# ID: svediakorp-per304
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,390
# sentences: 387
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Lagen o m modrars anonymitet.
Utan tvifvel har det funnits en stor procent svenska medborgare, i hvilkas medvetande det aldrig ingått, att det existerar en sAdan lag som den, hvilken uttryckes i ofvanstiielide rubrik.
Emellertid har den lifliga diskussion som förts, och .det ej minst inom kvin- nokretsar, med anledning af de vid förliden riksdag väckta rnotio- nerna i ämnet, gifvit saken så stor aktualitet att litet hvar blif- vit uppkallad att försöka bilda sig en mening om en fråga, som så djupt ingriper i vart moraliska och samhälleliga lif.
En sam- manfattning af innehållet och.
resultatet af den i riksdag, pit möten, i pressen och i föreningar förda diskussionen bör därför äga sitt intresse, och det ar en siidan vi härmed gA att lämna läsaren. '
DA 1906 Hrs riksdag upptog frågan om upphahande af lagen om mödrars anonymitet - eller lagen om okänd moder, soin den ocksa kallats - var det icke första gangen detta skett.
Nej,, iipprepacle gAnger, vid ej mindre an 9 föregående riksdagar, ha olika motionärer bragt den % bane.
Att frAgan ansetts lika vik- tig som den varit segsliten är haraf tydligt nog.
Den omdiskuterade lagparagrafen hterfinnes i n t o m 7 af kungl.
brcfbet dela 17 oktober 177 ' 8, hvsri tydligen med syftemal att före- komma barnamord föreslrrifves, att D kvinna, som %.
okänd ort vill framföda foster, ini i sitclant syfte Iiininas ostörd utan någons Btal och efterfriigan om hennes person eller tillstltnd~.
Hiir Ater- gifves i samniantriingd form efter en OSS tillsihd redogörelse, hämtad ur riksdagsprotokollen, en historik öfver frågans utveck- ling genom tiderna.
Första gången den omtalade lagparagrafen kom under offent- lig diskussion var Ar 1817, d&amp; prosten Palm i Slrhe viickte motion.
i riksdagen om.
farfattningena upphäfvande, eller.
om detta icke.
kunde eke, att det stadgandet skulle införas, att barnaföderskan ägde att uppge såväl sitt som faderns namn.
Xotionären ansiig att h d r i n - gen borde gå u t därpå att, 8om han uttrycker sig,, förvara den fallna från återfall, utan att göra hennes iiterväg till dygdens v2ig mera svar eller omöjlig, då däremot fadern, som tvifvelsutan måste anses som den mest brottslige, aldrig borde undgå att kanna följ- derna a£ sitt brottsliga förhiillande, icke blott att han straffades enligt allmänna lagens föreskrift, utan ock förklarades ovillkor- ligen förbunden att dela omsorgen för sitt barns första underhiil1 och uppfostrans.
Motionaren gjorde dock det medgifvandet, att om anonymitet vore nödvändig och om sbdan begiires, skulle namnen likväl under tysthetsförbindelse uppgifras för prediko- ämbetet, som skulle i en särskild hok införa föräldrarnas och barnets namn.
Uppslag till det s. k.
2 hemliga registrets, som sedan så ofta blifvit namndt i samband med detta ärende.
Lagutskottet afatyrkte förslaget, och förtjiinar dess motivering att anföras, emedan däri förekomma uttalanden, som man för- vånar sig öfver att finna så Ungt tillhaka som 1817, med ett ord samma argument som anviindas den dag i dag ar.
Det var icke, säges det i betänkandet, den omskrifnn författningen som vore orsaken till den rådande osedligheten, 2 utan orsaken låg i de förändrigar som manniskolynnet genom tidskiften undergiitt och uti en därunder tilltagande och rhdande böjelse för lys och utsvafningar, hvilkrt föranleda till svhighet och mindre h5g att vid tidigare Ar ing&amp; i äktenskapliga förbindelser&gt;.
Tidare anser utskottet, satt olägenhet af förordningen miirkes endast i hufvud- staden och i de större staderna, att förändring af £författningen icke skulle befordra sedligheten men framkalla flera barnamord, att kvinnan har tyngd nog att bära i det inre vittnesbördet om sitt fel och sin förvillelse afvensom egnas och andras förebrb- elser samt de omsorger henne förestii, att anteckningen om upp- gifvandet af faderns namn, blottad pä bevis S ena ~idwn intet galler, men ii andra sidan kan utsatta en oskyldig för obehagliga beskyllningar, och slutligen, att icke strafflagens bestamn.ielser utan bildningen och egen känsla af moralitet och samhiillsplikter blifva de mest verkande medel till sedernas förbättring,).
I motsats till dessa iisikter framhölls i en reservation mot lagutskot-tets betankande bland annat, s att de indirekta barna- morden ökats, att det icke blott vore sedeslösheten, som vore orsaken t.iU det allmänna fördärfvet, utan en slappare lagstiftnihg
som gaf stöd .At sedeeltisheten, - och att det vore biittre rädda många barns lif an nAgra af mödrarnas heder och lif ».
Frågan föll emellertid.
År 1 S23 vackte.
tel. dr: Thyseliue frhn Striingnas !motian i samma syfte.
Hans yrkande gick emellertid ut p&amp; att,, om modern kunde visa att barnets uppfostran vore tryggad genom medel,, egna eller faderns, si % borde hon frias fran s.kyldighet att uppge faderns namns.
De andra faderna ville han %lägga en del för- pliktelser.
Om kvinna uppgaf falskt fadersnamn, skulle hon dömas till spinnhus.
Barnets ratt att arfva modern framhölls äfven i motionen.
Predikanten Hedrén upptriidde skarpt emot densamma; han ville hela författnin.gens upphiifvande och betonade att pra- sterskapet ej borde dagtinga med sin öfvertygelse.
Lagutskottet ansåg i sitt betänkande att n-iannen har största skulden, enar det är.
han som förför.
Han bör darför träffas, men huru?
Det visste tydligen lagutskottet inte, och så förföll fragan igen.
.
.
.
Vid 1828-1830 Ars riksdag väcktes inom ridderskapet och adeln motion om.
upphafvandet af hela författningen .. Lagutskot- tets utlåtande var Aterigen afstyrkande och motionen afslogs.
Vid 1534-1835 ars riksdag viicktes i prästerskapet motion oni sådan ändring att Både .modern och fadern skulle bli lagförda.
Restiimmelsen om vite för den som förebrhdde kvinnan hennes förbrytelser skulle borttagas, enä.r densamma befordrade osedlig- het.
.
Än en gång afstyrkte lagutskottet motionen och frAgan föll.
