# ID: svediakorp-per308
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,511
# sentences: 440
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ett besök h o s Fredrika Bremer på Årsta.
Senare Arens » upptäckt » har som bekant Ater gifvit Fredrika Bremer, den en gång högt älskade och fïäjdade men lange förgiitna, en plats i v %ra hjärtan och vår litteratur.
Svenska eademiens hyllning af hennes hiindraArsmiane, de minnesteckningar och afhandlingar som på sista ti.den sett dagens ljus - till dessa bör laggas den i Dagnys förra årgång synliga uppsatsen om » Freclrika Bremer och Esselde, - alltsamnlans %r utslag af denna nyvak- nade karlek och detta Bteriipplifvacle intresse.
En följd dara£ iir också att ur enskilda gömmor det .ena bladet efter det andra lockats fram, hvarå antiageii Freclrika sjiilf eller någon hennes niirstående och samtida tecknat nigra drag, .hvilka tjiina att komplettera hennes bild.
Ett skdant görndt blad har, tack vare en pietetsfull förvarares vanliga tillmötesgående, blifvit ställclt till denna ticlskrifts förfo- gande.
Det biir soni öfverskrift)) Ett besök pA Arstas och består i en af sjalfva den besökande neclskrifven berättelse öfver en minnesrik fiird tiil det gamla Bremergodset och tvenne dagars sam- nianvaro med Fredrika Bremer, som d&amp; stod pA höjden af sitt.rykte.
Dessa enkla anteckningir stalla visserligen ej skriftställarinilan och banbryterskan i n %gon ny dager, men de .kasta ett, desto och förtjiina clarför att framdragas, klarare ljus öfver nza~~iskn~a s % mycket mer som de liiwna en mer detaljerad beskrifning på Fredrika Bremers barndomshem, an som förekommer i någon af hennes hittills tryckta biografier.
Forst nAgra ord om den person vi ha att tacka för skildringen.
Hans nanin var Iinr1 Daniel vyb berg ' - ett namn, soni icke säger oss nBgot, emedan den som i lifsticlen bar det icke hör till dem, on1 hvilka hvarken en sanitid eller eftervärld talar.
Född i Varmland 1 SO6 hade Nyberg som sitt » världsliga handtverk B, efter hvad det heter i en tryckt.
nekrolog öfver hbnom, rendast mekanikerns, hvilket stuclium han idkade fr&amp;n ynglingaåren, och utgjorde vid Motala verkstad en lång följd af år en verksam och.
saker ' korrektör ' &amp; t denna inrättnings mekaniska ritkontor)).
Han dog i Motala i kopporna 10 okt.
1851.
Detta gr allt det faktiska vi reta om denna man.
3Ien sam- tidigt ined att nekrologen lämnar dessa ii jugga.
iipplysningar om ett hiindelsefattigt lif, söker densamma infläta en blomma i den bortgtiilgi-ies minneskrans.
Den leter oss ana att Karl Nybergs wviirldslign, handtverkw \ - ar ett, hans ardliga striifvanderi ett annat.
T ' i första., att vi biir lm framför oss en af dtwa rid ett iilekaniskt arbete och en oförstAende omgif ning fastkedjade driimulare, en stackars tungsint sviirmare med en varm och känslig + i l, stiindigt strafvande med en försagd och bnnclen naturs oföriniig; ~ att finnu uttryck för sin langtau efter fullkorniiing, eller för att anföra ett yttrande af Fredrika Breiner om denim hennes blygsamma viiii: » han var en a£ dem, som alltid sörjde öfrer att han ej kan gijra.
sig lyckan tillgodo, darför att lians otAliga begär e£ter sällhet löper sk långt framom hans framsteg i förädling *.
Att med en sbdai läggning syberg skulle taga lifligt intryck af Fredrika Bremers skrifter med deras djupa kiinsln och höga etiska ideal %r naturligt.
Och till beundran och tacksamheten för författarinnan, sällar sig efter h a i d en s~Grinisk c1prka.n af hennes person.
Själf har han beskrif rit inledningen till deras bekantskap, hvilken sannolikt förskrifyer ~ i g fr6n början af 1843.
» För två och ett halft år sednnw skrifver h m, » innan jag annu personligen kände Fredrika Bremer men rar intagen af anden jag lärt kanna i hennes skrifter, hade jag en dag i Stockholm, diix hon d5 bodde, kommit för att tillställa henne en biljett, innehållande några rader för den imimling hon öppnat ' för de värnlösa barnen '.
I några verser hade jag sökt uttrycka ett tacksamt och tillgifvet hjärtas förbindelse till henne.
Detta var första uppränningen till rAr bekantskap, fast hon ej d % kunde veta hvem jag var, ty biljetten hade ingen namnteckning.
Med biljetten i handen klappade jag p&amp;, och d5 jag ej visste, hvilken jag skulle träffs, kanske henne sjalf, stod jag - om p&amp; nsllar, fastan det blott var p&amp; kalla stengolh-et i förstugan.
DA hörde jag inifrån tonerna af ett piano, som förunderligt anslogo mig. % -- - Med den oändliga godhet, som var ett med hennes natur, h k Freiirika, Bremer mottagit sin blygenmma beundrare.
Genom den oslipade ytan har hon, med det kiirleksfulla hjärtats skarpblick, sett till botten af denna slutna sjil och anat dess guldhalt, och s % upptar hon den ringa, tafatta mannen i sin vida vänkrets och
.
blir hans andliga viilgörarinna, ljuset p&amp; hans vsg, hans tröst och hans försyn.
Den viirldsberöii~da författarinnan, som stAr i skrift- växling med sin tids miirkligaste personligheter, anser sig icke för god att korrespondera ined den obekante nzekanikern i Motala, hon försöker skanka honom.
mer lefnadsmocl och själffortröstan, hon iippniuntrar hans hAg för studier, hon uttänker i t honom litteriira och bildande sysselsiittningar soni ornviixliiig i hans torra alldagsarbete och hon inbjuder honom att besöka sig i sitt Arstahem.
Efter mycken tvekan inen sporrad af en obetvinglig önskan att för sin viilgörarinna bikta sitt oroligtt sjiilstillstAnd, besliiter haii sig för att taga den viinliga uppiiianingen på ordet.
Hail reser till Stockholin '!
'), och en vacker dag, det var den 6 jzmi.lS45 p % morgonen, sitter han med klappande hjiirta, upprörd vid tanken pA det ' stundande mötet, i skjutsk&amp;rrm och beger sig - ut genoni Skanstull till.
Arsta.
Han börjar med att skil.drn viigen han passerar och sina kiinslor, dA han, val kommen i11 pi, Arsta iigor, nalkas målet för sin färd.
Därpk fortsiitter han sin resebeskrifning, och hiir nia ordet liimnas At reseniiren.
9: I: * - i » De stora herrgårdsikrarna stodo härligt gröna och det gjorde m i g godt att se h u r viilsignadt d e t h a r stig ' ut.
- Ni1 stig jag gården iifven, o~ngifven af vackra löftriid, och det stora stenhuset.
nied sitt höga, spetsiga tak och e t t fyrkantigt torn pi % framsidan, försedt med urverk.
Detta var storartadt - mer al1 jag viiiitat.
Vid ena flygelbyggnaden stannade vi, jag steg ur och gick fram ' till hufvudbyggiiingen -- uppför stentrappan, som har ned- gång &amp; t ömse sidor - och in i den höga förstiigan, som iiiistan liknar en kyrka med sinn fyra granitpelare, soni uppbara hvalfven hvarph trappan till öfre viningen A ömse sidor går upp.
Allt var ek tyst hiir och stegen genljudade.
Jag gick fram till dörren midt för, i tlulke att triiffa p&amp;, kölret.
Snart koil?
nAgoii ut, förmodligen hushAllerskan.
- Jag frågade efter herrskapet och fick till svar att blott en af mawsellerna var hemnia.
På min ifriga frkga: hvilken?
hörde jag med inviirtes gliidje och liittnad att det var Fredrika.
,. ")
Det vill syiins som om Arstabesöket, hvnroni Nyberg vid lieinkom- sten till Motsln iiecJ.skrifvit en detaljerad berattelse, varit resans mledning och inPI.1.
Jag namnde mitt namn, hushallerskan gick upp för att anmiila mig och kon1 strax ned och bad mig stiga upp och vänta litet.
hlamsell Brenler skulle strax komnia.
- Emellertid blef jag införd i en stor sal till höger; det var matsalen.
- Länge behöfde jag ej vanta.
Dörren öppnades tyst och Wlle B. kom in och tog mot mig ined mycken hjärtlighet.
- Jag nämnde huru min resa af .tillfälligheter blifvit företagen tidigare pA sommaren än jag ämnat - hon It sin sida omtalade det hennes mor och syster vor0 i Stockholm.
