# ID: svediakorp-per3100
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,932
# sentences: 1,433
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


KVINNORNAS Göteborg.
Kungsgatan 45 TTitvaru- &amp; Brud utstyrselsaffär BARN- &amp; BABYKLADER RIT.
&amp; PÅB.
HANDARBETEN Telefon SI 07 Varje förståndig husmoder användei Pellerins Margarin i hushållet Varför plågas med dåligt kaffe då Ni kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.
17 Korsg.
13, Bazar Alliance- Prova redan i dag!
Säljes endast i egna butiker.
Studie- Det måtte vara lukrativt att måla!
Från mina fönster h&gt;ar jag ofrivil­ ligt utsikt över ett par herrar av skrået, som skola snygga upp gran­ nens hus.
Deras • arbetsmetod är ett helt stu­ dium.
Jag räknar ut, att om en hus­ mor använde sig av deras arbetstakt skulle hon bli färdig med städningen vid midnatt och med frukosten först någon gång i nästa vecka.
Herrarna komma först vid halv tiotiden frampå förmiddagen.
— Med andan i halsen, förtvivlade över att vara så mycket försenade?
— Visst inte!
De förefalla att ha evigheten framför - sig.
Flytta litet på stegarna att börja med och ställa sig sedan att hänga mot staketet för att titta och överväga vad de skola göra.
En av dem är tydligen gesäll, den andre hans lärling.
När gesällen ef­ ter ett långt betraktande kommit un­ derfund med att huset icke är annor­ lunda i dag än i går letas pytsar och penslar fram.
Mycket långsamt.
Strax efter tio skickas lärlingen i höjden och den andre följer sävligt efter.
Några penseldrag göras och ansträngningen belönas med en ci- V I D K O R av Linoleummattor bör Ni först besöka A.-B.
Carl Johnsson KUNGSTORGET 2, ty där fintines ett välsor­ terat.
lager av såväl TRYCKTA som GENOM­ GJUTNA till de allra lägsta priser.
— Påläggningar utföras.
— TIDNING garrett.
Cigarretten ger anledning till (betraktelser, och betraktelserna Sfterföljans- till en stilla koversation.
Därpå är det frukost.
Den tar värt exempel.
rundlig tid.
När man en gång be­ svärat sig att stiga, ned kan man ju gärna vila ut ordentligt ett slag på Den som i dessa dagar besöker trädgårdsbänken, som är bekvämare Stockholm frapperas ovillkorligen än ' stegen.
av den reda och ordning det nya tra­ Klockan lackar fram emot 12. fikreglementet bragt över gatubil­ Man reser sig, men kan inte ögon­ den.
Vår vackra huvudstad har blickligen bestämma sig för att gå vunnit utomordentligt i trevnad på till väders.
Staketet är skönt att denna anordning.
Medan det förr hänga på, och livets frågor äro mån­ kunde erbjuda större svårigheter att ga.
Frukosten har redan hunnit bli trassla sig fram över ett trafikcen­ är — Viking sko­ ett minne och man behöver friska upp trum i Stockholm än i Köpenhamn kräm till dagligt sig imed en flaska öl.
och t. o. m. i London, märker man Vdd halv ett-tiden kravlar man nu knappast bilarna, sedan de undan­ bruk.
ånyo i höjden, beundrar utsikten, tagslöst följa reglementets förord­ Viking skokräm flirtar med förbigående husassisten­ ning samt stanna framför spårvag­ förlänar åt skon ter, röker cigarretter och tar allt- narnas hållplatser.
ibland ett litet drag med penseln.
fascinerande Särskilt är detta senare ägnat att Efter en stund är det ny nerstig- väcka en göteborgares förvåning.
Vi glans ' och skyd­ ning.
Ny sittning, ny öldrickning, härnere i västkustmetropolen ha upp­ dar den från att ny hängning mot staketet, hemliga fostrats i den vördnadsfulla tron att ärenden, utflykter in i köken m. m. i förtid få ålder­ det icke går an att tvinga bilarna m. m. att hålla för spårvägstrafiken.
Här domstecken.
Klockan har blivit halv 3. är det i stället spårvägspassagerarna, Man flyttar åter på stegarna en som vid av- och påstigandet vid en smula, tittar på huset och pratar hållplats få stanna intill spårväg el­ strunt i väntan på att klockan skall ler på trottoar, tills bilarna behagat bli fyra så att man kan få gå sin väg.
passera, eller också med hjärtat i Jag skall ha höns till middagen i halsgropen rädda sig undan bäst de mitt hus.
Om jag skulle plocka den kunna för deras respektingivande lika långsamt som grannens hus blir hjul.
målat kan jag kanske hinna att steka Vi ha, som sagt, icke uppmuntrats den till jul.
I Tyskland finnas nu icke mindre att tro att det går an ' för ett sam­ Gilette.
än 2,000 kvinnliga läkare.
hälle att fordra någon annan hänsyn av bilister, än att den promenerande Skönhetsmedlet för skon VIKING SKOKRÄM 6n sevärd modellutötällmng av höstens och vinterns hattar har öppnats ' hos Grillblads.
Modellerna, som till största delen förskriva sig från de förnämsta firmorna i Paris, men även utgöras av synnerligen smakfulla och eleganta kompositio­ ner från firmans egen atelier, visa- riktlinjerna för den nya säsongen.
Den under sommaren ända till bana­ litet populära " klocken " tycks ha spelat ut sin roll.
Höstens nyhet är den lilla hatten med den raka kullen och intet eller ett minimum av brätte.
Materialet är vanligen pan, sammet eller felb.
Allt avgöres av kvalitén och den utomordentligt i alla detaljer väl och vackert gjorda monteringen som man på utställnin­ gen har tillfälle att beundra.
Ut­ smyckningen, som mestadels är spar­ sam och diskret, består av läckra, konstnärligt utförda broderier, ai- gretter i två färger, av kinesiska mo­ tiv, fantasier, esprit m. m. Färger­ na äro först och främst brunt i alla nyanser samt grått och svart.
För att vara modellhattar i avgjort myc­ ket höga kvalitéer äro priserna syn­ nerligen rimliga.
I ett mellanläge märkas de kläd­ samma och tåliga velourerna samt av prisbilligare saker en mycket rik­ haltig sortering av årets stora mode — filthattarna.
Dessutom en vac­ ker kollektion av vita läderhattar samt bil- och reshattar i alla färger.
En vacker och förnämlig exposi­ tion, som ingen bör underlåta att taga i betraktande.
mi i __ " ANDELSBANKEN GOTEBORG 125 AVDELNINGSKONTOR Emottager — Jag förebrår er inte, att ni tar den unga damens parti, förklarade betjänten, men om det inte händer fröken Lilith något som kommer att överraska er, så vill jag vara skapt som en nors.
Simmonds lämnade honom med tungt hjärta.
Hon var - uppriktigt tillgiven fröken Ames, och hon för­ färades vid tanken att den unga för­ tjusande flickan kunde vara inblan­ dad i någon stygg historia.
Hon kunde ju inte förneka, att hon för­ stod att det var något som oroade de båda damerna, men Bletdhleys insi­ nuation a-tt de skulle ha något med svindlerier att skaffa förargade henne.
Hon hörde Lilith gå inne i sitt rum och knackade sakta på dörren.
Då Simmonds vid sitt inträde fick se den unga flickans förpinade utse­ ende stannade hon ett ögonblick obe­ slutsam om hon skulle lämna fram brevet eller icke.
Men så kom hon att tänka på, att brevet kanske kun­ de innehålla något för mottagarin- nan glädjande och viskade: — ' Jag har ett brev till er.
Det var en vacker gammal herre, som insättningar mot högsta Emottager gällande ränta.
mo, ° p P en bi „ deposition) värdehandling a r Uthyr brand- och dyrkfria förva- redovisas omedelb™; r " n n i n 9 nenten.
Emottager till Förmedlar köp och försäljning alla A v k ast ringsfack.
9 r, t i " dep 0.
^et år väl att mamma har förvari av (s - k - — lade lådor, aktier och obligationer.
kon POS ' tl0n) ' Ö r seg.
VOlUt mängden ej skall låta sig köras ihjäl av dem.
När man med dessa provinsiella lärdomar stannar vid en spårvägs­ hållplats i Stockholm, kanske t. o. m. såsom ende väntande passagerare, ka­ star man sin sedvanliga blick fram i gatuperspektivet.
Naturligtvis kommer det en (bil — två — flera — - en hel kortège vid sidan av spår­ vagnen.
Man uppger redan allt hopp att helskinnad kunna slingra sig för­ bi denna rad och komma: med vag­ nen.
Man känner nämligen ännu, icke till Stockholms nya trafikreglemen­ te.
Och därför vägrar man nästan att tro den syn som upprullar sig för ens ögon.
Hela bilkortègen, som redan sak­ tat farten, stannar och står mol still tills den ensamme passageraren gått tvärs över gatan och bestigit spår­ vagnen!
Första gången tror man kanske att det är en tillfällighet.
Andra gången förstår man att det är sed, ' och tredje gången stiger en känsla av tacksam­ het ur - ens själ.
Det finns alltså än­ nu i dessa tider mark och möjligheter för förordningar som gagna helhe­ ten.
Det finns ännu en liten respekt för människolivet.
När skola vi i Göteborg övervinna vördnaden för bilarna därhän att vi våga införa ett liknande reglemente även i vår stad?
Att det går an, det har Stockholm på ett glänsande och efterföljansvärt sätt visat.
Imponerad.
ORREFORS så att pysen kan bli ren igen.
BREVLÅDA.
FiMkarttr: U WEROTH i Co„ Sbtrtorj.
" Syster Tungsint Vi råda Er till f 8rsik tighet och helst till fullständigt a, - stående från preparatets använL ' innan Ni hört Er för hos läkare 0 saken kan vara en helt annan än y förmodar och kanske mycket lätt Tiiälnf. '
Rå en bänk.
Inte blomma kastan­ jerna vid den här tiden!
Den stäm " ningen har Ni bestämt läst i en kok " men tyvärr satt in den på fel års­ tid.
Svanhild.
Yar god sänd oss ny adress i och för begärd return-ering av insänt bidrag.
Beklagligas kar det efter granskningen fått ligga över utsatt tid.
Teaterbesökare.
Mycket välkom­ men!
Skrivelsen bådar ju idel ange­ nämt.
Astrid.
Om Ni ringer upp oss skall Ni få höra hur anekdoten verk­ ligen lyder.
Röstberättigad etc. En översitt a-v det slag Ni begärt medgav varken tid eller utrymme för föreliggande nummer.
Yi hänvisa till artikeln i frågan samt till ledarna i de olika organen.
S P I S B RÖD från - utan lagt särskild vikt vid att få fram nya typer G ö t e b o r g s Ångbageri göras i stort urval och i sådana prislägen, att de kunna vara tillgängliga för en och var.
G n.U N DA D IÔ33 Alla glas äro signerade av Gate och Haid.
ty det är främst i skörhet o. smak Hrla JVIjölh Distribution på glasflaskor.
Tel. 40781, 45699 Hemifred är hemfröjd.
Ziwertz ' Momentan A.
B. FERD.LUNDQUJST &amp; C° färgmedel för ögonbryn, hår och b l i c k l i g v e r k a n.
F ä l l e r e j v i d tvättning-.
san oskadlig.
Finnes i 4 nyanser.
I P » " minut hos Kungl.
Hovleverantor K R I S T A L L A V D E L N I N G E N G Ö T E B O R G T A P E T E R ^ utsäljes billigt.
A.-B.
detta steg.
Men det var henne knap­ past möjligt att hålla jämna steg med fröken Lilith som ilade framåt vä­ gen som ledde till stationen.
Vid korsvägen nära därintill mötte Lilith främlingen och Simmonds, som höll sig avsides, kunde se, att de genast kommo i mycket livligt samspråk.
Hon befann - sig alltför långt bor­ ta för att höra vad som sades, men plötsligt hördes stationsklockans ringning till tecken på att tåget var i annalkande, och Simmonds såg, hur främlingen grep Lilith i armen och drog henne med sig fram mot stationen.
Den unga flickan syntes först göra motstånd men sedan ge vika.
Tjugu minuter senare rycktes trädgårdsdörren till Old Court upp och en blek flämtande Simmonds ru­ sade in, sjönk ned på den närmaste stolen och framstammade några obe­ gripliga ord.
(F orts.).
CARL JOHNSSON Kungstorget 2.
J Man hör på talet var dåren sitter.
Ziwert ' 2 Eftr., Lorensbergsgatan Qoda inköp av Konserver, rökt Lax, rökt A, Räkor m. m. i N:o 55.
Smör » Ost, Långedragsbröd i.
N :0 6 • Långt bord — • kort liv.
Bazar Alliance.
Tel. 4570 till båda butikerna.
Alla varor av bästa Butikerna närmast ing.
fran Ba^ AJVUûNUSf ?ï GIV Amalia Gustafssons I [da Saluhallen 21 — 23 förstklassiga Charkuteriv ^ Sigrid Hildegard e rekommenderas. '
Smålandskräftor bäst och billigast hos Hansson &amp; Silfverstra * 1, o Bazargatan o. O C ll Kvinnornas Tidning på namnsdagen!
Presentkort säljas på tidningens exp.
Vallgatan 27.
Tel. 95 8° ' 1 5 ^ _ H Note r Böcker oe » bindas billifl 1 Agda 21 September 1924.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
2, sista sidan 20 öre p- mm.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
Redaktion och expedition: För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
i / 2 år Kr.
3: 50.
» / 4 år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924.
O * hälsning » till - Ma gen uteslutande arbetat med framställning av lyxglas EKSTRÖMS JJIÔTMJOL OHEOKO KEM .- TEKN.
FAD m k 4: de årg.
Elin ".
HiärtW.
Vill Ni glädja Edra män så köp serviser, blomglas, flaskor, bonbonièrer o. d., som 38.
Längre annonsering rabatt.
Fruar!
och former för praktiskt bruk, vinserviser, frukt­ Uran IUI *, av Gumman« Tvbnpulvcr och Gufnnini KmfUVurpulvc ' ^VLMSTAD===== A — e, 22 år.
Ni skall icke bli 1 i sen, men försöket slog så J ^ ana-de.
Fortsätt emellertid ' men en dag blir lika vacker soJt karna skall Ni få ett mera gk idia svar.
Vädjande liar i sin tillverkning av graverat kristall gods ej bad mig lämna fram det, när ni var ensam.
Simmonds tog upp brevet ur sin ficka, och Lilith slet upp kuvertet.
Kammarjungfrun låtsades syssla med något inne i rummet, under - det att hon förstulet iakttog Lilith.
Den­ na syntes råka i häftig sinnesrörelse vid läsningen av brevet.
Plötsligt sprang hon upp ur den stol, i vilken hon suttit.
— Låt det där vara!
sade hon till Simmonds, som fortfarande höll på att - ställa i ordning i rummet.
Och så — gå!
Simmonds var nödsakad att av­ lägsna - sig, men dröjde kvar ute i korridoren där hon höll sig i skym­ undan, avvaktande vad som vidare skulle hända.
Ett par minuter senare såg hon Lilith ljudlöst öppna dörren till sitt rum och iförd ytterkläder skynda ner för baktrappan.
Simmonds fattade ett djärvt be­ slut.
Hon sprang upp på sitt rum, kastade på sig sina ytterkläder och skyndade efter fröken Ames.
Varför hon gjorde det, kunde hon icke förklara.
Antagligen var det väl nyfikenhet, som drev henne till Gummans O- dyl.
FLINGOR V näste borde man, tycker jag, vara mottaglig för ett gott råd.
Simmonds sjönk ner i en stol.
— Vad menar ni med svindlare, fråga­ de hon ond och bestört.
Ni borde blygas att tala på det viset om män­ niskor, vilkas bröd ni äter.
Bletohley blev plötsligt allvarlig.
— Försök inte inbilla mig, att en dam med er intelligens icke för län­ ge sedan genomskådat de här män­ niskorna.
Denna fru Ames med hela sin fina garderob har inte från bör­ jan varit van vid en sådan här till­ varo.
Hon har tidigare levat under helt andra förhållanden.
Ah, jag har också ögon att se med.
Några människor ha sett bättre dagar och andra sämre och fru Ames hör till den sistnämnda sorten, fröken Sim­ monds.
— Det förefaller mig som vore ni bekajad med en nypa för mycket in­ telligens, svarade Simmonds spy­ digt.
Men jag törs våga mitt huvud på, att fröken Lilith i hela sitt liv levat i lyx och överflöd och om hen­ nes mor inte gjort det, iså måste det ha varit, innan fröken kom till värl­ den.
NORDISKA «Det, Gamla nö teb° r v ^ föreligger nu Arbete hämtas.
tel. 236 — 110 Tel. 18070.
VaafBreanstallens M® # ler att ansträngningar komma att göras för att undanskaffa den " kor­ ridor ", som för polsk räkning dra­ gits från Polen över tyskt territo­ rium till Östersjön, och som skiljer Ostpreussen från moderlandet, till INNEHÅLL.
stort förfång för båda.
Om Tyskland ämnar inträda i Utlandskrönika i sammandrag.
Folkförbundet eller ej ligger ännu i Hemligheten.
Av * * *.
vida fältet.
Folkförbundet är upp­ Av Eira Brehm.
D ikt och liv.
byggt på Yersaillesfreden och Tysk­ Skepp som mötas.
Av T.
E. Marta och Maria.
Av Adam Adamson.
lands inträde däri, utan förbehåll, skulle kunna uppfattas som ett er­ Teater.
Omdöme.
Av Ragna Peters.
kännande av den i fredstraktaten in­ Post festurn.
Novell.
Av Sigrid Ogård.
ryckta och för det tyska folket för­ Rosen.
hatliga förklaringen om Tysklands Lilith.
Roman av Florence Warden.
ensamskuld till kriget.