1840-1841 Ars riksdag föreslog den ändringen att en af kyrkoherden undertecknad skrift med uppgift om barnets har- komst skulle förvaras i kyrkokista för.
att brytas i den händelse barnet faller fattigvården till last eller efter barnets beredelse till dess första nattvardsgång, då innehhllet skulle meddelas detsamma.
Lagutskottet anskg nu son1 tillförene att ingen förändring var af nöden och denna motion traffades af samma öde som de före- g8ende.
Vid 184 ' 1-1 848 års riksdag föreslogs af prästerskapet att vid oäkta sh val som akta barns födelse skulle modern och den af henne nanlngifne faderns namn ai~tecknas af prästen, .men, on1 förjildrarna sa önskade, under form af .enskilcI bikt.
Afvenså att kvinnan skulle .underg % enskild skrift och erlägga böter, men sedan detta blifvit gjordt ej instämmas till domstol., Lagutskottets svar var detsamma som förut.
1853-1854 förnyades sanma motion inom samma s t h d n
med tilltigg, att den af modern angifne fadern kunde genom laga bevis eller, om han vrilkand vore, genom varjemfilsed frigöra sig friln hennes anklagelse.
Förmildde han det ej, skulle han illäggas fosterlega och för öfrigt dömas efter lag.
Lagutskottets afstyr- kande gillades denna gHng d tre sthncl.
Ar 1860-1858 yrkades f ullständigt upphiif vande af författ- ningen.
Sin vana trogen afstyrkte lagutskottet detta yrkande.
Hvad här anförts ar, son1 vi sett, blad ur standsriksdagarnas historia.
Följer sen en hvila på 40 h, men efter detta mellan- rum viiekes frAgan hnyo till lif och ilet med si mycket större kraf t.
Vi .ha hunnit till 1595 ars riksdag.
FrBn tvenne hM1, Erhn herrar A.
T. Pettersson i Osterhminge och E. Hedin i Torp, laggas motioner rörande lagen om mödrars anonymitet pi % kam- rarnas bord.
Den förre hemstaller, att det omtalade momentet frhn .l778 mltte helt och hillet upphäfvas eller, om detta ej later sig göra, andras darhan, att ett hemligt register infördes.
Den senare, herr E. Hedin, vill att ifall moder, som vill vara okänd, icke kan genom intyg styrka att barnet af lämplig person emot- tagits till fostran, hon bör vars skyldig att gifva sig tillkänna för pastor i den församling, dar barnet födts.
Af de i motionerna förekommande argumenten liksom i lag- utskottets motivering framhhlles en hel del missförhlllanden i samhiillet, för hvilka den omtalade förordningen till stor del bar skulden: misshandel och vanvihd af till fosterföräldrar lam- nade smhbarn, det s. k. senglamakeriets offer^, barnamord, osed- lighet, svarigheter vid kyrko- och mantalsskrifning o. s. v. Lag- utskottet sammanfattade ocks % sina argument i yttrandet: att det %icke blott fran kristlig och kyrklig synpunkt utan afven i den yttre ordningens in tresse och till förebyggande af sociala oriit t- visor vore i hög grad önskligt om rättigheten till dop i obiinda föräldrars namn upphäfdes; men därest detta skulle stöta p5 allt- för stora svårigheter biträder utskottet förslaget om ett hemligt register D.
Men oaktadt lagutskottet nu, till skillnad från hvad som rarit fallet under sttindsriksdagarna, visat sig som anhihgare af den ifrågavarande reformen, gick afven denna riksdag tilliinda utan att fragan blifvit löst.
I I 351.
B.
, Och s$ stå vi inför v$r egen tid, %r, 1906, med alla de de- batter, som shval inom riksdagskretsar som dar utanför uppstatt kring denna mer an 125-&amp;riga fraga.
Af det föregaende, som visar hän p % en sekelgammal strid, finner man, att en reform i i berörda förhållande m&amp;ste vara af behofvet pakallad.
Beteck- nande är också att det uteslutande ar präster, fran hvilka kraf- vet p % den gamla förordningens upphafvande utgatt, d&amp; dessa till- höra den myndighet, som kannbarast erfara följderna af den- eammas eftirlefnad.
De handlande mödrarna och bar- nen, h a h a som bekant ingen talan.
Afven vid 1906 års riksdag var det tvenne prästmän, biskop von Schbele och herr P. Pehreson i Osterby, som inkommit med motioner rörande lagen.
om okänd moder.
Den förre föreslog en siidan andring af den gamla förordningen, att moderns namn blef ve fortfarande skyddadt mot offentliggörande, men till upp- lysning och ledning i vissa bestamda fall p % lampligt satt an- tecknadt.
Den senare hemställde, att tillhtelsen f ör .barnaföderska att undandraga sig att uppgifva sitt namn helt och hallet matte upphiifvas.
Utskottet anslöt sig till herr ~efirssons radikalare reform yrkande.
Det torde ännu vara i godt minne, att riksdagen beslutat sen.
utrednings af sagda kungl.
bref och i samband.
därmed sta- ende författningsbestämmelser, ghende ut diirph, att moderns namn blif ver f ortfarande skyddadt mot offentliggörande, men, i enlighet med biskop v. Schéeles förslag, p % lampligt sätt antecknadt, eller, dar sådant ej finnes lämpligen kunna ske, att samma moment och bestämmelser upphiifvas.
En kompromiss s %ledes mellan han- syn för modern och hänsyn för barnet.
Det vore orätt att saga det ej vara folkrepresentanter med allvar och grundlighet eökt tranga till botten af denna viktiga humanitära frAga.
.
Genom att studera protokollen öfver debatten i kamrarna fHr man ett starkt intryck af att man inom riksdagen varit besjiilad af en verklig känsla för de i skydd slöe as te i sam- hället, de utom äktenskapet födda barnen och deras olyckliga inödrar, och ' en uppriktig önskan att om möjligt gifva dem skydd och upprättelse.
Den från en del kvinnokretsar med rätt mycken bitterhet utslungade beskyllningen mot d r a riksdagsrniin för be- gagnande af s. k. mannamoral vid iirendets handhafvande, träff ar icke pricken, ty äfven om det öfvervägande antalet talare - och nära ett 20-tal af riksdagens ledamöter hade i denna fråga l,.
. '
'
- 352 o - längre .och .kortare anför.anden .- åberopade barnets ratt och i kraft; dikrat yrkade^.
p8 .att den hemlighet som kunde vidlhdn ett barns bard .. skulle skingras, R&amp; yar man visst icke blind för förpliktel- serna mot modern, och i ögonen fallande var den hurnana .upp- - faOtti.ing af- dessa fiirhallanden, - som under debatten gjorde sig gallaxide.
