# ID: svediakorp-per305
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,648
# sentences: 536
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den kvinliga arbetskraften och de centrala ämbetsverken.
a Som inledning till det spörsmål, som har nedan kommer a t t behandlas, bör det ej vara obefogadt att förutskicka några .nllmiinna reflexioner om Kvinnoarbetet i det moderna samhället.
Kulturutvecklingen gär, som bekant, i riktning att ersatta - hernarbetet med fabriksarbetet.
Storindustrien inskranker allt mer .och mer hemsysslornas antal och det arbete, som förr utfördes af kvinnorna inom bostadens vSggar, har beslagtagits af fabrikerna.
Angmaskinen har, som ofta blifvit anmärkt, åstadkommit en re-.
volution inom kvinnoarbetet.
Ångan kan indirekt sägas vara en drifkraft äfven till den moderna kvinnorörelsen.
Detta sakförhållande har, som naturligt ar, icke förbigAtts af nutidens nationalekopo- mer, sarskildt m % har påpekas hvad den framstående tyske för- fattaren teol. dr Friedrich Naumann i sitt arbete ~Neudeutsche Wirtscha£tspolitik » yttrar i detta ämne.
Efter att med en del exempel ha pihisat hurusom i det * moderna lifvet familjebegreppet antagit nya former och huru i .följd därnf omradet för hvad som ansetts vara kvinnans natur- liga, sfär allt mera inskränkts, frågar författaren:)) Hvad återstår till slut för kvinnan att utriitta i det rike, som kallas hennes, .d.
v. s. i hemmet?
Mari säger att hon skall nöja sig med att uppfostra sina barn.
Men om detta galler för mödrarna, hvad skola alla ogifta kvinnor taga sig till?
För dem finns inom den förminskade familjen absolut ingen plats.
Börr i världen fiinno tanter, kusiner och andra kvinliga släktingar öfverallt använd- ning i hemmen, alla gamla farniljehistorier berätta om dem; nu vet en man, som lefver i små förhållanden, allra halst i .en stad, med biista vilja i viirlden ej hvad han skall taga sig till med sina kvinliga anhöriga.
För den kvinna, som ännu icke. %r moder eller aldrig blir det eller som tidigt sett sina barn växa upp, återstår intet annat an att söka arbete utomhus.
Alla moraliska invand- .Kvinnorna m.&amp;ste gli ut på arbete!
.
ningar däremot äro, såsom förhiillandena gestaltat sig, endast &amp; r- a.ktigt prat.
Den bildade kvinna utan förmögenhet, som i r %ra dagar ej g %r ut pb arbete, är sämre stalld an kroppsarbeterskaii.
Kvinnans värdighet i det moderna lifvet fordrar att hon icke låter skänka sig sitt lifsuppehalle.
» Hvad har anförts af den tyske författaren ar tilltinlpligt p % kvinnoarbetet öfver hela den civiliserade världen.
Iiulturutveck- lingen har tvingat stora massor af kvinnor, med eller mot deras vil; ja,.
att söka skaffa sig en verksamhetskrets utanför hemmet.
Sarskildt i vårt land med dess laga iiktenskapsfrckvens och kvinnornas stora öfvertalighet *) har detta för tusentals kvinnor blihit en bju- dande nödvändighet.
Huruvida den omhvälfning i kvinnoarbetet, hvarom hur talas, varit befordrande för samhällets och kvinnornas egen lycka, dar- om äro kanske meningarna delade, men hvad ej k m förnekas ar, att det ej står i någons makt att vrida utvecklingens hjul tillhaka.
Sedan kvinnan steg för steg drifvits från sina traditionella s p e l - sättningar, har hon måst se sig om efter nya förvärfskällor, och det alltmer invecklade stats- och samhkillsmaskineriet har ocksa öppnat sådana för henne.
Staten sjalf har ej häller tvekat att tillgodogöra sig den ledigblifna krinliga arbetskraf ten genom att bereda den en standigt ökad användning inom sina reepekti~e in- stitutioner.
Men att ett intrang pR för det andra könet privile-,, gierade arbetsområden ägt rum, nigot som man ej sällan hör frain- hAllas s&amp; viil i tal som skrift i fraga om kvinnoarbetet i det offentliga lifvet, kan val ej rattvisligeii piletbe.
Förflyttningen af hem- arbetet från kvinnans händer till det af man ledda fabriksarbetet skulle d % innebiira ett i n t ï h g i motsatt riktning.
Det beriitti- gade i denna senare arbetsomkastning har dock aldrig ifriigasatts och borde göra det lika litet beträffande krinnans nya rerksainhetsf alt; det ena som det andra bevisar blott att.
utom i de fall, d5 vissa fy- siska förutsättningar äro nödvändiga, stora ouiriiden af det niansk- liga arbetet icke.
äro bundna vid digot r i ~ s t kön.
Sverige sthr före de flesta andra.
iander betraffalidc.
erk " annan- det af kvinnoarbetets berättigande; takt om att det ej gr fören- ligt med en bildad kvinnas värdighet att s,jaUC förtjäna sitt briid, har hos oss för lange sedan tystnat.
Den arbetnnicle k ~ i u n m, -- *) Not 100 ogifta man i 5lderii 20-50 iir srara rit2 pass 125 kriuiioi.
i iildern 11-45 kr, d. v. s. 4 man mot 5 hinnor, den största missprol~or- tion som i detta afseende iakttagits i Europa.
hvad klass hon iin m&amp; tillhöra, hålles högt i ära i vårt land.
Att .deii insats hon gjort i vik kultur varit af gkändt värde visas daraf, att allt fler banor, dar den kvinliga dugligheten och för- nlbgan kan göra sig gällande, öppnas för henne.
Tyvärr har den ekonomiska sidan af kvinnoarbetet hittills stallt - sig i hög grad ogynnsamt;.
Att vissa med konjunlrturer, öfver- produktion och konkurrens sammanhangande orsaker spela in är naturligt, men sant ar att kvinnan i tiiflan med mannen pA .arbetsmarknaden alltid dragit det kortaste strået och att hennes .-arbete underbjudits på ett för samhällets rättskansla föga hedran- de sbtt.
Att trots detta de arbetssökandes antal icke minskats, .att konkiirrenterna om brödstyckena äro lika talrika, bevisar icke - soni kanske ' en clel arbetschefer alska att tro - att dessa äro för iindaiilålet tillräckligt stort tilltagna, utan att kampen för till- varon blifvit så hård, att arbeterskan tvingas att nöja sig med den lilla delen af fruktan att ej fA nikgonting alls.
Den n ven ska staten har hittills i egenskap af arbetsgifvare åt - sina kvidiga tjänare icke intagit någon undantagsställning vid sidan af de enskilda.
Staten har varit en njugg husbonde och har, iitom i några f&amp; undantagsfall, icke tvekat att begagna sig - af den prutm&amp;n vid vikderingen af kvinnoarbetet, äfven då det varit af fullgod, ja f örtrafflig beskaffenhet, som öfverallt anvan- des inom arbetsmarknaden.
Detta har ju iniast verka i hög grad .nedsl %ende pk de arbetande kvinnorna sjalfva och framkallat en be- rättigacl, om &amp; n icke öppet uttalad, misstämning, £ör hvilken dock Fredrika-Bremer-Förbundet, såsom tolk för de speciella kvinnoin- tressena, tidt och ofta ansett sig böra gifva uttryck, dels genom verk- stiillandet af utredningar af riidande förhiillanden, dels genom vädjan till de myndigheter, saken närmast gallt, till någon viss: grupp af +rb; tande kvinnors förmån.
Då vederbörandes brist p!
kännedoni om sakernas verkliga läge ej sallan varit anledning - till missförhallandena, h: t de upp1ysninga.r Förbundet kunnat lämna icke varit utan verkan.
Efter ofvailstående inledning tillåter sig Förbundet att yttra x&amp;gr,z ord med anledning af Riksdagens skrifvelse.
PA grund af en a£ herr Carl Lindhagen väckt motion beslöt ' 1906 ar ' s riksdag, att i skrifvelse till Kungl.
Maj: t anhålla, det
Kungl.
b1aj: t tacktes 15lta verkstiilla utredning, huruvida och i. hvad miln personer, som vore hos statens ämbetsverk och myn- digheter på ett stadigvarande satt sysselsatta med skrifgöromA1 och dylika sysslor, mAtte kunna erhålia nAgon fastare anställning, afvensom för riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna ut- redning kunde föranleda.
I enlighet med detta riksdagens beslut har Kungl.
1laj: t anbefallt de centrala iimbetsverken att inkomma med underdhigt utlhtande.
Den riksdagsskrifvelse, som alltsii föreligger angiiende de kvin- liga extra ordinarierna, tyder p % en hos staten vaknande kansla af ansvar gent emot sina kvinliga tjihare, och den har ocksh hal- sats med stor glädje inom deras krets.
Den innebär förhoppningen om en ljusare dag för den i statens verk arbetande kvinnan, och pH samma g4ng utsikten till en lycklig lösning af den kvinliga existensfrågan, hvilket n15ste blifva betydelsefullt ej blott för kvinnan sjalf utan för stat och samhälle och därigenom för hela vArt folk.
Det i herr Lindhagens motion anranda ordet personer innebar, att har afses så vkl kvinnor som man.
Förhållandet torde dock vara, något som ocksii af motioniiren pilpekas, att man inom har h y f - tade kategori af statens tjansteinnehafvare vasentligaet finner- kvinnor, hvarför ärendet i hög grad ar att betrakta som en k \ linno- ' frAga.
I anledning daraf kanner sig Fredrika-Bremer-Förhuri- det uppfordradt att yttra sig i denna sak, så mycket mer .soiii Förbundet genom en år 1904 företagen imdersökning af de \ - id statens centrala ämbetsverk anställda kvinliga e. o. skrifhitradenae ställning kan stöda sig på en ingaende kännedom af i£rAgaw- rande kårs förhaanden. '
Till klargörande a€ sin stilndgunkt i denna för k \ 7iiinorna så viktiga löneregleringsfrgga, ha.r Förbundet trott sig böra bel~sn densamma fr %n tre olika synpunkter: 1) De kzrinliga skri flik-lidems nuva.rntzde stiill~zi ?zg.
2) Några exempel p&amp; lefnadsontkostnnder.
3) Skalen för en Iöneförhbj9jllin.g.
De kvinliga skrifbitradenas nuvarande ställning.
Af den ofvan Aberopade statistiska undersökningen * frarngdr,.
att » den kvinliga kilren af extra ordinarier ar att betrakta eåson~ *) Se artikeln: PDe kvinliga skrifbitradena rid statens itmbets verk D, Dagny 1905, h.
