# ID: svediakorp-per3094
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,550
# sentences: 1,527
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


KVINNORNAS A.-Bol.
NYA BIKUPAN Kungsgatan 45.
Telefon 5107.
DAMUNDERKLÄDER BAR N KLÄDNIN GAR BABYUTSTYRSLAR Näsdukar, Brickdukar, Bordlöpare, Ritade Handarbeten, Spetsar och Broderier finnes alltid på lager.
BRUDUTSTYRSLAR UTFÖRAS.
Egen Sy at el i er.
Varje förståndig husmoder använder Pellerins Margarin i hushållet Alla som köpa S P I S från BRÖD o Göteborgs Angbageri säga att det är främst i skörhet och god smak.
Den förebrående rösten.
Min vän sände mig detta brev: — Nu tar dimman allt i sin våta, kalla famn — allt, de nakna träden och de livshungriga människorna, som vandra ensamma vägar.
Dim­ man är inte obarmhärtig men inte motsatsen heller, den är sig själv med sin förmåga att förtäta människors gråstämning en dag som denna.
Ha­ vet är grått som rymden är det; och livet är grått.
S Jag sitter vid skrivbordet på mitt rum.
Någonstans skall jag ju vara.
Ännu kan jag se röken ringla ur en och annan skorsten.
Taken bära än­ nu ett och annat spår av, att det fallit rimfrost i natt.
Därav framträda de nedsotade och gammaltgröna te­ gelpannorna dubbelt gamla och skröpliga.
Jag har intet hem, ty detta rum, som jag hyr, kallar jag ej så.
Och mitt hjärta har heller intet hem.
Det irrar.
Många har jag älskat eller rättare trott mig älska.
Men när det inte var lek det hela längre, och mitt hjärta ropade ur sin nöd, var det ingen, som svarade.
Jag minns, att jag en gång råkade en kvinna — • Eva hette hon — som jag tack vare hennes ålder vågade tala med om denna sak utan risk att missförstås.
Hon gav mig ett förintande svar.
Det var på en tid, då mitt hjärta av ännu outredd anledning hängt sig fast vid en kvinna av en typ, som i Vårda h å r e t!
orti det är sjukt eller friskt och använd ZIWERT ' Z Extrait Vegetal bästa hårkonservefiflgsmedel.
Finnes till salu hos frisörer och i parfymaffärer samt hos Kungl.
Hovlévet-antöf ziivcrt ' z JSftr.
i Goteborg.
Lorensbergsgatan 7.
Tel. 10 98. denna värld har mycket ringa anse­ ende, socialt i vart fall, kanske mora­ liskt också.
Men som jag kände henne, tyckte jag, att hon var fullt kvinna.
Jag begärde inte mera.
Och hon var barmhärtig i sin medkänsla, Hur många gånger såg jag inte i hennes ögon, att hon åtminstone ej föraktade mig för mitt tungsinnes skull, för min ständiga stilla och vemodiga sorg över att vara som en främling i tillvaron.
Det är för­ stås omanligt, det skall jag gärna tro, men ändå var det så, att jag, då jag var denna kvinna nära, ej längre kände mig plågad av min egen läng­ tan.
Jag tyckte, att jag hade det ganska gott.
Hjärta söker hjärta.
Jag kände det här, utan hopplöshet, nej, då hellre som en rogivande san­ ning, som hade något att giva också mig.
Allt detta brättade jag naturligt­ vis ej så oförtäckt för Eva.
Men jag gav några antydningar.
Eva log, lite smått överlägset skulle jag kunna säga, moderligt medlid­ samt nästan också.
Och dessa ord kommer jag ihåg även i detta nu: Det är inte kärlek.
Du har förväx­ lat kärlek med sinnesintryck.
Hade hon rätt?
A^ad vet jag, jag känner blott en man, som när han i ensamhet vandrar gata upp och gata ned i sin stad, stundom överfalles av ett vilt begär att råka någon, som han kunde få gå samman med ett stycke.
Jag känner, den mannen ganska väl, ty han har mina drag, mina tankar och mina känslor.
Det är inte det, att jag i sådana stunder vill ha nå­ gon att prata med: Jag vill ut ur denna ensamhetens öken, för en fly­ ende stund vill jag ha förnimmelsen av att någon går vid min sida.
Kan­ ske söker jag alltså icke själen utan det rent fysiska beviset för att jag ej är ensam.
Med åren har också mitt förhål­ lande till kvinnorna blivit sådant.
Förr — då jag var mycket ung — drömde jag.
Ungdomligt och naivt kunde jag deklamera om sköna sjä­ lar.
En skön kropp, som ej var hölje åt något själiskt tilldragande, den offrade jag ingen tanke åt.
Jag såg, ty jag hade ju ögon, mm jag glömde.
Livet har nu redan lärt mig en del, utan att jag känner någon vi­ dare större glädje över förhållandet.
Nu glömmer jag det, som jag inte borde glömma.
Nu minns jag krop­ parna.
Jag har sedan tröttnat.
Jag söker inte själen mer.
Men jag sä­ ger mig vemodigt, att detta är åter ett exempel på vilket tröstlöst kom­ promissande livet i grund och botten är.
Man slår för lätt och villigt av på sina fordringar.
Man har inte seglat långt förrän man kastar ung­ domsdrömmarna över bord som en alltför onödig barlast.
Det är felet!
Får tiden blott verka, ändrar sig allt — till ondo.
Nu händer det ju, att jag ofta i mina tungsinthetens sena och framkrypande timmar läng­ tar till vem som helst.
Den ena skulle vara lika god som m!
alla livets skiften behöver Ni dagligen VIKING SKOKRÄM.
Ni får därför aldrig glömma att föra den med även på resor och turistfärder.
Det går fort att bli fin om fötterna, när Viking Skokräm rider för rust- hållet.
den andra.
Jag vet ju ändå, att vi två aldrig skulle helt förstå varann.
Vem man då har till motspelerska i komedien kan göra just detsamma.
Det är gott att veta bara, att hon lyssnar till mina bittra ord, till dess hon somnar av leda och trötthet.
Jag älskar böcker, ofta har jag också talat stora ord om, huru dessa kunna trösta och lisa.
Och ändå är det så, och det kommer jag aldrig ifrån, att de stundom ej bli mig nog.
Då längtar jag efter en människa.
I min tidiga ungdom var jag som sagt fordrande.
Nu märker jag till min egen ångest, att det är som jag skulle nöja mig med blott kropp.
Men mitt inre uppreser sig mot detta, Jag hör ej till dem, som lugnt kan finna sig i att dagarnas damm faller över själen, och hur den­ na grånar därunder.
Mitt liv är väl inte förfelat i den meningen, man mest tar detta hårda ord, men det är heller inte mycket värt; jag kan ej leva som jag ville.
Det är som hade jag ägt en skatt, och som jag nu hade slösat bort den och kastat den för himmelens alla vindar.
Jag har lekt med det dyrbaraste vi äga, vi stackars människor — men inte kan jag nu gå ut och söka en själ.
Huru skall jag finna den, jag ägnade den ju aldrig den omsorg, som skulle gjort den till min allena.
Den blev en dussinvara, eftersom jag aldrig förmådde adla den.
Och nu — o.
Gud, vem ger mig de senast flydda åren tillbaka.
Jag kan vara en flabb bland de flabbiga, en gycklare bland gycklarna.
Men detta var väl ändå meningen med det hela.
I så Damhlusar, Klädningar o. Kjolar inte fall — vad är då å andra sidan me­ köpas bäst och billigast i O. F. HULTBERGS BLUSAFFÄR ningen med denna hemliga och bit­ Husargatan 40.
TIDNING terljuva sorg, som vaknar, när min själ förebrår mig med stilla och ma­ nande röst.
Den rösten är svag nu.
men i de tysta nätterna hör jag den dock ibland.
Det är som en häls­ ning från en lyckligare tid.
Jag kan ligga och lyss, tills jag somnar i sorg.
Är det underligt sedan, att man har det svårt att känna sig lycklig — heter det lycklig?
— och såsom hemma?
Man har ju kompromissat bort även sin själ, och när det skett, är den förlorad.
Den tillhör inte längre helt mig själv, det är iså myc­ ket tomt och glitteraktigt, som bun­ dit den.
Redan en av antikens män sade dock: all vår omsorg böra vi ägna vår ande.
Jag följde det rådet så, att jag sökte näring åt själen i sinnesintryck, i lustlycka, Under min s. k. lyckojakt jagade jag i krampaktig iver efter de falska irr- bilder, som lockade.
Då och då stannade jag för att finna, att jag måste vidare.
Vad jag nådde gjorde ej min själ lugn utan endast irrite­ rad.
Till slut blev den icke ens detta, ty den hade blivit jordbun- den och i och med det hade jag tap­ pat den.
Mig tillhörde den ej mera.
Och själv var jag en typ, fastän jag varit ämnad att bli en människa.
Jag har sått, och jag får skörda.
Det vore manligt att utan klagan ta hem skörden även om den är felsla­ gen.
Den stilla manande rösten, som jag förr stundom kunde höra, är tyst, den har förändrats till en förebrående.
Jag kan förvirrad ta mig om huvudet och spörja: vem är du och vart går du?
Men vem skulle svara på en sådan fråga.
.
.
Min vän sände mig detta brev.
Torsten Cederberg.
förståndig flicka.
I en New York-tidning berättas följande lilla episod ur livet.
I vårt hotell uppehöll sig en ung, rask flicka.
En ung vacker vivör visade henne mycken uppmärksam­ het, och vi fruktade alla att hans vin­ nande väsen och ödslande med pan­ gar skulle bedåra henne.
En kväll kom hon in på mitt rum och i det hon isatte sig på soffan, sade hon: - — John har friat till mig.
Han föll på knä och bedyrade att jag var den enda makt i världen, som kunde rädda honom.
Och om jag icke ville mycket mer för att omtöckna fru Ames ' sinne, svarade hon kort.
— Tror ni icke heller att vi borde sända bud efter läkare?
— Nej, fröken.
Det hela går nog över bara hon får vara i fred.
Men ehuru Simmonds gjorde sitt bästa för att på detta sätt lugna den unga flickan utväntade hon likväl doktor Mallory, då denne följande morgon gjorde sin dagliga ridtur.
— Ett härligt väder i dag!
hälsa­ de Mallory då han red förbi.
— Om sådant ha vi icke tid att bekymra oss, svarade Simmonds.
Vi ha tillräckligt att göra med fru Ames.
Mallory höll in hästen.
— Vad är det för fel med fru Ames?
— Det antar jag att ni bättre skulle kunna säga än vi, svarade Simmonds.
Vi borde ha sänt bud efter er redan i går kväll, men jag vågade icke riskera min plats genom att handla mot hennes önskan.
Men svårt har det varit för oss.
Hon tycks icke veta vad hon vill från den ena stunden till den andra.
Frö­ ken Lilith vill hon alls icke se och M ALMÖ 128 AVDELNINGSKONTOR Emottager insättningar mot högsta gällande ränta.
Uthyr brand- och köp och Emottager mot billie av (e.
deposition) 9ift a Ha si * " värdehandlingar.
A „.
red °-sas om A Vl edelba rt ««n ing nenten.
dep 0.
Emottager ti,| förvarjng.
(s-k.sl.ten depos ition) * V " l a d e ' ådor, kon rse 9- volut o. ö PPen dyrkfria förva- ringsfack.
Förmedlar försäljning av aktier och obligationer.
dyl. bli hans skulle han gå en drinkares öde till mötes.
— Och vad svarade du?
frågade jag orolig.
— Jag svarade honom att jag icke är någon kuranstalt, men om han verkligen önskade att bli räddad från drinkarens lott så kunde jag ge honom adressen på en del anstalter, som jag hört fördelaktigt omnämnda, Den flickan behöll huvudet kallt.
Det skulle säkert icke skada om in­ för liknande vaga och riskfulla fram­ tidsperspektiv hennes exempel ledde till allmän efterföljd.
E — n W — m, Mnhiö, måhända bemärkt ha vi ' i flera tillfällen haft artikkr ^ * * dessa ämnen.
Emellertid J?
* intressera läsekretsen &lt; * h • - dl därför icke bestämma oss ^ ^ riktning, innan vi blivit i tiX att taga del av serien ifråga „ JJÔTMJOL OHEO / IO KEM.-TEKN. F ADR.
11&lt;.
s n.u n o a o / ess je, dubbel glädje.
Tack och hed«!
Okänd intresserad.
Vi tiol« îm - för intresset å vederbörande " T ' nar, som ber att få.
framförd kit ningen att det " för varje dag hli r al u bättre och bättre.
mycket ^ Fru Laura.
Prenumeration iaa verkställas vilken dag som helst oé räknas — obs.!
— fr. 0.
m. pmra.
merationsdagen, vilket ju bör betrat tas såsom mycket förmånligt, om Xi ämnar den såsom födelsedagspresent.
Gäller dock ej vid postprenumera­ tion, utan endast vid direkt prenume­ ration å tidningens exp., Vallgatan 27.
Tel. 18070.
Färsk FISK Hansson &amp; Silfverstrand FISKAFFÄR Där solen icke kommer, kommer Bazargatan 8. läkaren.
— Tel. 9580, 1538 » * Läkemedel hjälpa alltid, om icke den sjuke, så dock läkaren.
* Man bör hellre föda bagaren än apotekaren.
&amp; Olof Asklunds Den sjukes tro styrker läkarens konst.
Bröd .Det ärbäst^ * Goda inköp En timmes sömn före midnatt är o bättre än två därefter.
av Konserver, rökt Lax, rökt Al, Räkor m. m. i N:o 55.
Smör, Den som vill komma sjukdomen Ost, Långedragsbröd i N:o 60. fjärmast får den närmast.
Bazar Alliance.
* Tel. 4570 till båda butikerna.
Alla varor av bästa B R Ö D Varför plågas med dåligt kaffe då Ni kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.
17 Korsg.
13.
Bazar Alliance - Prova redan i dag!
Säljes endast i egna butiker.
hon gråter mest hela dagen.
När hon var ensam ett ögonblick i går kväll, steg hon upp och gick ned till brev­ lådan med ett brev, fastän hon knappast kunde släpa sig upp igen.
Doktor Mallory rynkade pannan.
— Och Ihur tar fröken Lilith detta?
frågade han deltagande.
— Det nästan krossar mitt hjärta att tse den stackars unga damen.
Hon vet icke, vad hon skall göra.
Hon vågar varken gå in till modern eller sända bud efter er.
Det är mycket egendomligt alltsammans, och bäst vore att så fort som möjligt komma bort ifrån alltihop.
— Ni skall inte tänka på att över­ giva fröken Lilith nu, sade doktor Mallory.
Han red vidare i dyster sinnesstäm­ ning.
Det mysterium, som omgav damerna på Old Court tycktes bliva allt ogenomträngligare, och varthälst han kom denna dag blev ämnet ifrå­ ga på ett eller annat sätt diskuterat.
Mallory gjorde allt för att baga­ tellisera och förkväva den ondska som låg fördold i allt det skvaller han hörde.
T synnerhet var fru Cooke.
mycket skarp i sina uttalanden och såg i fru Ames sjukdom ett talande bevis för hennes önskan att undandraga sig allt umgänge.
— Fru Ames är full av fördomar, förklarade fru Cooke.
Kvinnorna i hennes generation uppfostrades till att betrakta sig själva som drivhus­ plantor, alltför ömtåliga att utsättas för de vindar, som den moderna kvin­ nan trotsar.
Och hon uppfostrar sin dotter på samma sätt.
Jag tror icke att den unga flickan någonsin haft en racket i sin hand.
Doktor Mallory kunde icke låta denna kritik över Lilith passera oemotsagd.
— I varje fall är det icke något sjukligt hos dottern, sade han.
Hon kan springa i kapp med vinden.
Att se henne med hundarne nere på stran­ den är som en uppenbarelse av kvinn­ lig styrka och kvinnligt behag.
Fru Cooke, som skickat bud på doktorn till Joanna, vilken alltid var förkyld, upptog hans försvar av den unga damen på Old Court högst onå­ digt.
— Jag fruktar, att jag inte för­ står att rätt uppskatta dessa kraf­ beskaffenhet, Butikerna närmast ing.
från Bazargatan.
I den sjukes rum är läkaren ko­ nung.
(Danska ordstäv).
ROS EN-LUNDS N:0 32.
4: de årg.
10 Augusti 1924.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
» sista sidan 20 öre p- mm.
Längre annonsering rabatt.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
Redaktion och expedition: För ahnons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
A. MAGNUSSON Hrla Mjölk Distribution på glasflaskor.
Tel. 40781, 45699 ~ tigt byggda unga flickor, sace men naturligtvis finns det oc människor som beundra dem.
vad man berättat lör mig h ar el person beundrat fröken Ame » grad, att han gift «g med Dessa ord träffade pa e raste doktor Mallory,^ soin &lt;Jölj » nom en viljeansträngning so detta sakförhållande for rU _ Verkligen, kallt.
Har hon anförtrott « _ Nej, det Mr till * » % atmosfären kring fes » aldrig berätta något om sig J giftermål ur pålitlig a doktor Mallory kyligt- ^ te- Fru Cooke syntes ob« * « * 1 » rörd.
.. .„; a inte aD * _ Jag kan naturlig ^ ^ svara för att det &lt;ii • &lt; och sag inte, att jag: £ ^ Jag fick höra det av J ^ fra- - Kanske av lady m eät^ ' gade doktorn skarp- skefulla gamla sladd gonsin funnits!
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
V2 år Kr.
3: 50.
Lösnummer 15 öre.
år Kr.
2: —.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924. delbar militär utrymning av Ruhr.
vänligt, även om de tycker att man Det anses dock, att ockupationen är fragar dumt, men ordspråket: " den dömd och att dess avveckling endast mätte förstår inte den hungrige ", är är en tidsfråga.
nog sant.
När man som fröken, lä­ Vad Tyskland med sina helt säkert ste hon, har 440 kronor om året att INNEHALL.
ofantliga offer kan hoppas vinna vid leva på, bör man kunna reda sig.
Av FRIGGA CARLBERG.
Londonkonferensen är bl.
a. att åter­ Om man bland olika grupper män­ Hon .såg upp med ögonen skymda Utlandskrönika i sammandrag.
få Ruhr i ekonoimiskt och admini­ niskor skulle försöka utröna vilka av tårar: — • Om han ville lära mig Den tids ungdom för vilken Ibsen neriigen gott om ordstäv, hade bland D en gamla pensionären.
Av F. strativt hänseende, att befrias från som ha det svårast bleve svaren nog konsten.