I .ett var .man dock.
inom riksdagen ense, att det nuvarandeb systemet var oh %llbazt och oundgängligt kräfde en reform.
,.
.
Den.
xiitrednings, som beslutats, kommer, skola vi hoppas, at.t lösa frilgan till alla parternas förinltn: moderns, barnets och samhiillets.
.
.
- Att det spörsmål hvarom har ar tal, %r af en utomordent- ligt svar och ömtålig natur, ja, sför oss ned i n8gra d de mör- kaste achakten inom vart sarnhällslift, son1 en riksdagstalare ut- tryckte sig, Tir utom all frhga.
Generationer ha ej hiller lyckats a t t p i ett .tillfredsstaliande sätt lösa problemet.
A ena sidan ha vi barnets rättigheter, ii den andra hihi- # synen till modern.
A ena sidan sth vi inför den förfärande san- - ningen; - att hundratals barn födas årligen i vHrt land, hvilka icke .veta, hrem som deras fader eller moder, barnen till s. k. okända föräldrar, A den andra den i srdrt lidande och bittra, sorger försänkta ' öfvergifna kvinnan, som f8r tömma liclandets bagare ända till draggen genom att tvingas att offentliggöra sitt felsteg.
A den ' ena sidan barnamordens och r änglninakeriets r offer, för att ej tala on1 fängelsernas och prostitutionens, ofta rekryterade ur .de nföriildrdösas~ skara, A den andra den för- förda, ensam drabbad af skuld och straff, under det att förföraren går fri: dubbelmoralens rattskriinkande följder.
A ena sidan de till vuxen ålder komna barnen, som förgiifrea söka efter sina fijr- aldrar och som datvid.
ej kunna eriiAlla bist5ncl af kyrka och samhälle, 5 den andra modern, som beröfvas clet enda skyild lagtw ger, den falliias, monynlitetens.
Dessa och ' andra parallella fragor fr: in~stRlla sig, CIA man för- djupar sig i h m e t.
.
Och ingen synpunkt, kan man gotit sfiga, * Iiininades åsido vid de milrkliga riksdagsdebatterna riirande lagen om ogifta n~ödrars anonymitet.
Si fiirbigicks icke clet viktiga: rnoment.
; ~sonl t.illkommit sedan ärendet förevar rid 18!
) 8 h s riks-,
dag, cl.
v. s. fjolårets lag att oäkta barn ha riitt till aif efter moder och mödernefrander.
Att hR.r iitta !a en mening för eller mot ing %r ej i denna lilla uppsats syfte, hvilket 1iufvu.dsakligen varit att referera sakens historiska gång.
.
Hvad som dock siirskildt bör betonas ar, i hvil- .ken grad föreliggande sak ar en kvinnofriiga.
Också har detta ej förbisetts af kamrarna och en af niotiona.rerna åberopar fle ' ra kvinnoföreningnr, hos hvilka förfrågningar gjorts i afseende a den berö~da paragrafen.
Af en del -.
vi citera här ur riksdagsprotokal- let - har han fatt det kategoriska beskedet, att de utan vidare önskade bestämmelsens upphiifvande, under det .andra hafva sagt: » Vi ' vilja visserligen hafva paragrafen bort, men rättvisan fordrar d i, att mannens anonymitet ej bevaras s % omsorgsfullt som nu sker.
» 1 dessa satser torde de båda olika meningar, som i denna sak ' äro radande inom kvinnokretsar, vara uttryckta.
Å den ena känslan af att barnets riitt mb gd före moderns, å den Andra ' kraf- vet på moralisk likställighet mellan man och kvinna sasom norm för livarje lagbud i detta syfte.
Vare sig nu kvinnornas Asikt lutar.
i, det ena eller.
andra hallet, vikten af att de uttala sin mening i en sak af sådan utomordentlig betydelse för dem sjalfva och hela miinnislroslaktet har erkiints som aldrig förr, och med ratt kunde därför en af motioniirerna i känslan af det rättmiitiga i sin sak med Ibsens Peer Crynt utropa: rHan var stark, det stod kvinnor bakom hmom.
u Märkesdagar for den kvinliga rostrattsrore~sen.
Landsiiireningens ombudsmöte.
Hvem kunde räl ana, d i det på det första.
oinbudsnlötet i mars 1903 bestiinides, att de diir antagna iiiterimstadgarna skulle galla till hösten 3.906, att 45 ombiid fran alla delar.
af landet d&amp; skulle s,znilas för att gemensamt rådsla om desamma!
Eller att (i5 *:) olika föreningar da skulle anillutit sig till landsorganisationen.
*) Antalet.
iii; oinl~iiclsn~ötet.
iiii ($8, Åiniil, Yiisterbs och 8ollefteBn ha t.illkonimit efter
Eller att man i regeringskretsar dit pA allvar skulle debattera frågan, huruvida ej afven röstriitt ht kvinnor borde upptagas i den kilngliga rösträttspropositionen.
Sej, säkerligen bangaf sig för tre mnans Hr sedan ingen, icke ens den niest sangviniska van af k \ ' röstratt, A t SH svindlande framtidsperspektiv, och dock är det just det, som inträffat på det yttersta i dessa dagar.
Icke SA som hade man rätt att jubla öfver, att synipatierna för kvinnaiis röstrLitt vfixt sig SA förunderligt starka utom kvin- nornas eget lager, det ar det nog hiiller ingen, som viigar bedraga sig siälf nied, men ~i ha ock&amp; tillriickligt med glädjeämnen f. n. i att iakttaga rörelsens hastiga utbredning bland kvinnorna.
(is röstrattsföreningar bildade p&amp; 4 &amp; r - ar inte det en vacker fram- gång, i synnerhet nar man bethker, att de; 9atadkomnits utan hjälp af nilgoii sympatiskt stämd prass och utan nggot ekono- miskt understöd?
75,000 namn p % kvinnornas masspetition ar ocksh en vacker siffra, och hade man tillfiille att jamföra den hjälp, som vid männens masspetioil erhölls af en stor och ut- bredd prass, med den hjälp, eom kvinnornas petition erhkllit - utom sIdun », sSocial Tidskrifts och, Dagnys ha val itmin- stone inga hu£vudstadstidningar medtagit listor - och till- lika den kostnad, som man haft r i d att nedlagga p % insam- landet af dessa 75,000 namn med den, som nedlades p % man- nens masspetition, ja, d % skulle säkerligen denna namnsiffra te sig ännu mera imponerande än den nu gör.
