# ID: svediakorp-per312
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,457
# sentences: 888
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Susan B. Anthony i.
.
Amerikas kvinnor hafva sorg.
1Szrsan B.
Am !hony, den ål- driga kämpen, son1 nästan ifrån första börian af striderna för kvinnans frigörelse stfitt i främsta ledet bland de stridande, vid sidan af Lucretia Mott, Lucy Stone, Elisabeth Cady Stanton och andre vördade banbryterskor, har gfitt bort efer ett långt lif af outtröttligt, offervilligt arbete.
Hon har gatt bort midt un-.
der stridens hetta och innan ännu segern var fullt vunnen, läm- nande At sina vänner och lärjungar att fortsiitta hennes arbete.
och föra ' det till det ' slutliga mhlet: fullstandig jämlikhet för.
kvinnan i civila, lagliga och politiska rättigheter.
Susan B. Anthony afled den 13 sistl. mars i Rochester i staten New-York, dar hon största delen af sitt lif haft sitt hem, efter föräldrarnas död tillsammans med sin yngsta syster Mary, som varmt delade sin berömda systers intressen och i systrarnas gemensamma hem tagit Marthas bekymmer och omsorger på, sin lott.
l * * 4: Det var den 15 febr.
1820, som Susan Brownell dnthony föddes i. Aclains i Massachusetts.
Hon var den andra i ordningen af sina förBldrars atta barn.
I3eniies fader, Daniel Anthony, till- hörde en @ rnmal kväkarslakt och var till yrket bomullsfabrikant.
Han var en driftig affärsman, med för den tiden ovanlig bild- ning och en sjalfst&amp;ndig karaktgr, hvilken han bland annat visade genom att gifta sig utanför kväkaresliikten sanit 5fven ge- nom det .satt, hvarpå han uppfostrade sina döttrar.
Lilla Susan var ett lifiigt och begåfvadt barn.
Redan innan hon fyllt fyra Ar kunde hon läsa, hon hade ett ovanligt godt minne och mycken iirelystnad och tyckte om att lära sig saker, mm pA den tiden ansågos ligga utöfver en flickas fattningsghfva.
Nar Susan och hennes syskon växte upp, satte fadern i gAng en liteii skola, dar hans, egna barn jämte barnen till v a ~ n e r och '
- grannar undervisades af skickliga larare.
Redan rid 15 Ars ålder började Susan att undervisa - hennes fader hade nämligen den Asikten att äfven flickorna borde uppfostras SA, att de kunde för- sörja sig själfva.
Men Susan var afren mycket skicklig i husliga idrotter, skötte sig lika mönstergillt både med nAlen, i väfstolen och vid spinnrocken som i köket, och hennes vällagade middagar voro berömda.
Också var hon i sin ungdom ett eftersökt parti, isynnerhet anmälde sig många iinklingar som friare.
Hennes ung- domsportr5tt visa dessutom, att hon sAg mycket bra ut, och hon tyckte om att klada sig val och prydligt.
Systrarna Anthonys talanger och duglighet kommo för öfrigt vii1 till pass, d % fadern vid en kris 1838 förlorade sin förmö- genhet.
Och i flere följande Ar agnade sig Susan och hennes äldre syster åt lararinnekallet, lefde sparsamt och ghfvo allt hvad de kunde förtjäna, åt fadern till betalande af de skulder han %dragit sig.
Susan var skicklig som lärarinna, men hennes lön var ytterst liten.
Hon öfvertog bl.
a. och ' skötte utmärkt en klass, som en manlig lärare icke kunnat sköta; detta oaktadt fick hon blott fjärdedelen a£ den lön han uppburit.
Säkert hade hon med sin skarpa intelligens redan då börjat reflektera öfver de orättvisor, hvarunder kvinnorna pA den tiden ledo, och hvilka vi knappast kunna göra oss en föreställning om.
Det torde därför icke sakna sitt intresse att se till hurudan kvin- nans ställning i den unga republiken var i Miss Anthonys ung- dom, och jag Aterger därför en skildring, som hon sjalf gaf rid kvinnokongressen i London 1899.
Ingenting hvarken i enskilda eller offentliga skolor hade gjorts för kvinnans uppfostran och undervisning i nAgot annat än de mest elementära grenar.
En bildad kvinna var en sgllsynthet och betraktades nästan som ett fenomen.
På den tiden höllos famil- jens kvinnor formligen instangda i hemmen, sysselsatta med att karda, spinna och väfva, med att göra smör och ost, sticka och sy, alltid i arbete dag och natt, sträfvande och sparande för att familjens gossar skulle kunna f % en god uppfostran.
Att en kvinna, skulle fA välja sig en lefnadsbana, hade man inte ens drömt om.
När gossen blef 21 år, betalade fadern honom en be- stamd summa om Aret, om han stannade hemma och arbetade för gården, eller ockri % var han fri att skaffa sig arbete och för- tjänst, hvar han behagade.
NAgot shdant kom ej i fråga med flickorna.
De fingo efter shväl som före 21 Ars Alder arbeta för
hemmet utan ersättning.
Om de gifte sig, var det åt mannen de arbetade, och kunde de förtjäna nhgot utom hemmet, så till- hörde denna förtjänst mannen.
Hade de medfört förmögenhet blef den utan vidare mannens och all afkastning däraf hade han ratt att begagna såsom honom för godt syntes.
Han hade äfven ratt att testamentera bort förmögenheten och beröfva hustrun allt iitom en lifränta på en tredjedel af hennes egen förmögenhet.
Mannen kunde skicka bort barnen redan vid späd Alder emot moderns vilja och genom testamente bestimma om dem efter sin död.
Hustrun kunde inte ens vittna vid domstolarna.
Om henne hette det i rättsfrågor: » hustrun ar död inför lagen » eller » man och hustru iiro ett, och denna enda är mannen ».
Mannen kunde slA sin hustru så, att hennes lif svafvade i fara, utan att lagen kunde nA honom.
För femtio år sedan voro inga andra arbetsområden öppna för kvinnorna än matlagning, sömnad, undervisning och fabriksarbete.
Ytterst få kvinnor hade fått tillräcklig uppfostran f ö r att kunna undervisa, och de, som fått det, fingo nöja.
sig med fjärdedelen ja, t. o.
m. '
åttondedelen af hvad en manlig lärare erhöll i lön.
Hvarenda kvinna nihste gifta.
sig, med eller utan karlek, för att hlifva försörjd, eller också var hon dömd till ett lif af beroende och förödmjukelser.
En kvinna, som 17ille 5gna sig %t litteraturen, var nn&amp;tan lyst i bann.
Det &amp; r omöjligt att beskrifva det förakt och hAn, som låg i ordet » blåstrumpa ».
Ingen man kunde förmå sig att taga till hustru en kvinna, som sh hade aikviirit sitt kön.
Denna för- dom gällde f. ö. alla kvinnor, son1 gifvit sig in p i ett arbetsom- rade utom hemmet.
På den tiden drömde icke ens kvinnorna sjalfva i sina djärfvaste drömmar, att de skulle kunna finna verk- samhet såsom liikare, jurister eller präster.
* a * Långt innan emellertid Miss Anthony sj51f drömt om att verka för sitt köns höjande, hade hon liksom många andra af tidens mest begåfvade kvinnor börjat deltaga i arbetet för nyk- terhet och slafveriets afskaffande; sitt första tal höll hon 1847 på ett möte som » The Dnughters of Temperance)) hö110 i Canajoharie, där hon blifvit lärarinna, sedan föräldrarna 1545 flyttat till Rochester.
v l j a n d e år den 19 och 20 juli, hölls det bekanta mötet i Seneca Falls, det första verkliga kvinnosaksmöte.
Mötet antog '.
resolutioner, hvari begärdes för kvinnorna tillträde till alla ako- lor, universitet, ämbeten, yrken och näringar, samma lön för eam- ma arbete, likställighet i aktenskapet d. r. s. samma rättigheter öfver barnen, sin person och egendom, samt rösträtt - samina program allts8 som kvinnosakens vänner ännu i dag arbeta för.
Det var på initiativ af Lucretia Xott och Elisabeth Cady Stanton som detta möte kommit till stand.
Susan Anthony be- vistade icke mötet, ehuru detta ofta uppgifvits.
I sin lilla by läste hon med intresse, blandadt med förun- dran och tveksambet, redogörelserna för mötet och kunde icke låta bli att småle At de djärfva önskningsm %l som uppstiillts, sar- skildt krafvet p % rösträtt.
Då hon for hem till ferierna, fick hon till sin förvaning veta, att hennes föräldrar och systrar deltagit i den fortsättning på.
mötet, som hölls i Rochester, och att de an- shgo f ordringarna rimliga och rättvisa.
Följande v5r sammanträffade Miss Anthony med Mrs Cadj- Stanton - ett möte som var a£ den största betydelse för bagges framtida lif.
Själf har Mrs Stanton p % sitt lifliga satt beskrifrit - mötet mellan de bAda blifvande vännerna sAlunda: » Hur väl kommer jag icke ihttg den dag, då jag först mötte henne, som blef min vän för hela lifvet.
Det var ett antislaf- verimöte i Seneca Falls, och jag hade bjudit ett par af ta- larna till middagen.
P % hemvägen mötte vi i gathörnet JIrs Bloomer och Bliss Anthony, som kommit för att halsa p5 oss.
Där stod hon med sitt goda, allvarliga ansikte upplyst a£ ett iii- telligent leende.
Hon bar en grå.
siclenklädning och en hatt i samma färg, klädd med ljusbl8 band, ordentligheten och pryd- ligheten personifierad.
Jag tyckte genast ofantligt mycket om henne D.
Visserligen kom sig Mrs Stanton ej för att den ghgen bjuda Susan till middagen - en uraktlhtenhet son1 langre fram gaf an- ledning till standigt skämt dem emellan, men de blefvo det o&amp;- tadt nästan genast goda vänner.
%Det säges ofta af dem, som kanna ossa, skriker Mrs Stan- ton vidare, » att Susan Anthonj- varit min goda ängel, alltid el- dande mig till arbetet och att jag utan hennes ihärdighet aldrig kunnat Astadkomma det lilla jag gjort.
d andra sidan har det sagts, att jag stöpte kanonkulorna och hon afsköt dem.
Kanske a r det så ..
Hvarje gAng jag sig den stiitliqa kväkar- flickan öppna vhr port, visste jag, att Iion medförde tillbehör till
ett nytt anfall mot Adams söner.
Den lilla portföljen; fullpackad med handlingar öpppades, och dar ' funno bi falska tolkningar af bibelordet, statistik rörande kvinnor, som blifvit beröfvade sin.
egendom, nekats tillträde till något college, blifvit uriderbetalda för sitt arbete, redogörelser för några oriibtviea domar, med ett ord orättvisor nog för att viinda en kvinnas tankar från strumpor.
och puddingar.
Pennor och papper kommo fram, och vi skrefvo.
tidningsartiklar eller petitioner .till nAgon.
lagstiftande församling.
Vi arbetade bättre tillsammans än hvar och en för sig.
Hon ar grundlig och omstandlig, jag mer snabbtankt och ' fyndig.
Jag har lättare att skriha, hon är mer kritisk.
Hon består fakta och statistik, jag filosofi och vältalighet, och tillsammans hafva vi åstadkommit argument, son1 ej kunnat kullkastas eller vedetlag-.
.
gas af nBgon man., Det var icke långt efter sedan detta lifslhnga vänskapsförbund ' knutits, som Susan Anthony hade en erfarenhet, hvilken gjorde ett djupt intryck på henne och som hon ofta plagade anföra, bland annat p % det stora röstrattsmötet under kvinnokongressen i London ' 1899, och jag Bterger berättelsen i de otdalag hon dA begagnade.
ett lararemöte.
hölls - det var ' 1853 - i min hemstad Rochester.
Öfver 11000 kvinnor ddtogo i mötet och ungefar 200 män.
Anda till de88 hade aidrig en kvinnas röst höjts vid nilglgot af dessa möten, det var endast männen, som redogjorde för resul- taten af sin erfarenhet, d % det ansågs opassande för ett fruntim- mer att tala off ehtligt.
Bland .annat diskuterades frågan, hvarför lärarens yrke icke var lik: % aktadt som juristens, priistens eller läkarens.
Jag hörde p % med stort intresse och slutligen reste jag ' mig upp, och som jag var fadd och uppfostrad till kväkare och sAlunda lärt, att Gud inspirerar kvinnan att t,ala lika val som1 mannen, sade jag: 2 Herr ordförande!
» Denne reste sig och frå- gade belt förviinad: » Hvad önskar f runtimret?
» Tank bara, den tanken hade aldrig fallit honom in att en kvinna kunde resa sig upp och begära ordet lika väl som en, man!
Men jag sade: » Herr ordfcirande!
Jag skulle vilja saga ett ord.
i den fråga, som diskuteras., » Hvad ar mötets önskan? » frågade ordf öranden.
Och han vände sig till den lilla skaran man, som sutto på de aframsta bankarna och skänkte ej en blick At de tusen kbinnor, som fyllde salen.
l.
' Efter en diskussion, som räckte en halftimme, beslöts det, tack vare en mycket liten majoritet, att fruntimret skulle f % tala, och jag sade: herr ordförande, mina herrar!
Jag har med stort intresse hört pii er diskussion, men det tyckes mig som om ingen af er riktigt förstod orsaken till den brist p % aktning, hvaröfver I klagen.
Förstiin I inte, att sh länge samhället anser att en kvinna icke har nog förstand att blifva präst, jurist eller läkare, men nog för att blifva lärare, erkänner hvarje man, som blir lärare, att han icke har mer försthd än en kvinna., Därpil satte jag mig.
D % jag efter sammanträdets slut gick ut ur salen, hörde jag kvinnorna hviska till hvarandra: » Hvem var den där?, ~Hvarifrhn kommer hon?, Jag har aldrig skämts s % i mitt lif.
Jag önskade att golfvet hade öppnat sig under mig, - - -.
Miss Anthony upphörde redan 1850 med sitt arbete som lärarinna, men hon fortsatte att besöka lararemöten och framställa krafven p % likställighet mellan lärare och lärarinnor, och pil detta område var segern lätt vunnen.
Det dröjde ej länge, innan de kvinliga deltagarna talade och röstade i de olika frågorna, inval- des i komitéerna, utsligos att hålla föredrag och inleda diskussio- ner och utnämndes till funktionärer inom lärareföreningar.
Själf satt Miss Anthony 1856 som ordförande i en komité och höll i Troy i staten Newyork ett föredrag om samuppfostran inför statens mest framstiiende män och kvinnor.
Ordföranden tackade henne för hennes föredrag med orden:, Hur mycket jag an milste be- undra er vältalighet och logiska skärpa, innehållet och formen af ert föredrag och dess utförande, så milste jag säga, att jag skulle hällre följa min egen dotter till grafven än att höra henne hålla ett shdant föredrag för en sådan församling. » En annan man, superintendenten Randall var däremot fördomsfriare och sade: D Jag skulle vara stolt, om jag hade en dotter, som kunde hålla ett så vältaligt och förtraffligt anförande inför denna eller hvilken annan församling som hälst af män och kvinnor, Jag lyckönskar er till er lysande seger., Det var icke enda gången Susan Anthony kämpade for samuppfostran, hvilken idé sedan slagit fast rot i Förenta staterna.
Liknande strider för att f % kvinnans röst hörd i kampen mot dryckenskapen hade Miss Anthony och hennes meningsfränder
att utkämpa p % nykterhetsmöten, dar flere gånger delegerade för kvinliga nykterhetsföreningar nekades sate och stamma.
.
Så sm %ningom fick arbetet för uppfostran och nykterhet vika för andra intressen, och hon vande sig alltmer till det område, dar henneg egentliga lifsgarning faller: arbetet för kvinnans likstallig- het med mannen såsom medborgare, hvilken likställighet natur- ligtvis innefattar delaktighet af rösträtten.
Miss Anthony b % g snart, att just i rösträtten lag nyckeln till hela friigan, och med den logiska skarpa och koncentrationsförmåga, som var utmärkande för denna ovanliga kvinna, riktade hoo snart alla sina krafter p % denna punkt.
