# ID: svediakorp-per3013
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1923
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,976
# sentences: 1,462
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


K V I N N O R N A S Emilie Petterssons Broderiaffär (Innet.
A. HÄESTKÖM) KUNGSGATAS 45 TELEFON 9831 Här Ni läst Prygelstraffet.
Fru Thams bok » När den lille väntas » vari hon påpekar de engelska blöjornas för­ träffliga egenskaper.
Äkta vara.
av finaste kvalité ständigt å lager.
Sändes mot postförskott.
Pris 1.50 pr st. T I D N I N G Idealet Bertha Anderson Korsgatan 15 •= Rekommenderas Göteborg _ Telefon 5122 -- Kungsgatan 11045 Göteborg bostaden för skönhet är den matta behao " Sa V - m uppstår vid dagligt bruk L de H.
m da YVY-tvâlen.
e YVY-tvâlen säljes i alla affä rer Det var med högeligen blandade Vackra färgäkta Tvättyger.
Färdiga och ritade arbeten ständigt känslor svenska folket erfor, att flktiebolaiet ffljabrito L Bomullsflanelier, Ylle-T \ Jäd- på lager.
straffet för de båda Långholmsfan- 523,000 kr.
Importavdelningen uppstår naturligtvis lätt överhett­ ningstyger, Gardiner, sol- och H em slöjdsarbeten ss.
Sparregatan 8, Borås.
gar, som vid helgtiden genom en premieobligationer.
Insänd EdraV • * * tvättäkta.
Möbeltyger, konst- ning, han blir ömtålig, " förkyler " års gationsnummer jämte 60 öre i frim.
tin ne 0,4 ob?
möbeltyger, dukar, gardiner, utomordentligt djärv och skickligt sig lätt; alltså det vore inte ratio­ vävda och tryckta.
Borddukar Almhults Obligationskontor l utförd rymningsbragd lyckats för­ Däremot är det svårt att förstå den kuddar och mattor.
nellt.
Om däremot en mager, klen varefter vi undersöka om vinst tillfallit i linne och bomull.
Sängtäcken skaffa sig friheten, blev det harda- sentimentalitet som framlyser ar ett person med anlag för snuva och Tricotvaror, \ eformliv, Missprydande hånråiT ste av alla, nämligen prygel — 30 par manliga sakkunnigas uttalande Snörliv, Strumpor, Yllekof­ hosta eller reumatism, klär sig blott vårtor, födelsemärken avläcr n rapp pr man.
om prygelstraffet i allmänhet såsom Elektrolysbehandling.
Rådfrä » 1 tor.
Broderier.
Blekta och i tunn bomull, och utan att därvid ang. metodens tillförlitlighet TtriS at * Varför?
— frågar man sig med en alltför rå strafform.
Ingen kvin­ Mor Anna i Lövsik står sig myc­ oblekta Vävnader av bästa dagligen stärka kroppen med kalla varje dag 6 — 7 e. m., utom lörd ket slätt på husförhöret, ja, så slätt, häpnad och förvåning — varför na torde dela dessa synpunkter.
Ty ARWASTSON ^ avrivningar, har han svårt att be­ Vasaplatsen MARIA fabrikat.
Vaddtäcken.
V rima 9. m.
telefon att kyrkoherden finner sig föranlå­ skulle dessa män underkastas ett när brottet verkligen är rått, såsom vara kroppsvärmen och så är för­ Ylle-stickgarner.
straff, som annars på grund av sin våldtäkt och förbrytelser mot min­ ten att säga: kylningen åter där.
Här vore ylle Herrskapet G ul d sax har stort k a fruktansvärda stränghet är avlyst deråriga eller när annan art av grovt — Det är i högsta måtto beklag­ på sin plats för att underlätta krop­ viktigt att observera, emedan de lagen las för det utsökta umgäng e,] e • från vår humaniserade lag?
Om nidingsdåd blivit begånget, då om ligt, att mor Anna så fullständigt pens centraluppvärmningsarbete.
av luft, som finnas mellan tyglag- kraft av sina nyförvärvade milj one ' man skall hålla sig till sak, hade någonsin vore det på sin plats att de- glömt sin kunskap i katekesen.
Den som vistas mycket utomhus, lyckats förskaffa sig.
Bland den] v!
de ju denna gång icke begått något linkventen med det allra strängaste ren också uppvärmas och bidraga gör väl i att bära underkläder av sande samlingen är även en berömd Mor Anna, ledsen, stött och ange­ direkt och avskyvärt brott.
Att de prygelstraffet, d. v. s. fyrtio rapp, att " kläda " oss.
I en päls är det icke håren som värma, utan den ylle för att ha ' en säkrare garanti konstkännare, som med verkligt enlighet med naturens sunda bö­ finge böta för sin illgärning.
lägen att rehabilitera sig: Då nöje beskådar väggarnas ganska värde.
jelse sökt att skaffa sig friheten är vore kroppsagan den enda effektiva luft som är innesluten mellan dessa.
för värmens bibehållande.
— Nej, glömt henne har jag inte, En viktig sak vid bruket av yl­ fulla tavelsamling.
De varmaste tygerna äro yllety­ förklarligt, och det är uteslutande åtgärden och sannolikt den enda, som men si jag har lärt bort henne till leunderkläder, som ofta förbises, är.
bevakningens fel, att det verkligen kunde avskräcka från upprepande ger, ju mer porösa och " uppblåsta ' — Åh, utbrister han plötsligt fö r.
barna!
de äro.
Man behöver blott jämföra att de måste ömsas lika ofta som tjust, där hänger ju en gammal mäs­ lyckats två av fängelsets farligaste och efterföljd.
* i ullgarnsända med en dito av bomullskläder, annars blir saken tare.
förbrytare att undslippa.
Det är Ty alldenstund det nu visat sig att bomullsgarn för att se, hur mycket hälsovidrig.
denna synpunkt så mycket an­ denna fruktade Fru Guldsax sänker sitt huvud- och impopulära Något, som också ofta förbises,, mer luft det finnS^ i den förra än i dera ' märkningsvärdare, att de icke på straffåtgärd kan tillämpas och lag- — Det kan nog hända, men rmtet något samhällsfarligt sätt missbru­ ligen får tillämpas för att uppehålla senare.
En mycket lös, t. ex. stic­ i synnerhet i fråga om kvinnodräk­ det försäkrar jag, är alldeles ny!
kat sin frihet.
Deras förehavanden disciplinen inom ett i alla avseenden kad yllekofta, är dock icke praktisk ten, är halsbetäckningen.
Hur mån­ Varje förståndig husmoder vållade ingen skada till liv eller lem skyddat och säkerställt fängelses mu- stark vind, som alltför lätt trän­ gen lider icke i våra dagar av — Jag tycker, anser och förme­ ger igenom.
Men om man över ett brachial-neuralgi med dess geme­ för någon annan, icke ens ifråga om r — i huru mycket högre grad vore na, borrande närvsmärtor i övre nar, att allt arbete helt enkelt och annans egendom, om man frånräknar det då ej berättigat att tillgripa den­ tjockt stickat plagg bär en tät, tunn använder den åverkan på en mur, som var nöd­ samma, när det gäller att skydda kappa, skall man finna, att man skulderpartiet mellan nacken och lättvindigt skall avskaffas, så slippa- vändig för planens verkställande, och samhällets värnlösa och på överfall fördrager köild och vind lika bra axeln, och varför?
Kvinnans under­ man besväret att strejka.
— Det kommer, det kommer, gosse som i protokollet icke utan humor fullständigt oförberedda individer som i päls.
Luftlagret i yllet un- kläder äro urringade och lämna lilla!
Utvecklingen kilar fort i våra nacken och det översta av skuld­ der den täta kappan är uppvärmt stämplas såsom " grov skadegörelse à mot samvetslösa nidingars råa och i hushållet dagar.
Rätt som det är, skall du få rorna bara; däröver kommer en och en sådan beklädnad är också byggnad ".
mången gång för ett helt liv förödan­ Över huvud ha de som rymmare de djuriska dåd!
Det vore förnuf­ lättare att bära på än en tjock, tung blus eller klänning, som ger en se, behöver man bara trycka på ca mycket tunn betäckning.
Nacken elektrisk knapp så gör arbetet sig gjort sin sak briljant.
Att mitt un­ tigare om detta straff borttogs ur kappa av mycket fast ylletyg.
När fåglarna " rugga upp sig " i är obetäckt, och vid varje rörelse självt!
arbetets villkor eller stegra livets der arbete och vakthållning vid vårt fängelsernas disciplinstadga, eller i • — Är det en lösning det, som mail värden för sig själv och aindra; en­ största och strängast bevakade fän­ varje fall där vann tillämpning först kallt väder, är det för att forma ett kan man tydligt känna, hur den var­ kan vara nöjd med, tycker du?
Ten ma luften i kläderna går ut och er- gelse gå upp genom ett tak, bräcka tjockare lager uppvärmd luft under var, som modlös viker undan för de efter ojävig nämnds prövning men skall trycka på knappen?!?
sättes av kall.
Reflexionerna görs mödor, sarmmanslutningsarbetet krä­ sig igenom en brandmur och hala sig däremot bleve infört i vår strafflag, fjädrarna.
Trånga handskar och skor hålla sig själva.
ver: varje sådan man eller kvinna ut genom ett smalt fönster ovanför en vilken äger att döma just nidingar o. Men inga kläder i världen räcka dörr och därefter, trots efterlysning icke händer ooh fötter varma, ty syndar icke allenast genom siin egen förbrytare av den kaliber, som ofta Elli har fått en liten bror.
Tant och signalement i alla tidningar, kla­ till att hålla den, som ingen inre luftlagret är för minimalt.
underlåtenhet.
Nej, de smitta även endast imponeras av det fysiska li­ Karin frågar: — Yad heter din lille Då kläderna spara värme, så mås­ värme äger, verkligt varm.
Den andra; de utbreda genom sin mod­ ra sig i fångkläder en hel dag inne dandets kännbara realitet.
bror, Elli?
te de ju givetvis också spara föda, varmaste " kappa " som finns, är löshet lika lätt fruktan och tvivel i själva hjärtat av Stockholm — det I — e A — r.
— Jag vet inte.
Han skrikerock gör dem minsann inte många efter!
ty vi äta ju också för att under­ härtdning ocih kroppsrörelse, men&gt; omkring sig, som ett enda utrop av ropar förfärligt, men ingen förstör Det finns väl ej heller en människa hålla kroppstemperaturen.
När djur härdning, gradvis och förnuftigt, skräck gör en folkmassa vettlös! "
vad han säjer.
Jag tror, att han är i hela Sverige som är ond på dem blivit klippta, äta de betydligt mer, med tillhjälp av kallt vatten, och en utlänning!
för detta — utom fångvaktaren, som tills håren hunnit växa ut något, kroppsrörelse, också gradvis ooh de dragit vid näsan, och fängelsedi­ och förlora ändå under tiden alltid förnuftigt, vare sig den består i Här har main vad som väntats av rektören som desavouerats genom det i vikt.
Hinduen, som lever i ett promenader, bergsturer, gymnastik oss kvinnor i den ställning vi borde skedda.
varmt klimat, existerar på en hand­ eller sport.
Här som alltid gäller komma att intaga och de verk som lig­ Ingenting är förfärligare än att bli full ris om dagen, medan eskimåen, den enkla gamla vishetsregeln: ga framför oss.
Den mjuka handen, löjliggjord.
Och det gällde att taga utsatt för oerhörd köld, kan " sätta " Pröfva hvad dinom kropp sundt är, Emy Thorin.
den upprätta hållningen, den heliga hämnd på de båda frihetsälskare, i sig " en hel säl, och — om denna och se hvad honom osundt är, det ERIK DAHLBERGSOATAN 22 Våra kläder bilda en extra " hud ", harmen — och först och sist vår (mitt för Realläroverket) som dragit ett löjets skimmer över läckerhet är tillgänglig!
— därtill gif honom icke! "
som mottager vindarnas omilda stö­ " egenart " som skall räddas.
Vem Allt som hör till ett förstklassigt thebröds- höga vederbörande.
tar och låter vår egen hud njuta ett halft dussin talgljus.
8t wienerbageri.
Tel. 6077.
Billiga prisa- kan förneka sanningen och nödvän­ Och här gapar en lucka i vår sven­ Oc (h så är den evigt brännande I Amerika hade man börjat införa digheten av de uppställda önskemå­ ska lag.
Är rymning ett brott, bör av " vindstilla " — till en viss grad.
Färska Grönsaker och Blommor dag­ frågan hur man bör kläda sig när­ " Trådlös vigsel ".
Men genom utslag len.
Vi må gå till oss själva och frågan om hur detsamma skall be­ Fullkomlig vindstilla är ju uteslu­ ligen, från Fridkulla och Sofielund, mast kroppen, i ylle eller bomull?
av staten Newyorks högsta rätt, har ten, och häller icke önskvärd.
När hos pröva hur vi uppfylla kraven!
straffas lösas av opartisk nämnd — ej Här liksom i allt mänskligt, är det nu sådan vigsel blivit förklarad ogil­ man säger att kläderna " värma ", " Det är inte så angeläget att av en i saken intresserad och av skan­ rationella individuellt.
Linne kun­ tig.
En präst i San Francisco " vig­ man lever, men det är viktigt att dalen upprörd fängelsedirektör.
Det så är detta icke att uppfatta, som na vi genast utdöma.
Det avkyles de " pr trådlös ett brudpar i New­ TRÄGÅRDSHALLEN.
Tel. 7225^ man inte vanställer sin typ, att man är ju klart, att denne i ett fall som om tyget i sig vore en värmekälla.
så ytterst lätt, och vid svettning york.
Men numera anses ett sådant förblir trogen sitt ideal och att man detta tillgriper det strängaste straff, Det förhindrar blott att den av förbrukar det, för att torka, mycket Magnusson " luftigt " " ja " icke bindande; alla skyddar sitt jag mot försämring och som fängelsernas disciplinstadgar kroppen själv producerade värmen av kroppsvärmen.
som taga del i en vigsel: präst, brud­ förflyktigas.
Kläderna hålla oss förändring. "
medge för att på så sätt statuera Om en välfödd, frisk person, som par, vittnen, skola kunna se varan­ " — d ".
ett varnande exempel.
Men 30 rapp varma och det i mån av det materi­ mestadels sitter inne i slutna rum, dra!
Bazar Alliance 42 — 43.
Tel. 106 - al, varav de tillverkas, deras tjock­ för några dagars frihet är horribelt.
rekommenderas till lek, och huru många lager man bär klär sig i tjockt ylle " närmast ",, så Brott och straff stå i detta fall ej ärade husmödrar.
ovanpå varandra.
Detta senare är rimlig proportion till varandra.
WIMM Pellerins Margarin Våra kläder få frysa för oss.
Skånska Wienerbageriet; N.
L. Blomberg Verner Kött= &amp; Fläskaffär Därom äro alla eniga att BERGHAN S ENKAS, Delikatessbrödsorter äro smakfulla.
Prisbelönt med 4 guldm.
och förordat av läkare.
Säljes i väls.
spec. aff.
i Gbg.
1 p. f. lager tel. 40928, 10837. ti f dem komma till utveckling.
Han ville känna sig på säker mark.
Och det tragiska i hans liv bestod däri, att just detta ängsliga överläggande hindrade honom i kampen mot mo­ digare och företagsammare konkur­ renter, och undergrävde hans ställ­ ning, så att trots sin flit, sin spar­ samhet och rättskaffenhet, han ofta kom i förlägenhet och sorg.
En förbittrad, i förtid åldrad man stängde han denna kväll sin verk­ stad.
Där var knappt någon enda beställning mer att göra färdig, och han steg uppför trappan till bonings­ rummen.
Utanför dörren stod en vattenspann och en skurborste.
En ström av smutsigt vatten rann över trappstegen honom tillmötes.
Hans andra hustru hörde icke till de män­ niskor, som sätta sitt ljus under " ena skäppo ".
Skulle hon slita och släpa, skulle minsann han också få erfara hennes dygderegemente; men grundligt!
Därför förundrade sig Wieprandt icke vidare, då han under sitt vadande genom kaskaderna fann sin soffa, bordet och alla stolar upp­ staplade lik barrikader på varandra, men rummet var kallt och — kalt.
B RÄUTIGAMS K ONDITORI REKOMMENDERAS Han beslöt kalla på hustrun, men stod där och frös i det kalla, våta gjorde stämman betydligt mjukare rummet, efter elden i smedjan.
Men hon lät sig icke störa.
" Och och mildare än vad han brukat mot sin första hustru: " Frida!
Fri-da! "
vad tror du Pothoffskan skrek tvärs över disken?
Hon hade hört det av När fru Wieprandt under skur­ Sabiner-Lotta, som håller till med ningen hunnit mitten på trappan er­ en ifrån vaggonfabriken.
Den hade inrade hon sig plötsligt att hon nöd­ berättat, att din Paul, lymmeln, vändigt behövde ett hekto kaffe, lät odågan, har fått avsked på grått allting stå och ligga och sprang ned papper. "
till Pothoffskan.
Yid mannens rop Wieprandt rynkade endast pan­ kom hon stampande upp.
Hon var nan.
Han talade icke gärna om so­ liten och torr; allt hos henne, ansik­ nen, isynnerhet icke med denna hu­ te, hår, ögonbryn, läppar och öron stru, som alltid gjorde ett stort num­ såg ut som gulnat elfenben.
Hon såg ut som en blomma vissnad i knoppen, mer av pojkens förseelser, för att redan då Wieprandt friade till hen­ därigenom låta mannen känna sin nes viga tunga och tusen kronors underlägsenhet under hennes egen ofelbara förträfflighet.
sparbanksbok, och knoppen hade al­ " Om du ändå ville ställa stolarna drig utvecklats, icke ens då hon blev och bordet in i rummet igen, så att maka och mor.
jag kan vila en smula. "
" Har du redan stängt verkstaden, Hon låtsade inte höra.
" Ja, vad Wieprandt?
Nåja, hos oss är där säger du om det, Wieprandt?
Verk­ ju ingenting att göra.
Det lönar tygen slängde han framför fötterna knappt att öppna verkstaden ens.
på verkmästaren, pojken din, och så Jag var tvungen springa ner och på dörren.
Yad skall det väl bli av handla nu; när de alla komma hem en sådan?
— Det hoppas jag bara.
ur fabrikerna kan man få stå där i att vår lille Hans en gång inte måtte timvis. "
göra sina föräldrar sådan sorg. "
" Frida ", började Wieprandt, som " Jag fryser — " KOL VED COKES C.
N. ANDERSSON Tel. 27 80, 69 72, 108 49, Göteborg.
Wieprandt tog den närmaste sto­ len och ville bära den in i rummet, men hustrun tog honom i ärmen och höll honom tillbaka.
" Nej, Wieprandt, golvet är för vått, du bara smutsar ner med dina grova stövlar, och så har jag haft allt det arbetet för ingenting.
För resten är det för styvt arbete för en ensam människa.
Jag är inte stark, och vem skulle också ha ' trott, att en smedmästare inte skulle ha ' råd att hålla en passopp åtminstone för lördag eftermiddag. "
" Du vet ju, Frida.
.
. "
" Ja, ja, jag vet, att om Paul gjor­ de sin skyldighet, och du hållit ef­ ter honom, så hade yi det annorlun­ da.
— Gå in i kammaren till den lille, där är det varmt. "
Hon öpp­ nade dörren till sovrummet.
" Titta bara, han är redan vaken, den lille skälmen, och se bara, han känner re­ dan sin pappa.
