# ID: svediakorp-per303
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,845
# sentences: 488
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Rösträttskvinnor vid kongressen i Köpenhamn 7-11 aug.
1906.
Det vore underligt, on1 ej mötet i Köpenliamn jämte den betyddse det får för de olika nationalföreningarnes delegerade och öfrigs rösträttsintresserade deltagare och genom dem för den kvinligs röstriittsrörelsen i respektive Iiinder, ocliså har verkat rntt kraftigt sRsoin propaganda bland hittills utanförstiiende i den stad, dar det hölls.
Redan förberedelserna till kongressen hade ju, efter hvad v i fingo h.örs af de danska damer, som stått i spetsen för de praktiska anordningarna: inötesbyr&amp;n, inkvarterin- gen af en del utliidska delegerade, nöjeskon~it&amp;n etc., kallat fram i-iihnga villiga och hjiilpande hiinder, som förut icke varit med i rörelsen.
Och sk pressen.
Den hastighet, med hvilkeii den elog om f ï h den sinått ironiska ton, hvmnled kongressen på förhand omtalades, till den ton af öfverraskaclt erkinnande,; ja, beundran, son1 gjorde sig giillande i referat.en, var betecknande.
Internationell sninling kring ett bestiinidt mål., daraf blir en enhet i mAngfdd, som siitter bade kansler och fantasi i rörelse, och det skadar icke, 1G.r den intellektuella nkiagen darjiimte %r SR solid, som hRr var fallet.
Utom hvad man .direkt fick veta genom föredragen, kunde man mbagen gång af de delegerades personer göra sina intressanta slutsatser angående » kviunofrå.g,zns » liige i de olika Iiinderila.
Nog kuude t. ex. Tgsklnad ph denna r6strattskongress haft bland sina representanter s; " zdana unga fruar som den glada mrs Donohoe frhn Australien eller den drottninglika mrs Denison fran Canada, men nog voro de shsom rösträttskvinnor bet,yclligt mera typiska för de liinder, de representerade, an om de varit tyskor.
1 ' Tyskland äro » societeten » och kvinnorörelsen i det hela pli fiendefot, och lika vanligt iir förhdlandet inellan den senare.
.
och den borgerliga patenterade tyska husmoderligheten.
De, soin icke kunna tri£ vas i kälkborgerlighetens kvtlfva stugluft, f&amp; nog merendels afsta från att bilda eget hem.
Det förefaller icke som en tillfiillighet, att inan just hos ett par af tyskorna kunde finna niigra drag af hvad den kon- servativa inassan kallar » emancipationstyp ».
Tyskan fru Ruben var en af dem, som vid minnesfesten öfver Susan B. Anthony fliitade ett blad i minlieskransen, och hennes ord skuro som en hArd trumpetstöt genom de öfrign talarinnornas hjärtligs och blida toner vid denna.
mycket stilmniogsfulln fest.
Lika radikal och aggressiv ar nog i grunden juris dr Anita Augspurg, dock icke otreflig att se och höra med sitt kortklippta hAr och sin sonora altstämma.
I hvarje fall en förrniga.
Icke blott klar och öfverskiidlig utan i hög grad underhallande m r hennes redo- görelse £ör den tyska » Verband f ur Frauens t immrecht », hrars orga- nisations- och verksamhetssatt betingas af de egendomliga politiska förhållandena i Tyskland.
SA har t. ex. sPerb: ind fur Frauen- stim.mrecht * i den lilla staden Offenhach mn Main, belagen i det liberala Hessen, en stor lokalförening, hvars flesta medlemmar äro bosatta i Frankfurt am Main i det striinga och kvinnosaks- fientliga Preussen.
En annan tysk akademiker, dr Schirmncher, intelligent, smidig, behaglig, var den förträffligaste tolk mellan de tre kon- gress-sprAken, tyska, franska, engelska - det sista förharskande - med en snabbhet i uppfattningen och en spriikrirtiiositet, som gjorde hennes tolkning till en intellektuell njutning för spr&amp;k- intresserade.
- Jag vill i parentes anmärka, att f " o ' redmgm icke tolkades, endast diskussionsinlägg och resolutionsförslag pH * arbets- mötena ».
Nen p % aftonmötena gafs en kort resumé!
af föredragen pA danska af fröken Eline Hansen.
- Dr Schirmachers person- lighet var det icke lätt att få tag p&amp;.
Det drag af lidelsefullhet, som fanas hos hennes landsmaninnor, fröken Luders, hvilken höll det basta talet vid afskedsfesten på Skydebanen, och fröken Heymann, saknades alldeles hos dr Schirmacher.
Icke heller hade hon den lugna öppenhet, som utmärkte de flesta af de engelsktalande representanterna.
Lidelse fanns däremot hos den unga ryskall.
med sammets- mörka ögon och slavisk typ, som under den första dagen i ett tal på tre minuter f ramhöll » Demokratisierung der Rewegung » s %som det viktiga och enda nödviindiga för rösträttens framgång.
s
De öfriga ryskorna vor0 31dre, harjade af sorg öfver sitt folks -.
och sina egna - lidanden.
Det 1Ag något diimpadt tragiskt öfvér dem, som frainkallade den starkaste niedkiinsla.
Hur man an ryser öfver tidningarnes beskrifningar, fc~r man dock ett mera gripande verklighetsintryck, nar man ser för sig.
de personer, som sjalfva lefvrrt midt inne i el5ncndet.
Aldrig glömmer jig samtalet med den ena ryskan, som beskref, hur hennes man, en fram- stBende jurist, utan sak satts i fangelse, ' ocli sina anstriingnin- gar att få honom fri.
Efter långa, resor fram och Ater i inid- vintern niellan hufvudstaden.
och den stad, diir hennes man satt fiingslaå, obh upprepade vädjanden till grefve Witte, hade hon iincltligen lyckats,.
hvarefter de bosatt sig ' utonilands.
Aldrig glömmer jag det tonfall och den blick, hvarnied en annan af ryskorna sade, då hon gaf mig sitt kort: * Min adress kan jag inte saga, er, jag vet inte, hvar den kommer att bli, min man ar » anklagad Genom sina politiska förhillanden en kontrast till ryskorna voro finskorna, som representerade den nationella frihetens och tillika den kvinliga röstriit,tsrörelseiis lyckliga seger.
För dem liksom för ryskorna var den förra det öfver allt viktiga och den senare blott en del af den.
Det dhnande bifall, som halsade dem, var okksS lika mycket riktad.t till dem i egenskap af finskor som i egenskap d dem, hvilka, vunnit m&amp;let: kvinnans fulla med- borgarskap.
I e- hbrd skola h a Finlands kvinnor förtjänat det.
Också hvilade dar %iinu n Q o t af de tunga %rens allvar öfver de finska delegerade vid kongressen.
Den redogörelse, som den stat- liga fröken Furuhjelm gaf under det stolt klingande namnet: svhr segers, var helt igen6m enkel och flardlös.
Under de sju svArs Aren efter februarimanifestet hade kvinnorna ' blifvit mannens, arbetskamrater .i den tysta, il-iiirdiga fast na9tan förtviflade, oblo- diga försvarskampen mot Ryssland, och blifvit det si, att nar befrielsens timma slog, behöfdes inga debatter om kvinnans röstritt.
Med ratta fingo de bada unga talarinnorna från Ungarn, fröken Gliicklich och fröken Rosika Schwimmer, af Köperhamns tidningsref erenter betyg på att vara snydelige s.
Det fanns bland de ungerska delegerade två.
fröknar Schwimmer, systrar och sa lika hvarandra, att jag vid middagen i Marienlyst, då båda vor0 hvitkladda, rakade tacka den ena för den andras föredrag.
Frö- ken Rosika Schwimmer, rask, - Mig, munter, ungclornligt käck,.
.
.
t
' gjorde sin redogörelse för Ungarns kvinliga röstrattsrörelse och de olika partiernas stallning till den till en af de mest fängslande bland de mhnga oliks rapporterna.
%Den yngste og mest indtagende d alle Damerne~ kallade en manlig tidningsreferent Italiens enda, representant vid kongress sen, Teresa Labriola.
1 Italien har landsföreningeii för kvinnans röstriitt sh nyligen bildats, att den först nu rid kongressen an- niäldes till inträde g International Woman Suffrage Alliancc.
Teresa Labriola, docent i rättsfilosofi rid universitetet i Rom, ar förtjusande att se p&amp;.
Fin och smidig, från hufriid till fot präglad af denna sydländska grace, bredrid hvilkcn viira nordiska skönheter vanligen te sig som stela dockor.
Hennes latta, snabba liufvudrörelser komma en att tanka pk en liten £igel.
Hennes hy och rika h %r pAminna om sagornas stbende beskrifning: » hv; t som snö, röd som blod, svart som ebenholtzs.
Mycket öfver sagoprinsessornaa ålder ser hon inte heller ut att vara.
Men om todetten siger en, att hon ej ar en sagoprinsessu utan en ung dam i 20: de seklet, s&amp; säger den £orskande blicken i de stora, blixtrande svarta ögonen, att hon icke blott iir et1 förtjusande ung dam.
Hvarför skulle icke en unirersitetsliirare i juridik på samrna gång vara en vacker ung kvinna?
Vetenskaperna bruka JU sym- boliskt framstallas i kvinnogestalt - si mycket bättre, om man kan taga vetenskapens egna idkerskor till förebilder!
Men hur viilväxt hon an ar, skulle Teresa Labriola ej lämpa sig som modell för inonumental plastik.
Hon ar för litet massiv, fiir latt och svafvande.
En genie liknade hon i sin luftiga hrita dräkt, ej en marmorgudinna.
