärta med denna ångest, denna skälvning från en odrömd sällhet.
Visionärt förstod huvud till fot?
hon livets härlighet, dess allvar, dess Var hon feg?
Svek henne det fy­ höghet, dess stora ansvar, kände hon siska modet?
— Nej!
Men denna det fortsatta livet bakom döden, vars oro, denna förfärliga öro, denna dysterhet byttes i strålande " ljus.
skrämmande känsla av att vara ut­ Över den skridande tiden låg be­ lämnad på nåd och onåd åt något tydelsefullhet och höghet.
Hennes ofrånkomligt, något till sitt väsende ögon fylldes av tårar som runno ut­ fullständigt okänt, men hotande - för kinden — bon grät av namnlös vad var allt detta?
lycka.
Fruktade hon — döden?
Åter ' hörde hon de lätta kvartsla- Kanske!
gen från kyrkan och så de distinkta Hur tyst och undrande hon vis­ timslagen — • tolv.
kade detta " kanske ", som gick så Två timmar hade gått.
Hon för­ deciderat i riktningen av ett ja.
stod att det som beskärts henne nu Hur gåtfullt!
Knappast någon var fullbordat, och, hon sjönk in i en dag hade under de senaste åren gått djup, drömlös sömn.
utan att hennes tanke lugnt dröjt Vilket uppvaknande!
Hur soligt vid och sysslat med dödens problem.
sinnet, hur glatt hjärtat, hur lugna Hon hade också gjort den generalbikt nerverna, hur överdådigt modet!
veckor gick hon stödd på en vänlig över livet, som antagligen varje män­ Denna sinnesstämning vek icke från arm ut genom sjukhemmets port.
niska någon gång, frivilligt eller henne för bråkdelen av en sekund.
Det låg sol över den breda, gatan, tvingad, gör.
Hon hade granskat Den dröjde i hela sin styrka kvar luften var varm, vinden spelade i hela sitt liv ur evighetens synvinkel ännu när hon en kväll lade sig till­ trädkronorna .. Från staden där nere och genomlidit själavåndan att på rätta på operationsbordet utan att steg ett tusenstämmigt brus.
varje punkt nödgas underkänna det, veta om det skulle givas ett " sedan " Det var livet som kom henne-till­ men hon hade också tyckt sig fatta för henne.
mötes, och åter förnam hon i en svag försoningens tanke, möjligheten, nå­ Med lugna djupa, andetag andades efterklang vad hon visionärt genom­ den, sällheten att få gottgöra — hon in etern men hörde alltjämt lä- skådat, livets storhet, härlighet, hög­ Varför då denna dödsfruktan, vil­ karne och sköterskorna omkring sig.
het, allvar och ansvar, framförallt ken strök som en iskall fläkt över Plötsligt inträffade något — hon dess ansvar.
hennes hud och klagande drog ge­ rycktes liksom bort från omgivnin­ I.
D. nom hennes hjärta?
gen och ' hon sade mycket bestämt till När man meddelade henne att ope­ sig själv: Nu förlorade du medvetan­ rationen uppskjutits på ytterligare det!
tre dagar var det, som om en stor Undrande blickade hon sig om­ godhet visats henne.
Tre dagar kring.
Hon såg en gnistrande vit och tre nätter; tre gånger tjugufyra rymd, omätlig och dock utan ut­ timmar voro ännu hennes.
Och se­ sträckning.
Utan slut och samtidigt dan?
Nej, hennes tanke kunde icke alldeles inpå henne.
Denna rymd finna fäste i tiden efteråt.
Skulle var full av små.
.miniatyrstjärnor av det kanske icke givas ett ' ' sedan ' för ett blåvitt sken, som sprang ut i henne?
långa strålar.
Hon granskade dem Och under det att dagens timmar högeligen intresserad, men tröttnade på blysulor långsamt släpade sig efter vid pass en halv minut.
Hon fram mot den första natten, förtäta­ ville vila blicken på något annat än des oron inom henne.
I) et.
var som dessa intensiva dallrande ljuspunkter om ensamheten från alla håll av — hon slog upp ögonen och såg sitt osynliga händer skjutits fram mot rum, för vars-ena fönster gardinen henne och nu fullständigt inneslöt icke var nerdragen.
Det var natt.
henne.
I) et var ett svalg befäst mel­ Hon fick först inget sammanhang i lan henne och allt som hörde livet det hela.
Operationsbordet uppe i till.
Hon var ensam med sig själv.
femte våningen och nu sängen här Natten hade brutit in.
.
T den stora nere i den första!
Efter en halv mi­ tystnaden hörde hon de fyra lätta nut, högst en halv minut!
I detsam­ kvartslagen av kyrkklockan och där­ ma kände hon en brännande sveda efter de malmfulla timslagen — under bröstet — hon ville ropa högt tio — av glädje — operationskniven hade Då samlade hon hela sitt väsende, skurit bort det.
onda — seger — ' allt som fanns inom henne av kraft seger!
och anda.
till åkallan av gudomen, Och när syster Anna, pensionerad men påpasslig, god.
erfaren ocli rar böjde sig över henne för att, känna •&lt;É&gt;- på pulsen och bandaget och på vär- Slrtsf a,rka.re ån adla.
andra mekrusen slog .hon upp en munter PÄRLOR JUVELER språklåda, vars lock syster emeller­ tid vänligt men bestämt lade ner i modern infattning fördelaktigast Illlllll igen.
Man skall nämligen sova när hos A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. det är natt.
I synnerhet när man är för alltid på lager alla nyopererad.
Det kom dagar med kroppsliga Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41. fabrikat till fabrikspriser.
kval och tröttat sinne, men efter två 130 Billiglietsmatiné: Gästsy« Morgonens förnämsta annonsorgan mans med er hustru, roa er, utveck­ la er tillsammans med henne!
Mr Sabaths råd.
till hustrurna ly­ der ungefär så här: Teatern.
S8nd pKEVlNNAN n å g o t Göteborg.
I varje nummer, värde­ fulla artiklar i olika frågor, berättelse, följetong, kåserier.
KVINNORNAS TIDNING 51 Med vår effektiva ^ Kristallmottagare " MASTER JUNIOR " l ' or ett par nummer sedan om­ nämndes i denna tidning en hemlig­ hets I ull apparat " Arams magiska lå­ da, som skulle komma att betyda ingenting mindre än en fullständig omvälvning av läkekonsten.
Det uppgavs, att lyckade kurer med dess hjälp konstaterats även i sådana fall där sjukdomen tidigare förklarats obotlig.
Apparaten hade undersökts av en kommitté, tillsatt av Kungl.
engelska läkaresällskapet, bestående av läkare och vetenskapsmän, sär­ skilt bevandrade på elektricitetens område.
Kommittén, i vars spets stod en av den engelska läkareve­ tenskapens främsta representanter sir Thomas Horder, hade till allmänhe­ tens förvåning förklarat, att den ma­ giska lådan " syntes ha stora möilisr- heter ".
De engélska tidningarna syssel­ sätta sig nu livligt med denna sen­ sationella sak, och vi återgiva här ne­ dan en del uttalanden ur ansedda och vederhäftiga tidningar.
Mr H. Warner Allén skriver i " Morning Post ", som därjämte inne­ hållit många andra bestyrkta berät­ telser om lyckade kurer: " Då ni äg­ nat uppmärksamhet åt den Abram- ska behandlingsmetoden, kanske det intresserar er att höra, att förra året i aug.
en min son, då sju år gammal, befanns lida.
av varproppar i hals- körtlarne.
Flera, framstående läka­ re förklarade skyndsam operation nödvändig.
På råd av vänner förde jag emellertid gossen till en skicklig läkare i London, vilken behandlade honom enligt den Abramska elektri­ ska läkemetoden.
Efter fjorton da­ gars behandling voro mandlarne fri­ ska.
och varbildningen fullständigt borta.
Sedan dess har gossen haft åtminstone en grundlig förkylning, utan att han dock fått något återfall av varbildning i mandlarne ".