S. Anmärkas bör, att fran de 306 i utredningen upptagna
en vid verken regelbundet arbetande personal, hvilken i likhet nied den manliga å ämbetsrummet verkstaller föresatt arbetes.
Statistiken, som &amp; dk.ittar ett antal af 306 kvinliga biträden -- summan .af inom verken arbetande kvinnor ställer sig natur- ligen ännu högre - ger vid handen, att kvinnor iiro anställda.
vid 36 af statens iinibetsverk och styrelser, där de under varie- rande titlar sysselsättns med renslirifning, kartritning, statistik, uppsättning af skrifvelser, ' bokföring, arkiv- och biblioteksarbete ni.
m.
Lönen har för endast 1.6 procent af.
dessa 306 öfverstigit 1,200 kr.
om Aret eller 100 kr.
i månaden.
Öfver hälften har ej uppni~tt högre lön än 900 kr.
pr år, eller 75 kr.
i mgnaden.
Arbetstiden på tjänsterummet varierar mellan 4 till 9 timmar.
.irjiinstedrens antal har utgjort frltn 5 till 25 Ar och därutöfver.
Siirskildt mii har papekas det af statistiken konstaterade faktum, att 10 af dessa kvinliga extra ordinarier kunna rakna en tjäll- stetid af fran 31 ända till 41 år vid samma verk.
Semester fås i regeln icke, ehuru en del ämbetsverk beviljar ledighet, växlaiide mellan en .vecka och en månad.
Vid sjulcdonz erhålles i en clel fall för en kortare tid hels eller halfva liinen; i 71 fall mistes hela lönen.
Pensio) ~ förekoimnier icke och de, som grhrtt i tjänsten, h a således ej att viintn någon hj2ilp p8 ålderdomen af det verk, soin under en 1Kng följd af Ar begagnat sig af deras arbetskraft.
När Blder eller sjuklighet omöjliggör f ortsatt tjiinstgöring, blif va d e utan vidare entledigade, möjligen med iihgon extra gratifik a t ' lon.
J&lt;onz2~etel~suillIc01-e1~ äro i de flesta fall högre flickskolebildning; ada an fordras exempelvis f&amp; anställning som extra ordinarie vid Generalpoststyrelsen, Telegrafstyrelsen, Statistiska centralbyrh, Koniinerskollegiuni.
Dessutom fordras för en del platser, en mer eller injnclre onifattande specialbildning.
En niånghrig öfning har för öfrigt förlänat mhnga af dessa kvinliga statstjänare en bety- dande, af kompetenta auktoriteter erkänd skicklighet inom sina respektive.
fack.
På få undantag nar måste medlemmarna af denna k8r räknas till de bildade.
klasserna och aga naturligen cliirmecl f öl jancle lef nadsansprAk.
kvinliga bitrldeiis böra afclrsgas 72, nnst$iiHda i JBriivägsstyrelsens kontroll- kontor, emedan dessa] iira krinna erl-~tills ordinarie tjiinst.
Diireinot ha de ' bitraden, soin ej ' hafva fast arfvode inom ~ l e r k e n icke ~ kiinilat inga i statistiken, ehuru inom denna grupp af i statens tjiinst arbetande Irvinnor befinna sig de sln-ist stallda. '
'
Några exempel g % lefnadsomkostnader.
En väsentlig orsak till krarh4tllande af den krinliga tjiiiiste- innehafvaren på ett SH lågt lönestadiuru som det närvarande, torde vara den bland män giingse förestallningen om kvinnans smh lefnadsbehof.
%En kvinna behöfver s5 litet att le£va af^ ar ett fastslaget axiom inom den manliga världen.
Ja, afven erfarna, riittrhdiga man, nied det allvarligaste uppsiit att göra hvar och en riitt, taga dh det gäller den ekonomiska ersättningen för kvinnoarbetet inom ett verk, e n d s t verkets basta i betrsk- tande och synas ignorera, att det afven för kvinnor existerar en .matfråga.
Och dock bör den minstz eftertanke göra det klart för en hvar, att denna frtiga ej spelar en mindre viktig roll för en kvinna an för en man, sarskildt i viira dagar med deras pil alla omraden oerhördt stegrade lefnadskostnader och siirskildt i Stockholm, son1 bekant, en af rarldens dyraste platser.
Följande siffror visa huru en i Stockholm arbetande kvinnas existensvillkor i serkligheten stalla sig under niivarande tid.
Det vanligaste priset för enkel inackordering i Stockholm torde vara fijr deladt rum 65 it ' i3 kr., fiir ensamt rum 80 &amp; 90 kr.
pek miinadX).
Oundgängliga utgifter f ör en till sjiilfförsörjning hanvisad kvinna i den stallning hvarom har ar fraga: Inackordering med ensamt rum h 90 kr.
............... 1,080: - Pensions-, försiilirings-, sjukkasseafgifter, skatt (l@$ beriilinadt) ......... 120: - Tratt, lyse, drickspengar t.
50: - tjanare o. dyl. ............ 6: s 1,250: - Inackordering med deladt rum i 75 kr ................ 900: - Pensions-, förstikrings-, sjuk- kasseafgifter, skatter (l&amp; beriiknadt) .................. iS0: - Tratt, lyse, drickspengar t. tjanare o. dyl. ............ 50: - S: a 1,070: - ') Attdessa inackorderingspriser ej iiro för högt tilltagna, di % fraga ar om att förtjana p&amp; inackordering, framgir daraf, att Stockhol~iis Inter- nationella lärarinnehem, som mottager 18 pensioniirer (sfiledes ett större antal In vanliga inackorderingsstallen, livilket hör nedbringa priset för hvar och en) enl. sin redogörelse för 1904, dU Heiilriletti inackorderingspris roro 60 kr.
för ensamt och S5 kr.
för deladt rum.
Iiade en utgift af kr.
2: 21 per dygn och pensioniir och en inkomst af kr.
1: 86 per dygn och pensioniir.
Skill- naden 0: 35, mota \ - arande ett belopp d kr.
10: 60 i iniinaden, inilste till- skjutas af Hemmets fonder.
Sedan 1905 har inackorderingspriset höjts, men pA grund af stegrade lifsmedelspriser torde likviil fortfarande till- skott f&amp; tagas a£ fondernas ranteafkastning.
Utgiftsposter för Bliider, rekreation ni.
nl.
iiro har icke upp- tagna.
Xnclra arbetande lrvinnor, som i hopp om att kunna ned- bringa lefnadsomkostnaderria icke bo inackorderade, utan hyra T L I ~ ensamnia eller tillsmnmans med en kamrat, ha lämnat nedan- - staende iippgifter.
Specifikationerna, nieddelade af ett par vid försiikringsbolag anstallda kvinnor med resp. 900 och 1,200 kr.
i lön, utvisa huru lAgt anspråken maste siittas för att f A debet .och kredit att gh ihop och att så godt som intet finnes öfver för ~ekreation, nöjen, böcker, besparingar m. in. '
Med en lön a f 75 kr.
per månad, då t v å bo tillsammans och dela alla utgifter:.
II.
ar 3Iöblerndt riim k 25 kr.
utan eldning och städning (som 12: 50 150: - iitförns af hyresgiisterna sjMva) ........................ 1: - 12: - Ved (2 inAtt = 34 kr.).
............................................... Ljus och fotogdn ....................................................... 0: 83 10: - I l a t: miclclwg h 60 l.
70 öre $L l.iiish~.llsskoln el.
automat; frukost, inellanin&amp;l och kviillsvard (té, mjölk, smör och bröd) ......................................................... 35: - 420: - l v s t t.
.
..................................................................... 3: 36: -- Skatt och sjiikknssn .................................................... S: 28 27: 36 Kliiders) ................................................................ 13: - 156: - .Diverse (\ %kase, taiidlaksre, ineclicin, bad, skurning,.
bore- tar, tv: dl, skosvBrt: i, sp: P.rvagii, postporto, kokkärl, drickspengxr, nöjen, preseiiter, resor m.
m.)
...... 7: 39 88: 64 r - \ Med en lön a f 100 kr.
per månad.
Utgifter rör en person: ~hii.
Ar: Eget iii6Bleradt rum iitaii eldning och stiidiiiiig (som iit- föras af hyïesgiisteii sjB1F) ................................. 25: - 300: - Ved (2 mhtt = 24 kr.)
................................................ 2: - 24: - Ljus och fotogén .................................................... 1: 50 18: - Mat: se ofraiistAeiicle tabell ...................................... 40: - 480: - Tviitt ...................................................................... 3: - 36: -; Skatt och sjiikknss: t ................................................... 4: 50 54: - Kläder ..................................................................... 16: 66 200: - Diverse (jiiii-iför ofvaiistbeiide tabell) .........
.: ...
.............. 7: 34 88: - 100: - 1,200: - ' j En kliidiiing ' 8 30 kr., 1 livardagskjol B 15 kr.
................. 45: - E n soinmarbliis h 4 kr., 1 viiiterblus B 6 k r ...................... 10: - Skodon ....................................................................... 24: 50 Nöclv#iidigaste ytterplagg (kostnaden iiträkiiacl.
för hr) ...... 14: 50 P underklBder B ' P P ...... 25: - Hattar för sommar och vii; ter, handskar och vantar ......... 16: - Diverse: lagningar, sybeliör m. in .. .................................. 21: ... S: n Kronor 156: -
.
En blick p&amp; ofvanstiiende uppgifter visar, att nu gängse in- ackorderingspris och en del oundgängliga utgiftskonton, sisom.
de för husrum, föda och kläder, ställa sig sh höga, att de näppeli- gen kunna bestridas af en genomsnittslön ph 1,200 kr.
om iiret, Dessa exempel på ensamma kvinnors utgiftsstat synas visserligen bestyrka den manliga uppfattningen, att en kvinna kan nöja sig med mycket litet, och det.
ar obestridligt att en och annan tvingats utföra kraftprofvet att nedbringa sitt existensminimum till 900 kr.
om Aret.
Nen att detta kriift ej blott iakttagande af den yttersta sparsamhet utan verkliga försakelser och ett s5 godt som fullstandigt afstAende från ett eget hem och allt, som hiir till lifvets vederkvickelse, det behiifves ingen skarpsinnighet fiir att förstå.
Därtill kommer, att den som arbetar under sidana förhållanden, aldrig kan erfara den känsla af trygghet, som upp- sthr af medvetandet att kunna aflägga en eparpenning för sjuk- domens och ålderns dagar.
Den naturliga följden af detta förknappningssysteui, i för- ening med oron för framtiden, blir i mAnga fall en fysisk och psykisk kraftnedsattning, som i förtid tar p % det enda kapital de flesta hithörande kvinnor ha till sitt förfogande, deras arbets- f örm %ga.s ') Man ' bör besinna allt detta, da maii hör talet om kvinnors bristande uthiillighet i jämförelse med mannen.