Icke blott genom kontrast utan genom beröringsassociation kommer jag nu närmast att tanka pä den engelska mrs Xontefiore, som vid ett af aftonsammantradena talade näst efter Teresa Lahriola; hon var ej ibland den under International Alliance sorterande engel- ska nationalföreningens delegerade utan tillhörde de s. k. f ra- ternal delegatess, hvilka ej ha rösträtt nien vii1 yttranileriitt vid a£görandet af Alliansens angelägenheter.
Hennes föredrag var en redogörelse för den engelska arbeterskeföreningen \ Vomenas Social and Political Union ' s åtgöranden, men slutade med ctt skickligt valdt citat af Ibsen.
Mrs Montefiore ar socialist, mycket rik, gift med en brorson till den store filantropen Sir Xoses Monte- fiore och har adopteradt det egendomliga och tvifrelaktiga agita- tionsrnedlet för kvinlig rösträtt att vägra betala skatt.
Hon
later polisen göra utmatning i hennes bostad.
Till sitt yttre &amp; r hon ej tilltalande, storväxt, grofhuggen, med tunga rörelser.
Men en odisputabelt stor talareförmåga räddade henne från att verka löjligt och en godmodig humor från att verka osympatiskt ens på dem, som afgjordt ogillade hennes metod.
Ingen skrat- tade åt henne, alla skrattade, då hon ville det.
I hvilken syrn- patisk dager förstcd hon icke att framställa de framför Asquiths hus demonstrerande arbeterskorna.
Några blefvo fängslade, och ingen af dem ville tillhta mrs Montefiore och andra sina rika vanner att betala bötessumman för dem utan föredrogo att g&amp; i fängelse och lida för den goda saken.
Man kan lätt föreställa sig, d&amp; man hör henne, att mrs Montefiore skall göra stormande lycka som folktalare bland tusentals arbetare och arbeterskor vid de stora mötena i Londons parker.
- Afven frånsedt hennes elektriserande fran~stallningskonst förstod man bättre de mycket omtalade arbeterskedemonstrationerna, d5 man fick veta, att de engelska fackföreningarna underhålla arbetarerepresentanterna i underhiiset - parlamentsledamöterna få niiinlige ' ii ihtet arvode - och att i åtskilliga af dessa föreningar 60 proc.
af bidragen er- läggas af kvinnor.
Engelskorna talade d a väl och med synbar katedervana.
Enkel och flärdlos var den priiktiga, sakkunniga, slagfärdiga mrs Fawcett, medlem af styrelsen i International Womaii Suffrage Alliance.
Upptriidde hon i en diskussion, talade hon i korta, bestimda satser, alltid i knappaste form; alltid om fakta.
Hen- nes personlighet stod förtraffligt i öfverensstammelse med hennes egenskap af natioilslekonom och af mor till den första kvinliga matematiker, som blifvit » senior wrangler~ vid ett engelskt univer- sitet.
Lika solid som mrs Jhwcett verkade den långa, stillsanlma, ytterst diskreta journalisten miss ~ o r h s, som ej höll föredrag men iitmarkte.
sig rid diskcssionerna, särskildt rörande planen att utge ett internationellt rösträttsblad.
Niista möte kommer International Woman Suffrage Alliance att anordna i Holln~zcl.
Så bestamdes det p % uppmaning af de holliinciska delegerade.
Hur gärna skola icke de, som varit med nu, resa till dr Jacobs ' och fröken Kramers hemland!
Dr Jacobs, Hollands första kvinliga läkare, klar, lugn, humoristisk, viblig, har.
ett af dessa utseenden, som ögonblickligen tillvinna sig ett obetingadt förtroende, som framkalla en kiinsla af trygghet och Iiemvarme, hvar och när man än ser dem.
Hon är en af dem,.
för hvilka tanken på samhällets reformering genom kvinnans politiska och sociala befrielse är den röda traden i deras lif.
Men hon har icke behöft bli martyr för den tanken, sisom Susan B. Anthony var det under den tidigare delen af sitt lif.
Gift med en man, som fullt delade hennes intressen, har dr Jacobs varit en af de bekdmpare af fördomar, som genom sina lyckliga, personliga förhallanden undgå all bitterhet, och å andra sidan en af de ZycMiga, hvilkas reformtankar ej lämna dem rum för sjiililf- visk maklighet.
- Mycket sympatisk var Sven fröken Kranlers, en annan af de holländska delegerade, tillika sekreterare i Inter national Woman Suffrage Alliance ' s styrelse.
Hennes protokoll, omfattande 8-9 timmars dagliga förhandlingar, och för hvilkas utarbetande hon m %ste slappa till det mesta a£ sin.
nattro, voro mästerliga.
Och hon sjalf,.
strålande af sundhet och valmiiga, var den hemtrefligaste Byn man kan tanka sig.
Så mycket mer, i mitt tycke, som hon var liksom utklippt ur ett holländskt por- trättstycke från 17: cle århundradet.
ogonens laggning, pannana hvalfning, näsa, kinder, allt var s % likt, att man bara saknade en tallriksliknande pipkrage kring halsen för att illusionen skulle varit fullstandig.
r: * e Amerikanskorna ar det svArt att yttra sig om - jag tanker när- mast på, ordf. mrs Chapman Catt och Kev.
Anna Shaw - utan att förfalla till ett flitigt bruk af superlativer.
Hrilken ordförande ar icke mrs Chapman Catt!
Opartisk, som vore hon sjalfva den rättvisans gudinna, som med vagskål i hand ar afbildad p&amp; alliansmarket, orubbligt lugn, energisk, ~pänstig, alltid färdig med ratta ordet i ratta ögonblicket, vare ~ i g det galler en ~ a k l i g upplysning eller ett väl funnet o c h väl formadt tillfiillighets- tal.
Det helhetsintryck, kongressen efterlämnat, är knutet till ordförandens behärskande personlighet.
Den » europeiekt » sinnade, som varit benägen att med det mrnerikanska:.
förknippa förestallningen om ytlig godtköpsbildning, fabriksmässig uppkom- lingskultur, borde blifvit botad för otillbörligt generaliserande af det slaget.
Men om klar mlblmedvetenhet och stor arbetsförrnAga iiro amerikanska egenskaper, SA ar mrs Chapman Catt för visso en äkta amerikanska.
Lugn, samlad energi talar i hvarje drag a3 hennes ansikte.
En fulländad lady, med värdigt behag i hvarje örelse - mycket f å kunna så.
estetiskt behandla solfjädern som
mrs Chapman Catt ordförandeklubban - Br hon s % stAtlig, att den utsökta elegansen i hennes dräkt endast blir en ram för hennes utseende, och så öfverlägsen ' - vältalig, klok, kraftfull - att både det ena och det andra endtist blir en ram för hennes personlighet.
Mrs Chapman Catt %r en drottning utan guldkrona och hermelinsmantel, ep drottning genom sina ledareegenskaper, ehuru akta demokratiskt sinnad.
Reverend Anna Shaw iir en liten rundlagd dam omkring 60-talet, med hvitt hår, svarta ögonbryn och stora mörka ögon.
irEn elsk+g, klog og fin Bedstemoderr s i beskref en tidning hennes utseende, väl med tanke på det hvita haret, ty en)) Bed- stem.oderi, som ' liknat henne, har bzstamdt hvnrken tidningsrefe- renten eller vi andra sett och hort.
Hon går f. ö. icke in under någon kategori, som annu finnes, hon tvingar till det besvärliga arbete, som kallas ny begreppsbildning.
Köpenhamstidningarna kastade sig, kan man gärna saga, i stoftet för hennes &amp; ltalighet.
Och hvsd kunde de annat göra?
Vii1 bepansrad skall den åhörare vara, som ej ger sig på nåd och onAd At en s %dan talare.
Men än mer - en hård formalist, en torr.
iiitellektual.ist skall den vara, hos hvilken icke snart beundran för viiltnligheten såsom sadan triider i bakgrunden för beundran för vältalaren.
Rev.
Anna Shaw, en af Amerikas första kvinliga präster, har en underbar stlmrna, ett underbart leende, underbara ögon.
E n stamma miik- tig af hvarje uttryck, rik och fyllig i alla tonlägen.
E t t leende, outtömligare %n Mona Lisas men icke sjalfförsj unket, inA,tvandt, utan alltfamnande, lysande, värmande.
DA hon 5r högtidligt nll- varlig, blir ansiktet stilla, och allt lif samlar sig i ögonens inte n siva uttryck.
Hon ser d&amp; ut som den som skådar in i en annan värld.
.
.
.B Hvad som ännu fattas.
Enlivar, som kastar en jiimföranda blick pH förhfillandena vid tiden för Fredrika Bremere uppträdande.
och dem som.
nu göra sig gällande, skall villigt erkiinna, att de framsynta ideer hon utsAdde icke endast ha fattat rot, utan begynna mogna till
skörd.
Men dem, som nu i glädje ekola skörda frukten af henhes törnuppfyllda arbete åligga därför; ifven ett stort ansvar.
h i 1 1 fordras det mod och uthållighet i &gt;arbetet p&amp; kvinnans höjande i alla afseenden », och i icke mindre grad insikt och måttfullhet.
Fredrika-Bremer-Förbundet, hvars program innefattas i ofvan cite- rade ord, har i det afseendet intet att förebrh sig, och ingen- städes har val detta arhete fortskridit så jämnt, SA vackert som i vart land.
För hvarje vän af dessa strafvmden %r detta i dubbel måtto glädjande.
Med griimelse mHrste han nämligen ge akt pA hvarje.
olyckligt missgrepp, hvarje oförnuftigt skjutande öfver målet, hvilket icke kan annat än skada den i sig sjiiif s i rHtt- visa saken.
