# ID: svediakorp-per302
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,993
# sentences: 473
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Internationella kvinnoröstrattskongressen i Köpenhamn 1906.
Den 7 augusti, dagen för det stora rösträttsmötets öppnande, rådde i k ~ n s e r t ~ d a t s e vid t Bredgade en om möjligt ännu större brådska än de närmast föreghencle dagarna.
Hade man på mötes- byrHn förut varit fullt sysselaatt med alla förberedande anord- ningar, så vor0 nu alla funktioniirernas krafter spända till det yttersta för att besvara de frågor, som på minst sex olika tungo- mal riktades till dem, och hjalpa till riitta de främlingar, som kände sig mer eller mindre bortkomna i det virrvarr, som för ögonblicket härskade.
Riddarsalen, dar mötet skulle öppnas, företedde en liflig anblick.
Damer af alla möjligs nationaliteter triingdes om hvar- andra.
h h n var ifrig att få hälsa på gamla vänner eller att bli presenterad för någon framstående personlighet.
SprRk£örbistrin- gen var stor.
Dock inarkte man snart, att engelska eller ett språk, som skulle förestidla engelska, rar det förhärskande, Klockan 9 ljödo tv % korta, men kraftiga slag från orclförandens klubba, och digra minuter senare r %dde ordning och stillhet i salen.
Nedan- för ordförandebordet sutto pressens representanter, därefter vid grönkliidda bord de tio *) nationernas delegerade i ordning, som bestamts genom lottdragning, och rundt salens väggar sutto eller ' stodo de intresserade åhörare, som redan nu infunnit sig.
MAnga af de närvarande representanterna kändes igen från Alliansens m6te.i Berlin 1904.
I första rummet styrelseledamö- terna och främst bland den1 Alliansens president, mrs Carrie Chap- mau Catt.
I henne äger Världsförbundet en ordförande, som so- *) Australien, Danmark, England, Förenta Staterna, Nederländerna, Norge, Sverige och Tyskland, som biträdde Alliansen Ar 1904, Canada och.
.
.
.
Ungern, som ingingo följande hr.
, '
ker sin like.
Intelligent och kunskapsrik som £A, besitter hon en älskvärdhet, takt och kvinnlighet, som verkar betagande p&amp; alla.
Hela hennes väsen andas den innerligaste hjärtegodhet och renaste harmoni.
En alltigenom god och klok kvinna, som städse visar sig sådan hon ar, se där den ordförande, som genom sin öfver- liigsna organiscztionsförmåga gifvit Världsförbundet en fast stall- ning och tack vare sitt på samma g h g intagande och säkra upp- trädande i hög grad bidragit till att det vunnit bbde sympati och anseende i alla land.
Ocksb hade den danska pressen idel beröm- mande ord om henne.
&gt;En ordförandes, säger ' Politiken ', so111 ar allt hvad en ordförande bör vaxa, men s % salian är.&gt; Bredvid henne igenkänna vi en af Tysklands mest framsta- ende kvinnliga talare, jur. dr. Anita Aiqspurg, 1: ste vice-president i » The International Woman Suffrage Alliances, samt förbundets 2: a vice president, mys Millicent Fazccett, framstaende engelsk för- fattarinna och talarinna, änka efter den berömde professor Henry Famcett.
Den ena af de blida sekreterarna, fil.
dr. hWte Schir- nzacher, är likaledes en från 1904 välkänd personlighet.
Genom sin v all syn ta förm %ga att obehindradt, ja, rent af virtuosmässigt uttrycka sig på tyska, franska och engelska gjorde hon sig d % bemärkt som .en synnerligen skicklig tolk.
Hennes tjänster vor0 ovärderliga äfven vid detta möte.
Den protokollförande sekrete- raren, friiken Martina ~ r a n z e ~ fran s Holland.
isade sig mycket snart vaxa sune connaissance 9. faire ».
Hennes pLt engelska affattsde protokolE vor0 rena mästerverk.
Det blefve för langt att har presentera d l a kända och okfinda delegerade från olika land.
Jag vill inskränka mig till att om- nämna, att Reuerencl Anna Shaw icke saknades på sin plats som president i Förenta Staternas nationalförbund för kvinnans röst- rätt.
Det var med glädje man aterfann hennes namn pB ett par stallen i programmet.
Miss Shaw eminenta talareförmåga är nämligen känd Ungt utöfver hennes hemlands gränser.
EIvarje land, som intradt i Farldsförbundet för krinnans rösträtt, äger att till dess möten sanda B delegerade och B supp- leanter.
Endast ett f %tal nationer kunde uppmsa en fulltalig delegation.
Sverige hade 6 delegerade och U suppleanter.
De delegerade voro: fröken Anna Whittock, frökeiz Gertrad Adelborg och fru A.
M. Holmgren, Landsföreningens ordförande, kassaförvaltare och sekreterare, fru f i g g a Cdberg, Göteborg, fröken Jemg Wal- lersteat, Linköping och fil.
lic. fröken H i h a Borelizcs, Lund.
De
bKda sistnämnda hade inträdt i st. f. fil.
dr. Lydia Wahlström och fru Agda Montelius, som tyvärr varit förhindrade att infinna sig.
Förutom de delegerade funnos ett antal s. k. fraterna1 delegates, hvariblapd två svenskor: med.
dr. Ellen Sandelin såsom represen- tant för The International Cozwicil of Women, och fröken Hulda Lm- din, som hade att framföra de officiella hälsningarna fran Svenska Kvimornas Nationalförbzmcl.
Kongressens möten, hvilka alla vero offenteliga, höllos kl. 9 f. m.-12 iuidd., 2-4 och 8-10 e. m., en arbetstid, som ofta öfverskreds och som för stora flertalet kändes så anstrh- gande, att man efteråt enhalligt beslöt att nästa g&amp;ng inskränka sig till morgon- och kvällsmöte.
Förhandlingarna utgjordes dels af förbundsiirenden, dels af rapporter frfin de olika nationerna sanit föredrag.
Bland de viktigare förbundsärenden som afgjor- des, var upptagandet i Alliansen af Rys.sland och Italien, hvilka bKda land fått organiserade nationella föreningar.
Det ryska för- bundet, » The Union of defending Women ' s Rights~, 17 mAnader gammalt, företräddes af tre ryska damer; det italienska » The Ita- lian national Wonlen ' s Suffrage Association)) representerades af en iing professor frKn universitetet i Bologna, fröken Teresa Labriola, soin i hög grad fängslade allmänhetens intresse.
Sclizwiz och Frankrike aga annu icke n %gra röstrattsorganisationer, men man.
hoppas kunna bringa siidana till stånd till niista kongress, som blef bestamd att hillas i Nederländerna år 1908.
Annu ett vik- tigt beslut, som fattades, va?
det om utgifvandet af en månatlig tidskrift, The international Record of TVonze12s Szq$rage.
Tidskriften, som Iiufvudsakligen skall vara afsedd för rösträttsrörelsens ledare, skall ha till uppgift att sanda fakta och öka intresset för röst- rattsarbetet.
Efter 1Llng diskussion bestamdes, att den skall af- fattas p % engelska.
Dess redaktör blir fröken Martina Kramers.
Den skall tryckas i Amsterdam, och första numret utkommer re- dan i september.
Dessuton1 beslöts enhalligt, att inga partipo- litiska eller sekterisks röstriittsorganieationer f % tillhöra det inter- nationells förbundet.
1) äremot kunna nationella föreningar, soin jämte röstriitten arbeta för andra intressen, t. ex. förbättrad barm- v !i,rcl, yrkesinspektion o. d., blifva upptagna i Alliansen. '
' ' - Det kan med rätta siigas, att intresset för kvinnornas röst- rattsfråga är i Danmark föga lifligt.