För öfrigt torde det vara skal till att pilminna om, att kvinnorna a n m ha en och en half m&amp;nad på sig för att verka för sin maaspetition, så det torde vara för tidigt för dess motsthdare att konstatera dess » misslyckande#, sasom en ärad artikelförf.
i Svenska Dag- bladet för den 17 okt.
tax sig friheten att göra.
Sanma förf: s illa dolda gliidje öfver detta misslyckande^ skall, hoppas vi, i stallet blifver en kraftig sporre för krinnorna att viil anranda den tid, som ännu hterstår för namninsamlingen, och torde det till- l %tas att i detta sammanhang s t i l a en enträgen uppmaning till alla ' Dagnys Irisare att i sin man bidraga till en god fram- g&amp;ng för denna sak, som vii1 mm9 f. n. betecknas som kvinnornas lifssak *).
8 * * Kl. 10 f. m. den (i okt.
möttes szlunda ombud frfin hela landet här i Stockholm fiir att diskutera.
och antaga stadgar för landsföreniugen.
Men det vm dock 2n1iu en angeliigenhet, som sammanfört dem, man hade niiniligen begärt och erhallit tilliltelsc 7innor- att uppvakta statsministern för att för honom frainligga k \ ' nas röstrattskraf.
Den kvinliga deputation, som anfördes n£ lands- föreningens ordf., fröken Anna M7hitlock, best0.d af 40 ombud, *) Listor kunna rekvireras friii och inlianclaa till:) K.iistr %ttsbyrfiiio Hiingst.riidgå.rdsgat.an 10.
repfeseatermde alla Sveriges landsiindar frRn Umeå till Lund.
Fröken Whitlocks tal till statsministern Yar af följande lydelse:.
B Ers excellens!
Under en lang följd af år har frågan on1 utvidgad rösträtt för nian upptagit sinnena i vårt land.
Under diskussioiien on1 denim frl~ga ha Sveriges kvinnor vaknat till medvetande on1 det obergttigade i att de alla sakna politisk röstriitt,.
en orattvisa son1 framtriider i Bnnu skarpare belysning, nar röstratten Irommer att utstrikkas till sh godt som alla kategorier af män.
Med skal fraga kvinnorna om de grunder, som anföras för utvidgad röst- ratt för man, icke iiro lika tillämpliga p&amp; dem.
För deni Bom se p i den politiska röstriitten som en ratt, till- koninlande hvnrje inyadig, oförvitlig medborgare, iirines ingen logisk mö; jligliet att förviigra denna ratt At myndiga och oförait- liga kvinnor.
OclrsH pla,g: ~ numera anhangare af denna uppfatt- ning allmänt inedgifva att i teorien intet kan invandas mot kvin- nans rösträtt.
D e svenska kvinnornas kulturarbete på olika områden %r numera sk betydande, att det svenska samhallet omöjligt kan undvara det.
Men allteftersom den moderna statens maktsfär utvidgas, S&amp; att den genom lagar och anslag griper reglerande och understödjande in p&amp; snart sagdt alla selar af det stora sociala arbetsfaltet, kanna de kvinliga arbetarna p % detta fiilt att de be- höfva politisk röstratt för sina kulturella syften.
.
Ytterligare behöfva kvinnorna rösträtt diirför att de äro de blifvande medborgarnas mödrar och fostrare.
Det kan ej anses annat an billigt att makan, modern och uppfostraren har lagligt inflytande pK alla de fragor som beröra hemmen, barnen och ung- domen.
Dessutom behöfva kvinnorna som ddana bevaka sina spe- ciella intreesen .. Staten har numera n %tt den utveckling att det ar till nytta för den, att alla dess .medborgares riittmatiga intres- sen tillgodoses.
Det ar sålunda för sin egen skull, för hemmens och det upp- växande slaktets skull samt för kultursamhällets mångsidigare utveckling som kvinnorna begära den högsta medborgarrätten.
Det ar sålunda b %de rnttvist och till nytta fök samhiillet, att kvinnorna erhålla politisk rostratt.
Invändningarna mot densamma äro haller icke vapen, hiimtade ur logikens arsenal, de best&amp; mest af lösa antaganden, af hvilka flertalet har en gemensam botten i en besynnerlig missuppfattning af kvinnonaturen, den niimligen att det speciellt kvinliga icke har rötter i vår innersta natur, utan ritt kan utrotas, sh liitt att utöfvande af politisk rösträtt kan bringa den i fara.
Annu bar vår gak skönhetsmarket - de segslitna och ut- dragna stridernas hätskhet, intriger, splittring och modloshet ha ännu icke entt sin stilmpel p5 vk rörelse.
&amp; mu vänta.
vi för-
tröstansfullt att svenska män skola vilja öka landets andliga kraf- ter genom att ge svensks kvinnor full medborgarrätt i rart gemen- samma fädernesland.
Hvarför höjdes i Finland icke från niigot politiskt parti en enda mans röst mot att ge kvinnorna röstriitt och valbarhet?
Därför att de finska kvinnorna under l h g a Ar af Angest och trång- n~Al visat sig lika villiga till offer, lika ihardiga i arbetet, lika modiga i kamp för fosterlandet som deras arbetskamrater, man- nen.
Ingen svensk man taiflar viil p % att svenska kvinnor skulle handla pA samma satt som de finska, i fall rkrt land vore i nöd.
Det vore en ovansklig ära för Sveriges män, om de voro de första i Europa som under lugna samhiillsförhållanden gåfve sina kvin- nor rösträtt.
Vart Sverige blefve d i föregångslandet i vidsynt och genomgripande riittvisa mot kvinnorna.
Ers excellens!
Vi bedja eder att i den k. röstriittspropositio- ilen till nästa Ars riksdag föreslå.
att svensla kvinnor erhltlla poli- tisk rösträtt p&amp; samma villkor som svenske man&gt;.
Statsministerns svar lydde: » Att krafvet pi % politisk rösträtt j5mväl för kvinnor fram- träder med alltjämt vaxande styrka och att frhgan icke kan utan vidare skjutas %t sidan, därom ar jag fullt medveten.
Riksdagens i %r till k. m: t afl %tna gkrif~else i ämnet talar afven därutinnan ett tydligt spriik.
Men en så vidtgaende reform, som beredande af politisk röst- ritt At kvinnor skulle innebära, kan och bör - disoni riksdagen jamva.1 erinrat - icke beslutas utan en föregilende allsidig utred- ning rörande alla de olika spörsinål, som hkrmed stå i samman- hang.
' En dylik utredning &amp; r anordnad och pågår.
Innan den- samma fullbordats, kan gifvetvis intet uttalande i fragan af mig göras, hvilken ställning jag personligen an m5 intaga till densamma.