Man vill skydda sig häremot genom en a-v ty­ ska regeringen i förväg utsänd pro­ testnot, i vilken denna ensamskuld kategoriskt förnekas.
Tyskland står emellertid icke enigt i denna dock hela folket omfattande äresfråga.
i sammandrag.
Högerpartierna vilja aktionen, vän­ sterpartierna däremot icke på grund Om man får tro meddelandena •av rädsla för de utrikespolitiskt sett från Genève, vilar det en h-elt ny farliga följder notutsändandet skulle anda- över förhandlingarna vid folk- kunna draga med sig.
Man vet icke förkndsförsamlingen än tidigare.
ännu vilkendera av dessa åsikter som Den förstelning som följde med det skall segra- och om tvisten skall leda Poi ' ne&amp;ïéska inflytandet har vikit och till regeringskris samt eventuellt till efterträtts av en verksamhetslust, riksdagsupplöening och nya val.
som förefaller sann och uppriktig, Inbördeskriget i Kina.
pågår - allt­ och av vilken måhända åtskilliga go­ jämt.
Åsikten att folket står - utan­ da resultat kunna väntas.
för detsamma och att det hela är en Det har sålunda lyckats den tjec­ strid om makten mellan militärgu­ koslaviske utrikesministern Benesj, vernörerna har bestyrkts.
vilken sitter som ordförande i avrust- Stormakterna synas livligt intres­ ningskommissionen, - att sammanjäm- serade av att begagna oroligheterna b den engelska - och den franska de­ till förevändning för ett ingripande legationens uppfattning av säker­ i Kinas affärer med utsikt till egna hets- och skiljedomsfrågorna och att stora ekonomiska vinster.
Samti­ ena dem om en gemensam formel an­ digt tvekar man emellertid att igång­ gående deras lösning, byggd på prin­ sätta en aktion, vars utveckling man cipen om obligatorisk skiljedom på icke kan överblicka.
De europeiska grandval av folkföifoundsfördraget stormakterna men framför allt För­ am t på förutsättning av militära på- enta staterna frukta att Japan på tiyckningsåtgärder mot den makt, grund av sitt läge alldeles invid s °m vid tvist med en annan, icke er­ oroshärden och sin styrka skulle ta­ känner skiljedoms-utslag.
ga ledningen ifråga - om interventio­ Tack vare denna enighetsformel nen och tillskansa sig alltför stora bi det underutskott, som har ären- och farliga fördelar.
under förberedande behandling, De spanska truppernas ställning i lu kunnat framlägga ett detaljerat Marocko är i hög grad - oroväckande furslag till resolution i skiljedoms-, och en katastrof icke utesluten.
Den ^rustnings- och säkerhetsfrågorna, spanske regeringschefen general Pri­ ^ ' Iken resolution skall underställas mo de Rivera synes endast ha två al­ ^rustningskommissionens och folk- ternativ att välja mellan, att fort­ ^undsförsamlingens prövning, sätta det i hemlandet impopulära ^an betraktar det sålunda vunna kriget och ådraga sig folkets hat eller resultatet som synnerligen gott och att ge Marocko förlorat i vilket fall °PPas, att det skall leda till nya officerskåren, vars prestige står på lydande vinster för det allmänna spel, - otvivelaktigt skulle uppsäga ho­ rf ^s- och återuppbyggnadsarbetet.
nom tro och lydnad.
Störtas de Ri­ Harmonien vid folkföribundsför- vera genom en revolt, råkar konung ^mlingen är dock ej fullständig.
Alfons i brydsamt läge.
Oppositio­ n * er n har klagat över att det tvin- nen har icke glömt att han pa sin tid 1 att leva avväpnat och svagt om- stödde den statskupp, som förde de vet ® av en skara fientliga, till tän- Rivera till makten.
Man antar att väpnade grannar, av vilkas generalstabschefen Weyler, som är] &gt;l det sålunda är beroende.
en kraft av stora mått och åtnjuter 0ni en 5a.fe^ ^ ^ ava naturligtvis avvi- allmänt förtroende, skall rädda situa­ bv ' ' j^ätes Ungern att återupp- tionen genom att efterträda de Ri­ g a f j \ försvar skulle ju också vera som regeringschef.
ant Upproret i Georgien mot den ry­ k ^ •kunna framställa liknande V Bort det!
ska sovjetregeringen griper alltmera 1) i omkring sig.
Den verkliga ställnin­ en S m e a de °j&gt; ° ^ f nn sig så väl under gen är dock ej känd.
Hnne ° ln?
ar ® s k a vingarnas skugga- En allvarlig tvist har uppstått mel­ situ 6r S - ^ nilmera synnerligen illa s Wa a *,, ^ nom Folkförbundet.
I sitt lan Italien och Egypten.
Det först­ I) 0l), en ève-tal bekände ju Mac- nämnda landet vill förbätra sin tri- en orättvisa blivit politanska gräns och torde vara be­ ^gån ^hlesf 611 m °^ T y sklan (l Ober- rett att i nödfall stödja sina krav med 1 oeh j / j ' * ilning mellan detta land svärdet.
^ke Q en. \ ' ^ n n .y gränsreglering är böjlig.
Omöjligt är icke häl- tillätes gärna om " Kvin­ nas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
UtlandsKröniKa RemUgbcten.
Av * * *.
Det återvunna paradiset.
v. Om vi vilja finna den verkliga olikheten mellan den vuxne och bar­ net, den olikhet Kristus utan tvivel hänsyftade på då han till lärjungar- ne sade: Sannerligen säger jag eder, utan att I omvänden er och bliven såsom barnen skolen I icke inkomma i himmelriket " måste man vända sig till de helt små barnen, vilka ännu äro oberörda av denna världen, d. v. s. icke varit utsatta för och fallit för den " förförelse " vilken enligt Kristi ord " måste komma ".
Ålders­ gränsen torde behöva dragas vid sex år, kanske tidigare.
Om man observerar - och studerar ett barn i denna ålder, skall man fin­ na att dess lilla person ger intryck av något samlat och enhetligt, sant, harmoniskt och lyckligt.
Det synes i själva verket befinna sig i det ti­ digare omnämnda tillstånd av sam­ klang och samverkan mellan - ande, själ och kropp, om vilket de gamla österländska lärosystemen tala och som enligt deras förklaring lyfter människan till ett högre livsplan och g a r henne möjlighet att utveckla sina själiska krafter på ett sätt, som vida överstiger vanlig erfarenhet.
Barnets anlete är icke som hos den vuxne en mask, bakom vilket ett okänt väsende döljer sina verkliga drag, det speglar troget själen, varje dess skiftning av glädje, av allvar, av - undran, av lycka.
Inga ljusskyg­ ga låga tankar ha fläckat detta- unga strålande sinne, inga bekymmer kväl­ ja detta lyckliga hjärta, inga sam­ vetskval tynga denna ande, som så nyss börjat sin jordevandring.
Utan att förstå vad som är gott och vad som är ont bär barnet Guds lag i sitt hjärta, efterlevande den icke blott på tanke- och känslolivets om­ råden utan även i handling.
En främling på jorden, hjälplöst prisgivet åt andras godtycke, gående till mötes okända öden känner bar­ net, märkligt nog, icke oro och fruk­ tan ii tan tro, tillförsikt och hopp, liksom ägde det en inre visshet-, att det är en högre kärleksfull makt som styr oe ' h råder.
På ett hemlighetsfullt sätt medve­ ten om sin samhörighet med mänsk­ ligheten sluter det sig förtroende­ fullt och vänligt icke blott till sina närmaste, vilket skulle kunna bero på - uppfostran, tacksamhet och vana, utan till alla människor, förlitande sig på deras godhet.
Den kärlek till nästan, vilken otvi­ velaktigt är nedlagd i barnets hjär­ ta, kommer - allra skönast till synes i dess egen barnsliga värld.
Några barn mötas på en lekplan.
De känna icke varandra och dock förefaller det, som vore det fråga om ett efterlängtat och glatt återseende.
De ila till varandra, äro genast be­ kanta, " du ", vänner, lyckliga, över att ha funnit varandra och över att få vara tillsammans.
Ett barn är givmilt.
Glatt och liksom självfallet delar det med sig åt sina lekkamrater av äpplet, a-v in­ nehållet i karamellpåsen.
Det finns mödrar som klaga över, att deras barn äro alltför ömsinta och god- hjärtade, över att de, när de skola dela med sig åt andra-, behålla det minsta själva-, över att de ge bort av sina kläder till frysande, fattigt klädda små främlingar på gatan el­ ler nödga dem med sig hem till mid­ dagsbordet för att mätta dem.
Ett barn är medkännande.
Hur ömt och tröstande slår det icke ar- armarna om moderns hals, när det ser henne bedrövad, hur ivrigt och deltagande skyndar det icke att hjäl­ pa lekkamraten, som gjort sig illa.
Någon klasskillnad existerar icke för barnet.
Skarpsynt som det är, ser det mycket väl - olikheten i klä­ dedräkt, i bostad, i mat och dryck hos fattig och rik, skillnaden i den inbördes ställningen mellan över- och underordnade, men det tillmäter allt detta ingen som hälst betydelse.
Den som skriver detta hörde för någon tid sedan en liten flicka, som med sin mor bott på - ett pensionat med exklusiv pulblik säga: " Jag tyck­ te det var allra roligast att vara hos tanterna i köket. "
— För henne voro tjänarinnorna " tanter " på alldeles samma sätt som de förnäma damerna i salongen.
Herrgårdspojken leker lika gärna med rättarens och statar­ nes småttingar som med andra- herr­ gårdsbarn, och frågar man honom vad han skall bli, när han blir stor, svarar han säkerligen icke " godsäga­ re " utan " kusk ".
Barnet har inget behov av rikedom, det förstår icke a-tt njuta av lyx.
Det finner inget behag i praktgemak, det tycker om enkel sund föda, det före­ drar tusen ' falt en tarvlig kostym, i vilken det får leka hur fritt som hälst, framför en fin och vacker ko­ stym, som måste aktas.
Hur många välsituerade personer, som tagit till sig fattiga sommarbarn, ha icke med förvåning, kanske för­ trytelse bevittnat hurusom den goda rikliga maten, de hela snygga klä­ derna-, den rena bädden, rikedomens alla behag platt ingenting betytt för dessa barn som, gripna av längtan efter de sina, gråtande bett att få resa tillbaka till sina torvtiga hem inne i stadens fattigkvarter.
sin åtagna roll rätt iför sig till ytter­ sta gränsen av sin förmåga-.
En tanke tillbaka på vad här an- först, och vi skola helt säkert vara redo att instämma med den svenske biskopen J.
H. Thomander som i en av sina skrifter säger: " Yi bekänna med trygghet, att människan i sin barndom lever i Guds rike ".
Hur skulle vårt eget och mänsk­ lighetens liv väl gestalta sig om vi som vuxne voro barnen lika i alla dessa stycken och på ett fullt med­ vetet sätt?
Om vi ägde deras för­ tröstan på en högre kärleksfull led­ ning i livet, deras broderskärlek, de­ ras medkänsla och hjälpsamhet, de­ ras uppriktighet, deras enkelhet i va­ nor och behov, deras okänslighet för rangens och guldets frestelser, deras vilja till samförstånd och lojal sam­ verkan med andra, deras jämlikhets- känsla, deras hälsa och kraft, deras vetgirighet och läraktighet, deras fantasi och skapande förmåga?
Vi måste säga oss att i så fall individens liksom mänsklighetens liv skulle ge­ stalta sig på ett helt annat och lyck­ ligare sätt än nu; ja, att vi utan överdrift skulle kunna tala om ett Guds rike på jorden.
När lämnar barnet det paradis, i vilket det levat under sina första lev­ nadsår?
När enhetligheten i dess vä­ sen sprä-nges och efterträdes av inre splittring, när dess " högre jag ", som dittills, om än på ett omedvetet sätt, haft den suveräna ledningen får att kämpa med ett " lägre jag " - och — förlorar striden!
Också barnet har sitt syndafall ge­ nom den första med vett och vilja begångna och med en avsiktlig lögn överskylda synden, också barnet äter av kunskapens träd på gott och ont, får lust till det onda och vandrar allt längre bort från den ljusa värld, i vilken det tidigare levat, men där det icke mer har hemortsrätt.
Också barnet förföres till sin första synd.
På vad sätt?
Genom uppfostran, genom exempel, genom påverkan av kamrater.
" Men den som förför en av dessa små (barn) som tro på mig ", säger Kristus, " honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.
A^e världen för förförelsens skull, ty för­ förelsen måste ju komma, dock ve den människa genom vilken förfö­ relsen kommer ".
Hur många föräldrar döda icke ge­ nom sin likgiltighet eller sitt förakt för religionen den i barnets natux nedlagda religiösa känslan och dess kärlek till nästan genom att förebrå det dess givmildhet, genom att för­ bjuda det att leka med sämre barn, genom att lära det förakt för de fat­ tiga eller hat mot de rika.
Utan kär­ lek till Gud och till nästan kommer den uppväxande unga människan att sakna själva grundvalen för ett etiskt och i verklig mening lyckligt liv.
Det är som om vi systematiskt ar­ betade på att plundra oss själva på allt det som gjorde vår barndom till ett himmelrike, vår förtröstan på en högre ledning, vår - oskuld, vårt sin­ neslugn, vår människovänlighet, vå­ ra anspråkslösa krav på livet, vår medkänsla, vår osjälviskhet, vår upp­ riktighet, vår rättrådighet, vår vilja till samförstånd och samverkan med andra, vår förmåga att helt och ode -- lat gå upp i en verksamhet, vår häl­ sa, i stort sett harmonien mellan an­ de, själ och kropp.
Vi marteras av känslan av att vara på vilsen väg, av oro, av fruktan, av melankoli, tills det en dag ur vårt bröst stiger ett skri efter befrielse ur mörkret och vedermödan, ett rop efter sanning, ljus, liv, nåd, glädje, kraft, frid, lä­ kedom, förmåga att kunna bedja, att kunna- offra — ett rop efter harmoni.
Bönhörelsen kommer genom den re­ ligiösa omvändelsen, som slår upp portarne till Guds rike redan här på jorden.
Och vad är omvändelsen?
Det är att " varda såsom barnen " men på ett nytt oändligt rikare sätt än i barndomen därför att vi äro fullt medvetna om den förvandling vi un­ dergått och om vad den ger oss av lycka, därför också att vi veta med fullständig visshet, att vi kommit in på den rätta vägen!
Dikt och Uw Osoa-r Wilde uttalar en tänkvärd sanning, när han i " Lögnens förfall " framkommer med det djärva påståen­ det att ingen människa såg dimman i London, förrän Turner målat den.
Härmed vill författaren naturligtvis icke hav-a sagt att en äkta engelsk " fog " ej existerade i London före Turner.
Men han vill bevisa sin sats att det är konsten som hjälper män­ niskorna att upptäcka naturen lik­ som det är dikten som inspirerar dem Man finner ingen personlig äregi­ righet hos barnet.
Det blandar sig att betrakta och omskapa livet efter med barnflocken ute på planen, fullt dess ideal.
Att dikten utövar ett stort infly­ av iver att efter bästa förmåga bi­ draga till att den allmänna leken tande på livet, därpå ha vi haft mån­ skall bli så rolig som möjligt.
Det ga exempel.
Man erinre bl.
a. den tar emot vilken roll som hälst.
Det självmordsepidemi, som utbröt bland är lika gärna häst som kusk, - lika unga romantiska män efter Werther.
gärna jungfrun som frun, lika gärna Eller den rent suggestiva makt en skolbarnet som lärarinnan.
Det in­ sådan gestalt som Hamlets utövat på ordnar sig lojalt på sin - plats, hur an­ stora delar av mänskligheten.
Vidare språkslös den än må vara, och gör i den kraftiga våg av helt nyvaknade kra-v som den s. k.
" handskemora­ len " drog med sig över Norden.
För att gå vår t-id ännu närmare, vilka dramer ha ej utspelats här och där i hemmen i anledning av Strind­ bergs författarskap i äktenskapsfrå­ gan.
Om man kunde sammanräkna alla de tvivlets och hatets frön han genom detsamma utsått mellan äkta makar, skulle kontot säkerligen inte bli litet.
Strindberg hör till de stora troll­ karlar, som kunna öppna och även förvända andras syn efter sin egen.
Ingen har dragit ned kvinnan dju­ pare, beskyllt henne obilligare.
Och striden har blivit så mycket verk­ ningsfullare som han fört den under sken av att sätta kvinnan som ideal så högt att han ej kunnat tåla henne ofullkomlig.
Motivet är ju vackert, men över­ tygar det galleri av kvinnliga demo-
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets tidning In Brand- och Livförsäkrings-Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBORG- - STOCKHOLM - MALMÖ Göteborgs Aftonblad S V E A Särskild, omväxlande » in,,,,,, I Har Ni I i i g o t Lösnummerpris 10 öre.
Hanclsl^ompartief Damblusar, Klädningar o. Kjolar köpas bäst och billigast i O. F. HÜLTBEEGS BLUSAFFÄR Telefon 10318.
Drottninggatan 4^ TELEFON 15379 GÖTEBORG ALLTID TREVLIGA NYHETER I HANDSKAR och VANTAR ner som Strindberg fört fram, också om att det är sant?
Man letar för­ gäves efter en enda verklig och god kvinna i Strindbergs produktion.
Hans demoner äro verkliga, ja, de äga en stundom nästan skrämmande påtaglighet, men när han någon gång vill skildra den goda kvinnan klickar däremot mästarförmågan och gestalten står overklig och livlös.
Finner detta sin förklaring i Strindbergs vid ett visst skede vun­ na övertygelse att den äktenskapliga kärleken bottnar i hat?
