# ID: svediakorp-per3014
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1923
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,869
# sentences: 1,422
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


KVINNORNAS TIDNING Emilie Petterssons Broderiaffär (Inneh.
A. HÄBSTKÖM) KUNGSGATAN 43 TELEFON 9831 Färdiga och ritade arbeten ständigt på lager.
Hemslöjdsarbeten ss.
möbeltyger, dukar, gardiner, kuddar och mattor.
SVENSSON 5 iäcke * rö * ^ger » rffG ' e * — Tag inte folk på orden, när de gny.
Då kan det gå er som det gick mig.
Gudskelov i alla fall att jag aldrig hann ge bort kycklingarna!
Jag åt med gott samvete upp dem vid eget bord.
jRagna Peters.
Varje förståndig husmoder använder Pellerins Margarin i hushållet Den människa, som är rättskaf­ fens blott emedan det är klokt att vara det är i grunden icke bättre än en skälm.
R. Whatel.ey.
De kvinnor som våra vänner älska.
Att skriva om de kvinnor, som våra vänner älska, skulle bli ett allt­ för rikhaltigt ämne att behandla och ej kunna avfärdas på en eller ett par spalter.
Men vi kunna tala om de överraskningar, som våra vänner bereda oss med sina olika tycken, och den omkastning i våra tankar och känslor, som äger rum, då den lilla obetydliga kvinna, som vi knappt lagt märke till, plötsligt framställes för oss såsom föremål för en lågande passion.
Täckelset, som döljer de flesta liv, dragés ibland helt oväntat åt sidan, och där förut allt var lugn och frid, där uppfånga vi glimtar av en sugande malström, vari dussintals motsträvi­ ga varelser dragas ner, under det de förgäves arbeta på att frigöra sig.
Och därefter upptäcka vi, att den där stillsamma lilla kvinnan har för­ skrämda ögon, som ett jagat ville­ bråd.
i nade, då män förälska sig i kvin­ nor, som inte skulle kunna göra dem lyckliga mer än en vecka, och som de själva helt visst skulle göra grymt olyckliga?
Det finns ingen lagparagraf, som förbjuder en ader- tonårig flicka med passion för lant­ livet att gifta sig med en femtio­ årig man, som ej kan trivas annat än i staden.
Det är först på fjärde da­ gen i smekmånaden, som hon bör­ jar kinka efter tennispartier och han blir fast och oryggligt besluten att aldrig i sitt liv vilja veta av någon förändring vidare annat än möjli­ gen en resa till närmaste grannstad.
Männens kärlek faller på de förun­ derligaste föremål — - och kvinnor­ nas med.
I kärlek är det ej stor skillnad mellan män och kvinnor.
Men de män, som våra kvinnliga vänner älska, intressera oss aldrig så mycket, som de kvinnor, som fängsla männen.
Vi tro alla, att vi kunna se vid första ögonkastet, vad en man går för, men vi äro alldeles förvissade om, att det finns många kvinnor, isynnerhet de blyga och tillbakadragna, som endast äro sig själva, då de äro ensamma med den man de älska.
Vacker hy är skönhet.
• i • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Använd dagligen Yvy-tvål — det är den yppersta tvål för toiletten.
Den renar xitan att irritera, och de vegetabiliska oljor, som Y vy-tvålen innehåller, göra hyn frisk och fraich.
Yvy-tvålen säljes i varje affär från Ystad till Haparanda.
Aktiebolaget YVY-Fabriken, Ystad.
Vårda håret!
om det är sjukt eller friskt och använd ZIWERT ' Z Extrait Vegetal bästa hårkonserveringsmedel.
Finnes till salu hos frisörer och i parfymaffärer samt hos Kungl.
Hovleverantör zitcepjl?
E f t r,; Göteborg.
Lorensbergsgatan 7.
Tel. 10 98. skor som vi, och det betyder myc­ ket ".
Och så stå vi där inför henne, ödmjuka och förväntansfulla, i hopp att hon ska behaga tycka om oss, efter hon " är så rar ", men med en enda blick får hon oss att ställa upp oss i försvarsställning — vi tyckte oss nästan höra henne viska; " Yt­ liga fjolla! "
Â andra sidan kan det vara en möjlighet, att hon räcker fram båda händerna och säger: " Vi är ju redan vänner ", och då vet vi, att det in­ genting har att göra med mögliga gamla böcker eller med tavlor eller andra människor, att han älskar henne — hon har ett leende som — — Och då blir hon ögonblickligen ej endast den kvinna, som vår vän älskar, utan en som vi måste älska, vi också, lika väl som han.
Det är detta att få lära känna en annan kvinna genom mannen och att följa utvecklingen hos henne från en mycket vanlig och alldaglig förete­ else till en underbar varelse med nya skönhetsdrag, oanade möjlighe­ (Saturday ' Review).
ter, som intresserar och överraskar oss.
Vi lägga märke till att hon (Eftertryck förbjüdes) har fina handleder, en liten lock bakom örat, att hon har en smidig gång, och att hennes ögon äro blå som azur.
Vi ha ej varit blinda för alla dessa företräden förut, men nu då vi veta, att det är tack vare dem, Av Doktor Martha P:son Henning som hon är föremål för kärlek, börja de få en ny betydelse för oss.
Hen­ (Svenska Kvinnors Medborgarförbunds artikelserie) nes inre har också börjat avslöjas Uppsatsen författad på för oss genom ett ord, en rörelse, en uppdrag av Svenska fattig­ talande tystnad, tills hon ej längre vårdsförbundets barnavårds­ är en bland de många utan står där utskott.
förklarad av kärlekens ljus, avskild Icke blott äldre barn, som kunna som ett helgon på en piedestal för tala om var de hava ont, lida av oss, så väl som för den man, som öronsjukdomar utan även de späda­ älskar henne.
ste kunna bliva utsatta för värk i Om det inte finns några små ytt­ öronen.
Det är lätt nog att se, att re behag att beskriva, om vår vän ett barn har ont i öronen, då dessa säger: " Jag vet, att hon inte är vac­ börja flyta, men det är icke lätt för ker, och hon bryr sig inte om kläder, en mamma att förstå var hennes men hon är så rar ", hur angelägna lilla barn har ont, då det endast är bli vi ej, att hon ska kunna tycka oroligt, skriker och ej har tecken på om oss och inte finna oss lättsinniga, någon lokalt iakttagbar sjukdom.
för att vi gärna äro med glada män­ Vad kan då giva anledning tro att niskor och äro förtjusta i vackra det har en öronsjukdom?
Ofta nog klänningar.
Vi säga hoppfullt till har barnet någon dag haft snuva och oss själva: " Det blir nog inte svårt varit täppt i näsan.
Efter att i att bli vän med henne, hon är för början hava varit ganska tåligt här­ klok för att inte veta, att man ofta under börjar barnet, då örvärk upp­ skrattar för att dölja tårar.
Han står, plötsligt och till synes utan säger, att hon tycker om samma anledning visa tilltagande oro, det slags böcker och tavlor och männi- skriker häftigt och far upp ur söm- Om öronsjukdomar hos barn.
?
?r Och varför bli vi alltid så förvå- ian äterNi i0y uérgmans Enkas smakfulla Delikatess spisknäckebrödsorter.
Säljes i välsorter, speceriaffär i Qöteborg.
verkstaden, och orden trängde genom de stängda fönstren långt ut på går­ den.
Som en hagelskur smattrade skymforden över styvsonen, över mannen.
Voro då de ett spektakel för gatpojkar hela familjen, att en sådan eländig trashank kunde våga att komma och hålla dem för narrar?
— Arv!
Arv efter modern!
— Att han inte skämdes ögonen ur huvudet.
Vad hade då både modern och han levat av alla dessa åren?
Och doktor och medikamenter under hennes lån­ ga sjukdom?
Yar hade herrn själv fått mat ifrån?
Hade hans skola in­ genting kostat?
Och matpaketen me­ dan han exercerade?
Om där hade funnits någon smula pängar, så var det slut, slut för länge sedan och tio- falt, hundrafalt mer.
Varför hade väl Wieprandt, trots all sin flit, al­ drig kunnat komma på grön kvist?
För att mor och son ätit upp all för­ tjänsten.
Och nu begärde han arv!
— Men, — ja!
Vad som fanns, skulle han minsann få, hällre än gär­ na.
Han kunde genast få det med sig strax på fläcken! "
Hon flög uppför trappan, och in­ nan vare sig Wieprandt eller Paul " a COo UNDERBARA HAVRE-MUST Vid blodbrist och svaghet För ALDRINGAR, VUXNA OCH BARN.
kunde finna ett ord, var hon nere igen med en hel armfull lumpor och skärvor.
Hon rev upp dörren på vid gavel och slängde in bit för bit, sön- derivna klänningar, blusar, uppslit­ na underkläder, grytor med hål i bottnen, sönderslagna karotter, och en kaffekittel utan pip.
Halva Ro- senhof sprang till fönster och dörrar för att se vad som stod på.
Men kräset av porslin och skrikandet fort­ for.
" Där, där har du!
Det är arvet efter din mor!
Jag är glad att få det smutsiga eländet ur mina skåp och mitt kök, det har legat och luk­ tat där länge nog!
— Här har du din rätt!
— och nu marsch!
Ut med dig! "
Hon grep Paul oförberett i armen och stötte honom ut ur verkstaden med en kraft som ingen skulle ha tilltrott det lilla fruntimret, fram över skräphögen, slog dörren smatt­ rande i lås och sköt rigeln för.
Så slängde hon upp fönstret och skrek efter honom: " Vågar du dig hit en endaste gång till så hämtar jag po­ lisen! "
I Och sedan hörde folket i Rosenhof Bertha Anderson Korsgatan 15 = Göteborg - Telefon 5122 — Vackra färgäkta Tvättyger.
Bomullsflaneller, Ylle-J^läd- ningstyger, Gardiner, sol- och tvättäkta.
Möbeltyger, kotist- vävda och tryckta.
B o r d d u k a r i linne och bomull.
Sängtäcken Tricotvaror, T^eformliv, Snörliv, Strumpor, Yllekof­ tor.
Broderier.
Blekta och oblekta Vävnader av bästa fabrikat.
Vaddtäcken• Prima Ylle-stickgarner.
CD ännu länge, hur hon utgöt sin vredes skålar över Wieprandt.
Paul stod, utan att rätt veta, hur han råkat komma dit ut, med sin portfölj under armen, mitt ibland trasor och skärvor, medan nyfikna ansikten begapade honom från alla fönster och trösklar runt om.
Han fick tårar i ögonen, så skämdes han över sin löjliga ställning.
I van- mäktigt raseri knöt han handen mot den riglade dörren.
Sedan flydde han ned i Pothoffs källare.
Bara gömma sig någonstans, var som hälst.
Inte stå kvar som ett spektakel!
I Pothoffs " restaurant " brann en enda gaslåga till hälften nedskruvad, som om hon knappt kunde andas i denna tunga fuktiga luft.
Krogstu­ gan var ett välvt rum med grova bord och bänkar, med tjocka mörka gardiner för fönstren, som också ha­ de luckor utvändigt och voro smala och sutto lågt.
Bredvid en alltid stängd dörr, mitt emot fönstren, stod en grammofon, och på dörrens andra sida låg en biertunna på ett lågt bord.
Bakom denna tunna tronade FLODIN &amp; UHRBOM Järntorget.
Tel. 10212, bost.
ankn.
Hava öronen väl börjat rinna slu­ tar barnets oro och man kan då av­ lägsna de våtvärmande omslagen och behöver endast hålla öronen rena genom att med en gummispruta sköl­ ja dem nätt med 38-gradigt vatten en à två gånger dagligen.
Har man ingen termometer att mäta vattnets värmegrad med, kan man pröva om det känns lagom varmt på insidan av sin egen handled.
Man bör icke länge fortsätta med våtvärmande omslag på små barn, ty deras skinn tål ej vid det, utan de få utslag.
I någon mån kan detta hindras genom att före omslagets läggande, huden bestrykes med något fett t. ex. zink­ salva eller borsalva.
Minskar ej öronflytningen efter 8 à 10 dagar utan snarare ökar eller andra oroande symptom tillkomma, såsom t. ex. svullnad bakom öronen eller hög feber bör läkare snarast rådfrågas.
Äldre barn, som lida av örvärk, men själva kunna tala om var de ha ont, behandlas på samma, ovan om­ talade sätt.
De böra dessutom hål­ las i säng, ligga högt med huvudet och få varmt emservatten att dricka.
Ricinoljedosen bör för dem vara en matsked och acetylsalicylsyrepulvret bör innehålla ett halvt till ett gram.
Kosten skall vara lätt och drycken icke innehålla någon form av sprit såsom cognac, öl eller dylikt.
Man bör ej försumma att dagligen på morgonen och vid 4-tiden på em. mäta temperaturen hos både större och mindre barn.
Förefinnes ihål­ lande temperaturstegring, måste lä­ kare ovillkorligen rådfrågas.
Vanligaste orsaken till örvärk är inflammation i mellanörat (innan­ för trumhinnan) men den kan också bero på finnar i hörselgången eller på båda sjukdomarna på en gång.
T vilket fall som helst är behandlin­ gen till en början densamma.
Skulle till äventyrs barnets sjukdom ej sitta i öronen, ehuru mamman tror det, så skadas icke öronen av ovan be­ skrivna behandling.
Lida barn av ofta återkommande örvärk (öronsprång), kan det bl.
a. bero på för stora körtlar i halsen, och man bör låta barnet undergå lämplig behandling härför.
Dess bättre är det sällan att total dövhet eller ens nedsatt hörsel blir resultatet efter dessa akuta, i sam­ band med snuva och förkylning upp­ komna och utan komplikation förlö­ pande öroninflammationer.
Vanli- nen, och observerar man det noga, kan det hända, att man får se bar­ net taga sig åt ena eller andra örat med sin hand.
Rör man vid barnets öron, särskilt om man tryc­ ker på främre delen av ytterörat, kan det hända, att barnet vrider sig bort och skriker värre, det ömmar.
Tycker man sig hava märkt dessa tecken hos barnet finns skäl för att antaga, att det här värk i öronen och mamman får försöka lindra bar­ nets plågor.
Vad kan hon då i för­ sta hand göra?
Ljum olja, glycerin eller s. k. örondroppar (10 proc.
fe- nolglycerin, fås utan rec.
på apo­ tek) bör drypas in i bägge öronen.
Man kan lämpligen värma skeden i hett vatten och därefter slå vätskan i den eller också kan skeden med vätskan hållas över en låga ett ögonblick, så att det blir lagom varmt att hälla i öronen (kan prövas genom att hålla skeden mot handen, skeden skall då kännas ljum, ej het).
Barnet lägges, då man skall hälla vätskan i öronen, först på ena sidan, och man får se till att vät­ skan verkligen rinner in (genom lämpliga dragningar och trycknin­ gar på ytterörat befordrar man vät­ skans inflöde), därefter förfar man på samma sätt med andra örat.
Se­ dan lägger man på vardera örat ett våtvärmande omslag bestående av en i vatten, borsyrelösning eller Bur­ rows lösning doppad och urvriden tunn liten näsduk, vaxduk och bom­ ull.
Omslaget fasthålles genom lämpligt bandage enklast genom bar­ nets egen mössa, som knytes under hakan.
För att få blodet från hu­ vudet ger man avföringsmedel t. ex. en tesked ricinolja eller 2 à 3 mat­ skedar karlsbadervatten, och kan man dessutom få barnet att taga in ett kvarts gram aspirin (acetylsali- cylsyra) t. ex. i mjölk, plägar bar­ net få ro därav.
Utvecklar sig sjuk­ domen till varbildning brista vanli­ gen barns trumhinnor lätt av sig själva, varet rinner ut, och öronen börja flyta.
Skulle detta icke in­ träffa och tillståndet icke förbättras efter högst ett par dagar bör läkare ofördröjligen rådfrågas.
där man av flera I ENGLAND KOL VED COKES C.
N. ANDERSSON 3 GOTEBORGS NYA BEGRAVNINGSBYRÅ Tel. 27 80, 69 72, 108 49, Qöteborg.
samverkande orsaker har det besvärligt med tvätten använder man blöjor av ett för ändamålet särskilt fabricerat, mjukt och poröst tyg.
Vi föra samma kvalité i den sedvan­ liga storleken 70X70 cm.
Blöjorna äro lättvättade, fuktuppsugande slitstarka.
Behöva icke manglas el.
strykas.
Mot postförskott kr.
1,50 pr styck från I M PORTAVDELNINGEN Sparregatan 8, Borås.
Pothoff, som höll uppsikt över sin lokal, och utfärdade räkningarna åt gästerna, mest muntligt.
Det var konstigt folk, hans kunder.
Mången, som gick raskt och med sunda lem­ mar in genom dörren i bakgrunden, kom ut som krympling, enarmad el­ ler halt.
Unga kvinnor förvandla­ des till gamla häxor, leende ansik­ ten till gråtande jämmerminer, brunt hår blev grått i en handvändning, och klara, skälmska raktseende ögon kommo att se matta och sneda ut: Allt detta berodde på " Krischan " Pothoffs underbara förvandlings­ konster, dessutom lånade han ut små apor och vita råttor åt pojkar, vilka han sminkat, så att de sågo ut som italienare eller savoyarder.
Han lå­ nade också småbarn åt trasiga, hung­ riga mödrar, och positiv åt blinda.
Hans krog i Rosenhof var samlings­ platsen för den stora stadens förnäm­ sta tiggare.
Vad de hade kvar av dagsinkomsten, sedan de betalat för maskeringen och rekvisita, söpo de vanligtvis upp där.
Mutter Pothoff förstod också konsten att trolla fram doftande karotter och fat på de grova borden, och de länsades raskt mot skälig valuta.
Lite musik, sång, till och med en svängom stod till buds, och tärnorna hade ofta ett ungt an­ sikte under rynkorna och en normal kropp under puckel och lumpor.
Det hände ibland, att folk från Rosen- hof själv tog sig ett glas bier hos Pothoffs för att hålla grannsämjan vid makt, och även emedan Pothoffs läto sula sina skor, lappa sina roc­ kar och slipa sina knivar hos gran­ narna.
Det hände en och annan gång att en nyfiken skriftställare kom för att " göra studier " i Pothoffs källare, som var berömd i hela sta­ den,, och då och då, men mycket säl­ lan kom en polis med eller utan uni­ form.
Dessa gäster träffade emel­ lertid endast på sådana tiggare, som voro verkliga krymplingar eller som hade en av överheten underskriven tillåtelse att emottaga allmosor.
Ty Pothoff höll god.
utkik, och under hans bierkällare fanns en hel laby­ rint av underjordiska rum och gån­ gar, som voro säkra gömställen.
Att intränga i dessa, därtill visade ord­ ningens representanter och överva­ kare föga lust.
För övrigt höll Pot­ hoff på sin specialitet: ' Folk, som 35cda Granar 1 Parfymeri • Tvål.
R;: „ Galanteri - Affäi ef| 57 Kungsgatan GÖTEBORG R, kste| ^ 523,000 kr i outlosta vinster finnes på 1889-isa » ars premieobligationer.