Hon fragade om vi kanske skulle g&amp; ut före niiddageii att promenera.
on ville visa mig Brsta, som dock ej ännu var i sitt sommarskick.
Vi gingo A t motsatt sida till den jag kommit, ner åt viigen till höger, där en % gör en stor bukt och flyter ned till den lbnga viken, som har gAr in i£riin Saltsjön.
Liings renstra stranden af denna g %r den vackra jämna vägen med vacker utsikt åt viken.
Betraktelser gjordes öfver de föremal vi &amp; go - insekter och v e t e r och omgihingen.
Xen ofta blef langa pauser, det kan ej annat niir jag är med!
Vi kommo till ett landningsstalle, c k biltar lago och ett boningehus, som hennes far hade byggt till luststii !le.
- Dar bodde nu en fiskare.
Ett par barn lekte utanför.
Hon talte s&amp; godt med deni, öppnade sin ridikyl och bröt ett par bitar peppar- kaka Ht dem.
De tycktes vara rana att fii niigot godt af henne.
- Hon visade mig utrit vikens holmar lfingt bort, som harifrh synas nästan son1 fast land.
Där skall vara mycket vackert, öarna betiickta med löfskog och marken med orchideer och andra rälluk- tande blommor och frisk grönska.
- - - Vi viinde och gingo en i skogsparken a£ gran och tall, som höjer sig i f r h vägen och stranden; vi lyssnade: till fåglarna.
Så föll talet p % dsnska skalden Andersen, som E l l e B. personligen känner.
Hon berättade lifligt huru de triiflats ombord å en Angbbt pA en färd genom kanalen.
Huru han presenterat sig sjalE med mycken emfas och mrlnga gester som författare till arbeten som han nämnde, hvarunder hans liinga hiinder spelade en liflig roll.
i \ I: lle B. trodde först att karlen var litet tokig men fann.
snart att det blott var SA hans sätt.
Anclersen haller vanligen fram sitt jag mycket, men det fir y&amp; ett sii godt och intressant satt att det ej stöter.
En stund därefter hade han räckt in till henne i hennes hytt en bok, en af hans romaner, som gi ' dva.
- Jag hade just tagit meci mig en afskrift af ett af
hans nyare srniistycken, ' Lilla flickan.
med svafvelstickorna ', som M: lle B. a m u ej last.
Vi hade emellertid satt OSS p % en af naturen bildad grtissoffa.
Jag frågade on1 jag fick lasa den lilla berättelsen för henne.
Men under lasningen kom gråten mig i halsen och thrar i ögonen sa att det gick knagligt mot slutet; ' men min rörelse var ej Andersen ensam skuld till.
- Vi gingo sedan vidare igenom denna trefiiga skog med sin vackra gräsmark - en genväg fram till herrgården.
Under vägen talades om mitt lefnadssiitt vid Motala och urngangesförhiillanden.
- Hon kande visst medlidande med mig, d&amp; jag beskrifvit därom, och fragade om icke,.
då s4 voro s % många bekanta tillsammans, det emellan oss fanns n %got mer vanskapligt, innerligare förenings- band eller gemenskap, hvsrtill jag maste svara nej och tillade dumt eller oriktigt, att ditrtill fordrades troligen mera bildning.
Rklle B. sade da: » Men månne det gr. s %?
Det goda och hjart- liga i samlefriaden kali ratt.
val.
finnas utan bildning i vanlig beniarke1~e.s - - Denna tanke tvar just min också, fast jag uttryckt den förvänclt.
Vi hade nu hunnit ngra hem och giiigo genom den stora trädgården, som doftade harligt. '
Frukttradein voro just i blomma och ett appeltriid, hvaraf en gren räckte ned p % sandgången, prunkade i den yppigaste blomstring.
- Tvenne stora fyrkantiga ruddnmnzar iiro i öfïe 8ndail af trädgården - mellan dessa gfir den mellersta gången, som i följd af den reguliera anläggningen har sin riktning miclt fram till g&amp;rdsplanen och förstugan A fasaden till slottet.
Gamla vackra lönnar, .son1 nu blommade, stå som skildtvakter innanför triidgå.rdsporten 51 ömse sidor.
En af dem - en invalid var sorgfalligt lappad med paspikade bräder.
Då vi kommit in i förstugan sade M: lle Rremer att hon skulle visa mig hvar j ag komme att bo.
' Hennes kammarjungfru Kristin öppnade en dörr till vaiister i förstugan; ' där var först en stor tom tambur, dar innanför en stor sal med biljard.
PB vaggen midt för var ett vackert porträtt, helfigur af Kai1 SI som yngling, hållande spiran i handen, e0111 han stödde på ett till höger om honom liggande ofantligt lejon, hvaraf blott framdelen synes.
Stycket ar af Ehrenstrahl, och min värdinna omtalade, att det för några Ar ' sedan blihit af en piga funnet på vinden och då det blef aft~att~aclt befunnits vara ett godt fynd.
Detta och tvenne andra gamla porträtter af de forna ägarnes stamfru och ' dito herre, en amiral Bjelkenstjerna, ' gifva ett krevördigt utseende åt denna -
sal.
Min värdinna omtalade att amiralskan varit en ilianhaftig fru, att hon ' byggt detta hus (Rom med sina trte alnars tjocka murar synes kunna besta i mAngs sekler) p % nio mhadex, under det att hennes man var ute i tjiinst under 30-åriga kriget.
Till höger om denna sal voro tvenne rum.
- Jag kunde ho i hvilket jag ville och var således logerad som en stor man - eller som en släkting.
Jag var nu 1Kmnad i t mig sjiilf till middagen kl: 3 och hade en halftimme p&amp; mig.
Jag snyggade upp mig litet och så kom nlatbud.
Matsalen var i öfre vbningen.
Ett litet rundt bord midt i det stora rummet stod dukadt för tvi.
*: Xlle Bremer sade nar vi satte oss: » Jag tror det är bara vi, svenskar, som bruka lasa till bords, men det ar en vacker s d s.
Ritterna Iroro mycket enkla.
Den första var kokt strömming med potatis, sedan tror jag det var frikasse pA kalf och ndgoii soppa.
Ulle Brerner fyllde själf mitt glas med madeira och helt litet i sitt eget.
- SA sade hon: » Nu dricka vi kungens skAl!
» Hvaipå jag svarade: » Jag dricker er », - hvarat hon blott siiiAlog litet.
- D » Sedan vi druckit kaffe besago r i rummen.
I file med och till höger om matsalen, som viitter At girden, ar först ett litet smalt rum med tvenne bokskap - val fyllda; Aterigen till höger i bredd med detta är ett mycket vackert kabinett i bliitt med en rosig matta i bliitt och hvitt; iifven yttre kabinettet har matta.
Väggarna i det blA kabinettet äro prydda med 8 h 10 vackra oljemålningar, hvaribland ett gubbhufrud, som ar ypperligt och ett täckt landskapsstycke.
I fönstren (det är ett hörnrum) blonlmade siirdeles vackra pelargonier, bAde hvita och röda.
Här i detta behagliga rum var det hon visade mig den utom- ordentliga godheten att lAta mig se sina album med porträtt och teckningar af hennes egen hand.
- De vor0 miniatyrer i tusch eller sepia och mycket nätt och triiffande gjorda, ty jag hade själf sett en del.
af personerna, t. ex. Fabian U7rede och professor Geijer.
Men det var en hel hop.
Jag minns däribland professor Bergfalk, om hvilken hon sade, att han med sitt vanligen strifva, kalla utseende, dock nar han talade fick det lifligaste, själfullaste *) Hiir bifogas en teckning, utvisande bordet med Fredrika Brexncrs och gästens platser.
uttryck i sitt Ansikte och hans vackra ögon sköto blixtrar.
Pro- fessor Fahlcrantz, teologen, var afven dar.
Af frnntimmerspor- tratten kommer jag ih8g hennes nior och syster Agathe såsom ung, grefvinnm Sonimerhjelm, hennes s&amp; afhållna van,.
som dog i Norge förra hösten, och iniinga ni.ycket vackra eller intressanta, ansikten, dels af hennes slaktingar och andra, soni jag ej minnes nu.
Det var mycket sjal och lif i dessa portriitter.
Ett förträff- ligt poctriitt en face af Napoleon i sepia och i för.gylld ram ville m: lle Brenier förara niig, sedan hon förut bedt mig välja, hvilket jag ville ur hennes album.
Jag h.ade vii1 en gång i fjol bedt henne om en liten teckning.
Men jag kunde oniiijligeri förmå mig att mottaga, ilagon af dessa, som jag tyckte tillsainmans ut- gjorde en helgedom, dar det vore synd att rubba iibgot.