Hans lille, ser du, där är pappa, som du håller av.
Det vet jag att du skulle säja, om du kunde tala. "
Om han hade kunnat tala, så hade han sagt: " Ge mig att dricka.
Jag är törstig ".
Men då han ingenting W as till dagens lägsta noteringar.
C.
Uggla &amp; C:o. Tel. 32, 3885, 44, 5307 kunde säga, så förvred han sin tand­ lösa mun ' till en fyrkant, och bör­ jade skrika av alla krafter.
Wieprandt, som visserligen var härdad mot hamrandet i smedjan, v ty däremot känslig för barnskrik, och erinrade sig att han glömt rym­ ma upp i smedjan, och tog till flyk­ ten nedför den drypande trappan.
Sådant liv!
Sådant elände!
Alltför dyrt hade han köpt vissheten att ha en sparbanksbok med tusen kronor inom räckhåll, då han fått en sådan fru på köpet.
Och den äldre sonen hade blivit en spik i hans likkista, och nu låg den yngre där i vaggan och tjöt, och inte bleve han bättre.
För honom gick ju allt bakvänt.
Och varför?
varför?
Hade han inte varit rättskaffens i hela sitt liv?
Alltid flitig och sparsam, icke slängt ut ett öre onödigt, alltid varit rättvis mot hustrun och uppfostrat sonen i sträng tukt.
Men han hade ingen framgång i sitt arbete, fick ingen tack av de sina.
Han höll räfst med vår Herre, medan han kröp ihop på pallen vid ässjan, där elden slock­ nat.
Med sina korta polisonger, den skägglösa hakan, det grånade stri- flrla] Mjölb Distribution på glasfla g ^ ou Tel. 85 78, 36 99 piga håret, som hängde långj * oredigt om det gallsura ansikte, han ut som ett argt troll.
^ En lätt knackning på en dammiga rutorna störde on hans grubbel, och han or ^.
stridslysten, då han såg sin son stå därute.
„ " Yad vill du mig — du?!
Paul såg lugn ut.
Han^ ros dämpad och klang nästan 0 " Jag ville gärna tala med ar minuter, ensam.
Var snäll opv dörren.
Trum pet öppnade Wi e P r ^ ' ^ ^ minstone behövde ing (n ^ e j] e r han talade med sonen, i n hon där uppe.
- ii ha ' p eD ' " " Om du kommer och vill gar, så kan du bespara ret. "
.
j; n vet Paul steg tigande » •.
^ Ä | då känsla fyllde honom ^ W den lilla verkstaden, som- ^ ^ i fallen och torftig den aI1 ^ å » varit hans barndoms he ^ hade han drömt sina fö rs drömmar.
äst » #: r&gt; (Forts i n I * t N:o 3.
3:dje årg.
Annonspris:, 21 Januari 1923 Textsida 25 öre pr mm.
sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
Redaktion och expedition: För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
1 1 2 år Kr.
3: 50 V 4 år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1923. tillätes gärna om " Kvin­ nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
Eftertryck INNEHÅLL.
Utlandskrönika i sammandrag.
En episod.
Av Crayon.
Bättre mans barn.
Av H — t H — n.
Eden.
Ful start.
Att skiljas eller hålla samman.
Auktoritativa " uttalanden.
Åh, sä förtjusande!
Teater.
Januari.
Kvinnornas tillträde till statstjänst.
Gny, eller föreställning och verklig= het.
Av Ragna Peters.
De kvinnor, som vära vänner älska.
Om öronsjukdomar hos barn.
Av dr. Martha P: son Henning.
1 Rosenhof.
Av Luise Westkirch.
UtlandshröniKa i sammandrag De franska härarna marschera på tysk jord, plats efter plats besättes, för varje dag nämna telegrammen nya orter, till vilka ockupationen ut­ sträckts — Ruhrområdet är omrin­ gat, och dess naturrikedomar i i rankrikes våld!
Vad som här ut­ förts är, alla förskönande omskriv­ ningar till trots, ingenting annat än ett rövartåg, av vilket ingen ära kan skördas och ej häller, om rättvisa tinnes, guld skall kunna utvinnas.
Det är ett fruktansvärt skådespel, som dag efter dag upprullas inför den åskådande världen, en väldig till tänderna väpnad makt, som med förakt för ridderlighetens lagar och driven av en omättlig guldhunger, en hatfylld, feg fruktan kastar sig över en redan slagen, med list avväp­ nad försvarslös fiende för att full­ ständigt utplundra och krossa ho­ nom.
Det är en gärning, som ropar t,] l himlen om straff.
Den franska pressen försäkrar, in­ spirerad av regeringen, att händel­ serna i Ruhj.
utveckla sig just på et sätt man förutsett — alltså i p nnsam riktning.
Men tonen låter c e trosviss och segersäll, och för- â andena på ort och ställe giva ic- e eller stöd för den uttryckta be­ låtenheten.
v°iV^ a res ultat har den franska sta ^^ken dittills givit?
I for­ den rUlnine ^ uppflammande av av hänförelsen, 1 6 1 man S6 dan H ' ^ litet se- det stora nederlaget.
Folket strömmar am mans, tal h l patriotiska aS °hrotH ' ' löften givas om m ' d ' fäderneslandet, ut " Deut T ' " rnassorna brusar sången - Alles * • ^T) eutshland über händig patr ^°ti s m, ur vilken mod, ft och nationell samling tunna in&lt;as s° m en ^ uppstå, måste te sig ange] ^ » gfdse för den nation, vars fram 0 .£, naSt1&lt; ' oc h med glänsande aos 1 kr ° nta omsorg det varit Öla kthålla ha t lid ^ S ^ a S!
, ht - m&lt;vliLt.
m " °dlöshet.
•Vsklands Un na ÖY oeni ghet, oc k v ^ " inbördes derkastelse under det o erv aldet, det slaviska upp­ fyllandet av de med pansarbilar, kulsprutor och bajonetter understöd­ da skadeståndskraven på kontanta medel och in naturaleveranser, var­ med man tydligen räknat på franskt håll, hava uteblivit.
Tyskland, som sedan nederlaget alltid böjt sig, all­ tid fallit undan, alltid tagit stryk, alltid mofståndslöst om än under högljudd jämmer tålt den onda för­ nedrande medfarten, har brutit med denna vana, som man misstänkt för natur, och för första gången sagt ett " nej ", och ett, i vilket man med glädje hör en manlig klang.
Tysk­ land förklarar sig, under hänvisning till att Frankrike och Belgien genom sin våldsaktion brutit Yersailles- traktaten, löst från sina däri stipu­ lerade skadeståndsförpliktelser till de båda länderna.
Alltså inga kon­ tanta inbetalningar, inga in natura­ leveranser och således ej häller nå­ got kol från det ockuperade områ­ det!
Kolgruveägarne hava ställt sig solidariska med regeringen och, un­ der hövliga former samt utförlig mo­ tivering, förklarat sig icke kunna ut­ föra de av franska ockupationsmyn­ digheterna mottagna orderna om kolleveranser till Frankrike och Belgien.
För denna sin trohet mot fosterlandet hava de ställts inför fransk krigsrätt.
Gent emot arbe- tarne i Ruhrområdet intaga icke fransmännen denna bryska hållning utan söka, fullföljande sin falska, haltungade politik, med allehanda lockelser ' få dem över på sin sida.
Om dessa föraktliga strävanden att göra de tyska arbetarne till förrä­ dare mot det egna landet skola lyc­ kas får framtiden utvisa.
Det spel Tyskland i den utbrutna konflikten spelar är äventyrligt men icke äventyrligare än motstån­ darens.
Frankrikes hela prestige är den höga insatsen.
Skall det lyckas i sitt onda förehavande, skall det betvinga Tyskland, eller skall det finna sina planer ogenomförbara, se sig nödsakat att slå till reträtt?
Och i det ena eller andra fallet, vil­ ka bliva följderna för de direkt in­ tresserade makterna liksom för den övriga världen?
Ingen kan förut­ säga det, icke en gissning kan man våga!
Man vet endast, att här på det mest oförnuftiga, ansvarslösa och brottsliga sätt krafter släppts lösa, vilka det måhända icke skall stå i mänsklig makt att betvinga.
De våldsåtgärder Frankrike ser sig nödsakat vidtaga för att genomtvin- ga sin vilja synas giva upphov till ständigt nya våldshandlingar — la­ vinen är i rörelse och ingen vet var den stannar.
Frankrike understödes i sin ak­ tion endast av Belgien.
Italien föl­ jer ännu icke, England iakttager en neutral, avvaktande hållning och Amerika tiger.
Det väntade italienska initiativet till en medling i den fransk-tyska konflikten har uteblivit.
Xa väntas möjligen ett annat av Nationernas förbund med excellensen Branting, Sveriges representant, som förslags­ ställare.
Franska pressen tror att initiativet skall komma att utgå från England.
EN EPISOD.
Bättre mans barn.
Hela händelsen var denna: Det ringde på tamburklockan.
Ingen tjänare var inne, och hon gick själv till dörren, vilken fast- hölls av en säkerhetskedja.
Det blev endast en decimeterbred springa, och hon såg genom den en man med ut­ sträckt hand.
Ovillig drog hon hårt igen dörren och gick tillbaka in i salongen.
Det var ju egentligen ingenting det hela.
En scen som dagligdags utspelades, men när hon åter satt sig till ro, lät hon boken ligga oläst i sitt knä.
Hur kunde en så bagatellartad händelse lämna en så underlig, så komplicerad stämning efter sig?
Hon försökte analysera den.
En känsla av vrede, ja, alldeles tydligt vrede.
Med vad rätt kom denne man till hennes dörr och be­ gärde pengar?
Yilka förpliktelser hade hon mot honom, en främling?
Hon betalade en dryg skatt till sam­ hället, som därur tog ut en del till fattigvård, till arbetslöshetsunder­ stöd.
Yarför då denna extra be­ skattning?
Hon erkände, att hennes handlingssätt influerats av den i människonaturen och även i djurna­ turen nedlagda starka driften att försvara de egna ägodelarna, men samtidigt sade hon sig med en suck av lättnad, att hon utan svårighet skulle övervunnit den och givit, om hon vetat, att gåvan varit i verklig mening påkallad.
Men vad visste hon härom?
Icke det bittersta!
Yem var mannen utan­ för dörren, en lätting som välte sin försörjningsbörda över på andras ax­ lar?
Eller en oförskyllt arbetslös?
En man med ambition, en som ville försörja sig med eget ärligt arbete om än så hårt, men som saknade förmåga att skaffa sig det?
Stod han ensam och hade han endast sig själv att tänka på?
Eller fanns det bakom honom ett nödställt hem, hu­ stru och barn, vilka för sitt dagliga bröd endast hade hans svaga stod att lita sig till?
ett lättvindigt sätt komma åt andras arbetsförtjänst.
Hon såg alla dessa vuxna och minderåriga, som under täckmanteln av en fullständigt onö­ dig handel med värdelösa tavlor, kängsnören, patentnålar och alma­ nackor bedrevo något, som inte var annat eller bättre än bettleri.
Hon tänkte på de otaliga gånger det knackats och ringts på hennes dör­ rar, och då de utsträckta händerna fått vad de bett om.
På samma sätt öppnades tusenden dörrar och sträck­ tes tusenden händer ut i bön efter all­ mosor.
Dag efter dag!
Hon såg " grytorna " i gathörnen i vilka my at och sedlar föllo ned, tombolastånden, där kommersen gick friskt undan, hon tänkte på de många " dagarna ' " för välgörande ändamål, och vilka väl, om det fortgick, som det börjat, skulle komma att fylla hela året, på alla milda stiftelser och donatio­ ner till filantropiska företag, barn- heyimen, skollovskolonier, bespis­ ningarna Hur oändligt mycket gjordes inte för att utrota nöden, men i stället för att minskas och försvinna, växte den, vällde den fram från alla håll och kanter.
Hon kände sig upprörd, otålig, vred, förbittrad och erfor nästan som ett hat mot allt detta allmosegivan- de, detta förvandlande av männi­ skor från självförsörjande till un- derstödstagare.
Men ändå kände hon sig på något sätt skyldig gent emot den man, som nyss, en stackare lik, stått utanför hennes dörr och fått gå utan något i den tiggande handen.
Man brukade åtminstone förr kun­ na känna igen dem genom deras mön­ stergilla uppträdande.
De visade i skolan, på gatan, bland människor större ridderlighet, älskvärdhet och takt än andra barn och förde sålunda ut i samhället de goda sederna från sina hem.
De framställde en viss typ av en viss fulländning, som det övriga samhället i någon mån sökte efterlikna.
Men så randades barnets århund­ rade med sina nya läror, som lärde att barnen skulle uppfostras i vildhet och frihet, och att det var barnen och icke föräldrarna som voro huvudsa­ ken.
Läran vann snart en hel del anhängare även bland överklassen, men naturligtvis i ännu större ut­ sträckning bland övriga lager, efter­ som metoden smakade revolutionärt och därtill var ytterligt bekväm.
Att slippa hela det tröttsamma upp- fostringsarbetet med sina barn — att bara behöva ge dem lekkläder som höllo med smutsen och sedan köra ut dem och låta dem rasa — att ge dem stark och närande föda så att de rände i vädret — hur här­ ligt!
Och hur mycket härligare än­ nu, sedan stora upplysta andar be­ kräftat att denna metod var den en­ da rätta, den enda varigenom de vuxna kunde betala sin skuld till barnen.
De första skördarna av denna skö­ na lära äro redan utsläppta i sam­ hället.
Man förvånar sig över ung­ domens plötsliga förvildning, över den dåliga tidsändan, men betänker ej att bakom dessa företeelser står en ännu mera beaktansvärd, nämli­ gen ' försumliga, svaga och förvillade föräldrar, som skänkt samhället så­ dana barn.
Ett alldeles färskt exempel förde på nyåret dessa tankar i min väg.
Då händelsen sannolikt upprepas med någon variation litet varstädes i våra hem kan den förtjäna att åter­ ges i sin helhet.
Inbjuden till goda vänner sutto vi just och lunchade vid det rikt duka­ de bordet i den charmanta salen, då husets enda arvinge, en pojke i 5 t 6-års-åldern kom instörtande från sin lek.
Mössan på, fötterna leriga, händerna smutsiga, tröjan ner­ stänkt.
Utan hälsning flög mössan bort på en stol och master George fram till bordet, över vars kant han så gott hans längd tillät kritiskt be­ skådade anrättningarna, för att se­ dan med myndig röst förklara: — Jag vill ha skinka och ägg!
Detta var nämligen nästan det enda som icke fanns på bordet.
— George, George!
• — - varnade pappan beskedligt, men mamman log — o, ett så dumt leende!
— vänd emot mig, som i spänd förväntan av­ vaktade om bytingen skulle få sin vilja fram eller icke.
Men jag såg rätt.
Mammans hand var redan vid ringklockan, och jag hörde rätt, hon befallde jung­ frun taga in skinka och ägg.
Det kändes som ett tydligt obe­ hag, en ledsnad, en tagg i samvetet.
Hon visste, att det icke skulle varit så, om hon lagt en krona i den där handen.
Hon skulle misstänkt, att hon kastat bort myntet i onödan, att hon varit behjälplig att förvandla en arbetsduglig människa till en yrkes­ tiggare, och det skulle harmat henne men hon skulle icke, som nu, plågats av tanken att hava visat hårdhet mot en medmänniska, som kanske var i Hon kom till slutsatsen, att han behov av hjälp.
var en yrkestiggare.
Inte för att hon Hon kunde icke få någon klarhet hade några bevis att hålla sig till, i fråga om vad hon kände och tänk­ utan därför att hon inför sig själv te, hon blev endast så trött.
ville ha ett försvar.
Hon tyckte sig Men ur denna känsla växte upp höra skramlet av insamlingsbössor, en frisk vrede mot samhället, som burna av stora starka karlar, icke så jämmerligt, så uruselt reder upp skamset och som en hård och bitter armodets fråga, som endast gör det pålaga utan helt frankt och frimo­ allra nödtorftigaste, ja, mycket min­ digt som ett ypperligt medel att på dre än så, och som lägger över den övriga väldiga bördan på de enskil­ nekonferensen, som skulle ordna da.
Tvingar dem att utföra ett Orientfreden, väntas nu bliva resul­ hjälparbete, vilket, icke lett efter tatlös, Ryssland mobiliserar mot Po­ någon bestämd, enhetlig, praktisk, len, " lilla ententen " d. v. s. Jugosla­ förnuftig plan.
kan vara till uppen­ vien, Tjeckoslovakien och Rumänien bar skada, kan uppmuntra lättjan, föra ett hotfullt språk mot Ungern förvandla hyggligt folk till ömkliga och lithauerna hava begagnat tillfäl­ tiggare, vilka icke fylla människans let att erövra staden Memel, som lig­ mest elementära plikt, den att sörja ger på gränsen mellan Lithauen och för sig själva, utan leva som para­ Ostpreussen och vilken centralmak­ siter på andra.
Och vilket samtidigt terna t. v. undantagit för sin räk­ kan innebära den bittraste orättvisa ning.
Staden hölls av en liten mot den verkliga nöden, tvinga den fransk garnison, som nu försatts ur fram till allmänt beskådande, lägga säkert i många fall svika och icke ytterligare sten på börda och över­ lägga något i de utsträckta fattiga, En olycka kommer sällan ensam spelet.
lämna den åt enskild nåd och barm­ stackars händerna.
En svart vecka i utrikespolitiskt och även Ruhräventyret synes i så Crayon.
härtighet, vilka kanske, ja, alldeles måtto få ett ståtligt följe.
Lausan- hänseende!
Bytingen satt nu redan på stolen och befallde och orerade: — Smör­ gås, ost, rädisor, sill, mycket mera sill- och det och det ...!
Mammans gaffel for servilt mel­ lan faten och pappan hjälpte be­ skäftigt till, båda tydligen stolta över att pojken hade så gott mål i mun.
Min blick for ofrivilligt över den charmanta salen, där icke en sak var som den icke borde vara, stannade på pappan — en bildad man, på mamman — utgången från ett gam­ maldags hem med god ton.
Slutli­ gen fastnade den på pojken, och jag kunde icke hjälpa det, men ordet trängde sig osökt och oemotståndligt fram i min tanke, ordet: busfrö!
Som han satt där, vispande ut ma­ ten omkring sig, ratande och skri­ kande sina befallningar som på en restauration, ingav han mig en häf­ tig känsla av obehag.
Det låg i luften att något skulle hända.
Och det hände.
Pang!
Bytingen hade tappat röd- betssaladieren, och nu flöt den vack­ ra röda vätskan över snövit duk och konstrikt broderad bordlöpare.
Pappan knackade sakta med kni­ ven.
— Om George slarvar så får han ingen skinka och ägg.
Bytingens gaffel smites ondsint i tallriken.
Tjut.
— George får lämna bordet!
Det är fortfarande pappan som talar.
Han reser sig mörkröd och lyfter ned sin älskling från stolen för att leda ut honom.
Älsklingen lägger sig på golvet, sparkar, ill- vrålar.
Mamman ser ut som om tusen knivar gingo genom hennes hjärta.
Hon säger bönfallande: — Varför skall du bråka med ho­ nom!
Pojken sparkar uppmuntrad kraf­ tigare och vrålar värre.
Pappan, som plötsligt känner sin auktoritet stå på spel, blir nu ond på allvar.
Men han vill samtidigt vara pietets­ full mot mammans heliga moders­ känslor och säger därför: — Nu skall George be om ursäkt för att han burit sig illa åt, så få?
han skinka och ägg sedan.
