# ID: svediakorp-per3095
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,237
# sentences: 1,387
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


KVINNORNAS TIDNING Glöm ej bort A. LUNDBLADS Beg ra vningsbyrå REKOMMENDERAS Kungsgatan 12.
Göteborg.
Tel. 11045, 776 ank.
bostaden.
Sänd Eder Tvätt till Tvättanstalten Västkusten Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 44443.
Omsorgsfullt arbete.
Snabb leverans.
Varje förståndig husmoder användet Pellerins Margarin i hushållet stret, som den dumme pojken glömt att stänga — men ett underligt ljud v,ar detj nästan som tonerna från en fiol — - hon kom att tänka på " baler­ na för länge sedan, den gången då hon var ung, ja, ung!
Och tonerna, stego och sjönko, svällde, blevo s m äktande ljuva, musiken växte i styrka — hon lyssnade, sprang upp, följde ljudet t — • nu var hon åter kam­ martärnan som stod vid serverings­ bordet i lindallén och där vid ändan av det långa herrskapsbordet fram­ för henne stodo musikanterna, som voro klädda i röda frackar, och de spelade Viola di Gamba och Flute d ' amour.
Milt böljande var det och ljuvt smäktandé, men emellanåt överrösta­ des och försvann det alldeles, ty utmed bordet satt ett muntert säll­ skap herrar och damer.
Damerna voro iförda strålande toaletter och de logo och skrattade och viftade med skimrande solfjädrar, medan kaval­ jererna i guldbroderade frackar och vitpudrade peruker böjde sig ned över dem och viskade i deras öron sådant som kom dem att le och rod­ na, under det att pudret snöade ner över deras vita skuldror och det mil­ da gröna skenet från lindvalvet väv­ de ett så sällsamt spökaktigt sken dfyvertbrëd £6Ubot KOP ETT PAKET KNÄCKEBRÖD av våra tillverkningar!
Säljes i s p e c e r i- och m a t v a r u a f f ä r e r.
A.-B.
Göteborgs-Knäckebröd Vallgatan 16.
Tel. 4817 över dem alla.
— Där satt nådig- herrn — där nådigfrun, där junker Thage — se, nu böjer han sig fram mot den unga vackra damen — åh, så skön hon är!
— och han griper hennes hand och kysser den Lakejer i blåa frackar med silver springa fram och tillbaka bjudande sockerverk, mullbärsgelé och kine­ sisk ingefära.
De skänka Frontenac i de höga bägarne — nu lyfter nå- digherrn sin, han reser sig och bör­ jar en sirlig ovation för den käre Thage och hans unga fästmö, som sitter där vid hans sida, där hennes plats skall vara livet ut.
Från serveringsbordet bakom lin­ darne, där betjänterna hämta faten, höres i samma ögonblick ett brak — alla se dit bort utom herr Thage - —.
Det är hon själv, som just skall räc­ ka ett fat till en av lakejerna, men det faller henne ur händerna och krossas mot marken, medan hon själv står dödsblek och stirrar framför sig.
Nu träffar nådigfruns blick henne och brådskande böjer hon sig ned, fastän det bereder henne svårighet, och börjar ivrigt samla ihop skär­ vorna.
Men nådigfruns blick brän­ ner henne alltjämt, och nu med ens känner hon hur allas ögon följa hen­ ne gäcksamma, hånande, medlidsam- ma, både herrsbapernas och lakejer­ nas • — • en enda ser henne icke, jun­ ker Thage, som är så upptagen av sin fästmö — hon känner en isande kyla, hon blyges, hon är så olycklig, så gränslöst olycklig — Gud i him­ len, övergiven, förrådd — hon måste dö — Det glada lysande tåget med jun­ ker Thage och hans fästmö i spetsen drager upp mot slottet.
Musiken, larmet, skrattet försvinner, Viola di Gamba och Flute d ' amour dö bort — ensam står hon kvar lyssnande efter det stillnande larmet.
Så sjunker hon ihop, brister i gråt, ser sig för­ virrad, förtvivlad omkring — - nej, hon är alldeles ensam — - nu måste det ske!
Och i språng bär det av mot den hugnande vita bron — ja, där är hol­ men med statyn, där är det, där sko­ la de finna henne kall och blek — och död.
Hon vrider sina händer.
— Åh, Gud i himlen — förlåtelse — nåd — Hon tar ett språng — en vit svan flyger upp skrämd — det svarta vattnet slår samman över hennes hu­ vud.
— Hjälp!
Hjälp — - jag dör!
Hennes rop studsa tillbaka från sängkammarens väggar.
Upprätt i sängen sitter tjocka Gabriel och ro­ par: — Såå — vad står nu på.
Men Hulda, vad i all världen?
— Hjälp!
Hjälp!
jämrade hon och sträckte händerna uppåt.
Jag dör — vattnet — vattnet — jag drunknar — — Vad säger du?
Vattnet?
Drunknar du?
Damblusar, Klädningar o. Kjolar köpas bäst och billigast i O. F. HULTBERGS BLUSAFFÄR Husargatan 40.
Hon tillkastade honom en ängslig blick, som om hon fruktade, att han gissat för mycket.
— Det är bara min mors sjuk­ dom, isom oroar mig, svarade hon.
Jag är ung och stark och kan bära mycket.
Men hon är klen och något synes hota att krossa henne.
— Har något .särskilt hänt henne?
Lilith såg upp till honom med en skygg blick och böjde jakande på huvudet.
Så höjde hon otåligt på axlarne och vände sig till honom: — Varför skulle jag inte berätta för er vad jag vet?
Det är inte myc­ ket.
För två dagar sedan hade hon ett samtal med sir George Paradine och sedan dess är hon inte mera sig själv.
Mallory gjorde ingenting för att dölja det intresse han kände.
— Och ni vet icke vad han sagt till henne.
— Jag har inte en aning om det, svarade Lilith.
Mallory kände sig förvirrad.
Att Lilith talade sanning, tvivlade han icke ett ögonblick på, men samtidigt föreföll hennes ovetskap honom obe­ griplig.
Sir George hade låtit för­ Telefon 10318.
Hon spärrar upp ögonen.
Blicken irrar sökande omkring — nu faller den på Gabriel.
— Är det du?
frågar hon.
— Ja, med din tillåtelse.
Men vad är det nu för dumheter — är du sjuk eller är det maran?
Och han får hela historien till liv », men den här gången tar han det icke så skämtsamt.
Det hela slutar med att han säger: — I morgon dag är det vi som gå och tala med kyrkoherden.
Herr Gabriel och fru Hulda fyllde med sina 100 kg.
vardera rätt väl kyrkoherdens lilla mottagningsrum, där de med många omskrivningar be­ rättat sin historia.
Till att börja med hörde kyrkoherden, som ofta trakterades med besynnerliga histo­ rier av församlingsborna, rätt oin­ tresserat på berättelsen, men med ens rätade han på sig och sade, under det att en djup blekhet lägrade sig över hans ansikte: — Hör nu, min goda fru, vad är det här för historier?
— Det är sant vart enda ord, för­ säkrade hon.
— Men säg mig först, sade kyrko­ herden och hans röst klang helt all­ varsam, kan ni på heder och ära för­ säkra, att ni och er.
man aldrig hört en historia från slottet, vilken mycket liknar den ni påstår er ha drömt.
Kyrkoherden såg så skarpt på dem genom sina glasögon, att båda blek­ nade, men när de återhämtat sig, för­ klarade de högtidligt, att de aldrig hört det minsta i den vägen.
Och så lät kyrkoherden dem taga plats.
Själv satte han sig mitt fram­ för dem och med upprörd låg stäm­ ma, liksom med sordin berättade han, att han just nu var sysselsatt med att studera slottets historia.
Han hade därvid funnit, att den gamla förvaltarbyggnaden, i vilken de nu bodde, tidigare under flera århun­ draden varit domestikflygeln, och att det där, måhända just i deras sängkammare för 200 år sedan, då unge hr Thage var son på godset, bott en ung kammartärna, som rå­ kade i olycka för samme hr Thage.
I sin sorg och förtvivlan hade det stackars förvillade barnet sökt och funnit döden i en av Abildgårdens kanaler.
— Luften var så underligt tryckande i mottagningsrummet och fru Hulda var mycket blek.
Men så lyste det till i hr Gabriels ögon och han sade: — • Förlåt, vördig prost, men det finns ju inga kanaler i slottsträdgår­ den.
planscher.
Ni har rätt, min gode man, nu finns det inga kanaler men det har funnits — I detsamma vände han sig till fru Hulda, som satt på ytterkanten av stolen och vaggade fram och åter, såg genomträngande på henne och frågade allvarligt: — Säg mig, har ni aldrig sett nå­ gra gamla bilder över trädgården?
— - Nej, aldrig!
Han tog en av planscherna, höll den framför henne och frågade: — Vad är det?
Ett ögonblick stirrade hon på bil­ den, så spärrades hennes ögon upp och hon blev mycket blek.
— Gode fader, stammade hon, bron där och statyn det är ju — Kyrkoherden nickade vänligt och klappade henne på kinden.
— Så, var nu lugn, mor lilla — jag tänkte ju det, när ni talade cm valvbron och ön — • Och hans stämma dämpades allt­ mera under det hon stirrade och stir­ rade på bilden.
— - Ja, ja, det är en sällsam, en mycket sällsam historia — en vi­ sion — Fru Hulda nickade instämmande och högtidligt.
Hr Gabriel rätade på sig och sade med förståelse i stämman: — Jaså, ja visst — en vision — Men kyrkoherden hörde icke på honom.
Han satt med hakan stödd i handen och stirrade på fru Hulda.
Så sade han dämpat: — Det tycks vara en ny inkarna­ tion.
Jaså, ja visst, en inkarnation, upprepade hr Gabriel djupsinnigt.
Men icke heller detta hör prästen.
Brådskande reser han sig — nu står han vid bordet, söker med skälvande händer bland papperen på bordet.
Nu kommer han tillbaka med två por­ trätt i handen, håller upp dem fram­ för henne och frågar med en viss skärpa i tonen: — Känner ni någon av dem?
Hon ser från det ena porträttet till det andra — båda föreställa de unga kavaljerer från peruktiden.
Så rusar blodet åt huvudet på henne — hon pekar på det ena porträttet och ger till ett skri: — • Det är ju han!
I detsamma faller hon kraftlös tillbaka och prästen och mannen må­ ste stödja henne.
Ett ögonblicks stillhet, ingen ta­ lar, där ute ringer kyrkklockorna in solnedgången — Fru Hulda återhämtar sig.
Det samma gör hr Gabriel, som med ett visst intresse stirrar på sin rivals — Nej, sade kyrkoherden lugnt porträtt.
Så glider munnen på sned och reste sig upp samt gick bort till — han vill så gärna veta, om kyrko­ bordet, där det låg en hög papper och herden tror, att de här historierna Erik Dahlbergsgatan 22.
Telefon 6077.
Tel. 4250 Spécialité: Skorpor, Småbröd och Wienerbröd.
skola hålla på?
För den som sätter värde på sin nattro är det inte sär­ skilt muntert med allt detta skrik — Kyrkoherden klappar honom på den breda skuldran och säger, att hädanefter blir det nog lugnt.
Den sorgliga historien har ju fått sitt slut.
Hr Gabriel kan säkert vara lugn för sin nattsömn.
Lugnade tacka han och hon.
De gå.
Kyrkoherden står vid sitt fönster och ser efter dem.
Så höjer han på axlarne och småler: underligt att de båda tjocka människorna skulle kom­ ma med budskap till honom från det outgrundliga Så går han tillbaka inåt rummet, ser på porträtten, går av och an, stannar vid reolen — hans blick vilar på bibeln — så går han åter till fönstret — Solen är nere.
Den ljusa sommar­ natten tänder sin milda glans, mar­ ken ångar, det doftar hö — han knäpper sina händer, lutar pannan mot rutan, ser upp mot himlen, där det tändes en ensam strålande stjärna — •: — —,, I dessa råd ligger.
liggörande av butiksinneha^L^ torde 1 allmänhet behandla sinT ^ krets fullt lojalt, men * V JJJÔTMJOL OHEO / IO KEM.-TEKN. FAO / i / K GR.UNDAD 1853 FLINGOR fabrikanter A.-B.
BREVLÅDA.
, fl 33.
" Mary Pankhurst ".
Vi g r 1,, de länge över meddelandet, täckte till sist rätta personen bak!
signaturen.
Vår återhälsning!
Fru 11.
B., Helsingfors.
J 0, har sm riktighet.
Det ^ kors-bandsportot är från 1 au „ 5 ore pr 50 gr.
Ni tär till godo på det inbetalade Vi skola ha det i minne, när ni f 8r ' nyar prenumerationen.
D e utlovade prenumeranterna motse vi m6 (j n5j.
ç 4: de årg.
17 Augusti 1924. pr mm.
Annonspris: Textsida 25 öre » M. W. Enligt senaste underrät­ telser befinner hon sig i Paris, fun­ derande på snar hemresa.
E.
N.
Så nattsvart!
Försök att] Nagra råd till husmödrar.
se en smula ljusare på tillvaron.
Det mår man bäst av.
Kontrollera alltid vikten av in­ Laura.
Dito!
köpta varor på den våg, som med nödvändighet bör finnas i ert eget kök.
tlGELBREK Kontrollera butikens sammanräk­ Bröstkaramellen Lagligen V ä I g ö pa nde ning av beloppet för inköpta varor.
skyddad Väl smakande Endetillvepkape Oö veptpäffad Kontrollera vid uppackningen att A.-B.
Karamellfabriken Engelbrekt, Örebro.
ni verkligen fått med alla inköpta Säljes övepallt i påsap om 1 hg.
à 50 öre.
varor.
Rekvirera i allmänhet icke varor per telefon från andra affärer än dem ni känner och litar på.
Victoriagatan 1 B (hörnet av Storgatan) Om ni köper på kredit, så begär REKOMMENDERAS.
daterad följesedel och göm den på det att icke mer och annat må kunna påföras ert konto än vad ni verkli­ gen köpt.
Kött- och Fläskaffär Göm alla räkningar så att man Saluhallen 133.
Telefon 4 # E Bråsth= Konditori A. Ellwén OBS !.
Prima varor.
Billiga priser.
Redbar behandling.
Hrla JVIjölk Distribution pci glasflo^trt ' Tel. 40781, 45699 — INREGISTRERAT ' kan leka på det sättet med ® n ® Först väcka hans kärlek ock s säga ett flyktigt farväl, som om hela vore bara en till * skap.
Det är inte möjligt att n tro något isådant.
Lilith sökte, kte icKe icke lösgöra losgv^ OJ » - ___ stod med nedlutath der.
Hon se^ enn6 så att han icke kunde sikte, och höll sig helt s 1 a » nes bröst höjdes och sankte; hän-, gen.
pf.
tiga andetag.
^ var För några sekunder emellan dem.
Slutligen v, sakta: — Jag har ^ fLkap,&lt;&gt; et er som en tillfällig bekants * vet ni mycket väl.
Alltjämt höll hon huvu « tat.
n; inte _ I alla händelser veta vad ni själv V1 Han hade ämnat tsä tta, ^ ^ hejdades av att hon ^ upprörd stämma utbra (port *) ' Utkommer varje söndag.
sista sidan 20 öre p- mm.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Längre annonsering rabatt.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
% år Kr.
3: 50.
Lösnummer 15 öre.
år Kr.
2: —.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924.
Eftertryck til tåtes gärna om " Kvin- nornas utsatt, angives som kalian.
INNEHALL.
Ester G.
Det var inte dåligt det!
Ull-Maja.
Åldras ock tillta »; visdom!
Det är det enda uppriktL.
råd vi kunna ge.
EIEROTH &amp; Ca., 9iteboP|.
(Ä » eo till ».
11 Gummui T * * ttpotar och Gummin » Kr&amp;ftdrorpaWcr) ^HALMSTAD.
D.
L., Junker Sven, G.
H., S.
H., Molly och Muntergök.
Omöjligt!
— Är ni redan gift?
utbrast dok­ tor Mallory.
Hon tog förskräckt ett steg tillba­ ka: — Nej!
Varför frågar ni så?
Men Mallory besvarade icke hen­ nes fråga.
— Om ni inte är gift, varför skulle ni då inte gifta er med mig?
Ni har ju isjälv sagt, att ni hyser förtroende för mig.
Hon såg upp till honom med ett bittert leende.
— - Tror ni inte jag ville det, om jag bara kunde, utbrast hon med en hänsynslös öppenhet, som nästan fick honom att rygga tillbaka.
Om ni inte redan vet det, så låt mig säga er, att ingenting i livet skulle göra mig så lycklig som att få bli er hu­ stru.
Men jag kan det inte, och jag vet ätt det är orätt av mig att tala till er på detta sätt och lyssna till era ord, isom jag livet ut skall gömma i mitt hjärta.
Hon iförsökte att draga sig undan honom, men Mallory grep hennes händer och höll henne fast.
— Tror ni jag släpper er så lätt, frågade han med en lidelsefull kraft, som skrämde henne.
Tror ni, att ni skall, för att kunna, tvättas om ock om igen och ändock se fräsck ut.
tvättas med Gummans Missnöjd.
Man vinner på att ta.
saker och ting lugnare i isynnerhet i sommarvärmen.
Vill ni försöka, åstadkomma ett sakligt inlägg i frå­ gan, så skola vi ta in det.
EKSTRÖMS Blusen räkna med att slarv och J * * * kunna förekomma vid exn e di * ^ rin gen.
Det är hela saken.
* Det finns otaliga bra pen­ sionat i Stockholm.
Redaktionen brukar gästa Clara Johanssons pen­ sionat., Kungsgatan 51 och finner det i alla avseenden förträffligt.
HAVRE-MUST nom tillbaka, skulle han måhända ännu ägt kraft att göra sig till herre över sina känslor, men Lilith stötte honom icke ifrån sig.
Tvärtom för­ stod han av leendet kring hennes läp­ par, av glansen i hennes ögon att hans ord ' Ifyllt henne med glädje.
Hon lyssnade till dem, som om hon läng­ tat just efter detta utbrott, vilket tycktes ingiva henne nytt hopp och nytt liv.
— Jo, viskade hon utan att se upp men alltjämt med handen på hans arm.
Säg det om- och omigen.
Jag lovar att glömma dem och att i morgon möta er, som om jag al­ drig hört dem.
— Men jag vill inte, att ni skall glömma dem!
Tvärtom, jag vill, att ni skall minnas varje ord jag sagt och tro att de äro ärligt menade.