I nsân d Ed™ ' 9!
8 °ch gationsnumraer) amte 60 öre i frim ti n erie «hob?
Älmhults Obligationskontor varefter vi undersöka om vinst ti| » a iiu À, F [gaste orsaken till " totäTdövhet därav följande stumhet (dövsW * 11 äro sådana öronsjukdomar som " 1 ^ träda i samband med sådana infektionssjukdomar som hjärnV^ neinflammation, skarlakansfeber t mässling.
Dock har under ri 0.
ste 25 aren en glädjande n e dgå n • de dövstummas antal gjort sig ' märkt, och da såväl epidemivård öronvård under denna tid gjort stT framsteg i vårt land, vågar m aa moda att åtminstone en orsak till minskningen av de dövstummas ail tal ligger just i den förbättrade t kare- och sjukvården.
Icke dess mindre hava stora delar av vårt land otillräckligt med läka rekrafter, särskilt vad specialists angår.
Mig veterligen finnes sålun­ da, t. ex. icke norr om Gävle någon specialist för öron-, hals- och näs­ sjukdomar, ett förhållande som talar lor sig själv och försvårar den ratio- nella vården av sjukdomarna ifråga Kravet på en bättre organisation av vården av öronsjuka på våra sjukhus är av läkarna känt och erkänt.
Det är därför att hoppas, att landstin­ gen, som hittills ständigt visat sig i hög grad behjärta sjukvårdens krav, även komma att visa sin offervillig­ het, när förslag komma att fram­ ställas om öronläkares anställande vid våra länslasarett.
l^ :0 4.
28 Januari 1923 3:dje årg.
Annonspris: » Textsida 25 öre pr mm.
sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Ex. kvinnlig gymnastikdirektör.
Enär vederbörande icke synas anse att tiden är lämplig just nu för vi­ dare åtgärder har K.
T. icke velat gå händelserna i förväg.
Frågan ïr dock därmed icke förfallen.
Vi åter­ komma!
Bed.
Amalia Gustafssons Saluhallen 21 — 23 förstklassiga Charkuterivaror rekommenderas.
Tel. 1976.
Olof Asklunds Bröd Det är tös » Hrla JVIjölh Distribution på glasflaskor.
Tel. 85 78, 36 99 inte hade kraft att arbetande mot tillvarons orättvisor, och där ö levde av det, som lyckligare par " skänkte dem av sitt över 5 Notoriska förbrytare tålde han i c i sin " restaurant ".
" Var till si brukade han säga.
Människan s vara nöjd.
Jag är för godhet, a för godhet. "
Och han såg ut at vas bra.
„t.
Denna kväll satt han tyst oc nade bakom sin tunna, en ', rC.
gad man med huvud som t tt J ^ päron, grå skäggstubb på hakan ^ en krans av grått hår om den liga hjässan.
... På en stol vid, ett av borde^^ pade, i väntan på gäster, den Julia.
.
jjo » Då störtade fru Pothoil lU ' ^ arBÏ var tjock och skelade, °® * * hängde på sned en grå ull -- j a ^ u ti- " Jag är tvungen ha ' hjälp 1 ken: folk stormar m. sköt ock Pothoff steg genast upp ^ j u] ia sina papper i bordlådan, ® en vände icke ens på huvude • (Forts nästa n:v-) Helår Kr.
6: Prenumerationspris: 1 / 2 år Kr.
3: 50 » / * år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1923. tillätes gärna om " Kvin­ nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
Eftertryck INNEHÅLL.
Utlandskrönika i sammandrag.
Att hjälpa eller att stjälpa.
Av Marie Louise Ingeman.
Kvinnan man älskar och kvinnan man gifter sig med.
Av Julie Gram.
Inom egna gränser.
Också en mödrar­ nas fråga.
Fransk klokskap.
Att skiljas eller att hålla samman.
Märkligakvinnor: Drottning Kristina.
Av S.
L.
Kvinnorna och freden.
Insändarnas spalt: Öppen fråga H. — t.
K — n.
I Rosenhof.
Av Luise Westkirch.
till UtlandsKrönika BREVLADA.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070. i sammandrag Ruhrfrågan har under den gång­ na veckan utgjort brännpunkten för det utrikespolitiska intresset.
Dags­ pressen har meddelat en mängd ny­ heter från ockupationsområdet, de flesta av detaljnatur.
Som betydan­ de händelser och omständigheter må­ ste doek betecknas häktandet av ett antal kolgruveägare och stora indu­ striledare samt högre tjänstemän in­ om kommunikationsväsendet och för­ valtningen, vilka förklarat sig lyd­ nadspliktiga endast mot sitt lands myndigheter och med hörsammande av dessas order vägrat att efterkom­ ma de franska ockupationsmyndig­ heternas befallningar.
Vidare är att- omnämna arbetaremassornas i Ruhr så ståtligt manifesterade och av den opartiska yttervärlden med glädje konstaterade patriotism, de­ ras vackra sammanhållning med ar- betsgivanre, trohet mot det nödställ­ da fäderneslandet och visade manliga m °d mot den i landet inträngande fienden.
Det ligger i öppen dag, att den ranska regeringen icke på förhand Räknat med detta lugna passiva, men oc k så starka och effektiva mot- s nd.
Ockupationsledningens plan­ mässiga uppträdande under de för- a dagarna, kännetecknat av den öv «mäktiges nonchalans mot den a tlöse motståndaren och segerviss- e [Cn äve n för framtiden har därför så bytts i en påfallande osäker- • Gruvor besättas av franska bak^ er ' a Dcir nj, ' eme ll er tid dragas till- neka att arbeta av de bajonetter, som r t s ulle göra slavpiskans tjänst, siv S eiU ^ n ' som häktats för sitt pas- .v a r tStån d mo ^ i n kräktarne, fri- n * r ^ eras underlydande för- kla att de 1 annat fall gå i strejk, gr^ °eh m t a f nat (Tna ' " vilkas fängslande satts ^ ande * n f°r krigsrätt iscen- s t° r t paradnummer, ådöin i " " S ia a e ar sättas ° ^ ^ ^ t, a de böter och för­ detta ' ^ en samtidigt med vac ^ an&lt; ie utvidgar ^ r arikr ' k n Va v * 6 oc k u P a ti°nen och sänder rådet / nassor ' n i det besatta om- don,, ^ IU1 ^ vilket en militärkor- rade + ' ' n ' S.
S ° m för den plane- T y s kland granSGn mot det övriga ej °rd till ^^ rme d början skall vara (6 ^ska rikets uppstyck- üing Unna Fransk klokskap.
Att hjälpa eller att stjälpa.
Av Marie Louise Ingeman.
I n:r 3 av Kv.
T. lästes under ru­ briken " En episod " en av djup själv­ rannsakan och kristlig människokär­ lek genomandad artikel, som hos undertecknad framkallat en del re­ flexioner, för vilkas beredande av plats i Eder ärade tidning jag vore varmt förbunden.
I sak och känsla ansluter jag mig odelat till artikelförfattarinnan.
Re­ ligionen bjuder oss att lida med i vå­ ra medmänniskors olycka, och den gudomliga rättvisa, som redan talar ur profeten Esaias ord: " Bryt den hungrige ditt bröd och dem som elän­ da äro hav uti ditt hus! "
kunna vi aldrig slita ur våra hjärtan och sam­ veten.
Lika ofrånkomlig är sam­ hällets plikt att ställa det väl för sina av skydd och hjälp i behov va­ rande medlemmar.
Men när Kristus vände sig till de rike med fordran på deras offer för den behövande åsyftade han sanno­ likt med denne den verkligt fattige, d. v. s. människan som genom sjuk­ dom, olycka eller annan omständig­ het oförskyllt råkat in i nöden.
Här kände hans förmåga att lida med inga gränser.
Här blev det en sam­ vetssak att hjälpa.
Men i vår tid tillkommer ett mo­ ment, som måhända icke var samhäl­ let på Kristi tid helt och hållet främ­ mande, men som dock säkerligen icke ha.de sådan utbredning som i våra dagars samhällen, nämligen bettlan­ dets bedrivande såsom en fullt ut­ bildad industri.
Denna industri är till sin omfattning redan nu sådan att en fortsatt uppmuntran, även om den skulle ske på kristlig grund och i enlighet med våra samveten, snart nog skulle föranleda en tillväxt av det onda, som småningom skulle skapa en för våra samhällen ohåll­ bar och ödeläggande situation.
Det är en farlig synpunkt att ut­ gå ifrån att människan skall tigga sitt bröd eller bero av det allmännas hjälp.
Och det är en olycka större än någon annan, när en sådan åsikt vinner utbredning.
Vi leva visser­ ligen i exceptionella tider, som krä­ va extraordinära åtgärder.
Men det är ett oerhört misstag, som ovillkor­ ligen hämnar sig, när dessa åtgärder bliva av sådan art att en stor pro­ cent invånare erhålla sitt dagliga bröd i form av understöd eller tank­ löst vid dörrarna givas hjälp, som befriar dem från varje motsvarande förpliktelse i arbete.
Småningom men säkert få dessa människor sin moraliska grund fördärvad, deras an­ svarskänsla försvagas, deras vilja ruttnar bort i brist på användning.
Vad som nyligen mottogs som en gå­ va skall snart bliva en fordran och slutligen en nödvändighet.
Efter understödet tiggeriet — efter tiggc- riet industrien att leva av ingenting.
Den stora engelska skämttidnin­ gen " Punch " visar i ett av sina se­ naste nummer Englands statsminis­ ter, Bonar Law, och dennes franska kollega M. Poincaré, stående på en bakgård.
Framför dem ser man en gås, vilken synes vara rätt illa däran.
På huvudet bär hon den tyska pic- kelhuvan.
— Det där erbarmliga djuret, sä­ ger Bonar Law och rynkar bekym­ rad pannan, kan nog inte värpa nå­ gra guldägg, såvida hon inte först får en lång tid för att återhämta sig.
Full av energi förklarar M. Poin­ caré, under det att han bekräftande smäller den ena handen i den andra.
•Vi ha säkerligen alla runt omkring Och jag säger, att hon kan!
Och en gås, som kan värpa och inte oss sådana exempel på genom alltför vill värpa, måste tvingas att ^ärpa lösligt given hjälp moraliskt upp­ — även om jag skall vrida nacken mjukade existenser.
Arbetet gjor­ des en gång oåtkomligt för dem — ^ e härska järnvägs­ av henne!
ar betarna För - i i i i nätet inom Ruhr, i fråga om vars betjänande fransmännen icke kunna påräkna den tyska personalens hjälp, dirigerar Frankrike, helt säkert till förfång för det franska kommunika­ tionsväsendet, dit några tusen av sina egna järnvägstjänstemän av högre och lägre grad.
Den franska pressen ger uttryck åt uppfattningen, att Ruhraktionen utvecklar sig just på det sätt, man i Frankrike beräknat.
Någon fransk osäkerhet och nervositet förefinnes icke — nu skola de ordentliga kraft­ åtgärderna komma, vilka skola tvin­ ga Ruhrtyskarne till underkastelse: ekonomisk ruin för gruvägare och industriidkare samt hungersnöd för arbetare och övriga löntagare.
Ett ädelt folk det franska!
De tyska tid­ ningarna uttrycka hoppfullhet.
Man erkänner det förtvivlade nödläget, men tror, att vad som nu försiggår är själva slutuppgörelsen med Frank­ rike och att en möjlighet till tysk seger finnes.
De engelska tidningarna börja föra ett uppseendeväckande öppet och för Frankrike synnerligen ned­ stämmande språk.
Man förutspår allmänt icke blott ett misslyckande av Ruhrpolitiken utan även de mest fördärvliga följder för Frankrike självt.
Vad engelska regeringen be­ träffar intar den ännu en avvaktan­ de hållning.
F rån Amerika mäles om en växande opinion för ett ingripande i de eu­ ropeiska affärerna.
Regeringens pas­ siva politik i Ruhrfrågan har med utomordentlig skärpa kritiserats av senator Borah, som gör gällande att Amerika bort uttryckligen proteste­ ra mot den franska Ruhraktionen, vilken saknar varje stöd i Versailles­ traktaten och är en utmaning mot in - ternationell fred och ordning.
Ingenting kan förutsägas rörande den fransk-tyska kraftmätningens utgång, men det ligger i sakens na­ tur, att svaret snart skall givas.
Möjligen kommer Ruhrfrågan att upptagas av det i dagarna samman­ trädande folkförbundsrådet.
En an­ nan fråga som kommer att under­ ställas rådets prövning är den gräns­ reglering, särskilt med hänsyn till vilajetet Mossul, om vilken England och Turkiet icke kunnat bliva eniga på Lausannekonferensen.
Det är det förstnämnda landet som påkallar för­ bundets hjälp för tvistens avdöman­ de.
nu äro de oåtkomliga för arbetet.
De ställa hela sitt hopp, sin fordran, sitt livs vara eller icke vara på samhäl­ lets eller den enskildes hjälpsamhet.
Men den tanken: — Kanske jag också å min sida kunde göra något som berättigade mig att erhålla den hjälp jag begä "!
— den tanken tänkes aldrig ut hos våra dagars behövande.
Jag skulle för egen del känna mig högeligen överraskad den dag en bettlande stod utanför min dörr och sade: — Jag vädjar till er hjälp, men jag är frisk och stark, är det ingenting jag kan göra för er i stället?
Något sådant har aldrig inträffat — jag tror man vågar säga utanför någon mans eller kvinnas dörr.
De som infinna sig komma såsom ur mörkret, efter en kanske sysslo­ lös, fåfäng dag, och man vet icke ens om de äro fattiga.
Kanske ha många det t. o. m. bättre än vi, än jag, än våra grannar!
Hur ofta ha de åtminstone icke större krafter ôcli mera tid för en hel del arbeten, som ni och jag och våra grannar kanske få utföra på den övriga arbetsdagens övertid.
Men den tanken: Kanske att också jag ...!
tänkes aldrig på andra sidan dörren.
Han eller hon står där endast med sina sparda krafter och sin utsträckta hand.
Och inom dig bjuder Bibelns ord: " Bryt den hungrige ditt bröd.
.
.
.
! "
och handen fylles tanklöst och samvetet är lugnt.
Att individer i tusental andligen och lekamligen gå under genom det­ ta bekväma sätt att lösa ett socialt spörsmål besvärar däremot icke sam­ vetet.
Att en frisk, stark människa, som genom lämpliga åtgärder och genom sund hårdhet, där så behöv­ des, skulle kunnat bli en god och skötsam medborgare nu går som en usling, en industritiggare, en upp­ mjukad existens utanför var mans dörr — och att han gör det tack vare dig, mig och alla andra, som vilja köpa frid för sitt samvete med en pänning — detta skänkes oftast in­ gen uppmärksamhet i rannsaknin- gens tysta timmar.
Kvinnan man älskar och kvinnan man gifter sig med.
Av Julie Gram.
En herre fällde en gång följande yttrande om en synnerligen uppbu­ ren, och icke minst av honom själv firad dam: — Hon hör till de kvinnor man älskar och svärmar för, men icke gifter sig med.
Möjligen låg i uttalandet något av fabeln om de sura rönnbären.
Men samtidigt gav det uttryck åt en gan­ ska gängse manlig åsikt.
Enligt denna åsikt existerar det verkligen en kategori kvinnor, som av någon hemlighetsfull och fullkom­ ligt outgrundlig orsak äro drabbade av männens äktenskapsbann.
De kunna älska, avguda och skänka dessa kvinnor sin uppriktiga hyll­ ning, men uppstår frågan om äkten­ skap är det med ens slut.
Lika glö­ dande och intensivt som de trasslat sig fram till en sådan kvinnas hjärta, lika fint, förslaget och bestämt för­ stå de att trassla sig ur härvan igen.
Och vid eventuell anfordran om en förklaring av orsaken skulle de för­ svara sig med den mystiska trollfor­ meln: — Hon är icke en sådan kvinna, man gifter sig med.
Existerar det nu verkligen sådana kvinnor?
— frågar man sig ovillkor­ ligen.
Och hurudana äro de?
— Syns det utanpå dem?
— Absolut icke!
— üro de estetiskt, etiskt eller mora­ liskt på något sätt sämre än sina medsystrar?
— Ingalunda!
Frågan ligger på ett helt annat plan.
Ur kvinnlig synpunkt äro dessa hemlighetsfullt utgallrade full­ ständigt likvärdiga med alla andra kvinnor.
De äro ofta omtyckta, upp­ märksammade, firade, se bra ut, äro spirituella, kvicka, äga charme - — men deras fel är: man gifter sig ej med dem.
Alltibland kan dock det oerhörda inträffa att en fördomsfri man tagit det djärva steget att förena sitt liv med en av dessa varelser, som ingen förut med allvarligt uppsåt närmat sig.
Och äktenskapet har - — - mi- rabile dictu!
— mot all förmodan bli­ vit lyckligt — den pretentiösa doc­ Men det är kanske snarare i den kan en duktig husfru — den utdan- riktningen vi måste tvinga oss att sade skönheten en utmärkt mor — tänka i jlessa, trots den allmänna bisterheten, av djup arbetsovillighet fer av oss?
Och av vad anledning och mången gång självförvållad nöd, känna vi samvetskval över att icke överfyllda tider.
I detta hav av för- bringa skänker till en, som äger alla soffning, lättja och lascivitet drunk­ betingelser att genom sina händers nar den verkliga, den tysta, stolta, verk förvandla skänken till en heder­ oförskylda nöden.
Vi nå den kanske ligt förvärvad arbetsförtjänst.
aldrig — och om vi någon gång göra Men såsom det nu är gives det allt­ det äro våra händer måhända redan för lätt, alltför ovillkorligt av såväl tomma.
stat och samhälle som av den en­ Det är oundvikligt.
Det måste uppstå mycken nöd av så mycken mänsklig vila.
Men människan är bjuden att arbeta, att äta sitt bröd i sitt anletes svett, och ingen lag, vare sig den skrivna eller samvetets befaller oss att i detta fall påtaga oss våra friska och färdiga medmän­ niskors börda.
Med vad rätt fordra de detta of- den bortfjäsade koketten en tillgiven och öm maka.
Undertecknad har en gång bevitt­ nat, hur en man fick en bakläxa i det här ämnet.
Mannen ifråga hade hela somma­ ren vid en badort slagit skarpt för en synnerligen självständig och fi­ rad skönhet och slutligen fått henne därhän att besvara hans böjelse.
Men flickan var mycket ung och mycket exentrisk, och mitt i romanen föll han på dén nyktra idén, att hon ej var kvinnan, man gifter sig med.
Följaktligen slog han back.
Till hennes sorg och grämelse började han plötsligt och behändigt att trass­ la sig tillbaka från sin utsatta plats, varpå kort därefter en annan man, en ansedd läkare, uppträdde med stor energi på den av rivalen övergivna vädjobanan.
Denne vann slutligen flickans hjärta.
Men som han var en allmänt respekterad man, och hon gjort ett allmänt- känt fiasko, förvånade man sig över hans val.
Beklaganden ute- blevo ej heller.
Sommaren tog emellertid slut och sagan glömdes.