S % skrifver Mrs Stanton i anledning af de strider, som på femtiotalet fördes i staten Newyork för att, höja den gifta kvinnans rättsliga ställning och hvilka snar t förde till goda resultat: » Under det de olika lagförslagen i denna fraga diskuterades, samlade Susan Anthony namn från alla delar af staten pågetitioner både för civila och politiska rättigheter åt kvinnan; hon reste omkring i postdiligens eller öppen vagn eller släde i alla vader och alla hrstider, eller också färdades hon till fots från dörr till dörr i stiider och byar och gjorde sitt yttersta för.
att hos kvinnorna väcks någon k k s l a af deras naturliga rättigheter sasom mansk- liga varelser, af deras civila rättigheter som medborgare i en repu- blik, och medan hon ägnade all sin tid, alla sina krafter och penningar åt att skaffa statens kvinnor dessa fördelar, kunde de helt djarft förklara för henne, att de hade alla rättigheter de önskade eller brutalt stinga dörren midt för näsan på henne och l %ta.
henne st % utanför med sin petition i handen, alldeles som om hon kommit och begärt allmosor.
Ingen, som ej varit med om peti- tionsarbetet för slafven och kvinnan på den tiden, kan fatta med hvilka mödor och förödmjukelser det var förenadt.
Men det ni %ste ske, d % det endast ar genom petitioner, som opriviligierade klasser kunna göra sig hörda i nationens råd. » &gt;För slafven och kvinnan!
» Det ligger något djupt gripande och, pil samma g h g karaktaristiskt i denna sammanställning, ty som bekant var det just under arbetet för negerslafveriets afskaffande i Förenta staterna, i hvilket tidens mest upplyeta och varmhjärtade män och kvinnor deltogo, som man kom till klar- het om kvinnans förtryckta stiillniig i samhället, och arbetet för
de bägge förtryckta klasserna gick i början ofta jämsides och led- des a.£ samma personer.
S % uppträdde och talade biide Susan Anthony och Mrs Stanton p % abolitionistmöten, och den senare berättar i sina minnen bl.
a. om en abolitionistkampanj tvärt igenom staten Newyork, som de företogo vintern 1861 kort efter presidenten Lincolns val och dar cle rönte ett lifiigt motstånd af de uppfanatiserade folkmassorna.
» Visserligen %, skrifver Mrs Stanton, ahade trettio &amp; r af upp- fostran nAgot föriindrat pöbelns karaktär.
De drogo icke siisom i abolitionistfiilttfigets första början man m ' ed rep bundna om halsen genom gatorna, de afbröto icke kvinnors bönemöten; de kastade icke längre tegelstenar pil reformens försvarare eller dop- pade dem i tjär- och fjädertunnor.
De trängde sig i stället in i möteslokalerna, och med skratt, skrik, tjut, handklappningar och bravorop omöjliggjorde de alla förhandlingar.
» Dylika uppträden förekommo i de stiider, där abolitionistmöten anordnats, och det gaf en ledamot af lagstiftande församlingen i Albany anledning att helt ironiskt inom församlingen föresla, att » som Mrs Stanton och Miss Anthony väntades till Albany, skulle milisen beordrar; ut för att försvara staden., Det var i allmänhet staten Nen-york, Susan Anthonys och Mrs Stantons stat, som gick i spetsen för rörelsen för kvinnans frigörelse och har höllos afven de första mötena, dar denna frlga offentligt behandlades.
Allt ifrcin början af 50-talet anordnades Arligen dylika möten eller som de kallas » convents ».
Vid de allra första af dessa se vi Lucretia Mott som ordförande, snart blir det dock Nrs Stanton som blir nästan sjalfskrifven till denna post - Mrs Stanton anskgs afven p&amp; sin tid som Amerikas basta ordförande, niist den berömde statsmannen Henry Clay.
Däremot.
tyckes Susan Anthony varit liks själfskrifven till sekreterareposten.
Och det var hon som hade organisationsarbetet om hand.
Hennes organisations- och administrationsförmilga rar ocksil beundransvärd och har jämte hennes okuflign \ - ilja och energi skaffat henne namnet » kvinnorörelsens Napoleon D.
Det blef dock snart ett afbrott i detta organiserade arbete för kvinnosaken.
Ar 1861 utbröt inbördeskriget mellan nord- och sydstaterna, mellan frihet och slaf~eri.
Kvinnorna, som sh kraf-
I a tigt börjat och så ihardigt fullföljt striden för sitt eget köns fri- het, iig~lade 1111 al!
sin tid, alla sina tankar, och krafter At fäder- iieslandet.
Inom sjukvhrden, på lasaretten, på slagfälten ' eller vid skötseln af jordbruket p&amp; a0ägsna farmer visade de sitt rned- borgaresinne.
Allt arbete för deras egna rattigheter nedlades.
Inga rkonventr höllos p&amp; fem Ar, inga petitioner för deras civila och politiska rattigheter förekommo.
I stället bildades fosterländsks ligor, och petitioner med hundratusentals namn för slafvarnas fri- gifvande sandes af kvinnorna till kongreesen.
Niir kriget väl var slut, upptogs åter det organiserade kvinno- saksarbetet och nu rned större ifver än någonsin.
Förhållandena, gjorde %f ven detta nödvändigt.
Genom krigets utgang hade negrerna fatt frihet, men det var ej nog ' därmed, de måste afven hafva medborgerliga rättigheter, och det skulle de.
erhiilla .genom det SIV: e amendementet till den amerikanska författnin- gen, hvari ordet » male » (manlig) är insatt framför niedborgare i fråga om rösträtten.
Detta slag riktadt mot kvinnornas röst- rättsstr,2fv,znden kändes - djupt af reformens förkämpar.
Miss An- thony var den första, soni slog allarm - heter det - och vid hennes sida ~ t o d som vanligt hennes trogna vän och medkämpe Mrs Stanton.
Men till sin sorg sago de däremot mgnga af sina gamla vänner och arbetskamrater bland abolitionisterna viinda dem ryggen, pc ' isthende, att de skulle » döda negerns röstratt » genom a t t p i samma gang begara kvinnans.
» Nu är det negerns tur, nästa gång blir det er », sade Horace Greely, som dittills varit en af kvinnosakens miiktigaste viinner bland abolitionisterna, till Mrs Stantoii och Miss Anthony.
Härpå, svarade Mrs St: mton: » Hittills hafva negern och vi tillsamnians med darar, brottslingar och idioter ståkt utanför jiim- likhetens konungarike.
Nu då författningarna revideras stAr porten - öppen ' för oss bagge att komma in.
Lämna oss icke utanför, Horace Greely, d % ni slappa in honom, ty han har hittills varit det enda anständiga sällskap vi haft. » Det hjiilpte icke.
Abolitionisterna ÖfvergAfvo kvinnosaksvan- Berna, S1V: e amendementet antogs, negrerna fingo rösträtt, men kvinnorna lamnades utanför.
Och iinnu, snart 40 år efterat, h a h a de amerikanska kvinnorna vunnit röstratt blott i 4 af unionens stater.
Denna stora motgång afskräckte emellertid ej Miss Anthony och hennes vänner att fortsitta sitt arbe&amp;, tvärwm eggades de
att gripa sig an med and % större krafter och att väpna sig till formliga fälttiig.
Början hade gjorts med Kansas, där &amp; fiss Anthony tog en liflig och kraftfull del i fälttåget, som pfigick i flera m %nader och för hvilket hon utsände icke mindre an 60,000 flygskrifter.
Hon, liksom andra i fältt %get deltagande kvinnor, utsatte sig för alla slags vedermödor, färdades dag och natt i öppna vagnar eller slädar många mil öfver obanade prärier, fick tala i magasinsbyggnader, lador, kvarnar, kyrkor, skolhus eller fria luften, öfverallt dar i dessa civilisationens utkanter ett par tiotal valm5n voro samlade.
Det är alltifrån den tiden den seden varit ridande, a t t hvarje -; %ng ett territorium upptages till stat, talarinnor utsiindas till ifragavarande territorium, som tala och agitera för att vid revisionen af lagarna kvinnornas ratt skall tillgodoses.
Det skulle föra oss för lfingt att äfven i allra största korthet skildra Miss Anthonys mångåriga arbete, att endast onmämna d e många rösträttskampanjer hon deltog i, vanligen siisom anordnare och ledare, huru hon g %ng på gång i sällskap med Mrs Stanton eller någon annan af sina trogna, företog resor i olika riktningar i sitt vidsträckta hemland, som hon genomfor från öster till väster, fr %n norr till söder, hållande föredrag, anordnande och ledande möten, insamlande namn på petitioner, spridande broschyrer och flygskrif ter i tiotusentals exemplar.
S jälf a,nsåg Xiss Anthony, att hon i medeltal hållit 100 tal om firet och talat i hvarenda stad i nord- och veststaterna och i de flesta i södern.
Afven inför lagstiftarna, s % väl i kongressen som i de enskilda staternas lagstiftande församlingar, förde Miss Anthony otaliga gånger sitt köns talan - vid de s. k. shearings~.
Detta ar en metod som mycket användes i Förenta staterna, då framstfiende talarinnor uppträda inför kongressen eller någon af dess komitber och tala för en eller annan reform inom lagstiftningen för kvin- nan.
Allt sedan 1851 har inom kongressen varit tillsatt en sar- skild komité.
för att behandla fragor i samband med kvinnors rösträtt.
Miss Anthony deltog ocksA som den första representant för kvinliga rösträttsföreningar i det demokratiska partiets nationd- konvent för presidentvalet %r 1868, och allt sedan dess har det varit sed, att kvinliga delegerade deltaga i dessa partikonvent, såväl de demokratiska som de republikanska, vid hvilka kandida- ter till presidentvalen ' utses.
159 .Med ett ord, att redogöra för Miss Anthonys verksamhet skulle vara att berätta hela den kvinliga rösträttsrörelsens historia i Förenta staterna, och det är säkert ingen öfverdrift att påstå, att det i främsta rummet är.
henne de amerikanska kvinnorna hnfva att tacka for, att de hafva röstratt Atminstone i några stater.
Miss Anthony började 1868 utgifva en veckotidning D The Revolution., ett organ för kvinnorörelsen.
Med sin radikala och något utmanande ton verkade den väckande och eggande.
Den hade många motståndare och många belackare, men den lästes af både vänner och fiender.
Detta oaktadt blef den en ekonomisk förlust för Miss Anthony, som under de tre Ar .The Revolution.
utgafs, m %ste tillsatta tio tusen dollars.
Ar 1 868 bildades The ~ a t i o n a l Woman ' s Suff rage Associa- tion., hvars mål enligt stadgarna är, att » skaffa rösträtt åt natio- nens kvinnor p % samma villkor som män ».
Föreningens styrelse bestod uteslutande af kvinnor.
Redan d&amp; hade de amerikanska kvinnorna lart sig, att de i striden för sit-t köns rättigheter och intressen borde främst lita på sig själha.
.Föreningens första ord- förande blef Mrs Stanton och Miss Anthony medlem af dess exekutivkomit6, men redan 1872 afgick den förstnämnda frfin ord- förandeposten, hvilken därpå i 25 år bekläddes af Miss Anthony.
P % tillstyrkan, af framstående jurister gjorde Susan Anthony jämte nAgra andra kvinnor vid presidentvalet 1872 ett försök att deltaga i omröstningen.
Hon lyckades äfven blifva uppförd i röst- längderna och afgaf den 5 nov.
nämnda år sin röst för Ulysses Grant.
Ett par veckor senare blef hon instämd inför domstolen i Rochester.
Tiden närmast före hon skulle inställa sig använde hon att i grefskapet liålla ett femtiotal föredrag öfver ämnet .Ar det ett brott för en medborgare att rösta? » När domaren under rättegången frhgade henne, huru hon, som var en kvinna, kunnat installa sig vid valurnorna, svarade hon: » Jag inställde mig icke såsom kvinna, utan s %som medborgare i Förenta staterna.
D Domstolen dömde henne - helt olagligt da juryn ej fått af- gifva sitt utslag - att betala l00 dollars i böter och rättegångs- kostnader. '
1.
.
.
160 D5 domaren meddelat henne denna dom, förklarade hon: » Jag skall aldrig betala en dollar af edra orättvisa böter.
Det enda jag ager är en skuld p&amp; 10,000 dollar, och den har jag %dragit mig genom utgifvande af min tidning » The Revolution », hvars enda syfte var att uppfostra alla kvinnor till att göra pre- cis det samma som jag gjort, revoltera mot edra af män skrifna orättvisa och inkonstitutionella lagformer, hvilka låta kvinnorna be- tala skatter och böter, sätta dem i fängelset och hänga dem, allt under det att de nekas ratt att vara representerade i regeringen.
Och jag.
skall arbeta af alla krafter för att betala hvarenda dollas af denna hederliga skuld, men inte en enda penny skall g&amp; till dessa orättvisa böter.
Och jag skall alltjämt uppmana kvinnorna att satta i verket den gamla revolutionära satsen: ' Xotsthd mot tyranni ar lydnad mot Gud ' s.
Och Miss Anthony höll ord och betalade aldrig böterna.
Den fjärde juli IS76 firade Förenta staterna hundraArsdagen af sin oafhangighetsförklaring med stora högtidligheter i Filadel- fia, och till detta tillfälle hade den Sationella kvinliga röstratts- föreningen utarbetat en förklaring af kvinnornas riittigheter.
Vis- serligen afslogs deras ansökan att få förklaringens öfverlamnande upptaget på det officiella prograrnmet; men detta afslag afskrackte icke föreningens ledande personligheter.
Under sjafva ceremo- nien, sedan förklaringen af de mänskliga rättigheterna upplasts, trädde Suaan Anthony åtföljd af fyra sina trogna fram och öfver- lämnade med n %gra lämpliga ord ett \ * ackert textadt exemplar af kvinnornas rättighetsförklaring till Förenta staternas \ vice presi- dent, som presiderade vid högtidligheten, omgifven d bl.
a. kejsaren af Brasilien, prins Oskar af Sverige samt f. ö. en massa in- och utländska dignitarer.
Presidenten mottog förklaringen blek- nande och med djup bugning; hvarp % damerna aflägsnade sig, utde- lande åt alla hAll exemplar af sin förklaring.
Utanför Independance Hall, dar högtidligheten firades, uppliiste Xiss Anthony från en musikestrad förklaringen för en oöfverskAdlig lyssnande människo- massa, som efter uppläsningen gaf sitt bifall tillkiinna genom dånande appliider.
Afven här utdelades förklaringen i tusentals exemplar.
* b: Y Niss Anthony har afven blifvit den kvinliga röstrattsrörelsens histokbgraf.
Allt ifrån det hon började deltaga i rörelsen, sam-
16.1.
lade hon med den ordning och metod, som var henne egen, alla handlingar i frågan, bref, tal, tidningsurklipp, redogörelser för mö- ten och förhandlingar i kongressen.
Och d % de första tjugu- fem Aren af rörelsen gått, ansåg hon, att tiden var inne att börja skrifva dess historia, och det blef hon och .hennes trogna van och medarbetare Mrs Stanton, som nied biträde af Mrs N.
J. Gage Atogo sig uppgiften.
Miss Anthony packade illa sina samlingar papper i koffertar och kappsäckar och begaf sig- till Mrs Stantons hem i Tenafly i Nem Jersey, och har grepo sig de.
bagge van- nerna verket an.
Son1 vanligt vas det Mrs Stanton som skref och .Miss Anthony son1 försedde henne med materialet, ordnade och sofrade detta, kompletterande och jämförande uppgifterna o. dyl. Nar de började arbetet, anade de föga, hvilken utsträckning detta skulle taga; de hade kommit öfverens, att icke åtaga sig något annat arbete under fyra niAnnder för att under denna tid odeladt kunna ägna sig At sin historia.
De fyra minaderna väste ut till nio år, innan » The History .of Woman Suffrage)) 1885 förelåg färdig, och i st. f. den bok på några hundra sidor, som de tänkt sig, hade det blifvit ett jatte- verk på tre digra volymer p&amp; onikring tusen sidor hvar.