Jag följer det ömkliga skådespel som nu vidtar, och vari två vuxna människor förgäves med hotelser och böner söka förmå en 6-årig parvel att be om ursäkt.
Han hotas med smäll, som aldrig smäller, och bevekes med böner, som kunde röra en sten.
Men ursäkten kan man ej få ur honom.
Slutligen ringer mamman upprörd på tjänstefolkets hjälp, och pappan bär sin sparkande och skrikande älsk­ ling till dörren och ber jungfrun gi­ va honom — skinka och ägg där­ ute!
!
!
Yi sitta där åter vid det nedsöla­ de lunchbordet.
Så säger mamman: — Det går inte att ta George med ont.
Man skulle förr få slå ihjäl ho­ nom än han bad om ursäkt.
Jag svarar ingenting, men tänker i mitt hjärta: — Stackars föräldrar!
Och arma barn!
Och olyckliga samhälle som skall behöva upptaga sådan frukt i sitt sköte!
H — t H — n.
K V I N N O R N A S 2 T I D N I N G K V I N N O R N A S I VARIE Nordiska Handelsbanken stejpE / ' .gfci SKANDINAVISKA Stockholm.
KRE1ITAKTIE1ILAGET GÖTJEBOBCr - STOCKHOLM - MALMÖ G Ö T E B O R G.
SVENSKT Malmö.
som Göteborg.
Notariat av delning.
stens och littera­ meddelar Förvaltar enskildas och kassors värdehandlingar mot billig avgift.
turens område Brand- och Avbrottsförsäkring läser ma.tr samt Egna fonder Kr.
182,000,000:- LiV ', jg; Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta • ' • —.
1 4.
Livrante^ och n u m e r a Kapital ' försäkring.
I OBS.!
Sveas förmånliga mamma GÖTEBORGS BARNFÖRSÄKRINGAR!
Att Telegramadress " K reditbolaget " (Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Ful start.
Tandläkare Anne-Marie Heijde Det lär enligt förljudande vara Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
— 1 h3.
övriga möjligt att somliga elever vid våra tider efter avtal.
E D E N.
Förre riksdagsmannen Emil Molin i Dombäcksmark har i en skrivelse till justitiekanslärn hemställt, att våra domare måtte förständigas att kraftigare än vad nu är fallet beivra menedsbrott.
Det är allmänt känt, säger hr M., att det vid domstolarna ofta förekommer, att vittnena tager på sin ed fullständigt motsatta upp­ gifter.
I dessa fall måste ju något av vittnena avgiva falskt vittnesmål.
Några efterräkningar behöver man emellertid icke frukta, enär man kan skydda sig genom förklaringen att ens " uppfattning " av saken varit så som vittnats.
Denna förklaring sy­ nes i allt större utsträckning godta­ gas av domstolarna.
Hr M. ser med rätta i denna " uppmjukning av men­ edsbegreppet " en fara för vårt rätte­ gångsväsende, vilket därigenom löper fara att förlora allmänhetens tillit.
En domare måste tillmäta av veder­ häftiga personer under ed avgivna vittnesmål beviskraft och avkunna sin dom i överensstämmelse med dem.
Blir det praxis, att de sanningsenliga vittnesmålen vid våra domstolar allt mer blandas upp med falska sådana, ja, då blir givetvis också rättvisan illusorisk.
Detta är den allvarliga, rättsliga sidan av saken, och det är den, som framhållits i hr Molins skrivelse och i den pressdiskussion som den fram­ kallat.
Men i vittneseden ingår också ett religiöst moment, som även är värt det största beaktande.
Redan den lögn, som samvetslöst kan inneslutas i ett vittnesmål, vars sanningsenlighet man förutsätter, och på vilket ett domslut skall grundas, framstår för varje rättrådig männi­ ska som något oerhört och föraktligt, men denna känsla får för varje re­ ligiöst sinne ett inslag av skräck — eden, som tanklöst eller med vett och vilja göres till mened, är avgiven vid det högsta väsendet och med timlig och evig välfärd som underpant.
Hurudan är den ed, som ett vittne med handen på bibeln avlägger?
Så lyder den: " Jag lovar och svär vid Gud och Hans heliga evangelium,, att jag skall vittna, och giva tillkänna allt vad jag vet i denna sak hänt och sant vara, så att jag ej något förtiger, tillägger eller förändrar så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.
När detta edsformulär i en för­ gången tid fastställdes, ägde det stöd i den allmänna religiösa uppfattnin­ gen.
De däri inneslutna orden hade verklig makt över sinnena, meneden var icke allenast en ärelös, med strängt straff belagd handling utan även och framför allt ett mot allmak­ ten begånget brott, som för tid och evighet ställde den skyldige utanför dess nåd.
Så länge denna stränga uppfattning var allmän, utgjorde eden i dess till den religiösa känslan så starkt talande utformning den säk­ raste garanti, som överhuvud taget låter tänka sig, för att vittnesmålen blevo sanningsenliga.
Religionen har emellertid icke längre samma makt över sin- flickläroverk till skolan medföra taxeringskalendern för att där bland kamraterna jämföra fädernas inkom­ ster och sedan göra utgallringen av sitt umgänge därefter.
Förhållandet röjer en nästan skä­ rande cynism.
Att dessa unga varelser, som än­ nu fullkomligt bero av sina fäders arbete och inkomster, redan fått en så vanställd bild av värdena, att de­ ras första tribut åt samhällslivet, den vackraste av ungdomskänslor, vän­ skapen för en kamrat, skall baseras på vilka inkomster fadern till denna kamrat taxerar för — det är mer än upprörande, det är trist.
En ungdom som börjar sin värde­ sättning av mänskligheten från den­ na krassa ståndpunkt väntar man sig ingenting av.
Den har frivilligt av­ stått från livets heligaste förstföds- lorätt: idealitet.
På den plats, där den borde ha stått, skall alltid gapa ett tomrum när kampen gäller mänsklighetens stora och bestående värden: rättfärdighet, kärlek och of­ fervillighet.
Denna ungdom har nämligen intet eget jag, ingen stolt­ het, ingen ärelystnad, inga drömmar.
Den är bara sin rika pappas dumma, högmodiga och av en skarp näpst förtjänta barn.
Yi hoppas att förhållandet icke är i högre grad utbrett.
Men även om det endast vore en enda elev, som gjorde sig saker till en dylik hand­ ling, så vore denna enda redan en för mycket i ett kristet, för upplys­ ning, förbrödring och utjämning av sociala orättvisor arbetande samhälle.
Bort med mammonsdyrkan ur vå­ ra skolor!
Brännmärk efter för­ tjänst de yverborna elever, som göra taxeringskalendern till en makt inom deras väggar!
nena som förr.
Den finns naturligt­ vis, djup och stark, på sina håll, men man har också att räkna med en myc­ ket talrik befolkningsgrupp, som står fullständigt likgiltig inför reli­ gionen och aldrig ägnar den en tanke samt ytterligare en betydande, allt­ jämt växande befolkningsgrupp, vil­ ken är rent ateistisk och för vilken gudsbegreppet och människans fort­ levande efter döden framstå som en­ dast vidskepelse och nonsens.
När sålunda den religiösa känsla, på vilken edsformuläret är byggt, i betydande utsträckning icke längre är för handen, är det hög tid att er­ sätta vittneseden med en försäkran av annat slag, i vilken det religiösa momentet är borttaget och där beto­ ningen lägges uteslutande på det stränga straff lagen ådömer för falskt vittnesmål.
Samhället bör kunna skydda sig mot brott av detta slag utan att indraga guddomen i rättsproceduren.
Och i de fall, där falskt vittnesmål förekommer, är det bättre att hava endast denna förbry­ telse att räkna med och icke därjämte en vid Guds namn avgiven mened.
skiljas eller hålla samman.
Auktoritativa uttalanden.
Skilsmässoproblemen står inom flertalet kulturländer på dagspro­ grammet.
Skilsmässorna bliva allt talrikare, orsakerna till dem allt obe­ tydligare, lagstiftningen följer med tidsströmningen och gör de äkten­ skapliga banden allt lättare att lösa.
Men överensstämmer allt detta verk­ ligen med människornas grund­ åskådning om vad som i detta fall är rätt och tillbörligt?
Stå inte de flesta av oss inför detta spörsmål frågande och rätt osäkra?
— Över­ tygade om att problemet intresserar och är värt ett offentligt dryftande, skola vi genom några artiklar till vår läsekrets förmedla en del auktorita­ tiva uttalanden i frågan, vilka må­ hända kunna klarlägga den och, vem vet, kanske tjäna till vägledning för en eller annan.
Yi återgiva då först en ur " Eve­ ning Standard " hämtad artikel skri­ ven av en av den engelska kyrkans märkesmän, domprosten Inge vid S.t Paulskyrkan i London.
" Tidningarna äro åter fulla med de sorgliga skilsmässohistorierna ", säger han.
" Jag hör inte till dem, som anse, att saken är tydlig och klar, och att det finns avgörande skäl för eller emot de föreslagna för­ ändringarna inom den äktenskapliga lagstiftningen.
Problemet är enligt min tanke den mest svårlösta av alla de uppgifter, som för närvarande äro nationen förelagda.
Förvänd moral.
Källan till det onda är den för­ vända och omoraliska sedelära, som nu predikas och praktiseras, i syn­ nerhet, som jag mer än en gång på­ pekat i dessa spalter, av våra allra modernaste romanförfattare.
De ha mycket att svara för, då de på detta sätt fördärva nationens sedliga käns­ la.
Den nya äktenskapsteorien sy­ nes vara någonting av det slaget.
Vigsellöftet utgör egentligen en glö­ dande kärleksförklaring, och när hälst en dylik känsla kommer att väckas av någon annan person, blir fortsättandet av äktenskapet ett brott mot " de högre " känslorna, och tillfredsställandet av vad som brukat kallas lusta förvandlas till ett lyck­ ligt uttryck för personlighetens verk­ liga jag.
Sanningen är naturligtvis, att vig­ sellöftet ej bör innnebära någon slags förklaring eller tillkännagivande alls utan ett löfte om kärlek och trohet för livet.
Det är den heligaste och högtidligaste förbindelse, som en man eller kvinna någonsin kan på­ taga sig, en förbindelse, som har sin styrka från hänsynen till heder, an­ ständighet, rättvisa och religion.
Att säga, att våra böjelser ej kunna be­ härskas av vår vilja, är att bestia- lisera den mänskliga naturen och att döda vid roten det gällande värdet av alla förbindelser och kontrakt.
Vi tänka sällan på hur fullstän­ digt det sällskapliga umgänget mel­ lan män och kvinnor är grundat på det allmänna erkännandet av äkten­ skapets helgd.
Förhållandena äro mycket olika i de länder, där dygden anses bero på brist på tillfällen, och där kvinnan alltid får lida mest.
Den angenämaste sidan av vår ci­ vilisation — den lätthet varmed oskyldiga vänskapsförbindelser in­ gås mellan män och kvinnor — står OCH INBROTTSFÖRSÄKRA i Sveas Lord Buckmasters svar till domprosten Inge.
levereras â nästan hvilhen plats hälst i världen.
genom.
^CLSXt ' Blomsiediandel TELEGRAMADR.
' VASA " CODE V. Q a TEL. * 3J * / 036S LILLA TEATERN, Söndag kl. 1,30 kl. 7 och 9 Nyårsrevyn.
Sedan varje afton kl. 8: Begär alltid Nyårsrevyn.
Kobbs TEATER.
Thé Drottninggatan 42 TELEFON 15379 GÖTEBORG ALLTID TREVLIGA NYHETER I HANDSKAR och VANTAR 99 Ah, så förtjusande! "
Alla ha vi säkert hört detta ut­ tryck ända till leda.
Det ligger lik­ som ständigt färdigt att flyga ut ur munnen, så snart en människa ön­ skar ge sitt bifall tillkänna.
Inder ett samtal kan man höra samma per­ son säga om de mest olika föremål, om människor, vädret, musik, sang, mat, kläder, blommor och konstverk: — Förtjusande!
Ett ord använt på detta sätt mis­ ter slutligen sitt värde, sin ursprung­ liga valör.
För att inte tala om hur i sig självt uttryckslöst detta ord är, som växer lik en miljonblomma P a den språkliga allmänningen.
Tän­ ka vi noga efter utsäger det ju egent­ ligen ingenting om vad eller hurt dan en sak är, ger inte ett enda inb mare begrepp, icke ens skymten en karaktäristik.
Ett tanklöst ord, som vi lättjefull * tillgripa för att lättvindigt kom® a från ett intryck.
" Ett förtjusa » landskap! "
— Vem kan väl på en sådan beskrivning få det minsta sta, klara, målande begrepp om va landskapet ifråga inneslöt?
Sam® ^ lunda lämna andra " förtjusan.
ting vi dagligen höra talas om ^ dast de mest vaga och obestäm a reställningar.
Säkerligen skulle ordet kun- att få vila hos många.
Kanske ^ de det då vid eventuell använ,, are få en vackrare och betydelse 1 ^ klang.
Det tror åtminstone ^ alltför mycket i tid och otid trycket: " Förtjusande "!
^ Flossamatta Tjock, varm, vacker, slitstark.
Domprosten säger vidare, att till- Bröllopet på Ulfåsa.
Halta Lena och v i n d ö g d a Per.
Hustrur utkastade i öknen.
Vad som synes mig så oändligt sorgligt i denna sak är, att man för fortsättandet av vårt nuvarande sy­ stem söker stöd i Nya Testamentet.
Domprosten är i detta fall mera li­ beral än hans kolleger.
De gå åter och åter tillbaka till en enda text, som de säga är inklusiv, exklusiv och oföränderlig som jordens grund­ valar.
Det tjänar ingenting till att påpeka, att den nedskrevs på en tid, då män drevo sina hustrur ut i ök­ nen med mindre omständigheter, än vi nu skulle köra en tjuvaktig tjä­ nare på porten.
Orden stå där.
De passa deras avsikter, och därför be­ gagna de sig av dem.
Varför denna enda text skulle ut­ väljas och tagas bokstavligt utan tillåtelse till någon förklaring, kan jag inte förstå.
Predikade väl det prästerskap, som nu uppträder som mina motståndare, under kriget stän­ digt över sådana texter som: " Älsken edra ovänner ", Gören gott mot dem, som hata eder ", " Om någon slår dig på ena kindbenet, så vänd ock till det andra "?
Varje afton kl. 8: Stora Teatern går fram med pu­ kor och trumpeter.
Dess senaste program: Offenbachs Riddar Blå­ skägg, som såg sin premiär den 16 januari, blev en av de obestridligaste succèser vår framgångsrika lyriska •scen under senare tid haft att inre­ gistrera.
Ur konstnärlig synpunkt är ocli förblir en parodi alltid en andra ran­ gens produkt.
Men när det Offen- hachska namnet svarar för komposi­ tionen kan man tryggt förlita sig på att något av don quixoteriets glans­ fulla och stora fläkt vilar över det hela.
Onekligen är det även en tack­ sam och njutningsrik uppgift för ett humoristiskt sinne att parodiera den allvarliga operans ofta otroligt upp­ styltade stil.
Offenbach har icke spa- Tat sig njutningen.
Riddar Blåskägg är en orgie av verkliga och medryc­ kande lustigheter, som hålla publiken i hög och fästlig stämning en hel kväll.
Några lokala anspelningar på Lorensbergsteaterns mera revolutio- ELEGANTA Balskodon Telefon Kerstin Lindahls (Med I 0179 KOJSTSTFL.ITEN Göteborg 3 - Bese utställningen SÖDRA HAMNGATAN 45 KONSTSLÖJDEN BLOMSTERAFFÄR Korsgatan 4, Telefon 8462 Rekommenderas!
Ml Tiffse noga vid köp av thé att vidstå- ende varumärke finnes å varje paket och bark!
eller iahet.
éndast " då erhåffes Hällregn.
Lördag.
Salutorget.
I rägnet bland hästar, cyklistei.
modd och genomvåta bönder stötte mitt paraply emot ett annat.
— Nej, se god dag!
Det var min väninna fru D.
I ilket väder!
Och vilka pri­ ser!
i ha icke träffats på något halv­ år, men det föll sig så naturligt än­ da att ögonblickligen störta in i det enda för platsen aktuella ämnet: de höga livsmedelsprisen.
Fru D. före­ föll utom sig.
— För min del måste jag säga.
utbrast hon bekymrad, att vi nume- ra icke ha råd att äta ägg och riktigt smör.
Tiderna äro icke längre så­ dana.
Bertil har mindre inkomster och jag får lov att spara.
Ja, du kan inte tänka dig, hur enkelt vi leva!
Sill, fisk, ärter och fläsk varje tors­ dag och för övrigt margarin, hem­ bakat bröd, litet uppstekt.
Och än då blir det ingenting över.
Vi ha inte råd att skaffa oss den minsta sak.
Du ser här min kappa — 1 år gammal!
Fyra kronor för smö­ ret!
Nej tack!
Inte så länge både barnen och jag få gå riktigt lasiga därför att vi faktiskt inte ha råd att skaffa oss något nytt.
Allt bara för­ faller, och ingenting kommer i stäl­ let.
Och så skola bönderna stå här och begära 3,50 för ägg!
Jag undrar, om det inte är samma höns nu so ni förr i tiden.
Och då var det stor­ artat att betala 1 krona pr tjog.
Ja.
usch sådana tider!
— Titta hem nå­ gon gång är du snäll så få vi pra­ tas vid!
Bjudningar ha vi inte råu med, men man räknar ju på att ens goda vänner skola komma ändå.
Hon föreföll allvarligt bekymrad, och jag tryckte med stumt deltagan­ de hennes hand.
Med synen av ett förfallet, vid av­ grundens brant svävande hem för mm inre blick fortsatte jag nedstämd min väg.
Köpte 1 kg.
bondsmör och kände mig som en usling.
Tänk, att D:s fått det .så knalt!
Mina goda vänner D., vid vilkas borcl jag så många gånger suttit under glada och charmanta fäster!
Tanken släppte mig ej.
Och när jag en dag genom vårt mjölkbud lyckats tillhandla mig några läckra ungtuppar, fick jag den goda ingi Marknadens a ((ra framstå borgen for akta vara mmm llinuilillr.
velsen att gå upp till fru D. med ett icke utan stolthet.
Vi måste helt en­ kelt ha en ny matta härinne.
Den par av dem.
här var visserligen dyr.
Men det Tänkt och gjort!
Med fåglarna i en handväska styrde jag stegen dit blir dyrare i längden att köpa skräp.
Min fantasi arbetade under vägen Det gör jag av princip aldrig.
Medan vi samtalade hit och dit oroligt med sorgsna föreställningar.
kom kaffet in — en utsökt bricka Hur skulle jag finna dem?
— Un­ med ett härligt kaffe, ett lukulliskt dernärda, sjuka kanske, i en kall vå­ dopp.
ning, där man kämpade en förtviv­ Plötsligt sade fru D.: lad kamp för att uppehålla tillvaro — Nu gör du oss det nöjet att ät!
.i och sken!
Med klappande hjärta ringde jag middag här.
Vi ha det visserligen enkelt, kyckling och ris med vispad på dörren.
grädde, men jag vet att du inte bryr Fru D. själv öppnade.
dig så mycket om maten.
Var nu — Å, kära du!
Det låg tusen saker i utropet inte envis är du snäll!
Men jag var envis.
En tung sten utom uppriktig glädje.
Och jag fick omedelbart förklaringen.
