# ID: svediakorp-per311
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,869
# sentences: 600
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Lifstrons religion.
Ellen Xeys Jrif.i.7in; jer II iiiaehltller hennes religionsfilosofi.
Hon förklarar deii sjalf för en bekännelsebok.
Åter och Rter upprepar hon i en eller pinan form., att » den lifstroende - vet, att det ar till religion han blifvit befriad.
Vill man afpressn honom bevis för hans nya tro, toïcle han svara endast med ett leende., Ellen Keys tro ar en estetisk iiaturreligion lik niånga andra iiu- tidsforfattares.
E t t siirskildt intresse liar den hos henne, emedan hon tillhör en äldre generation.
Hon ar af öfvertygelse med om det nyaste modet: esteticismen, som dyrkar skönheten och dyrkar lifvet, och soin lärt af Nietzsches etik, Men medan de yngre anhängarna af denna nya religion nierendels stilla sig i skarp och föraktlig nlotsiittning niat socialisterna, som föra de m&amp; ?2gas talan, vill Ellen Key öppna silt paradis iilven för dessa.
Ja, hon ser icke motsatsen mellan clen iskådning, som bar socialismens ideal i skölcleii och den, som biir » ö£vermaiiiliskans)), » sjiilena min- iliskas ».
Hon ser den icke, emedan hon alltid med största frihet iitviiljer och saiiiinms %tter livacl soni behagar henne, emedan hon öfver hufvud har föga blick för böljerörelsen i kulturen och slut- ligen emedan det för henne viirdefullttste: afvoghet mot kristen- clomeii Bterfii~iles Mde i socialismens och öfveïriiliililiskoreligio- nem ideal.
Kiirnpunkten i Ellen I ' eys öf vertygelse Er aflysande af kristendomen och dennas ersattande- nied » lifstrons.
Pii ett ställe f Kr man veta, att » cle tvenne s tora huf vuclriktningarna, evolutio- nism och supranaturalisni, bestatt sedan manniskorna började ttiiikas, på ett annat stalle omtalas Plato som suprailatiiralist.
Men hela bördan och skulden för spiritualismens eller supranatura- ' lisnlens envisa motstånd mot mänsklighetens lyckliggörande f; " ~r Irristendomen ensam bara.
Dessemellan omtalas nied n8digt crkiinnaiicle., att kristendomen fördjupat själslifvet och verkat
humanitart.
Med distinktionerna ar det icke s % noga.
S. 48 talas om » griindmotsatsen mellan den andligt förnanla hellenis- men och den folkliga kristendomen, mellan evolutionismens och spiritualismens lifssyii ».
(Enligt denna parallell lär Plato ej kunna göra anspråk på att betraktas som en ranclligt förniitn hellena, ty spiritiialism lär han vii1 ej kunna fritagas frin.)
Obekymrad om skolfilosofernas spetsfundiga definitioner sorterar Ellen Key system och 1ifshkAdningar och deras barare i tvB slag.
Det ena kallas omväxlande hellenism, evolutionism, monism, lifstro, det andra spiritualism, supranaturalism, dualisin, kristendom.
Det fullaste .uttrycket för hvardera ar å ena sidan lifstro, K deii andm kristendom.
Ellen Key är ett slhende exempel p&amp; huru otron kan blifrn en trossak.
Det ar hennes negativa stiillning till kristendomen som ger glöden At hennes förkunnelse af lifstron och tillförsikten åt hennes tro p&amp; sin lyckoetik.
lyckan iir plikt !^ Så lyder trollformeln, som enligt Ellen Key förfindrar allt.
» Endast plikten till lycka ar den för hvarje lefvande oafvisliga ».
- # Den and- ligt frigjorda personligheten ar den genom erfarenheter inseende.
Denna striifvar att främja lustsummans stegring för sig sjalf och andra.
» En skeptiker kan invanda mot Ellen Keys obetingade till- tro till lyckoetikens omskapande förmhpa, att den ej ar s % all- deles ny, ej heller praktiskt oförsökt.
Redan Aristipp lärde, att lusten ar det goda.
Han skulle ej haft nhgot att invanda mot Ellen Keys ord om att plikten xverkar soni nar man tappat Aror och segel och vrickar sig frani med styretx., medan » lusten Zir seglet, som f h g a r vinden » eller mot hennes beprisande af xdet heta röda lyckobegiiret D. Lyckolaror, me?
eller mindre krassa, har det mrit godt om.
Det härnadståg icke blott mot pliktbegreppen utan mot begreppet plikt, som Ellen Key s&amp; entusiastiskt riinnar till och anför, har företagits gång pLS, gAng.
Allt, efter smak och fallenhet ha lycko- förkiinn,zrne nier eller mindre idealiserat sitt Schlaraffenlantl.
Det ar icke först nu som iifren konsten flir en fraii-istiiende plats d#r.
Sturm- und Drangperiodens kraftgenialitet rar, för att blott namna ett exempel, en rörelse till förmån för en » skönvuxen mänsklighet », och en företeelse som Heimes 2 Ardinghello » (l (87), .förenade konstentusiasm, antikbeundran, naturdyrkan och sinnlig .njutning till ett helt, som borde kuiinn göra ansprak p i att riik-
som ett viirdigt motstycke till K. Mereszjovskijs » Det jordiska paradiset,, hvilken i förbigående omnämnes i noterna till ' Lifs- linjer II.
Ellen Keys nietafysik %r » monisnleil)), eller evoluti~iiisnien~ hennes religion » lifstron~, heimes etik » lefnadskoiist », och hon %r öfverlyclrlig öfver de harligheter, son1 dessa ord för henne uppenbara.
» Li£atron » ser tillvaron såsom enhet, rörelse, utveckling.
» För den lara, som hvarken ser anden som materia eller materien soin ande, utan b %da som ett tredje, ter sig lifvet såsom e12 för- bindelse a f rörelser och rörelsen sdsoïn lyckok~nslan.~ Jrifsstegring &amp; r 111: ~let.
» Lifsstegringens drift ar det sakförh5llande, som utgör utg %ngspunkten för den lifstroendes religiöst etiska lifssynn.
nDe yttersta motsatserna i vAr tid iiro katolicismen - den följdriktiga tron p % mailniskans vanmakt inom en tvadelad värld, och monismen - den följdriktiga tron p % miinniskans makt inom en enhetlig.
; u Miinniskorna skola genom lifsstegriilg » skapa Gud », såsom det p5 ett ställe heter, eller bilda brygga till öfvermanniskornns strcilande viirlcl, shsom det p&amp; ett annat stalle sages.
rias ' ' om tankeproblen.ieas historia Den, soim med iiAgon kiii~neclon~ f öreaar beriagenheteil för logidit » r %tthnfveri&gt;:, d. v. s. fordran p i klara definitioner och följdriktighet, erfar under liisningen af.
linjer en kansla lifligt pirniailande om den som förnimmes vid sjö- gång.
Ett par exempel torde bast illustrera detta.
S. 5 i bokens inledning, en » Predikan i fritankareförbundets julotta 1595 », heter det: » Vi i c k e kristne veta, att k17stendonzen icke kzcnnat och aldrig slcnll ks1nm öfucwi~znn v8rlclen, enzeclan de12 icke lir en religion för det jorciishi lifiet, e~lzeclatz IcristencZonze~z lir en ö fwerjordisk och öfi; ermiinskl.ig religion » etc. Liingre ned på sainma sida: » Kristendomen har blifvit föl-szjagnd af nzedlandet ?ned det mfinsklign, det vnrldslign och har dnrför iclce 71: iwnn.t lösa sin qq~pgift att skaffa fiid i viirlden och ?niiwziskorna en god ~djccn.-? '
S. 292 siiges: » Enligt .lyckoliiïan ar lycko-kanslaii ett inre tillst&amp;nd, som enhvar skapar genom sin egen rörelse allenast.
Den, soin verkligen tiinkt öfver lyckobegreppet, vet val, att; hvarje medvetet sökande af lycko-kiinslor - som af andra kans '
lor - förfelar sitt m %l. » Observera den originella logiska öfver- ensstaniinelsen mellan dessa tv % på, hrarandm fijljanilc meningar!
S. 304: » Den 1ifst.roencle vet, att den enskildes lycka - fattad sasom tillstbnd -- ligger i lifvets hand, soin slutes h %rdare ju mer utvecklad en mkimiska blir. » S. 336: » Ty hvarken lycka eller lidande bero af viira öden utan af vår kiins1n.s.
satt att reagera för det oss omgifvai~de. » P % detta sätt handskas förf.
med sina egna alskliilgetermer.
Naturligt nog tillhter hon sig afven Atskilliga friheter med filoso- fiska begrepp och åskådningar.
Ordet materialism användes endast sällan af förf.
och ctA Sardande.
Materialisterna sjiilfra hedras med det i för£: s iigoii inera välklingande namnet evolutionister.
De filosofiska upplysningarna erbjuda nfigon gUng ett visst nyhetens intresse afven för den, som förut ej ar alldeles obekant med filosofi och filosofiska termer.
Upprepade ganger far niaii veta, att medan idealismen eller dnalisnten lär, att » ingen verklig relation finnes mellan sjal och kropp D, lär inoaimeiz att » lifvet stadse visar sig som en växelverkan inellm själiska och kropps- liga förlopp ».
Denna senare isikt omfattas enligt förf.
af » nutidens ledande psykologer ».
Dessa upplysningar äro hvarken mer eller n~indre värda än bokens f ramstallning af » nyprotestantismen 8 eller af kristendomeiis etik.
Det nu anförda oinnänlnes im har blott emedan det &amp; r så enkelt och pAtagligt och inte fordrrir nhgon längre utredning.
Hvar och en, som last ett litct kom- soin pendium i psykologi, vet, att det ar den filosofiska d / rrrl.is~rteti, antager vaxelverkningslaraii, medan den filosofiska ~~zowismen kan vara antingen ntnterialisiit, enligt hvilken ajiilen är en form för eller en produkt af kroppen, eller s~~iritz~nlis~~r, enligt hvilkcn krop- pen är en form för eller en produkt af sjalen, eller antaga irlew- titets- eller i~n~~allcl-hypotesen, enligt h ~ i l k e n kropp och sjiil iiro trii i erfarenheten gifna uttryck för ett och samma obekanta viisen.