Mycket roade mig att se en liten teckning med peiina, gjord af professor Geijer, som han gifvit henne.
Den hade ungefar följande inskrift: DI ' A en af riksdagsbråket undanryckt stund har jag roat mig med att göra denna teckning från henimet och ut- ur iniila sotiga ' barndomsmi.nnea.
Den visar professorn hur han ligger och ~prattlar dar i kolfatet.
Ja.g tilliignar dig den2.
.- Målningen var på halft kvartblad och visade en bergslagsvy, Ran- siiters bruk i Varmland, med ett par höga skogiga berg i fonden, en smedja dar gnistorna spraka .upp ur skorstenen, dammen bred- vid och kolfntet, diir profess~rn ligger och v ' aggar sig, lycklig som en ha1fgud.S ' Jag hade ett Kr förut mottagit af min valgörariiina en tysk bok i filosofiska och religiösa ämnen att öfversatta -- att darigenom ha en nyttig litterar sysselsättning p5 lediga stunder.
Jag med- hade mitt manuskript och bad att få visa det.
Sedan jag hamtat det satte vi oss bredvid ett litet bord - hon .. med boken, jag med min öfversattning, hvilken jag begynte läsa upp.
Jag van- tade mig visst att mycket skulle vara att ratta och förbättra, men jag märkte att det blef mer an jag trott.
Jag förvånades öfver den snabbhet hvaïmed hon i tyskan följde mig i de langa, ofta.
svArfatt.liga perioderna och med hvilken latthet hon rattade och förbattrade min öfversiittning, hvilket jag diiri införde med blyertspenna.
En och annan gHng, sade hon: » Mycket bra % -- » det kan inte bli bättre~.
Sanima eftermiddag iick jag se hennes staty: Iduna.
Vi *) En teckning meclclelrts öfveï ritiiingeil, breclvicl hvilken s t k: nej olikt,.
i.
gingo ifrån matsalen öfver förstugan - Bt andra sidan midt emot dar hennes skrifrum sr.
Det var enkelt.
Ett o£antligt stort an- tikt, bl %m %ladt väggur, men hvars knäppningar knappt höras (s % tyst ' är allt i denna boning) står strax till vänster när man kommer in - och litet längre fram ut på golhet hennes skrif- bord; som var be ' tackt med böcker och papper så att blott ett litet rum syntes ledigt för skrifningen.
JIidt p&amp; golfvet till höger var ett annat bord, som var alldeles ragaclt med böcker.
Midt emot inghngen från förstugan ar en annan dörr, (alla ofantliga dubbeldörrar) som ghr till en salong.
På höger hand om denna senare dörr i hennes skrifruin såg jag en tafla, stäende y5 gol£- vet i vacker förgylld ram - men med ett täckelse öfrer.
Hon upplyftade det och det var hennes eget porträtt, miladt af öfverste löjtnant Södermark.
Det ar mästerligt utfördt och ganska lgckadt, fast man kan säga att det nu kan synas idealiseradt.
Dock har jag sett föremglet i stunder, clii hennes ansikte antagit eller IAtit genomlysa en slags högre skönhet, en förklarelse - som ingen m %lning ekan Aterge.
Bredvid taflan ar ett bokskap.
Mongen iir ett stort, i ljusa färger kliidt rum -- golfvet med inlagda ru- tor af ek - och som de flesta här runcltomkring omgifvet med s1ät.a planstenar.
Till höger gingo vi till ett hörnrum.
Detta var Idunas tem- pel (s % vill jag kalla det).
Hon yttrade sjalf om den älskliga bildstoden, ' som vi betraktade, att ansiktet ej var nagon grekisk skönhet - ej en g %ng hvnd man i allmänhet benairiner skönt, men det är äkta skandinaviskt, och uttrycket ar så rent, SA iidelt och intagande.
S % fann jag det äfren.
Qrarnström ar mästaren för detta arbete.
Skada att det ej ar i marmor, utan i gips.
Vi gingo ut och togo vägen At södra sidan - landsviigen At Dalarö - öfver ena ändan af det stora fältet, hvarigenom den förutnämnda %n gör en stor bukt.
Stränderna äro bevuxna endast sparsamt med några trad här och dar.
Angskäran hördes hiir hela dagen.
M: lle Bremer sade att hon hörde den gärna och et p&amp;- tyckte om denna £tigels entoniga, ntpgot remodiga liite.
ininte om ett försakande och tåligt sinne, som i sin ringhet och undergifvenhet höll ensligheten och betraktelsen kar.
(Det ar endast tanken men ej uttrycken, som jag tror mig kunna nagot Ktergifva).
Vi hörde Sven pA liirkan.
Och pil frågan till mig om den lilla glada sangaren och andra liknande intagande sanger och varelser i naturen plägade upplyfta mitt sinne till skapareii,
svarade jag, att of.ta hade; jag känt det s %.
» S % iir det just ej med mig *, sade hon.
)) Jag har ej .kunnat undg % att jämte det sköna och goda se det onda i världen: höken jagande ' dufvan -- ulf- ven slaktande lamniet *.
Sade sedan att det var tröstande hvad som ' i Uppenbarelseboken synes ' häntyda på kreaturens förlossning och frågade om jag bemärkt det.
Svaret var obestänidt, ty jag min-.
.
des ej klart detta. » ' d: *, * » Det började falla nAgot regn, och som vi ' ej hade paraplyer viinde vi.
Emellertid begagnade Fredrika Brerner sin gröna pa- rasollett .. Nen vi vor0 snart hemma och regnet upphörde ocksa.
Solen sken Ater fram - det var vackert och friskt samt svalt, ty det led mot aftonen.
Vi stodo ilii utanför den syrenhiick, som i en lindrig bukt oingifver gården % ömse sidor.
Vi betraktade himmelens sköna moliispel och den sjunkande solen en god stund - först länge under tystnad, sedan.
talte vi om sannolik- heten att denna harliga hiinlakropp vore hem för fullkomligare, lyckligare viisenden än nianniskan.
Vi gingo nu %ter in och jag följde med in i Iduiias rum.
Den nedgliende solen- gaf en mild, egen högtidlig dager åt detta rum, där viiggarna äro hvita eller mycket ljusa.
Den härliga statyn såg liksom förklarad ut i sin blandande hvithet mot den scharlakmsröda duken eller förhänget, som strax bakom döljer sjiilfva hörnet af rummet och nästan anda fr %n taket nedfaller till golfvet.
Det ser ut som om bilden lefde och nyas framtradt därinifrh.
Fredrika Bremer hade en bok i .handen: » Dödens angel, af l i n Vi satte oss i soffan midt emot statyn och.
fönstret.
Hon begynte läsa detta poem, som genom tankens och rytmen6 allvar och höghet - de sista harpoljuden af den viildige hädan- gångne anden alltid gjort ett så djupt intryck på mig.
Jag lyssnade till hennes röst, som innerlig som en bön - från ett hjärta, som blott lefver för att försona, befria och draga till himmelen.
Jag s %g d8runder p % Iduna, hon syntes ock lyssna till orden.
Det var en skön, en högtidlig stund.
Nära halfva poemet var last, då tebud kom, kl. var v@ S.
Vi drucko te i matsalen och åto smörg %s med litet kallmat dar- till.
Fredrika Bremer åt a h e n varm potatis.
Kringlorna vor0 miirkvärdigt smA.
Brödkorgen var af silfver 7 bra stor - och ' -
s&amp;g antik ut och tycktes begagnas dagligen.
Eljes syntes intet öfverflödigt - utan helt enkelt.
Denna afton fick jag afven höra musik.
Ett gammalt och litet fortepiano stod i matsalen i öfre andan midt emot ingången från förstugan.
Musikalier och ett par böcker lago diirpii.
Bland noterna s&amp;g jag hennes sing: » Fall latta snöflock, falls med inusik som jag tror af Brendler - och dedicerad till henne.
Jag bad henne att få höra den och hon spelade den men utan s h g - melodien var ratt vacker.
Afven fick jag höra ett par af Men- delsohn-Bartholdy ' s » Lieder ohne Tvorte », som jag en g %ng skrif- vit till henne att jag var förtjust i.
Detta kom hon nog ihitg och ville roa mig med att f % %höra dem.
Instrumentet var sr@, och för att tonerna nltgorlunda skulle fylla det stora rummet., fingo de ohämmade ljuda.
Posten kom med ett par bref och Aftonbladet till m: lle Bremer.
.
Hon måtte nu varit trött, i sgrnnerhet vid mig - kl. var 9 - och medan Kristin ännu var kvar sade hon: » Su ftar jag saga herr N. godnatts.
Jag hade väl bort förekoniiiia henne.
D Lapparna och civilisationen.