I af- seende på innehållets rikhaltighet är det helt säkert ett rstandard work,, man f i b e r där allt, som står i samband med kvinnorörel- san allt ifraii.
dess uppkomst, frågans utveckling icke allenast i Förenta staternas som helhet, utan i hvarenda särskild stat och territorium.
D %r förekomma referat fr %n de arliga röstrattskon- venten och andra möten, debatter i kongressen och de olika sta- ternas lagstiftande församlingar, tidningsuttalanden i massa, dess- utom en mängd upplysningar om de ledande personligheterna, hvilkas porträtt i vackra stAlstick pryda arbetet.
Visserligen.
skulle mer koncentration och sofring af ma- terialet gjort ' arbetet ÖfverskAdligare och mer njutbart -- nu, drunknar man nästan i detaljer; men % andra sidan gör dess fullständighet det till en ovärderlig källa fbr kommande forskare, och sakert ar att Susan Anthony och Mrs Stanton genom detta arbete rest en minnesvård, varaktigare an bronsen, icke blott öfver sin och sina medarbetares lifsgärning, utan; öfver den mest stor-, artade frihetskamp det kvinliga- slaktet i något land fört.
Miss Anthony lefde i öfver tjugu år, sedan de tre första vo- lymerna af » Woman Suffrage)) utkommit, och en ny volym efter samma plan och i samma onifhg och utstyrsel som de föregå- ' ' '
ende utgafs 1902, behandlande rörelsens utveckling under 1800- talets sista två decennier.
Vid denna volyms utarbetande bitrad- des Miss Anthony a£ Mrs Ida Husted Harper.
Miss Anthony hade sjalf st %t.t den ekonomiska risken för hela arbetet - tack vare gAfvor och en större testamentarisk donation kunde hon bestrida, de stora kostnaderna och med en frikostighet, som söker sin like, utdelade hon friexemplar till icke mindre an 1,200 offentliga, bibliotek i Amerika och Europa *), och dessutom till hundratals skolor, otaliga enskilda personer etc. 9:.
* * År 1883 besökte Susan Anthony England tillsammans med Mrs Stanton.
De bagge vännerna diskuterade under denna resa ett förslag till stiftande af ett internationellt kvinnoförbund som skulle omfatta kvinnoföreningar i olika länder.
Aftonen före de- ras afresa till hemlandet gafs i Liverpool en mottagning för dem, vid hvilken iilanga af den engelska kvinnorörelsens ledande per- sonligheter, såsom Priscilla Bright &amp; c Laren och Margret Bright Lucas vor0 närvarande.
Förslaget framlades vid detta tillfälle och vann allmän anslutning, hvarjamte en förberedande komitté tillsattes.
En följd haraf blef den första internationella kvimokongressen, den, som hölls i Washington 1885 och hvilken anordnats af Miss Anthony med hjälp af hennes unga garde, däribland Miss Rachel Foster (senare lirs Avery), 31rs Uay Wright Semall och Reve- rend Anna Shaw.
Miss Anthony presiderade vid kongressen och det var då det Int&amp;nationella kvinnoförbundet (The International Council of Women) stiftades.
Som bekant ar dettas mål att vara ett medel till samverkan mellan olika länders kvinnoföreningar, och detta mål vill det främja genom bl.
a. anordnande hvart femte &amp; r af internationella kvimo- kongresser.
I de bagge första af dessa femårskongresser, de i London 1899 och i Berlin 1904, fick Miss Anthony till sin stora gladje deltaga.
Hos d a deltagarna hm helt säkert bilden af Susan Anthony etsat sig in i minnet för att aldrig utpliinas.
Sar- skildt verkningsfullt var under Londonkongressen hennes upptra- dande p % det stora röstrattsmötet i Queen ' s H&amp;, som.
var till *) Bl.
a. har afven kungl.
biblioteket i Stockholm erhgllit srbekt sasom ghfra med en tillegnan, till Sveriges krinnor fran utgifvarna.~
trängsel fylld.
1Yir uppträdde Susm Anthony nied ett lifligt app- låcleradt tal, i hvilket hon omtalade Atskilliga smådrag frhn de första Aren af sitt arbete.
Oaktadt sina 79 år talade hon lange och lifligt.
Hon talade på detta ogenerade satt, som gr ameri- kanskorna eget, och hvilket staller ' dem i full rapport med åhörarna.
Gärna kom hon med ett litet hstmoristiskt inpass.
Stamman var fast och saker och hördes i hva.rje vrå af den stora salen med dess bagge laktare.
Hon blef vid detta tillfalle .liksom under hela kongressen föremhl för den lifligaste och hjiirtligaste hyllning.
Om.
möjligt ändå mer firad blef den 84-Ariga banbryterskan ~incler Berlinkongressen 1904.
De fem Ar, som förflutit sedan hennes förra besök i .Europa, Ilade ej gått henne spårlöst förbi.
Den högresta gestalten hade blifvit böjd; det fina ansiktet hade fatt flera faror, de skarpa ögonen ' hade förlorat sin glans, och det märktes, att iifven synen &amp; agit.
Men oförandrade vor0 den gamla energien och den gamla entusiasmen.
Under kongressdagarna, som afveil för medlemmarna af de yngre generationerna vor0 trött- samma, höll hon modigt ut, deltog i sammanträden och möten siväl som i fester och talade vid flera tillfallen.
En högst intressant episod under kongressen var, d % denna åldriga dotter af den fria republiken presenterades för Tysklands kejsarinna.
Ensam af samtliga presenterade, kysste hon ej kej- sarinnans hand, utan tryckte den blott.
Likaledes ' var hon den enda, som fick sitta under audiensen.
Hon liit för öfrigt ej det minsta imponera pB sig at '.
den kejserliga niden, utan samtnlacle på sitt vanliga frimodiga satt med den höga damen och bad henne inverka på kejsaren i kvinnornas intressei » Ni mbste saga kej- saren det l Ni mAste saga honom det!
» sade hon lifligt flera gin- ger.
DB kejsarinnan leende invande, att herrarna inte alltid late tala med sig, sade Miss Anthony: » &amp; len er kejsare liltsoni var Roosevelt Eir ' such n nice fello&amp; ».
Hela kongressen var ett verkligt triumftåg för Susan Anthony, öfver allt blef hon uppburen och firad med blommor och tal, öfverallt fick hoii mottaga bevis pil den uppriktigaste vördnad och tacksamhet af dessa yngre slakten kvinnor fr811 olika lander, hvilkn alla fatt skörda nhgot af frukterna af hennes och hennes arbets- kamraters sådd och hvilka med ratta lriincle säga med skalden: » EIvnr stodo vi om de ej varit till? % '. '
Det heter visserligen: shgen är pro£et i sitt fäderneslands, men det gäller ingalunda Susan Anthony under hennes senare Ar.
Hon, som under sin tidigare rerksamhet varit utsatt för mycken smädelse och förföljelse, varit, som Iion själf ende, » den mest ha- tade och förtalade kvinna i viirlden », blef p&amp; ain ålderdorn erkänd och hyllad sasom Amerikas » Grand old woinans.
Hvisslingarna, tegelstenarna och Bggen, som mötte henne p % de £örsta abolitionist- mötena hade förvandlats till blommor och ovationer.
henne^ 70: de och ii.ndå mer, hennes S0: de födelsedag firades som verk- liga nationalfester, och %£ven fran de mest diagsixi trakter af Förenta staterna, ja, frAn mbnga europeiska länder (diiriblanci Sverige), kommo deputationer, adresser, bref, telegram, gAfvor.
Tidningarna, som så of t.a under tidigare skeden förhanat henne, sjöngo nu hennes lof.
Det var samtidigt med att hon fyllde 80 Ar, som Niss An- thony afgick fr %n ordförandeskapet i » The Kationlcl Woman Suffrage Association ».
Till sin efterträderska hade hon utsett Nrs Chap- man Catt, en af de mhnga yngre kvinnor, som omgiifvo Miss An- thony p % hennes senare Ar och bildade hennes stab.
Dessa yngre medarbetare oinfattade hon med stor kiirlek och talade alltid om dem såsom %iily girlss.
De yngre A sin sida gengaldade hennes kärlek, för den1 var hon ~ a u n Susans t eller t. o. m.
%Saint Susan *.
Den af dessa hennes lärjungar och medhjälpare af en yngre generation, som stod henne närmast, rar Keverencl Anna Shan-, metodistpräst och en d samtidens främsta talarinnor.
Det var äfven Anna Shaw, som stod vid hennes dödd~ädd och fick mottaga hennes yttersta vilja.
AZiss Anthony hade förkylt sig p&amp; hemviigen från ett röst- rättsmöte i Baltimore, och dB hon kom hem insjuknade hon i lunginflammation.
Ett par dagar före sin död sade hon till siii syster: %Skri£ genast till Anna Shaw och säg henne, att jag ön- skar att hvarenda cent jag lämnar efter mig skall gå till den fond, JIiss Thomas och Miss- ' Garrett halla p&amp; att bilda för riist- rattssaken.
Jag har gifvit mitt lif och allt hrad jag rarit till den och nu vill jag att min sista handling skall vara att gifva allt hvad jag äger ända till min siata cent till den^.
Miss Shaw kom genast, och den döende upprepade siii öi~slian för henne och betygade med djup rörelse » sitt hopp och sin liingtan efter framgång för den stora saken, som nr griincieii fiir alla reformer, den största viilsignelse af all frihet&gt;.
På söndagen den l1 inars, kort innan hon förlorade med- vetandet, sade hon till Anna, Shaw: » Att tänka sig att jag sträf- vat i mer iin sextio år för ' l.itet frihet och att sedan dö utan den, det tyckes vara grymts.
Miss Shaw svarade: » Ditt testamente gr frihet At hela kvinno- könet sedan du gått bort.
Din storslagna strid har för alltid för- vandlat kvinnornas lif ».
På detta svarade den döende: » Om det.
k sh, har jag icke lef vnt förg,zfves D.
* * * Miss Shaw har i ett bref till en medlem af Svenska kvin- nornas Nationalförbiinds styrelse sändt Sveriges kvinnor en sista hiilsning frhn Susan Anthony.
Miss Shaw skrifver: » Genom Miss Susan B. Anthonys död h a h a hela världens kvinnor förlorat den modigaste, trognaste, mest uppoffrande ledare, som niigonsin agnat, ett helt lif At en stor sak.
Jag hade den oskattbara förmånen att fh vara med henne under hennes sista dagar, och under dessa var den sak, åt hvilken hon ägnat sitt hela ' lif, stiindigt i hennes tankar, hon talade om den och dess förkanlpar och sade: ' Jag ser alla de var sak hangifna kvinnornas ansikten draga förbi mig; jag kan icke komma ih %g .alla deras namn, men jag kiilner dem, då de passera den ena efter den andra, och jag 51sknr dem alla.
Hvilken priiktig kar af trofasta kvinnor de varit, och huru goda de alla varit mot mig. '
detta var hennes sista hiilsning till all viirldens kvinnor.
Jag vet, att de skola blifva saken trogna, tills det icke finnes en ench kvinna, som icke vederfares rattvisa.
Hon, som %r död, talar likväl till oss; och hennes bortghig bör inspirera oss - till iindil kraftigare arbete.
Jag ar saker pii att öfverallt alla de, som känt och iilsknt henne och äfven de, som aldrig sett henne, men hört on1 hennes häiigifna arbete och om allt hvad hon förmitt verka för oss, skola kiimpa för den stora sak, $t hvilkei-i hon agnat sitt benndr,ziis~~iirdiz lif.
xl, o ~ w r i c c ~ ~ ~ i l e x ~ i i f i t ~.
Lifstroos religion.
II.
I sin definition p % lycka ar Ellen Key ytterst vacklande.
Ett litet prof harpi Er redan ofvan gifret.
Hvar och en, som kanner nggot till hennes författarskap, vet, med hvilkc-n poleinislr skarpa, med .bvilken hetsig i f ~ e hon r stundom prisar siiinlighetei~.
Vid andra tillfallen kan hennes 1yckobegrep.p vara det niest sub- limerade.
Men det viktiga vid bedömandet af lgckolaran ar ej hvad hon, Ellen Key, £ör sin personliga del msnar med » lycka », utan ~jalfva liiraiis duglighet och barkraft som etisk princip.
Denna princip har, som nämndt, gamla anor och har ideligen dykt upp.
Lifslinjers förf.
ar öfvertygad, att blott genom stegring af de enskildas lifsvilja = sjalf~ippehållelseclrift (s. 279) = lycko- vilja (s. 296) skall det hela gå framat.
~Ctvecklingens enda säkra väg ar, att det ömsesidiga ansvarets och den öm~esidiga hjiilpens drifkraft stegrasa, emedan läran, att, den enes väl den andres ar », frbn att vara ett lapparntis tal blir s e n h a n d l i n g s - b e s t ä m m a n d e e g o i s t i s k kansla »; evolutionisten vet, att bc- gar och längtan.
äro all utvecklings drifkraft, den som fört slaktet mot allt större mål, allt högre tillstand.
Det svaga begäret nrlr intet men naggar jämt ..
Det st,arka begiiret stillar sig sjalft genom att bana viig till förverkligande ».
Förf.
tror blindt på., att egoismen af sig sjiilf skall bli altru- istisk, om den blott blir högtidligen erkänd som utvecklingens drifkraft.
Hon tror, att genom fostrande af maktglada, ejRlf- h2irliga individer skall samhiilet bli idel harmoni.
Människorna skulle besparas en niiingd kraftförbrukning utan nytta, en mängd lidande, om man f örandrade principen: w plikten ar lycka » till: » lyckan ar plikt », menar förf.
Den sensre ar lika lockande som den förra skränimande.
- Det kommer an p&amp; -.
Om man som förf.
vill beglzgua sig af det » heta röda lycko- begäret » som drifkraft, sk måste man vid tillropet: » lyckan iir plikts foga sig efter incliviiieits 7yckoOegrel1p.
I annat fall fiirsrinnei.
(Set lozliaiicle och latta i @ riiicipeii.
0111 Inaii Ater förbeli,2lleï sig att f&amp; bestiiinina, hvad;) lycka » ar, och denna definition icke stiiinnier med i~icliviclens, hvad har nian d % för anknytning i hans r heta röda lyckobegar?
&gt; Om individens lyckobegar riktar sig p % det lgga och tarfliga, hur skall nian .d&amp; med hans Iyckobe@rs hjalp förrn&amp; honom till ett hancllingssiitt, som rakt strider mot detta sanima lyckobegars omedelbara fordringar?
.
Man skall saga honom, att han n~isetar sig om hvnd lycka ar, att han i sjiilfva verket blir lyckligme genom att offra det, som han nu åtrar.
Godt och vid, det har ock&amp; den gamla omoderna plikteti- ken liirt.
Men hvad blir det da af clen nya fornlelns trol.ska makt?
Den w spiritualistiskar etiken nedlater sig icke till att köpslb som följd af hmis nied individen om s&amp; och s&amp; stora lusts~~inmor huadliagar.
Den gör sig icke toill lians kainrat utan sager hoiiom.
@ pet, att clen vill .höja honom öfver sig sjalf.
wSpiritualisterna~ anse sig l-ia goda historiska skal att påstå, ' att det ar d e n m etik, som lyft bAde de enskilda och slaktet, medan lyckoliirornws ver- kan och betydelse varit opiu.mrusets.
Nar förf.
stiftar sina] .agar, tanker hon tydligen endast på niiinniskor, för hvilka egoimleii i dess krassaste form icke ligger nara.
Hon tilltror lyckoliirans adepter att lugnt och sakligt af- göra, nar de böra offra sig för andra eller andra för sig.
Att lyckoliiran icke utesluter all möjlighet till lidande för iiidiviclen, erkanner hon in abstracto.
Det niindre värdefulla, den miiiclre vikdefulla skall, d&amp; SA krafves, offras för det mera värdefulla, den mera .vardefulle.
Försiktigt nog inlåter sig förf.
inte på nagra konkreta fall af allvarligare intressekonflikt.