Denna senare %sikt förnekar möjligheten af en öfvergrtng från en kroppslig process till en andlig och tvärt om.
Den antager de bada olika processerna såsom jiiinlöpancle, parallella, och förutsät- ter en psykisk ~notsvarighet till hvarje fysisk företeelse, en fysisk niotsvarighet till livarje psykisk.
Till denna dsikt sluter sig bland » nutidens ledande psykologers exempelvis Höffding.
Att kärnpunkten i förks åskadning är lyckolaran, visste man ju sedan lange.
Och att hennes opposition mot kristendomen
sådan hon fattar den uppbar och geiion~triinger hela hennes patos, det framtrader har om möjligt annu bjärtare än i hennes tidigare böcker.
I denna kanip mot kristendomen ar intet argu- ment henne för platt.
Hon talar om våldförandet af femhrin- garnas sunda logik genom gudsbegreppet med samma patos som ho11 dundrar mot den geocent; riska och antropocentriaka världsbild, för ' hvilken kristendomen fAr bära skulden.
Mot » nyprotestantisinen D - ett ytterst svafvande begrepp, till hvilket.
sinsemellan sb olika åskildningar som Viktor Rydbergs, A. Harnacks, » teologen, Euckens och W. James ' raknas - är förf.
synnerligen hatsk.
I-Iennes viilvishet gent emot tänkaïe, som koinma till det henne förhatliga ' resultatet att högt viirdera kristendomen - IIhcken t. ex. - ger Iiisaren en M i g pinlinilelse om ett yttrande, som.
Schelling nAgonstlides faller.
EIan anmärker, att af ålder ha iniiiiniskor vederlagt de största filosofer med sådana tiug,, soin iiro begripliga afven för barn.
Det faller icke dessa människor in, att filosoferna möjligen visste allt det dar förut, ty hur skulle de dA kunnat simma mot en shdaii strön1 af evidens.
Det förefaller för öfrigt - detta ar i alla handelser det mot förf: s uppfattnings- förmåga artigaste antagandet - ' som on1 hon på sin höjd bladd- rat i någon bok af Eucken, shson1 mgnniskor bladdra i en roman för att se,, hur det gar ».
Och da hon sett, att det » slutar olyckligt)), d. v. s. till förinbn för kristendomen sasoni biirare af oförgiingliga varden, var hon färdig med honom.
Har hon där- emot verkligen farit igenom Euckens » Wahrheitsgehalt der Reli- gion », så har det varit med skygglappar af ljustat partifanatism för ögonen.
Hon skulle eljest kunnat lära Atskilligt af denne » teologfilosof », hon skulle n~iirkt, att hennes stickord om kon- servatism äro hugg i luften, och hon skulle ha begripit hvad dar finnes af öfverensstainmelse mellan hans uppskattning af w das schaff ende Geistesleben », hans uppfattning af manniskans delak- tighet af ett » Allebeii », ett 3 Gesarnmtleben)), och hennes egna tendenser.
Olikheten %r visserligen djupgliende.
Ellen Key är impulsiv st.~i1iningsmiii1iliska, icke tiinlrare.
Hon kanner int-et behof att logiskt hyfsa sina begrepp.
Tankeproblemen finnas för henne egentligen icke till.
Axiomatiskt visst $r henne det mekaniska v5irldssarnmanhanget och människans absoluta beroende af detta.
Axiomatiskt viss är henne människans, förmåga att bestämma och ' ',
omforma världssammanhanget.
Det paradoxa i denna B monism 8, dess lindrigast sagdt tvifvelaktiga ratt till namnet, framställer sig icke för hennes medvetande.
Eucken ser motsatsen mellan subjekt och objekt blifven allt skarpare och mer tillspets,zci; genom den moderna vetenskapen och i det nioderna kulturlifret aflägsna sig de båda polerna mer och mer.
Den syntes, haii drifves att nzetafysiskt söka, finner han i erfarenheten gifvcn i religionens, främst kristendomens, grundfakta.
Ellen Key ser icke motsatsen, ser icke spänningens nödvändighet pk det plan, där striden står, och kanner darför intet Lehof att höja sig öfver det.
Bakom allt förf: s resonnerande oin kristendonieii ligger en uppfattning af denna, som skulle kunna uttryckas p % f öl jande s t.
» Kristendonien » ar en samling förstAndsritirig,z dogmer, som från början utgjort en mäktig byggnad, men af hrilka nu blott nilgra f %, snart samnlaiistörtande rester iterst&amp;.
Gudsför- h %llandet %r ett kontrakt, ingånget enligt grundsatsen: Do, ut des (jag gifver, på det att du m % gifva).
JIänniskan förbinder sig att lyda Gnds vilja, hvilket betyder, att hon skall betvinga siii natur och låta sina krafter ligga i trade.
d andra sidan förbin- der sig Gud att bist % människan, d i hon ar i nöd, och att ge henne odödligt lif.
SAclan sr, tiinkeï fiirf., den akta och .- friiiii- sedt den oriktiga utgingsprinkten, antagandet af en Gud - fijrnuf- tiga kristendomen, Allt annat ar för~anskning och halfhet.
Det ar en utmärkande egenskap hos kristendomsfiencleriia, hos dem, soin hcgljuddast förkuni~n kristendomen yara unclerka- stad tidens valde, att de alltid p$ det mest ohistoriska och opsy- kologiska satt betrakta den som en iiiekanisk lifios enhet, hvnraf stycke efter stycke faller bort.
Sanningen är att kristendomen, liksom den icke har börjat soiii ett system utan som ett genombrott af högre lif, sa kan den icke och har aldrig kunnat rymmas i eller uttöminns af ett system.
Dognlerna iiro tänkandets försök att utreda och utprägla detta lifsinnehåll.
Dar lifvet triider i bakgrunden och blir bisak, urartar dogmatiken till ett gyiiinastiserande med mer eller mindre abstrusa begrepp.
Afven under kyrkans mörkaste tider har dock lifsströmmeii aldrig upphört att flöda.
Att vilr tids kristendom med förkarlek &amp; $r tillbaka till evangeliets outtiim-
ligt rika grundfakta och grundtankar, innebär en lifsförnyelse, icke en subtraktion.
Lifslinjers förf.
utghr från en niäiigd oriktiga förutsättningar, bhde då hon kritiserar liristendomen, och då hon med pukor och trumpeter förkunnar dess död.
Blott ett par ni&amp; här i korthet oinnämnas.
Hennes tillförsikt, att de » följdriktigt tankande, snart skola upphöra att inrymma Jesus en undantagsställning ens som ideal- människa, f %r icke det bästa stöd a£ den nuvarande t.iden, då en religiös rörelse g %r med makt genom den bildade världens ung- dom och hundratusen studenter hela jorden öfver st&amp; samlade lrring mottot: » Gör Jesus till konung!
» Det må vara henne och hennes meningsfränder obetaget att tro på » förnuftets seger » en g %ng i framtiden.
Men nar de redan beskaftigt förkunna, att den smula kristeildom, som ännu finnes kvar, blott är ett utslag af byrålrrstisk konservatism eller har och där en svag tstämnings- reflex af ett ljus, som redan gått ner, s i visar detta blott, att de som rida det, exakta vetandetss käpphäst, ha en synnerlig för- inaga att blunda för fakta, son1 icke passa för deras teorier.
Ett misstag är det att tro det religiösa innehiillet i läran om Kristi guclom ha förlorat sin betydelse och sitt herravälde öfver sinnena därför att samtiden annu stafvar pB en forn~ulering, soni, utan att spilla niigot; af innehAllet, uttrycker det pil ett sitt, soin motsvarar vår tids kraf.
I ' sin ganllt~ fornlixlering xf denna liira, bildncl under den grekiska spekulationens inflytancle, ut- tryckte kyrkan p % sin tids sprak och i sin tids tankeformer följd-.
satserna af Kristi sjiilfvittiiesbörd och af sin erfarenhet af honom.
Den personliga erfarenhet af Kristus som friilsare, hvarur » dog- merna » en gång framgatt, iir lika le£vczncle än i dag.
Det lätt- vindiga sätt, hvarph allehanda klåfingriga » fritinkare » handskas im~d de religiösa begrepp och bilder, i hvilka de kristna nedlagt eller söka nedlägga sina djupaste erfarenheter, det lättvindiga satt, Iivarpå de sortera och skipa rätt mellan olika tolkningsförsök af samma inneliåll, borde bli de kristna en varning mot frestelsen till formelfanatisin, vare sig ortodox eller liberal.
Detta i korthet om ' bokens uppfattning af » dogil ?eriia ».
Miss- uppfattningen af kristendomen såsom en.
den troendes krasst egen- nyttiga öfverenskoinmelse med sin Chd sammanhänger dikmed, att synden, syndakänslan, syndbegreppet, icke existerar för förf.
Synd ar för heimes förestLllning ett mekaniskt juridiskt aftals-
brott.
Därför %r man ocksil af med ssyiidenw, cld nian stryker bort ena parten i aft~let, &amp; d.
Huru mycken förstiielse a£ kristendomen som friilsningereli- gion, förf: s förutsättningar medgifva, ar lätt att inse.
Hvad den kristna etikens konkreta innehAll beträffar, ser hon dari blott lifsnegation och kvietism.
Endast detta ar enligt förf.
» skta » kristendom.
%Social verksamhet3 a£ kristna betrak- tas t. ex. af förf.
som wkultursnobberi~, f. ö. som ett medgifvitnde att wkristlig barmhartigheta icke räcker till att bota samhällets skador.
För de kristna sjalfva torde den a£ förf.
uppatallda kon- tradiktoriska motsatsen mellan deras % kristliga barmhartighet r, och sociala verksamhet w vara mindre klar.
Oiindlighetsperspektivet för den enskilda i Relgelseri, för kristrn- hcten i begreppet G !&amp; rike och den outtönzliga rikedom af posi- tiva uppgiftser, soni dari rymmes, liar förf.
naturligtvis ingen &amp; undon % förninwne-r j a g klart under tystnadens stunclei.
4dud som a f droppa~nas fuZZ i ett sakta sorlande uatter~.
Följande pz~lsarnas takt d e hujdlöst falla och falla Sed i det gränslösa huf, som till sist skall ha sa.ntlcit d.em alla.
Och m i n sju6 längta-r.
och fiäfuar.
atund om helt plötsligt jag ser mint i I if sbr.z~selFs jaganck Zastigt en skymtande syrh med grunser; som hö / &amp; i dinz-ina.
