# ID: svediakorp-per309
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,411
# sentences: 497
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ett besök hos Fredrika Bremer på Årsta *).
II.
» S O I ~ C ~ C Kl. I.
~ ~ 6 I Z eller.
l /, 7 var jag på benen.
Fönstret hade ' Morgonen var vacker och denna sida af byggningen i jag öppet.
skugga.
Starar flögo muntert mellan traden nsra mig och blankte i solljuset ined skiftande färger.
P % jungfruns frAga, begärde jag k ' zffet litet sednare och gick ut i triidgsrden att taga nAgra blom- mor till minne a£ Arsta.
Jag beundrade och njöt af den stilla.
skönheten i denna tradgard, dar allt var val vardadt och ilii s&amp; friskt och daggbestankt i den härliga morgonstunden.
- Gick i cle Unga gAngarna, breda som en landsväg - har ar allt i stor stil -- tog mig ett par narcisser, violer och en blommande hägg- kvist.
De blefvo illa £örvarade, ty jag kunde ej pressa dem - inen jag har dem dock kvar.
Dagen förut hade min värdinna, p5 det intagande satt som ar henne eget, frainstiillt för mig en plan hur vi skulle tillbringa tiden under mitt vistande har.
Förslaget för söndagen var, att vi kl. 9 på morgonen skulle gA till en kiilln med det friskaste vat-.
ten och dricka däraf.
Sedan skulle jag ensam gå till Öster-Han- iiinge kyrka (l /, mil) och: höra gudstjiinsten.
Resten af dagen skulle upptagas af promenader och lektyr.
Om en s t u d kom m: lle Bremer ut i tradgarden.
Vi intogo en kaffefrukos,t uppe i salen.
Hon frågade kammarjungfrun hur det stod till med betjänten, som l %g sjuk, och lämnade henne en likkande dryck, som hon tillagat At honom.
Sedan gingo vi till kiillan.
Den ar belagen cirka 1,000 alnar från garden bred- vid landsvagen son1 för At Dalarö.
filan gar ÖEver den först- *) I första afdelniiigen af deii i haft.
2 meclclelacle uppsatsen:, Ett besök Iios Fredrika Bremer p?
~ &amp; rata *, has genom misskrifiliilg slrildrareiz wf cletta besök kallats för nyb berg^.
Hans nsinn var emellertid hh49.1 Dawie1 ATijg~ * m, en rattelse, som naturligtvis iakttagits i föreliggniicle del af .q %ilielu.
- iiiimnda ån och har då det stora faltet till höger, där Gustaf Adolf mönstrade svenska armén innan den tagade till Tyskland.
Kallans lage ar, märkvärdigt nog, pA en upphöjnipg; den ar om- timrad ungefär en aln i fyrkant och lika djup.
Den har sand.
botten och håller mycket mineral, i synnerhet järn, hvilket sy- nes p % färgen, dar Adran sedan rinner bort.
3I: lle Hremer fram- tog ett dricksglas, jag fick fylla det och räcka henne.
Sedan drack jag.
Vattnet var ypperligt, kallt och skönt.
En kort stund dröjde vi har och gingo s % vidare samma vag framlt.
Ett goch stycke längre bort är en större höjd med en g %rd pil.
Hit up1, p % backen gingo vi, och har visade mig min goda värdinna en vacker utsikt af herrgården och de omgifvande fälten och skogs- partierna.
Kyrkfolk började komma.
En bondgumma gick förbi, som m: lle Bremer kände.
Hon talte vanligt vid henne och frii- gade noga hur det var med en åkomma hon hade och bad henne besöka sig en dag, d % de skulle riktigt r %dgöra därom.
Vi gingo %ter hem.
Jag minns ej om det var nu eller langre fram p&amp; f. ni.
jag öfverlämnade till min välgörarinna en liten g z ~ a som, jag dock själf p % intet vis var nöjd med.
Ilet rar en bok: ' Ossian ', p&amp; tyska, nyss utgifven, och en bokknif af Lejas krani.
Jag koin b d % med min fattiga gåfva, som szikert likväl rar ratt välkolii- men, och hon tackade mig med ett handtag e % fullt, så hjiirtligt, att det gick mig till hjärtat - och jag vet ej hur hennes lilla vackra goda hand kunde racka till att fatta min sa.&gt;: När den berättande hunnit e&amp; långt i ain skildring, ränder han ett nytt blad i sin anteckningsbok och därpå läses öfverskrif- ten: Hentsökelsms gripmzde stzm ?.
52 fortsätter han: %Det låg tungt p i mitt sinne, att jag nu haft sb godt tillfallc att med fullt och tacksamt förtroende öppna hela mitt beklämds hjärta, mitt oklara svaga och bristfälliga rasende för min s i ädla och deltagande välgörarinna, men jag risste att jag af fruk- tan instangde mig sjalf bakom förbehalls,zmhetens galler.
Jag ville ej stilla till nilgon scen lik en galning, hvilket det maste narmast likna, om jag riktigt bruste lös.
- - - Man sade mig, att mlle Bremer var nere i tradgirden och lat friiga mig, om jag ville komma dit och höra predikan upp-
läsas.
R.edan vid trädgårdsgrinden såg jag henne komma i öfre iindan af ghngen, dar hon satte sig på en bänk.
Jag gick dit och satte mig äfven.
Hon medhade psalmbok och .evangeliibok samt Wallins predikningar.
Det var i dag Trefaldighetssöndagen.
Hon läste först evangeliet och sedan predikan för denna dag.
Tillfiillets egenhet, den rörande narvaron och inverkan af den fromma, af Gud så högt beghfvade kvinnail, hennes milda, beve- kande föredrag .af den store talarens ord, son1 i denna predikan iiro af den mest allvarliga och viickande art - tanken p % min egen uselhet - kraftlöshet - ett lif, som ej i ringaste mån kunde .förhärliga Herren - detta aggande medvetande, som ej liininar ro - allt detta grep mig så, att jag vid predikans slut föll i en häftig gråt men kunde ej i ord latta mitt sinne.
Jag minns så väl det innerliga medlidande, den sorg, som ut- tryckte sig i hennes blick och anletsdrag vid detta utbrott af ett olyckligt sinnestillstånd, och det gjorde inig hjärtligt ondt, att jag så skulle bedröfva henne.
Hvad kunde hon eller nAgon annan niänniska vii1 göra för mig, och denna oförmiiga att hjälpa sniiir- tacle henne.
Ho11 sade mig några ord af innerlig, lefvande tro och godhet, sade att mina ord, mina sjidfanklagelser troligeil ej harledde sig af beghgna fel, inga svArare Atrninstone.
Då jag yttrade det jag ej kunde fritaga mig därifran, sökte hon trösta inig nied: w Vi iiro ju alla synclarew - och haiiviste niig ömt till hugsvnl,zren, den ende, som kan för1oss.a oss ur vfir nöd.
Sökan- cle att dampa min rörelse, hade jag statt upp och gutt ett par hvarf fram och %ter förbi henne.
GcZrna ville jag sa.ga något för att uttrycka min erkänsla för hennes deltagande godhet.
' Hvacl ni är gocl! '
val.
allt jag kunde yttra - och sedan jag åter satt mig, shg jag henne riitt i de goda, klara ögonen och sade: ' DA jag hiidanefter känner mig olycklig, skall jag phminna mig denna " ag och skall ej förtvifla ' .. ' .Ja, gör det! '
svarade hon sakta.
Vi gingo sedan en gocl stund i trädgårdens ganer.
Talte om litterntur och läsning och o: m vira författare och andra saker.
Mitt sinne hade fAtt liksom litet spiinstighet af den genoni- d n g n a skarselden.
Nu fick jag höra nAgot, som sardeles intres- serade .nig.
3f: lle Bremer hade haft en yngre syster, nu död, hennes namn var Hedda.
Hon talte med en ömhet, u ja liksom med vörd- nacl om denna syster, hvilket lät ana, huru kart den ' bortgAngnas minne var henne och hur hon skådade henne i ett förklaradt ljus.
Gynnad af naturen till sitt yttre, ägde hennes viisende därtill en renhet och älsklighet, som intog alla och gjorde henne innerligt älskad a£ hennes närmaste.
Men en tarande plilgsram sjukdom, för hvilken ej fanns något botemedel, angrep henne, och hon dukade småningom under clikför.
Hon skulle \ * arit mycket känslig för plågorna och stundom bragt till Eörtviflan af dem, och hennes tro och förtröstan till en allgod försyn blefvo grymt frestade.
Jag tänker hailka rörande uppträden mellan dessa systrar, deras sorg, när deras ömhet ej kunde försona sig med tanken att döden skulle fråntaga dem ett så kart föremal, hon, den sjuka, stun- dom bittert klagande och anropande Gud att f&amp; slut pii lidandet, och slutligen huru de tillsammans med stilla undergifvenhet fromt hängåfvo sina sorger t.ill den Högstes behag.
Nar det kom nara slutet, inträffade en besynnerlig föriind- ring med den sjuka.
Kroppspligorna fortforo, så att hennes ansikte var liksom grönt däraf - men hon sade till modern och systrarna vid hennes sang, att hon nu kiinde sig s i lycklig, SA siill, liksom oiii hon ej varit endast fri frin plagorna utan njöte den högsta glädje.
Hennes förklarade blick tycktes intyga detta.
Sitt tillsthd kunde hon dock ej närmare förklara, men sade, att det förekom henne s8 besynnerligt, sQ helt annat 5n hon vihtat.
' Si trodde jag ej det skulle kannas ', sade hon.
Det rar som om hon erfarit ni- got, hrraröfy er vanligt n~anniskoförnuf ej kunde gif va nAgon för- klaring.
Tre timmar darefter var hon afsomnad.
Detta hände 1837.
Det var, som om.
den förklarades ande varit nara, dA systern talade.
Jag var innerligt rörd.
T ' i stodo \ - id en liten soffa af grastorf, lagd mellan ett par trad.