Hon nämner ett par jamförelsevis otragiska konflikter och gör i samband med dem det tama pist %enclet, att det för lyckolaran iir ett fel att på be- kostnad af sin egen lycka fylla en plikt, soiii icke ar väsentlig för ilagon annans lycka.
Den skenbart enkla principen i lyckoliiran, lifs (cltegriagen, skulle visst för det praktiska lifvet krafva en mycket vidlyftig kasuistik.
Det ar ju lattfattligt nog, att 1311 hel idiotanstalt m5 gH under för att rädda en Beethoven -.
det enda fall af mera i~llvar~ain intressekonflikt, soin exempelvis anges.
Men om valet nu i stallet stode mellan Anatole France och Georg Brandes?
» Lefiiadskoiisten~ ar det, som skall föra lifstrons bekännare fram på den vag, soni för honom ar den ratta.
Lefnadskonsten ar lifstrons tillänipning.
Det kapitel, soin handlar om wsjalens ', -
evolution genom lefnadskonsts, innehilller mest ett entusiastiskt lofprisande af s själens människor s. s För dessa nya människor finnas inga andra ' eröfringar an sjalsfijrh&amp;llanden och sjiilstillstiind af allt finare art.
Ja, det finnes för dem i egentlig mening intet öde, ty de veta att icke hur virt öde är, utan hur vi nlottaga det, ar det vasent1iga.s Hiir visar sig i rikt mått den moderna subjektivism och estetiska förnämhet,, som öfverallt i den moderna litteraturen fram- brutit som en reaktion mot realismens, socialismens, kort sagdt den äldre radikalismens tendenser.
Den senare respekterade fram- för allt det materiella arbetet, framhöll massorna p % individens bekostnad, försthaet p l khslane.
För Ellen Keys inbillning existerar emellertid, som redan antydts, ingen motsats mellan socialisniens ideal och dessa fint förnimmande själsmanniskors.
Hon ar ocksh lyckligt blind för de svHrigheter.
som arbetets ~r.tret.k- Ziug och differentiering innebar för den af henne förordade sjals- kulturen.
Som praktiska lefnadsregler ge hennes iakttagelser föga ut- byte afven niix de äro fina och riktiga, emedan hon har som eljest, berusad af sina syner, glömmer den konkreta verklighetens kraf och svhigheter och tar den i upptuktelse utan att.
se samman- hanget i det som ar.
Som det ar s v h t nog att fii en klar bild af förka egentliga mening, dii hon resonnerar, sätter man viirde piL arbetets noter, som ge en del mera reella antydningar om hvad hon menar.
Så det exempel p % lefnadskonst, som meddelas s. 526.
Dik- taren C.
Hauchs hustru beskrifves här som en lefnadskonstnar a£ sstorstiladt skaplynnes.
» Likt en isländsk sagokvinna glömde hon aldrig, förliit aldrig, ingrade aldrig, dömde intet efter sede- lagar och samhällskonventioner, men allt efter sin sympati och anti- p a t i ~ etc. # Hon kunde bli lyrisk öfver vinets färg och doft, vid Hoch- heim k b d e hon sig ' vallfarda till ett heligt rum ', och njöt dar vid S4 &amp; r rhenvinet med andakt och jubels.
T ' id S5 &amp; r hängde hon sig si full enlighet med si12 religions.
I sympatien för denna lefnadskonstnar och hennes död i skönhets sticker kristendoius- hatet tydligt fram.
Ordet » sedligs tacker hos Ellen Key liksom ordet » lycka » de mest motsatta begrepp.
h iir den deterministiska uppfattningen harskande i hennes medvetande.
Sedlige handlingar franig&amp; med nödvändighet ur e '
iialur.
Miiniiisknii skall hiimtu stöd ocli styrka af vissheten att nzecl aötlvtilzcZigl~et vara, 7u; ad hola (ïr.
Fasthölle Ellen Key kon- sekvent den deterministiska sthdpunkten, skulle hon å ena siclan erkiinna den degeiiererade förbrytaretypen siisom lika sedlig son1 lefnadskonstnären.
H andra sidan skulle hon nödgas ge samma liberala erkiinnande åt deii i hennes tycke sa tarfliga pliktinan- niskan, ja At d e n kristne.
En annan gAng är sedlighet lika med en fri ocli afsiktlig meii enligt iiat~xrens vilja ordnad lifsstegring.
Detta ar hufvud- tan kegingen.
Meil unclerligt att siigat, det fi.nnes iihen tillfiillen, dB secllig- heten, det goda, af den iiat~ndyrkande förf.
uppfattas s iisoni ilagot nmat iin det naturnöclviindiga eller blott naturenliga, då.
sedlig- heten eller det.
goda sattes i motsafs till detta.
&gt;,Om an lil ' vet endast vill slaktets bevarelse, så har människan nu nått darhiiil att vilja dess föriidling.
Om an lifvet nLir sina nl %l likgiltigt för goclt eller ondt, sa.
har inaiiniskan nu hunnit darhan, att cle kraf- ter, som motverka våld och oriittrådighet, äfven höra till nodvan- digheten, hennes egen nödvandigliet D.
Detta yttrande strider bjärt mot förf: s tott11åek,5.nii-ig.
1: 1: 3: Monismen ur den följdriktiga tron pH iiiiii~i-iiskans iiiakt inom en enlietlig värld, menar Lifslinjers förf.
» Följclriktigheten&gt; %r icke agnad att blanda ni %iini.sBor med en sniula, logisk liiggniag.
Den logiska kullerbyttan i tankegsngen: .Monisten, som anser, att $iller2 tillkontinit genom irt~uecklirzgen ' ~ ' och sbledes alltjämt ' kan stegras *, bar sin sjal i sina händer i nzeclvetnwiet, att det tir pi honom sjdf det beror *, om den srniningom skall slockna eller sluta sig sam- nian med andra lågor till en större flamman, torde nog åtskilliga läsare beskedligt göra förf.
efter, dock knappast andra an de, som redan äro ineningsEränder.
Mekanisk kausalitet i viirldaförloppet, i hvilket miiiiniskan ar inpassad, utan att hon iiper n&amp;goii ratt att fordra, att viirlcls- alltets förlopp skall afse eller nlotsvara hennes kraf.
Det ar den ena sidan af Ellen Keys åskidning.
~Evolixtionisteii vet, att hvacl manniskan frAn sin synpunkt k a l l a r iindamålsenligt eller nlenings- löst, jänwiktsfullt eller hotstridande, icke behöfver te sig s i inom ' Kurs.
af mig.
hela det oandliga varandet, af hvilket jordevarelsen, ju ej varsilnr mer, än strandväxten af hafvets.
Ur denna synpunkt ar det, som förf gör front mot kristen- domens gudstro och försynstro.
Biide naturlagarna och kultur- förloppet visa en fullkomlig likgiltighet för sedliga synpunkter.
, Det ypperliga gAr under, det värdelösa frodas, det onda segrars.
Alltsa ar det orimligt att tro p5 en Gud, som styr.
Het subjektivism ar den andra sidan nf förf: s &amp; sikt.
BIänsk- ligheten skall slara att konstniirsmedvetet bearbeta lifvets.
Lifs- tron ar s en på jordelifvet riktad skaparlidelse s.
DA denna tankegång förhärskar, kampar förf.
med hetta mot kristendomens resignation, dess kraf p % offer.
Försynstron fAr %£ven i detta sammanhang sin beskärda del af klander, emedan den hindrat s människans målmedvetna ingrepp i naturen s. Allts %: den ena g8ngen ar försynstron af ondo, emedan clen är s % förniäten, den andra gangen emedan den är sil resignerad.
Sedan förf.
afiyst kristendomen, afeatt Gud och låtit en mängd ovett gA ut öf ser w supernnaturalister s och D spirj tualister s, ger hon i kapitlet: iusjiilens etrolution genom lefnadskonst~ lösa tyglar bt sina egna spiritualistiska och idealistiska tendenser.
Har ar det alltjämt fraga om själen och ssjälens människors.
Dessa meta, att de ' världshändelserJ, som geologiskt - blindt - upp- bygga, söndersmula och omskaka riirldsvalden och sanihallsfor- nier, endast äro ' un peu de bruit nutour de notre iime ', att det enda., som verkligen skedde i allt, som hande, rar de erfarenheter, genom hvilka sjalens grund höjdes med en linjes etc. I sista kapitlet skjutes spiritualismen åter i skamvrån.
Sjä- len, det sjalfmedvetnn jaget, som nyss i maktglad själfharlighct kände, hela lifvet vara till för sin skulls, har endast en relativ enhet, ar en tillfallig och kortmrig förbindelse af kroppsliga och själsliga beståndsdelar, hvilka ideligen rada.
Det s. k.
enhetliga medvetandet ar i sjalfva verket blott en serie, sett pärlband af p&amp; minnets trbd trädda ni ed vet anden^.
Det Sr ganska obehöfljgt, att förf.
underrättar läsaren om, att det icke ar en %logisk (!)
tankebyggnad » utan en tro, han hm framför sig.
Det märkes nog.
Företeelsen liknar den, d % Com- tes positivism framkrystade en ny religion.
Ile4 inedaii positi-
vistema ha en helt iitvecklacl kult, ar Elleii Keys religiofi ännu i vardmde, vag och obesta,md utom betriiflande » första hiifviicl- stycket n, erotiken.
Hon använder ideligen sadana uttryck som » Goethes bekännare D, » radikalismens kyrkofäder w etc.
Men en iiarmare fixeriiig s&amp;nas '.
Kanske kommer hon att sluta sig till anhängarna af Walt hitm man-sekten, bland hvilka man i Amerika enligt W. James ' upplysning redan hiiller pH att upp- draga gränserna mellan riittrogna och icke rättrogna.
I hvarje fall liir val Goethe bli den främste i helgonknlenclern, som nog blir vidlyftig.
Förf: s förkarlek för att travestera bibeln uttrycker icke någon hädisk afsikt utan kommer af hennes önskan att förläna helgd åt » lifstron ».
På liknande satt ha positivisterna anvandt katolskii, böner, i hvilkn de insatt » mänskligheten » i stallet för » Gud ».
Erotiken %r » det f örsta huf vudstycket i lif strons religion D. Mecl sammanhanget darinom %r det klent beställdt.
Ty b ena sidan behärskas Ellen Key af pliktskyldigt » vetenskaplig » fasa för ett kategoriskt renhetskraf och af den krassaste likaledes » vetenskapliga » af velssynpunkt p5 » raaförädlingen » samt af en ifrigt fördomsfri estetisk syn på stora nians erotiska miingsidighet.
A andra sidan behärskas hon, när hon tycker sig tillräckligt kraftigt lia betygat denna sin erotiska frisinthet, af sina egna personliga tendenser till en högtflygande erotisk idedism.
Egen- domligt kan det synas, att det så helt undgått henne, att den idealistiska erotiken, det fulla ömsesidighetsförh %llandet i mannens och kvini1an.s kärlek, öfver hufvud kvinnans djupare sjalslif och dess erkännande historiskt växt fram ur den sj&amp;lsgrund, som kristendomen danat - dock icke egendomligare an mycket annat i hennes Askådning.
Lifslinjer II slutar med en slags bön till det allvarmdew.
Förf.
finner den kristnes ödmjuka underkastelse ' under Guds obe- gripliga rådslut lika tarflig som daraktig.
Den brist på m8lrned- vetenhet nied afseende pA iiia.nniskan, soni röjer sig, i naturen och historien, har föranledt henne att stryka bort Gud.
Men in- för det » allvarande », som hon p i ett stalle liknar vid hafvet, Som » leker och dödar och ler », faller hon resigneradt ner, af- stfiende .från att första.
Egendomligt -- denna moderd religiositet är en BtergAng till ett primitivt religiöst stadium, det d&amp; gudarne ännu blott äro dunkla makter .utan etiske bestamningar.
Den underkastelse,. '
'.
hv: trinecl den lifstroende 115r böjer sig uncler det obegripliga, ogenomtriingliga allvnrande, ar lika hopplös och oklar som den, hvarmed folket i Indien kastar sig ned för Jaggernautvagnen för att lhta sig af clen 1- ~rossas.
Men clen lifstroende behirskas öinsevis af tanken att han sjiilf ar den skapande makten, att allt ar till för Raas skull, ömsevis af tanken att han %r sett i e,.
~ i det dluarnwdes » fornttutde Acc.~zcZ&gt;~.
Bakom den pythiska priistinnnii, som i Lifslinjer sjiilfhiirligt leende förkunnar lifstrons orakelspriik, bakom den mhgordigw striclskämpen, som hvarken tydligt urskiljer eller siktar ratt p&amp; motståndaren, skymtar en annan gestalt.
Det är gestalten af en i s k a som lefvat och lidit, en människa, som i lifvets allvarsstunder glömmer sjalfhärlighetens pose och lifstrons rus och i stället fylles af en dunkel religiös kiinsln.
Det är från denna miiiiniskn man skiljes, då inan Iiigger ihop boken efter bönen till Kvinnor s o m stadsfullmäktige. '
I juni 1 9Oej inlämnades till stadsf ulliniiktige i Stockholm eh inotion af hrr Carl Lindhagen, G.
H. v. Koch, Ivar Bendixson och Anton Wassberg ang. dels utredning ur vissa angifna syn- punkter af fragorna om ändrade bestaninielser rörande kommu- iiala tjänstemän och niimnder samt dels utsträckning af valrätten och valbarheten vid val till stadsfnllniiiktige.
I denna motion framhAlles, ' att da stadsfullmiiktige p % grund a.£ föregile ' iide motioner tillsatt en komitk med mycket vidsträckt uppdrag, som ytterst utmynnar i en förväntad utrediliilp; i all- ' inanhet d de andringar i det kommunala arbetssättet, som Irunna främja ärendenas aiidaniålsenliga behandling, så synes det vara af vikt, att den, som tror sig haEva d g r a ytterligare synpunkter, i god tid framförer dem till öfvervägande.
* Föredrag hhllet p&amp; mötet den 1 mars 1906 B 1Ziiiiniw stora.sn1.
,
För ett godt arbete inom den kommunala förvaltoiligen ford- ras en organisation, som för detta arbete tager i anspråk de dug- ligaste och kunnigaste krafterna och medgifver dem tilfälle att utveckla initiativ för nyttiga reformer.
De olika myndigheter, p&amp; hvilkas s ' arnverkan gången af det komrniinala arbetet lin beror, äro trenne, niimligen.
tjiinste- männen, nämnderna med underlydande styrelser och stadsfull- mäktige sjalf va.
Först framhållas öi~slrem~~len i rlfsende på tjänstemännen, hvilka önskema mynna ut däri, att skdan stallning m % bere- das tjtinsteniännen att de kanna sig kunna och böra komma fram niecl förslag om nyttiga förbättringar hvar och en inom sitt fack.
Därefter ÖfvergA motioniirerna till niininderna och dessas sam- mansättning och piipeka ollmpligheten af att valbarlbet till stads- fiillnl&amp;ktig fordras för att vara valbar till nämnd.
Harigenoni uteslutas bland annat alla kvilznor, ehuru, saga motionarerna, # ofta måste förekomma att synnerliga ekal tala för att en kvinna - -- på griind af sin sakkunskap och sitt personliga intresse bör kunna insättas i en näinnd eller särskild styrelsen.
I enstaka fall har ock ändringar .gjorts i denna bestämmelse.
S % har hr ISSS valbarhet till fattigvArdsnärnnden tillagts kvinnor h a r - jamte 1905 Ars rilcsdag beslutit medgifva, att kvinna far d stadsfullmiiktige väljas till lechmot i stadens arbetsföïinedling och i folkskoleöfverstyrelsen.
Då emellertid vcclriitt till stadsfull- niaktig bibehållits som villkor för oalbarlbet, så äro fortfarande de fiesta gifta kvinnor uteslutna fran tilltriide till de nämnder, i hvilka Bvinnor lriinna insattas.
Motionärerna anse, att författningens numera i ett allt större virrvarr upplösta bestämmelse om valbarhet till nämnd bör sh- lunda utbytas niot ett allmänt stadgande; att till ledamot i niirnncl eller .styrelse kan väljas medleni i kommun, man såväl som kvinna, gift eller ogift.
