# ID: svediakorp-per307
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,932
# sentences: 570
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika-Bremer-Förbundets kvinliga landtbruksskola.
.
.
.
, Denna mycket sägande och stolta titel.
kan med all ratt sättas iif ver det meddelande, som följande lilla artikel kommer att inne- hålla.
De dagliga tidningarna 11s redan spridt den siikert för många förvhnande nyheten, att Freclrika-Bremer-Förbundet » inköpt en egendom » för anläggande af en kvinlig landtbruksskola.
Det är denna nybet vi nu gå att bekräfta, p % samma gång vi ratta det vilseledande i uppgiften, så till vida, att Förbundet iclce in- köpt, men erltdllit tills eidare di.spositionsr~itt öfver en lägenhet p&amp; landet i och för sagda andamål.
När en id&amp; så hastigt, som det denna gång skett, kunnat realiseras, betyder det vanligen, att iden länge legat och grott och så srniiningom formats i några intresserades sinnen samt att .den, en glng planerad, kommit fram i ratt tid och är ur ekonomisk synpunkt utförbar.
Första ghngen tanken p % behofvet af hus- moders- och landtbruksskolor framlades inom Förbundet var 1903 *), då ett föredrag hölls öfver frilgan: » Kan n %got göras för att mot- verka den kvinliga emigrationen och dess faror ?,, hvarvid kraf- tigt betonades, att ett af de verksammaste medlen för att stafja denna för landet s % ödesdigra rörelse vore upprättandet af skolo;, afsedds för landtkvinnans uppfostran för sitt arbete; och i och med detsamma beredandet af bättre arbets- och existensförhål- landen inom det egna landet för lkdthemmen och smAlandtbrii- ket. '
Lifligt har emellertid Förbundet under Arens lopp kant den så godt som totala brieten p % iindervisningsanstalter af detta slag och sin oförmåga att At de unga kvinnor, som önskat förkofra sig i denna riktning, racka en hjälpande och stödjande h n d.
Ett steg för lösandet af friigan togs af Förbundet, d % det ut- sände fröken Adelborg att i Danmark studera diir befintliga anstalter för utbildandet af husmödrar, och med stöd af hennes under.
resan gjorda erfarenheter utarbetade en plan för kvinlig: ~ lu.-tsmo- ders- och lmdtbrnkeskolor.
Siista steg var den i föregRende hiiEto meddelade skrifrelsen till CXiifleborgs lans 1iiishAllningssallPkap, inne- liållande den detaljerade planen för har bcriirda slag af skolor.
Ku sthr dock, som eagdt, Förbundet redan färdigt.
att sjiilf prak- tiskt siika till.ëmpa den första punkten pA det framlagda pro- grarilet: n1i7dgyamlet crf eit lli~.cri.iii~~eskolm pir 7aiz~l~b / / pZeii, dsedd för ntbildmde af lc2rarinnor i liuslig ekonomi och i lnndthiish8llnin- gens sysslor.
Det var p&amp; ett sammaiiträdc den 1 dec.
Förbundets styrelse fattade detta viktiga beslut.
Det lydde, att urider fiirutaiittiiing att vissa hinder, saminanhangmde med affarsuppgörclsen, kunde öfvervinnaq, i f. d. turisthotellet vid Ilimforsa i Ostergötland an- lrigga en landtbruksskola i ofvannarrincla syfte *).
Ncd b i s t h d af en för ~aken lifligt intresserad, nitisk och aEiirserfarcii förmed- lare blef hindret undanröjdt.
Och iiu ar det otroligii sant: För- bundet äger dispositionsrätt öfver &gt;.en jorclegendom », och i och med detsamma har drömmen om att fA gOra en insats i hiijando af l; &amp; n~oc7e,.-lza1ing - sjalfva ordets feminina klang innebar ju att denna st&amp;r i nära samband med niödramas, d. r. s. med kvin- nornas sak - frAn de ovissa rnö; jlighcternas förfl~ttai!
: till en nara realiserad verklighets omrade.
Nu n8grn detaljer om den blifvaide husiuodersskolan.
Rimforsa ligger i Ostergötland, 10 minuter friin järn~ägssta- tionen med samma namn pil Linköping-T ' imnleriyinnan, med en härlig beliigenhet rid sjön Asunden och med tilliiggsplatx vid egen brygga för de bngbåtar, e0111 trafikera Iiinda kand. Lagen- heten bestgr af en större hu£vudb~ggnac ', det f. cl.
tiiristhotelltt, hyars med skjutdörrar försedda matsdiir liitt lata aptera sig tiil föreli-ia- ningssalar, resanderuinmen till elerrum och deii ryniliga Böksaf- delningen till skolkök, Biillare o. d.
Med Iiigenheten korniiier Fiirbun- det att furena en lagom stor jordareal för ett ordinirt s~iliilandtbruk, ladugård, loge, svinhus m. m., erbjudan&amp; tillfille för eleverna att turvis fullgöra de till ett siidarit landtbruk hörande göromAlen; jämte den teoretiska llararinneutlddningen: ifser ju skolan att ") Rörande skolans 92am Br iiniin intet faststiillrtt, lirarför clcii Iiar omn#mnes under rva+ierancle rubriker.
medde1.a den nödiga praktiska erfarenheten i allt soin hör till ett landthems och sm %landtbruks skötsel.
S&amp; l h g t hvad son1 f. n. kan meddelas om Freclrika-Rremer- F&amp;bundets blifvancle l.~iisrnodersskola.
Allt som arbetet fortskri- der kommer naturli&amp;ris näriiinre detaljer d5rom att inflyta i Dagny.
E t t ytterst viktigt nionient i afseende pil företagets realiseraii- de har dock icke berörts: den ekonomiska si&amp;m af ea.ken.
Det ar fur denna vi nu ined nAgra ord skola redogöra.
Att Fredri ka-Bremer-Förbundet i financiellt afseencle icke intar nigonl undaiitag~stjillnin~ från der.flesta a£ våra sociala för- eningsföretag, Ilvilka icke tiga statsanslag eller iiro grundade p&amp; nAgrn betyda-nde penningdonnat~ioner, bör icke vara en hemlighet för nAgon.
De stbra siffror, soin kunna sattas i förbindelse mecl Förbundets namn, tillhöra, som bekant, stipeudiefoac7enm, hvilka.
endast stii under Förbunclets förvaltning.
Nej, den Arligen offent- liggjorda kassarapporten visar tillfyllest, att tillg&amp;ngarna icke till- låta riskerandet af några nieclel utöfver dem, som iiro nödvändiga för viclrnakthAilandet och drifvandet af det mycket fordrande och invecklade arbetsinaskineriet.
Niir allts % Fredrika-Brenier-Föïbiinclet inlåter sig p&amp; ett sil vidlyftigt företag som uppriittandet af en landtbruks- och husmoders- skola för att dar anstiilla ett i vart land hittills opröfvadt peda- gogiskt experiment, har detta eilclast kunnat ske tack vare eko- nomiskt stöd af en enskild man.
Ned en liflig kiinslri, af deii tacksamhetesknld, hvmi - Fö: ïbunclet sttrlr till denna frikostige viil- görare, är det oss en glädje att h a erlihllit riitt att har uttala h ans namn: lcolzsiil Oscar Bki~znn.
Agnande sig med.
lif och sjalf åt höjande af vårt folks både ekonomi och moral, hvarom den ena storartade gåfvan efter den andra, offrad på fi-iclerneslandets altare, bRr vittne, o~nfattacle lroii- sul Ekman äfveii Förbund.ets plan oni anliiggnnde af kvinlign landtbruksskolor med lifligt intresse och insBg dessas stora huinanitära och ilatioilalekoiloi~iisk~ betydelse.
Efter att ha inhemtat sak- kunnigas vitsord om lampligl~eten nf den föreslagna lagenheten till ett försöksfiilt, har konsul Ekman inköpt Rimforsa och öfverlani- nat dispositioiisriitten tills vidare till Fredrika-Bremer-Förbundet.
Detta utomordentligt generösa anbud har &amp; ledes satt Förbundet.
i stånd att inom en nara fraiiitid realisera sin plan.
Utom den niin~nda stora donationen har 5nnu ett par giifvor I
för san~ma ändan~ål ställts i utsikt af ett par Förbundet nKr- stående personer, nämligen en på 5,000 och en pA 1,000 kr.
Att den plan, son1 skall utarbetas för den nya anstalten och att de personer, som skola vara behjiilpliga till planens verkstallande, ytterligare komma att utgöra en garanti för förslagets framgång, ar hvad man har alla skäl att hoppas.
Däronz dock nikmare liingre fram.
Om utbildning af folkets lärarinnor.
Ett inlägg i seminariefrågan.
I Dagspressen har nyligen inne11A.llit en notis, som i fyra punk- ter har g i f ~ i t en sammanfattning a£ de önskningsrnål beträffande de kvinliga seminariernas omorganisation, son?
Sveriges Folkskol- lärarinneförbund har inlanmat till den nu sittande senzinarie- komiten.
Ett par af dessa Önskningar äro af den art, att de halst böra diskiiteras i facktidskrifter, men de öf riga synas däremot vara förtjänta af ett alliniinnare intresse.
Deras innebörd är i ffi ord kraf p %: nzöj1igAet för 7minligt senzinal.ilcm att agn en k.rinna som förest&amp;n- dare; större antal kcirdigcc adjmkter; om nzöjliqt 7iz; inlig liikare, iclz blott för umler&amp;wingen i hd6~0ldrn, zdan 0c7i.d f&amp; uppsikt en öfier ele~.erms Itiilsotillsfbntl och sz~~z (l7i.etsföi.7~61Zande1~~1 cid seminariet.
Jag har frågat mig hvarför denna petition har framlanmats.