Bröminande huilar en lund.
Qe ?z om grenamas .grönskande ZögtidsfuZZ, dämpad och sval mellan stammarna kz~ällsda- gem faller.
Och, min gäl Zär@tar och bafi; ar.
127 Klarare ständ#z&amp;ft alltjiimt under tystnadens nattzi&amp; timma Xifskt ' iZZam sinande sorZ &amp; n. Zyssnande sju8 katz förnimma.
Oftare skym % de fram under.
dagsZc~7~nzets jäktande stunder, Bödsl.~mdens lulpzmi,sa trad och den, ôcitfz~ZLa dagern dcincndw.
Och 773i721 själ Zci; ngtccr och 7iafuar.
Fram vicZ hvara7.~&amp;ms sida Blott som skuggor vi $Lida, .Prande skzc@ors hSr, Bar O0r.t en huar / mr.
s ' ~zc7miit Förr.
c i h de andra 7zzcnnLt S ' hcida de drag han hkr. '
.
Stzcndom, som 72C ' ir e78 flanma Stiger och kmifs med sanznza, FZamtande t z Z Z en skcnd, ajärtan som flamma röd&amp; dfjalccr som tyst förOZöda &amp; &amp; da vi en sekund.
S e n vid hua-rwtdras szda.
Blott som skz@go ' r vi glida, Irra73zlc ' le skz@ ' ors h&amp;, Bär O&amp; en.
hvar har svimnk, Förr an .de trndra hunnit Skdda de drag han &amp; är.
V i Zch@tc~ att fråga de ganzZa, Bon?, hunnit i ladorna sam.Za Zvar Z i f oets oc71, visdomens skatt, Svad a f det som dagen de7n $ifvit Benz tychtes det hozsta förbZiiit i V o t 7ia&amp;$rund a f kommande natt.
JVelz al&amp;ri$ oss svaret hcw hzmniit, Bd.
fr@$an p&amp; lcipptka brunniit, Fdrseglad tir sjalarnas skatt.
Benonz mi7znenns tingder de vidch Z e d zndtvtindt leende skrida Be gamla mot bidande natt.
Ida Ström.
En o m d a n i n g af v a r a hem.
Några ord med anledning af Elsa Törnes solid ar&gt;.
Allt starkare hm under det gangna för v %rt folk s5 allvars- digra aret ljudit ett rop på nationell samling, på en intensiv och samfiilld.
strafvan efter att genom yttre och inre förkofran vinna Ater iiioni vAra egna gränser hvacl vi förlorat litat.
Vi kanna att vi sta inför en ng tid.
ined nya kraf, inför ett viigröjningsarbete i nler an en mening, och liksom alltid, niir nAgot nytt skall bana sig f ï m, galler det att se till om nhgot ligger hindrande i viigen och i s % fall göra början med att undanskaffa detta hinder.
Blanc1 svensbarnes nationalfel uppriiknas s i godt som alltid cleras slösaktighet.
Vi le£va alldeles öfver vAra tillgångar, ar en 1,11mä klagan.
Den fattiga arbetaren eller tjiinstflickan spar ingenting af sia lön för kon~inande behof, och äfven i de högre sam- hiillsklasserna 5r clet snarare undantag iiil regel, clå nhgon p i ett tillfredsst&amp;llancle satt sörjer.
.för sin egen och de sinas framtid.
Lefnadskostnaderna iiro S&amp; höga,.
att.
de sluka hela inkomsten, siiger man.
Men behöfva de väl vara fullt så höga som de äro?
1
B.r det inte snarare sh, att vi, hela linjen utefter, vant oss vid ett lefnaclssiitt, som icke stgr i riniligt förhhllande till våra ekoiion~iska resurser3 0111 vi ocksb inte jiiniföra oss med fransrniiimen, detta bfödikneligt sparsamma och förtänksamma folk, SA behöf va vi bara gA till viira grannar danskarna för att se skillnaden.
En dansk man, som kommer hit, faller i föriindran öfver allt hvacl hans svenska kollega i ungefär samma lönegrad som han sjalf kan ha r %d till.
Det %r inte bara dyrbarheten och utsträckningen a£ det Stockholmska titelifvet, som förvanar honom, det är vara vaningars storlek och hyres,prisen, tjanarnes antal, » livardagsina- teiis)) beskaffenhet o. s. v. Dansken har inrättat sig p % ett helt annat satt, hans behof iiro relativt små,.
Våra behof äro mycket stora, och de växa för hvarje hr.
Det moderna samhsillet skapar ideligen nya behof.
Men om behofven ej skola vaxa oss öfver hufaudet, om v %rt folk skall kunna bli den starka, sunda, mora- liskt hiirdade nation, som vi skulle behöfva bli, så gäller det att vi stanna och besinna oss och att vi stiilla till oss sjalfva.den fragan: finns det ingen bot för dessa missförhållanden, kunna vi inte istadkomnia en reform i det nu rhdande systenlet?
Vi sade nyss att v&amp;ra hern iiro för dyrbara.
Det ar bara en sida a; [saken, men det är den som vi i dag niirnlast hafva an- ledning att tala oni.
E ' rAgan om en möjlig omgestaltiiing af våra hern i riktning af det enkla, praktiska, tids- och penningbesparande har nämligen i rida kretsar bragts å bane genom ett nyutkominet svenskt arbete: » Solidar » af författarinnan eller rcittare pseudony- nien Elsa Törne.
Den boken blef visst en smula förbisedd ibland massan af julens litteriira alster, inen nu har den arbetat sig fram till en viilförtjiht uppmiirksarnhet och gifvit anledning till Atskil- lig diskussion.
Fru Törne ar en pA s a n m ~ a g h g mycket praktisk och mycket intelligent kvinna med blick för ticlens kraf, och hon har tänkt biicle liinge och vii1 öfver hur det tiinga hush8llsinsskineriet och clen tryckande ekonomiska bördan skulle kinaila lattas.
Hon kallar det problemet &gt;) en Zifsfïaga för hemmen)), och det är ju i sjslfva verket sa, ty lingt i f r h atet vara af uteslutande ekonomisk art, liar friigan det niirrnaste sammanhang med sociala, nationella, hygieniska, ja, t. o. m. etisks.
spörsm81, och dess lösn ' ing ar där-.
för af den mest omfattande betydelse.
En af de förnimsta orsakerna till att flertalet svcnska hem sucka under en alltför betungande iitgiftsbörda, ar helt visst att söka i det läge, hvari tjanarinnefrågan sedan längre tid tillbaka befinner sig.
Det Kr ocksk clenna svhighet fru Törne först gör front emot.
Lönerna äro i stiindigt stigande, och darom vore i och för sig ej SA mycket att säga, i f d l dc höga 1.önerna uteslu- tande gifres ht de goda tjanarne --, iiitet pris är för högt för dessa », säger förf.
ined rätta - men nästan samma löner gifvas At de okunniga och odugliga, och huri ligger missfiirhtlllandet.
Hur har detta uppstatt, fragar inaii.
.Jo, svarar förf., diirigenom att efterfragan varit för stor.
Sarskilclt hufrudetaden har för niaiiga tjänarinnor och därför kunna iifren de underhaltigaste af de sökande få, anställning på ~illkor, som icke ha niigon inotsvarig- het i deras kompetens.
Ilen det oaktadt är tjänarinnan alldeles icke nöjd nied sin ställning.
Detta kan synas underligt, men den djupaste orsaken härtill ligger kanske icke s&amp; mycket i den tjänande klassens oförnöjsamhet, som fast mer diiri att husligt arbete i den allmänna opinionen icke Atnjuter den aktning det förtjänar.
Trots allt ordande om arbetets aran talar man ännu med förakt om w pigsysslor &gt;?, hvarmed menas allt verkligt ansträn- gande arbete inom hemmen, och tjanarne kanna i luften att deras garning anses som något underordnadt.
En god tjänarinna blir personligen uppskattad, men hennes klass Atnjuter icke skyl- dig akting.
Daraf kommer till stor dc1 den iriotviljii: för tjiina- rinnekallet, som alltmer gör sig gällande.
Men hur skola dessa niissförhUlanden kunna afh jti.1pa.s?
Det satt fru Törne föresltlr ar enkelt och radikalt: genom att hem- mens kvinnor själfva utföra det vhentligaste af hemarbetet och i afsevihd mån minska tjanarnes antal.
Förf.
t a ~ k e r sig, hvad Stockholm beträffar, en så stor minskning som f r h lti,OOO till 8,000, hrilket skulle innebära att i de hem, dar man har tv3 eller tre tjiinare, skulle man reda sig med en, medan de som ha en jungfru i de flesta fall skulle rara alldeles utan.
Kunde detta Astadkommas, skulle man uppni den dubbla fördelen att de husliga bestyren b l e f ~ o biittre uppskat tacle, (eftersom inan af egen dyrköpt erfarenhet visste hrad dc fordrade och inneburo), och att kompetensen hos de Aterstående tjänarinnorna blefve betydligt höjd, sedan den starkt minskade efterfragan heröfvat de odugliga aspiranterna alla utsikter p i arbetsmarknaden.
Fru Törne anser sig kunna bevisa, att en s5clan reducering
skulle vara en fördel, ej blott ur husrnoderqsppunkt utan kanske allra mest för tjänarinnorna sjalfva.
Det stora flertalet tjanarin- nor rekryteras niimligen f r h landsbygden, och för inånga af dessa flickor, som utan praktisk utbildoin@; och moralisk .stadga larnna sina hem, blifva stadens frestelser till fördkf.
I och med att inöjligheterna till anstallning blefve färre, skulle » viigen af unga.
arbetskrafter med gl.iidje och bibel-iallen ara vända Hter till hein- mets strandr, dar man verkligen behöfver ungdomen f&amp; att taga upp en hel del nyttig verksamhet, son1 nu inhste ligga nere i brist p i folk.
Det återsth nu att se on1 en dylik plan ar att hiinföra till utopiernas antal, eller om den verkligen ar utförbar.
, Det finnes ju redan nu ett och annat praktexemplar till fru i de högre klasserna, som ' utfört konststycket att reda sig utan jungfrii, men det mHste medgifvas att sådana exempel iiro tunn- siidda.