Kan en dik­ tare som skrivit " Fadern " och " Dödsdansen ", dessa hatets, gnatets och Ondskans skådespel över huvud finna något gott att säga om den makt, som i högre grad än alla an­ dra anses inspirera kärleken?
Knappast.
När man som nu kan överblicka Strindbergs hela produk­ tion är det förvånande hur föga gott och hur föga av verkligt värde den haft att säga om mänsklighetens an­ dra hälvt.
I motsats till sina stora läromästare Dickens och Hugo, vilka funnit sköna och gripande ord för den kärlekens allt offrande makt som med kvinnan går genom livet, har Strindberg tagit hela sitt geni till hjälp för att väcka samtidens män till insikt om vilken lättjefull, hyck­ lande, osann och trolös parasit på den arbetsamme, bedragne mannen kvinnan egentligen är.
Efter många talande vittnesbörd kan man icke skjuta antagandet ifrån sig att Strindbergs syn på kvin­ nan färgat av sig på samtiden.
Kvin­ noföraktet har blivit en modesak.
Matriarkatet är ett splittrat välde utan makt, och varje kvinnlig strä­ van utanför hemmets område mötes av motstånd eller frän arrogans.
Och inom äktenskapen?
Är det för vågat att påstå att disharmonien mellan ett par unga makar ofta icke skulle fått så ödesdiger utveckling, om des­ sa aldrig känt terminologien i de no­ toriska äktenskapsgrälen i " Giftas "?
Är icke på det hela taget mycket av vad som i dag sker kvinnan såväl inom som utom äktenskapet endast en efterklang av den store Strind­ bergs ännu större kvinnohat?
Eira Brehm.
Ett manligt sinne fruktar Gud allen ' Och rösten i sitt hjärta som fördömer; De andra rösterna han gärna glöm­ mer, Ty den, som gäller, är dock endast en.
Esaias Tegnér.
* De manliga dygderna uppväxa ur självaktningens rot.
S. Smiles.
• \ PÄRLOR JUVELER i modern infattning fördelaktigast hos OCJhvdezsan S t o r » och göndag köpa, yta, så hyra Skepp som mötas ...
Jag har mött henne ofta ute i livet.
I förbigående som de flesta männi­ skor.
Jag känner icke hennes namn, vet ingenting om henne, vi ha aldrig gjort varandra vare sig någon nytta eller skada.
Och likväl — • det är det egendom­ liga — kunna vi aldrig passera var­ andra, utan att en plötslig spänning av fientlighet uppstår, som utlöser en ström av onda och ovänliga tan-, kar.
För min del vet jag att det är hen­ nes typ jag icke älskar.
Hon före­ faller mig allt för övermodig, själv­ säker, blaserad som om hela det hav, varpå hon stolt seglar fram vore till endast för henne.
— Jag viker för ingen, tycks hennes blick säga, och har intresse för ingen.
Om ni andra komma från lidandets ensliga strän­ der, från stormar och kamp eller från arbetets enformiga långfärd an­ går mig icke.
Jag för guld och ju­ veler, jag går på en säker köl.
Jag kan aldrig sjunka.
Och tider ha gått.
Vi ha mötts och styrt ur varandras kurs och på avstånd känt främlingskänslan och fiendskapen.
Men så snart hon va­ rit utom synhåll har jag glömt hen­ ne, såsom hon säkerligen glömt mig.
Men nu minns jag henne.
Intimt och vänligt som en medföljare såsom vi alla i den oändliga flottiljen på livets hav.
Jag hade icke tänkt att möta hen­ ne i sådana farvatten.
Och allra minst på det sättet.
Det var på en liten oansenlig gata, fram emot kväll- ningen.
Jag såg det genast ...
En stor förvandling hade försiggått med henne.
Hon var avskalad och här­ jad som efter en svår orkan.
Men det var bara det yttre skalet som fallit.
Och för första gången såg jag kärnan.
Hon hade kommit ut från en liten livsmedelsaffär.
I händerna bar hon små påsar, paket.
Den enkla dräk­ ten vittnade om hur hastigt den kom­ mit på, den snabba gången om hur bråttom hon hade att komma hem igen.
Det blåste något — en mot­ vind vilken liksom sopade rent- hen­ nes ansikte.
Och i denna obarmhär­ tiga nakenhet såg jag att det blivit luttrat och vackert.
I hennes blick lyste icke övermodet, självsäkerheten utan tanken på andra, på de närma­ ste, på hemmet, som hon ilade till­ baka till för att duka upp vad hon köpt, mätta, glädja.
.
.
Och för första gången steg jag frivilligt ur vägen för henne.
Våra blickar möttes hastigt — igenkän­ nande — • utan ondska och fientlig­ het.
Vad hade hänt henne?
— Jag vet icke.
Men jag förstår att hon nu kastat så mycket överflödigt över bord, att hon icke kan sjunka.
T.
R.
1ÏÏ a r t a oel) lïïaria.
En fråga, som jag har svårt att finna svaret till, skulle jag gärna vilja se framlagd i Kvinnornas Tid­ ning.
Den lyder .så här: Vilkendera — Marta eller Maria — skall mannen föredraga till äkta viv?
Med Marta menar jag " den präktiga kvinnan ", med Maria " den förtjusande varel­ sen ".
Enligt min och jag tror också en­ ligt den allmänna, åtminstone den manliga uppfattningen är den präk­ tiga kvinnan alltid huslig på samma absoluta sätt som det, vilket utmärk­ te den bibliska Marta, hon som vred­ gades på sin syster Maria för att hon mera intresserade sig för andra ting än för städning, matlagning och öv­ riga husliga bestyr.
I Martas hem råder alltid en mi­ nutiös och härlig ordning.
Varje sak har sin plats, och varje sak befinner sig också på sin plats.
Marta bru­ kar berömma sig av att hon kan gå i mörkret och genast hitta vad hon söker.
Men det egendomliga är, att man egentligen inte trivs i detta utomor­ dentligt väl omskötta hem.
Man sträcker aldrig behagligt och självs­ våldigt ut sig i denna dock till vila inbjudande bekväma stol, därför att det alltför påfallande skulle bryta av mot all den omgivande stela korrekt­ heten, utan man sitter käpprätt och stelt och mödosamt.
Och vid det att man sitter där får man plötsligt en irriterande känsla av att Marta .med sin lugna klara blick, för vilken intet som hör till det yttre livet är fördolt, undersöker, om man torkat av fötterna ordent­ ligt i tamburen, innan man djärvdes att beträda hennes dammfria mattor.
Hon kanske alls inte gör det, men man känner det så i alla fall.
När man konverserar Marta, kom­ mer man sällan i kontakt med hen­ nes intresse.
Hon tycks alltid tänka på något annat, på något som försig­ går i köket, eller något som försum­ mas där ute eller något som hellre borde göras än att spilla tiden på prat.
Plötsligt tycker man sig för­ stå vad det är hon tänker på.
Med oavvänd uppmärksamhet och med ett ansiktsuttryck, som om hon vän­ tade det värsta, sittér hon och ger akt på ens cigarr!
— " Naturligt­ vis ", tycks hela hennes varelse ogil­ lande säga, " ämnar ni inte slå av askan i tid utan låta den ramla ner på min matta eller på mitt bord ".
— Kanske tänker hon inte alls så, men man har i alla fall den känslan.
Det tycks som om Marta av något oförklarligt skäl alltid befunne sig på gränsen till det dåliga humöret.
Den minsta bagatell slungar " henne handlöst dit över.
Helt säkert till plåga för henne själv och till verk­ lig pina för hennes omgivning.
Hon blir förargad, om en spårvagn går ifrån henne eller om den råkar att vara fullsatt just när hon skall med.
Hon bringas ur jämnvikten, om jung­ frun har den oturen att slå en kaffe­ kopp i kras, och fullständigt ur gän- gorna om hennes man, uppehållen på vägen, kommer hem till middagen tio minuter för sent.
Det är antagligt, att Marta kan säga sanningen både till en spår­ vagnskonduktör och till en husassi­ stent, men aldrig händer det, att hon förgår sig mot sin man.
Därtill är hon en alltför präktig kvinna.
Även om hon är aldrig så ond och berät­ tigat ond, ägnar hon honom den nog­ grannaste omvårdnad, och aldrig är den mat hon låter servera honom de­ likatare än just då.
Men hennes tunga är stel, hennes blick hård, fru­ sen, bortvänd.
Och denna härliga sparrissoppa, som eljes skulle smakat honom som nektar, förefaller honom nu som rena svavelsyran, denna cha­ teaubriand, ett under av läckerhet, lägger sig som det segaste sulläder i han stackars själ.
Vilket det också är Martas avsikt och varma önskan, att de skola göra.
Lika lätt som Martassinnets baro­ meterstånd har att störta ned till " Storm " och " Jordbävning " lika mö ' dosamt har det att klättra tillba­ ka upp till " Ostadigt ", den högsta punkt det någonsin kan nå.
Maria däremot, ack, Maria har ett solskenshumör.
Ringer man, bjuden till middag, tio minuter för sent på hennes dörr, förtvivlad över att man mot sin vilja „1JOCK.
^JJNKAX / D Ä R F Ö R att VISKAFORS Q UMMIK L A C K A R äro tillverkade av extra prima material D Ä R F Ö R att de äro oöverträffliga i form och utfö­ rande, äro de nutidens bästa klackar.
Köp DÄRFÖR uteslutande VISKAFORS SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS.
A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla V I S K A F O R S skodon till fabrikspriser.
n å g o 0 (Teatern måndag kl. 8: Nelly.
ut den 23 Sept.
kl. 7,30 e. m, tisdagen p r e m i ä r: jean Gilberts operett annonsera det • ^„rensbergsteatern.
Varje afton kl. 8: n Vi ä ' a l l a l i k a.
tjänare, våning, phl, s ^ Lustspel i 3 akter av Lonsdale.
annat, så annonsera det i G ö t e b o r g s Morgonpos, fjya Teatern.
Göteborgs största morgontidning.
Varje afton kl. 8: Nygifta. " " " " " "
i Lilla Teatern.
Lördag och Söndag kl. 7 och 9: gvriga dagar kl. 8: BLOMSTER- hälsningar KST " över hela jorden.
Österlunds Hanna.
Hovl «er R fil •.
Mt5r Beställningar a blommor ombesörj, nadsfritt under garanti far ^kost- utförande å alla Ser av ° ms °^fullt Ceater.
Vasa Blomsterhandel GUSTAF EKMAN Telefon 4314 - 10365.
Telegr.
Vasa Medlem av Föreningen för hl„ m t, ' ställningsförmedling samt ds interna ' t ' uella organisationerna JP T D i TT o samt B-V. i Tyskland.
6000 medlem^ i olika sorters modeller och kvalitéer köper ni alltid billigast hos •1 / 1 6L Wl KORSGATAN 12 ' S fit / dut med 1 N Y H E T E R i Blusar i ylle, chantung, tvätt­ låtit henne vänta, räcker hon en bå­ da händerna till ett strålande " väl­ kommen " och säger sorglöst och muntert: — Kära.
du, inte skall du vara led­ sen för en sådan bagatell!
Maten är till för människans skull och män­ niskan inte för matens.
Och för re­ sten, kära snälla rara du, så är mid- dan inte färdig på en halvtimme än­ nu.
Kan du tänka så tokigt — jag glömde låta Soffi köpa potatis och nu har hon fått springa till torget efter den. "
Det är inte mycket en man begär här i livet, men sin mat, den vill han ha på bestämda tider!
Maria förstår dock att skingra ens misshumör.
Hur förtjusande är hon inte, när hon nödgar en ner i vilsto- len och stoppar omkring en med sina utsöktaste sidenkuddar och när hon vaken och levande intresserad lyss­ nar till allt vad man har att säga.
Man glömmer sin hunger ända tills — • en timme senare — bordet är ser­ verat.
— - Vad är det för fel med de här kräftorna?
säger Maria med stora undrande ögon.
De smaka bestämt inte på samma sätt som hos syster Marta.
Kan du säga vad som fattas dem??
— Kanske, svarar man en smula irriterat, kanske har du glömt dillen?
— Skall det vara dill till kräf­ tor??
skrattar Maria.
Ack, jag är dum som ett spån, när det gäller matlagning.
Och Soffi har inte myc­ ket reda på sig hon häller, stackare.
Av middagens fortsättning förstår man granneligen, att hon talar ren, bitter och oförfalskad sanning.
Och inför detta faktum blir man onekli­ gen en smula mindre känslig för hen­ nes ljusa leende, hennes muntra in­ fall.
Vad skulle inte Marta, den kä­ ra präktiga Marta kunna ha gjort av denna unga tjäder!
Men inne i salongen igen, sträcker man ånyo vapen inför hennes oemot­ ståndliga tjuskraft för att emeller­ tid strax därefter och definitivt ge sig misshumöret i våld.
siden.
Stor sortering.
Billiga priser.
FRIBERG &amp; ANDERSSON Kungsportsplatsen 1 Tel. 7235. är även som badtvål den förnämsta.
Hotell &amp; Pensionat Clara Johansson.
Kungsgatan 51, Stockholm.
Ljusa hemtrevliga rum.
Moderata priser.
Förstklassigt!
Centralt!
Rikstel.
13554.
Allra.
tel. 24241.
Glöm ej bort S k å n s k a Wienerbageriti Erik Dahlbergsgafcan 22.
Telefon 6077.
Spécialité: Skorpor, Småbröd och Wienerbröd.
Det är nu oåterkalleligen höst.
Man sitter ånyo i Lorenslbergstea- ierns salong och ser ridån gå upp för det nya spelårets första stående pro-; Vi ä alla lika.
° Den talrika publiken ser glad och belåten ut.
Glad över att denna tea­ ter definitivt synes vara räddad åt staden och belåten över att biljett­ prisen äro så skäliga att - den kan be­ söka dess föreställningar.
Men det är första programmet, och något av återseendets stämning ligger också i luften.
Bara hr Torre Cederborg vi­ sar sig går ett igenkännandets leen­ de över bänkraderna.
Och när herr Blickingberg träder in i sin präster­ liga mask stormar en våg av förtjus­ ning honom till mötes.
Bet är den starka opinionen på denna sidan rampen som ger sin mening luft.
Lifflsdalés pjäs är på intet sätt •pivärdig.
Men den underhåller fflh spelas bra.
På alla händer, bå- è gamla och nya, Bland de senare tilldrog sig hr Ragnar Arvedson ett speciellt intresse.
Början var lovan­ de.
Det är en skådespelare som kan sköta sina entréer ach sortier, stäm­ man är tydlig och välljudande, spe­ let intelligent.
Skulle någon på spinnsidan sär­ skilt framhållas vore det härvid fru Tekla Sjöblom, som genom sitt lätt­ flytande, rutinerade spel icke minst bidrog till underhållningen.
JIÄ1L (^VJ^tapis^RÎNS.
' OC ' / fly, DETALJ yIfÇjfl Billiga priser.
O. H«mng.
11.
1 tr. fN-lÄBål tel. 11510 - 236.
Nyheter för hösten.
Viä TU Aa vaoåm (Eftertryck förbjudes).
HOP D " JaUtb.
R O M H N Av Slovimc * guavïum.
- Auktoriserad översättning av Margareta Heijkel.
A - B - °Ä0° " - — Grädden är sur, säger Maria, kan du tänka dig, sur i sådan här undransvärda Marta, ^ köld.
Det är verkligen hänsynslöst.
tig människa!
Tycker du om kaffe med sur grädde?
Kanske kan jag få lite söt i vånin­ Redaktionen har 110 ° \ föreslå ' gen här över.
Dom brukar vara hr Adamsons dile ® m 8 tt h *?
som den lyckHgaste 1 ^^ " ^,.^ och Man 1er en smula ironiskt och man vänder sin håg bade ran• tycker sig förstå, att livet vid den förtjusande Marias sida skulle bety­ da oregelbundna måltider, kräftor utan dill, förstörda tjädrar och gräddlån hos grannarne o. s. v. Och tanken ilar till Marta, den be- Vi ä ' alla lika.
Svarvad träarmatur Golv- &amp; bordsstakar fullt mont, för elektr.
ljus.
Maria till, Maria till, 1 » låt WT.
f den talrikt företrädda k ^ för - or e i sig förenar Martas.
ston Martas^ oc dl ' ' 1 åtin iiist, 4-4- a ca, tjänster utan ni &lt; n nämnvärd grad, ^ 21 XIII.
E t - ifall 11 gjorde, att doktor £ n (j k° m tillbaka till Shingle m e (j.
ran en liten näifoelägen stad samma tåg, isom körde in îà 10nen % ^„ ' då främlingen och Li- Cuo?
adeoSig den.
gew.
" jf ^ em försvinna in li % s, J ' rren till väntsalen — Li- ^, fr äml ' arligen m °t s t r ävigt följan- ln gen,, som drog henne med sig e Både publik och teater ha all an­ sion och hatt rikare trädde jag åter A.
Men jag tror att hon är ganska ledning att känna sig belåtna med ut på gatan.
I Dohms hörna kom lik de i lesta andra människor, som detta, en lyckosam fortsättning be­ jag nästan i famnen på fru R. jag känner och inte känner.
bådande återseende.
I 1 ru R. vet allt, som människor Ragna Peters.
icke borde veta om varandra.
Jag frågade henne i mitt speciella kapi­ tel.
Dessbättre faller det icke så ofta på min lott att behöva syssla med folks relationer.
Facket ligger, upp­ riktigt sagt, icke för mig.
Men vänskap är offer.
Och när en hitförväntad vän från en förnäm och pretentiös småstad i brev bön- föll mig att skaffa henne några till­ förlitliga upplysningar om en viss fru Å., hos vilken hon tänkt bosätta sig under gö teborgs vistelsen, ansåg jag det som min skyldighet att för­ vandla mig till en kostnadsfri upp­ lysningsbyrå.
Jag känner inte fru A., men där­ emot massor av människor som ha den äran.