Några år senare kom undertecknad att på trottoaren i en stad gå bakom en dam, som i sakta mak sköt en barnvagn framför sig.
Hon före­ tedde en gestalt av liv, kraft och flärdlöshet.
Alldeles ofrivilligt lade jag märke till det guldblonda rika nackhåret, kängans hygieniskt låga breda klackar, den höga vackra väx­ ten.
Vid ett hörn vändes vagnen, och döm om min förvåning, när jag i den­ na idealtyp för en sund, duktig mor igenkände min firade, extraeleganta och excentriska unga dam från bad­ orten!
Hon hade under dessa år blivit tu­ sen gånger vackrare.
Det hårda, be­ fallande, nästan stötande i hennes väsen var borta — • ögon, panna, mun utstrålade kvinnlig blidhet och god­ het.
Vi hälsade med ett leende.
Hennes korta, redan halvförglömda sommar- saga sköt ånyo blixtsnabbt upp i er­ inringen.
Så hade det alltså gått henne!
— Vad hade det månne blivit av mannen-beundraren efter reträt­ ten?
En premiärkväll i huvudstaden gav mig svar.
Han satt där i den ömkligt glesa salongen en bänk fram­ för mig, mörk, distingé, ensam och trist.
Plötsligt såg jag honom spritta till, sänka programmet, resa sig och buga — vördnadsfullt, djupt.
Föl­ jande riktningen av hans blick ob­ skilde.
Det är en grundfalsk väg serverade jag tre personer i bänken — en väg som förlorat ur sikte li­ framför hans — herre, fru och en vets utgångspunkt om allas skyldig­ guldblond flicka i 10 à 12-årsåldern.
Det var hon!
het att göra sin arbetsplikt på jor­ den, och som glömt att även den Han och hon efter 13 à 14 år!
Och störste av alla givare med hjälp hur charmant hade hon ej blivit!
åsyftade icke allenast några fås Högväxt, smärt, av en annan skön­ skyldigheter, utan allas inbördes het än vid badorten, men en långt hjälp mot alla.
ljuvligare, mognare.
F. d. adoratören måtte ha tyckt
KVINNORNAS TIDNING KVINNORNAS Kvinnornas Tidning i s?
- SKANDINAVISKA K GÖTEBORO R E D i T A - K STOCKHOLM T I E B O L - MALMÖ AGET Nordiska Handelsbanken Stockholm.
Q Ö T E B O R G. Malmö.
Egna fonder: Kr.
72,050,000: — lämplig / varie SVENSKT Notariatav delning.
Förvaltar enskildas och Jcassors värdehandlingar mot billig avgift.
som Namsdagspresent vill Vi är kr.
6: V 4 Att skiljas eller hålla samman.
(Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
1 12 2 — ^2 3. övriga tider efter avtal.
Inom egna gränser.
OcKså en mödrarnas fråga.
En ganska enastående presskam­ panj har under de senaste veckorna utkämpats i det som alltid vakna och orädda huvudstadsorganet I).
N. mellan den kända författarinnan fru Mia Leche-Löfgren och kaptenen vid Västernorrlands regemente K. Oss­ bahr.
Striden rör sig om en be­ straffning med 6 dagars vaktarrest, som en värnpliktig, fru Leches son, fått undergå på grund av att han tillåtit sig anmäla sin kompanichef, ovannämnde kapten Ossbahr för tjänstefel.
Såsom saken ligger framlagd sy­ nes den gjorda anmälan lika myc­ ket utgöra en handling av ridderlig­ het och mod som en protest mot vissa rådande begreppsförvirringar röran­ de militärbefäls befogenhet att gent emot läkares föreskrifter tvinga värnpliktig till ansträngande tjän­ steutövning.
Den medicinska auktori­ teten utgjordes i detta fall av värn- pliktigen med.
kand. L., som enligt kompaniorder anbefallts att- tjänst­ göra som läkare, dock utan förord­ nande och utan åtföljande befälsställ­ ning.
Enligt fru Leches på krigsrättens eget protokoll stödda utredning skulle kapten 0:s påtalade tjänste­ fel ha bestått uti att han, trots med.
kand. L:s råd att låta sjukpermit- tera 11 värnpliktiga tvingat dessa att deltaga i en ansträngande marsch, detta med stora vådor för särskilt en värnpliktig O., vilkens temperatur på grund av luftrörskatarr dagen före marschen visade 39,2, och vil­ ken efter fullbordandet av densam­ ma måste intaga sjuksängen.
Fru Leches lika skarpa som klara angrepp riktar sig mot dels att den militära befälsställningen tillåter ett negligerande av den medicinska fackkunskapens utlåtande, emedan denna saknar befälsställning samt mot uraktlåtenheten att i svårare fall detsamma.
I mörkret i salongen såg jag hela tiden hans profil vänd mot hennes plats.
Och när ljuset tändes blottades uttrycket i hans blick.
Den formligen brände sig fast, åt, sluka­ de henne i tyst ruelse.
Han älska­ de henne tydligen ännu — och han led, det svåraste av alla lidanden, det över en begången dumhet!
Hon hade redan för längesedan li­ dit ut sitt och vände honom nu bok­ stavligen och symboliskt ryggen.
Över barnets huvud samtalade hon oavbrutet med maken.
Och jag såg dem le såsom lyckliga människor, vilka icke längre behöva hyckla och förställa sig för varandra, och jag såg hur deras leenden blevo till skärseldens lavaströmmar i den an­ dres blod.
Ångrade han sig nu?
Det var så dags!
När en annan redan åstadkommit det underverk, som även han en gång, om han haft den sanna kärleken, kunnat utföra.
ss ° " l!
kon­ Varje afton kl. 7,30: R iddar turens område läser man n u m e r a rådfråga legitimerad och vid detta tillfälle närvarande läkare och dels emot att anmälan mot dylikt tjänste­ fel från värnpliktig leder — icke till sakernas rättvisa utredning utan till dennes arrest.
Kapten Ossbahrs svar utgör intet direkt försvar i sak.
Efter att ha framhållit hur " allt klemande med trupp är fördärvligt både för kropp och själ " förlägges dess tyngdpunkt till följande passus: " Att det var jag som bestämde, vilka som skulle sjuk­ skrivas, berodde på, ätt ansvaret vi­ lade på mig, icke på att L. saknade befälsställning ".
Striden kastar ett blixtljus över vissa brister i vårt militärväsen, var­ igenom våra beväringar på grund av överdrivet nit, från lekmannasyn- punkt fullständigt meningslöst, ut­ sättas för stundom allvarliga hälso­ farliga strapatser, mot vilka våra mödrar mer än en gåg i upprördhet och förtvivlan rest sina hjälplösa händer.
Fru Leches angrepp skall sanno­ likt därför hälsas såsom ordet i rat­ tan tid.
Hennes replik på hr 0:s svar har både sikt, näbbar och klor och talar bäst för sig själv.
Fru L. skriver: " Det är ett egendomligt kapitel detta om kaptenens ansvarskänsla sådan den framstår både i protokol­ let och i dagens skrivelse.
Det ter sig uppenbarligen för honom själv som någon sorts heroism att personli­ gen påtaga sig " risken " av att de värnpliktiga eventuellt skulle kunna duka under för den hälsovård han utövar.
Hans tankegång är denna: Vem tar risken om en värnpliktig blir sjuk?
Jag själv!
Yem tar risken om han dör?
Jag själv!
Betänk ett sådant ansvar jag påtager mig!
Jag vågar påstå att " risken " i någon mån delas av delinkventen själv, d. v. s. av den värnpliktige som eventuellt sjuknar och avlider i häg­ net av det Ossbahrska ansvarsmedve­ tandet.
Att " påtaga sig ansvaret " för nå­ got som man ej är kompetent att sköta (i detta fall läkarens yrke), det är inte ansvarskänsla, hr Ossbahr, det är övermod.
Kaptenens självförtroende är utan tvivel obegränsat, men vi, som icke ha förtroende för honom som en ung­ domens föresyn och ledare, betacka oss för hans självpåtagna risker.
Med vi menar jag då också — eftersom hr Ossbahr har avslöjat mitt släkt­ skapsförhållande till den straffade beväringen!
— vi mödrar, som i dju­ pet av vårt hjärta reagera och pro­ testera mot en maktstrid i vilken vå­ ra barns frihet, hälsa och liv utgöra insatsen! "
Och efter att ha avböjt hr 0:s er­ bjudande om närmare upplysningar pr korrespondens avslutar fru Leche sitt härnadståg med följande beska ord: " Dessutom är, enligt min mening, kapten Ossbahr endast en bifigur i den händelse som här relaterats.
Han är en företeelse som förekommer li­ tet varstans och som alltid skall fö­ rekomma i ett dåligt system.
Men det är systemets dålighet, inte en en­ skild människas rätthaveri eller en­ vishet, som utgör sakens kärna.
Hr Ossbahrs föreställningsvärld är av oändligt underordnad betydelse gent­ emot det sakförhållandet att en dom som denna över huvud taget kan fällas.
Auktoritativa uttalanden.
II.
Biskop Lunde i Kristiania talade nyligen i Norsk Studentersamfund över det ämne, som angives i rubri­ ken här ovan.
Äktenskapet är alltid ett aktuellt ämne, åtminstone för ungdomen, men det kan vara så även för 75-åring- arne.
Däremot har förhållandet alldeles icke varit sådant i fråga om skils­ mässan.
Det har funnits tider, och ' de ligga icke långt tillbaka, då skilsmässa var ett nästan okänt be­ grepp, därför att äktenskapet betrak­ tades som något absolut fast och orubbligt.
Icke så att förstå, att alla äkten­ skap då voro lyckliga, men man u PPbjöd hela sin förmåga för att göra det bästa möjliga av dem.
Nu har emellertid skilsmässofrå­ gan blivit aktulel och det icke blott för dem, som äro gifta, uan även för dem, som ämna gifta sig.
Skils­ mässan håller på att bliva en av förutsättningarna för äktenskapet: man gifter sig med den tanken att — eventuellt skiljas.
Detta förhållande är naturligtvis icke en isolerad företeelse.
Den sam­ manhänger med den allmänna livs­ åskådningen, är ett utslag av den.
Principiellt sett existerar det två grundtyper för det mänskliga livet, två motsatta grundtyper.
Det fin­ nes en otalig mängd tonarter mel­ lan dem, en brokig sammanbland­ ning, så att det icke är lätt att skilja dem från varandra.
Och dock är det alltid som funnes det två bestämda motsatser.
Alltid kommer det att vara sa, &amp; tt den ena av dem har överväldet, även om det är svårt att konstatera det — det är nämligen icke möjligt att tjäna två herrar.
I den bok jag älskar högst av alla, bibeln, äro dessa grundtyper fram­ ställda sa: 1 :o Att ha sitt medborgar­ skap på jorden.
2:o Att ha sitt med- irån vilken pacifismes bekännare och ett kraftigt försvars mest nitis­ ka tillskyndare borde kunna mötas i tullt samförstand.
Att humanisera vårt militärväsen, att anpassa det ef­ ter utvecklingens resultat torde vara ett försvarsarbete så gott som något annat.
Antimilitaristernas högljudda rop utanför kasernmurarna får sitt tysta gensvar därinifrån, där människor måste böja sig för lagar som de ej kunna respektera, där man som brott stämplar handlingar vilka för den individuella uppfattningen framstå som rätt.
Det finns någonting som är värre än den öppna indignationen och den allmänt utbredda förbittringen över militära övergrepp: det är det tysta, kalla föraktet hos alla dem som anse allt vad till militärväsendet hör är någonting jenseits Gutes und Böses.
Huru manga ha inte i dessa dagar med en axelryckning sagt mig: " Men det var ju inte en civil dom — hur kan man vänta bättre av en krigs­ rättsdom?
Det är i allmänhet ett säkert kri­ terium pa att ett system har spelat ut sin roll när man upphört att för­ arga sig över det, när man inskrän­ ker sig till att småle åt det som åt en anakronism, en otidsenlig para­ dox. "
Ord som sannolikt icke skola för­ klinga ohörda — eller månne ens Det förefaller mig som om fall så­ obesvarade fran dem det vederbör.
dana som detta vore en utgångspunkt borgarskap i himlen.
Det vill säga: Antingen inrättar man sitt liv från synpunkten att den jordiska tillva­ ron, timligheten är allt, eller också från evighetens synpunkt.
Det klassiska uttrycket för den första grundtypen är aposteln Paulus ord: " Om de döda icke uppstår, d. v. s. om det icke finnes något evigt liv, låt oss då äta och dricka, ty i morgon skola vi dö. "
Denna åstundan tillfredsställes gi­ vetvis på mycket olika sätt allt efter vederbörandes kulturella ståndpunkt, hos lazzaronen och hos kulturmänni­ skan med dennas högre intressen så­ som konst, vetenskap o. s. v. Men hos alla dem, för vilka jordelivet är det högsta och viktigaste, återfinnes ett gemensamt grunddrag: önskan att ha det gott, att njuta.
Härvidlag har man att lägga mär­ ke till två faktorer.
För det första: vårt jordeliv är sådant, att det är mycket svårt, ja, ofta omöjligt att kunna förverkliga denna önskan.
Jag vill endast erinra om det kända utta­ landet av den gamle satirikern Ho- ratius: " Den rike är höjd över all­ ting, han är herrarnes herre, konung­ arnes konung, utom när han har — snuva! "
— Mera behövs det icke för att hela härligheten skall ramla över ända.
För det andra äro vi människor så beskaffade, att den rent jordiska kulturen alltid hack i häl följes av en mycket skrämmande företeelse.
Jag vill påminna om Aristofanis roliga skildring i komedien Plutos, takeut­ bytet mellan en kulturmänniska och slaven.
Den förstnämnda bryter ut i bitter klagan och varje suck sekun­ deras av slaven.
Åh, till sist blir man trött och utledsen på allt.
På kärlek — och vetebröd, på konst — och karameller, på ära — och bakelser, på tapperhet — och fikonkaka, på berömmelse — och äggröra, på kommandoposter — och grön­ saker.
Danmarks och Nordens fränaste satiriker Sören Kierkegaard har där­ för också med bitande ironi uppställt som den enda verkliga klokskapslä- ran att människan bör inrätta sitt liv som en fullständigt genomförd växel­ drift.
Man skall icke binda sig vid något förhållande, det blir bara trå­ kigt.
Detta betyder, att den helt jordiskt betonade kulturen kommer att sluta med självupplösning och till sist ut­ mynna i ett omättligt jagande efter njutningar, vilka likväl icke skänka någon tillfredsställelse.
Jag näm­ ner som bevis härför det gamla Rom under käjsartiden och även vår egen tid före, och efter världskriget.
Denna upplösning kommer då i första hand att gå ut över äktenska­ pet, denna institution, som i sig själv är så svår att ordna på ett tillfreds­ ställande sätt.
Man kommer att hålla samman, tills man blir trött på varandra och på hela bråket.
Så skils man.
— Under de senaste generationerna är det den jordiskt betonade kulturrikt­ ningen, som har övertaget i hela Europa.
Detta förhållande är enligt min åsikt grundorsaken till att skilsmäs­ san har blivit en aktuell fråga, en alldaglig företeelse och håller på att bli en av förutsättningarna för äk­ tenskapet.
Hurudant är resultatet?
Hava dessa många skilsmässor skapat flera lyckliga hem?
Hava de bidragit till att öka människolyckan?
Jag vågar svara nej!
Det gives naturligtvis en­ staka fall, där skilsmässan åtminsto­ ne för någon tid känts som en befri­ else.
Men med längre sikt kunna skilsmässor icke skapa lycka.
Ty in­ gen kan springa ifrån sitt förflutna — det kommer obönhörligt tillbaka.
Jag påminner om Per Gynt utanför hyddan i skogen, i vilken Solveig sitter väntande.
" Den grönklädde " kommer emellan.
Jag påminner om Zola ' s skådespel " Terese Raquin ".
Henrik Ibsen har om detta gjort sitt berömda uttalande: " Det gaar en Nemesis igjennem livet, At undgaa den blev ingen givet. "
Den antika hedendomen hade sina hämndgudinnor som med sina orm­ gissel piskade människorna till döds.
Nej, skilsmässa kan icke skapa lycka, den bryter ned något heligt och omistligt i ett människoliv och förlusten hämnar sig.
Skilsmässa som princip är en olycka, detta är något som även den jordiskt betonade kulturriktningen inhöstat som en dyrköpt erfarenhet.
Den andra grundtypen, som inord­ nar jordelivet under evighetens syn­ vinkel, som låter behärska sig av den religiösa, i detta fall av den kristliga livsåskådningen står i avgjord mot­ sats till det ovan skildrade förhållan­ det.
Jordelivet har här icke sitt mål i sig självt utan är en passage, en förskola till evigheten, till Guds egen tid.
För den kristne är det icke huvud­ saken att hava det gott under jorde­ livet, utan i stället att själv bliva god, att bli en god människa efter Guds vilja.
Alla jordelivets förhål­ landen syfta för honom till detta mål.
Den kristnes syn på äktenskapet bestämmes av denna grundåskåd­ ning.
Det är ingen tillfällighet vem man kommer att hålla av.
Det är Herrens kärleksfulla hand, som låter de två mötas, vilka skola bliva äkta makar.
Och när han fört dem till­ sammans, säges det enkelt men med eftertryck: " Det Gud har sammanfo­ gat skall en människa icke åtskilja.,, Det kristliga äktenskapet är oupp­ lösligt.
Samlivets höga ändamål uttryckes sålunda: de tu skola bliva ett för att därigenom vinna ett Eden på jorden, ett gott hem med god jordmån för de barn Gud vill skänka dem.
Detta är den stora uppgift som är de äkta makarne anförtrodd.
Början är all­ tid lätt.
Smekmånaden har sin egen glans.
Men efterhand kommer var­ dagen med sina mödor och besvär.
Samlivet och hemlivet ställa krav, som icke kunna uppfyllas utan ett ofta mödosamt arbete i självförne­ kelse.
Det är icke så alldeles lätt att komma till samförstånd om var skåpet skall stå.
Alla hava sina skarpa kanter — även den tillbedda.
Det är ingen lätt sak att få dessa avslipade.
Men i det kristliga äkten- skskapet är detta arbete aldrig resul­ ta tlöst.
Där blir det så, att smekmå­ nadens glans även kommer att om- stråla de senare åren.
Ty i det krist­ liga äktenskapet är den guddomliga kärleken verksam, den kärlek som förlåter allt, tror allt, tål allt, hop­ pas allt.
Den flyr icke undan för svårigheterna, utan upptar kampen med dem i Jesu namn — och segrar.
Under långa tider behärskade den Blåskägg Rödluvan.
* 4é ' e " é _._- SJQFARTS-TIDNINg ' FOLKTEATERN.
Varje afton kl. 8: Nyårsrevyn 1923. jjya scener, nya kupletter.
Söndag kl. 1,30 För första gången Billighetsmatiné: Begär alltid Kobbs Thé När byskomakaren och byskrädflaren gifte bort sin pojke.
Nya Teatern.
Sondag kl. 1,30 Billighetsmatin Barken Margareta.
Varje afton kl. 8: Bröllopet på Ulfåsa.