Fru Törne begar inte heller att genomsnittsfruarna skola reda sig utan tjänare wlzcler ~zuvnrancle förl&amp;lnden.
Nej, skola de kunna gå i land med en så fordrande uppgift; s i inåste de i likhet med sina amerikanska systrar taga i sin tjiinst en mängd » praktiska och bekvaiiza anordningar - - - utsökta redskap och sinnrika niaskiner, latt t i l l g h g till skolacle specialister i de hus- liga facken för extra behof, en rad af instutioner, som ta vid, cliir den privata- kraften ar otillriicklig o. s. v.a Med ett ord: den enskilda husmoden kan i regeln icke klara den vanskliga situationen, här behöfs sanimanslutning.
Först och främst af mHlmedvetna och kloka kvinnor med stark och utveck- lad solidaritetskänsla, men ocksh ett samarbete mellan kvinlig fackkunskap i ena sidan och den modiirna ingenjörs-letenskapen och arkitelrturen H den andra.
Våra hen1 måste nämligen i mycket ombildas, om icke bördan skall bli alltför tung och kraf- vande för de kvinnor, som vilja taga upp den.
Det AterstHr dock annu en sanlverkan att tala om.
Makan och modern niaktar icke stå ensam med de nya uppgifterna.
Hon måste ha hjälp af sina egna, af man ocn barn, gossar s h a l som flickor.
Fru Törne ger en, som.
jag tror, ganska träffande .för- klaring till att » utan-jiiilgfru-systenlet)) i SA mycket större utatrack- ning kunnat tilliimpas i andra länder än i Sverige, d i hon fram- hAller att » den svenske mannen icke är riktigt god att arbeta At
i hemmets.
~, z n klandrar hellre 5n han berömmer och saknar förmAgan att skyla öfver ett missöde med skämt.
Xej, skall ett battre sakernas tillstånd kunna framfödas ur det ganda, s5 miste # vara man £örbinda sig att iinder ö£verg5ngstiden vara SA iinglagoda som det ar dem nzöjligb.
Denna föreskrift Sr verk- * ligen behöflig såsom en motvikt mot cle stora kraf ~solidnr- systemet », * stiller på kvinnan.
Utan en sadnn uppfordran till ridderlighet vore det fara vardt, att herrar- akta man uteslu- tande skiille ha begagnat fru Törnes bok som ett vapen mot sina fruar och ideligen tutat dem i öronen hvnd en hustru i sin prydnad bör kunna A.stadkomma, det skulle ha blihit nrtgot i samma vag som de dar af miinnen beundrade och af fruarnn hatade och föraktade insändame i tidningarna, som skildra hur en sparsam husmoder på ett glansande satt kan sköta sitt hushAl1 p % nästan ingenting.
Det är för resten inte utan att fru Törne sjalf drar fram ett par s %dana dar fasansviickande rekord i duglighets- och sparsamhetsviig.
Eller hvad skola vi tanka om den dar våningen på tre rum och kök, som fru Törnes vaninnna, smed tvätten till stor del heininan, eldade för 29 kronor pr år?
Miste vi inte hoppas p % att hon hade en strykinratt- ning i våningen inunder?
Men låtom oss Atergå till de förändringar, som måste vid- tagas i våra bostader, om dagen skall kunna gry för det nya systemet!
Först m %ste ett röjningsarbete iiga rum.
Bort med allt onödigt, meningslöst » krafs », som förvandlar vara rum till vzöbelmagasin och gör dem s % dammuppsugande och a&amp; shtird- stadade!
s .Låt det enkla och gedigna rada i stallet.
Möblera ditt sofruni på ssldant satt, att du hastigt och gruiiclligt kan stada af det på morgonen.
I&amp; ett eller två hemtrefliga hvar- clagsrum aflösa salongerna, » matvrån;: kan ersatta den £orlin lyx- matsalen, ty det nya systemet medför, s %som vi strax skola se, en genomgripande förandring i arten a£ vårt umgiingeslif.
I stallet för hrad som tages bort, far solidarheinnzet ett nytt rum, soin fru Törne i brist 11 % annat namn kallar aren- seriet~.
Renseriet ar verkstaden, dar nian utför alla de arbeten, som förut.
med orätt förlagts till kijket.
Har rymmas alla de apparater till förenkling och fullkomning af hvarda.gssyslorna, som en praktisk husmoderhjarna någonsin kan drömma sig, och köket * Solidar ar ett nytt ord, som ~ i l l sainiiiaiifatt: i begreppen solicl-soli- dnrisk-solo till ett enda.
får Atergå till ' sitt iirsprungliga andanial: att ' vera din ' atelier, där.
vår mat beredes, ett rum, som kali hiillas s % fint, att vi med ' smak kunna intaga våra maltider dar - vi och vara riktigt ' goda vänner.
De andra, » umgängesvZnnerna) ~, bj uda vi uton~hus.
Huru man skall kiinna ordna sig så, att dessa utomhus- bjudningar inte bli desamnia som atit Rta på ' hotell, hur husmöd- rarna i solidarhemmet skola genom ett slags ideal till arbets- by&amp; erhilla skolad och anclamålsenlig hjälp vid alla de till- fällen, då den eg~m kr+Eten syiker,.
hur man bFst skall förfara vid förekoininande sjukdom eller då ens tid upptages af saker, som ligga utom det husliga omrhdet, detta och mycket mer lämna vi &amp; t fru Törne sjalf att utveckla.
Kanske ha vi redan ghtt för mycket i detalj i denna kortfattade redogörelse.
e Ilet iir två fragor, som osökt frauistalla sig, niir m ' an last fru Törnes bok och försöker tiinkn sig dess idéer tillämpade i praktiken.
Den ena ar hur v %r tids ofta SA klena och nervösa hiismödrar, äfven med en mangfald nu okända lättnader skulle g&amp; i land med en så krafvande uppgift som det solidarsyatemet innebar.
Den andra &amp; r om icke våra hem och vart umgangeslif skulle nödgas undergå en nästan alltför våldsam förandring för att svara mot detta system.
Men afven on1 man finner ett eller annat förslag.
väl radikalt, skall man icke kvnna neka att sam- hiillsutvecklingen tydligt ' pekar han mot ett dylikt sjalfhjalps- och samn1anslutningssystenl.
Och blir det - kanske ganska snart - för de flesta ibland oss en nödviindighet att p&amp; ett helt annat slitt %n hittills stå på egna fötter, hvarför inte börja uppfostra ' sig för dessa nyn kraf eller Uminstone klart tanka sig in i de-.
samma?
Och säkert är att fru Törnes bok gifver läsaren atskil- ligt att fundera öfver.
Förf.
iir föröfrigt lifligt medveten om att.
de nya proljlem själfhjalpssyatemet skulle framkalla, kunna lösas på rnilnga olika sätt.
Utan allt öfversitteri framställer.
hon hur hon för egen del tänkt sig lösningen och liimnnr sedan faltet fritt för taflan om ytterligare förbiittrade metoder.
.
.
Men hufvudprii&amp;pen, som hon velat häfda är denna ': skall det uppstå bättre och sundare förh %llandeii i hem och umgänges- lif, s&amp; måste kviilnsn taga initiativet därtill.
Hon mhste använda *
sin medfödda administrationsförmåga,, uppöfva sin solidaritets- kiinsla, lägga ned sin själ i uppgiften och arbeta ej blott för sig och de ' sina a t a n för framtiden, för hemmens lycka.
Fcmizy Eken st iemn.
Den kvinliga rostrattens framstegslinie.
I var tid med dess £örkärlek att uppdela i linier olika kultur- företeelser kan man väl ha rätt att i ' frkg % om den kvinliga röst- rätten säga, att den numera tagit en riktning, som afgjordt följer framstegslinien.
Fyra motioner för kvinnans rösträtt inom de senaste veckorna väckta i vHr riksförsamling!
Afven för de mera sangviniska inom kvinnornas läger torde detta verkat som en öfverraskning.
Visser- ligen hade man med glädje konstaterat en betydande svängning af opinionen för v %r sak, men knappast vagat hoppas p % att sym- patierna för densamma skulle få ett SA vältaligt uttryck.
Det återstår emellertid att se om nfiyoit af de hkr nedan nämnda för- slagen lyckas samla omkring sig en erforderlig majoritet.
I förra häftet delgåfvo vi vara läsare hufrudpunkterna i den kungl.
röstr&amp;ttspropositioiien och den däri förekommande mo- tiveringen till afslaget på kvinnornas röstrattskraf.
Argumenten vor0 ju desamma, som statsministern använde i sitt svar till de kvinnodeputatiouer, som i slutet af förlidet år uppvaktade rege- ringen, och redan af detta svar fick man ju en ganska liflig kbnsla d att höga vederbörande icke hade blick för den verkliga situa- tionen, utan i denna sak endast utgingo fran partisynpunkt.
Enligt denna var kvinnornm rösträttsfraga blott den lilla tufva, som skulle k o m a det kungl.
förslagets lass att stjälpa öfveranda, alltsil bort med den.
Att det stod en s % stark och fast kvinlig opinion bakom tycktes regeringen ej ana, och lika, litet att strömningen för kvinnornas rösträtt var så pass stark inom riksdagens olika partigrupper.
FrAn denna sin villfarelse torde den dock blif vit tagen genom de sista tilldragelserna, d % både fran höger- och viinsterhåll: motioner om politisk rösträtt för kvinnor bombarderat kamrarna.
* * * Vi meddela här ' hufvudinneh~llet af de inlämnade motionerna.
Först i ordningen kom herr P. Ent.
fitlmnder i Första kam- baren.
Hans motion gick i hufvudsak ut på: att med afslag af kungl.
maj: ts proposition i röstriittsfrilgan kungl.
maj: t ville
.låta utarbeta ett rösträt ' tsförslag; upptagande politisk 1: östrcitt tifieiz för ogifta och gifta kvinnor att förelagga riksdagen SA tidigt, rttt dess beslut kan fattas före valperiodens slut ».
I den ' ganska vidlyftiga motiveringen kritiserar niotioniiten med skärpa regeringens röstrattsförslag och hels principen oin .den zrallinanna rösträtten, ett begrepp, hvilket alltid måste förblifva sviifvande, ' emedan det aldrig kan i sin fulla iitsträckning tillam- pass.