" Truth " påminner i anslutning till den Abramska läkemetoden, vilken synes experimentera med en för livet och hälsan viktig, hittills okänd kraft, om de forskningar sir James Mackenzie bedriver i fråga om den " livskraft " han kommit på spåren, en kraft vilken, enligt vad han tror sig hava funnit, människorna i fram­ tiden skola kunna tillgodogöra sig på samma sätt som de nu behärska och exploatera andra naturkrafter, elektricitet, magnetism o. s. v. " Spectator " berättar närmare om d:r Albert Abrams, uppfinnaren, död för något år sedan.
D:r A. praktiserade som läkare i San Fran­ cisco och använde under de sista åren av sitt, liv i stor utsträckning den efter honom uppkallade behandlings­ metoden.
Han betjänade sig av två olika apparater, båda uppfunna av honom själv.
Med hjälp av den ena och en droppe av den sjukes blod, som han undersökte på elektrisk väg, fastställde han sjukdomens art. Med den andra apparaten tillförde han den sjukes kropp elektriska vibratio­ ner av samma hastighet, som angi­ vits vid den elektriska undersöknin­ gen av blodpreparat.
Den tillämpa­ de principen var Similia similibus curantur, " lika skall botas med lika ", den.
gamla kända satsen från homöo- patien.
Utan att förklara själva metoden ställde Abrams den till andra läka­ res förfogande genom att sälja de erforderliga apparaterna till dem.
Apparaten för blodprovstagningen var innesluten i en förseglad låda, därav namnet " den magiska lådan ".
Saken väckte enormt uppseende i Amerika.
En undersökningskom­ mitté av vetenskapsmän tillsattes.
Denna betecknade det hela.
som " ko­ lossal humbug ".
Den amerikanska läkarevetenskapen står kvar på den­ na ståndpunkt och då den motsva­ rande engelska vetenskapen intar en annan och välvilligare position, liar det uppstått en häftig skärmytsling dem emellan.
Nu är saken den, att en engelsk läkare d:r Boyd förbättrat den Ab­ ramska uppfinningen och det är hans apparater som prövats av Kungl.
brittiska läkaresällskapet.
Resultaten av dessa undersöknin­ gar hava icke offentliggjorts.
Men man har dock att hålla sig till kom­ mitténs rätt löftesrika, allmänt håll­ na, förklaring, att det verkligen lig­ ger något av vetenskapligt värde i den Abramska metoden och att den synes innesluta nya stora möjligheter till landvinningar på läkarevetenska­ pens område.
En sakkunnig penna i " Specta­ tor " skriver: Man kan sammanfatta det hela ined att säga, " att d:r Ab­ rams råkat snava på några sällsam­ ma och oförklarliga företeelser, vilka kunna komma, att visa sig vara av stort vetenskapligt intresse.
Att han i sin läkarepraktik sökte tillgo­ dogöra sig sin upptäckt innan vare sig han eller någon annan förstod dess rätta natur har icke och skall icke hindra den tillsatta engelska undersökningskommittén att klart inse vikten av själva, upptäckten ".
Det är icke åren utan lidandet som bestämmer hur gamla vi äro.
M. Jokai.
kan var och en i Göteborg avlyssna Stockholmsprogram- roet fullt tydligt.
Pris Kr.
10: — inkl, kristall Våglängd 200 — 700 mtr.
I H.
F c i t Lifldquist Radioavd.
i Co. Tel. 1684, 11634.
Restpar ii " synnerligen billigt it ungsgat.
23 G ÖTEBO R G. Tel. 16909.
GÖTEBORG De oföddas rätt - oel) de föddas.
Av TORBORG OTTOSDOTTER.
GIV Berta, Fanny, Eugenia I brottmål och rättegångar frågas säkert en längtan efter barnet, men numera efter motivet till brottet.
Det är orättvist mot kvinnorna, att inte bevilja dem samma förmån, och frå­ ga efter motivet till att de inte vilja bli mödrar!
D; r Hans Kaarsberg tycks åtmin­ stone inte, i sin iver att.
kasta all skuld för detta förhållande på kvin­ norna, ha tänkt på att motivet härför möjligen kan ligga — hos männen.
Det är mycket som talar för att så är fallet.
Vi behöiva.
ej här närmare orda om de stackars övergivna möd­ rarnas kategori, ty där ligger skul­ den så påtagligt hos fadern, som, även, om han ej längre känner något för modern, dock borde finna det ofrånkomligt för hederns krav att göra vad han kan för sitt barn.
Varför talas det aldrig om att fa­ derskärleken håller på att försvinna?
Det tycks vara sämre ställt med den än med moderskärleken!
Man hör aldrig talas om att en mor överger sitt barn, men det gör i detta fall en far utan betänkande.
När det hän­ der att en mor dödar sitt födda barn, sker det vanligen under så uppröran­ de omständigheter, att hon i sitt sju­ ka, övergivna, hopplösa tillstånd sy­ nes ha varit nära vansinnet.
Man kan säga att fadern och världen som dö­ ma.
henne, och därigenom tvinga henne att föda sitt barn under såda­ na.
omständigheter, äro mera ansva­ riga.
för hennes handling ' än hon själv.
Man kan inte ens säga till faderns försvar, att det är naturenligare att han överger sitt barn än att modern gör det.
Om vi gå till djurriket, finna vi, att bland de djur, som leva i par, vilket människorna göra, bi­ drager hannen lika mycket som ho­ nan till omsorgen om ungarna.
(Man kan säga vad man vill om " den fria kärleken ", men så länge lusten till äganderätt till den älskade finnes, så leva vi lika fullt i par!)
Vem kan vara ömmare än en fågelhanne är mot den ruvande honan!
Men in­ om människosläktet händer det ofta att mannen sviker, och kvinnan läm­ nas ensam med det frö, som båda sådde.
Under denna svåra tid får hon sakna det skydd och den vård som kommer varje fågelhona till del.
Man kan inte häller säga att den gifta kvinnan i allmänhet, har det så bra ställt som fågelhonan.
Ty kärleksförbindelser i allmänhet äro av ett så lättvindigt och ytligt slag, att kärleken minskas i stället för att ökas när barnet väntas.
Kvinnan får därför ej under .denna tid njuta av den makens tillgivenhet och om­ sorg som är regel inom den övriga — • djurvärlden, som lever i par.
Det är orätt att kasta skulden för detta förhållande på mannen ensam, det är inte hans fel att kvinnan, av na­ turliga orsaker, är den som blir li­ dande därav.
Hos varje man eller kvinna finns denna längtan får ej utvecklas i fri-, het, det finns så mycket i tidens yt­ lighet som hämmar dess växt.
Det är helt naturligt att en kvinna, som har insupit denna ytlighet, fruktar för en så allvarlig sak som att bli mor.
Hä 1st som de naturliga före­ teelser som äro förenade därmed, av tidens förkonstlade och naturvidriga smak, anses obehagliga och fula, ja, rent av löjliga.
Det är orätt av en man att döma henne utan att höra hennes skäl.
Har någon man för­ sökt att tänka sig in i vilka psykiska lidanden som möta en kvinna t. ex. i storstaden, när hon skall bli mor?
Kan någon man förstå, hur det känns för en sådan kvinna, när hon nödgas gå ut på gatan, genom en skärseld av stickande, hånfulla, med- lidsamma blickar från de kvinnor, som ej äro i samma situation som hon?
Men det är ej nog därmed, det skulle hon nog stå ut med för- hans skull, men även han sviker hen­ ne i de flesta fall just då, om ock inte i världens ögon så i hennes.
Han har samma syn på henne som alla ändra naturligtvis, och finner hennes tillstånd löjligt och motbjudande.
Det är tiden, alla.
människor till­ sammans imed deras tankar och åsik­ ter, som är orsaken till motviljan för moderskapet.
För att åstadkomma en ändring i detta fall är det män­ nen som måste ta första, steget till en allvarligare och djupare syn på kvinnan och kärleken.
Vad kvin­ nan gör drives lion till för mannens skull, lika visst som att man vid mannens handlingar kan fråga: var är kvinnan?