Det skulle alltså bli en lätt sak att erhålla äskade upplysnin­ gar.
Tänkte jag!
Spaningarna började i en bankve- stifbul, där jag hade lyckan att sam­ manstöta med fröken W. Efter nå­ gra oskyldiga preliminärer om väder och stigande livsmedelspriser fram­ kastade jag min försåtliga fråga.
Fröken W. satte pinoeneaen till rätta.
Hon är en grundlig och sam­ vetsgrann människa.
Med henne som revisor skulle våra hrr försking- rare och förfalskare få en het dans med sina mixningar och fabricerade ' bankbesked.
— - Yad är det ni egentligen vill veta?
frågade hon högtidligt och grep tag i svansen på min skunkboa.
Är det min åsikt eller andras åsikt eller hela samhällets åsikt?
— Jag nöjer mig med er, den står säkerligen höjd över alla tvivel, sva­ rade jag anspråkslöst.
- — • Nåväl, ni vill veta min åsikt, sade fröken W. i det hon beledsagade varje ord med en ryckning i svansen som hade den varit en ringledning.
Den står jag för.
(Häftigare ring­ ning).
Den är icke smickrande.
(Se­ gelgarnet i den förlängda svansen började bli synligt).
Jag utgår all­ tid ifrån första intrycket, när det gäller att bedöma människor.
Mitt första intryck av fru Å. var att hon är en högmodig, kall och hånfull människa — ofin med ett ord.
(Av- ringning).
A min väns vägnar traskade jag vemodig vidare med mina uttagna 50 kronor, som jag tänkte använda till en ny hösthatt.
Uppe i modesalongen fick jag sikte på fru B., som stod och provade en charmant directoire på sitt ännu charmantare huvud.
Jag intervjuade henne om fru A.
— A, en förtjusande människa!
sade hon och såg sig prövande i nack- spegeln.
Jag vet helt enkelt ingen, nej ingen som har en så bedårande charme som hon.
Med lättad själ och kassa, en illu­ Hon lutade huvudet tillbaka, vän­ de ögonen ut och in och bet sig i läppen som under svåra plågor.
— • Den människan!
viskade hon med döende stämma.
För henne skall du bara akta dig.
En intrigant av första ordningen, en hemsk spindel, som spinner och spinner ... A, jag hatar henne.
Bilden av fru A. började stå allt­ mera kaotisk för min själ.
Den ena biten passade icke den andra, porträt­ tet blev, hur man vände det, skevt och besynnerligt som en kubistisk målares mästerverk.
På hemvägen mötte jag fru C. i spårvagnen.
Älsklig och omtänk­ sam som alltid nickade hon åt mig att det fanns en ledig plats vid hen­ nes sida.
När de flesta passagerarna troppat av, passade jag på att fråga henne om fru A.
Hon svarade icke genast.
Hon satt tydligen och tänkte på någonting.
Och när jag förbidan­ de såg upp märkte jag ett tårat skim­ mer i hennes ögon.
Så lade hon sin hand på min arm.
— Om jag i morgon blev fattig och sjuk och ensam och ingen i hela världen ville veta av mig, då skulle jag gå till henne och vara förvissad om, att hon skulle vara precis den­ samma som förut.
Det finns inte ett ädlare kvinnohjärta ibland oss.
Jag kom hem med huvudvärk.
Porträttet av fru A. gav mig svin­ del.
När jag höll upp det för min själs ögon för att söka utläsa dess drag i de upplysningar jag erhållit kände jag mig på väg att bli tokig.
— Vad i all världen skulle jag tro?
Yad skulle jag skriva?
Kunde jag kompromettera en förtjusande va­ relse, lasta en ädel samarit eller re­ kommendera en ofin, högmodig in­ trigant?
Jag slet med karaktäristiken i två dagar.
Den tredje kom ett nytt brev från min vän, som nu sade sig på egen hand ha kommit till klarhet och därför önskade att jag personligen skulle uppsöka fru A. i och för vissa överenskommelser.
Jag stod som träffad av blixten.
Möjligheten att själv i verkligheten få se detta fenomen bland männi­ skor hade aldrig föresvävat mig.
Den föreföll mig oerhörd.
Jag gjorde visiten i bil och glacé- handskar.
Högtidlig och beredd på allt.
Jag fann ingenting av vad jag väntat.
Allt vad jag hört, såväl be­ röm som klander, reducerades, till sina verkliga mått.
De voro på in­ tet sätt anmärkningsvärda.
Fram­ för mig såg jag endast en vanlig dödlig människa i skenpad av en korrekt dam i korrekt förmiddags­ dress.
Vi förde en halv timmes kor­ rekt samtal om sängkläder, möbler och linne och togo därpå korrekt av­ sked.
Jag känner fortfarande icke fru de mannen sig fram och viskade med allvarlig uppsyn några ord till Li- lith.
Denna var likblek och svarade icke, men gav ivrigt akt på det få­ tal passagerare, som stego av tåget.
En av dem var lady Bamler, som nyfiken blev stående ocih förgäves försökte få se en skymt av Liliths ansikte.
Slutligen måste hon gå för­ bi utan att få .sin nyfikenhet stillad.
Främlingen talade alltjämt allvar­ ligt och inträngande till Lilitfh, som tyst .hörde på honom.
Men plötsligt banade sig ett halv­ kvävt rop över hennes läppar.
Hon hade fått isikte på doktor Mallory.
Han å sin sida tillkastade henne en­ dast en flyktig blick odh gick vi­ dare, som om han icke sett henne.
Men åsynen av honom hade givit henne kraft till motstånd.
Med en plötslig rörelse ryckte hon sig lös från främlingens grepp, rusade ut genom dörren .och nådde i nästa ögo niblick fram till den unge läka­ ren.
— Åh, doktor Mallory viskade hon ångestfullt, åh stanna hos mig — bara ett ögonblick!
Mallory hälsade och stannade med blicken mönstrande främlingen, som höll sig innanför dörren till väntsa­ len.
Men han kunde icke se hans ansikte under den djupt nerdragna hatten.
Ännu ett ögonblick, stationsin- •spektoren gav signal och främlingen skyndade ombord på tåget.
Lilith stod vänd med ryggen mot stationen under det att tåget ångade ut därifrån.
Så drog hon ett djupt andetag och viskade: — Var är han?
Har han gått?
— Han for visst med tåget, sade Mallory stelt.
Hur djup hans kärlek än var, må­ ste han dock säga sig, att den kvinna han älskade var omgiven av mystis­ ka förhållanden.
Åsynen av främ­ lingen och Liliths uppförande hade fyllt honom med misstro och ångest.
— Tack, sade Lilith med ett djupt andetag.
Jag bryr mig inte om att tala med honom vidare.
Mallory gjorde inga frågor, utan följde under tystnad med Lilith, då hon långsamt begav sig hemåt.
När de tillryggalagt några dussin steg, var hon så mycket herre över sig själv, att hon kunde vända sig mot Omdöme.
Katarina II.
Söker Ni frågor, berättelse, Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
Telegramadress " K reditbolaget " Offentliga nöjen.
Morconenc Morgonens förnämsta äwionsorgj^ fulla artiklar i olika Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta Ö Hamng.
41. mm Göteborgs Morg 0np (' följetong, kåserier.
ovjuvelerare.
um I varje nummer, värde­ Egna fonder Kr.
182,000,000:- &lt;É&gt;- mmmmiiii Göteborg.
och hemmet.
Husargatan 40. mim sälja avdelning för kvinnan Avdelningskontor över hela landet KVINNORNAS TIDNING kom m it in i väntsalen, böj­ IPost festum.
Av SIGRID OGÅRD.
När auditor Westergård en under­ bar majmorgon fått sin första dotter, hade himmelen sällan skådat en lyckligare far.
Han betraktade henne länge och hänryckt, kysste hennes små rynki­ ga händer och skrattade, så att han fick tårar i ögonen åt hennes yrvak­ na grimaser och trevande gester.
Och då hon gav upp sitt första lilla spä­ da skrik, fann hans förtjusning inga gränser.
Han formligen avgudade sin först­ födda.
Vid middagarna, när han trött återvände från sitt arbete, gav han sig knappast tid att ihälsa på hustrun, utan skyndade genast med långa steg och ett överlyckligt leen­ de in i sängkammaren.
Låg baby vaken och gluckade med sin flaska, var hans lycka fullständig.
Sof hon bakom nedfällda rullgardiner, lyc­ kades det alltid pappan att ofrivil­ ligt åstadkomma något kraftigare buller, så att hon vaknade och fann ro först i hans armar.
Däremot vak­ nade auditören, besynnerligt nog, al­ drig om nätterna, hur gällt den bli­ vande primadonnan än lät höra sina lovande röstresurser.
Vid andra flickans ankomst var faderns hänryckning mindre stor.
När den tredje visade sitt svarta huvud under den numera himmels­ blå suffletten, tog auditören synen med relativ ro.
När den fjärde två år senare an­ lände, föreslog han helt praktiskt att man iborde väga henne.
Ocih då slutligen den femte en mörk oktobernatt gjorde sitt inträde i världen var auditören rent av bla­ serad inför detta slag av överrask­ ningar.
— Jag tycker att vi ha så många flickor nu, sade han till sin hustru några dagar senare, att den här lilla gärna kunde blivit en pojke.
Hustrun rodnade och såg föroläm­ pad ut ut som.
om avgörandet legat i hennes händer.
— - Du, sade hon, är du inte nöjd.
Du som tycker så mycket om flic­ kor!
Han skrattade nästan hysteriskt: — Ja, en och två eller tre på sin höjd — men fem '!
Så inånga lediga mågar finns ju i våra dagar inte på hela jorden.
Det var sant att att hans hem bli­ vit ett fullständigt amazonregemen­ te.
Där fanns nu sex kvinnliga fa­ miljemedlemmar och tre jungfrur, vartill kommo fruns umgänge, flic­ kornas lekkamrater ocih jungfrurnas väninnor, som alla tillsammans satte en avgjort feminin prägel på huset.
sin följeslagare.
Hon förstod av hans ansiktsuttryck, att hon måste ge ho­ nom en förklaring, även om han själv icke begärde någon.
— Jag ber er förlåta, att jag hej­ dade er, sade hon bönfallande.
— Det gläder mig, att jag kunnat vara er till hjälp, fröken Ames.
Det var ett klagande tonfall i hen­ nes röst, när hon fortsatte: — Ni är bestämt ond på mig?
— Visst inte.
Det har jag ingen rätt till?
— • Jag skall berätta alltsammans för er — åtminstone så mycket jag kan.
Men hon betänkte sig åter och Mal­ lory fick vänta på den utlovade för­ klaringen.
Då han från sidan för­ stulet betraktade henne, såg han, att hennes ansikte hade ett så förtvivlat uttryck, att hans hjärta prässades samman av medlidande med henne, — Ni skall inte berätta mera för mig, än vad ni själv har lust till, sade han brådskande.
Det gläder mig att kunna vara er till hjälp.
Jag begär ingen förklaring.
Lilith drog ett andetag av lättnad.
— Jo, det gör ni — det måste ni 3 HIIIIIIIIIIIIIIIHIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIIMtlllllllllMIIIIIIIIIHII Men i sitt hjärta höll han innerli- gen av sina flickor.
Han var knap­ past hemkommen, förrän de som en svärm voro omkring honom allesam­ mans — Marv-Anne med sina långa smärta skolflickeben och sin still­ samma tillgivenhet — Hedvig, ljus- hårig.
blåögd och oemotståndligt gladlynt — Ingrid, smeksam och fin­ lemmad och lekfull som en kattun­ ge — Greta, guldlockig, näpen och segrande blott hon kramade sina små runda rara armar kring sin älskade pappas hals — och slutligen lilla Birgit som hissnande och strålande sprang från stol till stol för att skrattande hamna i pappas utbredda armar.
Nej, han ville inte mista någon, .och inte byta någon av dem heller — numera.
De voro ju så söta flic­ kor, auditören och hans fru fingo al­ drig annat än komplimanger.
Men just därför — vilken pikant brytning en käck och duktig liten pojke skulle vara uppi allt detta.
Båda makarna hade såväl hemligen som offentligen hyst och uttalat en sådan önskan — en sådan kejserlig önskan, som audi­ tören uttryckte sig.
En dag blev där även klart att auditor " VVestergårds hem ånyo skulle hugnas med en nykomling.
Auditören tillbringade en orolig eftermiddag i sitt arbetsrum.
Det var söndag och sommar, de äldsta barnen voro bortskickade, och huset var högtidligt och förbidande.
Auditören hörde varje knäpp, var­ je ljud, lyssnade till jungfrurnas och sköterskans beskäftiga steg.
Allt- ibland tittade läkaren in till honom ocih uppmuntrade.
Auditören sökte sträcka på sig, se obesvärad ut och småle, men blick och rörelser skvallrade om en .hög­ gradig nervositet.
Vid 8-tiden kom läkaren leende, följd av en jungfru, som bar ett litet bylte på sin arm.
— - Vad är det?
frågade auditören.
IIIIIIIHIimilllllllM i Specialavdelning | för pnjkar!
i Sportstrumpor I Pyjamas I Skjortor I Bälten I Kängor I Underkläder från „,, „ „,, 2 25 I 7 50 j 3 00 j l 25 i 13 50 f l 50 I Fisktorget.
T i l u n u l t i m u m I I u t m i n i m i n i I I i i i i i i i i i i i m M i i m n i i i i i i i i m u n m i n i n u n n i i m i i i i i Han befann sig i den högsta spän­ ning och förmådde knappast tala.
— • En söt liten flicka, svarade jungfrun, och gick honom ett steg närmare för att visa det dyrbara in­ nehållet i byltet på sin arm.
— Ja, jag vet, sade han retligt- och liksom slappnande, i det han sakta sköt tillbaka armen.
— Hur är det annars därinne?
— Utmärkt!
sade läkaren, du får snart komma in.
Men vill du inte titta på flickan?
Auditören öppnade med två fin- SIDENHUSETM msfàm S tockholm fx&amp;mgff MEDDELANDE Omkring den 22 dennes öppna vi vår nya första klassens beställnings­ ateljé för elegantare Damtoiletter, vilken avdelning kommer att förestås av Fru A. Bubenick från Wien.
SIDENHUSET GÖTEBORG göra, utbrast hon och fortfor bråd­ skande: Den där personen ville, att jag skulle göra något, som jag kän­ de var orätt.
Han försökte övertala mig, han sade saker ooh ting, som skuro mig i hjärtat.
Han lyckades nästan övertyga mig om, att det är han som har rätt.
Äh, jag rycktes av dem från det ena hållet till det andra — ibland tycker jag, att jag håller på att bli vansinnig.
Mallory såg på henne med det djupaste medlidande.
Det var höjt- över varje tvivel, att den unga flic­ kans kval voro verkliga, men det var honom omöjligt att finna några ord till tröst, då han ju var fullständigt okunnig om orsaken till hennes sorg.
Innan han ännu funnit de delta­ gande ord han sökte, ihade Lilith med en våldsam kraftansträngning åter­ hämtat sig och vände sig nu leende mot honom.
— Alla goda makter vare lovade, att det ännu finns något, som kan rycka upp mig, utbrast hon.
Inte för allt i världen ville jag, att lady Bamler såge mina känslor!
Hon talade lågmält och kastade en mycket sägande blick på den nämnda damen, som i långsam takt promenerade framför dem på vägen.
— Vill ni, att jag skall försöka få henne avlägsnad härifrån, fråga­ de Mallory.
Han gjorde en rörelse, som för att lämna henne, men med ett krampak­ tigt grepp slöt sig Liliths hand om hans arm.
— Gå inte ifrån mig, utbrast hon nervöst och tillade i nästa ögonblick i lättare ton: — Var inte rädd.
Jag svimmar inte.
Men jag känner mig så trött och förbi, att jag inte kan uthärda tanken att vara ensam förr­ än — förrän jag kommit hem.
Jag har varit utsatt för en stark sinnes­ rörelse — jag har måst kämpa — det känns, som om jorden veke un­ dan för mina fötter.
Mallory lade full av deltagande hennes arm under sin och talade lug­ nande ord till henne, som om hon varit ett barn.
Han såg, att det plå­ gade uttrycket i hennes ansikte efter hand vek undan.
Beröringen av hans hand, ljudet av hans stämma verka­ de på henne som trolleri, och då de kort därefter passerade lady Bamler, hade Lilith återvunnit sin självbe-
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets tidning In Brand- och Livförsäkrings-Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBORG- - STOCKHOLM - MALMÖ Göteborgs Aftonblad S V E A Särskild, omväxlande » in,,,,,, I Har Ni I i i g o t Lösnummerpris 10 öre.
Hanclsl^ompartief Damblusar, Klädningar o. Kjolar köpas bäst och billigast i O. F. HÜLTBEEGS BLUSAFFÄR Telefon 10318.
Drottninggatan 4^ TELEFON 15379 GÖTEBORG ALLTID TREVLIGA NYHETER I HANDSKAR och VANTAR ner som Strindberg fört fram, också om att det är sant?
Man letar för­ gäves efter en enda verklig och god kvinna i Strindbergs produktion.
Hans demoner äro verkliga, ja, de äga en stundom nästan skrämmande påtaglighet, men när han någon gång vill skildra den goda kvinnan klickar däremot mästarförmågan och gestalten står overklig och livlös.
Finner detta sin förklaring i Strindbergs vid ett visst skede vun­ na övertygelse att den äktenskapliga kärleken bottnar i hat?
Kan en dik­ tare som skrivit " Fadern " och " Dödsdansen ", dessa hatets, gnatets och Ondskans skådespel över huvud finna något gott att säga om den makt, som i högre grad än alla an­ dra anses inspirera kärleken?
Knappast.