Om dessa senare äro mera uthiilliga, hvilket ännu torde vara obevisadt, hur ofta kan icke därtill bidraga hoppet om att med tiden beforciras till ordinarie befattning med atföljande förrniiner?
Mot dessa argument göres nog den invändningen, att ciein ifrågavarande kvinliga lönetagaren beriiknas Itnjuta förmäncn; tf ett föräldrahem, och att saledes arbetslönen icke bör betraktas som ett medel till ejalfförsörjning, utan endast som ett tillskott till de mer eller mindre rikligt tilltagna s. k. nillpengarna.
Men afven om detta slik in i en del fall, så giller det ju endast de yngre tjiinsteinnehafvarna; enligt naturens ordning kunna de till mognare år hunna ej pirakna att fii hehilla föralcirrthemmet orubbaclt.
Med sk51 kan det ocksl ifrilgrieiittas on1 det iir staten värdigt, att vid beräkningen af ersättning för ett fcllgodt arbete utgå från shdana förutsättningar, att liinen kan tilltagas kiiappt, O) I detta sammaiihang torde förtjana phpekas, att det enformiga oc-lr stillasittande lif, som dessa skrifbit.raden genom arten af sitt arbete tvingas till, gör saknaden af semester synnerligen kiinnbar.
emedan fader och andra närskylda personer skola ifylla bristen.
Vid värdering af manligt arbete tages ej af denna anledning fa- miljeförhållanden och enskilda förmögenhetson~ständigheter i be- traktande och borde lika litet göra det i fråga om kvinligt arbete.
Det råder dessutom intet tvifvel on1 att största delen af cle kvinliga lönetagare saken här gäller iiro sjal.fförsörjare i ordets sannaste bemärkelse, ja, att många af dem, jämte omsorgen för eget uppehiiile, äfven hafva att deltaga i uiiderhA !let af föräldrar, yngre syskon eller andra an: förvanter.
Skälen för en löneförbättring.
Dessa framgh delvis af den ofvan uppvisade O " iI !I !rlick~igh~6~z a£ de kvinliga extia ordinariernas lön i betr&amp;tande af de stegrade lefnadsomkostnaderna, ett rnissförhdlande, som fKr en desto bjär- tare belysning genom det prekära i kårens stallning, d % .hittills intet gjorts för dess medlemmars ålderdom eller intriiffade sjukdom.
Men &amp; en från statens sida ' sedt förefinnas tungt viigande skäl för en reform.
Utan att dröja vid den n~oraliska sidan af saken, den son1 sammanhänger med begreppet rätt och plikt, och som bjnder sta- ten shval som den enskilde att för fullgodt erbete liimna sksilig ersättning, vill Fredrika-S3rerner-Förbiindet hkifda, att det kir med statens egen fördel förenligt att behjärta de kvinligzz lönetagarilas stiillning i den riktning den berörda riksdagsmotionen angifver.
Den kvinliga arbetskraften har under ' en pröfvotid af nära ett halft sekel visat sig vara af verklig nytta för de statsinstitu- tioner, där den blifvit använd.
I detta sammanhang kan anföras ett yttraride af herr Sisten von Friesen i Första kamniaren under riksdagsdebatten rörande denna frAga.
Jag har sett., så lyda hans ord, shvilken ofantlig nytta ett scldant kvinligt skrifbitrade.
kan göra.
Hon arbetar alldeles iika mycket som tjiinstemiinnen och jag påstiir, att hennes arbete %r af väsentlig vikt för det verk, dar hon Gr anställd.))
Af detta yttrande, till hvilket kunde läggas många andra af liknande art, är det icke obefogadt att draga den slutsatsen, att arbetsrutinen inom idinga iinibetsverk skulle lida väsentligt afbrack om de kvinliga extra ordinariernas tjänst indroges.
Och s5 mycket mer värdefull maste denna tjänst vara, som densamma utmarker sig för en allmant vitsordad sam- vetsgrannhet, phlitlighet och Krlighet, som gör att exempel p&amp; o
pliktförgätenhet.
och miss brukande af tjänstens f ör troendeposter s$ godt som aldrig kunnat sättas i samband med kvinnornas arbete inom ett verk.
Om nu dessa för statens tjänare sa viktiga egenskaper kunnat utvecklas trots de ogynsamma ~ d l k o r, under hvilka de kvinlig: ~ tjansteinnehafvarna hittills arbetat, sb beror det p % en kvinnona- turen tillhörande seghet och glömska af sig själ£ inför en Atagen uppgift samt p&amp; en genom generationer nedarid vana att resignera in£ör f örhållandenas makt.
Men om kvinnorna iiga dessa förtjänster och denna förmåga a£ ackommodation, s5 tillhör det i alla liandelser icke staten, som bör vara en mönsterarbetsgifvare, att genom deras utnyttjande liita utföra arbete till underpris.
Och det ar statens plikt att sörja för att personer, som under en lång följd af Ar varit anviinda i dess tjänst och dar offrat sina krafter, ej p&amp; sin alderdom hänvisas till den allmiinna eller enskilda välgörenheten.
I vara dagar straf- var man att ersätta välgörenhet med rättvisa.
Det tillkommer staten att här gifva föredömet.
Ovedersägligt %r det, att staten genom att höja sina kvinliga tjänares löneförm&amp;ner och genom att tillförsakra dem en niigor- lunda sorgfri alderdom, skulle tillföra kiren ett tillskott af lifs- mod, arbetskraft och arbetsglädje, som på ett fördelaktigt sätt xn %ste inverka p&amp; arbetets halt och i och med detsamma hlifva.
en n£serärd vinst för statsverket själft.
De önskningsiïiål, som Förbundet i de kvinliga extra ordi- nariernas intresse till %ter sig att uppställa, och som niira ansluta sig till den nämnda motionen, iiro: z u s t nnstAllning.
Afrönning i förRbZlan de till ar f etets a i-t och kotttpete~tsfor~lritign~-.
Ratt till semester.
Ekonoiiziskt stöd rid i&amp;&amp; ffancle sjzrkdotiz.
Pension.
Stockholm i november 1906.
Elizabeth Barret Browning.
Ett karaktarsporträtt.
Det ar svårt att tanka sig, att det nu ar hundra år sedan Elizabeth Barret Browning föddes till världen i England -- hon som i verk, tankar och i hela sin siillsynt harmoniska personlig- het star SK långt före vAr tid och trosvisst blickar in i 1Angt frailiför oss liggande kulturskeden.
Det förefaller nästan, som hade hon genom sina ovanliga lefnadsförhållanden kommit att blifva sii löst, rotad i tiden och jorden, att hennes själ fri och obunden liuilde stracka sig emot kommande tider och öden, som vi andra ännu blott ana.
Elizabeth Barret Browning som poet, individ och Irvinna har gifvit anledning till maInga intressanta utredningar pii grund af det sareget fullödiga li£ och den rika personliga lycka, som Blefvo henne beskärda.
Afven har i vårt land har ' hennes lof sjungits p5 ett synnerligen inspireradt vie, men detta förhindrar ej, att det kan vara af intresse att niigot närmare studera hennes stHndpunkt utat, d. v .. s. i föïhczllande till andra poeter, individer $c11 Itvinnor, synnerligast som hon var alldeles fjarran fr %n nyare tiders stiindigs kretsande kring det egna jaget och begagnade sig af sina rika gA£vor för att nå och kanna med så manga som möjligt.
Sbsoin hon oclrsd.
sager i ett bref till en vän: r Sym- patier iiro d r a inöjligl-reter till det goda.
» För att riktigt lära kanna hennes innersta iisikter, bör rn&amp;n studera sig in i » Aurora Leigh », en bok, son1 samtidigt Ban anses vara hennes trosbekännelse och hennes ajälfbiografi; men rikt stoff finnes afven i hennes brefväsling, som växte sig vid- lyftig under de nlAnga hr, d&amp; hon endast på detta sätt kunde samtala med sina vänner.
, Om vi nu först betrakta henne i förhållandi till sin egen konst och dess utöfvare, så märkes genast en grundton, som skil- jer henne från alla andra.
Denna grundton ar hennes djupe och stranga uppfattning af snillet och dess syfte i världen: » Snillet
ar renande kraft i förening med de högsta moraliska möjlig- heter~, säger hon själf därom; och denna hennes upphöjda, nästan exalterade uppfattning af diktarens kallelse skärper också hennes blick för .dess tragiska sidor.
Mycket har blifvit skrifvet om och af poeter, men det ar mera sällan man Bar tillfälle att höra en poet själ£ yttra sig om poeter i allmänhet, Kanske ar det det subjektiva i diktandet, soin afstänger poeten fran hans medbröder, eller också är det kvinnan förbehAllet att mera intensivt kanna smärtan i den iso- lerade undantagsställning som de ' högst begifvade andarna - tankare, diktare och konstnärer - maste intaga, inom sitt folk.
Alltnog, ingen har val s % gripande som E.
B. Browning tolkat dessas öde, hvilka, afskilda liksom de fordom åt gudomen hel- gade tempeltjänarne eller liksom offerdjuren bärande bördan af folkets synder, miste i sig känna all mänsklighetens jubel eller smarta.
Villiga instrument att tolka gudars gåtor, maste de stidse darra för de stora idéernas, de stora lidelsernas vindar - ju star- kare vind, desto skönare sting, men desto närmare äro ä£ven strängarna att brista.
SO stora, smärtuppfyllda gåfva, poeten gifven af ett dubbelt lif, d % ett lif funnits aga nog af kralr, utbrister hon en gång med Aurora Leigh, men kmske har hon enklast och skönast fram- s t i t konflikten i dikten om Pan, som gbtt ned till stranden för att välja sig en pipa bland rören och sedan sätter sig att blasa däri: ~Ljuft, ljuft det klingar, o, Pan!
bittert, ljuft invid floden.
Ljuft, förblindande, store gud Pan!
Solen bak kullen glömde att dii, trollsländan vHcktes, och niickrosens snö dök upp för att drömma pB floden - 3. dock grymt ar ditt löje, tlu maktige gud, där du blHser din pipa rid floden, och mänskan till diktare blir pi " ditt bud.
En sann @ d suckar för smärtan och ser att röet aldrig skall vaxa mer som ett rö ibland Tassen vid floden.^ Hvad som särskildt nutidens kvinnor ha stora skäl att upp- skatta är, att Elizabeth Barret Browning ej blott genom sin dikt- ning, hvars iimnesval och syften vida höjde sig öfver den kam-
marpoesi, som ditintills sysselsatt kvinliga poeter, utan af ven ' ge- nom sin vidsynthet, sin opartiskhet och sitt mod att sätta sig ~ f v e r sociala fördomar höjde kvinnans nivA i en ej obetydlig .grad.