Jag vill, att ni skall tro ännu något me­ ra.
Vill ni inte tro.
att jag älskar er?
Hon böjde på huvudet och svarade allvarligt och sakta: — Jag tänkte mig det — jag fruktade det.
— • Varför frukta?
— Därför att jag inte får höra på sådant — jag får inte!
icke må kunna utkräva betala «r tva Känger IiJt samma I.
B.
UNDERBARA stå, att han kände de båda damernas sig fram för att möta hennes historia, och Lilith hade själv erkänt blick.
att så var fallet.
Vad betydde då Hon skakade på huvudet.
detta?
Kunde sir George ha hotat — Vad kan ni väl göra?
Ack, in­ dem.
Denna möjlighet föreföll osan­ genting!
nolik — • baroneten var ingen illasin­ Men Mallory var envis.
nad person.
— Hur vet ni det?
Det är mycket — Har ni själv talat med sir bättre att en man talar med honom.
George?
frågade han.
Men hon skakade åter på huvudet.
— Det skulle bara se besynner­ — Nej, mamma har icke velat ligt ut, om ni gjorde det.
Kom ihåg, tillåta mig det, svarade Lilith i upp­ att vi känt varandra bara en kort­ riktig ton.
Jag tror mig förstå or­ saken.
Sir George måste ha varit tid, och hur litet ni i själva verket obehaglig mot henne, och hon har ic­ vet om oss.
— Jag vet tillräckligt för att va­ ke kunnat lida tanken, att han också ra Iberedd att försvara er - mot vem skulle bli det med mig.
Men jag är det .vara må.
inte rädd av mig, och jag vill hellre Liliths blossande kinder skvallra­ veta det värsta än att gå i denna de om hur starkt hans lidelsefulla ovisshet, tillade hon trotsigt.
utbrott berört henne.
Mallory greps av beundran inför — Så får ni icke tala till mig, vi­ hennes dristighet och mod, hennes skade hon sakta, men samtidigt lade stolta hållning.
Ingen man i hela hon sin hand på hans arm med en världen skulle kunnat motstå en bön smeksam åtbörd vilken kom blodet av henne.
Men det fanns ingen ön­ att sjuda som eld i hans ådror.
skan inom honom, att hon som Supp­ — Varför inte?
Ni vet mina likant skulle kasta sig till sir George känslor.
Varför skulle jag då icke Paradines fötter.
få tala om dem?
— Skall jag tala med honom i ert Kärleken lyste ur hans ögon.
ställe?
frågade han ivrigt, i det han Om hon i detta ögonblick visat ho­ Kra från lllllllllllltlllllllllllUIIIIIIUIIIIItlltlllllllllllllllllllllMMIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIII Varför plågas med dåligt kaffe då Ni kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.17 Korsg.
13, Bazar Alliance ' Prova redan i dag!
Säljes endast i egna butiker.
Mot blodbrist och nervositet.
För ALDRINQAR VUXNA OCH BARN, Smakfulla Skånska Wienerbageriet ttlandskronika i sammandrag.
Sol och sommar.
Reseskiss av Ruth Almén.
» Ådrar.
Av Crayon.
Den framgångsrika affärskvinnan.
Av Pencil.
Flickan av en gången tid och av idag.
At Elin Taxe.
Den rätte.
Bondepraktika.
Xantippa.
En rehabilitering.
Äro männen lyckligare än kvinnorna.
Två svar.
Åderbråck.
Lilith.
Boman av Florence Warden.
UtlandsKrönika i sammandrag.
Förhandlingarna vid Londonkon­ ferensen ' äro icke offentliga, och de flfiella eller halvofficiella medde­ landen, som därifrån tillställas ytter­ världen, äro alltför sparsamma för att kunna tillfredsställa pressens o- mättliga nyhetshunger.
Bredvid de faktiska uppgifterna finner man där­ för en mängd antaganden, rykten Mh utläggningar, vilkas sannings Tärde icke kan fastställas.
Ena da­ gen är tonen optimistisk med en for­ dring, att fredsslutet är helt nära, den andra djupt pessimistisk — för- handlingarne ha hakat upp sig pä en riktig tvistepunkt, och ingen vet hur det går med hela konferensen!
Vad som emellertid synes uppen­ bart är, att de i överläggningarne deltagande makterna äro fast beslut- ® a att denna gång komma till en Redlig uppgörelse, naturligtvis helst På de för en var fördelaktigaste vill- ren &gt; men i nödfall även med nog sa dryga avprutningar.
Den mest glädjande företeelsen är och fredliga ton, j ' i anslagits mellan de franska och s a delegationerna och den visade sesidiga goda viljan att nå till en 611 a ^ n higsfulla så p ö t ° re | Se ^ a för de resp. folken det irriterande sätt som möjligt P 1 stigen, den nationella själv- den f " 11 ' ^ ru ^ an att framstå som öl .•n l0rande P arten äro faktorer, g hänsyn måste tagas.
liga V PaSS uppr * ktiga dessa förson- Bjko ^ nS ' ° r ar ° k an i c ^ e bedömas, till i i ' ' &lt; m dock med visshet 0Vaseil ^ig del det samfällda p§ ^ " ame rikanska trycket, kravet skal, sam ^8 a berörda makter nu gen t - S a återstå för att äntli- j, ^ s äkra Europa fred.
* ' n * ' ^ ar anledning att va- rne ^ va d det vunnit i Lon- d° n ' älad - 0 ^ ^ ran ^ r ihes på förhand ut- tyiün ' (' " S ' van ^ ar ^ €n militära ut- ', ailf llat^ en aV * c k- e blott be- S an ^ ^ londonkonferensen ut- de p u ^ f med blivit dess springan- deÇîia Utl / t &gt; ' ^ ran krikes ställning i Nä » n.
la " a är synnerligen svag.
Ct°; k r tionen på f iug sin tM i_ ra sina skadeståndsförpliktelser.
He­ la denna fråga löses nu genam anta­ gandet av Dawes-planen, och den gamla franska förevändningen för ockupationens upprätthållande faller därmed bort.
Ockupationens upphä­ vande är en självfallen sak och vad Frankrike nu kämpar för är endast att skjuta fram tidpunkten härför och alt få kompensation i bl.
a. en ekonomiskt fördelaktig handelstrak­ tat i.ntvd Tyskland, försök som knap­ past i önskad utsträckning skola krönas med framgång.
Alla andra tvistefrågor på konfe­ rensen synas lyckligt lösta och även Ruhrproblemet kommer helt säkert att avvecklas medels någon kompro­ miss.
Det är alltför stora och för hela världen vitala intressen som stå på spel för att någon makt skulle väga eller tillåtas att sabotera kon­ ferensens fredsarbete.
Just när tidningen presslägges in­ går meddelande, att försonligheten dock synes brista på fransk sida.
E v rankrike fordrar " att för presti­ gens skull " få upprätthålla Ruhr­ ockupationen ännu ett helt år, och detta krav understödes av England och Amerika.
Skall Tyskland tvin­ gas till underkastelse?
Antagligen, men visst är att freden därmed icke främjas.
Det engelska parlamentet har ta­ git ferier och sammanträder åter den 30 sept.
Det är möjligt att den so­ cialdemokratiska regeringen vid bör­ jan av höstterminen framlägger ett bostadsprögram, populärt för den stora allmänheten, men genom sitt ingripande i den privata äganderät­ ten oantagligt för de borgerliga partierna.
Förkastas förslaget låter regeringen utskriva nya val under förhoppning att socialdemokraterna med stöd av bostadsfrågan skola komma tillbaka till parlamentet som verkligt majoritetsparti.
Utsikterna härför äro icke små.
Oroligheter ha förekommit i Egyp­ tiska Sudan, vilket trots sitt namn är brittisk egendom.
Man tror, att det ligger egyptiska intriger bakom.
De egyptiska nationalisterna begära nämligen att landet skall läggas un­ der Egypten.
Någon förståelse på engelskt håll för detta krav finnes icke.
Brittiska stridskrafter hava sänts till oroshärden.
I Tyskland har man under mycket matt stämning firat 5-årsminnet av den republikanska Weimar-författ- ningens antagande.
Den nationella pressen skriver sanningsenligt, att denna författning betytt nationell vanmakt och i hög grad undergrävt Tysklands ställning utåt.
Jugoslavien, ett av de välden, som ententen hokus pokus skapade efter kriget, knakar i fogarne.
Serbien, ri­ kets kärna, har svårt att hålla ihop de nya landsdelarne, Kroatien, Sla- vonien, Bosnien, Montenegro och de macedoniska distrikten.
Paschitch, radikalernas ledare, som med rätt hård hand sökt hålla ihop mångfal­ den av småstater, har störtats från sin post som statsminister och efter­ trätt » av v ä n s t e r - demokraten Davi- dovitch.
Det antages att denne skall tvingas att tillerkänna Kroatien eri, .. ' / darade franska rege- Öl pitr °gtidligt j att det endast var självständighet.
yckr det tr / iY ' ^^tgärd för att tvinga ande Tyskland att fullgö­ Sol ocb sommar.
RcscöWzzcr av RUTH ALMEN.
IV.
Rubriken här ovan stämmer icke alltid.
Ty visserligen ha vi sommar men inte alltid ha vi sol.
Och det är knappast sommarrägn vi ha.
Det snöar friskt uppe i bergen.
Och sä det då kan rägna nere i de " höga " dalarne!
Ja, det vi på sina ställen kalla berg,, det kunna schweizarne kalla för dalar, som norrmännen gö­ ra.
" Det rägnar segelgarn ", säger befolkningen.
Och vilka praktfulla åskväder!
Ekot för dånet vidare, ropande med stark röst från berg till berg.
Och sedan är det en njut­ ning att se vinden jaga molnen som snövita eller ljusgrå ulltottar mellan de skogklädda alpernas kardor!
— Ja, liknelsen är lik alla andra lik­ nelser: den haltar, och så poetiskt som önskvärt vore, är den tyvärr ic­ ke.
Men ändå tages den icke till­ baka!
— Ibland fastnar en liten tott här och där på grantopparne sedan vinden sopat ifrån sig, och i ett nu är himlen djitpblå och solen skrattar åt de små molntottarne som icke haft förstånd att ge sig iväg, och nu bliva kyssta till döds av tusen varma strålar!
Det måtte väl dock vara " en död i skönhet "!
— Redan i Sverge skrev en god vän härifrån till oss om en alpinists nöd­ vändiga utrustning, börjande ned­ ifrån: " Spikbeslagna skor — så gå fötterna av sig själva upp och ned i bergen med en " — och slutade med solglasögon.
Nå, så alldeles av sig själv gå inte fötterna med en trots alpskodonen, fast spikarna äro så gott som nöd­ vändiga och tyngden verkligen icke generar det minsta då man blivit en smula tränad.
Nej, nog känner man att man varit i rörelse då man gått några hundra meters stigning upp och ned.
När man till exempel klätt­ rat från Kandersty upp till Oeschi- nen See och sett Blümlis alpstock spegla sig i dess klara vatten och därifrån fortsatt att genomvandra hela Kanderthal — då känner man, när man krupit till kojs på kvällen, att " det kostar på en lathund att göra ett dagsverk ".
Man tror ibland att man skall behöva en vecka att taga igen sig på.
Men nästa morgon händer det att man skyndar att råd­ fråga barometern och titta på kar­ tan, när man jämt och nätt fått upp ögonen, undrande vilka toppar och vilka sjöar och vilka vattenfall man skall kunna hinna bese den dagen.
Tröttheten från igår har man glömt i sömnens armar på fjäderholmarne.
Hur härligt med sådana ferier, i stället för ett stelt, tråkigt badorts- eller pensionatliv, där kanske icke alltid fru Skvaller och herr Lögn äro förbjudna gäster, trots att socie- teten gör anspråk på att vara ' ' bätt­ re folk! "
Till de sköna konsterna räknas ju med rätta byggnadskonsten, vilken i ordningen har undertecknad glömt.
Fästmiddag på hotell och pensionat och flaggor och vimplar över allt.
" Man är inte människa om man inte någon gång tar söndagsrocken på ", har en stor man sagt.
Så det är riktigt sannt att vi människor ha gott av att ibland skaka vardags­ dammet av oss och ställa till fäster.
— När vi bara inte tappa huvudet!
!
Men jodlandet blev ju glömt på tal om musiken!
Det kommer nu som ett slags post scriptum inne i brevet.
Man hör icke mycket av det — • så man behöver icke springa långa vägar och hålla för öronen för den skull!
En glädjande iakttagelse är djur­ skyddsvännen i tillfälle att göra här.
Hästarne och hundarne se glada och nöjda ut.
När jag talar om hundar­ ne, menar jag dragarne bland dem, icke de små söta knähundarne med skära och blå rosetter, som äro ensamma människors hjärtevänner.
Dessa se ibland till och med mindre glada ut, än de starka, stora hundar ne, spända för mjölk- och grönsaks­ vagnar och andra små lätta åkdon, vilka springa o. draga som för livet, och sedan ligga så troget och vakta skatterna medan ägarne äro borta!
Det ser verkligen ut som om de tyckte om att arbeta, såsom barn, när de få " hjälpa till ".
Men kom icke och säg, att inte väg­ byggnadskonsten också är en skön konst!
Vilket ordningsnum­ mer den sedan må få!
Här i Schweiz har man tillfälle att hiss­ nande beundra den.
Ja, alla dessa lands- och bergvä­ gar!
Vilket arbete, vilken matema­ tisk uträkning, vilket tålamod och ofta: vilket personligt mod har ej nedlagts i stoftet här!
Vägen som.
från Interlaken för längs Thunersjöns högra strand för­ bi Beatenbucht och Gunten räknas för ett mästerverk, och jämföres ju även med Axenstrasse.
De präktiga vägarne kring Brien- zersjön äro härligt vackra.
Bara att gå från Iseltwald förbi Sengg till B ' - inigen är bedårande.
Men först bör man i god ro ha suttit vid stran­ den, dit man helst kommer sjöledes ifrån, och beundra den lilla för lilla ön Iselt på sjöns mörkgröna vatten­ spegel och se de små roddbåtarne ki­ la fram och åter.
— En annan härlig promenad är att gå från Giessbach vattenfall till Iseltwald.
En liten bergbana i Giessbach gör det be­ kvämt att komma upp till de övre fallen.
Musiken här förtjänar också få.ett särskilt omnämnande.
- — • Naturen består en stor del!
Fåglarne i sko­ gen, Necken i vattenfallen, sjöarnes glasklara toner när deras små vågor slå mot stränderna, det djupa suset i skogarne!
— Ja, här finns musik!
— Förlät, förlåt, här finns också en ut­ märkt fyrtio man stark orkester i Interlaken under Ed.
Favres först­ klassiga ledning, som konserterar i Kursaal tre gånger om dagen!
Och sångföreningarne " Frohsinn " och " Cäcilia " ha tillsammans med den­ na orkester givit Brucks " Lied von der Glocke " på ett synnerligen för­ tjänstfullt sätt.
Men hur uttrycks­ fullt och vackert det än var, sakna­ des silverklangen, som vi äro vana vid i de nordiska rösterna, här nere i södern, vad det nu kan bero på!
Men den saknades icke hos Wiens " Lehrer-Gesangverein ", som gjorde en tourné i Schweiz och gav konsert här, och som kunnat taga upp täv­ lan med vilken berömd kör som helst!
De sjöngo vid detta tillfälle även en av våra svenska student­ sånger.
Den just då talrika svenska publiken tackade stående, och det var en fäst- och jubelstämning i den vackra Kursaal med sin åt parken öppna fasad, som man sent glömmer.
Det är på Liseberg, Göteborgs från utställningen ärvda tivoli.
Söndagsafton.
I den stora kon­ gresshallen ger stadens utmärkta symfoniorkester en konsert, till vil­ ken tillträdet är fritt.
Den fulltaliga publiken består till största delen av småborgare och arbetare av den vårdade småbor­ gartyp, som nu blivit vacker regel.
Bland åhörarskaran synas påfal­ lande många unga ^ h medelålders kvinnor, var och en med ett par tre barn omkring sig.
Man förstår att denna utsökta musikstund betyder en verklig högtid för dem, ett oskattbart nöje som de längtat efter och glatt sig åt under den gångna veckans slit och släp och bundenhet inom hem­ met.
Men redan under första numret uppstår oro i lägret.
Det är bar­ nen, som icke finna behag i denna stora sal, i denna musik som går vida över deras fattningsförmåga.
De skruva på sig, de knuffa på sina mammor, de lämna dem ingen ro, de göra sura miner, knorra halvhögt — äh, det här är väl in­ get roligt!
Och vid första paus gå de till allt häftigare attack, nya knuffar, nya sura miner, nytt gnäll.
Så var här " Bundesfeier " den 1 augusti, som gick av stapeln i strå­ lande väder.
Varenda människa som kunde gå på sina ben, var ute och svajade på Höheweg med ett vackert märke " att på bröstet bä­ ra ", och varav inkomsten gick till genom kriget utblottade utomlands- schweizare.
— Barntåg, musik, sång, fyrverkeri, grannlåt och gott humör.
Saken börjar bli intressant.
Hur skall den utveckla sig?
Skola mö­ drarna tillrättavisa bytingarna, ge dem en ond blick, ett förstulet nyp i armen?
Ingalunda!
De resa sig, de le, de tala lugnande.
Och i en liten skara vandra de ut, mödrarna med sina barn.
Det blir sådana underliga ga­ JMödrar.
pande tomrum bland publiken.
Förstrött lyssnar man till orkes­ tern, under det att tanken följer dessa mödrar, som i stället för att njuta av den härliga musik som här bjudes, nu stå därute vid ka­ rusellerna med sina förtjusta småt­ tingar och pinas av den skrällande positivlåten för att sedan släpas vi­ dare till skjutpaviljongerna, gunge­ gubben, loppcirkusen —.
— Denna moderliga eftergivenhet för den barnsliga egoismen och hjärtlösheten är måhända ur upp- fostringssynpunkt förkastlig men hur rörande är den icke i sin gräns­ lösa kärlek, i sin sj älvförglömmel- se, sin glada offervillighet!
Crayon.
Den framgångs­ rika affärs- kvinnan.
Efter att i förra numret av Kv.
T. ha läst om Akademiskt bildade kvinnors kongress i Kristiania och deras debatterande av kvinnornas utsikter att i stor stil slå sig fram i affärslivet sökte och erhöll un­ dertecknad en intervju med en dam, som medels ett icke särskilt stort men synnerligen livaktigt af­ färsföretag håller på att förtjäna den första miljonen och hunnit ett gott stycke på vägen.