Det framgick tydligt af, det.
,.
.
filtal Ahörare, som den första dagen infann sig till vira möten.
Man märkte dock snart, att kongressen hade annat och mera-att - - bjuda p % än hvad man t h k t sig.
Den danska pressens enstaili- miga loford äggade nyfikenheten, intresset vgxte och iihörareska- ran likaså, t. o. m. männen, som de första dagarna lyst genom sin frhvaro, infunno sig mot slutet och syntes lifligt applidera De nationer, som väckte de största sympatierna, voro utan gensägelse Ryssland och Fidand.
Deras representanter halsades med ihhllande appliider, som tycktes aldrig vilja tystna.
Det rar s o m ville man darmed visa sin medkiinsla och beundran för de lands kvinnor, som i tider af bittraste nöd troget och uthglligt vid mannens sida kiimpat och lidit för fosterlandets sak.
Xan ville ock uttrycka sin glädje öfver att Finlands man yarit riitt \ isa nog att erkänna kvinnornas likaberättigande och att de visat detta genom att enhälligt bevilja dem full politisk rösträtt.
De finska talarinnornas, särskilcit fröken Alexandra Gripenbergs, fröken A. Furuhjelms och fil.
d: r Maikki Fribergs skildringar af- förhtillan- dena i deras hemland mottogos med odelad uppmärksamhet.
Bland de många intressanta rapporter, son1 afgXvos, nG här i främsta rummet nämnas Sveriges, som framfördes af vår lands- förenings ordförande, fröken Anna Whitlock.
Hon framställde d k i gången a£ den kvinnliga röstriittsrörelsen i ~ B r t land samt grunddragen zif v %r organisation.
Denna senare, som hufvudsak- ligen kan sagas vara hennes verk, har filtt mottaga ett stort och berättigadt erkännande: särekildt af mrs Catt, som förklarat den vara idealet för ett lands röstrattsorganisation.
Yici ett afton- möte redogjorde fru A.
X. Holmgren i ett med stort intresse åhördt föredrag för sitt stora röstriittsarbete i vårt land.
Hon har, som bekant, genomrest Sverige i alla riktningin-: offrande tid, krafter och pengar p % att öfverallt sprida kunskapen om och väcka intresset för denna kvinnornas stora lifsfrliga.
Synnerligen fängslande var den australiska representanten mrs Donohoes~skildring af röstrattens ~erkningar ilAustralien, diir, såsom vi veta, alla krinnor ha rösträtt till det gemensamma pnr- lamentet.
1 ett huinoristislit anförande vederlade Ban zde kika gamla invändningarna » mot kvinnans rösträtt, visancle hurusom dessa i Australien mAst tystna inför den enkla!
tydliga rerklig- heten.
, Kvinnorna vilja icke ha rösträtt?
), siiger man.
De au- straliska kvinnorna visa ohalbarheten af detta pistfiende genom att rösta lika mangrant som mannen.
Sisom bevis p i deras.
r.
.
303.
intresse för sanihiillets angelägenheter må anföras, att på de tolf Ar, under l-ivilka Syd-Australiens kvinnor ägt röstratt till det en- skilda parlamentet, ha I S lagfljrslag angående förbiittriagar i kvinnors och barns etiillning.
blifvit genomförda.
Att in@ p % en utförlig framställning af rapporternas mest intressanta detaljer skulle har bli för 1Angt.
J a g inslrranker mig till att nainna blott en till, den niimligen, som utgjorde glans- punkten af alla de tal som liöllos.
Mrs Chapman Catts rapport, hvilken hon aflacle såsom presiclen t för Världsförbundet.
Efter att ha liimnat en kort öfversilit öfver alliansens utveckling, redo- gjorde hon i stora drag för röstrattsfriigans läge i de ännu oorga-.
niseracle landerna, slutande med cle finska kvinnornas frigörelse, den största seger, som den livinnliga röstrattsrörelsen viinnit pil de tv % sista Aren.
Mrs Catt iiiiidade sitt tal med följande ord: .Till alla Europas kvinnor sliger Alliansen:)) JJ&amp;t os; hjalpa er!
n Men till E ' inlands kvinnor saga vi:)) Roni och hjlilp OSS! » Och om dessa l~vinnor fråga pA: livad siitt de kunna hjälpa oss, svars vi: » Genoni att lftta den adlaste kvinnlighet leda er vid iitöf- vandet af er rösträtt, genom att visa rattfardighet och storsiiithet i er politik, att glömma småsaker och smb personliga hiinsyn och alltid striifva mot de högsta ideal, genom att bevisa, att modren ar en biittre mor, nar hon tillika &amp; r en fri medbor- gare och slutligen genom, att visa, att hemmet ar verkligen elt med samfundet, ett bålverk för en.natioiis storhet, nar inoni dess vaggar regerar en drottning vid sidan af en konung med lika niakt i staten. » Det mest besökta af alhi var torsdagens skandiiiavislra möte, CIA 7 talariiinor.
från Danniark, Island, Norge och Sverige liöllo föredrag på sina respektive sprhlr.
Sverige företriiddes af fru Frigga Carlberg.
och fru A. Bugge-TViclisell.
Den förra talade varmlijiirtadt om kvinnans sociala aiisvar, betonande familjens, det lilla liemniets, betydelse för samhiillet, det stora heniniet.
Fru TVicksell uppmanade oss att följa de finska kvinnornas exem- pel och icke inskranka vart deltagande i politiken till att endast arbeta för vår egen sak.
Hennes slutord » att skapa större poli- tisk hederlighet, diiri bestar kvinnornas politiska ansvar » väckte stort bifall.
Norge representerades af de klinda och vältaliga pioni- arerna fru Qvam (f. d. statsministerfru), fröken Fredrikke Mörk och kand. Mathilde Eriksen, samt som afraternal delegate)) fröken Gina Krog.
Mötet afslutades med ett glänsande och entusiastiskt
804 föredrag af den unga fil.
dr. fröken Helelle Berg, danskarnas basta talarinna p % kongressen.
Ehuru icke upptagen på programmet, bör ej Mrs Mimtefiore fr %n England under tystnad forbigas.
Hon tillhör)) The Women ' s social and political Union » *) och ar kand för sin i hela världs- pressen relaterade vägran att betala skatt, s5 länge hon saknar rösträtt.
Samma dag mötet öppnades anlände hon till Köpen- hamn och anhöll att inför detsamma f % redogöra för den röst- rattsagitation, som bedrifves af hennes förening.
Detta ble£ en- hälligt beviljadt, ty hvar och en var intresserad af att f&amp; direkta .upplysningar om de så mycket omdebatterade händelserna.
Af Mrs Montefiores skiidring f ramgick, att d e n of vannanmda före- riingen utgöres till största delen af arbetsklassens kvinnor, s5r- skildt fabriksarbeterskor, som, klart medvetna om att intet annat an rösträtten kan förhjälpa dem till bättre lifsvillkor, satta in alla sina krafter på att U % detta mil.
El-rurn man.
ej kan sympati- sera med deras bullersamma och stundom lagstridiga uppträdande, kan man ej annat än skanka sitt erkfinnande At det intresse och den offervillighet dessa kviiinor Adagalagga för ett arbete, af hril- ket de ej själfva torde fA skörda frukterna.
anslutning till ett dylikt uttalande tillstyrkte %The Resolution Committee » enhälligt det förslag om afsändande af ett spnpatitelegram till arbeterskorna, hvilket fr5n nederländskt hall framkqinmit.
Ännu aterstår att skildra ett riktigt moment friii rösträtts- mötet: festen till åminnelse af Susan B. Anthony.
Den utgjorde en framstiiende del af onsdagens program.