Dessa egenskaper, hvilka man måste beteckna som mera ~peciellt manliga, genomsyrade hela hennes diktning och gaf den - sin säregna prägel.
- Här möta vi ej skönhetsdyrkaren, som frossar i sin fantasis underbara skapelser och i aitt eget Atergif- vande af dem; ej lyrikern, som försänkt i sitt eget innersta danar am de subjektiva känslorna, lyckan eller sorgen, till härliga sån- .ger -- kvintessensen af en enda individ; ej kritikern, som lugnt viiger hvarje ord på logikens v %g, innan han låter det gå vidare ut i marknaden; ej häller kvinnan, som halft behagsjuk afven i .sitt författarskap, söker att förena den skönaste form med de skö- naste tankar.
Eller, rättare sagdt, vi Aterfinna dem alla, men underordnade - och helt iippgaende i en annan och atörre personlighet, nämligen predikarens.
Ty för E. Browning iir skalden tillika som .skall straffa sitt folks synder, och siaren, som i oafbruten förbin- delse med det osynligas makter, förnimmer och för sin samtid tolkar komniande ting.
För denne måste esteten vika, ty dik- taren maste vara: =En boren konst ii&amp;, vittnnncle för Guds f ullkonlligt gjorda, odelbara verk, ntt hvarje jordisk ört, som blommar h ' ir, sin motbild föder uti andens vnrld; - en urtyp, lika s: mn och full af glöd.
.
.a Lyrikern måste vika, ty poetens kallelse synes henne alldeles för hög att stanna blott vid de personliga känslorna; dessa inåste generaliseras, s. a. s. förskaffa sig viirldsborgar-rätt, för att få vara med.
- Ett undantag utgöra dock » Sonnets from the Portugeese~ och några andra smiirre dikter, hvilka det dock aldrig varit hennes mening att offentliggöra.
- I trots af sin beundran för Tennyson, denne fullödige lyriker, utbrister hon: » Jag tanker som förr angående ' bruket ' och ' ansvaret ' och hiiller fast därvid, a t t poeten är en predikare, som m %ste noga akta p % sin lära.
- Kanske mr Tennyson kommer att blifva allvarligare, likasom solen, allt eftersom dagen lider)) Och p % ett annat ställe: » Om en SA ar det hans skyldighet att arbeta för skald .är nhgon skald, höjandet och föradlandet af publikens smak mera an för sin egen popularitet.
Förvisso hade Burns rätt diiri, att en poet utan an-.
.
.
dakt star nedanför aitt eget s t h d, och att poesien utan religion s&amp; .enlåningom skulle förlora sin l+vftning. » Kritikern maste vika, ty tankarna upptaga henne sa inten- sivt och sporra henne s&amp; ifrigt framat, att hon ej hinner randa sig om för att se på sina egna foteptir i sanden.
Ocksi.
bekym- rade hon sig föga om det mottagande, som hennes dikter skulle röna, och i ett bref till sin van och litterära, ridgifvare, John .Kengon, skrifver hon: » Poesien %r för mig mera en passion an en ärelystnad, och den gadd son1 dri£ver mig fram stinger djil- pnre än hvad ilagon förväntan om ryktbarhet skulle f i i r d i göra det. % Hennes motvilja att iila af rimmen och viirda formcn förskaffade henne mycken välförtjiint kritik, mot hvilken hon clucli ofta försvarade sig.
Sina äsikter i iimnet framstaller hon i Au- rora Leigh: ~ H v a d form ar bast för diktning?
Llt mig se mindre på form och yttre.
Tilltro anden, sh som naturen gör, att dana formen; ty eljest endast fängsla ri dess mening, förkropps1ig.z cleii ej.
Lbt elden briiina, och rika flammorna sig sjiilf~n foriiia !~ Denna hennes teori om formens förlrilllandc till inspirationen, förlänar äfven At hennes diktning det improviserades direkta lifs- kraft, som ännu efter di m h g a år griper ined en oiileclelbzirhet, som hörde vi stroferna framsagda med skiilfvailde röst iifver variiia liippar, och som lronin~er oss att förstii Landors iiicniiig, d i htin sade om Aurora Leigh: » Jag är annu halft berusad af den!
» Slutligen maste äfven kvinnan rika för &lt;liktareii-predikaren.
Ej s %, att hon för sin diktarebnna isidosatte kviniiniia speciellt^ omr %den, ty f % ha väl i lif och verk tydligare iidagalagt ii ur ii so ii^ snille, studier och offentlig verksamhet, r5tt anrända, endast blifva nya och strålande stenar i den sanna krinligheteus krona, men hon hade formiigan att stå utom sig sjalf, s b ~ a l hvad kö11 soul hvad individ betriiffar.
Därför S g hon opartiskt p i sitt köiis svagheter liksom p % dess förtjanster och bröt obarmhiirtigt stafveii öfver de fördomar, som hindra k ~ i n n a n s utveckling so~ii indii-icl och människa.
Då vi blicka tillbaka på den rad af tappra kvinnor, li~ilka, uppoffrande sin tid och sitt lugn, ofta.
fförhinacle, alltid bclianl-
pade, fört ' kvinnornas salt frhniåt, så är det ej sakert att vi gc- nast urskilja Elizabeth Barret Brownings ansikte bland.
de manga viilkiinda veteranernas, och dock finnes hon dar.
Ty lika visst soni att den yttre frigörelsen i sin tid bör och måste komma som ett synligt tecken på den inre, lika visst är clet ocksti, att denna inre frigörelse ar den första och förnämsta, och att den, som lyf- ter och rensar kvinnans sjalslif friin de smhaktiga intressen, den inskränkta synkrets och det.
osjälfstiindiga ornclöme, som varit och alltjämt äro dess ' lyten, den har gjort mera för den sanna kvinno- emancipationen an ett clussin pockande, lagparagrafsruskande kvin- nosaksprästinnor.
Och detta ar det viirf, som nirs Browning söker att utriitta bland sin tick kvinnor.
Men afven härvidlag ar hon i första rummet människa, och just däri bevisar hon sin öfverlägsenhet, att hon mindre betonar männens plikter mot kvinnorna an man- niskans plikt mot mänskligheten.
Sjalf stidse vaken för alls so- ciala missförhållmden, glöminer hon ibland lrvinnans rättigheter för hennes skyldigheter (i-izot ännu sinire lottade), i enlighet med bibelns ord: det ar ' saligare att gifva an att taga,.
Hvarhalst clet fanns ett doldt förtryclr att yavisa, en iiclel handling att in- spirera, diir hördes lzeriiies röst, som genonitrangande i sin höjd och renhet skar igenom samhiillets sekelgamla murar likt en trum- pet, som kallar till drabbning.
Och clei-i speiistig3 aiiclen, som öfverviniiailde den Briickliga lxoppeil, aldrig drog sig tillbaka fr %n nigon frhga, dar hon ansåg att skalden borde göra sin röst hörd, iir ett slående exempel p&amp; » den kraft, son?
fullkomnas i svaghet)).
E j häller clrager hon sig tillbaka från att saga sanningen, iifven clå den i clåtidens stringt konventionella England viickte inyclren nnstöt.
Hennes &amp; sikter i religion, politik och moral voro .i allniiii.ihet stidana, soiii stredo mot hvad som ansigs för pas- sande, Btminstone inom den högre damvarlden, och mer iin en ghng rniiste hon i sina bref forniligen försvara sig mot obekantas elaka tungor eller, hvad snnu varre var, mot bekantas undrande och misstrogna blickar.
SA skrifver hon kort efter utgifvandet af Aurora Leigh till en af sina bästa siinner, ' mrs.
Martin: » Hvad beträffar vissa inviindningar (emot boken), ar jag för- vissad om, att du gör mig den rättvisan att tro, det jag ej garnit vill gifva anledning till anstöt.
- Utan att gli irå 1Hngt som Robert, som påstår, att jag ej ' kunde vara grof, äfven om jag försökte ', vill du väl medgifva, att jag ej har för vana att rota i smutsen,
det vore ej ö£verensstämmande med mitt lynne och mitt lif.
Om jag därför berör vissa ämnen i detta arbete, ar det emedan mitt samvete först bjöd mig att ej ignorera dem.
Hvad som gifvit mesta anstöt i boken, har varit hänsyftningen p % kvinnornas tillstånd i våra storstader, hvilket ämne, enligt den gamla traditionen, ingen kvinna på några villkor f %r beröra.
Xen jag har tänkt helt annorlunda därvidlag.
Om en kvinna ignorerar dessa missförhal- landen, då måste kvinnorna som kön fortfara att lida under dem; då finnes ingen hj3ilp för nilgon af oss - intet annat än att tiga och dö.
Darför har jag talat och i talet begagnat mig af ärliga ord - ord, som se ut som flackar och som du ajälf halst skulle vilja sudda ut, men som kanske genom att slätas öfrer och förmildras skulle tillintetgöra kraften och riittfardigheten af deras mordiska inflytande.
- » I öfrigt kan mrs Browning i sin stallning till krinnofriigan knappast jämföras med andra k~innor, som mera aktivt deltagit i arbetet för densamma.
Hennes storhet lag mera i att pApeks .ch upplysa än att handla.
En egenskap, som hon gång efter annan genom sina skri£ter söker väcka till li£ hos kvinnan, ar ec sann och värdig stolthet - en stolthet, sam försmår att taga emot » den relativa aktning, som ar liktydig med det absoluta föraktet.
» Detta är något helt annat iin den skrytsamma högfärd, som genom att blhsa i basun för sitt köns förtjänster endast pä- pekar dess brist på själfkännedom och målmedvetenhet.
Ty i det vi sänka baneret för att bättre anpassa det efter år nuva- rande ståndpunkt, erkänna vi ju darmed var oförmiiga att ernå en högre.
birs Browning var ej rädd att saga ut sin mening angriende sin tids kvinnor.
P % ett ställe säger hon: » En annan sanning efter min mening är den, att kvinnor (sildana som de iiro, ej hvad.
de kunna blifva), ej haha nog själsstyrka eller kroppskrafter, icke tillräcklig underbyggnad, f örmågs eller helgjutenhet i intelli- gensen.
Att förneka kvinnornas brister som klass betraktade, tycker jag är lika falskt som att förneka deras anledningar till ' k1agornål.s Detta pá tal om deras verksamhet som poeter och konst- närer, och p % ett annat ställe: » Kvinnor behöfva Iiha sig att tanka aktivt: deras uppfattning är snabbare än mannens, men deras brister ligga vanligen inom logikens och den högre sjgls- verksamhetens omráde.
»
Att detta ej innebar en brist på förtroende till kvinnans framtida utveckling, behöfver val knappast påpekas.
