# ID: svediakorp-per3092
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1924
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,048
# sentences: 1,547
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


KVINNORNAS A.-Bol.
NYA BIKUPAN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii Göteborg.
Kungsgatan 45.
" Vitvaru- &amp; Brud utstyrselsafFär BARN- &amp; BABYKLÄDER RIT.
&amp; RÅB.
HANDARBETEN Telefon 5107 Varje förståndig husmoder användei Pellerins Margarin i hushållet K- Fruar!
Vill Ni glädja Edra mån sd köp SPISBRÖD från Göteborgs Ångbageri ty det är främst i skörhet o. smak har sällan trampat Guds gröna jord.
Dottern hade fått något av hennes skönhet i arv och tyvärr även något av hennes sinne.
Men dylikt ligger icke genast i öppen dag.
Så kom han — mannen.
Det var en yngling som du, vinnande, vac­ ker &gt;och sorglös.
Han vann aldrig faderns förtroende, men snart nog dotterns hjärta.
Med mans oförvil­ lade blick på man och isynnerhet med en fars skärpta blick för den som närmar sig det enda och dyrba­ raste han äger, förblev fadern reser­ verad, uppmärksam, avundsjukt vak­ sam.
Han anade — ja, egentligen vet jag knappt vad han anade.
Men när han såg dem tillsammans, led han — - när deras ögon möttes i ett tyst småleende, fullt av frågor från hans sida, fullt av löften från hennes, er­ for han en egendomlig känsla av harm, som han dock aldrig lät kom­ ma till synes.
Och utan att någonting i själva verket inträffade, knöts- mitt för hans ögon detta osynliga och starka band som kallas kärlek.
Tänk dig nu en ung flicka, som vuxit upp i ensamheten utan annat sällskap än en far och en guvernant — hur oprövat är i själva verket icke hennes hjärta!
Här dtl sett étt barn, som aldrig haft jäirinåriga att leka med, möta ett annat litet barn?
Hur ser icke den ene lille främlin­ gen på den andre, undrande, nyfiket och igenkännande på en gång för att i nästa ögonblick vara i full lek och förtrolighet.
Hon, Alice var ett sådant barn.
Det är svårt att säga hur långt be- tygelserna gingo, förhållandet antog emellertid en såpass intim karaktär Ziwertz ' Momentan att fadern icke längre kunde nöja sig med att stå utanför.
Han frågade mannen direkt.
Vet du vad mannen då gjorde?
— Han försvann, drog sig helt enkelt ur spelet.
Någon tid därefter syntes hans förlovningsann ' ons med en an­ nan.
Ett bättre parti!
Fadern var glad att han försvun­ nit.
Han hörde icke till de män, åt vilka fäderna med lätt sinne över­ lämna sina döttrar.
Men han gick icke tomhänt, han tog lyckan med sig ur det hus, som så gästfritt upp­ låtit sina dörrar för honom.
Den första kärleken — vilken makt har den icke, jämförd med varje senare kärlek i vårt liv!
Den senare kan vara solidare, mera äg­ nad för bandet för livet, men den första, hur blossar, hur strålar, hur drömmer och hur lider den ej!
Pojke, där du sitter, om du bara visste hur ett litet kvinnohjärta kan vara trofast i sin förvillelse!
Fadern såg sitt barn blekna och tyna för varje dag — fågelsången tystnade, rosorna bleknade, ögat slocknade.
När hon nu någon gång kom in i hans rum var det icke läng­ re glädjens fe, utan sorgens bleka ängel.
Ord eller föreställningar hjälpte intet — hon hörde visserli­ gen tyst och tåligt på så länge fa­ dern talade, men slutligen överväl­ digades hon dock alltid av sitt eget hjärta och kröp darrande till fa­ derns bröst och grät.
O, alla dessa tårar, som brände över hans hjälplösa händer!
Som han torkade och torkade utan att nå­ gonsin lyckais utplåna anledningen — utan att någonsin lyckas läka det friska, djupa såret i ett värnlöst hjärta!
Den dag förlovningsannonsen stod inne måste han vaka över henne som över ett litet barn.
Hon varken ta­ lade eller åt, smög bara till ensliga platser i rummen för att i ro få grå­ ta ut.
Det kunde inte fortgå på det sät­ tet.
För att rädda sitt barn, måste fadern avbryta sitt arbete och ute­ slutande ägna sig åt henne.
Han reste ut, tog henne med till de vack­ raste platser på jorden, visade henne Florens ' rosor och Venedigs kanaler, drog henne med till öknen och lät henne befara Medelhavet.
Det var en morgon i Florens han upptäckte att hon ej var barn liängre utan kvinna.
Han väntade henne nedan­ för hotellet, sakta promenerande av och an i solen som bländande reflek­ terades mot den vita husväggen — och så såg han henne komma.
Han tyckte att hon var alldeles ny för honom.
Kanske hade han aldrig sett henne så på avstånd förut.
Han er­ for en smärtblandad stolthet — så vacker hon var — men så sorgsen!
Ett kvinnoansikte av denna mysti­ ska oberörda sorgbundenhet som vi ofrivilligt vända oss om efter på ga­ tan med ett behov att få deras gåta förklarad.
Fadern såg även att männen bör * färgmedel för ögonbryn, hår och skägg, ögon­ blicklig verkan.
Fäller ej vid tvättning.
För häl­ san oskadlig.
Finnes i 4 nyanser.
I parti och minut hos Kungl.
Hovleverantör Damblusar, Klädningar o. Kjolar Ziwert ' z Eftr., O. F. HULTBERGS BLUS AFFÄR Lorensbergsgatan N:o 7, Göteborg.
— Tel. 1098 sir George talat om någon annan ung dam än Lilith.
Hon såg Mallory allvarligt in i ögonen.
^ — • Ni har nu sagt mig så mycket att ni lika gärna också kan säga re­ sten, sade hon.
Han måste ha be­ rättat något mera.
Hennes ansikte hade ett ångest- fullt uttryck.
Mallory förstod att han måste foga sig efter hennes önskan.
— Sir George sade att denne Horley hade lidit en djup miss­ räkning.
Över Liliths ansikte drog åter ett uttryck av lättnad.
— Icke mer?
Det var ädelmodigt av honom, om han icke sade mer.
— Han sade att ni hade förkastat honom.
Lilith skakade på huvudet.
— Det är icke sant.
Jag har icke förkastat honom — nej, det har jag icke gjort.
Ett ögonblick syntes hon vara för upprörd att kunna fortsätta.
Hon lät handen glida över ögonen och utbrast som till självförsvar: — Jag säger icke, att jag uppfört köpas bäst och billigast i Husargatan 40.
Telefon 10318. mig rätt — jag säger icke att jag är utan skuld.
Men det har varit svårt, förfärligt svårt för mig.
Jag kan icke berätta er alltsammans — kan­ ske har jag redan sagt alltför myc­ ket.
Ja, det har jag säkert.
Jag borde ha behållit mina sorger och bekymmer för mig själv.
Men jag har varit för svag att kunna det.
Jag har burit det ensam så länge och kämpat och lidit.
Men så föll jag ihop, som ni vet.
Ni träffade mig i ett svagt ögonblick.
Det är er skuld, om jag sagt för mycket.
Jag ville det icke.
Men vad sade jag för res­ ten?
Väl ingenting av betydelse?
— - Absolut icke, svarade Mallory, som glömt alla sina goda föresat­ ser och kände sig som ett rö i den unga flickans hand.
Den gamla förtroligheten hade återvänt, och hon såg på honom med samma blick som förr.
Han kände en vanvettig lust att taga henne i sina armar, kyssa och trösta henne.
Men han sänkte blicken och vände bort ansiktet.
De stodo tigande några ögonblick.
Vågskvalpet vid stranden var det en­ da ljud som nådde deras öron.
TIDNING — Jag vet det!
I sol och sommar älskar seglaren det fria livet på sjön.
När han så skall gå i land vill han själv vara lika fin och putsad som yachten.
Då kommer Vikingburken och glansborsten Viking väl till pass ty snabbt som tanken bli skorna blanka och fina med VIKING SKOKRÄM.
Bara: jag vet det!
Fadern visste nu icke vad han skulle göra.
Han hoppades på ti­ den, som läker alla sår.
Han hade velat giva allt vad han ägde för att få sitt barn igen.
Han önskade i sin förtvivlan att någon annan man skulle komma och väcka förtroendet ånyo — han brukade stränghet, mildhet, allt förgäves.
Det värsta var att han alltjämt fanns i staden, att de när som hälst kunde möta ho­ nom, i kyrkan, på gatorna, i par­ kerna.
Hon tycktes formligen läng­ ta efter dessa sammanträffanden, det låg ett hemligt hopp i hennes väsen, då de gingo ut tillsammans, och mötte de honom icke föreföll hon vid hemkomsten ännu mera sorgbunden än någonsin.
Vad hade denne man egentligen gjort?
— Intet annat är vad unge­ fär varje erfaren och självmedveten man anser sig ha rätt att göra, när han påträffar ett alltför naivt hjär­ ta —: försöka.
Han hade lekt för att erfara behaget att besegra — intet vidare.
Han anlade på kvinnan den­ na barbariska synpunkt, som icke i den unga flickan ser barnet, som äl­ skas, omhuldas och beskyddas av nå­ gon, och i den unga kvinnan den bli­ vande modern som skall älskas och respekteras av många.
Och jag säger dig nu — skyldig eller oskyldig — • han hade brutit henne — för livet.
Några månader efter hemkomsten anlade hon sköterskans dräkt.
Hon blev mild och stilla, uppoff­ rande och trogen på sin post.
Män­ niskorna älskade det blida, allvarliga anletet, men fadern, som mindes ögonens solsken och barnets strålan­ de drag, erfor ett djupt vemod, en tomhet, en saknad utan namn.
__ NORDISKA " Adelsbänken GÖTEBORG STOCKHOLM 128 AVDELNINGSKONTOR Emottager insättningar mot högsta Uthyr brand- och m01 dyrkfria förva- Emottager, i|| och försäljning av Det var hans barn det gällde, och han hade intet mera.
Hon var lik­ som hans byggnad, hans livsverk — och det hade en annan man vågat att förfuska!
Fadern skulle aldrig återfå henne.
Han skulle aldrig få uppleva det sto­ ra ögonblick, då en man lägger sin dotters hand i en annan imans hand och välsignar.
Det blev mörkt och ödsligt om­ kring honom.
Han lämnade staden och flyttade till landet.
Hans en­ da önskan är nu att ha en lugn, vac­ ker fristad öppen för sin dotter, när hon en gång behöver vila.
Hon kommer måhända tillbaka någon gång — • — • — Det blev så märkvärdigt tyst.
De sista orden hade kommit sakta och drömmande, och den gamle tycktes hia glömt att han talade till någon.
Hans skarpa ögon blickade tank­ fullt ut över .den mörknande nejden.
Även den unge teg.
Hans blick, som under historiens gång ofta vand­ rat upp till ett stort inramat por­ trätt på väggen, vilket föreställde en ung vacker kvinna i en sköterskas dräkt, hade nu s ' ärikts mot mattan.
Och över hans ansikte föll liksom en skugga av eftertanke inföt det ansvarsfulla livets allvar och stor­ het.
JJISTMJOL förva (•• k. sluten denn " .., -!
8 e a v «l » Position) fö l a d e lådor, kon rseg.
volut o. dy I. aktier och obligationer.
Färsk FISK Missnöjd abonnent till Bröd Qoda inköp utsäljes från kr.
16: — till högre priser.
S. JEFtlCSOJST, Klädeslager.
Kungsgatan 32, 2 vån.
Bazar Alliance.
Tel. 4570 till båda butikerna.
Alla varor av bästa beskaffenhet.
Butikerna närmast ing.
frän Bazargatan.
A. MAGNUSSON Slutligen bröt Lilith tystnaden.
— Icke heller efter det sir George Hennes stämma hade åter det bed­ Paradine berättade er?
jande tonfall, som rörde de djupaste — Han har icke berättat mera än strängarna i hans hjärta.
jag redan sagt- Men Lilith kunde ännu icke tro — Jag borde nog icke ha sagt allt honom.
det jag sade till er.
Jag borde i — Han sade att jag hade brutit stället ha skyllt på tandvärk eller min förlovning?
något liknande.
Men det att ni var — Ja.
läkare narrade mig att tala.
Jag — Det är icke sant.
Jag har icke kände att man kunde anförtro sig brutit den.
till en läkare och därför lät jag er Det uppstod en stunds tystnad.
trösta mig, fastän jag borde ha tegat.
Därpå sade hon snabbt: — Jag.
vet icke vad det är ni före­ — Det är lätt att anklaga en kvin­ brår er, svarade Mallory vänligt.
Det na och svårt att bemöta dylika be­ förefaller mig som om ni menade att skyllningar.
ni anförtrott mig en eller annan En tanke korsade som en blixt fruktansvärd hemlighet, men det har Mallorys hjärna.
Denna unga vack­ ni alldeles icke.
Era ord röjde in­ ra kvinna tog sin förlovning täm­ tet utöver vad jag visste förut, näm­ ligen lätt.
Det var icke minsta spår ligen att ni var förtvivlad och bar till känsla i hennes stämma, då hon på en eller annan sorg.
Men vari hänsyftade på denne olycksalige man sorgen bestod hade jag ingen aning som skulle hava ruinerat sig själv om.
för hennes skull.
Det viktigaste för Hon såg frågande på honom och henne tycktes vara att fria sig själv nickade långsamt.
för beskyllningen att hava brutit — Ni har ingen aning om det — förlovningen.
icke ens nu?
— Jag förebrår er icke, sade han.
— Icke ett spår, svarade han Hon betraktade honom med en raskt.
sällsam blick.
Ett ögonblick inbil­ TV- b != sHAI- på ett flertal pl atser ^ det oss vara orätt att, såsom X klagomal åsyftar, fcskilt J dert en-enda, o ch namngiven static », ^ haller det sig så, som Ni lSäger ' vederbörande under utövande av Ï tjänstgöring låter Er känna «C get av rent personliga antipatier fe Ni, om en första direkt hänvändelse icke medför ändring, vända Er m närmaste förman och begära rätte se.
Hjälper icke detta är Ni vâlW men åter!
Siri, Det gick papperskor- Från Wembley.
För sent nu, då svenskarna redan torde känna ' ut ställningen bättre än kanske t. m engelsmännen själva.
För ro skull.
Anekdoten briljant Skada- bara att det inte är med anet doter som med vin — att de bli bätt­ re med åklern.
Sommardag.
Hjärtligt tack!
BÉtkaramellen 1^ — HGELBREH 1 Vä 1 g ö pande 1 Välsmakande I Oöveptpäffad JpH Lagligen skyddad I A .-B.
Karamellfabriken Engelbrekt, Örebro.
1 S ä l j e s ö v e r a l l t i p å s a p o m 1 hg.
à 5 0 öre.
R U M m. el.
utan inack.
på längre och kortare tid.
Vegetarisk kost efter beställning.
H. Kyrkog.
14. l:a v. Fru Johansson.
Brokiga kläder — brokigt sinne.
* Mången klär sig på.
franska ock.
fryser på danska.
* Bättre något på armen än allt i tarmen.
* Ett barn är dåligt bohag i nygift bo.
Den girige lever som en fattig för att få dö rik.
Hotell G- Pensionat Clara Johansson.
Hrla Kungsgatan 51, Stockholm.
Distribution på Ljusa hemtrevliga rum.
Moderata priser.
Förstklassigt!
Centralt!
Rikstel.
13554.
Allm.
tel. 24241. lade han sig att hon skulle skänka honom sitt fulla förtroende.
Men glansen slocknade snart i hennes ögon, hon drog ett djupt andedrag och räckte fram sin hand.
— • Farväl, sade hon hastigt och lågt.
Hennes ögon sågo förbi honom och då han " följde riktningen av hen­ nes blick observerade han i fjärran fru Ames vagn.
— Farväl, svarade han och lyfte h° + ten.
„t sista han såg av Lilith var?
; eunes gestalt, som snabbt ilade i riktning mot Old Court.
Mallory red hem i en sällsamt nedslagen sinnesstämning.
Han in­ såg att sir George Paradine icke hade berättat honom allt vad han visste om de båda damerna.
Han hade dolt något — måhända det vik­ tigaste.
Vad var det?
VIII. '
nerst inne hoppades hon att defl^ icke observerat hennes samtal m den unge läkaren.
, Men fru Ames var icke närj och hennes första ord vid tee eftermiddagen lödo: - Jag såg dig tillsam ® a °!
u doktor Mallory.
Vad hade t at t säga honom?
.„„list, Hennes ton var blid som v ^ men Lilith märkte dock att missnöjd.
Och den ® ga gVä.
kände att hon rodnade, da rade:, • Jan Han frågade efter 1 • ^ var orolig, därför att - han tin di S " • kunnat, o® _ Det hade han F k ^ han velat, svarade fru * påhi tt Naturligtvis var det.
bal t n ä r DJ " för att få tala vid dig- fiken.
Lilith log svagt- Nyfikna äro p * » • Isynnerhet sedan sir ne kommit hit.
förtvi v ' at Den äldre damen slo.
ut med handen.
Lilith gick så hastigt, att hon kom hem tidigare än modern.
In­ glasflaskor.
Tel. 40781, 45699 Gummans FLINGOR så att pysen kan bli ren igen.
liknande gen.
^et är väl att mamma har KPK5ÖNS BREVLÅDA.
Olof Asklunds Regnkappor au „., d e p o s i t i o n) 9 ' ' (s. k.
värdehandlingar.
A ' " s l a 9s redovisas omedel b a ^ S ' ^9 nenten. " "
dep 0.
ringsfaok.
Förmedlar köp billig Ö PP en jade observera henne — med denna säregna respekt i ögonkasten som ägnas skönheten och värdigheten.
Så reste de till Paris.
Och här i denna stad, genomskälvd av lidel­ ser och passioner, där kärleken är en dagsslända på evig flykt, vakna­ de hon liksom upp.
Jag tog henne med mig ut och valde noga våra ba­ nor för att icke såra henne eller över­ väldiga hennes sinne med ovana in­ tryck.
Men sök att Utestänga nå­ got från ett kvinnoöga och det ser blott tusen gånger mer.
Eira Brehm.
Alice var som förvandlad.
Hon Saluhallen 21 — 23 pnade sin egen historia mångdubb­ förstklassiga Charkuterivaror rekommenderas.
Tel. 1976. lad i världsstadens, hon betraktade med särskilt intresse kvinnorna, så olika henne själv, icke skönare men suveränare i sin medvetenhet, icke Hansson &amp; Silfverstrand innehållsrikare, men tusen gånger FISKAFFÄR erfarnare och mera fordrande.