Yieseïligen kan man saga, att Susan B. Anthonys ande besjiilade kongressen, hennes namn var stadse i deltagarnas hjärtan och ofta p&amp; deras lappar, Inen man ville genom denna siirskilda fest hedra milinet af den kvinna, som o&amp;at hela sitt lif i kvinnosakens tjiinst.
JIrs C: ttt bÖrja.de med att erinra de närvarande om att Siisaii B., hthony \ -:: rit kräkerska och iippnlanade.
dem att enligt kviikares sed inleda sammankomsten med niigra ögonblicks tystnad, h w r och en bed- jande till sin gud.
En andaktsfull siillhttt följde; ilet var döds- - - - -.
- - - - - *) Denna förening tillliiir idte .,The Central Society for Women ' s Siiffrage (= lmdsföreiiingeii för lxiiinnns riistriitt) och ogillsr den scn: i-.
.
res arbetssatt.
.
tyst i salen.
DarpA framträdde Susan B. Anthonys biograf, Mrs Ida Hzcsted Harper, och skildrade den dödas lifsgarning.
Sedan talade nA.gra utvalda delegerade om Susan B. Anthonys betydelse för Europas kvinnor, diiribland för Sveriges rakning fiöken Gert- rzcd Adelborg.
Minnesfesten afslutades med ett tal af Reverend Ama Shaw, som frambar den dödas sista ord.
Miss Shaws glö- dande vältalighet förfelade icke att göra intryck.
Åhörarna vor0 synbarligen djupt gripna.
Det har sagts i de danska tidningarna, att kongressens damer arbetade s9 träget, att de hvarken tl-inkte på hvila eller förströelse.
Detta ar delvis sant.
Tvärtemot förhfdlandet vid andra kongres- ser intogo festligheterna har en underordnad plats.
Men de fnn- nos likviil.
På tisdagen mottogos kongressens delegerade på Kö- penhamns rådhus, dar efter hälsningstalen ett utsökt » five-o ' clock- tea » serverades, och gästerna hade tillfälle att bese och beundra den hiirliga byggnaden.
E n liknande tillställning, ehuru i enklare stil, var på torsdagen anordnad i D Kvinclelig L~seforenings » lokal af dess alskvarda fö~esthdarinna, fiöken S. Alberti, son1 med be- rättigad ' stolthet visade den pA en gAng bemtrefligt och komfor- tabelt inreclda vhningen.
Fredags e. m .. sainlades kongressdelta- garna vicl det vackra Jilarienlyst, dar festkomiterade hade arran- gerat en splendid mic1cia.g.
Anordniiigasim voro s9 vidtagna, att man hade det ypperligaste tillfalle att förnya gamla bekantskaper och stifta nya, något som cle delegerade voro synnerligen tack- s a n m a för, emedan clet triigna arbetet lamnat föga tid öfrig dar- till.
Festligheterna afslutades med en afskeclssupé p&amp; Skyde- banen, till hvil ken » Ilanske I&lt;vindforeniin,aers Valgretsforbund » x Inbjudit koi~gressdeltagarna.
Allq anordningar vittnade om den hjiirtligaste välvilja och den innerligaste glädje hos vederbörande öfver att f5 halsa V~ldsförbunclets kongress valkommen i Dan- niark.
Det m8 ocksA eagss, att den basta stamnii~g rådde och a t t kongressens arbete priiglades af innerligt samförstånd.
Utan tvifvel har det varit af d j ~ i p betydelse för Skandina- vien, att denna kongress hölls i ett af dess Iiinder vid clenna tidpunkt, d&amp; man mer all förr kiinner vikten af hvarje insats i - arbetet för kvinnornas röstrattssak.
Och för den enskilda kan denna kongress ha lika stor, on1 icke större, betydelse, om man så mottagit de stora och eldade tankar, som dar uttalades, a t t nian ll-imnade mötet med n y t h d håg, vidgadt sinne ' och med ett fast beslut att vinna, mAlet.
J e n q ~h ?7e~~stec~t.
+t- '
F ~ r b a t t r a n d e t af fabriksarbeterskornas bostadsförhillandeta.
Föredrag vid Förbundets kretsmöte 1 Motala.
Ingen har: väl sysslat med välgörenhet i nfigon form eller sökt gå till roten af n %got samMlsondt utan att raka pii bostads- frdgan.
Ja, man kan tryggt saga att bostndsbristet~ och dess.
~ e f en ~ ~ c af f, de förniin~sta orsa- oundvikliga följd, ~ - l z n e b o e n ~ ~ e.
s ~ s ar kerna till den rådande andliga och lekamliga nöden.
Vi beliöfvcz p e ~ clet.
icke bristen pA ett blott tanks på t. ex. c l r y c l i e ~ ~ ~ k ~ Ar hem i detta ords sanna bemärkelse, som rekryterar krogarna?
Vidare på sedeslvslrefe~a.
Huru miste ej anständighetskänslan för- slappas i clessa nästen, där flera personer af, dn, iildrnr och olika kön utan urskillning äro sammangyttrade?
Och till sist p b of5nzöjsnmltetei1.
Ingen betalar i förhrillande till utrymmet och lägenhetens beskaffenhet i öfrigt di hög hyra som de fattiga, hvacl under då, att detta missförl~~llande franlkallar dund, bitterhet och hat mot de battre lottade i samhället.
Och af allt detta födes i sin ordning liknöjdhet, lattja och armod.
I Stockholm åtminstone, dar tringboddheten kan gA s&amp; l h g t, att i ett niindre rum S eller flera personer äro inhysta s % att, för att f5 utrymmet att racka till, biiclclarna iniiste fiirlaggns pd alla möjliga ~Callen och hyresgiisterna triiigas att stiga upp en i siinder, klacla sig och länma rummet i tur och ordning, iniiste de allra största mordiska och sanitiira rador skrifras pfi inne- boendesysten~ets konto.
Landsortsstatlerna torde nog vara battre lottade i detta afseende, men för kroppsarheterskor i allmänhet är det salrerligcn öfverallt, pd grund: if deras smil inkoinster, svirt att unc1g: i inneboendesystemets faror.
Lltt oss tiinka oss in i en sidan arbeterskas lif, en, hrars arbetsförtjiinst endast uppgkr till en 7 h 9 kr.
per vecka.
Det första hon niaste tanka p$.
ar i alla fall bostaden.
; .Det ghr viil an med allt annat, men I.iyran !a -- sk Iliter clet nistan alltid, isynnerhet om clensamma skall erlaggas kvartalsvis.
För att f: i tak öfver hiifvudet ialiste hon ju bo inne, och för d m ringa hyra hon med sin aflöning k m Astadkoinma tvingas hon att bo pii siidana stallen, dar hon i de flesta fall endast far cti~ponera era
sofplats, en liten vrå af ett redan öfverbefolkadt rum.
Och någon rätt att anse ens denna lilla vrå som sin egen har hon icke, man ser för det mesta sriedt på henne om hon infinner sig innan liggdags.
På sina lediga stunder tvingas hon hibigenoin till kring- drifvande på gatorna eller till besökande af möteslokaler, clär hon ej alltid får de basta lärdomar.
Jag behöfver bara påminna om att Atminstone i Stockholm nästan alla möteslokaler äro i socialis- ternas händer; och att ofta hat där utsils och religion och sam- hällsordning undergräfvas ar tyvarr alltför vii1 bekant.
.
Hur annorlunda ter sig ej lifvet för den unga kvinnan, om efter sliitadt arbete en fristad vantar henne, som hon kan betrakta som sin egen.
Vi känna nog litet hvnr, huru vissheten om att ha ett trefligt hem hjdper oss att finna ett triiget och tungt arbete jämförelsevis liitt.
Och hemmet Ilar samina stora betydelse för den kroppsarbetande Irvinnan som.
för den med andligt arbete sysselsatta.