Jag ber emellertid f % erinra diirom, att, såsom 1 alla veten, förslag till omliiggning af valen till riksdagens begge kamrar på proportionell grund är under utarbetande.
Detta förslag får icke -- sAsom i riksdagens berörda skrifvelse jämväl antydes - för- dröjas eller uppeh %llas genoin spörsmhlet om rösträtt för kvinnor.
Huruvida det m % rarda möjligt eller liimpligt att upptaga bilda dessa vidtoinfattande fragor till lösning i ett sammanhang, därom ar jag för närvarande icke i tillfälle att uttala mig.
Men att den fråga, som speciellt ligger eder om hjiirtat, d % den efter fullbordad utredning af regeringen upptages, skall under- kastas den mest ingående och sorgfalliga pröfning, därom beder jag eder rara fullt förvissade. » Detta svar ' har tolkats på minga sätt, an har inan dari velat se ett bestamdt, men höfligt afböjande och än har man letat dari efter grundade orsaker till hopp; klokast torde dock vara att af- vakta hvad framtiden kommer att utvisa och f. n; endast lita till att kvinnorna snart skola blifva SA samlade, att de ej längre kunna negligeras. '
Efter tifbrott för uppvaktningen och gemensam middag, fort- satte emellertid ombuden sina öfverliiggnirigar om stadgarna och antogo i hufyudsak det af ceptralsty~elaen framlagda, stadgeför-: slaget.
a B '.
8 F YA ' sönda.geils e. nl.
hade Stockholms rösträttsförening in- bjudit landsortsonlbuden till en enkel fest å Runan.
Festen in- leddes med ett offentligt möte, dar föredrag om kongressen i 1.ö- benhamn höllos .af fröken Anna Whitlock och fröken Hilma, .Bo- ' relius.
Det offentliga mötet tzfslutades med ett tal af Stockholrns- föreningens orbf., doktor Lydia \ .Vehlström.
UtgSende från ett yttrande, som fällts af eq gammal bonderiksdagsman på tal om bondeståndets ställning på Karl Johans tid, att » nu är menlös- hetens tider förbiiu, tillämpade ' talaren dessa ord på den kvinliga röstrattsrörelren, och efter att i korta drag ha redogjort för dess snabba framsteg och uppmanat till ifrigt arbete för masspetitionen slutade tal.
med följande ord på tal om denna: » Det är ett arbete som hvarken fordrar talare- eller skriftställareförmhga, endast en swula god vilja % f ' r8ga om att göra sig besvär.
JO, kanske ocks % en något af den kar- sak till - en smula verklig fosterlnnd~karl~k, lek.
till det egna folkets frainAtslrridande, som iir för mer an blotta 11.embygdslriinslaii och som tiir sig uttryck mindre i ord 5in i hancl- h g.
Ska.11 den kiirleken uttalas, ~å behöfver den bara helt f % ord, men jag har tyckt mig läsa de orden i, kvinnoögon från skilda delar af vart land: » Tank om Sverige Ater en gång skulle: bli ett föreg&amp;ngsland?
: L&amp;t oss ta de orden med oss hem till de.
olika föreningarna i ' viira bygder och lat oss komma ihåg, att det kan bero p % oss, på Sveriges kvinnor, om de orden skola kunna bli verklighet.
» Så följde » Du .gamla, du frias, sjungen med sällsynt varme och lif af den till omkring 300 personer uppgående församlingen, och så var den mera officie ' lla delen af festen slut.
Det var dock öfver ett hundratal personer, som kvarstannade till supén och dihibland ett icke så obetydligt antal herrar, hvil- ket särskildt bör anmärkas, d % det nämligen var första gången som manliga .individer inbjudits att deltaga i något af rösträtts- föreningens samlrviim.
Medan s u p h dukades, spredo sig gästerna i sinårummen, och diir utvecklade sig snart det angenämaste ~$1- skapslif, hvilket sedan fortsattes kring de m h g a smilborden inne i salen, som enligt Stocldiolms Dagblads vittnesbörd bar vittne om, att röst.r %ttskvinnor icke försumma rent kvinliga dygder.
Ty icke endast strålade alla bord af höstens fargstarka blommor, utan.
afven läktaren rundt salen var prydd med lysande höstlöf.
Talens rad inleddes af fröken Lilly Eligström, som hiilsade ~festföre.mnlen~, de delegerade, v5lkoiniia och tackade dem.
för.
att de kommit.
.
Två g %nger hade hon förut rid liknande tillfallen hälsat dem, första g %ngeii för tre %r sedan pb Skansen.
De hade d % varit sex, sju stycken och rörelsen i sin begynnelse; men hon hade sett ett godt omen i att de samlats just där, dar man mer an annorstacles plägade arbet.a i fosterlandskarlekens tecken.
Andra ghngeii hade deras samlingsplats varit Rosenbad, där man hade att glädja sig At den hoppfulla utsikten &amp; t - - riksdagshuset.
Denna.
gång slutligeii, talrikare an niigonsin, möttes de ii den gamla Brunkebergsåsen, dar en gång slaget vid Hrunkeberg, stod ett slag för svensk frihet.
Om hennes ihörare.funno sarnman- stallningen lhgsökt bad talariiinan dartill f % erinra om, att p&amp; Brunkebergsåsen Mg 31astersarnuelsgatrin och vid Naetersamuels- gatan bodde - statsministern!
Fru Frigga Carlberg tackade å, gästernas vagnar, och tal följde &amp; edan p % tal hela kvällen igenom.
Det skulle har upptaga allt för stort utrymme att ens i storsta korthet referera dem alla, men ett par af den1 kräfva dock ett omnämnande, nämligen Stockho1msordf: s tal för borgmästaren Lindhagen och hans svar därå.
Dr. Lydia Whalströni började med att ' berätta en sann liten skolhistoria.
Det har niimligen en gang i en skola här in- träffat, att en skolflicka p % frågan, hvilka man i historien gjort mest för den svenska kvinnan, svarat:, Erik den Helige, Birger Jarl och borgmästare Lindhagen!, S a r tal.
först hörde denna historia, kom hon att erinra sig krönikans vackra ord om Stock- holms grundläggare skvinnorna, hvilkas rätt och frid han hägnat, b&amp;do för hans själs.
Det ar så sällan, som vi svenskar komma oss för med att i lefvande lifvet t.acks den, som gjort nagot fiir oss, men tal.
var glad %t, att kvinnorna har f %tt ett tillfälle att ge uttryck At sin tacksamhet åt Stockholms nurarande borg- mästare.