När man som nu kan överblicka Strindbergs hela produk­ tion är det förvånande hur föga gott och hur föga av verkligt värde den haft att säga om mänsklighetens an­ dra hälvt.
I motsats till sina stora läromästare Dickens och Hugo, vilka funnit sköna och gripande ord för den kärlekens allt offrande makt som med kvinnan går genom livet, har Strindberg tagit hela sitt geni till hjälp för att väcka samtidens män till insikt om vilken lättjefull, hyck­ lande, osann och trolös parasit på den arbetsamme, bedragne mannen kvinnan egentligen är.
Efter många talande vittnesbörd kan man icke skjuta antagandet ifrån sig att Strindbergs syn på kvin­ nan färgat av sig på samtiden.
Kvin­ noföraktet har blivit en modesak.
Matriarkatet är ett splittrat välde utan makt, och varje kvinnlig strä­ van utanför hemmets område mötes av motstånd eller frän arrogans.
Och inom äktenskapen?
Är det för vågat att påstå att disharmonien mellan ett par unga makar ofta icke skulle fått så ödesdiger utveckling, om des­ sa aldrig känt terminologien i de no­ toriska äktenskapsgrälen i " Giftas "?
Är icke på det hela taget mycket av vad som i dag sker kvinnan såväl inom som utom äktenskapet endast en efterklang av den store Strind­ bergs ännu större kvinnohat?
Eira Brehm.
Ett manligt sinne fruktar Gud allen ' Och rösten i sitt hjärta som fördömer; De andra rösterna han gärna glöm­ mer, Ty den, som gäller, är dock endast en.
Esaias Tegnér.
* De manliga dygderna uppväxa ur självaktningens rot.
S. Smiles.
• \ PÄRLOR JUVELER i modern infattning fördelaktigast hos OCJhvdezsan S t o r » och göndag köpa, yta, så hyra Skepp som mötas ...
Jag har mött henne ofta ute i livet.
I förbigående som de flesta männi­ skor.
Jag känner icke hennes namn, vet ingenting om henne, vi ha aldrig gjort varandra vare sig någon nytta eller skada.
Och likväl — • det är det egendom­ liga — kunna vi aldrig passera var­ andra, utan att en plötslig spänning av fientlighet uppstår, som utlöser en ström av onda och ovänliga tan-, kar.
För min del vet jag att det är hen­ nes typ jag icke älskar.
Hon före­ faller mig allt för övermodig, själv­ säker, blaserad som om hela det hav, varpå hon stolt seglar fram vore till endast för henne.
— Jag viker för ingen, tycks hennes blick säga, och har intresse för ingen.
Om ni andra komma från lidandets ensliga strän­ der, från stormar och kamp eller från arbetets enformiga långfärd an­ går mig icke.
Jag för guld och ju­ veler, jag går på en säker köl.
Jag kan aldrig sjunka.
Och tider ha gått.
Vi ha mötts och styrt ur varandras kurs och på avstånd känt främlingskänslan och fiendskapen.
Men så snart hon va­ rit utom synhåll har jag glömt hen­ ne, såsom hon säkerligen glömt mig.
Men nu minns jag henne.
Intimt och vänligt som en medföljare såsom vi alla i den oändliga flottiljen på livets hav.
Jag hade icke tänkt att möta hen­ ne i sådana farvatten.
Och allra minst på det sättet.
Det var på en liten oansenlig gata, fram emot kväll- ningen.
Jag såg det genast ...
En stor förvandling hade försiggått med henne.
Hon var avskalad och här­ jad som efter en svår orkan.
Men det var bara det yttre skalet som fallit.
Och för första gången såg jag kärnan.
Hon hade kommit ut från en liten livsmedelsaffär.
I händerna bar hon små påsar, paket.
Den enkla dräk­ ten vittnade om hur hastigt den kom­ mit på, den snabba gången om hur bråttom hon hade att komma hem igen.
Det blåste något — en mot­ vind vilken liksom sopade rent- hen­ nes ansikte.
Och i denna obarmhär­ tiga nakenhet såg jag att det blivit luttrat och vackert.
I hennes blick lyste icke övermodet, självsäkerheten utan tanken på andra, på de närma­ ste, på hemmet, som hon ilade till­ baka till för att duka upp vad hon köpt, mätta, glädja.
.
.
Och för första gången steg jag frivilligt ur vägen för henne.
Våra blickar möttes hastigt — igenkän­ nande — • utan ondska och fientlig­ het.
Vad hade hänt henne?
— Jag vet icke.
Men jag förstår att hon nu kastat så mycket överflödigt över bord, att hon icke kan sjunka.
T.
R.
1ÏÏ a r t a oel) lïïaria.
En fråga, som jag har svårt att finna svaret till, skulle jag gärna vilja se framlagd i Kvinnornas Tid­ ning.
Den lyder .så här: Vilkendera — Marta eller Maria — skall mannen föredraga till äkta viv?
Med Marta menar jag " den präktiga kvinnan ", med Maria " den förtjusande varel­ sen ".
Enligt min och jag tror också en­ ligt den allmänna, åtminstone den manliga uppfattningen är den präk­ tiga kvinnan alltid huslig på samma absoluta sätt som det, vilket utmärk­ te den bibliska Marta, hon som vred­ gades på sin syster Maria för att hon mera intresserade sig för andra ting än för städning, matlagning och öv­ riga husliga bestyr.
I Martas hem råder alltid en mi­ nutiös och härlig ordning.
Varje sak har sin plats, och varje sak befinner sig också på sin plats.
Marta bru­ kar berömma sig av att hon kan gå i mörkret och genast hitta vad hon söker.
Men det egendomliga är, att man egentligen inte trivs i detta utomor­ dentligt väl omskötta hem.
Man sträcker aldrig behagligt och självs­ våldigt ut sig i denna dock till vila inbjudande bekväma stol, därför att det alltför påfallande skulle bryta av mot all den omgivande stela korrekt­ heten, utan man sitter käpprätt och stelt och mödosamt.
Och vid det att man sitter där får man plötsligt en irriterande känsla av att Marta .med sin lugna klara blick, för vilken intet som hör till det yttre livet är fördolt, undersöker, om man torkat av fötterna ordent­ ligt i tamburen, innan man djärvdes att beträda hennes dammfria mattor.
Hon kanske alls inte gör det, men man känner det så i alla fall.
När man konverserar Marta, kom­ mer man sällan i kontakt med hen­ nes intresse.
Hon tycks alltid tänka på något annat, på något som försig­ går i köket, eller något som försum­ mas där ute eller något som hellre borde göras än att spilla tiden på prat.
Plötsligt tycker man sig för­ stå vad det är hon tänker på.
Med oavvänd uppmärksamhet och med ett ansiktsuttryck, som om hon vän­ tade det värsta, sittér hon och ger akt på ens cigarr!
— " Naturligt­ vis ", tycks hela hennes varelse ogil­ lande säga, " ämnar ni inte slå av askan i tid utan låta den ramla ner på min matta eller på mitt bord ".
— Kanske tänker hon inte alls så, men man har i alla fall den känslan.
Det tycks som om Marta av något oförklarligt skäl alltid befunne sig på gränsen till det dåliga humöret.
Den minsta bagatell slungar " henne handlöst dit över.
Helt säkert till plåga för henne själv och till verk­ lig pina för hennes omgivning.
Hon blir förargad, om en spårvagn går ifrån henne eller om den råkar att vara fullsatt just när hon skall med.
Hon bringas ur jämnvikten, om jung­ frun har den oturen att slå en kaffe­ kopp i kras, och fullständigt ur gän- gorna om hennes man, uppehållen på vägen, kommer hem till middagen tio minuter för sent.
Det är antagligt, att Marta kan säga sanningen både till en spår­ vagnskonduktör och till en husassi­ stent, men aldrig händer det, att hon förgår sig mot sin man.
Därtill är hon en alltför präktig kvinna.
Även om hon är aldrig så ond och berät­ tigat ond, ägnar hon honom den nog­ grannaste omvårdnad, och aldrig är den mat hon låter servera honom de­ likatare än just då.
Men hennes tunga är stel, hennes blick hård, fru­ sen, bortvänd.
Och denna härliga sparrissoppa, som eljes skulle smakat honom som nektar, förefaller honom nu som rena svavelsyran, denna cha­ teaubriand, ett under av läckerhet, lägger sig som det segaste sulläder i han stackars själ.
Vilket det också är Martas avsikt och varma önskan, att de skola göra.
Lika lätt som Martassinnets baro­ meterstånd har att störta ned till " Storm " och " Jordbävning " lika mö ' dosamt har det att klättra tillba­ ka upp till " Ostadigt ", den högsta punkt det någonsin kan nå.
Maria däremot, ack, Maria har ett solskenshumör.
Ringer man, bjuden till middag, tio minuter för sent på hennes dörr, förtvivlad över att man mot sin vilja „1JOCK.
^JJNKAX / D Ä R F Ö R att VISKAFORS Q UMMIK L A C K A R äro tillverkade av extra prima material D Ä R F Ö R att de äro oöverträffliga i form och utfö­ rande, äro de nutidens bästa klackar.
Köp DÄRFÖR uteslutande VISKAFORS SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS.
A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla V I S K A F O R S skodon till fabrikspriser.
n å g o 0 (Teatern måndag kl. 8: Nelly.
ut den 23 Sept.
kl. 7,30 e. m, tisdagen p r e m i ä r: jean Gilberts operett annonsera det • ^„rensbergsteatern.
Varje afton kl. 8: n Vi ä ' a l l a l i k a.
tjänare, våning, phl, s ^ Lustspel i 3 akter av Lonsdale.
annat, så annonsera det i G ö t e b o r g s Morgonpos, fjya Teatern.
Göteborgs största morgontidning.
Varje afton kl. 8: Nygifta. " " " " " "
i Lilla Teatern.
Lördag och Söndag kl. 7 och 9: gvriga dagar kl. 8: BLOMSTER- hälsningar KST " över hela jorden.
Österlunds Hanna.
Hovl «er R fil •.
Mt5r Beställningar a blommor ombesörj, nadsfritt under garanti far ^kost- utförande å alla Ser av ° ms °^fullt Ceater.
Vasa Blomsterhandel GUSTAF EKMAN Telefon 4314 - 10365.
Telegr.
Vasa Medlem av Föreningen för hl„ m t, ' ställningsförmedling samt ds interna ' t ' uella organisationerna JP T D i TT o samt B-V. i Tyskland.
6000 medlem^ i olika sorters modeller och kvalitéer köper ni alltid billigast hos •1 / 1 6L Wl KORSGATAN 12 ' S fit / dut med 1 N Y H E T E R i Blusar i ylle, chantung, tvätt­ låtit henne vänta, räcker hon en bå­ da händerna till ett strålande " väl­ kommen " och säger sorglöst och muntert: — Kära.
du, inte skall du vara led­ sen för en sådan bagatell!
Maten är till för människans skull och män­ niskan inte för matens.
Och för re­ sten, kära snälla rara du, så är mid- dan inte färdig på en halvtimme än­ nu.
Kan du tänka så tokigt — jag glömde låta Soffi köpa potatis och nu har hon fått springa till torget efter den. "
Det är inte mycket en man begär här i livet, men sin mat, den vill han ha på bestämda tider!
Maria förstår dock att skingra ens misshumör.
Hur förtjusande är hon inte, när hon nödgar en ner i vilsto- len och stoppar omkring en med sina utsöktaste sidenkuddar och när hon vaken och levande intresserad lyss­ nar till allt vad man har att säga.
Man glömmer sin hunger ända tills — • en timme senare — bordet är ser­ verat.
— - Vad är det för fel med de här kräftorna?
säger Maria med stora undrande ögon.
De smaka bestämt inte på samma sätt som hos syster Marta.
Kan du säga vad som fattas dem??
— Kanske, svarar man en smula irriterat, kanske har du glömt dillen?
— Skall det vara dill till kräf­ tor??
skrattar Maria.
Ack, jag är dum som ett spån, när det gäller matlagning.
Och Soffi har inte myc­ ket reda på sig hon häller, stackare.
Av middagens fortsättning förstår man granneligen, att hon talar ren, bitter och oförfalskad sanning.
Och inför detta faktum blir man onekli­ gen en smula mindre känslig för hen­ nes ljusa leende, hennes muntra in­ fall.
Vad skulle inte Marta, den kä­ ra präktiga Marta kunna ha gjort av denna unga tjäder!
Men inne i salongen igen, sträcker man ånyo vapen inför hennes oemot­ ståndliga tjuskraft för att emeller­ tid strax därefter och definitivt ge sig misshumöret i våld.
siden.
Stor sortering.
Billiga priser.
FRIBERG &amp; ANDERSSON Kungsportsplatsen 1 Tel. 7235. är även som badtvål den förnämsta.
Hotell &amp; Pensionat Clara Johansson.
Kungsgatan 51, Stockholm.
Ljusa hemtrevliga rum.
Moderata priser.
Förstklassigt!
Centralt!
Rikstel.
13554.
Allra.
tel. 24241.
Glöm ej bort S k å n s k a Wienerbageriti Erik Dahlbergsgafcan 22.
Telefon 6077.
Spécialité: Skorpor, Småbröd och Wienerbröd.
Det är nu oåterkalleligen höst.
Man sitter ånyo i Lorenslbergstea- ierns salong och ser ridån gå upp för det nya spelårets första stående pro-; Vi ä alla lika.
° Den talrika publiken ser glad och belåten ut.
Glad över att denna tea­ ter definitivt synes vara räddad åt staden och belåten över att biljett­ prisen äro så skäliga att - den kan be­ söka dess föreställningar.
Men det är första programmet, och något av återseendets stämning ligger också i luften.
Bara hr Torre Cederborg vi­ sar sig går ett igenkännandets leen­ de över bänkraderna.
Och när herr Blickingberg träder in i sin präster­ liga mask stormar en våg av förtjus­ ning honom till mötes.
Bet är den starka opinionen på denna sidan rampen som ger sin mening luft.
Lifflsdalés pjäs är på intet sätt •pivärdig.
Men den underhåller fflh spelas bra.
På alla händer, bå- è gamla och nya, Bland de senare tilldrog sig hr Ragnar Arvedson ett speciellt intresse.
Början var lovan­ de.
Det är en skådespelare som kan sköta sina entréer ach sortier, stäm­ man är tydlig och välljudande, spe­ let intelligent.
Skulle någon på spinnsidan sär­ skilt framhållas vore det härvid fru Tekla Sjöblom, som genom sitt lätt­ flytande, rutinerade spel icke minst bidrog till underhållningen.
JIÄ1L (^VJ^tapis^RÎNS.
' OC ' / fly, DETALJ yIfÇjfl Billiga priser.
O. H«mng.
11.
1 tr. fN-lÄBål tel. 11510 - 236.
Nyheter för hösten.
Viä TU Aa vaoåm (Eftertryck förbjudes).
HOP D " JaUtb.
R O M H N Av Slovimc * guavïum.
- Auktoriserad översättning av Margareta Heijkel.
A - B - °Ä0° " - — Grädden är sur, säger Maria, kan du tänka dig, sur i sådan här undransvärda Marta, ^ köld.
Det är verkligen hänsynslöst.
tig människa!
Tycker du om kaffe med sur grädde?
Kanske kan jag få lite söt i vånin­ Redaktionen har 110 ° \ föreslå ' gen här över.
Dom brukar vara hr Adamsons dile ® m 8 tt h *?
som den lyckHgaste 1 ^^ " ^,.^ och Man 1er en smula ironiskt och man vänder sin håg bade ran• tycker sig förstå, att livet vid den förtjusande Marias sida skulle bety­ da oregelbundna måltider, kräftor utan dill, förstörda tjädrar och gräddlån hos grannarne o. s. v. Och tanken ilar till Marta, den be- Vi ä ' alla lika.
Svarvad träarmatur Golv- &amp; bordsstakar fullt mont, för elektr.
ljus.
Maria till, Maria till, 1 » låt WT.
f den talrikt företrädda k ^ för - or e i sig förenar Martas.
ston Martas^ oc dl ' ' 1 åtin iiist, 4-4- a ca, tjänster utan ni &lt; n nämnvärd grad, ^ 21 XIII.
E t - ifall 11 gjorde, att doktor £ n (j k° m tillbaka till Shingle m e (j.
ran en liten näifoelägen stad samma tåg, isom körde in îà 10nen % ^„ ' då främlingen och Li- Cuo?
adeoSig den.
gew.
" jf ^ em försvinna in li % s, J ' rren till väntsalen — Li- ^, fr äml ' arligen m °t s t r ävigt följan- ln gen,, som drog henne med sig e Både publik och teater ha all an­ sion och hatt rikare trädde jag åter A.
Men jag tror att hon är ganska ledning att känna sig belåtna med ut på gatan.
I Dohms hörna kom lik de i lesta andra människor, som detta, en lyckosam fortsättning be­ jag nästan i famnen på fru R. jag känner och inte känner.
bådande återseende.
I 1 ru R. vet allt, som människor Ragna Peters.
icke borde veta om varandra.
Jag frågade henne i mitt speciella kapi­ tel.
Dessbättre faller det icke så ofta på min lott att behöva syssla med folks relationer.
Facket ligger, upp­ riktigt sagt, icke för mig.
Men vänskap är offer.
Och när en hitförväntad vän från en förnäm och pretentiös småstad i brev bön- föll mig att skaffa henne några till­ förlitliga upplysningar om en viss fru Å., hos vilken hon tänkt bosätta sig under gö teborgs vistelsen, ansåg jag det som min skyldighet att för­ vandla mig till en kostnadsfri upp­ lysningsbyrå.
Jag känner inte fru A., men där­ emot massor av människor som ha den äran.
Det skulle alltså bli en lätt sak att erhålla äskade upplysnin­ gar.
Tänkte jag!