På Kristianiakongressen talade lady Rhondda, stödd på egen stor affärserfarenhet.
Hon är kolgru­ veägare, styrelseledamot i ett fler­ tal industriföretag och ägare av nå­ gra tidskrifter.
Men hon är ingen " selfmade woman ", hon har icke arbetat sig upp från en blygsam ställning, hon har icke själv skapat Hon startade sin förmögenhet.
med en eller ett par ärvda miljo­ ner, och det betyder en hel del.
Det är, som bekant, bara den för­ sta miljonen som är svår att för­ värva — sedan komma de andra av sig själva.
Lady Rhondda synes dela denna åsikt.
Enligt utförligare referat än det i denna tidning lämnade yttra­ de talarinnan bl.
a.: " Min far berättade alltid för mig (lady R. var enda barnet) om det intressanta och spännande i sitt ar­ bete, och det var kanske orsaken till, att jag fick lust att ägna mig åt affärslivet.
Jag övertog min fars affärsföretag.
På samma sätt har den stora mängden av unga en­ gelska affärsmän av i dag kommit fram i livet.
Att under andra för­ utsättningar, d. v. s. att utan hjälp av fäder och förbindelser, försöka göra karriär inom affärslivet är li­ ka löntöst för unga kvinnor som för unga män. "
Lady Rhondda tror alltså mer på ärvda pengar än på den egna för­ mågan, affärsbegåvningen.
Hon kan på grund därav liksom på grund av sin egen alltför lysande start icke framställas som en god och lättföljd förebild för blivande affärskvinnor med de begränsade
K V I N N O R N A S t i d n i n g K V I N N O R N A S „„„miiiiimiiiiiiiiii " " " 111 " 11 Hemmets t idning SKANDINAVISKA K GÖTEBOKCt R E DITAKTIE BOLAGET - STOCKHOLM - MA.LMÖ Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: — Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta B r a n d - o c h Livförsäk rings-Akt iebolaget Aftonblad S Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan och hemmet.
I varje nummer, värde­ T elegramadress K reditbolaget " (Inj.
gen.
G öteb.
T andläkaresällskap) Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
1 h2 — 1 / 23, övriga tider efte r avta l. penningmedel, som här i Sverige bruka stå till buds.
Min interlokutör, den framgångs­ rika affärsdamen, är däremot en i verklig mening " selfmade " kvin­ na.
Hon började sin affärskarriär med en god uppfostran och alla möjliga personliga kvalifikationer för yrket men med endast några hundra kronor som kapital.
Hon har aldrig av andra mottagit några hjälpande handtag men själv givit så många flera åt dem som behöft sådana.
Hon kan sålunda med allt skäl tillerkännas vitsord i den förelig­ gande frågan och även själv upp­ ställas som en förebild, värd och även möjlig att efterlikna.
Det kan tilläggas att hon befinner sig i den tidiga medelåldern, att hon strålar av hälsa, vitalitet och livsglädje.
Det spörsmål jag bad henne besvara löd: — Hur vinnes framgång, stor och verklig framgång inom affärs­ livet?
Hon satt ett ögonblick funder­ sam och svarade sedan: — Som ni vet är jag butiksinne­ havare och mina erfarenheter in­ skränka sig därför till detta om­ råde, men jag vågar tro, att jag med samma erfarenheter skulle lyckas bra även inom andra affärs­ grenar.
För att kunna förvänta fram­ gång som affärsidkare, d. v. s. en framgång som är värd att tala om, måste man vara allsidigt kunnig i yrket och inte bara endels.
Detta äro kvinnorna i allmänhet blinda för.
Man behöver för det första en affärsprincip att bygga upp ett fö­ retag på.
Det räcker inte med rätt och slätt en önskan att förtjäna, att skrapa åt sig andras pengar, vil­ ka i så fall antagligen skola visa sig ganska svårtåtkomliga.
Man bör vara besjälad av lust att ge or­ dentligt vederlag i goda varor och moderata priser.
Sådant känner kundkretsen; det väcker dess för­ troende och sympati.
För resten ligger det en tillfredsställelse däri för affärsidkaren själv.
Det ger en förnuftig och vacker mening åt det hela.
Man måste äga ett rörelsekapi­ tal, större eller mindre, beroende dels på storleken av det lager man behöver ligga inne med, dels på af­ färens art, om man säljer sin vara huvudsakligen kontant eller måste lämna kunderna lång kredit.
Sedan komma vi till de nödvän­ diga kvalifikationerna: varukänne­ dom, vetskap om de bästa och bil­ ligaste inköp skällorna, organisa­ tionsförmåga, ordningssinne, in­ sikt i bokföring, ett älskvärt sätt mot kunder, en god men fast hancl med personalen och för övrigt det- fulla artiklar i olika frågor, berättelse, följetong, kåserier.
Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
ta obestämbara men Tiktiga och vittomfattande något som kallas affärsblick, djärvhet parad med klokhet, förmåga att sätta liv och fart i affären, att driva upp omsätt­ ningen.
Man behöver vara frisk och stark — det är nämligen en mycket stor arbetsbörda man påtar sig och en­ sam måste bära, tills man hunnit så långt, att man får råd att skaffa sig medhjälpare.
Man måste äga mod och uthål­ lighet — all vår början är ju svår, och en ung affär ger i regel så små dagskassor, att det vill verkligt ku­ rage till för att räkna ihop dem.
Särskilt svårt är det alltid usla portgångsföret för kvinnor, som bli­ vit sina egna efter att förut ha va­ rit anställda i gamla goda affärer och vant sig vid deras svällande dagskassor.
Om man inte äger kraft och förmåga att, när kvällen kommer, slå ifrån sig bekymren och skaffa sig en god vilsam sömn litan pulver är man förlorad — hälsan är då tillspillogiven.
Det förefaller mig som om af­ färskvinnor ofta tänka för mycket på att samla pengar, att plocka in slant efter slant på bankkontot.
Det har aldrig varit min taktik och ändå har mitt bankkonto växt för­ bi många andras.
Jag lever gott och jag njuter av livet.
Det är nog därför jag är så frisk, stark och ar- betsglad.
Jag är aldrig rädd för att ge ut pengar till hjälp åt andra.
Jag skriver på alla listor, ger när man ber, lånar ut åt den som be­ höver låna och förtjänar bistånd.
Tro mig, jag får sjufalt igen; jag vinner sympatier och tacksamhet, som kommer min affär till godo i form av kunder och, genom rekom­ mendation, nya kunder och nya kunder.
Jag vill själv tjäna pengar, men jag är också mån om att min per­ sonal skall göra det.
De ha mera feetalt än hos andra.
Därför stan­ na de också hos mig och jag slip­ per det tröttsamma besväret att lä­ ra upp nya biträden.
De bli till­ givna affären och jag vågar, när så påfordras, skrupensa upp dem utan att riskera att de springa sin väg.
Personalfrågan är egentligen den svåraste att lösa.
Flickorna kom­ ma jämmerligt illa uppfostrade, bortskämda, ovana vid lydnad, tyckmyckna, viktiga, med kantigt, otrevligt sätt, opraktiska, ointres­ serade av arbetet och inte alltid är­ liga.
Men de äro läraktiga, om man tar dem på det rätta sättet, och jag har fått utmärkta medhjälpa­ re bland dem.
Om de burit sig dumt eller illa åt, t. o. m. om de va­ rit oärliga, ger jag dem alltid en ny chans och nästan alltid med gott resultat.
Det finnes endast ett par typer jag funnit absolut obildbara och farliga — de snarstuckna, de elaka, de skadelystna och de som inte i nödfall vilja offra några tim­ mars övertidsarbete eller en utlovad ledig eftermiddag på den affär, som ger dem ett säkert och gott leve­ bröd — de få ögonblickligen och på grått papper avsked tillika med en månads lön.
Det var på ett pensionat mellan lunchen och den sena middagen.
Vädret var konträrt med hård vind och smattrande rägnskurar, från vilka en höstlik kyla utgick.
Då bridgeborden på grund av en oskriven lag aldrig gjordes i ord­ ning på detta ställe förr än efter middagen, fördrevo pensionärerna, som undan vädrets vreda makter tagit sin tillflykt till den stora sa­ longen, tiden med samspråk grupp­ vis.
Undertecknad kom därvid att åhöra ett tankeutbyte mellan några äldre herrar.
De talade om den unga flickan av en gången tid och om henne av i dag.
Den sistnämn­ da avfärdade de mycket hastigt och nästan utan ord.
Den förka- stelsedom de icke desto mindre ut­ talade över henne tog närmast for­ men av ett lovprisande av den gångna tidens unga kvinna, ett lov­ prisande med en underton av upp­ riktig saknad.
Hur täck och skönt flickaktig var hon icke, hur ljuv och älsklig, hur känslig, lika snar till löjen som till tårar, hur vän och oskuldsfull, hur blyg, oerfaren och retiré, hur öm och hängiven, hur mild och undfallande, hur husligt intresse­ rad och verksam, hur förtjusande och dyrkansvärd!
Nåväl, allt detta var säkerligen ingen osann skönmålning — hon var tvivelsutan sådan den unga flickan i de gamLa herrarnes och deras fäders ungdom.
Hon var det därför att tiden tillät henne vara det.
Men skulle väl denna flicktyp passa in i vår tid?
Skulle fäderna, bröderna, de äkta männen av i dag vilja ha henne tillbaka?
Hur skulle hon, skyddad, omhul­ dad och övervakad, kunna bruka den nutida unga flickans oin­ skränkta frihet, bära hennes tunga självförsörjningsbörda, bestå i hen­ nes frestelser?
I NU — Ja, svarade hon, det kan man gott säga.
— Och andra kvinnor skulle också kunna skaffa sig något i samma väg.
— Ja visst, sade hon muntert, om de verkligen äro affärskvinnor!
Pencil.
Göteborgs Morgonpost Söker Ni l å g o n flickan av en sången tid ocl) av 1 d ag.
Göteborgs största morgontidning.
ÄR KONSERVERINGSTID!
I i nimm,,,,.
€ .&lt; &amp; aSegrutittijtgêÈbtà 24 KUNGSGATAN 24 Tel. 3623 - 14090 - 6607 ombesörjer på erkänt bästa 8 sh allt som tillhSr begravningar Eldbegängelseförenlngens e xpedition, A.-B.
ISetrtëttles C tëoôm llyiiiiiiiiiiiiiiiiiiii i olika sorters modeller och kvalitéer köper ni alltid billigast hos (SL * WliliiiF gn papperskorg gästrummet.
Kungsgatan 45.
Telefon i 9 0 0.
Rikt urva l.
Billigaste p riser •m KORSGATAN 12 hon icke som oftast i frestelsen, utan att det räknas henne till syn­ nerlig förtjänst, och när hon så icke gör, se alla hennes svaghet och karaktärslöshet men ingen mäter den frestelse hon fallit för.
Om den unga flickan av i dag är olik sina föregångerskor, om hon är.
mindre kvinnligt känslig och vek, om hon står mera på sin rätt, om hennes en gång blygt nedslagna blick nu är fri och en smula fro­ stig, om hon är mindre huslig och hennes sinne mera utåtvänt, så är det för att omständigheterna gjort henne sådan.
Hon har icke haft tillräcklig kraft för att påverka ti­ den, endast smidighet nog att gö­ ra sig vuxen densamma.
Det där hade jiag velat säga de gamla herrarna men avstod — de skulle helt säkert icke lyssnat.
Den r ätte- — Hur skall jag veta, om han är en bra människa och om han kom­ mer att bli en god make, frågade en ung flicka om en man, som började göra henne sin uppvaktning och som hon intresserade sig för.
Hennes mor svarade: — Tag reda på hurudan han är i sitt arbete.
— Hur han behandlar sina kam­ rater.
är även som badtvål den förnämsta.
Smakfulla K ransar från i Hilda Henrikssons Blomsterhanilel Ö. Husargatan 37 Tel. 4250 Bondepraktika.
När januari bär mycket rägn.
blir vinstocken fattig och m ark utan hägn.
I februari man helst vill se häftiga vindar och mycken snö.
Om mars narrar plogen till at t gå.
april plägar få den att åter stå.
Ett härligt tecken är för ap ril gott rägn och värme så skö n d ärtill.
Om vädret i maj är kyligt och ratt, fyller höet och kornet ladan go tt.
Om juni värmer och skurar ge r är vädret som bonden helst det s er- När juli v isar sig varm och kl ar en kylig jul man att vänta ha r.
Att vintern blir kort man no gg Tant vet, när första augusti- veckan är he t Är tisteln i september gängse och stor på ett härligt efterår man tro r.
Vill träd i oktober ej fälla sin s kr^ — Hurudan han är, när något går om bister vinter det giver hud.
honom emot.
VISKAFÖRS » Para 63 0 » De äro de bäs ta VISKAFORS A.-B.
F ERD.
L UNDQUIST &amp; Co. för alltid på lag er a ^ a V I S K A F O R S Konservburksringar- • " » milk I övertygad 0111 att tusen- Resenär.
- • BERTHA ANDERSON [livsbehov 15 Korsgatan, Göteborg.
hade han inskränkt till Duktyger och H E U R L J N S H e m s l ö j d Vita Vävnader K O R S G A T A N Men kan man gott förstå Sokra­ tes, så är det icke så lätt att fatta, att Xantippa kände sig dragen till sin fule och o efterrättlige man.
Hon till fabrikspriser var dock av riddaresläkt och So kra­ ALMEDALS FÖRSÄLJNINGS-MAGASIN, tes av .mycket borgerlig härkomst, Kungsgatan 55.
8 GARDINER, MÖBELTYGER, DUKAR, MATTOR, L A M P S K Ä R M A R M.
M.
B IL L I G A P R] SER. '
Stort urval av vackra Ylletyger, Viyella i ylle och bomull, Bomullsflaneller.
Handvävda, färgäkta Bomullstyger, H vita Väf — nåder, bästa fabrikat.
Strandkoftor, Lahmans Trieotunderlclä- der, Strumpor, Underkjolar, Snörliv, Reformliv, Näsdukar, Allmogegardiner, stort urval, Möbeltyger, Borddukar, stor sortering, vackra mönster, Linneduktyger, bästa fabrikat.
Handdukar, Säng­ täcken, Filtar, Sticktäcken.
Prima Ylle — ocli Bomullsgarner.
Å helt s tycke 1 0 %, samt à stufvar.
.
Till T rieotstickerskor l ämnas r abatt å g arner.
smälta ett hjärta av sten och Mal visshet hemfallen åt olyckan.
Det är få veta allt, om saken anginge en ner över mig med så mycken god­ lory, som hade ett av långt känsliga bara i romanerna som hjä ltinnan för dast mig.
Jag har redan berättat het och så uppriktigt deltagande i er Lilith såg upp till honom med en re material, böjde sig ner och kysste följes a v den man hon inte älskar.
för er så mycket jag kunnat — kan blick.
Jag kände att något av det — Hur han reder upp en brydsam Torr bark uppå björken Allhelg 0113 Uttrycket i hennes ansikte visade ske har jag redan sagt alltför myc­ jag så innerligt bett om p å ett plöts­ henne.
skrämd blick.
situation.
dag Hon värjde sig svagt.
emellertid, att han icke lyckats fin ket — — Vad vet ni om vad jag genom- ligt och oväntat sätt gått i uppfyl­ bådar en vinter sträng i sitt slag- — Hur han behandlar sin mor.
— Ni får icke, viskade hon.
Ni na de rätta orden för att bringa henne levat?
Sir George Paradine måste — Ni har egentligen inte sagt lelse.
Därför vågade jag tala förtro­ — O ch kom ihåg, att yttre polityr mig någonting alls, svarade Mallory endefullt till er, innan jag ännu kän­ ha sagt er mera än vad ni berättat måste gå — ni måste glömma mig, på andra tankar.
Jag kan inte gifta mig med er hos en man nog är att sätta värde Om mycket köld i december rå r — Det är lönlöst att tala om allt Ett uttryck av förvirring gled över de er.
Och sedan — sedan — för mig?
R 1 detta — ni känner ju inte förhållan varken nu eller i framtiden.
Jag har på, men alls ingen säker grund att båd ' loft och lada fylld bonden i ' Liliths ansikte.
Slutligen såg hon Mallory skakade på huvudet: En blossande rodnad färgade hen­ IW.
bygga livets lycka på — den kan handlat orätt som låtit det gå så dena.
Tror ni, att jag skulle visa upp med en bönfallande blick.
Nej, det har han inte, men det är lätt (Fritt efter danskan).
nes kinder och hon lät huvudet bort er, om jag inte vore tvungen — Skul le ni förlåta mig, om ni junka.
Mallory förstod henne, och vara endast en fernissa av allra tun­ att förstå, att det är något som plå långt.
Nu måste det vara slut.
%ri ls erad naste slag.
därtill?
Kastar en kvinna ifrån sig visste allt.
Men Mallory log segervisst.
översättning av gar och trycker er.
Om detta något gripen av sina känslor, drog han hen­ — Det tjänar ingenting till, sade livets lycka om det är henne möj- — J a, självfallet, utbrast han ne intill sig och kysste henne åter.
" fréta Heijkel.
är ett band, som ni önskar befria er &gt; lötsligt Jag förlåter er redan nu, utan att Ur en amerikansk teaterrecens^ från, har jag nu givit er en möjlig han.
Ni kallade på mig och jag kom.
ligt att gripa den?
frigjorde sig Lilith ur — Kvinnor uppföra sig understun­ Så förhåller sig saken.
Nu måste ni veta något.
Egentligen har jag in­ hans armar.
Hennes öra hade upp­ När hjältinnan dog i sista ^.
kx, •, 16 het därtill.
.
Sd ar rW 1 t lilith s anletsdrag skälvde.
— Vill ta konsekvenserna.
Jag släpper er dom .mycket besynnerligt, svarade gen rättighet att gräla, på er som jag fångat ett fjärran buller, och då Mal­ När en fågel är nära döden, så blir verkade det så naturtroget, att g ve t ic ke ^ Ja » i inte.
Ni talar om ba nd, men medger han i otålig ton.
Det är till exem- gör.