Fredrika sade: ' Det är ett minne af Hedda; hon har gjort den '.
Middagen i dag var fint anriittad: först småsill till smörgiia - kött och skinka med pudding och ett par sorter grönsaker - sa sparris, sedan sagosoppa och crime.
Ett glas in liksom i gar och en skkl £för kungen.
Xlle Xremer tycker ej on1 vin - jag ej häller synnerligen.
Kanske trodde hon, att jag Ivar van vid siidallt s.
Här afbrytes berättelsen i följd af en 1Angrarig sjukciom, siiga oss anteckning&amp;m; de fortsättas dock den 16 maj 1847, o&amp; s&amp; lifligt stHr besöket p&amp; Arsta inpriigladt i den berättandes minne,
att, ehuru nara ett år förflu.tit sedan dess, ingen detalj af samman- varon med den h i n kallade för sin rvälgörarinnar tyckes förflykti- gad.
Om andra dagens eftermiddag, som återstår att relatera, skrifver han: » Jag fick höra hvarjehanda af intresse om saker och perso- ner, om den kvicke prof. Fahlcrantz och hans lust att rida på ord m. m.
Vi hade en vacker dag.
Vi företogo en At kyrkan till.
.Vi gingo sakta och tysta, stannade allt emellanåt.
På ena sidan hade vi anblicken öfver vidstrackta iikrar med de- ras- sakta böljande råg, hvks nygånglia ax denna tid glänsa så härligt skiftande i ljusgrått - till höger en vacker äng, höjande sig mot skogsbrynet, där en rödstruken, två-våningars bygg- ning låg.
Jag minns val ett ögonblick, d % min följeslagerska vid nå- gon skön tanke eller känsla, denna liksom genomsken hennes varelse, och gaf hennes msikte ett obeskrifligt uttryck af god- hetens sällhet, ett skimmer af odödlig, förklarad skönhet.
Snart inträdde vi i en tallskog, som vår väg gick igenom; skogen är här s % va1 hållen.
och rensad, marken iir som en äng med firskt gräs.
Vi hade väl gått vid pass en hal£ fjärdingsväg, d&amp; skogen öppnade sig och fritt liggande framför oss sågo vi Vester-Hanninge landtliga kyrka och i fyrkant spetsiga torn samt en större grafbyggnad.
Det var en familjegraf för arsta forna ägare, men jag tror ej det blir för d e ~ s nuvarande; de vilja nog hiilst livila i jordens sköte.
] 1 \ 1&amp;tte det dröja lange till dess!
a v e n sågs längre fram pll vänster hand Öster-Hanninge kyrka, högre belägen och med stora träd omkring.
Sedan vi en stund betraktat dessa föreniål och utsikten och hvilat oss litet, vände vi om och gingo sakta %ter hemit.
M: lle Bremer visade mig ett berg vid viigen, som flackvis hade en röd- aktig färg, hvilken härrörde af en art, lik reseda välluktande laf.
Jag har förr påhiiffat sådana, stenar.
Nu gned jag niisduken dar- p&amp; och lukten bibehöll sig länge.
Vid hemkomsten gingo vi upp i blå kabinettet; mig bjöds té eller saft att välja på.
Jag tog det senare, och m: lle Bremer också, med rara skorpor till och det smakade förträffligt.
En stund förut hade en flicka kommit in med ett par kvastar lilje- konvaljer, som hon erbjöd m: lle de biefvo mycket väl- komna och sattes i glas pll bordet.
Då jag blef vaxse den bok- knif, som var nyss gifven af mig, sade jag, missnöjd med denna ' reme er,
skänk, att jag kunde ha lust att ta igen den.
Xen min goda värdinna genmälte, att den var bra, hon tyckte om den och hade fhtt den, och ' .nu ar den min., sade hon leende.
Det var redan afgjordt, att jag skulle fara till Stockholm igen denna a£ton, ehuru hon mycket bedt mig stanna kvar ö£ver natten.
Jag hade velat hemta hast friin gastgifvaregirden, men m: lle Bremer hade godheten föranstjdta om skjutsen dit från Arsta.
Vagnen hade hennes mor och syster med till Stockholm; men en bra kärra var i beredskap %t mig.
Hur innerligt vanlig och god hon var mot mig dessa oför- gätliga dagar!
En af Andersens roma.ner, ' Kun en Spillemancl ', m b t e jag medtaga till låns och den boken har jag annu.
Stunden för afskedet kom.
Xed djup rörelse tackade jag henne - och, så godt jag kom ut därmed, yttrade jag min väl- önskan för henne och hennes familj.
Mitt ' %don stod p&amp; gården.
D5 jag skulle stiga upp däri, kom Fredrika Bremer hastigt utför trappan med en d de siuh konvaljekvastarna och räckte mig.
Jag kände mig ha lust att falla till hennes fötter.
Efter att ännu en gång sagt farväl, satte jag mig upp i kBr- ran.
Jag s %g upp till hennes fönster; där stod hon och med näsduken tillviftade hon mig sin hiilsning.
Jag borde val till svar ha kysst buketten jag hade i handen (jag förvarar den ännu; - men jag hälsade blott med en bugning och vi körde.
Kom- men fram till skogsbrynet såg jag mig om och sökte.
med iiter- h %llna t h a r fästa i minnet detta ställe, där hon bodde, som jag i bref n %gon gång kallat, Ers Godhet: &gt;.
- - - Här slutas anteckningarna $ ').
Att det här beskrifna besöket rar Fredrika Bremers och Karl Nygrens sista personliga sammanträffande ar troligt, ehuru den skriftliga förbindelsen fortfarit.
Han var bunden vid sin tjänst i Motala och hon skulle inom kort börja sina langa vand- ringar, hvilka förde henne utom rackhiill för viinnerna i hemlan- det.
När Fredrika Bremer i slutet af 1801 återkom till fiverige *) Ehuru det mesta af anteckningarna medtagits, har dock en del daraf af mindre intresse för utrymmets sk1111 mfist uteslutas.
från resan i Amerika, fanns hennes blygsamme vän ej mer.
Han dog, som namndt, i oktober 1851.
Men dessförinnan skulle han ännu en gång söka ge ett ut- tryck At den hiingifna tacksamhet han iignade sin välgörarinna.
Den popularitet, som under en l %ng följd af %r konimit förfat- tarinnan till w Teckningar ur hvardagslifvet s till del, efterföljdes omkring år 1850 af ett hårdt bakslag.
Hennes arbeten från denna tid underkastides en ganska omild och hänsynslös be- handling af kritiken.
Ett sadant mer an vanligt illvilligt utta- lande i pressen synes p % det lifligaste lia upprört Nygren och uppkallar honom att träda frani som den anfallnas riddare.
Han sätter sig ned och s krif ver en f örsvarsartikel, ämnad att införas i tidningarna.
I m a n han vågar upptrëda inför offentligheten, har han dock underställt utkastet till sin m8t-kritik prof. Böttigers be- dömande.
Denne afrader, ehuru i mycket välvilliga ordalag, dess publicerande, och af Böttigers bref, som finnes i behåll, ser man, att professorn gjort sig besvär att ganska utförligt motivera det nfr %dande svar, som han afsänder till den för hononi troligen okände replikf örf attaren.
Så skrif ver han bland annat: wLika med er missbilligar jag alla oviirdiga utfall mot en för- tjänstfull författarinna son1 Fredrika Bremer och gör full rättvisa åt de helt naturliga känslor af adel förtrytelse därvid, som upplAgat i ett ungt bröst, cl5r aktningen för skriftstillerskan ar lifvad till entusi- asm genom erkänslan för valgört.lrinnan.
Långt ifrån att på minsta sätt vilja nedstininia detta uttryck af en billig harm vill jag endast, med längre erfarenhet af lifvet och världen, fästa Tit.
uppmärksamhet pA, huru outsägligt litet alla sådana dar personliga dundens och bitterhetens utfall betyda, när de, såsom fdlet här ar, riktas mot ett författarnamn nf redan erkëndt varde.
De äro pilar af- skjutna i luften, eller saltskott, son1 på sin höjd såra sina före- mål i hälarna.
Först dcS, vinna de en af sig påraknad uppmark- samhet, nar nian ikläder sig vapen till försvar, och i n g h i en polemik, den allniänheten &amp; r för enfaldig att begripa, för otålig att följa, och hvarvid den: %Utid behåller sista ordet och följakt- ligen anses för att ha rätt, som liar närmaste vägen till trycke- riet eller tidningsexpeditionen w. Det vill synas som. '
om Fredrika Bremers riddare böjt sig för den erfarne litterära auktoritet, till hvilken han vädjat och afstått fran tanken att p&amp; en offentlig arena bryta en lans .för den förfördelade.
* * *
Till slut må som ett sista eftermäle till detta i all sin alldag- lighet gripande människoöde meddelas det bref, Fredrika Bremer tillskrifvit Karl Nygrens broder vid underrättelsen om riinnenp frhnfälle.
Sksom i hög grad karaktäristiskt för henne sjalf %ter- gifves brefvet, som icke förr varit tryckt, har i dess helhet: Stockholm d.
3 dec.
1851.
Herr C. F. Nygren!
Emottag min tacksägelse för den vanliga skrifvelsen af den 26 nov.
samt för hvad Gom den åtföljde!
Med hjärtligt delta- gande hade jag redan emottagit iiuderrattelsen on1 er broders död, och denna känsla stegrades af edert meddelande, ehuru jag med min kännedom om vår aflidne ran, och min åsikt om ett tillkommande lifs förhallande till det närvarande jordiska, icke kunde annat än lyckönska honom till öfverghgen.
Han var af de människor, som mer an de största snillen för mig iiro pro- feter om en tillkommande skönare utveckling af den personliga anden i förhallnnclen af större proportioner och fullare harmonier än de jordiska.