Det ar ju dock folkskollärarekåren, såväl man som kvinnor, som genom en skrifvelse till regeringen direkt har framkallat tillsattan- det af seininariekomit6ri.
Och uti denna skrifvelse ha kårens reformyrkanden saledes kommit till uttryck.
Sannolikt har liirariiznornas petition tillkommit af det skäl, ~ m konziténs samnzaasitttni~zg vara agnade att de funnit p r i ~ t c i j ~ e for att viicka f &amp; h ~ ~ o för r att de speciellt kvinliga krafven icke skola blifva beaktade.
Kiir komitén ej &amp; ger ens en enda ordinarie kvin- lig ledamot * ' j, ha dessa lärarinnor mfihända fruktat, att en för-.
.
*) I Daiiinark, c1iii.r dock.
k~innnn pfi andra omrkden är mera till- Imkasatt a11 i Sverige, m r i deii semiiiariekomiiiission, soni förberedde 1904 5rs lag, den ocksa iios oss ra1 Bekanta skol- och seminarieföresthn- dmiiinaii fröken Zahle ledamot, och. \ - id omorganisationen af folkskole-.
v %seiidet (lagen af Ar 1903) iiisattes 3 kvinnor i det s. k. r &gt; i l t S k ~ t t e ~.
~
samling af endast män ej slrulle ha tillräckligt öppen blick för de anordningar, som bäst skulle befordra utbildandet i rätt riktning af folkete lararinnor.
Och on1 de petitionerande äfven vetat att komiten själf efteråt försäkrat sig om medverkan af den äldsta och mest framstående af de kvinliga seminarieadjunkterna, så ha de dock möjligen ej känt sig vissa om att hennes röst skulle gälla lika mycket som de ordinarie kommiteledamöternas.
Den, som icke har haft anledning att taga kännedom om för- hhllandena vid våra folkskolelararinneseminarier, gör sig mithända den förestallningen, att ett sadant läroverk med öfver hundra kvinliga elever i Aldern 17 till 25 år stil under en kvinnas öfverinseende.
Men så iir visst icke förhilllandet.
Våra kvinliga seminarier äro på samma &amp; tt organiserade som de manliga med det undantaget, att minst en af de fyra adjunkterna mitste vara en kvinna.
Det finnes för närvarande ett seminarium, som har nöjt sig med det minsta möjliga antalet, nämligen en.
Nu tanker förmodligen en och annan, att särskilda uppgifter äro Alagda dessa kvinliga ad- junkter, att en af dem utses till » första lärarinna, eller liknande.
Nej, ingalimda.
Så iitngt deras antal riicker, iiro de klassföre- stfindarinnor, meii vid seminarier, diir ej öf~iga kvinliga lärare- krafter, t. ex. teckningslararinnan, tagas i anspråk för klassföre- ståndareskapet, äro männen klassföresthndare, och någon rättighet eller skyldighet att taga sig af en annan klass än sin egen har icke en kvialig adjunkt.
Såvida icke ett eller annat uppdrag anförtros åt någon lära- rinna, skötes af rektorerna allt sådant, som eljest plägar hänföras till kvinnans gebit, alltifrån kontroll af kidning och ventilering, öfvervakande af elevernas sätt att skicka sig och kläda sig till undersökning af elevernas personliga och ekonomiska förhållanden.
Man frågar sig, hvarför vitra seminarier från början blefvo så uniformt organiserade, hvarför så föga hänsyn togs till kvin- nans egenart.
Ett af skiilen var mithända, att man icke hade så god tillgång på akademiskt bildade kvinnor som nu för tiden.
Men för öfrigt resonerades förmodligen som s %, att vid den mass- uppfostran, som äger r i m i vira folkskolor, milste lärarinnorna vara kompetenta att haiidhafva stora klasser af blide gossar och flickor, att meddela sanma kunskapsmittt som lärarna.
Man för- '
B bistig, att inan kunde vima icke blott lika, utan bättre kompe- tens, om lärarinnans ut bildning jamte f örvärf vandet; i£ kuiiska- per och fardigheter tillika afsage att rusta dem för de speciellt krinliga uppgifterna i deras kall.
Det ar af stort intresse för en gammal seminarieIararinna att erfara, hvilka brister i systemet som tyckas ha et&amp; sig starkast fast i de f. d. elevernas minne.
Delvis äro de nämligen just ile- samma, som hon själf har iakttagit.
Det lider intet tvifvel, att icke m h g a lärarinnor datera iirsliing ohälsa och nervositet frAn de tunga seminarichen.
De minmw san- nolikt Zoknler, dar öfver 30 personer stundonl pressades in i salar, som ej äro större än ordinära boningsrum, eller ett och annat schema, som tycktes vara skapadt i blindt förlitande p&amp; kvinnans nedarfda seghet och motståndskraft mot lidanden.
De hiirde ock- så sannolikt förkunnas den tröstande trossatsen: ombyte af an- strängning ar detsamma som hvila.
Sannolikt ha dessa lararinnor tiinkt, att en föreståndarinna och dessutom halst en kvinlig läkare.
so111 bida hade haft nAgon myndighet, aldrig skulle ha velat taga p&amp; sitt ansvar en sådan arbehordning som den, hvilken ännu för ett par år sedan kuncle förekomma.
En kvinlig liikare kuncle väntas säga ifrån hvilka ansträngningar en kvinnas nerver utan skada för framtiden kunde thla eller icke.
En kvinlig läkare kunde lättare an en manlig genom seminariets lärarinnor f % vetskap om elevernas dagliga lef- nadsordning och bostadsförhtillanden och väntas intressera sig för dem mera an de nuvarande manliga seminarielakzlrnrt samt m$- handa använda mera energi på att f &amp; missförhAllandenn rättade.
Det ar helt naturligt, att lärarinnorna ocksii skola minnas, hur de som unga mången gang funno det s v h t att bringa sina intimaste angelägenheter till rektors vetskap, Yare sig det gallde sjuk- domsfall af den art, som man icke pliigar tala om med man, eller familjeförhhllanden.
Kanske ha de ocksh reflekterat öf ver, nar de nu vid mogna Ar ha gjort sina erfarenheter uti egna skolor, att också liirarinnorna vid seminariet kunna ha svhigheter af liknande slag, när de miste anmiila ömtåliga saker icke för en mogen, erfaren kvinna, utan stundom i stallet för en ung, ogift rektor.
Man får icke glömma, att lärarepersonalen vid ett kvinligt seminarium, utom af obligatoriskt 4 lärarinnor:.
tvii för öfningssko- lan samt en i gymnastik och en i slöjd, skulle kunna best&amp; d ogift rek-
tor, ' tre.
manliga adjunkter (de flesta kanske ogifta), en ung kviidig adjunkt, ung, ogift ' teckningslärare, musikliirare, triidgårdsmästare., Jag vill iclre p %stH, att allt detta liar haft sin motsvarighet i verkligheten vid ixlgot seinii~arium, liksom ej häller, att några allvarsamnia fall af opassande förtrolighet mellan lärare och ele- ver ha inträffat,.
men bra litet synes mig vara gjordt för att före- bygga förvecklingar, soiii vore skadliga för andan vid seminariet.
.
M å man besinna, att eleverna tillhöra de mest olika sam- hällsklasser med skiftande begrepp om hvad som iir godt skick och god sed, och att somliga.
kunna ' sakna, hvad man i ytt.re mening plägar kalla, -- » uppfostran »!
De yngsta äro knappast mer än barn, som för första giingen ha skjckatu ut p&amp; egen hand i världen.
Många äro de, som af brist på penningmedel hindras frhn att erhålla det stöd, som ligger i att f H bo hos niigon aktad familj, utan nödgas hyra sig ett afskildt rum eller kanske dela det med obekanta kamrater, hvilkas, karaktiir ar opröf vad.
Hvad vore mera behjäxtaiisviirdt, an att alla dessa unga kvin- noi- stiilldes under ett och sanimn fostrende inflytande af en .varm- hjärtad, .bildad, taktfull kvinna?
För .att Atergå till den petition, Bom narmast har föranledt denna uppsats, så stalles dar i främsta rummet Önskemålet af en kvinlig ' chef för v8ra lärariimeseminarief.
.
Att kvinnan kan aga organisatorisk förm8ga och chefsegen- skaper, cliirph iiga vi i vart land talrika exempel.
Att .vidare dessa egenskaper kunna förenas med vetenskapliga och peda- gogiska ' intressen, därom vittna alla de af v8ra utmärkta skol- fÖrest %nclarinnor, som utom det, att de s; jalfva ha grundat sina skolor, ocksfi sjalfva lin skaffat.
tidsenliga byggnader, som ha sörjt för på samma gång .elevernas biista och en god disciplin, som ha angifvit riktningslinjeina för sjalfva undervisningen och uti en god anda styrt ett stort kollegium af både manliga och kvin- liga lärare.
Hvad ar dA att sägs om kvinliga rektorer vid viira semi- narier?
Det är nog iclre det manliga rektoratet i.
och för sig - mannen ' ha ju d naturen hiirskargåfvor mer iin kvinnan -, som de petitionerande 1ärarinnor: na ha niigot emot, utan det är saknaden af en kcidk smtmav7ilPcl %a ?zde kraft v d senzi ?tariet, .som de haft i minnet.
Klokt och försiktigt ha de begränsat sig till.
formule- ringen: i fall af lika kompetens .. rna företräde gifvns åt kvinlig sökande till rektorat.
.
8
Hittills ha adjunktsplatserna vid v %ra seminarier, oaktadt de stora fördelarna i ekonomiskt afseende, utöfvat föga dragning p$ våra lärarinnor.
Särskildt de akademiskt bildade bland dessa pläga uppgifva som sk51 sin fruktan, dels för en alltför klosterlik anda, dels för det t v h g p % lärarnas samveten, som en del rektorer anses utöfva i fråga om undervisningen i vissa iirnnen.