Bazargatan 8.
— Tel. 95 80, 15 380 Allting var påminnelser för hen­ nes hjärta.
Fadern kunde icke följa hennes tankegång.
Hon blev ånyo EKSTRÖMS " OFLCVt.
sluten och försjönk ofta i grubbel.
Tålde icke mera ett vidrörande av OHEOno KEM.-TEKN. FADfilK vad som skett.
En kväll utbrast GRUNDAD 1853 hon: Det tjänar ingenting till.
Det är meningslöst alltsammans.
Låt Den gamla damen: — • Ursäkta, ni oss resa hem!
är väl inte möjligen någon släkting Det apatiska lugnet hade slagit •et är bäst / till fru Lundbom?
om i en feberaktig oro.
— Jag är fru Lundbom.
De hemkommo en dag i maj.
En — Åh, då var ni er mycket mera väninna som mötte henne på gatan lik förr i världen.
utbrast ofrivilligt: Så förödrad du är!
Fadern såg oroligt på dottern, o och han glömmer aldrig röstens och av Konserver, rökt Lax, rökt Al, Varför plågas med dåligt kaffe då Ni ansiktets resignerade uttryck då hon kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.
17 Räkor m. m. i N:o 55.
Smör, Korsg.
13, Bazar Alliance- Prova redan i svarade: Ost, Långedragsbröd i N:o 60. dag!
Säljes endast i egna butiker.
Amalia Gustafssons Emottager gällande ränta.
m almö (ports-) * FiMkiMer: L t WEROTH &amp; Co, CBtetcrg.
MSTAD 30.
(Ann Ull *.
a * Gumman » Tvkllpulv » och Gutamms KnafUkurpulvcr.)
4: de årg.
27 Juli 1924.
A n n o n s p r i s: Textsida 25 öre pr mm.
» sista sidan 20 öre p- mm.
Längre annonsering rabatt.
Utkommer varje söndag.
givare och redaktör.
INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Helår Kr.
6: •.
Prenumerationspris: 1 12 år Kr.
3: 50.
1 U år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924. lands förnämsta och godtyckligaste iordnngsägare — ett av dess järn­ grepp kring det ' betungade landet lossas.
Den direkt praktiska följ­ den blir vidare att Tysklands pän- Rcscsh izzer ningbrist avhjälpes, att möjligheter Utlandskrönika i sammandrag.
av givas att skapa krediter som grund­ Sol och sommar.
Eeseskizzer III.
Av val för den ekonomiska utvecklin­ RUTH ALMÉN.
Ruth Almén.
En bemärkt - engelsk målare, sir fortgå på den gamla vägen.
De för­ gen samt sist men icke minst att lan­ Kvinnoskönheten förr och nu.
W.Orpen, har i Weekly Dispatoh be­ kasta forna tiders sätt att måla por­ T eor i och praktik.
Av Ragna Peters.
det sättes i stand att kanalisera in III.
handlat frågan: Kvinnoskönheten trätt, utan hänsyn till den verkliga betydande och välbehövliga skade­ Helg, Dikt.
Av I.
A, I Zürichersjön upptäckte man år och svalka under mossbelupna träd.
förr ooh nu, och kommer därvid till likheten, till än så Samvetsgranna Min kaffepanna.
Av Julie Gram.
ståndsbelopp i Frankrikes ficka.
1854 rester efter pålbyggnader, ja, — Sådant är Thun.
— Den största slutsatser, som måste väl behaga Varför sitta ej kvinnorna som nämnde- efterbildningar av föremålet.
Våra Den vid konferensen representera­ hela byar i vikarne därstädes, för­ affärsgatans trottoarer höja sig som kvinnan av 1924.
Han skriver: m än i häradsrätterna och som iliite- förfäder •voro mindre anspråks­ de storfinansens bestämda uppträ­ enade med landbacken genom smala terrasser utanför husen, och till des­ rata bisittare i rådhusrätterna och " Kritici, som inbilla sig, att skön­ fulla modeller än nutidens, ty de ön­ behövs e t t kvinnligt I e k m a n n a i n f l y » dande i denna punkt är märklig broar, som kunde dragas in i hu­ sa föra ibland ända till tio branta heten flytt sin kos under dessa be­ skade avbildas så som de sågo ut, tände i vår undervisning?
Av Advo­ emedan den kan tagas som ett tyd­ sen.
Detta bevisar, att Schweiz var trappsteg från gatan.
Varje hus har kymmersamma tider, sluta aldrig att och ej så som de verkligen voro i sig katen jrar.
kand.
Hilma Hamsson-So- ligt bevis på att Frankrike i detta bebott under den förhistoriska tiden, sin trappa.
Där finnas soffor och klaga över försvinnandet av dessa själva.
derqvist nu star fullständigt isolerat med sin de äldsta av de funna resterna i stolar, på vilka publiken lugnt kan pittoreska typer, vilkas bilder pryda En Mor.
Novell.
Av S.
L.
S.
Nu för tiden är det en karaktärs­ politik.
Dess gamla misstro till dessa numera undervattensbyggna- En berömd spåkvinna.
slå sig ned och genom fönstren be­ väggarna i tallösa konstmuseer.
De skildring, som varje porträttmålare Tysklands vilja att fullgöra sina der tala om tiden från den senare Lilith, Roman av Florence Warden.
undra schweiziskt konsthantverk, antyda., att en utställning av kvinnor söker åstadkomma.
Om han är nog skyldigheter söves ej heller ett ögon­ stenåldern, de yngsta från bronsål­ huvudsakligast härliga broderier, i polkahår i sällskap med sina kaval­ lycklig att få beställningar, så har blick inför de nya utsikterna att dern.
Deras ålder uppskattas till smycken av alla färger och slag och jerer med tandbo r s tliknan de musta­ han ingen svårighet att finna idea­ tyska riket nu står inför möjligheter­ omkring fyra tusen år.
Sedan har den finaste träskulptur.
Men har scher skulle utgöra ett slående bevis liska skönhetstyper i förunderlig na att sättas i stånd att hunna göra man funnit liknande rester i de fle­ man icke lång tid på sig, ägnar man för en sorglig tillbakagång av de mångfald, och, vad som är lika vik­ det.
Antingen garantier för att ska­ sta «chweiziska sjöar.
icke en tanke åt att slå sig ned vid konstnärliga idealen.
tigt, ansikten med karaktär i. deståndet utbetalas — • eller fasthål­ Men år 1874 upptäcktes i några affärsgatan.
Man måste se det gam­ Det är svårt att förstå, hur sådant landet vid sanktionsrätten!
lyder berghålor spår av ett ännu äldre i sammandrag.
la förtjusande rådhuset, se resterna ytligt nonsens kan vinna gehör.
I Frankrikes hårdnackade paroll.
Vad människosläkte, som levde endast av Kraftigare men lika tjusande.
av stadens ringmur, vandra bort till stället för att visa tecken till avta­ Den i London sedan den 16 juli vidare det hittills diskuterade lånet jakt, hade verktyg av flinta oah det anspråkslösa hus vid Aarestran- gande i kroppslig skönhet ha våra Den livliga unga damen av 1924 fiende skadestånd skon fe rensen på ' 800 miljoner angår finner Frank­ klädde sig i djurhudar.
den, där Johannes Brahms bodde ett samtida ett mycket fördelaktigare med sina flätrullar och sitt.
hela ut­ kr ännu icke medfört något, prak­ rike detsamma vara utan intresse.
Det är nästan komiskt att tänka par somrar på 1880-talet och där utseende än deras förfäder.
seende i övrigt av käckhet ooh själv­ tiskt sett, betydelsefullare resultat.
Det raeker ju icke till skadestånds- härpå och samtidigt anställa jämfö­ han bland annat skrev sin cellosonat tillit står ej i något avseende efter Allt står ännu på överläggningar­ îbetalningar utan är endast avsett att relser emellan sådana " förhistori­ opus 90 och sin vilolinsonat opus Intet ljuvt leende 1800-tal.
för sin ljuvt leende syster av det 18: nas, förslagens och ovisshetens sta­ upphjälpa Tysklands inreökonomiska ska " klädesplagg och de sidenfodra- 100; och så måste man se den lilla Våra moderna Som varje artist vet, så förblir de århundradet.
dium.
Medan, den ena dagens tele­ förhållanden!
Och att tyska rikets de boas med grinande huvuden och ön i floden, där den olycklige dikta­ kvinnor äro av ett hårdare gry än gram konstatera full enighet, med­ nödtorft är en första betingelse för ett tjogtal dinglande svansar som ren Heinrich v. Kleist skrev sitt lust­ människans ansikte tämligen oförän­ deras stammödrar ooh äga ofta en drat under tidernas lopp, och alla delar den följande att knivkastnin­ framskapande av det överskott som pryda de eljest lätt klädda moderna spel " Der zerbrochene Krug ".
själsstyrka, som inspirerar en artist typer stå upp på nytt med förvånan­ gen är i Ml gång.
skall gå till skulder synes Frank­ damer, som nu genom zeisskikare En av stadens många broar har till att överflytta åtminstone något Likväl tyda alla tecken på att rike aldrig ha tagit med i beräknin­ beundra de om aftnarna rodnande bjälktak, så att man kan vandra de trohet det ena tidevarvet efter det andra.
Den avgörande skillnaden av deras personligheter på den döda den tidpunkt äntligen är inne, då gen.
Men världen gör det — nu­ alptopparna!
över den framrusande Aarefloden mellan det förflutna och det närva­ duken.
För att åstadkomma detta iiågot måste ske.
Det allmänna till­ mera.
Och det är denna nya klar­ Vilken skillnad på förr oclh nu!
som på en jättestor " Laube ".
Där blir han tvungen att offra det pitto­ ståndet är sådant, att det för världen syn på frågorna, som bildar det in­ Om man också endast går tillbaka måste man gå för att känna hur det rande är i en målares ögon, att nuti­ reska.
dens släkte utmärker sig för mera Mivit ett livsintresse att styra ur sin tressantaste och mest hoppingivande till den tid, då lord Byron 1816 gjor­ känns!
karaktär, och det finns därför betyd­ nuvarande vanskliga kurs.
Men momentet i den pågående konferen- de sin omskrivna sohweizer-resa och Det finns en egenskap i målarens Är det en klar dag ser man upp­ ligt mycket mera lämpliga modeller själ, som ser vad en man eller kvinna detta kan icke ske utan att Tysk- sen.
dels red, dels gick till fots uppför de ifrån höjderna den underbara Bliim- an d. denna med sina 60 miljoner in­ De franska synpunkterna contra vilda branter, där man nu i bekvä­ lisalp, vilken som en sannskyldig nu än i gångna tider med deras fas­ är, snarare än hur han eller hon ser vånare viktiga faktor på världs- världsopinionen, representerad av ma bèrgbanor åker upp ooh ned!
— • prinsessa Snövit 1er och strålar i sol­ liga " pittoreska " sköniheter.
ut.
Om man målar endast, vad man Ett pipskägg å la van Dyke eller ser med det yttre ögat, löper man " iarknaden.
räddas ur nu rådande världens storkapital!
Skall guldet Den store diktaren liknar den övre skenet.
böljande militäriska p-olisonger kan roaktlöshet ooh depression.
Frank­ kunna tala det övertygande språk, gletchern, som han besteg från Grin- fara att frambringa en själlös för­ Ja, sådant är Thun, i få ord och förläna ett distinguerat utseende åt vrängning av .modellen.
Konsten as privatsyn på Tyskland som på som hjärtana och stenarna icke för­ delwald, vid " en frusen virvelvind ".
sett genom turistens glasögon.
ett ansikte, som saknar intelligens.
regeras ej längre av dekorativa lög­ en tredskande gä ldenär, vilken mått?
När man ser den, kan man icke tän­ Kommunikationerna dit äro ut­ Ett skärt och vitt dockansikte, om- ner.
Artister välja ofta ansikten, J undergivet velat påtaga sig ka sig en bättre liknelse.
Man nju­ märkta.
På ena sidan Thunersjön ramat av skälmska lockar under en som i forna dagar skulle klassifice­ a världskrigets skuld och låta ter av att upprepa den: " En frusen den elektrifierade järnvägen Bern — enorm hatt har alltid verkat tjusan­ rats bland de ' rysansvärda, och måla Norge har hemsökts av en rege­ virvelvind! "
— Härligt!
^ Sl g och sina efterkommande Interlaken, på andra sidan den till Gråaste träldomsbojor för att ringskris.
Sedan lagtinget med 22 " Leg ' s dem Beben nicht zur Last, svindlande höjd rakt över bråddju­ de på somliga och kommer nog alltid dem så, att de bliva vackra, ty de att göra det.
Men sådana modeller lägga in karaktären i målningen.
nna ersätta ett enskilt land röster mot 16 förkastat regeringens dünkt sein Wert dich Plunder!
pen byggda spårvägen som går ut­ äro nu ej längre eftersökta som en För att vara trogna mot sin konst or oc h förluster detta krig förslag om upphävande av rusdrycks­ Wenn du Märchenaugen hast med Gunfen och Beatenberg ooh för­ Tå H^ källa till inspiration och ha ingen be­ måste de måla med själen och fästa 8 ' ^ ar småningom fått vika för förbudet ingav statsminister Berge ist die Welt voll Wunder! "
binder Unterseen och Interlaken med ei) tydelse i konsten.
mer uppmärksamhet vid hjärtat än ^mera klarseende världsopinion, regeringens demissionsansökan.
Till Som ett under tycks det även, att Thun; och så sjön med sina breda, Moderna målare vilja ej längre vid de yttre dragen — var och en me&lt; ^ aV unc ' er årens lopp regeringschef och utrikesminister i alperna i en viss belysning ooh på präktiga hjulångare, motor- och se­ land f° mna dokument kan fria Tysk- den nya ministären, vilken ännu icke behörigt avstånd förefalla rent av gelbåtar.
krio-pf ran ensamansv aret för världs- är utnämnd då detta skrives, har ut­ genomskinliga.
När man på den bro detta genom kungörelser och annon­ utgöt sig i en vild ordström på Rer * u ^ V1 lkens intresse det lig- setts stortingsmannen skeppsredare över Aarefloden, som ligger nedan­ En härlig sak är att befolkningen ser i tidningarna allom bekantgjorda ' Schweizerdialekt.
1C k 0 ^ en tyska nationen un- J.
L. Mowinekel.
för Harderbahnstationen, om aftnar­ i Berner Oberland är den fredligaste förbud; vilket alltså varit som ett der c .. Tystnad och stirrande na betraktar Niesen, denna av män­ man kan tänka sig.
Man kan gå slags offentlig skampåle för veder­ ett; an j man d e välde nedpressas till Så på högtyska: niskohänder icke byggda pyramid, miltals alldeles ensam utan en tanke börande!
— Man ser nästan aldrig Det bundet folk.
— Verstehen Sie deutsch?
ser den ut som en ljusblå eller ljus- på att behöva vara rädd, till och med en berusad person här.
enna v ^ökrik^ ärldsopinion — Ja — ein Kleine!
Ett lån är när det skall bäras hem violett skuggning mot himlen.
Den­ om man är född med harhjärta.
Mö­ ställt, 0 j ^ rs ^ a Sangen realiter Man kan alltså lugnt uppsöka även Den unga kvinnan skakade på hu­ i T a C, tn nu Pågående konferen- lätt som en fjäder, men tungt som na " skugga " är 2367 meter hög och ter man någon av landsens barn, av turister sällan beträdda vägar.
— vudet ungefär som när man uppger 11 011 • De interal lierade lån- en sten, när det skall bäras tillbaka massiv därefter!
Lustigt är att jäm­ hälsa de sitt vänliga, trohjärtade: En dag gick undertecknad alldeles allt hopp, tog ett av sina jättesteg i föra den med Egyptens högsta py­ " Griiss Gott! "
eller " Griissi! "
och solo upp mot Saxetur by, lyssnande att * °v- ^ ere&lt; ^ v ^ligt trätt emellan riktning mot mig ooh frågade om J l a ramider, som visst lära vara omkring så vana äro de att vara rädda om till bruset från bäcken, som i en oav­ jag icke hade sett litet barn som såg Upp ' ^ Tyskland att ordna Sl * ia.
off- arer önska nämligen även |j e, Det finns fyra ting som man icke 146 meter, men som sedda därnere landets så gott som enda verkliga in­ bruten följd av vattenfall hastar ned­ så ooh så ut .. att tevili^ !i ° r ' 1 m e d 1 l a g e t skall låna ut: sin hustru, sina klä­ äro öknens alper!
— Till Niesen går komstkälla näst boskapsskötseln: tu­ åt, skummande vit när man, lutan­ För Jo, det hade jag sett längre ned.
n CC va rmed tyska ri- en bergbana, och om kvällarna strå­ risterna, att det aldrig skulle falla de sig över bråddjupen, ser den där­ ekn ' der, sin häst och sina böcker.
— Och så fortsattes den vilda jakten.
s ^ u He kunna resas på lar det elektriska ljuset därifrån som dfem in att antasta någon av dessa nere.
Endast ett par hus ligga ut­ fötter Nog äro tiderna sedan de första en stjärna.
lgen forc, ra spikskodda, alpstavklädda vandrare.
med vägen innan man når byn.
— människorna bodde här bra föränd­ dessa att Kli tilif ö ' ' Därtill kommer att den fria republi­ Då kommer bakom mig två kvinn­ rade!
Men nog kunde man tänka ^1 i f r | ä ^ ra ^ e prioritetsrätten så- Det tyngsta trä på jorden är tig­ kens lagar i fråga om dryckenskap liga turister och hinna ett par steg sig en ung, vild, halvnaken kvinna Medeltidsstämning och romantik la ftå nya panter som ' ga.
om T f!
^ar, ysk ' lands samtliga till- garstaven.
mitt i det brusande nutidslivet; trån­ äro strängare och verkningsfullare förbi mig, medan samtidigt uppifrån komma stormande ur sin berghåla för ga gator, gamla egendomliga hus, än i de flesta andra länder.
Skulle en ung kvinna kommer rusande med att rycka sitt barn ur det hotande ^ f ' essu ^ oin fullständiga ®er ® &lt;jt nya franska sanktio- det stolta feodalslottet tronande på någon ha befunnits berusad, utfär­ minst halvannan meter i steget.
Det fördärvet i gestalt av en minotaurus n sin höjd över staden, med sina mån­ das för honom s. k.
" värdshusförbud " är otroligt med vilken lätthet och eller något i den vägen!