Svaret på frågan var­ för våra dagars kvinna ej vill bli mor ger sig härigenom av sig själv: Mannens intresse står ej till de kvin­ nor som äro mödrar, och han vill ej själv bli far.
det gjorde honom ont.
Men ändå log han och tänkte: " Tiggarfolk?
Annu ha vi icke bett någon om en bit bröd eller en dryck vatten!
Och jag skall väl arbeta och försörja oss!
Ett litet fint hem .skall du få, min älskade, och barnet mitt en docka med ljust hår och sidenklädning!
Han mindes som i en dröim hur de blivit förenade.
Han tyckte att han nätt och jämt kunnat stå på be­ nen då han åter kommenderats till fronten.
Det var samma historia för flera av hans kamrater på sjukhuset.
De mötte varandra i korridorerna, sågo in i varandras likbleka ansik­ ten och brinnande ögon, försökte att småle och nicka åt varandra — vem vet om man icke ses för sista gången —!
Så var det många av dem som begärde ikrigsäktenskap in­ nan de begåvo sig ut tilll ny döds­ fara.
Han vaknade också upp inför den frågan — och så vigdes han ha­ stigt och lustigt vid den lilla extra sjukhushjälpen, utan de många for­ maliteter och små eller stora fästlig- heter som pläga följa med ett sådant viktigt steg — och utan att hennes föräldrar blivit tillfrågade.
Ty vad skulle de ha sagt!
Deras första fråga hade varit: " Vad skola ni leva av? "
Ah, de visste gott att det icke var någon lätt sak, detta: att leva!
Tak över huvudet!
— Mat!
— Kläder!
— Och de hade ju sett ut åt henne en annan: Den som ägde butiken snett över gatan, som hade pangar och riktig våning och tjänare och ett li­ tet sommarställe på landet och som var aifoetsam och duglig — litet gammal, litet gnatig — men tänk, så hon skulle ha fått det!
Hon själv tänkte på allt detta ibland.
Och hon ryste — Men först när hon koimmit hem som den fat­ tige krigarens hustru, förstod hon vilket djupt sår hon slagit de gamla föräldrarna.
Det föreföll henne som om de aldrig .kunde få en glad dag mer.
Hela deras hopp om lycka, och lindring i livet för henne och för dem själva hade hon krossat i ett slag.
Och så hjärtlös hade hon varit, att hon icke ens talat om det för dem!
Ah, det gjorde i allla fall ont!
Det sved.
Men på samma gång kändes ändå knytet hon bar på så lätt.
— Såg han i sådana stunder på hen­ Det veta kvinnorna, och många, av dem undvika att bli mödrar för att bevara, sina mäns kärlek.
Sedan de blivit mödrar förlora de något av det dockaktiga uttryck, som i vår tid är den skönhetstyp som genomsnitts­ mannen framför allt finner åtråvärd.
Belysande för denna tidens smak är vad som för någon tid sedan stod på en tidnings " skönhetsavdelning ".
Där talades nämligen om hur " varje känsla som man ger, efter för helt, sätter ett spår i ansiktet " ...
däref­ ter stod om sättet att få bort detta spår.
Varje känsla som sätter sitt spår i ansiktet är således misspry- dande enligt denna smak!
Det stod inte varje ful eller dålig känsla, och O C ll Evelina Kvinnornas Tidning på namnsdagen!
Presentkort säljas på tidningens exp.
Magasinsgatan 12.
Tel. 18070. så menades inte häller!
Ty varje känsla, om än så ädel tar bort något av det dockaktiga eller rättare gås- aktiga uttryck, som är det enda.
sa­ liggörande i dessa dagar.
Så länge detta ytliga skönhetsideal är förhär­ skande bland männen, komma kvin­ norna .att undvika, att bli mödrar, ty då äro de ej längre åtråvärda i ge­ nomsnittsmannens ögon.
I många fall får en kvinna i våra dagar — bokstavligt talat — välja mellan mannen ioch barnet, hon är ej att klandra om hon då väljer mannen.
Vad är då orsaken till denna ti­ dens smak?
Samken för ytlighet och det ytliga nöjet kulminerade nå­ gon gång efter världskriget, i de av kriget härjade länderna, och var en reaktion ' mot dess fasa.
och förödelse.
Att denna glädjelängtan ej tog sig ett naturligare oc.h friskare uttryck berodde därpå, att de plågade män­ niskorna ej hade någon naturlig or­ sak att glädjas, de hade ingen spon­ tan, frisk levnadslust.
Därför blom­ strade de osunda, förödande nöjenas giftiga örter upp i krigets spår, som rosorna på en febersjuks kinder.
Se­ dan detta väl hade börjat, spred det sig som en epidemi över all världen.
Man tycker, att nu sedan den för­ sta orsaken upphört att finnas, och sedan de kval börja hävas som världs­ kriget skapade, folken skulle av sig själva återgå till sundare och nor­ malare förhållanden.
Men så är ej ännu fallet.
Man fortsätter i de en gång givna spåren, och det behövs en kraftansträngning för att rycka sig loss.
Att detta icke sker beror framförallt på pressen!
Ty man sä­ ger med orätt att pressen är folkets röst.
Den gör folkets röst!
Dess verkan kan inte tillmätas nog stor betydelse, därför borde också noga efterses att inga försämrande och för människosläktet olyckliga tendenser där få komma till uttryck.
Näst efter pressen som påverkare av de allmänna meningarna kommer teatern.
I en klass för sig som för­ medlare av dåliga tendenser står na­ turligtvis smutspressen och smuts- teatern.
Smutspressen, som efter Realisation.
AV RÄSTPAR extra billiga priser • 1.
Blixts Skoaffärer Kungstorget i (Götahallen) Basarbodarne 45 — 47 (Kungstorget) Nya Sjömanshemmet, åt l:sta Långgatan.
Skanstorget 5.
— ^ " " " " " " niinniMiim Civets dröm.
Av RUTH ALMÉN.
de boulevarder som leda till ' ' Ufflfhågen sågos de titt och ofta.
atl ' luggsliten rock, brun till fär-?
n 0c ^ me d sammetskrage, hon i en j en s ' v art klädning och brokig sjal, i snibb på ryggen.
Han bä- 1 e, ett, litet barn, hon ett stort i ^ e &gt; :S om man kunde gissa, sig till ' "!
* ® allt „4, 1, ägdo.
{g 01 ' ' ^ a flickan såg nästan alltid J * 11 ^ Hon lekte med faderns hon ' 0v ^ a ^ e litet rödletta skägg, fru ^ ' ^ är k° n satt och i! "
^PP ' ^öjda ställning såg ut aris rörliga gatuliv.
de bodde?
Ja, nu ville han njuta livet.
Alla omsorger ville han glömma.
Allt vad livet givit av slit, släp och be­ kymmer.
Hit.
hade han kastats till­ baka av den stora olycksvågen, här hade han hamnat efter kriget.
I sjuksalen hade hon vårdat honom, hon som var hans och som skänkt honom hans älskade lilla barn.
Ah, om män­ niskorna visste hur litet man behö­ ver av denna världens goda för att vara lycklig!
Annu hade de existens­ medel.
Och de åto sig var dag mätta.
— — Fast nog finge de spara.
— Det var därför de tillbringade vaa han ville kalla " sommarferien " på så gott som gående fot.
Han hade överlevt den stora fasan och han levde!
— O, liv, liv!
Solen är varm.
Många tycker för varm, Men han njuter.
Han har ännu lör litet blod i kroppen för att tycka som de andra: att denna sommar är olid­ lig med sin ihetta.
Och trakten kring triumfbågen älskar han — han är glad att se blommorna på de okända fallnes grav, han gar att se dem, fast han på samma gång överfalles av en slags frossa de ögonblick han Var somm ar!
Och vil- ieji ' l&gt;e r ' ° mmar ' se dan!
Aldrig en drop- oc ^ u ^ e i Bois, de Boulogne gna «n 4 o '! '
Platser, där de bredde ut dV 11 U n arne i som lilla mamma ha- i e i i och lade de andra klä- lig en ° V (' och SOVQ de så inner­ lig f, " ' ' Un der de blinkande, vän- kärnorna.
står där.