Man hade hade fallit från mitt hjärta, och jag nämligen sömmerska i huset, och kände mig färdig att gå.
Vid avskedet i tamburen tog jag " salen såg så ut! "
Men jag fick för skamsen väskan med de två ung­ all del ursäkta!
När man väl höll på var det ju bäst att ta en hel del tupparna oöppnad med mig tillbaka.
Och jag säger er, mina ärade lä­ på en gång.
Jag såg en sal som tedde sig som sare: en konfektionsaffär.
Siden, paljetter, färger, halvfärdiga klädningar på väggar, soffor och bord.
En pryd­ lig sömmerska med ett rikt guldhår, vilken satt och sydde i solskenet.
Färga Edra klädningar och blusar med — Jag syr mig några stycken på en gång, sade fru D. förklarande.
Det är ju nödvändigt.
Man kan inte ' ständigt gå i ett och detsamma.
Och hon förde mig in i salongen.
Min blick såg det genast: — - Ny salongsmatta!
En äkta orientalisk Marknadens hittills oöver­ en, med sliten frans och långa rep­ träffade ooh billigaste hem- stumpar vid ändarna som det skall färg Fråga Eder hand­ lande eller tillskriv vara.
— Vad tycker du, frågade fru D. A.-B.
NAD CO, GÖTEBORG.
Till JULKALASEN IMVLIG och INTRESSANT FARS KA NYHETER.
VÄRDEFULLT INNEHÅLL GOTEBORGS MORGONPOST Den största morgontidningen i erkänt goda kvaliteer och billigaste priser.
JOH.
NILSSONS HANDSKFABRIK Etablerad 1866.
Telefon 6990.
9 HVITFELDTSPLATSEN 9 (Mitt emot Gamla Latinläroverket).
ensamrätt för Sverige.
Efter­ lig rådgivare.
Men jag vill inte tala finning — hur förträfflig den än är vid näsan, och narra av honom en det denna rätt möjligen fanns.
Och deras egendom, fru Wieprandt ", sa­ tryck ej tillåtet).
om orsaken till min vrede.
Låt oss — kan först få värde, och efter mitt handfull pängar för mitt syndaliv. "
att på samma gång känna sin oför­ de Paul.
" Om ni tillåter — smedjan Rosenhof.
foman av Luise Westkirch.
Översättning av — e.
i a.
ar 1 började han, " om också vå- kunrf ^ ar ha skilts åt — och det olik k na ppt undvikas hos två a 0 (' h egensinniga naturer som v ^ ra är ^ " varf " ~~ ingen grund S öns^ ^ ' u, " e v ara fiender eller " D t° C k ® Öra varan, ira ont — " tanU „ VOre bättre, om du hade Pa, det förr ", — avbröt Wie- Prandt.
" v~ 7 ' ~ avDrot wie " or du är min fiende, du gg gör r Jg ont varenda dag.
Eller kan en kon • ° c s«n far sm au atf, " egen iar något värre G«d i " Ur blyg » » K ' kött och bTod ' MSk0r ÖVer sitt eget mig ifi a m!
dger '.)
a g har uppfört ii,.,; 6 S * s ^ a m ånaderna.
Jag " ntUg 0011 vreden var en då­ v ar 1111 Dam- ® Herr-Handskar Smide alla slag, Keramik, Väfnader Relativt billig- Mattan f8r det burgna, välombonade.metl kulltiverad smak inredda hemniÇ * JANUARI.
M Gny Nya Teatern har återupptagit sitt gamla goda program Bröllopet på Ulfasa, som med sin äktsvenska stämning och det alltigenom utmärk­ Kvinnorna och ta utförande denna allvarligt och ge­ diget arbetande teater består, all­ statstjänsterna.
tid skall kunna räkna med fulla hus.
A T i fästa i övrigt än en gång upp­ märksamheten på den gjorda avse­ Med anledning av den förestående värda sänkningen av Nya Teaterns k. propositionen om kvinnors tillträ­ biljettpriser.
de till statstjänst anordnades den 17 dennes i Stockholm ett offentligt opinionsmöte av Svenska kvinnors medborgarförbund, De kvinnliga kårsammanslutningarnas central­ råd, Fredrika-Bremerförbundet, Yita Bandet, Sveriges moderata kvinno­ förbund, Frisinnade kvinnors riks­ Årets första månad är inne.
förbund och Sveriges socialdemokra­ Det har kommit en ny, en annan tiska kvinnoförbund för att ge of­ stämning in i naturen.
Morgon och fentligt uttryck åt kvinnornas önsk­ kväll gripes man av förnimmelsen, ningar i den föreliggande för dem så hur ljuset ånyo efter mörkrets långa utomordentligt viktiga frågan.
tid kämpar sig fram och vinner her­ " Kvinnor från skilda verksam­ raväldet.
En klarhet, en stillhet och hetsområden och tillhörande olika ett nytt majestät vilar över morgon kårsammanslutningar och politiska och afton — skyarna äro färre och partier, samlade till offentligt möte ha mindre färg, solen en ljus, out­ i Stockholm den 17 januari 1923, ut­ säglig skirhet.
tala härmed ett bestämt krav, att då En morgon, när man ser ut, står k. proposition rörande kvinnor till­ halvmånskäran som ett smalt silver­ träde till statstjänst inom kort ånyo streck med sin närliggande, klarly- framlägges för riksdagen denna frå­ sande stjärna ej långt från sina horn.
ga måtte vinna sådan lösning, att Nyss var hela himlavalvet stjärn- den principiella likställighet mellan strött, men nu i dagbräckningen man och kvinna i dylik tjänst, som kvarstår i den ljusnande etersjön en­ de av 1921 års riksdag slutligt an­ dast den fina månskäran med sin tagna grundlagsändringarna inne­ planet.
bära, kommer till füllt uttryck i de Ännu ett par morgnar och mån­ nya lagbestämmelserna.
skäran är borta.
Blott stjärnan fin- Tillika vilja vi med anledning av den förestående behandlingen av frågan om avlönings- och pensione­ befattningshavares kön och att allt­ ringsförhållanden för kvinnor i så samma avlöningsgrunder må bliva statstjänst uttryckligen hävda, att gällande för män och kvinnor. "
avlöningen bör göras oberoende av stor sortering i brockard lack, mocka samt i guld, silver och brons Nya A.-B, City Kungsg.
51 3 SI Ml I ßÜUghetsföreställning: Barken Margareta.
GUSTAF EKMAN Cj / Vedfem av: 7h.e- Horists ' Tëlegrapk Oelloerv Association U-.S.^.
samt (Blumenspenden-^ermitttung, ' Berlin C.a 4000 blomsteraffärer jorden rundt äro anslutna.
130 FOLKTEATERN GÖTEBORO, STORGATAN31 Kanäsk^ompaniet Lord Buckmaster, som var lord­ kansler 1915 — 16, lämnar följande svar till domprosten Inges ovan- an­ förda artikel: " Det är med ledsnad, som jag fin­ ner mig invecklad i strid med dom­ prosten Inge.
Hans visdom gör ho­ nom till en fruktansvärd motstån­ dare, och vi äro honom mycken tack skyldiga för oräddheten i hans ytt­ randen.
Han har försökt göra vad få pole­ miker ha vågat - — • att försvara de nu gällande äktenskapslagarna med tillhjälp av argument, som ingenting ha att göra med den kyrkliga aukto­ För mig strider evangeliets hela riteten, och sålunda övergivit den till­ flykt, där förr eller senare alla mina lära mot de åsikter, varmed jag an- gripes.
Där finner jag oändligt med­ motståndare sökt skydd.
lidande och varje form av mänsklig sorg och bekymmer, jag finner del­ tagande även för syndare, det är en­ Elementär rättvisa.
dast skrymteri och formalism, som Låt oss nu vara uppriktiga och se framkalla obeveklig dom, och vid saken som den är utan tvekan.
Tre läsningen av Nya Testamentets skrif­ års omsorgsfull undersökning kom en ter känner jag, fast jag naturligtvis av nutidens starkaste kungl.
kom­ måste ha orätt i den känslan, att missioner att förklara de engelska Kristus ej skulle varit oberörd inför skilsmässelagarna vara omoraliska de ting, som ej göra något intryck och orättvisa.
Den första frågan blir på domprosten i S:t Paulskyrkan.
nu: " Var denna dom riktig? "
Om (Forts, i nästa n:r).
den är felaktig, så är saken avfär­ dad, ty om våra lagar äro rättvisa och moraliska, så vill väl ingen rätt- tänkande medborgare ha dem ändra­ de.
Det är blott, om de inte äro Det finns många människor som det, som det blir nödvändigt att åbe­ tro sig hava ett gott hjärta, därföre ropa den gudomliga myndigheten för att de ha svaga nerver.
att understödja dem.
Det har alltid M. von Ebner-Eschenbach.
synts mig vara något högst förunder­ ligt, att en dylik upphöjd sanktio- nering skulle tillgripas för bibehål­ landet av någonting, som är ofören­ ligt med våra begrepp om den mest Konstflitens elementära rättvisa och sedlighet.
Rätt till nytt giftermål.
SJOFARTS-TIDIig U eller faller med den kristna könsmo­ låtelsen till nytt giftermål upplöger ralen, som nu öppet begabbas.
hemmen.
Tvärtom, den betryggar dem.
Vad människor tyckas vara så Svåra fall.
Och likväl ser jag, att de som yrka ur stånd att fatta, är kvinnans häp­ på ett utvidgande av grunderna för nadsväckande trohet för den man hon skilsmässa; ha mycket som talar till gift sig med.
En kvinna blir inte förmån för deras ståndpunkt.
Jag intagen av en passion för andra män är inte mycket imponerad av lord utom i sällsynta fall, om ej den man, Buckmasters (se längre ned!)
" svåra som hon är bunden vid, har skym­ fall ".
" Svåra fall skapa en dålig fat och kränkt henne på sätt, som lag ", är en sats, som erkännes av alla ej kunna beskrivas, och brutit ner lagens handhavare.
Men ju färre de den självaktning och värdighet, med svåra fallen äro, dess bättre är la­ vilken varje kvinna borde vara om­ gen, och det synes- mig vara säkrare gärdad.
Den moderna uppfattningen av äk­ att i sedlighetens intresse tillåta skilsmässa på grund av brott, smitt­ tenskapet är, så vitt jag kan se, föl­ sam sjukdom, obotlig dryckenskap jande: Att en man och en kvinna stå och brutal grymhet än på grund av som jämlikar tillsammans med sam­ ma rättigheter, samma kunskaper äktenskap sbrott.
Vårt förnämsta behov är skapan­ och samma plikter, med en känsla det av en sund allmän opinion, som av fritt, obundet kamratskap och fördömer äktenskapsbrott under alla fria förbindelser, som de åtagit sig förhållanden som något skamligt och på grund av ömsesidig tillgivenhet lågt, och som sopar bort alla sådana och ej på grund av fula ord i en ursäkter för lusta, som våra roman­ föråldrad sammanställning.
författare nu komma med.
En per­ manent social bannlysning och kyrk­ lig exkommunicering skulle kunna uträtta mycket.
Men när man kan påräkna, att allmänna opinionen kommit helt över på den rätta sidan, så skulle jag vilja se äktenskaps­ brott dömas som en förbrytelse, så­ som i den mosaiska lagen och i mån­ ga andra gamla lagsamlingar.
HANDELS- dotterbolag ASTREA.
Man bör gå och se och höra denna Man förstår, varför denna månad glada Offenbach!
Den förtjänar upp­ — årets underbaraste, emedan den är Söndag » • ' märksamheten.
Bajaderen porten till den annalkande ljustiden - Varje afton kl. 7,30: helgats åt Janus, guden med de två Just i pressläggningsögonblicket ansiktena, härskaren över ljusets ut- Riddar Bläskägg förbereder Lorensbergsteatern en ny och ingång.
Den ena av sina symbo­ och intressant premiär, nämligen den liska profiler vänder han mot det Lor ensbergsteatern franske diktaren Paul Géraldys sto­ flyende mörkret, den andra mot det Söndag kl. 1,30: ra succéspjäs Älska, vilken vid sin antågande ljuset.
Barnföreställning Rödluvan.
premiär på Comedië Française upp­ Om stormen någon dag viner och Varje afton kl. 8: levde en enastående framgång.
Paul rägnet piskar — qu ' importe!?
Na­ Älska (xéraldy är förut bekant för göte­ turens eviga makter arbeta dock med, ... Astri Torsell borgspubliken genom sin komedi det gudomligas osviklighet bakom Hélène — Bröllopsdagar samt särskilt för Kvin­ företeelserna och rulla jorden framåt.
nornas tidnings läsekrets genom en mot värmens, återuppståndelsens, Varje afton kl. 8: av fil.
lic. fru Signe Lindberg tidi­ fägringens underbara tid.
En mor­ Nyårsrevyn 1923. gare införd artikel om diktaren.
Ett gon efter rägn och storm bryter so­ av Frankrikes största nutida drama­ len ånyo fram, tidigare, varmare än Söndag kl. 1, 30 För sista gången Billighetsmatiné: tiska namn kan han med detta sitt förr, för att med den hemlighetsfulla 33,333 hittills främsta verk sannolikt påräk­ makten i sina strålar uppväcka slum­ na den litterärt intresserade publi­ rande krafter och låta mänskligheten och allt levande erfara hänryckning kens fulltaliga närvaro.
Nya Teatern.
över livets skönhet och gåva.
Söndag kl. 1,30 Billighetsmatin,, kon­ Och därigenom, förutom en gratisreklam, nymånen upp — nätterna bli ljusa även vederfares äran att utmärkas så­ — dagarna längas — solen värmer som en redan klassisk institution.
— det är en härlig tid!
Stora Teatern inom politikens handelns, blekt strålljus i det kalla blå.
Offentliga nöjen.
senteras av Lorensbergsteatern, som efter ytterligare några dagar stiger föi ja dagshändelserna Egna fonder: Kr.
72, () 50,000: — Avdelningskontor över hela landet vill / / *., nära dekorationer senterades även nes kvar, lysande med ett dallrande livligt av publiken och bör ju även •• • T I D N I N G dra ' ett streck över de gamla histo­ rierna.
Jag kommer med goda fö­ resatser.
Far, jag har inte bara sla­ git dank de sista månaderna. "
" Så?
Inte?
Hur kommer det sig då, att du nu har varken bröd eller ar­ bete — för tredje gången på nio må­ nader? "
" Såå?
Far vet det redan?
Nåja, skadar inte.
Troligtvis behöver jag inte mer arbeta för andra.
— Jag har gjort en uppfinning, far — " " Uppfinning!
Det fattades bara.
Sitta och kläcka ut dumheter är na­ turligtvis bekvämare än rättskaffens arbete. "
" Se åtminstone först på min upp­ finning, innan far fördömer den.
Jag har ritningarna med mig — Wieprandt gjorde en avvärjande rörelse.
" Låt vara,.
Om din uppfin­ ning vore värd något, så toge du den nog till någon annan än din far, se­ dan du lupit ur huset och arbetet i otack och olydnad. "
Paul behärskade sig ännu.
Dat som drivit mig ur min fars hus, ska vi inte tala om i dag.
Men min upp­ förmenande ett högt värde, när jag fått patent på den.
Och nu kommer jag och ber far ge mig pangar till patentet, naturligtvis mot andel i vinsten — " Wieprandt slog till ett kort hån­ skratt.
" Pängar!
pängar!
Visste jag det inte?
När de komma tillbaka till fadershemmet, våra herrar söner, till fadershemmet, som de förbannat och föraktat, — de ha högmodigt skuddat dess stoft av sina fina skor — då handlar det alltid om pängar.
Pängar vill du ha '.
Pängar begär du.
Pängar!
Pängar!
Pängar! "
" Men far, är det inte naturligt att en far söker jämna vägen för sin son.
Även om jag inte fått höra många vänliga ord av min far, sedan jag kom i världen, så trodde jag ändå, att det skulle göra en far glad och stolt att se sin son komma framåt, och att han skulle vilja hjälpa honom av all kraft. "
" Jaså, det trodde du?
Det trodde du verkligen?
— Jag skall säga dig, vad du tänkte.
Min far är en gam­ mal narr.
Honom kan jag lätt dra ' I Pauls ansikte steg blodet i en mörk våg. "
Narra pängar från far behövde jag väl inte.
Det som jag hövligt bett om, har jag enligt lagen rätt att fordra som min rättighet. "
" Rättighet, rättighet!
Vad pratar du om rättighet? "
" Ja, just rättighet.
Jag har rätt att fordra arvet efter min mor.
Det var för mors förmögenhet som smed­ jan inrättades.
Jag är hennes enda barn och är nu myndig.
Om far inte godvilligt ger mig, vad jag behöver för att komma fram i världen, min mors arv kan inte förnekas mig. "
Den gamle Wieprandt hade öppnat läpparna för att ge ett häftigt svar, men tungan nekade sin tjänst, och hans av kolglöden brunbrända an­ sikte bleknade till ett gulaktigt grönt.
Alldeles oriktigt var ju icke vad den oförskämde sonen där kastade honom i ansiktet.
Smedjan, såsom hon stod, var anskaffad för den första hust­ runs hemgift.
Han hade emellertid intill denna stund aldrig ägnat en tanke åt sonens arvsrätt, ehuru han icke var inskränkt nog att icke inse måga att utbetala en så stor summa förskräckte och förbittrade honom nästan till ursinne.
Varifrån taga så mycket pängar?
— Smedjan hade nätt och jämnt livnärt honom och fa­ miljen; att få något över var aldrig tal om.
Kapitalet låg fastlåst och gav ingenting mer.
Skulle nu han, den flitige, sparsamme arbetaren, lå­ ta beröva sig sitt enda existensmedel av en sådan slyngel till son, och lida nöd på gamla dagar med sin hustru och sin yngre son, för att den lättsin­ niga odågan skulle på kort tid leva upp de stackars slantarna i sus och dus?
Han sökte ännu efter ord, då dör­ ren revs upp, och fru Frida med Hans på armen rusade in i verkstaden.
" Vem i all världen har du fått tag i, Wieprandt? "
— Då igenkände hon i skymningen styvsonen och stötte fram mellan sammanbitna tänder: " Jaså, den där var det, trashanken!
Och den vågar sig över vår tröskel.
Och du — du har inte visat honom på dörren? "
— Man visar inte bort folk från är min. "
" Han säjer, han vill ha ' arvet efter sin mor, " stammade Wieprandt.
Hustrun utstötte ett gällt skratt.
" Jag bara undrar, om jag skall skic­ ka efter en polis eller en dårhuslä­ kare! "
" Lugna er, fru Wieprandt.
Det skadar inte, att ni har ramlat in i mitt samtal med far.
Ni och den där gökungen ni har på armen ha ' ju satt er till ro i mitt varma näste och sett till, att jag blivit utkastad — " " Hör du det, Wieprandt?
Hör du?
väste kvinnan.
Sin egen köttslige bror skäller han gökunge! "
" Nå, öppna då ni på pungen, ni har ju också haft hemgift i huset.
Betala mig det, som tillhör mig från min mor, så kan ni lugnt bli sittande i smedjan med er pojke, och jag skall aldrig mer trampa över er tröskel. "
Fru Wieprandt lät honom icke tala till slut.
Hällre än att lämna ifrån sig de stackars styvrarna, som hon öre för öre sparat samman, läte hon hugga av sig ett finger.
Hon började skrika, så att det ekade i
K V I N N O R N A S 2 T I D N I N G K V I N N O R N A S I VARIE Nordiska Handelsbanken stejpE / ' .gfci SKANDINAVISKA Stockholm.