Spaningarna började i en bankve- stifbul, där jag hade lyckan att sam­ manstöta med fröken W. Efter nå­ gra oskyldiga preliminärer om väder och stigande livsmedelspriser fram­ kastade jag min försåtliga fråga.
Fröken W. satte pinoeneaen till rätta.
Hon är en grundlig och sam­ vetsgrann människa.
Med henne som revisor skulle våra hrr försking- rare och förfalskare få en het dans med sina mixningar och fabricerade ' bankbesked.
— - Yad är det ni egentligen vill veta?
frågade hon högtidligt och grep tag i svansen på min skunkboa.
Är det min åsikt eller andras åsikt eller hela samhällets åsikt?
— Jag nöjer mig med er, den står säkerligen höjd över alla tvivel, sva­ rade jag anspråkslöst.
- — • Nåväl, ni vill veta min åsikt, sade fröken W. i det hon beledsagade varje ord med en ryckning i svansen som hade den varit en ringledning.
Den står jag för.
(Häftigare ring­ ning).
Den är icke smickrande.
(Se­ gelgarnet i den förlängda svansen började bli synligt).
Jag utgår all­ tid ifrån första intrycket, när det gäller att bedöma människor.
Mitt första intryck av fru Å. var att hon är en högmodig, kall och hånfull människa — ofin med ett ord.
(Av- ringning).
A min väns vägnar traskade jag vemodig vidare med mina uttagna 50 kronor, som jag tänkte använda till en ny hösthatt.
Uppe i modesalongen fick jag sikte på fru B., som stod och provade en charmant directoire på sitt ännu charmantare huvud.
Jag intervjuade henne om fru A.
— A, en förtjusande människa!
sade hon och såg sig prövande i nack- spegeln.
Jag vet helt enkelt ingen, nej ingen som har en så bedårande charme som hon.
Med lättad själ och kassa, en illu­ Hon lutade huvudet tillbaka, vän­ de ögonen ut och in och bet sig i läppen som under svåra plågor.
— • Den människan!
viskade hon med döende stämma.
För henne skall du bara akta dig.
En intrigant av första ordningen, en hemsk spindel, som spinner och spinner ... A, jag hatar henne.
Bilden av fru A. började stå allt­ mera kaotisk för min själ.
Den ena biten passade icke den andra, porträt­ tet blev, hur man vände det, skevt och besynnerligt som en kubistisk målares mästerverk.
På hemvägen mötte jag fru C. i spårvagnen.
Älsklig och omtänk­ sam som alltid nickade hon åt mig att det fanns en ledig plats vid hen­ nes sida.
När de flesta passagerarna troppat av, passade jag på att fråga henne om fru A.
Hon svarade icke genast.
Hon satt tydligen och tänkte på någonting.
Och när jag förbidan­ de såg upp märkte jag ett tårat skim­ mer i hennes ögon.
Så lade hon sin hand på min arm.
— Om jag i morgon blev fattig och sjuk och ensam och ingen i hela världen ville veta av mig, då skulle jag gå till henne och vara förvissad om, att hon skulle vara precis den­ samma som förut.
Det finns inte ett ädlare kvinnohjärta ibland oss.
Jag kom hem med huvudvärk.
Porträttet av fru A. gav mig svin­ del.
När jag höll upp det för min själs ögon för att söka utläsa dess drag i de upplysningar jag erhållit kände jag mig på väg att bli tokig.
— Vad i all världen skulle jag tro?
Yad skulle jag skriva?
Kunde jag kompromettera en förtjusande va­ relse, lasta en ädel samarit eller re­ kommendera en ofin, högmodig in­ trigant?
Jag slet med karaktäristiken i två dagar.
Den tredje kom ett nytt brev från min vän, som nu sade sig på egen hand ha kommit till klarhet och därför önskade att jag personligen skulle uppsöka fru A. i och för vissa överenskommelser.
Jag stod som träffad av blixten.
Möjligheten att själv i verkligheten få se detta fenomen bland männi­ skor hade aldrig föresvävat mig.
Den föreföll mig oerhörd.
Jag gjorde visiten i bil och glacé- handskar.
Högtidlig och beredd på allt.
Jag fann ingenting av vad jag väntat.
Allt vad jag hört, såväl be­ röm som klander, reducerades, till sina verkliga mått.
De voro på in­ tet sätt anmärkningsvärda.
Fram­ för mig såg jag endast en vanlig dödlig människa i skenpad av en korrekt dam i korrekt förmiddags­ dress.
Vi förde en halv timmes kor­ rekt samtal om sängkläder, möbler och linne och togo därpå korrekt av­ sked.
Jag känner fortfarande icke fru de mannen sig fram och viskade med allvarlig uppsyn några ord till Li- lith.
Denna var likblek och svarade icke, men gav ivrigt akt på det få­ tal passagerare, som stego av tåget.
En av dem var lady Bamler, som nyfiken blev stående ocih förgäves försökte få se en skymt av Liliths ansikte.
Slutligen måste hon gå för­ bi utan att få .sin nyfikenhet stillad.
Främlingen talade alltjämt allvar­ ligt och inträngande till Lilitfh, som tyst .hörde på honom.
Men plötsligt banade sig ett halv­ kvävt rop över hennes läppar.
Hon hade fått isikte på doktor Mallory.
Han å sin sida tillkastade henne en­ dast en flyktig blick odh gick vi­ dare, som om han icke sett henne.
Men åsynen av honom hade givit henne kraft till motstånd.
Med en plötslig rörelse ryckte hon sig lös från främlingens grepp, rusade ut genom dörren .och nådde i nästa ögo niblick fram till den unge läka­ ren.
— Åh, doktor Mallory viskade hon ångestfullt, åh stanna hos mig — bara ett ögonblick!
Mallory hälsade och stannade med blicken mönstrande främlingen, som höll sig innanför dörren till väntsa­ len.
Men han kunde icke se hans ansikte under den djupt nerdragna hatten.
Ännu ett ögonblick, stationsin- •spektoren gav signal och främlingen skyndade ombord på tåget.
Lilith stod vänd med ryggen mot stationen under det att tåget ångade ut därifrån.
Så drog hon ett djupt andetag och viskade: — Var är han?
Har han gått?
— Han for visst med tåget, sade Mallory stelt.
Hur djup hans kärlek än var, må­ ste han dock säga sig, att den kvinna han älskade var omgiven av mystis­ ka förhållanden.
Åsynen av främ­ lingen och Liliths uppförande hade fyllt honom med misstro och ångest.
— Tack, sade Lilith med ett djupt andetag.
Jag bryr mig inte om att tala med honom vidare.
Mallory gjorde inga frågor, utan följde under tystnad med Lilith, då hon långsamt begav sig hemåt.
När de tillryggalagt några dussin steg, var hon så mycket herre över sig själv, att hon kunde vända sig mot Omdöme.
Katarina II.
Söker Ni frågor, berättelse, Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
Telegramadress " K reditbolaget " Offentliga nöjen.
Morconenc Morgonens förnämsta äwionsorgj^ fulla artiklar i olika Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta Ö Hamng.
41. mm Göteborgs Morg 0np (' följetong, kåserier.
ovjuvelerare.
um I varje nummer, värde­ Egna fonder Kr.
182,000,000:- &lt;É&gt;- mmmmiiii Göteborg.
och hemmet.
Husargatan 40. mim sälja avdelning för kvinnan Avdelningskontor över hela landet KVINNORNAS TIDNING kom m it in i väntsalen, böj­ IPost festum.
Av SIGRID OGÅRD.
När auditor Westergård en under­ bar majmorgon fått sin första dotter, hade himmelen sällan skådat en lyckligare far.
Han betraktade henne länge och hänryckt, kysste hennes små rynki­ ga händer och skrattade, så att han fick tårar i ögonen åt hennes yrvak­ na grimaser och trevande gester.
Och då hon gav upp sitt första lilla spä­ da skrik, fann hans förtjusning inga gränser.
Han formligen avgudade sin först­ födda.
Vid middagarna, när han trött återvände från sitt arbete, gav han sig knappast tid att ihälsa på hustrun, utan skyndade genast med långa steg och ett överlyckligt leen­ de in i sängkammaren.
Låg baby vaken och gluckade med sin flaska, var hans lycka fullständig.
Sof hon bakom nedfällda rullgardiner, lyc­ kades det alltid pappan att ofrivil­ ligt åstadkomma något kraftigare buller, så att hon vaknade och fann ro först i hans armar.
Däremot vak­ nade auditören, besynnerligt nog, al­ drig om nätterna, hur gällt den bli­ vande primadonnan än lät höra sina lovande röstresurser.
Vid andra flickans ankomst var faderns hänryckning mindre stor.
När den tredje visade sitt svarta huvud under den numera himmels­ blå suffletten, tog auditören synen med relativ ro.
När den fjärde två år senare an­ lände, föreslog han helt praktiskt att man iborde väga henne.
Ocih då slutligen den femte en mörk oktobernatt gjorde sitt inträde i världen var auditören rent av bla­ serad inför detta slag av överrask­ ningar.
— Jag tycker att vi ha så många flickor nu, sade han till sin hustru några dagar senare, att den här lilla gärna kunde blivit en pojke.
Hustrun rodnade och såg föroläm­ pad ut ut som.
om avgörandet legat i hennes händer.
— - Du, sade hon, är du inte nöjd.
Du som tycker så mycket om flic­ kor!
Han skrattade nästan hysteriskt: — Ja, en och två eller tre på sin höjd — men fem '!
Så inånga lediga mågar finns ju i våra dagar inte på hela jorden.
Det var sant att att hans hem bli­ vit ett fullständigt amazonregemen­ te.
Där fanns nu sex kvinnliga fa­ miljemedlemmar och tre jungfrur, vartill kommo fruns umgänge, flic­ kornas lekkamrater ocih jungfrurnas väninnor, som alla tillsammans satte en avgjort feminin prägel på huset.
sin följeslagare.
Hon förstod av hans ansiktsuttryck, att hon måste ge ho­ nom en förklaring, även om han själv icke begärde någon.
— Jag ber er förlåta, att jag hej­ dade er, sade hon bönfallande.
— Det gläder mig, att jag kunnat vara er till hjälp, fröken Ames.
Det var ett klagande tonfall i hen­ nes röst, när hon fortsatte: — Ni är bestämt ond på mig?
— Visst inte.
Det har jag ingen rätt till?
— • Jag skall berätta alltsammans för er — åtminstone så mycket jag kan.
Men hon betänkte sig åter och Mal­ lory fick vänta på den utlovade för­ klaringen.
Då han från sidan för­ stulet betraktade henne, såg han, att hennes ansikte hade ett så förtvivlat uttryck, att hans hjärta prässades samman av medlidande med henne, — Ni skall inte berätta mera för mig, än vad ni själv har lust till, sade han brådskande.
Det gläder mig att kunna vara er till hjälp.
Jag begär ingen förklaring.
Lilith drog ett andetag av lättnad.
— Jo, det gör ni — det måste ni 3 HIIIIIIIIIIIIIIIHIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIIMtlllllllllMIIIIIIIIIHII Men i sitt hjärta höll han innerli- gen av sina flickor.
Han var knap­ past hemkommen, förrän de som en svärm voro omkring honom allesam­ mans — Marv-Anne med sina långa smärta skolflickeben och sin still­ samma tillgivenhet — Hedvig, ljus- hårig.
blåögd och oemotståndligt gladlynt — Ingrid, smeksam och fin­ lemmad och lekfull som en kattun­ ge — Greta, guldlockig, näpen och segrande blott hon kramade sina små runda rara armar kring sin älskade pappas hals — och slutligen lilla Birgit som hissnande och strålande sprang från stol till stol för att skrattande hamna i pappas utbredda armar.
Nej, han ville inte mista någon, .och inte byta någon av dem heller — numera.
De voro ju så söta flic­ kor, auditören och hans fru fingo al­ drig annat än komplimanger.
Men just därför — vilken pikant brytning en käck och duktig liten pojke skulle vara uppi allt detta.
Båda makarna hade såväl hemligen som offentligen hyst och uttalat en sådan önskan — en sådan kejserlig önskan, som audi­ tören uttryckte sig.
En dag blev där även klart att auditor " VVestergårds hem ånyo skulle hugnas med en nykomling.
Auditören tillbringade en orolig eftermiddag i sitt arbetsrum.
Det var söndag och sommar, de äldsta barnen voro bortskickade, och huset var högtidligt och förbidande.
Auditören hörde varje knäpp, var­ je ljud, lyssnade till jungfrurnas och sköterskans beskäftiga steg.
Allt- ibland tittade läkaren in till honom ocih uppmuntrade.
Auditören sökte sträcka på sig, se obesvärad ut och småle, men blick och rörelser skvallrade om en .hög­ gradig nervositet.
Vid 8-tiden kom läkaren leende, följd av en jungfru, som bar ett litet bylte på sin arm.
— - Vad är det?
frågade auditören.
IIIIIIIHIimilllllllM i Specialavdelning | för pnjkar!
i Sportstrumpor I Pyjamas I Skjortor I Bälten I Kängor I Underkläder från „,, „ „,, 2 25 I 7 50 j 3 00 j l 25 i 13 50 f l 50 I Fisktorget.
T i l u n u l t i m u m I I u t m i n i m i n i I I i i i i i i i i i i i m M i i m n i i i i i i i i m u n m i n i n u n n i i m i i i i i Han befann sig i den högsta spän­ ning och förmådde knappast tala.
— • En söt liten flicka, svarade jungfrun, och gick honom ett steg närmare för att visa det dyrbara in­ nehållet i byltet på sin arm.
— Ja, jag vet, sade han retligt- och liksom slappnande, i det han sakta sköt tillbaka armen.
— Hur är det annars därinne?
— Utmärkt!
sade läkaren, du får snart komma in.
Men vill du inte titta på flickan?
Auditören öppnade med två fin- SIDENHUSETM msfàm S tockholm fx&amp;mgff MEDDELANDE Omkring den 22 dennes öppna vi vår nya första klassens beställnings­ ateljé för elegantare Damtoiletter, vilken avdelning kommer att förestås av Fru A. Bubenick från Wien.
SIDENHUSET GÖTEBORG göra, utbrast hon och fortfor bråd­ skande: Den där personen ville, att jag skulle göra något, som jag kän­ de var orätt.
Han försökte övertala mig, han sade saker ooh ting, som skuro mig i hjärtat.
Han lyckades nästan övertyga mig om, att det är han som har rätt.
Äh, jag rycktes av dem från det ena hållet till det andra — ibland tycker jag, att jag håller på att bli vansinnig.
Mallory såg på henne med det djupaste medlidande.
Det var höjt- över varje tvivel, att den unga flic­ kans kval voro verkliga, men det var honom omöjligt att finna några ord till tröst, då han ju var fullständigt okunnig om orsaken till hennes sorg.
Innan han ännu funnit de delta­ gande ord han sökte, ihade Lilith med en våldsam kraftansträngning åter­ hämtat sig och vände sig nu leende mot honom.
— Alla goda makter vare lovade, att det ännu finns något, som kan rycka upp mig, utbrast hon.
Inte för allt i världen ville jag, att lady Bamler såge mina känslor!
Hon talade lågmält och kastade en mycket sägande blick på den nämnda damen, som i långsam takt promenerade framför dem på vägen.
— Vill ni, att jag skall försöka få henne avlägsnad härifrån, fråga­ de Mallory.
Han gjorde en rörelse, som för att lämna henne, men med ett krampak­ tigt grepp slöt sig Liliths hand om hans arm.
— Gå inte ifrån mig, utbrast hon nervöst och tillade i nästa ögonblick i lättare ton: — Var inte rädd.
Jag svimmar inte.
Men jag känner mig så trött och förbi, att jag inte kan uthärda tanken att vara ensam förr­ än — förrän jag kommit hem.
Jag har varit utsatt för en stark sinnes­ rörelse — jag har måst kämpa — det känns, som om jorden veke un­ dan för mina fötter.
Mallory lade full av deltagande hennes arm under sin och talade lug­ nande ord till henne, som om hon varit ett barn.
Han såg, att det plå­ gade uttrycket i hennes ansikte efter hand vek undan.
Beröringen av hans hand, ljudet av hans stämma verka­ de på henne som trolleri, och då de kort därefter passerade lady Bamler, hade Lilith återvunnit sin självbe-
KVINNORNAS 4 A. LUNDBLADS Beg ra vningsbyrå REKOMMENDERAS Kungsgatan 12.
Göteborg.
Tel. 11045, 776 ank.
bostaden.
Smakfulla Kransar från Hilda Henrikssons Blomsterhandel ' Ö. Husargatan 37 Tel. 4250 Sänd Eder Tvätt till Tvättanstalten Västkusten Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 44443.
Omsorgsfullt arbete.
Snabb leverans.
Varför plågas med dåligt kaffe då Ni kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.
17 Korsg.
13, Bazar Alliance " Prova redan i dag!
Säljes endast i egna butiker.
gerspetsar själen, såg flyktigt ned på det lilla glänsande, skära huvudet •och sade hastigt: — Ja, ja, det är ju bra.
Grå in med henne nu så att hon inte blir kall!
De uppvaktande försvunno, den lycklige fadern var ensam.
Han stod bedövad mitt på golvet.
Sjätte flickan!
Nej, det var för galet!
Stackars Clary hon hade denna gång varit så säker på pojken, Men vem kunde bli klok på Skapel­ sens nyckfullhet!
Han kände sig obeskrivlig till .mods — • lyckliggjord och ändå be­ dragen.
På skrivbordet låg en lapp med förslagsnamn, som han syssel­ satt sig med att sätta upp, medan han väntade på nykomlingen — överraskningen — önskebarnet.
Det var idel gossnamn.
Sex flickor!
Han förde handen till sina ögon — han grät verkligen.
Läkaren kom in, frimodigt som en gammal vän och slog honom på skuldran.
— Äntligen, sade han glättigt — stig nu på, din fru väntar med otå­ lighet.