Det är en utgift till jag satte målet: " Vad du er vser fuldt dem ett som lydde så här: " En karl Modersansvar.
Av Frigga Carlberg.
de franska och belgiska funktionä­ mycket olika .. En gång som mycket har, som många nog tycker är onö­ og beelt, men ikke stykkevis og Levande och döda.
Av B. W. står vid sitt ord, och en käring vid rerna vid järnvägarna i de ung hörde jag vid ett samtal i den­ dig, en liten livförsäkring för att jag deelt ", omfattade denna lära med en­ Risken av fredsdemonstrationer.
sin påse ".
— Då jag inte förstod ta­ Att hyra.
En fråga som behöver utredas.
ockuperade områdena samt am­ na fråga, en äldre man i synnerligen skall slippa begravas på kommunens tusiasm.
Att " gå upp i " vad man let, gick jag till min mor och bad om Tre nätter.
Novell av Borge Janssen.
nesti för de tyskar, vilka råkat i goda ekonomiska omständigheter bekostnad, det skulle vara en sådan hade för händer var livets a och o, hjälp.
Hon såg allvarsam ut och Några råd åt husmödrar.
kollision med den franska " rättvi­ säga: skam för min fars minne — han var och därmed var allt väl beställt.
Man strök mig över håret med orden: " En Lilith.
Roman av Florence " Warden.
san i " samband med Frankrikes se­ — Det är fattigdom — inget an­ alltid god och kärleksfull i livet.
förbisåg faran av överspecialisering bra människa står vid sitt ord, an­ parataktion mot Tyskland från ny­ nat i världen är så ohyggligt.
Sedan jag följt henne utför trap­ från släkttypen människan.
Detta tingen det är en karl eller en käring året 1923.
Och så till sist det lån Någon invände, att sjukdom var pan — hennes syn var klen efter begrepp, som väl får anses för det — det kan du hälsa Neta.
Det där varmed särskilt Amerika hoppas kun­ värre och framdrog olika slag därav.
försörjningsarbetet med sömnad och högsta, fick lämna plats åt ett lägre.
om påsen är bara dumheter ".
Det na väcka nytt liv i den tyske produ­ — • Nej, upprepade den gamle man­ kanske också av all gråten över li­ Uppfattningen synes dock ha änd­ kan visserligen antydas att påsen centen och exportören i hopp om att nen ännu kraftigare, jag har prö­ vets orätt, stod jag vid det öppna rats under de senaste decennierna — (tiggarpåsen?)
var en symbol, men sedan återfå honom som stor konsu­ vat på båda delarna, sjukdomen får fönstret och såg efter henne och vad männen angår, men näppeligen då den håller på att försvinna behöva ment och importör.
jag bära till mina dagars ända och tänkte: Finns det då inte i hela den­ när det gäller kvinnor.
När man vi inte orda om den, utan bara glädja Londonkonferensens första akt, Den goda utveckling, som hittills fattigdomen är nästan ett barndoms­ na stora stad ett hjärta som ömmar t. ex. hör uttrycket om en person: oss åt dess försvinnande.
under vilken de allierade makterna kännetecknat Londonkonferensen har minne och ändå säger jag: Giv mig för denna gamla ensamma fattiga " han är bara läkare och inte männi­ För ätt komma till anledningen varit sysselsatta med att på grund­ gynnsamt återverkat på världsaffä­ Egyptens alla sju landsplågor, tag kvinna och kan överse med hennes ska ", eller " bara präst och inte män­ som framkallade denna betraktelse, val av Dawésplanen .söka uppnå in­ rerna.
Både stats- och industripap­ mina ögons ljus och mina lemmars " fixa idé " om sin plikt mot de döda niska ", o. s. v. om olika verksamhets­ så var det ett isamtal mellan två äldre bördes samförstånd, har fått ett lyc­ per hava stigit och ett flertal land styrka, men låt mig slippa fattigdo­ föräldrarnas minne?
områden i samhället, så är detta damer, mödrar båda, bildade och so­ kosamt slut.
När ridån nu gått upp hava sett sin valuta förbättras.
mens mördande förödmjukelser.
Jag, Finns ingen " egen " vrå för henne näppeligen menat som en artighet.
cialt verksamma.
Den ena av dem lör konferensens andra akt, ser man England har under den senaste ti­ känner ännu de lånade konfirma­ att få sluta sitt tunga arbetsfyllda Det för några år sedan ofta före­ hade för ett tiotal år sedan tagit den till de fortsatta förhandlingarne den haft att dragas .med nya irländ­ tionaskorna klämma mina fötter.
liv i?
kommande talet om " den manlige hand om ett barn, vars mor dött vid inbjudna tyska delegationen, med ska bekymmer.
Den gröna ön utgör Han teg ett ögonblick, så återtog mannen " och den " kvinnliga kvin­ den lillas födelse.
Modern var myc­ rikskansleren Marx och utrikesminis­ som bekant icke en politisk enhet han: Jag kände det kanske så myc­ nan " såsom idealtypen för människo­ ket ung, endast sexton år, tillhörde tern Streesemann i spetsen, ställd in­ utan är delad i två fientliga läger.
ket bittrare, därför att min far och släktet har försvunnit.
Varför?
Har en högt ansedd familj och till hennes för en till synes stark allierad en- Mot den av England erkända repu­ farfar och hans fai före honom varit folk tröttnat på dem, kanske?
Eller förtvivlan sällade sig sorgen över hetsfront.
Vilka pris som betalats bliken, fristaten Irland, .står öns förmögna och framstående män i börja de utmärkande karaktärsdragen den unge mannens beteende.
När för denna endräkt och på vilka håll nordliga del, Ulster, som troget fast- samhället, med egna gårdar i stad och samman, så att vad som är smälta denne hörde att kärleksförhållandet de kännbaraste eftergifterna gjorts, håller vid riket.
F ristaten kräver nu på landsbygden — och nu var mor, förtjänst hos mannen icke är ett fel skulle medföra följder, lämnade han.
därom har världen icke erhållit med­ den av England utlovade gränsregle­ med oss alla, hemlös.
Hemlös!
— hos kvinnan, eller tvärtom?
Det är den bana han slagit in på och for delande.
Det förefaller dock, som ringen mot Ulster, som emellertid Ett våldsamt astmaanifall avbröt särskilt ett begrepp, som på grund av till Amerika.
På moderns inrådan,, om England med stöd av de finans­ vägrat att insätta någon ledamot i hans tal.
en personlig erfarenhet, förnyad en sades det.
Damen som tagit sig an kretsar, vilkas hjälp man påkallat gränsregleringskommissionen.
Eng­ Efter många års glömska återkom av de senaste dagarna, tvingar mig barnet, yttrade sig mycket strängt för ordnandet av Tysklands och Eu­ land skulle sålunda tvingas att vid scenen för mitt minne dä jag härom­ att ta till ordet — det är hedersbe­ om den unge mannens mor, som var ropas usla affärer, väl hävdat sin gränsutstakningen handla på Ulsters dagen hejdades på Vasagatan av en Lady Rbondda t talarstolen.
greppet när det gäller man eller förmögen och betecknade hennes be~ ställning ' mot Frankrike.
England vägnar men utan dess fullmakt och äldre dam: Den gamla pensionären.
kvinna, teende som ohederligt.
har sålunda genom sin statsminister säkerligen mot dess önskningar.
Det Av fruktan för svaret vågade jag Vid den kongress, som den inter­ En liten episod från min barndom — Men betänk att hon var mor, ännu en gång offentligt förklarat, att har emellertid lyckats engelska re­ ej framställa frågan som brände på nationella .sammanslutningen " Aka­ ber jag få sticka in här.
En tro­ försvarade den andra, — En mors det fortfarande anser den fransk-bel- geringen att få hela frågan upp­ min tunga: — Har fröken fått nå­ demiskt bildade kvinnor " i dagama tjänarinna i mitt hem, som hade syn- första plikt är hennes barns förmån.
separata ockupationen av Ruhr skjuten till hösten.
got rum ännu?
— Jag visste att hon hållit i Kristiania, samlade sig, om — Nej, ivrade den andra, en mors le mot Versaillesfreden och De långa undeïhandlingarna i förra hösten blivit uppsagd från sin man får tro " Norges Kvinders " Tefe- första plikt är att vara en hederlig ®ilunda olaglig.
Frankrike har tyd- London mellan engelska regeringen förra lägenhet, därför att huset bytt rat, huvudintresset kring den stora öppnas för kvinnorna.
Referenten människa och handla som sådan, det ' g® gått in på en överenskommelse och sovjetdelegationen ha under vec­ ägare, och sedan hade hon bott hos engelska kolmagnaten lady Rhond- skriver: Hennes friska anförande, må sedan bära eller brista, medföra ® t avstå från dylika separata sank- kan lett till överenskommelse i såväl vänner och anhöriga — " snälla män­ das inlägg i diskussionen över ämnet som med robust humör och " common förmån eller skada, Vad innebar ^onsåtgärder, om Tyskland framde- handelsfrågor som övriga frågor.
Re­ niskor ", som hon kallade dem — " Kvinnorna och världsarbetet ".
Bak­ sense " höll sig inom den för diskus­ förmånen du talar om?
Några inbe­ skulle visa sig genstörtigt och geringens meddelande, att den kom­ vilka, ehuru själva stundom rätt så om denna något oklara beteckning sionen uppdragna ramen, väckte en sparade slantar, men det finns andra ® a att bedrägligt undandraga sig mer att förelägga parlamentet ett trångbodda, givit den gamla en stol dolde sig frågan om ökat kvinnligt smula uppståndelse.
Hon talade förluster än ekonomiska, vilket allt Sua skadeståndsförpliktelser, men förslag till lån åt sovjet, framkallade vid sitt bord och en säng att sova i. inflytande på handelns och industri­ kraftigt för att kvinnorna skola söka för ofta glömmes.
Betänk vilken f° £j° r ^ s genom en annan överens- skarp kritik från borgerligt håll.
Så­ Hennes bohag var fördelat på många ens område.
erövra ledande befattningar inom karaktär en sådan mor bygger upp «mmelse att i sådant fall samtliga väl konservativa som liberaler kom­ håll.
Inledarinna var amerikanskan pro­ handeln och industrien.
Det är, för­ hos sin son, berövar honom alla he­ n temakter Hela denna tid hade hon levat i fessor Caroline Spurgeon vilken, helt klarade hon, en föråldrad uppfatt­ dersbegrepp och all självaktning.
äro skyldiga att in­ ma att motsätta sig förslaget.
gripa, fc hoppet, svagare med varje dag som säkert med rätta, konstaterade, att ning, att kvinnorna icke duga till Hurudant skulle hans barns öde ha Från Balkan meddelas om spän­ ^Den tyska delegationen fick vid ning mellan Grekland och Bulgarien.
gått, att något skulle yppa sig.
Men det i världen finns otaliga kvinnor, dessa poster.
Industriens män böra varit, om ej goda människor omhul­ fitt r k0mSt ® Londonkonferensen I Danmark har den nya undervis­ vart hon kommer, möter henne sam som genom sin utbildning, sin aka­ uppfostra sina döttrar för affärslivet.
dat det?
Kan du försvara en sådan m iar °ttagande.
Det är, så ningsministern fru Nina Bang inför ma svar: - — - Fattigvården är er rätta demiskt tränade tankeförmåga och Kvinnornas egen brist på självförtro­ mor?
6n Sl e övriga kvalifikationer skulle kunna ende beror på, att de icke äro med­ ick p^ ^ statsministern förklarat, ett stort folkskolläraremöte förkla­ plats — - där hör ni hemma ".
— Ja, svarade den andra, men det Orden träffa henne som piskrapp.
framgångsrikt bekläda viktiga le­ vetna om vad de verkligen förmå.
lät en smula lamare, en kvinna som ali; n ^°|; en gång för alla fastställt rat, att den dag är nära, då den nya a diktat de tyska delegaterna socialdemokratiska regimen skall be­ Hon är i samma sinnesförfattning dande befattningar inom det ekono­ Det finns inom den engelska bolags- är helt och fullt mor är mer än män­ S mo Ha- ^åndslöist underteck- fria skolan från religionsundervisnin­ som den gamle mannen jag mindes miska livet.
Att de också skulle till­ världen 27,000 personer i direktörs­ niska, det har vi väl fått lära oss ar rätt ^ tillerkänt dem gen.
Mötet tyckes emellertid icke från min barndom — det var inte föra det ett nytt egenartat element, ställning, men av dem äro endast 200 både på vers och prosa, lnnan ör ' " kom ^ Dawes-planens ram hava mottagit löftet med någon bara hans egen personliga förnedring vars finansiella inflytande skulle an­ kvinnor.
Varför, frågade talarin- — Då är det inte en minut för ti­ fattigdomen medförde, det var mors vändas till att förhindra krig och de nan som avslutning på sitt anförande, digt att vi lär oss att det är en farlig tent me&lt; ^ anm årkningar mot en- och fars, ett helt släktleds.
fruktansvärda strider " som nu i skulle icke kvinnorna vilja vara med villfarelse som icke bidrar till släk­ Så var det även med den gamla vinningslystnadens namn utkämpas i spetsen för affärslivet?
Pängar be­ tets välgång och lycka.
Men så län­ docjj.
tillägg därtill.
Det är pensionären framför mig.
Även hon på det ekonomiska området är där­ tyda ju inflytande, makt, anseende!
ge lydnad varit kvinnans största totioJ!
V î allet ' att den tyska dele­, neû såsom den hade fars och mors minne, som skulle emot en åsikt, för vilken knappast Lady Rhondda talar av egen erfa­ dygd har hon inte kunnat bli bättre ojämförligt sva- fete Bättre en salt sill på eget än en hållas i helgd.
Hennes egna försakel­ några bevis kunna förebringas.
Man a Hra ^ r ^ en m åste ålägga sig den renhet.
Hon ärvde efter sin far rika uppfostrare själv.
När Otto Wei- färsk gädda på en annans bord.
ser voro isvåra nog — kyrkstolen i har icke sett att kvinnorna som yr­ kolgruvor, vilka hon själv admini­ ninger i sin bok " Kön och karaktär " i^ S ^ a, m °d er ation både med domkyrkan och tillgång till hörlu­ kesutövare tillämpa mera osjälviska strerar, hon intar en mycket fram­ skrev att " kvinnan är det synliga üing ar 1 anm ärkningar och önsk- ren — men de döda föräldrarnas he­ eller bättre motiv är deras manliga skjuten ställning inom den engelska förkroppsligandet av mannens syn­ Det är dålig brunn, som man skall der fick inte någon skugga falla på.
kolleger.
Q v an n storindustrien och hennes förmögen­ der ", så är man frestad att ge honom ^ gar ^ ' d ärt några förhopp- — Någon rådde mig, sade hon — bära vatten uti.
Lady Rhonddas inlägg synes ha het är betydande.
rätt till en viss grad.
ffille konferensen få till- hon hade under tiden följt mig in i gått mera rakt på sak, anknytande Till sist talade handelskommissa­ ^1 krio- (a r ältra eiisamskulden Just genom moderskapet och den mitt rum — att be om pensionstill- sig till verkligheten sådan den är.
rien vid den amerikanska legationen därav — åtminstone periodvis — för­ ^ r ankrik ' ^ denna P^ an korsats av fråu a e ' f° m S en °mdrivit att den- * Man skall icke svara på alla ord lägg, och se här svaret jag fick.
— Hon tog det hela affärsmässigt och i Berlin miss Goldsmith, en helt ung anledda fysiska svagheten, har hon Hennes darrande händer drogo påpekade önskvärdheten av att vägen dam, om " Kvinnorna i det interna­ blivit den beroende och underlägsna, e, ä r « » w.
och icke fara som gäst till alla bord.
fram ett brev ur väskan hon bar.
till de högre och ledande befattnin­ tionella affärslivet ".
öied 1^ tycks det förhålla och denna hennes ställning missbru­ — Om de åtminstone ville svara ' lite garne inom handeln och industrien tyska kravet på en ome­ kad.
Människorna ha sålunda blivit " Eftertryck tillätes gärna om " Kvin­ norna * Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
Den gamla JYIodersansvar.
pensionären.
Utlandskröniha i sammandrag.
på livets * * Faftrflnter: L t WEROTH l Co, Sütaborj.
&lt;Â«n • » Gummim T «klipulver Kil IIIHr.
Cuamuu KnafUkurpulver.)
/ KALMSTAD: Kvinnorna Den är ung nog, som är frisk, och rik nog, som är utan skuld.
Okänd sjukdom är svår att bota.
Gummans FLINGOR så att pysen kan bli ren igen.
Tvåårig prenumerant.
DeWl i-, Silvia, Uppslaget EKSTRÖMS är väl att mamma har BREVLÅDA.
men utförandet bristfälligt.
förtjänade en omarbetning.
* ÅNGBAGERI A.B.
JiVJ ^ ^ GÖTEBORG STOCKHOLM Om hälsa och sundhet.
Telefon 10318 — Mamma, är det du?
Var har Sen dess har hon på intet sätt varit du varit?
Du borde absolut icke ha sig själv.
stigit upp.
— • Varför vill hon icke se mig?
Men hon fick intet svar.
Den my­ frågade Lilith.
stiska skepnaden försvann med ett • — • Det vet- jag icke.
Också det har plötsligt steg framåt, och då Lilith oroat mig.
Men som jag sagt stan­ förfärad vände sig om fick hon syn nade jag i korridoren för att se vad på Simmonds, som stod bakom henne hon skulle taga sig till, och jag vet, med ett gåtfullt uttryck i sitt an­ var hon har varit.
sikte.
— Var har hon då varit?
Tjänarinnan lade fingret över sin — Vid brevlådan ute på landsvä­ mun.
gen.
Hon gick dit med ett brev, som — Gå icke ditupp, fröken!
viskade hon hållit på att skriva hela efter­ hon.
Låt henne vara i fred.
Hon middagen.
önskar icke att bli sedd.
Liliths nyfikenhet tycktes tillsvi- — Men var har du varit?
Du I dare vara tillfredsställd.
I varje fall skulle icke ha tillåtit henne att stiga framställde hon inga fler frågor, men upp.
vände sig bort med ett uttryck av Simmonds log.
ångest och förvirring i sitt ansikte.
— Det är icke så lätt att hindra Moderns uppförande väckte också henne från att göra vad hon själv i själva verket Liliths stora förun­ vill, det vet ni nog.
Jag har gjort dran.
Och framkommen till salsdör­ vad jag kunde.
Då hon befallde mig ren vände hon sig häftigt om mot att ilämna rummet gick jag, men icke Simmonds och viskade: långt.
Jag stannade i korridoren för — Tror ni, att hennes sinne är att utspionera henne.
omtöcknat?