» Afen, vidgår han, d % nu den allmänna röstriitten en gång Blifvit proklanierad ocli utvecklingen synes vilja taga den riktningen krafver den allmänna mrneriska röstriitten att äfven kvinnor fH tilltriide till valurnorna ».
Motionären stöder sitt yrkande bl.
a. på följande skal:.
» I vår tid och under nu intriidda sociala förh %llanden finnes ett betydligt antal kvinnor, som äro verksamma på det ekono- iniska och på det administrativa amradet ocli dar förtr8fligt f.ylla sin plats i sainliallets arbete.
RfAnga kvinnor drifva enskild affars- verksanlhet, i vissa fall af ej obetydlig utsträckning, andra äga och förvalta stora landtegendomar, och talrika fruntimmer äro anstalldai det allnianaas tjänst på en mängd olika områden.
Om alla dessa kan sagas, att de besitta större bildning och hafva en ansvarsfullare medborgerlig verksamhet an flertalet af de många nya manliga väljare, som genom det f öreliggande röstriittsförslage t skulle få tilltriide till valurnorna.
Det ligger en fiillstandig orirn- lighet t. ex. dari, att ett fruntimmer, som äger en stor landt- egendom eller drifver en betydande affär; ej själf skulle f&amp; utö£ ra rösträtt, under det denna ratt tillkommer hennes ringaste tjänare.
Jag finner alltså.
de petitioner, som fråri en hel del kvinliga; möten tillställts regering och riksdag, fullt befogade och kan ej se annat an att denna sak bör upptagas i samband med det före- liggande förslaget till införande af allmän politisk röstratt i vårt land ».
Alotionaren ailför diirefter citat ur dessa petitioner och till- ligger: » Jag har visserligen stiidse haft den uppfattningen, att kvinnans basta och förnamsta verki~ingskrets ar familjen och det husliga lifvet, men lika litet som andra kan jag vara blind för det faktuni, att i vår tid ett allt större a n h l kvinnor foras in på omraden, där de ställas i ett mera oi ' nedelbmt förhållande till samhället, hvilket af deni ' utkräfver skatt i samma utstrackning som af inan zr.
zrDet larer ej kunna förnekas, att genoni iriföra; ildet af den allrnannn röstratoten för män sannolikt mycken ovederhäftighet kominer att inblandas i det politiska lifvet och många inindrel välbetänkta yt-terlighetsåtgarder komma att sattas under debatt, hviiket allt kan boniina att med frarngAiig utnyttjas för parti.- * ändimål, som ej sammanfalla med samhällets intressen.
Det kvinliga elem ' entet med sitt blidare och mindre för ytterliglieter fallna skaplynne kan härtill bilda en motvikt, då kvifinans kans; lor och uppfattningar äro mera riktade p % familjen och det en- ' '
skilda lifvet.
Exempel härp % torde icke vara svåra att finna.
Särskildt skulle i vhra tider ett kvinligt inflytande troligen för- mAtt att betydligt moderera valdaamheten i den socialistiska po- litik, som skapar s % mycket elände i arbetarnas hem.
De bittra tårar, som grhtas i dessa hem, d % husfadern af ett tyranniskt parti- väsen tvingas att g % ifr %n sitt arbete och utsatta hustru och barn för svält och nöd, skulle säkerligen till stor del ej behöft förekomma, om kvinnorna haft politiska rättigheter.
Mig veter- ligen frampressa sorgen och nöden p % kvinliga lappar ofta den harmsna frågan, hvad samhället egentligen duger till, då det ej förmår skydda inännens riitt att ärligen arbeta.
Till detta - att kvinnan blefve ett skydd för familjen och det husliga lifvet gent emot partityranniskt vald - kan j: ig med skal foga den erinringen, att kvinnan i m %n af förmz~ga utgör ett naturligt stöd £ör nykterhetssträfvanden och öfver hufvud för ett religiöst och sedligt lif, en roll som i var tid ar blott alltför nödvändig B., Det andra särskilda skälet, heter det vidare, som förmar mig att framstdla denna motion, rör de politiska koiijunkturerna med afseende ph den kvinliga rösträtten.
Frbgan därom är nu en g %ng väckt i vårt land och har börjat debatteras på allvar.
Det ar väl icke nkgon, som tror, att denna debatt skall afslutas och saken begrafvas i glömska om det nu föreliggande röstriittsför- slaget - dar kvinnan är utesluten - blifver af riksdagen god- kiindt.
Tvärtom tyda alla tecken på, att en omfattande kvinno- rörelse skall, med manligt understöd, göra sig gällande och ett nytt agitationsämne komma att sysselsatta sinnena åratal frarniit till föga fromma för endräkten i samhället.
Denna agitation skulle förmodligen blifva SA mycket bittrare som de makthatvan- de ï en enligt regeringens förslag bildad Andra kammare ruinst af allt skulle finna ett kvinligt modererande element lämpligt för sina syften.
Haraf synes mig följa, att, s&amp; vidt frhgan om krin- lig rösträtt icke skall undertryckas utan i Sverige upptagas till behandling, s % bör det ske m och icke uppskjutas till längre frani.
Det afvisande svar, som den nuvarande regeringen genom h. ex. statsministern gifvit de kvinliga deputationer, som uppvaktat ho- nom i röstrattsfragan, anser jag ehledes ingalunda vara vä.1grun- dadt.
Det verkar dessutom öfverraskande, d % f r h samma hall förut yttrats s % många vackra ord pil folkmöten och vid andra tillfallen just i det syfte, som de minga krinnopetitionerna inne- fatta.
Och halft upprörande blir effekten, d5 man besinnar, att den nuvarande regeringens flertal utgAtt ur och tillhör det lager, dar man med ifver förkunnar, att den, som ej har politisk röst- - rätt ' ar beröfvad fädernesland och medborgerliga rättigheter ', hvaraf skulle följa, att samma regering ville halla Sveriges kvin- nor fosterlandslösa och medborgerligen rättslösa.
Shdant vore ju oförenligt med en ärligt menad liberalism och sann humanitet r.
I Första kammaren har ä£ven af herr Sjöcro~za, i hufvudsaklig öfverensstammelse med hans vid föregkende riksdagar väckta för- slag, inlämnats en motion on1 rösträttens utsträckning afven till komtzcnalt röstbertittigad kvinna, soin f öre början af kallenderåret fyllt 25 år ».
wliiittvisan i att kommunalt röstberättigad kvinna ocksa må erkännas vara politiskt röstberättigad har, menar motionären, al- drig egentligen blifvit bestridd och synes vara s % själfklar och uppenbar, att skärskilda skäl därför icke behöfva åberopas.
Kon- stitutionsutskottet vid 1902 %rs riksdag, som erkände denna tanke vara ur teoretisk synpunkt tilltalande; förklarade sig dock sakna anledning att beträda då framstilldt förslag i ämnet, enar detsamnia skulle innebara införande i offentlig rätt af en ny princip, som annu.
ej vunnit tilliimpning i andra länder, och skulle Astacl- komma en i många förhållanden inverkande omdaning af vart politiska system!
Hvad ui; sBottet sålunda anfört kan möjligen ägtie tillanip~iing i fråga om valbarhet för kvinna, men saknar allt berättigande i afseende endast ualrtitt.
Sarskild ' utredning ' rörande denna fråga torde icke vara erforderlig.
Ty är det rätt- vist, att kommunalt röstberattigad kvinna har politisk rösträtt, SA bör naturligtvis denna ratt henne tillerkännas, ehvad antalet af de darigenom tillkommancle röstberättigade blifver större eller mindre ».
De tvenne motioner on1 röstratt för kvinnor som väckts i Anclra kammaren, har den ena herr I2~zcZl~agen, den andra herr Hönzstén till upyhofsinan, bada med flera medmotionärer.
.Herr Lindhagens nlotion, som i flera väsentliga punkter a£viker fran det kungl.
förslaget, är en god del radikalare iin detta.
Den går ut pA att miratt tillkonzmer e~livcw vir; lfi.ejcind suensk medborgare, sB- ~ n mal2 l sonz kvima, som före det kalender&amp;r, Izvnru~zcler val Ziger mm, eller ?ppnGtt 21 C (, r.s dlder, doclc ej dm son2 stdr zcnder för11zpderska1~ fattigvå1-cZ.ssty~~elses nablsma~zsrdtt.
Till ledamot i andra karninaren kan endast ' utses nzanJ8som uppnhtt 25 års ålder samt äger valrätt inom det Iiin, till hvilket valkretsen eller niigon del af densamma hör, skolande hiirvid .Stockholms stad anses som ett län ».
Med hr Lindhagen ha förenat sig hrr Jakob Pettersson i Söder- tiiilje, Jacob T. Larsson i Lund, L. Gust.
Broomé, Fr. Söderbergh i Karlshamn, Fr. Bergl~incl, Edv.
Wnvrinsky och Knut Kjellberg.
ISfter en p % de senaste tilldragelserns stödd historisk exposé kritiserar motionaren i den vidlyftiga motiveringen till sin motion det kungl.
förslaget ur den allmiinna och lika rösträttens syn- punkt.
Den ~iktigast~e afvikelsen ligger i kvin~zorizccs uteslzdande.
H k Aterge vi motionen i sammandrag.
, » Enligt det åskiidningssatt, som vii1 nu kan anses ha slagit '
igenom, böra kvinnorna ha politisk rösträtt helt enkelt diirför, att de äro medborgare.
Det ar därför obehöfiigt att söka utgrunda om denna befogenhet bör tillkomma kvinnorna s h o m en naturlig rättighet eller i följd af dess gagn för dem och samhället.
För hvarje steg, som under det ghngna Arhundradet tagits i syfte att gifva kvinna sanima rättsställning som man, har regel- bundet de största faror förutsphttu, hvilkn sedan regelbundet ute- blifvit.
Den gammaldags invändningen att kvinnans kallelse skulle hotas af den nya ordningen kan ha skäl för sig om man vill Aterföra människorna till en isolerad naturtillvaro, frigjord frAn allt samfundsförtryck.
Men denna möjlighet kan i våra dagar.
icke vidare komma med i räkningen.
Meningen är ej att kvin- norna skola öfvergifva sina dagliga sysselsättningar lika litet som mznnen sina, diirför att m a n vill gifva dem niigot inflytande på de lagar, under hvilka de skola lyda.