Sannolikt har oclrså en viktig orsak varit det rivgrn antnlet af dylika platser, hvar- igenom ut~ikterna att erhålla dem icke ha varit stora.
När nu så få kvinliga fil.
kandidater ha skafEat sig kompe- tens till den mindre omfattande uppgiften att rara serninariead- junkt, huru mfinga tillräckligt lärda krinnor skulle d l kunna tankas ha lust att söka platser, där de utom undervisning och liknande mera intellektuella viirf ocksa hade att ansvara för &amp; dana praktiska saker som uiiderh8ll af gata och g %rd, af hus och triid- gard?
Att vissa rektorsgöromAl, sAsom att skrifva inlagor till konungens befallningshafvade och stadsfullmäktige, att afgifl-a infordrade yttrande i allehanda fragor till regering och domkapitel m. fl.
ofta förekommande espeditionsgöromål, kunna kttare skö- tas af en man an af en kvinns, är sjalfklart.
Att man vid de svenska, statsseminarierna icke htiraau£örtrott ledningen åt kvinnor, veta vi.
I andra ltinder gr det icke sh.
I Frankrike t. ex., dar ett statens folkskollärarinneseininariurn finnes i hvarje departement, har man öfrerallt en kvinna som rektor.
.För att på förhand s k d a sig kompetens till direktörs- (resp. direktris-) befattning måste likviil dar lärare siivii1 som lärarinna underkasta sig en och samma strknga examen, sa sträng, att det %r, d5 jag i Paris åhörde den muntliga delen af en sådan direktris- examen, blefvo af 29 aspiranter 26 kuggade i det skriftliga, 1 i det muntliga profvet.
Denna examen afaer att garantera, att semi- nariernas förestandare redan vid tillfriidet af sina platser äro för- trogna med pedagogikens och psykologiens fordringar liksom ocksb med allt, hvad till olika l&amp;roverketypers organisation, administra- tion och inspektion hörer.
I Frankrike tyckes man ha följt den regeln: m, ?n böra un- dervisas d män och kvinnor af kvinnor.
För min del kan jag icke hylla denna princip, utan anser en ublandad~ undervisning mera förmhlig.
* *
Ett kvinligt seminarium under en kvinnas ledning och med ett par manliga lärare synes mig icke vara någon orimlighet.
Kvinnor underskatta aldrig iniii-mens arbete, men val inträffar det, att mannen underskattar kvinnans.
Fastan jag ' visst tror, att en kvinna skulle kunna vara ytterst lämplig för en rektorsbefattning, anser jag dock icke, att nian bör yrka ph uteslutande kvinliga rektorer.
Detta af rent praktiska skal, därför att jag betviflar, att man, Atininstone för närvarande, skulle äga tillriickligt inånga därtill fullt kvalificerade kvinnor att valja p %.
Men hvad soin bestamdt m %ste phyrkas, det ar en enhetlig kvinlig ledning i nhgot slags form af såviil elever som lärarinnor vid våra folkskoleliirarinneseminarier.
FrAgan har en stor räckvidd.
Det gäller vid seminarierna icke blott att undervisa, utan ocksh att uppfostra dem, som i sin ordning ha att uppfostra andra - i detta fall hufvudsakligen de blifvande husmödrarna i virt land.
Kvinnorna af folket utgöra den största delen af nationen.
Och SA viset som statens val beror pA hemmens godhet och.
karleken till hemmen, så beror hemmens beskaffenliet till stor del p % kvinnan.
Hvad kan då vara mera maktphliggande, an att de Blifvande hustrurna i folkskolan få goda impulser och kra£tiga vinkar och praktiska råd för lifvet?
Om nu de blifvande lärarinnorna skola fB blicken upp för att det i.
folkskolan icke kommer s % mycket an på t. ex. fardig- het i att rälrna upp alla arterna i en fagelordning eller saker- het i granimatikens irrghngar som på utsåendet af goda lärdomar, son1 bara frukt i cle tusen hemmen, hvem skulle bättre kunna hjälpa den1 därmed an en Irvirina?
Prästen och liiraren m&amp; hos dem ingjuta vördnad för religionens .biid, läkaren lära dem hvad kroppens halsa krafver.
.
Men en kvinna bör inrikta deras intresse p&amp; deras speciella uppgift i skolan.
Och denna kvinna bör under samverkan med öfriga lara- rinnor vid seminariet rnAlmedvetet arbeta på att dana eleverna till sanna kvinnor, till goda, anspråkslösa och enkla kvinnor.
De iiro ofta ett s % kiirnfriskt material, dessa unga flickor.
Men det saknas den1 ibland ett litet uns af försynthet, af höflig- het, a vanlighet, af artighet, af satt att skicka sig.
Och hvem vore val rnera lämpad att fylla denna brist i deras uppfostran och göra dem uppmiirksamma på hvad de ha att str5fva efter i sitt yttre upptriidande an just en bildad, taktfull, moderlig kvinna?
De må synas oviktiga, dessa smasaker, jamförda med bety- delsen af en god karaktar hos lärarinnan, men de kunna iincli s t i g a tillträdet till mhnget bildadt hem för en ekjest präktig lara- rinna, nar hon kommer .ensam ut i viirlden.
Och den, som icke ar uppfostrad till att ha stränga fordringar p&amp; sig själf, märker ej alltid fel hos barnen.
Och sA den goda hallningen och den fullkomliga skötseln af sin egen kropp, när skola viira k mnor ~ ' lära sig den?
Men också, p&amp; sitt hem, sin orngifning bör en liirarinna ha fordringar.
Hon bör läras, att en kvinnas uppgift iir att sörja för att det; ma riida ordning och sparsamhet, renlighet och pryd- lighet i det enklaste hem.
Man hör berättas om unga, veka liirarinnor i7r goda familjer, hur de styra långa pojkslynglar bara genom det iriiponerande i sitt älskvärda sätt.
» Hur kan du bara dig så i t, niir du har en så, fin fröken till lärarinna?
* k r det d&amp; heta.
Och nar vi tanks pB Elsa ~ ö r i e s nya förbrödringsmedel: renhet för alla, sa kunna vi icke önska annat, an att vara lärarinnor -- ty clct iir pri dem det närmast hänger - sjalfva blefve så uppfostrade, att de icke gafve sig till tåls, förrän de hade lart barnen att icke kunna trifvas utan fricsk luft, rena kroppar, rena tiiuder, rena kläder, rena sinnen.
.
Bien till detta behöfva manga af de flickor, som rekrytera viira seminariers klasser, ajälfva uppfostras.
Att det ar fördelaktigt, att en enda person bestämmer sani- ma, ordningsregler för ett helt laroverk, s i att icke m klass har olika saker att iakttaga än en aunan, synes mig vara t-ydligt.
Med en ii1 tv&amp; kvinliga klassförestin (ltre och de öfriga manliga., utan intresse för eller kanske rent af maktlösa gent cniot elever- nas hållning och uppträdande inom eller utom seminariets murar kan icke ordningen alltid bli god.
Och afven med fyra krinlip, klassföreståndare ar det icke säkert, att målet hålles klart i sikte.
De borde dA å,trninstone ha större myndighet iiil liittillu s2 att icke rektor kunde kontramandera en af dem gihen lämplig befallning.
Det är icke tilltalande, att en mait griper in uti detaljer, som alldeles speciellt höra till kvinnans omritde, att han sköter angelägenheter, som hon skulle första oandligt mycket hattre.
Detta s h a r v %r känsla för det passande lika mycket, son1 att en kvinna blir karlavulen.
Kar man hör en rektor ge föreskrifter om hur seminarieeleverna skola röra sig, kliida sig, ordna sitt
hix etc., ar nian nästan frestad att anklaga ' de laistiftande myn- digheter för grynihet, som äro orsak till att en rektor maste ut- satta sig för Atlöje eller niinskning i respekt frAn elevernas sida, just ilar han fullgör hvad han ariser vara sin plikt.
Jag nliiste för min del på det lifiigaste önska, att en af seminariets kvinliga adjunkter in&amp;tte erhhlla betydligt mindre an- tal undervisningstinlinar an de öfriga och förordnas att vara bitradnntZe firestc ' clzclarinnn, anmarig inom ett begriinsadt omrRdeGr god ordning och sed vid seminariet.
I: * a: Ku inviindes måhanda, att, frågan löstes lika bra endast och allenast, genoni anstiillandet af flera kvinliga lärarekrafter.
Jag iir icke ö£vertygad, att det blefve så.
Ocksa bland kvinnorna finnas olika, kategorier.
Icke alla af dem äro moderliga, icke alla kunna förflytta sig från sin idkkrets till de ungas, icke d l a äro nog demokratiskt anlagda, så att siiga, för att kunna lefva sig in i elevernas ofta mot- lärarinnans så olika förh ållanden.
Om an senlinariet hade fyra de mest vetenskapligt bildade kvinliga adjunkter, så följer därmed icke gczranti för att eleverna utbilda.des till annat an skickliga undervisningsinaskiiier.
Icke alla kvinnor gro danade till uppfostrarinnor.
Liksom s. k. tim- lärare kunna ocksh de g % till och friin lektionerna utan tanke pA inverkan på elevernas personligheter.
De kunna liksom man vidga deras vy er, entusiasmera dem f ör höga idéer, fosterlandsk- het och dylikt, de kunna ge de ' mest praktiska råd för medde- landet czf undervisning i deras respektive fack, men iiiidå l %ta bli att vara annat än blott och bart undervisare.
En ssdaii lararin- nau klass komme sannolikt att sakna den speciella ledning, soin den borde ha, och soni kanske gAfves ntlgra af de öfriga klasserna.
Jag .måste af dessa skii1 se saken så, att ytterligt viktigt, earskildt ur folkzippfostrnas synpunkt vore, att en därtill väl kva- lificerad kvinna blef ve anstiilld son1 bi triidaiide f öres thdnrinna vid hvarje folkskoleliirarinneseiiiinarium.