Gustaf Byrmans Enka 10 Korsgatan 10 Göteborg ULLA TEATERN.
Söndag kl. 1,30 Nårsrevyn.
kl. 7 och 9 Man uf akt ur-, Kapp.
Hemslavinnor.
&amp; Pälsvaruaffär.
Tel. 1913, Hyacinter, Tulpaner, Snödroppar, CrokuslöKar.
fullständigt rotade i kruka och färdiga Tyskt erkännande åt svensk kom= positrice.
för hemdrivning, finnes nu att tillgå i PLORALAQRET, 4:e Långgatan 3. kristliga uppfattningen av äktenska­ pet den allmänna åskådningen.
I många fall slet man hårt för att hålla ihop på denna grundval och lyckades väl även tämligen.
Men det hände också, att det icke lycka­ des.
Att det, som förhållandenaw- ro, icke kunde lyckas.
Själva förut­ sättningarna härför saknades.
Det kristliga äktenskapet förutsätter nämligen att de äkta makarnes sam­ liv vilar på religiös grund.
Men här­ till kan ingen tvingas.
Det visade sig i vissa fall, att samlivet blev outhärdligt, att hemmet icke blev ett Eden utan till ett fördärv för både kropp och själ.
Hjärtats hårdhet gjorde ofta det kristliga äktenskaps- idealet omöjligt.
Det var då staten grep in för att reda upp svårigheten — och kom med sina skilsmässolagar.
(Ur " Norges Kvinder ").
Politiskt partiväsende.
Några beska sanningM- Verkan av häftiga partistrider har alltid varit liknöjdhet för staten 3 välfärd och ära.
Då partiväsendet står på sin höjd, är en politiker ej intresserad för folkets väl ut an ^ sina partivänner.
Alla andra äro 1 hans ögon främlingar, fiender el er rättare bovar.
Lord Macaulay- Den överlägsne mannen le^ er ' c * för ett parti, men för det hela- ® delmåttorna gå helt och hållet y P i partiväsen.
Kon-Fu-Tze- Partisinne är mångas dårskap några fås vinning.
till A. P°P e ' Det är med de politiska P a | det nas huvud som med ormarna » låt- är stjärten som skjuter dem ^ ra W. Pulten^}!
Konstflitens Flossamatta Tjock, varm, vacker, slitstark.
Relativt billig- Mattan fBr det burgna, välombonade, med kuliti verad smak inredda henirngj IZOJSTSTFLITEJST Göteborg 3- Kungsgatan io.
Hörnbutiken tel. 6752.
Märkliga kvinnor: Älska HANDELS- Presentkort.
Hildur Sandegrens, Mode &amp; Mannfakturaffär.
Söndag kl. 1,30: Astri Torseli OCH utcn Hattar, Paradis, Plymer, Fantasie, Blommor, Blusar, Klädningar, Siden, Sammet, Kläden, Che­ viot, alla sorter Klädnings- och Bomullstyger, Herr-, m-, oc Barnunderkläder, pågår denna och nästföl- jande vecka uti återigen stod henne intet annat val öppet än att åtaga sig en sak, vilken i längden blev henne övermäktig.
Och är lig som emot sig själv och andra som hon förblev hela sitt liv, tar hon aet oerhorda steget det oerhörda steget och lämnar den lysande skådebanan DRICK ^ em har ej känt en rysning av undran över att hon kunde?
Vem har ej känt heta tårar bränna ögonen in­ för hennes öde, sådant det målas i ord som dessa: I den förnämliga tyska musiktid­ ningen " Signale für die Musika­ lische Welt " skriver den kände mu­ sikkritikern Karl Westermeyer föl­ jande.
om den svenska kompositricen fröken Ruth Alméns verk, Sonat h- moll för klavér (förlag W. Hansen, Köpenhamn), Sonat för klavér och violin.
Preludium och sarabande för klavér, samt Tre preludier för kla­ vér (de tre sistnämnda verken ut­ komna på fori.
Ries &amp; Erler, Berlin): Drottning Bland krönta personligheter, som väckt världens uppmärksamhet och undran, är drottning Kristina av Sve­ rige en av de märkligaste.
Ett skim­ mer av saga och äventyr omstrålar hela hennes liv.
Trots de många vo­ lymer som på ett flertal av världens språk skrivits för att förklara hen­ nes karaktär, är densamma alltjämt oförklarad.
Drottningen som lämna­ de sitt land är och förblir en gåta, ett av dessa mänskliga problem, om vilka forskningen aldrig synes kun­ na komma till fullt samstämmiga el­ ler slutgiltiga resultat.
För oss svenskar har Kristina o- undvikligen fått sin historiska färg genom abdikationen och genom avfal­ let från den tro, för vilken hennes höge fader gått i döden.
All dikt­ ning, som spirat kring hennes namn har skänkt dessa båda synpunkter poetisk gestalt och för vår inbillning frammanat bilden av en säregen, stundom bisarr och för våra natio­ nella intressen främmande personlig­ het, som tillfogat oss ett djupt sår, vilket aldrig riktigt kunnat läkas.
För en fullt lidelsefri forskning, är violinsonaten det mognaste av ver­ ken, efter klassiskt mönster uppde­ lad i tre satser.
G-enast det första temat ägnar sig genom sin uppåt­ strävande, oktavspännande struktur för ett energiskt allegro och erhåller i den genom förhållningar karaktä­ riserade långsammare sidosatsen det rätta motstycket.
Ett adante med en enkel, skön sånglinje hållen i trede- lig visform, omslutes av de bägge strängt genomförda yttersatserna. "
För de talrika svenska vännerna till Ruth Alméns nobla och ärliga tonkonst är det en uppriktig gläd­ je att läsa detta värdiga erkän­ nande från en framstående kritiker i ett stort och ledande musikland.
" En kompositrice möter hos både fack- och lekmän alltid starka tvi­ vel, men det finns duktiga kvinnliga tonsättare, vilkas talang gör sig gäl­ lande.
Också Ruth Almén tvingar med sina hittills utgivna saker till respektfull aktning.
Även om hon icke helt och hållet frigjort sig från inflytande av den tyska skolan, så kan man icke förneka, att hon har inre tvång till produktion, ja, man ®åste redan erkänna en viss utveck­ ling till självständighet.
Verken för klavér utmärka sig för en pianistiskt verkningsfull sats, äro musikaliskt tilltalande och tematiskt solitt upp- Smide alla slag, Keramik, Väfnader yggda.
Icke himmelsstormande Bese utställningen 1 éer vilja framställas, utan själiska SÖDRA HAMNGATAN 45 stämningar söka sig ett enkelt och återhållet uttryck.
Vid jämförelse KONSTSLÖJDEN (Med ensamrätt för Sverige.
Efter­ jämmerligt förtvivlade min, och d ' et tryck ej tillåtet).
känslofulla sätt, varpå han avtog sin hatt i gathörnen.
Närmast efter kommo en positivhalare och en pojke med en apa.
De överlämnade sina respektive hvresvaror åt Svarta Ju- lia, som sorgfälligt undersökte dem Koman av Luise Westkirch.
för att konstatera att de icke lidit någon skada, och bar sedan ut dem Översättning av — e. genom den hemlighetsfulla bakdör­ ren.
Under tiden hade Pothoff kom­ 9. mit tillbaka och satt nu och inhös­ " S nU nö digt, att du lämnar tade sina procent av dagens för­ ditt r f ^ e ' Pûthoff? "
sade frun för­ tjänst.
Sedan fingo kunderna lov ar „„|!
att slå sig ned vid borden och be­ golvet ni 6dan (1 ° ^ ng0 snett över 1 en ställa sina förfriskningar.
De ström­ Oä, ^ överfulla hökarboden made nu in 1 skaror: Enarmade, •äta s!
* " • " K " äen där " L; » an hjälpa till en enda gång? "
halta, tändsticksförsäljerskor med 1 fretl " ~ avböjde slappa drag, tecknade av laster, sju­ värden IT » t 10n är som f, 11 ^ ra - ®et är hon ka med vidriga sår på armar eller ® Wler lokalen. "
ben, ombundna med hemska lumpor s äliniT&gt; an ' U ' ' " s kynda sig med för­ sår som ett varmt bad genast de reda * " i kvällsgästerna börja- skulle ha kurerat, utan att ens läm­ t / lan komma.
na ett ärr!
— En man med tittskåp - Törst 1?
kom just från marknaden i en när­ StÖdd en oc korT ' - ^ ^ k knöl- Ev äxt astmatisk man med belägen by, och ställde tittskåpet yv f a led ans med dess hårresande vyer mot ag­ » 17.,, ^ bekanta Hctiictut; kallade " °iom " V ' IL gen.
Den värsta framställde åtta en e San hade - + ^ k clrövade ".
Id 1 blodiga lik, som lågo på ett slags °ch ffj- 1 betydande inkomster.
hade han at tacka sin bord, liksom slaktade kalvar, därun­ / Rosenhof.
Kristina.
oner som bortser från hennes nationalitet och officiella ställning och betraktar henne uteslutande som en karaktär, vilken i likhet med varje annan ka­ raktär kan göra anspråk på att få bedömas efter vad den är, blottas onekligen en serie förklaringsgrun­ der till hennes handlingssätt som samtidigt giva nyckeln till hennes natur.
För en sådan forskning blir det icke de yttre och väl kända kontu­ rerna av hennes levnadssaga som in­ tressera främst.
Det är snarare de inre motiven, arten, läggningen hos denna personlighet, som i historien kunnat inskriva en sällsynt snillrik och inflytelserik regentinnas avunda­ de öde, men som i stället föredrog att lämna krona och spira och fatta pilgrimsstaven för en livslång och i dunkel höljd vandring.
Och under vilken tid gjorde hon ej detta!
Under vilka för hennes innersta drivkraft ogynnsamma om­ ständigheter!
Vid en tidpunkt när hänförelsen för protestantismen sam­ lar sig som en strålande gloria kring hennes faders gestalt, när den tron hon bestigit, betraktas såsom en av de fasta hörnstenarna för en ny re­ ligion, då vågar hon, en ensam ung drottning, övergå till fiendernas tro och från sitt huvud avlyfta en krona, som ännu strålar av den fallne hjäl­ tekonungens sagolika ära.
Just denna kombination gör hen­ nes steg så dramatiskt, så tacksamt för en poetisk målning, vari kontras­ ten mellan reformationskonungens ärofulla död och dotterns nattsvarta glömska av hans gärning, ovillkor­ ligen kastar ett lika bländande skim­ mer över den förre som en djup slag­ skugga över den senare.
Hur annorlunda hade icke histo­ riens dom utfallit, om det förunnats Gustaf II Adolf att återvända från ett vunnet religionskrig — om en manlig ättling av Vasa blivit Sveri­ ges tronpretendent, och Kristina i all stillhet kunnat följa sina djupaste böjelser och draga sig tillbaka.
Nu Kerstin Lindahls BLOMSTERAFFÄR Korsgatan 4, Telefon 8462 Rekommenderasl • • • Det är så tungt att vandra, sen lycka, glans och ära gått förut.
Du är så arm, Kristina Alexandra, när skadespelet lider mot sitt slut. "
Har!
Men kunna dessa ord röra en på samma sätt sedan man närma­ re trängt in i Kristinas väsen och liv och vägt varje för och emot i hennes båda fädernesland?
Blir man därvid lika övertygad om, att Kristina i Rom verkligen var arma­ re än Kristina av Sverige skulle ha­ va blivit i eget land?
— Knappast!
En rad av skäl tala däremot.
Om Kristina kvarstannat i Sverige skulle, enligt hennes eget löfte och folkets önskan, den oundvikliga följ­ den därav blivit en förmälning med hennes lekbroder, pfalzgreven Karl Gustaf.
Därmed hade regeringsbe­ styren, om även icke officiellt, i stor utsträckning kommit att övertagas av hennes gemål och i den makt och frihet att handla, som för en så stark personlighet som Kristina utgjorde första villkoret att försona sig med sin ansvarsfulla ställning.
Men icke allenast den konungsliga, utan även den personliga friheten hade härige­ nom i betänklig grad kringskurits.
Vad landet måste finna sig i: att drottningen med hovet införlivade den ene utändske gunstlingen efter den andre och över huvud taget samlade omkring sig en krets av män, som på ett eller annat sätt fängslade hen­ nes intresse, detta hade sannolikt ic­ ke Karl Gustaf varit fördomsfri nog att i egenskap av gemål tolerera.
Och — låtom oss omedelbart tillägga detta — icke heller hade han själv varit betydande nog att ersätta den stora intellektuella förlust drottnin­ gen därigenom lidit.
Sin samtids mest bildade kvinna, ett under av för­ stånd redan som barn och vid 20 års ålder europeiskt ryktbar, lockades hon helt naturligt föga av rollen att bliva sin gemåls skugga.
Vilken grad av allvar som ligger i hennes egen förklaring att hon av­ skydde giftermål är ju omöjligt att avgöra.
Det vissa är, att hon icke för Karl Gustaf hyste den känsla, som kunnat förjaga en sådan avsky, om den verkligen förefanns.
Vid den tid, hon gav honom sitt löfte, visste hon näppeligen vad kärlek var.
An- 5§ » EN ig allra Jrämsfa j^^nsbergsteatern Kl. 8: BÖTEBORGS Stor REALISATION Bajaderen Bar nföreställning mamma anaand^c alâiûyàùistaas maupafcüi.
Telegramadress " K reditbolaget " il 1 30 Billighetsföreställning: stens och littera­ Presentkort tillhandahålles å tid­ Teatern Stora inom politikens Tel. 180 70.
Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta föi ja dagshändelserna ningens exp.
Vallgatan 27.
Egna fonder Kr.
182,000,000: — Offentliga nöjen.
Födelsedags och handelns, Avdelningskontor över hela landet •• • TIDNING Kvinnorna ocb freden.
dra, för landets välfärd verksamma krafter hade dragit detta kort på hennes hjärta; och uppfostrad i en trängre omgivning sorn hon var, och sålunda utan alla jämförelsepunkter, väckte hos henne den unge lekbro­ dern en känsla av tillgivenhet, som Till Bedaktionen av hennes oprövade hjärta förväxlade Kvinnornas Tidning.
med en djupare och för livet hållbar Med anledning av artikeln " Kvin­ böjelse.
Hon gjorde här snarare ett medgivande åt andras önskningar, än norna och freden ", publicerad i Eder hon tog ett ur sitt eget hjärta fram­ ärade tidning den 14 januari 1923, anhålles om plats för nedanstående.
sprunget initiativ.
Ni säger att den vid fredskongres­ (Forts.).
sen i Haag sistlidna december avfat­ tade resolutionen är ett vackert do­ kument, som icke leder till något.
Att älska, det är att beundra med Detta kan om man ytligt ser på hjärtat; att beundra det är att älska saken sägas om så gott som alla kon­ med själen.
gressresolutioner, nämligen om man Th. Gauthier.
endast ser på deras omedelbara verk­ ningar.
Myndigheter och regeringar Varje kvinna, i varje ålder, skän­ bli i de allra flesta fall för tillfället ker mannen en evighetsstund, när hon älskar och är god.
J. Michelet.
Till JULKALASEN Färga Edra klädningar och blusar med När männen begynna att tala om plikt, så hava de upphört att älska.
Lady Lamb.
«•UMMMt •toinuMr Kärleken kan ej meddelas, ej be­ visas.
Var och en älskar ensam, likasom man beder ensam.
L. Rahel.
I&amp;EVIIG ock Marknadens hittills oöver­ träffade ooh billigaste hem­ färg Fråga Eder hand­ lande eller tillskriv A.-B.
NADCO, GÖTEBORG.
INTRE55ANT F A U S K A NYHETER.
VÄRDEFULLT INNEHÅLL GOTEBORGS MORGONPOST Den sFörsfä morgontidningen Omplantering af Krukväxter verkställes såväl i hemmen som äfven i vår lagerlokal af därtill utbildad fackman.
Låg kostnadsberäkning.
Prima jordbland­ ningar jämte krukor i alla dimensioner tillhandhållas.
FLORALAQRET, 41e Långgatan 3.
Telefon 43070. der var en hel sjö av blod och över dem såg man vilt fladdrande eld­ flammor.
Det var samma vatten­ färg som målningen av blodet, en­ dast litet mer utspädd och så fun- nos andra vyer som berättade om vad som fört till detta slutskådespel av eld och blod.
En sextonårig blind flicka kände sig för med en käpp nedför trap­ pan; hon var blind, ett skönt barn med slocknade ögon.
Korgen, som Pothoff på morgonen fyllt med blommor, kom tom tillbaka.
Svarta Julia lade sin arm om hennes axlar nästan moderligt och förde henne fram till Pothoffs bord.
" Karla, du skall få en kopp kaffe.
Innan du går skall du få en kopp kaffe till din bulle. "
Men den blinda slog ifrån sig med en obehaglig rörelse och ett gällt skratt.
" Nej hör bara!
Jag vill minsann ha ' något starkare!
— och — hem går jag inte på länge.
Då ta ' r bara far ifrån mig alla mina sty vrår.
Jag vill ha roligt först.
Julia såg ett ögonblick ned på barnet med ett sällsamt uttryck i ansiktet.
Redan?
Hade det redan kommit så långt med henne?
Nåja, förr eller senare kom på ett ut.
I floden bakom Rosenhof fanns plats nog för sådana stackars blomster som ryckts loss från livsträdet före sin tid.
" Alltså en sejdel bier vill du ha?
Sätt dig där.
Vill du också ge ut en kopparslant för musik? "
" Ack ja, musik! "
Den blinda sökte med fingrarna bland sina små­ mynt.
Se där, där har du, Julia. "
Julia stack femöringen i automa­ ten, som strax började spela en lustig marsch.
Vid musikens början smög sig ljudlöst en mager kvinna in; hon ha­ de en stor hängande underläpp, en enda stor tand i överkäken och ögon, som jämt tycktes söka och oroligt flacka.
Det var Sabiner-Lotta och hennes specialitet var att tigga med ett lin­ debarn.
På armen hade hon en stackars liten unge, lik en vissnad frukt.
Han var alldeles tyst och stilla, och det rynkiga lilla ansiktet talade bara om trötthet.
Han var för trött att ens gråta.
Med hopp­ löshetens tålamod sågo de lillgamla ögonen ut i världen.
" Ni har blivit för länge ute ", små- grälade Julia, " har Peterpojken åt­ minstone fått sin mjölk. "
" Mjölk?
Tror du någon skänker en sådan där obehaglig unge något?
Det är rent ett elände att gå och dra ' på ett sådant trästycke.
Tvi!
Tag den gemena ungen, Julia; jag tror armen går tvärs av. "
Julia bar barnet in i köket, lade det på bordet och började värma mjölk.
" Julia!
", skrek värdinnans gälla röst, " Julia, passa på, gäster! "
Julia svarade icke.
Då kom frun själv i köket, och såg hur Julia gav barnet mjölk.
" Nå, det brådskade väl inte så fasligt ", grälade hon, " där finns ju knappt liv i den eländige ungen. "
Julia vände sig om.
" Slå hällre ge­ nast ihjäl honom, fru Pothoff, då gör ni en god gärning.