Meningen iir tvärtom att bereda dem tillfälle att bidraga till skapandet af bättre förutsätt- ningar för att kunna p5 basta satt fullgöra sin kallelse.
Betriiffande verkningarna af kvinnans politiska myndighets- förklaring oroar man sig fran vansterhill att denna slzall blifva en s. k. konservativ garanti, högermannen befara att händelserna skola kunna utveckla sig i motsatt riktning, t. o. m. många d liberalerna, bland hvilka friigan f. n., menar mot.ionaren, mahända har sina flesta uppriktiga anhängare, hysa den farhågan, att eme- dan kvinnor företrädesvis besöka kyrkorna och bönhusen de äfven i politiken skola g % i ledband af prästerna; och hvad arbetar- partiet beträffar, har det visserligen redan länge kvinnans röst- rätt på sitt officiella politiska program, men det stora organisations- arbetet har så uppslukat lejonparten af intresset, att den kvinliga rösträtten bland arbetarna icke uppbiras af niigoii vidare hän- f örelse.
Nar kvinnorna således, efter hvad motionareii konstaterar, egentligen icke har att pariikna nAgra starka sympatier inom nå- got parti, hur lyckligt är det inte, säger han, att de icke lyssnat till dessa dåliga råd, som ständigt manat dem att för sin egen saks skull hålla sig undan!
Man far ock&amp; ständiga bevis p i hur nyttigt alla dessa i ratt tid och y&amp; ratt ställe gjorda påtryck- ningar och erinringar verkat i syfte att föra saken framiit i alla veder- börandes sinnen.
Afan må icke häller förundra sig öfrer att de mhlmedvetna kvinnorna vilja hafva sin rösträtt just nu, emedan ett enastaende tillfa.lle till genomförande af en rerklig röstratts- reform, som skulle rycka kvinnorna med, nu föreligger och kanske icke p&amp; liinge iiterkonlnier.
Förespeglinga.rna, att krinnorna snart skola fi % rösträtt sedan niiiiiiiens riistriittsfraga slutligen ordnats, misstro de i hög grad ined Aberopande af erfarenheterna frin England och Nordamerikas Förenta stater.
Bidwe bemötes ut.förligt inviiiidiiingarna rörande civillagens bestämmelser om mannens masmanskap och de hinder som diiri- genom kan uppst&amp;, fijr gift kvinna att erhalla politisk rösträtt, e&amp;
väl som en del andra juridiska, taktiska och priiici@ella skal mot reformen, bl.
a. rösträtten i förhAllande- till ' det 6 % mycket omtalade o&amp;rnepliktsstrecket.
För den kvinliga röstriitten utgör, s&amp;- ger herr Lindhagen, detta streck visserligen ej något hinder!
Äfven man, som äro odugliga till värnplikt, f5 valrätt, och till kviniiori1as fördel kan ju hberopas, att de som mödrar också full- göra sin betungande viirnplikt till samhkllet.
Beträffande valbnrlteten medger motionären, att det nog vore önskligt att äfven kvinna, i likhet med hvad det finska förslaget innebär, förklarades valbar till ledamot af representationen, men dA de för sitt medborgarskap intresserade svenska kvinnornsi, själfva, förmodligen af opportunitetsskäl, iiniiii ej uppstiillt detta kraf ar det nog » för saken gagneligast att nu inskränka sig till att pai detta satt börja varsla om hvad som en gå.ng nog skall komma ».
.
I ' fdjande satser sammanfattar motionären huf~ud~runderna,.
till sitt yrkande på politisk rösträtt för kvinnor.
&gt;) Den allniäiina röstriittens princip är att samla alla nied- borgare till ett arbete för deras eget och det allmännas bästa.
DA kvinnorna äfven äro medborgare och hafva intressen att be- vaka, måste de vara med.
verkningarna a£ den kvinliga röst- rätten ar det d % tämligen lönlöst att söka utgrunda.
Sannolikt skola kvinnornas svagare sidor likaväl som männens mindre till- talande egenskaper ibland göra sig ofördelaktigt gällande.
MAn- gen hoppas, att kvinnorna å andra sidan skola f ö h med sig ett nytt befruktande sinnelag och praktiskt sinne i politiken ..
Kanske skall detta i mycket visa sig vara en illusion.
Men visst a.r diireiiiot, att iiX \; eii kvinnorna i liingden skola strafva att afhjalpa de niissförhållanden, hvaruiider de sjalfva lida.
Och dii dessa ii~issförhållandeii icke %ro mindre an männens utan i en af de senare närmast för sina behof skapad samhällsordning, kanske ännu större, s&amp; behöfver man icke befara, att kvinnorna ej skola &amp; dagalägga tillräcklig reforrbvänlighet. '
, I den af hr Hörwstén m. fl, viickta inotioiien, Bom ansliiter sig till det kungl.
förslaget, heter det att, %d % enligt vår uppfatt- iiing de skäl, soni &amp; beropas till förrnAn för den politiska röstriit- tens utsträckning för man, med lika styrka tala för n~edgifvande af röstriitt för kvinnor, fii vi med Aberopande af den utredning rörande den kvinliga rösträttsfrAgaii som lämnas i den af herr.
Lind: hagen m. fl.
vid innevarniide riksdag väckta röstrattsmotionen hemstalla: att valrätt tillkommer enhvar välfrejdnd svensk medborgare, sdvdl marh som kvimza, som före det kalenderh, hvnrunder val äger rum, uppntltt 24 Ars Alder.
I ett alternativförslag ifragasättes dock, att gifta kvinnor, som ej ha boskillnad, skulle undantagas frAn rösträtten.
Med hr Hörnstbn förena sig hrr Robert Johansson i Jönköping, Karl Warburg, S.
J. Enander, UT.
Johalisson i Oija samt S.
Natt och Dag.
* d * Naturligtvis ha kvinnornas cgna &amp; tgörardeii - c k af 111 Lindhagen Aberopade, i ratt tid och p % ratt ställe gjorda påtryckningarna ' och erinringarna., - en högst betydlig del i det intresse för deras sak, som tagit sig uttryck genom har nämnda riksdagsskrifvelser.
Den enastående lifaktighet s o m kännetecknar kvinnornas röstrattsrörelse f&amp;r viil vara ett bevis p&amp; hur kvinnorna sjalfva stala sj$ till frhgan om politisk medbor- ratt och att, som det heter i Arsberaftelse~z fir 1905, nyss i~tsäncl af Centrnlstyrelsen fir landsföreningen för At-imans po7itiska röstriltt, B kvinnornas växande röstrattsrörelse ar en af Arets anmarkninge- värdaste och mest glädjande företeelser.
Ljudet af denna rörelse, hvilket först förnummits helt svagt, har SA tilltagit i styrka att troligen inom en snar framtid intet öra kan sluta sig f6r kvin- nornas rop p&amp; rätt att f % göra sin insats i det allmänna lifvet till ga.gn för sitt fosterlands.
Af ofvannämnda årsberättelse - hvars hufvudctrag iinclaii för undan i fjolhets Argang af denna tidskrift delgifvits vara läsare, framgår, att under år 1905 raknade art land 4 ' 7 kvinliga röstriitts- föreningar, till hvilka under innevarande Ar fAr laggas ytterligare 7, hvarför deras sammanlagda antal f. n. uppgAr till 54.
Utom den direkta vädjan till regerjng och riksdagsmän, som legat i de m %nga fran rösträttsföreningarna inliimnade skrifvelserna och petitionerna, ha kvinnorna verkat för sin sak genom offentliga möten och sammankomster.
Bland dessa ni % i första rummet namnas det föredrag om 2 kvinnans politiska rösträtt,, som den 8 sistlidne mars hölls .af fru Am -- Mnryret Holmgren i Musikaliska akademiens stora sal, den största konsertlokal vår hufvudstad äger, och soiri rar fylld af en intresserad, ja man kan s5ga andaktsfullt lyssnande publik.
Denna stämning förtjänar särskildt att betonas, emedan församlingen ut- gjordes af en hel del andra element, an dein man brukar vara ran att finna vid kvinnornas möten: nämligen regeringsmedlemmar, riksdagsmän och Ahörare och Ahörarinnor, representerande Stock- holms mest skilds samhällslager.
Nan kan ä£~-en utan öfverdrift saga, att det p % en gång värdiga och enkla, öfvertygande och mittfulla föredraget förvarfvade m h g a nya anhängare At kviniior- nas röstrattssak.
.
.
Internering af alkoholister.
Vid 1903 års riksdag väcktes af hrr Jakob.Pettersson, Curt Wallis och Ernst Beckman en motion, undertecknad af 31 af Andra kammarens ledamöter och ghende ut ph » att riksdagen inatte hos kungl.
maj: t anhålla, att kungl.
maj: t ville efter verk- stalld utredning, för riksdagen framlägga förslag till lag i, syfte, att under iakttagande af erforderliga försiktighetsmått mot missbruk, möjliggöra internering af alkoholister äfven mot deras.
vilja i för dem afsedda kuranstalter ».
Lagutskottet, som hade att behandla motionen, erkände frå- gms stora vikt, inen ansag sig, till följd af de mhnga omständig- heter som härvidlag mSste tagas hänsyn till, ej böra gii längre an till att förorda en skrifvelse till kungl.
maj: t med anhallan, att .kungl.
majh ville låta verkställa utredning, Iwuvida och i Imad nziin föreskrifter måtte kunna meddelas i fråga om internering af alkoholister äfveii mot deras vilja i för dem afsedda kuran- stalter.
samt, i fall zttredningen dlirtill gdfce anledning, framliigga, förslag till lagstiftning i ämnet.
Denna lagutskottets hemställan bifölls i Andra kammaren utan votering.
I Första kanimaren afslogs den med 64 röster mot 19.
Vid 1906 Ars riksdag framkom motionen Anyo.
Framstall- niiigeu hade iiii samma formulering som den af Lagutskottet föreslagna, och instamnlanden hade gjorts af 37 af Andra kain- marens ledainöter.
DA det anmärkts, att begreppet alkoholist icke varit tillräckligt definieradt, upplyste motionärerna, att med detta ord förstods » en sådan person, hos hvilken begäret efter starka drycker antagit en sjuklig karaktär samt gatt s&amp; lhngt, att vederbörancle till följd af sin dryckenskap ej längre kan sörja för sig själf eller är en fara för sin omgifnings.