Hur kommer icke iincler dagens tunga och hetta tanken på hemmet handen att röra sig fortare, hjärtat att fyllas med gladje!
Men för Iiur m %nga fabriksarbeterskor framkallar ej tanken på det s.
7c.
hemmet den reflexionen: » Till den hålan hinner jag tids nog!
» visserligen %r icke bostaden Irela heinmet, men dock en väsentlig del därczf; och alldeles odisputabelt ar, att en god bostad bidrager att fostra goda bostadsinnehafvare och att siirskildt för kvinnan henzkaiislnn har den allra största etiska betydelse.
Den höjer henne b2de anclligen och kroppsligen; genom ordnade hem- förh~dlanden erhilles bahtre kost, biittre luft, mera hvila och ro, med ett ord en förbiittrad halsa.
Och dA armbetersbans hela kapital ligger i hennes arbetsduglighet, iir det latt att först % af hvilken betydelse ett godt hem skall vara för henne.
Det ställer hela hennes nivK högre, utvecklar större arbetsintensitet och möjliggör ökad arbetsförtjänst.
Vi stA alltså &amp; ter inför.
denna ständigt Aterkonlinande viiselverkan mellan det ekonoiuiska och moraliska.
På.
niånga satt Bar man nog försökt strida mot de sv5ra niissförh %llanden, som hiir berörts, och föreningar ha uppstAtt med siiqkildt hdam81 att bereda billiga bostäder för olika kate- gorier af arbetande, siival man som kvinnor, t. ex. Föreningen för arbetarebostiicler, Föreningen Hem för arbeterskor in.
fl.
Här skola vi blott sysselsätta oss m.ed de liigst aflönade arbeter- skorna, de pA fabriker, atelierer in.
m.
~ysselsat~ta.
Och vill jag
då redogöra för ett företag, som p&amp; det enklaste och till sina verkningar lyckligaste sättet har löst den svtira bostadöfrå.gaii.
Företaget har satts i gAng af en fröken B., hvilken lyckats s&amp; niira som möjligt realisera hem-idSn för ett 90-tal unga kvinnor.
Genom mångårig verksamhet bland nödställda likar hade fröken B. kommit till den öfvertygelsen, att fi; r att mest effektivt kunna motverka en stor del af det sociala elandet, borde man riicka en hjälpande hand åt de unga flickor, soni under sv %ra ekonomiska förhiillanden och mbngahanda frestelser hade att kampa sig fram i lifvet .. Att börja fran allra första början » med barnen », som mail så ofta tillr&amp;der, anslig hon vara en för litngsam väg, att försöka med mödrarna vore mera lönlöst, de hade redan sinn inrotade vanor och man hade där svirare att vinna gehör.
Sej, unga arbeterskor, som pil grund af sin ringa arbetsförtjänst vor0 hänvisade till de sämsta inneboendestiillena och just darigenom lättast utsatta för frestelser, skulle man försöka stödja och hjälpa att stå egna fötter.
Till bundsförrnndt skulle i n m ta den hos dem alla djupt inrotade he~ztkii~zslfl.tt.
Icke nog med att inau skaf- fade dem en jiimförelsevis hygglig hostad,, man skulle siilrn friin densamnm bannlysa allt som kunde fA intryck af inrättning, m. a. O. förrandla bostaden till hena.
Friiken B. gick till ~ 5 g a p5 följande sätt.
Hon hyrde rum till billigast miijliga hyriz, 11zöl) lerade dem fullständigt med gedigna möbler, utdig hyresgiister till hvart.
och ett af rummen med uppmaning till eiihvar af de utsedda att skaffa sig en lämplig rumskamrat.
IPon valde till sina hyres- gäster just sådana arbeterskor, som på griinct %-E sin lilla vecko- penning (t. ex. under 10 kr.)
voro hiinvisade till de siimstit inne- boendeställena, halst landsflickor, som arbetade i olika yrken s h o m bod- och atelier-sömmerskor, bokbinderakor, satterskor, stryker- skor m. m.
Hyran skulle betalas m: i~iactsris d e r t. o. in.
om si pifordrades i ännu mindre poster, men plus hyran skulle hyres- gästerna genom en mindre mhiatlig srnortering ftfi göm sig till iigare af möblerna.
För att kunna uppköpa de nödvaiidiga inventarierna upp- tages ett lan - det beräknas, att hrar arbeterskas ountlgiing- liga möblemang gar till c: a Ils kr.
-, r h t a i i A h e t uträknas
och lägges till den månatliga hyran och möbelamorteringen.
Ingen far niiniligen något till skänks, de unga flickorna skola lara känna, att allt iestadkoniines genom eget mbetg och egen ordentlighet, hvad de ha att tacka för &amp; r endast den stödjande handen, som riickes ' dem, och initiativtagandet.
Sedan fröken B. under nAgra %r varit i tillfiille att iakttaga det goda resultatet af detta systeni, lyckades hon intressera bygg- nadsaktiebolaget » Vanadislimden » att inreda en våning enkom för arbeterskor i det bostadshus, som bolaget för uagefiir tvii Ar sedan uppförde.
.
Och har anser hon, att hennes plan blifvit p % ett siirdeles lyckligt sätt förverkligad,: i det inredningen verk- stiilits med tanke på att i niöjligaste matto allt, son!
behöfs för ordning och trefnad, skall finnas inrymclt inom hvarje liten Iiigenhet på ett rum.
.
Förutom de har och hvnr i andra hus kiingspridda lagen- heterna, hyr nu fröken B. af byggnadsaktiebolaget » Vanadislunden » 4 rum, livaraf 2 rum med plats för tre och 2 rum med plats för tv&amp;.
Hvnrt rum %r försedt med egen tambur nied i n g h g direkt friin ' farstun, egen klosett, garderob, kakelugnsspisel, gaskök och autonmtisk gasiilätare, .skap, som öfverst tjänstgör som skafferi och darimder inrymmer vattenledning och slaskrör, - sltledes allt som beliöfs i bekvänilighetsviig inom hemmets vaggar!
Det blir sålunda icke detta spring i trappor med all dess tidsspillan och oundvikliga beröring med de andra hyresgiisterna.
Till hvart rum hör ockd ett rymligt vindskontor, hvnrjiirnte tviittstuga och Ijadriim finnas i huset att i tur och ordning fi % begagllas.
1 ' inö-.
belväg har hvarje hyresgäst en divan eller järnsäng med fullständig uppsättning a£ goda sängkliider och linne, hvar sin byrh, ett fall- bord, ett tviittbord med porslin, n %gra stolar, fullstandig uppsatt- ning af gardiner in.
m!
De rum jag varit i tillfälle att se vor0 också försedda med ventil samt nied stort fönster med fri utsikt - de vette %t Vanadislunden - och gjorde i all sin enkelhet ett utmärkt trefligt och gediget intryck.
Som denna vfming hör tillsett filantropiskt företag betingar den blott ö00 kr.
i hyra okh de 10 arbeterskor, som bo har ha shledes att betala pr år 60 kr.
hvar, d. v. s. 5 kr.
pr miinad.
Men priset ställer sig i verkligheten något olika, emedan för de bästa platserna erlägges något mera pr person eller 5.10 och för de andra 50 öre mindre, d. v. s. 4.60.
Möbela£hetalningen blir dock för d l a lika och verkstalles med 1.40 pr person, sliledes '
varierar niånadshyran - med inberäkning af amortering och rantor p&amp; 6et för inventariernas inköp upptagna lanet - mellan (3.50 och G kronor i månaden för hvar hyresgäst.
Enligt uppgjord tahell har hvar.
och en p i detta vis slutamorterat på 10 ' Ar.