Betriiffande slutligen den tredje mynligheten, på hvilken det kornmimala arbetet beror, eller stadsfullmäktige, så utgöra dessas sainniansattning den viktigaste faktorn för en fruktbar koinmu- imlpolitik.
Därmecl Zir man inne, säga motionärerna, p8 ' friigan om de lampligaste bestäninielserna för valrätt och valbarhet till full- mäktige.
,
~ H v a d d8 f&amp;&amp; angir den kornmuni~lo rdriitteii i virt l; iiid, SA iir den kännetecknad af siii högeligen graderade röstskala, soiii följer den valberizttigades taxerade inkomst.
I början iigde har ej ii5gon begränsning rim.
Sedermera har en såclan begransning i någon mån genomförts, tidigare i stiiderna och år 1900 omsider iifven p&amp; landet-.
I Stockholni ar nu högsta t i l l h a röstetal 100 röster, som erhålles för en inkomst af 10,000 kronor.
Det %r klart, att äfven med en shdan begränsning valriitts- bestämmelserna skola vara föga agnade att hiilla vid lif ett all- m annare intresse f ör kommunala angelägenheter och möjliggöra ett kraftigt reformarbete.
Ett system, där en del valmän kunna iiga allenast en röst och andra hundra röster, maste leda till att hos de flesta valmiin med ett fatal röster intresset sl,zl.pas i känslan af att deras röster betyda SK litet.
Och genom att sa- lunda från inflytande undanhålla största delen af de befolknings- lager, soin stå närmast missförhillanclena i samhiillet och darför afven aga basta insikt om dem, har man fran det kommunals lifvet uteslutit de viktigaste erfarenhetskiinskaperna om dessa miss- förhållanden och det mest lefvande intresset att afhjälpa desamma.
I intet annat land ar förmögenheten narmelseris tillmätt ett så stort inflytande i kommunala angelägenheter som hos oss.
I Norge är en vgsentligen allmän och Lika kommunal rösträtt ge- nomförd.
Det nya danska kommunallrigs£örslaget bygger p i samma grund.
I Preussen, Danmark och, de Qsterrikiska landerna inde- las valn~ännen i afdelningar eller klasser ef ter beskattningen.
Huru valsystemet an är ordnadt, förfogar den enskilde valmannen ingenstädes, utom i Sverige och Finland, för sin egen person öfver inera än en röst.
» Röstviirdew ar okiindt utom i dessa lander, af hvilka Finland dock begränsar det till 25 röster.
Att en grundligare ändring i vara kommunala röstrattsbe- stän~melser maste och afven kommer att genomföras iir nog latt att inses.
~Betraffande valbarheten till stadefiillmaktige », säges vidare, wså undghr man icke att här liksom i sii många andra liknande fall vid sina undersökningar fästa sig vid, att kvinnorna äro uteslutna.
De h a h a nu åtminstone principiellt haft kommunal rijsträtt i nara ett halft sekel.
Liimpligheten af deras valbarhet till etadsfiill- miiktiges nämnder och styrelser ar allmänt erkand och delvis redan genonlförd.
Det synes d i vara på tiden att silsom redan skett i Norge och ftireslagits i det nya danska förslaget, bveda kvinna
jämväl valbarhet till den kommunala representationen.
Det har försports, att stort intresse här förefinnes sarskildt inom de kvin- liga sam£ und eller f ~reningai:, som inom h ufvuds taden verka för sociala andamdl.
.
Obe~t~riclligen bör det ock vara lan~pligt, att kvinnor mh kunna f &amp; deltaga jSnival i afgörandet af de koni- ' munala frågorna, hvilka ju innefatta så nitinga &amp; ninen,.
dar kvin- nornas mången, gAng olilm Asktidningssätt mot mSnnens, deras siirskilda erfarenheter och icke minst deras praktiska sinne och sparsamhet skulle i iiiAnga fall kunna till verkligt gagn göra sig giillande.
» Ph grund diiraf heinsti~les beträffande stadsfulln~alrtige, » (&amp; tt j2inzvt ' il Icvima n26 erltålln Befogelz7iet att vuljus till fid ?m2iktig ».
.
Detta iir hufvuclinnehHllet af motionen i afsee11d.e p&amp; den del diirnf, sonz rör kvinizan och hennes stallning till kuininunal- representationen.
e * a * s: För rnftngen synes troligen tanken att kvinnorna skulle blifva ledamöter af .stadsfullinaktige ej blott ytterst underlig utan rent af .orimlig.
Kvinnorna i v %rt land hafva.
vimerligen tidigare än i de flesta andra europeiska lander, tack vare hufvudsakligen hög- sinte och vidsynte miiizs bemödanden, på ett .enkelt och natur- ligt shtt erhhllit en stiillning inom samhället, .som mhnga andra lan- clers kvinnor antingen ej annu hafva fått eller ock först efter liingvarig och hKrd kamp förvgrfvat sig.
Men, man vecklar sig ej med ett slag ut ur sekelgamla lindor » och mycket AterstAr ännu innan den, svenska kvinnan f %r göra fullt bruk af sina lemniar, diirfor är ock tanken att kvinnor skulle deltaga i ledningen af- kommunens angeliigenheter ännu, äfven hos oss, mycket främnzan-.
de.
Dock iir det ju i sjalfva verket bra naturligt att kvinnor skola vara med vid denna ledning.
Hvad ar ett samhiille annat an en vidgad familj?
Atmin- stone borde.
det ej vara nhgot annat.
Inom familjen, vid dess ordnande, är kvinnan lika nödvändig som mannen, därom finms.
ingen meningsskiljaktighet; skulle d % hennes intresse och erfaren- het sanzt förinaga att klokt och sparsamt sköta ett hem, att tanka p i och sörja för alla niedlenmarna .darinom, cleras - trefnad och lycka, icke Sfven vara af gagn vid skötnndet af eanïhället, det stora hemmet?
Oni vi genomgå, stadsfullmäktiges protokoll för de sista tv % &amp; r, som föreligga i tryck, nämligen 1903 och 1904, och se till hvilka ' ärenden fullmäktige haft att behandla, SA skola vi finna att bra många äro ' af den art, att den kvinliga uppfattningen och insikten ej blott för kvinnornas egen skull, utan för kom- munens bort göra sig hörd.
Om vi i friimsta rummet se pil, friIgor som röra hem och bana, så finna vi: förslag till ökadt bidrag till uppfostringsan- stalten vid Hall samt till Diakonissanstaltens skyddshem; anord- nande af en poliklinik för barn; om lekplatser och om inhiignandet a£ en sadan; om uppliitande af fri bostad för en asyl för her.
syf.
barn; om hiilsovå.rdsföreskrifter rörande bagerier och slakte- rier sam t m jölkhandel; om ordnande af slaktlius och föreskrifter angående handel med kött och andra födoämnen, samt om inköp af Maria saluhall.
I afseende p % safiitdra filegor marka vi bland andra: om uppförande a£ badhus;.
om ordnande af en bekvamlighetsinratt- ning vid Norrmalmritorg; om anstalter för obemedlade lungsiktiga och deras v %rd; om nya eller vidgade sjukhus; om anställande af flera sköterskor vid Sabbatsbergs sjukhus m. m.
Frågor rörande ~~ykterhetsstrc~fianclet: om utskankning af vin- och maltdrycker; om antal utskiinkningsställen; om brannvins- medlens användande till Atgärder för nykterhetens befrämjande; om anordning af ett nykterhetsvärdshus id Viirtahmnen.
Vidare märka vi: uppförande af en köksbyggnad vid Marin sjukhus och tillbyggande af Rosenlunds ålderdomshem; om in- rättande af natthärbergen för husvilla och ordningsföreskrifter rö- rande dem; om arbetsförmedling och gtgärder mot arbetslöshet; om ht.gLGrder mot bostadsbristen och utredning af bostadsförhiil- landena s k a l i privata som i stadens egendomar: om upplåtande af tomter för egna hem; om pensioner och understöd &amp; t stadens arbetare smit om dyrtidstillägg %t dem; om anslag till Folkbild- ningsförbuadet och bidrag till folkbibliotek och lasestugor samt anslag till sommarkurser, Studenter och arbetares språkinstitut, till Nordiska museet och till folkkonserter; om iindringar lolutligen i det kommunala arbetssättet samt om direkt petitionsrätt för enskilda och föreningar till stadsfullmiik- tige samt om eiisiirskildt kommunalnämnd för sociala spörsmAl.
Under sista rlret har afven inkommit motioner rörande sed- llghetsförhållandei-ia, en vital frAga fiir kvinnorna och samhzllet.
1 afseende pi % en inliimnrtd motion om anordnande af koloni- trädgardar torde markas, att denna sak i var stad startats af en kvinna, liksom fallet iifven %r i afseende på förut niimnda folk- konserter.
Detta ar ju en teidigen rikhaltig samling af fragor, diir k&amp;- nor skulle haft ej blott ett stort intresse vid afgörandet utan kui~nat genom sin egenart bidraga till en mAngsiclig belysning och en lycklig lösning af cl (~samnm. '
C.
.
Allt lefvnnde i naturen har förmåga af anpassning.
Under Artusendenas gHng, d % miinnen åt.
sig förbehalit organisationen och ledningen af allt som kan rubriceras som allmdnna angelägen- heter, under det kvinnorna hiinvisats att sköta om detaljerna, har förmå.gan att se saker i stort måhända hos en del kvinnor gått förlorad, p % samma g %ng som blicken blilvit alltmera skarpt för sm %sakerna.
Men lika litet som vi vilja förneka möjligheten för en man att .förstå att bedöma, detaljer, lika litet bör man be- skylla alla kvinnor för oförmåga.
att se saker i stort; Atskilliga ha bevisat sig aga ej blott organisatorisk förmåga utan en öfver- blick .öEve.r företeelserna, som ej sta nhgon mana efter.
Regeln ar emellertid att kvinnans starka sida iir den praktiska, ärliga detaljkunskapen.
Denna synes, d&amp; den verkligen finnes, böra konima den stora hushållningen till godo.
On1 var stads fader^, som det heter, af vilrt samhälle göra en praktbyggnad af utsökt slag, men den intima biinnedomen om familjens behof och önskningiu saknas vid inredningen och den moderliga handen vid ordnandet i det inre, blir det ej ett hem, dar det ar innevånarne godt att vara.
Jag har haft rikligt tillfälle att reflektera öfver detta vid- utförandet af det arbete som Föreningen för viilgöienhetens ord-.
ilande har till uppgift.
Detta best3r niimligeii delvis i att ordna för dem, som kommit i nöd, så att de åter må lrunna resa sig eller att hejda dem, som iiro ' i utförsbacken, så att de ej glida djupare utan komma att stå stadigt p % egna ben igen och kunna striifva sig tillbaka upp.
Men allt starkare kännes med hvarje Ar som ' gAr det arbetet som ett styck- och lappverk.
Hsarför?
Jo, man kan vara i stånd att gagna en eller annan individ som har företag- sninhet pog att begiira ett handtag.
eller gom .ar kand af.
nagon.
som kan nämna om förhållandena, men man.
vet och kiinner att hundratals andra lefva under samma eller kanske an syarare tryck, utan att vilja eller kunna be någon om undsättning.
Man inser allt klarare, att det är de allmänna förhhllandena som i viisent- liga delar m8ste förändras och förbättras, för att ej endast enstaka individer utan alla de ekonomiskt svaga inom samhället m5 få - möjlighet att själfvs kunna hålla sig uppe utan andras di- rekta ingripande.
Hvad som härvid i främsta rummet faller i ögonen äro de dyra bostadsförhiillandena och de orniitliga svhigheter som dar- igenom uppstå,.
Hur skall det vara möjligt för en arbetare med familj titt underhålla sitt hem, dh hyran för bostaden, ett rum ozh kök, - det minsta en familj väl gärna kan nöja sig med, - tager en tredjedel af hans inkomst i ansprhk, i enstaka fall än mera?
Hur skall han kunna reda sig, d % alla lifsförnödenheter år i f r h Ar ökas i pris?
Va1 sant att mhngas arbetslöner ocksh ökas, men detta blir egent- ligen till ingens gagn, ty följden daraf blir vanligen an större höjning på,.
sildana varor, som en hvar milste hafva.
För dem hvilkas löner äro fasta och bestamda för ilratal eedan och för dem, .hvilkas aflöning ej ökas under det att familjen gör det, bli svhigheterna nästan oöfverkomliga.
Atgarder borde vidtagas för minskande a f dessa svårigheter samt för stödjande a.f de företag de ekonomiskt svaga eja1fvapA ett klokt siitt satt i g %ng.
Shdana äro sjukkassornas verksamhet, egna- hems-rörelsen och nykterhetssträfvandena samt de kooperatiw företagen.
Det är sant att i månge fall bero svhrigheterna ej allenast på förhAllandenas tryck titan på individerna sjalfva och att en- dast deras egna Atgarder kunna Astaclkorr~ma en förbiittring af deras ställning, men afven för dem kan mycket göras genom att undanrödja en del af de frestelser, för hvilka de äro benägna att duka under och genom att för dem göra tillgängliga anstalter för nytta och nöje.
Hvad som erfordras är att minska krogarnas an- tal och istället ordna behagliga nykterhetsvärdshus, att öka lase- stugornas, fo; kbibliotekens och ej minst folkkonserternas antal, att göra andra föradlande nöjen ock det som förskönar lifvet Atkom- ligt för billigt pris samt att för ungdomen ordna yrkesskolor och annat för en sund utveckling behöfligt.
Allt detta kan blott i ringa grad genomföras af enskilda perso- ner eller föreningar, därtill behöfs stadens medverkan och understöd. '
Följaktligen är det .till stadsfullmäktige man i sådant afseende sätter sin förhoppning.
Det bör.
således inom full- mäktige finnas representanter ej alknast med sakkunskap i rent ekonomiska frligor, för att bedöma tomtinköp och gaturegle- ringar, utan afven med intresse och erfarenhet i afseende pA de ' fragor som Wo af lika ' stor betydelse för stadens sunda ut- veckling som tillgången på vatten- och afloppsledningar, ordnande a£ gaturenhhllning och belysning, hur oerhördt viktiga dessa än ' äro.
Och kunskap om och ett lefvande intresse för just dylika frågor finnas i ej ringa grad hos kvinnor.
Det ar visst icke min mening att säga att allt skall bli bra blott kvinnor komma med i arbetet, men man kan ej låta bli att tycka, att det 5ir en oklok hushAlhing att ej använda de krafter som finnas disponibla, da tydligen nya insatser för det all- männa bästa äro af behofvet pilkallade.
Det var därför med synnerlig tillfredsställelse som man i intresserade kvinnokretsar erfor framlämnandet af den omnämnda motionen.
Motionen har redan i juni förra året behandlats af stadsfull- mäktiges beredningsutskott och enligt protokollel i afseende pA de tv&amp; första momenten, om tjänstemän och om näm,nderna, hänskju- tits till den kornite, som har att göra utredning OQI förändrad arbetsordning och inkomma med förslag därom.
Hvad beträffar tredje mom., om valrätt och valbarhet till fullmäktige, s % ar det bordlagdt och, dess öde således ännu alldeles ovisst.
* * * Fredrika-Bremer-Förbundet, som haft sin sträfvan inriktad p i att utvidga kvinnans verksamhet.
p % det kommunala arbets- fältet, och uven genom sin tidskrift sökt inverka p % den allmänna opinionen för en lagstiftning om kvinnans valbarhet shsom stadsfullmäktig, ingick med anledning af motionen med en sk rif velse till stadsfullmäktige.
I denna skrifvelse framh~lles bland annat som skäl för kvinnors valbarhet: att kvinnor betala skatt till kommunen enligt samma grunder som män och att de därför böra vara representerade bland dem som besluta angaende användningen af kommunens medel; att kvinnor redan lange varit pröfvade såsom medlemmar af skol- och fattigvårdsstyrelser och att, då deras arbete där befun- nits godt, de äfven böra vara kompetenta att handhafva uppdrag silsom stadsfullmäktige; *.
dl stadsfullmäktige ovedersägligen handlägga en miingd ilren- den angaeide hvilka kvinnan har större erfarenhet att döma och bättre förutsättninp; ar att fatta ett godt beslut än mannen; att m h g a af dessa ärenden beröra kvinnornas egna samt hemmens intressen och att.
sålunda allriliiin rättvisa kräfver att.
kvinnorna 5ga medbestammanderätt i dessa fragor.