Ofta mera kritisk an ovännen gentemot detaljerna, ser han dessutom med förstamning hvarje Drenma i lutan *.
Och han kan ju icke dölja för sig, att det annu Br mycket som fattas.
Ty i samma mHn som arbetsfiiltet vidgas, framstaller sig oaflstligt ny, obruten mark.
Ett sådant har i landet kanske allt- för litet beaktadt område &amp; r i regeln skarpt i ögonen fallande vid de möten i landsorten, där kvinliga talare uppträda eller viintas skola uppträda.
Hur ofta svika de icke i det afgörande ögon- blicket!
Ofta då diskussion skulle inledas, maste den förklaras afslutad, innan den egentligen kan sagas ha iigt rum.
Jag tror att denna erfarenhet frhn de nybildade F.-B.-F.-kretsföreningarna litet hvarstades har i landet ger vid handen, att dessa föreningar ännu äro att betrakta sasom nyfödda.
De måste liira sig att t d n först, innan de kunna handla!
Det itr hvarken brist på intelligens eller ' tankar, som klaf- binder SH m h g a erfarna, mogna kvinnors eljest rörliga tungor.
Sanningen ar nog den, att den svenska kvinnan, ännu alltför ovan att höra ein stamma ensam tala i en offentlig lokal, blir som paralyserad af skräck vid blotta tanken darpil.
Och SA koin- mer det sig mången giing, att eljest tungt vägande ord aldrig bli sagda.
Men kvinnan behöfver icke längre demonstrativt visa de fii vid dylika möten närvarande representanterna af det manliga slsktet, att hon mycket val förmir hilla tand för tunga, och att det icke är så farligt med den kvinliga talträngdheten i det offent- liga lifvet.
P&amp; det området har hon tegat i sekler.
Det måste bli ett slut p5 hennes tystnad nu .. Vill hon alltjämt kampa sig fram till en makt som betyder
:, e t t plus af godt för samhBllet, soni för landet i de5s helhet, skall hennes stainnia kunna, göra sig hörd i komniunens tjänst eller en g h g i politikens - i den tid, då enligt Bertha von Suttiiers framtidsdröm, moralen kans ' ke gen on^ henne skall komma att genomsyra politiken!
- då niiste hon lBra sig takts konst.
\ Ty kvinliga talare at ' Guds nåde iiro annu alltför tunnsådda i vårt land.
b Hur ofta har iilail icke nu tillfalle att iakttaga, att .dar)) ut- försgåEvorna » fattas har ett aldrig så val.
genomtänkt ' föredrag föga verkan.
E t t entonigt uppliist eller illa framfördt tal kan aldrig bringa Bhörareii i innerlig ltontakt med talaren, kan aldrig från den senare öfverföra den gnista, som skulle göra den förres hjiirta brinnande i honom.
Och det ar detta som fordras, hvar- ken mer eller mindre, nar helst en sak förfäktas eller ett allvar- ligt amne iir å bane frtrin höjden af en talarstol.
Eljest blir det endast ord, ord, ord, som blott » g5 i luftem - - &amp; som en kvinna ' af folket en gång träffande kritiserade en ordrik predikant.
I Frankrike har man v~ltalighetskurser för priister,.
i Amerika f &amp; gossarna siirskild utbitdiiing i npublic speaking~.
Och kvinnan, hvillren i alla offentliga augelageiiheter hittills haft sig anvisad den.
stiiinmas roll, hur kan hon tro, att bon får stalets gAfva » i samma stund hon betrgcler estraden?
Nej, Ii5r ~nl ' cste göras nQot för att utbilda livinliga vältalare i Sverige.
En lrviiina i tnlarestolen Br aniiu liar i landet en så pass ovanlig företeelse, att det hvilar ett gränslöst ansvar på de å detta område banbrytande.
Jag tror, att de aldre, mera mognade kvinnorna, de som sitta inne inecl tankar och erfarenheter, kanna detta.
Darför tiga de.
De yngre iterigen, som i allmanhet nu för tiden kiinnetecknas af en icke alltid berömlig oracldhet, ha icke förstånd nog att inse, nkr de böra tala.
eller tiga, eller hur d e börs framlagga sina hugskott.
Hvarför skulle de icke kuniia uppfostras till dugliga talarin- nor genom af Fredrika-Hremer-Förbiiiidets ltretsföreningt-zr öfverallt i landet bildade ' diskiissioiiskli~b1~ar, dar viiltaliglietskurser gåhos?
P dessa klubbar skulle niedlemmarna i tur och ordning under insiktsfull ledning hålla uppliisningar att börja med och darniist föredrag öfver sjillf valda eller uppgifna ämnen.
Ahörarna skulle darefter, för att viinjas vid snabbtänkthet, kortfattsdt diskutera en eller annan punkt af det hörda.
Lika stor vikt borde därvid laggas vid talets formfulliiiidiiing och klart öfverskådliga innehåll, I
330 som vid talarinnans yttre uppträdande.
S % länge en kvinlig talare ännu faller i ögonen, bör hon ju vinnlägga sig om att undvika allt som kan i minsta man verka stötande eller störande, Kvinlig behagsjuka i vare sig i. dräkt, hhklädsel eller gester.
talarstolen ar lika motbjudande som ett karlavulet uppträdande.
Ett flärdfritt, värdigt viisen jämte mAttfulla gester äro oefter- gifliga villkor för en talarinna, s % ar ett lämpligt organ samt för- mhgan att fullt behärska detta att betrakta som a och o för en kvinlig Demosthenes.
Den kvinna som icke äger dennes energi a t t utbilda sina röstresurser, bör, i hiindelse hon af naturen blifvit beghfvad med en tunn, skarp eller osympatisk röst, endast i sista h a n d agna sig A t kallet.
- Genom sångöfniugar kunna ju likväl bQde lungor och stam- band triinas och genom öfningar i klar och tydlig diktion sprBk- liga ovanor bortarbetas.
Med ett ord öfnjng, öfning, tills talets konst, I svenska kvinnor, faller som en naturlig gilf~a i ert sköte!
Och när ni hunnit dit, niir ni genom en konst som blifvit natur lyckas halla ert auditorium andlöst frlnget, dai, ser jag er shsom hänförda barare af de högsta idéerna i besittning af en makt, som kan leda till hela mänsklighetens val.
s-c2 n - 1 2.
Nya vägar. '
Några tankar om ~Doldai kraftera af Eskil Eckhart.
Hur mycket talas det icke i ara dagar om vetenskapens och särskildt naturkunskapens oerhiirda framsteg under de sist- förflutna hundra Aren!
De iiro snart sagcit hvar mans egendonl, alla de upptäckter och uppfinningar som gjorts under denna tid, e) Haft.
IS-19 1905 innehöll &amp; n artikel af iiiiirket F. E. on1 den (i&amp; i i p s startade skriftserien ~ T ' a g e n ~ livsrs, lidla och mot sanningen striif- vande ni61 varmt erkandes, yR saniiita girig afstatid gjor (1es f r i n vissa af arbetets tendenser.
Db emellertid iiinnesvalet i 2T ' iigenn a r af en s 5 skiftande beskaffenhet ' att det laninar riiin At (le mest olikartade upp- fattningar, tveka vi ej att delge vira 18sare oEvanst&amp;ende ntniikar~ o111 seriens senaste baften, meddelade rlf en nieningsfrande, ehiiru de genom sin SA godt som odeladt erkännande natur tyckax afvika frAn det före- Red.
.
glende uttalandet.
.
och de nya sanningar, som funnits ljuda nara nog frAn barns och spenabarns munnar.
Och den viirldsbild som ar flertalets har grundligt onldanats, ty gränslinjen mellan det möjliga och det onlöjliga, som förr drogs tringt kring tillvaron, har vidgats i en grad, on?
hvilken ghngna släktled ej kunnat drömma.
Lika- ledes (Zr det val kandt, hur det mesta af allt det nya, som tanke och forskning bragte i dagen, i början möttes af likgiltighet, tvif- ve1 och han.
Men trots detta hafva i allmänhet vår tids n~iin- niskor annu ej likt sig att vara framsyntare an sina fader, de hafve ej dragit den, slutsatsen, att vetenskapens framsteg best5 just, i att finna nya och opröfvade sanningar, att göra det förut omöjliga möjligt.
Annu kan det dock handa, att den obanade vildstig, som tranlpas af nhgon ensam, djarf forskare, kan blifva en vetandets allfarvig, pA hvilken tusenden vandra, ehuru den som vill bryta nya vägar alltjanit följes af tvifvelsjuka blickar och hbleenden, ja till och nled smädelser.
Dylika tankar vackas vid Ilsandet af ett märkligt arbete som kom ut förliden vinter, niimligen Dolda krafter, författadt af pseu- donymen Eskil Eckhart.
Bokens innehAll &amp; r shdant, att det säkert kommer att väcka motsiigelse pA grund af de myckne nya eller föga kända ilsikter och fakta,, Bom dari framföras.
Men den som laser utan förutfattade meningar kan - afven om han ej i allt instiiinmer med förf.
- f&amp; en ny syn på förut okända eller oför- stadda ting.
För några kanske det skall kihc2s som om i en ogenomtriinglig bergvägg en port öppnar sig och en vag spriinges och att för ögat breder sig en utsikt af svind1and.e vidd.
O.
» Dolda kraf.ter » tillhör den af förEatterinnorna Anna Maria Roos och Lucie Lagerbiel ' ke utgifna skriftserien B Vägen och är det onekligen mest framsthende af de arbeten, som offentliggjorts i denna.