D % har t. O. III.
ett 6fverskot.t uppstatt, men detta anviindes £örst och främst till att inköpa lika möbler för alla, s % att de som haft de enklare järnsängarna - hvilket af utrym- messkäl ibland varit nödvändigt - ft2 divaner; fijr det andra användes ö£verskottet till nödiga reparationer, och för det tredje till hjälp - t. ex. till landtvistelse eller dylikt - för de hyres- gaster, som daraf iiro i behof.
Sedan allt ar slutamorteradt och hyresgästerna sjalfva blifvit ägare af möblerna, kan nedsättning i byran ske för dem alla.
Och om de flytta ha.
de ju sitt bohag, de kunna fortfarande d % sig tillsammans kamratvis och äro icke tvungna att bo inne.
Detta system har visat de basta resultat.
Xanadsinbetal- ningarna klicka aldrig, och hyresgiisterna, som nästan alla förut varit inneboende, först % att uppskatta förändringen och ef terfölja med största villighet de f % men bestamda regler, som iippställts, t, es.
att de ej få ha besök efter kl. 10 om kvällarna eller p&amp; annat sätt störa hvarandra.
SHgon uppmaning att fara varsamt fram med möblerna behöls verkligen icke, ty dessa betrakta de redan friin början som sin tillhörighet och agna dem den största omvårdnad.
M h g a försöka att sh fort som möjligt fullgöra sin amortering för att bli ägare till möblemanget.
Ett 30-tal har salunda under de 6 år denna verksamhet pågiitt amorterat slut.
Tre flickor ha lämnat p&amp; grund af giftermil1 och ha d&amp; in- betalt hvad som fattats och medfört sina möbler.
En droskkusk, som nu ar den lycklige fästmannen till en af flickorna, ga£ sin belåtenhet till kanna med den trefnad, som råder i de resp. » hemmen * att yttra till fröken B.: D Ja, fröken får ursäkta, men här gAr nog snart flickorna &amp; t allesammans, för di ä ' s5 hggg- liga och snällas.
Och ingen ringa betydelse får tillmätas den omstandigheten, att nar nhgon af dessa arbeterskor gifter sig, har hon hunnit vänja sig vid ordning och hemkärlek, hon har bilde lagat sin mat sjal£ och i öfrigt p % allt sätt försökt att spara och sammanhalla hem- met, hon kommer ej direkt från fabriken utan annan kunskap an i den lilla arbetsgren, hvarmed hon där sysselsattes, och inne- boendesystemets frestelser till oordning och allt slags, hafs » har
hon lyckats undgå.
Det hände också fröken B.
.n dag i en spårvagn, att en arbetare koni .fram och tackade henne för allt hvncl hans hustru genom henne fatt lära, tilliiggande att han hade ett det lyckligaste hem.
Ytterligare har detta system det goda med sig, att.
den som förestar det hela, har lätt att lära känna sina hyresgäster och deras behof.
SA t. ex. har i de fall dar fabriksflickan varit totalt okunnig i matlagning, det ordnats så, att hon ' fått genomgå en sl~olkökskurs; äf ven kurser i sön~nzzd, skrifning, räkning m. m. finnas anordnade 01.11 n£tnarna i sarskilcl lokal, där frivilliga kraf- ter undervisa; kursafgiften iii: SR låg att arbeterskorna sjalfvn ekola kunna erlägga den; äfven denna f5 de amortera af per manad.
&amp; langa af flickorna ha dessutom en s. k; hemsparbössa, diir hvarje slant, som Ban iinclvarits, nedlagges för att ränta af sig.
Första året, som en arbeterska fAr det.
ordnadt 115 nu skild- rade sätt, har hon i allmänhet svårt att göra några besparingar, ty hon behöfver då bhde äta upp sig och kläda upp sia.
Men sedan far hon vanligen 3 kr., högst 4 kr., att racka till för vec- kans mathållning.
De tre eller tv % rumskamraterna slå sig ihop om samma kosthåll, tura om att » ha veckan », bruka t. o. m. stiga.
upp bittida och baka; att inånga utgifter p % detta sätt und- vikas är klart, på saniina gAng som en friskare uppsyn snart nog vittnar om huru mycket bättre kost de f %, an nar de voro han- visade till de billiga niatställena.
Oftast ar ju fabriksfiickans ar- bete s % beskaffadt att hon ej kan komma hem till, middagen; dh lagas, när hon har tid, i ordning inat för flera dagar, hvilken medtages ~oxn niellanniAl till arbetsstiilleni; et.t ordentligt afton- mA1 iites seden vid hemkomsten.
Det är sorgligt nog ofta SA, att ett arbete, som Asyftar att verka välgörande, mötes nied misstro af dein, som Bro föremål härför.
Men clettn har icke varit fallet härvidlag, Resultatet af detta system har endast varit till glädje och .öfverträ£Eat förväntan.
Alla hyres- gäster ha uppfört sig hyggligt och ordentligt och äro glada och tack- samma för huru de ha det ställdt.
Så snart nhgon ledighet uppstår, m. m., får alltid hyresgästen såsom på grund af sjukdom, bland sina kamrater rekommendera sin efterträderska.
Den, som läm- nar till följd af sjukdom, får öfverflyttn sina förbindelser p&amp; efterträ- derskan.
Och att det iir de förutvarande hyresgästerna sjalfva,,
som ge anvisning p % de nya, har utfallit till fullkomlig be- låtenhet.
Referenser fordras naturligtvis, hälst i kamratkret- sen, och man hör sig d % för dar.
Så har den principen följts, att de yngsta och oerfarnaste få bo tillsammans med dem som.
redan visat sig pAlitliga.
En sak, som mycket stärker pensio- närernas hem- och ansvarskänsla är att de sjalfva underskrifva kontrakt på ett hr med 3 m %naders uppsagning; vissheten att h a ouppsägbara kontrakt per Ar som andra ordentliga hyresgaster inger, som naturligt är, en stark trygghetskänsla.
Fröken B. har i denna sin verksamhet utgått frHn principen, att det är lättare att förekomma nöden än att bota den,, d % den redan intradt.
Hon har insett den stora etiska betydelsen af att hemkänslan uppodlas och starkes och framför allt har hon besjii- lats af en fast tro på det goda hos de unga flickor, hon tagit sig an.
Och hennes tro har icke kommit på skam.
Hon lär dem: inga rättigheter utan skyldigheter!
- att lefva ordentligt medför sin egen belöning!
- hjälp dig sjalf, s % hjälper dig vår Herre!
Bland Stockholms omkring 16,000 arbeterskor beräknas det att c: a 1,000 bo inne, medan den mindre delen har det nigot bättre stilldt, i det att de bo tillsammans med slakt eller v " anner.
Men det är nog icke endast i hufvudstaclen, utan inom alla Sve- riges fabrikssamhallen, som det finnes mycken nöd af alla slag att bekämpa.
Det är därför vi har vid Förbundets första krets- möte velat framlägga en redogörelse för denna pk praktisks grun- der ordnade verksamhet, i hopp att den skall mana till &amp; erföljd, ty hvad kan vara lyckligare bAde för individen och samhället, Kn att den svaga, som kanske annars skulle dukat under, genom en stödjande hand förhjälpes att göra rätt för sig och st&amp; p5 egna fötter?
S.
Ett bref frin Fredrika Bremer ').
Jag ar ond på mig själf, som icke förr tackat för ert jul- bref, icke förr sagt er: godt nytt Ar!
Brefvet var mig dock s&amp; kärt och viilkonlmet och kom som ett julljus p i sjalfva julaftonen.
Alen dagarna g %, flyga, jag vet ej huru, mig tyckes de aldrig flugit så fort - och and % gör jag .nästan ingenting.
.
Var val: kommen Ater från den långa sjukdomen och Gud gifve till en battre, gladare halsa an före denna!