Af sen~inariestadgan skulle hon få besked om hvad hon soin fostrande och sam- inanhållande kraft hade att iakttaga och hvad hon hade för be- fogenhet gent emot rektor, '.
lärare och elever.
Men full makt och inyndighet p % sitt speciella område.
borde hon 5.
p.
Ocksa för de öfriga 1ii.rarinilornas rakning behöfdes e n medelpunkt, kring hvilken de kunde samlas, ett stöd, till hvilket skskildt '.
de yngre vid början af sin bana kunde ta sin tillflykt i fråga om r %d, som en kvinna bast kan ge.
En invändning, som man kan bafara ekola göras mot tanken pA anställandet af en biträdande föreståndarinna, vore, att det skulle bli en strid om makten mellan henne och rektor.
Jag tror icke, att någon fara härutinnan skulle förefinnas mera vid dessa seminarier än på andra håll, dar systemet till full belåtenhet %r pröfvadt, om blott hvarderas iiligganden vore tydligt fixerade.
Naturligtvis skulle förestAndarinnans uppgift, utom öfverinse- ende öfver lokalernas stgdning och ventilering, elevernas yttre ord- ning och skick m. m. d., framför allt besta i att under årens Efter att hon från deras in- träde vid seminaziet sjal£ eller genom andra ha undersökt deras ekonomiska förhlllanden och hjälpt dem att, s&amp; godt sig göra late, inrätta sig för seminarietiden, borde hon söka vinna deras förtroende och gifva dem de individuella r %d hon sAge hvar och en behöfva.
Hon borde samla dem till föredrag öfver eller sam- tal om frågor, som stA i samband med deras blifvande Ball som folkets lärarinnor.
Xan kan inviinda, att den uppgiften att per- sonligen intressera sig för en så stor skara elever vore för mycket kriihande.
Men under beräkning d hjiilp ocksh fr %n de öfriga lärarinnorna kunde arbetsplanen utan trifvel pä ett lyckligt siitt praktiskt realiseras.
Också med lärarinnorna borde förestindarinnan hålla konfe- renser.
Hittills ha de akademiskt bildade kvinnorna icke Atnjutit en sådan enhetlig utbildning för uppfostrarekallet som de semi- nariebildade.
FörestAndarinnan borde klargöra f Gr lararepereona- len, i hvad riktning hon önskade, att de öfriga skulle samarbeta med henne, och meddela, hvil-ke särskilda uppgifter hon önskade anMrtro %t klassföreståndarinnorna.
Det är dock utöfver elevernas behof under seminarietiden vi måste se i denna frAgn.
Det ga.ller ett högr2 mål: den maktpA- liggande, den valbehöfliga uppfostran genom de blifvande lära- rinnorna af större delen af- vfirt lands kvinnor.
Jag har icke ansett mig behöfva i detalj inlåt * mig p5 sMana kapitel som födoämneslära, huslig ekonomi, läran om hemmens skiitsel, ty de tala för sig sjalfva.
Icke hiiller har jag vidrört speciell kvinno- hygien, därför att jag ar öfvertygad, att en blifvande seminarie- stadga måste innehala så klara bestiiminelser om undervisning lopp söka komma nara de unga.
däri, att det icke längre kan försvaras, att eleverna hållas s naiva)), som det heter, på dithörande områden.
Jag tror, att det skulle vara till skada för Sveriges framtid, om den nu arbetande seminariekomith visade sig ej tillrackligt behjarta vikten af att ett ~pecifikt kvinligt inflytande finge i högre grad an hittills göra sig gällande vid lärarinneseminarierna.
Ett sådant inflytande skulle utgöra en motvikt mot en alltför suin- mariskt nivellerande inassuppfostran, det skulle inspirera de unga lärarinnorna till ett målmedvetet arbete p % att rusta folket3 kvinnor för deras stora uppgift att ansyara för en god v %rcl af de svenska hemmen och det; nya slaktet.
Valborg OZancZer.
Religion och läkekonst.
Ett ord i den s. k. kvacksalfverifrågan.
I prof. T. Thunbergs broschyr, » Om bedrägliga läkemedel och lakemetoder », rikt.ad mot det sig allt mer utbredande salu- förandet af kvacksalfvarnwdicin, beröres ocksa i förbigiende det, inflytande religiösa åskkdningssatt kunna h a h a pk människors ställning till den vetenskapliga lakekonsten, siirskildt med hänsyn till de s. k. helbregdagöre1se: fenomeiien.
Detta inflytande ar emellertid ingalunda inskränkt till ofvan- nämnda punkt.
Erfarenheten visar, att det spelar In på mang- faldigt satt, dels så, att människor af sin religiösa uppfattning alldeles afhallas frAn att söka bot för sina och sina anhörigas sjukdomar, dels så, att de göra det motstrafvigt, hvilket ofta, praktiskt sedt, betyder, att det sker för sent, eller med dåligt samvete, medan andra %tar med ogillande viinda sig bort frlin den vetenskapliga läkeksiisten för att omfatta kvacksalfveriet i en.
eller annan form.
Hvaraf kommer sig detta?
SAvidt vi icke vilja böja oss för dogmen om, trons och veten- skapens oförenliga motsatsförh %llande, utan tvärtom hilla före, att den sanna gudstron ar öfvertroi~s eller vidskepelsens afgjorda fiende, måste vi härtill söka andra förklaringsgrunder.
Och kanske
434 f % vi d % göra den förödmjukande erfarenheten, att det - pli detta som på sk många omriiden - snarare Hr Zwisteu 216 tro, som ska- par alla dessa förbud och stadgar, all denna otrygghet och oviss- het om hur man skall.
handla.
Att bruka vetenskapens Aterstiillelsemedei $r att misstro Guds hjiilp, hör m a n shlunda pastfis.
Att en sadan uppfattning gör front mot snart sagdt bvarje form af mii~iablig verksamhet, borde dess barare dock kunna inse.
Deras eget dagliga lif ar ju icke byggdt på berikning a£ underverk utan pli berakning, att naturens och sarnhallslifvets lagar skola verka i enlighet ined v i r hittillsvarande kännedom om dem; ictke bygg&amp; p i ' tiiiitan efter Guds omedelbara ingripande utan p5 nlansklig sj: jiilt ' wrksaxnhet.
Shlunda beder ju en troende människa pli morgonen Chd oin dagligt bröd och vandrar sedan af till kontoret eller fabriken, eller hvar nu detta dagliga bröd skall genom hennes eget arbete förvarfras, och hon ser ingen inkonsekvens häri.
Hrarför skulle de mera tillfälliga förhilllandena i lifret, sllsom en yakommen sjukdom, falla under en motsatt sppii=ikt?
Det heter i en af vira psalrrier om bönen: Gif akt uppi ditt lefnatislopp: Hratl har du viil till sjii1 och kropp utaf dig sjiilf?
Allt ar ett !h, allt gifs, allt kommer ofraiifriiii.
Om dessa ord skola innebära nAgon sanning, nia dc ya1 betyda, att för den troende människan iifven allt det, som odisputabelt ar en produkt a£ hennes egen eller andras energi, p i summa &amp; ng ar en @ £va af Fadern i himmelen - en gfifva, som hon icke blott har att bedja om och tacka för, men för hrars riktigs briik hon ock har att inför honom svara;. -- att öfrer och bakom (le orsaks- och verkningsförhallanden vi i större eller inindre m811 sjalfva kunna reglera det.
dock iir samme fader, som hiiller trd- darne i sina händcr.
Xen hrad blir di gudomlig hjiilp?
, Ult son1 inanniskan af ödmjukt och tacksamt h jiirtrt mottager ~Asoriz henne gifvet af Gud.
Hvad det att i gircilös mening hjiilya sig sjalf?
Att genomlefva sitt.
lif, detta, bjiirtel~eroende af Giid förutan.
Ja, s&amp; enkelt ar det, nml si enkelt vill man icke 1Hta det f å vara.
F % äro dock de, soru i praklikeri rara konsekventa i sin egen inkonsekvens rörande denna sak.
Endertecknad satt en dag för mhnga Ar sedau i eii stock- holmelakares väntrum.
Yi voro fjorton i samma fördömelse, och
doktorn hade ännu icke kommit hem fr %n sin förrniddagsrond.
Vi läste tidskrifter, suckade och bytte om ställning,, och de; som fhtt en fönsterplats, spanade förtvifladt.
efter den efterlängtade droskan eller tittade på de öfvergödda dufvorna, som fraternise- rade med Bkarhästarna ' pA torget utanför.
Efter en god stund reste sig en af de närvarande och yttrade med höjd röst: » Nej, nu går jag till den store läkaren; där behöfver man aldrig vänta,.
Sade och gick.
Hvilket fullkomligt nonsens ar nu icke detta att först söka en läkare, men icke ge hononi tillfälle att någonsin behandla sig, och så insvepa det prosaiska faktum, att ens tid eller tålamod tagit slut, i en from fras utan ringaste mening i det ifrågavarande sammanhanget!
Ty att en yttre, speciell bönhörelse - här befri- else från en sjukdom - alltid och omedelbart skulle följa ofvan- p % bön om en sildnn är ett pAstående, som vii1 knappt ' niigon niänniska vid sina sinnens fulla bruk skulle djärfvas göra.
För att nu.
icke tala om, att ett sådant .påstående skulle visa föga insikt om, hvad bön och bönhörelse egentligen innebära.
Den bönhörelse, som best %r i att den bedjandes egen vilja intränger i och underordnas Guds vilja, den kan väl mottagas på hvarje tid och rum och under det man begagnar sig af de mänskliga medel, soni ställts inom ens riickhåll.
Ett annat typiskt fall m&amp; ock hiir anföras.