, Om zui bedja för hans själ, ar det salunda p&amp; det sättet, att vi önska honom kraEter till ytterligare rniilmedvetet och fïamgangsrikt arbete för v %r sak.
Hur olika an de politiska %sik- ter m&amp; vara, till hvilka vi här bekänna oss, sA kunna vi dock inte ha mer an en mening om den sjiilfständigliet, hvarmed h m afstkr äfven f raii n~eniilgsfränders bifall för att h jalpa den han anser behöfva rattvisa, och det mod, hrarmed han trotsar det, som svenske män mest frukta af allt: skämttidningarnas godtköpskrick- heter,.
- &gt;Herr borgniastare Lindhagen;), slutade tal.
, Jag vet, att det inte endast ar å Stockholmaföreningens vagnar, utan i n a p n af hela Sveriges kvinliga röstrattsorganisation jag talar, dlf, jag ber, att till er f % framföra vårt varnia tack.3 Borgmästare Lindhagen af böjde för egen del alla eloger, men ville garna passa pii att f&amp; ge den kviriliga röstrattsrörclsens vänner ett r %d nämligen att verkligen nu lata ~rnenlöshe tens tider vara förbi,, att nu med kraft och siikerhet fordra, att deras röst- riittsfriiga löstes samtidigt med mannens.
Borgmiistare Lindhagen slutade med att utbrinp ett lefve för den kvinliga röstriitten, Ja,
359 som sagclt, td följde sedan p % tal och » den animerade festen ».
afslutades först vid hnlf 12-tiden.
* * Men ännu var icke allt ' slut, och ännu ' m %ste landsortsom- buden stanna ett par dagar i Stockholm, de, som SA kunde; At- skilliga vor0 ju dock tvungna att resa hem.
Man skulle niimligen denna g %ng uppvakta ej endast statsministern, utan iifveii konungen, och detta skulle g % för sig påföljande tisdag.
Deputationen, som.
de, na gång endast riiknade 26 medlemmar, anfördes nu af fröken Gertrud Adelborg, som till konungen yttrade följande: Eders majestät1.
Såsom representanter för Landsfö.reningeii för kvinnans poli- tiska rösträtt med dess 66 lokalföreiiingar bedja vi att i all un- derdAnighet f % inför ers majesttit frandägga kvinnornas röstratts- fråga.
Det %r med tacksamhet och.
stolthet .vi erkänna, att de svenska lagarna från urinj.nnes tider skänkt Sveriges kvinnor större rättigheter, större frihet än de flesta andra liinders kvinnor erh Allit.
Men frihet föder ansviii., och just den frihet och de rättig- het&amp;, vi siisom svenska kvinnor ilgt, h a h a liitit oss starkt kanna behofvet a£ det stöd för vart arbete inom och utom hemmen, som rösträtten skidle gifva.
Tusenden, ja, hundratusenden af svenska kvinnor st % diirför balrom oss har nikvarande representtmtcr och alla hemstalla de att genom röstratt erh8lla infiytande ii stif- tandet af de lagar, som SH djupt ingripa i deras och deras barns lif.
V&amp;r ö£ vertygelse är dessutom, att.
lika visst son1 det visar sig en brist, en tomhet i ett hem, där ej far och mor bredvid hvarandra styra hemmets varlit, lika visat kgii samhället, sam- inanfattningen af de många hemnlen, ej rätt utvecklas, utan att moderlighetens princip där genom kvinnan fHr göra sig gällande.
Eders majestäts höge fader, pskar I, gaf år IS45 lika arfs- ratt .At syster soin At broder.
Ar 1845 %r sedan ett benlärkel- seår för oss kvinnor, i ta,cksanlt minne förbiiiidet med Oskar 1: s namn.
Till sonen, h. ni: t Oskar II, viiiid.
vi oss i dag med under- d h i g henisttillan att eders m.ajestiit ville förbinda sitt namn niecl 1: ~gförslag om lilm nledborgarriitt för kvinna och maii och att cleniia fri-ga matte upptagas i deil k. propositionen.
Koniingens svar var ytterst vtinligt och han ii ttryckte sin stora personliga sympati för kvinnornas röstrattsstriifvanden, soin han fann fullt berättigacle och till hvars realiserande han lofvade att göra allt, som hau såsoni konstitutionell konung kunde.
Med anslutning till fröken Adelborgs erinran o u koiiiing Oscar,.
- '
1: s genomförande af den lika arfsrgtten för man och kvinrior, hoppades han, att det skulle bli hoilom förunnadt att lefva så länge, att han finge vara med om, att kvinnorna hlefvo delaktiga iifven af den politiska rösträtten.
Föröfrigt hänvisade h m till statsministeriis svar och ptipeka.de, att denna Iriiga ej finge för- dröja lösningen af mannens röstrattsfriiga.
D % konungens tal icke föreligger skriftligt, har Inan natur- ligtvis suttolkat~ det p i mångahanda sätt.
Sh mycket torde vara visst, att konungen mottog deputationen personligen mycket iilskvardt, men att man i hans tal ej kan finna nigot, som gifver grundact anledning att hoppas, att kviniiornas kraf skola behjärtas i kommande Ars kungl.
röstrZttsproposition.
Men h r man ej vunnit detta med dessa uppvaktningar - och det hade val f. ö. ingen hoppats - s&amp; har.
man dock vunnit eii sak, eon1 sannerligen ej är att förakta: pressen har tvingats att bryta sin sega tystnad rörande kvinnornas kraf.
Kfven dess argaste mot- ståndare ha nu tvingats att i sina respektive tidningar kterge fröknarna Whitlocks och Adelborgs utmarkta anföranden, och på så satt har det rattfiirdiga krafvet 11 % rösträtt för kvinnor på damma villkor som för man nått fram till minga, som det y % annat satt varit oinöjligt att nA.
Hvad skall man d % sägn om den kvinliga rösirattsrörelsens nuvarande Eige?
Ja, så mycket kan ju alltid sagas, att vi tycl- ligen aldrig stått vårt mA1 närmare, an vi nu göra.
Men aldrig har häller ansvaret för denna sak hvilat sk tungt p i dess vänner som nu.
Ty det är nog en känsla, som ingen af dem kunnat komma undan, att det iir p&amp; oss s,jiilfva, som det nu mer an nagonsin beror, hvilken utgång saken fh.
Af oerliördt stor vikt ar därför, att arbetet för v %r sak nu bedrifves starkt och värdigt; vi ha manga ljumma vänner, eom behöfva eldas, och miinga fiender att öfvervinna.
Aitm Girstcr fsoa.
Skrifter utgifna af Svenska sällskapet Mr nykterhet ssh folkwpp- fostran.