Det gör mig djupt ondt att veta er under väldet af denna .underliga sjuklighet, som ' ned- trycker kropp och sinne.
Kunde ni dock befrias därifrh; ty med denna ar ingen lefnadsnjutning möjlig.
Basta Nygren, kunde ni blifva litet lyckligare!
Och har er langa sjukdom verkat till att borttaga det slags lidande hvaraf ni vanligen plagas så - säg mig det snart.
Denna vinter tillbringar jag mest i stillhet pi % landet ' och har där sköna, lugna, iiffulla .dagar - hälst förmiddagarna d&amp; jag är allena.
Enlellan %t tillbringar jag några dagar i Stockholm, ser folk af alla sorter och ser vanligen en ' &amp; tvA aftnar ' hos mig ett litet siillskap ' af vänner inne i dagens mest lefvande och.
intresseväckande frågor.
Detta- sätt a t t lefva passar mig det hela battre an n %got annat.
Bland de Zrnnen, som Ijiogesedan diskuterade och med experi- menter analyserade utomlands, nu äfven börjat bli lefvande i svenska tankar och ord k o de kommunistisk?
och socialistiska samfunds- fragorna.
För mig har alltid dessa haft sto&amp; intresse, och med begiirlighet har jag sökt och söker iinnu det förnuft och den sanning, som milste ligga till grund för de chimäriska byggnader, som dels teoretiskt, dels praktiskt bifvit uppresta p % dessa ideer.
Jag har afven skriftligen sökt redogöra därför men icke offentligt gnnu W:).
Jag förmodar att dessa frAgor äro er.
bekanta och.
vore O) OfvnnstAencle bre£ ar ställdt till samnie nini?, meksnikern Daniel Nygren, hvilliens beriittclse om ett besök hos Fredrika Rremer pk Arsta sthtt att 1Bss i början af cleniia kghng.
Ehuru man har anledning för- nioda, att en ganska flitig korrespondens förts mellan de biida vanneriin, ar det hrir meddelade brefsret efter all sannolikhet det enda pop diiraf blifvit bevaradt.
De öfriga af Fr. Breiners Fref, som vid Nygrens död 1851 HtergLtt till brefskrifvariimsn, ha troligen af henne sjalf blifvit ' försterda.
* *) Fr .. B. aiispelar förmodligen pH ron-iaiieii ~Syskonlif B, utgifven 1848, hvilken spss1ar: med - en del sociala frågor, t
glad att höra er tanke om dem samt om de fattiga s. k. arbetande klassernas behof och hvad de förmögna kunna pA förnuftigaste vis göra för att uppfylla dem.
Jag vet att fragan Br stor, att knappast iiAgon individ, utan troligen blott tiderna, sakerna sjiilfva kunna besvara dem och liisa den gordiska knut, i lirill- \ en satu- hdlet med sin växande massa af proletiirer nu ligger insecklndt; - men den man som med ett varmt hjärta och en bildad, ut- vecklad tanke st5r i nsra beröring med bAde den ena och andra klassens folk, kan biittre an.
nAgoil se 11 % hvnd frilgan hfinger.
- Ännu en frd.ga!
Sedan jag sist skrcf till er har jag kommit i beröring - och just icke den vänligaste - med s. k. aliktre~.
Jag har ej förut trott på nigot sekteriskt hos detta slags folk.
Numera ser jag att sadant verkligen finnes där, och hvad jag sett daraf har ej varit till denna riktnings fördel.
Jag älskar varmt det religiösa lifvet, ar till och med böjd för det excen- triska däraf.
Men där jag ser trång ensidighet, högmod, intole- rans, obarmhärtighet under massan af bibelsprhk och stora ord om egen rättfärdighet och fröjd i den Heliga anda dar - vänder jag mig bort med afsmak.
Dock k m viil bland dessa &amp; isare », som nu ' hastigt vaxa till i vårt fädernesland, finnas en biittre klass än den jag lärt kanna.
Har ni n3gon erfarenhet af dem och vill ni saga mig hurudan den ar?
.
En ÖEvernaturlig upplysning och förändring i sjiil och sinne Bylies vara hvad de skryta af och stödja sig pA för att ha riitt att döms och fördfima vtirlden.
A t s k i l ~ i ~ mera t hade jag att tala med er, men det har blifvit sent, och syster Agathins vantar mig snart till aftonlas- ningen.
Denna begynner hvnr afton kl. l /, 8.
DB kommer jag ur mitt rum, Agathe ur sitt och min mor ur sina (alla skilda frt3.n hvarandra pli, olika sidor af huset) och komma tillsammaiis i det blil ruminet (hörnrummet dar vi voro förliden aornnlar) och diir läses da högt.
Den ena aftonen ar det jag, den andra aftonen Agathe, som är £öreläsande.
Min mor lägger pstiencc och hör p&amp;.
Så gRr det tills mot nio, d&amp; vi i salen dricka te och äta en liitt kväJlsvard, och sedan till tio, db vi skiljas At och g&amp; till hviln.
I afton ar det jag som skall föreliisa om grefvinnan Ida Hah-Hahns Sibyl - en ledsam bok Diril ganzen, och en repeti- tion af hennes haltlösa och tröstlösa lifs- och världsasikt, uttalad .i G r a b Pazcs@n.e, Zzc; ei Frauen m. fl.
af hennes böcker.
Jag laser henne and&amp; gärna; hon zregt mich ann, ehuru ofta till aMTieder- sprucha - men det ar dock nkgot det.
Jag 15hgtiir höra nAgot fiAn er och om e r halsa, ert lynne.
Den lilla idyllen med Aqvelinn ' ~ u ~ h e r n var i a snR11 och täck.
*) Tack för den och för det jag i er känner mig @ a ' en god och sann vän!
Er tillgifna.
Fredrika. '
Årsta d.
10 febr.
1547. '
' Litteratur.
.
.
Solidar.
II.
Renhet.
E n hafsfång för den enskilde och samhallet af Elsa Törne.
Det var helt naturligt att den stora uppmiirksamhet och de allmänna sympatier, ' som mötte » Solidar I » vid dess första fram- triidande, skulle uppinunt-ra dess författarinna att gå vidare frnmAt på sitt reformatoriska ledungattig.
Enligt hvad den länge fortsatta diskussionen gaf vid banden, är » heininens .reformering » ett snart Sngdt outtömligt ämne.
I &gt;&gt;Solidar I » behandlades detta ämne.
hnfvudsakligast ur synpunkten.
af ett förenkladt, meii praktiskt och biittre fördeladt husligt arbete; har ses det fran en annan sida: renhetens.
Menar författarinnan icke ren&amp;ighe.t, fast hon något oegentligt kallat sin bok renhet?
frtigar man sig kanske, då man laser bokens titel.
Men man kom.mer saart underfuid nied.
att ienlighetsbegreppet, soin i början intager en sa förhärskande plats, endast tacker en del af de taillrar och idéer, At hvilka boken ger uttryck.
» Renhets, författarinna ar en.
hiingifven dyrkare af frisk luft, sunda vanor och allt dylikt och en rent af fanatisk hatare af dessa tings motbilder.
Hon g8r t. o. m. sh Ihngt, att klyftan mellan snmhallsklasserna i herincs franiställning niistan blir liktydig med svalget mellan den smutsige och den relativt rene och det.
mest effektiva medlet att fylli denna klyfta blir - tvil och vatten.
Det ligger vid första pheeiidet e11 viss portion öfvermod i förf: s saltt att draga upp clen grfinsliaie, som sAlunda klyfver inansklighetei~ i tvii hälfter, men man behöfver ' endast fortsatta boken n@ra sidor framiit för att.
jamsides med renlighetsifrarens stolta sjalfk5insla uppticka en annan röd,trAd: känslan af solidaritet med mänsklighetens mindte rena h d f t och eii varinhjar,tad sträf- van att lyfta denna hälft upp på renhetens och förfiningens plan .. Fru Törne hör alls inte till det slaags samhällsförbättrare,.