Ni förstår, jag vill hellre ha lory blickade upp, såg han överste hans sång klagande; när en män­ teatersalongen närvarande lbföis ^ ^ ' r d et 0Ver S0Iïl ^ ' dunkel.
ni verkligen gifta er med mig, utan •samtidigt att ni inte är gift — allt­ 3 el obegripligt, att en ung flicka tyd- det halva förtoende ni visar mig än Seafields jaktvagn svänga upp på niska ligger för döden, så äro hen­ ringsagent, som samma dag tag e it 0 / 1 ?.
° ' m J a S skymtade •att veta vem eller hurudan jag är,, tus ° igt visar en man, att hon hyser för­ inget fötroende al ls.
så, ni måste vara fri!
itora landsvägen.
nes ord allvarliga och hälsosamma.
livförsäkring på henne för * 10, k IJ ots % Svinner den frågade hon.
troende för honom men samtidigt Tårarne stego upp i hennes ögon Hon skakade trött på huvudet.
Lilith räckte honom med en snabb I hans ögon brann en lidelse, för lnte ' Kon-Fu-Tse.
dollars, föll ned a v s v im m a d.
.
jag .skall omsorgsfullt döljer för honom saker och lutande sitt huvud mot hans bröst rörelse handen till avsked och hade — Man kan vara bunden av sin vilken inga hinder funnos.
I detta &gt;to och ting, som han han rätt att få snyftade hon: — Just det önskade försvunnit in mellan träden, innan ögonblick skulle han givit henne sitt heder, viskade hon sakta.
idp? "
^ ennes händer i veta, jag, att ni skulle säga.
Jag behöver vagnen nådde fram till grinden där Mallory kom ihåg vad sir George e d en ^dra på hennes namn, trotsande en hel värld av tviv-; Lilith drog med en snabb rörelse iänna att jag inte handlat orätt mot de stått.
Hon hade dock e n obehag­ Paradine berättat och sva rade lugnt: are.
men våra ljus- och tvättäkta ® OI ^ s tå åt sig handen, som om ha ns ord t räf­ er och att jag inte bedrog mig, då lig känsla av att överste Seafield och Ens heder kan inte förplikta en _ Ja, naturligtvis.
Jag skulle.
kuana hjälpa er tyger, Möbeltyger o. Gardins n att vara olycklig i hela sitt liv, i fat henne likt ett slag.
Med förtviv­ jag litade på er och tac kade Gud för sir George Paradine, som å kte med ltll at aldrig gifta mig med en kvinna utan 1 aratal dess inverkan.
at:!
o ion, om ni be- ynnerhet inte om man därigenom lan målad i sitt ansikte stod hon att han sänt mig er till tröst och honom, sett mera än hon önskade att Prover sändas i] Ppet.
?
ga g^ermål med att veta det om henne, som är av Presisera godhetsfullt vad Ni önskar Der eder också e n annans olycka.
En framför honom och viskade med ijälp.
Ja, tillade hon med tårfyllda de skulle ha gjort.
rw.
^arlft i --., det t ill er mor.
vikt — och det vet jag om er.
K O N S T F L I T E N s Avenyn (C l ô t e i - » f S ögon, jag gjorde det redan den kväl­ man som gifter sig med en kvinna, skrämd stämma: 11 rn e d ett äkten Det lyckliga leende som gled över ^ — ' Ni skulle vara i er f ulla rätt att len, då jag blev sjuk och ni böjde er vilken icke älskar honom, är med en skarp gränslinje hennes vackra ansikte skulle kunnat (Eftertryck förbjudes).
°MHjsr Konservburksringar SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET Jkvinnnmns Xiiih-rxinn UUtb.
uteslutande Xantippa.
$ lunchar man bäst?
Göteborgs Morgonpost un Tea tern.
ÏTI tjänare, våning, plats eller annat, så annonsera det i Vem tänker på, att det är ett hårt och farofyllt liv flickan iav i dag lever, att det är lika hårt och farofylldare än hennes brors?
Hennes barndoms- och ungdoms­ år äro icke upptagna av inhämtan­ det av kunskaper och färdigheter hon särskilt längtar efter att för­ värva, icke av förberedelser för det husmoderliga kall hon drömmer om för framtiden.
Hon håller i stället på att slå i sig kunskaper, som skola göra henne konkurrens- duglig i den bistra kampen för ut­ komsten på arbetsmarknaden.
Sina bästa unga år tillbringar hon på kontor eller i andra arbetslokaler och hon knogar sida vid sida med mannen lika tungt pålastad som han.
Tidigare ekonomiskt skyddad av föräldrahemmet, tills hon gifte sig, är hemmet numera ofta beroende av hennes och hennes .systrars ar­ betsförtjänst.
Hur många föräl­ drar försörjas icke av sina döttrar, hur många gossar hjälpas icke med stora offer fram i livet av äldre systrar!
Hur modig är icke nutidens kvinnliga arbetsmyra.
Hur tappert lever hon icke fram sitt liv utan att hava någon annan eller något annat att ekonomiskt trygga sig till än sig själv och sin arbetsför­ måga.
Som ett damoklessvärd hänger över hennes huvud plats­ uppsägningen, arbetslösheten, nö­ den, o ch vad väntar henne väl, när hon en gång på grund av ohälsa och hög ålder skall avpoletteras från arbetslivet?
Vi m åste nästan le vid tanken på hur ängsligt man ansåg sig behöva övervaka den gångna tidens unga flicka för att skydda henne från fall, när vi se hur fritt och obeva­ kad hennes motsvarighet av i dag rör sig i en ond värld, där mannen alltfort jagar den kvinnliga oskul­ den som jägaren villebrådet, för att förgöra den.
Hur tappert består 72t (^ybCL / lU / m / TTL&amp;t på Solö.
att sälja, köpa, hyra ut eller byta, så annonsera det i IMU,,, PÄRLOR JU \ ETJ] R Hovjuvelerare.
Ö. Ham ng.
4 1.
A Av ELIN FAXE.
— Er affär, insköt jag, är en li­ ten guldgruva?
hos E o t och hö gdragen var hon och härskly sten — vad hade hon av denne gamle silen, som varken bjöd lyx eller sam hällsställning i ersättning för ung dom och skön het?
— Hon var honom trogen, ansåg samtiden; ett förtal annan riktning är av långt senare datum och bär tydlig prägel av myt bildning.
Huru man än vill ställa sig till Xantippas kraftmetoder, slutar den ocßi, gXatt citerade artikelförfattaren, måste vi Varje a fton kl. 8. sålunda revidera vår förhandsdom om Söndag 7 o ch 0. henne.
Hon var ingen gammal arg- * Sn i * ef&gt;abUttering * Bröllopet Xantippa, (j en pj.
re] ^- i simpa, ingen ondskefull käring mot Sista veckan- KOP D A SokarW k i ë^Kisfce filosofen strömmen; hon var den u nga försum­ det al h a minsta: barfota drev han omkring i en sliten vintermantel, höll made hustrun, som väntat sig mer av betrakta« ttder ' h ™tiden t 11 godo med br öd och olive r och an­ sin man och av livet och som rättvist betraktas som en synnerligen svär brusade upp vid mannens förmenta nan den enklaste kost — eller åt han och onds,nt ihustrn _ &amp; ve * till ef!
Om äktenskapslycka är ett med egoism.
Hon var, hon förblir en il­ som alltid välkommen snyltgäst hos ter vä riefen har detta ^ he nne s min ne trevnad, så vore det orimligt att fram­ lustration till faran för en ung kvin­ rått ri- i någon av - sina rika vänner.
Han n i 0k e TOlat ställa Xantippas och Sokrates ' hem­ na att äkta en filosof — där han, kr 1!
«la v ar ju allmänt känd och kär som Stackars liv som ett harmoniskt äktenskap.
i förtid gammal, avsvurit glada livs­ Röktet, ^cdyiiAat, n Z!
originell personlighet, beundrad för namn ock dook ä r det åtskilligt mer Men ser man till dess dj upaste syfte begär, illusioner och svärmeri och an tvåtusen år sedan hon skildes hä­ sitt skämt och s itt skarpsinne, aktad och till att dess offer komplettera möter det evigt kvinnliga, det barns­ s&gt;om sannings sägare, men u tpekad av Tangens Gardiner varandra, eller motväga varandras ligt lättrörda sinnet, med n ykter och platsens största sortering hos åtskilligt folk som uppviglare och Nu kar emellertid i .den f örträffli­ A.-b.
Carl Johnsson defekter, så framstår Xantippa som tråkig förnuftighet.
Men dä rvid har Kungstorget.
gt finska tidskriften " Våra kvinnor " °dåga.
Och hans hustru fann knap­ just den hustru Sokrates skulle ha.
filosofens hustru långt mer vår sym­ past en kompensation för bristen på |#l 0ä£&lt; dsvittan Slottsfiogen Lagerborg skrivit en tempera- Hon förgrep sig helt visst på sin pati.
Ty bär hon sig också så sorg­ Ista 6 1. matsals * och ^onditotu mentsfull, intressant ock roande ar­ det nödvändigaste i sin makes celeb- sänt, trampade hon under fötterna.
ceroertng.
Wusiü dagligen, fjoU litet så tvivelaktig som denna ' ^°^ ra tes sade endast: nu får du ju herre och man; men liksom han tog lustigt åt som Xantippa gentemot ' tets pttset sänkta med 20 — 25 ° / o.
tikel till Xantippas försvar, ur vil- var, tyngd av ett skimmer av löjlig- s J älv ingenting.
_ Så blev hon ut- hennes misshandel snarast som en Sokrates, så är hennes vrede förlåt­ ßest.
t ' t tel. 19Ü0S.
T^ e " V1 t l l l a t a oss återgiva några smekning, så bevisade den å hennes lig, hennes roll all ära värd; medan brottstycken.
Själv filosof har förf.
het.
Och på eftervärldens beröm- skriken som en megära, medan Sok sida, att han ej var henne likgiltig.
jjjta Jßanbets Restaurant ra es den ohjälpliga farsfiguren är — filo- jämnmod prisades.
Kungsgatan 0.
' &lt; telefon 107 89. förstått vad Xantippa som filosof- melse tänkte hon nog icke; lika litet ^ Men med otack och h ån har Xan­ ofen.
som gått och gift sisr. "
ottsfcogen, vid stora dammen.
&amp; om he nnes medsystrar, vilkas hög- | ändå försvarade Sokrates hen ustru — " som beklagansvärd filo­ mod h on fick utstå.
ne, t. ex. n är hans son en gång rymt tippa lönats av en oförstående efter­ sofhustru " - haft att utstå, och h an Och v ärst för den kvinnliga fåfän­ och bad honom om skydd mot mo­ värld.
Att hon moderligt sörjde för lyckas utmärkt i sitt försök att göra gan var väl, att Sokrates var fu.1, så dern. — Har hon bitit dig?
— Nej.
filosofen, befriande honom från var­ flsftii » m * « även läsaren underkunnig därom och dagsbekymren, det lämnar man ur ful att hans fulhet var en visa i sta Har hon sparkat dig?
— Nej, - medkännande.
en d - Själv försökte han skämta men hon fö rbittrar var stund för mig räkningen.
Ty otaliga hustrur ha Han inleder sin artikel med att på­ Teaterdirektören avslutade &gt;sin fru­ bort detta sakförhållande.
Men över med sina häftiga förebråelser.
— Ja gjort detsamma för mindre storvulna peka hurusom filosoferna i alla tider män, tåligt, tyst och med g lädje.
Det kost med en kopp kaffe och en ci­ tygade det Xantippa?
Msst, min son, men hon menar så väl.
' haft för vana att säga elakheter om säregna med Xantippa, och det som garr, då husjungfrun Emma uppen­ h on Nej, hon förlorade tålamodet vid tänker på ditt bästa, — Man kvinnorna, särskilt i deras egenskap gjort hennes namn till ett öknamn, barade sig.
un dessa och andra hans argument.
Li- drade, " huru Sokrates höll ut med av hustrur och h uskors åt just filoso är att hon protesterade.
Också, hand- — Där är en främmande i tambu­ ka hetlevrad som han var flegmatisk, e n hustru, med vilken det helt visst fer na.
gripligt så gott det gick.
Egendom­ ren och undrar om direktören skulle blev hon hetsig vid hans ironi, hans v a r svårare att leva än med någon — Men, tillägger han, hjärta för ligt att ej suffragetterna rest hennes vilja ge hans fru - och sex barn fri­ överlägset självsäkra undanflykter, an nan .som fann s, eller som nå gonsin Den är meningen som ett upprop filosofens hustru ha dessa belackare insats ett äreminne.
Ty moraliskt biljetter till föreställningen i kväll.
hans orubbliga rätthaveri — och nä r fnnnits, ja, sannolikt också i fram- _ ja, nä stan som ett nödrop — lc kes haft.
— En man, som för tin var hon en banbryterska: hon trot- Han är arbetslös och har inte råd att hon blev bet inför hans logik, grep tiden komme att finnas? "
Sokrates jenna rubrik, framkallad av rik er- g en s väsen försummar de materiella hon i känsla av hans orätt till de svara de, att skickliga ryttare öva upp; ade sedens bud om underkastelse köpa några.
och ödmjukhet.
Visserligen endast renbet e fter en lång sommarresa tin g e n, går upp i abstrakta begrepp Direktören stirrar på henne, innan slående argumenten.
Till och med sig pa eldiga hästar; så hade han för egen del och på grund av sitt han återfår tungans bruk.
och många besök i o lika hem, från oc k lämnar åt hustrun att nödtorv- s på agoran, där folkförsamlingen sam- ^kt sig en bångstyrig fru.
för att vilda lynne; näppeligen också med oderna hotell till hemtreviiga tigt sköta konkreta besvär och be- - H an måtte vara galen!
Ser manträdde, trakterade hon honom ^ a upp sig i att umgås med männi- ntprästgårdar, sammanlagt elva, kymmer, han är ju e tt värre huskors med hugg och slag.
Så skall hon s ^ ' or: J a g visste, att står jag ut med avsikt för den allmänna goda sakens han ut att ha sina förmögenheter i ea al la med samma egenhet: ä n någonsin Sokrates ' hustyrann.
I ryckt av honom manteln för att av- kenne, så gör jag det med vem som skull.
Men det att det var mot Sok­ behåll?
: m papperskorg i gästrummet, stället för yttre håvor, blir dubbel bryta, hans resonerande och tvinga helst annan.
— Detta var nog en rates hon hävdade hustruns välde Emma tveksamt: — Jag vet inte Bristen var inte så kännbar, när l as t filosofhustruns lott; och glädjen honom att laga sig hem — han sö- del skryt, ty Xantippa lät icke topp och värde, gjorde henne visst till ett ' kanske han har dom i den lilla föredöme i samtidens iUhén.
Och väskan han bär i handen.
huset tillämpades det gamla upp- a ^t dela ett enstöringsliv, förandligat lade ju borta, i nätter som dagar.
En- r ^ a Ett svepskäl var det i a lla sagoomspunnen har den märkliga anningssystemet och m an kunde ^t vara, men för henne svåråtkom- ligt andra, var det helt enkelt för att orsaken till Sokrates ' val av kvinnan lyst genom tiderna.
ppna ett par kak elugnsluckor och digt, uppväger icke de anspråk på li- Xantippa.
frös och manteln var den Xantippa låg nog djupt i hans erotik, ve: ka in sina sö nderrivna brev, ^ kvinnonaturen uppfordrar till.
J a g vågar nämligen hypotesen, att enda de ä gde.
När Sokrates så blev iandsomslag och litet av var- Xantippas mödor — och ära uppmanad att med våld taga manteln äktenskapet var lyckligt: att Xan !.
ex. garnstumpar som blivit skymta.
När hon gav; sig i leken tillbaka, svarade han skrattande: då ^ppa var kär i sin själsstarke man: när man stoppat strumpor o. me d sin mindrevärde försörjare var skulle det bli en tvekamp och för- I oc h han ändå mer förälskad i henne!
en i hem, där värmeledning hon en tös på 20 år; Sokrates var 30 tjusta skulle ni ropa: hell Sokrates, •- ' iförd, (Jär är man rådlös utan ar äldre.
Da han, 70 år gammal, fri­ hell Xantippa, när någon av oss hade Xantippa styrde - om sitt hus och » papperskorg.
modigt tömde giftbägaren, glad i övertaget.
En annan gång kom han sin m an; hon var aktiv, myndig, be­ ' i ' många år sedan såg jag en I hågen ej minst, anmärker en forn- sent hem — portnyckel tyckes han fallande, hård, en stolt, och självsäker!
1111111111 II 11!
I 1111111111111111111111M111111111111111111111111111111111111 • r Pjäs, d är en man befann sig tida spefågel, över att slippa sin plå- icke haft — i sällskap med några kvinna, en härskarenatur — just a fatala situationen a tt ej kun- &amp; oan de, hade de nämligen en tjugo- själsfränder; men Xantippa öppnade motsatsen till Sokrates, den fogsam- &amp; är DTi ser att ixtn ej finnes orstöra et t komprometterande son, en n ågra år gammal telning endast ett fönster, överöste honom me och godmodige.
Huru måtte han - ksbrev — ingen gammal he- 0 °k e tt barn, som bars på armen.
med otidigheter och till slut med ett icke hos henne skattat de egenskaper " TT ~ ^ ^ X ï X å ffcninrtnrnas 3^ninnnrnai tli&amp;ninQ lillftankahålfes å (Erp.
' k kakelugn att se det flamma 1 1 fattigdom och försakelser hade hon ämbare vatten.
Sokrates lät sig icke han saknade, initiativlös, eftergiven, ^JJr£5.Enikiiri ® aI r 32liiItt 2 r: =: TTieL 18QÏ0: in a a ' • gen korg a tt plocka sön- ^ dessa år skött om den tarvliga bekomma: efter åskan plägar ju reg­ utan självkänsla som han var.
Han ^ i — erida räddningen var I lantgård, som var deras enda in net följa, sade han till sina följesla­ måtte sett upp till Xantippa som till • - ta upp det.
Hoppas han hade komstkälla; Sokrates endast slog gare; och de fortsatte gillet på annat den energiskt överlägsna, stor sak om rpBssanfre &amp; naiuiishagar] Iiu a. matsmältning och att varken [dank; bildhuggareyrket hade han håll.
Och sådana uppträden uppre­ det brast i hennes takt eller om hon - i eller d et av glöd ande käns- övergett långt före sitt giftermål.
pades; när han en gång, Xantippa saknade sinne för hans intellektuella !Çadûàr 3: 50, kunrïaï 2 kr.
1Dl P re gnerade papperet bekom Han flanerade på gator och torg och ovetande, bjudit vänner hem, skym­ intressen.