O, vilken lycka att icke också han ligger här — stel och orörlig i en trång kista imed stenar och jord över sig!
— O, liv, liv!
— Och han står ett ögonblick och ser på de halvvissna rosorna och trycker den lilla barnkroppen f astare intill sig och går med skälvande knän där­ ifrån.
Det är för honom som ett slags daglig andakt, och vad han tillbeder är livet.
— O, liv, liv!
— Det var bara ett som gjorde honom ont: hans älskades tankar.
Hon sa­ de intet, men han läste i hennes ögon: " för din skull har jag blivit en tiggerska och mitt barn ett tiggar­ barn.
Utan tak över huvudet, utan hem gå vi tre, i fullkomlig ovisshet om framtiden.
Om någon av oss blir sjuk, vad skall det bli av oss!
Och när den kalla vintern kommer, vad skall det bli av oss!
Då stiga dimmorna, från Seinen och tränga oss in till märgen.
Ja, det är samma flod, där nu fiskar flyta döda upp av denna förfärliga hetta!
Förtviv­ lan och fasa är det liv du fört mig in i, men jag har icke en tanke på att lämna det, ty jag älskar dig! "
Detta läste han i hennes ögon och nes ansikte med den fina, naturliga rodnaden under solbrännan och de stora, strålande ögonen, gingo också hans tankar på ett underligt sätt samma väg soim hennes.
Och åter kom samma tatnke: " Ett litet fint hem skall du få, min äl­ skade! "
Det var bara detta: att det fatta­ des honom krafter.
Icke egentligen kroppskrafter, ty vilka sträckor till- ryggalade de .icke varje dag, fram och tillbaka, på boulevarderna, ut och in i Bois!
Och flickan i hans armar tyngde honom aldrig.
Stund­ talls sutto de också på en soffa under träden i Parc Monceau, och då fick lillan leka i sanden, fast aldrig utom synhåll.
Men han var för lycklig för att orka tänka.
Allt som påminde om det förflutna lade sig som en tyngd över hjässan, och det skimrade rött och violett för ögonen.
Bara, han tänkte på kanondundret, steg ett be­ dövande sus för öronen och det var som om en glödgad borste av stål trängts ned genom kraniet.
Eller tänkte ban på den våldsamma aga och de onda ord han fått av fadern
KVINNORNAS TIDN1NO Sänd Eder Tvätt till Glöm ej bort Tvältanstalten Västkusten Skånska Wienerbageriet Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 44443.
Omsorgsfullt arbete.
Snabb leverans.
MiiiiimwimmwiimwiimiMWMiiuHiiiiMMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiu Erik Dahlbergsgatan 22.
Telefon 6077.
Spécialité: Skorpor, Småbröd och Wienerbröd.
&lt;len senaste razzian här i landet, bör­ jar frodas på nytt, bör i tid åter be­ skäras.
Detta n.ya beslag borde hälst utsträckas till att omfatta än­ nu fler tvivelaktiga publikationer än hittills.
Deras värde är absolut noll, och de äro lika skadliga för den and­ liga folkhälsan «om deras tvilling, iden egentliga smutspressen, fast de kanske inte gjort sig skyldiga till så enastående smaklösheter, att de i det allmänna medvetandet hänföras dit.
Det har länge varit bruk på vissa teatrar, och i den här åsyftade pres­ sen, att öppet förhåna hemmet och föräldraskapet.
Det är ett skämt som allt ' för ensidigt går igen i far­ ser och revyer, hur den stackars äkta mannen lyckligt och väl sluppit ifrån sin elaka fru och " barnskriket " och hamnat ' hos en tvivelaktig dam, eller hur densamme och hans fru, sjaskiga och uttröttade, släpa om­ kring på en massa barnvagnar.
Ge­ nom sådana synglas läras männi­ skorna se hemlivet, och därifrån hämta kvinnorna sin syn på moder- skåpet!
En annan kategori som på dessa institutioner är föremål för hån är den ensamma, åldrande kvinnan.
Att åldras är ju en sak som vi alla må­ ste, och det vore bättre för alla par­ ter om redan de unga kunde försonas med denna tanke.
Men den åldrande ungkarlen är undandragen detta hån av outredda skäl, om ej skälet är det, att den skrivande själv är en " åldrande ung­ karl "!
Många gånger då jag på en teater eller biograf sett något dylikt, har jag tänkt mig hur någonstans kan finnas en ensam, ej längre ung kvin­ na, som för sina fattiga slantar går dit en kväll för att ha lite roligt.
Och då får hon detta!
Tänk med vilken bitterhet i hjärtat hon ' skall vänd om hem!
Förutom att ämnet är alldeles för ensidigt och uttjatat, är det rått att skäm te om en sak, som kanske har sin grund i en tra­ gedi.
Men någon ändring är troli­ gen ej att vänta i detta och liknan­ de fall, förrän vi lärt oss att alla människor äro berättigade till liv och lycka, och inse det förnedrande i att plumpt förhåna allt som ej är likt oss själva.
Naturligtvis är skämt tillåtet, men det bör hälst vara ett gott skämt som riktar sig åt alla håll.
Då blir det både intelligentare och fantasi- Duktyger och Vita Vävnader NORDISKA ALMEDALS FÖRSÄLJNINGS-MAGASIN, Kungsgatan 55. fullare, och ingen kan känna sig så­ rad.
Som det nu är verkar det som om endast levemän och tvivelaktiga damer skulle roas på de andras be­ Storgatan 4, (hörnet av Victoriagatan) kostnad, ty endast dessa kategorier REKOMMENDERAS.
omhuldas och höjas till skyarna, me­ dan andra förlöjligas.
Detta är ab­ Fruar!
solut ett missgrepp även nr kassa­ Vill Ni glädja Edra män så köp synpunkt, ty i ingen teatersalong här i landet utgöra dessa kategorier från annat än ett försvinnande fåtal.
Det Göteborgs Angbageri tycks inte regin ha betänkt!
Skäm­ ty det är främst i skörhet o. smak ta om allting i stället, då kan det gärna vara uddigt så att det tar!
Men lägg bort att ständigt förlöj­ Apelsinmarmelad (Smörgåsmarmelad) — (prisbelönt) liga de högre värdena i livet och fraktfritt.
omhulda de sämre!
Vad som sägs i burkar à 1 kr., 6 brk kr.
5 Provburk fraktfritt » ot 1 kr.
i postanvisn.
från scenen och skrives i pressen har Efterkrav.
11 j. Lundins Saft- &lt;£• Fruktkon­ alltför stor betydelse för de allmän­ servfabrik, Mosås.
na strömningarna, för att man skall ha rätt att handskas ovarsamt med dessa uttrycksmedel.
Bråsth 8 Konditori SPISBRÖD Det egna jaget Forts. Livets åldrar.
Barnet är mannens fader.
W. Wordswprth.
Ynglingen är överdådig ty han hoppas allt och minnes icke mycket.
Han är lättretlig och älskar retelser; ombyte av arbete är hans vila.
Han är het och bullersam, sangvinisk och orädd, begåvad med den tapperhet som härflyter av ett varmt blod och omedvetenhet om ' fara, Han vet ic­ ke till vilken hård, seg och sur gam­ mal värld han blivit född!
REALISATION till fabrikspriser STUVAR A V.
GÖTEBORG STOCKHOLM 125 Det är troligt, att människor se­ dan de fått sådant inpräntat i sig såsom varande de mest framträdande detaljerna i föräldrars och makars liv, undvika att bli någotdera.
Den­ na inskärpta motvilja har av na­ turliga orsaker fördelat sig så, att männen blivit rädda för hemliv och kvinnorna för moderskap.
För att kunna ändra detta missförhållande gäller det att först taga bort orsaken.
Inventur- M.an klandrar emellanåt människor för att de tala om sig själva.
Och dock är detta det ämne de behandla bäst.
De äro intresserade av det själva och lyckas även ofta att väcka vårt intresse.
Det har icke funnits en enda dag­ bok eller samling memoarer, självbe­ kännelser eller någon självbiografi, som icke efter sin författares död till­ försäkrat honom eftervärldens sym­ patier.