— Utspionera henne!
Varför?
Simmonds skakade bestämt på hu­ Simmonds slog ned ögonen.
vudet.
— Ni vet hurudan hon varit efter hemkomsten från sin åktur i går.
— Det fordras bestämt mycket, NORDISKA " A NDELSBANKEN HÄ solsida.
EVECR1R ELSEN.
SAMT .CL MED 4
K V I N N O R N A S 2 T I D N I N G K V I N N O R N A S T I D N I N G • • • Hemmets tidning Brand- o c h Livförsäkrings - Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA Göteborgs Aftonblad KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBOKft - STOCKHOLM - MALMÖ Särskild, omväxlande S V E A Göteborg.
avdelning för kvinnan och hemmet.
Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: Telegramadress " K reditbolaget " Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
1 / a 2 — 1 / 2 3, övriga tider efter avtal.
mer och mer köns sp eci al i sera de och detta har icke varit till utvecklingens fromma för någondera parten.
En mor, som icke hos sin son inskärper ansvaret för de barn han sätter i världen, saknar varje värde som mor och människa, och hon är ingalunda sällsynt.
När kvinnan lärt sig det rätta mo- dersansvaret, inte endast byggt på självisk egennytta, utan på sanning, mod, rättvisa och människokärlek, blir världen annorlunda.
Men dess­ förinnan måste kvinnorna lära sig ansvar som människor först och främst, ty utan sådant är det synd om deras barn.
Det nya moderskapet lyder icke längre blint Pauli bud: " I hustrur våren edra män underdåniga " — detta icke minst till lycka för män­ nen.
Det nya moderskapet underkastar sig intet annat, än sin egen allt be­ härskande lag, att underhålla ocb förbättra människosläktet.
Det vill inse att dess hela plikt gäller släk­ tet genom barnet och att den högsta kärlekslycka, varje högre utveck­ lingsgrad är följden av denna första plikt.
Dessa, det nya släktets möd­ rar, skola höja och försköna förhål­ landet mellan man och kvinna.
Den mänskliga moderns blick skall kun­ na nå långt fram i tiderna.
Hennes barn skola icke sluta med varken en, två, eller tre generationer.
Hon kan målmedvetet och framgångsrikt bygga ett bättre släkte lika natur­ ligt, som en- stackars insekt lägger sina ägg och dör.
Yi ha icke ännu sett en sådan mo­ der, sett henne i frihet och makt, endast den underkuvade och hjälp­ lösa könsvarelsen, utan ansvar för släktet.
När kvinnorna lärt sig modersan­ svar, grundat på heder och inte på fåfänga och penningbegär, skall en sådan handling som den ovan berät­ tade vara omöjlig, ingen man med en rättänkande mor skall skryta med antalet flickor han " lurat " och ingen man skall, efter njuten kärlekslycka, övergiva sitt land, där den unga mo­ dern till hans barn gömmes under en gravkulle och hans barn vårdas av främmande, barmhärtiga människor eller överlämnats åt slumpen.
Det är på tiden att hedersbegreppet omvär­ deras och gäller icke endast man och man emellan, utan även man gent emot kvinna.
Men det allra viktiga­ ste är att kvinnorna få klart för sig, att det är på dem släktets välfärd och lycka beror, att ide fostra sina barn till ansvar, till sanning och red- Ibarhet.
Livet skulle icke vara så rikt på lidande, på tårar och sorg och förfelade existenser, om modersan­ svaret funnits.
Det är på tid att skulden gäldas.
Frigga Carlberg.
•&lt;É&gt;.
PÄRLOR .TlVIir.KH i modern infattning fördelaktigast hos VCJbndensxm Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41.
111111111111111111111 iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiii] [fulla artiklar i olika W • lille pappa efter de överhuvud skulle vara med om att notificera dödsfallet, tänkte jag i det klandersjuka lynne Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
som fallit över mig.
Den döde var för mig blott en Lösnummerpris 10 öre.
flyktig bekantskap och sedan jag ägnat en eller annan minut till hans åtanke, ögnade jag igenom de åter­ stående dödsannonserna.
Den sista meddelade att direktören Per He­ denström gått hädan.
Jag kände honom egentligen blott till namnet och fäs 4 ?.
mig egentligen blott vid det osedvanligt stora antal Jag sitter på badrestaurangens ve­ sörjande, varmed den avlidnes annons randa välbehagligt tillbakalutad i kunde ståta: en vilstol och betraktar sorglöst, de Gerda Hedenström, född Eriksson.
små moln, som likt vita ulltappar segla fram på den blåa himlen.
Slut­ Arne och Anna.
Viran, Tutte och ligen rycker jag upp mig ur hän- Putte.
Margit och Per.
Majan och sjunkenheten i sommarmorgonens Dajan.
Sonja och Carl.
Greta Stina, Carl Axel.
Ellen Brauning.
ljuvlighet och vecklar upp den fär­ Risken av freds­ demonstrationer.
döda.
ska tidning, som ligger framför mig.
Jag ögnar över Förlovade, Vigda och Födda och kommer därefter till en ovanligt lång rad av dödsannonser.
Den första av dem ådrager sig min uppmärksamhet genom den till dess väsentliga del ytterst lakoniska ly­ delsen: MOR avled i dag lämnande mig i outsäglig sorg.
Alfhild Brogren.
Vem var i livstiden denna kvinna, som i sin dödsannons tillerkändes be­ tydelse blott såsom mor till sin dot­ ter?
undrade jag halvslött.
Plötsligt gick en stöt igenom mig och min so­ liga sinnesstämning förbyttes till ve­ mod och undran.
Kunde möjligen annonsen gälla min gamla ungdoms­ vän, den vackra, tjusande Fanny Alt- ner, som jag under många år för­ lorat ur sikte?
Hon gifte sig .med en lektor Brogren.
Skulle hon kanske ha blivit änka, så att det var en dot ter, som annonserade dödsfallet?
San­ nolikt var det Fanny Brogren, född Altner, hemorten Göteborg stämde, konstaterade jag.
Den firade, bort­ skämda men ändå så älskliga Fanny framträdde för min inre blick.
Den en gång så livfulla, glada Fanny, mot vilken ' hela livet log!
— Nu låg hon alltså på bår — Gripen av en förargelsens tanke rätade jag emellertid upp mig ur mi­ na vemodiga betraktelser: Vem sade mig, att denna " Mor " som dött verk­ ligen var min gamla ungdomsvän?
Inte skulle jag låta mitt sinne för­ dystras av en blott sanuolikhet, jag kunde verkligen uppskjuta därmed, tills jag skaffat mig säkra underrät­ telser.
Trots denna förståndiga fö­ resats kunde jag dock ej slå saken ur tankarna.
Vem var denna Alfhild Brogren, som för allmänheten notifi- cerade att hon förlorat sin mamma?
Var det en dotter till min vän, borde hon minst vara sina trettio år och ingen tanklös barnunge.
Vem det nu var, så var det tydligen en särdeles egocentrisk, överspänd varelse, efter­ som hon fann av mera vikt att med­ dela den tidningsläsande allmänheten sin egen förlust och sina egna käns­ lor, än att meddela vem den männi­ ska var, som avgått med döden.
Jag återtog resolut tidningen för att fortsätta där jag slutat.
Min uppmärksamhet fångades av en an­ nan anoons: Min älskade make, vår käre lille pappa Ingeniör Arvid Strålman avsomnade i dag.
Socialdemokraterna i olika länder _ även i vårt!
— anordnade den 3 aug.
med anledning av tioårsminnet av världskrigets utbrott stora offent­ liga f red s demo n strati on er.
Man har på borgerligt håll miss­ tyckt att ett politiskt parti på detta orättmätiga sätt tillvällat sig ensam­ rätten till fredskärleken i genom­ skinligt syfte att draga till sig dem, som, utan att i andra dagerns frågor intaga en bestämd politisk ståndpunkt särskilt intressera sig för och önska ' främja fredsarbetet.
Man har följ­ aktligen betraktat de socialdemokra­ tiska fredsdemonstrationerna som ett ' både skickligt och för andra politi­ ska partier farligt schackdrag.
Faran kanske dock ligger på ett annat håll än det tänkta.
För ett parti, som företräder klass­ hat och klasskamp, måste det vara synnerligen riskabelt att demonstre­ ra för fred, även om denna gäller endast förhållandet mellan nationer­ na.
Ett parti som för sina anhän­ gare förkunnar den mellanfolkliga fredens höghet, dess välsignelser för mänskligheten, måste räkna med, att dessa samma anhängare, under för­ utsättning att de äro tänkande va­ relser, skola finna det naturligt att- anlägga samma förnuftiga synpunk­ ter på fred och sämja inom varje sär­ skilt folk.
Det hjärta som en gång värmts och lysts upp av kärleken till nästan i främmande land, skall an­ tagligen befinnas obenäget att låta sig förmörkas och fördystras av hat till egna landsmän.
Anka, barn, mågar, svärdöttrar och barnbarn!
Men vem var Ellen Brauning?
funderade jag.
— Jaså, det var f. d. änkan efter Hedenströms son Johan, luftseglaren, nu lyckligen omgift med en kapten.
— Nåja, det fanns ju ingen anledning varför hon ej kunde sörja sin f. d. svärfar, han var känd som en snäll man.
Jag hade tappat lusten för vidare tidningsläsning.
När min dotter en stund senare uppsökte min plats, förvånade och oroade jag henne genom att säga: — Medan jag kommer ihåg det, skall jag bedja, aft min död annon­ seras tydligt, med fullständigt namn, så att man vet, att det är jag, som är död.
Jag är tacksam, om mina två barn, du och ' din syster, underteckna tillkännagivandet.
Men så mycket det än fröjdar mitt hjärta att få heta " lilla mor " och " lilla mormor " i var­ Den fundersamma.
dagslaget, roar det mig inte i döds­ annonsen.
Och hur mycket jag än tycker om mina barnbarn, och hur välklingande för mina öron deras små Vita Bandet smeknamn än äro, så behöva inte Tedde, Lasseman, Gullet och Sickan har den 3 — 6 aug.
hållit en kongress notificera, att jag lämnat denna värl­ i Kristiania med deltagare från de den.
fyra nordiska länderna.
Organisa­ Min dotter betraktade mig med sto­ tionen i fråga har, som bekant, nyk­ ra förundrade ögon.
— Du känner terhetsarbetet till huvuduppgift, men dig väl inte på något sätt illamåen­ intresserar sig därjämte för varje de, kära mamma?
undrade hon ömt strävan som går ut på att höja den bekymrad.
moraliska nivån i samhället.
Berei­ sen har ett religiöst inslag.
B. W. NU ÄR KONSERVERINGSTID!
Köp uteslutande VISKAFORS Konservburksringar » Para 630 » De äro de bästa Émmmm ' •_.
Bertha Strålman.
Nicke, Maj, Kaj och Lill-syster.
Den av livskraft och arbetslust svällande Arvid Strålman död!
Stac­ kars änkan och stackars de små bar­ nen!
Lille Nicke, Maj, Kaj och Lill- syster hade nog anledning att i främ­ sta rummet framhålla förlusten av sitt faderliga stöd i stället för av sin SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla VISKAFORS skodon till fabrikspriser.
iiniiiiiiiiiiiiiii!
Vita Bomulls-tröjor 80 cm.
lång Kr.
„ bra kvalité 80 „ " » „ „ med spetsgarnering 80 „) &gt; » &gt; „ Tråd-tröjor 90 •• » „ Bomulls-tröjor, prima kvalité 100 „ » » Macco-tröjor prima kvalité 75 n " » Vita Tråd-linnen 100 „ ")) „ Ylle-tröjor prima kvalité.
.
.
.
80 „ " » „,, högfin kvalité 100 „ Ett ögonblick stannar hon.
Hon kan icke somna.
Så underligt oro­ kanner ig en Abildgården men på lig hon känner sig.
Hon kommer att samma gång förefaller den henne tänka på den vita svanen i det svar­ 11 ammande.
Den långa allén där, ja, ta vattnet — hon hör viskade ömma Novell den känner hon men den mörka ka­ ord och slår skrämd upp ögonen.
A, nalen, den välvda vita bron som för det är ju Gabriel som snarkar!
Av BÜRGE JANSSEN.
över till holmen med statyn?
ornllopet på Solö.
Återigen försöker hon somna, men Ah, jo visst!
Hur kan man vara så hennes hjärta hamrar.
Hon känner En underlig, ja förunderlig ber för busken och säger, o att man dum!
Den är ju där!
sig illamående, utan att kunna för­ historia som tilldrager sig bå­ inte bör hugga ner fläderbuskar för Blodet skjuter upp i kinderna och klara vad det är — det är liksom de i våra dagar och för 200 då kommer det olycka över huset.
handen flyger till hjärtat — det är hennes kropp smälte samman, som år sedan på samma gång i de Han brummar, kysser henne till ju här hon skall möta honom!
Tyst, bleve hon en annan.
Hon blir kall galanta festernas tid och i vå­ godnatt och låter sig med en duns är det inte fotsteg?
och varm — nu kall.
Hela het nes ra mindre galanta tider, både falla ner i sängen, varefter han med Hon ser sig skyggt omkring, göm­ kropp skakar, hon känner ångest och i automobilernas och bärsto­ en ny duns vänder sig om på sidan mer sig intill en lindstam och följer lycka — en vindil stryker fram över larnes tid!
Och det egendom­ efter ett par minuter drar han med blicken en svan som långsamt henne, hon slår upp ögonen och sät­ liga är att huvudpersonen i väldiga timmerstockar.
glider fram emot henne över kana­ ter sig till hälvten upp i sängen stir­ den här historien icke är ett En stund ligger hon vaken och lens svarta vatten.
Hon vågar icke rande genom sommarnattens sällsam­ nervöst överspänt och hyste­ ber sin aftonbön.
I timmerstockar­ se mot holmen, hon är så rädd, kän­ ma halvljus — dörren har sprungit riskt väsen, icke en blek sylfi- ne blandar sig sången av en näkter­ ner sådan ångest åt hjärtat, att det upp och i öppningen står junker Biötrtgåtd sviliatl Stottskogen disk gestalt utan en solid dam gal.
Hon fäster sig egentligen var­ skall vara han, och samtidigt önskar Thage. '
.
.
.
.
M matsals; oefi üonbitorU på 100 kg.
Hon lever ännu, ken vid det ena eller det andra, men lavering- TïlusiH ôagfigen.
fiol, hon det så innerligt.
Det är synd Han sträcker ut armarne och nå­ L, t s priser sänkta med 20 — 25 °l o. lever glad och förnöjd med sin det förefaller henne, som om fläder­ detta, men han är &gt;så vacker och — got tvingar henne att göra detsamma.
lies:, pr tet.
19268. värld, fjärran från alla an- lukten bleve starkare.
Hon sluter Det rasslar i lövet bakom henne, Nu lyfter han handen, den fina fäktelser av spöken och hon ögonen, men tycker ändå att hon ser jjitâ 33anôets Kestaurant en arm sluter sig omkring hennes vita handen med de många ringar­ Kungsgatan 41.
&gt; telefon 107 89. har själv berättat historien.
ljusningen därborta — med ens upp­ midja — hon känner en flammande ne, han trycker fingret mot munnen $ {ottsfcogen, vi b stora dammen.
Visionen, drömmen berätta­ höra timmerstockarne och hon hör kyss på kinden — nu på munnen — — hon ser den knypplade manschet­ des endast för en enda person, endast näktergalen.
V_- — Men herr Tage då!
tens vita skum runt den broderade en svensk konstnärinna, känd Hon tycker att hon reser sig upp Hon vill slita sig lös, men han ärmen — nu smyger han fram över också i Köpenhamn där hon vigt och lätt, som då hon var ung — håller henne fast och hon hör honom o golvet — nu kastar han sig ned vid bott ett antal ar.
Det är hon en blick nedåt visar henne att hon viska: — Kyss mig!
Du allra fag­ hennes säng, griper bägge hennes som berättat den för mic också är ung.
Smärt är hon och på raste hjärtans jungfru, min amarant, händer, kysser och kysser dem igen.
o * fötterna, som äro mycket små, bär min turturduva, min ros, välsignad — Allra dyraste hjärta, nu kom­ Börge Janssen.
MUHMÜMiW hon sidenskor.
Lätt dansa de fram vare du som kom!
mer den saliga stunden — nu är det Hon böjer huvudet och viskar: vårt mariage d ' amour — Det är i de ljusa nätternas tid, över golvet — nu drar hon försiktigt dörren efter sig — hon är ute i som­ Jag kunde icke annat, jag kun­ Hon känner hjärtats bultande slag men varken Gabriel X., som har en ser som den abnorma bostadsmarkna­ solid stofthydda på c:a 100 kg., el­ marnatten.
de icke annat, fastän det är synd.
— han vill draga henne intill sig — den haft till följd, och som.
icke alle­ ler hans hustru, Hulda X., som har Bon drar ett djupt andetag.
Vad — • Synd, säger han leende och hon gör motstånd, men hon känner nast ekonomiskt utan även ur hälso­ ungefär samma vikt, tänker på de det doftar av fläder och lind!
Hur drar henne in till sig, är det synd att hennes krafter äro svaga och hon synpunkt varit av underminerande ljusa nätterna, men däremot på den vackert näktergalen sjunger och vad att älska?
Grud skapade kärleken, ser att hennes armar äro späda och Och vita, hon ser att hennes svarta fot­ art för många, många familjer.
grissylta de just förtärt och båda hennes hjärta slår.
För att dämpa alltså är den en Guds gåva.
En som prövat.
äro mycket ledsna över att de icke sin ängslan trycker hon handen mot jag skall aliuf vara dig trogen, du gående hår ligger i en sirlig flätning bröstet, och hon ser att den är smal och jag, alltid du och ja fe, vi allena ned över det unga vita bröstet.
Hon förmå taga emot mera.
och vit.
Litet skyggt blickar hon åh, allra adorablaste barn, nu är vill skyla det, men han rycker un­ De äro nämligen proppmätta och sig omkring — där är slottet med stunden inne, min lyckostund, nu dan hennes hand och hon känner hans tunga, glada, väl till mods och, lätt ringer det till vår bröllopsfest!
heta brännande kyss.
Det är som stönande, sitta de nu och smälta mål­ torn och murar — deras silhuetter Den berömde engelske skalden Han slår armarne om henne, lyfter om eldslågor sloge upp inom henne sta svarta mot den ljusa himlen.
Där Milton, vilken som bekant var blind, tiden i den gamla förvaltarbostadens — Vad skulle jag ha sett, frågar är Abildträdgården — hon stryker henne upp och bär henne bort mot och hon ropar i vildaste jubel: We en mycket vacker fru med vars hemtrevliga vardagsrum.