Hans erotiska längtan gav sig «om frivillig .själasörjare fade hon honom i gästernas närvaro ällde icke en duvolikt saktmodig i ar svang med eho som hade tid att be- och välte omkull deras dryckesbord.
kvinna, undfallande och hängiven, Ranima i uppropet; Köp en!
tänka hans samvetsfrågor; eller En dyrbar kaka, som Alkibiades han behövde en affektfull och aggres­ siv.
s ' Kor g t ill gästrummet!
grubblade Ihan i ensamhet.
Sina Ulla Morgonens förnämsta annonsorgan •&lt;Ù&gt;- i modern infa ttning fö rdelaktigast V s å g T I D N I N G flffentltéa nöjen, Ni Göteborg.
Lösnummerpris 10 öre.
U Har — är — G ö t e b o r g s " •HllllHjj,,, Solen bleker!
— utplånar det som gått förut oc utg-ör inle dningen till ett nytt liv.
K V I N N O R N A S t i d n i n g K V I N N O R N A S „„„miiiiimiiiiiiiiii " " " 111 " 11 Hemmets t idning SKANDINAVISKA K GÖTEBOKCt R E DITAKTIE BOLAGET - STOCKHOLM - MA.LMÖ Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: — Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta B r a n d - o c h Livförsäk rings-Akt iebolaget Aftonblad S Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan och hemmet.
I varje nummer, värde­ T elegramadress K reditbolaget " (Inj.
gen.
G öteb.
T andläkaresällskap) Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
1 h2 — 1 / 23, övriga tider efte r avta l. penningmedel, som här i Sverige bruka stå till buds.
Min interlokutör, den framgångs­ rika affärsdamen, är däremot en i verklig mening " selfmade " kvin­ na.
Hon började sin affärskarriär med en god uppfostran och alla möjliga personliga kvalifikationer för yrket men med endast några hundra kronor som kapital.
Hon har aldrig av andra mottagit några hjälpande handtag men själv givit så många flera åt dem som behöft sådana.
Hon kan sålunda med allt skäl tillerkännas vitsord i den förelig­ gande frågan och även själv upp­ ställas som en förebild, värd och även möjlig att efterlikna.
Det kan tilläggas att hon befinner sig i den tidiga medelåldern, att hon strålar av hälsa, vitalitet och livsglädje.
Det spörsmål jag bad henne besvara löd: — Hur vinnes framgång, stor och verklig framgång inom affärs­ livet?
Hon satt ett ögonblick funder­ sam och svarade sedan: — Som ni vet är jag butiksinne­ havare och mina erfarenheter in­ skränka sig därför till detta om­ råde, men jag vågar tro, att jag med samma erfarenheter skulle lyckas bra även inom andra affärs­ grenar.
För att kunna förvänta fram­ gång som affärsidkare, d. v. s. en framgång som är värd att tala om, måste man vara allsidigt kunnig i yrket och inte bara endels.
Detta äro kvinnorna i allmänhet blinda för.
Man behöver för det första en affärsprincip att bygga upp ett fö­ retag på.
Det räcker inte med rätt och slätt en önskan att förtjäna, att skrapa åt sig andras pengar, vil­ ka i så fall antagligen skola visa sig ganska svårtåtkomliga.
Man bör vara besjälad av lust att ge or­ dentligt vederlag i goda varor och moderata priser.
Sådant känner kundkretsen; det väcker dess för­ troende och sympati.
För resten ligger det en tillfredsställelse däri för affärsidkaren själv.
Det ger en förnuftig och vacker mening åt det hela.
Man måste äga ett rörelsekapi­ tal, större eller mindre, beroende dels på storleken av det lager man behöver ligga inne med, dels på af­ färens art, om man säljer sin vara huvudsakligen kontant eller måste lämna kunderna lång kredit.
Sedan komma vi till de nödvän­ diga kvalifikationerna: varukänne­ dom, vetskap om de bästa och bil­ ligaste inköp skällorna, organisa­ tionsförmåga, ordningssinne, in­ sikt i bokföring, ett älskvärt sätt mot kunder, en god men fast hancl med personalen och för övrigt det- fulla artiklar i olika frågor, berättelse, följetong, kåserier.
Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
ta obestämbara men Tiktiga och vittomfattande något som kallas affärsblick, djärvhet parad med klokhet, förmåga att sätta liv och fart i affären, att driva upp omsätt­ ningen.
Man behöver vara frisk och stark — det är nämligen en mycket stor arbetsbörda man påtar sig och en­ sam måste bära, tills man hunnit så långt, att man får råd att skaffa sig medhjälpare.
Man måste äga mod och uthål­ lighet — all vår början är ju svår, och en ung affär ger i regel så små dagskassor, att det vill verkligt ku­ rage till för att räkna ihop dem.
Särskilt svårt är det alltid usla portgångsföret för kvinnor, som bli­ vit sina egna efter att förut ha va­ rit anställda i gamla goda affärer och vant sig vid deras svällande dagskassor.
Om man inte äger kraft och förmåga att, när kvällen kommer, slå ifrån sig bekymren och skaffa sig en god vilsam sömn litan pulver är man förlorad — hälsan är då tillspillogiven.
Det förefaller mig som om af­ färskvinnor ofta tänka för mycket på att samla pengar, att plocka in slant efter slant på bankkontot.
Det har aldrig varit min taktik och ändå har mitt bankkonto växt för­ bi många andras.
Jag lever gott och jag njuter av livet.
Det är nog därför jag är så frisk, stark och ar- betsglad.
Jag är aldrig rädd för att ge ut pengar till hjälp åt andra.
Jag skriver på alla listor, ger när man ber, lånar ut åt den som be­ höver låna och förtjänar bistånd.
Tro mig, jag får sjufalt igen; jag vinner sympatier och tacksamhet, som kommer min affär till godo i form av kunder och, genom rekom­ mendation, nya kunder och nya kunder.
Jag vill själv tjäna pengar, men jag är också mån om att min per­ sonal skall göra det.
De ha mera feetalt än hos andra.
Därför stan­ na de också hos mig och jag slip­ per det tröttsamma besväret att lä­ ra upp nya biträden.
De bli till­ givna affären och jag vågar, när så påfordras, skrupensa upp dem utan att riskera att de springa sin väg.
Personalfrågan är egentligen den svåraste att lösa.
Flickorna kom­ ma jämmerligt illa uppfostrade, bortskämda, ovana vid lydnad, tyckmyckna, viktiga, med kantigt, otrevligt sätt, opraktiska, ointres­ serade av arbetet och inte alltid är­ liga.
Men de äro läraktiga, om man tar dem på det rätta sättet, och jag har fått utmärkta medhjälpa­ re bland dem.
Om de burit sig dumt eller illa åt, t. o. m. om de va­ rit oärliga, ger jag dem alltid en ny chans och nästan alltid med gott resultat.
Det finnes endast ett par typer jag funnit absolut obildbara och farliga — de snarstuckna, de elaka, de skadelystna och de som inte i nödfall vilja offra några tim­ mars övertidsarbete eller en utlovad ledig eftermiddag på den affär, som ger dem ett säkert och gott leve­ bröd — de få ögonblickligen och på grått papper avsked tillika med en månads lön.
Det var på ett pensionat mellan lunchen och den sena middagen.
Vädret var konträrt med hård vind och smattrande rägnskurar, från vilka en höstlik kyla utgick.
Då bridgeborden på grund av en oskriven lag aldrig gjordes i ord­ ning på detta ställe förr än efter middagen, fördrevo pensionärerna, som undan vädrets vreda makter tagit sin tillflykt till den stora sa­ longen, tiden med samspråk grupp­ vis.
Undertecknad kom därvid att åhöra ett tankeutbyte mellan några äldre herrar.
De talade om den unga flickan av en gången tid och om henne av i dag.
Den sistnämn­ da avfärdade de mycket hastigt och nästan utan ord.
Den förka- stelsedom de icke desto mindre ut­ talade över henne tog närmast for­ men av ett lovprisande av den gångna tidens unga kvinna, ett lov­ prisande med en underton av upp­ riktig saknad.
Hur täck och skönt flickaktig var hon icke, hur ljuv och älsklig, hur känslig, lika snar till löjen som till tårar, hur vän och oskuldsfull, hur blyg, oerfaren och retiré, hur öm och hängiven, hur mild och undfallande, hur husligt intresse­ rad och verksam, hur förtjusande och dyrkansvärd!
Nåväl, allt detta var säkerligen ingen osann skönmålning — hon var tvivelsutan sådan den unga flickan i de gamLa herrarnes och deras fäders ungdom.
Hon var det därför att tiden tillät henne vara det.
Men skulle väl denna flicktyp passa in i vår tid?
Skulle fäderna, bröderna, de äkta männen av i dag vilja ha henne tillbaka?
Hur skulle hon, skyddad, omhul­ dad och övervakad, kunna bruka den nutida unga flickans oin­ skränkta frihet, bära hennes tunga självförsörjningsbörda, bestå i hen­ nes frestelser?
I NU — Ja, svarade hon, det kan man gott säga.
— Och andra kvinnor skulle också kunna skaffa sig något i samma väg.
— Ja visst, sade hon muntert, om de verkligen äro affärskvinnor!
Pencil.
Göteborgs Morgonpost Söker Ni l å g o n flickan av en sången tid ocl) av 1 d ag.
Göteborgs största morgontidning.
ÄR KONSERVERINGSTID!
I i nimm,,,,.
€ .&lt; &amp; aSegrutittijtgêÈbtà 24 KUNGSGATAN 24 Tel. 3623 - 14090 - 6607 ombesörjer på erkänt bästa 8 sh allt som tillhSr begravningar Eldbegängelseförenlngens e xpedition, A.-B.
ISetrtëttles C tëoôm llyiiiiiiiiiiiiiiiiiiii i olika sorters modeller och kvalitéer köper ni alltid billigast hos (SL * WliliiiF gn papperskorg gästrummet.
Kungsgatan 45.
Telefon i 9 0 0.
Rikt urva l.
Billigaste p riser •m KORSGATAN 12 hon icke som oftast i frestelsen, utan att det räknas henne till syn­ nerlig förtjänst, och när hon så icke gör, se alla hennes svaghet och karaktärslöshet men ingen mäter den frestelse hon fallit för.
Om den unga flickan av i dag är olik sina föregångerskor, om hon är.
mindre kvinnligt känslig och vek, om hon står mera på sin rätt, om hennes en gång blygt nedslagna blick nu är fri och en smula fro­ stig, om hon är mindre huslig och hennes sinne mera utåtvänt, så är det för att omständigheterna gjort henne sådan.
Hon har icke haft tillräcklig kraft för att påverka ti­ den, endast smidighet nog att gö­ ra sig vuxen densamma.
Det där hade jiag velat säga de gamla herrarna men avstod — de skulle helt säkert icke lyssnat.
Den r ätte- — Hur skall jag veta, om han är en bra människa och om han kom­ mer att bli en god make, frågade en ung flicka om en man, som började göra henne sin uppvaktning och som hon intresserade sig för.
Hennes mor svarade: — Tag reda på hurudan han är i sitt arbete.
— Hur han behandlar sina kam­ rater.
är även som badtvål den förnämsta.
Smakfulla K ransar från i Hilda Henrikssons Blomsterhanilel Ö. Husargatan 37 Tel. 4250 Bondepraktika.
När januari bär mycket rägn.
blir vinstocken fattig och m ark utan hägn.
I februari man helst vill se häftiga vindar och mycken snö.
Om mars narrar plogen till at t gå.
april plägar få den att åter stå.
Ett härligt tecken är för ap ril gott rägn och värme så skö n d ärtill.
Om vädret i maj är kyligt och ratt, fyller höet och kornet ladan go tt.
Om juni värmer och skurar ge r är vädret som bonden helst det s er- När juli v isar sig varm och kl ar en kylig jul man att vänta ha r.
Att vintern blir kort man no gg Tant vet, när första augusti- veckan är he t Är tisteln i september gängse och stor på ett härligt efterår man tro r.
Vill träd i oktober ej fälla sin s kr^ — Hurudan han är, när något går om bister vinter det giver hud.
honom emot.
VISKAFÖRS » Para 63 0 » De äro de bäs ta VISKAFORS A.-B.
F ERD.
L UNDQUIST &amp; Co. för alltid på lag er a ^ a V I S K A F O R S Konservburksringar- • " » milk I övertygad 0111 att tusen- Resenär.
- • BERTHA ANDERSON [livsbehov 15 Korsgatan, Göteborg.
hade han inskränkt till Duktyger och H E U R L J N S H e m s l ö j d Vita Vävnader K O R S G A T A N Men kan man gott förstå Sokra­ tes, så är det icke så lätt att fatta, att Xantippa kände sig dragen till sin fule och o efterrättlige man.
Hon till fabrikspriser var dock av riddaresläkt och So kra­ ALMEDALS FÖRSÄLJNINGS-MAGASIN, tes av .mycket borgerlig härkomst, Kungsgatan 55.
8 GARDINER, MÖBELTYGER, DUKAR, MATTOR, L A M P S K Ä R M A R M.
M.
B IL L I G A P R] SER. '
Stort urval av vackra Ylletyger, Viyella i ylle och bomull, Bomullsflaneller.
Handvävda, färgäkta Bomullstyger, H vita Väf — nåder, bästa fabrikat.
Strandkoftor, Lahmans Trieotunderlclä- der, Strumpor, Underkjolar, Snörliv, Reformliv, Näsdukar, Allmogegardiner, stort urval, Möbeltyger, Borddukar, stor sortering, vackra mönster, Linneduktyger, bästa fabrikat.
Handdukar, Säng­ täcken, Filtar, Sticktäcken.
Prima Ylle — ocli Bomullsgarner.
Å helt s tycke 1 0 %, samt à stufvar.
.
Till T rieotstickerskor l ämnas r abatt å g arner.
smälta ett hjärta av sten och Mal visshet hemfallen åt olyckan.
Det är få veta allt, om saken anginge en ner över mig med så mycken god­ lory, som hade ett av långt känsliga bara i romanerna som hjä ltinnan för dast mig.
Jag har redan berättat het och så uppriktigt deltagande i er Lilith såg upp till honom med en re material, böjde sig ner och kysste följes a v den man hon inte älskar.
för er så mycket jag kunnat — kan blick.
Jag kände att något av det — Hur han reder upp en brydsam Torr bark uppå björken Allhelg 0113 Uttrycket i hennes ansikte visade ske har jag redan sagt alltför myc­ jag så innerligt bett om p å ett plöts­ henne.
skrämd blick.
situation.
dag Hon värjde sig svagt.
emellertid, att han icke lyckats fin ket — — Vad vet ni om vad jag genom- ligt och oväntat sätt gått i uppfyl­ bådar en vinter sträng i sitt slag- — Hur han behandlar sin mor.
— Ni får icke, viskade hon.
Ni na de rätta orden för att bringa henne levat?
Sir George Paradine måste — Ni har egentligen inte sagt lelse.
Därför vågade jag tala förtro­ — O ch kom ihåg, att yttre polityr mig någonting alls, svarade Mallory endefullt till er, innan jag ännu kän­ ha sagt er mera än vad ni berättat måste gå — ni måste glömma mig, på andra tankar.
Jag kan inte gifta mig med er hos en man nog är att sätta värde Om mycket köld i december rå r — Det är lönlöst att tala om allt Ett uttryck av förvirring gled över de er.
Och sedan — sedan — för mig?
R 1 detta — ni känner ju inte förhållan varken nu eller i framtiden.
Jag har på, men alls ingen säker grund att båd ' loft och lada fylld bonden i ' Liliths ansikte.
Slutligen såg hon Mallory skakade på huvudet: En blossande rodnad färgade hen­ IW.
bygga livets lycka på — den kan handlat orätt som låtit det gå så dena.
Tror ni, att jag skulle visa upp med en bönfallande blick.
Nej, det har han inte, men det är lätt (Fritt efter danskan).
nes kinder och hon lät huvudet bort er, om jag inte vore tvungen — Skul le ni förlåta mig, om ni junka.
Mallory förstod henne, och vara endast en fernissa av allra tun­ att förstå, att det är något som plå långt.
Nu måste det vara slut.
%ri ls erad naste slag.
därtill?
Kastar en kvinna ifrån sig visste allt.
Men Mallory log segervisst.
översättning av gar och trycker er.
Om detta något gripen av sina känslor, drog han hen­ — Det tjänar ingenting till, sade livets lycka om det är henne möj- — J a, självfallet, utbrast han ne intill sig och kysste henne åter.
" fréta Heijkel.
är ett band, som ni önskar befria er &gt; lötsligt Jag förlåter er redan nu, utan att Ur en amerikansk teaterrecens^ från, har jag nu givit er en möjlig han.
Ni kallade på mig och jag kom.
ligt att gripa den?
frigjorde sig Lilith ur — Kvinnor uppföra sig understun­ Så förhåller sig saken.
Nu måste ni veta något.
Egentligen har jag in­ hans armar.
Hennes öra hade upp­ När hjältinnan dog i sista ^.
kx, •, 16 het därtill.
.
Sd ar rW 1 t lilith s anletsdrag skälvde.
— Vill ta konsekvenserna.
Jag släpper er dom .mycket besynnerligt, svarade gen rättighet att gräla, på er som jag fångat ett fjärran buller, och då Mal­ När en fågel är nära döden, så blir verkade det så naturtroget, att g ve t ic ke ^ Ja » i inte.
Ni talar om ba nd, men medger han i otålig ton.
Det är till exem- gör.
Ni förstår, jag vill hellre ha lory blickade upp, såg han överste hans sång klagande; när en män­ teatersalongen närvarande lbföis ^ ^ ' r d et 0Ver S0Iïl ^ ' dunkel.
ni verkligen gifta er med mig, utan •samtidigt att ni inte är gift — allt­ 3 el obegripligt, att en ung flicka tyd- det halva förtoende ni visar mig än Seafields jaktvagn svänga upp på niska ligger för döden, så äro hen­ ringsagent, som samma dag tag e it 0 / 1 ?.
° ' m J a S skymtade •att veta vem eller hurudan jag är,, tus ° igt visar en man, att hon hyser för­ inget fötroende al ls.
så, ni måste vara fri!
itora landsvägen.
nes ord allvarliga och hälsosamma.
livförsäkring på henne för * 10, k IJ ots % Svinner den frågade hon.
troende för honom men samtidigt Tårarne stego upp i hennes ögon Hon skakade trött på huvudet.