En trädgårds-, mästare, som rakat bli illa biten af en hund, uppsakte en nar- boende sjuksköterska och erhöll af henne första förbindningshjäl-.
pen.
Som hon befarade möjlighet af blodförgiftning, uppmanade hon honom emellertid att ofördröjligen bege sig till lasarettet.
Harom ville dock patienten icke höras talas, eijriedan » han trodde .att Gud kunde hjälpa honom utan manniskoh8nders.
Men hvarför hade han da brytt sig om att få såret förbundet?
Jo, ett för- band kunde nu aldrig skada, men.
att vidtaga ytterligare åtgärder vore att misstro Guds hjiilp.
- Att historien i fråga slutade utan blodförgiftning, med blommor och ömsesidig f örlikning, gör icke trsdgårdsmästarens uppfattning mindre orimlig.
Bland de sorgligaste företeelser på detta omrade äro de man- niskor - och de äro icke ffi - hvilka först, af ofvannämnda skäl afvisat mänsklig hjälp och sedan, då den väntade öfverna- turliga hjälpen uteblifvit, i förtviflan vkndt sig till den förut för- smfidda kalan för att kanske till yttermera visso få veta, att det nu är för sent att råda bot för hvad som tidigare lätt nog ' ' ' Q
kunde ha afhjalpts.
Till det kroppsliga lidandet läggas har skam- men att ha, .s % att saga, gjort bankrutt i sin öfvertygelse och det ännu djupare lidandet att tro sig hafva missräknat sig på Gud.
Från detta lidande kan nu visserligen ingen vetenskap i och för sig rädda en människa, men val en ödmjukare religiös hkadning, hvilken icke håller sig för andlig att nyttja de medel, som ge- nom mänsklig forskning stå rättfirdiga och orättfärdiga till buds, och hvilken, dar dessa medel visa sig maktlösa, förtriistnnsfu1) t kan saga: ske Guds vilja.
Ofver de fenomen, som i speciell bemärkelse pläga kallas helbregdagörelse genom tron,, lämnar prof. Thunberg i sin ofvan- nämnda broschyr från läkarevetenskaplig synpunk en kort för- klarande utredning.
FrAn den aynpunkt, som valts för dessa antydningar, må här endast tilläggas: Man mlste inför dessa fenomen göra klart för sig, att religiös extas med alla dess %ter- verkningar p&amp; nervlifvet är en temperamentssak och icke i och för sig n %got bevis på en högre andlig ståndpunkt, hvilket man emellertid stundom äfven från lutherska predikstolar fBr höra den utgifvas vara - men att den enda och allom i lika miltt till- gängliga högre ståndpunkt, som gifves, är den fulla förtröstans och lydnadens under Guds vilja, den troende m % sedan vara extatiskt-mystiskt anlagd eller hur » hopplöst nykter3 som hälst i sitt andliga temperament.
Begäret efter under och mystik p % den kroppsliga bterstäl- lelsens omrhde är dock ingalunda begransadt till det fAtal rnän- niskor, som praktisera troshypnosens inverkan pil lidandet.
Det kan sättas ifr %ga, om icke detta begär ar så allmänt, att i den mån den vetenskapliga läkekonsten mer och mer aflrladt sig det hemlighetsmakeri, som fordom betraktades sasom en nödvändig apparat gentemot den hjälpsökande allmänheten, i den m %n kun- skapen om villkoren för kroppens hälsa och Bterställelse till hälsa blif vit tillgängliga för allmänbildningen och begränsningen af de kurativa medlens verkan mera klargjord, en stor del af denna allmänhet i själfva verket längtar tillbaka till den tid, dA laka- ren opererade med outredbara resurser, och d5 möjligheten af ett underverk slledes icke var ii tesluten.
Denna längtan arbetar patentlakekonsten direkt i händerna.
Men svztrast att med för- 2
nuftsskäl åtkomma blir den, som ofta omedvetet, förskansar sig bilkom religionen son1 skydd.
Hiiri torde vara att söka åtminstone en förklaringsgrund till att så pass många i öfrigt bildade människor.
af religiös laggning med .ovilja betrakta all vetenskaplig läkekonst och med välvilja niira nog all shdan, som g %r utanför dessa rhmarken.
Hvarför kloka gubbars och gummors botemedel i och för sig skulle vara Gudi behagligare än de af vetenskapen sanktionerade förefaller ju tämligen obegripligt, ER framt man icke med en förvirrad tillamp- ning af ord&amp; om hvad som blifvit.
fördoldt för de vise och för- numstige, men uppenbairadt för de fåkunnige, förbinder förestiill- ningen att ju skröpligare det medel ar, hvaraf man betjänar sig, desto större utrymme liin~nar man At hvad man fr %n denna stånd- punkt förstsir med den gudomliga hjälpen.
Det skäl, som vederbörande sjalfva oftast andraga, ar val vetenskapsmannens i allmänhet och har lakarekårens befarade irreligiositet.
För de männisskor, som fordra att få sina ghngklader sydda, sina skor halfsulade, sina möbler stoppade och sina speceripa- ket emballerade af idel religiöst liktänkande, d. v. s. sAdana som nyttja samma religiösa uttryckssätt som de själfva, ty längre strac- ker sig dock icke gärna möjligheten till kontroll, miste det ju synas an mer oafvisligt att kanna sin lakares religiösa stAnd-.
, punkt (= uttryckssätt).
Och då de angående de flesta liikare icke kunna få de erforderliga upplysningarna och i frhnvaron af u pplys- ningsmateriel kanske anse sin misstanke bekräftad, föredra de att vända sig till mer eller mindre yrkesmässiga amatörer, hvilkas.
kvalifikation inför denna allmänhet till stor del just ligger i de- ras öppet annonserade religiösa standpunkt.
Blandningen af reli- giositet och läkekonst inger förtroende; man föreställer sig, att en särskild välsignelse ekall hvila öfver de kurmedel, som helgas genom den förras närvaro och som torde göra dem verksammare an den vetenskapliga läkekonst, som blott &gt;litar p i sin egen kraft ».
Att - alldeles oberoende af hvarje religiös sthdpunkt - den läkare skulle handla helt enkelt samvetslöst, som vid ett sjukdomsfall i förlitande p&amp; nhgon särskild viilsignelse underlate att sätta in hvarje uns af egen kraft -- däröfver reflekteras för- modligen icke, liksom ej häller daröfver, att gudhängifvenheten i hvarje jordisk kallelse måste omsättas inom densamma sjalf, i den trohet, nitälskan och oegennytta, som densamma p % sitt spe-
' ciella satt kriiiver a£ utöfvareii, och icke i att medelst gudligt tal och gudliga ilthafvor söka förandliga eller helga dess tillafven- tyrs helt profana karaktär.
Men det uttalas f r h religiöst hall afren mera speciella a id- riikningar med den vetenskapliga läkekonsten.
Den har gAtt .vilse, menar man.
I stallet för att halla sig till anriindningen af she- lande örter » allenast, be8attar den sig med allehanda onatur: gifter, hvarom i prof. Thunbergs broschyr %r utförligt taladt, skyddsympning, som anses innebara ett alldeles särskildt miss- troendevotum mot Guds försyn (hvarför mer an Askledare, brand- redskap, fyrväsen och alla de preventim skyddsmedel, hyaraf samhillslif vet betjänar sig?
), och slutligen.
kanske värst af allt, kirurgiska ingrepp.
Kiinslans i och för sig fullt normala reagens mot £pisk smärta och fara gifves liar en etisk myndighet, dB man utdöm- mer kirurgien shsom ett otillbörligt v %ld p % Guds bellite.
Ku ar det val sannolikt, att de ömsinta förkunnarna aFdenna åsikt icke haft tillfälle p % riktigt nara håll iakttaga Guds beläte i sjukdomens mest v %ldförmde och plågsamma förnedringsgestalter och sålunda sakna insikt om de riitta proportionerna mellan det onda och dess botemedel.
alen huruvida denna ömsinthet hvad hiiller som är eti!
: kt-kristlig må det ordet afgöra: som din högra hand ar dig till förförelse, SA hugg henne af och kasta henne ifrån dig, ty det ar dig bättre, att en af dina lemmar förlora .., än att hela din kropp kastas till helvetet^.
Man skall förmodligen invanda, att här ar fraga om hinder, för sjalens frälsning och icke om hrurgi.
Yisserligen, men prin- cipen som utsäges, blir, huru orden sedan än tillämpas, densamma: det beriittigade och förnuftiga i att aflagsna den sjukdomsalstrande delen, där s % behöfs genom brutalt vhld, såsom enda radikalmed- let att radda hela organismen frAn undergang.
För en manniska, som kampar med en omhuldad skötesynd, yore det utan tvifvel.
behagligast att bli botad utan r %ld, genom » helande örter % alle- nast.
Så » humanas äro dock icke lagarna för sjalens helbregda- görelse, men ho djärfres mästra dem eller här viinta p i ett i m - derverk.
som skulle onödiggöra den smärtsamma processen?
Saturligtvis a£ses med det sagda att protestera mot en falsk humaniet, som beror på obekantskap med fakta och saknar stöd
i kristen etik; och icke att iittala nAgra dogmer oin kirurgiens n~dvändighet.
Dess priktiska användbarhet i jainförelse med den inre medicinens eller beggederas med olika s. k. natur ' lakemetoder tillhör i hvarje särskildt fall vetenskapen ensani att afgöra.
Men ej hgller må nHgra dogmer byggas på inöjligheten af att fram- tidens läkekonst skall lrunna i större eller mindre utsträckning iirnbära den ena eller andra.
Kulturen arbetar p5 hvarje tids- moment med de bästa verktyg den dittills förmått frambringa; då dessa ersatts af mera.
fulländade, läggas de gamla pA hyllan.