Han bol- han litet mera vaken.
sig hastigt med handen över pannan lindarne under det hon kämpar emot i — Thage, Thage, jag älskar dig, ' r på pipan och hon kikar i tidnin­ liumör det emellertid var lite si och — Du skulle ha sett — • ja, det var jag tillhör dig — - så jämn och fin den är — och nu och i ångest ropar: så.
En dag sade härtiginnan av gen och läser om en premierad hingst — Nej!
Nej!
Det är synd.
Hjälp En mäktig snarkning, dödsstill­ så underligt.
När jag såg nedåt funderar hon — vad är det egent­ Buckingham till honom, alluderande och en bortsprungen kviga — det är mig var jag ung och fager och — het och så Gabriels röst: ligen hon ämnar göra?
Varför går — hjälp!
O, Gud, hjälp!
allt av andlig föda de få.
De äro jå fru Miltons skönhet: — Det skulle inte vara dumt, I detsamma tystna timmerstockar­ — Vad — vad — vem?
Vad hon här i denna sena timme?
Men för kloka att tala om saker och ting, — Hon är en ros!
skrockade han med en nick åt henne så leker ett leende kring läpparne, ne inne i sängkammaren — hr Ga­ står på?
Thage, vem sjutton är nu — Ja, svarade Milton med en suck, som de inte förstå sig på, och där­ — • åh, lilla Hulda, kunde du inte nå­ det?
ett skyggt litet leende och hon slår briel häver sig upp och stirrar på jag känner dagligen hennes törnen.
för samspråka de om den nya kraft- gon gång uppenbara dig för mig i Också hon sitter upprätt i sängen, ned blicken: Ack, hur kan man vara sin hustru.
gödningen, som verkligen är utmärkt, den där skepelsen.
* — Hur är det med dig, Hulda?
och.
när hon blivit sig själv igen, be­ så glömsk!
Hon har ju lovat mon­ och om de nykomna tjänarne, som Ett ögonblicks tystnad och däref­ Mår du illa!
rättar hon allt vad som hänt henne.
sieur Thage att komma.
Ett par lantmän träffas på väst- äro verkligt urusla.
De tala om ro- ter förkunnar Gabriel att han vill — Du har drömt, Hulda.
Hon far upp och stirrar på honom Ett ögonblick står hon stilla med lustbanan och bekanta sig med var­ vor och säd och sedan om det som de sova och strax därefter drar han sina med förskrämda ögon.
— Nej, Gabriel — jag var allde­ andra.
Under samtalets gång om­ alltid återkomma till vid denna tid böjt huvud.
Det är ju orätt av hen­ timmerstockar.
Så berättar hon allt vad hon sett, les vaken.
Jag såg honom, jag låg talar den ene av dem, att han varit på aftonen, att sova!
Ty den gam­ ne — det är syndigt, en mycket stor Men hon låg länge vakc2 och såg synd — • och mannen skakar av skratt då han med vidöppna ögon; det är så säkert, gift tre gånger och nyligen begravt la engelska klockan slår nio.
Han med tårfyllda ögon på sina tjocka Så 1er hon åter.
Men han är så hör berättas hur den unge kavalje­ t å säkert — han kom in genom dör- sin senaste hustru.
börjar gäspa, hon följer exemplet, armar och styva fingrar.
r; n där.
— Då har Johansson haft otur, och strax därefter rulla de in genom ståtlig och så god och så förnäm och ren gjort sin kur för den gamla.
— Den är ju reglad.
Jag vred han talar så vackert till henne — ' ' äger kamraten deltagande.
Litet förnärmad vänder hon sig dörren till sängkammaren, där de s jälv om nyckeln, förklarar Gabriel — Otur?
svarar Johansson betänk- under många goda år fått mången han menar ärligt, ja, det gör han!
mot väggen och med en väldig kast­ (.ch gäspar.
&gt;a mt.
Det kan jag just inte säga — Ännu ett ögonblick blir hon stå­ ning gör han detsamma.
Nu snarka Stämningen var litet tryckt — - det god sömn.
I detsamma är hon uppe ur sän­ (l f t var ende.
Hur starkt det doftar av lind sista stycket av grissyltan hade ju båda, men utanför doftar det av flä­ bra arbetsmänniskor alla Utanför är den ljusa sommarkväl­ tre.
och fläder — man blir helt beklämd der och näktergalen sjunger i den gen — jo, dörren är.
stängd.
inmundiga-ts.
Dessutom var det inga len.
Den röda himlen strålar bak­ — Där kan du se, gäspar Gabriel ordentliga nyheter i tidningen: kvi­ om hjärtat.
Hon ser sig omkring ljusa sommarnatten.
om en blomsterhöljd fläderbuske, igen.
med en snabb blick, samlar därefter gan var infångad och den prisbelö­ men det se de icke.
Blomsterdoften — Sådant folk går genom stängda nade hingsten såld, till på köpet för med ett raskt grefpp ihop den vida som tränger in där utifrån är så Det är ett par kvällar senare.
Det dörrar, säger hon bestämt.
Han var ett jämmerligt lågt pris.
Och så såg kjolen och skyndar framåt, över stark att Grabriel gör grimaser och stättan och nu in under Abildgårdens äkta paret har återigen ätit grissylta.
så vacker — du skulle bara ha sett det ut att vilja bli rägn!
Skyarne tapisseries^ fnyser under det att han börjar svä­ Så bolmar han på pipan och hon lä­ honom.
Off „ DETÄtj gamla lindar!
seglade lågt och vinden ven om hus­ tJH Ö. Himne.il.
1 tr. ra och säga detsamma som han sä­ ser tidningen.
Så gäspa de, så gå de — Tack så mycket, skrattar Ga­ gaveln.
ger varje kväll: till sangs och strax därefter drar hr briel.
Jag skulle kanske ha druckit Så slog då klockan till sist nio och — Nu hugger jag ner det där Gabriel sina timmerstockar.
brorskål med den där kanaljen som man kom i säng.
Gabriel föll ge­ Handarbeten för skräpet.
Hon ligger en stund och lyssnar vill föra dig på avvägar.
skolungdom nast i sömn, men Hulda låg och lyss­ Men hon gör också precis detsam­ på oljudet.
Nu överröstas det av - Och du skulle ha sett, fortsät­ nade till blåsten — så underligt den ma som hon gör varje kväll: hon är enastående för näktergalen, hon sluter ögonen men ter hon, men hejdar sig plötsligt.
klagade; det var nog från vindsfön- fintvätt.
C r e GMP n ä t t e r.
Lilla Teatern.
.Annonsering ôoteborçtfforçonpwt Ett mindre parti prima Danv •Under- tröjor och Linnen i såväl Bomull som Ylle bortsäljas oerhört billig,.
frågor, berättelse, Cevandc ocl) (Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Dam UndertröirJ &amp; Linnen I varje nummer, värde­ följetong, kåserier.
Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta nöjen.
075 O.95 1.35 1 .65 1 .75 2 — 2 — 2 .30 3 .25 gör £r firma känd i Göteborg och de värtsvertfka land » ' skapen med dess betyxiande och, i Var lunchar man bäst?
affärökraftiqa publik.
i / t QokbomsThrgonpost- " êkaffarô-ji.
m ja kunder öhadomaümng ökad értjäivt fltt byrå.
^KSa / ia, ^cuicU / n^ Det har i alla tider funnits män­ niskor som behövt att hyra, och vär­ dar som behövt att hyra ut.
Men i ingen tid före denna har bostads- knappheteri varit så stor, att den bo­ stadssökande delen av allmänheten fullkomligt prisgivits åt det mest upprörande och samvetslösa ocker.
Låtom oss endast ett ögonblick be­ trakta bostadsförhållandena utanför den egentliga staden!
Det torde va­ ra rätt allmänt bekant hur i dessa, på spekulation uppförda korthus he­ la familjer vintertid sitta och fara illa, medan deras värdar stryka in oskäligt höga hyror.
Eller vad sägs om att för två små rum och kök i en sådan " kåk " långt utanför staden en värd kan begära 1100 — 1300 pr år!
Eller för 1 litet vindsrum och kök, som utbjudits såsom vinter­ bonat, men där hyresgästerna vin­ tertid hålla på att iförgås av köld, i hyra erlägges 600 kronor, eller det­ samma; som tusentals i själva staden Göteborg bosatta familjer betala för ordentliga 2-rumslägenheter i väl-, uppförda hus till aktningsvärda hy­ resvärdar.
Man anför som ursäkt — • att bemälda korthus betungat ägaren med så dryga omkostnader i uppförande att han måste sätta hy­ rorna därefter.
Skälet är okontrol­ lerbart, men förefaller vid vissa jäm­ förelser tvivelaktigt.
Och även om i något fall en person, som byggt på spekulation, förbyggt sig, må det väl bli hans och icke hyresgästens sak att stå risken.
S^ä / yCcL ^a / yUÅat Tangens Gardiner platsens största sortering hos A.-B.
Carl Johnsson Kungstorget.
BLOMSTER- hälsningar låt över hela jorden.
Kungl.
Hovleverantör IjjP Beställningar å blommor ombesörjes kost­ nadsfritt under garanti för omsorgsfullt utförande å alla platser av Vasa Blomsterhandel GUSTAF EKMAN Telefon 4314 — 10365.
Telegr.
Vasa.
Medlem av Föreningen för blomsterbe- ställningsförmedling samt de internatio­ nella organisationerna F. T.
D. i II.
b.
A. samt B — V.
i Tyskland.
6000 medlemmar.
tSöq dal med » ßlomniorl vagnspängar påläggas cirka 500 a 600 kronor pr år, betingar en 5- rumsvåning i medeltal 2,500 kronor, alltså med spårv &amp; gnskostnaderna 3,000 — 3,100 kronor — ungefär vad man behöver betala på själva Strån vägen i Stockholm!
Det måste ju ändå vara något p » Detta om våra många bofälliga bo­ tok, när man i omgivningarna av r städer utanför stadsgränsen.
kets andra stad genomsnittligt anse^ sig kunna begära lika höga hyi ' or P Vänder man däremot blicken mot nu utbjudna lägenheter, som man den mera stabila bostadsmarknaden talar i själva hjärtat på Sverige- är det jämförelsevis oftare man fin­ vudstad för redan förhyrda ner jobberiet med våningar omhän­ av samma storlek.
dertaget av hyresgästerna själva, och detta i form av mer eller mindre Sådan är emellertid oskälig ersättning, övertagande av nu.
Undertecknad tror for en ^ möbler till pris som vida Överstiga icke att den blir av så lang bosättningsmagasinens o. s. v. Men tighet.
Ty i grund och botte«^ ^ även i de fall man får direkt med dock en ganska liten • ^ värd att göra utbrukas konjunktu­ stadslösa, som uppröra m ^ rerna på ett betänkligt sätt.
och prässa upp dess priser.
^ en&lt; tiden randas snart, då £ ^ j. on tin- Låtom oss för att klarlägga läget byggnadsverksamhet e " °V gti iHt.
i Göteborg just nu anställa ett par gents bostadsbehov ar 1 ^ et t jämförelser!
I själva diplomatsta­ Redan denna host ^ den, en av Stockholms förnämligaste stort antal privata ^ ygg ° ocen t bo­ stadsdelar, kan man erhålla en först­ bereda rum åt ' e " ® i01 J dan kräv« 3 klassig 3-rumsvåning med alla be­ stadsbehövande.
U c) 1 - hvsa n * is ' kvämligheter, jungfrukammare, vär­ blott att den all ^^ in sta me, badrum etc. och med läge åt sö­ verksamheten del a r j.
0 jDin er der och väster för 2,500 kronor.
I mer igång, vilket ju ^ lV en vida mindre förnämlig stadsdel i att ske inom den n4irma ' ^ ve t ska 1 Göteborg begäres för en 2-rums dito, för att det normal^ visserligen med badrum men utan bliva fullt tillfredsstal • ^ ^ värme 2,000 kronor.
Och långt ute Men dessförinnan vid Långedrag, där för en ordinär „olikt icke att en ^ familj med barn, som gå i skolan, måste som ett plus till hyran i spår- skärskåda de osymP SNIAB * MERKURTYÄLEN (Eftertryck förbjudes).
UUtb.
R o m h n Av Hovence ^ktoriserad översättning av Margareta Heijlcel.
p 15 °°k R ^ ev ^tsitto bestört över hans J^tt att ta saken.
Ä %otTn e i l0Va mlg att inte Sä " nne - -- £ R ^° r 5 e s ^°PP a fill munnen gân g för alla, sade Mal- Vy.
s Prid n ^ ar iute rättighet att a ^, bev ' Sâdana r y kten utan att IVu q o f a r ^ eras sanningsenlighet.
!e l^ a ° 6 höjde på axlarne.
Den tann e 611h u PP r ördhet misshaga- V ' äa Wy t ^ an i ju m y° k et väl hända, 6r verkli gen kan be- ^ken n ' «onarkte hon kallt.
— Kanske, medgav doktorn, i det han reste sig.
I varje fall skall jag meddela fröken Ames vad man sä­ ger om henne.
Fru Cooke blev åter ängslig.
— För all del gör inte det, bad hon ivrigt.
Tänk på vilken obehag­ lig situation ni försätter mig i, om mitt namn nämnes i den här tråkiga saken.
Jag har bara berättat för er vad lady Bamber talat om för mig, och sir George Paradine, som var närvarande, smålog på ett säreget sätt, alldeles som om han hade reda på något.
Då Mallory gått, anmärkte fru Cooke misslynt till Joanna, att det var högst egendomligt att se huru­ som det mysterium, som omgav Li- lith Arnes, förvridit huvudet på alla unga män i hela trakten.
— Jag vet, att sir George Para­ dine beundrar henne, mamma, sade Joanna.
Och i själva verket är det inte underligt alls — hon är mycket vackrare än någon av oss andra.
— Det är en smaksak, förklara­ de hennes mor skarpt.
Men det var det icke, och det visste fru Cooke mycket väl.
Doktor Mallory lämnade huset, ett byte för de mest istridiga känslor.
Ehuru han icke visste ifall ryktet om Lilith Ames var sant eller icke, och ehuru han var böjd att betrakta det hela som elakt skvaller, kunde han dock icke dölja för sig att hon var en annan än den hon utgav sig för att vara.
Utan att våga hysa något alltför fast grundat hopp hade Mallory för länge sedan börjat inblanda Lilith i sina framtidsdrömmar.
Den historia sir George Paradine berättat för ho­ nom trodde han sig ' hava funnit en tillfredsställande förklaring till, och ju mer han grubblade över saken, desto mera övertygad var han, att han funnit den rätta lösningen.
Sir George hade sagt, att Lilith var en äventyrerska, som fångat och ruinerat en ung man vid namn Eric Horley.
Och från ett annat håll ha­ de doktorn händelsevis fått höra, att fru Ames igenkänts som en dam, vil­ ken för några år sedan levat i stor fattigdom i London.
När Mallory lade dessa båda hi­ storier tilllsammans var han böjd att tro, att Lilith mera för att hjälpa sin moder än av egoistiska skäl ingått sig själv för att han icke lyckats be­ förlovning med em rik man utan att härska sig inför fru Cooke.
Hans vara vidare fästad vid honom.
Hon utbrott mot lady Bambler var en kunde, utan att egentligen vara be­ oförlåtlig dumhet.
Att det innehöll räknande, ha dragit fördel av hans ren och klar sanning gjorde saken frikostighet och de samvetskval hon ännu värre.
Mallory ägde tillräck­ nu syntes lida under voro kanske ligt stor personlig förmögenhet för ingenting annat än överdrivna själv­ att icke vara ekonomiskt beroende förebråelser.
Om nu denne Eric av sin läkarpraktik, men han Horley utgivit sig för att vara rik hyste ingen önskan att lämna ooh ruinerats genom sitt eget slöseri Shingle Ends, där han kunde rida kunde man knappast kasta skulden och jaga, och vara i närheten av Li­ härför på Lilith.
Mallory måste lith Arnes.
Han förstod, att flera inför sig själv medgiva, att dessa förlöpningar av det slag, han gjort hans slutledningar voro en smula sig skyldig till mot lady Bambler, svävande, men hans känslor för Li­ kunde göra .honom omöjlig på trak­ lith Ames voro så istarka, att han ten.
till varje pris ville se henne ren och Hans önskan att få ett samman­ utan skuld.
träffande med Lilith visade sig lätt Det av fru Cooke framkastade på­ uppfylld — redan samma dag då ståendet att Lilith var gift överra­ han var på hemväg efter sina sjuk­ skade och irriterade honom.
Först besök såg han henne ooh hundarna i detta ögonblick förstod han hur ett stycke framför sig.
mycket den unga flickan betydde — Goddag, hälsade han när han för honom.
Han.
kände, att han nått fram jämsides med henne.
snarast möjligt måste träffa henne Hon såg upp, och han lade genast för att direkt fråga henne om saken, märke till, att hon var blekare än ifall sanningen stode att finna endast vanligt.
En sömnlös natt syntes ha på detta sätt.
berövat ögonen deras glans och lagt Emellertid var han ursinnig på en mörk skugga under dem.
Hans hjärta genombävades av deltagande och av ännu en annan känsla.
— Goddag, svarade hon med ett så .sorgset leende, att han brådskan­ de sprang av hästen och grep hennes hand.
— Ni sköter er icke, sade hau fö­ rebrående.
Vad tjänar alla mina fö­ reskrifter till, när ni icke bryr er om att följa dem?
Hon skakade bedrövad på huvudet.
— Det är mig alldeles omöjligt att efterleva dem, svarade hon med ett försök till leende, men hennes läp­ par skälvde till, och något som lik­ nade en snyftning banade sig väg över dem.
— Ni är olycklig, utbrast Mallory med dämpad, upprörd stämma.
— Ja!
Jag borde naturligtvis sä­ ga nej, men till er vågar jag säga sanningen.
Det är inte jag som är sjuk, det är min mor.
Men det vär­ sta är, att hon inte vill erkänna det och inte heller tillåter oss att göra något för henne.
Det gör mig all­ deles förtvivlad.
— Men ni själv?
Det är också något i vägen med er.
Det är något annat som trycker er.
K V I N N O R N A S 2 T I D N I N G K V I N N O R N A S T I D N I N G • • • Hemmets tidning Brand- o c h Livförsäkrings - Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA Göteborgs Aftonblad KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBOKft - STOCKHOLM - MALMÖ Särskild, omväxlande S V E A Göteborg.
avdelning för kvinnan och hemmet.
Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: Telegramadress " K reditbolaget " Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
1 / a 2 — 1 / 2 3, övriga tider efter avtal.
mer och mer köns sp eci al i sera de och detta har icke varit till utvecklingens fromma för någondera parten.
En mor, som icke hos sin son inskärper ansvaret för de barn han sätter i världen, saknar varje värde som mor och människa, och hon är ingalunda sällsynt.
När kvinnan lärt sig det rätta mo- dersansvaret, inte endast byggt på självisk egennytta, utan på sanning, mod, rättvisa och människokärlek, blir världen annorlunda.
Men dess­ förinnan måste kvinnorna lära sig ansvar som människor först och främst, ty utan sådant är det synd om deras barn.
Det nya moderskapet lyder icke längre blint Pauli bud: " I hustrur våren edra män underdåniga " — detta icke minst till lycka för män­ nen.
Det nya moderskapet underkastar sig intet annat, än sin egen allt be­ härskande lag, att underhålla ocb förbättra människosläktet.
Det vill inse att dess hela plikt gäller släk­ tet genom barnet och att den högsta kärlekslycka, varje högre utveck­ lingsgrad är följden av denna första plikt.
Dessa, det nya släktets möd­ rar, skola höja och försköna förhål­ landet mellan man och kvinna.
Den mänskliga moderns blick skall kun­ na nå långt fram i tiderna.
Hennes barn skola icke sluta med varken en, två, eller tre generationer.
Hon kan målmedvetet och framgångsrikt bygga ett bättre släkte lika natur­ ligt, som en- stackars insekt lägger sina ägg och dör.
Yi ha icke ännu sett en sådan mo­ der, sett henne i frihet och makt, endast den underkuvade och hjälp­ lösa könsvarelsen, utan ansvar för släktet.
När kvinnorna lärt sig modersan­ svar, grundat på heder och inte på fåfänga och penningbegär, skall en sådan handling som den ovan berät­ tade vara omöjlig, ingen man med en rättänkande mor skall skryta med antalet flickor han " lurat " och ingen man skall, efter njuten kärlekslycka, övergiva sitt land, där den unga mo­ dern till hans barn gömmes under en gravkulle och hans barn vårdas av främmande, barmhärtiga människor eller överlämnats åt slumpen.
Det är på tiden att hedersbegreppet omvär­ deras och gäller icke endast man och man emellan, utan även man gent emot kvinna.
Men det allra viktiga­ ste är att kvinnorna få klart för sig, att det är på dem släktets välfärd och lycka beror, att ide fostra sina barn till ansvar, till sanning och red- Ibarhet.
Livet skulle icke vara så rikt på lidande, på tårar och sorg och förfelade existenser, om modersan­ svaret funnits.
Det är på tid att skulden gäldas.
Frigga Carlberg.
•&lt;É&gt;.
PÄRLOR .TlVIir.KH i modern infattning fördelaktigast hos VCJbndensxm Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41.
111111111111111111111 iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiii] [fulla artiklar i olika W • lille pappa efter de överhuvud skulle vara med om att notificera dödsfallet, tänkte jag i det klandersjuka lynne Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
som fallit över mig.
Den döde var för mig blott en Lösnummerpris 10 öre.
flyktig bekantskap och sedan jag ägnat en eller annan minut till hans åtanke, ögnade jag igenom de åter­ stående dödsannonserna.
Den sista meddelade att direktören Per He­ denström gått hädan.
Jag kände honom egentligen blott till namnet och fäs 4 ?.
mig egentligen blott vid det osedvanligt stora antal Jag sitter på badrestaurangens ve­ sörjande, varmed den avlidnes annons randa välbehagligt tillbakalutad i kunde ståta: en vilstol och betraktar sorglöst, de Gerda Hedenström, född Eriksson.
små moln, som likt vita ulltappar segla fram på den blåa himlen.
Slut­ Arne och Anna.
Viran, Tutte och ligen rycker jag upp mig ur hän- Putte.
Margit och Per.
Majan och sjunkenheten i sommarmorgonens Dajan.
Sonja och Carl.
Greta Stina, Carl Axel.
Ellen Brauning.
ljuvlighet och vecklar upp den fär­ Risken av freds­ demonstrationer.
döda.
ska tidning, som ligger framför mig.
Jag ögnar över Förlovade, Vigda och Födda och kommer därefter till en ovanligt lång rad av dödsannonser.
Den första av dem ådrager sig min uppmärksamhet genom den till dess väsentliga del ytterst lakoniska ly­ delsen: MOR avled i dag lämnande mig i outsäglig sorg.
Alfhild Brogren.
Vem var i livstiden denna kvinna, som i sin dödsannons tillerkändes be­ tydelse blott såsom mor till sin dot­ ter?
undrade jag halvslött.
Plötsligt gick en stöt igenom mig och min so­ liga sinnesstämning förbyttes till ve­ mod och undran.
Kunde möjligen annonsen gälla min gamla ungdoms­ vän, den vackra, tjusande Fanny Alt- ner, som jag under många år för­ lorat ur sikte?
Hon gifte sig .med en lektor Brogren.
Skulle hon kanske ha blivit änka, så att det var en dot ter, som annonserade dödsfallet?
San­ nolikt var det Fanny Brogren, född Altner, hemorten Göteborg stämde, konstaterade jag.
Den firade, bort­ skämda men ändå så älskliga Fanny framträdde för min inre blick.
Den en gång så livfulla, glada Fanny, mot vilken ' hela livet log!
— Nu låg hon alltså på bår — Gripen av en förargelsens tanke rätade jag emellertid upp mig ur mi­ na vemodiga betraktelser: Vem sade mig, att denna " Mor " som dött verk­ ligen var min gamla ungdomsvän?
Inte skulle jag låta mitt sinne för­ dystras av en blott sanuolikhet, jag kunde verkligen uppskjuta därmed, tills jag skaffat mig säkra underrät­ telser.
Trots denna förståndiga fö­ resats kunde jag dock ej slå saken ur tankarna.
Vem var denna Alfhild Brogren, som för allmänheten notifi- cerade att hon förlorat sin mamma?
Var det en dotter till min vän, borde hon minst vara sina trettio år och ingen tanklös barnunge.
Vem det nu var, så var det tydligen en särdeles egocentrisk, överspänd varelse, efter­ som hon fann av mera vikt att med­ dela den tidningsläsande allmänheten sin egen förlust och sina egna käns­ lor, än att meddela vem den männi­ ska var, som avgått med döden.
Jag återtog resolut tidningen för att fortsätta där jag slutat.
Min uppmärksamhet fångades av en an­ nan anoons: Min älskade make, vår käre lille pappa Ingeniör Arvid Strålman avsomnade i dag.
Socialdemokraterna i olika länder _ även i vårt!
— anordnade den 3 aug.
med anledning av tioårsminnet av världskrigets utbrott stora offent­ liga f red s demo n strati on er.
Man har på borgerligt håll miss­ tyckt att ett politiskt parti på detta orättmätiga sätt tillvällat sig ensam­ rätten till fredskärleken i genom­ skinligt syfte att draga till sig dem, som, utan att i andra dagerns frågor intaga en bestämd politisk ståndpunkt särskilt intressera sig för och önska ' främja fredsarbetet.
Man har följ­ aktligen betraktat de socialdemokra­ tiska fredsdemonstrationerna som ett ' både skickligt och för andra politi­ ska partier farligt schackdrag.
Faran kanske dock ligger på ett annat håll än det tänkta.
För ett parti, som företräder klass­ hat och klasskamp, måste det vara synnerligen riskabelt att demonstre­ ra för fred, även om denna gäller endast förhållandet mellan nationer­ na.
Ett parti som för sina anhän­ gare förkunnar den mellanfolkliga fredens höghet, dess välsignelser för mänskligheten, måste räkna med, att dessa samma anhängare, under för­ utsättning att de äro tänkande va­ relser, skola finna det naturligt att- anlägga samma förnuftiga synpunk­ ter på fred och sämja inom varje sär­ skilt folk.
Det hjärta som en gång värmts och lysts upp av kärleken till nästan i främmande land, skall an­ tagligen befinnas obenäget att låta sig förmörkas och fördystras av hat till egna landsmän.
Anka, barn, mågar, svärdöttrar och barnbarn!
Men vem var Ellen Brauning?
funderade jag.
— Jaså, det var f. d. änkan efter Hedenströms son Johan, luftseglaren, nu lyckligen omgift med en kapten.
— Nåja, det fanns ju ingen anledning varför hon ej kunde sörja sin f. d. svärfar, han var känd som en snäll man.
Jag hade tappat lusten för vidare tidningsläsning.
När min dotter en stund senare uppsökte min plats, förvånade och oroade jag henne genom att säga: — Medan jag kommer ihåg det, skall jag bedja, aft min död annon­ seras tydligt, med fullständigt namn, så att man vet, att det är jag, som är död.
Jag är tacksam, om mina två barn, du och ' din syster, underteckna tillkännagivandet.
Men så mycket det än fröjdar mitt hjärta att få heta " lilla mor " och " lilla mormor " i var­ Den fundersamma.
dagslaget, roar det mig inte i döds­ annonsen.
Och hur mycket jag än tycker om mina barnbarn, och hur välklingande för mina öron deras små Vita Bandet smeknamn än äro, så behöva inte Tedde, Lasseman, Gullet och Sickan har den 3 — 6 aug.
hållit en kongress notificera, att jag lämnat denna värl­ i Kristiania med deltagare från de den.
fyra nordiska länderna.
Organisa­ Min dotter betraktade mig med sto­ tionen i fråga har, som bekant, nyk­ ra förundrade ögon.
— Du känner terhetsarbetet till huvuduppgift, men dig väl inte på något sätt illamåen­ intresserar sig därjämte för varje de, kära mamma?
undrade hon ömt strävan som går ut på att höja den bekymrad.
moraliska nivån i samhället.
Berei­ sen har ett religiöst inslag.
B. W. NU ÄR KONSERVERINGSTID!
Köp uteslutande VISKAFORS Konservburksringar » Para 630 » De äro de bästa Émmmm ' •_.
Bertha Strålman.
Nicke, Maj, Kaj och Lill-syster.
Den av livskraft och arbetslust svällande Arvid Strålman död!
Stac­ kars änkan och stackars de små bar­ nen!
Lille Nicke, Maj, Kaj och Lill- syster hade nog anledning att i främ­ sta rummet framhålla förlusten av sitt faderliga stöd i stället för av sin SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla VISKAFORS skodon till fabrikspriser.
iiniiiiiiiiiiiiiii!
Vita Bomulls-tröjor 80 cm.
lång Kr.
„ bra kvalité 80 „ " » „ „ med spetsgarnering 80 „) &gt; » &gt; „ Tråd-tröjor 90 •• » „ Bomulls-tröjor, prima kvalité 100 „ » » Macco-tröjor prima kvalité 75 n " » Vita Tråd-linnen 100 „ ")) „ Ylle-tröjor prima kvalité.
.
.
.
80 „ " » „,, högfin kvalité 100 „ Ett ögonblick stannar hon.
Hon kan icke somna.
Så underligt oro­ kanner ig en Abildgården men på lig hon känner sig.
Hon kommer att samma gång förefaller den henne tänka på den vita svanen i det svar­ 11 ammande.
Den långa allén där, ja, ta vattnet — hon hör viskade ömma Novell den känner hon men den mörka ka­ ord och slår skrämd upp ögonen.
A, nalen, den välvda vita bron som för det är ju Gabriel som snarkar!
Av BÜRGE JANSSEN.
över till holmen med statyn?
ornllopet på Solö.
Återigen försöker hon somna, men Ah, jo visst!
Hur kan man vara så hennes hjärta hamrar.
Hon känner En underlig, ja förunderlig ber för busken och säger, o att man dum!
Den är ju där!
sig illamående, utan att kunna för­ historia som tilldrager sig bå­ inte bör hugga ner fläderbuskar för Blodet skjuter upp i kinderna och klara vad det är — det är liksom de i våra dagar och för 200 då kommer det olycka över huset.
handen flyger till hjärtat — det är hennes kropp smälte samman, som år sedan på samma gång i de Han brummar, kysser henne till ju här hon skall möta honom!
Tyst, bleve hon en annan.
Hon blir kall galanta festernas tid och i vå­ godnatt och låter sig med en duns är det inte fotsteg?
och varm — nu kall.
Hela het nes ra mindre galanta tider, både falla ner i sängen, varefter han med Hon ser sig skyggt omkring, göm­ kropp skakar, hon känner ångest och i automobilernas och bärsto­ en ny duns vänder sig om på sidan mer sig intill en lindstam och följer lycka — en vindil stryker fram över larnes tid!
Och det egendom­ efter ett par minuter drar han med blicken en svan som långsamt henne, hon slår upp ögonen och sät­ liga är att huvudpersonen i väldiga timmerstockar.
glider fram emot henne över kana­ ter sig till hälvten upp i sängen stir­ den här historien icke är ett En stund ligger hon vaken och lens svarta vatten.
Hon vågar icke rande genom sommarnattens sällsam­ nervöst överspänt och hyste­ ber sin aftonbön.
I timmerstockar­ se mot holmen, hon är så rädd, kän­ ma halvljus — dörren har sprungit riskt väsen, icke en blek sylfi- ne blandar sig sången av en näkter­ ner sådan ångest åt hjärtat, att det upp och i öppningen står junker Biötrtgåtd sviliatl Stottskogen disk gestalt utan en solid dam gal.
Hon fäster sig egentligen var­ skall vara han, och samtidigt önskar Thage. '
.
.
.
.
M matsals; oefi üonbitorU på 100 kg.
Hon lever ännu, ken vid det ena eller det andra, men lavering- TïlusiH ôagfigen.
fiol, hon det så innerligt.
Det är synd Han sträcker ut armarne och nå­ L, t s priser sänkta med 20 — 25 °l o. lever glad och förnöjd med sin det förefaller henne, som om fläder­ detta, men han är &gt;så vacker och — got tvingar henne att göra detsamma.
lies:, pr tet.
19268. värld, fjärran från alla an- lukten bleve starkare.
Hon sluter Det rasslar i lövet bakom henne, Nu lyfter han handen, den fina fäktelser av spöken och hon ögonen, men tycker ändå att hon ser jjitâ 33anôets Kestaurant en arm sluter sig omkring hennes vita handen med de många ringar­ Kungsgatan 41.
&gt; telefon 107 89. har själv berättat historien.
ljusningen därborta — med ens upp­ midja — hon känner en flammande ne, han trycker fingret mot munnen $ {ottsfcogen, vi b stora dammen.
Visionen, drömmen berätta­ höra timmerstockarne och hon hör kyss på kinden — nu på munnen — — hon ser den knypplade manschet­ des endast för en enda person, endast näktergalen.
V_- — Men herr Tage då!
tens vita skum runt den broderade en svensk konstnärinna, känd Hon tycker att hon reser sig upp Hon vill slita sig lös, men han ärmen — nu smyger han fram över också i Köpenhamn där hon vigt och lätt, som då hon var ung — håller henne fast och hon hör honom o golvet — nu kastar han sig ned vid bott ett antal ar.
Det är hon en blick nedåt visar henne att hon viska: — Kyss mig!
Du allra fag­ hennes säng, griper bägge hennes som berättat den för mic också är ung.
Smärt är hon och på raste hjärtans jungfru, min amarant, händer, kysser och kysser dem igen.
o * fötterna, som äro mycket små, bär min turturduva, min ros, välsignad — Allra dyraste hjärta, nu kom­ Börge Janssen.
MUHMÜMiW hon sidenskor.
Lätt dansa de fram vare du som kom!
mer den saliga stunden — nu är det Hon böjer huvudet och viskar: vårt mariage d ' amour — Det är i de ljusa nätternas tid, över golvet — nu drar hon försiktigt dörren efter sig — hon är ute i som­ Jag kunde icke annat, jag kun­ Hon känner hjärtats bultande slag men varken Gabriel X., som har en ser som den abnorma bostadsmarkna­ solid stofthydda på c:a 100 kg., el­ marnatten.
de icke annat, fastän det är synd.
— han vill draga henne intill sig — den haft till följd, och som.
icke alle­ ler hans hustru, Hulda X., som har Bon drar ett djupt andetag.
Vad — • Synd, säger han leende och hon gör motstånd, men hon känner nast ekonomiskt utan även ur hälso­ ungefär samma vikt, tänker på de det doftar av fläder och lind!
Hur drar henne in till sig, är det synd att hennes krafter äro svaga och hon synpunkt varit av underminerande ljusa nätterna, men däremot på den vackert näktergalen sjunger och vad att älska?
Grud skapade kärleken, ser att hennes armar äro späda och Och vita, hon ser att hennes svarta fot­ art för många, många familjer.
grissylta de just förtärt och båda hennes hjärta slår.
För att dämpa alltså är den en Guds gåva.
En som prövat.
äro mycket ledsna över att de icke sin ängslan trycker hon handen mot jag skall aliuf vara dig trogen, du gående hår ligger i en sirlig flätning bröstet, och hon ser att den är smal och jag, alltid du och ja fe, vi allena ned över det unga vita bröstet.
Hon förmå taga emot mera.
och vit.
Litet skyggt blickar hon åh, allra adorablaste barn, nu är vill skyla det, men han rycker un­ De äro nämligen proppmätta och sig omkring — där är slottet med stunden inne, min lyckostund, nu dan hennes hand och hon känner hans tunga, glada, väl till mods och, lätt ringer det till vår bröllopsfest!
heta brännande kyss.
Det är som stönande, sitta de nu och smälta mål­ torn och murar — deras silhuetter Den berömde engelske skalden Han slår armarne om henne, lyfter om eldslågor sloge upp inom henne sta svarta mot den ljusa himlen.
Där Milton, vilken som bekant var blind, tiden i den gamla förvaltarbostadens — Vad skulle jag ha sett, frågar är Abildträdgården — hon stryker henne upp och bär henne bort mot och hon ropar i vildaste jubel: We en mycket vacker fru med vars hemtrevliga vardagsrum.
Han bol- han litet mera vaken.
sig hastigt med handen över pannan lindarne under det hon kämpar emot i — Thage, Thage, jag älskar dig, ' r på pipan och hon kikar i tidnin­ liumör det emellertid var lite si och — Du skulle ha sett — • ja, det var jag tillhör dig — - så jämn och fin den är — och nu och i ångest ropar: så.
En dag sade härtiginnan av gen och läser om en premierad hingst — Nej!
Nej!
Det är synd.
Hjälp En mäktig snarkning, dödsstill­ så underligt.
När jag såg nedåt funderar hon — vad är det egent­ Buckingham till honom, alluderande och en bortsprungen kviga — det är mig var jag ung och fager och — het och så Gabriels röst: ligen hon ämnar göra?
Varför går — hjälp!