Lilith räckte honom med en snabb I hans ögon brann en lidelse, för lnte ' Kon-Fu-Tse.
dollars, föll ned a v s v im m a d.
.
jag .skall omsorgsfullt döljer för honom saker och lutande sitt huvud mot hans bröst rörelse handen till avsked och hade — Man kan vara bunden av sin vilken inga hinder funnos.
I detta &gt;to och ting, som han han rätt att få snyftade hon: — Just det önskade försvunnit in mellan träden, innan ögonblick skulle han givit henne sitt heder, viskade hon sakta.
idp? "
^ ennes händer i veta, jag, att ni skulle säga.
Jag behöver vagnen nådde fram till grinden där Mallory kom ihåg vad sir George e d en ^dra på hennes namn, trotsande en hel värld av tviv-; Lilith drog med en snabb rörelse iänna att jag inte handlat orätt mot de stått.
Hon hade dock e n obehag­ Paradine berättat och sva rade lugnt: are.
men våra ljus- och tvättäkta ® OI ^ s tå åt sig handen, som om ha ns ord t räf­ er och att jag inte bedrog mig, då lig känsla av att överste Seafield och Ens heder kan inte förplikta en _ Ja, naturligtvis.
Jag skulle.
kuana hjälpa er tyger, Möbeltyger o. Gardins n att vara olycklig i hela sitt liv, i fat henne likt ett slag.
Med förtviv­ jag litade på er och tac kade Gud för sir George Paradine, som å kte med ltll at aldrig gifta mig med en kvinna utan 1 aratal dess inverkan.
at:!
o ion, om ni be- ynnerhet inte om man därigenom lan målad i sitt ansikte stod hon att han sänt mig er till tröst och honom, sett mera än hon önskade att Prover sändas i] Ppet.
?
ga g^ermål med att veta det om henne, som är av Presisera godhetsfullt vad Ni önskar Der eder också e n annans olycka.
En framför honom och viskade med ijälp.
Ja, tillade hon med tårfyllda de skulle ha gjort.
rw.
^arlft i --., det t ill er mor.
vikt — och det vet jag om er.
K O N S T F L I T E N s Avenyn (C l ô t e i - » f S ögon, jag gjorde det redan den kväl­ man som gifter sig med en kvinna, skrämd stämma: 11 rn e d ett äkten Det lyckliga leende som gled över ^ — ' Ni skulle vara i er f ulla rätt att len, då jag blev sjuk och ni böjde er vilken icke älskar honom, är med en skarp gränslinje hennes vackra ansikte skulle kunnat (Eftertryck förbjudes).
°MHjsr Konservburksringar SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET Jkvinnnmns Xiiih-rxinn UUtb.
uteslutande Xantippa.
$ lunchar man bäst?
Göteborgs Morgonpost un Tea tern.
ÏTI tjänare, våning, plats eller annat, så annonsera det i Vem tänker på, att det är ett hårt och farofyllt liv flickan iav i dag lever, att det är lika hårt och farofylldare än hennes brors?
Hennes barndoms- och ungdoms­ år äro icke upptagna av inhämtan­ det av kunskaper och färdigheter hon särskilt längtar efter att för­ värva, icke av förberedelser för det husmoderliga kall hon drömmer om för framtiden.
Hon håller i stället på att slå i sig kunskaper, som skola göra henne konkurrens- duglig i den bistra kampen för ut­ komsten på arbetsmarknaden.
Sina bästa unga år tillbringar hon på kontor eller i andra arbetslokaler och hon knogar sida vid sida med mannen lika tungt pålastad som han.
Tidigare ekonomiskt skyddad av föräldrahemmet, tills hon gifte sig, är hemmet numera ofta beroende av hennes och hennes .systrars ar­ betsförtjänst.
Hur många föräl­ drar försörjas icke av sina döttrar, hur många gossar hjälpas icke med stora offer fram i livet av äldre systrar!
Hur modig är icke nutidens kvinnliga arbetsmyra.
Hur tappert lever hon icke fram sitt liv utan att hava någon annan eller något annat att ekonomiskt trygga sig till än sig själv och sin arbetsför­ måga.
Som ett damoklessvärd hänger över hennes huvud plats­ uppsägningen, arbetslösheten, nö­ den, o ch vad väntar henne väl, när hon en gång på grund av ohälsa och hög ålder skall avpoletteras från arbetslivet?
Vi m åste nästan le vid tanken på hur ängsligt man ansåg sig behöva övervaka den gångna tidens unga flicka för att skydda henne från fall, när vi se hur fritt och obeva­ kad hennes motsvarighet av i dag rör sig i en ond värld, där mannen alltfort jagar den kvinnliga oskul­ den som jägaren villebrådet, för att förgöra den.
Hur tappert består 72t (^ybCL / lU / m / TTL&amp;t på Solö.
att sälja, köpa, hyra ut eller byta, så annonsera det i IMU,,, PÄRLOR JU \ ETJ] R Hovjuvelerare.
Ö. Ham ng.
4 1.
A Av ELIN FAXE.
— Er affär, insköt jag, är en li­ ten guldgruva?
hos E o t och hö gdragen var hon och härskly sten — vad hade hon av denne gamle silen, som varken bjöd lyx eller sam hällsställning i ersättning för ung dom och skön het?
— Hon var honom trogen, ansåg samtiden; ett förtal annan riktning är av långt senare datum och bär tydlig prägel av myt bildning.
Huru man än vill ställa sig till Xantippas kraftmetoder, slutar den ocßi, gXatt citerade artikelförfattaren, måste vi Varje a fton kl. 8. sålunda revidera vår förhandsdom om Söndag 7 o ch 0. henne.
Hon var ingen gammal arg- * Sn i * ef&gt;abUttering * Bröllopet Xantippa, (j en pj.
re] ^- i simpa, ingen ondskefull käring mot Sista veckan- KOP D A SokarW k i ë^Kisfce filosofen strömmen; hon var den u nga försum­ det al h a minsta: barfota drev han omkring i en sliten vintermantel, höll made hustrun, som väntat sig mer av betrakta« ttder ' h ™tiden t 11 godo med br öd och olive r och an­ sin man och av livet och som rättvist betraktas som en synnerligen svär brusade upp vid mannens förmenta nan den enklaste kost — eller åt han och onds,nt ihustrn _ &amp; ve * till ef!
Om äktenskapslycka är ett med egoism.
Hon var, hon förblir en il­ som alltid välkommen snyltgäst hos ter vä riefen har detta ^ he nne s min ne trevnad, så vore det orimligt att fram­ lustration till faran för en ung kvin­ rått ri- i någon av - sina rika vänner.
Han n i 0k e TOlat ställa Xantippas och Sokrates ' hem­ na att äkta en filosof — där han, kr 1!
«la v ar ju allmänt känd och kär som Stackars liv som ett harmoniskt äktenskap.
i förtid gammal, avsvurit glada livs­ Röktet, ^cdyiiAat, n Z!
originell personlighet, beundrad för namn ock dook ä r det åtskilligt mer Men ser man till dess dj upaste syfte begär, illusioner och svärmeri och an tvåtusen år sedan hon skildes hä­ sitt skämt och s itt skarpsinne, aktad och till att dess offer komplettera möter det evigt kvinnliga, det barns­ s&gt;om sannings sägare, men u tpekad av Tangens Gardiner varandra, eller motväga varandras ligt lättrörda sinnet, med n ykter och platsens största sortering hos åtskilligt folk som uppviglare och Nu kar emellertid i .den f örträffli­ A.-b.
Carl Johnsson defekter, så framstår Xantippa som tråkig förnuftighet.
Men dä rvid har Kungstorget.
gt finska tidskriften " Våra kvinnor " °dåga.
Och hans hustru fann knap­ just den hustru Sokrates skulle ha.
filosofens hustru långt mer vår sym­ past en kompensation för bristen på |#l 0ä£&lt; dsvittan Slottsfiogen Lagerborg skrivit en tempera- Hon förgrep sig helt visst på sin pati.
Ty bär hon sig också så sorg­ Ista 6 1. matsals * och ^onditotu mentsfull, intressant ock roande ar­ det nödvändigaste i sin makes celeb- sänt, trampade hon under fötterna.
ceroertng.
Wusiü dagligen, fjoU litet så tvivelaktig som denna ' ^°^ ra tes sade endast: nu får du ju herre och man; men liksom han tog lustigt åt som Xantippa gentemot ' tets pttset sänkta med 20 — 25 ° / o.
tikel till Xantippas försvar, ur vil- var, tyngd av ett skimmer av löjlig- s J älv ingenting.
_ Så blev hon ut- hennes misshandel snarast som en Sokrates, så är hennes vrede förlåt­ ßest.
t ' t tel. 19Ü0S.
T^ e " V1 t l l l a t a oss återgiva några smekning, så bevisade den å hennes lig, hennes roll all ära värd; medan brottstycken.
Själv filosof har förf.
het.
Och på eftervärldens beröm- skriken som en megära, medan Sok sida, att han ej var henne likgiltig.
jjjta Jßanbets Restaurant ra es den ohjälpliga farsfiguren är — filo- jämnmod prisades.
Kungsgatan 0.
' &lt; telefon 107 89. förstått vad Xantippa som filosof- melse tänkte hon nog icke; lika litet ^ Men med otack och h ån har Xan­ ofen.
som gått och gift sisr. "
ottsfcogen, vid stora dammen.
&amp; om he nnes medsystrar, vilkas hög- | ändå försvarade Sokrates hen ustru — " som beklagansvärd filo­ mod h on fick utstå.
ne, t. ex. n är hans son en gång rymt tippa lönats av en oförstående efter­ sofhustru " - haft att utstå, och h an Och v ärst för den kvinnliga fåfän­ och bad honom om skydd mot mo­ värld.
Att hon moderligt sörjde för lyckas utmärkt i sitt försök att göra gan var väl, att Sokrates var fu.1, så dern. — Har hon bitit dig?
— Nej.
filosofen, befriande honom från var­ flsftii » m * « även läsaren underkunnig därom och dagsbekymren, det lämnar man ur ful att hans fulhet var en visa i sta Har hon sparkat dig?
— Nej, - medkännande.
en d - Själv försökte han skämta men hon fö rbittrar var stund för mig räkningen.
Ty otaliga hustrur ha Han inleder sin artikel med att på­ Teaterdirektören avslutade &gt;sin fru­ bort detta sakförhållande.
Men över med sina häftiga förebråelser.
— Ja gjort detsamma för mindre storvulna peka hurusom filosoferna i alla tider män, tåligt, tyst och med g lädje.
Det kost med en kopp kaffe och en ci­ tygade det Xantippa?
Msst, min son, men hon menar så väl.
' haft för vana att säga elakheter om säregna med Xantippa, och det som garr, då husjungfrun Emma uppen­ h on Nej, hon förlorade tålamodet vid tänker på ditt bästa, — Man kvinnorna, särskilt i deras egenskap gjort hennes namn till ett öknamn, barade sig.
un dessa och andra hans argument.
Li- drade, " huru Sokrates höll ut med av hustrur och h uskors åt just filoso är att hon protesterade.
Också, hand- — Där är en främmande i tambu­ ka hetlevrad som han var flegmatisk, e n hustru, med vilken det helt visst fer na.
gripligt så gott det gick.
Egendom­ ren och undrar om direktören skulle blev hon hetsig vid hans ironi, hans v a r svårare att leva än med någon — Men, tillägger han, hjärta för ligt att ej suffragetterna rest hennes vilja ge hans fru - och sex barn fri­ överlägset självsäkra undanflykter, an nan .som fann s, eller som nå gonsin Den är meningen som ett upprop filosofens hustru ha dessa belackare insats ett äreminne.
Ty moraliskt biljetter till föreställningen i kväll.
hans orubbliga rätthaveri — och nä r fnnnits, ja, sannolikt också i fram- _ ja, nä stan som ett nödrop — lc kes haft.
— En man, som för tin var hon en banbryterska: hon trot- Han är arbetslös och har inte råd att hon blev bet inför hans logik, grep tiden komme att finnas? "
Sokrates jenna rubrik, framkallad av rik er- g en s väsen försummar de materiella hon i känsla av hans orätt till de svara de, att skickliga ryttare öva upp; ade sedens bud om underkastelse köpa några.
och ödmjukhet.
Visserligen endast renbet e fter en lång sommarresa tin g e n, går upp i abstrakta begrepp Direktören stirrar på henne, innan slående argumenten.
Till och med sig pa eldiga hästar; så hade han för egen del och på grund av sitt han återfår tungans bruk.
och många besök i o lika hem, från oc k lämnar åt hustrun att nödtorv- s på agoran, där folkförsamlingen sam- ^kt sig en bångstyrig fru.
för att vilda lynne; näppeligen också med oderna hotell till hemtreviiga tigt sköta konkreta besvär och be- - H an måtte vara galen!
Ser manträdde, trakterade hon honom ^ a upp sig i att umgås med männi- ntprästgårdar, sammanlagt elva, kymmer, han är ju e tt värre huskors med hugg och slag.
Så skall hon s ^ ' or: J a g visste, att står jag ut med avsikt för den allmänna goda sakens han ut att ha sina förmögenheter i ea al la med samma egenhet: ä n någonsin Sokrates ' hustyrann.
I ryckt av honom manteln för att av- kenne, så gör jag det med vem som skull.
Men det att det var mot Sok­ behåll?
: m papperskorg i gästrummet, stället för yttre håvor, blir dubbel bryta, hans resonerande och tvinga helst annan.
— Detta var nog en rates hon hävdade hustruns välde Emma tveksamt: — Jag vet inte Bristen var inte så kännbar, när l as t filosofhustruns lott; och glädjen honom att laga sig hem — han sö- del skryt, ty Xantippa lät icke topp och värde, gjorde henne visst till ett ' kanske han har dom i den lilla föredöme i samtidens iUhén.
Och väskan han bär i handen.
huset tillämpades det gamla upp- a ^t dela ett enstöringsliv, förandligat lade ju borta, i nätter som dagar.
En- r ^ a Ett svepskäl var det i a lla sagoomspunnen har den märkliga anningssystemet och m an kunde ^t vara, men för henne svåråtkom- ligt andra, var det helt enkelt för att orsaken till Sokrates ' val av kvinnan lyst genom tiderna.
ppna ett par kak elugnsluckor och digt, uppväger icke de anspråk på li- Xantippa.
frös och manteln var den Xantippa låg nog djupt i hans erotik, ve: ka in sina sö nderrivna brev, ^ kvinnonaturen uppfordrar till.
J a g vågar nämligen hypotesen, att enda de ä gde.
När Sokrates så blev iandsomslag och litet av var- Xantippas mödor — och ära uppmanad att med våld taga manteln äktenskapet var lyckligt: att Xan !.
ex. garnstumpar som blivit skymta.
När hon gav; sig i leken tillbaka, svarade han skrattande: då ^ppa var kär i sin själsstarke man: när man stoppat strumpor o. me d sin mindrevärde försörjare var skulle det bli en tvekamp och för- I oc h han ändå mer förälskad i henne!
en i hem, där värmeledning hon en tös på 20 år; Sokrates var 30 tjusta skulle ni ropa: hell Sokrates, •- ' iförd, (Jär är man rådlös utan ar äldre.
Da han, 70 år gammal, fri­ hell Xantippa, när någon av oss hade Xantippa styrde - om sitt hus och » papperskorg.
modigt tömde giftbägaren, glad i övertaget.
En annan gång kom han sin m an; hon var aktiv, myndig, be­ ' i ' många år sedan såg jag en I hågen ej minst, anmärker en forn- sent hem — portnyckel tyckes han fallande, hård, en stolt, och självsäker!
1111111111 II 11!
I 1111111111111111111111M111111111111111111111111111111111111 • r Pjäs, d är en man befann sig tida spefågel, över att slippa sin plå- icke haft — i sällskap med några kvinna, en härskarenatur — just a fatala situationen a tt ej kun- &amp; oan de, hade de nämligen en tjugo- själsfränder; men Xantippa öppnade motsatsen till Sokrates, den fogsam- &amp; är DTi ser att ixtn ej finnes orstöra et t komprometterande son, en n ågra år gammal telning endast ett fönster, överöste honom me och godmodige.
Huru måtte han - ksbrev — ingen gammal he- 0 °k e tt barn, som bars på armen.
med otidigheter och till slut med ett icke hos henne skattat de egenskaper " TT ~ ^ ^ X ï X å ffcninrtnrnas 3^ninnnrnai tli&amp;ninQ lillftankahålfes å (Erp.
' k kakelugn att se det flamma 1 1 fattigdom och försakelser hade hon ämbare vatten.
Sokrates lät sig icke han saknade, initiativlös, eftergiven, ^JJr£5.Enikiiri ® aI r 32liiItt 2 r: =: TTieL 18QÏ0: in a a ' • gen korg a tt plocka sön- ^ dessa år skött om den tarvliga bekomma: efter åskan plägar ju reg­ utan självkänsla som han var.
Han ^ i — erida räddningen var I lantgård, som var deras enda in net följa, sade han till sina följesla­ måtte sett upp till Xantippa som till • - ta upp det.
Hoppas han hade komstkälla; Sokrates endast slog gare; och de fortsatte gillet på annat den energiskt överlägsna, stor sak om rpBssanfre &amp; naiuiishagar] Iiu a. matsmältning och att varken [dank; bildhuggareyrket hade han håll.
Och sådana uppträden uppre­ det brast i hennes takt eller om hon - i eller d et av glöd ande käns- övergett långt före sitt giftermål.
pades; när han en gång, Xantippa saknade sinne för hans intellektuella !Çadûàr 3: 50, kunrïaï 2 kr.
1Dl P re gnerade papperet bekom Han flanerade på gator och torg och ovetande, bjudit vänner hem, skym­ intressen.
Hans erotiska längtan gav sig «om frivillig .själasörjare fade hon honom i gästernas närvaro ällde icke en duvolikt saktmodig i ar svang med eho som hade tid att be- och välte omkull deras dryckesbord.
kvinna, undfallande och hängiven, Ranima i uppropet; Köp en!
tänka hans samvetsfrågor; eller En dyrbar kaka, som Alkibiades han behövde en affektfull och aggres­ siv.
s ' Kor g t ill gästrummet!
grubblade Ihan i ensamhet.
Sina Ulla Morgonens förnämsta annonsorgan •&lt;Ù&gt;- i modern infa ttning fö rdelaktigast V s å g T I D N I N G flffentltéa nöjen, Ni Göteborg.
Lösnummerpris 10 öre.
U Har — är — G ö t e b o r g s " •HllllHjj,,, Solen bleker!