Jag önskar bara, att någon hade gjort det med mig, men försmäkta skall han slippa för min skull. "
Frun sade ingenting mer.
Hon fruktade för krogflickans svarta zi- genarögon, när de så där gnistrade som just nu.
Vad i all världen kun­ de hennes man bara se på den där hemska kvinnspersonen?
Medan Julia sysslade med barnet, kom en man ned i källaren med styva steg.
Han hade en mörk slok­ hatt djupt neddragen i pannan, så att man knappt såg hans svarta, kortklippta hår, och hatten behöll han på.
Där framblickade ett par ögon av obestämd färg men med en skarp rovfågelsblick under det bre­ da brättet.
Han var väl klädd, nä­ stan med en viss elegans, var väl­ växt och bredaxlad, alldeles skägg­ lös, med en profil som en Merku- rius, ehuru mun och haka skvallrade om brutalitet.
Han uppsökte ett av­ sides bord, som stod i skugga, och dunkade med knytnäven på skivan.
" Kypare! "
Pothoff kom tjänsteivrigt fram.
" I dag ha vi revbensspjäll och sur­ kål, herr Schack. "
" Först en seidel ".
Hans ögon sökte någon.
" Julia kommer genast, herr Schack!
God rörelse i dag ".
Han visade med en gest på det fyllda
KVINNORNAS TIDNING KVINNORNAS Kvinnornas Tidning i s?
- SKANDINAVISKA K GÖTEBORO R E D i T A - K STOCKHOLM T I E B O L - MALMÖ AGET Nordiska Handelsbanken Stockholm.
Q Ö T E B O R G. Malmö.
Egna fonder: Kr.
72,050,000: — lämplig / varie SVENSKT Notariatav delning.
Förvaltar enskildas och Jcassors värdehandlingar mot billig avgift.
som Namsdagspresent vill Vi är kr.
6: V 4 Att skiljas eller hålla samman.
(Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Tandläkare Anne-Marie Heijde Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
1 12 2 — ^2 3. övriga tider efter avtal.
Inom egna gränser.
OcKså en mödrarnas fråga.
En ganska enastående presskam­ panj har under de senaste veckorna utkämpats i det som alltid vakna och orädda huvudstadsorganet I).
N. mellan den kända författarinnan fru Mia Leche-Löfgren och kaptenen vid Västernorrlands regemente K. Oss­ bahr.
Striden rör sig om en be­ straffning med 6 dagars vaktarrest, som en värnpliktig, fru Leches son, fått undergå på grund av att han tillåtit sig anmäla sin kompanichef, ovannämnde kapten Ossbahr för tjänstefel.
Såsom saken ligger framlagd sy­ nes den gjorda anmälan lika myc­ ket utgöra en handling av ridderlig­ het och mod som en protest mot vissa rådande begreppsförvirringar röran­ de militärbefäls befogenhet att gent emot läkares föreskrifter tvinga värnpliktig till ansträngande tjän­ steutövning.
Den medicinska auktori­ teten utgjordes i detta fall av värn- pliktigen med.
kand. L., som enligt kompaniorder anbefallts att- tjänst­ göra som läkare, dock utan förord­ nande och utan åtföljande befälsställ­ ning.
Enligt fru Leches på krigsrättens eget protokoll stödda utredning skulle kapten 0:s påtalade tjänste­ fel ha bestått uti att han, trots med.
kand. L:s råd att låta sjukpermit- tera 11 värnpliktiga tvingat dessa att deltaga i en ansträngande marsch, detta med stora vådor för särskilt en värnpliktig O., vilkens temperatur på grund av luftrörskatarr dagen före marschen visade 39,2, och vil­ ken efter fullbordandet av densam­ ma måste intaga sjuksängen.
Fru Leches lika skarpa som klara angrepp riktar sig mot dels att den militära befälsställningen tillåter ett negligerande av den medicinska fackkunskapens utlåtande, emedan denna saknar befälsställning samt mot uraktlåtenheten att i svårare fall detsamma.
I mörkret i salongen såg jag hela tiden hans profil vänd mot hennes plats.
Och när ljuset tändes blottades uttrycket i hans blick.
Den formligen brände sig fast, åt, sluka­ de henne i tyst ruelse.
Han älska­ de henne tydligen ännu — och han led, det svåraste av alla lidanden, det över en begången dumhet!
Hon hade redan för längesedan li­ dit ut sitt och vände honom nu bok­ stavligen och symboliskt ryggen.
Över barnets huvud samtalade hon oavbrutet med maken.
Och jag såg dem le såsom lyckliga människor, vilka icke längre behöva hyckla och förställa sig för varandra, och jag såg hur deras leenden blevo till skärseldens lavaströmmar i den an­ dres blod.
Ångrade han sig nu?
Det var så dags!
När en annan redan åstadkommit det underverk, som även han en gång, om han haft den sanna kärleken, kunnat utföra.
ss ° " l!
kon­ Varje afton kl. 7,30: R iddar turens område läser man n u m e r a rådfråga legitimerad och vid detta tillfälle närvarande läkare och dels emot att anmälan mot dylikt tjänste­ fel från värnpliktig leder — icke till sakernas rättvisa utredning utan till dennes arrest.
Kapten Ossbahrs svar utgör intet direkt försvar i sak.
Efter att ha framhållit hur " allt klemande med trupp är fördärvligt både för kropp och själ " förlägges dess tyngdpunkt till följande passus: " Att det var jag som bestämde, vilka som skulle sjuk­ skrivas, berodde på, ätt ansvaret vi­ lade på mig, icke på att L. saknade befälsställning ".
Striden kastar ett blixtljus över vissa brister i vårt militärväsen, var­ igenom våra beväringar på grund av överdrivet nit, från lekmannasyn- punkt fullständigt meningslöst, ut­ sättas för stundom allvarliga hälso­ farliga strapatser, mot vilka våra mödrar mer än en gåg i upprördhet och förtvivlan rest sina hjälplösa händer.
Fru Leches angrepp skall sanno­ likt därför hälsas såsom ordet i rat­ tan tid.
Hennes replik på hr 0:s svar har både sikt, näbbar och klor och talar bäst för sig själv.
Fru L. skriver: " Det är ett egendomligt kapitel detta om kaptenens ansvarskänsla sådan den framstår både i protokol­ let och i dagens skrivelse.
Det ter sig uppenbarligen för honom själv som någon sorts heroism att personli­ gen påtaga sig " risken " av att de värnpliktiga eventuellt skulle kunna duka under för den hälsovård han utövar.
Hans tankegång är denna: Vem tar risken om en värnpliktig blir sjuk?
Jag själv!
Yem tar risken om han dör?
Jag själv!
Betänk ett sådant ansvar jag påtager mig!
Jag vågar påstå att " risken " i någon mån delas av delinkventen själv, d. v. s. av den värnpliktige som eventuellt sjuknar och avlider i häg­ net av det Ossbahrska ansvarsmedve­ tandet.
Att " påtaga sig ansvaret " för nå­ got som man ej är kompetent att sköta (i detta fall läkarens yrke), det är inte ansvarskänsla, hr Ossbahr, det är övermod.
Kaptenens självförtroende är utan tvivel obegränsat, men vi, som icke ha förtroende för honom som en ung­ domens föresyn och ledare, betacka oss för hans självpåtagna risker.
Med vi menar jag då också — eftersom hr Ossbahr har avslöjat mitt släkt­ skapsförhållande till den straffade beväringen!
— vi mödrar, som i dju­ pet av vårt hjärta reagera och pro­ testera mot en maktstrid i vilken vå­ ra barns frihet, hälsa och liv utgöra insatsen! "
Och efter att ha avböjt hr 0:s er­ bjudande om närmare upplysningar pr korrespondens avslutar fru Leche sitt härnadståg med följande beska ord: " Dessutom är, enligt min mening, kapten Ossbahr endast en bifigur i den händelse som här relaterats.
Han är en företeelse som förekommer li­ tet varstans och som alltid skall fö­ rekomma i ett dåligt system.
Men det är systemets dålighet, inte en en­ skild människas rätthaveri eller en­ vishet, som utgör sakens kärna.
Hr Ossbahrs föreställningsvärld är av oändligt underordnad betydelse gent­ emot det sakförhållandet att en dom som denna över huvud taget kan fällas.
Auktoritativa uttalanden.
II.
Biskop Lunde i Kristiania talade nyligen i Norsk Studentersamfund över det ämne, som angives i rubri­ ken här ovan.
Äktenskapet är alltid ett aktuellt ämne, åtminstone för ungdomen, men det kan vara så även för 75-åring- arne.
Däremot har förhållandet alldeles icke varit sådant i fråga om skils­ mässan.
Det har funnits tider, och ' de ligga icke långt tillbaka, då skilsmässa var ett nästan okänt be­ grepp, därför att äktenskapet betrak­ tades som något absolut fast och orubbligt.
Icke så att förstå, att alla äkten­ skap då voro lyckliga, men man u PPbjöd hela sin förmåga för att göra det bästa möjliga av dem.
Nu har emellertid skilsmässofrå­ gan blivit aktulel och det icke blott för dem, som äro gifta, uan även för dem, som ämna gifta sig.
Skils­ mässan håller på att bliva en av förutsättningarna för äktenskapet: man gifter sig med den tanken att — eventuellt skiljas.
Detta förhållande är naturligtvis icke en isolerad företeelse.
Den sam­ manhänger med den allmänna livs­ åskådningen, är ett utslag av den.
Principiellt sett existerar det två grundtyper för det mänskliga livet, två motsatta grundtyper.
Det fin­ nes en otalig mängd tonarter mel­ lan dem, en brokig sammanbland­ ning, så att det icke är lätt att skilja dem från varandra.
Och dock är det alltid som funnes det två bestämda motsatser.
Alltid kommer det att vara sa, &amp; tt den ena av dem har överväldet, även om det är svårt att konstatera det — det är nämligen icke möjligt att tjäna två herrar.
I den bok jag älskar högst av alla, bibeln, äro dessa grundtyper fram­ ställda sa: 1 :o Att ha sitt medborgar­ skap på jorden.
2:o Att ha sitt med- irån vilken pacifismes bekännare och ett kraftigt försvars mest nitis­ ka tillskyndare borde kunna mötas i tullt samförstand.
Att humanisera vårt militärväsen, att anpassa det ef­ ter utvecklingens resultat torde vara ett försvarsarbete så gott som något annat.
Antimilitaristernas högljudda rop utanför kasernmurarna får sitt tysta gensvar därinifrån, där människor måste böja sig för lagar som de ej kunna respektera, där man som brott stämplar handlingar vilka för den individuella uppfattningen framstå som rätt.
Det finns någonting som är värre än den öppna indignationen och den allmänt utbredda förbittringen över militära övergrepp: det är det tysta, kalla föraktet hos alla dem som anse allt vad till militärväsendet hör är någonting jenseits Gutes und Böses.
Huru manga ha inte i dessa dagar med en axelryckning sagt mig: " Men det var ju inte en civil dom — hur kan man vänta bättre av en krigs­ rättsdom?
Det är i allmänhet ett säkert kri­ terium pa att ett system har spelat ut sin roll när man upphört att för­ arga sig över det, när man inskrän­ ker sig till att småle åt det som åt en anakronism, en otidsenlig para­ dox. "
Ord som sannolikt icke skola för­ klinga ohörda — eller månne ens Det förefaller mig som om fall så­ obesvarade fran dem det vederbör.
dana som detta vore en utgångspunkt borgarskap i himlen.
Det vill säga: Antingen inrättar man sitt liv från synpunkten att den jordiska tillva­ ron, timligheten är allt, eller också från evighetens synpunkt.
Det klassiska uttrycket för den första grundtypen är aposteln Paulus ord: " Om de döda icke uppstår, d. v. s. om det icke finnes något evigt liv, låt oss då äta och dricka, ty i morgon skola vi dö. "
Denna åstundan tillfredsställes gi­ vetvis på mycket olika sätt allt efter vederbörandes kulturella ståndpunkt, hos lazzaronen och hos kulturmänni­ skan med dennas högre intressen så­ som konst, vetenskap o. s. v. Men hos alla dem, för vilka jordelivet är det högsta och viktigaste, återfinnes ett gemensamt grunddrag: önskan att ha det gott, att njuta.
Härvidlag har man att lägga mär­ ke till två faktorer.
För det första: vårt jordeliv är sådant, att det är mycket svårt, ja, ofta omöjligt att kunna förverkliga denna önskan.
Jag vill endast erinra om det kända utta­ landet av den gamle satirikern Ho- ratius: " Den rike är höjd över all­ ting, han är herrarnes herre, konung­ arnes konung, utom när han har — snuva! "
— Mera behövs det icke för att hela härligheten skall ramla över ända.
För det andra äro vi människor så beskaffade, att den rent jordiska kulturen alltid hack i häl följes av en mycket skrämmande företeelse.
Jag vill påminna om Aristofanis roliga skildring i komedien Plutos, takeut­ bytet mellan en kulturmänniska och slaven.
Den förstnämnda bryter ut i bitter klagan och varje suck sekun­ deras av slaven.
Åh, till sist blir man trött och utledsen på allt.
På kärlek — och vetebröd, på konst — och karameller, på ära — och bakelser, på tapperhet — och fikonkaka, på berömmelse — och äggröra, på kommandoposter — och grön­ saker.
Danmarks och Nordens fränaste satiriker Sören Kierkegaard har där­ för också med bitande ironi uppställt som den enda verkliga klokskapslä- ran att människan bör inrätta sitt liv som en fullständigt genomförd växel­ drift.
Man skall icke binda sig vid något förhållande, det blir bara trå­ kigt.
Detta betyder, att den helt jordiskt betonade kulturen kommer att sluta med självupplösning och till sist ut­ mynna i ett omättligt jagande efter njutningar, vilka likväl icke skänka någon tillfredsställelse.
Jag näm­ ner som bevis härför det gamla Rom under käjsartiden och även vår egen tid före, och efter världskriget.
Denna upplösning kommer då i första hand att gå ut över äktenska­ pet, denna institution, som i sig själv är så svår att ordna på ett tillfreds­ ställande sätt.
Man kommer att hålla samman, tills man blir trött på varandra och på hela bråket.
Så skils man.
— Under de senaste generationerna är det den jordiskt betonade kulturrikt­ ningen, som har övertaget i hela Europa.
Detta förhållande är enligt min åsikt grundorsaken till att skilsmäs­ san har blivit en aktuell fråga, en alldaglig företeelse och håller på att bli en av förutsättningarna för äk­ tenskapet.
Hurudant är resultatet?
Hava dessa många skilsmässor skapat flera lyckliga hem?
Hava de bidragit till att öka människolyckan?
Jag vågar svara nej!
Det gives naturligtvis en­ staka fall, där skilsmässan åtminsto­ ne för någon tid känts som en befri­ else.
Men med längre sikt kunna skilsmässor icke skapa lycka.
Ty in­ gen kan springa ifrån sitt förflutna — det kommer obönhörligt tillbaka.
Jag påminner om Per Gynt utanför hyddan i skogen, i vilken Solveig sitter väntande.
" Den grönklädde " kommer emellan.
Jag påminner om Zola ' s skådespel " Terese Raquin ".
Henrik Ibsen har om detta gjort sitt berömda uttalande: " Det gaar en Nemesis igjennem livet, At undgaa den blev ingen givet. "
Den antika hedendomen hade sina hämndgudinnor som med sina orm­ gissel piskade människorna till döds.
Nej, skilsmässa kan icke skapa lycka, den bryter ned något heligt och omistligt i ett människoliv och förlusten hämnar sig.
Skilsmässa som princip är en olycka, detta är något som även den jordiskt betonade kulturriktningen inhöstat som en dyrköpt erfarenhet.
Den andra grundtypen, som inord­ nar jordelivet under evighetens syn­ vinkel, som låter behärska sig av den religiösa, i detta fall av den kristliga livsåskådningen står i avgjord mot­ sats till det ovan skildrade förhållan­ det.
Jordelivet har här icke sitt mål i sig självt utan är en passage, en förskola till evigheten, till Guds egen tid.
För den kristne är det icke huvud­ saken att hava det gott under jorde­ livet, utan i stället att själv bliva god, att bli en god människa efter Guds vilja.
Alla jordelivets förhål­ landen syfta för honom till detta mål.
Den kristnes syn på äktenskapet bestämmes av denna grundåskåd­ ning.
Det är ingen tillfällighet vem man kommer att hålla av.
Det är Herrens kärleksfulla hand, som låter de två mötas, vilka skola bliva äkta makar.
Och när han fört dem till­ sammans, säges det enkelt men med eftertryck: " Det Gud har sammanfo­ gat skall en människa icke åtskilja.,, Det kristliga äktenskapet är oupp­ lösligt.
Samlivets höga ändamål uttryckes sålunda: de tu skola bliva ett för att därigenom vinna ett Eden på jorden, ett gott hem med god jordmån för de barn Gud vill skänka dem.
Detta är den stora uppgift som är de äkta makarne anförtrodd.
Början är all­ tid lätt.
Smekmånaden har sin egen glans.
Men efterhand kommer var­ dagen med sina mödor och besvär.
Samlivet och hemlivet ställa krav, som icke kunna uppfyllas utan ett ofta mödosamt arbete i självförne­ kelse.
Det är icke så alldeles lätt att komma till samförstånd om var skåpet skall stå.
Alla hava sina skarpa kanter — även den tillbedda.
Det är ingen lätt sak att få dessa avslipade.
Men i det kristliga äkten- skskapet är detta arbete aldrig resul­ ta tlöst.
Där blir det så, att smekmå­ nadens glans även kommer att om- stråla de senare åren.
Ty i det krist­ liga äktenskapet är den guddomliga kärleken verksam, den kärlek som förlåter allt, tror allt, tål allt, hop­ pas allt.
Den flyr icke undan för svårigheterna, utan upptar kampen med dem i Jesu namn — och segrar.
Under långa tider behärskade den Blåskägg Rödluvan.
* 4é ' e " é _._- SJQFARTS-TIDNINg ' FOLKTEATERN.
Varje afton kl. 8: Nyårsrevyn 1923. jjya scener, nya kupletter.
Söndag kl. 1,30 För första gången Billighetsmatiné: Begär alltid Kobbs Thé När byskomakaren och byskrädflaren gifte bort sin pojke.
Nya Teatern.
Sondag kl. 1,30 Billighetsmatin Barken Margareta.
Varje afton kl. 8: Bröllopet på Ulfåsa.
Gustaf Byrmans Enka 10 Korsgatan 10 Göteborg ULLA TEATERN.
Söndag kl. 1,30 Nårsrevyn.
kl. 7 och 9 Man uf akt ur-, Kapp.
Hemslavinnor.
&amp; Pälsvaruaffär.
Tel. 1913, Hyacinter, Tulpaner, Snödroppar, CrokuslöKar.
fullständigt rotade i kruka och färdiga Tyskt erkännande åt svensk kom= positrice.
för hemdrivning, finnes nu att tillgå i PLORALAQRET, 4:e Långgatan 3. kristliga uppfattningen av äktenska­ pet den allmänna åskådningen.