I ett och Grannars hat, litet mat, VGS c e a ga vittrade murar övervuxna av ro­ på ett eller två år, och dryga böter snabbhet infödingarne jaga " Berg­ annat blir människohjärtat sig likt ^öferikg - ' ^ ^ förslag får lök, rök ooh ondsint kvinna ftåti sin f- 1 V1SS mån trada tillbaka komma fattigmans ögon att rinna.
sor ooh slingerväxter och sina terras­ åläggas såväl personen ifråga som ab " och " Bergauf! "
— Hon tvärstan- genom seklerna!
ur grundsplats som Tysk- ser och sin kyrkogård med skugga den värdshusvärd, som överträder nade framför de båda turisterna och tillätes gärna om " Kvin­ Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
Bitertryck nornas INNEHÅLL.
801 och sommar.
Kvinnoskönheten förr och nu.
UtlandshröniKa r \. » i _ |p
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets t i d n i n g m GÖTEBOKO - STOCKHOLM - MALMÖ Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: — Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta SVEA Göteborgs Aftonblad Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan och hemmet.
I varje nummer, värde­ fulla artiklar i olika frågor, berättelse, följetong, kåserier.
Göteborg.
(Inj.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
x h 2 — 1 h 3, övriga tider efter avtal.
veta vi ju, hur bedrägliga dessa kun­ na vara.
Porträttmålaren, har i vår tid ett vidsträcktare område än någonsin ätt välja på.
I synnerhet är detta förhållandet i fråga om kvinnan.
De moderna kvinnomoderna äro mera artistiska än de gamla, och under det kvinorna förkastat mycket &gt;av det rent pittoreska, ha de förvärvat en karaktärsstyrka, som gör de kvinn­ liga skönhetstyperna mer tjusande än någonsin.
teori ocl) praktik.
— En stilig kvinna!
En förfär­ ligt stilig kvinna!
sade min vän este- tikern, etikern och moralisten i 7 be­ römda upplagor, då vi vandrade ned till båten från ett njutet " five o ' clock tea " i den beundrade damens hem.
Och han vände sig om och svinga­ de ihedersbetygande sin bredbrättade hatt för en citronfärgad gestalt, som skymtade på balkongen till, ett este­ tiskt hus mellan grandungens toppar i det lilla villasamhället.
— Godheten, deklamerade han, godheten är den förnämsta av dyg­ der hos er kvinnor.
Skönhet, rike­ dom, intelligens äro mångas privile­ gium.
Godheten blott de utvaldas.
Det är en inspirerande egenskap, och den dag vi kunde förmå att upphöja den till den förnämsta, den mest dyr­ kansvärda av dygder vore världen det tusenåriga riket nära.
Hans ord utgjorde en direkt fort­ sättning av den etiska konversation, som beledsagat det sköra klirrandet av de utsökta kinesiska kopparna i den estetiska villan.
Och denna kon­ versation var i sin tur inspirerad av det tyska sommarbarn, som villans ensamma, förmögna ägarinna upp­ tagit i sitt och sina två tjänarinnors hägn och vård.
— Vad var naturli­ gare än att en dylik offervillig hand­ ling skulle hänföra en estetiker, eti­ ker och moralist, som vunnit beröm­ melse och 7 upplagor för sina tan­ kars godhets skull!
Yi hade under samtalet nått bryg­ gan.
Den vita leksaksbåten låg re­ dan med ångan, uppe.
Det var sön­ dagskväll och mycket folk.
Min vän och jag trängde oss in på mellandäck.
Alla sittplatser voro redan upptagna, och vi fingo nöja oss med att stå.
Ett och ett halvt huvud över mig hörde jag min väns låga röst tala visa och gyllene ord om godheten.
Plötsligt föll min blick på ett upp­ åtvänt ansikte alldeles framför oss.
— Var det — var det inte?
— Jo, PÄRLOR JUVELER i modern infattning fördelaktigast hos Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41. visst var det!
Men det var nu omöj­ ligt att,se att den lilla slitna gestal­ ten i den vända och tusen gånger omprässade cheviotsdräkten en gång varit en ung, glad, firad studentska med de mest lovande framtidsutsik­ ter.
En gammal bekant till esteten och mig!
Vi kände båda till hennes histo­ ria.
Hur hon tidigt spänts för för­ sörjningslasset för att .slutligen, när tiderna blevo onda och människornas öden hastigt förvandlades, få draga det helt allena för åldriga föräldrar och en sjuk yngre bror.
I femton år ' hade hon vandrat sin lilla obe­ märkta bana mellan en ordinärt av­ lönad plats och ett av allt trängre, och trängre förhållanden präglat hem, där hon på en gång fick tjänst­ göra, som familjeförsörjare, hushål­ lerska, sömmerska och sjuksköterska.
Ensam kunde hon ha haft det ly­ sande, ätit sig rund och vacker och klätt sig i citrongula kläder.
Men nu vittnade hennes hålliga kinder odh blankslitna kläder om att andra tärde den mat, som kunde ha bibe­ hållit hennes ungdom, och att andra fingo nödtorvtiga kläder på den lyx, hon måste försaka.
Nu möttes våra ögon, och lion log vid det ömsesidiga igenkännandet — det öppna, friska barnsliga leendet från studietiden.
Vi växlade några okonventionella nickar, och jag gjor­ de esteten uppmärksam på att han borde hälsa på en gammal bekant.
Han såg sig sökande omkring, och blicken stannade på den lilla ge­ stalten i den blanknötta cheviots­ dräkten.
.
Ögonen fingo ett flackan­ de uttryck, hatten lyftes vårdslöst och avmätt, och dess ägare fick efter påsättandet ett intensivt intresse för utsikten.
En fin rodnad sköt upp i det tär­ da ansiktet.
Hon hade blixtsnabbt förstått, att hon blivit en annan — en deklasserad.
Maskinen satte sig i gång.
— Bracka — - bracka — bracka — brac- ka!
lät det för mina öron nerifrån maskinrummet.
Färden fortsattes under tystnad.
Vid avstigningen skymtade en blank­ sliten cheviotsdräkt bland människo­ strömmen några steg framför oss.
— • En beundransvärd dotter odh syster, sade jag till min vän esteten.
Hans blick följde likgiltigt den bortgående.
— Det är förfärligt vad hon blivit gammal och sjaskat till, kom omsi­ der hans kategoriska omdöme.
Jag kan inte erinra att han i sina 7 berömda upplagor gjort någon särskild reservation mot godhetens eventuella konsekvenser.
Men jag väntar nu att han bryter in en dy­ lik not i en kommande 8:de upplaga.
kö P a &gt; så hyra ut annonsera e], det tjanare, Göteborgs största morgontidning.
11111111111111111111111111111111111 • 111111111111 glansen från kytkans sptta, nät en sönbag vi b klockklang ben nåt bitt f) tts?
Datstat ben icke om Blomning, om vatbanbets fiätltga mozgon av våt, ock get anmgat om fullkomning i en tib utan täknabe bagat ock åt?
I K. lïïin kaffepanna.
Gör som det någon människa i kristenheten som tycker att den kaffepannan be­ hövt bli revolutionär?
Herr Kopparkastrull däremot är ett högst beskedligt våp.
Man blir kanske sådan av att blott umgås med potatis — ifall nu även en kastrull " ist was er isst ".
Det råder ett kantigt förhållande mellan desa mina bägge paradkärl i min spis.
Jag har alltid tyckt mig förstå att kaffepannan ansett sig för fin att umgås med kastrullen, och att kastrullen å sin sida i med­ vetandet att vara av sämre materia demonstrerat sitt förakt för kaffe- parinan.
En morgon överraskade jag lik­ väl herr Kopparkastrull att ligga nedramlad på knä från sin sotring framför den lilla kaffepannans föt­ ter.
— • Här försiggår något allvar­ samt!
tänkte jag och beslöt på män­ niskans vanliga sätt att utspionera meningen med mina underhavandes misstänkta förehavanden.
— Uppstår tycke kunna vi ju in­ gå äktenskap, hörde jag kastrullen säga.
alla andra förståndiga människor: " Viskafor sa " Skorna!
Hkadermskt bildade kvinnor SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS.
A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla VISKAFORS skodon till fabrikspriser.
1111 mini«« själens strålanbe fjelgbagsljus R ' hondda, som utlovat ett föredrag Kontroll över industrien ".
Lady Rhondda är bekant för sitt försök att bereda de kvinnliga medlemmarna av pärståndet (the peeresses in their own right) tillträde till engelska överhuset.
Försöket strandade på lordernas motstånd, men kommer an­ tagligen att upprepas inom en nära liggande tid och då troligen med lyckligare resultat.
Lady Rhondda är vidare utgivare av en välredigerad kvinnotidning " Time and Tide ".
I kongressfestligheterna ingår även ett garden party hos drottnin­ gen på Bygdö kungsgård.
e]] er Göteborgs Morgonpost Våtmet big ej betta sfût a, Att kaffepannor äro ett hetsigt och fräsande släkte vet ju envar, men de flesta nöja sig dock med att puttra och spotta litet grand, när de­ ras humör nått kokpunkten.
Men min kaffepanna blir så blixt etter rasande, som ville den flyga i ato­ mer varenda gång den skall sköta sin tjänstgöring.
Och ändock — men otack är världens lön har hon det makligt som en monopoldirektör.
Två uppvaktningar om dagen — en tim­ mes tjänstgöring ungefär!
— finns p] ats annat, så annonsera det i övet en tymb utan gtäns och slutl som våning, Kaffepannan molteg och icke en min i hennes desperata uppsyn för­ rådde att hon ansåg detta vara ro­ mantik.
— • Ack, hur har jag icke alltid beundrat er, fortsatte kopparkastrul­ len, er flinkhet, ert livliga tal och ert innehålls fina doft.
Och så har ni så vacker hy.
En sådan hy ser man numera ej, därför gissar jag att ni måtte vara av mycket gammal god och fin familj.
Detta slog an på kaffepannan.
Se­ dan hon kråmat sig en stund börja­ de hon tala.
Och hon talade på re­ naste stockholmska.
— Jag är verkligen av mycket god familj, började kaffepannan be­ rätta, och hon åkte emellanåt på or­ den, som om de minst färdats fram i sjuglasvagn, så att vad min herres frieri angår måste jag absolut av­ böja.
Jag har sett och hört för myc­ ket ur den stora världen i mina da­ gar, att tillåta mig något så opas­ sande som att besluta ett giftermål på tu man hand med en främmande karl.
Och därvid pöste hon ut som hon haft krinolin och kisade med sina kopparknappsögon som om hon sut­ tit på k. teatern och kritiserat toa­ letter.
Den beskedlige herr Kastrull låg orörlig och ömklig kvar i sin ställ­ ning, som om han redan gjort haveri på lyckans hav.
— Ja, som sagt, fortfor kaffepan­ nan, jag har mina anor och de äro odödliga.
Det är en ren slump att jag nu står här.
Förr var jag med på fester, minst tre om dagen, och betraktades som hela sällskapets hedersgäst.
Ah, vilka bord!
Blom­ mor och vetebullar och rosigt pors­ lin och krokaner och tårtor — och själv presiderade jag mitt på bordet på ett grannt fat med blåklint i bot­ ten och en krans av guld omkring kanten.
— - Var det riktigt guld, tro?
vå­ gade kopparkastrullen undra i all underdånighet.
— Lika mycket som ni är kop­ par, sade kaffepannan resolut.
Hon var själv så där tämligen äkta, men kastrullen var mins 10 år yngre, och nu gick det ett stygn igenom hans blyhjärta.
Men han log dock smick­ rad med sitt flata gap, ty även en kastrull tycker om att bli ansedd bättre än han är.
— Och det umgicks så mycket fint folk i det huset, upptog pannan sin berättelse.
Hela stan kände de, ända ifrån landshövdingen.
Alla grevar och baroner och friherrar och majorer.
T. o. m. kungen talade de om och prinsar och prinsessor och amiraler och överstelöjtnanter.
Man kände sig riktigt upplyftad av deras konversation — nästan allierad med det kungliga huset och dess anför­ vanter.
Hå, hå, ja, ja!
På den ti­ den visste man åtminstone någonting om yttervärlden!
Visserligen var mycket föga smickrande, men just därför så mycket intressantare.
Ja, om jag ville berätta bara — det skulle bli historier det!
Men det tjä­ nar ju ingenting till.
Ni förstår än­ dock inte att uppskatta mina les-on- dits.
— Vad är det för något?
sade kopparkastrullen ängsligt.
— Det är brutna förlovningar, ut­ nämningar, förmälningar, olyckliga äktenskap och magnifika middagar m. m.
— Det förstår jag inte!
sade kop- BLOMSTER- hälsningar över hela fjorden.
Kungl.
H °vleveranto • * * * * » verantör r Beställningar å blommor ombesörj, kost - nadsfritt under garanti ffir utförande å alla plateer av ° msoi ' 6^Ut Vasa Blomsterhandel OUSTAF EKMAN Telefon 43,4 -, 0365.
Telegr.
Vasa Medlem av Föreningen för blow, ' ställningsförmedling g sam t de nella organisationerna F T D; r e? "
samt B-V. i Tyskland.
600Ö medlem^ ' Säq tLl vwrf / MERKURTVÅLEH använd enligt bruksanvisningen giver ett storartat resultat.
parkastrullen och slokade vemodigt med sitt långa skaft.
— Nej, ni har väl aldrig varit i något bättre hus, sade kaffepannan föraktligt.
I det här huset får man ju inte uppleva någonting.
Och så är människan till på köpet götebor­ gare.
Göteborgarne förstå inte det som är trevligt.
— Hur så?
sade kopparkastrullen sorgset.
De äta åtminstone fläsk och bruna bönor.
Men varför flyt­ tade ni någonsin ifrån en så fin fa­ milj, mamsell kaffepanna?
— Ni är så vacker när ni talar.
Alldeles som en sol!
— • Åh.
sade min kaffepanna, och jag tyckte minsann hon såg riktigt mänsklig ut i uppsynen, det vet nog ni bäst, herr Kastrull, att ingen be­ stämmer över sitt eget öde.
Kastrullen suckade härvid så att den höll på att ramla ännu mer fram- stupa av hjärtekval.
— Och sedan är det sådana: värdiga ordningar här i huset!
Al­ drig får jag stå på en bricka mel tända ljus som förr i världen — al ' drig besöka den övriga våningen.
Bara stå här i denna tarvliga spis.
där det icke ens finns ett tänkespråk att titta på.
Och aldrig har den där människan något festligt för » ' ?• Säg mig nu, om ni förvanar er öv, att jag är vid dåligt humör!
När man har sett bättre dagar och um­ gåtts med fint folk, då tål man san neriigen inte att bli behandlad so jag nu.
— Men mamsell talade aldrig °® ' hur det gick till att komma r ' det fina huset, påminte kastru e nyfiket.
• — Nej, minsann, det glömde J, -- Och det gick för resten 1 en ^ fart, att jag knappt minns det.
kom en ny jungfru som f n j på att jag hade näsan f° r ^ ^ Hon påstod att det var a ^ ^ den satt uppe vid pannan.
o i 1 * 4-9 Oh hört något sa tokigt- ^ ^ jag nedsatt i ett mörkt ha ^ „0 fick » r nar jag slapp ut ig görjer mig i det här köket.
^ g &amp; mig grön över att ej ve ^ gtrU u, societén.
Men var god.
1 g6i ' ' a °, „ och räck mig er hand, k * 1 „ed t * om jag inte kan hoppa cii • • ' här piedestalen mi a fram och g re P Jag spran bort- kaffepanna i tuten.
Och i harmen over slog jag henne full göteb« 1 " — Där skall du » ep 1 in- gare, sade jag.
genting.
Men hon 6n mor.
TU Åa iycicÂ / bCL * ^uz££ß&lt;x / i (i&gt; ^a / hcti / rveA, En gammal indisk saga berättar a C] vinnorna som nämndemän i bäradsrät- att en ung nygift man bad sin fader Hon märktes icke på gatan eller prftiinpet på Solö.
i det offentliga livets brokiga och €ri1a h°k, 90m * ll * tcrata Wslttare i rådhusrätterna säga honom, vem som i allmänhet KOP Dfl är herre i huset, mannen eller kvin­ frappanta ström.
I / ' " ' väderlek uppföres varje onm Hon var en bakgrundsmänniska — nan.
och behovs ett kvinnligt lekmannainflytande Vid £&gt; ' nn g e - m. Selma Lagerlöfs stark som den bärande jorden, an­ Fadern svarade leende: k - Kista veckan.
i våra underrätter?
språkslös, färglös och stilla.
Du får pröva dig fram, min Men i hemmet — när man kom in son.
Här ger jag dig hundra höns Av Advokaten jur. kand.
HILMA HANSSON-SÖDERQVIST.
och ett par hästar.
Kör omkring i hennes ljusa, vänliga hem, då växte med dem och håll vid varje hus du hon och blev liksom en annan, en På första av ovan rubricerade frå­ vilka icke erfordras juridisk utbild­ S^CU / CCL ^CbÖ^liÅxit, kommer till.
Av de hundra hönsen mera betydande, en personlighet.
gor svaras: Än så länge får kvinna ning.
Emellertid även om så icke Hon hade ett blont, blåögt ansikte, » kall du ge ett till varje man, vilkens enligt lag varken vara ordförande el­ varit fallet utan kvinna enligt ifrå­ hustru är herre i huset, men en av som en gång i tiden måtte varit myc­ Tangens Gardiner ler ledamot av häradsrätt; ej heller gavarande lag får anses behörig ta platsens största sortering hos hästarna skall du ge till den man, ket, mycket ljust mecl blekskär hy tillåter lagen att hon är illiterat le­ A.-B.
Carl Johnsson säte som lekmannabisittare i under­ och i en ram av gyllene hår, som Kungstorget.
damot av rådhusrätt.
I fråga om rätterna, vilket är sannolikast, äro som själv är husets herre.
Har du kunde skimra rött, då solen lyste på nämndemän säger lagen tydligen bestämmelserna ang. kvinnas valbar­ förstått mig?
det.
Men de vackra färgerna hade frist för den sömn och vila, från vil­ Sonen tackade, placerade hönsen i ifrån i R.
B.: 1: 2 " att till nämnde­ het till nämndemannaskap och nu bleknat, de fina, mjuka linjerna ken hon måhända icke skulle åter­ man är valbar varje inom valkret­ sysslan som illiterat rådman ännu vagnen och körde bort.
ändrats, och ansiktet hade blivit vända.
Han hade redan stannat vid nittio­ sen bosatt man ".
I fråga om val av så länge ineffektiva.
Lagen om färglöst och åldrigt.