Den utgör hufvudsakligen en sammanfattande fram- stallning af de osinnliga krafter, Bom verka inom manniskan och är, så vidt jag vet, Atminstone genom sin fullständighet det första arbetet i sitt slag inom den inhemska litteraturen.
En ovanligt klar och saker planla.ggning, en fängslande stil, ett innehiil1 mer omväxlande än titeln ger föreställning om, böra göra den till en intressant läsning för vare sig nieningsfränder eller motstandare.
» Dolda krafter » omfattar tre häften med de repektives.
titlarna: » Lifsmagnetismen s, sI ' sykisk kraft r, %Andligt uppvak- nandes och » C; uclomlig magis.
Arbetets första del föregas af en inledning, författad af fri- herrinnan Lagerbielke.
I denna reclogörea fiir utgif~minnornas hsikter och deras syfte med utgifvandet af: .Vägen,.
Därefter tager Eskil Eckhart, som ej ar identisk med nyss-.
namnda programtals förf., till orcla.
Eskil Eckhart, som haft en m %ng&amp;rig praktik som hypnotisör, redogiir för en clcl intressanta fall af sjukdomars botande genom hypnotisk behandling.
Pi.
grundvalen a£ dessa fakta Iiimna~ en ingaelide och vetenskapligt hållen franlstkllning af hypnotism och magnetism soni lakemeto- der, hrilka förf.
aneer borde användas i mycket större utetriiclr- ning an hittills skett.
Har ma i förbigiieticle upplysas, att magne- tism skiljcr sig frAn hypnotism, diirigenoin att förutom uppmark samhetens koncentrerande hos patienten samt psykiska suggestio- ner afven 9. k. magnetiska strykningar användas som botemedel.
Förf., som praktiserat den magnetisks metoden, föredrager denna.
Hans iakttagelser om dess verkningar och förutsättningarna för dess franlghng skilja sig i mycket friin giingse asikter.
En ut- förlig redogörelse för allt detta kan af mdiiga skal ej ifragakomma och skulle snarare tillhöra en medicinsk tidskrift.
Af £örf: s om skarp iakttagelse och sjalfständigt tankearbete ~ittxiande rön ~ i l l jag därför blott framliblla ett.
Eskil Ecklisrt upptager iiiimligen Jlesmew mycket fijrhAnade teori, att en fr811 magnetisören ut- strömmande kraft, som öfrerföres till patienteii, är en viiseiitlig orsak till metodens lyckliga erk kan.
IJiltaval soin Iniiiiniskokrop- pen utsiinder varme- och s. k. osynliga ljusstrålar, utgdr f r h den en kraftströmning, äfven den bestaende af etervibrationer.
Den är ett utflöde från miinniskans sjalfva lifskraft, som förf.
beniim- ner slifsmagnetismen ».
Hos dem, som h a h a förmigan att hyp- notisera, upptriider den med s p n e r l i ~ styrka.
För denna &amp; sikt lamnar förf.
iihkilliga bevis, öfvertygande, eon mig synes.
För öfrigt, att en kraftöfrerföring verkligen iiger rum, kan underteck- nad, som under en sjukdom Atnjutit magnetisk behandling, af egen erfarenhet intyga.
I %Psykisk kraft » fortsättes skildringen af sonmambulismens fenomen, och m h g a intressanta fakta meddelas, hrraraf flertalet dodi äro .hiimtade ur utländska.
; etenskapsnliins arbeten.
Sir- skildt markvärdiga äro de erfarenheter som gjorts af själens för- måga att genom viljekraft inverka ej blott pli den egna kroppen
iitm t. o. m. p&amp; oorganisk materia, och hvilka på ett oförtydbart sätt ~ l d a ~ a l ä g hvad ~ a förf.
kallar 2 den äfven rent fysiska realiteten af- viira tankar och känslor ».
Vidare behandla8 telepati och clair- voyance.
Sällsammast och minst kändt är väl psykometriens ännu oförklarade, men vetenskapligt konstaterade fenomen.
Här i framställningen af sjBlslifvets hittills minst studerade yttringar liksom i bokens sista del möter man för öfrigt en lucka i det annars förtjänstfulla arbetet.
Enligt förf.
utgöres den immateriella delen af människans väsen af tvänne, delar », nämligen sjal och ande.
Denna Asikt uttalas val af miinga filoso£er och framträder äfven i bibeln, men för den ej akademiskt bildade allmänheten ar den föga känd; för de flesta äro de bägge orden synonynia.
Diirför, enär rDolda krafterr skall vara ett populiirt arbete, hade det varit önskligt, att Eskil Eckhart ej.
glömt att gifva en defiiii- tion af dessa begrepp.
Saknaden däraf försvårar uppfattningen och Iran eleda till inissförstånd, äfven da liisaren intuitivt gissar meningen, hiinger hela uppfattningen PK att säga .i luften.
SA långt kunna m h g a Iiisare med instiimmande följa förf., men innehallet i andra delens sista kapitel, » Den osynliga vad- i tredje delen skola cle flesta kanske icke förmå sniälta.
d e n ~ och, Eskil Eckhart konimer in pii omrAden, cliir iniinniskors ineningar bero mindre logiska slutledningar och ' bevis än p i personliga iipp1.efvelser och den individuella utvecklingen.
Och förf: s %sik- ter verka s i mycket mer öfverraskande genom det föregående innehiotllets objektiva och vetenskapligit karaktiir.
Han förfaktar med styrka sin tro ph tillvaron af andeviisen, af bhde högre och liigre art, och nlöjligheten för miinniskor att träda.
i förbindelse mecl deni.
Detta.
M e r ju som spiritism, och beröringspunkter finnas onekligen, nien ocksa olikheter.
Och förf.
sjiilf polemise- r a r med.
öfverraskande skarpa mot denna riktning.
I tredje delen utvecklar Eskil Eckhart närmare sina iisikter i dessa frågor och meddelar de sannolikhetsbevis som kunna gif- vas.
Föf; s klara logik har ej häller har svikit honom, och hans skäl äro i sjiilfva verket oemotsiigliga, för dem soni tro pA en transcendent verklighet samt kunna.
och vilja länka.
E t t kate goriskt förnekande vore konsekvent ' blott hos en afgjord materia- list.
Eskil Eckharts ord bara vittne om ett skarpt förstånd, som först efter mycket tänkande och pröfvande godkänt dessa åsikter, och hvarje tal om fantasteri borde förstumnlas inför det djupa allvar som ljuder ur hans stän~ma.
.. men emellan erkännandet
af möjligheten utaf anglars tillvaro och en bestämd öfvertygelse om dess faktiska verklighet ar dock ett stort steg, till och ined för den som vore böjd att dela förf: s åsikter.
Men afven den som ej kanner sig öfvertygad bör en siidan bok kunna lära att ej tviflande rycka p % axlarna, utan stanna och lyfta p % hatten inför lifvets okända möjligheter.
Sista kapitlet biir öfverskriften » Gudomlig magi D.
Den som iippmiirksaxnt last Eskil Eckharts bok och följt honom p&amp; hans forskningsfärd genom hemlighetsfulla omriden ser honom här risa p % mAlet för sitt ihärdiga sökande, finner hans ord vara dut- stenen i den tankebyggnad som uppförts inför ens ögon.
Det sthr i slutet af kapitlet om andligt uppraknande en dikt, i hrars rytmer klingar en sällsam, ljus drömmelodi.
B denna dikt finnas följande ord- &gt;Vet det, du unga, som trar emot stjarnor ... » Dessa ord: ' wsom trAr emot stjarnor.
.
.B kunde stå som ett vsl- spri % på bokens första blad, ty mer iin nfigot annat äro de ett symboliskt uttryck för den 1ifsHskådning som bär upp hela arbe- tet.
I de bada första delarna förnimmer mrin den blott som en underström af varme.
Ibland falla frin förf: s lappar ord som likna glimtar från en aflägsen eld eller toner fr5.n en f3iirra.n klingande sång.
Ilen i sista delen bryter elden fram med klara IiIgor, och dess varme ger sprlket högre lyftning och skönhet, dar komma ord som h a h a något af den svärdets genomträngande kraft och den ljusets bländande glans de tala om, ord som likna eldtungor, hvilkas msande smälter ihop till en lofshng om Angest- fullt sökande hjärtans ro vid m %let, om det eviga Ljusets seger öfver sjiilens mörker.
A.
U.
Litteratur.
Tolstoj och Dostojevski af D.
~Xeresjkot ' ski.
Det ar ej ofta man ibland de mAnga nyheterna p&amp; bokmark- naden, dessa storartade stilprof, som afhandla allt mellan himmel och jord utom det som närmast berör s&amp; val vårt innersta som
$33 viirldsalltet, finner en bofr som denna, hvilken utom att medel- bart inpplyaa och uttyda tviinne stora andar och temperament desslikes oniedelbnrt gifver oss författarens egen särartade och djupa personlighet.
E n framsthende engelsk konstkiinnare .har sagt, att, » en kritiker är den som för oss framstidler ett konst- verk i en form afvikande fr %n dess egen)) -- %konst uppstiir ur personlighet, .d&amp;rför är det endast för personlighet som konsten uppenbaras och från mötet mellan dessa tv % kommer den .rätta tolkande kritikens.
Och i Iluru hög grad detta yttrande slrlr hufvudet p % spiken bevisas bäst genom att se hvilket nytt ljus en personlighet s %dan.
som Meres,jlcovskis förstiir att kasta öfver tvenne existenser, s % kiinda och dock så gatfulla som Tolstojs och Dostojevskis.