I många fall slet man hårt för att hålla ihop på denna grundval och lyckades väl även tämligen.
Men det hände också, att det icke lycka­ des.
Att det, som förhållandenaw- ro, icke kunde lyckas.
Själva förut­ sättningarna härför saknades.
Det kristliga äktenskapet förutsätter nämligen att de äkta makarnes sam­ liv vilar på religiös grund.
Men här­ till kan ingen tvingas.
Det visade sig i vissa fall, att samlivet blev outhärdligt, att hemmet icke blev ett Eden utan till ett fördärv för både kropp och själ.
Hjärtats hårdhet gjorde ofta det kristliga äktenskaps- idealet omöjligt.
Det var då staten grep in för att reda upp svårigheten — och kom med sina skilsmässolagar.
(Ur " Norges Kvinder ").
Politiskt partiväsende.
Några beska sanningM- Verkan av häftiga partistrider har alltid varit liknöjdhet för staten 3 välfärd och ära.
Då partiväsendet står på sin höjd, är en politiker ej intresserad för folkets väl ut an ^ sina partivänner.
Alla andra äro 1 hans ögon främlingar, fiender el er rättare bovar.
Lord Macaulay- Den överlägsne mannen le^ er ' c * för ett parti, men för det hela- ® delmåttorna gå helt och hållet y P i partiväsen.
Kon-Fu-Tze- Partisinne är mångas dårskap några fås vinning.
till A. P°P e ' Det är med de politiska P a | det nas huvud som med ormarna » låt- är stjärten som skjuter dem ^ ra W. Pulten^}!
Konstflitens Flossamatta Tjock, varm, vacker, slitstark.
Relativt billig- Mattan fBr det burgna, välombonade, med kuliti verad smak inredda henirngj IZOJSTSTFLITEJST Göteborg 3- Kungsgatan io.
Hörnbutiken tel. 6752.
Märkliga kvinnor: Älska HANDELS- Presentkort.
Hildur Sandegrens, Mode &amp; Mannfakturaffär.
Söndag kl. 1,30: Astri Torseli OCH utcn Hattar, Paradis, Plymer, Fantasie, Blommor, Blusar, Klädningar, Siden, Sammet, Kläden, Che­ viot, alla sorter Klädnings- och Bomullstyger, Herr-, m-, oc Barnunderkläder, pågår denna och nästföl- jande vecka uti återigen stod henne intet annat val öppet än att åtaga sig en sak, vilken i längden blev henne övermäktig.
Och är lig som emot sig själv och andra som hon förblev hela sitt liv, tar hon aet oerhorda steget det oerhörda steget och lämnar den lysande skådebanan DRICK ^ em har ej känt en rysning av undran över att hon kunde?
Vem har ej känt heta tårar bränna ögonen in­ för hennes öde, sådant det målas i ord som dessa: I den förnämliga tyska musiktid­ ningen " Signale für die Musika­ lische Welt " skriver den kände mu­ sikkritikern Karl Westermeyer föl­ jande.
om den svenska kompositricen fröken Ruth Alméns verk, Sonat h- moll för klavér (förlag W. Hansen, Köpenhamn), Sonat för klavér och violin.
Preludium och sarabande för klavér, samt Tre preludier för kla­ vér (de tre sistnämnda verken ut­ komna på fori.
Ries &amp; Erler, Berlin): Drottning Bland krönta personligheter, som väckt världens uppmärksamhet och undran, är drottning Kristina av Sve­ rige en av de märkligaste.
Ett skim­ mer av saga och äventyr omstrålar hela hennes liv.
Trots de många vo­ lymer som på ett flertal av världens språk skrivits för att förklara hen­ nes karaktär, är densamma alltjämt oförklarad.
Drottningen som lämna­ de sitt land är och förblir en gåta, ett av dessa mänskliga problem, om vilka forskningen aldrig synes kun­ na komma till fullt samstämmiga el­ ler slutgiltiga resultat.
För oss svenskar har Kristina o- undvikligen fått sin historiska färg genom abdikationen och genom avfal­ let från den tro, för vilken hennes höge fader gått i döden.
All dikt­ ning, som spirat kring hennes namn har skänkt dessa båda synpunkter poetisk gestalt och för vår inbillning frammanat bilden av en säregen, stundom bisarr och för våra natio­ nella intressen främmande personlig­ het, som tillfogat oss ett djupt sår, vilket aldrig riktigt kunnat läkas.
För en fullt lidelsefri forskning, är violinsonaten det mognaste av ver­ ken, efter klassiskt mönster uppde­ lad i tre satser.
G-enast det första temat ägnar sig genom sin uppåt­ strävande, oktavspännande struktur för ett energiskt allegro och erhåller i den genom förhållningar karaktä­ riserade långsammare sidosatsen det rätta motstycket.
Ett adante med en enkel, skön sånglinje hållen i trede- lig visform, omslutes av de bägge strängt genomförda yttersatserna. "
För de talrika svenska vännerna till Ruth Alméns nobla och ärliga tonkonst är det en uppriktig gläd­ je att läsa detta värdiga erkän­ nande från en framstående kritiker i ett stort och ledande musikland.
" En kompositrice möter hos både fack- och lekmän alltid starka tvi­ vel, men det finns duktiga kvinnliga tonsättare, vilkas talang gör sig gäl­ lande.
Också Ruth Almén tvingar med sina hittills utgivna saker till respektfull aktning.
Även om hon icke helt och hållet frigjort sig från inflytande av den tyska skolan, så kan man icke förneka, att hon har inre tvång till produktion, ja, man ®åste redan erkänna en viss utveck­ ling till självständighet.
Verken för klavér utmärka sig för en pianistiskt verkningsfull sats, äro musikaliskt tilltalande och tematiskt solitt upp- Smide alla slag, Keramik, Väfnader yggda.
Icke himmelsstormande Bese utställningen 1 éer vilja framställas, utan själiska SÖDRA HAMNGATAN 45 stämningar söka sig ett enkelt och återhållet uttryck.
Vid jämförelse KONSTSLÖJDEN (Med ensamrätt för Sverige.
Efter­ jämmerligt förtvivlade min, och d ' et tryck ej tillåtet).
känslofulla sätt, varpå han avtog sin hatt i gathörnen.
Närmast efter kommo en positivhalare och en pojke med en apa.
De överlämnade sina respektive hvresvaror åt Svarta Ju- lia, som sorgfälligt undersökte dem Koman av Luise Westkirch.
för att konstatera att de icke lidit någon skada, och bar sedan ut dem Översättning av — e. genom den hemlighetsfulla bakdör­ ren.
Under tiden hade Pothoff kom­ 9. mit tillbaka och satt nu och inhös­ " S nU nö digt, att du lämnar tade sina procent av dagens för­ ditt r f ^ e ' Pûthoff? "
sade frun för­ tjänst.
Sedan fingo kunderna lov ar „„|!
att slå sig ned vid borden och be­ golvet ni 6dan (1 ° ^ ng0 snett över 1 en ställa sina förfriskningar.
De ström­ Oä, ^ överfulla hökarboden made nu in 1 skaror: Enarmade, •äta s!
* " • " K " äen där " L; » an hjälpa till en enda gång? "
halta, tändsticksförsäljerskor med 1 fretl " ~ avböjde slappa drag, tecknade av laster, sju­ värden IT » t 10n är som f, 11 ^ ra - ®et är hon ka med vidriga sår på armar eller ® Wler lokalen. "
ben, ombundna med hemska lumpor s äliniT&gt; an ' U ' ' " s kynda sig med för­ sår som ett varmt bad genast de reda * " i kvällsgästerna börja- skulle ha kurerat, utan att ens läm­ t / lan komma.
na ett ärr!
— En man med tittskåp - Törst 1?
kom just från marknaden i en när­ StÖdd en oc korT ' - ^ ^ k knöl- Ev äxt astmatisk man med belägen by, och ställde tittskåpet yv f a led ans med dess hårresande vyer mot ag­ » 17.,, ^ bekanta Hctiictut; kallade " °iom " V ' IL gen.
Den värsta framställde åtta en e San hade - + ^ k clrövade ".
Id 1 blodiga lik, som lågo på ett slags °ch ffj- 1 betydande inkomster.
hade han at tacka sin bord, liksom slaktade kalvar, därun­ / Rosenhof.
Kristina.
oner som bortser från hennes nationalitet och officiella ställning och betraktar henne uteslutande som en karaktär, vilken i likhet med varje annan ka­ raktär kan göra anspråk på att få bedömas efter vad den är, blottas onekligen en serie förklaringsgrun­ der till hennes handlingssätt som samtidigt giva nyckeln till hennes natur.
För en sådan forskning blir det icke de yttre och väl kända kontu­ rerna av hennes levnadssaga som in­ tressera främst.
Det är snarare de inre motiven, arten, läggningen hos denna personlighet, som i historien kunnat inskriva en sällsynt snillrik och inflytelserik regentinnas avunda­ de öde, men som i stället föredrog att lämna krona och spira och fatta pilgrimsstaven för en livslång och i dunkel höljd vandring.
Och under vilken tid gjorde hon ej detta!
Under vilka för hennes innersta drivkraft ogynnsamma om­ ständigheter!
Vid en tidpunkt när hänförelsen för protestantismen sam­ lar sig som en strålande gloria kring hennes faders gestalt, när den tron hon bestigit, betraktas såsom en av de fasta hörnstenarna för en ny re­ ligion, då vågar hon, en ensam ung drottning, övergå till fiendernas tro och från sitt huvud avlyfta en krona, som ännu strålar av den fallne hjäl­ tekonungens sagolika ära.
Just denna kombination gör hen­ nes steg så dramatiskt, så tacksamt för en poetisk målning, vari kontras­ ten mellan reformationskonungens ärofulla död och dotterns nattsvarta glömska av hans gärning, ovillkor­ ligen kastar ett lika bländande skim­ mer över den förre som en djup slag­ skugga över den senare.
Hur annorlunda hade icke histo­ riens dom utfallit, om det förunnats Gustaf II Adolf att återvända från ett vunnet religionskrig — om en manlig ättling av Vasa blivit Sveri­ ges tronpretendent, och Kristina i all stillhet kunnat följa sina djupaste böjelser och draga sig tillbaka.
Nu Kerstin Lindahls BLOMSTERAFFÄR Korsgatan 4, Telefon 8462 Rekommenderasl • • • Det är så tungt att vandra, sen lycka, glans och ära gått förut.
Du är så arm, Kristina Alexandra, när skadespelet lider mot sitt slut. "
Har!
Men kunna dessa ord röra en på samma sätt sedan man närma­ re trängt in i Kristinas väsen och liv och vägt varje för och emot i hennes båda fädernesland?
Blir man därvid lika övertygad om, att Kristina i Rom verkligen var arma­ re än Kristina av Sverige skulle ha­ va blivit i eget land?
— Knappast!
En rad av skäl tala däremot.
Om Kristina kvarstannat i Sverige skulle, enligt hennes eget löfte och folkets önskan, den oundvikliga följ­ den därav blivit en förmälning med hennes lekbroder, pfalzgreven Karl Gustaf.
Därmed hade regeringsbe­ styren, om även icke officiellt, i stor utsträckning kommit att övertagas av hennes gemål och i den makt och frihet att handla, som för en så stark personlighet som Kristina utgjorde första villkoret att försona sig med sin ansvarsfulla ställning.
Men icke allenast den konungsliga, utan även den personliga friheten hade härige­ nom i betänklig grad kringskurits.
Vad landet måste finna sig i: att drottningen med hovet införlivade den ene utändske gunstlingen efter den andre och över huvud taget samlade omkring sig en krets av män, som på ett eller annat sätt fängslade hen­ nes intresse, detta hade sannolikt ic­ ke Karl Gustaf varit fördomsfri nog att i egenskap av gemål tolerera.
Och — låtom oss omedelbart tillägga detta — icke heller hade han själv varit betydande nog att ersätta den stora intellektuella förlust drottnin­ gen därigenom lidit.
Sin samtids mest bildade kvinna, ett under av för­ stånd redan som barn och vid 20 års ålder europeiskt ryktbar, lockades hon helt naturligt föga av rollen att bliva sin gemåls skugga.
Vilken grad av allvar som ligger i hennes egen förklaring att hon av­ skydde giftermål är ju omöjligt att avgöra.
Det vissa är, att hon icke för Karl Gustaf hyste den känsla, som kunnat förjaga en sådan avsky, om den verkligen förefanns.
Vid den tid, hon gav honom sitt löfte, visste hon näppeligen vad kärlek var.
An- 5§ » EN ig allra Jrämsfa j^^nsbergsteatern Kl. 8: BÖTEBORGS Stor REALISATION Bajaderen Bar nföreställning mamma anaand^c alâiûyàùistaas maupafcüi.
Telegramadress " K reditbolaget " il 1 30 Billighetsföreställning: stens och littera­ Presentkort tillhandahålles å tid­ Teatern Stora inom politikens Tel. 180 70.
Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta föi ja dagshändelserna ningens exp.
Vallgatan 27.
Egna fonder Kr.
182,000,000: — Offentliga nöjen.
Födelsedags och handelns, Avdelningskontor över hela landet •• • TIDNING Kvinnorna ocb freden.
dra, för landets välfärd verksamma krafter hade dragit detta kort på hennes hjärta; och uppfostrad i en trängre omgivning sorn hon var, och sålunda utan alla jämförelsepunkter, väckte hos henne den unge lekbro­ dern en känsla av tillgivenhet, som Till Bedaktionen av hennes oprövade hjärta förväxlade Kvinnornas Tidning.
med en djupare och för livet hållbar Med anledning av artikeln " Kvin­ böjelse.
Hon gjorde här snarare ett medgivande åt andras önskningar, än norna och freden ", publicerad i Eder hon tog ett ur sitt eget hjärta fram­ ärade tidning den 14 januari 1923, anhålles om plats för nedanstående.
sprunget initiativ.
Ni säger att den vid fredskongres­ (Forts.).
sen i Haag sistlidna december avfat­ tade resolutionen är ett vackert do­ kument, som icke leder till något.
Att älska, det är att beundra med Detta kan om man ytligt ser på hjärtat; att beundra det är att älska saken sägas om så gott som alla kon­ med själen.
gressresolutioner, nämligen om man Th. Gauthier.
endast ser på deras omedelbara verk­ ningar.
Myndigheter och regeringar Varje kvinna, i varje ålder, skän­ bli i de allra flesta fall för tillfället ker mannen en evighetsstund, när hon älskar och är god.
J. Michelet.
Till JULKALASEN Färga Edra klädningar och blusar med När männen begynna att tala om plikt, så hava de upphört att älska.
Lady Lamb.
«•UMMMt •toinuMr Kärleken kan ej meddelas, ej be­ visas.
Var och en älskar ensam, likasom man beder ensam.
L. Rahel.
I&amp;EVIIG ock Marknadens hittills oöver­ träffade ooh billigaste hem­ färg Fråga Eder hand­ lande eller tillskriv A.-B.
NADCO, GÖTEBORG.
INTRE55ANT F A U S K A NYHETER.
VÄRDEFULLT INNEHÅLL GOTEBORGS MORGONPOST Den sFörsfä morgontidningen Omplantering af Krukväxter verkställes såväl i hemmen som äfven i vår lagerlokal af därtill utbildad fackman.
Låg kostnadsberäkning.
Prima jordbland­ ningar jämte krukor i alla dimensioner tillhandhållas.
FLORALAQRET, 41e Långgatan 3.
Telefon 43070. der var en hel sjö av blod och över dem såg man vilt fladdrande eld­ flammor.
Det var samma vatten­ färg som målningen av blodet, en­ dast litet mer utspädd och så fun- nos andra vyer som berättade om vad som fört till detta slutskådespel av eld och blod.
En sextonårig blind flicka kände sig för med en käpp nedför trap­ pan; hon var blind, ett skönt barn med slocknade ögon.
Korgen, som Pothoff på morgonen fyllt med blommor, kom tom tillbaka.
Svarta Julia lade sin arm om hennes axlar nästan moderligt och förde henne fram till Pothoffs bord.
" Karla, du skall få en kopp kaffe.
Innan du går skall du få en kopp kaffe till din bulle. "
Men den blinda slog ifrån sig med en obehaglig rörelse och ett gällt skratt.
" Nej hör bara!
Jag vill minsann ha ' något starkare!
— och — hem går jag inte på länge.
Då ta ' r bara far ifrån mig alla mina sty vrår.
Jag vill ha roligt först.
Julia såg ett ögonblick ned på barnet med ett sällsamt uttryck i ansiktet.
Redan?
Hade det redan kommit så långt med henne?
Nåja, förr eller senare kom på ett ut.
I floden bakom Rosenhof fanns plats nog för sådana stackars blomster som ryckts loss från livsträdet före sin tid.
" Alltså en sejdel bier vill du ha?
Sätt dig där.
Vill du också ge ut en kopparslant för musik? "
" Ack ja, musik! "
Den blinda sökte med fingrarna bland sina små­ mynt.
Se där, där har du, Julia. "
Julia stack femöringen i automa­ ten, som strax började spela en lustig marsch.
Vid musikens början smög sig ljudlöst en mager kvinna in; hon ha­ de en stor hängande underläpp, en enda stor tand i överkäken och ögon, som jämt tycktes söka och oroligt flacka.
Det var Sabiner-Lotta och hennes specialitet var att tigga med ett lin­ debarn.
På armen hade hon en stackars liten unge, lik en vissnad frukt.
Han var alldeles tyst och stilla, och det rynkiga lilla ansiktet talade bara om trötthet.
Han var för trött att ens gråta.
Med hopp­ löshetens tålamod sågo de lillgamla ögonen ut i världen.
" Ni har blivit för länge ute ", små- grälade Julia, " har Peterpojken åt­ minstone fått sin mjölk. "
" Mjölk?
Tror du någon skänker en sådan där obehaglig unge något?
Det är rent ett elände att gå och dra ' på ett sådant trästycke.
Tvi!
Tag den gemena ungen, Julia; jag tror armen går tvärs av. "
Julia bar barnet in i köket, lade det på bordet och började värma mjölk.
" Julia!
", skrek värdinnans gälla röst, " Julia, passa på, gäster! "
Julia svarade icke.
Då kom frun själv i köket, och såg hur Julia gav barnet mjölk.
" Nå, det brådskade väl inte så fasligt ", grälade hon, " där finns ju knappt liv i den eländige ungen. "
Julia vände sig om.
" Slå hällre ge­ nast ihjäl honom, fru Pothoff, då gör ni en god gärning.
Jag önskar bara, att någon hade gjort det med mig, men försmäkta skall han slippa för min skull. "
Frun sade ingenting mer.
Hon fruktade för krogflickans svarta zi- genarögon, när de så där gnistrade som just nu.
Vad i all världen kun­ de hennes man bara se på den där hemska kvinnspersonen?
Medan Julia sysslade med barnet, kom en man ned i källaren med styva steg.
Han hade en mörk slok­ hatt djupt neddragen i pannan, så att man knappt såg hans svarta, kortklippta hår, och hatten behöll han på.
Där framblickade ett par ögon av obestämd färg men med en skarp rovfågelsblick under det bre­ da brättet.
