# ID: svediakorp-per3012
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Kvinnornas Tidning
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Kvinnornas tidning', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1923
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,206
# sentences: 1,553
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-kvt
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


KVINNORNAS TIDNING Emilie Petterssons Broderiaffär (Inneh.
A. HÄBSTKÖM) KUNGSGATAN 45 TELEFON S831 Färdiga ritade arbeten ständigt på lager till billigaste priser.
Garner och alla slags tillbehör för handarbeten i största nrval.
Amerikanska barnäktenskap Barnäktenskapen i Förenta sta­ terna visa en konstant ökning.
En­ ligt en i dagarna framlagd statistik inträdde år 1920 icke mindre än 1,000 15-års pojkar i det äkta stån­ det.
Av dessa voro innan året gått till ända 82 änklingar eller från­ skilda.
Samma år trädde 12,234 femtonårs flickor i brudstol.
För sextonåringarna voro siffrorna be­ tydligt högre eller 3,222 pojkar och 41,626 flickor.
C:a 10 proc.
av de gifta barnen utgjordes av färgade.
Varje " förståndig husmoder använder Pellerins Margarin i hushållet upp klockan sju på morgonen och börja arbetet igen under den ålder, då barnen, särskilt flickorna, äro mycket ömtåliga, under den ålder, då deras hälsa för livet grundläg- ges.
Upp till studentexamen stegras arbetet.
Gossar och flickor, som under denna tid behövde utveckla sin kropp, äro hela dagarna, ibland in på nätterna, ibundna vid ett stilla­ sittande och nervansträngande ar­ bete.
Då fullvuxna män inte få ar­ beta längre än till klockan fem på eftermiddagen.
Och vid denna ål­ der behövde de dock mer frihet att utveckla sig självständigt, mer till­ fälle att lära initiativ, självverksam- het och praktiskt arbete.
Vid denna, tid behövde de inte blott inhämta, plugga och återge, utan även ha praktiskt arbete.
Är det verkligen så viktigt, att våra barn med sådan ängslig iver inhämta varje detalj i en viss skol- kurs, medan iingen hänsyn tages till att deras hälsa får en knäck, ofta för livet?
Det är som bekant de lata ele­ verna, som klara sig bäst, sedan de slutat skolan.
De flitigaste och bä­ sta eleverna ha ofta fått både kropps- och själskrafter nedsatta, och de ha så uteslutande inriktat sig på skolan, att de stå mer främ­ mande och försagda än de andra iniför de nya uppgifterna.
Det ser ut som om föräldrarnas uppfostran av barnen vore obehöv­ lig, så föga tid blir övrig för bar­ nen att vara tillsammans med för­ äldrarna.
Det naturliga är dock att föräld­ rarna uppfostra sina barn, medan gosse, Lisbeth.
Och jag törs väl säga, att ända tills för några veckor sedan har jag haft stor glädje av ho­ nom.
Men med ens har han blivit förändrad.
Han har förändrats!
Du måste ha märkt det också. "
Lisbeth skramlade med grytorna.
" Åh, du inbillar dig alltid så myc­ ket! "
" Sitt arbete sköter han nog or­ dentligt.
Men halva nätterna driver han omkring.
Det är inte bra.
Jag har hört, att han och Paul Wie­ prandt håller sällskap med Pothoffs tiggarpack, till och med rätt ofta.
Det är en skam för dem båda. "
" Inte kan jag göra något däråt?
Du får tala med honom, om du tror att — " " Nej, med förmaningar kommer man ingen vart.
Yad jag menar är, att vi ska ' försöka hålla honom hemma, på ett fint sätt, utan att han märker det, förstår du?
Det blir din sak.
Sådant kan endast en kvinna.
Hon kan göra hemmet så behagligt för en man, att han inte ens tänker på att gå ut. "
Lisbeth vispade ägg och svarade ingenting.
de leda deras arbete.