Den sökande anden med sin djupa liingtan, sin rena sträfvan, sin kärlek till s %ng och skönhet, till ett lif i ljuset, janite känslan af fjettrar, af en bunden ande,, af en stammande tunga, som ej kan utsaga orden som hjärtat vill, den sanna sjalf- skådningen, sjalfkritiken, med dess suckan till fullkomning -- ful~komlighetens herre har öf ver sådana andar uttalat ett » salig!
» af högsta betydelse, ty det har sin grund i utvecklingslagar, hrars grund och mal iro i honom, all salighets kalla.
I jordelifvet kunde vår aflidne van aldrig bli lycklig.
a.
' i veta det.
Men nu, befriad ur den stoftbundna larfven - - -- Att h m samlat och förseglat mina bre£ för att till mig åter- lämnas, ar en grannlagenhet honom lik.
Jag tackar honom och er för omsorgen med dessa.
Uton1 dessa bref ar det nägot af mig gifvet honom, som jag önskar återfå, naiul.
en liten bedjande engel, milad i sepia p i elfenben och insatt i en bronsram.
Mycket förbunden blefve jag er, om ni ville, d % ni ar god besöker mig i Stockholm, enligt löfte, äfven medföra denna tafla.
Glad skall jag bli för hvarje närmare upplysning öfrer vår vans sista tid och stunder.
Af en s5 adel och ren natur är all- tid mycket att lära.
Mgot a£ gudomligt lif uppenbarar sig alltid genom en dylik.
Det gjorde mig ondt att ett litet bref, som jag skref till ho-
non1 ifrån Amerika icke hann frani till honom.
Det var inlagdt i bref till iniii lilskade syster, Agathe, och hennes friinfälle gjorde, att det blef liggande kvar h k.
Bnnu en gAng mottag försakran om initt innerliga deltagande och min hög,&amp;tning.
Fredrika Brenier.
Madame Roland ' ' 9.
Lifskonturer.
» Det lir i revolixtionstider niliiiniskors sanna värde pröfvas ».
Detta yttrancle a£ en snillrik kvinna, som lefvat midt uppe i den stora franska revolutionen, tör galla ännu.
För henne, som fällde det, bes~znnacle det sig oupphörligt under beröringen med de mest skillda revolutionära personligheter.
Och om nAgonsin med fullt fog knnna dessa hennes ord tillampas p&amp; heiines egen person.
Före revoliitioiiens utbrott betecknar namnet Madanle Roland .en at ' ile.turen rikt beggf vad, genom sjiilfstudier högt utvecklad kvinns, en eseiq~larisk inaka .och kärleksfull moder, hvilken på sitt enkla lsiidtgods beflitar sig om husliga dygder och filantro- piska giirningar.
EfterRt fraintriider hon som en s % glödande fri- hetsentusiast och oförflirad patriot, att hennes namn blir liktydigt med en sanilingsparoll för det stora parti inom Nationalförsanz- lingen, soni kallades Gironderi.
Och hennes hem blir den härd, dar frihetens sanna vänner stadse på liytt eldades för sitt vkf.
Hon blir en, allvarlig, sann, historisk personlighet^, denna kvinna, som trots revolutionens ~211: ~ fasor ar sina icleal trogen in i döclen ') Seclnii cletta skrek liar iirniiet s&amp;: %tt siiga fAtt sktuditet genoni det till jul utkoiima verket: ~Milaclaine liolancls bre£ i prval,, öfversatta .af Alma Söclerlijeliii, jamte ett företal, iiiiiehAllancle ett intressant biogra- fiskt utkast öfver Bladnilie Bolniicls lif, ett arl:) ete till iivilket iikmare iii- tresserade hiinvisas.
De kHllor som: iiivii.nclts till föreliggn.iicle studie ha ' vmit: Idaniar- tine: L ' histoire des Giroiicliiis; Csriiot: Fr: insk: t revolut.ioiieii; B ' lérnoires de Madame Rola.iid; Lettres de M: ~claine Rolaiicl h 13a.iicnl-des-Issnrt.
och därvid visar .en hänförelse och ett mod, som kunde kommit många af hennes samtida p5 skam.
Det hvilar en djup tragik öfver Madame Rolands hela lif och slutliga öde.
De adla frihetsidéer hon sjiilf närt och uppammat hos andra genom att alltid och allestädes » predika » dem, skulle, urartade och b e ~ ~ d l i i d a e f varelser, ovärdiga människonamnet, omsider åberopas af de tyranner, som valdsamt togo hennes lif.
Orättradigheten och brottet blifva alltid en laglös frihets inedregen- ter.
Det franska skriickväldet har gifvit viirlclen en upprörande och dock knappast enaståencle illustration hartill.
Enastaende i historien torde däremot dessbättre tlet beati- aliska massmördandet i fangelserna vara, hvilket utgjorde dess in- ledning.
Det var mot detta fasansfulla dhd, diivarande inrikes- ministern Roland och hans maka, bada SA oförskräckt togo till orda, att det skulle kosta dem lifvet.
Ty det var farligt att tala öppet i en tid, då enhvar på en oviins lösa beskyllning att h a fällt antirepublikaneka yttranden, kunde vara viss om fiingelse och dödsstraff.
Madame Roland inleder sin biografi - de sedan s&amp; bergk- tade memoarerna - clagtecknacl:) &gt;I fängelset Sainte-Pihgie, den 9 augusti 1793 », med följande ord:, Dotter af en konstnär, hustru till en lärd, som steg till rni- nister och förblef en rättskaffens man, är jag i dag en fange, som kanske blir bestämd till en valdsam och hastig död.
I lifvet har jag känt s %väl lycka som olycka, på nara hiil1 erfarit ara och be- römmelse samt på sistone sett oriittriean drabba mig.
Född i sm % förhållanden, men af aktningvarda föriildrar, tillbringade jag min ungdom i skötet af de sköna konsterna och närde min ande med studiernas trollkraft, utan att erkanna annan ijfwrliigsenhet an den verkliga förtjänstens eller annan storhet än dygrlene.
- - - En mild karaktär, en god begrifning, en stark vilja, ett synner- ligen varmt hjärta, ett yttre, livari allt detta afspeglade sig, h a h a gjort mig alskad af alla dem, som kände mig.
Den stiillning jag skulle komma att intaga har Adragit mig fiender, inin egen person har inga.
De, som saga mest ondt om mig, hafva aldrig sett mig:).
Sitt eget yttre skildrar hon i det fijljande lika objektivt som sin inre titveckling.
» Vid en granskning af hvarje enskildt drag kan man frhga sig: hvar finns hiir nigon skönhet?
Det finns
.
.
icke heller någon regelnlassig sådan, men helhetsintrycket ar be- hagligt s.
Och eftervärlden, son1 endast kan döma efter hennes portratt, ger henne rätt i ' detta nyktra omdöme.
Helt olika lyder likviil Lainartiiles entusiastiska målning af hennes person.
» Ung, skön och strålande af snille » är den kvinna, som, enligt honom, i sig förkroppsligacle revolutionens höga idk.
Och shdan har hon säkert också tett sig för de unga man, som i tider af niisströstan, städse eldades af hennes öfvertygande val- ta.lighet eller ock i hennes blixtrande ögon siigo den hänförelse och den okufliga energi framlysa, som elektriserade dem.
Hvad son1 dock i oandligt mycket högre grad 5in hennes yttre intresserar henne sjalf är &amp; tt spåra sin inre utveckling till- baka genom tiden.
Hon försätter sig i tanken åter till det lyck- liga heninzet, dar hon, såsonl enda öfverlefvande barnet, ar före- m %l, för sina föräldrars ömma omsorger.
Af dessa lefver minnet af den slskliga, djupt religiösa modern klarast hos den af lifvet pröfvade och mognade kvinnan.
Vid hennes död sörjde den unga flickan s % häftigt, att hon i flera veckor sväfvade mellan lif och död.
Det ar troligt, att hon hade denna förtriiffliga moders fasta leclning att tacka för sin .karaktär.
Ty af allt att döma var fa- dern, gravören och miniat.~rrniålaren, med tiden juvelhandlaren, en tamligen oviirdig person.
Den lilla Mauon IJdipon hade en inipulsiv och exalterad natur, men genonl.
klok fördelning af stu- dier och praktiska henisysslor förstod modern att leda hennes krdter pA ratt spar.
.
Hvad som enligt tidens sed bjöds den vet- giriga och bokhungriga flickan, var l %ngt i f r h tillräckligt för en sa br %dmogen ande.
Men hon fick i sitt hem bland annat känne- dom om musik och konsten att föra grafstickeln, niigot som seder- mera skulle bidraga att förkorta d i n g e n lång och sorgsen timma i fsingelset.
Och i det kloster, dar hennes uppfostran fullbordades, mottog hon ett så djupt intryck af religionens höghet, att hon länge ' var allvarsamt betänkt p % att taga slöjan ocll senare, oaktadt d l filosofi, aldrig helt kunde frigöra sig därifrån.
Ehuru hennes förnuft förkastade tron p % den allena saliggö- rande kyrkan och dess dogmer, erkände hon dock, att hon städse erfor en upplyftande känsla af andakt vid anblicken af de knä- böjande i templen.
Man har kallat henne ateist, men om hon an skattade ateisten högre an den skenhelige, emedan » den förre gör bruk af gudagi.fvail, sitt förnuft)), skilde hon sig p % samma gång
bestarndt från ho ii on^, ty, vid de niest bedarande skiclespel för- blir han kall och söker efter en förnuftsgrund, under det jag ut- gjuter mig i inre lofsägelse~.
I samma kloster öppnade sig afven hennes unga hjärta för vänskapens känsla, för Iivilken den djupa trofastheten i hennes karaktar gjorde henne som enkom danad.
. %Jag vet icke hvad vänskapen betyler fAr alla dem, som tala så mycket därom », skrifver hon senare i lifvet till en af sina manliga vänner, ~ h v a d jag vet ar, att den i mina ögon ar den ljufvaste kansla, som kan förena tv&amp; hjärtan.