Hon grät icke och talade icke myc­ ledamöter i rådhusrätt användes i kvinnas behörighet till statstjänst nio hus och givit bort de nittionio Det var ett ansikte, som man kun­ JÏNGSÛAT.
5 / • TEL. 9 / 79 ket.
Stilla och modigt som hqn gått regeringsformen om valberättigade, och annat allmänt uppdrag skall hönsen, då han kom fram till ett litet de undgå att se alls odh som man icke mot allt det andra gick (hon även mot ensligt hus på landet.
Här fram­ uttrycket ' personer ', men torde nog nämligen träda i kraft " den dag Ko­ Förnämsta inköpskälla kunde glömma, sedan man en gång därmed fa förstas män.
I lag 20 juni nungen med riksdagen bestämmer ".
ställde han samma fråga som han verkligen sett det; sett det på dess detta.
Men dödsaningen steg ofta av lätta gjort så många gånger förut.
som en namnlös ångest upp i hennes 1905, som innehåller bestämmelser Behövs nu ett kvinnligt lekmanna­ rätta plats i hemmet, där det stämde bröst, kvalfullare odh mera hotande Sommarskodon — Vem är herre här i huset?
om särskild sammansättning av vissa inflytande i underrätternas lagskip- Siå väl med allt, där blicken och ge­ nu än under de tider hon samtidigt — Naturligtvis jag, svarade man­ radhusrätter vid behandling av han- ning?
Ja, framför allt i familje­ stalten fingo liksom tusen nya ut­ känt ett nytt livs hjärta klappa un­ nen självsäkert.
delsmal star uttryckligen föreskrivet rättsmål, i brottmål, där de anklaga­ tryck, där hon i sin tåliga mildhet der sitt eget.
!
— Kan du bevisa det?
att det skall vara " två handelskunni­ de äro kvinnor eller yngre manliga kunde bli värdig och imponerande, Och när hon sista aftonen sist av Mannen ropade på sin hustru, som ga män ".
Däremot torde intet lag­ förbrytare och varför icke i leverans- ivrigt bekräftade, vad mannen sagt.
med ett ögonkast dirigera eller sme­ alla gick genom rummen, nästan ligt hinder förefinnas för kvinnor att tvister.
Kvinnor ha oftare finare ka, med en rörelse av sin hand trösta kvävdes hennes bröst av gråt.
- Välj då en av mina hästar!
vara ledamot av tryckfrihetsjury, väderkorn på ohederlighet än man­ eller förkrossa.
Där hennes väsen Hon stannade i rummet utanför sade den unge mannen tillfredsställd.
ehuru några rättsfall peka på en mot­ nen och domstolarnas uppgift är väl och vilja spårades i allt — i det vissa barnens sängkammare.
Hon hade — Jag väljer den bruna.
satt uppfattning av Tryckfrihetsför­ i alla fall att skydda hederliga, lu­ över rummens mjuka frid, i makens icke mod att gå in • — • icke än.
— Nå, så tag då den!
ordningen § 5, mom. 1 och 2, där det rade medborgare gentemot skojarna.
lojala sätt som husfader, i barnens Det sparsamma ljuset från ett Men i detta ögonblick drog hu­ likväl talas om att ifrågavarande I fråga om äktenskapsskillnadspro­ gränslösa tillgivenhet, obruten och yttre rum tog upp den bleka kontu­ strun sin man avsides, 00h efter att jury skall bestå av nio personer och cesser och andra familjerättstvister omutlig som en livvakts.
ren av hennes ansikte och raka, mör­ ha fört ett viskande samtal med hen­ att valbara äro " inom länet boende vore i rättsskipningen ett kvinnligt Det var den hemlighetsfulla, eviga ka gestalt, som tveksamt stannat.
ne, sade,mannen.
för medborgerlig dygd välkända per- inslag ovärderligt.
Egentligen är det förnyelsen av hennes kärlek som Hon hade behov av en liten stund — • Nej, jag tror hellre jag tar den fyöttigåtbsvillan SfottsHogen söner.
ej underligt att utslagen i dylika mål gjorde henne så stark.
Den hade med sig själv, bara en liten stund.
grå.
): sta fil.
matsals!
oefi fcondUotii Mot ovanstående kan invändas att exempelvis rörande underhållsbidrag räckt för allt — • genom allt.
Men Hon hade behov att liksom gömma seromng.
Jflusift dagligen, fjoli — Nej, du skall få en höna i stäl­ årets priser sänkta jneô 20 — 25 ° / o.
vi nu ha fått en lag av 22 juni 1923 efter skilsmässa, vårdnadsfrågor, be­ barnen voro de närmaste, närmare än sitt ansikte för alla, alla, och få let, sade den unge äkta mannen och Best, pt tel. J9268.
som principiellt fastställer kvinnas söksrätt för moder o. s. v. blir så maken.
Envar av dem var liksom överlämna sig åt den gråt, som nä­ Pita %anbets Jlestautant behörighet till statstjänst och annat orättvisa som de bli ibland, fotade körde hem.
en nerv i hennes hjärta, som kunde stan kvävde henne.
Men sagan förtäljer icke, huruvida Kungsgatan 0.
1 Telefon J07 89.
Sista aftonen.
Kanske den sista.
SlottsHogen, vi &amp; stora dammen.
allmänt uppdrag.
I denna lag äro som de äro på enbart manliga syn­ han för sin hustru röjde något om skälva smärtsamt eller lyckligt vid minsta beröring.
Då hon tyst satt emellertid i § 2 vissa uppräknade punkter.
Kvinnor som lekmanna- resans resultat.
Hur skulle det gå med hennes barn V. oelh betraktade dem, kom och gick om hon icke återvände?
Vem skulle tjänster förbehållna män såsom mili­ element i våra underrätter behövas ett skiftande uttryck i blicken som känna för dem som hon, älska dem tära, dylika med vilka äro förbund­ i minst sagt lika hög grad som i den om de ännu med fina trådar samman­ som hon, tåla dem som hon?
juridiskt utbildade ordförandens stol.
na viss ledareställning och bevak­ MMvMMnrnm hängt med hennes sköte.
Dit dro­ ningsskyldighet o. s. v. samt har i Det är inte först och främst kunskap Hon hade sjunkit ned på en stol i frediuk Il-anekdoter.
gos de även och sökte sitt skydd, de det skumma rummet och de första fråga om ordförandeskap meddelats i lagen, och juridiskt skarpsinne som En major, som ämnade för fjärde största såväl som de minsta.
Och lindrande tårarna runno varma över viss restriktion.
Som framgår av be­ är av behov från kvinnohåll; av dy­ gången ingå äktenskap, ingav en an­ det låg liksom en magisk kraft i hen­ hennes händer.
tänkandet till förslag om lag ang. likt ha vi redan en hel del hos män­ kvinnas rätt till statstjänst var ur­ nen.
Det är den moderliga, sunt tän­ sökan om tillstånd härtill till Fred­ nes händer, när de smekande foro Men någon därinne hade - hört hen­ Dessa nes steg och ropade frågande hennes sprungligen meningen att kvinna kande och rättvisa kvinnan som ej rik den store.
Denne skrev på mar­ över dem alla, en efter en.
bleka, ömma händer som så outsin­ namn: Arg och besatt som förut stod utan vidare skulle liksom man ha bör förvägras i vår förtorkade rätts­ ginalen: — Från och med nu får major v. d. ligt buro tröstens balsamiska kär­ lon och puttrade på gasspisen.
In­ rätt till domartjänst, vilken medför­ skipning där formerna ofta betyda — Mor!
Är det mor?
leksgåva.
nan utbrottet den morgonen tog slut, de ordförandeställning.
Emellertid allt och människorna bakom hand­ H. gifta sig så ofta han har lust.
Hon reste sig rak.
Och utan att Och dock visste kanske ingen hen­ tveka skyndade hon in genom dörren fanns blott en, säger en kopp kaffe heter i lagen av 22 juni 192§ om dy­ lingarna intet.
Justitia symboliseras ^ar i henne.
Resten var sump.
I lik befattning i § 2, mom. 2: " Ko­ av en kvinna.
Må vi tänka på att En berömd sångare skulle en gång nes fulla värde, förrän den dagen för att vända sitt hjärtas kvalfylld- går jag till lumphandlarn.
nungen äger meddela särskilda be­ detta förpliktar då som vi hoppas i presenteras för Fredrik II av Preus­ kom att hon måste lämna hemmet.
het i ny tröst.
Hon var sjuk.
— En operation M — n T — n. stämmelser ang. villkor för kvinnas en snar framtid portarna på vid ga­ sen.
Då mannen närmade sig, upp­ med tvivelaktig utgång, hade läka­ vel slås upp för oss till ännu ett nytt täckte konungen, att han hade myc­ tillträde till domartjänst, med vithet Det var nu ett hem tillstängt för ren sagt till maken på dennes en­ yttervärlden, vari barnen vallade område: Rättsskipningens.
ket trasiga skor på sig.
För att visa är förenad skyldighet att föra ordet honom sin missbelåtenhet därmed, trägna begäran att få veta hela san­ omkring som en flock får utan herde.
i underrätt å landet ".
frågade han vid presentationen, om ningen.
Vid bordet stod mors plats tom — i I fråga om annat allmänt upp­ Mor bort!
Det var som om själva han verkligen vore den berömde man, vardagsrummet, ' vid det runda bor­ drag till vilket väl nämndemanssyss­ jorden vikit och försvunnit under som man berättat om för ' honom.
det, där hon oftast hållit till, sken lan och illiterat ledamotskap av råd­ Sångaren, som var begåvad med en dem alla och öppnat ett gapande solen tyst över tomrummet.
Där husrätt får räknas, göres det förbe­ PÄ tomrum.
De sökte läsa sitt öde i hade hon brukat att sitta och laga god portion inbilskhet, svarade: TAPIS KcmHsl^ompcmieî hållet att detta icke får vara förenat DETA — Jag vet icke, Sire, dock får jag hennes ansikte, känsligare än någon­ och sy, utdelande lappar åt barnen, med åliggande som enligt § 2 (se Drottninggatan 42 väl säga, att jag har en röst, som sin för dess minsta skiftning, tack­ som lekte omkring henne.
Nu var ovan) utgör hinder för kvinna att in­ samma för varje leende, avundsjuka här så ödsligt och tyst, att man hörde TELEFON 15379 jag kan göra med, vad jag vill.
neha statstjänst.
Det är möjligt att GÖTEBORG — I så fall, genmälde kungen, var på varje minut, soin de icke fingo en flugas entoniga surrande.
Någon lagstiftaren tänkt sig även här att gardiner ALLTID TREVLIGA NYHETER I snäll och gör sig framför allt ett par vara i hennes närhet.
av de yngsta, som glömde sig ibland, konungen skulle utfärda särskilda Hon gick ännu och sysslade ibland kunde komma inrusande med strå­ bestämmelser ang. villkor för kvin­ HANDSKAR och VANTAR anständiga skor.
dem.
Hon hade mycket att ordna lande ansikte och liksom få ett slag nas tillträde till domartjänster, för och bestyra, innan hon kunde ge sig av tystnaden.
Stanna och betryckt TANGENS förnämsta annonsorgan n å g o n tång 6ot t, båt solen ôtöjet " Varför Indisk saga.
IT Friluftsteater Söker Ni Ragna Veters.
hålla i slutet av juli en kongress i Kristiania.
Sammankomsten inledes den 28 juli med en välkomstmiddag på Grand Hotel, till vilken kongres­ sens alla deltagare äro inbjudna.
Da­ gen därpå äger öppningshögtidlighe­ ten rum på universitetet, med häls­ ningstal av professor Kristine Bon- nevie, varefter följa anföranden av d:r Sundqvist (svenöka), Klara Black (danska) och Jenny af Forselles (finska) samt av professor Caroline Spurgeon, ordf. i den internationella federationen av kvinnliga studenter.
Bland kongressens mest bemärkta deltagare torde kunna räknas den en­ gelska kolmagnaten viscountess Sä,ja ' Morgonens Känner X&gt;u vägen som 6öjet nöjen.
rjlla Teatern.
Göteborgs Morgonpost in mot bin ensliga sjät ocf) fot ut Telegramadress " K reditbolaget " Offentliga - Har Ni n i g o t? "
KVINNORNAS TIDNING •• • illinium,, byta, Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
Lösnummerpris 10 öre.
i " " " " Brand- och Livförsäkrings - Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA KREDITAKTIEBOLAGET i dar luncfyar man bäst?
NI ABS (Eftertryck förbjudes).
Itlitb.
R O M H N Av ukt °nserad översättning av Mar 9areta J .., ^ v id iy T Heijkel.
h ar 13 han pratat v ^ ifåtTj ' Du borde försökt ' ' v ian f a e ' 10n °ra hos fröken ^ F; ' {°rsökt att ... Va ^ ' — Kan icke komma i fråga!
För det första tycker jag absolut icke om honom, odh man vinner ingenting hos en person, som man ej kan fördraga.
— Här gäller det icke att taga hänsyn till stämningar.
Du borde ha försökt.
Lilith lutade sig trött tillbaka i stolen.
Fru Ames svarade icke genast; hon darrade som ett asplöv i hela krop­ pen.
Under några minuter härskade i rummet en djup tystnad, som slut­ ligen avbröts av hennes hesa visk­ ning: - — Vad har han sagt till doktorn om Eric?
— Inte mycket, så vitt jag för­ står.
mam ma?
Lilitl) — Du måste uppsöka sir George ' ^ es hön ° i m o c ' e r n - Fru och bedja honom tiga.
^ ^brasd- • skuldrorna — Det kan jag icke, mamma!
Vi - D u i 1 f 1 lagande ton: få stå risken.
Kanske - säger han in­,.
!Jerl %de jl e .. V f ' ha g J° rt niå S ot - genting till andra.
Vad doktor Mal- ir S,,a v m, obeV,., r annen icke lory angår — intstinktivt skiftade Hu som du y i nde * * « äntat, och hennes stämma tonfall — så för han?
väö Ü£ra v- ha be £ a £ nat di g av icke saken vidare.
v lil t sL, lor för dig.
a ad e energiskt på hu- Hit.
Fru Ames betraktade henne for­ skande och utbrast otåligt: — Du tycks hava höga tankar om denne unge man.
— Ah!
Han förefaller mig att va ra diskret.
Det måste ju en läkare vara, inte sant?
— Jag tycker absolut inte om ho­ nom!
— Tänk på hur du behandlat ho­ nom, mamma!
— Jag är icke förälskad i honom.
- — Det är inte jag heller, svarade Lilith.
Fru Ames iakttog henne forskan­ de.
— Du uppför dig åtminstone som om du vore det, sade hon kort.
Lilith reste sig uttråkad, och mo­ derns ögon följde henne med orolig blick.
Den unga flickan gick fram till fönstret och blev stående där nå­ gra minuter, medan hon synbarligen utkämpade en kamp med sig själv.
Plötsligt vände hon sig om, gick fram till modern och lade sin hand på hennes skuldra, — Det verkar egendomligt att hö­ ra dig - säga så.
Du brukar ju annars alltid förebrå mig att jag har en allt­ för kylig natur att kunna förälska mig i någon.
I ru Ames skyndade att göra av­ bön.
Hon lutade sin kind mot Li- liths hand och sade: — Jag förebrår dig väl icke ofta för något, sade hon ömt.
Hela mitt livs lycka ligger i dina händer.
Min enda önskan är att se dig så lycklig som du förtjänar att bli.
Lilith drog icke handen tillbaka, men uttrycket i hennes ansikte, då hon stirrade ut över det d fjärran synliga havet, var utpinat och för­ tvivlat.
Fru Ames suckade djupt.
Om sir George Paradine verk­ ligen är den man du säger, kunna vi kanske ordna det, sade hon.
Om du icke vill försöka att övertala ho­ nom.
.. ännu mera, när de se att vi uppsöka honom?
— Det får ingenting betyda.
Vi måste övertala honom att tiga, om det finns en möjlighet.
Sir George förefaller att vara gentleman, och om vi endast äro tillräckligt ödmjuka, skall han säkert visa sig vänlig och förlåta.
Vid de sista orden blev Lilith lik­ blek.
— Låt det hellre vara!
sade hon häftigt.
Det ligger en viss sanning i det gamla ordspråket, att man icke bör väcka den björn som sover.
Du vet icke, hur han kommer att upp­ taga din inblandning.
Men den gamla damen vidhöll sin ståndpunkt.
— Jag har icke sagt att jag ej vill.
— Det ordspråket passar icke här, Jag sade att jag icke kunde, avbröt förklarade hon.
När han vet, vilka Lilith henne.
vi äro, väntar han alldeles säkert att — Det kommer på ett ut.
Om du vi skola uppsöka honom.
alltså icke vill, skall jag göra det.
Lilith förstod att allt vidare mot­ Jag uppsöker honom på The Towers, stånd var hopplöst och saken blev där han uppehåller sig och begär ett icke mera vidrörd.
Men då fru Ames samtal.
följande eftermiddag begav sig ut på Lilith rynkade ogillande pannan.
sin sedvanliga åktur, bad hon icke — - Tror du inte folk skola prata såsom annars dottern följa med och gav kusken order att köra till The Towers.
Överste Seafields hus var en stor långsträckt byggnad, vartill ägaren alltibland då lusten fallit på honom låtit bygga den ena flygeln efter den andra, tills hela huset blev en enda oformlig massa, med ett biljardrum skjutande fram i ett hörn, en vinter­ trädgård i ett annat och en överbyggd tennisplan i, ett tredje.
Fru Ames lät vagnen hålla utan­ för den endast sällan öppnade por- ten, gick till fots den igenvuxna vä­ gen genom parken och ringde på.
Överste Seafields gamle tjänare, som i en person var husets hovmäs­ tare, trädgårdsmästare, ridknekt och stundom kock, öppnade och meddela­ de på hennes fråga att sir George Paradine var hemma samt bad henne stiga in.
Den lilla damen i den duvfärgade sidendräkten följde tjänaren genom en stor hall, vars marmorgolv och hö­ ga tak gav den en viss prägel av mausoleum.
Tjänaren fortsatte uppför en bred marmortrappa och fram genom en öde korridor.
Här stannade han och
KVINNORNAS TIDNING 2 Hemmets t i d n i n g m GÖTEBOKO - STOCKHOLM - MALMÖ Avdelningskontor över hela landet Egna fonder Kr.
182,000,000: — Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta SVEA Göteborgs Aftonblad Särskild, omväxlande avdelning för kvinnan och hemmet.
I varje nummer, värde­ fulla artiklar i olika frågor, berättelse, följetong, kåserier.
Göteborg.