Men den, som är vis och nhgot litet betraktat sitt släktes utveck- lingsfiird, liigger ' ej det förbrukade verktyget liingre bort, an att han i en framtid kap h n n: ~ det iiter, väl icke i allm " an h et för att utan vidare nyttja det sådant clet ar, n~eii för att pfi nytt lära af det.
S % länge människan i sitt religiösa imeclvetande icke bragt in hvarje tidslifvets företeelse under den trygga evighetssynpunkt, son1 består i förtröstan ti ' ll li ' aclern i l-iiimneleii såsoiii alltings ytrersta upphof, ledme och inAl; så länge inan betraktar det sasom ett mindre omedelbart ingripande af Giicls försyn, då inan lefver i enlighet med de erklinda lagarila för kroppens halsa, eller mindre omedelbart af Gud hulpen, db hterstiillelsen till halsa tillföres genom diirmed jiiiilförligu medel franxför ett fall, clh botaiidet sker genom mer eller mindre oiitredda krafters inverkan; så länge inan ined ovilja och försk.riickelse Bser vetenskapens strkfvan att utforska dessa krafter och lagarna för deras verkningar, sk länge skola otrygghet och vidskepelse p&amp; detta oillrikie trifvas under trons tiickmantel och vinningslystnaden i sin ordning ockra pi % denna vid- skepliga tro.
Hvad en ' sådan ovilja för öfrigt utvisar, icke är det önskan att i lagbundenheten inom universuin se uttryck för Guds skapande vishet och vilja; och denna förskriickelse för att veten- skapliga afslöjanden skiille kunna beröfviz Gud nhgot af den ära som honom tillkommer, hur står den samman med tron på honom s h o m sal1 sannings kalla?))
blen hafva vi cle~wzn tro, d&amp; böra vi ock förstå, att det icke gifves nhgra religiösa sanningar, som strida mot de naturvetenskapliga sanningarna, eller vice versa; att sanningen med inre nödvändighet iir efl och att den pA hvarje omrade -- men o c k ~ &amp; den all ' enast - kan och skall göra oss fria.
X n ~ i u Arose&amp;s.
Till Doktor Karolina WiderstrQm.
Vid festen A Hbganloft pil hennes SO-Arsdag den 10 december 19136.
H ygiea.
FrAn miiiga af dem soin kvida i nattliga tiniiimrs kral, soin rolöst inorgoiien bida och tärda af feber strida med skuggor fraii dödens dal, en hälsning i Ir~all jag l) rinp: ir, ett tack, som p&amp; sjalens vingar vill smyga iii i diii fariiii med varine, som kölden tringar Hygien, SK # r mitt nainn.
De bloinmor jag mot dig stracker en vAr, soni i fägring ler -- de siilelia handen, soin räcker deii d r ~ c k, so111 feberglöd el8cker och lindring i s i n l r t m ger.
De liriska iilecl lappar röda ett fack för ~ a k n och mtitla vid lidandets hiifviidgarcl, där hälsans ros börjat glöda.
- Tag lagern - du iir den yard!
- Idun.
Har nalkas ju Iclnii, en I; arkoiiiiiie~i gäst, med bloniiiior i böljande iiiiren; ni1 sviiine hvart moln, nu Br gliidjens fest, och vintern mil flykta fi) r viiren!
Ofver spädaste grönska ler Iiimii-iel blil, och varliga vindarm sjunga: DI hjgrtats gömma inetl fröjd 1iestL skall vlren de?
evigt iiiiga~.
Mft Idun oss samla annii alltjaiiit, den ungclomsbringancle, rika, till all \ wsord eller glam och skamt, sen ctageiis möda f&amp;tt ~ i k a!
Så tag dem, de rodnande frukter tag!
Dig vänner i afton hylla nied tack att du ~ a r d i g t hrar Itluiidag c h plats i miiiniidenz ses fylla.
Det var jag son1 stod om natten £ör din syn i ljusa dröminar, som, ur vinterbojan löst, en vbrflod genom själen ströminar.
Utaf sainhallskanslan buren, BarnavHrd s&amp; namnes jag: allt, som n-ianskotanlceii eldar, har personlighetens drag.
Dröjde tanken vid ditt heinlaiid, skimrande i norrskenskvfillar, hafomfliitet, furokransadt, rikt pá karga griistenshällar, Iiörde du i nattens tystnad viigen slA mot Sandhamns skär, dá du tänkte: Sveriges frmitid hemmet i sitt sköte bär.
När du s&amp;.g hur fosterjordens hopp, de spada och de reka, offer för en bristfull kunskap, tynade med kinder bleka, d&amp; du tänkte: minsta pla.nta i Guds fa.gra rosenghd mAste till mitt Sveriges lycka blomstra under hiigii och v k d.
Frhn den svenska n1oc1ei.n; livar 11011 dviiljs, i slott, i hydda, tag ett tack, att Sveriges dolda rikedom clii velat skydda!
och 0111 blRa barnaögon tindra emot dig sh vet, att de omedvetet spegla barnshjii.rtaiis tacksamhet.
.
Kvinlig ungdom.
En vAreris dag, soin bräcker ur ljusa skyars rad, en blomma lik, som vecklar d e skära blad, SH in till festen triider i livifa driikten jag att hiir med bloininor sinycka diii högt iclsdag.
En blyg, en dunkel aning sen tankens gryningsdar jag gömt, meii lifvets gQta du tolkat har.
Den skära laopp, soni spirat upp ur mitt lijiirtas jord, den liar ht mig bevarat ditt sanniiigsord.
Hvad renast iii., hvacl ädlast af lifvets helga l) ud, det har du 13rt mig varda som skank frln Gud.
Och därför tag, fast ordet iir alltför kort, fiir armt, f r h kvinlig ungdomaskars ett tuck SR varmt.
Och nu vi bilda en hedersvakt kring dig, vRr drottning för clngeil.
En ringa gärd för din fot vi lagt, en ranka från skogen tagen.
Med doft af gran och af furuskog den lialsar hBn Sverige tillika, det Sverige, som friimst dock din karlek tog, din tanke, din kraft, den rika.
C. Ttv-712.
Svipdags saga.
Berättad för ungdomen af dnwi Xiitrin Roos.
En följd af brokiga, spiinnande iifventyr ur en forntidssaga innehåller detta diktverk, som utgör fortsättningen till den förut utgifna %Valands saga,.
Tillsammans bilda dessa b5da diktcyklar ett epos, hvari med fullödig och storslagen poesi skildras det världsdrama, om hvilket urgamla myter handlat.
Den fornnordiska diktningens ton ar smidigt och lyckligt efterliknad, men den ver- kar ej l h a d, ty förf.
har kunnat omdana den efter sin skalde- personlighets siirkynne och så åstadkommit en egen stilart, hvilken i allt framsthr som en helgjuten skapelse, fylld af individualitetens lefvande ande.
Ehuru P berättad för ungdomen D ar » Svipdagls saga, värd en vida större läsekrets.
Likt några af barnlitteratu- rens basta alster, sådana friska, poesifylld^ böcker som Topelius ', Läsning för barn#, flera af föres egna soliga småvisor och sagor samt Kiplings Djungelbok, kan afven denna läsas med njutning e
utaf människor a£ alla Klclrar, p&amp; samma gång clen ar nKgot för- mer an en barnbok.
I arbetets försts del, » Valands saga,, har skildrats början af clen stora striden mellan]: valdeätten och asagudarna.
Hufvud- personen, Zr dar urtidskonstniiren Valand.
Efter hans död blir Svipdag, Valands brorson,, sagans hjälte.
Nu följer en skildring af bragder och zifventyr, genom hvilka Od, som den nye Ivalde- attlingen afven kallas, med viislande lycka, men hurtig och oför- skräckt kampar sig fram.
Han befriar ur jattevald den skönaste d gudinnorna, Fröja, hvars tillfångatagande omtalaks i » Valands saga », och vinner henne slutligen till maka.
Men pA höjden af lycka och storhet drabbas han af asarnas straft för trotsig förhiif- velse och n&amp;te med langa lidanden sona sin skuld.
Till denna del af berättelsen hör den kanske vackraste sången i diktcykeln, den som handlar om hur Fröja letar sin make kring hela vida världen, och niir hon funnit honom, trofast dröjer hos honom och med den ömmaste kärlek söker lindra hans öde.
~Svipdags saga » innehA11er rn&amp;nga episoder, som vii1 knyta sig till hjältens person, men ej ha så mycket att .göra med huf- vudhandlingen, och därför gör clenna del ett.
ininclre enhetligt in- tryck an den förra.
För stort rum har val ock stridsskildringarna fatt, hvilka.
förekomna så ofta, att de nästan verka trottande, ehuru det maste erkiinnas, att deras talrikhet egentligen iir niytens och ej förf: s fel och att cle onekligen skickligt varierats.
Men » Svipdags saga » ar i sin helhet genomandad af skär poesi och dess hela stamning %r ljusare och hiirtigare an » Valandssagan » med dess mörka tragik.
Och denna ' lifsglada, soliga stamning blir viil ibland undertryckt men aldrig helt och hiillet kviifd.
Nar det fijrtiiljee on1 Svipdags förnedring, sker det viil med oiimd- ligt vemod, men med ett hopp, som » skymtar.
bltmd skimrande skyar w.
Och efter viirlclsbranclens fasor vicl Ragnarök höjas » mot blånande himmel Nimers evigt grönskande marker » och i segerjubel klinga slutorden: » d % mötas Od och hans iilskling åter i eviga vårars ' odödliga fröjd » SA andas sagan.
d.
U..
: i: - Lovisa Svenssons lefnadsminnen af dmcc .&amp;tri.
Pii Fr. ~ k o ~ l u n d Förlag s har i dagarna iitkomnlit en an- spr Akslös volym med titeln » Lovisa Svenssons lef nadsminnen », och det lindrigt parodierande?
som man kunde tycka sig marka i denna titel, förtages genast af den dråpliga titelplanschen, dai: en kissekatt stKr och krlirriar sig vid pelargonian i det smånätta fönstret, och som genast anslar clen riitta tonen.