KRE1ITAKTIE1ILAGET GÖTJEBOBCr - STOCKHOLM - MALMÖ G Ö T E B O R G.
SVENSKT Malmö.
som Göteborg.
Notariat av delning.
stens och littera­ meddelar Förvaltar enskildas och kassors värdehandlingar mot billig avgift.
turens område Brand- och Avbrottsförsäkring läser ma.tr samt Egna fonder Kr.
182,000,000:- LiV ', jg; Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta • ' • —.
1 4.
Livrante^ och n u m e r a Kapital ' försäkring.
I OBS.!
Sveas förmånliga mamma GÖTEBORGS BARNFÖRSÄKRINGAR!
Att Telegramadress " K reditbolaget " (Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Ful start.
Tandläkare Anne-Marie Heijde Det lär enligt förljudande vara Vasaplatsen 1.
Telefon 15500.
Rådfrågning; Vard.
— 1 h3.
övriga möjligt att somliga elever vid våra tider efter avtal.
E D E N.
Förre riksdagsmannen Emil Molin i Dombäcksmark har i en skrivelse till justitiekanslärn hemställt, att våra domare måtte förständigas att kraftigare än vad nu är fallet beivra menedsbrott.
Det är allmänt känt, säger hr M., att det vid domstolarna ofta förekommer, att vittnena tager på sin ed fullständigt motsatta upp­ gifter.
I dessa fall måste ju något av vittnena avgiva falskt vittnesmål.
Några efterräkningar behöver man emellertid icke frukta, enär man kan skydda sig genom förklaringen att ens " uppfattning " av saken varit så som vittnats.
Denna förklaring sy­ nes i allt större utsträckning godta­ gas av domstolarna.
Hr M. ser med rätta i denna " uppmjukning av men­ edsbegreppet " en fara för vårt rätte­ gångsväsende, vilket därigenom löper fara att förlora allmänhetens tillit.
En domare måste tillmäta av veder­ häftiga personer under ed avgivna vittnesmål beviskraft och avkunna sin dom i överensstämmelse med dem.
Blir det praxis, att de sanningsenliga vittnesmålen vid våra domstolar allt mer blandas upp med falska sådana, ja, då blir givetvis också rättvisan illusorisk.
Detta är den allvarliga, rättsliga sidan av saken, och det är den, som framhållits i hr Molins skrivelse och i den pressdiskussion som den fram­ kallat.
Men i vittneseden ingår också ett religiöst moment, som även är värt det största beaktande.
Redan den lögn, som samvetslöst kan inneslutas i ett vittnesmål, vars sanningsenlighet man förutsätter, och på vilket ett domslut skall grundas, framstår för varje rättrådig männi­ ska som något oerhört och föraktligt, men denna känsla får för varje re­ ligiöst sinne ett inslag av skräck — eden, som tanklöst eller med vett och vilja göres till mened, är avgiven vid det högsta väsendet och med timlig och evig välfärd som underpant.
Hurudan är den ed, som ett vittne med handen på bibeln avlägger?
Så lyder den: " Jag lovar och svär vid Gud och Hans heliga evangelium,, att jag skall vittna, och giva tillkänna allt vad jag vet i denna sak hänt och sant vara, så att jag ej något förtiger, tillägger eller förändrar så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.
När detta edsformulär i en för­ gången tid fastställdes, ägde det stöd i den allmänna religiösa uppfattnin­ gen.
De däri inneslutna orden hade verklig makt över sinnena, meneden var icke allenast en ärelös, med strängt straff belagd handling utan även och framför allt ett mot allmak­ ten begånget brott, som för tid och evighet ställde den skyldige utanför dess nåd.
Så länge denna stränga uppfattning var allmän, utgjorde eden i dess till den religiösa känslan så starkt talande utformning den säk­ raste garanti, som överhuvud taget låter tänka sig, för att vittnesmålen blevo sanningsenliga.
Religionen har emellertid icke längre samma makt över sin- flickläroverk till skolan medföra taxeringskalendern för att där bland kamraterna jämföra fädernas inkom­ ster och sedan göra utgallringen av sitt umgänge därefter.
Förhållandet röjer en nästan skä­ rande cynism.
Att dessa unga varelser, som än­ nu fullkomligt bero av sina fäders arbete och inkomster, redan fått en så vanställd bild av värdena, att de­ ras första tribut åt samhällslivet, den vackraste av ungdomskänslor, vän­ skapen för en kamrat, skall baseras på vilka inkomster fadern till denna kamrat taxerar för — det är mer än upprörande, det är trist.
En ungdom som börjar sin värde­ sättning av mänskligheten från den­ na krassa ståndpunkt väntar man sig ingenting av.
Den har frivilligt av­ stått från livets heligaste förstföds- lorätt: idealitet.
På den plats, där den borde ha stått, skall alltid gapa ett tomrum när kampen gäller mänsklighetens stora och bestående värden: rättfärdighet, kärlek och of­ fervillighet.
Denna ungdom har nämligen intet eget jag, ingen stolt­ het, ingen ärelystnad, inga drömmar.
Den är bara sin rika pappas dumma, högmodiga och av en skarp näpst förtjänta barn.
Yi hoppas att förhållandet icke är i högre grad utbrett.
Men även om det endast vore en enda elev, som gjorde sig saker till en dylik hand­ ling, så vore denna enda redan en för mycket i ett kristet, för upplys­ ning, förbrödring och utjämning av sociala orättvisor arbetande samhälle.
Bort med mammonsdyrkan ur vå­ ra skolor!
Brännmärk efter för­ tjänst de yverborna elever, som göra taxeringskalendern till en makt inom deras väggar!
nena som förr.
Den finns naturligt­ vis, djup och stark, på sina håll, men man har också att räkna med en myc­ ket talrik befolkningsgrupp, som står fullständigt likgiltig inför reli­ gionen och aldrig ägnar den en tanke samt ytterligare en betydande, allt­ jämt växande befolkningsgrupp, vil­ ken är rent ateistisk och för vilken gudsbegreppet och människans fort­ levande efter döden framstå som en­ dast vidskepelse och nonsens.
När sålunda den religiösa känsla, på vilken edsformuläret är byggt, i betydande utsträckning icke längre är för handen, är det hög tid att er­ sätta vittneseden med en försäkran av annat slag, i vilken det religiösa momentet är borttaget och där beto­ ningen lägges uteslutande på det stränga straff lagen ådömer för falskt vittnesmål.
Samhället bör kunna skydda sig mot brott av detta slag utan att indraga guddomen i rättsproceduren.
Och i de fall, där falskt vittnesmål förekommer, är det bättre att hava endast denna förbry­ telse att räkna med och icke därjämte en vid Guds namn avgiven mened.
skiljas eller hålla samman.
Auktoritativa uttalanden.
Skilsmässoproblemen står inom flertalet kulturländer på dagspro­ grammet.
Skilsmässorna bliva allt talrikare, orsakerna till dem allt obe­ tydligare, lagstiftningen följer med tidsströmningen och gör de äkten­ skapliga banden allt lättare att lösa.
Men överensstämmer allt detta verk­ ligen med människornas grund­ åskådning om vad som i detta fall är rätt och tillbörligt?
Stå inte de flesta av oss inför detta spörsmål frågande och rätt osäkra?
— Över­ tygade om att problemet intresserar och är värt ett offentligt dryftande, skola vi genom några artiklar till vår läsekrets förmedla en del auktorita­ tiva uttalanden i frågan, vilka må­ hända kunna klarlägga den och, vem vet, kanske tjäna till vägledning för en eller annan.
Yi återgiva då först en ur " Eve­ ning Standard " hämtad artikel skri­ ven av en av den engelska kyrkans märkesmän, domprosten Inge vid S.t Paulskyrkan i London.
" Tidningarna äro åter fulla med de sorgliga skilsmässohistorierna ", säger han.
" Jag hör inte till dem, som anse, att saken är tydlig och klar, och att det finns avgörande skäl för eller emot de föreslagna för­ ändringarna inom den äktenskapliga lagstiftningen.
Problemet är enligt min tanke den mest svårlösta av alla de uppgifter, som för närvarande äro nationen förelagda.
Förvänd moral.
Källan till det onda är den för­ vända och omoraliska sedelära, som nu predikas och praktiseras, i syn­ nerhet, som jag mer än en gång på­ pekat i dessa spalter, av våra allra modernaste romanförfattare.
De ha mycket att svara för, då de på detta sätt fördärva nationens sedliga käns­ la.
Den nya äktenskapsteorien sy­ nes vara någonting av det slaget.
Vigsellöftet utgör egentligen en glö­ dande kärleksförklaring, och när hälst en dylik känsla kommer att väckas av någon annan person, blir fortsättandet av äktenskapet ett brott mot " de högre " känslorna, och tillfredsställandet av vad som brukat kallas lusta förvandlas till ett lyck­ ligt uttryck för personlighetens verk­ liga jag.
Sanningen är naturligtvis, att vig­ sellöftet ej bör innnebära någon slags förklaring eller tillkännagivande alls utan ett löfte om kärlek och trohet för livet.
Det är den heligaste och högtidligaste förbindelse, som en man eller kvinna någonsin kan på­ taga sig, en förbindelse, som har sin styrka från hänsynen till heder, an­ ständighet, rättvisa och religion.
Att säga, att våra böjelser ej kunna be­ härskas av vår vilja, är att bestia- lisera den mänskliga naturen och att döda vid roten det gällande värdet av alla förbindelser och kontrakt.
Vi tänka sällan på hur fullstän­ digt det sällskapliga umgänget mel­ lan män och kvinnor är grundat på det allmänna erkännandet av äkten­ skapets helgd.
Förhållandena äro mycket olika i de länder, där dygden anses bero på brist på tillfällen, och där kvinnan alltid får lida mest.
Den angenämaste sidan av vår ci­ vilisation — den lätthet varmed oskyldiga vänskapsförbindelser in­ gås mellan män och kvinnor — står OCH INBROTTSFÖRSÄKRA i Sveas Lord Buckmasters svar till domprosten Inge.
levereras â nästan hvilhen plats hälst i världen.
genom.
^CLSXt ' Blomsiediandel TELEGRAMADR.
' VASA " CODE V. Q a TEL. * 3J * / 036S LILLA TEATERN, Söndag kl. 1,30 kl. 7 och 9 Nyårsrevyn.
Sedan varje afton kl. 8: Begär alltid Nyårsrevyn.
Kobbs TEATER.
Thé Drottninggatan 42 TELEFON 15379 GÖTEBORG ALLTID TREVLIGA NYHETER I HANDSKAR och VANTAR 99 Ah, så förtjusande! "
Alla ha vi säkert hört detta ut­ tryck ända till leda.
Det ligger lik­ som ständigt färdigt att flyga ut ur munnen, så snart en människa ön­ skar ge sitt bifall tillkänna.
Inder ett samtal kan man höra samma per­ son säga om de mest olika föremål, om människor, vädret, musik, sang, mat, kläder, blommor och konstverk: — Förtjusande!
Ett ord använt på detta sätt mis­ ter slutligen sitt värde, sin ursprung­ liga valör.
För att inte tala om hur i sig självt uttryckslöst detta ord är, som växer lik en miljonblomma P a den språkliga allmänningen.
Tän­ ka vi noga efter utsäger det ju egent­ ligen ingenting om vad eller hurt dan en sak är, ger inte ett enda inb mare begrepp, icke ens skymten en karaktäristik.
Ett tanklöst ord, som vi lättjefull * tillgripa för att lättvindigt kom® a från ett intryck.
" Ett förtjusa » landskap! "
— Vem kan väl på en sådan beskrivning få det minsta sta, klara, målande begrepp om va landskapet ifråga inneslöt?
Sam® ^ lunda lämna andra " förtjusan.
ting vi dagligen höra talas om ^ dast de mest vaga och obestäm a reställningar.
Säkerligen skulle ordet kun- att få vila hos många.
Kanske ^ de det då vid eventuell använ,, are få en vackrare och betydelse 1 ^ klang.
Det tror åtminstone ^ alltför mycket i tid och otid trycket: " Förtjusande "!
^ Flossamatta Tjock, varm, vacker, slitstark.
Domprosten säger vidare, att till- Bröllopet på Ulfåsa.
Halta Lena och v i n d ö g d a Per.
Hustrur utkastade i öknen.
Vad som synes mig så oändligt sorgligt i denna sak är, att man för fortsättandet av vårt nuvarande sy­ stem söker stöd i Nya Testamentet.
Domprosten är i detta fall mera li­ beral än hans kolleger.
De gå åter och åter tillbaka till en enda text, som de säga är inklusiv, exklusiv och oföränderlig som jordens grund­ valar.
Det tjänar ingenting till att påpeka, att den nedskrevs på en tid, då män drevo sina hustrur ut i ök­ nen med mindre omständigheter, än vi nu skulle köra en tjuvaktig tjä­ nare på porten.
Orden stå där.
De passa deras avsikter, och därför be­ gagna de sig av dem.
Varför denna enda text skulle ut­ väljas och tagas bokstavligt utan tillåtelse till någon förklaring, kan jag inte förstå.
Predikade väl det prästerskap, som nu uppträder som mina motståndare, under kriget stän­ digt över sådana texter som: " Älsken edra ovänner ", Gören gott mot dem, som hata eder ", " Om någon slår dig på ena kindbenet, så vänd ock till det andra "?
Varje afton kl. 8: Stora Teatern går fram med pu­ kor och trumpeter.
Dess senaste program: Offenbachs Riddar Blå­ skägg, som såg sin premiär den 16 januari, blev en av de obestridligaste succèser vår framgångsrika lyriska •scen under senare tid haft att inre­ gistrera.
Ur konstnärlig synpunkt är ocli förblir en parodi alltid en andra ran­ gens produkt.
Men när det Offen- hachska namnet svarar för komposi­ tionen kan man tryggt förlita sig på att något av don quixoteriets glans­ fulla och stora fläkt vilar över det hela.
Onekligen är det även en tack­ sam och njutningsrik uppgift för ett humoristiskt sinne att parodiera den allvarliga operans ofta otroligt upp­ styltade stil.
Offenbach har icke spa- Tat sig njutningen.
Riddar Blåskägg är en orgie av verkliga och medryc­ kande lustigheter, som hålla publiken i hög och fästlig stämning en hel kväll.
Några lokala anspelningar på Lorensbergsteaterns mera revolutio- ELEGANTA Balskodon Telefon Kerstin Lindahls (Med I 0179 KOJSTSTFL.ITEN Göteborg 3 - Bese utställningen SÖDRA HAMNGATAN 45 KONSTSLÖJDEN BLOMSTERAFFÄR Korsgatan 4, Telefon 8462 Rekommenderas!
Ml Tiffse noga vid köp av thé att vidstå- ende varumärke finnes å varje paket och bark!
eller iahet.
éndast " då erhåffes Hällregn.
Lördag.
Salutorget.
I rägnet bland hästar, cyklistei.
modd och genomvåta bönder stötte mitt paraply emot ett annat.
— Nej, se god dag!
Det var min väninna fru D.
I ilket väder!
Och vilka pri­ ser!
i ha icke träffats på något halv­ år, men det föll sig så naturligt än­ da att ögonblickligen störta in i det enda för platsen aktuella ämnet: de höga livsmedelsprisen.
Fru D. före­ föll utom sig.
— För min del måste jag säga.
utbrast hon bekymrad, att vi nume- ra icke ha råd att äta ägg och riktigt smör.
Tiderna äro icke längre så­ dana.
Bertil har mindre inkomster och jag får lov att spara.
Ja, du kan inte tänka dig, hur enkelt vi leva!
Sill, fisk, ärter och fläsk varje tors­ dag och för övrigt margarin, hem­ bakat bröd, litet uppstekt.
Och än då blir det ingenting över.
Vi ha inte råd att skaffa oss den minsta sak.
Du ser här min kappa — 1 år gammal!
Fyra kronor för smö­ ret!
Nej tack!
Inte så länge både barnen och jag få gå riktigt lasiga därför att vi faktiskt inte ha råd att skaffa oss något nytt.
Allt bara för­ faller, och ingenting kommer i stäl­ let.
Och så skola bönderna stå här och begära 3,50 för ägg!
Jag undrar, om det inte är samma höns nu so ni förr i tiden.
Och då var det stor­ artat att betala 1 krona pr tjog.
Ja.
usch sådana tider!
— Titta hem nå­ gon gång är du snäll så få vi pra­ tas vid!
Bjudningar ha vi inte råu med, men man räknar ju på att ens goda vänner skola komma ändå.
Hon föreföll allvarligt bekymrad, och jag tryckte med stumt deltagan­ de hennes hand.
Med synen av ett förfallet, vid av­ grundens brant svävande hem för mm inre blick fortsatte jag nedstämd min väg.
Köpte 1 kg.
bondsmör och kände mig som en usling.
Tänk, att D:s fått det .så knalt!
Mina goda vänner D., vid vilkas borcl jag så många gånger suttit under glada och charmanta fäster!
Tanken släppte mig ej.
Och när jag en dag genom vårt mjölkbud lyckats tillhandla mig några läckra ungtuppar, fick jag den goda ingi Marknadens a ((ra framstå borgen for akta vara mmm llinuilillr.
velsen att gå upp till fru D. med ett icke utan stolthet.
Vi måste helt en­ kelt ha en ny matta härinne.
Den par av dem.
här var visserligen dyr.
Men det Tänkt och gjort!
Med fåglarna i en handväska styrde jag stegen dit blir dyrare i längden att köpa skräp.
Min fantasi arbetade under vägen Det gör jag av princip aldrig.
Medan vi samtalade hit och dit oroligt med sorgsna föreställningar.
kom kaffet in — en utsökt bricka Hur skulle jag finna dem?
— Un­ med ett härligt kaffe, ett lukulliskt dernärda, sjuka kanske, i en kall vå­ dopp.
ning, där man kämpade en förtviv­ Plötsligt sade fru D.: lad kamp för att uppehålla tillvaro — Nu gör du oss det nöjet att ät!
.i och sken!
Med klappande hjärta ringde jag middag här.
Vi ha det visserligen enkelt, kyckling och ris med vispad på dörren.
grädde, men jag vet att du inte bryr Fru D. själv öppnade.
dig så mycket om maten.
Var nu — Å, kära du!
Det låg tusen saker i utropet inte envis är du snäll!
Men jag var envis.
En tung sten utom uppriktig glädje.
Och jag fick omedelbart förklaringen.
Man hade hade fallit från mitt hjärta, och jag nämligen sömmerska i huset, och kände mig färdig att gå.
Vid avskedet i tamburen tog jag " salen såg så ut! "
Men jag fick för skamsen väskan med de två ung­ all del ursäkta!
När man väl höll på var det ju bäst att ta en hel del tupparna oöppnad med mig tillbaka.
Och jag säger er, mina ärade lä­ på en gång.
Jag såg en sal som tedde sig som sare: en konfektionsaffär.
Siden, paljetter, färger, halvfärdiga klädningar på väggar, soffor och bord.
En pryd­ lig sömmerska med ett rikt guldhår, vilken satt och sydde i solskenet.
Färga Edra klädningar och blusar med — Jag syr mig några stycken på en gång, sade fru D. förklarande.
Det är ju nödvändigt.
Man kan inte ' ständigt gå i ett och detsamma.
Och hon förde mig in i salongen.
Min blick såg det genast: — - Ny salongsmatta!