Grundad på samstammighet i smak- och &amp; sikter samt öfverensstammelse i ka- raktären, vaxer den genom ömsesidigt förtroende och etEirkes ge- nom pröfningar.
Det rätta adlas och stödes, sorgen delas och tröstas af vänskapen, som afven underlättar utöfvandet af det goda och hjälper oss att bekämpa de lidelser, hvilkas uppoffrande dygden har riitt att fordra af oss. % Dessa sista ord syfta utan tv * el p&amp; de romantiska känslor denne unge van, Bancal-des-Iesarts, i burjan synes lia hyst för sin intagande meningsfrände, men h d k a han dock genom Madame Rolands orubbliga fasthet snart nog öfverflyttade p i ett annat före- mål, utan att deras vänskap på minsta satt stördes ctäraf.
Själfva hennes äktenskap med Koland, förmedladt af hennes första väninna från klostertiden, var i stort sedt föga mera än en den mest plikttrogna vänskap mellan tvenne liktänkande.
Efter återkomsten från klostret blef den unga flickan snart omsviirmad a£ friare, och särskildt e£ter moderns död yrkade fadern allt enträgnare p&amp;, att hon skulle besluta sig för ett godt parti.
Hon förklarade indignerad, att hon hellre ville dö ogift än blott- ställa sin själ genom föreningen med en varelse, soin icke skullc förstå henne.
~ H v a d jag önskar ar icke en god stallning;, utan en 111~111.
D Då hon trodde sig i Roland ha funnit sh, sökta ideal och till sin harm erfor, att fadern, liennc ofitspord, helt kort kfvisat dennes anbud, utförde hon ett beslut, som hon, iiiider de efter moderns död för en ung flicka mer och mer olidliga förhAllandena i hemmet, troligen länge påtänkt.
Hon flyttade till ett kloster i närheten utan att vilja mottaga understöd af fadern.
Har leftle hon snart sagdt at ' luft och böcker, si spartanskt, som endast ungdomen, besjiilad a£ en stark oa£hangighetskSnsla uthärdar att lefva.
Tunga vor0 dock helt visst dessa dagar, då Iiori med egen
hand beredde sin knappa vegetabiliska föda; de voro en hard, men nyttig förskola för hennes sista daga.rs fängelselif.
Roland var försvunnen f r h hennes horisont och, som hon trodde, alltför förnärmad att någonsin Ater nalkas henne.
Då han emellertid efter ett halft Ar återfann henne i klostret, halsade hon honom som en befriare, och så knöts deras aktenskapsband, utan att hennes hjärta f e t tala.
Många år senare yt-trar hon sig därom: » Genom att oa£brutet sysselsätta mig med den mans lycka, hvilken jag tillhörde, märkte jag, att det fattades iiiigot i min egen.
Jag har aldrig ett ögonblick upphört att i min niake se en af de mest aktningsvärda man i världen, en man, hvilken det var mig en heder att tillhöra, men jag har ofta känt en brist på likställighet emellan oss, orsakad af hans dominerande karaktär, i förening med tjugo Ars skillnad i alder.
Så länge vi lefde till- bakadraget hade jag ofta sviira stunder.
Och när vi vor0 ute i sällska~pslifvet, blef jag dar älskad af personer, af hvilka jag insåg, att niigra kunde komma att störa mitt hjärtas lugn.
Jag fördju- pade mig dA i min mans arbete, blef hans kopist och fyllde detta uppdrag nied en ödmjukhet, som stod i kontrast till en s % fri och sjalfstandig ande som min.
.
.
Jag aktade niin man s&amp; högt, att jag alltid älskade att förestiila mig honom s h o m mig öfver- liigsen i allt; jag fruktade så mycket at.t se en skugga pfi hans ansikte, och han höll s&amp; fast vid sina iisikter, att det först var efter många %r, son1 jag erhöll mod att motsäga honoin.
Till dessa mina skrifgöromiil ko~nmo SA hushållsbestyren, och efter att ha insett, att vår diet var olämplig för hans öliitåliga hälsa, be- ~ y n t e jag sjalf med omsorg tillreda hans föda. % Hon kuncle ha tillagt, att hon under tider af sjukdom i flera veckor tjänstgjorde som hans ömma och outtröttliga vårdarinna.
.
Det är just ett af de stora dragen hos denna framstiiende kvinna, att hon, trots alI?
' boklardom och allt sitt lifliga deltagande i dagens brännande spörsmål, icke saknade prcaktisk förrniga och alltid fann tid för att sköta sitt begränsade, sant kvinliga departement.
Hon berättar, och kanske var det hennes lilla svaghet att yfyas dgröfver, om allt.
hvad hon hinner med före klockan tolf, c15 niicldagen intages.
Uppe sedan klockan sex pA morgonen, staller hon, om mat och kliider, hjälper sin dotter, lilla Eudora, ined liixorna, agnar nhgon tid A t studier, brefskrifning eller tankar, tjiinstgör eoni sin inans sekreterare samt ordnar sin toalett för micl-.
dagen.
Och från landtgodset Clos de la Platiére, nara Lyon, där makarna Roland tillbragte fem år, skrifver hon ofta om den anstriini- gande skörden och inläggningen af frukten samt om arbetet i rin- gårdarna, hvilket allt tager hennes tid och krafter i anspråk.
Out- tröttligt verksam med att lindra befolkningens nud och sjukdomar, var hon äfven, som hela omgifningens goda ängel, stadse öfver- lupen af hjälpsökande.
Det var tvifvelsutan arbetsamma Ar och om än den lilla in- blick hon gett i sitt äktenskapliga lit ger vid handen, att de icke vor0 odeladt lyckliga, så skänkte de henne dock det nödiga inre lugn, hvarunder hennes hela lifsåsk %dning kunde mognu och för- djupas.
Reminiscenser fran hennes barndom och ungdom - den sårande nedlhtenhet och ohöflighet, hrarmed personer af hennes borgerliga stånd bemöttes af aristokraterna, @ amt den yppiga lyxen vid hofvet, som hon haft tillfälle att bevittna under ett besök hos släktingar i slottet Versailles - döko åter upp härute i naturens tystnad och framstäilde sig i bjabrt kontrast mot den skriande nöden och okunnigheten hos folkets barn.
Hennes starka rätts- känsla uppreste sig häremot och hon glödgade har i tysthet mot de maktagande det hat, som i dess stigande förblindelse kastar den mörkaste skuggan öfver Xadame Rolnnds i öfrigt s&amp; upp- höjda personlighet.
I detta sitt » er emitage » emottager dessutom denna Rousseaus passionerade lärjunge för sista gcngen i sitt lif djupa, upplyftande intryck af den natur hon s % högt älskade.
FrAn sitt skrifbord kan hon i ett oandligt fjärran, i fonden af en vacker dalgiing, skönja den i solnedghgen förgyllda toppen af Mont-Blanc och p6 lediga stunder sysslar hon med botaniska och zoologiska studier.
* a * Midt i detta landtliga lugn faller såsom en tändande gnista den hapnadsvackande nyheten fran Paris om Bastiljeris fall.
Denna nyhet, som framkallar den bestörte konungens utrop: %Men det ar jc en revolt!
a, hvarph följer det bekanta genmälet: DSire, det Kr en revolution ».
film tanke sig, med hvilken hänförelse den genom sina stu- dier och sin hela tankeriktning för saken s % räl förberedda Akme Roland skulle hälsa denna revolution, hvarigenom fransmannen enligt henne » f örvärfvade sig ett fadernesland D. FrAn den stun-
deil klappade hennes hjiirta nier och mer med all den koncen- trerade glöd, hvarnf det var n~iiktigt, eiidast för fosterlandets och nationens basta.
Med hvilken ifver en~ot~ses icke nyheterna från hufviids$den och h ~ i r viida icke kinslorna mellan .glad je, fruktan, hopp och otAligliet!
Isynnerhet ar den sistnämnda känslan förhärskande hos clem, soi-n s5 1Angt frLm haridelsernas brännpunkt följa deraslfing- sainma utveckling.
Redan 1790 skrifver &amp;!
: me Roland indignerad: - » Snart ska11 n ~ a n blott kuilna grita öfver friheten, om Inan icke vet att dö för den.
Ni siiger, att man icke Iiingre vågar tala, viilan, SA ar ock ticlen nu inne att dundra!
- -- - Om jag konvm minsta intrig pA sp %ren, riktad mot fädernesla~.idets viil, skulle jag skynda att afslöja den inför liela vär1clen.w Ett ytt- rande, som vill karaktäriserar den kvinna, hvilkei).
i mod och hand- lingsfriskhet vid denna tid kanske iigde blott en jiimlilze i Fraiik- rike, depiiteranden för Aix, Mirabeau.
Denne inaii, kännetecknad som ~revolutionens åskm, var af alla cle talare i ilatioiislförsamliiigen, l1011 sedermera blef i tillfälle att höra, den ende, som i nå.gon mån tillfredkillde henne.
Meii kfven denne titan, livilkeiis snille hon beundrade, genoinsk&amp;dacles af hei~nes skarpblick, när den allniiinna meningen iinnu bar hononi högt.
Inför w revolutionen, denna manniskornas pröfvosten w, kunde haii icke besta, och hon har knappast n, ?.gra ord af saknad vid hans död, soin beklagades af en hel viirld.
Tre dagar efter denna hiindelse förklarar hon, att ' hans död » för tidig i betraktande af hans Alder, men ingaluncla i betral&amp;nde af det bruk lian ' gjort af sitt lif, kom synnerligen lagligt för linils &amp; a », och lioii fiilleï en gaiisk,z skarp doin öfvei: detta genis dubbelhet, från hvilkeii hennes lrristallklnra 1raraplit&amp;r med h a n z tager afstLind, ehiirii hon dltför viil vet, att » tiden icke iiniiu är inogen för dylika iitta !aiiden ».