Under Fredrika-Bremer-Förbundets nu mer än 20-liriga verk- samhet ha frAgor a£ den mest olikartade natur hopats pA dess styrelses bord.
Att nöjaktigt besvara dem alla har naturligtvis ej varit möjligt, däremot söker Förbundet SA ridt det sig göra låter underkasta dem en siidan utredning, soin kan bidraga till deras slutliga lösning.
Under de sista månaderna af förlidet &amp; r har det ämne som antydes af ofvanstående rubrik, och som väl bbör tyckas stå ganska f rammande för Förbundets syften, förelagt s detsamma till behand- ling.
Från en förening i sydliga Lappland hade nämligen ingitt en ansökan om erhaande af understöd At ett par yngre lappar för genorngilende af en norrländsk folkhögskola.
Ilii det icke fram- gick huruvida ansökningen giillde ett par kvinliga eller manliga lappar och Förbundet dessutom ej äger nagra medel för ifrtga- varande ändaniAl, var ju ett afböjande svar tiimligen gifvet.
Ärendets saregna natur gjorde dock, att.
det ej ut.an vidare kunde laggas ad acta.
» Hvilken stallning bör en för folkuppl ysning nitalskande association intaga till lapparnas bildningsaiispriik?
Hur te sig förh5llnndena bland lapparna själfva?
Är det med deras intresse förenligt att ge dem del af den moderna kulturen?))
Dessa och liknande frågor framställde sig osökt under sakens handläggning.
För att s % vidt möjligt fH dessa spörsmiil på ett tillfredsst %llande s %tt besvarade, har Förbundet stallt sig i förbin- clelse nied ett par af vart lands främsta auktoriteter inom detta onirade med anhållan om ett uttalande.
Med särdeles tillmötes- gående har Förbundets begaraii blifvit upptagen, och (3 % de svar som iagAtt äro synnerligen intressanta och ge en god förestallning om ' förhiillandena bland dessa vara i SA många afseenden vanlottade landsniän i höga norden, rna här ett utdrag af de till Förbundet ingångna skrifvelserna meddelas.
Den första, till livillien Förbundet vandt sig, var kyrkoherden Vitalis I&lt;arnel.l i I&lt;aresuenclo.
Efter att ha sagt sig ej särskildt känna till de lappar, on1 hvilka det var fråga, skrifver kyrkoherden: » Jag har nagon liten kännedom om Viisterbottenslapparna i allmänhet, och jag tvekar icke i deras eget intresse saga min mening rent ut.
När en lapp eller lappska börjar spatsera i.
Stockholm i mer eller mindre vanstalld lappdrakt, n %r lapparna börja bilda föreningar och h a h a sin egen tidning, när de börja tillegna sig follthögskolebildning, d % ar det totalt slut med dem som lappar och då blifva de de eländigaste människor man gärna kan tanka sig.
VRsteïbottenslapparna hafva tagit sig för med allt detta och t. o. m. börjat bygga sig hus och bli bofasta.
Därför sta de ock inför sin undergiing, hvarom hvem som hälst kan ö£ vertyga sig.
Däremot, om lappen blir p % sina fjäll.
och lefver det lif han af ålder lefvat, hiillande noggrann vHrd om sin hjord, brottande med faror och svårigheter, oni han ' förblir troget i den, förening han genom dopet tillhör, om han lär sig liufvudsuinman i kristen- domsstyckena samt väl läsa, skrifva och räkna,.
då $r lian en man för sig, en nyttig medborgare, en vacker syn for bAde Gud och miinniskor.
Sådana lappar hafva vi här i Norrbotten, enkanner- ligen i Karesuando och Juckasjärvi.
Vi gifva dem undervisning genom lappkateketer, som vandra med, samt dessutom 3 månaders undervisning om året i s. k. vinterkursskola, dil föräldrarna gå i.
vintervistelse och barnen kunna samlas till närrrlaste fasta skola ..
Vi gifva dem en liten kurs men val lärd och p % svenska.
Den som känner förhiillandena vet och inser, att detta iir det ratta sättet.
Gynna gärna lapparna på allt sätt i deras näring, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem icke läppja på civilisationen i öfrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig och skall aldrig Bli till välsignelse.
Lapp skall lapp vara.
&gt;: Så l h g t kyrkoherde Karnell, hvilken otvi£velaktigt stöder sitt omdöme on1 lapparnas civilisatoriska förutsättningar ph en nära kännedom om förhållandena bland sina lappska försam- lingsbor.
* * * Vårt lands kanske främsta Lapplandskannare, professor I&lt;.
R Wiklund i Uppsala, liimnar i en liingre skrifvelse en utförligare och mer allsidig utredning a£ frilgan.
Han skrifver:.
nEnhvar, som på nära håll, d. v. s. genom att pii allvar - och inte bara som flyktig turist med hufvudsakligen estetisk och kanske ocks % filantropisk syn på tingen - lefva samman ined lapparna,.
genom att idka, långvarig köpenskap med dem, genom att ha 1Angvarig beröring med dem som ämbetsman o. dyl., lyckats erhalla en verklig inblick i de ceii ' iligeiz wo~izncZise~-mde lapparnas lif i vårt land, har med undran sett, hur oerhördt mödosamt deras lif under langa delar af tiret %r och hvilken rana vid umbäranden a£ alla slag dessa lappar mtoiste ha £iir att kunna Ar efter Ar lefva ett dylikt li£.
Han ser och vet ocksi, att en verklig, intensiv renskötsel ar möjlig endast under den förutsättningen, att vederbörande renskötare utan knot eller sorg eller stor längtan efter nigot bättre underkasta sig alla dessa mödor och försakelser.
SA fort han försöker komma ifran dem p % nagot sätt genom att t. ex. under nagon längre tid a£ aret satta sig ned i en stuga och lata renarna löpa fria nilgonstiiries långt borta utan tillsyn, så har detta till följd en större eller mindre förvildning af renarna med ty itföljande svira obehag.
Hans försök att sitta stilla resulterar allt&amp; i dAlig renskötsel.
AU annan bekvämlighet, ovilja mot den besvsrliga mjölkningen a£ korna och tämjningen af körrenar etc., verkar på samma sätt.
Renarna förvildas.
D&amp; de förvildas, kan lappen ej hrilla dem friin böndernas höhässjor o. dyl., hvmför det uppstsr slitningar med de fastboende, utbetalande af dryga höskadeersattningar m.
III.
S % småningom uppstår på detta satt den underliga form för renskötsel », som praktiseras af en del s. k. skogslappar i vart land, hvilkas renar äro fullständigt vilda och jagas af sina niigarc » som annat villebriid med geviir i hand, en nrensköteel~, som till slut mhste på laglig vag förbjudas.
För att en nomadiserande lapp skall kunna ekonomiskt best %, m9ste han således afsaga sig en stor del a£ d e beliof, som de fastboende anse vara fullutandigt oundgängliga.
Han kan dock aldrig, hur genuin lapp han &amp; n mande vara,.
1Ata bli att] .ängta efter värme, da det är kallt, efter torra kläder, då det regnar, efter ett nhgot SA när hyggligt nattläger, efter vegetabilisk föda niidt i allt renköttet, o. s. v. Blir denna längtan honom föi., stark, » förfaller, lian till de fastboendes veklighet och upphör att vara riktig nomad.
Det $r därför bl.
a. en gammal klagan, att de fasta lappskolorna bidraga till att göra lappbarnen mindre skickade för nomadlifvet, diirigenotn att de fB smak för de fast- boendes lif.
Och det är ur denna samma synpunkt, som man bör betrakta kyrkoherde Xarnells yttrande om att det för lapparna ar farligt att » läppja på civilisationen s.
Han har, då, han fallcle detta yttrande, naturligtvis haft nSrniast Torne-lapparna för ögonen.
Det kan emellertid i det stora hela galla för alla nomadiserande lappar.
' .Det ar farligt för dem att f % sin längtan efter de fastboendes förhålltzndeu alltför mycket upptänd, ty det är d % oniöjligt för dem att omfatta sin handtering med det nödiga intresset och den nödiga ifvern.
Följden blir, att de nier eller mindre försunima renskötseln och att deras ekonomi försiimras.
Och ingen lar väl medvetet vilja försämra deras ekonomi.
Nästa fr %ga blir CIA, om man alltså, bör fullständigt afhalla de nomadiserande lapparna frin all civilisation, ej ge dem någon undervisning, ej sända dem i skola, o. s. v. Svaret harpa kan iii tydligen ej bli annat 511 nej.
Nomadlapparna iiro miinniskor, afven de, och böra utvecklas till högre och bättre varelser, de såviil som alla andra.