I stallet var - det hoppet om att hennes medfödda förmhga att intuitivt upp- .skatta och eftersträfva det goda och sköna skall göra henne stor sidan som hon är, ej sådan som hon vill synas vara.
Sin egen .uppfattning om den sthdpunkt kvinnan bör intaga i förhallande till sitt eget verk, och hur hennes ärelystnad bör vara beskaffad,.
ldelgifver hon oss i Aurora Leighs ord till sin kusin Romney: =Är dagsarbetet klent, nPLväl, s&amp; namn det sh!
' M&amp; eftersom v5.r strafvan adel var bedöin oss lidelt, fastan livinnor blott, och hedra oss med sanning, ej med pris., Hon beklagar sig ofta öfver att den stora diktningens vindar, d5 de bliisa ' öfver världen, s % sällan tona fram i bruset f r h en ' kvinnosjäl,, och förgäfves ser hon sig om i poesiens historia efter W stammödrarna^, som hon kallar dem.
Ett ganska intressant och egendomligt utlåtande om kvin- nans olika verksamhetsfält finna vi i ett bref, där hon uttalar sig - om den världsbekanta sjuksköterskan Florence Nightingale: wJag högaktar henne af hela mitt hjärta.
Hon är en allvarlig, '. %di1 kvinna och har uppfyllt sin plikt shsom sidan, dar mänga män svikit sin.
P&amp; samma gång maste jag ' erkanna, att jag ej alle kan se någon ny uppgift för hennes kön eller ens den .of ullkoinligaste lösning af kvinnofrågan i detta hennes steg.
Om - det alls innebar en rörelse, så ar det snarare ett tillbakagående, .ett återupplifvande af gamla dygder.
Sedan Trojas beliigring och - deasfö&amp;nan har det funnits furstinnor, som med egna händer förbundit sår; det är noga taget kvinnans andel och män betrakta det så, hvilket man kan märka på de maskulina auktoriteternas allmänna gillande i detta fdl.
Hvarje man böjer kna för kvin- norna, då de repa charpi och kallar dem för wänglalika kvinno- .varelser », under det att om de afvika en hhrsmån som tankare - .och konstnärer från den trampade vägen (därigenom uträttande mera godt för mänskligheten i allmänhet än hvad som inneblires i charpi), skulle samma män uttala sitt ogillande af samma kvin- .nors oförsynta tilltag och st % vid sin åsikt.
Jag kan ej inse på hvilken grund ni här tycker er se nigon vinst för den s. k. kvinno- .saken.
Det är snarare motsatsen efter min mening, och huru son1 halst måste Englands kvinnor gifva företrädet %t de wsoeurs de
charitkr; som p % ett eklatant - vis vunnit priset i d l a taflingar af detta slag.
För min egen del (och frhnsedt krigets elinde) inåste j a g.
erkännai ' att jag ej anser, att den .basts nytta man lian erhålla af en begiifvad och utvecklad krinna ' .är att göra henne till sjuksköterska.
Om - det vore sh, di % ve oss A h alla dem, soiii äro konstnärer!
~ v i n n o s a k e i %r tillända.
J h m s ' liej ' nfgöra den friigan.
D.
* * * Detta %r sardeles betecknande för hennes egen sthdpiinkt i förhhllande till lif och diktning ozh stämmer väl öfverens med hennes blinda dyrkan af snille och individualitet, hennes &gt;.
onlora- liska sympati för kraften,, som hon ejälf en ghng skamteamt kallar det för, kraften hos pilen, som utan att afvika frHn sin bana susar genom luften och träffar sitt mal, den lefvande kraften i örnens vingar och i manniskans ande, ej den döda kraften i klippblocket, som faller till marken, krossande allt under sin tyngd.
Denna hennes beundran för hvar-je stor och genombrytande personlighet kom henne att se vidare och djupare an sin samtid i allmänhet och gaf henne mod att öppet uttala sin sympati för snillen, hvilkas verk det på den tiden fiir en dam af värld knappast ansågs för god ton att ens känna till.
En &amp; dan personlighet .. var George Sand, om hvilken mrs Browning miingenstädea i siii brefväxling uttalar sig i entusiastiska ordalag, och detfa ehuru dessa bPda sa olika andar dock i grund och botten miiste 1ia känt sig ganska främmande för h~arandra.
Detta frarngar $£ven af hennes yttrande: » Jag tyckte oin henne.
Jag älskade henne ej, men jag förnam den glödande sjiilen tvärs igenom den yttre stelheten,.
Mrs Browning var en alltför storslagen nitlir för att låta sig hindras af sin egen indi~iclualitet frAn att uppskatta andras, och hennes beundran for George Sand som författare ' var uppriktig, om än mycket hos människan stötte henne tillbaka.
VA, George Sand!
D säger hon hiirom.
;; Hur präktig iir ej deii adertonde volymen, jag menar den som afslutas med p p i u i k - terna om könen.
Efter allt och trots allt har dock den krin- nan behAllit sin själ ren, om än händerna blifvit aldrig s9 necl- sölade,.
Och vidare:, &amp; ven jag skulle falla p&amp; knB för henne, om hon ville lämna alltsammans, kasta det ifrin sig och ~jiilf vara shsom Gud skapat henne., - Själf hade Elisabeth Browning bevarat sin sköld ren, sina '
vapen blahha och sin kraft sparad att inlägga i sitt lif och sitt arbete genom långa Ar.
Hon hade slösat bort föga af tid-och intresse på lifvets småbestyr, och därför kunde hon helt koncen- tre&amp; sig i sin diktning, helt älska fram det hon innerligast känt soch ' bstundqt.
s et mkrkes också, huru hennes uttryck oftast .ej iiro tillsvarfvade af.
hennes intelligens och formsinne, utan snarare gripna ' i flykten, medan hon ännu ' ar helt fylld af dem .och nedtecknade ptlepapperet med hela intensiteten i ögonblickets stiimning och ingifvelse.
De orsaker, som hö110 hennes ande- och kiinslolif fria friin det hvardagslifvets- och hvardagsbekymrens grha damm, son1 - SA småningom f ördunklar afven de klaraste fiirger, beskrifver: ' hon sjiilf i ett bre£ till Robert Browning, sam- tidigt gifvande ' o k en inblick i den ödmjukhet och den glada .uppoffring af sin egen vilja för högre ' syften, som hjälpt henne .att en efter en skara bort alla onödiga kvistar och lämna stam- men fri att r i k och smidig stiga mot höjden: %D&amp; sorg följde- pA sorg, kände jag mig aldrig frestad att fråga: ' Huru har jag förtjänat detta ' af Gud '?
såsom lidande iniinniskor ibland göra.
.
Jag kände alltid att där nlAste finnas vorsaker nog - synd nog, som behöfde renas ... svaghet nog, som behöf de starkas:.
.
ingen tuktan kunde komma till ' mig utan orsak soch nödvändighet.
Men nu då allt är så annorlunda, då glädje följei pil glädje, o c h Gud gör .mig lycklig, som du säger, g c n m dig.
.. kan jag ej iterhiilla tanken ...
' Hur har jag förtjänat detta af hononi? '
Jag vet att jag ej har förtjänat, ej förtjiinar.
det nu.
- Skulle det kunna vara SA, att hjarth och lif sköflats för att bereda plats At; dig?
On1 det ar sh, då var .det e11 nådig skickelse, %skide!
Mari lämnar marken i träde före hvete- skörden.
B Det var ej hiiller blott för hennes personliga kärlekslycka, som hennes lif måste ligga i träde, utan äfven för att bereda jord- manen till en annan skörd, af hvilken efterkommande slakten skulle hämta näring och-frön att i sin tur s % ut till nya skör- dar.
- Annu en gAng sagan om Pan och röret, vasspipan som måste brytas, ' urhWkas och genomborras för att gudens röst skulle kunna klinga hel igenom den, oskärad af niigra missljud.
Huru svår den pröfvotid var, som Elizabeth Barret Browning maste genoinga.
för att värdigt kunna mottag8 si * stora lycka * ch ' sitt stora kall, frarngiix af ' följande rörande rader till Robert Browning, skrifna innan han ännu fatt hennes samtycke till ett ' a
384, giftermål:, Jag har kant mig tacksam och smickrad ...
ja smick- rad ...
nar han (hennes hund Flush) föredragit att stanna hos mig.
hela dagen mot att g % ned till de andra.
Afvenledes har jag varit och ar med skäl tacksam mot min egen familj för att man ej lhtit mig se att jag ar en börda.
Detta ar fakta.
Och huru skall jag kanna mig, nar ni säger mig, hvad ni sagt mig - och hvad ni kunde, ville och vill göra, och ej skall göra?
- D S % ödmjuk och anspråkslös i sitt dagliga Lif var den kvinna, som i sig ägde förenade en kanske ditintills oöfvertraffad grad af snille och sann kvinlighet.
Hvad som höll hennes eldiga sj31 med bränsle under alla de stiindigt återkommande perioderna d sjukdom och afskildhet från världen - och som bekant förde hon 5nda fran sin tidiga- ste ungdom och till den dag, då hon vid 3 s 3 s ålder eom Robert Brownings maka öfvergaf föräldrahemmet, en invalids tillvaro inom sjukrummets fyra vaggar, - var hennes vakna intresse för tidens och dagens frågor.
Outtröttligt tog bon del i det politiska lifvet, och miinga af hennes längsta och mest betydande dikter iiro uteslutande myntade därpå, såsom t. ex. P Casa Guidi Windows », skrifven 1847 midt under Italiens fiifiinga strafvande efter att blifvia, ett fritt och enadt folk,, Napoleon the III in Itdys, B B curse for a nation, och många andra.
I dem finna vi idealisten, frihetskämpen och kosmopoliten, som ser sitt eget land i riirldshistoriens helye- ning, ej i den egna kammarens syn~vinkel.
Som individ klin- de hon sig bunden rid sitt land, men som en fri ande, oberoende af tid och rum, kunde hon Banna för andra tider, andra nationer.
Hon afskydde detta katalogiserande, som tvingar in under vissa massbegrepp, och hrad hon säger om kj-rkor och sekter kan nog sl % in litet hxixstans a£ren inom politiken.
2De synliga kyrkorna fuska bort sina inre typer, och om en kyrka pAstår sig stå öfver förfall och nederlag bkde förfaller - och ljuger hon.
B Djupt ogillande sitt lands merklqrmtila politik under det d&amp; vaxande skedet, tvekar hon ej att djiirft slunga ut sina förban- nelser mot den, och stolt utlägger hon sina åsikter ' i företalet till de politiska dikterna om, Napoleon III in I t a l p.
- nOm med patriotism menas att vid alla tillfallen smickra sin egen nation, då ar patrioten - upptag det som ni behagar - endast hof- mannen, hvilket jag icke ar.