Ja, vi tycka alla om bekännelser och minnen.
Ingen författare tråkar ut oss så länge han skildrar sitt eget liv med dess hat, dess glädje och dess sorg.
Orsakerna härtill äro många.
Se här två!
Den första är att en dagbok, en samling upplevelser och hågkomster äro oberoende av modets växlingar, de äro icke stöpt-a i den för tidens fantasiskapelser övliga formen.
En dikt och en roman verka gammalmo­ diga när den litterära form, i vilken de gjutits, åldras.
Och för det andra finns det hos oss alla ett behov av sanning, som emellanåt kommer oss att känna mot­ vilja mot även det skönaste diktal­ ster.
MALMÖ enligt lagen räkning nedsättas av den 27 juni 1924 skola för myndlings i bank, mottagas till vård och förvaltning.
För under 1924 verkställda förmyndaredepositioner av värdehandlingar beräknas ingen förvaltningsavgift för tiden till A.=B.
ökade hans glädje.
Ty huru skulle icke hennes ögon stråla med en ännu underbarare glans när detta lilla moln blivit skingrat, när han kunde öppna dörren till deras blivande hem, och se henne träda över tröskeln i sin lilla svarta klädning och meld den brokiga själen, som hon var så rö­ rande vacker i!
— Men hon behövde snart något nyitt.
Inte kunde en ung, vacker kvinna alltid vilja gå i svart klädning och snibbsjal!
Och något nytt skulle ha-n snart skaffa henne.
Inte ur någon liten tarvlig butik - möd billiga varor — nej, han skulle taga henne med in på Louvre.
De skulle gå förbi massor av elegan­ ta kunder, och han skulle be henne välja ut det hon helst ville ha.
— Åjh, vilken fröjd!
Ja.
Så skulle det ske.
Han satte - sig upp med ett häftigt ryck, så att hon vaknade.
— I morgon, sade han, i morgon skall jag börja arbeta!
Hon svarade med att brista i gråt.
Hon hade vaknat så häftigt, hon ha­ de fått hjärtklappning, skrämd av den ovana, skarpa klangen i hans stämma.
Han lade sig åter ned, drog varsamt och innerligt hennes huvud mot sitt bröst och viskade sitt: " i morgon! "
Det var ännu icke - midnatt, men hon kunde ej somna om igen.
Hon började hoppas, och hoppet hölil hen­ ne vaken; hoppas att hennes store sjuke gosse nu skulle bli frisk på allvar.
Detta, fasansfulla liv som uteliggare, som gatustrykare, det - skulle då taga slut, utan att hon skulle behöva lämna honom och ta­ ga sitt lilla barn på armen och gå tiill portvaktarrummet i det gamla huset vid rue Faubourg St. Honoré •och ringa på och be - att bli insläppt odh mottagen för att icke - se barnet dö av hunger!
Men det var icke så säkert att de gamla skulle taga emot dem.
Mörkt var det därinne, ofta kallt och ' fuktigt, alltid dam­ migt och dystert.
Där hade de båda gamla strävat och strävade dag ut och dag in — och solen hjälpte döm aldrig att se lättare på livet och bli förstående och förlåtande!
Men nu!
— Detta hans löfte om arbete — • detta tecken på att han ble­ ve frisk — det öppnade för henne hoppets paradis.
Allt skulle bli gott.
Blusen Passande SL.
fSr som- marbostaden.
skall, för att kunna&gt; tvättas om ock om igen och ändock se fräsch ut, tvättas med Under pågående real läm " " .. v, Tita veckan.
Under det att- de stora speciella vit- varuaffärerna hava en av kundkret­ sen alltid uppmärksammad vit sä­ song, som sträcker sig över hela året, ha andra affärer, vilka föra vitvaror bland många fabrikat av skilda slag, funnit det fördelaktigt att koncen­ trera sin försäljning av vita varor till en eller annan bestämd " vit vecka ".
En sådan hår pågått och pågår ännu — i som våra- läsare kunna finna i våra annonsspalter — • i åtskilliga av stadens kända affärer.
Man har här lagt ner betydande både kostnad och arbete på den dekorativa utstyr­ seln av försäljningslokalerna.
Detta kan måhända tyckas obehövligt, men faktiskt är att det påverkar publiken genom sitt fästliga inslag, försätter den i en god stämning, ur vilken köp­ lusten hämtar näring 1.
Cvå musikaliska underbarn.
Världen har berikats med två mu­ sikaliska underbarn, båda av engelsk börd.
Det.
ena är Phyllis Mucket, en li­ ten elva- års flicka.
Föräldrarna, bo­ satta i East Southsea, leva i blyg­ samma iförhållanden.
Redan som helt liten kunde Phyl­ lis gå upp tidigt på morgonen för att krypa up (p på pianostolen och ispela melodier som hon, enligt vad hon uppgav, nyss hört när hon låg i sin bädd.
Hon var också redan på den tiden i stånd att sätta musik till sån­ ger, som hon hörde andra- sjunga.
Hon har aldrig fått någon under­ visning och hon förstår sig icke på noter, men icke desto mindre kan hon på pianot direkt återgiva melodier och kompositioner som hon hör.
En framstående musiker, som un­ dersökt detta egendomliga fall, för­ klarar att den lilla Phyllis är " ett under ".
6tt friskt folk.
Undertecknad ber, fastän oom­ bedd, få göra ett inlägg i diskussio­ nen mellan G.
E. och I.
D. om re­ ligionens betydelse för individen och för folket i sin helhet.
Det är endast ett helt kort utta­ lande, hämtat - ur ett arbete: " Det preussiska skolväsendets återupp­ byggande efter statsvälvningen ".
förf.
av den frisinnade (kanske so­ cialdemokratiske) preussiske under­ visningsministern.
" Det har ", säger han, " aldrig stått klarare än i våra dagar, att ett folks ihre återuppbyggande, vilket måste utgå från folkdjupet, endast kan byg­ gas på folkets religiösa krafter.
Sta­ ten kan icke undvara dessa religiösa krafter.
De skapa den högsta käns­ la av plikt och ansvar, den starkaste vilja till sedligt handlande och är samhällets oumbärliga drivkraft, utan vilken staten icke kan leva.
Staten själv kan icke framkalla des­ sa krafter.
Den måste därför låta de religiösa krafterna fritt utveckla sig, varhälst de framträda ".
KONSTSLÖJDEN 45 SÖDRA HAMNGATAN FLINGOR fikrikanter IL-B.
EIEROTH &amp; Ca., Göteborg.
45 JJtSTMJOL OR.EO / K.O KEM.-TEKN. F ADR.
I IL OftUUDAD 1833 il-o 7.
Intresserad.
Det var med vi«A.
icke författarinnans menin« a f kommendera kina som ett unive^] " halsomedel.
För tjugu trettm s da » drack man kina på «am-ma iT r J satt som man nu äter " .acetyl " Ail deles säkert med samma dåliw sultat.
Kina kan naturlio.t vi f, bra vid någon särskild sjukdom S eiter lakareorclination.
• yl- M "] V - Ni finne r ett sådant ' inlägg 1 dagens n:r.
S.
B.
Tre gånger för långt 1 Vill ni klämma ihop artikeln?
Sara Blomstermatt-.
R e d tackar för inlägget och sänder sin hjärtlig hälsning.
® I.
K.
Varmt tack för sändninnr- ne!
Samma temperatur hos vår häls­ ning!
Prenumerant i Finland.
Inlägget kom för sent för införande i det här numret.
Men i nästa hoppas vi kunna bereda plats.
.1.
Vinet.
Människans skönaste prydnad \ är ett vackert och välvårdat hår.
j Använd ' YvY - S h a m p o p u l v e r j vid tvättning av håret, I det renar och uppfris-1 kar hårbottnen, giver j håret sin n a t u r 1 i g a | f ä r g och skönhet.
; Säljes överallt.
i A.-B.
Y v Y - F A B R I K E N | YSTAD Bröstkaramellen |^ — iHfiELBHEK Välgörande g f e l l Lagllfl« " Välsmakande OövePtPätrad •••icndetlllve^M A.-B.