.
*) Anspelar troligen pA nAgot litterart försök, som brefskrifvnren tillskickat J r.
B.
som nöja sig med att blotta det murkna och fallfärdiga; hon har tvärtom sin lust i att pA den afröjda grunden timra upp en fram- tidsbyggnad.
Afilngen skall väl - och kanske ej utan skal - kalla denna byggnad ett luftslott, men mAnne ej goda manniskoviljor kunna tistadkoqma, att det sniåningom reser sig i höjden?
Enligt fru Törnes dröm skall det komma en tid, då äfven de sämre lottade barnen få, vgxa upp i rena och prydliga hem, då samhället lyfter p&amp; sina axlar en del af den fattiga husmoderns arbetsbörda, då, hvarje daglönare, innan han lämnar fabriken eller nybygget, aflägger sin nedsölade dräkt och p % gatan eller ' i hemmet upp- träder som en gentleman och - framför allt - d % vi alla vaknat upp till insikt om vart ansvar i den hemska företeelse som kal- las bostadsnöden.
Det är dock inte endast de fattigare klasserna, som behöfva höja sitt renhets- och renlighetsbegrepp.
Domen gir ut öfver oss litet hvrar.
Det ar mycket, som man tolererar, därför att man vant sig därvid och vanan blifvit en andra natur, men nar nAgon lyfter på,.
vaiinns täckelse, far man plötsligt syn pa saken sbdan den är.
Och det är denna väntjänst fru Törne vill göra oss.
Det ar redan namndt, att denna bok ej uteslutande handlar om yttre renlighet.
Med denna som utgangspunkt öfvergiir förf.
till sinnets och karaktärens renhet och vill pbpeka det nara sam- band, son1 härvidlag förefinnes mellan det yttre och det inre.
Det vill dock synas som om betydelsen af detta samband här vore nästan öfverskattadt, ty huru pitagligt det än ar, att armod, smuts och ogynnsamma yttre förhillanden h a h a en fruktanevärd makt att förkviifva hjärtats ädlare kiinslor, skall man svikligen kunna konstatera en relativ stegring af sjiilsfinhct, alltefter som hygienens och renlighetens k r d bli mer och mer tillgodosedda.
Visst kommer man ett stycke väg med tvi1 och ratten, men den renhet, som hela sarnhiillslinien utefter ar ett skriande behof, ar dock i öfverviigande grad beroende piiandliga värden och krafter.
I slutet af boken framställes ett varmhjartadt, om ock i praktiken svå,rutfördt förslag om en » permanent ungdornakommis- sion », som enligt förf: s tanke skulle kunna lösa den brännande frågan om ungdomens tillvaratagande och bevarande under den farliga period, da skolgangen ar afslutad och intet yttre stöd lam- nas frhn samhällets sida.
Qfven om man stiiller sig tveksam inför tanken p&amp; den obligatoriska kontroll, som har talas om, är det alltid en förde) att denna viktiga fraga dryftas frän alla sidor och att nya uppslag framställas.
Elsa Törne har en fast och ljus tro pb makten af kvinnans vilja, och hela denna bok utgör liksom dess föreghngare en varmhjiirtad vädjan till alla Sveriges kvinnor, att de miltte satta in all sin förmhga på uppgiften att » bli herrar öfver ödet i tro, i renhet och i arbete ».
Måtte denna vädjan ej förklinga ohörd!
F. E.
När sj6n går hög.
En sannsaga af Jane Gerna ?dt Claine.
.
Ater har fru Gernandt clainel ' skänkt oss en bok fr %n den stora okända världen utanför civilisationens egentliga gränser.
Som ett brokigt panorama upprullar hon för oss ' sina exotiska bilder, och vi stanna inför det främmande skiidesyelet, gripna af det okändas hemlighetsfulla makt.
Denna g %ng är det till tatarer och armenier vi vallfärda.
Den yttre ramen för berättelsen är Baku, och tiden skräckdagarna i februari 1905 samt den närpast, föregående och följande .tiden.
Till dessa fasansfulla politiska händelser, hvilka för alltid skola st % inrietade pil de s. k.
» kristna », nationernas skuldregister för det tjugonde århundradet, knyter sig en ung svenskas sällsamma historia, en » dröm om Osterlandet ».
Dotter till en tamligen samvetslös men för det svagare könet oemot- sthndlig äfventyrare, har hon f %tt i ar£ en passionerad natur, för hvilken upplefvelsens glans och färg, själfva D afventyret », iir allt.
Egentligen har man litet s ' vhrt att först %, hvarför författarinnan gjort denna hetblodiga och nervösa varelse, sprudlande af lif och skönhetslängtan, till svenska -- ty » sannsagan » består väl egent- ligen i den historiska ramen och ej i den inflätade romanen - shvida det icke är for att gifva en psykologisk förklaring till att hon, i följd af motsatsernas attraktion, s % helt lian bedhras af den armeniska don Juan, Nikita d ' brtemieff; hvilken dock för läsaren aldrig blir något annat iin en uppstyltad teaterfigur med ihhligs deklamationsnunlmer och studerade gester.
Hela boken bjuder för resten på en underlig blandning af stark och p&amp;tnglig realism och ett visst deklamatoriskt klingklang.
.
Det ofta öfverliigsna siitt, livarpi det historiska stoffet i all sin brutala henukhet 3r anvaadt, och de episkt storslagna scener, soin har och hvar komma till-synes, vittna om författarinnan af rang, ej mindre iin de af österländsk glöd färgade naturstam- ningarna.
Det ar skada, att miinniskoskildringen ej p % lAngt nar fyller samma matt.
Det a.r som om f ö r t först vore i sitt esse med den historiska eller den.
geografiska verklighetens fasta mark under fötterna, nar fantasien skall forma människotyper, sviker (zllt emellardt förmligan: Det hjälper ej, att hon låter sin exotiske hjalte brinna inne i petroleumkonungens hus och ligga » förvand- lad till aska under svartnade ruiner, en skugga bland skuggor, men vacker annus.
Läsaren har son1 en förnimmelse a£ att han skall resa sig upp, s % fort ridån g %tt ned, och l %ta hela teater- skruden falla inne i klädlogen.
SAdana figurer som denna g % inte i nittonhundratalets människor.
Boken innehhller för öfrigt en annan: hjalte, en ljushårig,, sveklös svensk, som slutligen räddar sin landsmaninna både från armeniern och henne sjalf.
Tack vare honom slutar det hela lyckligare $,n man kunnat hoppas, det blir andtligen vindstilla efter stormen, och de skyhöga viigorna lagga sig.
F. E.
-
.
.
Solivro af .HjaEïnnt- Bergnza ?z.
I detta materialismens Arhundrade, d&amp; blott det tangibln galler, di % upplysningens flod svaller öfver sina bredcl ' ar, och den uppgående dagen skingrar allt sagotöcken; hander dock att: romFn- tikens bl8a blompm ej gatt allclel ' es föïlor~d.
Det är ej znAngs, som Iriina: a finna viigen; de, som ' för ett brhundrade tillbaka, i förra seklets arla morgonstund, gingo ut för att plocka den, funno den aldrig.
- den lockade dem blott långt i n i sagornas värld, i de dystra skogarnas djup, och blom- bortglömd.
man blef Nu har ep ung svensk, drifven &amp; f s ~ m r n a langtan och äfvep- tyrslusta, vågat sig ensam ut att uppsöka den.