(Inj.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
x h 2 — 1 h 3, övriga tider efter avtal.
veta vi ju, hur bedrägliga dessa kun­ na vara.
Porträttmålaren, har i vår tid ett vidsträcktare område än någonsin ätt välja på.
I synnerhet är detta förhållandet i fråga om kvinnan.
De moderna kvinnomoderna äro mera artistiska än de gamla, och under det kvinorna förkastat mycket &gt;av det rent pittoreska, ha de förvärvat en karaktärsstyrka, som gör de kvinn­ liga skönhetstyperna mer tjusande än någonsin.
teori ocl) praktik.
— En stilig kvinna!
En förfär­ ligt stilig kvinna!
sade min vän este- tikern, etikern och moralisten i 7 be­ römda upplagor, då vi vandrade ned till båten från ett njutet " five o ' clock tea " i den beundrade damens hem.
Och han vände sig om och svinga­ de ihedersbetygande sin bredbrättade hatt för en citronfärgad gestalt, som skymtade på balkongen till, ett este­ tiskt hus mellan grandungens toppar i det lilla villasamhället.
— Godheten, deklamerade han, godheten är den förnämsta av dyg­ der hos er kvinnor.
Skönhet, rike­ dom, intelligens äro mångas privile­ gium.
Godheten blott de utvaldas.
Det är en inspirerande egenskap, och den dag vi kunde förmå att upphöja den till den förnämsta, den mest dyr­ kansvärda av dygder vore världen det tusenåriga riket nära.
Hans ord utgjorde en direkt fort­ sättning av den etiska konversation, som beledsagat det sköra klirrandet av de utsökta kinesiska kopparna i den estetiska villan.
Och denna kon­ versation var i sin tur inspirerad av det tyska sommarbarn, som villans ensamma, förmögna ägarinna upp­ tagit i sitt och sina två tjänarinnors hägn och vård.
— Vad var naturli­ gare än att en dylik offervillig hand­ ling skulle hänföra en estetiker, eti­ ker och moralist, som vunnit beröm­ melse och 7 upplagor för sina tan­ kars godhets skull!
Yi hade under samtalet nått bryg­ gan.
Den vita leksaksbåten låg re­ dan med ångan, uppe.
Det var sön­ dagskväll och mycket folk.
Min vän och jag trängde oss in på mellandäck.
Alla sittplatser voro redan upptagna, och vi fingo nöja oss med att stå.
Ett och ett halvt huvud över mig hörde jag min väns låga röst tala visa och gyllene ord om godheten.
Plötsligt föll min blick på ett upp­ åtvänt ansikte alldeles framför oss.
— Var det — var det inte?
— Jo, PÄRLOR JUVELER i modern infattning fördelaktigast hos Hovjuvelerare.
Ö. Hamng.
41. visst var det!
Men det var nu omöj­ ligt att,se att den lilla slitna gestal­ ten i den vända och tusen gånger omprässade cheviotsdräkten en gång varit en ung, glad, firad studentska med de mest lovande framtidsutsik­ ter.
En gammal bekant till esteten och mig!
Vi kände båda till hennes histo­ ria.
Hur hon tidigt spänts för för­ sörjningslasset för att .slutligen, när tiderna blevo onda och människornas öden hastigt förvandlades, få draga det helt allena för åldriga föräldrar och en sjuk yngre bror.
I femton år ' hade hon vandrat sin lilla obe­ märkta bana mellan en ordinärt av­ lönad plats och ett av allt trängre, och trängre förhållanden präglat hem, där hon på en gång fick tjänst­ göra, som familjeförsörjare, hushål­ lerska, sömmerska och sjuksköterska.
Ensam kunde hon ha haft det ly­ sande, ätit sig rund och vacker och klätt sig i citrongula kläder.
Men nu vittnade hennes hålliga kinder odh blankslitna kläder om att andra tärde den mat, som kunde ha bibe­ hållit hennes ungdom, och att andra fingo nödtorvtiga kläder på den lyx, hon måste försaka.
Nu möttes våra ögon, och lion log vid det ömsesidiga igenkännandet — det öppna, friska barnsliga leendet från studietiden.
Vi växlade några okonventionella nickar, och jag gjor­ de esteten uppmärksam på att han borde hälsa på en gammal bekant.
Han såg sig sökande omkring, och blicken stannade på den lilla ge­ stalten i den blanknötta cheviots­ dräkten.
.
Ögonen fingo ett flackan­ de uttryck, hatten lyftes vårdslöst och avmätt, och dess ägare fick efter påsättandet ett intensivt intresse för utsikten.
En fin rodnad sköt upp i det tär­ da ansiktet.
Hon hade blixtsnabbt förstått, att hon blivit en annan — en deklasserad.
Maskinen satte sig i gång.
— Bracka — - bracka — bracka — brac- ka!
lät det för mina öron nerifrån maskinrummet.
Färden fortsattes under tystnad.
Vid avstigningen skymtade en blank­ sliten cheviotsdräkt bland människo­ strömmen några steg framför oss.
— • En beundransvärd dotter odh syster, sade jag till min vän esteten.
Hans blick följde likgiltigt den bortgående.
— Det är förfärligt vad hon blivit gammal och sjaskat till, kom omsi­ der hans kategoriska omdöme.
Jag kan inte erinra att han i sina 7 berömda upplagor gjort någon särskild reservation mot godhetens eventuella konsekvenser.
Men jag väntar nu att han bryter in en dy­ lik not i en kommande 8:de upplaga.
kö P a &gt; så hyra ut annonsera e], det tjanare, Göteborgs största morgontidning.
11111111111111111111111111111111111 • 111111111111 glansen från kytkans sptta, nät en sönbag vi b klockklang ben nåt bitt f) tts?
Datstat ben icke om Blomning, om vatbanbets fiätltga mozgon av våt, ock get anmgat om fullkomning i en tib utan täknabe bagat ock åt?
I K. lïïin kaffepanna.
Gör som det någon människa i kristenheten som tycker att den kaffepannan be­ hövt bli revolutionär?
Herr Kopparkastrull däremot är ett högst beskedligt våp.
Man blir kanske sådan av att blott umgås med potatis — ifall nu även en kastrull " ist was er isst ".
Det råder ett kantigt förhållande mellan desa mina bägge paradkärl i min spis.
Jag har alltid tyckt mig förstå att kaffepannan ansett sig för fin att umgås med kastrullen, och att kastrullen å sin sida i med­ vetandet att vara av sämre materia demonstrerat sitt förakt för kaffe- parinan.
En morgon överraskade jag lik­ väl herr Kopparkastrull att ligga nedramlad på knä från sin sotring framför den lilla kaffepannans föt­ ter.
— • Här försiggår något allvar­ samt!
tänkte jag och beslöt på män­ niskans vanliga sätt att utspionera meningen med mina underhavandes misstänkta förehavanden.
— Uppstår tycke kunna vi ju in­ gå äktenskap, hörde jag kastrullen säga.
alla andra förståndiga människor: " Viskafor sa " Skorna!
Hkadermskt bildade kvinnor SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS.
A.-B.
FERD.
LUNDQUIST &amp; Co. för alltid på lager alla VISKAFORS skodon till fabrikspriser.
1111 mini«« själens strålanbe fjelgbagsljus R ' hondda, som utlovat ett föredrag Kontroll över industrien ".
Lady Rhondda är bekant för sitt försök att bereda de kvinnliga medlemmarna av pärståndet (the peeresses in their own right) tillträde till engelska överhuset.
Försöket strandade på lordernas motstånd, men kommer an­ tagligen att upprepas inom en nära liggande tid och då troligen med lyckligare resultat.
Lady Rhondda är vidare utgivare av en välredigerad kvinnotidning " Time and Tide ".
I kongressfestligheterna ingår även ett garden party hos drottnin­ gen på Bygdö kungsgård.
e]] er Göteborgs Morgonpost Våtmet big ej betta sfût a, Att kaffepannor äro ett hetsigt och fräsande släkte vet ju envar, men de flesta nöja sig dock med att puttra och spotta litet grand, när de­ ras humör nått kokpunkten.
Men min kaffepanna blir så blixt etter rasande, som ville den flyga i ato­ mer varenda gång den skall sköta sin tjänstgöring.
Och ändock — men otack är världens lön har hon det makligt som en monopoldirektör.
Två uppvaktningar om dagen — en tim­ mes tjänstgöring ungefär!
— finns p] ats annat, så annonsera det i övet en tymb utan gtäns och slutl som våning, Kaffepannan molteg och icke en min i hennes desperata uppsyn för­ rådde att hon ansåg detta vara ro­ mantik.
— • Ack, hur har jag icke alltid beundrat er, fortsatte kopparkastrul­ len, er flinkhet, ert livliga tal och ert innehålls fina doft.
Och så har ni så vacker hy.
En sådan hy ser man numera ej, därför gissar jag att ni måtte vara av mycket gammal god och fin familj.
Detta slog an på kaffepannan.
Se­ dan hon kråmat sig en stund börja­ de hon tala.
Och hon talade på re­ naste stockholmska.
— Jag är verkligen av mycket god familj, började kaffepannan be­ rätta, och hon åkte emellanåt på or­ den, som om de minst färdats fram i sjuglasvagn, så att vad min herres frieri angår måste jag absolut av­ böja.
Jag har sett och hört för myc­ ket ur den stora världen i mina da­ gar, att tillåta mig något så opas­ sande som att besluta ett giftermål på tu man hand med en främmande karl.
Och därvid pöste hon ut som hon haft krinolin och kisade med sina kopparknappsögon som om hon sut­ tit på k. teatern och kritiserat toa­ letter.
Den beskedlige herr Kastrull låg orörlig och ömklig kvar i sin ställ­ ning, som om han redan gjort haveri på lyckans hav.
— Ja, som sagt, fortfor kaffepan­ nan, jag har mina anor och de äro odödliga.
Det är en ren slump att jag nu står här.
Förr var jag med på fester, minst tre om dagen, och betraktades som hela sällskapets hedersgäst.
Ah, vilka bord!
Blom­ mor och vetebullar och rosigt pors­ lin och krokaner och tårtor — och själv presiderade jag mitt på bordet på ett grannt fat med blåklint i bot­ ten och en krans av guld omkring kanten.
— - Var det riktigt guld, tro?
vå­ gade kopparkastrullen undra i all underdånighet.
— Lika mycket som ni är kop­ par, sade kaffepannan resolut.
Hon var själv så där tämligen äkta, men kastrullen var mins 10 år yngre, och nu gick det ett stygn igenom hans blyhjärta.
Men han log dock smick­ rad med sitt flata gap, ty även en kastrull tycker om att bli ansedd bättre än han är.
— Och det umgicks så mycket fint folk i det huset, upptog pannan sin berättelse.
Hela stan kände de, ända ifrån landshövdingen.
Alla grevar och baroner och friherrar och majorer.
T. o. m. kungen talade de om och prinsar och prinsessor och amiraler och överstelöjtnanter.
Man kände sig riktigt upplyftad av deras konversation — nästan allierad med det kungliga huset och dess anför­ vanter.
Hå, hå, ja, ja!
På den ti­ den visste man åtminstone någonting om yttervärlden!
Visserligen var mycket föga smickrande, men just därför så mycket intressantare.
Ja, om jag ville berätta bara — det skulle bli historier det!
Men det tjä­ nar ju ingenting till.
Ni förstår än­ dock inte att uppskatta mina les-on- dits.
— Vad är det för något?
sade kopparkastrullen ängsligt.
— Det är brutna förlovningar, ut­ nämningar, förmälningar, olyckliga äktenskap och magnifika middagar m. m.
— Det förstår jag inte!
sade kop- BLOMSTER- hälsningar över hela fjorden.
Kungl.
H °vleveranto • * * * * » verantör r Beställningar å blommor ombesörj, kost - nadsfritt under garanti ffir utförande å alla plateer av ° msoi ' 6^Ut Vasa Blomsterhandel OUSTAF EKMAN Telefon 43,4 -, 0365.
Telegr.
Vasa Medlem av Föreningen för blow, ' ställningsförmedling g sam t de nella organisationerna F T D; r e? "
samt B-V. i Tyskland.
600Ö medlem^ ' Säq tLl vwrf / MERKURTVÅLEH använd enligt bruksanvisningen giver ett storartat resultat.
parkastrullen och slokade vemodigt med sitt långa skaft.
— Nej, ni har väl aldrig varit i något bättre hus, sade kaffepannan föraktligt.
I det här huset får man ju inte uppleva någonting.
Och så är människan till på köpet götebor­ gare.
Göteborgarne förstå inte det som är trevligt.
— Hur så?
sade kopparkastrullen sorgset.
De äta åtminstone fläsk och bruna bönor.
Men varför flyt­ tade ni någonsin ifrån en så fin fa­ milj, mamsell kaffepanna?
— Ni är så vacker när ni talar.
Alldeles som en sol!
— • Åh.
sade min kaffepanna, och jag tyckte minsann hon såg riktigt mänsklig ut i uppsynen, det vet nog ni bäst, herr Kastrull, att ingen be­ stämmer över sitt eget öde.
Kastrullen suckade härvid så att den höll på att ramla ännu mer fram- stupa av hjärtekval.
— Och sedan är det sådana: värdiga ordningar här i huset!
Al­ drig får jag stå på en bricka mel tända ljus som förr i världen — al ' drig besöka den övriga våningen.
Bara stå här i denna tarvliga spis.
där det icke ens finns ett tänkespråk att titta på.
Och aldrig har den där människan något festligt för » ' ?• Säg mig nu, om ni förvanar er öv, att jag är vid dåligt humör!
När man har sett bättre dagar och um­ gåtts med fint folk, då tål man san neriigen inte att bli behandlad so jag nu.
— Men mamsell talade aldrig °® ' hur det gick till att komma r ' det fina huset, påminte kastru e nyfiket.
• — Nej, minsann, det glömde J, -- Och det gick för resten 1 en ^ fart, att jag knappt minns det.
kom en ny jungfru som f n j på att jag hade näsan f° r ^ ^ Hon påstod att det var a ^ ^ den satt uppe vid pannan.
o i 1 * 4-9 Oh hört något sa tokigt- ^ ^ jag nedsatt i ett mörkt ha ^ „0 fick » r nar jag slapp ut ig görjer mig i det här köket.
^ g &amp; mig grön över att ej ve ^ gtrU u, societén.
Men var god.
1 g6i ' ' a °, „ och räck mig er hand, k * 1 „ed t * om jag inte kan hoppa cii • • ' här piedestalen mi a fram och g re P Jag spran bort- kaffepanna i tuten.
Och i harmen over slog jag henne full göteb« 1 " — Där skall du » ep 1 in- gare, sade jag.
genting.
Men hon 6n mor.
TU Åa iycicÂ / bCL * ^uz££ß&lt;x / i (i&gt; ^a / hcti / rveA, En gammal indisk saga berättar a C] vinnorna som nämndemän i bäradsrät- att en ung nygift man bad sin fader Hon märktes icke på gatan eller prftiinpet på Solö.
i det offentliga livets brokiga och €ri1a h°k, 90m * ll * tcrata Wslttare i rådhusrätterna säga honom, vem som i allmänhet KOP Dfl är herre i huset, mannen eller kvin­ frappanta ström.
I / ' " ' väderlek uppföres varje onm Hon var en bakgrundsmänniska — nan.
och behovs ett kvinnligt lekmannainflytande Vid £&gt; ' nn g e - m. Selma Lagerlöfs stark som den bärande jorden, an­ Fadern svarade leende: k - Kista veckan.
i våra underrätter?
språkslös, färglös och stilla.
Du får pröva dig fram, min Men i hemmet — när man kom in son.
Här ger jag dig hundra höns Av Advokaten jur. kand.
HILMA HANSSON-SÖDERQVIST.
och ett par hästar.
Kör omkring i hennes ljusa, vänliga hem, då växte med dem och håll vid varje hus du hon och blev liksom en annan, en På första av ovan rubricerade frå­ vilka icke erfordras juridisk utbild­ S^CU / CCL ^CbÖ^liÅxit, kommer till.
Av de hundra hönsen mera betydande, en personlighet.
gor svaras: Än så länge får kvinna ning.
Emellertid även om så icke Hon hade ett blont, blåögt ansikte, » kall du ge ett till varje man, vilkens enligt lag varken vara ordförande el­ varit fallet utan kvinna enligt ifrå­ hustru är herre i huset, men en av som en gång i tiden måtte varit myc­ Tangens Gardiner ler ledamot av häradsrätt; ej heller gavarande lag får anses behörig ta platsens största sortering hos hästarna skall du ge till den man, ket, mycket ljust mecl blekskär hy tillåter lagen att hon är illiterat le­ A.-B.
Carl Johnsson säte som lekmannabisittare i under­ och i en ram av gyllene hår, som Kungstorget.
damot av rådhusrätt.
I fråga om rätterna, vilket är sannolikast, äro som själv är husets herre.
Har du kunde skimra rött, då solen lyste på nämndemän säger lagen tydligen bestämmelserna ang. kvinnas valbar­ förstått mig?
det.
Men de vackra färgerna hade frist för den sömn och vila, från vil­ Sonen tackade, placerade hönsen i ifrån i R.
B.: 1: 2 " att till nämnde­ het till nämndemannaskap och nu bleknat, de fina, mjuka linjerna ken hon måhända icke skulle åter­ man är valbar varje inom valkret­ sysslan som illiterat rådman ännu vagnen och körde bort.
ändrats, och ansiktet hade blivit vända.
Han hade redan stannat vid nittio­ sen bosatt man ".
I fråga om val av så länge ineffektiva.
Lagen om färglöst och åldrigt.
Hon grät icke och talade icke myc­ ledamöter i rådhusrätt användes i kvinnas behörighet till statstjänst nio hus och givit bort de nittionio Det var ett ansikte, som man kun­ JÏNGSÛAT.
5 / • TEL. 9 / 79 ket.
Stilla och modigt som hqn gått regeringsformen om valberättigade, och annat allmänt uppdrag skall hönsen, då han kom fram till ett litet de undgå att se alls odh som man icke mot allt det andra gick (hon även mot ensligt hus på landet.
Här fram­ uttrycket ' personer ', men torde nog nämligen träda i kraft " den dag Ko­ Förnämsta inköpskälla kunde glömma, sedan man en gång därmed fa förstas män.
I lag 20 juni nungen med riksdagen bestämmer ".
ställde han samma fråga som han verkligen sett det; sett det på dess detta.