Visserligen fh vi till lifs en hel del yttre sakkännedom om dessa tvenne sins emellan sa olika konstnärsnaturer, om deras lif, Uskådning och egenart soni stilister och författare, men bakom tdlt detta skymtar RIeresjkovskis spanande blick, som med frulr- tansvärdt allvar genomsöker samtiden för att finna den ande, som skall förena motsi %gelserna inom den europeiska kulturen.
Det är hans orubbliga tro, att det är den slaviska intelligensen med dess religiösa grunddrag, som en g h g skall mottaga uppenbarel- sen och för världen förlrunna det tredje rikets tillkonist, det rike, oni hvilket Kristus talar i Johannes 16: de kapitel.
Men för att ineii honom kunna tro och.
fatta detta, m %ste man i sin natur ha niigonting som reagerar för denna slaviska ande, denna under- liga, ngitan skräu~mande blandning aE medeltida, sinnlig.
mystik och hypernlodarn, öfverretad kanslighet, hvars böjelse för det abstrakta och spekulativa ännu s % länge ar österlandets förseglade språk för vart praktiska, uthtvända vasterland: för oss, som genom böcker hallre vilja komma i större kontakt med den yttre varldcn än att nödgas pejla v %ra innersta, ignorerade, om an anade djup.
Det a.r dessa djup Meresjkovski vill nh hos oss genom att upp- daga den1 i förstorad skala hos tvenne hvaranclra motsatta jätte- typer, djupen diir det andliga tangerar det kroppsliga och upp- g %r däri i en mystisk enhet, dar det onda och det goda ej l5ngre synas de Atskildn iitaii de samstänimande tonerna i det t i d i g a s llarrnoni, där naturens heliga omedvetenhet lipptages och förvand- las i det öfversinnligas heliga medvetenhet.
Detta problem, ' den slutliga föreningen n~ellan cle tvb prin- ciper soni under olika namn regerat världen allt intill v8ra dagar, kristendom och hellenisn~, arierism och semitisni eller ~ o n i Me- resjkovski sja I beniinmer d e n ~ med ett uttryck 18iiadt fr8n Dosto- jevski, manniskogudeo och gudamanniskan, har hail redan utför- ligt behandlat i sin miiktiga trilogi » Gudarlies döds.
Nu fram- ställer han det Bter men i en lättfattligare form, förkroppsligadt i dessa tvenne, Tolstoj och D~st~ojevski - den ene en arisk ande, soin till sist öfverghtt till semitismen, den andre en.kristen ande, som till sin fiillkomning lrriifde hellenisniens 1in.rinoiii.
I vilm f
dagar, d5 det mer än iiågonsin förr ar ett behof att @ ivisa den inre enheten mellan dessa tvenne endast skenbart sig motsiigande principer, ar det af största intresse att lasa en utliiggriing af en så intelligent, skeptisk och pb samma gAng djupt reiigiijs person- lighet som Mereaj kovskis.
Hans uppfattning om Tolstoj verkar i hög grad förvAnandc, troligen ej minst för den sistnäinnde sjiilf, som har f i r hOra en hel del slutledningar hämtade ur hans liE och liiror, nästan anstöt- liga i sin uppriktighet, då det giiller cn annu l e h n d e författare.
I början verka dessa afslöjanden rent utaf som ett utslag af ill- vilja och skadeglädje, men efter iiiigot narinare intrEng,znde i för- fattarens mening finner man, att &amp; e,i kan vara fallet.
Dt: t fiir- riideri mot sin konst, som Tolstoj pH gamla dagar gjort sig skyldig till och som mAste verka nedsattande biide för lionoiai sjiilf och för andra hans yrkesbröder, får sixmre geiiom ~Ieresjkovekis ut- läggning ett försonande drag, ty medan lian gisslar, pekar lian p % etorheten i en natur, som en gkng bragt ifriin in suudn kroppslighet, ej kunde kompromissa, ej iQtn det andlign genoinsyra det kroppsliga, utan maste öfrergb till fientlighet mot allt hvad han förut dyrkat.
För honom rar det ett antingen-eller.
Med skarp blick har han ock 1yck: its fikliga det egenartade i Tolstojs pensel- föring, denim hans underbara instinkt att utviilja just de yttre drag som göra situationen för sinnena yataglig, ja ibland iiiistan kvafvande realistisk.
Som motsats mot denna med rent yttre medel verkande realism sätter han Dostojerskis skildringar af spröda förnimmelser, af sjalar son1 skapa sig situationer, hvilks ej ha betydelse annat än som hölje och relief iit den handlande intelligensen.
Afven Dostojeveki älskar realismen inom konsten, pen realism som s. a. s. ghr till det fantastiska&gt;, för att anvanda hans egna ord.
~ H v a d de flesta kalla fantantiskt och exceptio- nellt ar för mig ofta det verkligas egentliga iis se ni:.
Men ocks5 här komnier skillnaden in.
Jledan Tolstoj älskar tingen och naturen som » en fortsättning af s.itt eget rasen::, emedan %bide hans styrka och svaghet ligga däri, att han aldrig förmått helt och klart särskilja det kulturella fran det primitiva, liisgöra man- niskan från naturen », begagnar Dostojevski företeelserna elidast som en symbol, en förevändning för det eriga ~ltranclet, det som för alla tider uttryckts genom slutstroferna i Faust:: .Alles Per- gangliche ist nur ein Gleichnissj.
Samma kontrast möter oss ocksii och följdriktigt i de tvenne.
författarnes uppfattning af dödens förhallnude till lifret.
3Ieres,j- kovski uttrycker det shlundri: r För Tolstoj existerar blott den eviga motsattningen lif och död; för 1) ostojev~ki blott deras evige enhets, och fortsätter längre fram med ett yttrande SA betecknande för sin upphohman att det bör citeras i sin helhet: &gt;Den rcna- ste, fullkomligaste kristendomen är lika förtroendefull mot lif vet, lika orädd för döden, har samma förrniga att göra det oförgang- liga förgiingligt som den fullkomliga hellenismen.
31 % vara att,
liljorna pS, fältet i morgon vissna och kastas p % elden, i dag fröjda sig dock Guds rikes söner öfver att sicke ens konung Salomo i all sin hiirlighet var s % klädd soiii en af dem ».
Den helige Franciskus ' leende, da han efter Alvernia-spens fasor sjun- ger sin hymn till solen, erinrar om Sofokles leende, d % han efter Oedipiistragedieas blodigs fasor sjunger sin hymn till vinets och glädjens gud Dionysos.
NAgot ungdomligt ljust siival har som dar, den högsta vishetens stillhet)).
Det %r omöjligt att i utdrag gifva den iniilsta försmak af de storslagna utsiktspunkterna i denna bok, dar tanken för att kunna följa förf.
måste stiga till höjder, hvarifrhn lifvet och världen te sig i ett perspektiv helt olikt det vanliga.
Därför bör hvar och en, som har intresse för det clnir-obscura inom sjalslifvet, soni kant drömkänslor och ta&amp; drömtankar och som ej nöjer sig med den vanliga kosten -- att ignorera dem - skaffa sig denna bok, l %sa den i ensamhet och begrunda den viil.
a !L Th. i '?
Från kvinnovarlden.
England .. Debatten i fi~dedwet for den kvi ?tliga röstl-dttcn, sorgligt rykt- bar genom det spektakel, som tillstiillts~af en del p % senare tid tillkoinria oroliga elenlent iiloin Englands kvinliga ïöstriittsrörelse, har fått en utförlig skildring i » The English Womaii ' s Review ».
En af Arets viktigaste hiindelser, sager tidskriften, var debat- ten i Underhuset den 25 april rörande den lrvinliga röstriitten, inledd af mr Keir Hardie.
Efter att ha ' tecknat den lrvinliga röstriittsrörelsens historia sedan Ar 1532, framstiillde talaren yrkan- det, att Huset matte besliita, att kön icke slrulle utgöra nå- got hinder för utöfvande af rösträtt till parlamentet.
Flera talare bitriidde yrlrandet och yttrade sig med varme för reformen; en af ledamöterna sade si-; vara för densamma, emedan allt slafveri af hvad slag det vara mande alltid varit hononi förhatligt, det vore i hög grad löjligt att det kön, som gifvit England flera af dess regenter, icke skulle vara kvalificeradt att rösta pA en par- lamentsledamot.
En annan yrkade bifall på grund af att kvin- norna otvifvelaktigt skulle med intresse och intelligens iigna sig Ht politiken om de fingo rösträtt.
Naturligtvis höllo opponenterna ej inne med sina n~eningar.
Mr Creiner (i~obelpri~stagaren) förklarade, att han hade en alltför.
stor aktiiiiig för kvinnorna för ittt vilja dra dem in 1) iL dcii poli- tiska arenan och begiira af dem, att de Atoge sig fijrplilitelser och uppgiEter, som de inte förstode sig p i och, hrad viirrc var, inte .frilgade efter.
Om landets kvinnor uppruaiiades att rösta i frägan, vore tal.
öfvertygad om, att nxtjoriteten antngligen~inte skiillc rösta alls eller också rösts nej.
Den ifrilgn~armide niotioiiens logiska följd skulle bli att kvinnorna erhöll0 ratt till siite i pttr- lamentet; men genom sin fysiska iiatnr voro de icke lanlliade för utöfrande af politiska riirf.
I samma ands talade en annan letiamot, mr Evans.
Meii knappt hade han yttrat nHgra ord, förrän han ufhriits af oväsen f r b D the Ladies Gallery 2, satt i scen af ii il gr: ^ lwinnor.
som redan gjort sig bemärkta, för sitt anstiitliga uppträdande vid valiniitcnti.
Rop pA » votering! » hö,jdes och en flagga stacks ut gciioxn 1äkt: i- reas galler.