Det ar.
en saga.
om småfolk eller kanske snarare smAstadsfolk af skilda villkor, sedda i f r h srnAfo1ket.s egen synpunkt och Atergifna!
med en tro- vardighet och en humor, som vittnar om en icke vanlig anpass- ningsförmAga och triiffande blick men ännu mer om ett stort och ett varmt hjärta.
Ty i dessa enkla berättelser, som fortskrida inom en tr %ng ram, spela mhnga af lifvets krafter in och deras patos verkar icke minst därigenom att författarinnan låter den gamla Lovisa själ£ i sin flärdfria skildring vara omedveten därom.
Det finnes godt novellistiskt stoff och mycken omviixling i de korta berättelserna, och intresset hiilles ständigt vid makt.
I » En sorglig historia, och &gt;&gt;Historien om Kalle och Bedas f % vi äkta, dramatisk folklifsskildring; sJEivacl som passade Linas Johan » är en godmodig och särdeles lustig bit, och i w Xina gamla f arföräldrar » och » Brita Lisas trasmattor a kommer den sanna dik- tarandan till sin rätt, den, som ej behöfver de lysande orden eller det poetiska skimret till sin hjälp för att tala om och till det djupast mänskliga.
Alltigenom är det en fin liten volym f ör den, som kan uppskatta de tragiska och komiska gesterna i lifvet, iifren d&amp; de iiro insvepta i alldagslifrets grha schal i stället.
för den klassiska togan.
M. Th. * T v i kvinnor af Christina Xlsson.
Den unga kvinna ur folkets led, som för ej l h g e sedan de- buterade med berättelsesamlingen % FrBn Skånebygden s och d&amp; räckte en viss uppmärksamhet, framtriider till julen med en sam- manhängande bok kallad %Tv % kvinnor %.
Det ar ocksa nu en skildring ur den skånska allmogens lif, enkelt och trovärdigt gif- ven, ideell i uppfattningen och med en viss originalitet i s ' krif- eattet, men förf.
kan dock icke sagas ha gatt i land med sin uppgift, därtill är komposition för svag och människoskildringen alltför konventionell.
Sedd som naturdiktning har emellertid den lilla boken Atskilliga förtjänster och den gör tydligen ej ansprak p % att vara &amp; got mer an den är.
Om tendensen ar intet annat godt att saga.
E '.
.E.
De kvinliga extra ordinarierna.
Sedan en tid tillbaka pågår, som bekant, en Mig rörelse för förbättrande af de kvinliga extra ordinariernas ställning, earskildt föranledd af herr Lindhagens id förra riksdagen väckta motion.
Att frågan ar a£ aktuellt intresse visas af att den dagliga pressen
' samvetsgrant meddelat de utlatanden, som i.
enlighet med riks- dagens beslut inkommit från de centrala ämbetsverken, och gläd- jande att siiga ha i allnianhet dessa uttalanden varit förmånliga så till vids, att de respektive cheferna synas fått blick för det rättvisa i en reform af kArena förhållanden.
Den af Fredrika- Bremer-Förbundet verkställda ut; edningen af de kvinliga skrifbi- trädenas stallning, som legat till grand för motionen, har Sven, hvilket a; i. oss en tillfredsstiillelse att ha konstaterat, åberopats i en del af verkens uttalanden.
,.
Inom k %ren sjalf har nian ej heller varit overksam.
SR ha af densamma utsedda delegerade uppvaktat konungen och mi- nistrarna, hvarjiimte en petition öfverlämnnts till Kungl.
Maj: t, undertecknad af 232 kvinliga e. o. biträden friiii 34 af statens departement och ämbetsverk.
.I hofsainma men ~iirdiga och öfvertygande ord framhålles i skrifvelsen ovissheten i de kvinliga extraordinarierims nuvarande ställning och de bekyinmersainnla ekonomiska förhållanden under ' hvilka de lefva, hvilket gifvetvis i längden maste skadligt inverka på de arbetandes intresse och energi.
I&lt;&amp;rens önskemal sa-mman- fattas i följande punkter: att frågan om de kvinliga biträdenas stallning behandlas i ett sammanhang för samtliga af densamma berörda ämbetsverk och myndigheter; att därvid s41,soin grundprincip fastslås, att den kvinliga per- sonalen beredes fast anstä-llning, motsvarande i tillänlpliga delar den, SOLII nu åtnjutes af de ordinarie tjänsteniaimen; att begynnelselönen vid sådan anstallning bestammes till lägst 1,350 kronor eller, dar arbetets art krafver större utbildning eller sarskild duglighet, lägst 1,800 kronor gr &amp; r; samt att för tjähstgöring såsom estra ordinarie arfvodet iitgår med lagst 75 lrronor i måiiaden eller 900 kronor pr år.
A t sin erkänsla för Fredrika-Bremer-Förbundets bemödanden med afseende 41, deras sak har karen gifvit uttryck genom att tillställa styrelsen en så 1yd: inde skrifvelse: &gt;isedan genoni Fredrika-Bremer-Förbundets verksaninia insats de kvinligrt estra ordinarie biträdena i statens ämbetsverk i dessa dagar kunnat förverkliga ett önskenzal - att i en skrifvelse, till Hans Maj: t Konungen f h framlägga sina bekymmersamma för- hållanden - bedja ~ i deras, representanter, att härmed till För- bundet få uttrycka r i r t vördsnmma tack för Förbundets osparda möda och aldrig svikande intresse för v %r sak.
&amp; l % vi därvid p % det enda sätt, som sthr oss till buds, bevisa vår tacksamhet ge- noni att B var sida i trohet t.ill de varf, som äro oss ålagda, för det kvinliga arbetet söka framkalla en respekt, son1 vi hoppas in % kunna i sin n18n bfdraga till att stödja Fredrika-Bremer-För- '.
446 bundet i dess betyclelsefulla arbete för höjandet af kvinnans stilning.
Stockholm den 12 december 1906.
Ingeborg Lö fström.
Elin RAeborg.
Gerda Runqz) cist., Gertmd (Tjiinstgörande inom f öljaride verk: Kommerskollegiiim, Yoat- sparbanken, Statistiska CentralbyrAn, Ecklesiastikdepartementet och Viig- och Vattenbyggnadsstyrelsen.)
Föreningsmeddelanden.
Förbundets styrelse och dess k m i t é för Bagfrågor hade tisdagen den 11 dec.
anmodat fröken Anna Peterson, förestdndarinna för den mycket anlitade Stockholms kvinliga juridiska byrPt, att inför dess med- lemmar ya ett siirskildt ordnadt sammanträde redogiira för sina erfaren- heter.
Med en del sardeles intressanta och belysande exempel fran sin (naturligen meii uteslutande cif klienternas namn) betmade fröken Petereon att, enligt hennes uppfattning, bristerna i lagbestiimmelserm rörande kvinnaii föxuamligast lAge i den om mannens moilamansskap och i följd dara£ den gifta kvinnans riittslösa ställning.
Under den följande diskiissioneii afhandlades negenclomsgemeiisknpen~, I faderns ftiraiirjiiinp- skyldighetn, aäktenskapsförordn, m. fl.
hithörande fragor, sariit inöjlighe- terna att verkn för en förbattrad lagskipning 1) etriiffande dessa.
Fredrika-Bremes-Förbundets 2: dra kretsrnote äger rum i Stockholm ii 1 -- 12 jan.
B907 enligt beslut, fattadt vid första kretsmötet i Motdila som- maren 1906.
Därvid komma så viil enskilda som offentliga sammankom- ster att hållas.
Inbjudning skall ut$ till både förbundskretsarna och ombuden.
.
Mötesprogrammet kommer att meddelas i följande häfte, och sá snart- ske kan skola Förbundskretsarna och landsortens om- bud f A del af detsamma.
.
1906.
N y följd - IX årgangen.
INNEHALLS~~ÖRTECKNING.
.
.
Hiift 1 ' Sid.
Lydia lTal~lstrO~nI JJiirdomar af den kvinliga röstriitten ..
. '.
.............. 3 Hilnza Bo~elitls.
Amalia von Helvig ................................................ 12 O.
A-g., NyAr i Gngnef ............................................................... 23 Litteratur: S-d.
Ätten: tf Klint af Adeluide ATauckI~oyt) ".
- F.
E., Norsk och dansk skönlitteratur.
I .................................................... 27 Frhn kvinnovarlden ..................................................................... 31 De lwinliga röstr~ttspetitioneriia ................................................... 35.
.
Hiift 2 A Ett Besök på Arsta 1: ioa Fredrika BI einer.
I ..................................
Lapparna och civiliaatioiien ......................................................... Frin kviiinovärldeii.
Finland ...................................................... Sl~rilvclser frtn Fredriks-Bremer-Förbt~ndet: De kvinlig&amp; musik- och s8ngliirarnas stiillning.
- Kvinnan och stadsfiilliniiktige ............. G.
A., Det kvinliga röstriittsinötet i Norrköping .............................. 37.
.
46 51 Kvinnornas masspetition ............................................................ Blaga: Kvinnornas inasspetition.
58 FrBn skilds hiel1 ............................. 1 ........................................... 53 56 58.
.
Hiift 3 Ett besök p&amp;.
arsta hos fred rik: ^ Bremer.
II .................................. Siy~id Platcn, Madati~e Roland.
Lifskoiitiirer.
I ............................
Anna Y., Norrland.
B vårt fraii~tidslal~d~ .......................................... Littertttiir: A.
U., Araber af Anna illaria Roos.
- L.
D., Krinligt yr- kesregister 1906 af Bcrt11.
a Wiman.
- E '.