Han var väl klädd, nä­ stan med en viss elegans, var väl­ växt och bredaxlad, alldeles skägg­ lös, med en profil som en Merku- rius, ehuru mun och haka skvallrade om brutalitet.
Han uppsökte ett av­ sides bord, som stod i skugga, och dunkade med knytnäven på skivan.
" Kypare! "
Pothoff kom tjänsteivrigt fram.
" I dag ha vi revbensspjäll och sur­ kål, herr Schack. "
" Först en seidel ".
Hans ögon sökte någon.
" Julia kommer genast, herr Schack!
God rörelse i dag ".
Han visade med en gest på det fyllda
K V I N N O R N A S Sänd Eder TVÄTT till Tvättanstalten Västkusten Vegagatan 46.
Göteborg.
Tel. 1443 Omsorgsfullt arbete, a » Snabb leverans.
Förmana dina vänner i hemlighet, prisa dem offentligen.
Publms Syrius.
Varje förståndig husmoder använder Pellerins Margarin i hushållet oberörda.
Men vad jag skulle vilja kalla kraftsumman av sådana utta­ landen från skilda läger torde nog mången gång ha utövat ett rätt be­ tydande inflytande.
Kvinnokongressernas största bety­ delse är emellertid deras stimuleran­ de och energialstrande verkan på kvinnorna själva.
Resolutionerna ha nämligen betydelse som kortfat­ tade uttryck för det varför kvinnor­ na under närmaste tid i första rum­ met ha att arbeta.
Man har med ett träffande ut­ tryck sagt: " Frankrikes portmonnä ligger i Englands, och Englands i Amerikas ".
Det betydelsefullaste blir då, att Englands och Amerikas kvinnor bearbeta den offentliga opi­ nionen i sina respektive länder, så att deras egna regeringar och ekono­ miskt ledande män se, att ingen an­ nan utväg finnes att på för Frank­ rike — och därmed indirekt för Tyskland — ekonomiskt fördelakti­ ga villkor ordna de inter allierade skulderna.
Att Frankrike ensamt bär ansva­ ret för det nuvarande ytt.erst pin­ samma läget, det anser sannolikt in­ gen, som fått någon inblick i de nu­ varande världsfinanserna.
Att Frankrike för närvarande handlar fullkomligt dåraktigt, där­ om torde nog de flesta, ej minst i de s. k. neutrala länderna, vara ense, men skulle detta skyndsamt kunna avhjälpas genom den i ovannämnda tidningsartikeln föreslagna åtgär­ den?
1) Hur skulle man kunna i en hast organisera 15 miljoner kvinnor i alla världens delar till en dylik bojkott?
2) Skulle man ej genom en dylik aktion ytterligare enervera frans­ männen, som just genom ekonomiskt betryck och fruktan blivit nevraste- niska?
3) Kunna kvinnor verkligen, utan visshet om att därigenom ernå ett bör underlåta att prova Aiig Bli Bergmans Enkas Delikatess- och Qrahams-Spisbröd samt » Extra » och Hushållsbröd.
Alla smakfulla och sköra.
Säljes i väls.
spec. aff.
i Gbg.
Tel. 10837. rummet.
ra. "
" Ovanligt mycket att gö­ Sabiner-Lotta smög sig fram till nykomlingens bord.
Man sade att hon hade stor förkärlek för vackra karlar.
" Ja, han kan väl skryta över " mycket att göra " den där Pothoff.
Det är våra surt förtjänta pängar han stryker i lådan.
— Var har herrn egentligen sitt affärsställe, om jag får lov att fråga?
Jag har nog ibland sett herrn här, men i staden har jag aldrig mött herrn. "
Schack såg kvinnan över axeln.
" Jag har inget affärsställe ".
Han betalade Pothoff sejdeln, som denne ställde fram.
" Hör inte herrn till yrket då?
", forskade Lotta vidare.
" Hellre än att stå och fråga efter saker, som rakt inte rör dig, skulle du spärra opp tittgluggarna! "
sva­ rade mannen argt.
" Om du än en gång liksom i dag ger dig till att tigga på öppen gata från en av ' spårhundarne ', så ta ' r snart ditt änglamakeri en ända med förskräc­ kelse, ditt eländiga kräk. "
verkligt resultat, medverka till att beröva tusentals andra kvinnor deras uppehälle?
Och medlet som Ni förordar?
Det har sagts, att ett ekonomiskt krig är lika grymt och lika ödesdigert till sina verkningar som ett krig vilket föres med vapenmakt.
Kan då den av Eder föreslagna aktionen, riktad som den bleve, mot oskyldiga offer, icke minst mot kvinnor och barn, vara förenlig med sann fredspolitik?
Man har i mänsklighetens och kris­ tendomens namn, utan hänsyn till nationalitet mättat miljoner hung­ rande, och så skulle vi kvinnor om­ intetgöra den begynnande världsför­ brödring, som trots allt börjar spira i djupet av folksjälen!
Vi fredsvänner skulle helt visst ut­ rätta mera för freds- och försonlig- hetsarbetet, om vi, i stället för att med hastig och nedgörande kritik avfärda andras försök, satte oss in i vad dessa verkligen innebära och toge reda på vad därjämte från det kritiserade hållet uträttas.
I många fall skulle kanske då vårt slutom­ döme utfalla helt annorlunda.
Matilda Widegren.
Vårt svar.
På ovanstående admonition svara vi följande: Red.
av Kv.
T. har med sin av fredsvännerna underkända artikel alldeles icke velat angripa deras på de ädlaste motiv grundade fredsstif- tande arbete, utan har endast velat uttala sin åsikt i en dagsfråga.
Fredsintresset kan tjänas med go­ da, till rätts- och ansvarskänslan vädjande ord men också i tillrättavi­ sande handling.
Fredsvännerna välja de goda or­ den, i detta fall inneslutna i en re­ solution.
Man hoppas genom den­ samma bl.
a. kunna förmå särskilt " Englands och Amerikas kvinnor att bearbeta opinionen i sina resp. län­ der, så att deras egna regeringar och ekonomiskt ledande män se, att in­ gen annan utväg finnes att på för Frankrike — och därmed indirekt för Tyskland — ekonomiskt fördel­ aktiga villkor ordna de interallierade skulderna. "
Detta upplysningsarbete är onö­ digt.
Den åsyftade insikten finnes nämligen redan.
England har fram­ lagt ett av Frankrike förkastat för­ slag till ordnande såväl av den tyska skadeståndsfrågan som av de inbör­ des ententeskulderna.
Känt är också, Kvinnlig medaljör.
Yid den fest, direktör Olof Ask­ lund i Göteborg, med anledning av sin 7 5-årsdag den 24 jan.
anordnade för sin personal, utdelades Patrioti­ ska sällskapets medaljer för långva­ rig och trogen tjänst till firmans tal­ rika trotjänare.
Bland utmärkelse­ tecknen fanns även den större medal­ jen i guld, vilken överlämnades till butiksföreståndarmnan fröhen Sofia Larsson, som i trettiofyra år tillhört det stora företaget.
Lotta var så förbluffad över, att den främmande mannen visste om hennes dumma missgrepp, att orden fastnade henne i halsen, och just nu kom " Vilhelm den bedrövade " henne på andra tankar.
" Sabiner-Lotta-, kom hit till mig, jag bjuder på en sejdel. "
I detta ögonblick inträdde åter Svarta Julia.
En rörelse lopp ge­ nom raderna.
Både unga och gam­ la män vredo huvudet efter den främmande varelsen, som lyste i det skumma rummet som en exotisk blomma, i sin eldröda sidenblus och med det vita ansiktet. "
— ' Kväll Julia!
Hallå, Julia! "
Med det henne egendomliga fleg- matiska lugnet besvarade hon häls­ ningarna utan att röra en min.
Gro­ va händer utsträcktes efter henne, grovt smicker flög henne om öro­ nen.
Hon sköt likgiltigt bort hän­ derna, som fattade i hennes blusär­ mar, gav grovhet för grovhet, utan att ens vid det mest vågade skämt ett skimmer av färg visade sig i hen­ nes vita ansikte.
Och medan hon gick från bord till bord uppmärk­ samt tjänstaktig och slagfärdig vid Bråsths Konditori Victoriagatan 1 Bertha Anderson B (hörnet av Storgatan) I Korsgatan 15 = REKOMMENDERAS.
Hotell &amp; Pensionat Ljusa hemtrevliga rum.
Moderata priser.
Förstklassigt!
Centralt!
Rikstel.
13554.
A m. tel. 24241. att de försök till uppordnande av Europas affärer, som gjorts av den amerikanska finansvärlden, strandat på det franska motståndet mot att också Tyskland skulle beredas någon lättnad.
Vad beträffar Frankrikes större eller mindre skuld till " det nuvaran­ de ytterst pinsamma läget ", så torde den åsikten vara lika enstämmig som riktig, att Frankrike utgör ett oöver­ stigligt hinder för en revision av den orättfärdiga fred, under vars för­ därvliga följder icke blott Tyskland utan även hela Europa suckar.
Det är vidare alltför milt att be­ teckna Frankrikes Ruhrockupation som en " dåraktig " handling.
Den är en med Versaillestraktaten ofören­ lig militär aktion, ett brottsligt äventyrande av världsfreden.
Det är sant, att en kvinnlig världs- bojkott av franska varor sannolikt skulle enervera fransmännen i hög grad — allt som hör ihop med pän- gar synes ligga synnerligen nära det franska hjärtat.
Men hava frans­ männen rätt att kräva sitt nervsystem skonat, de som så vårdslöst och utan alla hänsyn handskas med det övriga Europas nerver?
• Det är ett alldeles för starkt ut­ tryck att kalla en tillfällig kvinnlig bojkott av franska överflödsvaror för " ett ekonomiskt krig ".
Den skulle vara ett fredligt medel, varmed kvin­ norna skulle kunna kraftigt stödja bl.
a. de engelska och amerikanska kraven på en revidering av Versail­ lesfreden.
Göteborg - Telefon 5122 — Clara Johansson.
Kungsgatan 51, Stockholm.
T I D N I N G Vackra färgäkta Tvättyger.
Bomullsflaneller, Ylle-J {läd- ningstyger, Gardiner, sol- och tvättäkta.
Möbeltyger, konst- vävda och tryckta.
Borddukar i linne och bomull.
Sängtäcken Tricotvaror, T (eformliv, Snörliv, Strumpor, Yllekof­ tor.
Broderier.
Blekta och.
oblekta Vävnader av bästa fabrikat.
Vaddtäcken• Prima Yl le^ s ti ckgarn er.
hjordarne drivits över gränsen in i Frankrike, och nu den genom mark- fallet framkallade, för varje dag skärpta nya hungerblockaden.
Värl­ dens alla goda, rättsinniga krafter borde samla sig om uppgiften att gö­ ra slut på denna pina!
Det är sant, att man i mänsklig­ hetens och kristendomens namn mät­ tat miljoner hungrande, *) och att en världsförbrödring därur börjat spira.
Det är en ädel handling, men en äd­ lare, större kärleksgärning, ett mäk­ tigare fredsverk skulle vara — även om bojkott och än hårdare medel av världen skulle behöva tillgripas mot den makt, som står hindrande i vägen — att söka återställa sådana normala förhållanden, att alla dessa hungrande icke längre vore beroende av den allmänna barmhärtigheten, utan sattes i stånd att själva förtjä­ na sitt bröd.
Svaret på frågan, hur de organi­ serade kvinnliga fredsvännerna skulle kunna igångsätta en bojkott mot de franska varorna ger sig självt.
Det borde ju icke erbjuda någon svårighet för de olika freds­ föreningarnes styrelser att nå med­ lemmarna med en appell i sådant syfte.
Elektrolysbehandline ang. tiUförliriLi.
f. metodens tilUörliSgg^ »: ^ varje je dag b — 7 e.
Rekommenderas 11045.
776 ank.
bostaden 523,000 kr i outlösta vinster finnes pä laao •evji Prima Islållstol, flteintraclol Ml s=s » 8n.
s«Cg ?«a » Almhults " mn " Oblig.,,: «- * •« » • » «««sys Färska Grönsaker och Blom ^ •igen, M„ FridKulla 0ch ^ till dagens lägsta noteringar.
C.
Uggla &amp; C:o. Tel. 32, 3885, 44, 5307 Insändarnes spalt Öppen fråga till H — t H- - n.
N.
L. Blomberg TRAOÂRDSHALLEN.
Te,.
" Var så god och drick ur, se ' n hämtar jag en ny. "
" Du skall dricka mig till, Julia. "
Hon tog sejdeln och drack en klunk.
" Vet du, varför jag kommer hit? "
frågade Schack halvhögt.
Julia skakade på huvudet.
" Om herr Schack vet ingen någonting.
Ni är en riktig hemlighetsmakare. "
" För din skull kommer jag, — bara för din skull! "
" En gång i månaden?
Ja, det kan jag inte förhindra. "
Han fattade hennes hand och tryckte den.
" Vill du hålla av mig, Julia? "
" Det beror icke på viljan, herr Schack. "
Hans skarpa ögon blixtrade mot hennes.
" Jag tror du kan " hålla av " på ett alldeles särskilt sätt. "
" Ja, det tro nu männen, för att jag har så svarta ögon. "
" Och het är du — ingen kall mar­ mor. "
" Vad vet ni om den saken? "
" Ge mej en ny.
Bieren smakar ' Hör på!
Han dämpade stäm­ mig inte, om du inte serverar, man till en låg viskning.
" Vill du Julia. "
ha något vackert?
Dvrbart?
En 7225 ls helt o.eh uteslutande skam.
Det är nonsens attsom moder tala om ett barnasinne ^ sigt att det icke kan böjas!
Såd barn finnas icke.
Jag är beredd^ bevisa motsatsen.
Har någon ett?
dant barn så låna mig det på en ?i dagar, och det skall återvända så] digt som all barnuppfostrans ev f ideal — den lille Eli R«hm, viR-f utan att ana livsfaran ögonblickr^ hörsammade faderns befallning^ kasta sig ned på marken mell aa järnvägsskenorna och däri geil0 * undgick att överköras och dödas av det frambrusande tåget.
Om Eli Rehm ställt sig att resonera - y^-j hade då skett!
Er artikel " Bättre mans barn " i förra numret av Kv.
T. framställer en ytterligt svår situation för ett par föräldrar.
Och nu vill jag frå­ ga Er: Vad anser ni att de bort göra?
Såsom artigt värdfolk sökte de ju helt naturligt att i det längsta undvika ett uppträde.
Att aga bar­ net i er åsyn hade varit mindre takt- fullt.
Men har jag fattat er artikel rätt, var det just det ni väntade att de skulle göra?
Har jag missupp­ Det är gott att i situationer, där fattat andemenigen?
föräldrarna se mera än barnen, h ava deras vilja i sin hand.
Men det är En mor med barn.
även en välsignelse i vardagslag.
Ni har verkligen missuppfattat andemeningen i min artikel.
Under­ tecknad har med densamma uteslu­ tande.
velat framhålla att föräldrar­ na i fråga bort ha sådan appell på sin pojke att hela uppträdet varit icke allenast obehövligt utan otänk­ bart.
Är uppfostran riktigt lagd skall den begynna redan vid barnets första år och vara så långt framskri­ den vid 5 à 6-årsåldern att kroppslig aga för att framtvinga lydnad icke skall behöva ifrågakomma, Bildade föräldrars yäluppfostrade barn bör då veta, hur det skall skicka sig så­ väl mot dem som bland människor i övrigt.
Och vet barnet det icke så är det — • och detta skulle jag med eldskrift vilja inpränta i alla svaga mödrars och eftergivna fäders själ — så är det icke barnets, utan Rökt Lax, Konserver, Ost, Smör och Ägg i Högaktningsfullt Ii~t H~ n.
Konsument.
Mjölkens dåliga halt i Göteborg med omnejd i somliga mindre 1 affärer har varit en länge känd sak, och Ni har alldelse rätt i att för längesedan lämpliga mått och steg borde ha vidtagits för att få den genomsnittliga mjölkmarknaden att hålla högre nivå.
Vi tro dock icke att den föreslagna vägen är den bä­ sta.
Beramat inlägg med uppgifter kan dock alltid påräkna vederbörligt avseende.
Bd.
A. Ellwén Kött- och Fläskaffär Saluhallen 133.
Telefon 4481.
OBS.!
Prima varor.
Billiga priser.
Redbar behandling.
ANGBAGERI A.B.
ROSENLUNDS Tel. 4570 till båda butikerna.
B R Ö D FÄRSKT och ROKT samt allt slags Vildt till dagens lägsta priser uti E. Björks Vildtaffär Tel. 16 48.
208 34.
St. Saluhallen 1. kedja?
En kedja av vackra vita pär­ lor? "
" Ja, varför inte? "
" Giv mig då en kyss. "
" Såå?
— och så får jag min kedja!
— och det blir nog en kedja för livs­ tiden?
Eller hur? "
" Eller vill du hällre ha ' en vacker klänning?
— Jag • — Han tystnade tvärt, han lyssnade.
Alla i källaren lyssnade.
Dörren var stängd, fönsterluckorna voro för.
Men genom dörr och luckor trängde en skrikande, genomträngande stäm­ ma.
Det var fru Wieprandts gälla röst och klirrandet av skärvorna, som hon slog i stenläggningen framför sin styvson.
Några ögonblick senare revs käl­ lardörren upp och Paul störtade in.
Hans ansikte var mörkrött, och i ögo­ nen brann ett oerhört raseri.
Utan att se till höger eller vänster kasta­ de han sig på en stol vid en tom bordshörna, Julia kom genast.
" Vad behagas, herr Wieprandt?
Något varmt att spisa? "
" Det är det samma, Vad ni har.
JVIjöllt Distribution på glasflaskor.
Tel. 85 78, 36 99 " Men framför allt en sup!
Och sa öl- Öl! "
I Han stödde huvudet i handen oc stirrade framför sig.
Fru Pothoff kom in.
Med trängde genom den öppna dörr en outtömliga svallet av skymi ' 0 ^ r.
den rasande smedsfrun.
i rummet stego upp och ging 0 förstugan, där de skrattande} nade.
.... lllie " Vacker musik! "
sade den bedrövade ".
Pothoff kom fram till Paul- ^ var hans hyresgäst, för vilken hade stor aktning.
* r £3 " Människan är väl sjuk?
mig ont om er far, Wiep ran o T " är en så förståndig man.
• a „Je Paul gjorde endast en rörelse, tala kunde han inte- ^ Julia satte fram dryck 00 j Afpn m e (1 utan att säga ett ord.
m „eh så underlig blandning aN ^ j,o- ömhet sågo hennes ögon ne oBt nom, att hennes blick tvang ^ att höja sina sänkta ögonl 00 ^ djupt veck lade sig strax hans ögonbryn.
.
t) (Forts i nästa » • 4 Februari 1923 3:dje årg.
Annonspris: Textsida 25 öre pr mm.
, Utkommer varje söndag.
sista sidan 20 öre pr mm.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Längre annonsering rabatt.
tillåtes gärna om " Kvin­ nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som kälian.
Eftertryck INNEHALL.
i sammandrag.