Men dödsaningen steg ofta av lätta gjort så många gånger förut.
som en namnlös ångest upp i hennes 1905, som innehåller bestämmelser Behövs nu ett kvinnligt lekmanna­ rätta plats i hemmet, där det stämde bröst, kvalfullare odh mera hotande Sommarskodon — Vem är herre här i huset?
om särskild sammansättning av vissa inflytande i underrätternas lagskip- Siå väl med allt, där blicken och ge­ nu än under de tider hon samtidigt — Naturligtvis jag, svarade man­ radhusrätter vid behandling av han- ning?
Ja, framför allt i familje­ stalten fingo liksom tusen nya ut­ känt ett nytt livs hjärta klappa un­ nen självsäkert.
delsmal star uttryckligen föreskrivet rättsmål, i brottmål, där de anklaga­ tryck, där hon i sin tåliga mildhet der sitt eget.
!
— Kan du bevisa det?
att det skall vara " två handelskunni­ de äro kvinnor eller yngre manliga kunde bli värdig och imponerande, Och när hon sista aftonen sist av Mannen ropade på sin hustru, som ga män ".
Däremot torde intet lag­ förbrytare och varför icke i leverans- ivrigt bekräftade, vad mannen sagt.
med ett ögonkast dirigera eller sme­ alla gick genom rummen, nästan ligt hinder förefinnas för kvinnor att tvister.
Kvinnor ha oftare finare ka, med en rörelse av sin hand trösta kvävdes hennes bröst av gråt.
- Välj då en av mina hästar!
vara ledamot av tryckfrihetsjury, väderkorn på ohederlighet än man­ eller förkrossa.
Där hennes väsen Hon stannade i rummet utanför sade den unge mannen tillfredsställd.
ehuru några rättsfall peka på en mot­ nen och domstolarnas uppgift är väl och vilja spårades i allt — i det vissa barnens sängkammare.
Hon hade — Jag väljer den bruna.
satt uppfattning av Tryckfrihetsför­ i alla fall att skydda hederliga, lu­ över rummens mjuka frid, i makens icke mod att gå in • — • icke än.
— Nå, så tag då den!
ordningen § 5, mom. 1 och 2, där det rade medborgare gentemot skojarna.
lojala sätt som husfader, i barnens Det sparsamma ljuset från ett Men i detta ögonblick drog hu­ likväl talas om att ifrågavarande I fråga om äktenskapsskillnadspro­ gränslösa tillgivenhet, obruten och yttre rum tog upp den bleka kontu­ strun sin man avsides, 00h efter att jury skall bestå av nio personer och cesser och andra familjerättstvister omutlig som en livvakts.
ren av hennes ansikte och raka, mör­ ha fört ett viskande samtal med hen­ att valbara äro " inom länet boende vore i rättsskipningen ett kvinnligt Det var den hemlighetsfulla, eviga ka gestalt, som tveksamt stannat.
ne, sade,mannen.
för medborgerlig dygd välkända per- inslag ovärderligt.
Egentligen är det förnyelsen av hennes kärlek som Hon hade behov av en liten stund — • Nej, jag tror hellre jag tar den fyöttigåtbsvillan SfottsHogen söner.
ej underligt att utslagen i dylika mål gjorde henne så stark.
Den hade med sig själv, bara en liten stund.
grå.
): sta fil.
matsals!
oefi fcondUotii Mot ovanstående kan invändas att exempelvis rörande underhållsbidrag räckt för allt — • genom allt.
Men Hon hade behov att liksom gömma seromng.
Jflusift dagligen, fjoli — Nej, du skall få en höna i stäl­ årets priser sänkta jneô 20 — 25 ° / o.
vi nu ha fått en lag av 22 juni 1923 efter skilsmässa, vårdnadsfrågor, be­ barnen voro de närmaste, närmare än sitt ansikte för alla, alla, och få let, sade den unge äkta mannen och Best, pt tel. J9268.
som principiellt fastställer kvinnas söksrätt för moder o. s. v. blir så maken.
Envar av dem var liksom överlämna sig åt den gråt, som nä­ Pita %anbets Jlestautant behörighet till statstjänst och annat orättvisa som de bli ibland, fotade körde hem.
en nerv i hennes hjärta, som kunde stan kvävde henne.
Men sagan förtäljer icke, huruvida Kungsgatan 0.
1 Telefon J07 89.
Sista aftonen.
Kanske den sista.
SlottsHogen, vi &amp; stora dammen.
allmänt uppdrag.
I denna lag äro som de äro på enbart manliga syn­ han för sin hustru röjde något om skälva smärtsamt eller lyckligt vid minsta beröring.
Då hon tyst satt emellertid i § 2 vissa uppräknade punkter.
Kvinnor som lekmanna- resans resultat.
Hur skulle det gå med hennes barn V. oelh betraktade dem, kom och gick om hon icke återvände?
Vem skulle tjänster förbehållna män såsom mili­ element i våra underrätter behövas ett skiftande uttryck i blicken som känna för dem som hon, älska dem tära, dylika med vilka äro förbund­ i minst sagt lika hög grad som i den om de ännu med fina trådar samman­ som hon, tåla dem som hon?
juridiskt utbildade ordförandens stol.
na viss ledareställning och bevak­ MMvMMnrnm hängt med hennes sköte.
Dit dro­ ningsskyldighet o. s. v. samt har i Det är inte först och främst kunskap Hon hade sjunkit ned på en stol i frediuk Il-anekdoter.
gos de även och sökte sitt skydd, de det skumma rummet och de första fråga om ordförandeskap meddelats i lagen, och juridiskt skarpsinne som En major, som ämnade för fjärde största såväl som de minsta.
Och lindrande tårarna runno varma över viss restriktion.
Som framgår av be­ är av behov från kvinnohåll; av dy­ gången ingå äktenskap, ingav en an­ det låg liksom en magisk kraft i hen­ hennes händer.
tänkandet till förslag om lag ang. likt ha vi redan en hel del hos män­ kvinnas rätt till statstjänst var ur­ nen.
Det är den moderliga, sunt tän­ sökan om tillstånd härtill till Fred­ nes händer, när de smekande foro Men någon därinne hade - hört hen­ Dessa nes steg och ropade frågande hennes sprungligen meningen att kvinna kande och rättvisa kvinnan som ej rik den store.
Denne skrev på mar­ över dem alla, en efter en.
bleka, ömma händer som så outsin­ namn: Arg och besatt som förut stod utan vidare skulle liksom man ha bör förvägras i vår förtorkade rätts­ ginalen: — Från och med nu får major v. d. ligt buro tröstens balsamiska kär­ lon och puttrade på gasspisen.
In­ rätt till domartjänst, vilken medför­ skipning där formerna ofta betyda — Mor!
Är det mor?
leksgåva.
nan utbrottet den morgonen tog slut, de ordförandeställning.
Emellertid allt och människorna bakom hand­ H. gifta sig så ofta han har lust.
Hon reste sig rak.
Och utan att Och dock visste kanske ingen hen­ tveka skyndade hon in genom dörren fanns blott en, säger en kopp kaffe heter i lagen av 22 juni 192§ om dy­ lingarna intet.
Justitia symboliseras ^ar i henne.
Resten var sump.
I lik befattning i § 2, mom. 2: " Ko­ av en kvinna.
Må vi tänka på att En berömd sångare skulle en gång nes fulla värde, förrän den dagen för att vända sitt hjärtas kvalfylld- går jag till lumphandlarn.
nungen äger meddela särskilda be­ detta förpliktar då som vi hoppas i presenteras för Fredrik II av Preus­ kom att hon måste lämna hemmet.
het i ny tröst.
Hon var sjuk.
— En operation M — n T — n. stämmelser ang. villkor för kvinnas en snar framtid portarna på vid ga­ sen.
Då mannen närmade sig, upp­ med tvivelaktig utgång, hade läka­ vel slås upp för oss till ännu ett nytt täckte konungen, att han hade myc­ tillträde till domartjänst, med vithet Det var nu ett hem tillstängt för ren sagt till maken på dennes en­ yttervärlden, vari barnen vallade område: Rättsskipningens.
ket trasiga skor på sig.
För att visa är förenad skyldighet att föra ordet honom sin missbelåtenhet därmed, trägna begäran att få veta hela san­ omkring som en flock får utan herde.
i underrätt å landet ".
frågade han vid presentationen, om ningen.
Vid bordet stod mors plats tom — i I fråga om annat allmänt upp­ Mor bort!
Det var som om själva han verkligen vore den berömde man, vardagsrummet, ' vid det runda bor­ drag till vilket väl nämndemanssyss­ jorden vikit och försvunnit under som man berättat om för ' honom.
det, där hon oftast hållit till, sken lan och illiterat ledamotskap av råd­ Sångaren, som var begåvad med en dem alla och öppnat ett gapande solen tyst över tomrummet.
Där husrätt får räknas, göres det förbe­ PÄ tomrum.
De sökte läsa sitt öde i hade hon brukat att sitta och laga god portion inbilskhet, svarade: TAPIS KcmHsl^ompcmieî hållet att detta icke får vara förenat DETA — Jag vet icke, Sire, dock får jag hennes ansikte, känsligare än någon­ och sy, utdelande lappar åt barnen, med åliggande som enligt § 2 (se Drottninggatan 42 väl säga, att jag har en röst, som sin för dess minsta skiftning, tack­ som lekte omkring henne.
Nu var ovan) utgör hinder för kvinna att in­ samma för varje leende, avundsjuka här så ödsligt och tyst, att man hörde TELEFON 15379 jag kan göra med, vad jag vill.
neha statstjänst.
Det är möjligt att GÖTEBORG — I så fall, genmälde kungen, var på varje minut, soin de icke fingo en flugas entoniga surrande.
Någon lagstiftaren tänkt sig även här att gardiner ALLTID TREVLIGA NYHETER I snäll och gör sig framför allt ett par vara i hennes närhet.
av de yngsta, som glömde sig ibland, konungen skulle utfärda särskilda Hon gick ännu och sysslade ibland kunde komma inrusande med strå­ bestämmelser ang. villkor för kvin­ HANDSKAR och VANTAR anständiga skor.
dem.
Hon hade mycket att ordna lande ansikte och liksom få ett slag nas tillträde till domartjänster, för och bestyra, innan hon kunde ge sig av tystnaden.
Stanna och betryckt TANGENS förnämsta annonsorgan n å g o n tång 6ot t, båt solen ôtöjet " Varför Indisk saga.
IT Friluftsteater Söker Ni Ragna Veters.
hålla i slutet av juli en kongress i Kristiania.
Sammankomsten inledes den 28 juli med en välkomstmiddag på Grand Hotel, till vilken kongres­ sens alla deltagare äro inbjudna.
Da­ gen därpå äger öppningshögtidlighe­ ten rum på universitetet, med häls­ ningstal av professor Kristine Bon- nevie, varefter följa anföranden av d:r Sundqvist (svenöka), Klara Black (danska) och Jenny af Forselles (finska) samt av professor Caroline Spurgeon, ordf. i den internationella federationen av kvinnliga studenter.
Bland kongressens mest bemärkta deltagare torde kunna räknas den en­ gelska kolmagnaten viscountess Sä,ja ' Morgonens Känner X&gt;u vägen som 6öjet nöjen.
rjlla Teatern.
Göteborgs Morgonpost in mot bin ensliga sjät ocf) fot ut Telegramadress " K reditbolaget " Offentliga - Har Ni n i g o t? "
KVINNORNAS TIDNING •• • illinium,, byta, Pr kvartal 7.50 fritt hemburen.
Lösnummerpris 10 öre.
i " " " " Brand- och Livförsäkrings - Aktiebolaget — är — SKANDINAVISKA KREDITAKTIEBOLAGET i dar luncfyar man bäst?
NI ABS (Eftertryck förbjudes).
Itlitb.
R O M H N Av ukt °nserad översättning av Mar 9areta J .., ^ v id iy T Heijkel.
h ar 13 han pratat v ^ ifåtTj ' Du borde försökt ' ' v ian f a e ' 10n °ra hos fröken ^ F; ' {°rsökt att ... Va ^ ' — Kan icke komma i fråga!
För det första tycker jag absolut icke om honom, odh man vinner ingenting hos en person, som man ej kan fördraga.
— Här gäller det icke att taga hänsyn till stämningar.
Du borde ha försökt.
Lilith lutade sig trött tillbaka i stolen.
Fru Ames svarade icke genast; hon darrade som ett asplöv i hela krop­ pen.
Under några minuter härskade i rummet en djup tystnad, som slut­ ligen avbröts av hennes hesa visk­ ning: - — Vad har han sagt till doktorn om Eric?
— Inte mycket, så vitt jag för­ står.
mam ma?
Lilitl) — Du måste uppsöka sir George ' ^ es hön ° i m o c ' e r n - Fru och bedja honom tiga.
^ ^brasd- • skuldrorna — Det kan jag icke, mamma!
Vi - D u i 1 f 1 lagande ton: få stå risken.
Kanske - säger han in­,.
!Jerl %de jl e .. V f ' ha g J° rt niå S ot - genting till andra.
Vad doktor Mal- ir S,,a v m, obeV,., r annen icke lory angår — intstinktivt skiftade Hu som du y i nde * * « äntat, och hennes stämma tonfall — så för han?
väö Ü£ra v- ha be £ a £ nat di g av icke saken vidare.
v lil t sL, lor för dig.
a ad e energiskt på hu- Hit.
Fru Ames betraktade henne for­ skande och utbrast otåligt: — Du tycks hava höga tankar om denne unge man.
— Ah!
Han förefaller mig att va ra diskret.
Det måste ju en läkare vara, inte sant?
— Jag tycker absolut inte om ho­ nom!
— Tänk på hur du behandlat ho­ nom, mamma!
— Jag är icke förälskad i honom.
- — Det är inte jag heller, svarade Lilith.
Fru Ames iakttog henne forskan­ de.
— Du uppför dig åtminstone som om du vore det, sade hon kort.
Lilith reste sig uttråkad, och mo­ derns ögon följde henne med orolig blick.
Den unga flickan gick fram till fönstret och blev stående där nå­ gra minuter, medan hon synbarligen utkämpade en kamp med sig själv.
Plötsligt vände hon sig om, gick fram till modern och lade sin hand på hennes skuldra, — Det verkar egendomligt att hö­ ra dig - säga så.
Du brukar ju annars alltid förebrå mig att jag har en allt­ för kylig natur att kunna förälska mig i någon.
I ru Ames skyndade att göra av­ bön.
Hon lutade sin kind mot Li- liths hand och sade: — Jag förebrår dig väl icke ofta för något, sade hon ömt.
Hela mitt livs lycka ligger i dina händer.
Min enda önskan är att se dig så lycklig som du förtjänar att bli.
Lilith drog icke handen tillbaka, men uttrycket i hennes ansikte, då hon stirrade ut över det d fjärran synliga havet, var utpinat och för­ tvivlat.
Fru Ames suckade djupt.
Om sir George Paradine verk­ ligen är den man du säger, kunna vi kanske ordna det, sade hon.
Om du icke vill försöka att övertala ho­ nom.
.. ännu mera, när de se att vi uppsöka honom?
— Det får ingenting betyda.
Vi måste övertala honom att tiga, om det finns en möjlighet.
Sir George förefaller att vara gentleman, och om vi endast äro tillräckligt ödmjuka, skall han säkert visa sig vänlig och förlåta.
Vid de sista orden blev Lilith lik­ blek.
— Låt det hellre vara!
sade hon häftigt.
Det ligger en viss sanning i det gamla ordspråket, att man icke bör väcka den björn som sover.
Du vet icke, hur han kommer att upp­ taga din inblandning.
Men den gamla damen vidhöll sin ståndpunkt.
— Jag har icke sagt att jag ej vill.
— Det ordspråket passar icke här, Jag sade att jag icke kunde, avbröt förklarade hon.
När han vet, vilka Lilith henne.
vi äro, väntar han alldeles säkert att — Det kommer på ett ut.
Om du vi skola uppsöka honom.
alltså icke vill, skall jag göra det.
Lilith förstod att allt vidare mot­ Jag uppsöker honom på The Towers, stånd var hopplöst och saken blev där han uppehåller sig och begär ett icke mera vidrörd.
Men då fru Ames samtal.
följande eftermiddag begav sig ut på Lilith rynkade ogillande pannan.
sin sedvanliga åktur, bad hon icke — - Tror du inte folk skola prata såsom annars dottern följa med och gav kusken order att köra till The Towers.
Överste Seafields hus var en stor långsträckt byggnad, vartill ägaren alltibland då lusten fallit på honom låtit bygga den ena flygeln efter den andra, tills hela huset blev en enda oformlig massa, med ett biljardrum skjutande fram i ett hörn, en vinter­ trädgård i ett annat och en överbyggd tennisplan i, ett tredje.
Fru Ames lät vagnen hålla utan­ för den endast sällan öppnade por- ten, gick till fots den igenvuxna vä­ gen genom parken och ringde på.
Överste Seafields gamle tjänare, som i en person var husets hovmäs­ tare, trädgårdsmästare, ridknekt och stundom kock, öppnade och meddela­ de på hennes fråga att sir George Paradine var hemma samt bad henne stiga in.
Den lilla damen i den duvfärgade sidendräkten följde tjänaren genom en stor hall, vars marmorgolv och hö­ ga tak gav den en viss prägel av mausoleum.
Tjänaren fortsatte uppför en bred marmortrappa och fram genom en öde korridor.
Här stannade han och
KVINNORNAS A.
L U N D B L A D S B e g r a v n i n g s b y r å REKOMMENDERAS Kungsgatan 12.
Göteborg.
Tel. 11045, 776 ank.
bostaden.
Sänd Eder Tvätt till Tvättanstalten Västkusten Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 44443.
Omsorgsfullt arbete.
Snabb leverans.
Varje förståndig husmoder användet Pellerins Margarin i hushållet satt upp en transparang över guirlan- der av grönt, ur vilket i stora utsi­ rade bokstäver det genast skulle lysa emot henne, då hon trädde in: Mor!
Välkommen hem!
Hon kom på eftermiddagen, stödd av faderns arm.
Hon såg så hög och blek ut, ansiktet var så underbart genomskinligt och milt.
Barnen, som med.
klappande hjärta samlats i flock, stormade jublande emot hen­ ne, ville omfamna henne, ta henne i besittning.
Men fadern höll dem tillbaka, rädd att de skulle fresta hennes krafter för mycket.
Han höll henne fast omsluten för att leda hen­ ne fram till en stol, som stått fram­ skjuten och väntat sen morgonen.
Men hon hade icke tid att vänta så länge.
Hon frigjorde sig med ett litet leende som skulle förmildra otå­ ligheten i rörelsen.
Nog orkade hon gå ensam nu!
Nog rådde hon med barnen!