En äkta orientalisk Marknadens hittills oöver­ en, med sliten frans och långa rep­ träffade ooh billigaste hem- stumpar vid ändarna som det skall färg Fråga Eder hand­ lande eller tillskriv vara.
— Vad tycker du, frågade fru D. A.-B.
NAD CO, GÖTEBORG.
Till JULKALASEN IMVLIG och INTRESSANT FARS KA NYHETER.
VÄRDEFULLT INNEHÅLL GOTEBORGS MORGONPOST Den största morgontidningen i erkänt goda kvaliteer och billigaste priser.
JOH.
NILSSONS HANDSKFABRIK Etablerad 1866.
Telefon 6990.
9 HVITFELDTSPLATSEN 9 (Mitt emot Gamla Latinläroverket).
ensamrätt för Sverige.
Efter­ lig rådgivare.
Men jag vill inte tala finning — hur förträfflig den än är vid näsan, och narra av honom en det denna rätt möjligen fanns.
Och deras egendom, fru Wieprandt ", sa­ tryck ej tillåtet).
om orsaken till min vrede.
Låt oss — kan först få värde, och efter mitt handfull pängar för mitt syndaliv. "
att på samma gång känna sin oför­ de Paul.
" Om ni tillåter — smedjan Rosenhof.
foman av Luise Westkirch.
Översättning av — e.
i a.
ar 1 började han, " om också vå- kunrf ^ ar ha skilts åt — och det olik k na ppt undvikas hos två a 0 (' h egensinniga naturer som v ^ ra är ^ " varf " ~~ ingen grund S öns^ ^ ' u, " e v ara fiender eller " D t° C k ® Öra varan, ira ont — " tanU „ VOre bättre, om du hade Pa, det förr ", — avbröt Wie- Prandt.
" v~ 7 ' ~ avDrot wie " or du är min fiende, du gg gör r Jg ont varenda dag.
Eller kan en kon • ° c s«n far sm au atf, " egen iar något värre G«d i " Ur blyg » » K ' kött och bTod ' MSk0r ÖVer sitt eget mig ifi a m!
dger '.)
a g har uppfört ii,.,; 6 S * s ^ a m ånaderna.
Jag " ntUg 0011 vreden var en då­ v ar 1111 Dam- ® Herr-Handskar Smide alla slag, Keramik, Väfnader Relativt billig- Mattan f8r det burgna, välombonade.metl kulltiverad smak inredda hemniÇ * JANUARI.
M Gny Nya Teatern har återupptagit sitt gamla goda program Bröllopet på Ulfasa, som med sin äktsvenska stämning och det alltigenom utmärk­ Kvinnorna och ta utförande denna allvarligt och ge­ diget arbetande teater består, all­ statstjänsterna.
tid skall kunna räkna med fulla hus.
A T i fästa i övrigt än en gång upp­ märksamheten på den gjorda avse­ Med anledning av den förestående värda sänkningen av Nya Teaterns k. propositionen om kvinnors tillträ­ biljettpriser.
de till statstjänst anordnades den 17 dennes i Stockholm ett offentligt opinionsmöte av Svenska kvinnors medborgarförbund, De kvinnliga kårsammanslutningarnas central­ råd, Fredrika-Bremerförbundet, Yita Bandet, Sveriges moderata kvinno­ förbund, Frisinnade kvinnors riks­ Årets första månad är inne.
förbund och Sveriges socialdemokra­ Det har kommit en ny, en annan tiska kvinnoförbund för att ge of­ stämning in i naturen.
Morgon och fentligt uttryck åt kvinnornas önsk­ kväll gripes man av förnimmelsen, ningar i den föreliggande för dem så hur ljuset ånyo efter mörkrets långa utomordentligt viktiga frågan.
tid kämpar sig fram och vinner her­ " Kvinnor från skilda verksam­ raväldet.
En klarhet, en stillhet och hetsområden och tillhörande olika ett nytt majestät vilar över morgon kårsammanslutningar och politiska och afton — skyarna äro färre och partier, samlade till offentligt möte ha mindre färg, solen en ljus, out­ i Stockholm den 17 januari 1923, ut­ säglig skirhet.
tala härmed ett bestämt krav, att då En morgon, när man ser ut, står k. proposition rörande kvinnor till­ halvmånskäran som ett smalt silver­ träde till statstjänst inom kort ånyo streck med sin närliggande, klarly- framlägges för riksdagen denna frå­ sande stjärna ej långt från sina horn.
ga måtte vinna sådan lösning, att Nyss var hela himlavalvet stjärn- den principiella likställighet mellan strött, men nu i dagbräckningen man och kvinna i dylik tjänst, som kvarstår i den ljusnande etersjön en­ de av 1921 års riksdag slutligt an­ dast den fina månskäran med sin tagna grundlagsändringarna inne­ planet.
bära, kommer till füllt uttryck i de Ännu ett par morgnar och mån­ nya lagbestämmelserna.
skäran är borta.
Blott stjärnan fin- Tillika vilja vi med anledning av den förestående behandlingen av frågan om avlönings- och pensione­ befattningshavares kön och att allt­ ringsförhållanden för kvinnor i så samma avlöningsgrunder må bliva statstjänst uttryckligen hävda, att gällande för män och kvinnor. "
avlöningen bör göras oberoende av stor sortering i brockard lack, mocka samt i guld, silver och brons Nya A.-B, City Kungsg.
51 3 SI Ml I ßÜUghetsföreställning: Barken Margareta.
GUSTAF EKMAN Cj / Vedfem av: 7h.e- Horists ' Tëlegrapk Oelloerv Association U-.S.^.
samt (Blumenspenden-^ermitttung, ' Berlin C.a 4000 blomsteraffärer jorden rundt äro anslutna.
130 FOLKTEATERN GÖTEBORO, STORGATAN31 Kanäsk^ompaniet Lord Buckmaster, som var lord­ kansler 1915 — 16, lämnar följande svar till domprosten Inges ovan- an­ förda artikel: " Det är med ledsnad, som jag fin­ ner mig invecklad i strid med dom­ prosten Inge.
Hans visdom gör ho­ nom till en fruktansvärd motstån­ dare, och vi äro honom mycken tack skyldiga för oräddheten i hans ytt­ randen.
Han har försökt göra vad få pole­ miker ha vågat - — • att försvara de nu gällande äktenskapslagarna med tillhjälp av argument, som ingenting ha att göra med den kyrkliga aukto­ För mig strider evangeliets hela riteten, och sålunda övergivit den till­ flykt, där förr eller senare alla mina lära mot de åsikter, varmed jag an- gripes.
Där finner jag oändligt med­ motståndare sökt skydd.
lidande och varje form av mänsklig sorg och bekymmer, jag finner del­ tagande även för syndare, det är en­ Elementär rättvisa.
dast skrymteri och formalism, som Låt oss nu vara uppriktiga och se framkalla obeveklig dom, och vid saken som den är utan tvekan.
Tre läsningen av Nya Testamentets skrif­ års omsorgsfull undersökning kom en ter känner jag, fast jag naturligtvis av nutidens starkaste kungl.
kom­ måste ha orätt i den känslan, att missioner att förklara de engelska Kristus ej skulle varit oberörd inför skilsmässelagarna vara omoraliska de ting, som ej göra något intryck och orättvisa.
Den första frågan blir på domprosten i S:t Paulskyrkan.
nu: " Var denna dom riktig? "
Om (Forts, i nästa n:r).
den är felaktig, så är saken avfär­ dad, ty om våra lagar äro rättvisa och moraliska, så vill väl ingen rätt- tänkande medborgare ha dem ändra­ de.
Det är blott, om de inte äro Det finns många människor som det, som det blir nödvändigt att åbe­ tro sig hava ett gott hjärta, därföre ropa den gudomliga myndigheten för att de ha svaga nerver.
att understödja dem.
Det har alltid M. von Ebner-Eschenbach.
synts mig vara något högst förunder­ ligt, att en dylik upphöjd sanktio- nering skulle tillgripas för bibehål­ landet av någonting, som är ofören­ ligt med våra begrepp om den mest Konstflitens elementära rättvisa och sedlighet.
Rätt till nytt giftermål.
SJOFARTS-TIDIig U eller faller med den kristna könsmo­ låtelsen till nytt giftermål upplöger ralen, som nu öppet begabbas.
hemmen.
Tvärtom, den betryggar dem.
Vad människor tyckas vara så Svåra fall.
Och likväl ser jag, att de som yrka ur stånd att fatta, är kvinnans häp­ på ett utvidgande av grunderna för nadsväckande trohet för den man hon skilsmässa; ha mycket som talar till gift sig med.
En kvinna blir inte förmån för deras ståndpunkt.
Jag intagen av en passion för andra män är inte mycket imponerad av lord utom i sällsynta fall, om ej den man, Buckmasters (se längre ned!)
" svåra som hon är bunden vid, har skym­ fall ".
" Svåra fall skapa en dålig fat och kränkt henne på sätt, som lag ", är en sats, som erkännes av alla ej kunna beskrivas, och brutit ner lagens handhavare.
Men ju färre de den självaktning och värdighet, med svåra fallen äro, dess bättre är la­ vilken varje kvinna borde vara om­ gen, och det synes- mig vara säkrare gärdad.
Den moderna uppfattningen av äk­ att i sedlighetens intresse tillåta skilsmässa på grund av brott, smitt­ tenskapet är, så vitt jag kan se, föl­ sam sjukdom, obotlig dryckenskap jande: Att en man och en kvinna stå och brutal grymhet än på grund av som jämlikar tillsammans med sam­ ma rättigheter, samma kunskaper äktenskap sbrott.
Vårt förnämsta behov är skapan­ och samma plikter, med en känsla det av en sund allmän opinion, som av fritt, obundet kamratskap och fördömer äktenskapsbrott under alla fria förbindelser, som de åtagit sig förhållanden som något skamligt och på grund av ömsesidig tillgivenhet lågt, och som sopar bort alla sådana och ej på grund av fula ord i en ursäkter för lusta, som våra roman­ föråldrad sammanställning.
författare nu komma med.
En per­ manent social bannlysning och kyrk­ lig exkommunicering skulle kunna uträtta mycket.
Men när man kan påräkna, att allmänna opinionen kommit helt över på den rätta sidan, så skulle jag vilja se äktenskaps­ brott dömas som en förbrytelse, så­ som i den mosaiska lagen och i mån­ ga andra gamla lagsamlingar.
HANDELS- dotterbolag ASTREA.
Man bör gå och se och höra denna Man förstår, varför denna månad glada Offenbach!
Den förtjänar upp­ — årets underbaraste, emedan den är Söndag » • ' märksamheten.
Bajaderen porten till den annalkande ljustiden - Varje afton kl. 7,30: helgats åt Janus, guden med de två Just i pressläggningsögonblicket ansiktena, härskaren över ljusets ut- Riddar Bläskägg förbereder Lorensbergsteatern en ny och ingång.
Den ena av sina symbo­ och intressant premiär, nämligen den liska profiler vänder han mot det Lor ensbergsteatern franske diktaren Paul Géraldys sto­ flyende mörkret, den andra mot det Söndag kl. 1,30: ra succéspjäs Älska, vilken vid sin antågande ljuset.
Barnföreställning Rödluvan.
premiär på Comedië Française upp­ Om stormen någon dag viner och Varje afton kl. 8: levde en enastående framgång.
Paul rägnet piskar — qu ' importe!?
Na­ Älska (xéraldy är förut bekant för göte­ turens eviga makter arbeta dock med, ... Astri Torsell borgspubliken genom sin komedi det gudomligas osviklighet bakom Hélène — Bröllopsdagar samt särskilt för Kvin­ företeelserna och rulla jorden framåt.
nornas tidnings läsekrets genom en mot värmens, återuppståndelsens, Varje afton kl. 8: av fil.
lic. fru Signe Lindberg tidi­ fägringens underbara tid.
En mor­ Nyårsrevyn 1923. gare införd artikel om diktaren.
Ett gon efter rägn och storm bryter so­ av Frankrikes största nutida drama­ len ånyo fram, tidigare, varmare än Söndag kl. 1, 30 För sista gången Billighetsmatiné: tiska namn kan han med detta sitt förr, för att med den hemlighetsfulla 33,333 hittills främsta verk sannolikt påräk­ makten i sina strålar uppväcka slum­ na den litterärt intresserade publi­ rande krafter och låta mänskligheten och allt levande erfara hänryckning kens fulltaliga närvaro.
Nya Teatern.
över livets skönhet och gåva.
Söndag kl. 1,30 Billighetsmatin,, kon­ Och därigenom, förutom en gratisreklam, nymånen upp — nätterna bli ljusa även vederfares äran att utmärkas så­ — dagarna längas — solen värmer som en redan klassisk institution.
— det är en härlig tid!
Stora Teatern inom politikens handelns, blekt strålljus i det kalla blå.
Offentliga nöjen.
senteras av Lorensbergsteatern, som efter ytterligare några dagar stiger föi ja dagshändelserna Egna fonder: Kr.
72, () 50,000: — Avdelningskontor över hela landet vill / / *., nära dekorationer senterades även nes kvar, lysande med ett dallrande livligt av publiken och bör ju även •• • T I D N I N G dra ' ett streck över de gamla histo­ rierna.
Jag kommer med goda fö­ resatser.
Far, jag har inte bara sla­ git dank de sista månaderna. "
" Så?
Inte?
Hur kommer det sig då, att du nu har varken bröd eller ar­ bete — för tredje gången på nio må­ nader? "
" Såå?
Far vet det redan?
Nåja, skadar inte.
Troligtvis behöver jag inte mer arbeta för andra.
— Jag har gjort en uppfinning, far — " " Uppfinning!
Det fattades bara.
Sitta och kläcka ut dumheter är na­ turligtvis bekvämare än rättskaffens arbete. "
" Se åtminstone först på min upp­ finning, innan far fördömer den.
Jag har ritningarna med mig — Wieprandt gjorde en avvärjande rörelse.
" Låt vara,.
Om din uppfin­ ning vore värd något, så toge du den nog till någon annan än din far, se­ dan du lupit ur huset och arbetet i otack och olydnad. "
Paul behärskade sig ännu.
Dat som drivit mig ur min fars hus, ska vi inte tala om i dag.
Men min upp­ förmenande ett högt värde, när jag fått patent på den.
Och nu kommer jag och ber far ge mig pangar till patentet, naturligtvis mot andel i vinsten — " Wieprandt slog till ett kort hån­ skratt.
" Pängar!
pängar!
Visste jag det inte?
När de komma tillbaka till fadershemmet, våra herrar söner, till fadershemmet, som de förbannat och föraktat, — de ha högmodigt skuddat dess stoft av sina fina skor — då handlar det alltid om pängar.
Pängar vill du ha '.
Pängar begär du.
Pängar!
Pängar!
Pängar! "
" Men far, är det inte naturligt att en far söker jämna vägen för sin son.
Även om jag inte fått höra många vänliga ord av min far, sedan jag kom i världen, så trodde jag ändå, att det skulle göra en far glad och stolt att se sin son komma framåt, och att han skulle vilja hjälpa honom av all kraft. "
" Jaså, det trodde du?
Det trodde du verkligen?
— Jag skall säga dig, vad du tänkte.
Min far är en gam­ mal narr.
Honom kan jag lätt dra ' I Pauls ansikte steg blodet i en mörk våg. "
Narra pängar från far behövde jag väl inte.
Det som jag hövligt bett om, har jag enligt lagen rätt att fordra som min rättighet. "
" Rättighet, rättighet!
Vad pratar du om rättighet? "
" Ja, just rättighet.
Jag har rätt att fordra arvet efter min mor.
Det var för mors förmögenhet som smed­ jan inrättades.
Jag är hennes enda barn och är nu myndig.
Om far inte godvilligt ger mig, vad jag behöver för att komma fram i världen, min mors arv kan inte förnekas mig. "
Den gamle Wieprandt hade öppnat läpparna för att ge ett häftigt svar, men tungan nekade sin tjänst, och hans av kolglöden brunbrända an­ sikte bleknade till ett gulaktigt grönt.
Alldeles oriktigt var ju icke vad den oförskämde sonen där kastade honom i ansiktet.
Smedjan, såsom hon stod, var anskaffad för den första hust­ runs hemgift.
Han hade emellertid intill denna stund aldrig ägnat en tanke åt sonens arvsrätt, ehuru han icke var inskränkt nog att icke inse måga att utbetala en så stor summa förskräckte och förbittrade honom nästan till ursinne.
Varifrån taga så mycket pängar?
— Smedjan hade nätt och jämnt livnärt honom och fa­ miljen; att få något över var aldrig tal om.
Kapitalet låg fastlåst och gav ingenting mer.
Skulle nu han, den flitige, sparsamme arbetaren, lå­ ta beröva sig sitt enda existensmedel av en sådan slyngel till son, och lida nöd på gamla dagar med sin hustru och sin yngre son, för att den lättsin­ niga odågan skulle på kort tid leva upp de stackars slantarna i sus och dus?
Han sökte ännu efter ord, då dör­ ren revs upp, och fru Frida med Hans på armen rusade in i verkstaden.
" Vem i all världen har du fått tag i, Wieprandt? "
— Då igenkände hon i skymningen styvsonen och stötte fram mellan sammanbitna tänder: " Jaså, den där var det, trashanken!
Och den vågar sig över vår tröskel.
Och du — du har inte visat honom på dörren? "
— Man visar inte bort folk från är min. "
" Han säjer, han vill ha ' arvet efter sin mor, " stammade Wieprandt.
Hustrun utstötte ett gällt skratt.
" Jag bara undrar, om jag skall skic­ ka efter en polis eller en dårhuslä­ kare! "
" Lugna er, fru Wieprandt.
Det skadar inte, att ni har ramlat in i mitt samtal med far.
Ni och den där gökungen ni har på armen ha ' ju satt er till ro i mitt varma näste och sett till, att jag blivit utkastad — " " Hör du det, Wieprandt?
Hör du?
väste kvinnan.
Sin egen köttslige bror skäller han gökunge! "
" Nå, öppna då ni på pungen, ni har ju också haft hemgift i huset.
Betala mig det, som tillhör mig från min mor, så kan ni lugnt bli sittande i smedjan med er pojke, och jag skall aldrig mer trampa över er tröskel. "
Fru Wieprandt lät honom icke tala till slut.
Hällre än att lämna ifrån sig de stackars styvrarna, som hon öre för öre sparat samman, läte hon hugga av sig ett finger.
Hon började skrika, så att det ekade i
KVINNORNAS TIDNING Emilie Petterssons Broderiaffär (Inneh.
A. HÄBSTKÖM) KUNGSGATAN 43 TELEFON 9831 Färdiga och ritade arbeten ständigt på lager.
Hemslöjdsarbeten ss.
möbeltyger, dukar, gardiner, kuddar och mattor.
SVENSSON 5 iäcke * rö * ^ger » rffG ' e * — Tag inte folk på orden, när de gny.
Då kan det gå er som det gick mig.
Gudskelov i alla fall att jag aldrig hann ge bort kycklingarna!
Jag åt med gott samvete upp dem vid eget bord.
jRagna Peters.
Varje förståndig husmoder använder Pellerins Margarin i hushållet Den människa, som är rättskaf­ fens blott emedan det är klokt att vara det är i grunden icke bättre än en skälm.
R. Whatel.ey.
De kvinnor som våra vänner älska.
Att skriva om de kvinnor, som våra vänner älska, skulle bli ett allt­ för rikhaltigt ämne att behandla och ej kunna avfärdas på en eller ett par spalter.