— utplånar det som gått förut oc utg-ör inle dningen till ett nytt liv.
KVINNORNAS A.-Bol.
NYA BIKUPAN Göteborg.
Kungsgatan 45.
Vitvaru- &amp; Brud utstyrselsaffär BARN- &amp; BABYKLÄDER RIT.
&amp; PÅB.
HANDARBETEN Telefon 5107 Varje förståndig husmoder använder Pellerins Margarin i hushållet Bro männen lyckligare än kvinnorna?
Pâ en prisfråga: " Vem är lyck­ ligast, mannen eller kvinnan? "
kom en massa svar, vilka egendom­ ligt nog alla syntes skrivna av kvinnor.
Åsikterna voro emeller­ tid delade, såsom framgår av de båda prisbelönade svaren, vilka här nedan återgivas.
— Jag tror, skriver första pris- tagarinnan, att kvinnorna äro lyck­ ligare än männen.
Mannen ser li­ vet mera i stort och han är mera fri och obunden, men icke desto mindre är han hplt säkert mindre lycklig.
Det mest framträdande draget i mannens karaktär är självkänslan, under det att särdraget i kvinnoka­ raktären är offervilja, icke i dess allmänna bemärkelse utan lokali­ serad till den lilla krets, där hon Amalia Gustafssons Saltthallen 21 — 23 förstklassiga Charkuterivaror rekommenderas.
Tel. 1976. rör sig.
Den omfattar make, barn och släkt.
Mannens självkänsla resulterar i en äregirighet, som aldrig helt tillfredsställes och som därför grumlar hans lycka, under det att kvinnan i sin osjälviskhet och i sin känsla av att leva för andra har en outtömlig glädjekälla.
Det vill mycket litet till för att göra en ung flicka lycklig.
En vac­ ker prydnadssak, ett par nya skor äro nog för att få hennes sinne att sjunga av glädje, under det att en ny hatt eller en ny dräkt förflyttar henne till sjunde himlen och håller henne kvar där ända tills den tri­ sta stund, då hon upptäcker sam­ ma hattmodell på ett annat huvud eller en kopia av sin dräkt, omslu­ tande en annan flickgestalt.
Känslan iav att vara väl klädd vilar som ett solsken över hela hen­ nes väsende.
Hon talar icke om saken, tänker kanske inte på den, men undermedvetet vet hon varje sekund att hon tar sig bra ut, att hon i det avsendet nått så långt det är henne möjligt.
Hon är nöjd med sin värld, med sig själv, med hela tillvaron — hon är lycklig.
En man går upp i sitt arbete för familjen, och det bereder honom tillfredsställelse i den mån det ger ett gott ekonomiskt resultat och so­ cialt anseende, men sällan om ens någonsin skänker det honom en känsla av verklig lycka.
Däremot kan en gift kvinna utföra de enk­ laste husliga sysslor, vilka på intet sätt motsvara de uppgifter, för vil­ ka hon är kvalificerad, under den livligaste känsla - av nöje, ja, lycka, därför att hon vet, att hennes ar­ bete betyder trevnad för dem hon älskar.
Mödan, besväret, arbetets anspråkslösa karaktär — allt detta går henne spårlöst förbi, därför .att hon icke lever i den stund som ar utan i framtiden.
Moderskärleken, vilken ständigt är sysselsatt med att göra upp vackra framtidsplaner och bygga luftslott för barnen, är för kvinnan en aldrig sinande lyc­ kokänsla.
Även som åldrad finner kvinnan lycka i livet.
Hon lever i sina minnen, gläder sig åt sina barns framgång och drömmer vackra drömmar om sina barnbarns fram­ tid. "
" «OM.« • I D F A s k l u n d s — Lycka, skriver den andra pristagarinnan, är något så bräck­ ligt och flyktigt, att hon just när vi tro oss ha fångat henne redan är borta.
/ / Skinande blank skall skon vara.
Även den nättaste fot gör sig ej annars.
När Ni stiger ur bilen efter dagens färd, är det bekvämt och bra att ha VIKING SKO­ KRÄM och glansborsten Viking till hands.
Med dem är det ett ögonblicks verk.
hos henne, som hon känner sig i verklig mening lycklig och den lyc­ ka hon nu erfar övergår vida allt vad en man mäktar känna.
Skada bara att den är av så kort varaktig­ het!
För henne är mannen en gud, och när hon sedan finner att han endast är formad av lera, förflykti­ gas hennes drömmar även om hen­ nes kärlek fortlever.
Den kloka modern lär sin dotter att på bästa sätt " utfodra vilddju­ ret ".
Hon vet ju att en mans lyc­ ka till väsentlig del bestämmes av det kroppsliga välbefinnandet.
Han motionerar, äter, sover och är nöjd.
Och den som är nöjd är lycklig.
Men för kvinnan kommer alltid dessa sällsamma stunder av kval­ full saknad, dessa stunder av pas­ sionerad längtan efter något hon vet icke vad men som hon kallar — lycka.
Man säger, att kvinnan är mera begiven på nöjen och förlustelser än mannen.
Det ligger sanning däri, men varför är det så?
Vill hon icke endast döva sitt hjärtas evigt otillfredsställda längtan efter lycka?
Hon drömmer måhända för mycket, och drömmens skönhet gör henne missnöjd med den bristfäl­ liga värld, i vilken hon lever. "
Goda inköp Alla varor av bästa beskaffenhet.
Butikerna närmast ing.
från Bazargatan.
A. MAGNUSSON X. Mallory red bort med en storm ra­ sande i sitt inre.
Den första glädjen över Liliths öppenhjärtiga erkännan­ de att hon älskade honom byttes i •missmod vid tanken på hur hopplös situationen egentligen föreföll.
Inte en enda gång hade Lilith så mycket som ens antytt, att de svårigheter, vilka syntes göra en ' förbindelse dem emellan omöjlig, kunde på något sätt avlägsnas.
Trots sin orubbliga tro på hennes uppriktighet måste han dock fråga sig, om hon verkligen var fri och icke bunden med oupplösliga band.
Dessa mörka tankar kunde dock icke undanskymma denna underbara dags lyckliga upplevelser vilka kom- mo hans ögon att lysa med én glans som eljes icke fanns där.
Så tydligt stod glädjen att- läsa i hans ansikte, att sir George Para- dine, som framemot aftonen händel­ sevis träffade honom utanför posthu­ set, fann sig föranlåten att med en ironisk blick säga: — Det är en trevlig trakt det här, doktor Mallory.
Damblusar, Klädningar o. Kjolar nan såsom den lyckligaste.
Han skulle först talat 0111 sitt mödosam­ ma arbete för utkomsten, sin ofri­ het, sina bekymmer och sedan om kvinnans ljusa tillvaro, hennes fria bekymmerslösa liv innanför hem­ mets skyddande murar, hennes lät­ ta och nöjsamma husliga arbete, hennes lycka som älskad och av­ gudad mor.
Men om man sedan frågade, ifall han ville utbyta sin egen hårda lott mot den så mycket förmånli­ gare kvinnliga, så skulle han svara - ja, hur, tror Ni?
Hderbråck, Vem är lyckligast, mannen eller kvinnan?
Helt säkert mannen.
En kvinnas natur är mycket mera sammansatt än mannens.
Även Det är skada att inget manligt om hon äger livets tre rikaste gåvor svar föreligger.
Om en man skul­ o hälsa, rikedom och skönhet, lurar av Konserver, rökt Lax, rökt AI, i hennes hjärta en längtan efter nå­ le besvarat den uppställda frågan, Räkor m. m. i N:o 55.
Smör, got mera, något som tar gestalt en­ skulle han antagligen prisat kvin- Ost, Långedragsbröd i N:o 60. dast i hennes drömmar.
Det är först när kärleken vaknar Bazar Alliance.
Tel. 4570 till båda butikerna.
TIDNING Åderbråcken, skriver d:r Hansen i " Dansk Familieblad ", uppkomma ge- 10m utvidgning av blodådrorna för­ nämligast på de nedre •extremiteterna iär de kunna uppnå en ganska bety­ dande storlek.
Många människor besväras inte det minsta av dem och man kan på­ träffa många löpare, cyklister o. fot­ bollsspelare, vilka trots sina åder­ bråck kunna åstadkomma vackra pre­ stationer på sportens område.
Hos andra återigen är åkomman mycket besvärande, särskilt är detta fallet hos äldre kvinnor efter täta havandeskap och barnsängar.
De lida av smärtor i benen, hava en besvärad gång och bliva lätt trötta.
Grå eller stå dessa personer under större delen av dagen, svullna benen mot aftonen och äro särskilt upp­ svällda i partiet kring anklarne.
Ef­ ter sängliggandet under natten för­ svinner vanligen svullnaden helt eller delvis.
Ännu mera besvärande blir åkom­ man, om en sådan utspänd åder bris­ ter.
Därvid inställer sig en blödning som kan bliva ganska betydlig, om den icke behandlas på rätt sätt.
Ef­ ter en sådan blödning uppstår ofta ett litet sår, som har mycket svårt att fullständigt läkas, och som, om det vanskötes eller icke alls skötes, till­ tar i storlek.
Det uppstår då vad man brukar kalla " skenbenssår ".
Det är därför av vikt, att man i tid söker läkare, så att detta slags sår kunna förekommas.
Personer, som lida av åderbråck, böra först och främst spara sina ben så mycket som möjligt för överan­ strängning.
När de icke av sin sys­ selsättning tvingas att gå eller stå böra de intaga sittande ställning med benen upplagda på en stol för att hin­ dra blodet att samla sig i de nedre benpartierna.
En god hjälp lämnas av de lätta elastiska bandage, som finnas till­ gängliga i handeln och som böra lin­ das om benet nerifrån foten och upp till knäet eller, om så erfordras, ännu Glöm ej bort Smålandskräftor Skånska Wienerbageriet bäst och billigast hos HiiijitiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiitmimiiuiiiimiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiijiiiitiiiiiiiiiiiiii Erik Dahlbergsgatan 22.
NORDISKA * " l » EUBANI®N GÖTEBORG STOCKHOLM 1 2 5 AV D l n i n s s k o n t o r Emottager insättningar mot högsta — • Ja, svarade den tilltalade utan att låtsas om att han förstod under­ meningen.
Det var tydligt att baro- neten sett Lilith och den unge läka­ ren vid deras ömma tete-a-tete.
I själva verket hade sir George icke blott sett idem utan även grund­ ligt förargats över vad han såg.
Li­ lith var en mycket vacker flicka, som ensam uppvägde traktens alla övriga skönheter tillsammans, och det gick honom hårt till sinnes, att ha blivit tillbakavisad av henne.
Den pikanta omständigheten att han kände hennes historia bättre än någon annan där på trakten tillika med det förhållandet att hon så de­ monstrativt undvek honom gav ökad intensitet åt det intresse, varmed ba- roneten omfattade hennes person.
Det förargade honom, att den un­ ge, ståtlige läkaren, trots mottagna varningar, kommit på en långt för­ troligare fot med Lilith är vad det lyckats honom själv.
Han erfor plötsligt en stark lust att draga för­ del av den kunskap han ägde om hen­ nes person för att undantränga Mal­ lory från den förtroendeställning han tydligen intog.
Det harmade honom, att han med sina häntydningar om den unga flickans förtid av allt att döma endast gjort henne dubbelt in­ tressant i Mallorys ögon.
Sir George gick så långt i sin iver, att han uppgjorde de sinnrikaste pla­ ner för att få till stånd ett möte med Lilith.
Då de gång på gång misslyc­ kades, greps han av ursinne.
Det låg i öppen dag att den unga flickan med flit undvek honom, under det att hon med nöje mottog doktor Mallo­ rys uppvaktning.
* Sir George bestämde sig slutligen för ett djärvt schackdrag och begav sig helt enkelt på visit till Old Court.
Sedan han frågat efter fru Ames och fått till svar, att hon ännu var fängs­ lad vid sitt rum, undrade han, om han icke kunde få tala med fröken Ames.
Betjänten visade sir George in i sa­ longen och gick ut i trädgården för att leta efter sin unga härskarinna, men just då han skull öppna träd­ gårdsdörren, hejdades han av fru Ames, som oförmodat uppträdde på skådeplatsen.
— Säg till sir George, att fröken Lilith inte är hemma, sade hon.
billig a v n Uthyr brand- och dyrkfria förva- E m o t t a g e r ti|| köp och försäljning., A vï (s ' k. Sla 9s redovisas o m e d e l b a r t ^ 9 tnl de nenten.
Po.
ringsfack.
Förmedlar ö al ' ' värdehandlingar.
av förvarjng.
(s- k.
s l u t e n deposit N ava ' v ^bet är våL aktier och obligationer.
att mamma kar högre.
En välsittande elastisk strum­ pa gör även god nytta.
Därjämte är en noggrann hudvård med täta avtvättningar av stor bety­ delse.
Skulle det inträffa, att ett åderbråck (brister, kan patienten häj-&lt; da blödningen genom att lägga sig ned raklång med benet högt upplyf- tat, varefter ett bandage fast anläg- ges kring såret.
Till denna förbind­ ning bör man helst använda sterili­ serad gas väv, vadd eller binda, vilka kunna erhållas på varje apotek.
Tills man hinner anskaffa dessa förbands­ artiklar kan man använda en ren näsduk eller något annat i hast tilla­ gat rent bandage.
Klokheten bjuder, att man så snart ske kan låter en lä­ kare övertaga behandlingen för att denna skall kunna bli så ändamåls­ enlig som möjligt.
Gummans FLINGOR BREVLÅDA.
så att pysen kan bli ren igen.
s.
A.
Tack för skrivelsen S ° m er hand skall besvara.
; Möjligen en vecka i ^ e ^ efter måste livets allvar ftfejL Eljes bara goda nyheter m a äter- seende! '
Fru E.
S r JJIÔTMJOL OHEOflO KEM.-TEKN. FAOHIIC GRUNDAD t BS3 En framstående talare höll före­ drag i ett litterärt sällskap.
Då sekreteraren efter slutet uppenbara­ de sig med arvodet avböjde talaren det samma och förseslog att det an­ vändes för något välgörande ända­ mål.
— Skulle ni ha något emot, frå­ gade sekreteraren, om vi ger summan till fonden för särskilda ändamål?
• — - Inte alls, svarade talaren, vad är det för särskilda ändamål?
— För att skaffa oss bättre före­ läsare nästa år, var svaret.
dess bättre rätt otrolig.
Vi h,?
?
satt oss i förbindelse med läiJr personer för en utredning ochÏ la sedan låta höra av oss.
E - H ^ r J:.
Ganska nätt men för personligt 1 tonen, anse vi.
En läsare au Kv.
T.
Tack för Då pekandet men den historien får L anses utagerad.
» S ~ d - '.
N ° rma &gt; Lilla Lisa: — Säg, vill inte mam­ ma ge femti öre till en gammal, gam­ mal gumma??
Mamma: — Jo, gärna.
Var är hon?
Lilla Lisa: — Hon sitter nere på bärtorget och säljer sådana vådligt goda krusbär.
Ziwertz ' Momentan färgmedel för ögonbryn, hår och skägg, ögon­ blicklig verkan.
Fäller ej vid tvättning.
För häl­ san oskadlig.
Finnes i 4 nyanser.
I parti och minut hos Kungl.
Hovleverantör Z i w e r t ' z Eftr., Lorensbergsgatan N:o 7, Göteborg.
— Tel. 1098 Bråsths Konditori Victoriagatan 1 B (hörnet av Storgatan) REKOMMENDERAS.
Fruar!
Vill Ni glädja Edra män så köp S P I S B R Ö D frän Göteborgs Ångbageri Dygden är religionens äkta dot­ ter; ångern hennes adoptivson.
A. Dumas D.
A.
— Inte nu.
Jag är trött — jag är sjuk.
Låt mig vara i fred, bad fru Ames.
Hennes svaga skälvande röst tala­ de i själva verket om trötthet och svaghet.
Men lilith var omedgörlig.
Hon var under vanliga förhållanden eftergivande och lätt att leda, men ibland kunde hon viså lika stor en­ vishet som modern, vilket inte ville säga litet.
De försök hon under se­ naste dagarna gjort att få en förkla­ ring av modern, en redogörelse för vad som förefallit melk ' .n henne och sir George hade alla avvisats.
Nu ville hon ha besked.
Hon lade sin starka arm om den lilla skröpliga varelsen och ledde hen­ ne tillbaka till sovrummet.
Här för­ sökte fru Arnes göra sig henne kvitt, men Lilith slog sig lugnt ned i en stol vid fönstret, under det modern lät sig falla ned på divanen.
— Nå, mamma, låt mig nu veta vad sir George Paradine sagt för nå­ got till dig och varför du inte vill tillåta mig att tala med honom?
Den lilla damen skälvde som ett asplöv.
Men alla hennes försök att slippa svara genom att skylla på N:0 34.
4; de àrg.
» ty det är främst i skörhet o• smak_ Hrla JMjjölk Distribution på glasflaskor.
Tel. 40781, 45699 - ' trötthet och missnöje eller genom be om anstånd, tills hon hunni litet starkare voro förgäves.
_ Jag ber bara om en helt JM r e d o g ö r e l s e, f ö r k l a r a d e d e r ^ kan lugnt.
Jag vill oc 1 ° ^ få veta vad allt detta je y är dan ditt samtal med sn ' du oigenkänlig i ditt f f •mig.
Jag har förgäves dera vad han sagt, ^ # Ulla en sådan förändring b # f.
Jag har väntat., att du av ^ vilja skulle förklara saker ^ men då du tydligen m ^ r eiit göra det, fordrar jag nu • 1 besked.
ho j Under det Lilith tala ej ^ ^ märke till, att moderen ^ ^ sa tt en häftig sinnesrörelse med nedslagna ögon oc sina smala händer.
^ Men om hon hopH ' ^ fgr v idar " skulle lämna henne i frågor, så misstog l0n - (fort«-) ' 24 Augusti 1924.
Textsida 25 öre pr mm.
Utkommer varje söndag.
sista sidan 20 öre p- mm.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Längre annonsering rabatt.
Helår Kr.
6: —.
Prenumerationspris: 1 1 2 år Kr.
3:50.
1 Ii år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924.
Vi b brev.
Historien ä r ~ " r " f ständigt obekant och f,, Edert Fru D.W.
Tack för manus, som redan är uppsatt.
En hjärtlig och s frisk hälsning!