Något som afven är hrr stadsfullmäktige förbehAllet och som i sina verkningar ej ar a£ ringa betydelse äro valen till olika uppdrag S ~ S O ledamöter ~ i nämnder, revisorer ö£ver dessa samt öfver anstalter, föreningar och bolag, som st % under stadsfullmak- tiges kontroll och p&amp; hvilka val kvinnorna ej kunna öfva något inflytande.
Af hvilken betydelse revisorerna kunna vara ej blott för ekonomisk granskning utan för hels arbetet visade sig bl.
a. för nigra hr sedan, d % revisorerna af fattigvhdsförvdtningen genom sin berättelse gaf stöten till den ytterst viilbehöfligzl omorganisa- tion af fattigyåroen, som då kom till stånd.
Vi h a h a af motionen hört, att redan 1589 kvinnor blefvo valbara till fattigvikdsnämnden, men först i Ar har en kvinna där blifvit insatt, hvilket väl knappast skulle ha dröjt sil länge, om kvinnor haft nAgot att saga vid valen.
1 Norge fingo kvinnorna kommunal rösträtt först 1901, sale- des n&amp;ra 40 &amp; r senare an hos oss, men de gjordes då Kfven pB samma ghng valbara till kommunalrepresentationen och redan samma år kom denna ratt till användning.
S u äro i de flesta af Norges stader en eller flera kvinnor medlemmar a£, kom- munestyret,.
I Norge har a£ kvinnorna bedrifvits en ytterst energisk agi- tation för vinnande a£ detta mAl.
I ' i äro i mAngt och mycket olika de norska kvinnorna och värt tillvägag&amp;ngssätt blir sanno- likt ett annat.
Ett Iugnt, klokt och smvetegrannt arbete inom de omraden, där kvinnor kommit till verksamhet för det allmänna, förestaller jag mig vara det hos oss mest effektiva, ehuru det verkar langsamt.
Nagot som dock en hvar kvinna har förpliktelse att göra, om hon är berättigad därtill, det iir att vid stadafulimiiktigevalen söka bilda sig ett omdöme om kandidaterna och afgifra sina röster, oafsedt om de &amp; ro flera eller färre.
Det ar pliktförgätenhet och förradezi mot sitt kön att ej göra det, ty de f&amp; då ratt som säga: ~kvin- norna fylla ej de medborgerliga plikter som de hafva ».
Således.
inå en11vcz; r för .sig och sina vänner kiinna ansvaret i detta.
häri- seende;.
Omkring 12,000 kvinnor hafva här,i Stockholm kominu- nal rösträtt.
Deras röster kunna hafva en betydande inverkan pi % resultaten af valen.
Hvad kvjnnoina kunna och böra göra är shledes, att till stadsfullmäktige rösta p&amp; män, hvilka hafva öppen blick för kvinnornas rättvisa kraf och hvilka äro villiga att arbeta för dessa krafs tillfredsställande, i fast förvissning om att hvad son1 är riitt, det är ocksi för samhället i längden det biista. '
Ett reaktionärt förslag.
af en liberal regering.
&gt;Några ord med anledning af kungl.
maj: ts proposition till riksdagen angiende folkskolelärarnes Iönereglering.~ Of vanståencle underrubrik läses som titel på en broschyr, f ijr en tid seda,n utkoiilinen i boklmildelil, och hvilken har till förfat- tare jiiris docenten vid Uppsala universitet Blsn Bschelsso~ ?.
1: Dagnys senast.
nieddel: de riksclagsöfversikt delgafs läsaren utan n %gr,z kommentarier en hel del för kvinnorna viktiga riks- clagsfrågor, däribland den om liolkskolekårens löneförh5.llanden med anledning af kungliga propositionen i ämnet.
Sedan dess l ~ r frågan lifligt dislriiterats SA vii1 inom.
saken närmast intresserade kretsar son1 inom andra, hvilka satt lrvinnoslä,ktets ekonomiska och rättslign höjande som sitt mål och med rätta ansett, att det har gäller en principsak af allra största vikt.
Ett uttryck för de tankar betriiffande detta i sanning w reaktionära förslag af en libe- ral regering », son1 iiro rådande inom en af de sistnämnda h e t - sarna - därtill den som i bildningsgrad står högst bland våra arbetande kvinnor - och för öfrigt ett uttryck för en mycket viclt spridd dlman opinion, är ofvan åberopade lilla skrift.
Den läm- nar det yppersta material till ärendets förstående och alla nödiga, argument, hvarför ett referat af densamma bör tjäna att belysa frågan liingt bättre än någon sjalfstindig fr,zinstiillning vi kunnat komnla med.
Förf.
börjar med att konstatera, hurusom enligt fastställd kungl.
förordning hittills ingen åtskillnad beträffande kompetens- fordringar, arbete och löneförmåner förefunnits mellan folkskolans lärare och lärarinnor.
Man har tydligen utg %tt från den viktiga principen att samma kompetensfordringar och samma pensions- förutsättningar böra berättiga till eamrna löneförmåner och samma pension.
Och denna princip med nfseende p % folkskolelararinnornas anstallning i statens tjänst, som gallt i nära ett halft århun- drade, har regeringen i den kungl.
propositionen angående löne- reglering för lärare vid folkskolor nu fråntradt.
Man har fasthållit likstalligheten mellan lärare och lärarinna beträffande kompetens, arbete och pensionsförutsättningar, men frånträdt likställigheten betrzande aflöningen, och i följd haraf ocksh pensionen.
Begyn- nelselönen har enligt kungl.
förslaget visserligen höjts med 200 kr.
för såväl lärare som lärarinna, men %Iderstillaggen, som höjts med 50 kr.
för larare ha icke undergått nAgon förhöjning för la- rarinnorna.
Hvilka skäl för denna principförändring anför nu regeringen i sitt förslag om löneförbättring?
I det förf.
framkastar denna frilga betonar hon samtidigt, att det ar principförandrhgen med alla de konsekvenser den otvifvelaktigt kommer att föra med sig, icke den jämförelsevis obetydliga olikheten i förmåner som den kungl.
propositionen innebar, som saväl inom folkskolelararinne- kåren som bland landets andra arbetande kvinnor verkat sä re- volterande.
Det första skäl höga vederbörande anför, ar, att förän- dringen i aflöningsförhallanden mellan lärare och lärarinna är befogad emedan tillgången på manlig arbetskraft jämförelseiis ar mindre an den p % kzrinlig.
Förf.
pilvisar emellertid, anförande en del domkapitels utlåtande, att det f. n. i många och stora delar af landet råder brist på konvetenta lurarekrafter öfcer Ir~fiztd taget, och att det tryggt kan sägas att det för folkskolans eget väl först och främst fordras att man söker draga till sig vederbörligen ut- bildade lärarekrafter, dessa m % för öfrigt vara manliga eller kvh- liga.
Platserna behöfva därför göras begärliga afcen för kvinnor, och deras » verksamhetslust och arbetsgladje,, hvarom kungl.
prop.
talar, löpa ju risken att minskas eller rent af förloras, ej blott genom erfarenheten att man ej kan f % användning för sitt arbete, utan afven därigenom att arbetet, d % man har användning därför, icke viirderas lika med samma arbete p&amp; samma hgll.
Afven med hänseende till lararnes och lärarinnornas skilj- aktiga ?ersonligheter och förhållanden, finner kungl.
prop.
att lärare borde Atnjuta större förmilner i en eller annan form Zn en lärarinna.
Först, heter det, emedan den hinliga arbetskraften a r billigare än den madiga på, de flesta andra verksamhetsområden, intet skäl alltså att tillämpa n %gon annan regel inom folkskolan.
Mot
denna synpunkt hafda-r f örf.
, hurusom den olika värderingen af manligt och kvinligt arbete i ett ganska stort antal fall beror på, att kvinnornas arbete i fallen i fråga till beskaffenhet eller om- fatt-ning är olika männens på samma verksamhetsområde, samt att de gå med mindre kompetens än niännen till detsamma.
På en stor niangd arbetsfält åter, är det nog en sanning, men en sorglig sanning, att det kvinliga arbetet » står att erhalla », såsom i den kungl.
prop.
säges, p % bättre villkor än den manliga, äfven d&amp; förutsättningarna för och beskaffenheten af arbetet äro desamma.
Att så är förhållandet, säger förf., och det är ej antagligt att de herrar soni har makten h a h a kiinnn mottaga hugget utan att blinka, torde dock till s % stor del ha sin grund i onistandigheter af shdan beskaffenhet, att statsniakterna, i den mån de icke kunna r %da bot för dem, dock borde anse under sin värdighet att draga fördcl nf desamma, åtminstone i den mån det gäller statens egna tjan- stemän.
Den ' kvilzliga arbetskraften dr, sager man vidare, mindre dn den .~lzmzlign och bör darför betalas mindre, Mot detta påstående in-.
viinder nu förf.
: Om kvinnans arbetskraft i och för sig ar niin- dre än mannens har naturligtvis ingen betydelse, så fort den blott racker till för det arbete, som vid Imarje tillfälle ar i frhga.
Sjalfvn det faktum, att staten under snart ett halft århundrade begagnat sig af folkslrolelärarinnornas arbetskraft, bevisar ju att denna i allmiinhet måste anses ha varit tillräcklig att fylla den .dem förelagda, t. o. m. ofta för män ansträngande uppgiften, och folkskoleinspektörernas berättelser vitsorda s&amp; godt som enhälligt detsamma, Det af regeringen anförda,; tyngst vägande skalet för att lärarinnans arbetslön skall sättas lägre än lärarens är dock, att denna .nare i regel II+ » famiijef~rs&amp;jare i detta ords egentliga beniärkelse ».
Aberopande departementschefens argument, det s % ofta i dagliga lif vet f örekomniande, w att kvinnor ha mindre behof, mindre anspr %k än män, och därför ocksa kunna nöja sig med mindre att fylla dem », påvisar förf., att i detta påstfiende ligger en förväxling af g ?-zlnd och f " o ' ljcZ.
Männen ha i allmänhet haft och ha fortfarande mera medel i hand an kvinnorna, liksom i allmänhet ocksB friare bestimmanderätt öfver medlen an dessa, ha därför kunnat bestå sig med större behof och anspråk, det torde därför vara föga rätt- vist att dessa förhAllanden utgöra grunden för eller påverka iipp- stallandet af riittsregler beträffande mans och kvinnors aflönings- f örhållanden.
Det kan naturligtvis ej förnekas, att det kan ligga ett sam- hiillsint resse i att fanziljefirsörjare9t i egentlig .benzurkelse blir h jälp t.
Men man far ej läi-iina ur sikte att de som bilda ny familj just därigenom skjuta de förpliktelser, de kunde ha att hjälpa den ganzla.
fanziljen öfver pi % dem, som icke bilda egen familj, d. v. s. p&amp; de ogifta männen och.
kvinnorna, och ej heller bör man .för- bigå den onistandigheten, att för folkskollärarei~, liksom för Iivarje '
gift man i hans förhallanden, hustrun utgör en kostarcdsfii hjiily för hemmets underhAl1.
Hvad blir nu följden, frågar förf., n5.r regeringen genom att uppställa skillnad mellan mdns och kcimors löneförmåner vill hjälpa fanti (jeförsörjaren i egentlig Oemiirkelse?
Jo, att inamen, som är fandjeförsörjare icke f %r det biittre iin iizannen, som icke är fnn~iljeförsörjare; vidare att familjeförsörjaren, som ar ~ w a n och i regel med sin A Z I S ~ ~ hjiilp Z I S har att sörja för familjen, får cidu battre an fandjeförsörjaren, som i2r kriiwa och som etisaah (änkan) skall sörja för familjen, och slutligen att mannen som icke ar fa.ini.l: .jeförsöqare, får vida battre an kvinnan, som icke Itdbler d r det.
TjtgAende från ofvanstiiende följdriktiga konsekvenser lam- nar förf.
en del klargörande argument för den slutledning, hvartill hon vill komma, nämligen den: att om det ar fnmiljeförsörjarne, son1 man vill hjäipa genom att satta löneförmanerna olika för man och kvinnor, som utföra samma arbete, sa bör det afgörande för friigan ske med ledning af om man ar gift eller ogift, icke om man ar man eller kvinna.
Tanken ar icke ny, säger förf., bl.
a. har sainma sak före- slagits af en af de folkskoleinspektörer, som afgifvit infordradt yttrande med anledning af kungl.
prop.
Och vi kunna tillägga, afven frin kvinnohåll har den förut framkastats, hvarvid vi kunna Aberopa denna tidskrift Arg.
1004 haft.
7, artikeln med rubrik » Om principen för aflöning af i statens tjiinst anställda kvinnor », skrifven med anledning af en kungl.
prop.
vid Arets riksdag angAende slönereglering för högre lärarinne- och folkskolesemina- riernas och dar redaktionen, med stöd af de utredande synpukter som lämnats af en kvinlig seminarieadjunkt, utvecklar samma tanke.
I denna artikel framställes nämligen ilen frigan: » Skulle ej det gifta och ogifta stitndet, icke arbetarnes kön kunna laggas till grund för bestämmande af lönen?
Saledes två löneklaeser, en för gifta manliga lärare, en för ogifta inanliga eller kvinliga.
Skulle ej genom en sAdan anordning riittvisa skipas vid aflönandet af likartadt manligt och kvinligt arbete och samtidigt den billiga, fordran fyllas, att f amiljeförsörjaren filr högre aflöning än icke familjeförsörjarenu?
Docenten EscheIsson ar icke blind för att tillämpningen af denna princip i verkliga lifvet mAste medföra en- del komplika- tioner.
Alen på samma gAng betonar hon med kraft, att e~zkelket med afseende på rättsreglernas affattning nog ar viktig, men att riittvisa ar vida viktigare.
Och hon slutar sin skarpsinniga och vältaliga utläggning af folkskollararinnorlias sak med att uttala den förhoppningen, » att d&amp; riksdagen nu gilr att behandla denna fraga, som ar en djupt ingripande rattsfraga förhalandet w l l och kvinnor emellan, den skall veta, att hafda ej blott mannens ratt utan äfven kvinnornas, hvilka icke ens, da det galler ett så- dant - deras lifsintresse som detta hafva e,&amp; enda röst med vid af- görandet ».
* * *:
Att folkskolelalrarinnorna själfva, denna vakna kår, som bro- schyrförf.
med ratta kallar den, icke skola lämna några medel osökta för att erhiilla rättvisa, ar naturligt.
Så har till Stock holms samtliga riksdagsmän såväl i Första som Andra kammareii sändts en petition, undertecknad .af 485 lärarinnor vid hufvud- stadens folkskolor.
I petit: ionen.
anhålles, att de olika riksdags; männen, med tanke p&amp; folkskolans basta samt med hänsyn till rättvisa och billighet ville stödja den k. propos.itionen om löne: reglering åt.
folkskolans liirarepersonal i den del, som afser begyn- nelilelönens höjande, men i. fråga om Alderstillaggen helst folk- skoleinspektör R. Johanssons eller ock direktör A. Wennerstens motion, hvari £öresl %s lika belopp för såväl folskollarare som folk; skollikarinna.
I.
Liknande petitioner hafva förut af folkskolararinnor i ett tjugotal stader tillställts riksdagsrniinilen från de olika orterna, alla gående ut på att den halfsekelgamla likställighetsprincipen vid beviljandet af 1öneförm.åner At personalen vid Sveriges folk- skolor bibehålles. ")
Litteratur.
» Mars » - redan själfva namnet ger oss nyckeln till de lif- N. W. Lundh här skildrar för oss; ~Arstorniarnes, vets sagor, so.
snösniiiltningens tid, d % vintern kiinnes dubbelt liårdare, emedan man letar efter de första blhsipporna.
Det finnes ingen symbolik mer gripande an naturens, och incm naturen ingen symbol star- kare rin vårbrytningen och viil ej briller någon oftare använd.