1986.
Förfelade lif af S. TVicseZpwt.
Tuberkulosen och alkoholismen at ' h '.
Hedbottr.
Förhållandet mellan man och kvinna ur hygienisk synpunkt af E. Abaqzl.ist.
On1 bildning, dess villkor och mil, af K H&amp;.
Xeddelandea fr8n arbetsfiiltet, maj 1005-maj 1906,
I ordet: folkuppfostran.
inläggesl.
gärna mer eller mindre med- vetet endast det kroppsarbetande folkets uppfostran, och skrif- # ter, som angifva sig afsedda - till folkuppfostran, förbises ofta af, den del af vårt folk, som åtnjutit ele.mentarskolebi1dning.
Nar .det galler ofvanstående smhkrifter v0r.e detta stor.,skada.
" De ha: mycket.
att egga till alla klasser, ej .minst; till v %ra bildads.
.
.
.
kvinnor.
Generaldirektör Wieselgrens skrift s~örfel ' ade lif r har redan: %dragit sig mycken uppmärksamhet.
Det är viljesvaga, slappa .. och njutningslystna miinniskor d&amp;r skildris; utan, motståndskraft i frestelsen, hamna de gång.
p i gång i fangelset.
Enkelt, utan ytsinyckningar, afta med deras egna ord ' skildras.
deras lif.
.Sympati inge de knappast, men den fråga, som bränner sig in., och) som.
.författ&lt;wen menat skall bränna sig in, är den: +&gt;Huru blefvo d e siidana och icke endast de, utan många med dem?
Hvenz - bar.
skulden? » Wieselgren.
svarar: samhallet och framför allt upp- .fostrama m h t e dela ansvaret med de ' felande sjalfva.
Ty, mark .viil, författaren hör icke till dem, som anse mäpniskan endast .och allenast som en.
slaf af omständigheterna.
Men hjälp behöfva .vi alla, skydd mot frestelserna, i all: synnerhet de unga.
Till .samhallet riktar han darför en bjudande maning att icke inleda ' .dessa i.frestelse, och till uppfostrarna att l %ta sin strafvan gA ut .på att stiirka deras vilja,.
vacka deras ansvar~kiiinsla och lara dem .sjalfbehärskning.
: Samma kraf stallas af prof. Almquist i broschyren » För- .h !~llanclet nzellpin man och.
kvinna »,.
Här galler det.
kam- pen mot okyskheten, » en tidens sjukdam ».
Starkt betonar han .kvinnornas - ansvar bhde direkt och indirekt.
Hvem som har den - största skulden, mannen eller kvinnan, det vill han ej afgörs, de .kunna taga hvarann i hand, menar han.
Säkert ar, att vi kvin- nor ha oerhördt mycket att.
svara för.
FramgAr ej detta med .tillracklig tydlighet t. ex. af den pk senare tiden gång p % gång .upptagna diskussionen on1 oäkta barn?
Deras antal ar så förfäran- .de stort att deras rgttigheter och deras vård blifvit en samhälls- fr %ga af största vikt.
Och viil att frågan tages upp.
Blen dock har det stundonz synts mig under diskussionen daropl,, som om ina11 höll p5 att förlora ur sikte mllet.
MAlet är icke att,skrifva, ypperliga, rättvisa lagar angående de oäkta barnen, de ogifta rnöd- rarna, utan att göra dessa lagar obehöfliga.
Vi kvinnor mHste allmänt f5 upp ögonen för det förskräckande vanliga, skamliga förhiillande, att kvinnor intet fordra, iiro fnrdign att gifva bort sig utan kärlek, taga p % sig ' ansvaret att bli mor iitan att ha ägnat en tanke %t, om de kunna bereda sitt barn ett hem eller icke.
Blygselii öfver dessa missförhA1landen mbste drifva oss att söka taga vara p i v %ra systrar, drifva oss.
att taga upp kampen mot den okyskhetens ande, son1 vi möta öfverallt, i litteraturen, pii t.eatrarna; inom nöjeslifvet.
Tre OSS, ve vårt folk, om vi ej taga: ', l, i J a, t *. '
.upp den kampen, ej lyssna till de varningens ord, som ljuda ghng på g h g, ej minst kraftigt från vara llikare.
Hand i hand med okyskheten g&amp;r dryckenskapen, den senare ofta banande vag för den förra.
Kampen maste därför gälla dem båda.
Men domen öfver spritmissbruket äfven ur allmKnt hygi- enisk synpunkt har %r efter år blifvit strängare p&amp; samma gång som ordet missbruk därvid har fhtt en allt vidare omfattning.
Dr. Hedbom redogör för de resultat man kommit till angående sambandet mellan %Tuberkulos och alkoholisms, visar hur har som p % m h g a hall det föga b %tar att angripa ett enstaka missför- hållande, det har sin rot i andra.
Endast ett nyktert folk kan hoppas bli segrare i kampen mot tuberkulosen.
Det ar folkupplysning i skilda fragor, som bjuds.
Nen tyd- ligt frarngar, att Svenska sallskapet ej anser kunskap nog, den måste fördjupas till bildning, &gt;så att blicken för lifvets rikedom vidgas, sinnet och hjärtat föradlass.
Endast den bildning a r verklig, som går ut på att göra oss till d l t bikttre mtinniskor.
Sällskapets verksamhet har enligt dess redogörelse fortgiltt oförhdrad.
Dess föreläsningsverksamhet har varit betydande, Ang+ende densamma kan jag ej undertrycka en önskan: Folk- uppfostran bör ju gälla shval miin som kvinnor, med minst lika ~ t o r nödvändighet de senare, därför att de ofta få sig mer af uppfostrarens kall ålagdt än mannen.
Ar det d&amp; ej underligt, att Svenska sallskapet ej Iiger en enda kvinlig föreläsare?
Det har sina skolkökskurser visserligen, dar lärarinnor verka, men utom: .matlagning ar det andra speciellt kvinliga områden, där oiindligt väl upplysning behöfves.
Om man t. ex. erinrar sig, att inom ett mycket stort antal folkskolor flickornas hela undervis- visning bibringas utedutande af män, kan man ju första, att de- ras kunskaper i hiilsov0rd maste bli ytterst bristfälliga.
En för- sthndigt och finkänsligt meddelad undervisning däri af en kvinna till de unga flickorna borde kunna bli af mycket stor betydelse bhde i hygieniskt och sedligt hänseende.
Tore ej detta ett före- l~sningsomr %de, väl värdt att tagas upp af sallskapet?
Enstaka föreläsningar äro inom detta omrade dock ej lämpliga, flera i följd, d. v. s. en hel liten kurs pii hvarje ställe borde alltid an- ordnas. '
* Lina Berg, född Sandel1 (BL.