Lagutskottet hemsti-llde nu om bifall till motionen, ' och denna hemställan bifölls af Andra kammaren utan votering.
Oaktadt ett varmt och kraftigt försvar afslogs dock motionen äfven .denna gang i Första kammaren med 65 röster mot 33.
Men motioniirepa ha icke fällt modet.
Aii en g h g frani- koimmei: samma hemställan vid arets riksdag, denna ghng med instämmande af 52 bland Andra kammarens ledamöter.
Skall den möta samma öde soni sina föregångare?
Skall Första kam- maren an en gAng motsätta sig blotta utredningen af.en samhiills- fråga af s % stor betydelse som denna?
Det skulle i sanning kannas som ett slag i ansiktet för alla dem, som i motionens syftemhl se.
en möjlighet till upprättelse för .den förfallna alkohoiisten&gt; .och
den enda utsikten till räddning för de tusentals olyckliga varelser, som heta drinkares hustrur och barn.
Det fordras ett högst ovanligt m %tt af moralisk kraft för att en människa utan yttre hjälp skall kunna bryta den förned- rande boja, som dryckenskapslasten pillagger sina slafvar.
I sina bättre stunder fasar visserligen alkoholisten för det öde, mot hvilket han kiinner sig motståndslöst drihas.
Hos en och annan blir ' fruktan.
för detta öde s % stark, att han frivilligt l %ter sig intagas ' p&amp; ett alkoholisthem för att söka bot.
Siidana hem finnas ju; och de hafva utan tvifvel sin stora betydelse, men deras priser ' gör dem oåtkomliga för den.
fattige; och hvar ar behofvet stöxst, om.
icke just i den fattigare klassen?
Hvem har raknat hustrurnas tarar i dessa hem, dar arbetsförtjänsten alltjämt g %r p %# krogen och nöden grinar i hvarje vr % af den torftiga bostaden, som kanske utplundrats ps möbel efter möbel för att tillfredsställa husfaderns spritbegär?
Och det finns val knappast i spr %ket en sammmstallning, som ljuder så tröstlös som: drinkarens barn.
Hvilket öde ar tyngre an det som viintar dessa oskyldiga små, som kanske rakna sitt.
upphof fr %n rusets otillrakneliga stunder och redan före födelsen insupit fröet till en mhgfald af laster.
Siffrorna inom v %r brottmills- och dilrhusstatistik tala ett kallt och .nyktert men förfärande tydligt sprak om hur fiidernas miss- gärningar i shdana fall hemsökas p % tredje och fjärde led.
Och väl kunna vi fråga oss: ha shdana fader n %gon ratt att alltfort gifva upphof %t nya lif?
Finnes icke en grans, där det personliga ansvarslösa godtycket upphör, och samhällets ansvarskänsla och själf bevarelsedrift tager vid?
Och om det finns en nästan ännu tyngre lott an att fr %n födelsen bara dylika dödsfrön inom sig, så ar det val den att skänka lifvet %t shdana barn och förstå hvilket öde som väntar dem.
Det ar sant, att bland drinkares hustrur och mödrarna till deras barn finna vi ofta sadana, som bara sin pröfning pA ett verkligt storslaget satt, och med sitt eget arbete i det allra längsta hiilla ihop det gemensamma hemmet, men det finns dock en grans, dar.
bAde kropps- och själskraft tar slut, och vore det ej samhal- lets enkla plikt att radda s % många kvinnor som möjligt frAn att öfverstiga den gränsen?
Det finns vieserligen mer an ett hem, som faller sönder genom Itz~strum oduglighet och slarf, ja, sorgligt att säga, .någon gång afven genom hennes onyktra lif, men vi fii inte glömma hvad som under en af debatterna om tvångsinter- neringen framhölls inom Första kammaren, d&amp; en talare med vidsträckt erfarenhet i fattigvardsarbetet sade sig ha iakttagit, att i 90 fall af 100 familjens obestand varit beroende af husfaderns omattliga spritbegär.
Det har sagts, att en dylik tvångsinternering skulle vara ett ingrepp i den.
personliga friheten.
Detta är i viss m %n sant, men man visar inte samma tolerans och ömsinthet, nar det Mga om c att internera tjufvar och darar.
Och hvem ar, samhälls~
.
farligare, den » &amp; ngfingrade » individen eller ep,,, delirant,.
.
soini kanske försedd med skjutvapen,, hotar de sina till lif och lem ?., Det är väl icke tvifvel underkastadt, att en internering i tid kan betyda räddning för mer än e n af dem, som befinna sig, pH det sluttande pl-et.
Och är verkligen faran för mifl ' sbruk s&amp; stor i en tid, då, ep vaksam press och en seiisationslysten allmänhet h9ller noggrant ögon p % allt, som har ininsta tycke af)) insparrc ningshistorian.
Och knappash skulle viil hustrurna.
i allra,, första, hand pliyrka att f % sina män internerade.
Dessutom torde den rn y cket omtalade utgift, som alkoholisthemmen skulle föra ' med sig - en utgift som till ' stor del torde kunna kvitteras genom minskningen i fängelsernas och tv~ngsanstaltcrnas budget utgöra.
en garanti för, att samhället ej i onödan.
begagnade sig af sin ratt., Vi må, hoppas, att den viktiga friigan vid innevarande riksdag iindtligen måtte anses mogen, till lösning.
Då den först kom upp vid 1903 års siksdag, anshg man att denna ' » mognad » ännu.
ej vore vunnen.
En af förslagets vänner i Första ' kammaren yttrad6.
emellertid vid debatten i ämnet: %Saken är.
icke mogen, heter.
det.
Ja, frAga dem som stå närmast drinkarne, fr %ga deras hushyr och familjer, om- de ännu icke ange den vara mogen:?
.
i,,,, -.
.
.
.
a.
.
Socialdemokratiska kvinnor och rösträttsfrågan, .. .J Att det socialdeinokratiska partiet förstar.
att upprätthhlla en mycket sträng partidisciplin, torde vara väl- bekant Sör alla.
.Att det därför krafves mod att våga uttala en mening, som afviker .. mot den, som af den högsta partiledningen stämplats.
som » deii.
ratta. », är lätt att inse.
Detta mod har dock .. visats af n&amp;gra för kvinnornas.
rösträttssak varmt.
intresserade kvinnor inom det .social;.
demokratiska lägre t.
I stadgarna för det socialdemokratiska partiet finnes en.
be-.
stiimmelse att, om 500 partimedlemmar begiira inkallande af .extra partikongress (partikongressen .utöfvar högsta ledningen af partiet; mellan kongresserna utöfvas denna af partistyrelsen) s % ar parti-.
styrelsen.
skyldig att antingen genast inkalla extra partikongress eller Atminstone låta verkställa öppen omröstning haroin i .alla landets arbetarkommuner.
D % man betinker, at$ arbetarkommu:.
ner finnas äfven.
p&amp; de allra minsta platser öfver hela landet,,.
så, förstår man, att en shdan omröstning skulle betyda en agitation
144 af enasthende omfattning och betydelse bland de lager af vart folk som tillhöra arbetarkommunerna.
Den l8 jan.
i Ar vor0 nagra kvinnor tillsammans och utsago de dh tre bland sig, kappsömmerskan Anna Petters- eon, försakringsinspektrisen Anna Johansson och fru Ellen Dahlbiick att försöka insamla de U00 namn, som erfordras för en dylik begärans framstillande.
De hade ej] %ng tid på sig - listorna indrogoa redan den 1 5 febr.
-- men icke desto mindre lyckades de erhalla ej mindre an 1,192 namnap % sina listor, så- lunda mer iiin dubbelt mot hvad som behöfdes.
Af en listorna vidfogad skrifvelse underrättades undertecknarne om, att listorna voro afsedda att användas p&amp; följande sätt: %Partiets riksdagsman underrättas genom besök af därtill ut- sedda, att p % listorna.
samlats underskrifter af 500 eller flera parti- medlemmar och riksdagsmännen tillfragas om de under 1906 Ars riksdag vilja framföra eller understödja en sadan motion soni, om den bifalles, utverkar allmän, lika och direkt rösträtt %t kvin- norna samtidigt med röstrattsutvidgningen för mannen.
Ifall icke gynnsamt och bindande svar afgifves af partiets riksdagsfraktion, inlämnas listorna till partistyrelsen,.
D % sjalfva petitionen ar mycket upplysande om deras åaik- ter, som uppsatt densamma, meddelas afven den har nedan full- standjgt: Till styrelsen för Sveriges Socialdemokratiska arbetarparti!
Därför att arbetarepartiets politiska dagsprogram, h y o fast- ställdt af 1905 %rs partikongress, fordrar allmän, lika och direkt rösträtt .för maii och kvinnor, utan någon af könsskillnaden be- tingad olikhet; därför att en särskild 9 kvinnofriigas framtvingas af ven inom arbetarpartiet i samma mån det visat sig att partiets malsman icke enigt tillgodose kvinnornas ratt enligt dagsprogrammet iikrt sa viil som männens; därför att tiden nu bör anses vara inne för Sveriges h ' mnoï att begära erhållande af politisk rösträtt samtidigt med röstratts- utvidgningen för mannen och p&amp; lika ~illkor som för mannen; därför att en liflig rörelse för den kvinliga röstrattssaken nu pilgår inom landet, hvilken rörelse,.
trots regeringens afböjande hAllning, redan ledt därtill, att under 1906 Ars riksdag kan fran, borgerligt håll phraknas motion i syfte att utverka a.llmiin, lika
och- direkt ' rösträtt för kvinnorna samtidigt med.röeträttsutvidgnin-.
gen f ör mannen; därför att arbetarepartiet bör se till att kraftigt understödja.
denna rörelse och länina sina bAde kvinnor och man ' basta till- fälle att iittala sig för att medborgarrätten nu mil utverkas iifven för kvinnorna, n&amp;got, som är behjartansvardt i främsti riimmet för det arbetande folkets kvinnor; p&amp; dessa skäl hemställa undertecknade att partistyrelsen m&amp;tte .till.
ofördröjligt samman- träde inkalla en extra partikongreiss för beslut om par- tiets nuvarande stiillning till frhgan om politi ' sk rösträtt för kvinnorna.
För den handelse partistyrelsen mot v&amp;.
förmodan skulle finna sig sakligt befogad att afslfi vdr ofvansthende bagaran, hem-.
stalla vi med stöd af $ 5 mom. 3 i partistadgarna:.