P&amp; talmannens befrtllnirig utryiiicies iiii gilleriet och orostiftarinnorna aflägsnades af polisen.
JIr Evans fortsatte sitt tal till kl. 11, clå enligt den parlamentariska regeln tiden rar ute och ' debatten ajournerades.
Huset säges ha varit mycket gynn- samt stamdt för motionen, och hade icke kvinnornas störande upp- träde ägt ruin, skulle inihiinda debatten fatt en lyckligare utgiing.
Scenen pi % Underhusets liiktare hade eniellertid till följd att de kvinliga fackföreniiigsledariia för bjödos tilltriide t il1 sessionerna.
Att alla den krinliga röstrii&amp;tens iliittfulla och allvarliga an- hangare med indignation och djupt beklagande skulle bvtrakta dessa excesser faller af sig sjiilf.
I den stora röstriittsföreningens namn, &gt;) the National Union of Women ' s Suff rage,,, h: &amp; dess ledare genom insändare till de dagliga tidningarna f örklarat, att fiir- eningen ej har n %got att göra ined eller s t h i arisvar för till-.
ställarinnorna af uppträdet; eii myckenhet andra protester att förtiga.
, The English 1 \ ' omanJs Review&gt;!
giir med anledning af denna ledsamma sak följande reflexioner: » Det Br sorgligt att behöfva konstatera att de medel, som användas af nigra nyförvirfvade rekryter inom röstrattssaken, i sina yttringar blif vit allt v~ldsammzre.
Förgafves söka de, eoin gärna vilja vara öfverseende mot alla som bekanna sig till den ~jtora saken, urskulda deras handlingar ined okunnighet och hrist p&amp; erfarenhet.
De kunna ej undgri att se, hurusoiii fieiiderm triumfera, de tvehggsna dra?
sig tillbaka och viinneriin förtörnas &amp; t införande af dessa barbariska seder i röstrattekwnpanjen.
01u än de viilkanda rösträttsföreningarna alla med en mun frin~tiga, sig all samhörighet med dem, h d k a s föreställning om en politisk valstrid bestnr i att föra orasen utanför motsthdarnas dörrar, att vifta med flaggor, att skrika pA gatorna, ja, t. o. m. att skrids till handgripligheter, SS maste de kanna, att i den stora allman- hetens ögon, alla som gå under det misshagliga namnet wröst- rattskrinnor », skaras öf ver samma kam.
Och de, som satt denna föraktets stiimpel p i dem som,
' reclm smickrat sig mecl att ha öfvervunnit lijjets staclium, iiro ej tillgiinglip, för nagi:: ~ förnuftsskiil.
Förblindade d, h v d man viil fAr an taga vara,, deras kiil~sla och öf ver tygclse, lirrartill bör Iiiggas en viss sva.ghet för att v5icka uppseende, lyssna cle ej till ilagra förestiillniiigar och iipprepa icleligeii son1 pappgojor sanima skri.
Icke för att en papegojas skri i och för sig alltid iii: oför- nuftigt - clet behöfver slet ej vara - n t m det iir sa, då clet upprepas utan förnuft och utan afseenc1.e fast pii tid och rum.
1; iBviil ha vi ej skii1 att förlora moclet.
' Det ar en usel .klan, soni ej har r i d at) offra en karl At galgen », siiger ett skotskt ordspriik.
Och den kvinliga röstriittsrörelsen ar ledd mecl alltför mycken klolrhct, clen livilnr p&amp; en alltför fast, a f logik och ' coi~imon sens ' byggcl grundval för att lrunna lida allvarligt n£- brick genom d g r a enfaldiga kvinnors oförnuftiga beteende ».
Onz den politi.skn riistrdttens frnnzsteq i Stor-Britaliien 1 " aninar den alltid mycket viil iinderrattacle österrikiska tidskriften » Neuea Frauenlebenx en intressant redogöi-else, a£ Emily Hill.
Sftsoin ett af kviiinorö.rträ,ttens mest betydande steg i franikt- skridande riktning, som på inhiga %r tagits i England, namnes den af preni.ierministern i maj månad mottagna kvinnodepiitatio- ilen.
D % ministern, Atföljd af sin sekreterare, iiltriidcle i den stora hallen till uthe Foreign Office », viintade honom dar en sam- ling e: tf 350 kvinnor af alla sarnh5llsklasser: arbeterskor och dok- torer, affiirskvinnor och danier ur aristokratien.
40 parlanients- ledsinöter voro n&amp;rvarande, bland dem Sir Wilfrid Lawson, en af deil kvinliga rösträttens och ny kterhetsrörelseiw if rigaste förfäktare, och mr Keir Hardie, arbetarepartiets ledare i Underhuset.
Sir Ch.
Alaclaren, orclf.
i Underhusets lioinité för kvinnoriias röstriitt, hade Htagit sig att introducera cleputationen hos ministern och visade sig diirigenorn som den kvinligz röstriittsrörelsens trogne viin och som värdig son till mrs Pricilla Bright Maclaren, den nu redan SO-hriga pioniiiren för denas rörelse.
Deputationens första talarinna var miss Emily Davies, en hvithtirig nara CO-Arig clnm, en af stiftarinnorna af Girton College i Canibridge och ifrig rnecllem af Ceiitralförbunclet för k~iniiails röstriitts exekiitivkoniitc '.
Nästa talarinna var mrs Eva Maclaren, soin representerde w the, Wonien ' s Liberal 1: l " ederations », hvilka rakna omkring S0,000 iiiedleilin~ar.
Hon förlrlnracle clet vara en oafvislig plikt n£ ett parlament, soni gjorde aiispr&amp;lc på att verka i framåtskridandets t; j %nst, att gifva kvinnorna pol.itisk fri- het.
Miss Margaret Ashton, svägerska till Irlands statssekreterare mr Brgce, talacle i flera liberala kvinnoföreningars namn och be- garde röstriitt för kvinnor, på grund af deras uppfyllda medbor- gareplilr ter.
.
l Arbeterskorna hade ypperliga representanter tir sina egna led sarskildt starkt intryck framkalJade en fabriksarbeterska, d % hon berättade, att hon sedan sitt elfte %r aldrig njutit en mfiltid, som hon ej sjalf förtjiinat.
De vid .universiteten utbildade kvinliga läkarna och liirarin- norna shval som kvinnor tillhörande andra yrken representerades af miss Maxy Baleson fran Cambridge, hvilken utlade rösträttens nödvändighet för sina medsystrar.
Af premierministerns personliga uttalanden om k l 7inilornas ' rösträtt framgick, att han sar en entusiastisk anhängare af den- samma; som regeringens första man kunde han emellertid endast uppmana till t %laiuod ..
Ministären vore ännti icke i sthcl att on~siitta sina önskningar i garning; blott i .en punkt kiincle han redan nu tillmöteag&amp; kvinnornas fordringar, deras valbarhet till fulliniiktige för städerna, och grefskapen (Borough and County Coiincils).
Ntigon ur deputationen ropade: » Det.
nöja vi oss inte ined! » Detta missnöje gaf sig eainma eftermiddag ett vAldsamt uttryck i ett friluftsmöte pb TrtdXgar Scluare, saiiiniaiikallaclt af de r,zcIikal,zre elementen och iinder ledning &amp; f chefen för Under- husets arbctareparti.
Samtidigt d.einonstreracle Nationalförbunclet: för kvinnornas röstratt i Eseter Hall iinder Sir R.I: ~clarens ord- förmdeskap, hvarvid eu resolution antogs om att iippforclri pre- mierininistern att bestämnia en da.g ui~cler pA.giencle parlaments- session för diskuterande af den kvinliga röstriitten.
Anspelande p&amp; det har ofvan omtalade spektaklet p5 Under- liiisets fruntin~mersl&amp;ktare vid ptiskticlen.
menar förf., att h i n - noröst riittspnr tiet, ehuru icke Ligande i~iiligon del i demonstrn- tionen och ej riiknade afigoa af sina niedlenimar bland de utvisade dainerim, tydligen visat, att det verkar fiir saken lika ifrigt som trots 11å.gon af de mest revolutioniira agitatorerna och att resul- tatet m. %ste blifva detsamma.
Ingen reforwrörelsc kan nd.gonsin försiggA utan för,zrgelseviickande och störande inellanspel, men pA samma @ ng genorilföres ingen stor reform utan tillströmning af den stora inasstin af dein som.
arbeta och lida,.
En skrifvelse f rån Fredrika-Bremer-Förbundet rörande de kvinliga telegrafisternas ställning, har enligt styrelsens beslut af 8 sept.
inlämnats med följande lydelse: Till kom itevade, fih z1gq3gö~~anrZe ccf f öwlug tibl fOl.-iindmcZ orgawisuiion m. sh.
vid IPclqmjkerket.
Fredrika-Bremer-Förbunclet, som under en följd af &amp; r med stort intresse följt tel.egrafisternas stri2fvanden.för en förbättrad stiillning, cznhkller hiirinecl vördsanit att.
inför den kommission; som n
.
af K.
&amp; [: t erhållit i uppdrag att uppgöra förslag till föriinclrad orga- nisation iii.
m. vid Telegrafverket fh f ramliigga digra syiipunktei: anghende de föi: li, ' llla~~clen, soin s5rsliilclt beröra kviiiiiori~a inom verket.
Vid en jiiniföraiide blick pR andra af statens verk, dfir livill- nor hafva, tjiinstemaniiaansta.11ning; exempelvis Posten och Jiirn- viigen, torde det genast falla i ögonen att l~vinnori~ns st5lliling vid Telegrafverket iii.
oggrisam.