Med » Försainlingens » davaraiide ihest bemärkte talare Brissot, gironclisternas blifvande chef, ' hade.
inakarim Roland ratt länge brefviiislttt i politiska och i i a t i o n a l e k o n o i l a spörsmkl, innan de fingo till.fiille att göra hans personliga bekantskap.
Detta bereddes clem, d % Roland till bhdas stora tillfredsstiillelse 1791 erhöll ett uppdrag.
till Nat.ioilalförsni111ingen för staden Lyoii, och de .. cliir- igenoin frtm den förtkrande overksamheten borta i lanclsorten .iined ens fingo förflyttas midt upp i hufviiclstadens pulserande lif.
Siyid PZcdelz.
* -.
.
.
.,.
Norrland " vårt f ramtidsland ", Bref till Dagny med en vädjan till Sveriges företagsamma kvinnor.
On1 man i sol1 jasa soiiiinnrdngar fijljcr norra stnii11) an: iai p i en tur upp genom Sveriges nordlignstc landfikap och besklichr (le skyhöga snötäckta fjiillen, de breda, strida iilfrnrnn, ined sina st or,zrta.de ~ a t t e n d f l, de stora iinclliisa skogarna iixd sinn.
inajest ii- tiska.
furor samt ' de lilngdrfi.gn,z 1nyrarn: i och trHskcn, d i tviiig: is nian ntt nietl hfipi~ad och beundran utbrista: x () Xorrl: iiicl, l i il- ~ ket iinclerbart och hsrligt land du ZnclA $r *!
Men dröjer s&amp; blicken vid de stora, öclsligs vitlderm nied sitt striifva myrgriis, sina risiga, steniga ocli inossign hedar, (1 %- inga leende Rkerfalt, ingen enda liten triidgArclst&amp;ppn med sinn lunzrniga trad och sina firgrika blomstersängar fiirtager den dystra enformigheten, och d&amp;r blott nAgra.
enstaka I) oningshus ligga Rn hiiï och iin clfir, som o111 de af en gryiii och omild haiitl Iiiide Idifvit utsluiign.de i denna tröstliisn ensnii~he!, dK gripcs ii~: iii af ett cljupt vemod, och nmn liingtar o~illkorligeii tillhaka till cle frodiga falteii och iiiig,zrna, de sköna triiclgArc1: irna och det pulserancle lifvet tliir nere i södra, Sverige.
Hrarfiir har dA norra delen af v k t land blifrit sii styfiiioclctr- ligt behandlad?
Det beror tliirp8, att vi s ~ e n ~ k oftast ar glömina att afven Norrland fir \ - Art fRderneslnnt1, diir vi borde netlliiggn vart arbete och r h kapital.
Hur niin iir man ej i siidra Pverigcb att tillgoclogörm sig det minsta lilla vatteiifdl, uiidcr det att i Xorrland oerhörda I-stteiimassor f i rinna bort till ingen nytta; och Iiur kifras inan ej niira nog om de fattiga ris- och vetlpiiinnr, soni möjligen påtriiffas i södra Sveriges val röjd: ^ skogar, rlfi m i n cliirenzot i de norrlii.ndsk,z skogarna iifrersllt p5triffnr ~iildiga kull- blHstn triid, hrilka f A ligga och ruttna, eliletlaii iiigcii giir sig be- syar med att taga reda pB dem, för att iiu ej tnln oiii d t n iii: ~esa torra grenar, EOllI ligga hopade iifverallt ocli giira (le norrlindska skogarna iniistaii ogenon~trangliga.
Ilii Iiinii i s ö h Sverige g i r I&amp;nga och möclosatnma viignr för att tillgo~logiirrt sig de sp: irstiint förekoiizmande skogsbiiren, £, ' t oerhiirclri iiiangdcr af (le (1elik; i ta, norïliipdska skogsbären; frligen stii och ruttna iietl, eii~etlaii irigtln gör sig iiiiirlan att plocka dem.
Och tiink hur man i iid dra.
Srcrigc trii.iiges 01.11 jord bitarna, och PK niir triiiigs (!l 11 s t ~ n t l o I i dir ~ ~ fiir stor,
.
Imftcr och sitt kayittd pil i~ybclliiig: ~r, fast clet i 1iorr: L cleluii: ~ f \ .Art c; et lmcl liiiiis iiiBii; a Irvndrntiu.il ' jord, som ligger hr eliter Ar och \ lii~-iti~r p % ~oclltzrei-is haiicl.
Visserligeii har nmii uilcler ett Ilar clecei-iiiiei: iilhiga ghiger goiioi.n tal och skrift osclat o ~ i l att göra i-i: l.got för Norrlaix1 » \: Art f ruintidshid », » giilcllnilclu.
ocli » förlofvncle lailcl&gt;;, imen 5nnu sthr det risra nog yA sainiiin stAildpuiikt, som.
förut.
Norrlailcl ar foït- .F: ~rande lika fattigt pi " l gröna ii.ngnr, göclcli~ falt och leeilcle tïiicl- ghrdai., och 1iia.n ursiiktar vuidigen sin tröghet och lilcgiltighct t ocii s % » i Korr1: zild.
ICiide~st iriecl, tt det cj 1ön: ~r sig » t ~ t siitta iniin och kvii~nor 11: ' i.gi: a fll f ijret: ~.gsumii.in och fosterlnncls~ls1i: ~i~cle 1x1 \ ?Agat ett försök och de lin lmft riklig lön för siii iiiöcla.
Till och rriccl si, Iiögt upp som i 1 '; xjjaL~ har en fru för flera Ar seduii försökt att plaiitera frukttriid och clet l~cktzcles SA viil, att Iioii livarje höst hade ni ', jet att sylta; .~f siila egna iipplen.
.
Att a,,pplei~ ej 1111ilno n i o g i ~, uncler den Iiort a soi~~ii-i, ?irticleii ar iii gif vet, nieli de koniino iinclii till nytta j I~usSbllet.
Vinbiir, Iialloii, multroii och jortlgubbnr i~iogi-i: z cloclr 5fvei.i i cle ilordl.ignste clelnri-ii~: LE iist st er bot te ii ocli IJapplniicl.
l % lt~ildtbrul; siitst5lliiii1gnra: ~ i LnleA och i) stersiiiid, 1ivill; a jirg 1i: ~ft nöjet att bevista, har det visats riklig: ^ prof ph, hvillret rikt och fruk !b %raqde 1:: ~iicl Norrlaiict skiillc: I~lifvn, om det brultacles: if skickliga, jorclbriika,re och tï %clgArcls- odlt~re. '
.
* $ % Men ack, liiiru l h g e 5.
~ 2 skall ej clc stora, iide vi (1dcrnn viiiita fiirgii.fves pH siil frigi; relse!
Staten borde iiiiZtiii: l.igtvis för liingc sedail tagit h m 1 om det hela och genom att befolka ödemarkeiiln ined icloga jordbrukt~re franilocks Norrlands trollbiiilclaa rikedomrsr, meii stnteii har visst si 1i: iycket att t5nka 135, att cleii ej hiiiner ~uecl allt.
Eirför i i i Aste deii enskildz gripa verket m, och i~iednii de svei-iska iniimeii ailiiu ta sig en funderare p5 s~iker-i, borde ej clA de svenska kviniiorn: ~~, som vanligen iiro snabbare till handling $n in9nneii, rycka fralil och vinna at sig en etor del af Norr- l: .~iicls skatter 3 IJ. %r ar ett stort nrbet.sfiilt Tör de kviaiior, som iigi-it~ sig At tr~it7,cl4,r (tZssliötsel, niitingeil ensam t eller tillsarim aii med jorclbruk.
Att deras tradgArc1s; tlster och lancltprocltikter skola f&amp; en riklig; ifgbag %r fullkomligt sakert.
Infödiilgariia i Norrlailcl iiro visser-
ligen ej SH begifna p4 sgrönfodera, (l. v. s. alla trätlgirtlsdstvr, ty de iiro ej vana diirvid, iileii cle viinja sig snart ilog om (le endast f&amp; det inom räckhiill.
Dc inföddes antal iir dock s&amp; litet, ty större delen af Xorrlands befolkning består af ssycllaniiiiigar; &gt;, anställda i statens tjänst, sasom skogsiniin, post- och jiiriiviigsiiiaii.
Att dessa statens tjänare, soin ej liafva iiligon raraktig stad, utaii när som hiilst kunna .förflyttas friiii den ena platsen till den aiitlru, ej kunna bedrifvn triidgårclsskötsel, oiii cle än s&amp; gärna ville, ar en gifven sak.
Och dock ar det dessa, som mest känna l~ristcii pil tillg&amp;ng af trädg %rdealster.
En och annan salutriidgHrr1 finns det ju iifven i Norrland, men det a r soni en droppe i Iinfvct.
Frukt och grönsaker kunna naturligtvis anskaffas frAn siiclril Sverige, nlen i hvilket bedröfligt skick anlända de ej.
Pruktcii är ltantstött och skiimd, grönsakerna vissna och gula.
SA h r nian ju de koiiservcradc frukterna och grönsakerna att tillg8, men genonl frakterna och de n18nga mellaiihLuideriin fördyras cle sli ofantligt, att de vanligen ej anviindas till aniint Lin kalasmat.
Viwt ar, att en vidstriicktare trädgardsodling i Norrland skulle lialsas med glädje af Norrlands befolkning.
En annan näringsgren, som ar myckct försummat1 i Sorrlaiid, Sr I~ö~tsskötsel.
Mig veterligt fiiiiis e,j ett enda störrc hönseri i norra hälften af Sverige.
De flesta 1andtl) rukare best % sig visser- ligen iiled höns, inen dock SA få,, att tlet ej ens ar tillräckligt för deras eget behof, än mindre till afsalu.
Diirför maste de flesta agg, som förbrukas i Sorrlnnd, tagas frin södra Sverige, och farska iigg äro i Norrland en siillsyiit raritet, soin betalas oriiiiligt högt.