Men man rn %ste se till, att den iitveckling de i ett afseende få, ej i nhgot animt afseeiide blir till öclesdiger föfsämring för dem.
On1 man ar saker p %, att t. ex. folkhög- skoleundervisning skulle ha ett dylikt dubbelt inflytande pti cleni, SA får man ej förhjälpa dem till siidan.
On1 jag hade - antt bestämma rörande de nomadlappar frAn Norrbotten, som jag kan kanna till, sa skulle jag utan mycken tvekan frånråda folkhögskol.eundervisiiing för dem i IcEz~ry1p.
Jag vet iner än viil, att det finns m %nga Norrbottensnomader, hvilkas lraraktiirsfasthet ar en borgen för att de ej skulle låta sig lockas fr8n nomadlifvets mödor genom den smak ' för ett mera förfinadt lif, som de ovillkorligen mAste f % i en folkhögskola, men jag vet ock&amp; mer än väl, att dessa karaktärsfasta lappar tyvärr - och.
förklarligt nog.
- befinna, sig i minoriteten.
Jag skulle daiför endast eftex en noggrann pröfning af hvarje sarskildt fall vilja tillråda en folkhögskolekurs för ~zågon af deni, ty jag vet, att jag annars lätteligen kan .stjälpa i stallet för att hjälpa.
Västerbottens lappar karper jag föga.
till.
Det @ r emellertid en känd sak, att renskötseln därstädes i de flesta trakter st %r på en betydligt lägre st %ndpunkt än i Norrbotten - man har blifvit ..
för bekvarn af sig och drar sig, förklarligt nog, för nomadlifvetu svaraste mödor.
Man skulle då kunna resonnerz som s i, att det inte lönar mödan att f6rsöka hiilla renskötseln i Västerbotten uppe på den stindpunkt den borde intaga, utan att man godt kuli kasta yxan i sjön och inte .se SA noga efter, 0111 nian genom de11 undervisning man ger lapparna, möjligen ocksii ger renskötseln en stöt.
Innan man besluter sig för det resonnemangct, torde det dock vara riktigast att höra sig för med personer, som af lång personlig erfarenhet kanna T7ästerbotteiis lappar och som ej ut: m vidare tro p % lapparnas prat hit och dit, utan ha förin5.ga att se p % deni med nykter kritik.
e Det jag hittills sagt rör non2ncIe) .nn.
En helt annan sak är det, om man söker lyfta de Zcq~pska .rqZyggarizn.
Dessa, som.
i de sydliga lappmarkerna nu äro flera an nomaderna, äro vanliga bönder, ehuru af lappsk nationalitet, och de behöfva nttturligtvis aU den undervisning och utveckling, som andra bönder i dessa trakter behöfva och kunna smälta utan andlig fara.
Klart är ju emellertid, att man lika litet af dessa.
lappska bönder som a£ de svenska bönderna får göra niigra halfherrar och halffriiknar, som förakta arbetet och i stallet svänga sig med omoget prat och löjliga herrskaps£ asoner.
Sbdant kan tyvärr lätt handa, enar lapparnas karaktär ofta nog ej är fast, och man n15ste därför, tror jag, förfara med annu större urskiljning och försiktighet, dA det galler utseende af stipendiater för t. ex. folkhögskolor bland den lappska bondbefolkningen, an (1 % det galler de svenska, nybyggarna, i Lappland.
B r h lappsk sida framhalles ofta och med fitta, att den undervisning lapparna fått har gjort dem mycket godt, att den utbredt nykterhet bland dem, att den skyddat dem mot utpress- iiingar af de fastboende o. s. v. (Härvid bör man dock ocksil ihkgkomma, att lapparna vanligen af naturen äro mycket slipade affarsman, sh att de flesta historierna om utpressningar och bedrägerier, som lappar blifvit lidande p&amp;,- ha gRtt till så, att lapparna först berusats och sedan bedragits.)
Jag erkanner ocksi gärna, att nomaderna behöfva all den primära och etiska under- visning de f % och att den ej skadar dem, men fragan blir en annan, om den galler en fortsatt och nhgot högre form af utveckling.
.
Jag har uppehfillit mig vid dessa.
saker med kanske för stor utförlighet och mångsidighet, men jag har gjort det, emedan jag ar öfvertygad om, att vi ännu under långliga tider behöf1-a noma- derna clär uppe i norr och att vi därför ej f5 förderfra dem. » Som en motvikt till den först anförda auktoritetens helt och hållet afvisande och den andres välvilligare ehuru reserverade
hiillning till frkgan om civ.ilisationens nytta för lapparna, staller sig folkskollararen 0.
P. Pettersson i Tarneby, enligt prof. Wiltlunds iitsago, Vasterbottena förnanista lapplriinnare.
Dennes mening ar att det beliof af kunskap och bildning, som p5 senar6 tid bör- jat vakna hos lapparna, innebkr en ljusnink i deras mörker, och att rörelsen, ifall den ledes i ratt riktning, skall höja den lappska befolkningen och befordra dess lycka.
» Efter hvacl jag kan först % », skrif ver herr Pettersson, askulle det landa lappallmogen till verkligt gagn om dess ynglingar och unga kvinnor i största möjliga utstrackning kiinde komma i till- falle att fA deltaga uti allmanbildande larokurser, s: \ viil teoretiska soin praktiska ».
Från kvinnovärlden.
Finland.
I Finland, som öfver allt annorstädes, 8r det den politiska röstratten, som inom kvinnornas lager stAr i förgrunden.
Kvin- nosaksförbundet Unionen har därvid tagit ledningen och Ilnr satt i gång den betydande agitationsrörelse för kvinnans politiska ' med- borgarrätt, som f. n. pagår öfver hela landet.
Den 2 sistlidne december gick det stora af Unionen föran- staltade röstrattsmötet af stapeln i Helsingfors, till hvilket repre- sentanter för alla Finlands kommuner blifvit kallade.
Förbundets sekreterare fröken Anna Lundström har godhetsfullt till Dagny insandt ett referat öfver mötet ' (särtryck nr tidskriften » Nutid s), hvarur följande detaljer gro hemtade.
Att det ni %tte ha varit en imponerande sanding, som denna decemberaftoa fyllde sfingföreningen M.
M: s. lokal i Helsingfors, franigår a£ allt.
Den beredvillighet hvarmed man lystrat till kallelsen vittnar starkt om be finska kvinnornas allmänanda och politiska intresse.
» De hade kommit i stora skaror », heter det i beskrifningen öfver delegationsmötet, » fr %n staderna, frhn bondgirdarna p % landet, ja, t. o. m. fr %n de smA ödemarksstu- gorna~.
» Representanter hade infunnit sig för icke mindre an 122 skilda orter. '
Fr %n flere kommuner hade afsändts ' tvenne, ja t. o. m. tre och fyra representanter med rättvist beaktande af att olika meningsgrupper, olika samhällslager borde vara represen- terade.
Den konstitutionellt sinnade kvinnan och socinldemo- '.
krnten, representanterna för vAr kvinliga intelligens och den enkla bondkvinnan med samtliga däremellan liggande typer hade h5r funnit hvarandïa i en gemensam strafvan för ett af alla nml samma intresse omfattaclt- rnilll.
Det liig n5gonting inlponermcle i sjalfva detta faktum, nfigonting hwraf man ej kunde unclgti att rönn inverkan *.
Mötet öppnades af skolförestindarinnan Lucina Hagrnnii, Unionens ordförande, med ett kort p5 svenska och finska fram- fördt andragande.
Fröken Hagnian utdigs darefter att leda aftonens förhandlingar.
.
I. enlighet med det för mötet fastetiillda programmet följde nu ' reclogörelse för de beslut, hvilka B dc skilda landmrtsmötena fattats.
De deputerades namn uppropades ort för ort i I) okstafs- ordning, och enhvar uppläste c k yrkanden hvarom pQ miitet i hemorten öfverenskommits.
1 % de flesta stallen hade de af Unionen föreslagna klammarna blifvit enhälligt omf: rttade.
A en del möten hade de blifvit delvis omstilkeracle, ii en del hade inan gjort tilliigg a£ olika slag.
Unionens klam, densamma son1 äfven af ' Helsingforsmötet antogs, yrkade: w att reformeringen a£ vårt lands folkrepresentation bör ske enligt principen om allmiin och omedelbar valrätt, siilunda att At hvarje myndig finsk medborgare, man shväl som kvinna, bör vid val af folkrepresentanter tillerkännas en röst, samt att hvar och en, som har valrätt, afven bör vara valbar., Sedan de delegerade redogjort för de uppdrag de af sina kommittenter erhiillit, föreslogs uppställande af en resolution, som skulle utgöra ett gemensamt uttryck för mötets ilsikt.