Det &amp; r kamp och motsättning -- A ena sidan något miiktigt, kallt och dödt., och å andra sidan n %got varmt, sprödt och lef- vande, som måste skjuta undan detta hårda och kalla för att själf komma i dagen.
Och ehuru det tyckes vara en strid, ojänm som mellan Dmid och Goliath, visar det sig beständigt, att det är det spröda, lefvande, som hemför segern ... Se h&amp;r den enkla symbolik, som genorngar de fem novellerna i » Mars ».
Motsätt- ningen varieras i dem alla, men grundtraden ar en - hoppet på blomning och skörd i trots a£ markens synbara, sterila kyla.
I titelnovellen möter oss motsättningen mellan samhii,llsklas- ' perna, mellan de tvenne tidsströmningarna, industrialismen och den allt nivellerande socialismen, men först och sist n~ot.sattningen in- om de tvenne hufvudpersoi~ernas själar: hos hononi mellan den evigt vedrifvande skeptikern och evigt återuppbyggand,e idealis ' ten, ' *) Under det att häftet ligger i press %r foll: skolel~ra.rn~s löiiefrhga före i riksdagen; da statsutskottet tillstyrkt kungl.
prop.
Br det tyvihr föga sannolikhet för att kvinnornas sak skall segra.
hos henne mellan den krassa materialismen och den systerskar- lek och det minne af en förfluten dröm, som hållit det basta inom henne rent och oberördt midt i rännstenen.
Detta tema varieras sedan på olika satt.
An är det ett barns allt besegrande kärlek till det sköna i lifvet, som så smiiningom griper och omvänder dess omgifning, än ungdomens hälsosamma lifskraft, som hos en bortpjåskad sjukling tar c t sin ratt och slungar medikamen- terna öher bord.
Medan andra skisser i allmänhet röra sig om någon tilldra- gelse eller episod, ar det hos N. W. Lundh alltid själarna det gäller.
* De invigde, ett preludium *, benämner han sjalf en a£ dessa sjalarnas skisser, det ar i sanning ett preludium, ett stor- slaget shdant, dar han, -- tyvärr blott alltför flyktigt, anslik strängar - val varda att ljuda och klinga ut i rymden.
Egendomligt nog är detta preludium i sig själf en sorgmarsch, eller kanske snarare en zreroicas, men då det nalkas sitt slut och vi vänta att sorge- spelet skall taga vid, ljuder i stallet en fanfar, ett segerns triumf- rop.
Det %r den mänskliga höghetens triumf öfver kroppslighe- tens lyten och marter, som N. W. Lundh här besjunger med en ingifvelses kraft och patos, som alltjämt stegras intill den gri- pande slutscenen, d % de åt döden invigde i den kyligt bidande vårkvällen stiga utför att hälsa sitt öde.
Här skiinker oss författaren i stället för drömda gestalter människor slidana som de lefva och lida.
men drömmens-anings- fulla lyftkraft ar icke desto mindre kvar och förlänar dem en sär- egen ljusning, denna andlighetens gloria, som vi förgäfves söka hos de flesta diktade gestalter.
Det är det moderna lifvets martyrer han här skildrar, de, hvilkas personlighet strängats till det yttersta för att kunna följa med tidens strömningar, men hvilkas kropps- krafter ej riickt till och som brustit likt för hhrdt spända biigar.
Vi möta dem ofta inom den nyare litteraturen, men medan vi vanligen med hopplöshet och leda maste vanda oss bort från dessa olyckliga - neurasteniker och pessimister, gifver N. W. Lundh en helt annan blick på dem och deras öde.
Här finna vi en orubblig tro på människans andliga möjligheter och först och sist en ny och gripande uppfattning af lidandet sr " tsom.inne- bärande sin egen ersättning i och genom sjalens ökade känslighet.
Under en period lik den nuvarande inom vår litteratur, full a£ pessimismens fega och ansvarslösa rotande i det andliga och materiella lifvets elände och oförmAga att leta upp och framhalla lifvets ljusa och bärande krafter, träder S. W. Lundh fram som föregångsman för en ny uppfattning.
Och till den * fåvitskt kloke » tidsanden, skeptikern med narrbjällran, ropar han ut sitt trots med ungdomens segervisshet: &gt;Narr!
Hvad gaf du annat an en mask för assiktet.
Ljuset, du gaf, var som glimtar från narsyn- tas glasögon.
Och inte blef du min herre, narr!, * 31. m.
Natalika af Lafcaclio Hearn.
.
Lafcadio Hearns namn ar redan val kandt för svensk allmän- het genom de hos bss utkomna tre samlingarna af Exotica, dessa konstnärligt utförda öfversattningar af japanska sagor och berättelser.
Afven den nyligen utkomna serien Natalika %r en samling af » strödda blad ur exot.isk litteratur » omfluten af den luftiga och skimrande poesi som för Lafcadio Hearn ar egen.
Natalika innehåller emellertid inga japanska berättelser, utan ett antal från flere andra folk hämtade sägner.
Det ar persiska ch indiska sagor, bland hvilka senare förekommer den som gifvit boken sitt nanzn, vidare buddhistiska legender och traditi- oner ur Talmud, en urgammal egyptisk sagen och ännu andra.
Ur franska och engelska vetenskapsmans iifversattningar af främ- mande litteraturalster iiro alla dessa berättelser sammanförda och mer eller mindre bearbetade med en konstnärlighet, som veder- lägger förf: s alskvardt anspråkslösa tal om oförmåga att återgifva den fulla skönheten hos dessa diktens juveler.
Snarare tycks det som om några af dem f %tt ökadt värde och citarkare lyskraft ge- nom den skickligt utförda slipningen.
Samlingens pärlor synas mig vara den indiska myten om » Bakawali w, den förhldriga egyptiska sägnen om » Thots bok » och främst » Källjung£runu, som ar en polynesisk saga, mattad af tro- pisk stamning, samt » Fågelhustrun », en eskimh berättelse.
Den har- ligt skrifna sagan om Bakawali ar, som Lafcadio Hearn .säger, en » berättelse om mänsklig och likväl omänsklig kärlek, hvilken saknar sin like ».
» Thots bok)), den egendomligaste af alla sägnerna, hvilken ur- sprungligen lästes p % en papyrusrulle, hittad i nekropolen vid Thebe.
Den skildrar hur mellan två mäktiga trollkarlar utkämpas en strid om ägandet af en magisk bok, som ger makt öfver alla ting mellan himmel och jord.
Den som först förvärfvat detta trollmedel är redan död, men för genom bokens makt ett skugglif i grafven, och det är han soni till sist afgår med segern.
Fylld af hemsk spänning ar den episod, då, den lefvande uppsöker den döda långt inne i det ändlösa onirhdet af Thebes nekropol och i graf- vens djup spelar med v %lnaden om den underbara boken, men förvirras af skuggornas glanslösa stirrande ögon, så att han gang på g %ng förlorar.
» Fågelhustrun » och ~ I i a l l ungfruns, j de två berättelserna från den yttersta Norden och den yttersta Södern, äro märkliga iifven ur sagohistorisk synpunkt.
Den förra i all sin korthet en stor- slagen skildring af polarländernas ödsligt pra~tfulla snovärld, för- täljer om underbara väsen, som bara än fågelhamn, an kvinno- skepnad.
En sådan varelse fångas af en jagare af människoslakt, lefver hos honom m %nga år, men Bterfinner slutligen sin fhgel- hamn och öfvergifver tillsammans med sina barn för alltid maken.
.
.
Grunddragen i denna sägen öfverensstarnmer med de i österland- ika, fornnordiska och medeltida sagor förekommande myterna om svanemör.
» ICäll jungfrun s, en trolsk saga, i hvilken den tropiska nattens hvita mheglans dallrar genom hvarje rad, har ett lik- nande innehåll, ehuru hustrun har %r en Gattennymf.
Den mot- svarar europeiska sägner om undiner.
Dä man va.1 ej lär kunna antaga aQon sagovandring frAn Ganda vkrlden till Söderhafs- öarna och polarländerna, så maste de h5r anförda sägnerna hafva uppst %tt utsn friimmande på~ärkan och gifva ett märkligt vitt- nesbörd om en tanlrelifvets och fantasiens frhdskap mellan de mest skilda folk.
Den svenska tolkningen af Katalika &amp; r, såxidt dömas kan, då originalet ej ar tillgängligt, omsorgsfullt och val utförd och synes ge förebilden den största möjliga rättvisa.
A. t:: Från 1906 års riksdag.
II.
Vi ha i ett föregaelide häfte omnanmt nGgra af innevarande riksdags ~ k v i n l l o f r ~ g o sedan r ~; dess har tiden framsliridit så lfingt att atskilliga af dem hunnit afgöras och en del nya tillkomnit.
T i ' fortsiitta Iiiiririned vfir lilla öfversikt, börjande ined de förstnlimnt1: i.
* Kvfnnan vid järnvägen.
Under den uttrjcksf ulla rubriken &gt;Det ljuunarn har en representant ur ofvansttende kAr lamnat oss en redogörelse för en fr&amp;qa berörande kiirens intressen, som redan afgjorts rid riksdagens början.
P2 f r a r n ~ ~ l l - niiig af järnv8gsstyrelsen har nämligen riksdageii med bifall till k. m: ts darom gjorda proposition bestämt, att inom jarn~agsstyrelseii liadanefter iiiI kunna iitniiiiinas isthliga bokhciZZarc!
nied Iiigsta ar£ rode af 1,800 och högsta arfvode af 2,400 kr.
HokhIillargrad liar förut endast tilldelats m m - lig kontorsshifvare.
Jarnviigsstyrelsens iilotirering till denna reform nr emellertid betecli- naiide nog och m&amp; här anföras: ~ D i i det blifvit ut-rönt, att i rissa fall och i viss utstrackning bok- 1iHllaregöromil vore passande för kvinna, samt kvinnor visat sig aga er- forderliga Cunskaper och duglighet till desammas skötande, anser styrel- sen fullgiltiga skid tala för att i s %iant hlnseencle utvidga omridet för kvinlig tjanstbafrares verksainhet.
F r h statens egen synpunkt vore ju detta ocksi % ekonomiskt fördelaktigt, dH, enligt styrelsens mening, icke för torde böra ifrligastittas lika de eventuella kvinliga bol~hfillarebefatt.ning~r1ia höga mvoden som för manliga dylika befattningar.^ 3
Te legrafisterna.
diireiiiot lm icke haft sammn fraingbng soin (leras %iiibetssystrar.
rlf herr E.
A. Nilsson i Orebro hade ' framlagts tvenne motioner till d e kvinliga telegrafisternas föridin.
Den eiin anghende qg~fövande af ' de kvinliga stationsfö~-est6ncE09-r~a vid tcleg~~uJ: uevJcet i sa9~slciZcl tjlinstegmcl; den mdra angiieiide aflönuzgen för de~amina eller att lönen i de tre klas- fastslhs till resp. 1,900, 1,700 ocli sernk skall nied tj#iistgöri~ig~~~eniii~~gar 1,500 kecl bibeli&amp;.llancle af nuvarande tv&amp; BlderstillBgg kf 150 kr.
hvarclera .efter resp. 5 och 10 Ars v-1 vitsordacl tjanstgöring och bestiiinn-ielseii att för fri bostad afclrages 200 kr.
B lönen.
RIotioiierii~;, afstyrkt: % a£ lagiitskottet, ha Pifven fallit i kamrarlin.
Telegrafisterna £L einellerticl, soiii en af dein uttryckt sig, leha p: i, hoppet - det hopp, soni inotion %re~i hr E.
A. Nilsson uttalade - att k. m: t skall iippt2ga fragnii och vid en följaiide riksclng framlagga proposition i ämne t ...
Det kunde vR1 ej tiiiil&lt;as, gttracle denne, annat iiii att riksclagen ville erkiinna Bfven kvinliga tjänsteinnehnfvares ratt att komma i en själfstan- dig stallnini.
De kvinligs telegraftjansteiiinehaf~rnriia stocle ej de inaiiliga efter i arbetsförni8ga och sarnvetsgraiinhet.
Snarare besitter kvinnnii högre förinhga att redligt fullgöra sitt arbete.
i) afven andra talare uttalade sig för iilotionerii ?.
S8 lioplmdes hr Höjer att stntsiitskottet skulle bli visare ined ticleii och Iaiigre frniii tilliiiötesgB ett förslag i geii riktning inotioiiiiren frhi Orebro frainstiillt ocli att en proposition till niista riksdag skiille frain- Iioinm: ~ smit Iacle lran-iinareii frh,gsii pB hjartnt.
afveii hrr Lindlingen, Kyström ocb, Persson i Tsl !berg, utt.alrtcle sig viilvilligt i saken; utskott.ets he&amp;sttillm bifölls &amp; ilellerticl, iiiotirerad al att ' telegrafstyreisen sagt s&amp; ej mm fardig m e d utredning.
: Och motionaren och de, soin ii~ot.ioiien gallde, ffi.
trösta ' sig ined att civiliniiiistern ined sympati, i statsverkspropositionen oiniia.inrit den af de Iivinliga telegrafisterna iiilän~na~cle petitionen och ansett clen yara viircl att allz.ar1igm.e tagas i iifvervagande.
Barnmorskornas intressen ha tillgoclosetts i tvenne motioner.
Den af herr M. Mattsoii i Andra kmninareii framlagda och soin gick ut 115 ~statsbiclrag till nflöiiaiicle af hos komsriiiner anställda barninorskorr, omnäiniicles i dir föregfiencle riks- dngsöfversikt.
Motionärens qiiltaligt li&amp;Fclacle inening, ratt det infiste vara stBntens skyldighet att ordna frbgaii om bariimorskeaflöningeii efter en en- hetlig plan för hels riket, i stiillet ' för att soni hittills 1Bta livarje sarskild koinmuii ha en godtyclilig bestiinimniider~ttr synes ej ha aelats af mnjo- riteteii inoni riksdagen.
F: ~ktiiin # r emellertid att inotioneii ' af s1: tgi ts.
0912 ngtt mglemcnte för bunznzo~slcor liziiicllar en niinan motion.
Fram- li5llande ot,idsenliglieteii af det 1856 utfiirdade barninorskeregleinentet, och stödjande sig p&amp; provinsialläkarinötets i Stockholm 1904 uttalande hein- staller herr Ola Nilsson, att riksdziken ville i skrifvelse till kungl.
ni ?jrt nnlifdla om nya efter tidene kraf lämpacle stadganden i förevarande Bniiien.
&amp; sen cleiiiis inotioii har fallit.
.
För \. %r del vilja vi hgnvisa till, den granskning af det nuvarande och de önskemal beträffande det nya barn morske reglementet^, som före- kom i en artikel i Dagnys ligfte 4-5.
C Lagen om okänd moder.
Denna fraga, som nu för tionde g b g e n lar vara före rid riksdagen, afser, att en ändring skulle vidtagas i kungl.
brefuet af 177s ung.
ratt för barnaföderskor att icke tppgifva sitt namn.
Tvenne motioner i amnet hade inlämnats till lirets riksdag, pastor Pehrsson i Osterby yrkade pli hela för- ordningens upphiifvande, medan biskop von Schéele motionerar om and- ring af ifragavarande bref i öfverensstammelse med det sista kyrkomötets begäran, d. v. s. i syfte att moderns namn fortfararande skyddas mot offentliggörmde, men till upplysning och ledning i cissa af k. m: t upp- gifna och bestämda fall pR lämpligt satt antecknaso.
Andra kammarens första tillfälliga utskott hade tillstyrkt en skrif- velse till k. m: t om upphaEvaiide af k. brefvet (herr Pehrssons motion), men icke ansett sig böra föreslb den modifikation som uttrycktes i biskop v. Schéeles motion.
Sedan frligan diskuterats i Andra kammaren bifölls där litskottets för- slag (med l22 röster mot?
' i), och Första kammarens tillfälliga utskott till- styrkte senare Andra kammarens beslut, som g&amp; ut p6 skrifrelse i f&amp;ga om uppltiif ' liafide af den i k. ljrefuet af 1778 beviljade rutten för moder att vcigra uppgifva sitt namn.