Tiden är kommen att begriinsa betydelsen af vissa termer, eller att utvidga betydelsen a£ v i s a
ting.
Nationalitetskaaslan &amp; r utmärkt på sin plats, och egenkarleks- instinkten ' ar fastrotad hos människan och kan utvecklas till uppoffrande dygder.
Men alla dygder äro medel, och om vi hindra de anlagen att växa och vidgas både förstöra vi dem som dygder ocli förnedra dem till den värsta art utaf förfall, som ar adla skapelser förbehållen.
Till exempel: att icke blanda sig i grannstaternas affarer %r en stor politisk dygd; men att icke blanda sig i ar ej detsamma som att gå öfver på andra sidan, dA ens nasta faller i rofvarhander.
Ifall patriotism verkligen ar en dygd, kan darmed ej menas en exklusiv hangifvenhet för vart eget lands intressen - ty detta är endast en annan form af hängif- venhet för personliga familje- eller lolial.intressen, hvilka alla, om de ej höja sig öfver sig sjalfva, iiro tarfiiga ocli omoraliska.
Och i Aurora Leigh: - - - - aDiktczrns hjiirtn kan vidga sig att famna tv8 nationer, om iin trkngbodda i en lwinnas bröst.
Vi ha nu följt Elizabeth Barret Browning genom nAgra af de frAgor, som mest sysselsatte henne under hennes tankerika lif, och dock ha vi iinnu ej hiinnit beröra det Simne, som helt genomströmmade de andra och gaf dem deras lyftning och biir- kraft, niimligen hennes högt och fritt utvecklade religiösa ilskad- ning.
Denna var bakgrunden, mot hvilken man bör skada hen- nes lif och verk, och ehuru den betydligt vidgade ut sig och för- iiadra.de form och färg, allt eftersoni åren gingo, var den nlltjamt af samma betydelse för hennes lifriskådning.
uppfostrad ibland metodisterna, för hvillras enkla och trohjartade gudstjanst hon allt framgent bibehöll en varm sympati, hade hon dock motvilja för a.tt sätta på sig nzlgon af » sekternas livreer~ och föredrog att ur hvar ~ e k t och i hvarje kyrka leta upp det .som var af gudom- ligt ursprung.
Heiines, egna ord tolka bast arten af.
hennes religiösa trosbek5nnelse.
~ J s g har blifvit kallad ortodox af icke troende och kättare af kyrkans medlemmar.
Jag hyser fruktan för en uppenbarad religion, o£örinögen att utvidga sig allt efter manniskans, behof.
Hvad som kommer ifrån Gud har lif i sig, och förvisso kan ej det andliga omradet utgöra ett undantag fr %n allt lefvandes växtkraft)).
Den andlighet som genomträngde hela hennes personlighet i samband med hennes böjelse för spiritualismen, tog hos henne bort all den fruktan för det okända landet bakom döden, de orosfyllda tvifvel, som eljest pläga vara förknippade med dödstanken.
För denna natur, hvars kropp hade så löst faste i lifvet, att hon när &amp; om halst finge vara beredd att lämna det, innebar vissheten diirom alls intet afskrackande eller gatfiillt.
Anden hade s % vant sig vid att lefva sitt eget lif, oberoende af den bräckliga krop- pen som endast stäckte dess flygkraft, att dennas afskuddande, c l i tiden var inne, endast skulle kannas som en befrielse.
, För min egen del har jag länge kant mig ö£vertygad om att hvad vi kalla för död endast iir en episod i lifvet.
- Jag tror, att den köttsliga kroppen blott ar en hylsa, som faller af oss i döden, medan den andliga kroppen genast frigöres i stril- lande uppsthdelae.
Jag tror på ett verksamt miin~kligt lif eftcr döden, såväl som före den, och pA ett oafbrutet människolif ».
Och ännu fullödigare ljuder hennes röst i orden: » Xer och mer lif ar hvad vi behöfra ' skref Tennyson för länge sedan, och detta är det rätta behofret.
Likgiltighet för lifvet ar sjukdom och därför ej styrka.
Men lifvet har iir endast halka iipplet - en klyfta af äpplet ville jag säga, ar blott afsedt att leda tanken p % den runda, f ullmogna frukten ...
x Sålunda gick hon stolt och hoppfull sin viig fram, emedan hon var en af dem som burit mycket lidande, som modigt v5gnt att tro pi % solen, afven d&amp; deras ögon blott Toro vana vid natten.
Det som vi andra blott dunkelt ana, ilet kanna dessa u t d d a som en visshet, och de spridda delar af li£ och sanning som vi finna pA vå,r vag och mödosamt söka hopfoga, likt barn sysr- lande med en laggkarta, sluta sig inför deras ögon samman till ett lefvande helt, diir intet ar oskönt eller öfverflijdigt, utan hvarje del hvilar p2 den £öregAende och uppbiir den niietkom- mande i en harmonisk följd.
Och Aterskenet af det ljus som &amp; r deras andliga atmosfär hrilar som en gloria öfver deras gestal- ter, där de g&amp; sin ag fram, och gör vandringen liittare och hoppet om gryningen vissare för dem, som randrn id deras sida genom skymningen.
JfiZdrec7 TJI 0 1 - h r 1.12.
Från kvinnovärlden.
Finland .. Finska kvinnoforeningens fest med anledning af representations- reformens trädande i kraft I okt.
Vid dentia feet franifördes hälsningstalet af fru E. Sjöström, hvilken framhöll de förhoppningar och kgnslor, som besjäla lrvin- norna vid detta viktiga tidskifte, dB de shsom mannens jamnlikar g %: att taga del i samhiillets iitvecklingsarbete.
Framhållande de nya plikter, som dessa nya rättigheter meclföra, pilpekade t d.
nödviindig- heteii för kvinnan att harefter inhämta bl.
a. grundliga samhallskun- skaper för att kunna bilda sig en egen öfvertygelse i d.e frågor, på hvilkas.
lösning hon får inflytande.
Ehuru det i narvarande tid iir omöj- ligt att stalla sig uton1 partierna nnsRg tal., att kvinnans plats inom clem ej ar, » dar hatet.
eggas och huggen falla, utan hennes .uppgift ar fastmer att p&amp; öfvertygelsens vag försona, mildra och ' bereda vag för f ördragsaimhet och ömsesidigt förtroende ».
Tal.
- uttnl: de slutligen förhoppningen, att kvinnorna i det offentliga lif- vet rn5tke lyckas bringa nya vapen, så att det märkes att sam- ' hdlets hjarta, ej blott dess förstånd, har ledningen.
Hufvudtdare för t~ftoneii var fröken Alesandra Gripenberg.
' Vi At.ergi£vn har efter finska tidningar hennes tal.
» I dag triida Finlasnds kvinnor nied inedborgarhref i handen - in i j5m.likhetens kungarike.
EIiirliga stolta dag!
Efterliingtacle dag!
Vi gamla, som v: indrnt i 6kne11, vi h a h a aldrig drömt oss lyckan: att vi sjiilfm skulle f&amp; betriida det förlo£vade landet.
Under vårt: arbete ttinkte vi blott p$ koinniande generationer.
Eller måhända drönide vi.
darom fordom, clR vi som unga begynte arhetet, fulla af tro på lif vet och in8.nnis ' koïnzim, besjälade af obegr8nsad tillit - till vAr ides styrka.
Sedan icke mer - nar Fin1an.d~ dag niul- made och sorgen blef vRr arbetsbörda.
Diirför verkar denna ovan- tnde seger shsoin en som.mtuvarni, klar höstdag under indian- soiiiniaren.
Blen i vhr gliidje blandar sig oro och biifvan.
Vi .ganila hafva visserligen icke lcunnat direkte bereda oss för segern, m e n vi hafva dock p&amp; vara sm~veten mycken likgiltighet, trög- ' het, haglöshet.
Om vi aniiorliinda slrulSe uppfattat kvinnosaken, .om vi ej skulle betraktat den nedlåtande såsonl något hvartill vi ' kastade smulor af v i r tid och vårt intresse, hur annorlunda skulle vi ej nu mottaga denna dag, hur mycket Iiignare, med större - $imninoci och - med biittre samvete!
Och den unga kvinnoge- neratioii, som dock har haft helt andra utvecklingsnlöjligheter iin vi, hur har den uppfattat sin stallning till kvinnosaken?
Har d e n icke, såsom så t.r %ffande blifvit sagdt, ofta nog klifvit upp pfi ideens aslar för att biittre kunna plocka de söta frukterna frAn fördelarnas trad, och nar dessa iiro vunna har stödet förakt- -
ligt kastats undan?
Hur som hiilst, gamla som unga, fil vi i dag slå oss för vårt bröst och erkanna: » Andra länders kvinnor hafra i årtionden kampat troget, uthhlligt och modigt för den rattighet, som vi i dag mottaga s %som en alltför I5tt undfhgen arfredel.
Och dock %r det nu p % OSS, okunniga och likgiltiga finska kvinnor, som världen har sina blickar fasta.
P % oss beror hur snart Eng- lands och Amerikas högt öfver oss stående kvinnor skola ffi röst- rätt.
I sanning, detta vore en ödets bittra ironi, om vi ej diir- under skulle se en djupare mening.
Gud utväljer ibland ringa verktyg till att utföra sina nfsikter.
Han älskar att nedlägga gyllne iipplen i lerliaril, p i det våra undrande blickar bättre skola se storheten i hans verk.
S % har ock nu i vara händer nedlagts möjligheten att kunna påskynda förverkligandet af en stor id (., ' d m store Kongstmke at samle alt Folket og w k k e det, ma det kjznder aig vme et '.
Ar icke detta en stor och tröstande tanke?
NA vi då fröjdefullt hAlla oss fast rid den, niir vi frän och med i dag gli ut att börja vart stora uppfostringsverk: bereda oss att värdigt bära var valbarhet.
Många känslor t.r %ngas i dag inon1 oss.
En af dem bereder oss den renaste glädje och det ar riosheten att under de tjugu- tv % Ar vArt arbete varat s&amp; mAngeri idim motståndare förbytts till dess viin.
Det har blifvit sagdt, att ' sangens och hnrnloniens sinnebild, harpan, uppstått ur den spiinda bagen med dess straag.
Siidana utvecklingar försig$ ock pli andra omrhden och viirlden ar full af välljud fra ' n strängar, hvilka en gAng varit till strid spända senor '.
Hur ljuft a.tt minnas detta i dag.
Och slutligen går 1-är tanke tillbaka till alla dem, h i l k a s hangifna, oftast tacklösa arbete förberedt och möjliggjort segern i dag.
Välsignelse öfver deras minne.