Karamellfabriken Engelbrekt, Örebro.
Säljes övepallt i pàsap om 1 ha- à 5J&gt;J_ jade om igen.
Han väckte barnet jag.
Jag vill icke tillbaka hem.
Mor och började leka med det.
Till slut är död och far var alltid så hår ^ an J ar A tog han fram plånboken och räkna­ emot mig.
— Ja egentligen inte min far, förstår de deras (francs.
_] y [en _ vad hade du da ° — Nu skall det smaka gott med arbete?
^ den lilla frukosten, eller ' hur?
Han log.
Det syntes vara det vi Och åter hjälpte han henne som vanligt med att packa in allt de ägde tigaste iför henne!
Och han som ^ i det stora knytet.
Åter vandrade tänkt berätta om sin barndom om 111 ^ nr de på vägarne inne i Bois, tätt förbi huru han fick stryk •arbetade från tidigt till sen ...
dammarne och en av de stora restau- litel ^ h hur ranterna, Ännu blott få människor han allra först som tade gässen och ankorna ^ därute: en och annan ryttare, som svårt han hade att lära sig P ^ nervöst sprängde förbi, några arbe­ Han skulle se pa tare på gräsmattorna, några nattfåg­ ka fåror.
pä rapphönan som fl«g ?PP ^ lar som beredde sig att återvända a ^ hem för att sova.
Soldis i den tidiga, klapprande vingar, P förgäves slog med svansen c vackra morgonen, svanor glidande på •vattenspegeln, sommar fägring, som­ gorna, på den långe * * * ££„ åkte förbi pa vagen one ^ ^ marstillhet, sommar.
lastad med varor från ste ^ — Du har aldrig frågat mig vad jag hade för arbete innan — han och grannarne, pa s ' o ^ ^ ^ satte sig på dikesrenen _ Ré­ ville säga:, innan jag kom ut i kri­ sina små bröd, kivassoc ^ ^ get, men han stannade.
Det där or­ dan han gick där e e det gjorde alltid tungan så stel.
sa- — • Kom du icke direkt från dina skulle plöja raka fåror.
_ Jag kunde aldrig la » ® föräldrars egendom?
frågade hon.
— Nej — jag stod icke ut med att de han.
— Yad?
(Jorts) - vara där.
Jag rymde hemifrån.
Så Och åter jublade hon mellan snyft- ningarne liksom i de första lyckoda­ garne: — Ingen är som du, nej, ingen är som du!
Han låg stilla bredvid henne och lät henne smeka sig.
Då Solen efter ett par timmar tit­ tade in till dem genom det skyddan­ de lövverket, sov han, men hon var vaken.
Hon var trött.
Och i dagens fulla ljus började hoppet blekna.
Och fortsättande det avbrutna samtalet, sade hon: — Men vad för arbete skall du kunna få?
— Arbete?
— Jag?
sade han halv­ sovande.
Åh, jag minns!
Det finns ju — att laga gatorna, till exempel.
Det friska skratt som nu oemot­ ståndligt bröt fraim över hans läppar gjorde henne skygg, nästan rädd.
Förstod han då intet, alls intet av det fruktansvärda öde som skulle drabba dem om ha-n icke började ar­ beta!
Om det ännu skulle gå dagar, veckor, månader innan han gjorde allvar av detta löfte: " i morgon! "
Han slutade att skratta och bör­ kom jag till Paris, och Paris älskar (Ana » 111 », » » Gornau » TvUtpolnr och Ooianua Krtfukarptlw.)
^HALMSTAD == BREVLÅDA.
EKSTRÖMS Gummans rDBSSpNS En olycklig barndom är alltför ofta förspelet och inledningen till en sorglig mannaålder.
Carl Johnsson som barn: han kunde då aldrig låta bli att bita ihop ' tänderna så att det gjorde ont i käkkrokarne: fadern skulle ju aldrig få höra ett ljud!
Nej, han kunde icke - tänka på det förflutna!
Men framtiden — ja, framtiden skulle han tänka på — i morgon eller i övermorgon — men icke i dag — icke så länge det sken så underbart över grönskan och det var sol över de båda - som voro hans!
Så snart det blivit varmt hade de lämnat det mörka kyffe där de bott, och där lillan varit blek och mager, snörat ihop sitt i ett boimjulilsskynke och blivit uteliggare.
Och därute, där det ilbland kunde bliva rätt kallt om nätterna, svepte - han alltid först omsorgsfullt in henne och barnet, och låg sedan länge klarvaken och såg upp emot stjärnorna.
Hände det då att det prasslade invid deras vilo­ plats: — det fanns ju flera som njöto friheten och lugnet under bar him­ mel!
— lade han alltid beskyddan­ de sin arm omkring de två; - men räd ' d var han aldrig, och hon och barnet sovo i regel djupt.
I sitt stora lyckobehov gjorde han till och med hennes oro till något som skrin, barnkläd r \ r.- JAP.
VAROR; n / n Sidendn^ " A KORGAR.
R L V A S K O Q K SY- o,, den 1 januari 1925.
Det andra ännu underbarare un­ derbarnet är den sjuårige George John Malcolm, en frisk och duktig pojke, son till en fotograf i Clap- ham.
(Ur " Liv och brev " av Anatole France.)
Th. Parker.
Han spelar fiol, piano och orgel med förvånande lätthet.
Redan när han låg i barnvagnen förstod mo­ " De oföddae rätt. "
Hysom aktning för gråa hår, syn­ dern, att han var en musikalisk be­ nerliga-st för våra egna!
På annat ställe i dagens tidning gåvning — han stämde plötsligt med • /.
Petit-Senn.
bereda vi plats för ett inlägg i frå­ full hals upp melodien till dagens gan " De oföddas rätt och — de föd­ slagdänga, vilken han antagligen hört das ".
De däri framförda åsikterna utifrån genom ett positiv eller någon sammanfalla icke i alla stycken med visslande pojke.
redaktionens, men vi anse att de i alla fall böra komma fram för att Hans talang upptäcktes i skolan Nu pågår diskussionen skall bli så allsidig som vid ett tillfälle, då han hamrade lös möjligt.
Förf.
är en ung gift dam på pianot.
Musikintresserade perso­ Bokmal.
och kan anses företräda den kvinn­ ner ha- nu tagit hand om hans musi­ liga nutidsungdomen av den tänkan­ kaliska uppfostran, vilken kommer de typen.
— • Inlägget är för långt varvid utsäljes oerhört billigt för att kunna införas på en gång.
Augusta Petersons Damfrisering att anförtros åt de yppersta lärare Dukar, Servietter, Handdukar, Bomullsvävnader, rekommenderas.
Forts, följer i nästa nummer.
Broderier, Spetsar, Damunderkläder, S. Hamngatan 59.
Göteborg.
Tel.: 4692. som stå till buds.
Själv förklarar Dammhanddukar m. m. pysen sin talang med orden: — Jag hör sådana vackra ljud i mitt huvud, och jag måste spela dem.
SWALANDERS KUNGSGAT 17. tel 3658 KOPSGATU TEL 5167.
J * KAFFE.
* BAZAR ALUANCE132-133 M5 mSO / iSGAl 24 J Kungstorget 3.
Vår Vita Vecka RÖkbord ' A V D E L N I N G S K O N T O R F Ö R M Y N D A R E M E D E L, vilka ÅvuL .... 5: te årg.
15 Februari 1925.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
» sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Magasinsgatan 12, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
V2 år Kr.
3: 50.
&gt; / « år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, O. Ericson, Göteborg 1925.
INNEHALL.
UtlandskrSnika 1 sammandrag.
(jrannkvinnans roll.
Ann Margret Holmgren 75 år.
Av Hilda Sachs.
ff §„ kvinnovärlden.
Hjältesagan.
Av Den fundersamma.
Ben stora lögnen.
Av En som prövat på.
Teater- Radio.
Av .Ragna Peters.
De oföddas rätt — och de föddas.
Av Torborg Ottosdotter.
» Fröken eller Fru ".
Den värdefulle föreningsmedlemmen.