Hans vag går ocksh genonz obanade stigar, ut pli falt af gungande mystik; afsen han s.ölrer den blomman, och bloniman, den säregna, ' den onderbara, den, som blott lnngtan finner - h ' olivt-o ar dess namn.
lutroduktioiien - jag skulle vi1 ji, saga ouverturen till denna sagodikt - 5r storartad; den och beskrifningen p % soregnernas land aro de högsta momenten i denna alltigenom intressanta och.
drömfyllda skapelse.
.
.
.
JEittefAglarnas kanlp i » den sista uatti~nnzans nzörlcer » ar buren af en nla.ktig stanlning; den verkar titanskt, och far man intryc- ket af att det barn, Solivro, hswrs lif begynner med den blod- drypande röda fjiidern till symbol, fir född till olycka.
Till olyclr~i g&amp;r a h e n hans vag.
- liksom alls lidandets utvalda.
Men hans korta karlekslycka och Tairavitas glödande - ' genliiirlek kastar dock ett försonande skimmer öfver haps sorg- bunclna tillvaro.
Ty faktiskt ar, att t.
o. m.
i eagornag vArld liar den nya tidens ri ktnii-ig smugit sig in, och Jyckobehof vet stegrats hos iniin- niskan - och om det ar utveckling eller tillbakagAng - men sakert ar, att det liF, dilr lyckans sol aldrig lyst u p p de ~nfor.miga dagarna mer och iner Iiimnar en l ~ a ~ l s l af a otillfredsstiillelse.
Lyckan har blifvit czllsin~lrtig och Solivro f&amp;r sin del daraf.
Men soin skalden siiger: » Huer lykkestzuzd clu filc paa j o d betales nzaa med sorg, om flere fAges ad san tro cle ykes lcztiz paa borg » dyrt f %r han betala sin skuld till lifvet - i As.
fAr han dviiljas i skyin- ningens land; ja!
11: m I~ominer aldrig clariir, förrtiii han af sitt eget b: irn fKï den pil, soin han borrar i sitt sjiika 1hjRïta.
Denna beskrifning p5 soregneraas rike gr iliigot af det vack- raste var litteratur och Öfverhiifviid all littatur har att uppvisa.
Blott Ailseterlinck kan s5 skildra de tysta clröinn~srn,zs viirld, tyst- nadeii5 inaktiga sgrAk, de olycklige~s l-ieinvist, de soin söka sitt allt i minnets töcken, tills tanken blir trött och gAr sin ljudlösa kretsgAng, allt 15ngeaniinare och l h ~ g &amp; ~ n ~ n ~ och a r e, de somna in i det land; » dar fiolen iir ett sofvande öga, hvars lock glömt att sluta sig.
Hon hvilar stilla blaad purpur, viola och hvitt ljus, ' som icke äger ntlgon styrka.
I detta land &amp; r det drömda solar,:
som räkna ticleii; ' clröm ' da solar som koniina kiiiislor att spira, växa och vis~nas.
Hela cletta kapitel är en äkta pZirla.
A h.
Itan Iiisa det om.
och om igen.
De djupa tai~knima glänsa likt gulclådror och väcka en ur cleii drömviirld, hvari man frestas vagga sig in.
Soregneriias rike %r likt Tschaichowsky~i oändligt vernods- fulla, tungsinta tonskapelser; de anropa fhfängt en högre makt att gji1t.a litet lilarhet i detta jorclelifvets kaos, diir vi trefva oss fram - i skymningem lund.
Soni.
sagdt niecl Solivro iir deil tyska romantikens blfia bloinma oniplanterad i svensk sagojord.
I ' Heinrich von Oflerch- gen af Novdis Aterfiiii~a vi denna stiimniag -- ja, iilicla till samina tanke i en saga, som en af köprniinneil beriittar för den unge Heinrich pB hans rem.
Det ar siigneii on1 det förlorade lycko- lanclet Atlantis, son1 ej mer finns till utan försvunnit i hafvets djup.
Solivro för oss.äfven till ett drömmarnas land - in i nya, underbare världar, pA samma.
@ ng som den ger oss en ny, dju- pare förståelse af poesiens gyllene rike, clär clen unge författaren il.sl; ar att d d j a s.
.
.
Clm-n Fleetzuoocil.
Telegrafisternas stallning.
Mecl niileclning clhirtxf att en knngl.
koin- i11issioii f. 11.
Ur sysselsntt ined iippgörnnde ' af förslag till förRnclrncl orga- nisation 111. in.
vid Telegrafverket, liar Förbundets styrelse tillstiillt koin-, inissionen en sbrifvelse beiörande de kvinnlign telegrafisteriias st~llniiig. '
Lii Upplysningsskrifter i sociala frågor.
P.S. grnncl af e11 vid kretsmötet.
i Motala gjord lien-1stii11,2-i1, Iinr Förlmiclets styrelse t.illsatt en 1; oinité med iippgift att iippr8ttn en förteckning öfver iiyplysniiigsskrifter i socialt^ friigor samt att, ph do oiriittlen cliir ti1lgA~1.g ph s5dai1n snkrindes, gB i för-, fattning om dylika skrifters uta~; betning, lined siirsldclt ~Fseende fast p&amp; kviniioarbetet.
Medleinninr i Ii0111itéii iiro fröken Sigrid Rjörkl~ind, &amp; r. Lyclia Walilströin och professor l ?.
Schulthess, med.
rlitt för dein att kom- plettera sig ujiilfva.
O dir Mormonagenternas verksamhet i Sverige konliner att blifva föreinAl för iindersökning af en af Förbundet t i l h t t komité, bestAencle af d: r T.
Höjer samt frö1; nnrns Biina Giistafson och Clara Wnlilströrn; afven cleniia koinité Bger inom sig kompletteringaratt.
* -
320 Vid de f6r engelsmän ordnade kurserna i Stockholm 27 r t u g.
4 sept.
var en dag anslagen At skriniioarbetet~, hrarvid fröken G. Adelborg 1Pin- nade en kmaktaristik af Fredrika Brenier och en öfversikt af Förbundets verksamhet; d: r Ellen Sandelin reclogjorde för Svenska kvinnornas na- tionalförbund och fröken Anna Whitlock för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Efter föredragen vor0 kursdeltagarna af ofvannamnda föreningar inbjudna till en enkel t6siip6.
skilda håll.
Kvinnans rösträtt i Italien.
ar, enligt Giornale dlItalia, en M g a för dagen och diskuterasi alla tidnin- gar, sarskildt med anledning af att 10 damer anballit att blifva in- skrifna pá vallistan i provinsen Ancona, och att denna anhAllan blifvit beviljad af domstolen i Ancona.
Valkomith antog dem emedan de fyllt 21 Ar, hade medborgerligt förtroende och lagen ej uttryckligen behandlar kvinnans ratt i denna fraga.
Häröfver appellerade allmanna Aklagaren till hofratten i Ancona, hvilken likval beviljade anhhllan pa grund af tolkning af lagen, som sager att kvinnan har samma medborgerliga riittigheter som mannen, utan att göra undantag i paragrafen anghepde politisk röstratt.
Ofver detta utslag i.
Ancona har allmlinna Aklagaren ingiitt med protest till högsta domstolen, som kommer att gifra sista utslaget i frligan.
Presidenten i Ancona har visserligen personligen uttalat sig emot kvinnzins rösträtt, men menar sig ha gifvit ratta tolkningen af lagen i att tillerkanna henne denna rätt.
Har£ör har han erliillit tacksägelser frAn flera hall, bland andra frin guvernörens fru m.
fl. "
Hofratten i Venedig bar senare fallt nekande utslag i samma friga, om kvinnan har politisk rosträtt eller ej enligt lagen.
Ingen har förr an nu anhallit därom, och lagen lar ej uttala direkt förbud emot kvinnans rätt i denna sak.