JItl var tacksamhet mr&amp; den oförvissneliga krans, hvarmed \ - i i tanken pryda deras grd-; ar, vare sig de äro i fjbran Australien, det stolta Albion, den miik- tiga viirldsrepubliken bortom Atlanten, det land, hvarrned vi iiro fästa med minnets silfvertrfidar, Sverige, eller i v %rt eget land.
Välsignade vare de, hvilka stridt för de stora iclkerna, ' soiii likt gnistor lysa för vårt skumma öga i jordens natt ' %.
Enligt beslut, meddeladt pA festen, nedlades af Finsk h i n - noförening en krrtns p&amp; den kbnda förkämpens för kvinnans rösträtt, fröken Adeliide Ernrooths graf.
Bland de m h g a telegrammen marktes ett frAn Sveiiskti kvin- nornas nationalförbund.
, Tyskland.
Intryck f r h en socialdemokratisk kvinnokongress.
Fru Ninna.
Cauer lämnar i sin tidskrif t: &gt;Die Fra~ienbewe- gung » en intressant redogöreke för den i samband med den stora
» socialdeniokratiska riksdagen s i Iifannheiin hållna kvinnokongressen den 22-23 sistlidne september.
Fru Cauer, hvilken, som bekant, representerar den yttersta vensterii inom Tyskland ' s kvinnorörelse, börjar sin artikel med att uttrycka sitt beklagande öfver att endast ett fåtal af de borgerliga kvinriosakskvinnornn bevistat mötet i Mannheiin.
Icke blott för de intryck man samlar från en friimmande tanke- och kansl.ovarld ar deltagandet i ett såclant möte af nytta för oss borgerliga kvin- nor, utan för de personliga vittnesbörd, soin dar afges deni, hvilka lefva, lida och kampa inom denna vadd.
Ty en annan värld an vår egen ar det soni dar triider oss till mötes, och fast niycket.
af det vi fA höra icke iir vidare uppbyggligt, ar det d h k t i g t, ja inskrankt att icke försöka satta sig in i de kroppsarbetande klas- sernas tankegång.
Vidare heter det: » Hvilken s t h d p u n k t man an li ?A intaga till den eller den riktningen hos den uppåtstriifvande stora mas- san af folket, ett kan icke bestridas och det sr, att den tyska, socialdemokratien iir kött af vårt kött, blod af vårt blod, den a r tysk alltigenom, hur absurda an dess yttringar rna te sig.
Alla den tyska karaktiirens fel och svagheter bar deii ' inon1 sig, lika val som dess storhet och dess styrka.
Detta framtriidde på Mann- heimsmötet i de på dagordningen stående rapporternas grundlighet och vidlyftighet, liksom i försöken att basera allt, hvad det vara månde, på den historiska utvecklingens grund - för att till sist låta den historiska utvecklingen utmynna i socialismen.
I ett dseende kan dock detta parti tjana som förebild för de borgerliga partierna och den borgerliga lrvinnorörelsen.
Offervilligheten och hangifvenheten i arbetet, hiimförelsen för iden och sammanhållnin- gen i det geinensamnia stïiifvsadet.
50 ' delegeride med 54 fullmakter ' fran Tyskland bevistade kongressen, diiribland 10 inanliga, dessutom representanter frHn Osterrike och Holland.
Hä,lsningar ingingo frAn Pinland liksom från åtskilliga andra liilder.
Pnrtistyrelëen bringade den social- demokratiska kvinnokongressen sin ha,lsning genoni.
riksdagslecla- moten Molkeiibuhr.
Det hade dock varit önskvardt, anmärker förf., att denne visat s ?g biittre orienterad i den nioderna kvinno- rörelsens historia.
Gripande voro de ryska delegerades anföranden.
På ett entusiastiskt satt besvarades dessa af .frix Zetkin, hvilkeii förklarade: » Er kanlp ar v8r kamp; er seger ar vRr seger! » Af stort intresse var redogörelsen för partiets verksamhet, hvilken lugnt och sakligt.
framfördes af Tysklands förtroendeonibud fru Ottilie Baader.
Förvånandsvärd är den haiifikelse och oegen- nytta hvarrned dessa nied en dryg arbetsbörda för egen del be- tungade kvinnor verka för organisationens basta.
Utbildnings- kurser, lase- och diskussioiisaftnar sattas i gång, tajarinnor utskickas,.
politisk- och social agitation bedrifves.
För lagstiftning anghende barnavård och minderårigas skydd verkas med ifver, sjukkassor upprättas,, o. s. v. De socialclemokratiska kvinnornas organ, » die)) '
Gleichheit~, har att glädja sig &amp; t ett vaxande antal prenumeranter, intresset bland kvinnorna för de politiska valen ar i tilltagande, och öfverraskande ar den offervillighet, hvarmed rörelsen under- stödes med penningmedel.
Flera tusen mark ha för agitations- ändamål samlats endast under ett Ar.
F ' rh de olika landsdelarna f örellgo rapporter öf ver framgångar eller nederlag.
Of ver d l s hvila dock polisens darnoklessvärd och wmedborgarinnornas under- lato ej att med bitande sarkasmer omnämna lagens vaktare.
Det satt hvnrp % dessa tilliimpa den föradrade förenings- och försnmlings- ratten länder ej h5ller polismyndigheterna till heder.
Långa anföranden förekommo för öfrigt öf ver barnkrubbor och v %rdrtnstalter för barn, ö£ver tillst %ndet bland de laniltbrukancli?
kvinnorna och inom tjanarinneklassen.
hgiiende den senare frkgan utspann sig en längre diskussion, hvarvitl » n %derna~, (die Gnadigen) med andra ord matmödrarni, fingo sina fiskar varma.
Att marka: de ur arbetarekretsar i medelklassen ingifta fruarna, medelklassm matronorna », som de ironiskt beniirrindes, er- hö110 det sämsta vitsordet i fråga om beh.mdlingen af sina tjana- rinnor.
Dessas l.iög£ %rd och benägenhet att, di % de tjänade i för- niima hus, se ned på, fabriksarbeterskorna fördömdes skarpt.
Tjänarinnornas bostads- och sedlighetsförhållanden behandlades iifven.
Efter denna diskussion, liksom på den om landtkrinnoriln, antogos l b g a, i detalj gaende resolutioner.
- Om förf.!
hrilket framgar af ofrnnstiende, söker se opartiskt p i d e socialden.iokratiska kvinnornas ~träfvanden och ur villig att erkiiiina det soin iir beröm- och aktniugsvardt däri, kan hon ej undgh att lifligt kanna det ensidiga, hätska och i hög grad orätt- visa i deras standpunkt till andra rörelser utom deras eget parti.
Skarpast framtriidde detta under det viktigaste momentet pB kon- gressen: behandlingen af den kvinliga rösträttufrå.gan.
1 denna diskussion var fru Clara Zetkin, den kanda ledarinnan af Tysk.
lands politiska socialdemokratiska kvinnorörelse, aji2l£skrifven första talarinna.
Hiironi skrifver fru Cauer:, Fru Zetkins temperament %r allbekant *), den entusiasm, som besjälar lieiine kanna vi .val, och o£ta ha vi triiffats af snärtarna frhn det gissel, som hon tidt och ofta svänger öfver oss radikala kvinnosakskvinnor.
Vi voro shledes beredda p % det värsta, och vi fingo ocksh skiippan full.
Antingen det nu var inedvetet eller omedvetet, men talet vimlade af förvrängningar, falska beskyll- ningar och osanna uppgifter, riktade mot den borgerliga kvinno- rörelsen i allmanhet, sarskildt mot den borgerliga röstrattsrörelsen och i all synnerhet mot ' de radikala '.
DA alla, utom de till partiet *) Redaii rid deii första internationella k \ - innokongressen i Berlin 1896 upptriidde fru Zetkin vid ett socialdemokratiskt protestmöte mot de borgerliga kvinnorna p&amp; ett ytterligt vlilclsamt satt.
Ilörande, nekades ordet, fick hela clenna stiirtsjö oe,inof.sagd gA ut - i världen.
Det att fru Zetkin sysselsatte sig mecl oss en hel half- a er oss, timnie bevisar emellertid just den betydelse.
hon ti1lm " t livarför vi ha alla skäl att kiinna oss, tacksamma för den upp- märksanihet, som kom oss till del.
Frinrälrnadt detta var anfö- randet brilliant och i iminga afseendeii förträffligt. » &amp; ven här utgicks friin historisk grund, och intressant \ .ar talarinilans hänvisande till alla de reformatorer, som ghtt i spetsen f ör de borgerliga sociala rörelserna, Condorcet, Stuart Mill, Mary Wollstopecraft m. fl.
AfvensA af stort intresse var att höra ut- läggningen af enskilda partiniedlenimars affall i Belgien, Holland, Sverige och Osterrike, SS.
snart det blef friiga om den politiska tillämpningen af den kvinliga rösträtten.
Hiir försökte tal.
att finna förklaringar och ursäkter.
Några mildrande omständigheter esistera dock aldrig för de borgerliga, d&amp; de affalla f r h den goda saken.
De triifftts eiiclczst af haii och bitande ironi.
An@ende fru Zetkins uppträdande yttrar förf.
:)) Hon ar folktalare och agitator och tillika fanatiker sa snart det rör det, social.deiliokratiska partiets n b l och principer.
Friin., den syn- punkten bedömde jag henne och urskuldade mycket.
13011 är marsian i själ och botten, och därför ifrar hon nied glödande fanatism för det kapitalistiska samhällets omstörtande.
Oni nu de socialistiska idkerna segra bli nog vi, radikaler, cle första som brännas A biile.
» Langt nier behärsliaclt, lungt och sakrikt, uppträdcle BeBel, d&amp; han tog till orda efter fru Zetkin.
Undvikmde alla angrepp mot, " den borgerlige kvinnorörelsen, visade han sig .ilara den praktiska .politikern, och framhAllande centerns och det katolska partiets taktik, den att politiskt skola sina kvinnor för att en g h g kunna stödja sig pH deni och utvidga sin makt, menade han, att klok- lieten ' bjöd socialcleniokrstem att halla fast vid kvinnornas röst- .rikt.
Frii Cnuer gör i saniband harn~ed den nnniarkningen, att kvinnorn+, äfven de boi: gerliga, l-ivilka djupt få erfara saknaden af de borgerliga partiernas stöd, med tsclisamhet inaste erkälma att i Tyskland socialdemokraterrias parti är det enda, som upp- tagit kvinnans röstïiitt pB sitt partiprogrz~in.
För att dtergg till kongressen i Mannheim.
Men %£ven bland socialdeinokraterila finns det, sager fru Ccziier, medgörligt folk.
I .frtiga om det praktiska nuticlsarbetet ar inan villig till eftergifter enligt Bebels anvisning.