Efter en kortare diskussion enades man om följande stilisering a£ den- samma: Röstrittt och calbnrhet böra tillerkdnttas alla 21 dr fyllda ktr ' nnor, gifta och ogifta, enligt den all~~~linita, lika och omedelbarn röstriittens prim ' p.
Blaiid de Atgärder till befrämjande af arbetet för rösträtts- saken, som sedan beslötos var afven den: Att till c7en Rya senate~zs vice-ordförattl7e afslida en depzttation, som shlle nnhblla om att kcinnonzas röstriitt matte beczktrrs i den yro- position, som af regeringen kommer att föreliiggas 1nizcltdnge) t. samt, att till 1ne (7le) 1zma.r i den koznnzission, som af reyerijzgelz kotnmer att ti2lsdttas för röstrnttsfrAgans beI~nnc ?li~g, iifi-en krinnor milte utses.
P&amp; de allvarliga förhandlingarna följde ett s a m k v h, till hvilket landsortsrepresentanterna ' inbjudits a£ medlemmar af Cni- onen och en del andra medborgarinnor i Helsingfors.
Sinnes- stämningen var den mest animerade, och tandande fosterländska tal höllos, whelt visst, heter det därom, skall denna afton hos enhvar af dem, som narvoro, för minnet framstå, som nilgonting stort och innehållsrikt, som nhgonting af det biista man upplefvat~.
Som bekant har s % väl regeringen som alla partier inom landt- chgen uppsatt den kvinliga röst- och valrätten p i sina program.
-
Skrifvelser från red rika-~reher- ör bundet.
I slutet af 1905 har Fredrika-Brenier-Förbundets styrelse dels till Kungl.
Rfaj: t dels till Stockholn~e stadsf ullmiiktige aflåtit ett par skrifvelser berörande kvinnornas intressen.
Den till koniingen stiillda skri£ velsen afhandlade De kvinliga musik- och sånglärarnes ställning.
Den var af följande lydelse: a Med aliledning a.f en af iiliisilrclirektör Liiiicl in.
fl.
iiilii~niiacl petition rörniide iinclring af $j 14 i aRung1.
Jfa.j: ts iiHcliga stadga för folkskoleseii~i- i~arieriia i riketa anhAllei: Fredrika-Hrenier-Förb~indets styrelse att få göra en iiiiclerdAnig frninst %lliiing.
NBiniicla parsgraf Iycler sHliiricls:, Vid 18rarii1iieseiiliiiariesiitt skall iniiist en.
af ndjiiiildsl~efattiiii~garnn bestridas af Iiirririnna, och böra för iiiidervisiiiiigeii i gyrnnnstilr och teckning samt i nzusik och s&amp;ng förorcl~zus liivarWzno9., sh vida i clre, 11 vad de tvti sistnäiniida iimaena niigKr, s8rskild: i. oinstiiiidighster föranleda iiiiclniita.ga.
Hit-tills liar denna paragraf till8m- pats shl~inda, att i regel iitexan ?ineracle kvinliga niiisilrl %rare n.iiställts f6r iii~dervisiliiigeii i iniisik och sPLiig vid rikets 6 follrskolel~rarinneseininarier!
Mot ntt niiii-iiicla paragraf t.011irtts s&amp;, att kvinnor skulle anses äga ftiretrii- desr8tt vicl tillslttaiicle af rniisikliirareplatserns vid liirariiinesemiiictrieri~a oppollera sig petitioii %rern: t uncl.er yrkande; att hiinsyii eiiclast i118tte tagas tili den sökandes konipetens.
I infordrsdt iitlFttaiic1e 1-i: tr Kiingl.
Musika- liska Alindeinielis styrelse föreslagit att paragrnf 14 111Atte sh oirifoririii- leras,: ttt ifrA.ga \ mande tjiinster mzc (, sökas uf mun ellw kvinna, och skall till .ilrnelu&amp;we af platse ?~ f ö ~ o d 9 z n s den skiclrlipstc c# de sCka9zde, etca.
Vid ett flyktigt beclöii~ancle kali ju den föres1agn: a ~iiclriiigeii syix~s iiiilebiim fiill riittvisa ht bkla hH11, men i verkligheten gestaltar sig s: tkeii aiiiiorliiiidn, shsom torde frningh af följniide.
Ile kviiiliga orgnnist.eriia riiro ifrhga oin utbildning fiillt jaii: iiiist8llcl: ~ ined siii: \ man1ig: a kamrater, iileii under det att saintliga klodrare- och org: aiiist-tmj %iister i I.ieln riket salut alla miisikliirareplatser vid Polkskolellirnre- seminarier (8 st.) och vicl stateris fiillst %iidiga eleinentarliiroverk för gossar st&amp; oypiia för de irinnliga orgaiiisterna, ha de kviiilign organister iia endas t riitt att söka o~nsikl %rarebefnttiiiiig vid real- och sainskolor, livarföriitoni de 1.iitiiitills i enlighet iried seininariestaclgaiis 5 14 biiiinat ph8kna för- ii-iA.iiei1 att f &amp; koinina i första riimiuet vid tilis8tta.iidet af musikliiraretj %ii- Visserligen stils clet kviii- sterna viil rikets f3 follrsliolel~rariniiese1~~i~i: %riei .. noriia fritt att begära, dispens från sitt ii ön^ för att f5 riitt att söka klockare- och orgaiiisttj %nst, inen dar deiiiia dispens beviljas, medför den ofta nog ej elis den kviiiliga sökandeiis iippföraiide p&amp; förslaget.
Ilet af petitionlireriia gjort la fiirslapct: it t siikiiiitlc 1) tii.
fiiret t?
I w t ~ g 1iH11v koliiiiier att SH- öfver iitiiiarkt iintlervisningsskyltligliet frhii kt~iiil~etciit soiii förli~ll~iiicleiiu 1111 %ro ortliiitcle iiietlfiira ett ytterligare fiir~rrfirnii~le fiir i~iuuil~li~rariiiiioriii~ att viiiiiit ai1st#lliiiiip i st; iteiis tjaiist, tlA (lylikii iiieriter, u5soiii tortle fraiiigfi af livad ofvaii anförts, blifva ila~tiiii oiiiiijligii för kvidigit eiitltist goflt ar ritt siiga sökantle ittt msI&lt;affa.
Att iir iintlervisuiiigssynp~i~ikt oiii l~rariiinoriias verksiiiiihet rid seniinwiuiii fri~iiigilr af dc utlBtwiitlei1, Ii \ 4ka.
sfisoiii bilagor iiietlf (i1jx deiiila skrifvelse.
(Hihgorliii iiiiiehöllo ~ i i i p l i ~ iifver iiiusik- erkailiimcleii frhi rektorer vid folkskolel~rariniieseii~iii: ~rier I %r: iriiiiiornas verksaiiihet clärstacles).
DA, enligt livad sHlunda risats, de kviiilipa organisternas ~tiillning iir syii i~erligeil ogpiisaiii och ytterligare skiille försiiin rus, oiii (le u tcstitiig (1c~ frlii deii förm8n (le förut innehaft iiied afseeiide 8 företriidesriitt till tle 6 iiiiisikl#rnreplntserna rid folkskolelarariniiesei~iinarieriia, fiir E ' reclrikii Urerner-Förbundets styrelse i iiuderctlinighet heinstiilla, att oiii tlcii af Eiiingl.
14 viiiiier l+: ders liiiiig- h1nsikalislrs Akadeiiiieii föreslapa äiiclringeii af liga Majestäts stadfastelse, sHsom cii gifven följd liiiraf sainiiin princip att till iiiiieliafvare af piat.sen förordnas deii skickligaste af (le sökaiicle~, afveii irifitte tilläinpas vid tillsattaiiilet af iiiiisikl3rnrctjänster vit1 rikets S folk- skolelarttreseiiiiiiarier, eller ni.
a. o. att l i ä n s p icke tages till ile sökandes kön, utan endast till deras kompetens.
O Kvinnan och stadsfullmiiktige.
Redan i juni hade Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse be- slutat göra en hemstallan med anledning af att en komiti!
tillsatte £ör utarbetande af en plan till vissa iilidringar i stadsfullmäktiges organisation.
Detta beslut har nu blifvit verkstalldt och till vederbörande har aflhtits en s % lydande skri£ velse: Till 7~ Stn~lsfidlnziilitie i Stockkol~rr.
I en af herr Lindhageii in.
fl.
inneraraiitie &amp; r h m Stockliolms stntls- fullmäktige viklit motion, aiigilemle dels utretlning ur vism angifna syn- punkter af frågorna om andratle bestaininelser rörande koniniiinala tjuste- man och namncler samt dels utstrackning af valrutten och rnlbarheten rid ya1 af stadsfullmiiktige, har bland aiinnt ~ieiiistiillts, att jäiiiral kvinna niH erhilla befogenhet att väljas till stadsfullniaktig.