Det vore inycket insr att siiga o111 de har o f ~ a n iiiiiniida iiiiringsgrenarna, men jag har genom dceeri raclcr eiiciwt velat pb- minna on1 det försuiilinade norra Sverige och cliirigcnom siika förmå Htmiiistone någon enda fosterlandsiilc-kmide kvinna att offrii krafter och kapital p i förskönandet och förkofrandet af den stora del af fosterlandet,, con1 annu gAr uiidcr 1) eniimiiingen: ') Yiirt fralii- tidslands.
Skulle detta lyckas, d i liar ej dessa rader blifvit skrifila f örgafvee.
ilmu I ".
Litteratur.
Araber, slii1~lri11g: ~r f r h i Algeriet af Ama &amp; [win 3 0 0 s.
, Ilet ar li fliga, fiirgglada, af frisk huimor burna skilclrilig: ~r, soiu clenna bok innehilller.
Diir beslrrifvas med lefiaiide AskAcl- lighet natur och folklif i Biskra och dess omnejd, den trakt, som iiiistan uteslutande i förf: s arbete representerar Algeriet.
För ens inre syn framtrollas bilcler af ökenlandskap ined glöcliznde solnecl- gihgsrodilad öfver himlen och fjarran skridande tbg %f kameler, nf höga sinsrta daclelpnlriier, af en österliindsk stad med grcln lerinurar och ett vinmiel af livita, fladclrande burnuser.
Afan föl- jer förf '.
pi, heilnes ströfthg genom gamla och nya 13iskra, i m - gerbyn och till iiarbeliigna oaser.
R ' Iaii Ahör tillsanimms ~iiecl henne » riktigt enniis liistorier », som förtäljas af sagokunniga am- ber, och sil lefvande ar frannstallnii~gen, att nar man s1iit.d boken, tror man sig sjalf h a h a cleltagit i cletta brokiga lif, tycker att iiian sljnlf upplefvat alla de sin9 Iiiinclelser, son1 gifvit en gliint- visa inblickar i förut okiind: ~ seder och tiinkesatt.
&amp; Iiistarhmdeii har hiir förmitt gifva Bonstniirlighetens priigel till och med i t en rescl~esliïi: f~ii~ig, ehuru den tanke, som ovillkorligen triinger sig p5 liisareii, trots slii ldringarnas obestridliga öf verliigseilhet, ar, att detta slag af diktarlronst ligger under Änns Roos förmfigzz.
Af sarskildt intresse iiro de olika arabtyper n i m får göra bel&lt;ai.itskap med.
De 5ro ofta tecknade med mycken hunior och bara vittne on1 att vara tagna clirekt ur lefvande lifvet.
Den roligaste af dem iV vii1 d e n sjiilfmedvetne Barab, som osktaclt sitt syndaregister - han ljuger litet, dricker litet och skryter inycket - ar SA niErlrv %rdigt popdar bland Riskras turister.
Sist och langst %f ' skisserna ar » E11 arabisk k~rlelishistoria ».
Ilen lilcnar ett utkast till en iio.vell, men Iiir Efven den vara ute- slutande verklighetsskildrii~g, och de ingreclienser af loknlslrvt~ller, soin inmiingts i clen, bidrager blott till naturtroheten.
För öfrigt npptracla har bilclsde araber af en förnam att, kanske cle.
intres- s: mtaste af cle skildrade lrar: zkt~rern,z, ' ty af cleni far rr;: ~n den kla- raste iippf; ittiiing cm afsthidet mellan &amp; ropeiskt och österliioclskt tanke- och förest,2llningslif.
* A. u. Kvinligt yrkesregister 1906.
' Utgifvet af Bc~.tiin IV3.nzn~z.
' Utgifvaiidet af en hjiilpreclu soin clen föreliggande, hvilkeiz ger en v~gledniag i allt som till kvinnoarbetet hö.rer, bar w r i t ett godt g ~ p.
I företalet till andra Argilngen af publikationen har utgif~r~rnii~an utlagt dess icle, denna, gr, siiger hon, &gt;) att spricla '
k %ti~ !cdui~l o i i ~ viiut 1: ~iitls pil d i l a oi~irii (lci~ arl) ct: ~ii (lc s,iiiIfst511- clip k viiiliga yrkesii töf vare fiir: ttt tliirigeiioui göra ilet allt iiicr viisniitle kapitalet: It ' kvii-ilig arhutsltrilft, kiiiiskupcr och p k w - ~kicklighet i viclstriicktaate l i i?
~ i i friiktbiii.aiicle ».
Synl~arligcn har iiigeii morla sparrits för att göra yrkcsregist- rct SA fullstiintligt som miijligt, cliiirii elet ligger i sulieiis i d i i r, ntt liickoï ej kunnt~t undvikas, och Idiieldrar n1a.11 igci~oiii förteck- iiingeii, soiii ej blott giiller Stockholm utan afveii ii~iiigri,: kf li~iids- ortsstiideriia, skall man ge utgifvarinixin riitt:,: att v h t laiid iigci storia reella viirdeii uti deil kvinliga företngsnrnlictcii och arlcts- förmXgczii ».
Sil visas 1-iii.r iiicd klara ulq) gifter, att Iriiaplxwt ii: igot: if dc p n k tiska yrkena cllcr iiiigoii; iffarsgren su1; iirir kvinlig: ~ utiif v m, friiii shclaiia soin ouisstta stora ka.pit: il till blygsaiiiiiiare 1iiret: ig.
I3laiid de förstniiii i i i c h beliöf ver iimn ju ciiclast erinra om de viil- kiii~cl: ~ firmorna fröken sGnmelii aniioiisbyrb i Stockholi-ii,, (; iite- I~org och iltalmö och fröken. \ ugiista Xmicliiis mode-etiibliseciiiai~g.
l-i,ziidelsiclkerslioriias a n t d (Eoni naturligt iir, lia endast inneliaf- variniiorna af nffiirerna medtagits) &amp; r högst betydligt och om fatt: ^^ större en gros företag s5 ya1 som mindre cletaljförsii1,jiiiiignr.
Meii ej endast det l~~lktislifi arhetet liar fiinnit cii plats i yrkesregistret; clet i~itelliyentn iir lika viii tillgodoeedt.
Sli fiiiiier iilim, af den ii~edclelacle vidlyftiga förteckniiigeii p5 liirnriiiiior i s5 godt eoii~ alla lii.rdomsbrancher, att kviiiiiorna slagit dct peclagogi- ska oinrAdet under sig i ganska stor utstriickiiiiig jriiusikeii liar dock tagit brorslotten); Hsidosatta iiro ej li&amp;ller det konstnärlig: ^ (inlilariniior, skulptriser, kons: slöjd) och det litteriira.
(författarh- iior, öfverstitt,zrini~or), hvnrförutoiii iiim £&amp;r veta, att kviniior M - iiat sig At arkivforskniiig, föreclrczgshhllnnde, juridisk viiglecliiing, journalistik, kartritning m. m. för att e,i tala on1 sjuk- och hiilso- \ 4rd i dess olika foriiier: gymnastik, mnastige, fiiltskiirs~rket, tmicl- tckiiili (enligt registret liar Stockholiii f. n.
11 praktiserande kvin- liga tmdliiliare).
Vara kvinliga laknre Iiti, diirernot, p6 gruiicl af vissa stadgaiideii inom liikareföreniiigeii, icke kiiiiiiat iiiedtagns.
Deii rent prakt-ieka nyttan af ett arbete af detta slag ligger i öppen dag.
Genom att mccldeln arbeterskans och afkrsinne- hnfvarinnaiis namn och adress tjänstgör ju registret som arbets- och affiirsförmcdlare, för öfrigt med got1 hjälp af den vidlyftiga nnnonsafdelningen, hvari bl.
a. Rfveii de tiesta.
kviniioföreniilgar, deras namn, adress och styrelser upptagits.
Xeii iifyen c r knlturcll synpunkt, sikorn bidrag till en statistisk ~iirdeïing af kvinnoarbetet, torde det ej sakna siii betydelse.
Ett ~arskildt varde f i r dess- utom föreliggande upplaga af en cliiri iiiförd f örtriifflig uppsats af JIaria Ceclerscliiölcl öf ver U Shgra Iiviiiiiof rrigor vid 190.3 firs riksdags sarnt d en bilaga, doktor Klleii Saiictelins lilla l~roscliyr: ~ S K g r a orcl oiii lialsovårcls, båda redogörande p i ett sardeles klart och sakrikt satt för tvenne f r h livtirandra ~ i d sliilda t meii lika vikt.iga kapitel i vart kulturarbetes historia.
För öfrigt nr det al p&amp; sin plats att afsluta clenna lilla aii- nislan nE clet fÖrt; jiiiistful.la arbetet, som hzir~iiecl tillönskas d l fsaui- gKng (clet bil !ig.cl priset i.
kr., Rr bl.
n. en borgen Eöi att det skall SIK, igenoiii); med slutorden i fröiren Wimans företal till ~Kvinligt yrkesregister för &amp; r 19OCi »: » Det stiiilles för f 1 ' 3111 tiden stora kraf p i 178rt lnncls ined bor- gwe, kvinnor s; P~,väl som män.
.Ingen f h ï 1ikl.ler svika sin upp- gift i sarnhRllet, den rna vara stor eller liten, u t m hvnr och cn i.iiK.ste genoni ett plilctt~ioget och niblniedvetet arbete söka fylla c h.
dHi: före oclcs, ' i.
i dessa gryningens tin~mar, cli vi vanta och hoppas 135 en ny (lag: l ' iii: fosterlnnclet, cless Iivinnor betiinkn tlc nnsv: xrsfyl.Ic1: 1~ 01: dcn: SAc1; ~n ett folks kvin 1701 ' iim, dklnn t $.i ' lo1 ket!
» L.
1).
Norsk o c h d a n s k s k ö n l i t t e r a t u r.