Där hon nu vilade, kringringad av dem alla, med den minste i sitt knä, smekande och strålande, såg hon en­ dast dem.
De fingo hjälpa henne att kläda av sig handskar, hatt, halsduk och kappa.
När hon blottat huvu­ det, såg maken ett par grå hårstrån vid den bleka tinningen dessa för­ sta gråa hårstrån, som man vördar dubbelt då man känner deras histo­ ria.
Han förstod att de voro tysta minnen från de dagar och nätter, då hon, skild från sina käraste, sörjt detta avsked, som kunde blivit hennes sista.
Rörd smekte han det kära hu­ vudet, som blivit honom liksom en jordisk försyn under ett långt och lyckligt äktenskap.
" Kära lilla mamma ", sade han, alldeles som bar­ nen, " hur lyckliga vi äro allesam­ mans över att ha dig hemma igen! "
Och det syntes att de voro lyck­ liga.
Ty det var som om de alla känt kärleksmakten från denna kvin­ na, som man utan att observera skulle kunna passera på gatan, men som i sitt hem var en drottning, älskad som en moder, firad som en hjältinna.
vända tillbaka med missräkningens min på sina barnadrag.
Hon var borta — men hon fanns ännu.
Det sipprade lakoniska meddelan­ den från det stora, vita sjukhuset, som låg högt uppe i solskenet utan­ för stadens gränser — en lång, het eommarväg, som fadern färdades varje dag, endast för att i entrén få höra några ord om henne.
Det gick upp och ned med sjukdo­ men — barnen läste på faderns an­ sikte hur förhoppning och misströ­ stan växlade.
På femte dygnet fick han besöka henne, men en helt kort stund.
Han skönjde dunkelt hennes bleka an­ sikte i det dämpade dagsljuset bak­ om skärmen, anade i hennes blick hennes istilla kamp mellan tålamod och längtan.
Hon frågade honom om barnen, en efter en — o, hur han kunde höra på hennes stämma hur hon i sina tankar levde blott med dem.
Då han böjde sig ned för att kyssa henne till avsked, slog hon ar­ marna om hans hals och tryckte: sig intill honom som hade hon velat bed­ S.
L.
S. ja honom att i denna smeknings in­ nerlighet förstå en outtalad bön.
Och dagarna gingo.
Så overkliga, drömlikt tysta och ©sammanhängan­ Gåvor ocb välgärningar.
de.
Envar är lik sin gåva, vare sig han En middag hade han det efter­ är fattig eller icke.
längtade budskapet med sig.
I över­ * morgon skulle mamma komma hem Den som har mottagit skall tala, igen.
Han skrattade nästan av glädje, genom hela hemmet spreds, liksom en men givaren tiga.
* elektrisk ström av nytt liv.
Skriv oförrätter i sand, men väl­ Mamma kommer hem igen!
Mor gärningar i sten!
kommer tillbaka!
* Man började ordna och feja som Den giver ej gärna, som frågar för en stor högtid.
Fadern gick i te- ten, utdelade order, resonerade med först.
* sina barn och gav dem nya uppslag.
Den, som giver tills han tigger, Mor skulle se att hon var väntad.
skall bli slagen tills han ligger, Snart doftade högsommarens alla * blommor i de prydliga rummen — Snar hjälp är dubbel hjälp.
rosor oçh idgl rosor i mors egen ar­ * betsvrå.
Och det stod även en ny, Gud älskar en glad givare.
fin möbel — ett vackert litet sybord i mahogny med inlagd skiva, Söm hon (Danska ordstäv.)
så länge ötiskat sig, men som maken icke ansett sig haft råd att köpa.
Men Damhlusar, Klädningar o. Kjolar köpas bäst och billigast i nu stod det där i alla fall.
Och i slu­ O. F. HULTBERGS BLUSAFFÄR tet av korridoren hade äldste gossen Husargatan 40. öppnade en dörr, genom vilken träng­ de ljudet av klirrande biljardbollar.
— Fru Ames, sir George, anmälde Dobson och öppnade dörren på vid gavel.
Med ett älskvärt leende trädde den lilla damen in i detta rum, som hon en halv timme senare lämnade såsom en ruin av en kvinna.
Dörren stängdes bakom henne.
Hon befann; sig ansikte mot ansikte med sir George Paradine, som, med en cigarr i munnen, roade sig med att - spela biljard med sig själv.
Baronen blev synbarligen förvir­ rad vid fru Ames inträde.
Han lade cigarren ifrån sig och förde henne artigt till andra sidan av biljard­ rummet, där ett par länstolar stodo vid ett mindre bord.
Fru Ames tog alltjämt leende plats i en av dem och yttrade på ett kon­ ventionellt sätt de konventionella orden: — Ni är säkerligen förvånad att se mig, sir George Paradine.
Och oir ni, som jag har anledning att tro, känner mig, bör ni vara ännu mera förvånad.
— Jag är alls icke förvånad, sva­ BERTHA ANDERS 15 Korsgatan, Göteb OPfl PATENTERADE H A V R E G R Y N Spara tid.
— FÄRDIGKOKTA på 3 MINUTER.
Spara bränsle.
OBS!
VÅR HYGIENISKA FÖRPACKNING.
.
O * av vackra Ylletyger, Vl ye ii a Bomullsflaneller.
, Handvävda, färgäkta Bomull e t " ' ' V ' le 0cl1 bo m,, nåder, bästa fabrikat.
Strandkoftor, Lahmans t • r ' H v i » a Vs * c ric der, Strumpor, Underkjolar, Snörliv, Reforml " otund ° ^ e e i ' kr " Allmogegardiner, stort urval, Möbeltyger, Bordduk^ Näsdu k a vackra mönster, Linneduktyger, bästa fabrikat.
Handrf r ' St ° r SOrtei " i ' ' täcken, Filtar, Stiektäcken.
Prima Ylle- oeh B 0 ^ kap ' Sän g Stort urval S A helt stycke 10 x, samt å stufvar.
.
Till Tricotstickerskor lämnas rabatt €n berömd spåkvinna.
Den 25 juni 1843 avled den på sin tid så berömda " profetissan " Lenor­ mand.
I femtio år hade hon bott i huset nr 5 vid gatan Rue de Tournon i Paris.
På en skylt över ingången till bottenvåningen lästes orden: " Mlle Lenormand, bokhandlare ".
Hon sålde nämligen sina egna bok- arbeten och kallade sig för bokhand­ lare, emedan lagen redan på den ti­ den var ganska sträng mot spåkvin­ nor.
Man fick när som hälst tillträde till henne, sedan man anmälts av en tjänarinna.
Mottagningsrummet var enkelt, men hemtrevligt möblerat.
Mlle Lenormand satt på en ottoman med en praktfull peruk och en ståt­ lig persisk turban på huvudet, men eljes enkelt och borgerligt klädd.
In­ ga dödskallar, inga ormar, inga skè- lett och inga upstoppade krokodiler funnos ii rummet — allt var mycket enkelt inrättat där, och allt tillgick också mycket enkelt.
Hennes första fråga var: " Vad för kortläggning önskar ni?
För sex, åtta, tio, tjugo eller fyrahundra francs? "
När den besökande valt, studerade hon noga hans vänstra hand, frågade honom efter hans ålder, hans älsklingsblom­ ma, vilket djur han mest avskydde och liknande saker.
Därpå tog hon fram korten, lät den besökande ku­ pera med vänstra handen och lade sedan ut korten på den gröna bord­ duken.
Omedelbart därpå började hon med ögonen stadigt riktade på korten sina förutsägelser i vidlyftiga och flödande ordalag, då och då över­ raskande åhöraren med något slåen­ de, blixtrande uttryck.
Var och en lämnade tillfredsställd profetissan, och de flesta försäkrade efteråt, att hennes spådomar slagit in.
Hon var född i Alencon en 27 maj 1772, uppfostrades i benedektiner- nunnornas kloster därstädes och lär, när hon knappt var sju år gammal, hava förutsagt abedissans avsättning.
En månad efteråt slog hennes förut­ sägelse in.
Hon förutsade även vil­ ken som skulle bliva abedissans ef- terträderska, och även denna profe­ tia gick i uppfyllelse tre månader efteråt.
Så trädde hon ut i världen i käns­ lan av sin övernaturliga mission vid en tid, då den franska revolutionen redan hotade.
Sorgliga, ledsamma spådomar spådde hon; men den fri­ vola världen i Paris Skrattade åt dem.
En dag kommo tre unge män till Telefon 10318. rade den unge mannen tämligen strävt.
Men det som verkligen över­ raskar mig är att ni kommer först nu, om ni över huvud taget har nå­ got att säga mig.
Fru Ames skakade leende på hu­ vudet.
— Om jag vetat, att ni ville se mig, sir George, skulle jag ha kommit för länge sedan.
Men vissheten att ni hade orsak att neka att taga emot mig, har gjort att det dröjt innan jag fick mod att taga detta steg.
Jag kommer i all ödmjukhet och ber er vara ädelmodig.
Såvitt jag förstår har ni varit det hittills.
Ni har icke berättat allt vad det ligger i er makt att berätta.
Jag har kommit för att bedja er att alltjämt ingenting sä­ ga.
Som ni vet angår saken icke mig personligen.
Om den det gjort, hade jag kommit för längesedan.
Nu kommer jag för andras skull, både för att tacka er för det ädelmod ni redan visat och att bedja er att allt fortfarande visa det.
Sir George betraktade henne prö­ vande.
Han var icke säker om, hu­ ruvida hon talade i god tro, eller om hennes ord borde uppfattas som ironi.
TIDNING henne.
Hon betraktade dem upp­ märksamt och sade allvarligt: " I kommen alla tre att dö en våldsam död, ni — sade hon till en av dem — följd av folkets välsignelser och gjord nästan till en avgud, ni andra följda i döden av förbannelser ".
Her­ rarna skrattade och gingo sin väg.
De voro Marat, Robespierre och St. Just.
Då Marat fallit för Charlotte Cordays dolk, då folket sörjande bu­ rit hans lik till Pantheon, och då mile Lenormand fortfor med sina dy­ stra profetior, blev Robespierre oro­ lig och lät en morgon häkta pro­ fetissan och föra henne till Concier- geriets fängelse, som man då för ti­ den endast lämnade för att bestiga schavotten.
Den 9 Thermidor räd­ dade hennes liv och återgav henne friheten, och Robespierres förföljelse omgav henne med en ny nimbus.
Otaliga voro de, som nu strömma­ de till henne, för att av henne få höra sina framtidsöden.
Bland dem var även en ung, djupt sorgklädd fru.
Hon hade förlorat sin make under guillotinen.
" Trösta ér, madame,sa­ de mile Lenormand, " er väntar en krona! "
Denna dam var Josephine Beau / harnais.
Någon tid efteråt gifte hon sig med en då nästan okänd och inflytelselös general utan förmögen­ het och tänkte suckande: Jag får väl avstå från den utlovade kronan.
Men nyfikenheten eggade henne likväl och några veckor efter bröllo­ pet förmådde hon Bonaparte, vilken som bekant ej var fri från övertro, att tillsammans med henne gå till Le­ normand.
Men hur stor blev ej hen­ nes förvåning, när profetissan sade till henne: " I ert öde, madame, har ingenting ändrats ".
Då nu Bonaparte skrattande framsträckte sin hand, utbrast mile Lenormand: " Hundra segerrika slag, republikens räddare, grundare av en dynasti, Europas be­ segrare! "
Bonaparte blev allvarsam och sade: " Jag skall försöka upp­ fylla edra spådomar, madame. "
När mile Lenormand flere år efter­ åt förutsade Josephine hennes kom­ mande äktenskapsskillnad, lät Napo­ leon häkta henne.
Hon fördes till polisministern Fouché, som kom ihåg henne.
Hon hade nämligen, medan han ännu var konventsdeputerad, sagt: " Ni har nått högt; men ni skall stiga ännu högre ".
— " Er pro­ fetia har slagit in ", sade han till den fångna, " jag har stigit högre än jag då kunde drömma om.
Men har ni även vetat på förhand, att ni nu må- Duktyger och Vita Vävnader — Å andra sidan, fortfor han, skulle det bli en obehaglig historia att ge skvallret vingar på en så liten plats som denna.
Det kunde leda till en orättvis behandling, till boj- kottning oeh dylikt.
— Ja, det är just det vi fruktat, sade fru Ames.
Och det är därför jag är så tacksam för er visade skon- samhet.
— Det skulle ju vara hårt för er personligen, om det blev talat mer än som är nödvändigt om denna sak, I ortsatte sir George något vänligare, då han iakttog verkningarna av sina ord på den lilla bräckliga damen.
Men ni inser säkert att det måste BKST&amp;OMS „ JJJ5TMJOL O / lEOflO KEM.-TEKN.
FABRIK sdONOAfl tass Man blir icke rik genom stora in­ komster, men genom små utgifter.
Ö. Husargatan Tel. 37 4250 MISONS Gummans BREVLÅDA.
FLINGOR Jj ') vg fliehet!
Bekymrad.
Ni har alldeles rätt ' vad Ni säger.
Produkten if råga J 1er betydligt högre halt både i Stock holm och en del andra städer än ' Göteborg.
Det är mångas i a k t {, gelse, och förvånande är endast att denna icke lett till en Undersöknin » av orsaken, vilken tvivelsutan är av den art att den kan undanrödjas \ T å got skäl för ett verkligt allvarligt bekymmer rörande näringsvärdet tor­ de dock knappast föreligga.
Observatör.
Naturligtvis en till­ fällighet.
I detta fall är det ju full: komligt uteslutet att det ena namnet kan ha inspirerats av det andra.
Sommarlektyr.
Ni torde åsyfta ett arbete av Zola med detta namn.
Intar en särställning i hans produk­ tion ocih finns i svensk översättning. '
3 Augusti 1924.
Annonspns: Textsida 25 öre pr mm.
t sista sidan 20 öre p- mm.
Vä I g öpande Väl smakande OöYeptpäffad RfiEIBHEX Lagligen E skyddad Ende tillverkare A.-B.
Karamellfabriken Engelbrekt, Örebro.
Säljes övepallt i påsar om 1 hg.
à 50 öre.
U M * Den är snart avklädd som endast har en rock.
Varför plågas med dåligt kaffe då Ni kan få Swalanders kaffe!
Butiker: Kungsg.17 Korsg.
13, Bazar Alliance * Prova redan i dag!
Säljes endast i egna butiker.
Hrla Distribution på glasflaskor.
Tel. 40781, 45699 och med ett: tillåter ni?
lade liaIi a j [men om hennes lilla späda g es och nästan bar henne ut ux ru ^ genom korridoren och ut i ha han sände Dobson efter vagnen lyfte henne upp i den.
blick erhöll hon styrka nog a na framstamma ett: tack!
sa det: hem!
till kusken.
När vagnen körde hor George stående på trappa » efter den.
_ Om det Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
år Kr.
3: 50.
1 U år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1924. man på med dessa saker ännu?
Hade de gångna åren gått så spårlöst för­ bi, att ingenting blivit uträttat?
Svulto alltjämt Tysklands mödrar och barn, fortforo skändligheterna i INNEHÅLL.
Ruhr, och måste Europa ännu bevitt­ na hur ett helt folk sänkts i den Utlandskrönika i sammandrag.
bil traste förödmjukelse, emedan dess En dröm.
Av Olive Schreiner.
män fyllt sin plikt mot hem och fos­ Olive Schreiners liv.
Av Frigga Carl­ terland?
Eftertryck tillätes gärna om " Kvin­ nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
berg.
Brott och straff.
Av G. Th — n.
De många skyldiga.
Till gamla Kongahälla.
Av Y.
G. MSfka och ljusa dagar.
Av H — t H — n.
Råd till de gamla.
Kräftsjukdomen.
Hur uppstår kräfta?
Hur förekommes den?
Millan.
Av Edith Mac lAnna Friberg » — en förlorad möj­ lighet, Av Ragna Peters.
Hon är borta.
Sorgens färg.
Den förebrående rösten.
Cederberg- Av Torsten Lilith.
Roman av Florence " Warden.
UtlandsKröniha Att kunna göra med lätthet det Man kör bättre med havre än med som är svårt för andra, det är talang; piska.
att kunna göra vad som är omöjligt * för talangen det är geni.
Amid.
Liten vinning smakar också väl.
ring och därpå åter av dödlig ångest.
Hon drog djupt efter andan och sänkte blicken liksom fruktade hon att baronen skulle kunna läsa hen­ nes känslor.
Det var tydligt att hon ställts in­ för en situation, som hon ännu icke fått tid att fatta.
Hon greps av en vild önskan att bara fly och tog ett vacklande steg mot dörren.
Men blott ett, ty hennes ben väg­ rade att bära henne.
Redan vid nä­ sta skulle hon ha fallit, om icke sir George tagit henne i sina armar.
— Sätt er ett ögonblick, sade han vänligt, då han förstod att hennes sinnesrörelse var äkta.
Jag kallar på hushållerskan och ber henne hjäl­ pa er.
Fru Ames skakade på huvudet.
— Jag vill hellre hem, viskade hon matt.
— Som ni önskar.
Stöd er på mig, så skall jag hjälpa er ut till vagnen.
— Tack!
Det kom som en knappt hörbar viskning, och sir George betraktade henne med oro.
Men han ansåg det rådligast att villfara hennes önskan, 4; de årg.
r.
Omöjligt.
m. el.
utan inack.
på längre och kortare S K O C R E A M (ÄT«B MU *, t » Commun Tvåttpolror och Ooinnui Kr&amp;fuknrpaWer) Längre annonsering rabatt.
Rikedomen blir väl lastad, men tid.
Vegetarisk kost efter beställning.
H. Kyrkog.
14. l:a v. Fr il Johansson.
aldrig förkastad.
INREGISTRERAT, 0 31.
Mogna!
s. IL, Fru G.
B fabrikanter l-fl.
ENEROTH &amp; Ca., Göteborg.
.jjss HALMSTÄD Mimmi.
Inga förhandslnft Men låt oss se på ert o pus ^ kanske utmärkt, ' " fast 8om allmänhet,!
synnerhet när de vader, icke ar a äg„„ god ^ R ANVAND ALLTID Blusen skalL, för att kunna, tvättas om och om igen och ändock se fräsch ut.
tvättas med Hilda Henrikssons Slomsterhindel Fattig kvinna giver hönsägg för att hon skall få gåsägg igen.
ALMEDALS FÖRSÄLJNINGS MAGASIN, sättas en gräns, hur skonsamt man än ser på det hela, — Ja, naturligtvis.
Sir George tystnade för ett ögon­ blick.
Och medan hans blick oav­ vänt vilade på gästens ansikte ut­ talade han därpå några betydelse­ fulla ord, som kommo henne att sjunka samman.