.E .. Norsk och dansk skönlitteratur.
II ................................................................... Frhn kvinnov&amp;rlden.
Ryssland ................................................... FrRn skilda hi11: Kvinnor son1 skolinspekt6rer ...............................
.
59 67 74 77 81 84 Hiift 4-6 Sigvid Platen.
Maduine Rolnnd.
Li fskontiirg.
II ............................ nDen nya etiken., En tysk tlnkare om kärlek och aktenskap ....... C1.
Fl-d .. Skisser £ r h .Frankrik e.
I ........................................... Hbm.
Barnmorskereglemeiitet ...................................................... Litteratur: F.
E., .Natt af Guy Thome.
- E: E., Mi1sikerbi; ografier af Lina ' Lugwbielke ................................................................ Fran 1906.
Ars riksdag.
I ..............................; .............................. 85 95 106 110 114 116
Hilma Borelius.
Lifatrons religion.
I .............................................. 119 Ida Stvöin, Tre dikter .................................................................. 126 Fanny Ekenstie9uza, En omdaning af viira hem ................................. 128 Den kvinliga röstrattens framstegslinie ......................................... 134 Internering af dkoholister ............................................................ 141 A.
G., Socialdemokrntiskn kvinnor och rösträttsfrbgan .................... 143 Rösträttsnotiser fran utlandet ...................................................... 146 Föreningsrneddelanden .................................................................. 147 Sammanträde: Föreningen för kvinnans politiska röstriitt i Stockholin 147.
.
Hiift 7-8 ~Mam ' a Cedwschiöld.
Susan B.
Anthony .......................................... H i l m l3o~eliu.s.
Lifstrons religion.
II ........................................... Agda ~Xonteliuizcs.
Kvinnor såsom stacls f ullrnaktige ........................... Ett reaktionärt förslag af en?
liberal regering ................................. Lwtdl~ - A.
D., h t a l i k a Litteratur:.
Tlz., rMarsr af Nils TVill~eli~t af Lafcadio Heam .................................................................. FrSn 1906 Brs riksdag.
I I .......................................................... Föreningsmeddelanclen ...................................................................
149 166 172 181 185 l&lt;# 192 Hiiftie ' 9 Ann iiavgret Hobngvew.
f.
Tersmeden.
Bertha von Suttners besök i Stockholm ...................................................................... 195 .Kw stin Heseelgr.eia.
Bostarlsinspektion ............................................. 198 Cl.
Pl-d .. Skisser från Frankrike.
II ............................................. 203 Ett spörsmfil rörande omfienget af mannens milsmanskap .................. 206 Litteratur: X.
Th., Göran Delling af hárl Erik Forssl~snd.
- Jf.
Tlz., Gästabudet af Elva Orteszko .................................................. 210 Från förbundskretsarnas verksamlietsfiilt ....................................... 213 Ett kvinligt politiskt möte ............................................................ 217 Frfin 1906 Ars riksdag.
III ............................................................ 221 Föreningsmeddelmden ................... v .............................................. 2 ' 22 Frien skilda hall: Minnesfeslen öfver Susan R Anthony; Builskrtp frAn Finland; Sorge: Kvinnor som domare ................................. 232 Huru &amp; stadkomma en inera enkel.
ekonomisk och rationell skötsel af v b a hem?
(Insaiidt.)
........................................................... SS4 Cecilia Br %til.Hok~tbery~ Berndt Oscar dtackell~erg.
I ..................... 22.3 L-h., S&amp;gra dagar i la belle Italia ................................................ 232 Litteratur: Lyddia Wahlst.
) .önt, SAgra tankar oni skandinavisinens frain- tid af Ellen Key .................................................................. 239 Kvinnans rösträtt inför 1906 Ars riksdag ....................................... 241 Ett högeruttalande för kvinnans rösträtt ...................................... Föreningsmeddelanden ................................................................. Gliidjebudskap fran Rnland ......................................................... Rösträttsnotiser frhi utlandet ...................................................... Bilags: Fredrika-Breiner-Förbundets berattelse fiir 1905.
243 241 245 246 Ann Jfaspet .@l) ngren.
f.
Tersnzedeii.
Henrik Ihsen 7 ..................... 2-47 Cecilia Baitlz.Holntberg.
Berndt Oscar Stackelberg.
II ..................... 251 Injdia WakZstvönt.
Et t unghögerprogram ........................................ 260 Litteratur: E: E ..
Den hvita slafviiinan af Elizabeth Schöyen ............ 266.
.
................................................................... 267 l~öreniilgsuieddelnnde11 FrHn skilda 11611: Finland:, VBr stora frftga löst,.
.
Den danska kvin- nans kominunsla rösträtt ........................................................ 268 VBr drottning .............................................................................. Ebba Rawzsay.
Drottning Filippa.
Ett feriihundraHrsmiiine ............... Sten.
Svensk natur.
FrKn kupéfönstret .......................................... C1.
3 ' 1-d .. Skimer från Frankrike.
III .......................
. ' ..
................... Ellen.
Sa~~clelin, Internationella kvinnoförbundets möte i Paris ............ S., Fredrika-Bremer-Pörbundets första kretsinöte .............................. Litteratur: E.
Cm., Den lefvande naturen af J.
F.
No~dvall ............
Den internationella kongressen för kvinmns politiska rösträtt ......... 269 271 379 282 28 ' 1 294 297 S98.
.
Hiift 14 J e n y TYallemtedtY Internationella kvinnorösträttskongressen i Köpen- liamn 1906 ........................................................................... 299 S .. Förbättrande af fabriksanbeterskornas bostadsförhAllandeii ............ 306 Ett bref frAn Fredrika Bremer ...................................................... 313 Litteratur: El E., Solidar II.
Renhet af Elsa Törne.
- F.
E., Nnr sjön ghr hög af Jane Gernandt4 ?laim?
.
- Glam Flcettoood, Solivro af.
@ almav B a y nzan ............................................................ 315 Föreningsmeddelanden ............................................................... 31 Ii FrK.n skilda 11Kll: Kvinnans rösträtt i Italien .................................... 320 ' il&amp; Bovelit ' s.
Röstrattskvinnor vid kongressen i Köpenhamn 7-11 aug.
1906 ............................................................................. 321 S-cZ PI- %.
Hvad som ännu fattas ................................................ 327.
330 d.
U., Nya vägar.
Nilgrrt tanknr oiu dolda iirafterr nf Eskil Ecklzn~t Litteratur: 31.
Tia .. Tolstoj och Dostojevski af D.
Meresjkovski ......... 334 Fr %n kvinnoviirldeii: England ......................................................... 337 En skrifvelse f r h Freclrikn-Breiner-Pörbiind.et rörande de kvinliga tele- grafisterims stallning .......................................................... 340 Föreningsmecldelancle .................................................................. 348 F r h skilda hR11: Daninark.
Finland ............................................. 345 Post skriptum: Depritstioner ......................................................... 346.
.
Hiift S6 Lagen om mödrars anonymitet ...................................................... 347 Anna Bustajson.
M8rkesdagar för den kvinliga röstr8ttsrörelsen.
Lands- föreningens ombudsmöte ......................................................... 353 ' Litteratur: E.
Cm.
Skrifter iitgifna af Svenska sallskapet för nykter- het och folkuppfostran.
- F.
E., Lina Berg.
Lefnadsteckning af S.
St .................................................................................. 360 Föreningsmeddelanden .................................................................. 3G3 Fr&amp;n skilda h a l ........................................................................... 364.
.
Hiift 17 Den kvinliga arbetskraften och d.e centrala ämbetsverken ............... 365 1M-ilclrecl Tho9.bzwn.
Elixabeth Barret Browning.
I ........................... 37.5 FrKn kvinnov~lden: Finland: Finska livinnoföreningens fest.
1 okt.
- Tyskland: Intryck frQn en socialdemokratisk kongress ............... r387 Litteratur: L.
D., Internationellt organ för kvinntins politisks röstriLtt 392 q
Föreaingsmeddelaiiclen ................................................................ 393 Fil.
dr.
Maikki Friberg .................................................................. 391 Hiismoders- och landtbriilisskolor för kvinnor ................................. 89.5 A.
G., Kvinnornas inasspetition ...................................................... 400 E~irolina Wide~.ström, Uttalande i nyliterhetsfrlgan ........................ 405 W.
J. %., Till den finska kvinnan (rr ~Siitidu) ................................. 409 Rlinor Seaton, Bref fr&amp;n England .................................................. 411 Genmale af Eskil Eclcl~nrt.
- f r a r d gennialet af Dupys w (1 .......... 414 Litteratiir: F.
E., Den l h g a dagen.
Historia 1~eratt.ad n£ en fabriks- Roas.
- Tid gran- flicka.
- En springande gnista af X (~tlziZd (~ sen af Eli Heiki .................................................................. 4lt; Föreningsmeddelandeil.
Skrifvelse i nykterhetssaken in.
m ................ 410 Fredrika.Brerner.Förl, undehs krinliga landtbruksskoln ....................... 421 Talborg Olancla; Om ii tbildning af folket w liirarinnor ........................ 424 3Ia~ia d~l1.oseni~cs~ Religion och läkekonst ....................................... 433 C '.
W-m., Till Doktor ICarolina Widerström.
P&amp; 50-t " irsdagen den 10 dec.
1906 .............................................................................. 440 Litteratur: A.
D., Svipdags saga af Anna Xuriu Roos.
- 31.
Th., Lo- visa Svenseons Iefnadsminnen af Anna Peb-i.
- El E., Tvh kvin- nor af Christim IITilsson ...................................................... 442 De kvinliga extraordinarierna ..................................................... 444 Föreningsmeddelanden .................................................................. 446 Fredrika-Bremer-Förbundets 2: dra kretsmöte 11-12 jan.
1907 ............ 446 Innehallsförteckning ..................................................................... 447