O, Gud, hjälp!
allt av andlig föda de få.
De äro jå fru Miltons skönhet: — Det skulle inte vara dumt, I detsamma tystna timmerstockar­ — Vad — vad — vem?
Vad hon här i denna sena timme?
Men för kloka att tala om saker och ting, — Hon är en ros!
skrockade han med en nick åt henne så leker ett leende kring läpparne, ne inne i sängkammaren — hr Ga­ står på?
Thage, vem sjutton är nu — Ja, svarade Milton med en suck, som de inte förstå sig på, och där­ — • åh, lilla Hulda, kunde du inte nå­ det?
ett skyggt litet leende och hon slår briel häver sig upp och stirrar på jag känner dagligen hennes törnen.
för samspråka de om den nya kraft- gon gång uppenbara dig för mig i Också hon sitter upprätt i sängen, ned blicken: Ack, hur kan man vara sin hustru.
gödningen, som verkligen är utmärkt, den där skepelsen.
* — Hur är det med dig, Hulda?
och.
när hon blivit sig själv igen, be­ så glömsk!
Hon har ju lovat mon­ och om de nykomna tjänarne, som Ett ögonblicks tystnad och däref­ Mår du illa!
rättar hon allt vad som hänt henne.
sieur Thage att komma.
Ett par lantmän träffas på väst- äro verkligt urusla.
De tala om ro- ter förkunnar Gabriel att han vill — Du har drömt, Hulda.
Hon far upp och stirrar på honom Ett ögonblick står hon stilla med lustbanan och bekanta sig med var­ vor och säd och sedan om det som de sova och strax därefter drar han sina med förskrämda ögon.
— Nej, Gabriel — jag var allde­ andra.
Under samtalets gång om­ alltid återkomma till vid denna tid böjt huvud.
Det är ju orätt av hen­ timmerstockar.
Så berättar hon allt vad hon sett, les vaken.
Jag såg honom, jag låg talar den ene av dem, att han varit på aftonen, att sova!
Ty den gam­ ne — det är syndigt, en mycket stor Men hon låg länge vakc2 och såg synd — • och mannen skakar av skratt då han med vidöppna ögon; det är så säkert, gift tre gånger och nyligen begravt la engelska klockan slår nio.
Han med tårfyllda ögon på sina tjocka Så 1er hon åter.
Men han är så hör berättas hur den unge kavalje­ t å säkert — han kom in genom dör- sin senaste hustru.
börjar gäspa, hon följer exemplet, armar och styva fingrar.
r; n där.
— Då har Johansson haft otur, och strax därefter rulla de in genom ståtlig och så god och så förnäm och ren gjort sin kur för den gamla.
— Den är ju reglad.
Jag vred han talar så vackert till henne — ' ' äger kamraten deltagande.
Litet förnärmad vänder hon sig dörren till sängkammaren, där de s jälv om nyckeln, förklarar Gabriel — Otur?
svarar Johansson betänk- under många goda år fått mången han menar ärligt, ja, det gör han!
mot väggen och med en väldig kast­ (.ch gäspar.
&gt;a mt.
Det kan jag just inte säga — Ännu ett ögonblick blir hon stå­ ning gör han detsamma.
Nu snarka Stämningen var litet tryckt — - det god sömn.
I detsamma är hon uppe ur sän­ (l f t var ende.
Hur starkt det doftar av lind sista stycket av grissyltan hade ju båda, men utanför doftar det av flä­ bra arbetsmänniskor alla Utanför är den ljusa sommarkväl­ tre.
och fläder — man blir helt beklämd der och näktergalen sjunger i den gen — jo, dörren är.
stängd.
inmundiga-ts.
Dessutom var det inga len.
Den röda himlen strålar bak­ — Där kan du se, gäspar Gabriel ordentliga nyheter i tidningen: kvi­ om hjärtat.
Hon ser sig omkring ljusa sommarnatten.
om en blomsterhöljd fläderbuske, igen.
med en snabb blick, samlar därefter gan var infångad och den prisbelö­ men det se de icke.
Blomsterdoften — Sådant folk går genom stängda nade hingsten såld, till på köpet för med ett raskt grefpp ihop den vida som tränger in där utifrån är så Det är ett par kvällar senare.
Det dörrar, säger hon bestämt.
Han var ett jämmerligt lågt pris.
Och så såg kjolen och skyndar framåt, över stark att Grabriel gör grimaser och stättan och nu in under Abildgårdens äkta paret har återigen ätit grissylta.
så vacker — du skulle bara ha sett det ut att vilja bli rägn!
Skyarne tapisseries^ fnyser under det att han börjar svä­ Så bolmar han på pipan och hon lä­ honom.
Off „ DETÄtj gamla lindar!
seglade lågt och vinden ven om hus­ tJH Ö. Himne.il.
1 tr. ra och säga detsamma som han sä­ ser tidningen.
Så gäspa de, så gå de — Tack så mycket, skrattar Ga­ gaveln.
ger varje kväll: till sangs och strax därefter drar hr briel.
Jag skulle kanske ha druckit Så slog då klockan till sist nio och — Nu hugger jag ner det där Gabriel sina timmerstockar.
brorskål med den där kanaljen som man kom i säng.
Gabriel föll ge­ Handarbeten för skräpet.
Hon ligger en stund och lyssnar vill föra dig på avvägar.
skolungdom nast i sömn, men Hulda låg och lyss­ Men hon gör också precis detsam­ på oljudet.
Nu överröstas det av - Och du skulle ha sett, fortsät­ nade till blåsten — så underligt den ma som hon gör varje kväll: hon är enastående för näktergalen, hon sluter ögonen men ter hon, men hejdar sig plötsligt.
klagade; det var nog från vindsfön- fintvätt.
C r e GMP n ä t t e r.
Lilla Teatern.
.Annonsering ôoteborçtfforçonpwt Ett mindre parti prima Danv •Under- tröjor och Linnen i såväl Bomull som Ylle bortsäljas oerhört billig,.
frågor, berättelse, Cevandc ocl) (Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Dam UndertröirJ &amp; Linnen I varje nummer, värde­ följetong, kåserier.
Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta nöjen.
075 O.95 1.35 1 .65 1 .75 2 — 2 — 2 .30 3 .25 gör £r firma känd i Göteborg och de värtsvertfka land » ' skapen med dess betyxiande och, i Var lunchar man bäst?
affärökraftiqa publik.
i / t QokbomsThrgonpost- " êkaffarô-ji.
m ja kunder öhadomaümng ökad értjäivt fltt byrå.
^KSa / ia, ^cuicU / n^ Det har i alla tider funnits män­ niskor som behövt att hyra, och vär­ dar som behövt att hyra ut.
Men i ingen tid före denna har bostads- knappheteri varit så stor, att den bo­ stadssökande delen av allmänheten fullkomligt prisgivits åt det mest upprörande och samvetslösa ocker.
Låtom oss endast ett ögonblick be­ trakta bostadsförhållandena utanför den egentliga staden!
Det torde va­ ra rätt allmänt bekant hur i dessa, på spekulation uppförda korthus he­ la familjer vintertid sitta och fara illa, medan deras värdar stryka in oskäligt höga hyror.
Eller vad sägs om att för två små rum och kök i en sådan " kåk " långt utanför staden en värd kan begära 1100 — 1300 pr år!
Eller för 1 litet vindsrum och kök, som utbjudits såsom vinter­ bonat, men där hyresgästerna vin­ tertid hålla på att iförgås av köld, i hyra erlägges 600 kronor, eller det­ samma; som tusentals i själva staden Göteborg bosatta familjer betala för ordentliga 2-rumslägenheter i väl-, uppförda hus till aktningsvärda hy­ resvärdar.
Man anför som ursäkt — • att bemälda korthus betungat ägaren med så dryga omkostnader i uppförande att han måste sätta hy­ rorna därefter.
Skälet är okontrol­ lerbart, men förefaller vid vissa jäm­ förelser tvivelaktigt.
Och även om i något fall en person, som byggt på spekulation, förbyggt sig, må det väl bli hans och icke hyresgästens sak att stå risken.
S^ä / yCcL ^a / yUÅat Tangens Gardiner platsens största sortering hos A.-B.
Carl Johnsson Kungstorget.
BLOMSTER- hälsningar låt över hela jorden.
Kungl.
Hovleverantör IjjP Beställningar å blommor ombesörjes kost­ nadsfritt under garanti för omsorgsfullt utförande å alla platser av Vasa Blomsterhandel GUSTAF EKMAN Telefon 4314 — 10365.
Telegr.
Vasa.
Medlem av Föreningen för blomsterbe- ställningsförmedling samt de internatio­ nella organisationerna F. T.
D. i II.
b.
A. samt B — V.
i Tyskland.
6000 medlemmar.
tSöq dal med » ßlomniorl vagnspängar påläggas cirka 500 a 600 kronor pr år, betingar en 5- rumsvåning i medeltal 2,500 kronor, alltså med spårv &amp; gnskostnaderna 3,000 — 3,100 kronor — ungefär vad man behöver betala på själva Strån vägen i Stockholm!
Det måste ju ändå vara något p » Detta om våra många bofälliga bo­ tok, när man i omgivningarna av r städer utanför stadsgränsen.
kets andra stad genomsnittligt anse^ sig kunna begära lika höga hyi ' or P Vänder man däremot blicken mot nu utbjudna lägenheter, som man den mera stabila bostadsmarknaden talar i själva hjärtat på Sverige- är det jämförelsevis oftare man fin­ vudstad för redan förhyrda ner jobberiet med våningar omhän­ av samma storlek.
dertaget av hyresgästerna själva, och detta i form av mer eller mindre Sådan är emellertid oskälig ersättning, övertagande av nu.
Undertecknad tror for en ^ möbler till pris som vida Överstiga icke att den blir av så lang bosättningsmagasinens o. s. v. Men tighet.
Ty i grund och botte«^ ^ även i de fall man får direkt med dock en ganska liten • ^ värd att göra utbrukas konjunktu­ stadslösa, som uppröra m ^ rerna på ett betänkligt sätt.
och prässa upp dess priser.
^ en&lt; tiden randas snart, då £ ^ j. on tin- Låtom oss för att klarlägga läget byggnadsverksamhet e " °V gti iHt.
i Göteborg just nu anställa ett par gents bostadsbehov ar 1 ^ et t jämförelser!
I själva diplomatsta­ Redan denna host ^ den, en av Stockholms förnämligaste stort antal privata ^ ygg ° ocen t bo­ stadsdelar, kan man erhålla en först­ bereda rum åt ' e " ® i01 J dan kräv« 3 klassig 3-rumsvåning med alla be­ stadsbehövande.
U c) 1 - hvsa n * is ' kvämligheter, jungfrukammare, vär­ blott att den all ^^ in sta me, badrum etc. och med läge åt sö­ verksamheten del a r j.
0 jDin er der och väster för 2,500 kronor.
I mer igång, vilket ju ^ lV en vida mindre förnämlig stadsdel i att ske inom den n4irma ' ^ ve t ska 1 Göteborg begäres för en 2-rums dito, för att det normal^ visserligen med badrum men utan bliva fullt tillfredsstal • ^ ^ värme 2,000 kronor.
Och långt ute Men dessförinnan vid Långedrag, där för en ordinär „olikt icke att en ^ familj med barn, som gå i skolan, måste som ett plus till hyran i spår- skärskåda de osymP SNIAB * MERKURTYÄLEN (Eftertryck förbjudes).
UUtb.
R o m h n Av Hovence ^ktoriserad översättning av Margareta Heijlcel.
p 15 °°k R ^ ev ^tsitto bestört över hans J^tt att ta saken.
Ä %otTn e i l0Va mlg att inte Sä " nne - -- £ R ^° r 5 e s ^°PP a fill munnen gân g för alla, sade Mal- Vy.
s Prid n ^ ar iute rättighet att a ^, bev ' Sâdana r y kten utan att IVu q o f a r ^ eras sanningsenlighet.
!e l^ a ° 6 höjde på axlarne.
Den tann e 611h u PP r ördhet misshaga- V ' äa Wy t ^ an i ju m y° k et väl hända, 6r verkli gen kan be- ^ken n ' «onarkte hon kallt.
— Kanske, medgav doktorn, i det han reste sig.
I varje fall skall jag meddela fröken Ames vad man sä­ ger om henne.
Fru Cooke blev åter ängslig.
— För all del gör inte det, bad hon ivrigt.
Tänk på vilken obehag­ lig situation ni försätter mig i, om mitt namn nämnes i den här tråkiga saken.
Jag har bara berättat för er vad lady Bamber talat om för mig, och sir George Paradine, som var närvarande, smålog på ett säreget sätt, alldeles som om han hade reda på något.
Då Mallory gått, anmärkte fru Cooke misslynt till Joanna, att det var högst egendomligt att se huru­ som det mysterium, som omgav Li- lith Arnes, förvridit huvudet på alla unga män i hela trakten.
— Jag vet, att sir George Para­ dine beundrar henne, mamma, sade Joanna.
Och i själva verket är det inte underligt alls — hon är mycket vackrare än någon av oss andra.
— Det är en smaksak, förklara­ de hennes mor skarpt.
Men det var det icke, och det visste fru Cooke mycket väl.
Doktor Mallory lämnade huset, ett byte för de mest istridiga känslor.
Ehuru han icke visste ifall ryktet om Lilith Ames var sant eller icke, och ehuru han var böjd att betrakta det hela som elakt skvaller, kunde han dock icke dölja för sig att hon var en annan än den hon utgav sig för att vara.
Utan att våga hysa något alltför fast grundat hopp hade Mallory för länge sedan börjat inblanda Lilith i sina framtidsdrömmar.
Den historia sir George Paradine berättat för ho­ nom trodde han sig ' hava funnit en tillfredsställande förklaring till, och ju mer han grubblade över saken, desto mera övertygad var han, att han funnit den rätta lösningen.
Sir George hade sagt, att Lilith var en äventyrerska, som fångat och ruinerat en ung man vid namn Eric Horley.
Och från ett annat håll ha­ de doktorn händelsevis fått höra, att fru Ames igenkänts som en dam, vil­ ken för några år sedan levat i stor fattigdom i London.
När Mallory lade dessa båda hi­ storier tilllsammans var han böjd att tro, att Lilith mera för att hjälpa sin moder än av egoistiska skäl ingått sig själv för att han icke lyckats be­ förlovning med em rik man utan att härska sig inför fru Cooke.
Hans vara vidare fästad vid honom.
Hon utbrott mot lady Bambler var en kunde, utan att egentligen vara be­ oförlåtlig dumhet.
Att det innehöll räknande, ha dragit fördel av hans ren och klar sanning gjorde saken frikostighet och de samvetskval hon ännu värre.
Mallory ägde tillräck­ nu syntes lida under voro kanske ligt stor personlig förmögenhet för ingenting annat än överdrivna själv­ att icke vara ekonomiskt beroende förebråelser.
Om nu denne Eric av sin läkarpraktik, men han Horley utgivit sig för att vara rik hyste ingen önskan att lämna ooh ruinerats genom sitt eget slöseri Shingle Ends, där han kunde rida kunde man knappast kasta skulden och jaga, och vara i närheten av Li­ härför på Lilith.
Mallory måste lith Arnes.
Han förstod, att flera inför sig själv medgiva, att dessa förlöpningar av det slag, han gjort hans slutledningar voro en smula sig skyldig till mot lady Bambler, svävande, men hans känslor för Li­ kunde göra .honom omöjlig på trak­ lith Ames voro så istarka, att han ten.
till varje pris ville se henne ren och Hans önskan att få ett samman­ utan skuld.
träffande med Lilith visade sig lätt Det av fru Cooke framkastade på­ uppfylld — redan samma dag då ståendet att Lilith var gift överra­ han var på hemväg efter sina sjuk­ skade och irriterade honom.
Först besök såg han henne ooh hundarna i detta ögonblick förstod han hur ett stycke framför sig.
mycket den unga flickan betydde — Goddag, hälsade han när han för honom.
Han.
kände, att han nått fram jämsides med henne.
snarast möjligt måste träffa henne Hon såg upp, och han lade genast för att direkt fråga henne om saken, märke till, att hon var blekare än ifall sanningen stode att finna endast vanligt.
En sömnlös natt syntes ha på detta sätt.
berövat ögonen deras glans och lagt Emellertid var han ursinnig på en mörk skugga under dem.
Hans hjärta genombävades av deltagande och av ännu en annan känsla.
— Goddag, svarade hon med ett så .sorgset leende, att han brådskan­ de sprang av hästen och grep hennes hand.
— Ni sköter er icke, sade hau fö­ rebrående.
Vad tjänar alla mina fö­ reskrifter till, när ni icke bryr er om att följa dem?
Hon skakade bedrövad på huvudet.
— Det är mig alldeles omöjligt att efterleva dem, svarade hon med ett försök till leende, men hennes läp­ par skälvde till, och något som lik­ nade en snyftning banade sig väg över dem.
— Ni är olycklig, utbrast Mallory med dämpad, upprörd stämma.
— Ja!
Jag borde naturligtvis sä­ ga nej, men till er vågar jag säga sanningen.
Det är inte jag som är sjuk, det är min mor.
Men det vär­ sta är, att hon inte vill erkänna det och inte heller tillåter oss att göra något för henne.
Det gör mig all­ deles förtvivlad.
— Men ni själv?
Det är också något i vägen med er.
Det är något annat som trycker er.
KVINNORNAS TIDNING Glöm ej bort A. LUNDBLADS Beg ra vningsbyrå REKOMMENDERAS Kungsgatan 12.
Göteborg.
Tel. 11045, 776 ank.
bostaden.
Sänd Eder Tvätt till Tvättanstalten Västkusten Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 44443.
Omsorgsfullt arbete.
Snabb leverans.
Varje förståndig husmoder användet Pellerins Margarin i hushållet stret, som den dumme pojken glömt att stänga — men ett underligt ljud v,ar detj nästan som tonerna från en fiol — - hon kom att tänka på " baler­ na för länge sedan, den gången då hon var ung, ja, ung!
Och tonerna, stego och sjönko, svällde, blevo s m äktande ljuva, musiken växte i styrka — hon lyssnade, sprang upp, följde ljudet t — • nu var hon åter kam­ martärnan som stod vid serverings­ bordet i lindallén och där vid ändan av det långa herrskapsbordet fram­ för henne stodo musikanterna, som voro klädda i röda frackar, och de spelade Viola di Gamba och Flute d ' amour.
Milt böljande var det och ljuvt smäktandé, men emellanåt överrösta­ des och försvann det alldeles, ty utmed bordet satt ett muntert säll­ skap herrar och damer.