.
att öppen omrösti~ing inom partiet .mhtte genom partistyrelsens försorg verks tall^ öfver den fråga Oi så- lunda väckt om inkallande af extra kongress för angif- ...
.
vet Rndamål.
-!
?å snart listorna vor0 indragna, begärdes: ocks8, att en kornitb af 8 peisoner - bland petitionens undertecknare skulle.
.
f&amp; ett samtal med det socialdemokratiska partiets riksdagsmän,.
och den 27 febr.
afhölls har ocksh ett litet möte besthende af den of vannamnda komitén och samtliga de ' 13 - socialdemokratiska riks- dagsmannen.
Riksdagsmännens svar har sedan p&amp; komiths begi- ran skriftligen sammanfattats.
Det var s&amp;dant inan forut vantat.
skälen hindrade riksdagsma.nnenn det: de mångomtalade r.
taktiskar att nzr.
väcka motion i delina frsga, och de ansågo.
sig ej kunna ' stå till svars för sina vaimän att nu genom frt-+rndrifvandet % krafvet pA kvinnans rösträtt sinbjuda första kammaren att med.
anledning af motion fr8n oss genom beslut om ny utredning hindra ett positivt resultat.
i fråga om rosträtten för man,.
Samma dag eom detta ' svag, emottogs inlämnades petitions-.
listorna till och nu äger.
partistyrelsen, som sammanträder i slutet af mars ' mknad, ' att fatta beslut om hvad som i denna frAga bör företagas med anledning af petitionen. '
Detta, de socialdemokratiska kvinnornas uppträdande toide.
vara förtjiint af uppmärksamhet, icke blott därför att en modig och.
energisk handling alltid gr det, utan framför allt sasom.
ett: glad- jande bevis p&amp; solidaritetskPinsla mellan kvinnor.
Det.
vore.
gotit .. ', ' ' ' I
om kvinnor ' ti1lhö; ande arkdra politiska ' kretsar lika klart insAgo, att det i denna frkga gäller att handla på eget ansvar, utan han- s y n ' till den: uppfattning om den kvinliga rösträttens lämplighet, i o ~ n gor sig ' @ ll.ande inom det ena eller andra partiet.
,.
.
,.
A.
G.
...
.
.
Rhträttsnotiser från utlandet.
.
Finland; I det af representations-reformko~nitén uppgjorda förslaget till ny landtdagsordning äro 55 5 och 6 siirskild beaktaiisrlrcln ur kriniio- ~iyiipiinkt.
pen förra ar af följande l~delse: Bwattigad att deltaga i landtdagsmannaval tm.
enhz; m $finsk i) rei2borgtrre, si-lväl man som kwinm, som.
föve @ et fyllt uzcgoett 61 '.
Den senare lyder:.
.
- ' Valbar till Zckdtdagsma~ ar, utan afseende å boningsort, edbva~ ' som valbwattigad och f&amp;e valåret fyllt fjugofem (altc~nativt utigofyra.
år).
lila Q Norge: Vänstern har pi % sitt valprogram upptagit polaitisk rösträtt f ö ~ kvinnor eftw samma bestämmelsw sona galla för d m kommunala röskatten.
Kvinnans.
rösträtt har &amp; £ven varma föresprilkare inom högern.
Kltr det oaktadt dess valupprop intet darom innehaller, beror det menar hö- gerpressen d&amp;rpA, att den narmaste framtiden först och främst skall vigas At det ekonomiska arbetet, hvilket ar bast betjant med, att det icke kastas in i nya och ' stora politiska tvisteiimnen.
O England och Skottland: I dessa lander medföra aflagda iiniversitets- examina politisk röstrsitt.
Denna omständighet ger anledning till en ar- tikel i Westminst.er ' Gaxette om den krinligi rösträtten, dar det heter: Vid universiteten %ro icke kvinnor p&amp; lagliga grunder utestängda fih rätten att deltaga i parlameiitsvalen.
De skal, som hittills anförts emot denna kvinnornas rättighet, hafra iiteslutancle varit grundade p5 skick och briik.
Vid de skottska universiteten äro kvinnorna silaom aka- demiska medborg ' we uppförda i mantalslängder, som ligga tiil grund för universitetens parla&amp;entsval.
Röstningen sker skriftligt, och kvinnorna h a h a nu fordrat, att de, s&amp;väl som alla andra akademiska medborgare, skola f A s ' ig, tillsända röstsedlar.
Det.ta hm.
emellertid nekats dem.
A f.
denna anledning hafra kvinnor, som aflagt examina vid de skottska iiniversiteten; .tillsatt en kommitté för att p l lagens vag häfcln de kvinliga rättigheterna.
De anse, att frlgan nu bör bringas till en lös- ning och a t t hvarje afgörande, som icke grundar sig pil lag och författ- ning, är förkastlig.
Om det p&amp; laglig väg kan bevisas, att en viss grupp af kvinnor ar röstberättigad, skall detta vara af afgörande betydelse för den.
kvinliga r~3trattsfrAgan i dess helhet. '
' - hterrike: VI Wien höll$ i slutet i f .failidet .kr för tfönita g h g e n ett möte af borgerliga icke socialdemokratiska kvinnor.
Darvid beslöts .del-.
taga i. rösträttsrörelsen och krafva allnzän ock divekt röshatt för .alla sjalf- stundiga, skattebetalande kvinnor.
.
.
Vidare beslöts aflata en fi: ainst&amp;llning till1 riksrådet om allmiin röst - rätt för kvinnor, då .kvinnorna .i Osterrike såsom inn ' ehafvare af .,firmor: iiro röstberattigade till handelskamrarna och shsom större fastighetsagare.
iiro röstberattigade till riksradet.
Vidare .fordras valratt.
för lärarinnor.
En adress, 0111 kvinnans valrätt &amp; r ' nu för förstaagangen ins8nd .till den böhmiska riksdagen.
.
.., *.
, Italien: Doktor Bentrice Sncchi, som innehar en pro ' £esso~sstol vid universitetet i Mantua, har vändt sig till därvarande ratmyndigheter med nnhhllan om rä.tt att s f g i h a röst vid de politiska viien.
som d e t.
i.
Itdien icke är i lag förbjudet för kvinna att .utöha politisk .röstratt, Iiafva myndigheterna icke kunnat afslå hennes anhallan.
.- ....
.
.
a etta är först6 glingen kvinnans politiska rättigheter bli ' fiit offentligt erkäiida i Itqlien.
. '
* '.
.
n.
. '
Ett r8strättsemblem: Det hternationella.
' köst ' rattsförbundet hade, soni bekant, inbjudit till en täflan för erhallandet, af ' - ett emblem att bäras af dess ' medlemmar.
l denna tätlan har Danmark segi ' at med en teckning af konstnärinnan, fru Da %-Petevsen.
Ritningen - föreställer: riittvisaiis gudinna med viktskAlen i handen och till höger darom inskrif- ten: Suf~agizcm (röstratt).
Symbolen ar latt tolkad-:: ~Rättvisan ' ~kräfver.
.
f att kvinnan erhaller röstriitt liksom mannem. '
B.
.
.. Föreningsmeddelande.
I den sociala utställning, livartill C.
S.
A. utfärdat inbjudning och som kommer att öppnas i Stockholm omkring den 20 april, skall Fredrikn- Bremer-Förbundet deltaga med ett album, hvsri larnnas en öfversikf, af de olika omráden af Förbundets verksamhet, som lämpligen kunna.
pli dylikt sHtt Plsk&amp;dliggöras.
* Sammanträde.
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm hade inandagen den 19 niars Arsmöte på Arbetareföreningens lokal under fru Emilia Broomés ordförandeskap.
Revisionsber8ttelsen föredrogs och full och tacksam ansvarsfrihet beviljades.
Irsberätteiserni för isndsföreningen 8ch lokalföreningarna för8iago i tryck, daraf ' framgick, att afdelningen i: Stockholni, som räknar cirka 1,300 O) medlemmar, för &amp; t intressera kvinnorna för deltagande i de kommiina1: t valen hade iitsandt ett upprop till alla kommunalt röstberattigade kvinnor i Stockholm med uppmaning att deltaga i valet.
Med anledning af det senaste regeringsskiftet och den väntade röstriit.tspropositionen hade f6r- eningen till regeringen ingifvit en skrifvelse, som innehar en hemstallan om att det ' frhm k. rn: t vantade förslaget orii allinan röstriitt ffir miin matte komma att omfatta $imväl röstriitt för kvinnor pS samma villkor soni för mlln.
Föreningen har äfreii tillställt samtliga rikstlagsrniin en skrifvelse med uppmaning att vid 1906 Ars riksdag rlicka eller iiiiderstöda niotioiier om röstriltt för kvinnor.
Styrelsevalet utföll sAlunda att inralda blefvo: fröken Gertrud Adel- borg, fröken Signe Bergman, fru Ellen Dalback, fröken Lilly Engströin, fröken.
Sofia Gummslius, fröken Anna Gustafscton, fru Ann Uargret Holm gren, fröken Anna Lindhagen, fru Erika Lindkvist, fröken Anna Ljiing- berg, fru Anna Pettersson, fröken Stina (juiiit, fil.
dr Lydia Wahlström, fru Arla Wallis och fröken Anna Kleman.
Till revisorer utstlgos fröken Maria Aspuiaii och fröken Adele Yhilipson.
Frökeu Anna Whitlock redogjorde för de motioner, som vid inne- varande &amp; rs riksdag vaclrts för röstratt för kviunor.
Ued anledning af före- draget fattade föreningen följande resolution: föreningen för kvinnans politiska röstratt i Stockholm uttalar sitt tack till de ledamöter inom riks- dagens olika partier, som i motioner framfört kvinnornas röstrattskraf., Redogörelse lämnades för resultatet af den utlysta taflingen för Astacl- kommande af agitationsskrifter, af hvilka endast m inkoinnien skrift m- d g s efter sinarre ändringar af författarinnan kunna prisbelönas.
Fröken Anna Whitlock lämnade iiagra upplysningar om den blifvande internat.ionella röstrattskongressen, som kommer att äga rum den 6-11: iiigusti i Ar i Köpenhamn, och till h~ilken vantas 15 landers representanter.
*) Föreningsii~edleiuiiia.riias m~tnl har ökats t.ill öfver 1,060.