1.3, cleii socii~la, ronlanens onniide frniiitriider c1ei-i clniislra för- fattariniian Il ' l~it J i w s e ~ ë inecl ett g; xnska cligert arbete, soni under p A ett ta.langfiillt och i~~edryckancle &amp; tt skild- titeln » J! %ccrt? / r+m~ lm: en kvinnas energiska kanip för att skaffa sig sjalf och sina bnrii det dagliga brödet, en kmlp, son1 mannens brutalitet och al.koholisin göra till en nästan hopplös strid.
Författarinnan vill igclligen genom sin bok slB ett slag fGr kvinnans ekonomiska och personliga frihet, närmast i de neddra- gande ocli för lieininen ödeliiggnnde aktenslrnpen, och för hRfdan.de af sina Rsikter har hon begagnat sig a£ en lefnndshistoria, som trots sinn iiiiliiga pinsairiina moment, alldeles icke verkar öfver- drifven.
Med briimancle indigi-iation kastar hon sanihiillet i nii- siktet clet orattfärdiga i att ingenting göres för att i tid rii.clcla alla cle olyckliga hiistriir ocli barn, soni nu g5 under till följd af faniiljefnderris lastbara lif.
» Samfundet kunde have reddet hencle~ - ' utbrister hon p5 tal om sin IijiiJtiniia - » med en eiieste lille simpel Lov, den nei~ilig at tage 13estx1nmelseretten fra en Sviregast og lcegge dcii i haiis Hustriis eller i Statens Hxnder.
Mmigcler af iiinynclig- gjorte Kvinder spxrrecles inde for at ' beskytte Sninf~iiidet, men et forfaldent Individ kunde frit og iihii-iclret drikke Sygcloin, Last og: h i i i ind over Verden, clet var hans Privatsag.
Millioner skiilcle, og Sui~clhed un- licle og da paa forslrellig Vis, ICvner ~ v d e s Kraft clerinineres, Sli-egter tzres hen, for JJovgivningsinngten fik sine s !-wnige Ojne op » J: inångt och mycket imilste nian gifva författarinnan ratt, iifven oril Iion ii18hii.ncl: i förbiser: s ' v: " li: igheten i att uppdraga slrilli~nclen inellm sn~rildls- och pri \ rntsalc.
JJhgt @ ende i sinn reform kraf ',.
misstror hon alla försiktighetens hänsyn, och personerna i hennes bok blifva gsrna hvar £ör sig sainhallstyper ined starkt marke- rade och ej sällan nagot karrikerade drng.
E n stark incliriiiunli- seringsförmhga har lyckats förläna dc flesta af clem tillriickligt af personligt lif för att de icke skola rerka enbart typer, nzeii i slutkapitlet sviker dock verklighetsintrycket.
Den lisare, som följt Sarah Selkow genom hennes lifs Ifinga och modiga kamp, har siir- deles svArt att acceptera den helt och hhllet främmande bild af henne, som dar dyker upp, och inan skulle nästan föreclragit att förf.
här tillgripit den vanliga nöclfallsiitvagen att p5 de sista si- dorna följa sin hjältinna till grafven.
13okeii skulle ocksi linfva vunnit pb en sammandragning; alldeles detsamiiin kuiicle ha sagts n ~ e d färre ord och nagot inera försynthet utan att ii5goii- ting af kraften eller glöden hadc behöft g&amp; förloradt: I sin senaste bok Aklorder har f&amp; Alrilrle P1yl7z lrmrnnnfiirt ett tjugotal längre och kortare skisser f r h nar och fjärran och af ganska skiftande varde.
De rena stamningsbitarna.
tyngas af en alltför stor ordrikedom och tangera iner an en gång det sentimeii- talas område.
I den afdelning däremot, som kunde gA under rubriken hågkomster, kommer förf: s vackra spr %lr och fina iaktta- gelseförmAga bättre till sin rätt.
Las t. ex. de enkla och varmt kända sidor, som äro iignade minnet af Josephine Butler.
De rena novellerna äro en profkarta både p5 styrkan och begrans- ningen i Alvilde Prydz ' talang.
I den sista ibland dem,, En li- den Historien, skildras med okonstlad innerlighet ett lifsöde, som har Atskillig likhet iued det som förekommer i Thit Jensens nyss- nämnda bok.
Uppfattningen och Atergifrandet af inotiwt Rr ganska betecknande för de resp. författarinnornas egemrt.
Berndt Lies Vililjilgl: behandlar ett tacksamt och ofta, mvfiiicit Rime: striclen mellan konservativ och liberal uppfattning, hiir utkampad mellan trK bröder, som geinensanit tagit en gmrimal czffär i arf.
Framstiillningen priiglas af förf: s kända friskhet och medryckande; ~ s c h w u n g ~.
I synnerhet den äldre brodern, Joixi- tlixn Ross, är en ganska p r a t i g typ, rcliplomatenn ar litet inera .romanfigur, och det ligger ett stank af sentimentalitet 6fver haiw ksrlek till Vildfugl, för öfrigt det enda sentimentala inomelitet i liela boken.
Slutet på berattelsen Kr taniligen otillfret~sstiillaildc.
Ilen nyss SA tillspetsade konflikten laiiinas alldeles &amp; t sitt iitle, utan försök till lösning, ty förlofiliiigen nicllan cli1) loiiiaten och 3Iargary, soin nmn hela ticlen gHtt och väntat pi, betecknar väl 135 sin hö; jcl en vapenh~i1.a mellan bokens blidn representanter fijr tvenne diaii~etrdt motsatta lif,c&amp;sk&amp;clningnr.
3 '.
l ?.
Från kvinnovarlden.
Ryssland.
aDe1-i nu~~asaacle ticlen ar icke lan~pacl för ltrlii-ii-iosaksarbete.
Vi befinna oss i en tidpunkt af R.ysslands historia, CIA hela landets lif och ~alftircl st5 p5 spel ocli da alla anstriingningar böra riktas på det allmänna bilstu.
Frhgor af anbra ordningen milste upp- slcjutas tills lanclets fara iir öfver.
A. anclra idan är tiden SA kritisk, eltt sinnena, sh viil iniiils som kvini-iors, 1ët.t r %ka i svall- ning och clei.1 ii.r Bgnad att sporra de ryska kvinnornas energi, ocli att ge impiilseii till kvinnans lrraf p i politisk röstriitt och ~c1elt.agancle i det offentliga lifvet.
Samtidigt nied miinnen ha kvin- nornas röster Aterljuclit fran alla delar af fosterlandet, kräfvancle röstriitt ocii frihet.
&gt;!
Dessa ord, utt.ala.de af en ryska, ltisas i International Councils rapport fCir förlidet år.
A tt den sociala jordmiinen i Ryssland icke a r sAc1ai-i att Söreiiingsvasei~.det dar kunnat taga iihgoi-i fart, iir val bekant, afvensi, att kvinnorna icke lida mindre under det po1.i- tiska tvAxqge.t $n öfïiga ryska niedhorgare.
NAgot ryskt livinligt i-iationalförbuncl l-iar sdledes icke kunnat bildas trots alla an- strangniagsr.
OfvanstAende citat .visar dock stiimningeii inom tsarrikets tänkmcle kviilnov~rld, liksom den i rapporten med- delade berittelsen öfver den ryska kvinnorörelsen i all sin ord- k i ~ a p p h e t ger en god bild af den nuvarande situationen.
Sil skrif- ver ineddelarii-inau, M: me Boiibnowa, bl.
a. följande: ' » Deii första ryska, kkrinn.osaksföseriii~g bildades i St. Petersburg för omkring 10 412 ' seclaii under namn af ' Ryska kvinnori~ns för- ening till inbördes hjälp '.
Denna följdes sna-rt af andra organi- sationer nied lilziiailde syfte i liufvudstaden och i Moskva.
' Trots talrika ~ii-isökningar ha ej myndigheterna tillcgltit bildandet af dy- lika föreningar p&amp; andra orter.
För ett par Hr sednn lyckades Petersburg-föreningen, tack vare sin ordförandes, cl: r Anna Sc ' habanowa, anstrtingningar, att er- hLlla tillstind att sarnn-iankalla en allman kvinnokongress i St .. Petersburg, den första i: Rj7ssland.
I kraft af .detta tillstbnd bör- jade man niecl all ifver att vicltaga förberedelser till mötet; hundra- tals upprop spredos kring landet, ~r~nisationskoniitéil satte sig i förbindelse inecl olika kategorier af arbetaiide kvinnor i provins- erna, allt kraftigt bidragande till att viiclra kvinnornas energi och samhör.ighetskäns1a.
Så följde de ' nlilitsra olyckorna under kriget .med Japan slag i slag.
Folket började högljudt ropa på, politiska rättigheter, sporradt af regeringens vacklande hAllning.
Kvinnorna drogos med i rörelsen och ii-isiii-ide afven de till myndigheterna i laga form nffnttacle petitioner, clari uppställdes kraf pA en förbättring *
af kvinnans riittsliga och sociala stiillning.
01nedell) nrt efter of- fentliggörande af tsarmanifestet med dess förespeglingar af m folk- representation, utfärclacle St. Peteïsburgs kvinnoförening en skrit- velse med fordran p5 lika politisk rösträtt för 1na11 och kvinnor; samtidigt s h d e s cirkuliir till alla landtclistrikten (%en istvo) och imi~icipaliteter med en allvarlig uppmaning att st iid ja kvinnornas petition, under det att en af föreningen särsliilclt utiiiimiirl komit0 ighgsatte en statistisk undersökning af clet intellektuella kvinno- arbetet.
Tiden för kongressens hallande var u t ~ a t t till juni 1!) 05.
För- beredelserna \ - oro i det närmaste afslutade, inbjndi-iingar utsiinda; dB Btertogs helt plötsligt tillst&amp;ndet och niijtet instiilldw.
De för- fiirliga händelserna i januari hade haft till följd ekiirpta åtgärder till frihetsrörelsens undertryckande.