Och att en sv %r dispropor- tion rider riiellan de inanliga och kvinliga fixnktioiiareriias aflöning och befordringsinöjlighet.er samt att den kviiiliga persoiialens in- tressen allt för li tet bevakats, framgbr af föl jaiide öfversikt, i alla delar byggd p5 ixppgifter, som inkenitats frAn tillförlitligt och sakkunnigt hAll.
Ehuru i stort sedt utförande b,Me kvantitativt och kvalitativt samma arbete som mannen erhåller telegrafist en (sedan löaeregle- ringen 1902) 1,300 Itr.
och assistenten 2,200 kr.
i begyiiinelselön.
Samtidigt nied f,zststiillanclet; af clenua löiiestat viicktes inom den kornite, som liacle att uppgöra förslag till Iöneregle.ringea, fraga om ned bringande a: f de extra ordinarie telegrafisternas viintniags- tid p8 befordran frbn 17 till 10 Ar genoni.
flera ordinarie tjiiiisters tillsiittaiide, Inen soiii denna, frilga icke vann understöd fran tele- grafstyrelsens sida, stannade lroniitbns förslog cliirvid att 13 Ars extra ordinarie tid ingalunda a.nsk.gs för lång för telegrafisterna under det att koniitén .samtidigt enades om den manliga per- sonaleils ökning i s&amp; stort antal, att d,Z clen nya regleringen vid 1903 &amp; rs ingHng triidde i kraft, till .ordinarie beforclrades sådana assistenter, som ej ens ett helt &amp; r varit i verkets tjiinst.
Lyck- ligtvis fastes dock .Riksdagens upprnlirltsanihet genoni enslrild niotioniir pA detta missförh~llande, hvilket diirigenom vann en s % pass grundlig rattelse, att viintetideii för de cxtrn orclinarie tele- grafisterna nedsattes till onikring 5 h Ci Ar.
E n bestiiinmelse, som eiiclast drabbar kvinnorna i verket, för- förtjanar iiEveil att anföras.
Att Telegraf verket uppatiiller straliga fordringar p&amp; halsa och 1rrop~~sBoiistitutio för cleni, som där söka inträde ar helt naturligt, men i sanning I&amp;dt förefaller det, att de estra ordinarie telegrafisterna efter lhgvarigt plikttroget arbete under knappa aflöi~ii~gsförhHllai~deil, soni utestiinga möjligheten att starka hiilsail, äro nödsakade att för att vinna befordran till ordinarie tjänst, fiilyo förete till fredsstiiliaiicle liikarebetyg.
Detta fordras icke af manlig extra ordinarie.
i !hvenledes i afseende A tjnnstgöring Bro assistenterna alltför mycket gynnade p8 telegrafisternas bekostnad.
Efter gei-iomgAngen kurs tagas cle förra genast i anvandning iliecl förbigaelide af kvin.- liga kanirater af IAngt aldre Arskurser, så att antalet af estra orclinarie telegrafister, soni blott tidvis Bro anstiillda., torde stiga till ett hundratal, under det att bland de extra ordinarie assisten- terna i den nuvarande uppsättningen ingen enda, on1 han ej sjiilf E&amp; önskat, 18mnats utan sysselsättning.
Och i nis " liladciarfvode fA.r
".
den kvinliga extra ordinarien uöj; ~ sig med 3,:, af h d den unge maniien for s ' mlrna arbete erhillcr.
Synnerligen bjärt framtriider disproportionen mellan de kvin- liga och de nianliga stntioi~sf " o ' z.est61~~7nr.~le.v stallning.
DA kvinnorna först finnno aiiviindning som station~förest %ndare bereddes denk bostad inom den vanligen af 3 ruin och kök bestfiende stations- lokalen.
Innan telefonen medförde ett tungt arbetstillekott i före- stAndarinnornas illigganden, ansfigs den med dessa platser följande bostaden som en värdefull förman.
Men i och med telefoiiriisendets utveckling gndrades £örhAllandena dirhan, att det till och med h5ndt att förest8ndarinnai.i för att iitminstone uiidcr sin fritid finna lugn och ro, ej kunnat begagna sig af deii med tjänsten förenade bostaden, utan nödgats skaffa sig sidan ph niinat hull.
Samtidigt som s&amp;liincla bostadsförminens rarde genom telefonens tillkomst nedsattes, pilades förest$indariiinorna ett i hög grad ökadt arbete.
Under en följd af ar fingo de nämligen utan n: igon erskttniug bestrida den dubbla expeditionen vid telegrlifappari~tcn och telefonväxeln med all dess uppbörd och det gifves exempel p % att de själfra varit nödsakade att anskaffa oundgai~gligt tele- fonbitrii.de efter att upprepade ganger daroin förgäfves ha anhA1lit hos styrelsen.
DA dessa £örhfillanden gjorde fiirest~tiidttrinneb ?ftittningarna så- föga efterstrafvansvarda, att iunehafvarna ofta sijkte befrielse därifran för att i stallet rinna anstiillning som bitriidande tele- grafister, fann sig Telcgrafstyrelsen föradiiten att söka rrtdn bot härför genom att tilldela föresthndarinnorna vid de stationer, dar en mera afsevärd telefonuppbiird förekom, sirskilda srfvodcn pi 100 Li, 200 kr.
per år, liksom flertalet mauliga förestindare hade erhtdlit dylika tillaggsarfvoden till dubbla belopp.
X£ 102 kvinno- stationer Ilterstodo aalunda Ar 1902 blott 45 st., hvilkas föresthn- darinnor icke åtnjöt0 större kontant aflöning an de biträdande telegrafisterna.
Det vill d&amp; a p a s som alldeles sjalffallet, att niir ny lönestat.
skulle uppgöras för att ordna de genoni telefonväsen- det intriidda nya förhfillmdena, man rid afviigandet af den rik- tiga proportionen mellan biträdande telegrafist och förestiiudarinna, skulle fortgå- på samma vag och höja de senares lön utöfrer (le förras, s % att förestindarinneplatserna bler ' vo efterstriifrausvardn och kunde besattas med de basta krafterna.
Detta b1t.f dock icke fallet, ty ehuru lzomitéförslnget upptog sarskild tjänstegrad för de kvinliga stationsförestincl,zrna, s5 samnlanförde Telegrafstyrelsen i sitt förslag förestAndariiinor och telegrafister i m m n a liinegrad --- d. r. s. 1,300 kr.
jiimte tvenne hlderstillagg ii 150 kr.
efter U och 10 ars tjänst, hvarutöfver skulle för förestindarinnorna till- komma förmanen af fri bostad, eller on1 sadan ej erhölls, 200 kr.
i hyresersättning.
Af det sagda frarngar, att en försiimiing i förest~ndarinnornas ställning i och med detsamma inträdde, ty dels erh&amp;lla de icke nAgoii trygghet i sin stallning, utan kunna af ven mot p i n vilja förflyttas till hitriidande telegrafister, dela har
det ofvm omtalade shskilda arf vodet bortfallit och oaktndt si tt mera maktpttliggande arbete ha de jiimnst2illts rned telegrafisterna utom i fraga oin den fria bostaden eller hyresersättningen, som dock icke upptages i ordinarie stat och hvarpA shledes pencion icke fAr beriiknas.
Det motiv, som anförts för förestAnclarinnor- nas uppförande i samma klass som telegrafisterna lyder s&amp;lunda: » att det vore af vikt att den förman kunde bibehAllas, hvar- igenom en telegrafis!, som under sin arbetskraftigaste tid fHtt ned- lagga ett ' ofta ' ansträngande arbete på skötandet af en station, kunde till fördel för sAvR1 verket som henne sjalf (!)
vid högre ålder beredas ett efter hennes krafter mera Iiirnpadt arbete sc5som biträde å större station)).
E n dylik motivering mltste i sina kon- sekvenser rikta sig mot all fast anställning i Befattningar af mera anstrhgande art. Karvid1a.g Iir dock att mgrka, att styrelsen endast.
förbehållit sig dylik förfog: tnderätt gent emot kvinnorna, ehuru, motiveringen ju i lika hög grad kan anses tilliimplig på manlig förestandare.
Slriille det ur verkets egen synpunkt vara en för- del att vid högre ålder kunna förflytta en förestandarinna till biträdande telegrafist, torde likväl denna fördel mer %n motvägas af den omständigheten, att förestAndairinneplatserna genoni deras stillande i samma nivå soin bitriidande telegralisttjiimterna icke kotnma akt blifva eftersökta af de dugligaste bland kåren, d$ en föreståndarinna för allt sitst ökade arbete och ansvar icke kan påräkna mer 2in den fria bostaden samt » £örinånens af att äfven mot sin önskan kunna förflyttas till biträde A anaan station.
Klart ar att en andring i dessa förhå.llandeii måste ske om de l 0 0 stationer, som &amp; ro afsedda att förestgs af kvinnor, allt- jämt skol: ^ kunna besiittas p&amp; ett tillfredsst~llande siitt.
Den viig man därvid har att följa $r tydligen att för den kvinliga per- sonalen tilliimpa samma grtindsatser som följts med sfseende pA den nianliga.
För den sistnämnda har nämligen Telegrafstyrelsen ingalunda förbisett den halso~amrna sporre, soni ligger i utsikten till befordran, i det att samtidigt rned att det beslöts att de kvin- liga tjänsterna skulle utgöra en enda grupp, för de manliga sta- tionsföreståndarna infördes ytterligare en kommissarie- och en direktörsgrad.
Antalet ordinarie assistenter iir 110 med ett 60-tal extra ordinarie, och för dem finnes det 90 öfverordnade tjiinster att sträfvn efter.