Livets dröm.
Av Kuth Almén.
UtlandsKröniha i sammandrag.
Den gångna ' veckan har i utrikes- folitiskt hänseende varit fattig på större händelser.
Det livligaste intresset har knutit sig till de försök som gjorts och allt- ßmt göras att ordna Frankrikes Irigsskuld till England.
Det sist­ nämnda landet har i en not till Frankrike erbjudit rätt stora, av­ skrivningar ifråga om skuldbeloppet.
Hela Londonpressen förklarar i hö­ gatoner, att det är ett ytterst gene­ röst anbud.
" Daily Express " grälar t o. m. över att det är alldeles för li­ teralt.
Finansministern, mr Chur- cM ' 11, skriver tidn.
onådigt-, lovade en Sång att hänga tyske kejsaren och îtt Tyskland skulle tvingas att be­ tala till sista pfenni.gen utan att des­ sa löften infriats.
Och nu visar han Ml förfång för de engelska skatte- talarne en oförlåtlig flathet mot v år franske gäldenär.
Allt detta gav ett ögonblickligt starkt genljud i den franska pressen och man prisade varmt det ®gelska ädelmodet.
Vid närmare ef­ terseende synes man emellertid ha kommit underfund med att det icke engelsk välgörenhet det är fråga °® utan om en affärstransaktion v ' lken, hur fördelaktig den vid för-! '
a an blicken än förefaller, dock be­ aver grundligt undersökas, innan ® an Wilder sig för den.
Noten in- lehåller en del dunkla och svävande " tryck, som kunna ge anledning till tycket olika tolkningar.
antages, att frågan kommer? " '
handlas vid en fransk-engelsk-!
nfere ns i London litet längre fram ^ v åren, då även andra frågor av 1 för de båda länderna väntas under debatt: skydd för ^rankrike mot det fruktade tyska j^adekriget isamt Kölnzonens ut- ^ Wiling, Frankrike synes ha satt tif 77 S ' nne ^ a ^t säkerhetsfrågan nu tant ° r ^ nas m ' f !&lt; l England - som ga- j., ' I 1 Wen synes gynnsam.
Det ^aiide engelska högerpartiet är vän ligt, men å andra sidan äro ^ttiska dominions avgjorda mot- ^ " till varje internationell ^kommelse, som för annan r Stol \ ^ing skulle kunna tvinga rit annien ut i krig.
D ' i p a, 0tl gelska högerpartiet, vilket att äger så stor majoritet är env äldigt, förbereder en tie).
^ en gel ska arbetarepar- an ämnar genomföra en lag som förbjuder fackföreningarne att för partipolitiskt (socialistiskt) syfte utkräva avgifter av sina medlemmar.
Dessa avgifter skola för framtiden endast frivilligt lämnas.
Man för­ står att detta kommer att på ett ka- tastrofartat sätt reducera det socia­ listiska partiets inkomster till skada för dess verksamhet och maktställ­ ning.
Även på liberalt håll synes man gilla högerprojektet men sam­ tidigt fruktar man att den påtänkta lagen skall framkalla en storm av förbittring inom socialistpartiet och skärpa den politiska striden.
E-egeringskrisen i Preussen blev mot förmodan icke löst efter de gamla vänsterlinjerna-.
Det lycka­ des nämligen icke den av preussiska lantdagen återvalde socialistiske mi­ nisterpresidenten att få till stånd ett tillräckligt starkt partiblock för att kunna bilda regering.
Detta upp­ drag har nu gått till förre rikskan- slären, centrumsmannen Marx.
Hans regering kommer med visshet att få en dragning åt höger, alldeles som riksregeringen har det.
Man väntar en fortsatt högersvängning både i riket och i Preussen.
Monarkien synes i bakgrunden!
Rättegången mot den tyska " tje- kan ", en organisation efter mönster av den blodbesudlade ryska bolsje- viktjekan har nu upptagits.
Det är en stor och farlig revolutionär sam­ manslutning man här kommit på spåren.
De tyska partierna överbjuda var­ andra i sina försök att misstänklig­ göra varandras heder med hänsyn till de stora bedrägerier och svind­ lerier samt miljonrullningar med sta­ tens medel, som undan för undan upptäckas, och i vilka även ledande partimän äro inblandade.
Ännu står det buller om den gre­ kiske (patriarkens utvisning från Konstantinopel.
Turkiet har i fre­ den med de allierade stormakterna i Lausanne förbundit sig att respek­ tera patriarkatet.
Den turkiska re­ geringen förklarar, att det icke bru­ tit häremot.
Det har endast utvisat innehavaren av detta ämbete — sent inflyttad till Turkiet - hörde han till den kategori greker som de turkiska myndigheterna ägde rätt att utvisa!
Frågan skall nu av Grekland dragas inför Folkförbundet, till vad nytta återstår att se.
Turkiet är ett av världens monskaste riken!
Polen har i fristaden Danzig, där det gärna önskar uppträda som en- våldshärskare, fått en bakläxa av darvarande folkförbunds kommissa­ rie, engelsmannen MacDonnel.
Polen har velat slå under sig stadens post­ väsen men häremot har MacDonnel inlagt sitt veto.
Stor polsk upphets­ ning och klagomål hos Folkförbun­ Grannkvinnans roll.
Av M A B I E L O U I S E I N G E M A N.
I det sorgliga kärleksdrama, som nyligen utspelades i Göteborg och vari två liv s-pilldes under ett sin­ nesuppror, som ställer gärningsman­ nen utanför det tillräkneligas grän­ ser, finns det ett hittills, märkligt nog, obeaktat moment, som förtjä­ nar en alldeles särskild uppmärk­ samhet och eftertanke.
Det är grannkvinnans roll.
Se­ dan det genom referaten med all tydlighet framgått att det just var hennes; ödesdigra meddelande som blev droppen för mycket, det avgö­ rande, incitamentet till det besin- ningslöhetens drama som följde, frå­ gar man sig ovillkorligen, hur hän­ delserna skulle ha utvecklat sig om kvinnan i fråga icke talat.
Skulle de tagit samma, fruktansvärda vänd­ ning, eller skulle förloippet måhända ha blivit ett helt annat?
På dessa frågor är det numera omöjligt att få något annat än giss­ ningar som svar.
Det inträffade vi­ sar emellertid klart och tydligt en sak, nämligen vilket oerhört ansvar en person kan ådraga sig genom opå­ kallad inblandning i sin näs-tas pri­ vata angelägenheter.
Man behöver icke betvivla att densamma i detta speciella fall måhända förestavades av den uppriktigaste välvilja.
Men likväl kvarstår det som ett i högsta grad anmärkningsvärt ooh egendom­ ligt förhållande att en utomstående vid ett tillfälle som detta velat taga på sitt ansvar att blotta, vad den unga flickan själv — sannolikt på grund av en riktig instinkt för san­ ningens vådor — &lt; förtigit.
Och hur psykologiskt oskickligt skedde ej dessutom denna inblandning — just i ett utomordentligt kritiskt ögon­ blick, då stillande, lugnande - och av­ ledande vädjanden varit det enda riktiga.
Man sätte sig in i situationen!
Där kommer en yngling, uppriven av si­ na känslor till det abnormas gräns.
Han posterar i timmar utanför den älskades hus för att • — • låtoni oss göra detta troliga antagande — in­ nan han för en ny studietermin läm­ nar staden övertyga sig om huru­ vida han för framtiden har något att hoppas eller icke.
Denna fråga har blivit det centrala i hans liv.
Den har sysselsatt honom under år, plågat och förföljt honom tills hans inre tillstånd närmat sig en kris.
Medan han väntar genomkorsa tusen tankar hans hjärna, tusen kval hans hjärta.
Han minns somligt från gångna dagar, som inger honom det.
hopp och annat, som fyller hans I Jugoslavien, med tre inbördes själ med fruktan att förlora.
Hans kämpande folkelement, serber, kroa­ ter och slovener, ha de förstnämnda känsla har, emedan den är djup och segrat vid valen till riksförsamlin­ ensidig, en fanatisk styrka, och gen.