S.&gt;).
B. cm.
Lefnadsteckning, hufvudsak- ligen hämtad ur hennes egna bref och anteckningar af S.
St, NAgot mer än tre %r hafva förflutit sedan fru Lina Berg, vida kand under pseudonymen DL.
S.3 bortgick ur tiden, kvar- lämnande minnet af en rikt utrustad och sällsynt adel personlig- het.
Den aflidna författarinnan hade en stor vänkrets och en
.efter svenska förhallauden, ovanligt stor laskrets, exklusiv, .om man s&amp; vill,.
men i motsatt mening mot den vanliga, ty flertalet af de » boksynta % kände henne allra högst som ett namn, medan de bre- dare lagren vor0 l %ngt mera förtrogna med hennes skriftställar- skap.
» b.
.S. » hade sin egen publik, men för denna var hennes betydelse verkligt stor.
Man kan tryggt saga att ingen svensk skaldinnas dikter hlifvit så lasta eller, rättare sagdt, s % sjungna som hennes.
Och förklaringen härtill ligger i att näst vara stora psalmsångare knappast nAgon i .vArt land fått den religiösa kans- lans djupaste strängar att vibrera så som författarinnan till de stundom formellt svaga och osjiilfstandiga, men o f a ursprungliga och sköna, alltid innerliga andliga sånger, som bara märket L.
S. och som med de religiösa sångsamlingarnas kolossala spridning nått till oräkneliga llisare.
Det ligger i sakens natur, att en författarpersonlighet skall uppväckaa undran och intreke och att man spörjer efter det lif; som ligger bakom hvad dikiaren skiinkt.
Så har ock skett har - ehuru » L.
S.
D icke k m raknas till de slitterara personligheterna » i vanlig mening - och dels för att tillmötesga, ett dylikt intresse, dels för att inför den aflidnas vanner framlägga en samlad bild af hennes lif, har en person, som.
stiitt Lina Berg nara, utarbetat en lefnadsteckning, hvilken så noga som möjligt följer de bref, dagböcker och anteckningar, soni i rikt matt funnits att tillgå, och dar biografen endast tar ordet för att sammanbinda, förklara och utfylla.
Hiirmed ar bokens syftem %l tillräckligt angifvet.
Den inne- h %ller historien om ett lefnadslopp, i det yttre rikt på skiften och pröfningar och afven i inre mening upp£ylldt af kamp och strider, men ett lif, dar andens kompassnhl alltjämt pekade mot ett oc ' h samma mål, medan såväl gladjen som sorgen fingo sam- verka till att gifva sjalen viixt och mognad.
Väninnan och bio- grafen har 1yckligt.undglltt faran att stalla sin skildrings föremhl p&amp; n %gon piedestal, hon l %ter oss afven blicka in i svagheten och begränsningen, nien just härigenom * blir den helgjutna bilden ännu Askådligare och mera talande.
För alla som stodo » L.
S. » mer eller mindre nara skola dessa minnesblad aga ett stort pietetsvarde, och ingen som laser dem för att leta fram människan bakom författarinnan skall be- höfva kanna sig besviken.
- * F. E. Föreningsmeddelanden.
Ett statsbidrag af 1,000 kr.
har beviljats Fredrika-Elremer-Förbundet för fortsatt utgifning af tidskriften Dagng.
I I.
, Om kvinnans politiska rösträtt, Några ord af Siegfried Wieselgren,. '
2,000 ex. af broschyren niecl iiiimnda titel liar af författaren som gåfvs öfverlainnats till Förbundet.
Den lilla skriften, som frhn högersynpunkt Yarnit förordar den kvinnliga röstriitten, har utsiindts till riksdagsman,: förbundson.il~~id m. fl.
.
.
.
.
.
, *.
.
.
.
Fredrika-Bremer-Förbundets förbundskrets Malmö-kund med omnäjd - hade i slutet af september mhiiad i Malmö anordnat ett s.
' k.
soi ii dar möte^, besökt.
af öfver 200 personer, däribland s&amp;soin ' inbjudna ledamöter af de .respelztive stadernas byggnaclsnämncler samt qrkitekter och l~yggmastare.
.
.
Mötet leddes af kretsens ordförande, fröken Ebba Linclencroria, och ' iiilediiingsföredraget hölls af fru Clasiiie Mringe; det resulterade i en upp- inaning, stiillcl till förl~iindskretseiis styrelse, att utse en kornite, bestiiende af cn arkitekt, en byggmästare och tre damer för utarbetande at!
förslag till vlniiigsinrediiing, enligt under disskiissionen gjorda yrkanden: ined kostnadsberakiiing, hvarjIiii~te iiititet enades o h följande resolution:.
&gt; a t t vid inredning nf bostadslagenl.ieter niera &amp; n tillförene hiinsyii tages till &amp; dana praktiska ' anordningar, soiii ri~öjliggöra en mera hygienisk, en mera bekviini, en mera hemtreflig, och on1 iilöjligt en mera ekonomisk inred- .ning för hei-iinieiia.
Från s k i l d a håll.
Till assistent under bostadsinspektören liar den 15 okt .. iit.niin.ints ' fröLeii Kerstin Hess ' elgren.
fiedan stadsfullni %ktige-i varas besliitat ' att Inom h~~so \ ~~rdsn~iiiiic1e11 anordna en eiirskild afdelning för bostndsinspek- tioii iiied en die£ sidoordnad siiiidl-ietsiiispektörexi, tillsattes dr G. Virgin den 1 okt.
till denna tjiinst.
Stadsfullmaktige hade dessntoni gifvit ett ahslag till löner för 4 assistenter, som skulle arbeta under bostaclsiiispektöreii.
Fröken I !esselgren &amp; r den första som utsetts till dennn post (med en lön uf 1,800 kr.) '
De öfrika ' torae först p %.riy&amp;retl konima att tillsattas i mbii a f behof.
iI: Som svenska statens representant liar frifken Clara Walilstrijni del- i tredje internationella kongresseii i Paris för 1Ivit.a slafhandelns bekiim- pande den 22-25 okt.
Till lxmgressen ha inbjudits dels officiella dele- gerade fr811 regeringarna oc1.i f r h i offent.liga institutioiier och förvaltniii- gm, d d s ombiid irAn föreningar och 1rornit.éer i de olika liindernn till undertryckande ' af ' l-iviti sla.fhandeln och dels representanter för filan- tropiska föreningar.
För öfrigt har kongressen stAt.t öppen för en livnr, som intresserar sig för sociala frdgor. '