Men vi kunna tala om de överraskningar, som våra vänner bereda oss med sina olika tycken, och den omkastning i våra tankar och känslor, som äger rum, då den lilla obetydliga kvinna, som vi knappt lagt märke till, plötsligt framställes för oss såsom föremål för en lågande passion.
Täckelset, som döljer de flesta liv, dragés ibland helt oväntat åt sidan, och där förut allt var lugn och frid, där uppfånga vi glimtar av en sugande malström, vari dussintals motsträvi­ ga varelser dragas ner, under det de förgäves arbeta på att frigöra sig.
Och därefter upptäcka vi, att den där stillsamma lilla kvinnan har för­ skrämda ögon, som ett jagat ville­ bråd.
i nade, då män förälska sig i kvin­ nor, som inte skulle kunna göra dem lyckliga mer än en vecka, och som de själva helt visst skulle göra grymt olyckliga?
Det finns ingen lagparagraf, som förbjuder en ader- tonårig flicka med passion för lant­ livet att gifta sig med en femtio­ årig man, som ej kan trivas annat än i staden.
Det är först på fjärde da­ gen i smekmånaden, som hon bör­ jar kinka efter tennispartier och han blir fast och oryggligt besluten att aldrig i sitt liv vilja veta av någon förändring vidare annat än möjli­ gen en resa till närmaste grannstad.
Männens kärlek faller på de förun­ derligaste föremål — - och kvinnor­ nas med.
I kärlek är det ej stor skillnad mellan män och kvinnor.
Men de män, som våra kvinnliga vänner älska, intressera oss aldrig så mycket, som de kvinnor, som fängsla männen.
Vi tro alla, att vi kunna se vid första ögonkastet, vad en man går för, men vi äro alldeles förvissade om, att det finns många kvinnor, isynnerhet de blyga och tillbakadragna, som endast äro sig själva, då de äro ensamma med den man de älska.
Vacker hy är skönhet.
• i • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Använd dagligen Yvy-tvål — det är den yppersta tvål för toiletten.
Den renar xitan att irritera, och de vegetabiliska oljor, som Y vy-tvålen innehåller, göra hyn frisk och fraich.
Yvy-tvålen säljes i varje affär från Ystad till Haparanda.
Aktiebolaget YVY-Fabriken, Ystad.
Vårda håret!
om det är sjukt eller friskt och använd ZIWERT ' Z Extrait Vegetal bästa hårkonserveringsmedel.
Finnes till salu hos frisörer och i parfymaffärer samt hos Kungl.
Hovleverantör zitcepjl?
E f t r,; Göteborg.
Lorensbergsgatan 7.
Tel. 10 98. skor som vi, och det betyder myc­ ket ".
Och så stå vi där inför henne, ödmjuka och förväntansfulla, i hopp att hon ska behaga tycka om oss, efter hon " är så rar ", men med en enda blick får hon oss att ställa upp oss i försvarsställning — vi tyckte oss nästan höra henne viska; " Yt­ liga fjolla! "
Â andra sidan kan det vara en möjlighet, att hon räcker fram båda händerna och säger: " Vi är ju redan vänner ", och då vet vi, att det in­ genting har att göra med mögliga gamla böcker eller med tavlor eller andra människor, att han älskar henne — hon har ett leende som — — Och då blir hon ögonblickligen ej endast den kvinna, som vår vän älskar, utan en som vi måste älska, vi också, lika väl som han.
Det är detta att få lära känna en annan kvinna genom mannen och att följa utvecklingen hos henne från en mycket vanlig och alldaglig förete­ else till en underbar varelse med nya skönhetsdrag, oanade möjlighe­ (Saturday ' Review).
ter, som intresserar och överraskar oss.
Vi lägga märke till att hon (Eftertryck förbjüdes) har fina handleder, en liten lock bakom örat, att hon har en smidig gång, och att hennes ögon äro blå som azur.
Vi ha ej varit blinda för alla dessa företräden förut, men nu då vi veta, att det är tack vare dem, Av Doktor Martha P:son Henning som hon är föremål för kärlek, börja de få en ny betydelse för oss.
Hen­ (Svenska Kvinnors Medborgarförbunds artikelserie) nes inre har också börjat avslöjas Uppsatsen författad på för oss genom ett ord, en rörelse, en uppdrag av Svenska fattig­ talande tystnad, tills hon ej längre vårdsförbundets barnavårds­ är en bland de många utan står där utskott.
förklarad av kärlekens ljus, avskild Icke blott äldre barn, som kunna som ett helgon på en piedestal för tala om var de hava ont, lida av oss, så väl som för den man, som öronsjukdomar utan även de späda­ älskar henne.
ste kunna bliva utsatta för värk i Om det inte finns några små ytt­ öronen.
Det är lätt nog att se, att re behag att beskriva, om vår vän ett barn har ont i öronen, då dessa säger: " Jag vet, att hon inte är vac­ börja flyta, men det är icke lätt för ker, och hon bryr sig inte om kläder, en mamma att förstå var hennes men hon är så rar ", hur angelägna lilla barn har ont, då det endast är bli vi ej, att hon ska kunna tycka oroligt, skriker och ej har tecken på om oss och inte finna oss lättsinniga, någon lokalt iakttagbar sjukdom.
för att vi gärna äro med glada män­ Vad kan då giva anledning tro att niskor och äro förtjusta i vackra det har en öronsjukdom?
Ofta nog klänningar.
Vi säga hoppfullt till har barnet någon dag haft snuva och oss själva: " Det blir nog inte svårt varit täppt i näsan.
Efter att i att bli vän med henne, hon är för början hava varit ganska tåligt här­ klok för att inte veta, att man ofta under börjar barnet, då örvärk upp­ skrattar för att dölja tårar.
Han står, plötsligt och till synes utan säger, att hon tycker om samma anledning visa tilltagande oro, det slags böcker och tavlor och männi- skriker häftigt och far upp ur söm- Om öronsjukdomar hos barn.
?
?r Och varför bli vi alltid så förvå- ian äterNi i0y uérgmans Enkas smakfulla Delikatess spisknäckebrödsorter.
Säljes i välsorter, speceriaffär i Qöteborg.
verkstaden, och orden trängde genom de stängda fönstren långt ut på går­ den.
Som en hagelskur smattrade skymforden över styvsonen, över mannen.
Voro då de ett spektakel för gatpojkar hela familjen, att en sådan eländig trashank kunde våga att komma och hålla dem för narrar?
— Arv!
Arv efter modern!
— Att han inte skämdes ögonen ur huvudet.
Vad hade då både modern och han levat av alla dessa åren?
Och doktor och medikamenter under hennes lån­ ga sjukdom?
Yar hade herrn själv fått mat ifrån?
Hade hans skola in­ genting kostat?
Och matpaketen me­ dan han exercerade?
Om där hade funnits någon smula pängar, så var det slut, slut för länge sedan och tio- falt, hundrafalt mer.
Varför hade väl Wieprandt, trots all sin flit, al­ drig kunnat komma på grön kvist?
För att mor och son ätit upp all för­ tjänsten.
Och nu begärde han arv!
— Men, — ja!
Vad som fanns, skulle han minsann få, hällre än gär­ na.
Han kunde genast få det med sig strax på fläcken! "
Hon flög uppför trappan, och in­ nan vare sig Wieprandt eller Paul " a COo UNDERBARA HAVRE-MUST Vid blodbrist och svaghet För ALDRINGAR, VUXNA OCH BARN.
kunde finna ett ord, var hon nere igen med en hel armfull lumpor och skärvor.
Hon rev upp dörren på vid gavel och slängde in bit för bit, sön- derivna klänningar, blusar, uppslit­ na underkläder, grytor med hål i bottnen, sönderslagna karotter, och en kaffekittel utan pip.
Halva Ro- senhof sprang till fönster och dörrar för att se vad som stod på.
Men kräset av porslin och skrikandet fort­ for.
" Där, där har du!
Det är arvet efter din mor!
Jag är glad att få det smutsiga eländet ur mina skåp och mitt kök, det har legat och luk­ tat där länge nog!
— Här har du din rätt!
— och nu marsch!
Ut med dig! "
Hon grep Paul oförberett i armen och stötte honom ut ur verkstaden med en kraft som ingen skulle ha tilltrott det lilla fruntimret, fram över skräphögen, slog dörren smatt­ rande i lås och sköt rigeln för.
Så slängde hon upp fönstret och skrek efter honom: " Vågar du dig hit en endaste gång till så hämtar jag po­ lisen! "
I Och sedan hörde folket i Rosenhof Bertha Anderson Korsgatan 15 = Göteborg - Telefon 5122 — Vackra färgäkta Tvättyger.
Bomullsflaneller, Ylle-J^läd- ningstyger, Gardiner, sol- och tvättäkta.
Möbeltyger, kotist- vävda och tryckta.
B o r d d u k a r i linne och bomull.
Sängtäcken Tricotvaror, T^eformliv, Snörliv, Strumpor, Yllekof­ tor.
Broderier.
Blekta och oblekta Vävnader av bästa fabrikat.
Vaddtäcken• Prima Ylle-stickgarner.
CD ännu länge, hur hon utgöt sin vredes skålar över Wieprandt.
Paul stod, utan att rätt veta, hur han råkat komma dit ut, med sin portfölj under armen, mitt ibland trasor och skärvor, medan nyfikna ansikten begapade honom från alla fönster och trösklar runt om.
Han fick tårar i ögonen, så skämdes han över sin löjliga ställning.
I van- mäktigt raseri knöt han handen mot den riglade dörren.
Sedan flydde han ned i Pothoffs källare.
Bara gömma sig någonstans, var som hälst.
Inte stå kvar som ett spektakel!
I Pothoffs " restaurant " brann en enda gaslåga till hälften nedskruvad, som om hon knappt kunde andas i denna tunga fuktiga luft.
Krogstu­ gan var ett välvt rum med grova bord och bänkar, med tjocka mörka gardiner för fönstren, som också ha­ de luckor utvändigt och voro smala och sutto lågt.
Bredvid en alltid stängd dörr, mitt emot fönstren, stod en grammofon, och på dörrens andra sida låg en biertunna på ett lågt bord.
Bakom denna tunna tronade FLODIN &amp; UHRBOM Järntorget.
Tel. 10212, bost.
ankn.
Hava öronen väl börjat rinna slu­ tar barnets oro och man kan då av­ lägsna de våtvärmande omslagen och behöver endast hålla öronen rena genom att med en gummispruta sköl­ ja dem nätt med 38-gradigt vatten en à två gånger dagligen.
Har man ingen termometer att mäta vattnets värmegrad med, kan man pröva om det känns lagom varmt på insidan av sin egen handled.
Man bör icke länge fortsätta med våtvärmande omslag på små barn, ty deras skinn tål ej vid det, utan de få utslag.
I någon mån kan detta hindras genom att före omslagets läggande, huden bestrykes med något fett t. ex. zink­ salva eller borsalva.
Minskar ej öronflytningen efter 8 à 10 dagar utan snarare ökar eller andra oroande symptom tillkomma, såsom t. ex. svullnad bakom öronen eller hög feber bör läkare snarast rådfrågas.
Äldre barn, som lida av örvärk, men själva kunna tala om var de ha ont, behandlas på samma, ovan om­ talade sätt.
De böra dessutom hål­ las i säng, ligga högt med huvudet och få varmt emservatten att dricka.
Ricinoljedosen bör för dem vara en matsked och acetylsalicylsyrepulvret bör innehålla ett halvt till ett gram.
Kosten skall vara lätt och drycken icke innehålla någon form av sprit såsom cognac, öl eller dylikt.
Man bör ej försumma att dagligen på morgonen och vid 4-tiden på em. mäta temperaturen hos både större och mindre barn.
Förefinnes ihål­ lande temperaturstegring, måste lä­ kare ovillkorligen rådfrågas.
Vanligaste orsaken till örvärk är inflammation i mellanörat (innan­ för trumhinnan) men den kan också bero på finnar i hörselgången eller på båda sjukdomarna på en gång.
T vilket fall som helst är behandlin­ gen till en början densamma.
Skulle till äventyrs barnets sjukdom ej sitta i öronen, ehuru mamman tror det, så skadas icke öronen av ovan be­ skrivna behandling.
Lida barn av ofta återkommande örvärk (öronsprång), kan det bl.
a. bero på för stora körtlar i halsen, och man bör låta barnet undergå lämplig behandling härför.
Dess bättre är det sällan att total dövhet eller ens nedsatt hörsel blir resultatet efter dessa akuta, i sam­ band med snuva och förkylning upp­ komna och utan komplikation förlö­ pande öroninflammationer.
Vanli- nen, och observerar man det noga, kan det hända, att man får se bar­ net taga sig åt ena eller andra örat med sin hand.
Rör man vid barnets öron, särskilt om man tryc­ ker på främre delen av ytterörat, kan det hända, att barnet vrider sig bort och skriker värre, det ömmar.
Tycker man sig hava märkt dessa tecken hos barnet finns skäl för att antaga, att det här värk i öronen och mamman får försöka lindra bar­ nets plågor.
Vad kan hon då i för­ sta hand göra?
Ljum olja, glycerin eller s. k. örondroppar (10 proc.
fe- nolglycerin, fås utan rec.
på apo­ tek) bör drypas in i bägge öronen.
Man kan lämpligen värma skeden i hett vatten och därefter slå vätskan i den eller också kan skeden med vätskan hållas över en låga ett ögonblick, så att det blir lagom varmt att hälla i öronen (kan prövas genom att hålla skeden mot handen, skeden skall då kännas ljum, ej het).
Barnet lägges, då man skall hälla vätskan i öronen, först på ena sidan, och man får se till att vät­ skan verkligen rinner in (genom lämpliga dragningar och trycknin­ gar på ytterörat befordrar man vät­ skans inflöde), därefter förfar man på samma sätt med andra örat.
Se­ dan lägger man på vardera örat ett våtvärmande omslag bestående av en i vatten, borsyrelösning eller Bur­ rows lösning doppad och urvriden tunn liten näsduk, vaxduk och bom­ ull.
Omslaget fasthålles genom lämpligt bandage enklast genom bar­ nets egen mössa, som knytes under hakan.
För att få blodet från hu­ vudet ger man avföringsmedel t. ex. en tesked ricinolja eller 2 à 3 mat­ skedar karlsbadervatten, och kan man dessutom få barnet att taga in ett kvarts gram aspirin (acetylsali- cylsyra) t. ex. i mjölk, plägar bar­ net få ro därav.
Utvecklar sig sjuk­ domen till varbildning brista vanli­ gen barns trumhinnor lätt av sig själva, varet rinner ut, och öronen börja flyta.
Skulle detta icke in­ träffa och tillståndet icke förbättras efter högst ett par dagar bör läkare ofördröjligen rådfrågas.
där man av flera I ENGLAND KOL VED COKES C.
N. ANDERSSON 3 GOTEBORGS NYA BEGRAVNINGSBYRÅ Tel. 27 80, 69 72, 108 49, Qöteborg.
samverkande orsaker har det besvärligt med tvätten använder man blöjor av ett för ändamålet särskilt fabricerat, mjukt och poröst tyg.
Vi föra samma kvalité i den sedvan­ liga storleken 70X70 cm.
Blöjorna äro lättvättade, fuktuppsugande slitstarka.
Behöva icke manglas el.
strykas.
Mot postförskott kr.
1,50 pr styck från I M PORTAVDELNINGEN Sparregatan 8, Borås.
Pothoff, som höll uppsikt över sin lokal, och utfärdade räkningarna åt gästerna, mest muntligt.
Det var konstigt folk, hans kunder.
Mången, som gick raskt och med sunda lem­ mar in genom dörren i bakgrunden, kom ut som krympling, enarmad el­ ler halt.
Unga kvinnor förvandla­ des till gamla häxor, leende ansik­ ten till gråtande jämmerminer, brunt hår blev grått i en handvändning, och klara, skälmska raktseende ögon kommo att se matta och sneda ut: Allt detta berodde på " Krischan " Pothoffs underbara förvandlings­ konster, dessutom lånade han ut små apor och vita råttor åt pojkar, vilka han sminkat, så att de sågo ut som italienare eller savoyarder.
Han lå­ nade också småbarn åt trasiga, hung­ riga mödrar, och positiv åt blinda.
Hans krog i Rosenhof var samlings­ platsen för den stora stadens förnäm­ sta tiggare.
Vad de hade kvar av dagsinkomsten, sedan de betalat för maskeringen och rekvisita, söpo de vanligtvis upp där.
Mutter Pothoff förstod också konsten att trolla fram doftande karotter och fat på de grova borden, och de länsades raskt mot skälig valuta.
Lite musik, sång, till och med en svängom stod till buds, och tärnorna hade ofta ett ungt an­ sikte under rynkorna och en normal kropp under puckel och lumpor.
Det hände ibland, att folk från Rosen- hof själv tog sig ett glas bier hos Pothoffs för att hålla grannsämjan vid makt, och även emedan Pothoffs läto sula sina skor, lappa sina roc­ kar och slipa sina knivar hos gran­ narna.
Det hände en och annan gång att en nyfiken skriftställare kom för att " göra studier " i Pothoffs källare, som var berömd i hela sta­ den,, och då och då, men mycket säl­ lan kom en polis med eller utan uni­ form.
Dessa gäster träffade emel­ lertid endast på sådana tiggare, som voro verkliga krymplingar eller som hade en av överheten underskriven tillåtelse att emottaga allmosor.
Ty Pothoff höll god.
utkik, och under hans bierkällare fanns en hel laby­ rint av underjordiska rum och gån­ gar, som voro säkra gömställen.
Att intränga i dessa, därtill visade ord­ ningens representanter och överva­ kare föga lust.
För övrigt höll Pot­ hoff på sin specialitet: ' Folk, som 35cda Granar 1 Parfymeri • Tvål.
R;: „ Galanteri - Affäi ef| 57 Kungsgatan GÖTEBORG R, kste| ^ 523,000 kr i outlosta vinster finnes på 1889-isa » ars premieobligationer.
I nsân d Ed™ ' 9!
8 °ch gationsnumraer) amte 60 öre i frim ti n erie «hob?
Älmhults Obligationskontor varefter vi undersöka om vinst ti| » a iiu À, F [gaste orsaken till " totäTdövhet därav följande stumhet (dövsW * 11 äro sådana öronsjukdomar som " 1 ^ träda i samband med sådana infektionssjukdomar som hjärnV^ neinflammation, skarlakansfeber t mässling.
Dock har under ri 0.
ste 25 aren en glädjande n e dgå n • de dövstummas antal gjort sig ' märkt, och da såväl epidemivård öronvård under denna tid gjort stT framsteg i vårt land, vågar m aa moda att åtminstone en orsak till minskningen av de dövstummas ail tal ligger just i den förbättrade t kare- och sjukvården.
Icke dess mindre hava stora delar av vårt land otillräckligt med läka rekrafter, särskilt vad specialists angår.
Mig veterligen finnes sålun­ da, t. ex. icke norr om Gävle någon specialist för öron-, hals- och näs­ sjukdomar, ett förhållande som talar lor sig själv och försvårar den ratio- nella vården av sjukdomarna ifråga Kravet på en bättre organisation av vården av öronsjuka på våra sjukhus är av läkarna känt och erkänt.
Det är därför att hoppas, att landstin­ gen, som hittills ständigt visat sig i hög grad behjärta sjukvårdens krav, även komma att visa sin offervillig­ het, när förslag komma att fram­ ställas om öronläkares anställande vid våra länslasarett.
l^ :0 4.
28 Januari 1923 3:dje årg.
Annonspris: » Textsida 25 öre pr mm.
sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Ex. kvinnlig gymnastikdirektör.