Damerna voro iförda strålande toaletter och de logo och skrattade och viftade med skimrande solfjädrar, medan kaval­ jererna i guldbroderade frackar och vitpudrade peruker böjde sig ned över dem och viskade i deras öron sådant som kom dem att le och rod­ na, under det att pudret snöade ner över deras vita skuldror och det mil­ da gröna skenet från lindvalvet väv­ de ett så sällsamt spökaktigt sken dfyvertbrëd £6Ubot KOP ETT PAKET KNÄCKEBRÖD av våra tillverkningar!
Säljes i s p e c e r i- och m a t v a r u a f f ä r e r.
A.-B.
Göteborgs-Knäckebröd Vallgatan 16.
Tel. 4817 över dem alla.
— Där satt nådig- herrn — där nådigfrun, där junker Thage — se, nu böjer han sig fram mot den unga vackra damen — åh, så skön hon är!
— och han griper hennes hand och kysser den Lakejer i blåa frackar med silver springa fram och tillbaka bjudande sockerverk, mullbärsgelé och kine­ sisk ingefära.
De skänka Frontenac i de höga bägarne — nu lyfter nå- digherrn sin, han reser sig och bör­ jar en sirlig ovation för den käre Thage och hans unga fästmö, som sitter där vid hans sida, där hennes plats skall vara livet ut.
Från serveringsbordet bakom lin­ darne, där betjänterna hämta faten, höres i samma ögonblick ett brak — alla se dit bort utom herr Thage - —.
Det är hon själv, som just skall räc­ ka ett fat till en av lakejerna, men det faller henne ur händerna och krossas mot marken, medan hon själv står dödsblek och stirrar framför sig.
Nu träffar nådigfruns blick henne och brådskande böjer hon sig ned, fastän det bereder henne svårighet, och börjar ivrigt samla ihop skär­ vorna.
Men nådigfruns blick brän­ ner henne alltjämt, och nu med ens känner hon hur allas ögon följa hen­ ne gäcksamma, hånande, medlidsam- ma, både herrsbapernas och lakejer­ nas • — • en enda ser henne icke, jun­ ker Thage, som är så upptagen av sin fästmö — hon känner en isande kyla, hon blyges, hon är så olycklig, så gränslöst olycklig — Gud i him­ len, övergiven, förrådd — hon måste dö — Det glada lysande tåget med jun­ ker Thage och hans fästmö i spetsen drager upp mot slottet.
Musiken, larmet, skrattet försvinner, Viola di Gamba och Flute d ' amour dö bort — ensam står hon kvar lyssnande efter det stillnande larmet.
Så sjunker hon ihop, brister i gråt, ser sig för­ virrad, förtvivlad omkring — - nej, hon är alldeles ensam — - nu måste det ske!
Och i språng bär det av mot den hugnande vita bron — ja, där är hol­ men med statyn, där är det, där sko­ la de finna henne kall och blek — och död.
Hon vrider sina händer.
— Åh, Gud i himlen — förlåtelse — nåd — Hon tar ett språng — en vit svan flyger upp skrämd — det svarta vattnet slår samman över hennes hu­ vud.
— Hjälp!
Hjälp — - jag dör!
Hennes rop studsa tillbaka från sängkammarens väggar.
Upprätt i sängen sitter tjocka Gabriel och ro­ par: — Såå — vad står nu på.
Men Hulda, vad i all världen?
— Hjälp!
Hjälp!
jämrade hon och sträckte händerna uppåt.
Jag dör — vattnet — vattnet — jag drunknar — — Vad säger du?
Vattnet?
Drunknar du?
Damblusar, Klädningar o. Kjolar köpas bäst och billigast i O. F. HULTBERGS BLUSAFFÄR Husargatan 40.
Hon tillkastade honom en ängslig blick, som om hon fruktade, att han gissat för mycket.
— Det är bara min mors sjuk­ dom, isom oroar mig, svarade hon.
Jag är ung och stark och kan bära mycket.
Men hon är klen och något synes hota att krossa henne.
— Har något .särskilt hänt henne?
Lilith såg upp till honom med en skygg blick och böjde jakande på huvudet.
Så höjde hon otåligt på axlarne och vände sig till honom: — Varför skulle jag inte berätta för er vad jag vet?
Det är inte myc­ ket.
För två dagar sedan hade hon ett samtal med sir George Paradine och sedan dess är hon inte mera sig själv.
Mallory gjorde ingenting för att dölja det intresse han kände.
— Och ni vet icke vad han sagt till henne.
— Jag har inte en aning om det, svarade Lilith.
Mallory kände sig förvirrad.
Att Lilith talade sanning, tvivlade han icke ett ögonblick på, men samtidigt föreföll hennes ovetskap honom obe­ griplig.
Sir George hade låtit för­ Telefon 10318.
Hon spärrar upp ögonen.
Blicken irrar sökande omkring — nu faller den på Gabriel.
— Är det du?
frågar hon.
— Ja, med din tillåtelse.
Men vad är det nu för dumheter — är du sjuk eller är det maran?
Och han får hela historien till liv », men den här gången tar han det icke så skämtsamt.
Det hela slutar med att han säger: — I morgon dag är det vi som gå och tala med kyrkoherden.
Herr Gabriel och fru Hulda fyllde med sina 100 kg.
vardera rätt väl kyrkoherdens lilla mottagningsrum, där de med många omskrivningar be­ rättat sin historia.
Till att börja med hörde kyrkoherden, som ofta trakterades med besynnerliga histo­ rier av församlingsborna, rätt oin­ tresserat på berättelsen, men med ens rätade han på sig och sade, under det att en djup blekhet lägrade sig över hans ansikte: — Hör nu, min goda fru, vad är det här för historier?
— Det är sant vart enda ord, för­ säkrade hon.
— Men säg mig först, sade kyrko­ herden och hans röst klang helt all­ varsam, kan ni på heder och ära för­ säkra, att ni och er.
man aldrig hört en historia från slottet, vilken mycket liknar den ni påstår er ha drömt.
Kyrkoherden såg så skarpt på dem genom sina glasögon, att båda blek­ nade, men när de återhämtat sig, för­ klarade de högtidligt, att de aldrig hört det minsta i den vägen.
Och så lät kyrkoherden dem taga plats.
Själv satte han sig mitt fram­ för dem och med upprörd låg stäm­ ma, liksom med sordin berättade han, att han just nu var sysselsatt med att studera slottets historia.
Han hade därvid funnit, att den gamla förvaltarbyggnaden, i vilken de nu bodde, tidigare under flera århun­ draden varit domestikflygeln, och att det där, måhända just i deras sängkammare för 200 år sedan, då unge hr Thage var son på godset, bott en ung kammartärna, som rå­ kade i olycka för samme hr Thage.
I sin sorg och förtvivlan hade det stackars förvillade barnet sökt och funnit döden i en av Abildgårdens kanaler.
— Luften var så underligt tryckande i mottagningsrummet och fru Hulda var mycket blek.
Men så lyste det till i hr Gabriels ögon och han sade: — • Förlåt, vördig prost, men det finns ju inga kanaler i slottsträdgår­ den.
planscher.
Ni har rätt, min gode man, nu finns det inga kanaler men det har funnits — I detsamma vände han sig till fru Hulda, som satt på ytterkanten av stolen och vaggade fram och åter, såg genomträngande på henne och frågade allvarligt: — Säg mig, har ni aldrig sett nå­ gra gamla bilder över trädgården?
— - Nej, aldrig!
Han tog en av planscherna, höll den framför henne och frågade: — Vad är det?
Ett ögonblick stirrade hon på bil­ den, så spärrades hennes ögon upp och hon blev mycket blek.
— Gode fader, stammade hon, bron där och statyn det är ju — Kyrkoherden nickade vänligt och klappade henne på kinden.
— Så, var nu lugn, mor lilla — jag tänkte ju det, när ni talade cm valvbron och ön — • Och hans stämma dämpades allt­ mera under det hon stirrade och stir­ rade på bilden.
— - Ja, ja, det är en sällsam, en mycket sällsam historia — en vi­ sion — Fru Hulda nickade instämmande och högtidligt.
Hr Gabriel rätade på sig och sade med förståelse i stämman: — Jaså, ja visst — en vision — Men kyrkoherden hörde icke på honom.
Han satt med hakan stödd i handen och stirrade på fru Hulda.
Så sade han dämpat: — Det tycks vara en ny inkarna­ tion.
Jaså, ja visst, en inkarnation, upprepade hr Gabriel djupsinnigt.
Men icke heller detta hör prästen.
Brådskande reser han sig — nu står han vid bordet, söker med skälvande händer bland papperen på bordet.
Nu kommer han tillbaka med två por­ trätt i handen, håller upp dem fram­ för henne och frågar med en viss skärpa i tonen: — Känner ni någon av dem?
Hon ser från det ena porträttet till det andra — båda föreställa de unga kavaljerer från peruktiden.
Så rusar blodet åt huvudet på henne — hon pekar på det ena porträttet och ger till ett skri: — • Det är ju han!
I detsamma faller hon kraftlös tillbaka och prästen och mannen må­ ste stödja henne.
Ett ögonblicks stillhet, ingen ta­ lar, där ute ringer kyrkklockorna in solnedgången — Fru Hulda återhämtar sig.
Det samma gör hr Gabriel, som med ett visst intresse stirrar på sin rivals — Nej, sade kyrkoherden lugnt porträtt.
Så glider munnen på sned och reste sig upp samt gick bort till — han vill så gärna veta, om kyrko­ bordet, där det låg en hög papper och herden tror, att de här historierna Erik Dahlbergsgatan 22.
Telefon 6077.
Tel. 4250 Spécialité: Skorpor, Småbröd och Wienerbröd.
skola hålla på?
För den som sätter värde på sin nattro är det inte sär­ skilt muntert med allt detta skrik — Kyrkoherden klappar honom på den breda skuldran och säger, att hädanefter blir det nog lugnt.
Den sorgliga historien har ju fått sitt slut.
Hr Gabriel kan säkert vara lugn för sin nattsömn.
Lugnade tacka han och hon.
De gå.
Kyrkoherden står vid sitt fönster och ser efter dem.
Så höjer han på axlarne och småler: underligt att de båda tjocka människorna skulle kom­ ma med budskap till honom från det outgrundliga Så går han tillbaka inåt rummet, ser på porträtten, går av och an, stannar vid reolen — hans blick vilar på bibeln — så går han åter till fönstret — Solen är nere.
Den ljusa sommar­ natten tänder sin milda glans, mar­ ken ångar, det doftar hö — han knäpper sina händer, lutar pannan mot rutan, ser upp mot himlen, där det tändes en ensam strålande stjärna — •: — —,, I dessa råd ligger.
liggörande av butiksinneha^L^ torde 1 allmänhet behandla sinT ^ krets fullt lojalt, men * V JJJÔTMJOL OHEO / IO KEM.-TEKN. FAO / i / K GR.UNDAD 1853 FLINGOR fabrikanter A.-B.
BREVLÅDA.
, fl 33.
" Mary Pankhurst ".
Vi g r 1,, de länge över meddelandet, täckte till sist rätta personen bak!
signaturen.
Vår återhälsning!
Fru 11.
B., Helsingfors.
J 0, har sm riktighet.
Det ^ kors-bandsportot är från 1 au „ 5 ore pr 50 gr.
Ni tär till godo på det inbetalade Vi skola ha det i minne, när ni f 8r ' nyar prenumerationen.
D e utlovade prenumeranterna motse vi m6 (j n5j.
ç 4: de årg.
17 Augusti 1924. pr mm.
Annonspris: Textsida 25 öre » M. W. Enligt senaste underrät­ telser befinner hon sig i Paris, fun­ derande på snar hemresa.
E.
N.
Så nattsvart!
Försök att] Nagra råd till husmödrar.
se en smula ljusare på tillvaron.
Det mår man bäst av.
Kontrollera alltid vikten av in­ Laura.
Dito!
köpta varor på den våg, som med nödvändighet bör finnas i ert eget kök.
tlGELBREK Kontrollera butikens sammanräk­ Bröstkaramellen Lagligen V ä I g ö pa nde ning av beloppet för inköpta varor.
skyddad Väl smakande Endetillvepkape Oö veptpäffad Kontrollera vid uppackningen att A.-B.
Karamellfabriken Engelbrekt, Örebro.
ni verkligen fått med alla inköpta Säljes övepallt i påsap om 1 hg.
à 50 öre.
varor.
Rekvirera i allmänhet icke varor per telefon från andra affärer än dem ni känner och litar på.
Victoriagatan 1 B (hörnet av Storgatan) Om ni köper på kredit, så begär REKOMMENDERAS.
daterad följesedel och göm den på det att icke mer och annat må kunna påföras ert konto än vad ni verkli­ gen köpt.
Kött- och Fläskaffär Göm alla räkningar så att man Saluhallen 133.
Telefon 4 # E Bråsth= Konditori A. Ellwén OBS !.
Prima varor.
Billiga priser.
Redbar behandling.
Hrla JVIjölk Distribution pci glasflo^trt ' Tel. 40781, 45699 — INREGISTRERAT ' kan leka på det sättet med ® n ® Först väcka hans kärlek ock s säga ett flyktigt farväl, som om hela vore bara en till * skap.
Det är inte möjligt att n tro något isådant.
Lilith sökte, kte icKe icke lösgöra losgv^ OJ » - ___ stod med nedlutath der.
Hon se^ enn6 så att han icke kunde sikte, och höll sig helt s 1 a » nes bröst höjdes och sankte; hän-, gen.
pf.
tiga andetag.
^ var För några sekunder emellan dem.
Slutligen v, sakta: — Jag har ^ fLkap,&lt;&gt; et er som en tillfällig bekants * vet ni mycket väl.
Alltjämt höll hon huvu « tat.
n; inte _ I alla händelser veta vad ni själv V1 Han hade ämnat tsä tta, ^ ^ hejdades av att hon ^ upprörd stämma utbra (port *) ' Utkommer varje söndag.
sista sidan 20 öre p- mm.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Längre annonsering rabatt.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
% år Kr.
3: 50.
Lösnummer 15 öre.
år Kr.
2: —.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924.
Eftertryck til tåtes gärna om " Kvin- nornas utsatt, angives som kalian.
INNEHALL.
Ester G.
Det var inte dåligt det!
Ull-Maja.
Åldras ock tillta »; visdom!
Det är det enda uppriktL.
råd vi kunna ge.
EIEROTH &amp; Ca., 9iteboP|.
(Ä » eo till ».
11 Gummui T * * ttpotar och Gummin » Kr&amp;ftdrorpaWcr) ^HALMSTAD.
D.
L., Junker Sven, G.
H., S.
H., Molly och Muntergök.
Omöjligt!
— Är ni redan gift?
utbrast dok­ tor Mallory.
Hon tog förskräckt ett steg tillba­ ka: — Nej!
Varför frågar ni så?
Men Mallory besvarade icke hen­ nes fråga.
— Om ni inte är gift, varför skulle ni då inte gifta er med mig?
Ni har ju isjälv sagt, att ni hyser förtroende för mig.
Hon såg upp till honom med ett bittert leende.
— - Tror ni inte jag ville det, om jag bara kunde, utbrast hon med en hänsynslös öppenhet, som nästan fick honom att rygga tillbaka.
Om ni inte redan vet det, så låt mig säga er, att ingenting i livet skulle göra mig så lycklig som att få bli er hu­ stru.
Men jag kan det inte, och jag vet ätt det är orätt av mig att tala till er på detta sätt och lyssna till era ord, isom jag livet ut skall gömma i mitt hjärta.
Hon iförsökte att draga sig undan honom, men Mallory grep hennes händer och höll henne fast.
— Tror ni jag släpper er så lätt, frågade han med en lidelsefull kraft, som skrämde henne.
Tror ni, att ni skall, för att kunna, tvättas om ock om igen och ändock se fräsck ut.
tvättas med Gummans Missnöjd.
Man vinner på att ta.
saker och ting lugnare i isynnerhet i sommarvärmen.
Vill ni försöka, åstadkomma ett sakligt inlägg i frå­ gan, så skola vi ta in det.
EKSTRÖMS Blusen räkna med att slarv och J * * * kunna förekomma vid exn e di * ^ rin gen.
Det är hela saken.
* Det finns otaliga bra pen­ sionat i Stockholm.
Redaktionen brukar gästa Clara Johanssons pen­ sionat., Kungsgatan 51 och finner det i alla avseenden förträffligt.
HAVRE-MUST nom tillbaka, skulle han måhända ännu ägt kraft att göra sig till herre över sina känslor, men Lilith stötte honom icke ifrån sig.
Tvärtom för­ stod han av leendet kring hennes läp­ par, av glansen i hennes ögon att hans ord ' Ifyllt henne med glädje.
Hon lyssnade till dem, som om hon läng­ tat just efter detta utbrott, vilket tycktes ingiva henne nytt hopp och nytt liv.
— Jo, viskade hon utan att se upp men alltjämt med handen på hans arm.
Säg det om- och omigen.
Jag lovar att glömma dem och att i morgon möta er, som om jag al­ drig hört dem.
— Men jag vill inte, att ni skall glömma dem!
Tvärtom, jag vill, att ni skall minnas varje ord jag sagt och tro att de äro ärligt menade.
Jag vill, att ni skall tro ännu något me­ ra.
Vill ni inte tro.
att jag älskar er?
Hon böjde på huvudet och svarade allvarligt och sakta: — Jag tänkte mig det — jag fruktade det.
— • Varför frukta?
— Därför att jag inte får höra på sådant — jag får inte!
icke må kunna utkräva betala «r tva Känger IiJt samma I.
B.
UNDERBARA stå, att han kände de båda damernas sig fram för att möta hennes historia, och Lilith hade själv erkänt blick.
att så var fallet.
Vad betydde då Hon skakade på huvudet.
detta?
Kunde sir George ha hotat — Vad kan ni väl göra?
Ack, in­ dem.
Denna möjlighet föreföll osan­ genting!
nolik — • baroneten var ingen illasin­ Men Mallory var envis.
nad person.
— Hur vet ni det?
Det är mycket — Har ni själv talat med sir bättre att en man talar med honom.
George?
frågade han.
Men hon skakade åter på huvudet.
— Det skulle bara se besynner­ — Nej, mamma har icke velat ligt ut, om ni gjorde det.
Kom ihåg, tillåta mig det, svarade Lilith i upp­ att vi känt varandra bara en kort­ riktig ton.
Jag tror mig förstå or­ saken.
Sir George måste ha varit tid, och hur litet ni i själva verket obehaglig mot henne, och hon har ic­ vet om oss.
— Jag vet tillräckligt för att va­ ke kunnat lida tanken, att han också ra Iberedd att försvara er - mot vem skulle bli det med mig.