O Internering af alkoholister.
DA det ej kan förnekas, att krinnan hkdast drabbas af rusdrgcker- nas förbannelse, har den här ofvan ntimnda fragan med det lifligaste in- tresse följts inom olika kvinnokretsar; det ar nog ocksi dar frilgans utgfing inom riksdagen cljupast beklagas.
Pli Första karniiiarens be- tänkligheter har den nämligen nu för tredje gangen fallit.
För ärendets gling och utveckling hänvisa \ - i till haft.
6 och artikeln med ofvanstfiende rubrik.
O Skolfrågan.
Den för oss kvinnor principiellt ~iktigaste fasen i denna fräga, rege- ringens förslag rörande folkskolelärarinnornss löneförhAllanden, har i en särskild artikel behandlats i detta hafte.
Men afren andra sidor af detta viktiga iirende ha bfide i den kungl.
prop.
och af enskilda motionarer lif- ligt uppmarksanimats.
Framst nia dli namnas det af konungen begiirda höjdu sfufsmsluget 6t högre jlickskolor och san2skolor, en höjning betingad af de miings ansök- dels om ökade amlag till ningar som ingatt till Lär~rerksöf~erstyrelsen, förutvarande samskolor, dels ' om bidrag till nybildade saclana.
En del niotionarer bhde i Första och Andra kammaren ha önskat anelaget ytter- liga.re höjdt för: %tt bereda understöd Ht vissa nybildade samskolor.
I Första kammaren segrade det sistnämnda förslaget, hvadan kali dar höjdt anslaget fr8n 347,500 till 385,000 kr., shledes 5,000 utöfver hvad rege- ringen begart.
I Andra kaminaren stannade man vid den kungl.
props mening, syn-.
barligen pbverkad af en inom pedagogiska kretsar radande stark opinion, där man ansett att det I&amp;e en fara för staten att genom anslag ikläda sig ansvar för skolor, som maste stanna pb en ganska 1Ag stlndpunkt.
Eklesiastikministern gaf under debatten i Andra kammaren ett uttryck At denn?
stoärniiing, d&amp; han bl.
a.
framhöll, att man, genom att tillinötengh.
alla privatssmsliolors ansprhk, riskerade i frbga om folkskolbildningen att friimja en utveckling pli bredden icke p l djzpet.
.
Vid den genlensamrna voteringen har riksdagen i likhet med förut Andra kammaren beslutit bestäni&amp;a statsanslaget till flick- och samskolor till 380,000 kr.
och samtidigt inskranka rätten till understöd till endast aldana samskolor (uppriiktacle B orter, där allmänt laroverk för gossar ej finnes eller underkastats indra.gning), som före utghngen af 1902 fullgjort ds giillande villkor för erhf~llande af statsunderstöd.
Minoriteten röstade för 5,000 kronors, högre anslag och sistnämnda villkors bortfallande.
Sarnmankopp1,zd med denna anslagsfraga kommer den om fickläro- verkens inspektion.
Lärciverksöfverstyrelsen bar enligt riksdagsbeslut att ntöfva inspektion öfver statsunderstödda flickskolor och samskolor och regeringen har diixjiimte uppdragit Bt liiro.r7erksstyrelsen att tillsgtta inspek- tores för flickskolorna, hvillret ock skett.
Statsutskotteis .majoritet hade mot kungl.
maj: tu förslag häfdst som villkor för statsunderstöd att skolorna disom hittills borde st8 under eforalstyrelsernas inspektion.
I Första kam- maren har denna sistnämnda stlndpunkt försvarats af biskop ' Billing med .en del sarkastiska inpass, r i k t d e mot öfverstyrelse~is stora beniigenhet att vilja allting bestalls, livilket betriiffande ifrAgavarande inspektorat skulle h a till följd, att det sista bandet af kyrkligt inflytande öfver flickdrolorna blef dskuret.
Första kammaren stannade ocksa vid statsutskottets mening, till skillnad f r h Andra kamniaren, qorn röstade för det kungl.
förslaget.
I (Öfverstgrelsens ritt att tillsatta inspektörer).
Vid den gemensamma omröstningen segrade Första kammarens me- ning i frBgan om inspektionen öfver högre flick- och samskolor.
K.
M: ts ltggrd att a£ liiroverl~söfverstyrelsen anförtro tillsättandet af inspektor för dessa skolor har sAlunda icke vunnit riksdagens godkännande, utan ö£ver- inseendet har anförtrotts &amp; t eforalstyrelserna.
Angbende statsbidrag till underwiming i slöjd har i kungl.
prop.
före- slagits en betydling ökning, en sak som, tillstyrkt af statsutskottet, bifallits af bada kamrarna.
: Alltså f ö r anordnande a f k ~ i n l i g slöjd i folkskola, mindre jblkskola eller särskild slöjdskola skall af statsmedel utgl en summa af 205,000 kr.
(mot 90,000 förut).
Anslaget till den manliga slöjdundervisning a r dock betydligt större - eller 345,000 fr %n 240,000 -, en ganska ojämn fördelning mot hvilken folkskolärarinnorna inlagt en protest.
Den Ibusliga ekonomien har ej häller förbigltts af denna v %r skolre- formvänliga regering.
Den kungl.
prop.
kommer med ett förelagsanslag, för anordnande a f mdervisning i Ituslig ekonomi i folskolor, Ibögre folkskolor och folkltögskolor å 90J000 k m.
Den mycket digra rnoti$eringen erbjuder Atskilligt af intresse och tillämplighet i dessa k solid ar diskussion ens^ dagar.
Med vältalighet framhalles där vikten och betydelsen af att det uppkixande,
k~iiilign släktet redan untlcr skoltiden bibringas de alliniiiinaste teoretiska (Sch praktiska insikter i huslig ekonomi FrAgan her visserligen ej annu varit fiire, men dk man känner skolkfiksictéiis stora uppfostraiide betydelse, icke blott för bibringandet af kunskap i matlagningskonsten iitaii för hrad den Astaclkoininer till heinmens sa val moraliska som materiella höjande, är det att hopp: ts, att kamrarna skola behjiirta en sak, hvilkeii, efter hvad det heter i en af folkskoleinspektörernas utlitanden, torde vara, nej blott behijf- lig iitaii af oberiikneligt gagn och till oskattbar lycka för hela rWrt folk,.
Skrifbiträden vid statens ämbetsverk.
Herr Linclhagen hade, soin bekant, \ - id förra hets rikstlag .c.&amp; % niotioii om förbattring af ofvanstAei~de kategori d i statens tjiinst an- vanda personers, kvinnors s&amp; val som mans, sttillning.
Motionen afstyrktes af statsutskottet, afslogs af Första kamniaren, men bifölls af den Andra.
Su upprepar motionfken sitt yrkande, framhiillande oriit.tvisan uti att den klass af tjänstgörande vid ämbetsverken, som anïandas till de ouncl- gängliga renskrifningsarbetena och dessutom ibland som ett slags amanu- enser, oftast endast betraktas som privat anstallda med utsikt, att efter flera Artionden af utslitande tjänstgöring, utan vidare bli afskedade.
Motionen hr af följande ungefärliga lydelse, att kungl.
inaj: t nxltttt] %ta verksti; illa utredning, i hvad mtin hos statens ämbetsverk och myii- tligheter personer äro pk ett stadigraraiide siitt sysselsatta med skrifgö- romlll och dylika sysslor utan att aga nlgon fast anställning samt föreslk erforderliga Atgicler i andamAl att jämväl dessa bitraiien ma erhhlla fast anst~lliiiiig med rätt till sjukhjälp, seniester och pension.
Denna frfiga hör iiiinu till de oafgjorcla.
Föreningsmeddelandens.
Fredrika-Bremer-Förbundets stipendieinstitution.
Stipendierna för Ar 1906 hafva utdelats som följer: FrAn Dmtionsfonden: 500 kr.
till med.
kantl.
MathiIda Freidenfelt; 400 kr.
till med.
kand. Xaria Ingelman.
400 kr.
till fröken Ester Claesson till FrAn dllmiinna sti~endiefoncl~n: studier i träclghdsarkitektur (Stockholni stip.
); 300 kr.
till fil.
kand. Tora Rosenberg för studier vid utländskt universitet i födoiimnenas mikroskopi och kemi (fritt stip.
): 260 lir.
till fröken Hulda Tegström för sjukrårcls- kurs (Västerbottens stip.
); 200 kr.
till fröken Estrid Bill för lararinnekurs i huslig ekonomi (Vasternorrlands stip.
); 200 kr.
till fröken Gerda Ling far sjukvkdsiiurs vid Sabbatsberg (Jiimtlands stip.
); 200 kr.
till fröken Ester Tunell för folkskolelararinnekurs (Jaiiitlantls st.ip.
); 201) kr.
till fr+
keh Margit Olde för liiirs vid: Högre liirariiliiesemiiinriet (Viirrnla~ids ' sti~~.
); 225 kr.
till fr6keii Elisabeth 1Cjellströn-i för sjiikvkrdskiirs.
vid, Röds Kor- set, (Vastii~anlaiicls stip.
); 200 kr.
till fröken Signe Appelberg för 181 %- riiinekiirs i hiislig ~el~onoiiii (Göteborg och Bohiis stip.
); 200 kr.
till fröken Elleii Hoffströrn .för sjiikv5.rc: lskiirs vid Sahlgrenska sjukhiiset (Göte- borgs ocli Bolius stip.
); 200 kr.
till.
fröken Anna Shriclbergh för bok- biiiderikiirs (Östergötlniids stip.
);, 300.
kr.
till fröken Blva Bjorkbloiii (Södern-ianlxiicls stip.
); 2 % kr.
till fröken för folkskolel %rari1i1ie1~i1rs .. (Gottlaiids stip.
); Signe Nyman för kiirs vid foll~: skolel~rariiiiieseiiii~~ariiiiii 2 (.
) 0 kr.
till fröken Astrid Ei ' o1i: rier för ordiiacl kiirs i barnavkrd (Iiristiaii- st: tds stip.
); 400 kr.
till fröken Valborg Nilsson för kurs vid, Privata I-iögre l %r: ~riiilieseiiiinnriet i Liiiicl~ (Malmöhiis stip.
); 260 kr.
till fröken Anna Envnll för kiirs vid Högre liira.riilnesemiiiariet (Kopparbergs stip.
); 200 kr.
till Kerstin Westinaii för slöjdkurs vid N# %s (Uppsala stip.
); 200 kr.
.till fröken Elida Skogberg för sjiikv~rclsktirs vid Sofisheinmet (Jöii- Iiöpiiigs stip.
): 200 kr.
till fröken Hedvig Sandberg för sjiikvbclskiirs vid Sofia.liei-ilnlet (alfsborgs stip.
); 400 lir.
till frölien Jenny Rergcjnist för orcl- iiad kurs i tr#dghrdsalsters konservering och för8dling (Örebro stip.).
1 % förelroininen nnledning komma stiipeiiclierna afsedda för kvinnor inecl hemortsriitt inom Skaraborgs, Elekiiige och Sorrbottens läii att.
iit- c1ela.s vid en senare tidpunkt.
' i: Fredrika Bremer-Förbundets första kretsmöte kominer att tiga riiiri iiiider första hiilfteii nf jiiiii m h i d i Motala, den ort dit; en krets först, koiistituernts.
* Hur iistadkomma en enkel,.
ekonomisk och rationell skötsel af våra hem?
var iimiiet för en af Freclrika-Breiner-17örbiindets ~ai.ïili \ rii,i~~~kolnite onsdagen den 11 april ordiiad ciiskiission, med anledning af arbetet, Solidnr~ af Elsa Törne.
Sedan ordf., fröken Adelborg ii~etl iiagrx iiileclancle ord betonat be- tydelsen xf Elsa Törnes bok och l-ivncl .vi Im att liirn af den till gign 115. olika omrtcleil, öf ' verliiinnndes ordet till en ung fru, som n-ieddelacle s i m erfareiil-ieter aoin hiisinor i ett Iiem ined innn och barn iiien iitan tj %nri-.
rinna.
I den lifligti, c-lisl~ussioiieii soin clnrpA följde, frninhölls olika bHde yraktisk: ~ ocli teoretiska metoder för att Astwdkoniina den förenkling i hiishSllsmaskii-ieriet, h \ ~artill Elsa TiSrnes idéer .i rnAi-igt .och mycket gifvit iippsla.get ocli soin, r#tt till8nipnde, borde blifva af verklig nat.ionnlekoiio- inisk vinst för rLrt laiid.
' i: Kvinnans intressen vid 1906 års riksdag.
Fredrika-Brenier-Förbii11clet hnrle den 18 spri1 xiiordnat; ett möte i K. F. U.
M: s stora sal, hvnrvicl i tre kortare föredrag redogjordes för kviniians intressen vid l906 h-s riksdag.
Det första föredraget om ~Folkskollararinnori~as lönefriiga~ hölls n£ folkskoll %rarini-ia.~~ fröken Ic1: i.
.Johansson, hvilken redogjorde för den kungl.
.
propositionen om lönereglering för folkskolliirarne och de med anledning af denna väckta motionerna.
Tal.
utvecklade därpå, en del argument mot det kungl.
förslaget, hvilket genom sin reaktionära riktning ej blott rub- bade den likställighet, soni hittills varit radande mellan h a r e och lära- rinnor utan m k t e menligt inverka pA sjalfva skolans framtid.
Fröken Lotten Dahlgren redogjorde därefter för vissa andra kvinnan berörande fragor, hvilka behandlats eller komme att behandlas vid inne- varande ars riksdag: soisom frigorna om höjda anslag till högre flick- och samskolor samt om inspektionen öfver dessa, om högre anslag för under- visning i kvinlig slöjd och huslig ekonomi, en del lönefrågor (telegra- fisternas, de i järnvägen och andra ärnbetsrerk anställda kvinnornas m.
fl.)
lagen om oklnd moder o. s. v. Slutligen höll fröken Gertrud Adelborg föredrag om kvinnornas röat- rättsfrå.gaa.
Td.
redogjorde därvid för de fyra motioner, som väckts i karn- rarna samt för kvinnornas egna Qtgöranden, darvid framh8llande den lif- liga agitationen för kvinlig röstr#tt, soni för närvarande pägfir i vrlrt land, bl.
a. kvinnornas masspetition, pB hvilken hittills 40,000 namn iiro tecknade.
Mötet, som var talrikt besökt, fattade ingen resolution, d&amp; det hufvud- sakligen hade till andamoil att skanlia hufvudstadens h i n n o r en öfversikt af - de arenden beträffande speciellt kvinnans intressen, som innevarande %r äro upptagna till behandling i vart representanthus.
e Fredrika-Bremer-Förbundets sjukkassas arsmöte iigde rum i Förbun- dets lokal p % torsdagen under dr Elin Beckmans ordförandeskap.
Af Arsber~ttelsen framgick, att deliipreantalet vid slutet af Ar 1905 uppgick till 302.
Af medlemmarna hade tvenne afiidet.
I sjukhjalp hade unCler Aret utdelats till 63 delägare kr.
3,682: 50 för tillsammans 2,737 sjukdagar.
Kassans tillgångar utgjorde vid Arets slut 23,627 kr.
Full decharge beviljades styrelsen för 1905 års förvaltning.
Till styrelsemedlemmar omvaldes professor P.
G. Rosén, dr C.
Ny- ström, dr N.
A. Edling och fröken Theresa Geijer samt nyvaldes fröken Ellen Ulrich.
Styrelsesuppleanter blefvo dr I.
TV.
ron Döbeln, fru F. Ly- beck och dr Elin Beckman.
Till revisorer valdes fröknarna A. Palmquist och A. Kruse samt till revisorssuppleanter fröknarna M. Tiridegren och M. Aspman.
O Södra Sveriges sjuksköterskehem i Lund hade den 1 april afslutning med de elever, 6 till antalet, som genomgitt den 2-grigra kursen.
Sam- tidigt antogos 12 nya elever.
Sedan Södra Sveriges sjuksköterskehem nu blifvit utvidgadt och r e pareradt är darstädes plats för 24 elever.