„ s ^SHA1-M stad Annonspns: Presserai Ai tik lames införande säkerställt men det måste dock anstå något 8 med saken.
EKSTRÖMS FituftMta: L- &amp; MttOTH 4 Co, tttrtcrg.
|A«n IUI *.
• » Gumman » TvüHpulw och Gufntnan » Kn.fUkurpuli.er.)
Ännu icke torr y mendera en handduk pJ r re - ko ®- var historien inte oäven rJ^ ' 1 nog bli något av Er med tiden.
a Telefon 6077.
— Men han har säkerligen sett henne från fönstret, anmärkte Bletch- ley.
— Det betyder ingenting.
Gör som jag säger.
Innan betjänten hann göra ytterli­ gare invändningar, gled fru Arnes ut i trädgården och vinkade till sig Lilith, &gt;som stod ute på gräsplanen.
Bletchley återvände till salongen och lämnade sir George det besked, som fru Ames lagt i hans mun.
Under tiden hade Lilith fått sikte på den lilla skröpliga gestalten.
Glad över tillfället att få tala med modern, som under de gångna dagarna hållit sig fullständigt isolerad, skyndade hon fram till henne.
Så snart fru Ames var säker på att det fruktade mötet mellan sir George och dottern var avvärjt, för­ sökte hon emellertid att obemärkt smyga sig undan, men hejdades av Lilith: — Vänta ett ögonblick, mam­ ma.
Jag vill och måste tala med dig.
Fru Ames hade redan hunnit in genom den åt trädgården vettande villadörren, vilken icke syntes från salongsfönstren.
mot °PP en deposi,i on) gällande ränta.
Varför plågas med dåligt kaffe då Ni Hansson &amp; Silfverstrand kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.17 O. F. HULTBERGS BLUSAFFÄR Spécialité: Korsg.
13, Bazar Alliance - Prova redan i Husargatan 40.
Telefon 10318.
Bazargatan 8.
— Tel. 9580, 15380 Skorpor, Småbröd och Wienerbröd.
dag!
Säljes endast i egna butiker.
köpas bäsl och billigast i Emottager m AL m Bitertryck tillätes gärna om " Kvin­ Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
nornas INNEHÅLL.
Utlandskrönika i sammandrag.
Kvinnan.
Ett besök hos Selma Lagerlöf.
Av Stella Bydholm.
Höstmoln.
Av Stilett.
Mammorna och scoutrörelsen.
Är romanen dödsdömd?
Modern livsåskådning.
Av Dagmar Waldiner.
" Denkvinnliga faran ".
En del hypoteser.
En otacksam roll.
Idealet av en äkta man.
Lilith.
Koman av Florence " Warden.
UtlandsKröniKa i sammandrag.
Londonkonferensen har nått sitt uppställda stora mål — en allmän överenskommelse i skadeståndsfrå -- gan har undertecknats!
Betydelsen av denna händelse kan knappast överskattas.
Man har här­ med vunnit själva förutsättningen för återupprättandet av normala för­ hållanden mellan de europeiska sta­ terna — vi gå mot en ny arbetets, «ch.
lät oss hoppas det, även en sam­ förståndets och fredens sera.
Att förhandlingarne i London &lt;hogo så lång tid som skedde berodde på svårigheten att uppnå en överens­ kommelse om den militära utrymnin­ gen av Ruhr.
Det tyska kravet på omedelbar evakuering avvisades obönhörligt av den franska delega­ tionens chef, Herriot, som fordrade €n ^ist av ett helt år, detta av hän- s yn till det franska folkets känslor.
Herriots synpunkt fann ett om än På sina håll motvilligt stöd hos de övriga allierade delegationerna, och den tyska hade under sådana för­ hållanden ingenting annat att göra än att höja sig.
Det är dock möjligt ja, troligt, att ^rymningen av Ruhr kommer att ^ ara fullbordat faktum långt före angivna tidsfristens utgång.
aoBonakl, Englands statsminister, ar i ett öppet brev till sin franske j^betsbroder uttalat en bestämd och säkert tungt vägande önskan i ^ eilna riktning.
Man tror också, att 611 franska delegationen så envist asthöll vid ockupationen mindre av ® ns yn till det franska folkets na- ° t ?Ha ^n för att tillförsäk- a rankrike ett dyrbart bytesobjekt förestående underhandlingar- a e om en fransk-tysk handelstraktat, or att få gällande kraft måste on överenskommel sen vara rati- erad av " tyska riksdagen före den 3o T).
heten att erhålla ett stort internatio­ nellt lån, livsbetingelsen för dess in­ dustri.
Trots den sura min en del franska tidningar visa kommer med tämligen stor visshet både deputeradekamma­ ren och senaten att godkänna Her­ riots arbete genom att ge honom ett glänsande förtroendevotum.
UpprorsTörelsen i Egyptiska Su­ dan synes vara av rätt allvarlig art. Genom en traktat av 1899 skall lan­ det anses som gemensam engelsk­ egyptisk egendom.
Det ligger dock i sakens natur, att Storbritannien betraktar sig som rikets verklige och ende herre och icke godvilligt från­ träder denna ställning.
För övrigt berättas om en allmän infödd jäsning i Nordafrika, i Egyp­ ten mot England och i Marocko mot Erankrike och Spanien.
Eolkförbundsrådet sammanträder inom kort i Geneve.
Mötet blir märk­ ligt i så måtto, att både Englands och Erankrikes statsministrar kom­ ina att deltaga däri.
Även Italiens diktator, Mussolini, har anmält sin ankomst Rådet skall enligt förljudande be­ handla bl.
a. frågan om Folkförbun­ dets övertagande av den militära kontrollen över Tyskland.
Enligt meddelande från Italien har man nu funnit liket efter den av en del fascister mördade socia­ listledaren Matteotti.
Som bekant har mordet fått tjäna som förevänd­ ning för ursinniga socialistiska at­ tacker, även från andra länder, på den italienska fascistregeringen och framförallt pa dess chef Mussolini.
Det gör under sådana förhållanden ett gott intryck, att den mördades änka i ett öppet brev riktar en väd­ jan till det italienska folket att icke utnyttja hennes mans död för poli­ tiska ändamål och partistrider.
Hon uppmanar i stället nationen till enig­ het och fred.
Kvinnan.
Känsliga öron äro hos flickor lik­ som hos hästar tecken till sundhet.
Jean Faul.
Dagen uppgår över kvinnans liv på jorden, den trånga dalen vidgas och stigarne bli allt flera; det skall bli rum, arbete, levnadsglädje nog för alla, som redligt söka och vilja.
Fredrika Bremer.
Kvinnan söker ett hjärta, icke njutning.
Hon är kysk i djupet av sitt väsende och endast hon vet vad blygsamhet är.
R. Hamerling.
So e f lnn ^ n ® s ^^ eT1 måste betraktas ket tillmätt, då man vet vil­ da £ S * ar ^ m °tstånd mot det framlag- ^föndaget man har att räkna 1 tyska riksdagen från de båda Vk rPartierna ' c ^ e tysk-folkliga o. de att v " 3!
10118119 " f antages dock, Det är obestridligt att Gud skapat itveclr elserna ' skola ta S a en lycklig kvinnorna endast för att tämja män­ la I ^ riksdagen underteck- nen.
0n ra gande T ^ ^^ a t en som ' ^ ur ^ e tun- F. M.
A. de Voltaire.
lvfk&gt; V S t^stämmelser än äro, dock yite r det.
-,,,, krinc ^ r,s k ' a riket ut ur dess 1SO- b °°h tillförsäkrar det möjlig- 6tt besök bos Bclma Lagerlöf.
Av STELLA RYDHOLM.
Det duggade smått, då vi på upp­ blötta bivägar sökte oss fram till Mårbackia över Östra Emtervik.
Vi hade övernattat i det vackra Sunne, besett några av de välkän­ da gårdarna kring " Lövens långa sjö " och skulle inom ett par minu­ ter välkomnas av Gösta Berlings författarinna.
I den långa björk­ allén smattrar regnet mot den upp­ spända sufletten på vår lilla Citro­ en, och just då vi få gården i sikte, det enkla renstilade, återuppstånd- na Mårbacka, hörs en påfågels gäl­ la skri — en första originell väl­ komsthälsning, ett annonserande för dem där inne, att det kommer främmande till gårde.
Och där på den rymliga stentrappan med sina fem par dubbla pelare står Selma Lagerlöf och hälsar oss leende och fåmäld.
% Klockan är blott ett, men mid­ dagen serveras vid denna tid, och vi träda in i den hemtrevligaste matsal man gärna kan tänka sig!
Vita rococomöbler med storrutigt blått och vitt sommaröverdrag, på det vackert dukade bordet en ovanligt praktfull vit glocksin, in­ bjudande vita gungstolar i två hörn av rummet.
Efter middagen, som avslutas med delikata jordgubbar ur trädgården b judes kaffe i den stora salongen intill salen och sam­ talet får en intimare karaktär, jag glömmer att se på rummets alla vackra detaljer och lyssnar istället till vår värdinnas ovanligt behär­ skade, sonora stämma.
Jag und­ rar, hur det kan komma sig, att det aldrig i någon skildring av el­ ler intervju med Selma Lagerlöf talas om de två saker, som tyckas mig så betecknande: rösten och ögonen.
Det lär finnas fler i den Lagerlöfska släkten, som äger den­ na vackra, skolade, djupa stämma, som hos Selma Lagerlöf dessutom har något av ungdomlig klang över sig.
Då vi senare gå husesyn och stå framför ett nyligen färdigblivet porträtt i olja av författarinnan i den vackra, stora salongen i övre våningen, slår mig just blicken.
Det är en ganska gammal, grå­ klädd, lite trött kvinna, som sitter framåtlutad.
Hennes uttryck är allvarligt, nästan tungt — men ögonen skåda fjärran in i dröm­ mens och fantasiens värld.
Vad se de?
Jag glömmer allt omkring mig och förstår plötsligt, att det centrala i detta porträtt, det som intresserat konstnären så mycket, är just blicken, den drömmande, inåtvända, vackra syner skådande blicken.
Jag står försjunken i tankar inför porträttet, då Selma Lagerlöf manar oss att gå vidare in i det originella, längs husets hela långsida löpande biblioteket.
I sanning ett rum för en författarin­ na, ett unikt, måttfullt, vackert, rofyllt rum med ljuvlig utsikt över det vackra värmländska landska­ pet, som tyvärr fortfarande döljer sin charm under regnets sorgedok.
Ett rum med i väggen infällda bok­ hyllor utan överflöd på dyrbara band, med en ottoman för vila, ett rymligt skrivbord för arbete, vack­ ra dekorationer för ögat, lugna fär­ ger för sinnet.
Här rinna efter­ middagens timmar så förunderligt snabbt, här gå tankarna och orden långfärd till all världens olika län­ der och folk, företeelser och öden.
Här erfar jag hur intensivt skarp och vaken den drömmande blicken kan bli, vilket levande intresse Selma Lagerlöf har för allt som lever och rörs, vilken kännedom om dagens brännande frågor, ti­ dens stora spörsmål.
Då klockan nalkas fem serveras kaffe och då vår värdinna sedan vilar en stund passa vi på att se oss om utomhus med Mårbackas präktiga husföreståndarinna, frö­ ken Lundgren, som ciceron.
Vi undra, om det ej blir ensligt ibland på den så avsides liggande gården!
Fröken L.
1er ett nästan beklagan­ de löje och vi få en liten inblick i världsryktets nackdelar.
Man kan verkligen ej tala om ensamhet i samband med Mårbacka.
Fröken L. berättar, hur turister vissa tider formligen översvämma gården.
Innan den nödfallsutvä­ gen att delvis avspärra huvudbygg­ naden måste vidtagas, kunde det hända, att nyfikna resenärer kom- mo ända fram till fönstret och tit­ tade in då man satt till bords!
El­ ler att folk ogenerat gingo omkring i trädgården och besågo huset från alla håll och kanter.
Många da­ gar under sommaren kunde bilar­ nas antal räknas upp till fyrtio.
— Så det kan sannerligen inte kal­ las ogästvänligt, att de måste hål­ la sig i utkanten av området, ty, skulle Selma Lagerlöf i sitt hem ta ' emot alla turister, som komma, så kunde hon lika gärna först som sist lägga ned sin verksamhet som författarinna: hennes dagars lugn skulle då få en bråd ända.
Vem har satt sig riktigt in i de ett för- fattarrykte åtföljande svårigheter­ na!
Hur förfärligt, att aldrig kun­ na vara incognito, att aldrig kun­ na företa en resa utan reporters och kameror vid närmaste anhalt!
Alltså: ensligheten på det undan­ gömt belägna Mårbacka är en myt: hit söka sig folk från världens alla hörn, hit komma föreningar, skol­ klasser, enskilda svenskar och ut­ länningar för att träffa den beun­ drade författarinnan och se hen­ nes vackra hem.
Och kanske in­ nebär hennes någon gång kritise­ rade och missuppfattade " reser­ verade hållning " något av en nöd­ vändig skyddsmur mellan världen och henne!
Det var roligt att se Selma La­ gerlöf så frisk, så fylld av arbets- Döstmolii.
Hon kom upp på redaktionen, den gamla damen.
Inte för att beklaga sig utan endast för att berätta sina svårigheter och möjligen få ett råd; en anvisning på någon utväg.
Hennes historia var på intet sätt märkvärdig.
Liknande hör man just nu berättas från många olika håll.
Vanligen får man dessa historier ur andra och tredje hand av personer, som själva icke äro direkt berörda av saken.
Det hela befinner sig på så stort avstånd, att man inte får någon klar uppfattning av hur mycket det verkligen kan gälla, vilka stora livs- värden som kunna etå på spel.
Men här är den berättande själv implicerad, här är det fråga om egna vitala intressen, om en motgång, vil­ ken hotar att utveckla sig till en olycka!
Vad rör det sig om?
Ack, endast om en uppsägning till avflyttning från bostaden, tidens mest fruktade jobspost.
Den har kommit oväntat, plötsligt, utan att slaget kunnat av­ värjas.
— Vi måste flytta, säger hon med lågmäld, vibrerande istämma, färdig att slå över i en snyftning.
Vi kan inte flytta.
Vi kan inte flytta till de enda lägenheter, som stå till buds, 1 stadens utkanter eller ännu längre bort.
Min man måste bo nära sin arbetsplats — som nu.
Han börjar flera gånger i veckan sitt arbete kl. 2 på natten.
Han är klen, han har svårt att gå.
Hur skall han komma in till stan därbortifrån?
Vid den ti­ den gå inga spårvagnar.
En flytt­ ning till utkanten tvingar honom att lämna tjänsten, gör honom arbetslös, utan inkomst.
Och jag — hur skall jag kunna — hur skall jag kunna — Hon börjar tala om den bostad, där de nu bott i tjugofem år.
Hennes tanke genomlöper denna långa tids-, rymd.
Hon berättar hur väl hon trivts, hur nätt hon fått allt ordnat, vilket vackert litet hem det blivit.
Och nu — Det är som om en stor trötthet fölle över henne, som om hennes kraft vore slut.
Nej, hur skall hon äga styrka att rycka upp sina bopå­ lar, att flytta allt det som i tjugu­ fem år utgjort hennes vackra lilla hem ned på flakvagnen för att forslas till ett magasin eller till en nödbo­ stad i utkanten.
Hur skall hon kun­ na slå rot därborta, hur skall hon kunna trivas i denna, främmande miljö?
— Jag lider så mycket av värmen, säger hon plötsligt, under det att hon far med näsduken över ansiktet, som trots dagens kyla badar i svett.
— Det är nog klenhet, föreslår hon själv.
Jag sover så dåligt, fast jag är mycket, mycket trött.
Det har varit så ända sedan maj — då kom.
uppsägningen.
Jag kastar mig ro­ löst av och an i sängen, och så slum­ rar jag in frampå natten.
Men strax vaknar jag med en förfärlig ångest åt hjärtat.
Vad är detta?
Men vad är då detta?
Varför känner jag en sådan ryslig ängslan?
Så minns jag — ja, så minns jag!
Alltsammans står för mig.
Vi äro uppsagda, vi skall lämna vårt lilla hem, vi skall flytta — —.
Sen går det ju inte att somna igen.
Åter springa svettdropparna fram på hennes panna.
— Att det inte finns någon lag, som kan hjälpa och skydda i ett så glädje och arbetslust.
Ty för hen­ ömmande fall som detta, säger hon ne har just arbetsglädjen varit det i rådvill ton.
Det måste vara något största i livet.
Att göra sitt land fel med lagarne • — • heder genom ett gott arbete, det Men skulden ligger inte där utan tror jag man skulle kunna sätta hos den människa som här så vårds­ som måtto för hennes liv och lever­ löst handskats med andra människo­ ne.
Hennes verks gestalter tyckas öden.
leVa: ett intensivt, verkligt liv i hen­ Nu är frågan — göres sådant nes tankevärld, innan hon fäster dem på papperet, hennes själ vim­ Oistraffat?
Även om de jordiska la­ lar av intryck, bilder, syner, män­ garne i ett fall som detta ingenting niskoöden.
Det är som om hon ha att anmärka, så finns det en an­ med öm och varsam hand ur detta nan rättvisa att räkna med, en rätt­ levande bildmateriel, toge fram och visa som utkräver lika för lika.
Vi utformade de olikä karaktärerna, se icke hur hon arbetar, vi veta icke hon lever med sina gestalter, lider hennes tid, endast att hon skipas.
och gläds med dem, och kanske Guds kvarnar mala kanske långsamt är det därför hon förmår meddela men de mala säkert.
Stilett.
dem till läsaren på det säregna sätt, som betecknar det bästa hon skrivit.
Denna dag på Mårbacka i den rofyllda atmosfären med det stilla sommarrägnets vemodiga stänk mot rutorna, i detta ovanligt lite utstyrda och praktfulla, men så mycket mer förfinade och trevliga hem, vars värdinna, behärskad och lugn till det yttre, då och då låter en glimt av sitt rika inre liv stråla fram gärna färgad av en stillsam, torr humor, detta allt, står nu efteråt fram soin ett min­ ne, som sent skall förtona, vars alla inslag länge skola bjuda tan­ ken en vacker, stämningsfull till­ flykt.
Vad är förtal?
Att det beteckna riktigt Är ej så lätt.
Det byter ofta skinn, Fördöljer sina drag i mask försik­ tigt Och kryper hälst i djup förklädnad in, Men knappt för någon livets väg var lång, Förr ' n han det mött blott allt för mången gång.
Oskar Fredrik.
t