Men jag är det .vara må.
inte rädd av mig, och jag vill hellre Liliths blossande kinder skvallra­ veta det värsta än att gå i denna de om hur starkt hans lidelsefulla ovisshet, tillade hon trotsigt.
utbrott berört henne.
Mallory greps av beundran inför — Så får ni icke tala till mig, vi­ hennes dristighet och mod, hennes skade hon sakta, men samtidigt lade stolta hållning.
Ingen man i hela hon sin hand på hans arm med en världen skulle kunnat motstå en bön smeksam åtbörd vilken kom blodet av henne.
Men det fanns ingen ön­ att sjuda som eld i hans ådror.
skan inom honom, att hon som Supp­ — Varför inte?
Ni vet mina likant skulle kasta sig till sir George känslor.
Varför skulle jag då icke Paradines fötter.
få tala om dem?
— Skall jag tala med honom i ert Kärleken lyste ur hans ögon.
ställe?
frågade han ivrigt, i det han Om hon i detta ögonblick visat ho­ Kra från lllllllllllltlllllllllllUIIIIIIUIIIIItlltlllllllllllllllllllllMMIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIII Varför plågas med dåligt kaffe då Ni kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.17 Korsg.
13, Bazar Alliance ' Prova redan i dag!
Säljes endast i egna butiker.
Mot blodbrist och nervositet.
För ALDRINQAR VUXNA OCH BARN, Smakfulla Skånska Wienerbageriet ttlandskronika i sammandrag.
Sol och sommar.
Reseskiss av Ruth Almén.
» Ådrar.
Av Crayon.
Den framgångsrika affärskvinnan.
Av Pencil.
Flickan av en gången tid och av idag.
At Elin Taxe.
Den rätte.
Bondepraktika.
Xantippa.
En rehabilitering.
Äro männen lyckligare än kvinnorna.
Två svar.
Åderbråck.
Lilith.
Boman av Florence Warden.
UtlandsKrönika i sammandrag.
Förhandlingarna vid Londonkon­ ferensen ' äro icke offentliga, och de flfiella eller halvofficiella medde­ landen, som därifrån tillställas ytter­ världen, äro alltför sparsamma för att kunna tillfredsställa pressens o- mättliga nyhetshunger.
Bredvid de faktiska uppgifterna finner man där­ för en mängd antaganden, rykten Mh utläggningar, vilkas sannings Tärde icke kan fastställas.
Ena da­ gen är tonen optimistisk med en for­ dring, att fredsslutet är helt nära, den andra djupt pessimistisk — för- handlingarne ha hakat upp sig pä en riktig tvistepunkt, och ingen vet hur det går med hela konferensen!
Vad som emellertid synes uppen­ bart är, att de i överläggningarne deltagande makterna äro fast beslut- ® a att denna gång komma till en Redlig uppgörelse, naturligtvis helst På de för en var fördelaktigaste vill- ren &gt; men i nödfall även med nog sa dryga avprutningar.
Den mest glädjande företeelsen är och fredliga ton, j ' i anslagits mellan de franska och s a delegationerna och den visade sesidiga goda viljan att nå till en 611 a ^ n higsfulla så p ö t ° re | Se ^ a för de resp. folken det irriterande sätt som möjligt P 1 stigen, den nationella själv- den f " 11 ' ^ ru ^ an att framstå som öl .•n l0rande P arten äro faktorer, g hänsyn måste tagas.
liga V PaSS uppr * ktiga dessa förson- Bjko ^ nS ' ° r ar ° k an i c ^ e bedömas, till i i ' ' &lt; m dock med visshet 0Vaseil ^ig del det samfällda p§ ^ " ame rikanska trycket, kravet skal, sam ^8 a berörda makter nu gen t - S a återstå för att äntli- j, ^ s äkra Europa fred.
* ' n * ' ^ ar anledning att va- rne ^ va d det vunnit i Lon- d° n ' älad - 0 ^ ^ ran ^ r ihes på förhand ut- tyiün ' (' " S ' van ^ ar ^ €n militära ut- ', ailf llat^ en aV * c k- e blott be- S an ^ ^ londonkonferensen ut- de p u ^ f med blivit dess springan- deÇîia Utl / t &gt; ' ^ ran krikes ställning i Nä » n.
la " a är synnerligen svag.
Ct°; k r tionen på f iug sin tM i_ ra sina skadeståndsförpliktelser.
He­ la denna fråga löses nu genam anta­ gandet av Dawes-planen, och den gamla franska förevändningen för ockupationens upprätthållande faller därmed bort.
Ockupationens upphä­ vande är en självfallen sak och vad Frankrike nu kämpar för är endast att skjuta fram tidpunkten härför och alt få kompensation i bl.
a. en ekonomiskt fördelaktig handelstrak­ tat i.ntvd Tyskland, försök som knap­ past i önskad utsträckning skola krönas med framgång.
Alla andra tvistefrågor på konfe­ rensen synas lyckligt lösta och även Ruhrproblemet kommer helt säkert att avvecklas medels någon kompro­ miss.
Det är alltför stora och för hela världen vitala intressen som stå på spel för att någon makt skulle väga eller tillåtas att sabotera kon­ ferensens fredsarbete.
Just när tidningen presslägges in­ går meddelande, att försonligheten dock synes brista på fransk sida.
E v rankrike fordrar " att för presti­ gens skull " få upprätthålla Ruhr­ ockupationen ännu ett helt år, och detta krav understödes av England och Amerika.
Skall Tyskland tvin­ gas till underkastelse?
Antagligen, men visst är att freden därmed icke främjas.
Det engelska parlamentet har ta­ git ferier och sammanträder åter den 30 sept.
Det är möjligt att den so­ cialdemokratiska regeringen vid bör­ jan av höstterminen framlägger ett bostadsprögram, populärt för den stora allmänheten, men genom sitt ingripande i den privata äganderät­ ten oantagligt för de borgerliga partierna.
Förkastas förslaget låter regeringen utskriva nya val under förhoppning att socialdemokraterna med stöd av bostadsfrågan skola komma tillbaka till parlamentet som verkligt majoritetsparti.
Utsikterna härför äro icke små.
Oroligheter ha förekommit i Egyp­ tiska Sudan, vilket trots sitt namn är brittisk egendom.
Man tror, att det ligger egyptiska intriger bakom.
De egyptiska nationalisterna begära nämligen att landet skall läggas un­ der Egypten.
Någon förståelse på engelskt håll för detta krav finnes icke.
Brittiska stridskrafter hava sänts till oroshärden.
I Tyskland har man under mycket matt stämning firat 5-årsminnet av den republikanska Weimar-författ- ningens antagande.
Den nationella pressen skriver sanningsenligt, att denna författning betytt nationell vanmakt och i hög grad undergrävt Tysklands ställning utåt.
Jugoslavien, ett av de välden, som ententen hokus pokus skapade efter kriget, knakar i fogarne.
Serbien, ri­ kets kärna, har svårt att hålla ihop de nya landsdelarne, Kroatien, Sla- vonien, Bosnien, Montenegro och de macedoniska distrikten.
Paschitch, radikalernas ledare, som med rätt hård hand sökt hålla ihop mångfal­ den av småstater, har störtats från sin post som statsminister och efter­ trätt » av v ä n s t e r - demokraten Davi- dovitch.
Det antages att denne skall tvingas att tillerkänna Kroatien eri, .. ' / darade franska rege- Öl pitr °gtidligt j att det endast var självständighet.
yckr det tr / iY ' ^^tgärd för att tvinga ande Tyskland att fullgö­ Sol ocb sommar.
RcscöWzzcr av RUTH ALMEN.
IV.
Rubriken här ovan stämmer icke alltid.
Ty visserligen ha vi sommar men inte alltid ha vi sol.
Och det är knappast sommarrägn vi ha.
Det snöar friskt uppe i bergen.
Och sä det då kan rägna nere i de " höga " dalarne!
Ja, det vi på sina ställen kalla berg,, det kunna schweizarne kalla för dalar, som norrmännen gö­ ra.
" Det rägnar segelgarn ", säger befolkningen.
Och vilka praktfulla åskväder!
Ekot för dånet vidare, ropande med stark röst från berg till berg.
Och sedan är det en njut­ ning att se vinden jaga molnen som snövita eller ljusgrå ulltottar mellan de skogklädda alpernas kardor!
— Ja, liknelsen är lik alla andra lik­ nelser: den haltar, och så poetiskt som önskvärt vore, är den tyvärr ic­ ke.
Men ändå tages den icke till­ baka!
— Ibland fastnar en liten tott här och där på grantopparne sedan vinden sopat ifrån sig, och i ett nu är himlen djitpblå och solen skrattar åt de små molntottarne som icke haft förstånd att ge sig iväg, och nu bliva kyssta till döds av tusen varma strålar!
Det måtte väl dock vara " en död i skönhet "!
— Redan i Sverge skrev en god vän härifrån till oss om en alpinists nöd­ vändiga utrustning, börjande ned­ ifrån: " Spikbeslagna skor — så gå fötterna av sig själva upp och ned i bergen med en " — och slutade med solglasögon.
Nå, så alldeles av sig själv gå inte fötterna med en trots alpskodonen, fast spikarna äro så gott som nöd­ vändiga och tyngden verkligen icke generar det minsta då man blivit en smula tränad.
Nej, nog känner man att man varit i rörelse då man gått några hundra meters stigning upp och ned.
När man till exempel klätt­ rat från Kandersty upp till Oeschi- nen See och sett Blümlis alpstock spegla sig i dess klara vatten och därifrån fortsatt att genomvandra hela Kanderthal — då känner man, när man krupit till kojs på kvällen, att " det kostar på en lathund att göra ett dagsverk ".
Man tror ibland att man skall behöva en vecka att taga igen sig på.
Men nästa morgon händer det att man skyndar att råd­ fråga barometern och titta på kar­ tan, när man jämt och nätt fått upp ögonen, undrande vilka toppar och vilka sjöar och vilka vattenfall man skall kunna hinna bese den dagen.
Tröttheten från igår har man glömt i sömnens armar på fjäderholmarne.
Hur härligt med sådana ferier, i stället för ett stelt, tråkigt badorts- eller pensionatliv, där kanske icke alltid fru Skvaller och herr Lögn äro förbjudna gäster, trots att socie- teten gör anspråk på att vara ' ' bätt­ re folk! "
Till de sköna konsterna räknas ju med rätta byggnadskonsten, vilken i ordningen har undertecknad glömt.
Fästmiddag på hotell och pensionat och flaggor och vimplar över allt.
" Man är inte människa om man inte någon gång tar söndagsrocken på ", har en stor man sagt.
Så det är riktigt sannt att vi människor ha gott av att ibland skaka vardags­ dammet av oss och ställa till fäster.
— När vi bara inte tappa huvudet!
!
Men jodlandet blev ju glömt på tal om musiken!
Det kommer nu som ett slags post scriptum inne i brevet.
Man hör icke mycket av det — • så man behöver icke springa långa vägar och hålla för öronen för den skull!
En glädjande iakttagelse är djur­ skyddsvännen i tillfälle att göra här.
Hästarne och hundarne se glada och nöjda ut.
När jag talar om hundar­ ne, menar jag dragarne bland dem, icke de små söta knähundarne med skära och blå rosetter, som äro ensamma människors hjärtevänner.
Dessa se ibland till och med mindre glada ut, än de starka, stora hundar ne, spända för mjölk- och grönsaks­ vagnar och andra små lätta åkdon, vilka springa o. draga som för livet, och sedan ligga så troget och vakta skatterna medan ägarne äro borta!
Det ser verkligen ut som om de tyckte om att arbeta, såsom barn, när de få " hjälpa till ".
Men kom icke och säg, att inte väg­ byggnadskonsten också är en skön konst!
Vilket ordningsnum­ mer den sedan må få!
Här i Schweiz har man tillfälle att hiss­ nande beundra den.
Ja, alla dessa lands- och bergvä­ gar!
Vilket arbete, vilken matema­ tisk uträkning, vilket tålamod och ofta: vilket personligt mod har ej nedlagts i stoftet här!
Vägen som.
från Interlaken för längs Thunersjöns högra strand för­ bi Beatenbucht och Gunten räknas för ett mästerverk, och jämföres ju även med Axenstrasse.
De präktiga vägarne kring Brien- zersjön äro härligt vackra.
Bara att gå från Iseltwald förbi Sengg till B ' - inigen är bedårande.
Men först bör man i god ro ha suttit vid stran­ den, dit man helst kommer sjöledes ifrån, och beundra den lilla för lilla ön Iselt på sjöns mörkgröna vatten­ spegel och se de små roddbåtarne ki­ la fram och åter.
— En annan härlig promenad är att gå från Giessbach vattenfall till Iseltwald.
En liten bergbana i Giessbach gör det be­ kvämt att komma upp till de övre fallen.
Musiken här förtjänar också få.ett särskilt omnämnande.
- — • Naturen består en stor del!
Fåglarne i sko­ gen, Necken i vattenfallen, sjöarnes glasklara toner när deras små vågor slå mot stränderna, det djupa suset i skogarne!
— Ja, här finns musik!
— Förlät, förlåt, här finns också en ut­ märkt fyrtio man stark orkester i Interlaken under Ed.
Favres först­ klassiga ledning, som konserterar i Kursaal tre gånger om dagen!
Och sångföreningarne " Frohsinn " och " Cäcilia " ha tillsammans med den­ na orkester givit Brucks " Lied von der Glocke " på ett synnerligen för­ tjänstfullt sätt.
Men hur uttrycks­ fullt och vackert det än var, sakna­ des silverklangen, som vi äro vana vid i de nordiska rösterna, här nere i södern, vad det nu kan bero på!
Men den saknades icke hos Wiens " Lehrer-Gesangverein ", som gjorde en tourné i Schweiz och gav konsert här, och som kunnat taga upp täv­ lan med vilken berömd kör som helst!
De sjöngo vid detta tillfälle även en av våra svenska student­ sånger.
Den just då talrika svenska publiken tackade stående, och det var en fäst- och jubelstämning i den vackra Kursaal med sin åt parken öppna fasad, som man sent glömmer.
Det är på Liseberg, Göteborgs från utställningen ärvda tivoli.
Söndagsafton.
I den stora kon­ gresshallen ger stadens utmärkta symfoniorkester en konsert, till vil­ ken tillträdet är fritt.
Den fulltaliga publiken består till största delen av småborgare och arbetare av den vårdade småbor­ gartyp, som nu blivit vacker regel.
Bland åhörarskaran synas påfal­ lande många unga ^ h medelålders kvinnor, var och en med ett par tre barn omkring sig.
Man förstår att denna utsökta musikstund betyder en verklig högtid för dem, ett oskattbart nöje som de längtat efter och glatt sig åt under den gångna veckans slit och släp och bundenhet inom hem­ met.
Men redan under första numret uppstår oro i lägret.
Det är bar­ nen, som icke finna behag i denna stora sal, i denna musik som går vida över deras fattningsförmåga.
De skruva på sig, de knuffa på sina mammor, de lämna dem ingen ro, de göra sura miner, knorra halvhögt — äh, det här är väl in­ get roligt!
Och vid första paus gå de till allt häftigare attack, nya knuffar, nya sura miner, nytt gnäll.
Så var här " Bundesfeier " den 1 augusti, som gick av stapeln i strå­ lande väder.
Varenda människa som kunde gå på sina ben, var ute och svajade på Höheweg med ett vackert märke " att på bröstet bä­ ra ", och varav inkomsten gick till genom kriget utblottade utomlands- schweizare.
— Barntåg, musik, sång, fyrverkeri, grannlåt och gott humör.
Saken börjar bli intressant.
Hur skall den utveckla sig?
Skola mö­ drarna tillrättavisa bytingarna, ge dem en ond blick, ett förstulet nyp i armen?
Ingalunda!
De resa sig, de le, de tala lugnande.
Och i en liten skara vandra de ut, mödrarna med sina barn.
Det blir sådana underliga ga­ JMödrar.
pande tomrum bland publiken.
Förstrött lyssnar man till orkes­ tern, under det att tanken följer dessa mödrar, som i stället för att njuta av den härliga musik som här bjudes, nu stå därute vid ka­ rusellerna med sina förtjusta småt­ tingar och pinas av den skrällande positivlåten för att sedan släpas vi­ dare till skjutpaviljongerna, gunge­ gubben, loppcirkusen —.
— Denna moderliga eftergivenhet för den barnsliga egoismen och hjärtlösheten är måhända ur upp- fostringssynpunkt förkastlig men hur rörande är den icke i sin gräns­ lösa kärlek, i sin sj älvförglömmel- se, sin glada offervillighet!
Crayon.
Den framgångs­ rika affärs- kvinnan.
Efter att i förra numret av Kv.
T. ha läst om Akademiskt bildade kvinnors kongress i Kristiania och deras debatterande av kvinnornas utsikter att i stor stil slå sig fram i affärslivet sökte och erhöll un­ dertecknad en intervju med en dam, som medels ett icke särskilt stort men synnerligen livaktigt af­ färsföretag håller på att förtjäna den första miljonen och hunnit ett gott stycke på vägen.
På Kristianiakongressen talade lady Rhondda, stödd på egen stor affärserfarenhet.
Hon är kolgru­ veägare, styrelseledamot i ett fler­ tal industriföretag och ägare av nå­ gra tidskrifter.
Men hon är ingen " selfmade woman ", hon har icke arbetat sig upp från en blygsam ställning, hon har icke själv skapat Hon startade sin förmögenhet.
med en eller ett par ärvda miljo­ ner, och det betyder en hel del.
Det är, som bekant, bara den för­ sta miljonen som är svår att för­ värva — sedan komma de andra av sig själva.
Lady Rhondda synes dela denna åsikt.
Enligt utförligare referat än det i denna tidning lämnade yttra­ de talarinnan bl.
a.: " Min far berättade alltid för mig (lady R. var enda barnet) om det intressanta och spännande i sitt ar­ bete, och det var kanske orsaken till, att jag fick lust att ägna mig åt affärslivet.
Jag övertog min fars affärsföretag.
På samma sätt har den stora mängden av unga en­ gelska affärsmän av i dag kommit fram i livet.
Att under andra för­ utsättningar, d. v. s. att utan hjälp av fäder och förbindelser, försöka göra karriär inom affärslivet är li­ ka löntöst för unga kvinnor som för unga män. "
Lady Rhondda tror alltså mer på ärvda pengar än på den egna för­ mågan, affärsbegåvningen.
Hon kan på grund därav liksom på grund av sin egen alltför lysande start icke framställas som en god och lättföljd förebild för blivande affärskvinnor med de begränsade