I liigsta lönegraden uppbär ' manlig föresthndare 2,800 kr.
i aflöning samt ratt till tviinne Alderstillagg å 400 kr.
hvnrdera och kommer sAledes, i det fall att 11an verkligen skulle stanna i denna grad under 1 0 Ars tid, att i densamma u p p % ett afiöningsbelopp A 3,600 kr.
Telegrafistkaren bestar af 355 ordinarie med bakom dem stående minst 250 extra, och det kan omöjligt vara för Telegrafverket fördelaktigt att hela denna kår.
saknar all utsikt till befordran.
Med sin i ordinarie stat upp- tagna aflöning % 1,300 kr.
samt bostadsförmånen, uppskattad till 200 kr., st %r den kvinliga förestandaren redan frAn början till- '.
baka med icke mindre an 1,300 kr., och då hennes Alderstilliigg utg8 med blott 150 kr.
hvardern, staiinar hon efter deras intja- nande för hela sin Aterstiiende tjänstetid vid en aflöning af 1,800 kr.
eller precis hälften af hrad clcn manliga föresthndaren i liigsta graden k m uppnH.
Och likväl är i rnanga fall den enda egent- liga skilnad, som förefinnes mellan d e s ~ a bada befattningar - &amp; hingen; ty ehuru det är afsedt att trafiken och upphörden vid stationer med manlig förestandare skola vara .mera betydande äro i sjiiifva verket en stor del af livinnostationerna i det hiin- seendet med dem fullt jamnbörcligs.
Som förhiillalidena nu st % ådrager icke en kvinnostntion med bide förestandarinna och bit.rgdnnde telegrafist Telegraf rer ket större kostnad aii den man- lige förestilndaren ensan?, om &amp; dan dar anstiilles.
JIanlig föie- ståndare i s till et för kvinlig skulle dedcis medföra en betydande ökning i Telegrafverkets stat, ty föresthdaren skidlo xinturl.gt~is i likhet med förest.åndarinnan behöfva biträde i arbetet .. Afven i öfrigt drager ett utbyte härutinnan ökade utgifter med sig.
Föreståndarinnans bostadsrum, för hvilket afdrag skedde å hennes] .ön med 200 kr., tages då i ansprlik sksom förestAndaren * r tjiin- sterum, engr han i motsats till förestAndarinnati anses behof va &amp; dant, hvarförutom anslag till budbäring m. m. ökas i afsevärd grad.
Enligt sakkunnigt utlfitancle hafva Telegrafverkets kvinliga funktionärer, ouktadt sin pA många ris sviira stiillning, med frarn- stAende dugligbet och nit skött de tjiinster, som blifrit deni an- förtrodda.
Det synes då ock som oiu Telegrafatyrelsen borde lita sig angeläget vara att bereda dem skiilig ersiittning för det arbete och ansvar, som piiliigas dem, synnerligast som en hattring i l i k berörda förhållanden icke endast skulle vara en gard af rgttrisa fr811 Statens sida mot en grupp plikttrogna arbetare utan ock ur det allmännas synpunkt fördelaktigt.
Pi % grund af hvad har o£raa ariförts anhdller Fredrika-Bre- mer-Förbundets styrelse vördsamt, att vid den förestående revide- ringen af Telegrafverkets stater vederbiirlig hiin y n ~riiltte tagas till de kvinliga funktioniirernas stiillning, sii att anställning som stationsförsståndarinna m å för telegrafisten hlifva en befordran med fullgod ersättning för det maktpiiliggande arbete, som tjiin- sten kräfver, att hyresförmanen nia utbytas mot fast lön pA det att pension n18 A densamma beräknas, sanit att s å d begynnelse- lön som ålderstilliigg nlB för telegrafistkriren i sin helhet höjas, då fördyrandet af alla lefnadsomkoatnader gjort det allt svarare för de telegrafister, som i saknad af egen förruögcnbet eller anhörigas hjälp äro hänvisade att försijrja sig ~jalfva, att med den nuvarande aflöningen bereda sig en bekymmersfri existens.
Föreningsmeddelande.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt har sammanträdt till möte i Stockboln~ den 6 oktober i o ' ch för stadgerevision.
DQ Landsför- eningen stiftades hr 1903 antogs för denna endast interimstadgar ined bestäinnielse att revision af stadgarna skulle %a rum hösten 1906 och verkst&amp;llas af därtill utsedda ombud.
Från s k i l d a Danmark.
Reglementeringens upphäfvande.
Den danska riksdagen har med en lag af den 30 niars 1906, ssin tyader i kraft uti instundande oktober mii- nad, iipplriiift prostit~itioneiis reglementering, afskaffat den s. k. sedlighets- polisen snmt förbjudit hiillande a£ hiis, dilr otukt bedrifves.
Sanima straff, soin träffs dem som hklla hus, träffar Ofvenledes kopplare.
Lagen inne- hfiller darjanite en hel del b,esttimmelser, art. 4-18, som röra förebyggan- det och vkden af de smittosmina könssjukdoinarne, art. 9, siirskildt SA dana 0x11 förhallandet mellan amma och dibarn, i ty afseende.
Art. 15 förbjuder anstfillande af prostituerade som uppasserskor pA hoteller och d&amp;rmed jiim förliga stallen.
Den nj7a lagen betecknar en stor principiell seger för abolitionismen, och blifva en del best&amp;rninelser, med afseende % hvilkas tolkning i fram * tiden man 1111 kan hysa nhgon tvekan, till#inpade i andan af riksdagens diskussion och justitieministerns förklaringar, torde den komma att mot- svara allt livad ?f den samma från abolitionistiskt I-ifill vantats.
Finland.
Partierna och den politiska rösträtten.
Den stora ' liiliidelseii i vQras, d % finska medborgare titan Atskiliiad p % kön erhöll0 sainim politiska r&amp;ttig- I: ieter, har inom alla partier framkallat en stark rörelse för vtickaride af den inedborgerliga allinhandnn.
Bland senaste ticleus Atgarder i detta syfte anteckiia vi lir de finska tidningarna, att det Gcm~rnalfelaonzawka pm.- tiet haft ett stort till trängsel besökt möte i Åbo.
Dervid höll Bl.
a. frö- ken Ililda Kiikikoski ett föredrag om kvinnosaken och de skyldigheter, soin niiiilera sedan allmän röstratt beviljats pllagts Finlands .kvinnor.
Talarinnan Betonade särskildt, att intet livinnoparti borde bildas för ritt f&amp; kvinnor in i representationen, och att inan ej skulle £&amp;sta sh stor vikt vid de kvinliga representnnternas antal som deras duglighet, kvinnorna in&amp; i milnnens valföreningar och valförbund och genom deras medver- kan £K de sina representanter igenom.
Emellertid borde bhde genom före-
drag och spridande af strtjskrifter en lifiig agitation för kvinnornas väc- kande vidtaga.
ICwifinot.
hörande till dera zdngfimka fraktionen ha nyligen i Helsing- fors hhllit ett möte, dar det beslöts att deltaga i va.1ei-r.
ti1.1 Iandtagen inom det ungfinska eller finsfisinnade konstitiitionella pmtiet, under- ramen il£ stödjande dess partiprogram och dess kandidater, med villkor att partiet i sin helhet understödde livinnornas n %rskilda önskniiigsin~~l o c l ~ deras kandidater.
PA förfrbgan hos partiets centralstyr&amp;lse har sedernierrt full vissbet erhHllits angbende denna naturliga för.uttsi. %ttiiing för ett go&amp; sam- arbete.
Enligt beslut vid ofwnnamnda möte har bland de iingfinska kvin- norna en ceiitralkomit6 bildata med doktor Tekla Hultin sAsoin ordförniide.
XmzstiCzctionella zcngdonzsklubben .hm Ii kalecles lihllit möt e, fridn livil- ket sandts ett upprop till Finlands ungdom.
Dari heter det bl.
a.:, För det nydaningsarbete, i hvilket hela vhrt lnnclu vakna medborgare deltaga, far icke iingdoinen blifva främmande.
Vi h a h a % h e n en plikt emot oss sjiilt ' va.
Finlands framtid har lagts i folkets händer; vid fyllda 24 k f t r hvarje man och kvinna ratt att delitaga i afgöraiidet af sitt lands öde.
Men dsrined följer skyldigheten att lara kanna de plikter vi g9~ att ildada oss, skyldigheten att ltira känna vara lagar, vhra institutioner och de utrecklingsiutjjligheter, som i den närmaste framtiden ligga framför fin- ska folket.
Detta sker lsttast genom att ansluta sig till föreningar.
Fin- lands konstitutionella ungdom!
Bilden i hvarje stad och i hvarje by i v8rt land iingdomsklubbar eller föreningar, livilku ansluta sig till Koiistitii- tioiiella arbetareförbundet.
Darigenom erhfdles förmhen x£ ett plan, inLssigt, ordnadt arbete.
:, I detta saminan.hang pfiminnes läsaren om att den 1 okt.
den nya lagen om kvinnans politiska valbarhet och rösträtt trädt i kr: tft.
Post skriptum.
Deputationer ..
Ombud för de kvinliga röstrZittsföreiiii~garna uppvak- tade lördagen den G okt.
kl. 2 e. m. st: ttsrninister Lindman för att iittsla sina öns1niinga.r om att regeringen ville uppta den kvinliga röstrstten p&amp; sitt program.
Flertalet lokalföreningar frtin UmeA t.ill Malmö hade sändt oinbud till iippraktningen, sfi att deputationen r %knade omkring 50 deltagare.
De uppvaktandes talan fördes af Landsföreningens ordförande, sko1förest: " tii- dariniian fröken Anna MThitlock.
H.
M. Eonungen har beviljat samma representanter för röstratts- föreningarna audiens tisdagen den 9 oktober. '