Enär vederbörande icke synas anse att tiden är lämplig just nu för vi­ dare åtgärder har K.
T. icke velat gå händelserna i förväg.
Frågan ïr dock därmed icke förfallen.
Vi åter­ komma!
Bed.
Amalia Gustafssons Saluhallen 21 — 23 förstklassiga Charkuterivaror rekommenderas.
Tel. 1976.
Olof Asklunds Bröd Det är tös » Hrla JVIjölh Distribution på glasflaskor.
Tel. 85 78, 36 99 inte hade kraft att arbetande mot tillvarons orättvisor, och där ö levde av det, som lyckligare par " skänkte dem av sitt över 5 Notoriska förbrytare tålde han i c i sin " restaurant ".
" Var till si brukade han säga.
Människan s vara nöjd.
Jag är för godhet, a för godhet. "
Och han såg ut at vas bra.
„t.
Denna kväll satt han tyst oc nade bakom sin tunna, en ', rC.
gad man med huvud som t tt J ^ päron, grå skäggstubb på hakan ^ en krans av grått hår om den liga hjässan.
... På en stol vid, ett av borde^^ pade, i väntan på gäster, den Julia.
.
jjo » Då störtade fru Pothoil lU ' ^ arBÏ var tjock och skelade, °® * * hängde på sned en grå ull -- j a ^ u ti- " Jag är tvungen ha ' hjälp 1 ken: folk stormar m. sköt ock Pothoff steg genast upp ^ j u] ia sina papper i bordlådan, ® en vände icke ens på huvude • (Forts nästa n:v-) Helår Kr.
6: Prenumerationspris: 1 / 2 år Kr.
3: 50 » / * år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1923. tillätes gärna om " Kvin­ nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
Eftertryck INNEHÅLL.
Utlandskrönika i sammandrag.
Att hjälpa eller att stjälpa.
Av Marie Louise Ingeman.
Kvinnan man älskar och kvinnan man gifter sig med.
Av Julie Gram.
Inom egna gränser.
Också en mödrar­ nas fråga.
Fransk klokskap.
Att skiljas eller att hålla samman.
Märkligakvinnor: Drottning Kristina.
Av S.
L.
Kvinnorna och freden.
Insändarnas spalt: Öppen fråga H. — t.
K — n.
I Rosenhof.
Av Luise Westkirch.
till UtlandsKrönika BREVLADA.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070. i sammandrag Ruhrfrågan har under den gång­ na veckan utgjort brännpunkten för det utrikespolitiska intresset.
Dags­ pressen har meddelat en mängd ny­ heter från ockupationsområdet, de flesta av detaljnatur.
Som betydan­ de händelser och omständigheter må­ ste doek betecknas häktandet av ett antal kolgruveägare och stora indu­ striledare samt högre tjänstemän in­ om kommunikationsväsendet och för­ valtningen, vilka förklarat sig lyd­ nadspliktiga endast mot sitt lands myndigheter och med hörsammande av dessas order vägrat att efterkom­ ma de franska ockupationsmyndig­ heternas befallningar.
Vidare är att- omnämna arbetaremassornas i Ruhr så ståtligt manifesterade och av den opartiska yttervärlden med glädje konstaterade patriotism, de­ ras vackra sammanhållning med ar- betsgivanre, trohet mot det nödställ­ da fäderneslandet och visade manliga m °d mot den i landet inträngande fienden.
Det ligger i öppen dag, att den ranska regeringen icke på förhand Räknat med detta lugna passiva, men oc k så starka och effektiva mot- s nd.
Ockupationsledningens plan­ mässiga uppträdande under de för- a dagarna, kännetecknat av den öv «mäktiges nonchalans mot den a tlöse motståndaren och segerviss- e [Cn äve n för framtiden har därför så bytts i en påfallande osäker- • Gruvor besättas av franska bak^ er ' a Dcir nj, ' eme ll er tid dragas till- neka att arbeta av de bajonetter, som r t s ulle göra slavpiskans tjänst, siv S eiU ^ n ' som häktats för sitt pas- .v a r tStån d mo ^ i n kräktarne, fri- n * r ^ eras underlydande för- kla att de 1 annat fall gå i strejk, gr^ °eh m t a f nat (Tna ' " vilkas fängslande satts ^ ande * n f°r krigsrätt iscen- s t° r t paradnummer, ådöin i " " S ia a e ar sättas ° ^ ^ ^ t, a de böter och för­ detta ' ^ en samtidigt med vac ^ an&lt; ie utvidgar ^ r arikr ' k n Va v * 6 oc k u P a ti°nen och sänder rådet / nassor ' n i det besatta om- don,, ^ IU1 ^ vilket en militärkor- rade + ' ' n ' S.
S ° m för den plane- T y s kland granSGn mot det övriga ej °rd till ^^ rme d början skall vara (6 ^ska rikets uppstyck- üing Unna Fransk klokskap.
Att hjälpa eller att stjälpa.
Av Marie Louise Ingeman.
I n:r 3 av Kv.
T. lästes under ru­ briken " En episod " en av djup själv­ rannsakan och kristlig människokär­ lek genomandad artikel, som hos undertecknad framkallat en del re­ flexioner, för vilkas beredande av plats i Eder ärade tidning jag vore varmt förbunden.
I sak och känsla ansluter jag mig odelat till artikelförfattarinnan.
Re­ ligionen bjuder oss att lida med i vå­ ra medmänniskors olycka, och den gudomliga rättvisa, som redan talar ur profeten Esaias ord: " Bryt den hungrige ditt bröd och dem som elän­ da äro hav uti ditt hus! "
kunna vi aldrig slita ur våra hjärtan och sam­ veten.
Lika ofrånkomlig är sam­ hällets plikt att ställa det väl för sina av skydd och hjälp i behov va­ rande medlemmar.
Men när Kristus vände sig till de rike med fordran på deras offer för den behövande åsyftade han sanno­ likt med denne den verkligt fattige, d. v. s. människan som genom sjuk­ dom, olycka eller annan omständig­ het oförskyllt råkat in i nöden.
Här kände hans förmåga att lida med inga gränser.
Här blev det en sam­ vetssak att hjälpa.
Men i vår tid tillkommer ett mo­ ment, som måhända icke var samhäl­ let på Kristi tid helt och hållet främ­ mande, men som dock säkerligen icke ha.de sådan utbredning som i våra dagars samhällen, nämligen bettlan­ dets bedrivande såsom en fullt ut­ bildad industri.
Denna industri är till sin omfattning redan nu sådan att en fortsatt uppmuntran, även om den skulle ske på kristlig grund och i enlighet med våra samveten, snart nog skulle föranleda en tillväxt av det onda, som småningom skulle skapa en för våra samhällen ohåll­ bar och ödeläggande situation.
Det är en farlig synpunkt att ut­ gå ifrån att människan skall tigga sitt bröd eller bero av det allmännas hjälp.
Och det är en olycka större än någon annan, när en sådan åsikt vinner utbredning.
Vi leva visser­ ligen i exceptionella tider, som krä­ va extraordinära åtgärder.
Men det är ett oerhört misstag, som ovillkor­ ligen hämnar sig, när dessa åtgärder bliva av sådan art att en stor pro­ cent invånare erhålla sitt dagliga bröd i form av understöd eller tank­ löst vid dörrarna givas hjälp, som befriar dem från varje motsvarande förpliktelse i arbete.
Småningom men säkert få dessa människor sin moraliska grund fördärvad, deras an­ svarskänsla försvagas, deras vilja ruttnar bort i brist på användning.
Vad som nyligen mottogs som en gå­ va skall snart bliva en fordran och slutligen en nödvändighet.
Efter understödet tiggeriet — efter tiggc- riet industrien att leva av ingenting.
Den stora engelska skämttidnin­ gen " Punch " visar i ett av sina se­ naste nummer Englands statsminis­ ter, Bonar Law, och dennes franska kollega M. Poincaré, stående på en bakgård.
Framför dem ser man en gås, vilken synes vara rätt illa däran.
På huvudet bär hon den tyska pic- kelhuvan.
— Det där erbarmliga djuret, sä­ ger Bonar Law och rynkar bekym­ rad pannan, kan nog inte värpa nå­ gra guldägg, såvida hon inte först får en lång tid för att återhämta sig.
Full av energi förklarar M. Poin­ caré, under det att han bekräftande smäller den ena handen i den andra.
•Vi ha säkerligen alla runt omkring Och jag säger, att hon kan!
Och en gås, som kan värpa och inte oss sådana exempel på genom alltför vill värpa, måste tvingas att ^ärpa lösligt given hjälp moraliskt upp­ — även om jag skall vrida nacken mjukade existenser.
Arbetet gjor­ des en gång oåtkomligt för dem — ^ e härska järnvägs­ av henne!
ar betarna För - i i i i nätet inom Ruhr, i fråga om vars betjänande fransmännen icke kunna påräkna den tyska personalens hjälp, dirigerar Frankrike, helt säkert till förfång för det franska kommunika­ tionsväsendet, dit några tusen av sina egna järnvägstjänstemän av högre och lägre grad.
Den franska pressen ger uttryck åt uppfattningen, att Ruhraktionen utvecklar sig just på det sätt, man i Frankrike beräknat.
Någon fransk osäkerhet och nervositet förefinnes icke — nu skola de ordentliga kraft­ åtgärderna komma, vilka skola tvin­ ga Ruhrtyskarne till underkastelse: ekonomisk ruin för gruvägare och industriidkare samt hungersnöd för arbetare och övriga löntagare.
Ett ädelt folk det franska!
De tyska tid­ ningarna uttrycka hoppfullhet.
Man erkänner det förtvivlade nödläget, men tror, att vad som nu försiggår är själva slutuppgörelsen med Frank­ rike och att en möjlighet till tysk seger finnes.
De engelska tidningarna börja föra ett uppseendeväckande öppet och för Frankrike synnerligen ned­ stämmande språk.
Man förutspår allmänt icke blott ett misslyckande av Ruhrpolitiken utan även de mest fördärvliga följder för Frankrike självt.
Vad engelska regeringen be­ träffar intar den ännu en avvaktan­ de hållning.
F rån Amerika mäles om en växande opinion för ett ingripande i de eu­ ropeiska affärerna.
Regeringens pas­ siva politik i Ruhrfrågan har med utomordentlig skärpa kritiserats av senator Borah, som gör gällande att Amerika bort uttryckligen proteste­ ra mot den franska Ruhraktionen, vilken saknar varje stöd i Versailles­ traktaten och är en utmaning mot in - ternationell fred och ordning.
Ingenting kan förutsägas rörande den fransk-tyska kraftmätningens utgång, men det ligger i sakens na­ tur, att svaret snart skall givas.
Möjligen kommer Ruhrfrågan att upptagas av det i dagarna samman­ trädande folkförbundsrådet.
En an­ nan fråga som kommer att under­ ställas rådets prövning är den gräns­ reglering, särskilt med hänsyn till vilajetet Mossul, om vilken England och Turkiet icke kunnat bliva eniga på Lausannekonferensen.
Det är det förstnämnda landet som påkallar för­ bundets hjälp för tvistens avdöman­ de.
nu äro de oåtkomliga för arbetet.
De ställa hela sitt hopp, sin fordran, sitt livs vara eller icke vara på samhäl­ lets eller den enskildes hjälpsamhet.
Men den tanken: — Kanske jag också å min sida kunde göra något som berättigade mig att erhålla den hjälp jag begä "!
— den tanken tänkes aldrig ut hos våra dagars behövande.
Jag skulle för egen del känna mig högeligen överraskad den dag en bettlande stod utanför min dörr och sade: — Jag vädjar till er hjälp, men jag är frisk och stark, är det ingenting jag kan göra för er i stället?
Något sådant har aldrig inträffat — jag tror man vågar säga utanför någon mans eller kvinnas dörr.
De som infinna sig komma såsom ur mörkret, efter en kanske sysslo­ lös, fåfäng dag, och man vet icke ens om de äro fattiga.
Kanske ha många det t. o. m. bättre än vi, än jag, än våra grannar!
Hur ofta ha de åtminstone icke större krafter ôcli mera tid för en hel del arbeten, som ni och jag och våra grannar kanske få utföra på den övriga arbetsdagens övertid.
Men den tanken: Kanske att också jag ...!
tänkes aldrig på andra sidan dörren.
Han eller hon står där endast med sina sparda krafter och sin utsträckta hand.
Och inom dig bjuder Bibelns ord: " Bryt den hungrige ditt bröd.
.
.
.
! "
och handen fylles tanklöst och samvetet är lugnt.
Att individer i tusental andligen och lekamligen gå under genom det­ ta bekväma sätt att lösa ett socialt spörsmål besvärar däremot icke sam­ vetet.
Att en frisk, stark människa, som genom lämpliga åtgärder och genom sund hårdhet, där så behöv­ des, skulle kunnat bli en god och skötsam medborgare nu går som en usling, en industritiggare, en upp­ mjukad existens utanför var mans dörr — och att han gör det tack vare dig, mig och alla andra, som vilja köpa frid för sitt samvete med en pänning — detta skänkes oftast in­ gen uppmärksamhet i rannsaknin- gens tysta timmar.
Kvinnan man älskar och kvinnan man gifter sig med.
Av Julie Gram.
En herre fällde en gång följande yttrande om en synnerligen uppbu­ ren, och icke minst av honom själv firad dam: — Hon hör till de kvinnor man älskar och svärmar för, men icke gifter sig med.
Möjligen låg i uttalandet något av fabeln om de sura rönnbären.
Men samtidigt gav det uttryck åt en gan­ ska gängse manlig åsikt.
Enligt denna åsikt existerar det verkligen en kategori kvinnor, som av någon hemlighetsfull och fullkom­ ligt outgrundlig orsak äro drabbade av männens äktenskapsbann.
De kunna älska, avguda och skänka dessa kvinnor sin uppriktiga hyll­ ning, men uppstår frågan om äkten­ skap är det med ens slut.
Lika glö­ dande och intensivt som de trasslat sig fram till en sådan kvinnas hjärta, lika fint, förslaget och bestämt för­ stå de att trassla sig ur härvan igen.
Och vid eventuell anfordran om en förklaring av orsaken skulle de för­ svara sig med den mystiska trollfor­ meln: — Hon är icke en sådan kvinna, man gifter sig med.
Existerar det nu verkligen sådana kvinnor?
— frågar man sig ovillkor­ ligen.
Och hurudana äro de?
— Syns det utanpå dem?
— Absolut icke!
— üro de estetiskt, etiskt eller mora­ liskt på något sätt sämre än sina medsystrar?
— Ingalunda!
Frågan ligger på ett helt annat plan.
Ur kvinnlig synpunkt äro dessa hemlighetsfullt utgallrade full­ ständigt likvärdiga med alla andra kvinnor.
De äro ofta omtyckta, upp­ märksammade, firade, se bra ut, äro spirituella, kvicka, äga charme - — men deras fel är: man gifter sig ej med dem.
Alltibland kan dock det oerhörda inträffa att en fördomsfri man tagit det djärva steget att förena sitt liv med en av dessa varelser, som ingen förut med allvarligt uppsåt närmat sig.
Och äktenskapet har - — - mi- rabile dictu!
— mot all förmodan bli­ vit lyckligt — den pretentiösa doc­ Men det är kanske snarare i den kan en duktig husfru — den utdan- riktningen vi måste tvinga oss att sade skönheten en utmärkt mor — tänka i jlessa, trots den allmänna bisterheten, av djup arbetsovillighet fer av oss?
Och av vad anledning och mången gång självförvållad nöd, känna vi samvetskval över att icke överfyllda tider.
I detta hav av för- bringa skänker till en, som äger alla soffning, lättja och lascivitet drunk­ betingelser att genom sina händers nar den verkliga, den tysta, stolta, verk förvandla skänken till en heder­ oförskylda nöden.
Vi nå den kanske ligt förvärvad arbetsförtjänst.
aldrig — och om vi någon gång göra Men såsom det nu är gives det allt­ det äro våra händer måhända redan för lätt, alltför ovillkorligt av såväl tomma.
stat och samhälle som av den en­ Det är oundvikligt.
Det måste uppstå mycken nöd av så mycken mänsklig vila.
Men människan är bjuden att arbeta, att äta sitt bröd i sitt anletes svett, och ingen lag, vare sig den skrivna eller samvetets befaller oss att i detta fall påtaga oss våra friska och färdiga medmän­ niskors börda.
Med vad rätt fordra de detta of- den bortfjäsade koketten en tillgiven och öm maka.
Undertecknad har en gång bevitt­ nat, hur en man fick en bakläxa i det här ämnet.
Mannen ifråga hade hela somma­ ren vid en badort slagit skarpt för en synnerligen självständig och fi­ rad skönhet och slutligen fått henne därhän att besvara hans böjelse.
Men flickan var mycket ung och mycket exentrisk, och mitt i romanen föll han på dén nyktra idén, att hon ej var kvinnan, man gifter sig med.
Följaktligen slog han back.
Till hennes sorg och grämelse började han plötsligt och behändigt att trass­ la sig tillbaka från sin utsatta plats, varpå kort därefter en annan man, en ansedd läkare, uppträdde med stor energi på den av rivalen övergivna vädjobanan.
Denne vann slutligen flickans hjärta.
Men som han var en allmänt respekterad man, och hon gjort ett allmänt- känt fiasko, förvånade man sig över hans val.
Beklaganden ute- blevo ej heller.
Sommaren tog emellertid slut och sagan glömdes.
Några år senare kom undertecknad att på trottoaren i en stad gå bakom en dam, som i sakta mak sköt en barnvagn framför sig.
Hon före­ tedde en gestalt av liv, kraft och flärdlöshet.
Alldeles ofrivilligt lade jag märke till det guldblonda rika nackhåret, kängans hygieniskt låga breda klackar, den höga vackra väx­ ten.
Vid ett hörn vändes vagnen, och döm om min förvåning, när jag i den­ na idealtyp för en sund, duktig mor igenkände min firade, extraeleganta och excentriska unga dam från bad­ orten!
Hon hade under dessa år blivit tu­ sen gånger vackrare.
Det hårda, be­ fallande, nästan stötande i hennes väsen var borta — • ögon, panna, mun utstrålade kvinnlig blidhet och god­ het.
Vi hälsade med ett leende.
Hennes korta, redan halvförglömda sommar- saga sköt ånyo blixtsnabbt upp i er­ inringen.
Så hade det alltså gått henne!
— Vad hade det månne blivit av mannen-beundraren efter reträt­ ten?
En premiärkväll i huvudstaden gav mig svar.
Han satt där i den ömkligt glesa salongen en bänk fram­ för mig, mörk, distingé, ensam och trist.
Plötsligt såg jag honom spritta till, sänka programmet, resa sig och buga — vördnadsfullt, djupt.
Föl­ jande riktningen av hans blick ob­ skilde.
Det är en grundfalsk väg serverade jag tre personer i bänken — en väg som förlorat ur sikte li­ framför hans — herre, fru och en vets utgångspunkt om allas skyldig­ guldblond flicka i 10 à 12-årsåldern.
Det var hon!
het att göra sin arbetsplikt på jor­ den, och som glömt att även den Han och hon efter 13 à 14 år!
Och störste av alla givare med hjälp hur charmant hade hon ej blivit!
åsyftade icke allenast några fås Högväxt, smärt, av en annan skön­ skyldigheter, utan allas inbördes het än vid badorten, men en långt hjälp mot alla.
ljuvligare, mognare.
F. d. adoratören måtte ha tyckt