Han gick som i en dröm — såg dubbeldörrarna till sängkammaren öppna — såg sin hustrus anlete i en ström av ljus.
På en stol satt sköterskan och höll den lilla — han undvek nästan med grämelse att se dit.
HERR — DAM — BARN REGNKAPPOR BÄST — BILLIGAST A / B CARL JOHNSSON KUNGSTORGET Han fortsatte fram till sängen, osäker och med en besynnerlig käns­ la i bröstet — men stannade plöts­ ligt och vände sig om — såg fram och tillbaka med stigande förvåning över sitt ansikte.
Därborta på sköterskans arm låg en liten, och här i sängen vid hu­ struns bröst en annan.
Auditörens ansikte blev långt och stramt som en katekes.
— Men ... är det ... är det två!
utbrast ' han förtvivlad och nästan vacklande.
Det tycktes honom vara, för mycket av Guds godhet på en gång.
Tillintetgjord och skamsen över sin ringa fadersglädje lutade han sig pliktskyldigast ned över tvillingen på hustruns arm, men blev hastigt uppmärksam och intresserad.
Han kände inte igen sorten.
Flickan hade ju polisonger!
Han lutade sig djupare ned, och såg en svart liten byting med mör­ ka, dunfina polisonger nedåt de ro­ siga kinderna och en utmäjslad liten barsk profil, som för tillfället låg .försänkt i livets första, fågellätta sömn.
TIDNING Rosen.
använder Blad ur dess historia.
Rida rida ranka skorna är så blanka Viking skokräm förlänar lädret en djup, smet fri glans, skyddar det och bevarar dess smidighet.
8idenbueet Göteborg bjuder denna säsong på en för vår stads damvärld säkerligen mycket välkommen nyhet, nämligen EKSTRÖMS ft en beställningsavdelning för klädnin- JJJSTMJOL gar.
Direktris blir fru A. Bubenick O H £ O H O K E M.
- T E K N.
F A D f i l K från Wien.
an.uN0A0 tass Vi hava satts i tillfälle att bese den nya avdelningen, som med sin Auditörens ansikte ljusnade och lugna och behagliga mottagningssa­ livades av en glädjestrålande miss­ long och sina trevliga provrum lovar tanke.
Han tittade vädjande på sin hustru.
Det låg ett helt fyrverkeri att bli en efter våra lokala förhål­ landen väl avvägd motsvarighet till i hans ögon, som tände och började gnistra, då han mötte hennes trium­ firmans stora och välkända beställ­ ningsavdelning i Stockholm.
ferande blick.
Samtidigt förevisades en kollek­ — Kan du tänka, han kom en tion nya stilfulla parisermodeller, kvart efter flickan, då vi trodde att mellanklädningar och aftontoaletter, allt var över, sade hon och log lyck­ som i sin vackra och rikhaltiga sor­ ligt.
tering böra bli synnerligen idégivan- Det var då verkligen en pojk!
Au­ ditoren ' blev så ' het av glädje, att han de för kommande kunder och beställ­ fick tårar i ögonen.
Han erfor ånyo ningar.
Glädjande nog för mången är lin­ det första faderskapets förblindelse jen i de sista parisernyheterna, icke och lycka, där han satt på sängkan­ ten och ömsom glädjestrålande be­ mycket förändrad.
Den är alltjämt traktade en liten barsk profil, öm­ rak, men livet är på ett flertal mo­ som tryckte hustruns varma lilla deller ytterligare förlängt, ja, går nästan helt ned för att framtill av­ hand.
slutas med en i övrigt mycket stil­ Han kände sig så glad och upp­ rymd som icke på länge.
Det fick full pälsbrämad, pärlbroderad eller icke gå av för mindre än en skål av annat material, exempelvis guld­ tyg förfärdigad klockkappa.
En ny­ över lag.
het är ett glansigt, felbliknande si­ — • En skål för pojken!
Audito­ den av ylle och silke, som gör sig ren räckte läkaren ett glas.
charmant i en pretentiösare toalett.
— • Än flickan då?
sade modern Sammet blir mycket på modet — och påminnande.
pärlor!
Pärlor i alla kulörer och — Nåväl, då, inföll auditören motiv, naturligtvis händbroderade i skrattande — en skål för Wester- gårds blandning!
— Och tack, lilla likhet med andra utsökta broderier älskade hustru, för pojken!
viskade på höstens nyheter.
När beställningsavdelningen un­ han sakta, då han hjälpte henne att der loppet av instundande vecka slår föra glaset till munnen.
Vill du som upp sina dörrar för allmänheten ha jag så kalla vi honom rätt och slätt våra damer många och vackra mo­ och symboliskt Knut.
deller att studera och välja på.
Skalden Anakreon leder rosens ursprung tillbaka till en droppe ?kum, som föll på marken i det jgonblick Afrodite frigjorde sig från havets böljor.
Denna skum- Iroppe dolde fröet till den första ro­ senbusken, som, värmd av strålarne från gudinnans ögon, genast sköt rot och smyckade sig med blad och blom- Tior för att blanda sin aromatiska / ällukt med den förista luft, kärle­ kens gudinna skulle inandas på jor- len.
Den persiske skalden Firdusi lå­ ser däremot den första rosen uppstå iv profeten Muhammeds svett.
In- ian profeten nedsteg från himlen ill jorden, genomvandrade han pa­ radisets lustgård och plötsligt stod lan inför den evige själv, som be-; raktade honom med en så genom-; rängande blick, att profeten av kräck och häpnad började svettas.
3å han torkade svettdropparne ur lannan.
föllo ett par av dessa ned) å jorden, och av den ena uppspirade •iset, av den andra rosen.
Enligt en indisk myt fann Visch- nu, gudarnes gud, en av sina hustrur i en rosenkalk.
Den första rosen iskall ej heller ha haft några törnen, enligt vad den helige Blasius vet berätta, utan först sedermera, då var och en ville plocka henne, försett sig med dessa vapen till sitt förtevar.
Thessaliens trollkvinnor beredde av rosens blad magiska kärleksdryc­ ker och än i dag kvarlever tron på denna blommans trollkraft.
De gamla grekerna betraktade ro­ sen såsom kärleksorakel.
De slöto den vänstra handen, så att dock en hålighét uppstod därinne, lade se­ dan rosenbladet över den öppning som bildades av pekfingret och tum­ men och spräckte det med ett slag av den ihögra handen, isom hölls flat.
Den mer eller mindre starka smäl­ len av det sönderspringande bladet betydde tur eller otur i kärlek.
Rosen gällde även såsom tystna­ dens symbol, emedan Cupido, kär- Måndagerr den 22 sept.
1924 öppnas Höstsäsongens stora MODE­ UTSTÄLLNING Pellerins l argar in hushållet Blusen 8 " F ~9~ n - Vid direkt n ration â tid ningBls ORREFORS teråt har uppnått Internationellt erkän­ nande för ima graverade konstglas.
Materialets egen charm, gedigen konstnärlighet i form och utsmyck­ ning jämte alla grader i prislägen, ha åt Orrefors konstglas skapat en berättigad popularitet.
På begäran göras av konstnärerna S.
Gate och E. Haid förslag till hedersgåvor, anpassade efter visst prisläge, med inkomponerade de­ dikationer, monogram, vapen etc. J * ® » ' Röstande.
Våra råd komma idet fall for sent, men det förefaller som om en för sin medborgerlig, „2 © sa&gt; varmtintresserad person icke skulle behöva dem.
Långedragsbo.
Förslaget mycket lustigt, men vi frukta outförbart.
Då naturen delade krafterna mel­ lan de båda könen, behandlade hon männen styvmoderligt och gav dem den fysiska kraften, men sina bättre Kvinnorna höja sig öVer männen i och mera älskade barn gav hon mak­ moralisk storhet; det gives ingen ten över egna och andras själar.
dygd, ingen heroism, vari de icke Carl Bernhard.
övergå männen, men när de en gång störta i avgrunden, falla de hastiga­ re och djupare än männen och det av * två skäl: de hava mera lidelse ock Kunde du riktigt blicka in i varje mindre hederskänsla.
mans liv, skulle du finna, att det all­ 0.
Feuillet.
tid är en kvinna, som står honom i vägen och hindrar honom — eller uppmuntrar honom och driver honom framåt — • eller vinkar honom till sig på sin väg, så att han åt andra över­ Bröstkaramellen nßELBREK Vä I g ö pa nde Lagligen lämnar kapplöpningens ära — eller skyddad Väl smakande en kvinna som ger honom äpplet och EndBtlllvepkape Oö ve ptpäffad säger " At! "
— • eller räcker honom A.-B.
Karamellfabriken Engelbrekt, Örebro.
Säljes övepallt i påsap om 1 hg.
à 50 öpe.
dolken och viskar: " Stöt till! "
E W. Tliacheray.
Hrla) Mjöll!
Distribution på glasflaskor.
HERM.
MEETHS A.-Q Största urval - Lägsta priser Tel. 40781, 45699 A.-B.
Carl Johnsson | Kungstorget 2 INREGISTRERAT härskning tillräckligt mycket för att lugnt kunna möta hennes nyfikna kyliga blick.
Då de kommo i närheten av den lilla parkporten till Old Court, nåd­ de ett förtjust utrop deras öra.
— Det är den snälla Simmonds, utbrast Lilith och räckte Mallory handen till avsked.
Nu är jag hem­ ma och mig själv igen — tack!
Men det var inte endast Simmonds utan även Bletchley, som fattat po­ sto i skyddet av, parkmuren, och bägge drogo sig nu hastigt tillbaka.
Både Lilith och Mallory hade en obehaglig känsla av att man iakttog dem.
Den unga flickan gick in i parken och reglade dörren efter sig.
Simmonds såg hon icke till, förrän hon kom upp på sitt rum.
Kammarjungfrun gick glädjestrå­ lande emot henne.
— O, vad jag är glad att fröken kommit igen, utbrast hon med låg röst och kastade en ängslig blick bort mot dörren.
Jag trodde, att ni skulle bli borta.
Lilith ryckte, till.
— Har ni sett mig?
Var har ni " varit nånstans?
Vad menar ni?
Simmonds stod där alldeles över­ rumplad.
— Jag var bortåt stationen till, började hon.
En skiftning gick över Liliths an­ sikte, och kammarjungfrun skyn­ dade sig iatt säga, att hon gått ut för att köpa en kvällstidning, men Lilith förstod, att hon blivit utspio­ nerad.
Hon gav Simmonds en skrämd blick, som om hon undrat, hur mycket denna egentligen visste, och om hon vore att lita på.
Deras ögon möttes och Lilith brast därvid i ett oemotståndligt skratt.
— ' Ja, naturligtvis är ni nyfiken, utbrast hon rakt på sak, och jag an­ tar att också den rysliga Bletchley upptäckt något.
Simmonds betänkte sig ett ögon­ blick.
— Ja, vi ha ju inte kunnat undvika att se ett ocåi annat, och lite mer eller mindre gör varken till eller från.
— Nej, kanske inte, sade Lilith dröjande.
Ni såg ju den där perso­ nen, som lämnade det här brevet.
Under det hon talade tog hon fram brevet, höll det intill en tändsticka, kastade det sedan in i den öppna ka­ kelugnen och släppte det icke med blicken förrän det förtärts av lågor­ na.
Därefter - vände hon sig småle­ ende till Simmonds.
— Ni är naturligtvis rysligt ny­ fiken på vem brevet var ifrån och vad det innehöll, sade Lilith, men allt vad jag kan meddela er är, att det var från en man, som kallar sig min vän, men som jag inte vidare önskar ha något att göra med.
— Han ville ta er med sig, inte sant, fröken?
undslapp det Sim­ monds.
Lilith ryckte åter till.
— Ni såg således alltsammans, utbrast ' hon.
Simmonds böjde jakande på hu­ vudet.
— Jag kunde inte stå ut med tan­ ken att fröken skulle sammanträffa med en främmande man utan att ni hade någon i närheten, om ni skulle behöva hjälp, sade hon.
Det var jag som lämnade fram brevet, och jag tyckte, att jag hade ett visst ansvar, om det hände er något ont.
Både Lilith och kammarjungfrun vände blicken mot dörren.
De hade hört ljudet av en annan och Qininuu KrafukwyaWer) 39.
4: de årg.
28 September 1924.
Annonspris: Textsda 25 öre pr mm.
— Om ni är så bergsäker på^ dörr soom stängts och därefter smy­ Kammarjungfrun gav honom en saken, herr Bletchley, så förvana gande steg ute i korridoren.
De bå­ överlägsen blick.
da flickorna stodo dödstysta, och — Vart tog nu er historia vägen det mig i allra högsta grad, a Simmonds gjorde en gest bort mot om att fröken Lilith hämtats av en stannar kvar här.
.
(Forts.).
dörren.
detektiv, frågade hon.
Bletchley smålog hånfullt: — • Ni — Får jag komma in, kära barn?
har inte sett slutet på historien än.
hördes en blid stämma utanför.
— Sa ' ni, kanske inte, att fröken Lilith sprang bort och öppnade dörren för fru Ames lilla bräckliga Lilith inte skulle komma tillbaka.
gestalt, som i sidenklädningen och Och såg ni inte med egna ögon, att med den långa knypplade schalen hon kam hemvandrande tillsammans över axlarne liknade en sagans gud­ med doktor Mallory?
Bletchley måste medge, att allt mor.
detta hade sin riktighet, men, tillade Hennes mörka ögon sågo bönfal­ han envist, ni skall ändå få erfara, lande upp till Lilith: att jag har rätt i huvudsak.
Om — Jag har varit så orolig för dig.
doktorn inte tillfälligtvis dykt upp, Var har du varit?
hade vi aldrig mera fått se fröken Hon sjönk ned i en stol och drog och Lilith.
Ni sa ' ju själv, att ni trodde djupt efter andan, som om promena­ främlingen tänkte taga henne med den genom korridoren varit för myc­ sig.
Det kommer han också att göra Dagrna r ket för hennes svaga krafter.
det kan ni lugnt sätta er på.
Han Lilith betraktade modern med har bara uppskjutit saken.
Jag sä­ mindre vänlighet än eljes och vän­ ger er, att den här främlingen inte Kvinnornas TidnM de sig därefter om för att skicka i är den ende.
Det kommer flera in­ väg kammarjungfrun.
på namnsda8 e nan många dagar gått till ända.
Det o ti dniog en Simmonds sprang ner för trappan är ett helt näste.
Ge akt på vad jag Presentkort säljas P ^ jgo70- och stötte samman med Bletchley, nu säger — vi är bara vid historiens exp.
Vallgatan 2- som betraktade henne med en nyfi­ första början.
Här kommer snart ken blick i sina skarpa ögon.
att gå hett till.
Signild » Utkommer varje söndag.
sista sidan 20 öre p- mm.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
Längre annonsering rabatt.
Redaktion och expedition: För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Helår Kr.
6: —.
Prenumerationspris: 1 12 år Kr.
3:50.
1 14 år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924. tillätes gärna om " Kvin- „ornas Tidning ", med hela namnet " utsatt, angives som källan.
eftertryck Ï den icke längre är användbar.
I me­ dio av oktober kunna vi säkerligen lämna närmare underrättelser.
] VIan och kvinna.
FLINGOR Fabrikanter 1-8.
EHEBOTH &amp; C#., Mtehorç.
" ' " hi Voyageuse.
Vi ha reda * fl era ^skildringar på lager än vi f ör w lekens gud, skänkt den första rosen kunna placera.
åt tystnadens gud, vilken till gen­ gäld måste lova honom att aldrig för­ Quo vadis.
Bittert men sant Hu r råda älskandes hemligheter.
önskvärt att det varit sant och un De yppiga romarne, som fått den­ icke bittert!
na blomma från Egypten, beströdde Box 39.
Annonsen införes ej.
sina vilobäddar, golv och bord samt bekransade sina huvuden och dryc­ F ru Marianne L., Sthlm.
Adres­ keskärl med rosor.
sen var i juli H: fors, men vi veta.
att Gardiner N; 0 En av de ensamma, y; i.
» fört Era hälsningar och själv » ^ stort intresse tagit del av dJ * hållsrika skrivelsen.
Varmt taclT " A^B.FERD.LUNDQUIST^CS 3&lt;313SXAJ:CJI WDCCJWNGthf GÖTEBORG På &lt;laS&lt;i ° lVi Gummans g » HALMSTAD: dag som helst.
I fc „ a ner den alltsi på komma att exponeras ' VcâmcM - j ka » prenumerationen räkna, f ° dä alla säsongens Nouveautéer i HATTAR, KOSTYMER, KAPPOR, KLÄDNINGAR skalt, för att kunna, tvättas om och om igen och ändock se fräsch ut.
tvättas med BREVLÅDA.
INNEHÅLL.
Utlandskrönika i sammandrag.
,, Den sista resan ".
En egendomlig te­ aterpjäs.
Av I.
D.
Av Ragna Peters.
Vad är otrohet?
Av Julie Gram.
Klädningen.
Teater.
Katarina II.
Johansson.
Pettersson och Andersson.
Livets åldrar.
När Chaplin upptäckte Jackie Coogan.
Mannekänguppvisning.
Lilith.
Boman av Florence Warden.
UtlandsKröniKa i sammandrag.
Den viktigaste utrikespolitiska frågan för ögonblicket gäller Tysk­ lands inträde i Folkförbundet.
Ett tyskt beslut i denna riktning skulle käk« med tillfredsställelse på alla Ull, icke minst i Frankrike.
Men alltjämt tvekar Tyskland, räknande på knapparne " Skall, skall inte, skall, skall inte? "
Och dock skulle detta land kunna vänta bestäipda fördelar av en sådan kandling.
Den skulle nämligen un­ derlätta låneplanerna, medföra, en ha­ stigare utrymning av Ruhr och föl- övrigt tillförsäkra Tyskland större sympati ute i den ännu rätt fientliga världen.