Då han teg, reste sig fru Ames skälvande och med ett hest, klagan­ de skri som från ett djur i dödsån­ gest stod hon framför honom, bok­ stavligt vacklande under den tunga börda hans ord lagt på hennes svaga skuldror.
— Det är icke sant, det är icke sant, flämtade hon.
Under några sekunder härskade djup stillhet i rummet.
Slutligen sade sir George lång­ samt: — Det är sant, vad jag sagt er.
Om det, som berättats mig, är sant eller ej, kan jag icke bedöma.
Det bör ni veta bättre än jag.
Fru Ames ansikte hade undergått en plötslig förändring.
Det första uttrycket av namnlös fruktan hade efterföljts av förtvivlan och förvir­ Smakfulla Krans trän Fru M.
Vi våga icke ta det åt oss.
Men hjärtligt tack för den upp.
muntrande tanken i alla fall.
till fabrikspriser Kungsgatan 55.
Han bugade stelt.
— Jag visste icke att jag varit ädelmodig, svarade han kallt.
Rent ut sagt har jag icke lust att vara det.
Jag anser det icke vara rätt gent­ emot dem, som gå hederns väg, att söka beskydda dem, som gå den mot­ satta vägen.
— Nej, naturligtvis, jag förstår er så väl, insköt den lilla damen, ännu ödmjukare än förut.
Åter gav han henne en prövande blick.
ste gå i fängelse och troligen ganska länge kvarbliva där? "
" Ja visst ", svarade Lenormand, " jag har sett det i mina kort; men även att er efterträdare, hertigen av Rovigo, snart skall befria mig ".
Och det skedde verkligen som hon sagt.
Fouché föll i onåd och avsat­ tes; sibyllan blev åter frigiven.
Re­ staurationen gynnade henne.
Hon hade i sin bok " Souvenirs prophéti­ ques d ' une Sibylle " förutsagt Napo­ leons störtande.
Alla människor strömmade nu till henne, och till sin död fick hon leva ostörd som privi­ legierad profetissa.
Madame de Staël, madame de Tallien, madame Réca- mier, Benjamin Constant oclh kejsar Alexander av Ryssland besökte hen­ ne, och även många andra av den ti­ dens iberömdheter läto henne spå sig.
Då hon dog, efterlämnade hon till si­ na arvingar 500,000 francs, sina pap­ per och talrika till henne skrivna brev från berömda personligheter.
^ sir,.
aT det var komed ^ överdådigt bra gjort,, ä jta- sig själv.
Men det var sa ^ ^ När vagnen körde PP Courts, rätade fru;, stö lliu&lt; ' - från den sammansjun och hon intagit under lie a ^ ^ såg sig omkring me s0 d &gt; Hon såg tydligen e, lf hon icke önskade finna '?
Tjänaren Bletchley- för ' att hjälpa märkte genast att nag 3 t Hon skakade i hela k ^ vaB ' hon endast med ar upp till trappan, tade henne.
(port- ' i sammandrag.
lär en aagustisöndag för tio år se­ dan ofredens klämtningar genljödo öveT vårt land anade väl ingen att härmed en ny och ödesdiger tid av oöverskådlig räckvidd ringdes in för Europa.
Man hoppades att det fruktansvär­ da dramat småningom skulle få ett slut och världen bli sig lik igen, se­ dan de (blodiga famntagen en gång lossnat, och besinningen åter fått lägga sin hand på händelsernas ro­ der.
Tio randa år ha nu förgått, men besinningen har icke vänt tillbaka, fr™ gamla kursen har aldrig mer innnat hittas igen på tidens hav.
M » pas skepp med sina millioner ® ' ininskor ombord driver redlöst / am un,| ler sina oskickliga och in­ erties oeniga styrmäns kommando.
11 verklige befälhavaren, som Un de sätta en kurs och ett mål sak- n aS s k ' därför kommer heller aldrig öppet fram.
Varje gång fredens ^ dängtade hamn synes nära, gö- Iji en ny målet ligger ånyo ärran oc var * ' ^ ^ avlägset.
Och för J e dag, fo, r varje år gå nya för jppningar i tvav _ Omätliga vär ^ ^llspdlogivas, H V) guld, tid, Och ^^kraft offras meningslöst.
ocr •• Jv ° ver oss nu l e&gt;van de den g !.
förlusten går ut!
er °l r6 (lsfreden i Versailles ha v j •, p ers 6 k° mm it ur ' fläcken.
Om en ^eu n \ S ° m Un&lt; l e r de tre à fyra sista p er jf utamför händelsernas 11 lisati återvände till civi- fr4 nv nens o cen tra och efter sin långa ttinJ!
* 0 ^ nyo torjade studera tid- v ärld a ' i r „^ kunskap om vad PT1 nu förehade, skulle han tro ick * 11118 ' ^ an r ätt?
V Läste v arn års 0 T) r /.
e ^ ' er tre à fyra J a&gt;i.o från- xiatii- sarama nyheter som för- It; Wlig e S at [cs ^ n dsfrägan, som ovill- lôs tting av göras och på vars ' •intade ^ ® uro P a m ©d otålighet Sakrik ^ uhroekupationen, om ra ^ ' 0111 Tysklands Stryck l arrao (V l ' om en ny kon- te la 1 s a t t till sin uppgift, att Ul3 " j ^la fr * l Sa för y år världsdel så ragor?
V; ar det verkligen möjligt?
Höll Med alla dessa de gångna årens missräkningar inför ögonen inbjuder knappast den alltjämt pågående kon­ ferensen i London till några närmare tydningar.
Alltför många gånger är misstaget begånget att betrakta lösa uttalanden och förslag som mäns giltiga och målmedvetna ord.
Efter Versailiesfördraget ha vi upplevat mycket — i fantasien.
Vi ha sett Frankrike vakna till besinning och Tyskland resa sig ur sin förnedring.
Vi ha sett världen bli sig lik igen - i våra drömmar.
Och vi kunna lugnt fortfara att sova och drömma.
Ty löper Euro­ pas skepp någonsin in i fredens hamn skola jubelropen nog.
komma oss att vakna.
6n dröm.
Av Olive Schreiner.
En Själ stod på stranden av Livets flod och måste passera den.
Först fann den ett rö och försökte komma över med det.
Men röet brast när Själen stödde sig däremot.
Så fann Själen en stav och försökte komma över med den; och den skar­ pa spetsen sjönk ned i sanden och Själen arbetade för att draga upp den men kunde icke, och så stod han där i vattnet vid sin stav.
Så gick han ut och fann en tjock bred planka och sade: Med hjälp av denna vill jag gå över floden.
Och han gick ned i vattnet.
Men plan­ kan var alltför livlig av sig, hon flöt så fort, att hon nästan tog fotfästet från Själen.
Och Själen stod på stranden och klagade: " O, Livets flod!
Hur skall jag komma över?
Jag har prövat alla stöd ocih de ha svikit mig! "
Och Floden svarade: " Gå över mig ensam. "
Och Själen gick ned i vattnet och passerade floden ensam.
(Eftertryck förbjudes.)
Olive Schreiners liv ocf) arbete.
6n äkta mans vittnesbörd om cn snillrik hustru.
Brott och straff.
Av G. Th — n.
Svenska Kvinnors Medborgarförbunds artikelserie.
Av FRIGGA CARLBERG.
Åter har ett sådant där rättsfall dragna, generella strafflatituder för Högt upp över den stora Karoo- Cecil Rhodes, och uppger själv att inträffat, som osökt drager uppmärk­ brott.
Den domare, som sitter för att dö­ öknen i Kapkolonien i Sydafrika hon på ett oförklarligt sätt kände sig samheten till vår rättsskipning och finnes en klippa helgad åt minnet sympatiskt stämd gent emot honom.
vår strafflag samt kommer en att ön­ ma i ett barnamordsmål, i ett s. k. av Olive Schreiner, en av 19:de sek­ Men hon upptäckte snart hur grund­ ska att ett rättsskipningssystem fun­ otuktsmål eller i ett fall som det ovan lets främsta kvinnor, och utvisande olika deras uppfattningar voro.
" In- nes, vilket medgåve en smidigare an­ relaterade, kan vara en människa, hennes grav.
Icke långt därifrån, på födingsfrågan blev det stora tviste­ passning till arten av de enskilda fal­ som vet, att den dom han fäller, be­ toppen av en av Matopposkullarna, ämnet, och Rhodes blev ursinnig ", lens natur och individens psyke än tyder ruinerandet av en människa, är en granitvård över en annan en­ berättar hon.
Utbrottet av boerkriget vad det nuvarande systemet och den vilken kunde ha återbördats till sam­ hället, men vad kan han göra?
La­ staka grav — Cecil Rhodes '.
Man fann dem i motsatta läger, men Rho­ nuvarande strafflagen tillåter.
En fattig arbetarehustru uppe i gens bokstav är för honom den omut­ kan säga om dessa två gravar, att de des förlorade dock aldrig den aktning symbolisera olika slags makt.
Cecil och beundran han kände för en så Värmland anlade, såsom för någon liga lagen, som vid risk av förlust Rhodes var mannen som grundlade begåvad kvinna.
Till och med efter tid sedan omtalades, eld i en av fa­ av ämbetet och därtill straff, måste välden och herradömen, skaparen av hennes våldsamma anfall på honom miljen bebodd stuga, vilken tillhörde följas.
Det är på tiden att vi söka på allvar komma fram till en på mo- materiella värden, under det Olive i " Peter Halkett " nekade han att ett stort sågverksbolag.
Den stackars kvinnan, som vid därna och humana grunder fotad Schreiner var pioniär på det etiska åtala henne.
— " Jag " kunde icke ", tillfället i fråga stod i beredskap att strafflags- och rätsskipningsreform.
området, skapare av andliga värden.
försvarade han sig inför sina upp­ Dessa fakta förtjäna en erinran, rörda vänner, " åtala författaren av ' bli mor, uppgav, då hon häktades Vad vi behöva för att nå dit är när nu " Olive Schreiner ' s liv " utgi­ " An African Farm ", vad hon än be­ och likaledes då hon rannsakades, att mindre juridisk vetenskap, men mera hon anlagt elden för att få slut på människokännedom oeh framförallt vits, skildrat av hennes make, S.
C. hagade säga om mig. "
Cronwright-Schreiner, och upplivan­ Även de religiösa förhållandena de massor av väggohyra, som gjorde mera mänsklighet.
Vi behöva en lag­ reform som bygger vidare på den de minnet av den hänryckning hen­ hade väckt Olive Schreiner ' s revolt, bostaden olidlig för familjen.
Emellertid har det från polisens villkorliga domens principer och som nes " Dreams and Allegorie ", för att och ur en korrespondens hon en gång sida antytts, att verkliga motivet för icke generaliserar brott och brotts­ icke tala om " The Story of an afri- på 80-talet förde med en presbyte­ eldanläggningen skulle ha varit, att lingar, som icke utmäter straffet ef­ can Farm ", väckte för ett 30-tal år riansk präst, Jcdin T. Lloyd, en av sedan.
Boken är tillägnad Havelock Sydafrikas vältaligaste predikanter, hustrun därigenom önskade utfå ett ter fixa latituder, utan vilken lämnar Ellis, en av hennes hängivnaste be­ få vi.
en intressant bekännelse om obetydligt belopp, för vilket famil­ rum för individuella domar.
Vår nuvarande strafflag har, trots undrare och vänner.
hennes religiösa ståndpunkt.
— " Jag jens lösöre var försäkrat.
Det må nu vara hur som helst med motivet att-den torde vara en av de mest hu­ Olive Schreiner var en född rebell, har aldrig varit i stånd ", skriver hon, för gärningen.
Här stå vi uppenbar­ mana i världen, alltför stort släkt­ med öppen blick för tidens missför­ ' att fatta Gud och människan och ligen inför ett av de oändligt många tycke med de gamla mosaiska veder- hållanden, icke minst för kvinnans universum som skilda från varand­ fall, då vi måste önska att vi hade gällningslagarne för att kunna kallas skeva ställning i samhället.
Hennes ra ".
— • Hon fortsatte: " Om ni frågar en icke på den juridiska vetenskapen för modärn.
mig vad min religion är, så är det bok " Woman and Labour " beteck­ och dess vedergällningsprincip vilan­ Här skickas folk i fängelse, döm­ nas ju som ett " standardwork ".
Den­ svårt för mig att svara, därför att de strafflagstiftning, utan en straff­ da efter den juridiska vetenskapens na kvinna med de farliga faddergå­ vi mänskliga varelser ha icke format lag, vilande på rent mänskliga grun­ linjalsystem utmätta straff, 10 år vorna: en öppen blick, ett varmt vårt tal för att uttrycka sådana tan­ der, samt ett rättsskipningsväsen, där, atta där, tva och ett halvt där hjärta och en skarp tunga, var det kar — men om jag måste finna ord som tillät efter psyke och individua­ o. s. v. Vad hänsyn tar lagen till sjätte av tolv barn i en wesleyansk därför, så skulle jag vilja säga: litet lämpade domar.
om den som dömts icke är någon prästfamilj i en sydafrikansk vild­ " Universum är Ett, och Det Lever "; Här i detta fall, som i så många kronisk brottsling, utan en människa mark.
Hon föddes 1855 i en hydda eller, om ni föredrar äldre fraseologij andra, är det icke fråga om kronisk, som i och med häktningen och avbi- med lergolv, och hennes minnen från skulle jag säga: Bet finns intet, d. v. s. verklig ' brottslighet; ett brott dan på rannsakningen redan straffats barndomen bära prägel av den bittra utom Gud ".
som detta är dikterat antingen av till­ nog och som icke kommer att upp­ Ni frågar om jag tror på Odödlig­ miljö hon växte upp i.
Uppvuxen fällig abnormitet eller tillkommet repa sitt brott.
Ingen!
Den juridiska verkade hon som lärarinna i boerfa­ heten.
Jag kan icke uppfatta vare blott på grund av en ögonblickets vetenskapen har portionerat ut straf­ miljer i grannskapet och skriver själv sig födelse eller död eller något, utom impuls.
fet efter vedergällningsprincipens härom: " De bästa och rikaste åren i som enkla förändringar i en ändlös En modern strafflags uppgift bör mått, och om ett liv ödelägges, en fa­ mitt liv, när jag lärde mig och ut­ tillvaro — hur kan jag då tro eller givetvis vara dubbel: dels att skydda milj ruineras, om moder ryckes från vecklades mest, var när jag som en icke tro på odödligheten i dess van­ samhället för kronisk brottslighet ' barn, om förtvivlan och sorg, ja van­ liten fattig guvernant med 25 pund liga mening.
Det finns intet, utom och dels att straffa dylik brottslig­ sinne och självmord bli följden av om året, knöt mina skor med röda Gud.
Om ni frågar mig vad som het samt därmed verka avskräckan­ att lagen får ha sin gång, så skall flanellsremsor, därför att de eljes är iden praktiska betydelsen av den­ de.
lagen ha sin gång.
Sådant kan icke na tro, så svarar jag att den gör mig skulle ha fallit av mig. "
kallas för modärn oclh ' human lag­ Kvinnan i Värmland kan enligt En lättnad från dessa bekymmer­ livet oändligt dyrbart och berövar stiftning.
strafflagens mordbrandsparagraf bli samma förhållanden kom, när George döden all dess fasa. "
Meredith,, då föreståndare för för­ läggarefirman Chapman och Hall i London, skrev ytterst gynnsamt om Vänsår svida längst.
manuskriptet till " The African Farm ".
När hon reste till England 1881, sammanträffade hon bland an­ dra med Herbert Spencer och W. E.
När du bjuden är som gäst Gladstone, hälsad av dem båda med pröva värdens öga mest.
sympati, W. T. Stead, utgivaren av Rewiew of Rewiews " hälsade henne som den himlasända profetissan.
Ar­ Det är den dyraste soppan man thur Symons började en tribut till äter för ingenting.
henne: " Dagarnas dagar ...
Nu kan jag fatta allt som kan sägas om kvin­ nan, om den stora kvinnan, och jag Med friska rosor och unga flickor känner att Olive Schreiner är den skall man ej leka länge.
största av dem alla, " När Olive Schreiner 1889 återkom till Afrika, sammanträffade hon med Ridande sven vill hava åkande mö.
Det var först vid 39 års ålder hon ingick äktenskap, som, trots förlu­ sten av makarnas enda ' barn och hu­ struns klena hälsa, väl kan betecknas som lyckligt.
Maken beskrives som sympatisk, öm och uppoffrande.
I Contemporary Review skrev vid hennes död Phyllis Bottome bl.
a. följande: " Hon var en gäst och ett sändebud från gudarna.
Våra vägar i livet skrämde och smärtade henne.
Hon gav världen det sällsynta skå­ despelet iav en fullkomligt oegennyt­ tig själ, lidelsefullt verksam för de svaga och förtryckta.
..
Hon var kärleksfull, hon var stridslysten, en outtröttlig arbetare och en stor konst- när ' dömd till lägst två och högst 10 års straffarbete.
Den enda möjlighet för henne att undslippa fängelset för flera eller färre år, är att hon för­ klaras otillräknelig.
Men i varje fall rycker lagen henne för en längre tid, kanske för alltid, från familj, ifrån man och barn.
Behövde det befaras, att denna kvinna, om hon kunde dömas villkor­ ligt, ännu en gång skulle anlägga eld?
Knappast, hon är tillräckligt varnad och straffad redan, hon är ingen samhällsfar.lig, kronisk brotts­ ling, blott en stackars mor, som un­ der ett svagt ögonblick begått en överilad och brottslig gärning.
Men lagen vet ej av sådana mänskliga och naturliga synpunkter.
Dess av den förträffliga juridiska vetenskapen formulerade paragrafer vet blott av två ting: brott, och efter linjal upp­ Det är på tiden att alla med in­ tresse för samhällets och individernas välfärd förena sig i strävan för en rationell reform av vår strafflag och vårt rättsskipningsväsen.
Den juri­ diska vetenskapens linjalparagrafer måste reformeras, lagens orubbliga bokstav måste ersättas av smidiga direktiv för domarekåren, som ej blott lämna möjlighet för domare till en individuell anpassning av straf­ fen, utan som ålägger dem en sådan individuell rättsskipning.
Man behöver ej ' befara, att ett hu- maniserande, och, om vi så få säga individualiserande av vår strafflag skulle sätta samhällssäkerheten i fa­ ra, men därigenom skulle mången nu till olycka och förtvivlan dömd män­ niska räddas åt livet och åt samhäl­ let.
Vi ha, det måste tacksamt erkän-