I anslutning liärtill tilliiter sig Fretlrika-Bremer-Förl) iiiitlet, hrars andamil är att, verka för en sunt1 och lugn ut \ - eckling: if ' arbetet för krinnaiis höjande i sedligt och intellektaelt siival som i socialt och ekono- iniskt.
hanseendeo, och Iivilket., i följt1 liaraf, fragan om kvinnans delta- gande i det komrnunala arbetet pifvetvis mhste ligga v,vnit om hjärtat, at&amp; göra följaiide fr,zmstalliiing.
.
J ?~rbiinclet h: t.r, alltsedan dess sti ftaiicle, .adjet st för kkinnaiis clelta- gande i clet koiiiiuiiiiala lifvet.
SK I: im Förbiiiidet clels sökt v#cka hos kviiiiiornn ett; a1lmiinii: tre in tresse för begagiiaiidet.
: tf deii lioinmiin xla röst- ratten, clels shviil direkt soiii indirekt ve.rli: ~k för att kvinnor iiiiitte blifva vslcla till inedleminar af skol- och fattig \ liriIsstyreIser, i livilka liaiiseeiicleii Pörbiiiidet sökt be: irbet: t cleii allniiiiiiia meniiigeii ej blott i Stoclrliolin utan ö£ ver 1iel: t lpiiclet.
Förbiiiiclet licu clessiitoin haft 8iii striifvaii iiiriktacl pk att utvidga oir~rhdet för kviiiiiaiis verksnisiliet B det komniiiaala arbetsfii.ltet.
I: sAdaiit Iiiiiiseencle beslöt Förbuiidets styrelse Ar 1903 xtt söka iiiver1; a p$ deii all- mii~iiia opiiiioiien för en lagstiftliing oiri kviiinaiis \ dbsrhet sPlsoni stads- fiillinfi.lrtig.
Förl~iiiidet~s ticlskrift, iirg.
1904, iiiliehhller i iimiiet en art.ikel, diiri bllalid aliiist pfipe1; a.s 1iii.rii ett studiiiiii: L£ ber %ttelser~ia nnglende Stockl~oliiis koii-iii~iiiialför \ ~alt~iiiig visa, att stnclsEullmiiktige behandla en Iiel clel iireiiden, hvilk: ~ 1iiiiiii: t upptagas uiicler nibrikeii ~i ' iushfiiisgöroi.nt " l1 och bariia \ lt ?rd~, d. v. s. omrhdeii, hvilk: ~ böra beteckiids sa.soni rent kvinliga.
Ur dessa ber~ttelser frnmp&amp;r iiiimligeii, ntt till stadsfiilliiiiiktiges upp- gift.er i bair.navivclsfi.igov höra Bl.
a. iippr&amp;ttandet af iippfo~triiigsaiistalter och barnasyler, tillsattaiidet n: C 1zi.iinnc1er för iitöfvsncle a.f, tillsyn öfver fosterbarn, öfver miiiderArigas arbete i fabriker och ha.iidtverk, samt för iitdelsiicle af iinderstöcl till en iiiaiigcl privntn uppfostriiiniistalter.
Till I~zrslzållsfvigov koiina jii ined skail rrikiins frngor rörande sla.Iitliiis, bageri och korff: i.bril; er, rörande förestd,iiclarii~iiel~eEnttiiingar i.i: i. in.
vid koiniiiiiiiens ~jnliliii~ och fi.rbrbetsiiirnttiiingnr.
Med hfiiisyn clartill, ntt dyliks &amp; rendeii dltsoin- oftast torcle föreligga till hnnclliiggning iiloiii st ?clsfolliiiii.ktige, liaii kviiinttns kraf pi5 inflytniide i afseeride 115 clessn.
saii-iliiillsnngel~geiilieter icke anses sRsoni nfipot iil&gt;pkonstriier: ul t och oiintnrlipt.
Dettn krnf griinclsr sig i frliinstn riiiimiet pi % kvinnor.iins önskaii: itt I! " lt.
?, sitt intresse och sin slik- kiiiisknp lioininn clet offeiitlig: ~.
lifvet till godo 11 " sftclniia oiiirPiclen, soin siirskildt beri) r: i, lieiiilifvet ocli ciliirinetJ l~esliiktncle förh~dlarideii.
Setlm .hrr StaclsTiilliriiiktige i: mlediiiiig: %f herr Lindhagens före- iiainiicla motion tillsntt en koin-iitC iiiecl iippclrng att föreslf~ Biidringar i giil1: iiicle bestiiiiimelser om vhdeii af 1iu: fvnclstadens koniiiiiinala angellgeii- heter, liar Fredrikn-Breiiler-För11iinc.let i cleii I-iiir oiiihniidlscle salams in- tresse trott sig börs be gagn: ^ t,illfiillet att lieinstiilln, att Stndsfulliniiktige ville f ntta besln t oin i ' r: tiiilliggniicle: if förslfig till sficlnii iinclririg i giillniicle bestiiiiiiiielse, ntt kviiin: i, III$ Förlil: i.rns wlbnr till st: iclsEulln-iiiktig.
Blniicl de skii.1, hvilkn tala för laliniias \ vdbarliet.
stsoin stadsfiill- iniikt-ig vill Förbundet fininliB11: r: att kvinnor bet al^^ slintt till kominuneii enligt stiiiinia griiiider soin iniiii ocli att de darför böra vara represeii- terncle b l a d dem, soin bediita aaiigfieiide d iiv vii ii di ii ii ge ii a.£ kommuiiens medel; att kviiiiior reclaii 1ii.iige varit pröfvade ahsoin medlemmar af: skol- och fxttig \ ~Arclsstyrelser och att, clA clerns arbete cliir befiiniiits goclt, cle iifven böra vara koinpeteiit: ~.
iitt liaiidliafva iippclrag shoiiz stadsfiillmaktige; att strtdsfiillriiiiiktige oveclersiigligeii haiidliigga eii intiiigcl arenclen angAeiide 1ivilk: t kvinnaii 1ir1.r större erfarenhet att döma och battre förutsattmingar att fatta ett godt beslut an maiineii; att m h g a af cle iireiicleii, som handläggas af
etadufiillniiiktigee l~eröra ' kriiiiioriias egna sii ii t Iieiiiiiie~is iiit rcssen och att sfiliiiida alliiii4ii rättvisa Irviifver, att kviiiiioriia Bga iiietlbesttiiiiniantleriitt i dessa fragor.
P: l niiförda grunder Mr Fretlrika-Hreiiier-PfirI~ii~i (let vördsaiiit Iieiiiötii11a3 att Iirr Stadsfiilliiiiiktige ville i sitt förslag till iintE ring i ni1 gillaiide l~estiininielser om \ - htleii af iii~f \ ~ii~l- stadens kominiinda aligeliigenlieter intaga fi.ni~istiillning, att kviiiiia md er1iAlla 1,efogeitliet att väljas till statls- follmäktig.
Det kvinliga rösträttsmötet i Norrköping.
Laiidsföreningens för Kriniians politiska röstriitt tredje Irsn~öte hölls i ' r ' orrköping den 10 och l 1 januari.
Ilet friiinsta intrycket f r h i mötet torde vara, at.t föreiiingen Br en kraltig organisation, som oiiifattas med största iiitresse af sina ledaiiiöter.
Al de 48 röwträttsföreiiingar, hvilka a~isliltit sig till Lanctsföreiiingeii, voro ' 23 representerade.
I brsmötets förliandlingar kunde enligt fiirciiiiigeiis stadgar endast de onibi~d deltaga, hvilka aro valda af lokalföreiiiiigariia.
Men förstii aftonen var offeiitlig diskussion och deii antlra liatle Sorrköpings röstriittsFörening orcl- ilat fest för de frii~i-iinmde giisterna.
Vid lAla tillfalleiin begtignacle sta- dens innev&amp;iiare sig flitigt af sin ratt att v: ir: i nied.
En stad ter sig icke i sin fagraste slmul eii vinter soni deii iiiiieva- rnnde, d&amp; vaderleken iiiistaii k m k5niieted; iias med tlet gairi1: i ordstafvet:, bast det riigiiar, sb koiuiner det en skiir~.
Men deii grii stiin~niiigeii lyckades ej 1Hgga sin prägel öfrer uiötet.
Ilet var öfrer xiii viil (le en- skilda förhandlingarna soin de offentliga &amp; ii iiiyckeii kraft och allmr, s5 fast tro p % rättvisans seger och s5 rnyckeii glad, iiiipdoiiilig entusimii, att vaderleksförh~~llan~le~~a ej spelade iiGgoii roll.