Varför tvekar då Tyskland?
Av det enkla skälet att ett inträde i Folkförbundet skulle betyda en ny tysk högtidlig bekräftelse att Ver­ saillesfreden är rättfärdig, en ny bin­ dande försäkran att Tyskland erkän­ ner och vill upprätthålla den i trak­ taten inryckta gränsregleringen, omlastningen av den tyska stats­ kroppen.
Det är sant, att Versailles­ freden redan bär Tysklands under­ skrift, men hela världen vet, att den avtvingades det tyska, folket genom utsvältning och hot om allsköns över-!
En sådan underskrift är icke, %liktande.
Ett frivilligt inträde 1 folkförbundet, gjort fullständigt Man förbehåll, måste däremot be­ aktas som en förbindelse vilken 5 e skulle kunna brytas, utan att aran och världens aktning ginge for- oracle.
Dessa synpunkter ligga med ^ er het också bakom Englands och rankrikes hemliga iver att få Tysk­ and an i Folkförbundet.
Den tyska ege nn Ç en kar principiellt uttallat Si f Å ör inträdet, men åsikterna inom i ... torde vara mycket delade med s ämt motstånd från högerhåll.
tinpri 11 ^ oc ^ ar m ed utsikten, att ett t y ° ' kförbundet anslutet Tyskland, 0 ' «en skulle kunna återfå de tyska ?et°+ lerna ' v ^ka England under kri- att i°f ^ an&lt; ^ om me ' d en försäkran vid e „ n ^ as t; rörde sig om ett " tills are; Det brittiska imperiet käm- P * [de fö r rätten och för freden, alls icki snö (^ vinning!
verjjjj Det finns att p® en tidningar, som tro.
läm ng * an d beskedligt skulle åter- ^ tyska Sydvästafrika!
forjJ 1 av ^ em som vid folkförbunds- tat " ln &amp; 6n i Genève ivrigast arbe- W ' Tysklands anslutning till " °rd ^ n (l e t är den gamle norske raren San '] ° professor Nansen, fer a - ar ^äraaed velat jämna vägen öv er ^ ' n Jyske protegé mer än som Se Rrir- mmer med den franska in^^ken och han har därför Un 1 v. n orf l en tlig fransk snäsa: tral in v, °.
Ss malplacerad neu- I) f; n, .^dning i de stores affärer! '
krii^ i. ätaHiäde tyska protestnoten Sen ic] / ' - ^ågan kommer antagli- e ll tt avsändas eller också att avfattas i så fogliga ordalag att den ingenting betyder.
Det toilvmannautskott, som vid Folkförbundsförsamlingen i Genève utrett skiljedoms-, säkerhets- och avrustningsfrågorna har sitt förslag färdigt.
Det skall nu remitteras till de olika regeringarna.
God kännes det av ett visst antal av dem, kom­ mer sedan inbjudan till en allmän avrustningskonferens att utfärdas.
Detta låter ju lovande, men sam­ tidigt fäster man uppmärksamheten på, att Folkförbundet, denna säkra borg för rätten, freden och för de små i världen, återigen — liksom när det gällde det italienska tigersprån­ get mot Grekland — demonstrerat sin fullständiga vanmakt.
Det är nu Georgien, som vänder sig till Folk­ förbundet, varav det är medlem, med anropan om hjälp mot det ohyggliga ryska bödelsregementet.
Till svar har det fått endast några tomma, ic­ ke ens välklingande fraser.
Det hade från Genève utspritts ett rykte, att England skulle ställa sin flotta till Förbundsrådets disposition om någon av de till Nationernas för­ bund anslutna staterna vid framtida internationella tvister icke efterlevde förbundspaktens bestämmelser.
Det­ ta rykte dementeras kategoriskt.
England är icke villigt att ikläda sig större förpliktelser än övriga länder!
En verklig vinst för fredssaken är den skiljedomstraktat som slutits mellan Schweiz och Italien, Den franska regeringen är som alla radikala regeringar fientlig mot kyr­ kan och har ett särskilt ovänligt öga till religionsundervisningen i skolan.
Detta väcker på sina håll ond blod bland folket.
Ett fullständigt rege­ ringshat kan konstateras hos den varmt religiösa befolkningen i de återerövrade provinserna Elsass- Lothringen.
Tyskland kan glädja sig åt ett storartat uppsving i sin industri och handel.
England besväras i hög grad av dess konkurrens på kolmark­ naden.
De tyska arbetarna arbeta för flitigt och för länge per dag, nöja sig med för låg lön och under­ låta att sträjka!
Den ryske storfursten Cyril, f. n. bosatt i Tyskland, har i egenskap av den ryska tsardynastiens äldste och ende legitime arvinge till Rysslands tron proklamerat sig som rysk käj- sare och sin son storfust Vladimir som tronföljare.
Till den verkan det nu hava kan!
Detta är det sista numret på tredje kvar­ talet.
Om ni är kvartalsprenumerant så glöm icke att snarast förnya pre­ numerationen.
Mången tänker så här: Naturligt­ vis skickar man mig tidningen även om jag skulle dröja en eller annan vecka med prenumerationen.
Det skulle vi så gärna göra, men saken är den att vi icJce veta vara postprenumeranters namn.
Det gör endast posten!
Och posten skickar inte i väg några tidningar som icke äro abonnerade.
Alltså förnya skyndsamligen pre­ numerationen!
Animera era vänner att göra sammaledes!
Vi tacka på förhand.
Hjärtligt!
Yl flytta den 1 okt.
— av utrymmesskäl f r ån våra nuvarande lokaler, Vallgatan 27 till JVJagasinsgatan 12, 2 tr. Var god ha adressen i minne!
rådes icke blott av orden utan även Hur många onda minnen gömmer av minspel, tonfall, leenden, blickar, icke det förgångna, det halvt förgät­ na!
När Dödsskeppets mistlur låter åtbörder.
Där är den unge mannen med whi­ höra en sällsamt ljudande, stigande skyn, mr Prior, en snäll, hygglig och fallande klagan, likt ett samfällt människa, men utan fasthet i karak­ skri av ångest och vånda ur sämvets- 6n egendomlig teaterpjäs.
tären.
Han känner ruelse över sitt kvalda mänskobröst, skälver denna Några korta och tämligen kyliga nas följdriktiga utveckling är lika förfelade liv, men samlar sig aldrig publik, som nyss och med korta mel­ till ett verkligt beslut om självupp­ lanrum genom de rappa, komiska, omnämnanden i ett par tre svenska onödigt som otänkbart.
Minuterna skrida, den gråa dagern rättelse.
Han är drinkare.
Man för­ kvicka, replikerna uppe på scenen tidningar av ett engelskt skådespel står, att han är det mindre av smak.
ryckts med i plötsliga, i nästa ögon­ " Den sista resan ", vilket upptagits ljusnar en nyans.
Plötsligt brytes den ljudlösa still­ än därför att i ruset ligger glömska blick förintade skratt.
av Betty Nansen-teatern i Köpen­ Prior är den förste, hos vilken hamn, väckte mitt intresse, och detta heten av ilande steg ute på däcket av missgrepp, formaningar, kanske dödsaningen vaknar.
Varför är han intresse förde mig slutligen till den och i nästa ögonblick står en man i av en bestämd svår synd.
Vidare är det Lingley, den store här?
Vart går färden?
Han skall nämnda, för sin höga konstnärliga trettioårsåldern i den breda dörröpp­ affärsmannen, pösig % grov, en self­ möta någon, men vem?
Varför vet ningen.
Han tvekar en sekund lik­ nivå kända lilla intima teatern.
made man, som utan egentliga skurk­ han ingenting?
Varför icke heller som eftersinnande, men stiger sedan Ehuru stycket stått på program­ met redan ett par veckor och hör till brådskande in, kastar sig ner i en streck men tack vare hårdhet och någon av de andra?
Dödsaningen växer i styrka, be­ en genre, vilken, efter vad det kun­ stol och beordrar whisky, mycket hänsynslöshet arbetat sig upp ur de tyckas, skulle ligga rätt illa till whisky till den myckenhet han redan djupet till rikedomens höjd, pastor kräftas av en mängd omständighe­ Duke, en smula prästerligt salvelse­ ter, övergår till dödsskräck.
Denne för den på lustighet och löjen mera förut synes ha inmundigat.
full och viktig, men i grunden en god man som aldrig vågat taga konse­ Stewarden, Scrubby, mannen vid begivna köpenhamnska smaken var människa, fru Cliveden-Banks, ' lyx- kvenserna av sina handlingar, som pelaren, går med en bugning att in­ salongen i det närmaste fullsatt.
Det vilade över publiken denna taga sin plats bakom baren.
Vad kvinnan, med ett spelande ingenium, alltid fegt, undandragit sig ansvaret stämning av nyfikenhet, undran, för­ han väntat, på är under skeende; — men utan hjärta, utan spår av inre och gottgörelsen, finner sig- plötsligt värde, självisk, ansvarslös, högmo- ställd inför det oundvikliga, nödsa­ väntan, men även misstro, varmed passagerarna börja komma.
Man ser nu tydligt hans ansikte.
dig, kall, hård, hånfull, lättsinnig, kad att avlägga räkenskap.
Med ut­ man motser en av press och allmän­ Det präglas av djup melankoli, men lögnaktig, ormtungad, men i yttre sträckta händer, böjd under tyngden het livligt debatterad scenisk sensa­ också av resignation.
Denne man sy­ hänseende charmant.
Hennes dia- av sin skuldbörda, driven tillbaka av tion, om vilken man, icke nöjd med nes bära på en hemlig börda, bära metrala motsats och det tacksamma fruktan, piskad framåt av ångesten ett andrahandsomdöme, vill bilda sig en egen självständig mening.
Den den utan hopp men med fattning så föremålet för hennes blodiga drift är närmar han sig Scrubby, stewarden, tydligast förnimbara känslan var som man gör med det, vilket måste skurgumman, fru Midget, gammal, den ende som vet.
— Sanningen!
ber han med bris­ måhända misstron.
Man tyckte sig uthärdas.
Han är reserverad, men utsliten och fattig.
Hon har ett tande röst.
Hela sanningen!
Äro vi kunna avlyssna detta lätta, glättiga icke avvisande, utan tyckes beredd blekt, beskedligt av umbäranden här­ sorl en avgjord skepticism, ett för­ att vid behov ge sitt deltagande i den jat enfaldigt anlete under världens — döda?
Svaret dröjer.
— Ja, säger Scrub­ handsbeslut att icke blint låta sig mån det är.möjligt för en människa, enklaste och löjligaste hattskrålla.
by till sist med behärskad stämma, Men detta anlete illumineras av kär­ för vilken varje annat människoöde, ryckas med utan behålla huvudet vi äro döda.
— vi äro allesammans kallt och — sannolikt — på ett om än så olyckligt, är bättre och lek, godhet, stolthet när hon på en döda.
fruktansvärd dialekt talar om sin skämtsamt sätt uppfatta denna över­ ljusare än det egna.
Och så i ett skri Prior: — Vart son.
Hon har slitit och arbetat för Efter hand komma de övriga pas­ drivet skräckfyllda scenskapelse, för vilken man varnat alla av svaga ner­ sagerarna ombord och finna alla vä­ honom, givit honom en god uppfo­ fara vi?
— Till ett ställe, som är himmelen gen direkt till röksalongen.
De an­ stran och gjort honom till en fin ver lidande.
eller — • helvetet, allt efter förtjänst.
herre, " inte en sådan herre som ni, lända utan sällskap, utan bagage, Det finns ju nämligen gränser för Ett ögonblick står Prior vacklan­ mr Lingley ", utan till en verkligt vad ett kritiskt sinne kan smälta, och men eljes finnes ingenting säreget i de — i det nästa störtar han omkull här gällde det något så pass förryckt deras uppträdande.
De veta icke fin herre, så fin, att hon inte vill, med ansiktet mot bardisken, under som att tvärs över en teaterramp kon­ själva., att de äro döda.
Resfebern att han skall veta, att hon den simpla det att en krampaktig kvalfull gråt fronteras med gestalter icke ur de le­ ligger i luften, embarkeringens bråd­ skurgumman är hans mor.
sliter i hans unga kraftiga kropp.
Till passagerarna hör också ett ska, nervositeten över att få ordnat vandes utan ur de dödas värld och Dessa repliker, den förtvivlan de ungt par Henry och Ann, men de upp med hytterna, nyfikenheten med endast med dem!
utlösa skulle framkalla ett homeriskt röra sig liksom utanför de andras Ridån går upp för den första av hänsyn till de människor, vilka slum­ löje, om de icke funne ett så mäktigt livfulla krets.
Det är som om något, de fyra mycket långa akterna, vil­ pen samlat ihop på denna ångare, återljud i åskådarens hjärta.
Vi gå kas innehåll samlas och förtätas där­ som mot god sed endast har en enda man vet icke vad, ängslade dem, dre- alla och bära på dödsfruktan, fastän igenom att under den mer än tre klass och där alltså sällskapet blir ve blodet från deras kinder, i skräck vi icke våga träda den tillräckligt timmar långa föreställningen endast skäligen brokigt.
Ett och annat tvingade ihop deras händer i ett nära för att kunna undersöka vad krampaktigt grepp.
igenkännande på gott eller ont äger en enda mellanakt förekommer.
den är och varför vi känna den, om Man låter övertyga sig av hela rum.
Man kommer och man går, Man ser det inre av en röksalong den bär en fiendes hatfulla eller en ombord på en ångare, och denna in­ luften fylles av prat om ditt och datt, denna mästerliga framställning, man god väns kärleksfulla anletsdrag, om teriör går igen i .samtliga akter, men av skvaller, lögner, skämt, giftighe­ godtager dem alla som döda.
Man den vill fördystra och ödelägga vårt från den ena till den andra förändras ter, av gräl mellan ett par fiender är icke längre kallt iakttagande, man liv, eller om den vill hjälpa oss att intrycket genom den växlande belys­ som plötsligt stå ansikte mot ansikte.
är medkännande.
Det är något all­ mängiltigt i de skildrade karaktärer­ leva det så som det bör levas för att I allt detta är det till en början ningen.
döden skall mista sin udd, d. v. s.
Just nu vilar under det låga, i kva­ endast belysningen och salongsinte­ na; man identifierar dem på en eller under evighetens synvinkel.
I detta på många punkter med sig själv, med drater uppretade salongstaket en riören, som verka spöklika.
För öv­ stycke komma därför också de flesta med folk sina närmaste, sina vänner, grågrön skymning — • det är i själva rigt ger allt ett mycket starkt intryck av oss att stå inför ett " för sent ".
dagbräckningen.
Utanför den på av verklighet, av liv, av jordiskhet.
som man känner.
Deras öde är varje människas På scenen går spelet sin ostörda Åskådaren ännu skeptisk, ännu vid gavel uppslagna dubbeldörren gång.
öde.
Liksom de befinna vi oss alla kyligt iakttagande, undrar med ett löper en smal gång av däcket, be­ Dödsmedvetandet kommer också gränsad av en låg reling och där­ halvt leende hur det väl skall kunna på färd till dödens okända land.
Den till de övriga ombordvarande under enda skillnaden är att de äro när­ lyckas att göra dessa blodfulla, des­ över välver sig en grå, trist, stjärn- lös himmel.
Salongen innehåller en sa livslevande människor till trovär­ mare målet, men hur mycket närma­ mer eller mindre smärtsamma for­ mer, men färden drar ut på tiden, mängd bord med omgivande stolar digt idöda, att förvandla dem till re undandrager sig " vårt bedömande och skräcken förflyktigas för att och till vänster en bar med tomma " själar ", stadda på den sista allvars- — det kan vara årslånga sträckor men kanske också endast en kort med ny och ökad styrka återkomma, hyllar.
Det är något ödsligt, kallt, fyllda Tesan mot ett okänt mål.
när fartyget slutligen når hamn.
dagsresa.
Men denna förvandling sker!
livlöst i detta stora rum.
Författaren har anförtrott rätts­ Det problem, vars lösning försökes Det har lyckats författaren, Sut­ Vid en pelare står en mörkklädd skipningen åt en jovialisk inspektör, där inne på scenen har för några ton Vane, att genom de repliker han mansgestalt.
Man ser den bleka orör­ en gammal universitetskamrat till liga något uppåtvända ansiktsprofi­ lagt i dessa män-niskors mun liksom timmar blivit skrämmande aktuellt pastor Duke.
Denne senare består len och anar en fjärrskådande blick.
avkläda dem kroppens skylande höl­ för dem som utgöra publiken.
i domen, likaså fru Midget, som får Hur många är det icke här ute i Det är en människa, som med dröm- je, att blotta deras inre, att göra dem mörkret, som med olust känna igen löfte om en nätt liten stuga i en vac­ merier, kanske rogivande, kanske genomskinliga immateriella.
Och här sig helt eller delvis i den viljesvage ker trädgård, men som avstår där­ på denna teater, där man har råd att marterande, fyller tiden i väntan på Prior, som slarvar bort sitt liv, sina ifrån för att i stället följa sin son något icke direkt ovidkommande men anförtro varje roll till en verklig rika gåvor, i den ytliga, falska, själs- — ' det är Prior!
— till fattigkvarte­ dock något som är utan större in­ förmåga, ansluter sig utförandet i tomma fru Cliveden-Banks, i Ling­ ret, där han skall sona sitt brott, att tresse, därför att detsamma redan vaienda detalj till författarens inten­ ley, som köper en kort timlig väl­ ha förstört sitt eget liv och att ha upprepats oräkneliga gånger och där­ tioner.
Karaktärernas art, lynnes­ färd för priset av kanske evig ofärd.
förfört en ung oskyldig flicka som för att varje ingripande i händelser­ dragen, känslornas hemliga spel för- tf » &gt; Den stöta resan.
Ifi