Hvail som ytterligare koinpli- cerade saken var den oinständigheten, att i Moskva, stiftats ett lwiiii~oförbund med uteslutande politiskt syfte, och dH tlctsarnim i maj iilå,nad hållit ett politiskt rnijte, synas myndiglir ?terna ha saininanblandat detta med den tillämnadc Pctcbrsbiirg-ko~~gresseil; allt nog dess hållande förbjöckn Den ofvann %mnda 1Ioskva-föreningen, hvars iia~iiii Sr det) ~Xllrysk,z förbundet för kvinnans likställighet », är, soiii niimnclt, af en utpriiglad - politisk fiirgläggnirig, till skillnad friin Peters- burg-föreningen, hvilken utom det politiska satt p5 sitt pro- gram förbättring af kvinnans stiillning iifren pii det socinln, filan- tropiska och pedagogiska omriidet.
Ehuru ofvanstaende beriittelse ger oss en viill; ibi (l I~ild af (le ryska förhAllmdena och det tvang, som i tsarriket iifvas på för- eningsfriheten, l %ter den samtidigt skymta gryningen till en friare, ljusare da?
ö£ver förtryckets land.
Ensamt det att ett politiskt I; vinnomöte, som det omtalade i maj, kunnat g&amp; d stapeln i Ryss- land, bevisar att man står inför en betydelsefull omhviilfning.
Yt- terligare slikpes denna uppfattning vid htskrii ' ningeii pi % annu ett möte med liknande syfte, hållet i slutet af sistlidne oktober u " f ven i Moskva p % kallelse af det har nämnda allr ryska förbiinclct för kvinnans likställighet 2.
Beskrif ningen likes i ilen finska tidskrif- ten » ?u ' utid~, och lämnas af fröken Furuhjelin, tidskriftens redak- tör, hvilken s h o m delegerad för Finland sjalf deltagit i mötet.
Yi tillåta oss här meddela ett utdrag af den lifliga och intressantn bwiittelsen.
Di.
fröken Furuhjelm den 19 okt.
afreste till 3Ioskvcz, var ännu allt lugnt i Finland, och att iiim stod inför cm genomgri- pande statshvälfning siidan som de3 lnnclet tvenne veckor dar- efter fick bevittna, anade val knappast 113gon.
Den rwoliitionärr,?, stiinming, soin hiirskacle i Xoskva gjorde därför ett iifvervaldi- gande intryck på niötets finska representant.
(i eneralstrejken, som samtidigt proklameracle~, bidrog Zveii till clet upp1wts: tndc i situn-
'.
tionen.
Gmoni stre; j keiis mellanlionlst förli.i,iigcles ~ngtet till 5 dagar i stiillet för 3, och cloclr fortgingo förhandlingarna, afbrutna t d en kort middagsrast, f r h 10 f. m. till sent in 115 kviillen.
.
Stiiinilingen i Moslrva iiilder niötesdagarnn och generalstrej- lien beskrif ver f röken F. sl " l1ixiicla: .Vi voro nu afskilda från hela deii, öfrign v&amp;rlclen.
Tele- grafen bragte oss intet biid.skap, ' posten utdelades icke, gatorna vor0 insvepta i mörker, butiksföi~.stren vor0 förspilca.de mecl briicler, rattenleclniiigen var afstängd.
DA jag 0111 lrviillen begd mig till inöteslokalei~, ekade minn fotsteg i cle tomma gatorna, och mötte jag nbgon, kande jag instinktlilrt, att jag beti: alrtacles mecl in.isstro. » - - - Under sa saregna förh; " zllandeii sainlacles kvinnorna till möte.
Siimarande voro delegeracle frAn S4 orter, represhterande inalles 44 filialer eller grupper, %f vensoin deputerade fr811 Lit liauen, Lill?
Rysslai~d och Finlancl.
De polska kvinnorna hade siinclt en aclress.
Surnin,zinr&amp;kiiadt med pressens representanter, cleputeracle f r i n andra politish förbuncl etc. utg; jorcle antalet deltagare 161, clari- för situationen var, att en blmd &amp; t~killiga m %n.
Ilarnl~tii~ristiskt af nlötets första Atgärdel: blef ~~ ' fs %ndandef;, d en sympatiadress till en politisk martyr, Vera Niliolijewa Figner, soni efter att ha för- sinäkt~zt 25 Ar i Schliisselbiirgs fängelse för delaktighet i nihilist- stiimplingarna pci SO-talet, nu omsider efter ~itstAnclet straff fitervuni.~it friheten, dock nlecl förvisiling till Archangelsk~z guvernementet.
Dd delt,zg: mi~morna i mötet med fB undantag tillhörcle yttei= lighetspnrtiernu, var det imturligt att sympatierna voro för vid -- tagandet af de mest radikala Atg5.rcler till frihetens viniinncle.
Dem politiskn, generalstrejken vana sblecles stor anklang, och bl.
a.; mtog mötet en resol.ution, i Ilvilken det uttalade sig f6r att så viil n-~oraliskt som materiellt iinclerstöclj~z strejken, &gt;) sAsonl utgörande ett.
r i t cle mest verksni~-iriia medlen i Irm~.pen mot regeriagen.~ Bland ~ * esolutioner af a l l m b natur, som fattades, nainnes den mot clöds- straffet, » clet legaliserade mordet ».
Vidare inlade mötet en be- stiimd gensaga mot nationalitetsförtrj~cl~et, cletta gissel.
som rege-.
ringen sviinger öfver niiljoiier af det ryska rikets innebyggare .. Deltagarinnorna f r h Lithnuen och Lill-l&lt;.j~sslailcl frainhöllo i: siim betattelser det olidliga vAlc1, soim reclan i flera Iiui~dra år ut- öfvnts mot deras nationaliteter, och dock lefcle det iiationel1,z kvar i spr " och seder, troget bevaradt i folksjiilen.
De polska kvin- n o r m förfiiktade i sin sl&lt;rifvelse niecl logisk ocli binclaiide bevis- f öring cle nationella kraf vem beriittigancle och clen talacle tj 11.- lika om en ldng lidandets historia.
Stort cleltagaucle visade mötet ö i l a d Förhrrlllandeaa bland cle finska kvinnor~m, den po- litiska kampen, stiimningen i landet, allt vackte ett lifligt intresse, ocli @ ng på g h g blef den fi.aska representaiiten uppni.anacl att seclogiirn f ör o1.i ka siclor af sitt lnncls san~fundslif.
- Flera af mötets iner bemärkta cleltagarinnor tillhörcle, siiger fröken F., clen '
judiska iiatioiialiteteii.
I h af dessa valdes tvii s %~: skilcl: ~ gBnger att leda mötets förh: mcllingar.
Snabb, fyndig, klastiiiilrt och ovan- ligt ~kicklig att finna clen riitta forniulerii~geil,. \ rar hon en ideil- ordförande.
De tyska Icviniiori-ia voro icke företriidda vid n1c " rtet.
Som en af de intressantr~.ste episocleran under inötesda.garna beskrifves en bankett, ordiiad ' af Moskva-förbundet, till bvilken 2iifvei.i utom föreningen stbende persoher bJifvit inbjudna.
Där fick man niindigein en pregnant oeh lefvande bild af det saintida Iiysslaacl eåvidt det rör oppositionspastiema.
Af clessa voro sKv5l clet lton- stitutioiiellt cleii~okrn,tiska aoni clet socialdeniokratiska och socia- listrevolutioniirn partiet representerade, och synas de respektive Asikteriia i diskussioneiz skarpt ha brutit sig mot hvarandra.
Sent p i natten afslutacles niijtet, sedan det fattat.
en reso- lution, i 1iv.ilkel-i » ett; godkanilaiide af principen om politisk röst- rätt å t kviililo.taa » uttalats.
Fråh skilda håll.
Kvinnor som skolinspekiörer.
I,Rro \ ~erksöE~~erst.yre1se~1 I.iar, enligt iippJr: ig a E kaiigl.
111aj: t, niiinoc1: it.
att Iiiiiidriital personer att wra.
iiispektörer vid st: itsunclerstöclt la.
fiick- ocli: s~inskolor.
Hiirvid har öf~erstyrelseii ansett Iiiinpligt,: ttt afveii liviiinor koiiiine i.it,t Sunger: i, i iiiiinncl: ~ egenskap.
Diirjiiri~te Iiiir i5fverstyrelsen följt den gruntlsatsei~, i ~ t t eii oc1.i strii-irn: i gerson icke borcle vara iiispek- tor vid irier iiii en liiroanst,dt,: tllts&amp; icke 1;.
es.
p5 si im in^ gbng viil ett, .nlliiiiiiit 1li.roverli och eii flicli~kola snint tikt represaiitanter för olih vcrk- sainlietöfd t koinme: $tt i-riern: dlsidigt i k ~ hittills för iiiitlwri~hlet: inlitns.
iS1iitlige.n 1i: ir ö! \ - erst; \ .releen nnsett iinskligt, att personer i sin.
biista: " ilder i sh ~idstriickt oiiifiittiii~~g SOIII möjligt k011~ne att i egeiis1;: ip wf iiispek- töre^: til1För: i flicks1; olaii sina krafter.
1 tre f: tll 1i: rr iifverstyrelseii tilliimpat I.1fi.r oberopade gr~iiidsptser Le- träffaiide liiinpliglieteii: LE k \ - iniior soin iiispektörer för flick- och sm-isko- lor.
Jiiiiiligt den offeiitliggjorcln förteckiiiiigen ph för Hret tillsntt: ~.
skol- inspektörer lii.siis treiiiie kviiiiioiiriiilnJ narriligen: För Dettl-io. \ ~sk: ~ skol: ~ii i Stoc1dioli.i-1, ~necl.
cl: r Jic.i9.olilrra ' 1 I5dn.ström, för Högre eleinentarliiro \ rerket snmt för T ' isby Iiögre flick- för Aickor i Uppsala, clocei~teii Elsa E ' Yclr .. el~son 1 ' Ikll.
skola, fröken,