Om denna genom Versailles­ män-ges, emedan den är oviss om sitt freden skapade Balkansta-t skall mål, av den - mörkaste förtvivlan.
Men kunna hålla ihop i fortsättningen är ännu flammar i detta kaos en gnista av hopp.
Kanske!
Ger hon honom tämligen ovisst.
T Marseille ha förekommit orolig- endast den minsta förhoppning skall heter socialister och kommunister han resa med lättat hjärta — än en har låtit sitt religionshat utmynna i gång, som så ofta förr uppskjuta en förtvivlans åtgärd.
blodigt överfall på katolikerna.
Och då inträffar det ödesdigra.
Mitt i detta feberaktiga sinnesupp­ ror, under dessa kvalfulla- tankar, som rivit upp hjärta och nerver, kommer från en tredje och utomstå­ ende det brutala slaget.
Det är icke ens frågan om hopp eller icke hopp längre.
Sanningen är långt förfär­ ligare.
Hon tillhör redan en annan.
Hon är redan mor till en annans barn!
Det må nu betonas än en gång - att man icke betvivlar välmeningen.
Sä­ kerligen var det i syfte att öppna ynglingens ögon och få ett definitivt slut på det hela som sanningen osminkat blottades.
Men man häp­ nar i alla fall.
Hur är det möjligt över huvud att till en främling, som man möter i en trappa eller i en för­ stuga, framlägga en annan männi­ skas intimaste angelägenheter?
Yad hade denna kvinna med denne unge •man att göra!
Vilken befogenhet ägde hon - att inför honom blotta vad flickan själv iså omsorgsfullt synes ha dolt?
Hur kunde hon över hu­ vud känna sig bemyndigad att tala i en fråga, där t. o. m. våra.
närmaste icke alltid våga vara öppna, och där den mänskliga instinkten oftast bju­ der varsamhet och tystnad.
Hnn JVLargret Holmgren ån ANN MARGRET HOLMGREN.
När Ann Margret Holmgren den 17 febr.
firar sin 75-årsdag, hälsas hon av kvinnor över hela vårt land med hängivenhetens och tacksamhe­ tens tankar.
Björnstjerne Björnson har sagt om Ann Margret Holmgren, att hennes personlighet är danad av ett mycket fast och finådrigt virke, något dyr­ bart slag.
" Men detta sällsynta vir­ ke är därjämte mycket starkt ...
Ty den lilla fina människan har flera starka karlars energi och på samma Det skedda utgör ett upprörande gång en äkta kvinnas hängivenhet exempel på hur föga människorna och trofasthet, " kunna beräkna verkningarna av sina Och med just dessa egenskaper som tanklösa ord.
Vi veta verkligen al­ synas motsatta — • hon är blid och be­ drig i vilken jordmån de falla, vad stämd, saktmodig och modig, försynt som kan växa upp av dem, vilka och bergfast — och ' som blivit sam­ lidanden, olyckor, tragedier de kun­ mansmälta till en lycklig ooh ljus na framkalla.
Vi veta aldrig rik­ harmoni, är det hon utfört sin bety­ tigt med vem vi tala, hur djupt eller dande insats för kvinnornas frigö­ innerligt den och den saken angår relse och framåtskridande i vårt.
honom eller henne, och vi äro i de land.
allra flesta fall icke nog kännare av Ann Margret Tersmeden gifte sig varandras lönngångar att vi kunna vid endast nitton års ålder.
Hennes göra varandra någon tjänst annat än man var den framstående fysiologen genom försynt tystnad.
Frithiof Holmgren, och åtta barn Det är också med en viss bitter­ växte upp i professorshemmet i Upp­ het man som kvinna måste säga sig sala, som tillika var ett i högsta grad att en man säkerligen aldrig här gästfritt hem.
När hon efter sin mans skulle gjort vad denna kvinna gjor­ död flyttat till Stockholm, blev hon de.
Även om han känt hela sannin­ en varm medlem av Sveriges kvinnli­ gen skulle han vetat något som ofta ga fredsförening, men snart skulle en är värdefullare än sanningen själv, annan kvinnlig strävan lägga beslag nämligen att han icke haft med hela på all hennes hängivenhet och offran­ saken att skaffa, Ooh han skulle ha- de kraft.
I juni 1902 hade i Stock­ holm bildats Föreningen för kvinnans gått den tigande förbi.
Men det finns en hel kategori av politiska rösträtt, och redan efter de kvinnor, som inför de händelser, som första eldande mötena uppstod tan­ utspelas inpå dem aldrig kunna lä­ ken a-tt hel-a landet borde väckas till ra sig självbehärskningens, tystna­ ett stort enigt samarbete.
Ann dens välsignelse.
De ha kommit Margret Holmgren var som danad mycket ont åstad.
Så mycket att för - detta värv.
Visserligen var hon man måste anse att det uteslutande ny som talarinna, men vissheten att beror på den manliga ridderligheten saken måste göras gav henne mod, mot den svagare parten av mänsk­ oöh se, det visade sig att hon ägde ligheten att vår av män skrivna lag i hög grad talandets gåva.
Hennes saknar en direkt tillämplig påföljd ord falla lugnt, starkt, klart som en för lös ooh ond kvinnotunga.
Det är källas vatten och med den tro, som en stor brist, en brist som kvinnorna måste vinna och övertyga, själva sannolikt bli de första att av­ hjälpa, när de en gång komma - där­ hän att få stifta mänskliga lagar mot de kvinnliga svagheter, varemot gudomens och samvetets lagar tydli­ gen ingenting förmå.
75 Men arbetet var inte lätt.
För en resetalares mödor var hennes hälsa egentligen inte stark nog, och allt det tunga och tidsödande förarbetet måste hon utföra själv.
" .Tag bru­ kade skriva till en stad eller ort och fråga om de ville ha föredrag, ooh oftast fick jag det svaret, att det var ingen idé att komma, för rösträtt fanns där inget intresse.
Och då for jag naturligtvis ", slutade hon glatt - och självfallet.
Och så — in­ nan det större eller mindre samhället visste ordet av — ägde - det en röst­ rättsförening.
Till söder ooh till norr for hon, hon blev varnad för Norr- landsresorna vintertid, men hon klädde sig i skinn och tog matsäck med för alla eventualiteters skull.
På 72 orter i Sverige talade hon, och bortåt ett 60-tal föreningar bildades som följd av hennes föredrag.
Ge­ nom henne lades den första, ' den svår­ arbetade, den vida och breda grunden till de bortåt 240 lokalföreningar som - så småningom kommo att utgöra, landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt i vårt land.
När hon 1908 måste upphöra att resa blev hon föreningens hedersledamot, och då hon fyllde 60 år hedrades hon med bland annat en originell och vac­ ker gåva bestående av ett halsband av förgyllda rösträtts-märken, ett från var oöh en av de föreningar hon bildat.
Rösträtten var vunnen; Ann Mar­ gret kämpade för att föreningarna icke borde upplösas.
Så skedde dock, och hon tog då initiativ till bildande av Svenska kvinnors medborgarför- förbund, som startades våren 1921.
Dess mål är att samla kvinnor från olika partier - ooh verksamhetsfält, att verka för en upplysning, som kan göra kvinnorna till dugande samhällsmed­ lemmar - och fredsälskande världsbor­ gare, att främja likställdhet mellan män och kvinnor i socialt och eko­ nomiskt avseende, att vaka över att de nya rättigheter, som kvinnorna vunnit, tillämpas på ett rättvist sätt.
Det har visat siig att grupper av kvin­ nor, som inom sitt parti ej finna an­ klang för sina önskemål, vänt sig till f örbundet för att detta skall föra fram d ras sa-k.
Eller - ookså ställer för­ bundet sig i spetsen iför andra kvin­ nosammanslutningar för gemensamt uttalande i en viktig kvinnofråga, Ann Margret är förbundets heders­ ordförande.
Men hon är långt ifrån att vara en sådan " blot til Lyst ".
Med aldrig tröttat intresse är hon be­ hjälplig med sina erfarna råd ooh att underhålla förbindelsen med personer ooh föreningar i vårt eget land och i