Jrsinötenas förliiggnnde till olikti stader lir efter Br synes vara en goil ide.
Den Br riittvis ur helt praktisk och ekonomisk synpiikt och den iir för röstrMttssakeii friilitbiiraiide.
l; ' ppfattriiiigeii i Sorrköping rar ocksii,: it&amp; dess förening skiille lin god hjälp fijr frainti (1en af iilötet och alliniiiit uttalades, att det offeiitlign mötet och festeii .gifvit Sorrkö~~irigs sarnliallc ctt godt intryck af deii k~iiiliga röwtriittsfr$mis stora betytlelse, af tleii aiis \ ~arslri4nslaJ under Iivilken arbetet bedrifves smit af den iiitiska griiiicl- laggaude verksamhet, sotii redan nedlagts diirph.
Mötet: Pter \ dde till IJniitlsföre~iiiigeiis ordföralitlo fröken - I. lYliitloc.k, till sekret.erare fru d. II.
Holiugreii och till kassaförvaltare fröken (i.
Adelborg.
De enskilda förliandlingariia berörde för öfrigt till stor del orga- iiisationsiirenden och de voro i alliiiiinliet ej af den art att kunna iiitrew sera iitomstBende.
Största ii~~~~marksaiiilicten Mrog sig friigan oiii eii niasspetition, en fraga, soin framkallade de inest eiitusiasti8ka och variiix
uttalniiden sRr %l soin försiktigt betiiiiksnninin ord.
Tiden och sattet för ii~asspetitionens frainkoinniande cliskiiterscles lifiigt; till slut stiiiinade ii-ian vit1 beslntet att iiisniiilantle af nttiiiiiuiiclerslirifter genast skiille bör- l afgöras.
jas; a.ng: " lende tiden kiincle t: lii.st: ii~ot a l i ~ i ~ ingentiiig n£ fr11 Vicl clet offeiitlign disl~iissioiisiiiötet hölls iiiled~iiigsföredr~~~et Friggn C ?rlberg öfver Hinnet: ~I-ivsd kan göras PCir att höja kvinnornas niisvnrs- kiinsln för ~5rtleii s£ tlet: i.llii~#iiiin och för:; tt öka och spricln intresset för (leii politiska röktr~tteii, sii.rskilclt blaiid de kroppsarbetnncle kvinnoriin ' r~ l!
' öredmget, soiii vnr slircleles iiit.ressant, visade, ntt tdariniinii m r vlil.
inne i sitt iimiie och ntt Iioii h: zcle sinne s8vd för dess idéella innebörd som dess iti- gripniide betydelse i praktiskt nfseeiide.
El.
n. visncles phett ingcket belysaiide slitt med esempel Erhi Göteborgs institutioner det oegentliga i att inom koni- afveii sklniin muiierna niiin viiljas att slröta: illa möjligs sainl.i~llsiiirtitti~ii~gas, ntsedda fös kviiiiior ocli Bnrn.
I clisk~issioiien deltog en stor del ' af Cen- tr: ~lstyrelseiis nieclleinn~sr, och, gliidj: mcle att siiga, afveii flera af Norrkö- pings m#n, med vnr~na iittalaiiden för den kvinlign röstriitteii.
S#rcleles vnrmt yttrade sig i denna riktning ett par a£ stsdeiis praster; fiSr öfrigt liacle diskussionen S A Y O ~ I stldai~ det felet, att ingen motstbid: trc till kvi~iiims röstriitt iipptriiclde, inen dB iin~iiet belystes f r h olika sidor, erbjöds sakerligen för de mhgrt iiliörare, för hvilkn heIa areiidet var friimnnnde, en god ' öfversikt af fragaii.
SA gjorde en talare gall: iiicle, att det ej ar, endast det kalla, clisse- kerande försthclet som leder s~tmh~llsutveckliiigen utan o c l d karleken, frainör allt n~oderskanslan.
Shsoni bevis ph huru de intressen som beröra liemn-ien kunna Asidos %ttns, meddelades af en tdariiina, liiiru i en af Sveriges mindre städer beslut fattades om byggandet af ett staclshus ?ed restaurntioii (en affar p&amp; öfver en i-i-iillion) iincler det att i samins stad saknades stt te ii le di ii ng.
Hade stadens kviiiiior tillfrA.gats huru de skul !e stiillt sig i valet mellan ett nytt-stadshus och en vattenledning, %r ej svart att gissa sig till svaret.
VattenlediiingsfrAgan förekommer egendomligt nog vid bvarje Ars mote i en eller annm form; inan miirker claraf hur rbriinnande~ den &amp; r för lanclsortss~irlerii~s Iiiisinödrar och att den niKii- gen ghng varit sporren, soin drifvit clem att begagii: t, sig af den komniii- nnla röstriitten ocli att inss dess nytta för kvinnan.
~U~igcloi~~eiis upp- fostran till socialt intresse, pressens betydelse för den kvinliga röstratts- frhgans utveckling, vikten af niölens niiorclnmcle o. s. v. framliöllos Sfven.
Vidare berördes inöclrt~riias stii1: lniiig till röstr~ttsfr&amp;gwii, liurii yikten icke ligger uppk bevisttmcle nf rrii5ten iit: ~ii i att följa iriecl cle socials rörelserna, genom stut.lermde rlf fircklitteratiir, tidningar ni.
ii:,.
Eli t&amp;ririiiiia beton,ade, att det ar f d d i b1ygmiril: iet af kvinnmi att vilja drngi.~ sig iinclt~ii arbete i clet ii.lli.niiniias tjiinst, en blygsari-ihet, son1 h r sliikttycke inecl bekvainlig- het.
Svåripl: ieten att viniia de kroppsil.rletticle kviiiiiorna för rös !r %tts- rörelsen pQpekacles s£ flera tnhre.
Ett vackert uttalmcle gjorde Xorr- köpingsföreningens ordförande, höken Söclerberg; hon visade, att mannens viinliga betraktelsesätt, att kviiiiiorna p % grund af ringa kiiiiskap och bris- tancle intresse icke %ro varda, röstratt, berodde pfi att iua.nnen vanligen dömer kvinnorna efter dem soni st&amp; honom närmast och soin 1ini oftast kommer i beröring med.
Darför inhste: kvinnorna i sitt dagliga uilig %nge framför '
allt i heniinen risa att de iiga intresse, ansrarsk !iiisla och logik urimt skaffa sig ökade kunskaper och göra deiii giil1: uitle.
Till sist nifi Iigr uttalas ett tack t111 Sorrköpings röst.riitt.sföreniiip för den storartade gsstfrihet, soiii iintler iiiötestlagariia visatles de friiiii- iiiaiicle representnnter~ia.
SR ' öppnatlea heiiiiiien: it tleiii iiietl den iiiest tillmötesgHentle viilvilja och till deras iirn: iiiortlii: itles blitla iiiiitestliigariia festiiidlticler, livarritl tal liiillos och skalar tlriickns - eller riittare skalnr iitbringarles iitaii att nfigot.
tlrnciks --: illt iiiitlcr cleii lijiirtlign~te och aiige- niiiii~t.ii stiiiniiiiip.
G.
A. skilda Föreningen f8r kvinnans politiska r8strätt hade onsdagen den 24 jan.
ett talrikt besökt sarninant.rii (le i Hvita bnudets lokal vid RiingstraclgArclsgatan, hrarvid fröken A. Whitlock 1eiiin: de redo- görelse för centralstyrelsemötet, soni Iifillits den 10 och 11 jan.
i Sorrköping.
Det viktigaste beslut, som dar fattats, var, d s o m af ofvanstaende mötes- berättelse frstinghr, om igiingsättanclet af en masspetition £ r h kvinnorna SA lydande: * Vi undertecknade svenska kvinnor aiise att, (18 kviiinaii har saminn skyldighet att lyda lagen soin mannen, riittvislin kriifver, att hon afren får samma rätt som han att deltaga i valet af lagstiftare.
Genom att har nedan teckna dira namn vilja ri gifrn uttryck ht rAr önskan, att politisk röstratt mb erkannas svensk kvinna pli samma villkor som srenk man,.
För sin del beslöt Stocklioliiisfijreiiiiigen att oiiierlelhart iitsiincla listor for naiiininsamlinge i Stockl-iolms stad ocli 1In.
' Kvinnornas masspetition.
NainnunderskriIter till den har ofvan orutaliide masspetitionen har nu med ifrer börjat iiisairilas.
Meil detta lia£te af Dagny Faljer en teck- ningslista, och uppmanas Sveriges kvinnor pli det rarmaste, att sjllf \ .a.
teckna sina namn diirh och att verka för att anslutningen till ilenna kviu- nornas fredliga demonstration för politisk niertborgarriitt blir s5 stor och omfattande som möjligt.