Sörj ej!
Dikt av Ruth Almén.
Inom egna gränser: Det industriella kriget.
Den evige gudens sändebud.
Av Frigga Utlandskrönika Carlberg.
Barn och läxor.
Av Gunhild Palmar.
Äktenskapsfrågan.
Märkligakvinnor: BREVLÅDA.
Bazar Alliance N:o 55 och 60 Högaktningsfullt A. Magnusson.
(M:o 5.
Kritik.
Teater.
KOL VED Renkött, Höns, Kyckling COKES Hrla varje gyckel, låg dock i hennes håll­ ning och väsen något avvisande, som skapade en bred klyfta mellan henne och hennes beundrare.
" Vil­ helm den bedrövade " blev arg.
" Fy tusan!
I dag är det riktigt " Marmor­ brud "!
Julia nickade.
" Marmor — ja, det kan vara.
Men " brud! "
— nehej jag tackar. "
" Varför då?
är brud inte fint nog, Julia? "
" Jag vet inte.
Efter " bruden " kommer " äktakärringen ".
Kan du tänka dig Svarta Julia som " äkta- kärring? "
" Jag skulle våga det ", bedyrade tiggaren.
" Jag också, jag riskerar det.
Vill du ha ' mig Julia?
ljöd om vartannat från alla borden.
Jaha!
och bröllopet blir den tret­ tionde februari. "
Schack lyfte sin sejdel och stötte mot bordet: " Fröken! "
' Sejdeln är ju nästan full, herr Schack. "
m Yasaplatsen 9 Kungsgatan Slutligen vilja vi tillägga, att från engelskt håll på sin tid ett förslag om bojkott mot franska varor framkom.
Det var lady Warwick, som i som­ ras förklarade, att hon i England skulle resa en sådan rörelse, om icke fransmännen avskaffade de i Rhen- provinsen på deras befallning upp­ rättade talrika bordellerna, där tyska kvinnor ställas även till de svarta fransosernas förfogande.
Dessa in­ rättningar blomstra, som bekant, allt­ jämt.
I vad mån lady Warwicks harm §kånska Wienerbageriet Emy Thorin.
funnit genklang hos de engelska ERIK DAHLBEROSGATAN 22 kvinnorna är ej känt.
Obekant är (mitt för Realläroverket) också, om hennes bojkottsplaner Allt som hör till ett förstklassigt thebröds- krönts med framgång, men det är i &amp; wienerbageri.
Tel. 6077.
Billiga priser.
hög grad osannolikt.
Vi kvinnor ha nämligen så lätt för ord och så svårt för handling.
Ännu!
Det äivmöjligt, att en sådan boj­ kott, om den komme till stånd, skulle framkalla en del arbetslöshet i Frankrike, men att den skulle prisgi- va franska kvinnor och barn åt svält, behövde icke befaras.
Vi ha i vårt eget fattiga land haft stor ar­ betslöshet och funnit medel att i till­ räcklig grad understödja de oförvål- lat arbetslösa.
Frankrike skulle helt säkert också kunna det.
Bojkotten skulle drabba industrien, dess ledan­ de män, vara en stark påtryckning på dem och antagligen hastigt mode­ rera deras uppfattning av oantast­ ligheten hos Versaillesfreden, vars revidering fredsvännerna ju själva i sin resolution begära.
Fredsvännernas omtanke om det franska folket är i och för sig vac­ ker, men den borde i ännu högre *) Är det därför försvarligt att i grad värnande sluta sig om den samma vackra namn systematiskt olyckliga tyska nationen.
Det fran­ svälta ihjäl lika många miljoner?
ska folket har icke hungrat under Maskinsätt, refl.
krigsåren, icke häller under de s. k. fredsåren, men det tyska folket har lidit den bittraste nöd och svält.
Först krigets grymma hungerbloc­ kad, systematiskt iscensatt och med C.
N. ANDERSSON vapenmakt genomförd, därefter Tel. 27 80, 69 72, 108 49, Göteborg.
mjölknöden, sedan de tyska kreaturs- Va * vårtor, födelsemärken Av S.
L.
En audiens.
I Rosenhof.
Drottning Kristina.
Av Edith Rodhe.
Av Luise Westkirch.
Utlandskrönika i sammandrag Under den gångna veckan har den franska inringningen av Ruhr full­ bordats, därom vittnar bl.
a. utebli­ vandet av alla direkta telegram från ookupatiinsområdet.
När de åter bliva synliga skola de helt säkert va­ ra starkt franskt färgade.
Samstämmiga meddelanden från Paris och Berlin giva tillkänna, att Frankrike vidtager alla åtgärder för att göra besittningstagandet av Ruhr effektivt.
Det passiva tyska mot­ ståndet synes dock ännu obrutet.
Den medling i Ruhrfrågan man vänta!
inom Nationernas förbunds i Paris sapilade tipmaijnaråd med stats­ minister Branting som initiativtaga- n i ' vSlÄnß ' id.
" ir.yficjü ^ j re har uteblivit, » sedan Frankrike givit tillkänna, att det icke tilläte ett dylikt ingripande.
Fransk räddhåga parad medont samvete!
Förbunds­ rådets gloria, som aldrig varit syn­ nerligen lysande, har ytterligare bleknat.
ti Orientproblemet har under den gångna veckan åter trätt i förgrun- den.
Den 31 jan.
framlade engel­ ske utrikesministern lord Curzon på Lausannekonferensen för den turkis­ ke delegaten Ismet Pascha en full­ ständig sammanfattning av de alli-j eradeg fredsvillkor.
Alla tvistefrå­ gor Y 0r0 här lösta på ett .för Tur- iet antagbart sätt utom den som g ' illde herraväldet över vilajetet Mos- ® u k vilket såväl England som Tur­ ret gör anspråk på.
Det engelska " Slaget understöddes av både den anska och den italienska delegatio­ nen.
säkra England Mossuls oljerikedo­ mar, befria Grekland från att betala skadestånd och hindra Frankrike från att göra några vinster.
Den tyska pressen betraktar Frankrikes underliga uppträdande som ett schackdrag, åsyftande att för­ länga Orientkrisen och därigenom vidmakthålla Englands behov av det franska understödet, vilket skulle betalas med engelska eftergifter åt Frankrike i fråga om dess Ruhrpoli­ tik.
De tyska tidningarna frukta, att manövern skall lyckas, men tro samtidigt, att den skall undergräva Englands förtroende till Frankrike och därigenom i framtiden komma Tyskland till godo.
Från London meddelas att över­ enskommelse träffats mellan Eng­ land och Förenta staterna ifråga om den engelska krigsskuldens fonde- ring samt dess likvidering under en tidsrymd av 62 år.
Inom de båda län­ dernas ledande finanskretsar tillmä- tes överenskommelsen en utomor­ dentlig vikt även med hänsyn till världsförhållandena i allmänhet.
En första ljusning!
SÖRJ EJ!
Sörj ej öuer sorgen, hjärta!
Sorgen är den skarpa mejseln i en konstnärs uana händer I Om du ock av smärta skäluer, sörj dock icke öuer sorgen!
Konstnärn med den skarpa mejseln har en euighet för ögat.
Euigt skall hans konstverk bliua: Hterge hans stora tankar utan fel och utan fläckar!
F å r han icke?
• — Skal!
han lägga ned sin mejsel och med tårar fatta släggan för att krossa detta dyra block, som skulle återgett hans stora tanke?
Ruth fllmén.
Kritik.
Likasom bland vildarna i Nord­ amerikas skogar sönerna döda sina fäder, så snart dessa blivit gamla och svaga-, så, sker ock i litteraturen.
II.
Reine.
Det är i själva verket, när man blott har det nödvändigt stora själv- förl roendet och det lika nödvändigt] stora föraktet för andra,, " en alldeles utomordentligt lätt sak att yara re­ censent.
C. Hauch.
Alla döda auktorer hava en stor förtjänst framför de levande.
Vil­ ken är den?
— De äro döda.
J.
TI.
Kellgren„ .jrfßZIOOZEßfflZliHZ 119 fiZHDÖ j Kritik är skärskådning eller rät­ telse, vare sig av ^ndra eller sig själv, för^ att genom den hitta sanningen.
Men många av våra skriftställare åt­ skilja ickë Parnassen och Gröna gån­ gen: när de ha sak emot varandra, kasta de saken ifrån sig och dusta ihop med örfilar och skällsord.
Det bevisar ej satsen, att man smädar personer, som icke haft den slump­ lyckan att vara av samma tanke, el­ Samtidigt med att detta meddelan- ler att: man krigar mot.
vederpartens e Släpptes, nåddes världen emel­ ära, i stället för hans mening.
lertid av underrättelsen, att den tur­ O. v. Dalin, kiska egenn e en ' / S n * Angora mottagit, f i pn franska av im 2S ° rma ^ on enna traVf^ ' ^ alldeles icke be- a e engelska fredsprogram- m, Intet är vedervärdigare än majo­ att f ° m S ^ U ^:^gt, utan vore villig ^ 1111 d e rh a n d l in ga r 11 a med riteten, ty den består av några få kraftiga ledare, av skälmar, som ae- ejjV synes ha slagit ned som komodera sig, av svaga, som giva tg r; Sem * k ' igland, där man karak- efter, och av massan, som följer med s °m ^ rans ^ a handlingssättet utan att ens det minsta veta vad hon ské v ^ r yggen på den engel- vill.
a e D P nbrodern.
J. W. v. Goethe.
ska T- f!
anska Passen tar de engel- Blanden eder aldrig i politiska med lätt hjärta.
fe^ ' ^f 1S.
erna hitiT sålunda förstå, att partistrider och haven icke en enda (&gt;ftlö J U g (' ' i kan vara en- råäijnisSas sak fot ögonen åtan hela tusiastisl '!
l,r det engelska fredkför- mänsklighetens.
sla get, ydket ~ e n s 11 life ffo J&amp;aspuil.
S gar ut på att tillför- U Inom egna gränser Det industriella Kriget.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
1 h år Kr.
3: 50 1 / t år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1923.
Den evige Gudens sändebud.
Av Frigga Carlberg.
Förra året utgavs i England ett ganska omfattande arbete — ej min­ dre än 337 sidor — med titel Qua­ ker Women, av Mabel Richmond Brailsford, utgörande en historik över märkeskvinnor inom denna egendomliga religiösa rörelse.
I allmänhet vet man ganska litet utanför de anglosachsiska länderna vad kväkarna äro för slags folk.
Man vet att de skilja sig från andra människor i seder och bruk, att de bära en särskild klädedräkt, känd för sin enkelhet, att de säga du till alla, höga och låga, att de ej avlägga ed och ej bära vapen, att männen ej blotta sitt huvud, ej ens inför ko­ nungen samt att de ej betala tionde till prästerskapet.
Det är ungefär allt vi veta om kväkerismen och dock är det en rö­ relse av historisk och etisk inne­ börd, full av personligt gripande psykologi med snart 400-åriga anor.
I varje stor epokbildande rörelse i världen ha kvinnorna tagit del vid männens sida, de ha kämpat samma kamp, burit samma smälek och lidit samma martyrdöd.
Men i och med att den stridande rörelsen blivit en segrande, blivit en makt, ha kvin­ norna ställts utanför; så var det vid kristendomens genomförande i värl­ den, så var det vid franska revolu­ tionen och så har det alltid varit inom varje religiöst eller världsligt samfund — utom bland kväkarna.
Hos dem stå ännu den dag i dag är stiftarens ord om full likställighet mellan man och kvinna i människo­ värde fast som en oomtvistlig grund­ princip.
När George Fox, kväkerismens stiftarp, uppträdde år 1647 och för­ kunnade vad " den inre rösten " bju­ dit honom att tala, hade Storbritan­ nien varit sönderslitet av religions­ tvister under mer.
än hundratals år.
En regent antog den religionen och hans efterträdare en annan.
Kro­ nan på verket satte dock Henrik VIII, då han, som erkänt romersk­ katolska kyrkan som överhuvud, re- Arbetsgivarne svarade med en den 29 jan.
utfärdad lockoutförklaring, omfattande icke mindre än 37,000 man, och med i utsikt ställt fortsatt successivt utestängande av arbetarne från arbetet.
mellantiderna råder aldrig verklig fred utan endast ett tillfälligt vapen­ stillestånd, varunder man genom in­ samling till stridskassorna förbereder, sig för nya kraftmätningar.
För den utanför stående förefaller det obegripligt att arbetsgivare och arbetstagare vilka ju äro absolut be­ roende av varandra, helt enkelt döm­ da att samarbeta, icke kunna finna en bättre, förnuftigare, angenämare form för sitt mellanvarande än den­ na fientliga stridsställning, att de vid uppstående meningsskiljaktigheter, vilka måste lösas och även alltid ef­ ter större eller mindre rabalder lqsas, icke inrikta sina ansträngningar på en av ömsesidig god vilja och till­ mötesgående präglad fredlig uppgö­ relse, utan alltid uppfatta det hela som en strid, - där alla krafter sättas in på att besegra motparten och för möjligt endast under förändrade för­ egen del, tillförsäkra sig största möj- hållanden och sättet att i önskad rikt­ •¥8 %i ?W !8h ns&amp;ßbbinnöl «&lt;ï naUr / h " ning omdana dem ligger i öppen dag: Det kan ju synas djärvt av eli de.
sociala och industriella förhållan­ kvinnotidning att blanda sig i ett dena måste förkristligas.
manligt envig av föreliggande slag Många skola säga, att detta är och vi skjuta därför framför oss utopi och opraktiskt.
Härtill svarar en man, vars, ord böra vara värda jag: alla s. k. praktiska vägar hava beaktande.
försökts och visat sig icke leda till Presidenten i Förenta staterna måjet.
a r r-i.
-, r Harding yttrade för något år sedan Det är tia på att nationen i sin i ett tal om den industriella oron helhet gör sin stämma hörd.
Det är bl.
a. följande tänkvärda ord: tid på att hejda dot nu rådande van­ sinnet och söka få fast mark under " Jorden törstar efter den goda vil­ - fot terna.
jans flöde och samförstånd hetej dess Är jättelockouten den sista fasen i en till sina yttersta möjligheter dri­ ven arbetsstrid?
Nej, arbetarne hava ännu kvar, ett kampmedel, proklame­ randet av generalstrejk, i vilken, når den är fullständig, hela den organi­ serade arbetarvärlden deltager.
Alla länder hava att dragas med industriell oro.
Äter och åter flam­ ma arbetsstriderna upp, och under källa.
Men är samförstånd tänkbart i industrien, när misstänksamhet, misstroende och hat råda överallt och växa i styrka för varje konflikt?
Hur är det möjligt med den förefint­ liga klyftan mellan rikedom och fat­ tigdom .med en del människor Som leva i tryggat välstånd och andra som stå inför det ständiga hotét av arbetslöshet och nöd?
Samförstånd är Det mörknar över vårt land.
Den steg för steg vikande depressionen ingav förhoppning om minskad ar­ betslöshet, allmänt uppsving, lug­ nare sociala förhållanden, bättre ti­ der för alla.
Så sker olyckan &lt; — den tyvärr alltid förefintliga spänningen inom den industriella världen skärpes plötsligt och utlöser sig i en del smärre öppna konflikter, vilka ' giva anledning till skarpa motåtgärder, och, nästan innan man vet ordet av, är det industriella kriget i full gång 1 Stridens orsaker äro tvister om lö­ nereduceringar, dock av mindre om­ fattning, arbetstidens indelning och något som: för arbetarnfe 1er sig ' som!
förvägrad föreningsrätt, men som från arbetsgivarnes synpunkt fram­ står som fackföreningstvång, ett in­ grepp i deras rätt att fritt träffa avtal med även icke organiserad ar­ betskraft.
Den öppna konflikten inleddes av arbetarne, dels med blockad av det arbete, där det gällde föreningsrät­ ten, alltså hinder för arbetets utfö­ rande, dels med strejk, där tvisten rörde avlöning och indelning av ar­ betstiden.
Ett nationellt uppvaknande är av nöden; vi måste kräva,.,att våra so­ ciala och industriella • förhallanden förkiägtiigös, ty endast på den vägen kunna vi nå fram till samförstånd, endast den vägen leder till bestående social och industriell fred. "
ste sig mot påven och förklarade sig själv vara kyrkans högsta myndig­ het.
Som ett talande exempel på den vrångbild av religion den offi­ ciella kyrkan företedde, må berättas att på samma dag Och samma plats brändes tre protestantiska präster för sin tro och tre katolska präster för sin tro.
Tolv år förut hade An­ ne Askew blivit bränd, därför att hon förnekade transsubstantionen (d. v. s. prästens makt att förvandla bröd och vin till Kristi lekamen och blod).
Man förstår att sinnena voro mog­ na för det nya budskapet som först och främst ville fred och rättvisa bland människor på kristlig grund och bakom vilket låg den allvarliga­ ste övertygelse och den renaste osjälviskhet.
George Fox föddes 1624, son till en fattig vävare, känd under nam­ net " rättfärdige Christer ".
Även på mödernet lär han ha haft synnerli­ gen gott påbrå.
Under det andliga inflytandet av Knox och Calvin in­ tog kvinnan en mycket låg ställ­ ning, nekades undervisning, såsom saknande själ.
Mot denna senare beskyllningen citerar Fox jungfru Marias lovsång över den väntade världens frälsare: " Min själ prisar storliga Herran Kvinnor voro skapade för att tjäna Gud, där­ med ansåg han frågan litdebatterad.
- — Och kvinnorna följde även de " den inre rösten ", som bjöd dem att förkunna ordet, — utan fruktan för straffet som väntade dem: fängelse och spöslitning.
Utan eskort reste de genom England, Irland och Skottland, till och med över haven.
Med glädje offrade de tid och pän­ gar, hälsa och kraft för att lydp.
" den Evige Gudens budskap ".
Fox hade ofta tillfälle att, brytfi en lans för kvinnan, och det första avbrottet av en predikan, som fick så många efterföljare, gällde hanjfc försvar av en kvinna, Hon hade vid £ ett offentligt möte i " gavelhuset '?, som kväkarna — eller Vännerna — I- kallade kyrkan, framställt en fråga, men på grund av sitt kön nekats svar och strängt tillrättavisats aV den of- fieierande prästen.
Detta gjorde ett starkt intryck på kvinnornå och Rökade hastigt " Vännernas " antal, lV ke endast äv unga entusiaster, utan många medelålders kvinnor; vil kap liv enligt den tidens uppfattning, var slut.
Den första av Fox ' kvinnliga lär­ jungar var Elisabeth Hooton, en gift kvinna, nära feöitio åresom blev, eft ter Fox själv, den förste kväkare- predikanten.
Främst står kanske " kväkerismens fostermoder " Marga­ ret Fell, vars omvändelse inföll 1652.
Hennes hem Swartmoohr Hall blev samlingsplatsen för kvä­ kerismens anhängare under såväl, lugnare tider som under förföljelsen och en tillflykt för alla som-behövde en ' sådan^ Ännu, i dag .är-Svarth- moor-Hall rörelsens medelpunkt * inr nehaller dess bibliotek samt fer vek er och utgiver dess skrifter.
Margaret