Detta framgick ju under behandlingen af barnkrubbor, försäliriilgslagstiftiliilg, hjälp för barnaföderskor m. fl.
frågor, hvarnied man sedan 1Ang tid tillbaka sysselsatt sig inom den borgerliga kvinnorörelsen.
Artikeln slutar med ert önskan, att de socialdemokratiska kvinnorna ej alltid iniitte betrakta de borgerliga som sina fiender.
» Många fragor beröra oss cclla, miinga problem äro geniensamma för CIEZGI kvinnor.
Att socialdemokraterna nu börjat erlräuna be-,
hofvet af en kvinnorörelse inom partiet, ar emellertid ett tecken på ett växande erkikinaude af kvinnointressenas solidaritet. » Litteratur.
Internationellt organ för kvinnans politiska rösträtt.
Den 15 sept.
utsändes första numret af den rid Köpenhams- kongressen beslutade publikationen, afsedd att rara organ för det Internationella kvinliga röstrattsförbundet.
Första numret af » the Bulletin or JIonthly Correspondence s, som titeln lyder, föreligger endast i niaskinskrifrelser; det börjar och slutar med en ifrig vädjan friin bladets utgifvarinna, förbun- dets sekreterare fröken Martina Kramers friin Rotterdam, till för- eningarna världen ruiidt att lämna flitiga nieddelanden rörande de respektive ländernas röstrattsarbete.
D Jag kan,, skrifver fröken Kramers, » icke sjalf skapa ' Bulltinen '.
Allt beror pil er, på alla och en hvar.
Om ni likta nyheternas kalla sina, kunna ni dtlrur ej hemta nhgon vederkvickelse.
Xen hvarje fakta måste vara räl afviigdt, sh att ni kan g&amp; i god för dess sannings.
De länder, fran hvilka meddelanden hittills ingatt, äro D m - mark, Stor-Britannien, Tyskland och Holland.
Tillfredsställelse öfver Köpenhamnsn~ötets i allo lyckade förlopp flir natur- ligtvis viiltaliga uttryck i Bulletinen och bl.
a-.
lldmnas däri ut- förliga referat öfver den danska pressens hallning vis h vis kvin- nornas kongress.
De stora dagliga tidningarna, heter det, tycks ha förvanat sig öfver, att i Konsertpalatset, i stallet för en hop skrikande, pockande, illa kladda, ohyfsade och okunniga kvin- nor, ha funnit en samling förfinade damer, miinga med doktors- titel och doktorskunskaper och med wrklig kännedom om parla- mentariska former.
Och med hrar (lag som gick iikades den aktningsfulla och erkännande tonen.
Sarskildt imponerande sy- nes det i samband med kongressen söndagen den 19 aug.
i F ' red- riksbergs park ordnade offentliga röstrattemötet ha verkat, vid hvilket höken Elisabeth Grundtvig förde klubban, där Björnstjeme Björnsons dikt sjöngs som inledningseiing och mrs Chapman Catt och andra af mötets eminenta talarinnor lato höra sig.
FOP Sverige talade, som bekant, fru X.
M. Holmgren.
Friin England lämnas jämte en del notiser från dess kvin- liga rösträttsvärld en längre utredande öfversikt af de vid engelska parlamentet radande formerna, hrara£ man får en klar inblick i de vidriga förhållanden, som diirstades kvinnornas politiska röst- rättssak har att strida emot.
Samtidigt konstateras, att 410 a.£ de 600 medlemmarna i underhuset äro för kvinnornans rösträtt; trots
detta ar i följd af .de parlamentariska spetsfundigheterna., dess lösande hanskjuten till obestämd framtid.
Med denna.
kortfattade resumé af Bulletinens innehåll torde visats, att den " bjuder på.
* mycket af intresse, och det är att hoppas, att med röstrattsföreningarnas samfallda medarbetarskap den skdl blifva hvad den lofvar, niimligen ett innehAllsrikt språk- xör för viirldens kvinliga röstriittsstrafvanden.
Föreningsmeddelanden.
Den kvinliga arbetskraften och de centrala ämbetsverken.
Med aiiled- ming af den föresthende regleringen af de kvinliga extra ordinariernas Iöneförlifillsnclen h r Förbiiiidet lbtit utarbeta en artikel med o£vanstAeiide riibrik.
(Se föreliggande häfte).
Slirtryck af denim uppsats har tillstallts tillika med en SA lydande statsr8det och chefen för fina~~sclepai.tenleiitet, 8krifvelse: .Fredrika-Breiner-Förbundet, som frAn trycket Ifitit utgifva en skrift till belysancle nf spörsinhl i afseende B den iui särslrildt till följd af riks- dagens skrifvelse deii 23 inaj 1906 aktuella .frhgaii om lrviiiiioarbetets aiiv %iidniiig i statvens tjiinst, tillhter sig 11 %rmecl till Herr StatsrBdet öfver- lamna ett antal eseinplar a£ ifrfigavaraiide skrift med vördsam hen~ställan,: att de i cleiissmmii, fr: tinstiilldn syiipiiilkter vid %rendets behandling mfttte.
.viiiiix beaktande,.
Till stntsr8clets öfrign inedlen~mnr, expeditionschefer, samt cheferna för de ambetsverk, dMr kvinnor.
ilro: tnställda, har ilfvenledes skriften blif- vit insänd.
Den kommer afven att tillsliickas riks~la~gsmannen, d&amp; frlignn förelägges riksdagen.
Fredrika-Bremer-Förbundets hem för sjuksköterskor.
Innevarande Iiöst 8r det fyrs hr sedan F.-B.-F: s sjuksköterskebyrh .öppnades i egen lokal med egen föresthdarinna.
B y r h har haft att glädja sig At ~l~nmänhetena förtroende i alltjämt växaiide grad, och redan iiii har sjukvArdskoinit6n, den ledande kraften i företaget, varit i stfind a t t utvidga detsamina genoin att jarnt ' e plats£örrnedlingssfdelningen ordna .ett hen2 för sjukskötwsko~.
Detta hem, som öppnades med en enkel festlighet, den 1 7 sistlidne okt., ar inredt i tsredje ~ 8 n i n g e n af samma hus, som sjuksköterskebyr %n, ' I ' iiniielgatan 25.
Det nr ~ f s e d t for 16 privatslröterslior, livilka mot en bil- lig hyra där skola finna en hemlik bostad p&amp; de mellanticler de ej iiro upptagna af sjiikvkd.
Hemmet lir fullstandigt möbleradt, p&amp; ett enkelt inen smakfullt och tilltalande satt, iiAgot som kunnat Astadkommas tack vare ett pb fördelaktiga villkor erbtrillet lan och välvillig hjälp af en del,
iiit-resserade iitonist8eiide.
Ehiirii företaget Br b~sliitaclt endast p !i ett Ars försök, hyser koniithi den förhoppningen, att det skall inotsva.ra sitt &amp; n- c: lai~iAl, clet ntt utgöra för sina pensionärer en vii1 beliöflig och eftersökt fristad efter tj %nstgöringeiis aiistrii.ng~iin~r, och iile8 ticleii sjdf kunii: ~ b#ra om kostiiacleriia.
Det nya I~einmet förestHs af platsförineclliiigsbyrtii~s förestlindariiina,.
frökeii Sally Pettersson, livilkeii i fr8.nists riiininet haft förnr1:) eteiiw f ö r] .ieminet, dess inredning och iippsiittning oni Iiaiid.
Allt.
dcirinoin vittnar om praktisk förnibga, fin smak och Ir#iisla fijr liemtrefnad och den enk1: t komfort, soin i synnerhet bör vara beliijflis för kvini~or, hvillra iignat sig %t sjiikskötersl~nns slitnncle lcall.
* &gt;Förbättrande af fabriksarbeterskornas bostadsförhållanden m r %iniiet för ett ciisk~issionsinijte i Malmö, friiniirarlogens festsal, anorclnndt.
af F !mZ- ?~ikn-B~~en~er-Sb~b~i~zc ?sk~~ets~1a II.fcilnzö-.L ?oad wtecl onznejcl deii 30 sistlidne oktober.
Till mötet, som vn.r thlrikt besökt, hade som sakkiiiinign inbju- clits fnbriksiigare, disponenter, I %knre iii.
fl.
FrLgan, som v %ckts mecl an- ledning a£ fröken S. U1ricl.i~ föredrag (infijrclt i Dagny, hit.
14) p5 Motala- mötet öfver ofvsnstAeiicle ihnne, Blef p5 iilötet dlsicligt belyst, dels af kretsens ordf., frökeii TJiiicleiicroiia, lirilkelis redogörelse för livad soiii p&amp;.
andra platser Atgj0rt.s för sa.lreii iitiriynneicle i satsen: ~Siincls bostiider utgöra clet verlisa.in inaste medlet att höjit cleii kroppsarbetaiide befol kiii ii- geii i sniiitiirt, socialt oeh sedligt: ~fseeiicle~, clels xl ' öfriga anförniideii, s&amp; som slottspastor Wirens, Iivilken frainhöll l&gt;etyclelsen af s. k. bostaclsiin- clersökiiingar, S W I I I ~ vikten af smiverkaii mellan stad, konniniiii och en- skilda.
Den intressanta och sakrika disl&lt;iissioneii fick utgöra srnr 115 den iippst#llcl: i f,l: i *, a11.
Fil.
dr. Maikki Friberg f r h i Finlaiicl, SOIII en tic1 niider hösten giist: tt vfir l~iifviidstacl, l.iöl1, pd m- ulodan a£ styrelsen för Föreiiingeii för kvinn: tiis politiska röstriitt, cleii Sr&gt; oktober ett föredrag i &amp; Iiisik: iliskn akaclernieris staor&amp; sal öfver, De finskn l~vianoraas rö~triit~tsseger~.
Ilet iiitressanta och ineclryckaiide föreclraget skilclrade först de s v k a Areil med deras lidaiideii och olyckor, men p&amp; samma g b g ~niiktiga riatioiielln iippryckiiiiig, som ej minst gjorde sig gallande hos kvinnoriia, ocli till sist deii nya da.gens inbrytande öfver Fin- lands folk, siirskildt öfver dess kviniior, c13 full politisk meclborgnrii~yiidig- Iiet tilldelncles dem som ett sj#lfskrifvet erkiiniiande af den Betydsride del de haft i laiiclets frihetskai-np.
Dr. Friberg, sjalf en af de handlande personerna inom Fiiilsnds po- litiska och sociala varld, ii.r i besittning wf stor valtalig1: iet och ett behiirsk-: inde af sitt iiiime, som gifvit henne ' clet sa bl för tji hi ta, iifven i iitlaiidet crkii~icla ryktet a£ atst vara en af den slrsiidinaviska kvinnorörelseiis mest frainsthende tdarinnor.