Det naturliga är att barnen även ha någon tid för praktiskt arbete.
Hela livet be­ står ju för de flesta endast av prak­ tiskt arbete.
Bönderna i en västgötaibygd op­ ponerade sig för en tid sedan mot den förlängda lästiden i skolan.
De anförde bl.
a. att barnen behövde uppöva sitt handlag med arbetet.
De hade alldeles rätt.
" Det är demo­ raliserande, att inte uträtta något arbete, som man känner sig ha gjort nytta med, och det är säkert ingen god uppfostran till arbetsam­ het, att tvingas till ett för drygt arbete, som man inte har intresse för och som man amser sig ha rätt att fuska med.
Att barnen hjälpa till något hem­ ma är nyttigt för dem och gör der;) lyckligare, än om de helt och hål let upptagas av skolarbetet.
De känna sig som nyttiga och oum­ bärliga medlemmar av familjen.
I många hem skulle modern allt för väl behöva hjälp av barnen.
Dessa familjer, som behöva någon prak­ tisk hjälp i hemmet av barnen, blir under dessa tider allt flere, då in­ komsterna minskas och svårigheter­ na att få tjänare bli allt större.
Men barnen äro nu verkligen så upptag­ na av skolarbetet, att man sällan kan begära mera arbete av dem.
Men även när barnen kunde ha tid, t. ex. under skolferierna, ser det ut som om barnen numera inte kände sig ha några plikter mot hemmet, särskilt förefaller det vara så i mån­ ga arbetar familjer.
De ha inte lärt sig att känna någon ansvarskänsla.
Många barn, som ständigt skylla på skolarbetet, slarva i själva ver­ ket även med detta och lära sig på det viset, trots skolan, icke att ar­ beta.
Det vore nyttigare för barnen, att de mer finge uppfostras av föräld­ rarna.
och att föräldrarna åter kun­ de känna sig ha plikt — som förr — att uppfostra barnen.
Skolsalen är en kasern, där ele­ ment från alla håll föras samman.
Som bekant tycks det vara de säm­ re elementen, som smitta från sig i kasernliv.
Även på våra läger­ platser, där dock fullvuxna män komma tillsammans, uppstår en rå­ het och förvildning, som iman ej fin­ ner hos samma unga män i deras dagliga liv i hemmet.
Barn lära ingenting så lätt som odygder och oarter.
" Han lär sig så mycket odygd i skolan ", är ett uttryck, som man ofta hör.
Kanske ligger även här en förklaring till " ungdomens förvildning ", detta un­ derliga slagord.
Vår ungdom, som tillbringar hela dagen i uppfost­ ringsanstalter, borde väl minst av allt få tid att bli " förvildad ".
Gör mindre klasser i skolan, så blir det mindre rötägg och smitt­ ämnen i var klass och lättare för lärare att personligt påverka bar­ nen, och återskänk barnen åt hem- het, hemarbetet och föräldrarnas uppfostran!
(Forts.) Bråsths Konditori Kvinnornas Självkjäliskma S / u k- och Begravningskassa Nya medlemmar vinna inträde.
För­ säkra Eder mot sjukdom I Anmälningar göras till Ordf. Fr.
Anna Larsson, Skans­ torget 8.
Tel. 182 06.
Billigamånadsavgifter Ziwertz ' Momentan färgmedel för ögonbryn, hår och skägg, ögon­ blicklig verkan.
Fäller ej vid tvättning.
För häl­ san oskadlig.
Finnes i 4 nyanser.
I parti och minut hos Kungl.
Hovleverantör Ziwert ' z Eftr., Lorensbergsgatan N:o 7, Göteborg, — Tel. 1098 Från läsekretsen.
Ärade Redaktion!
Med verklig spänning och intresse väntade jag en fortsättning i Edra ärade spalter på Ung frus fråga om det i flera lyckliga äktenskap än hennes förekom misshälligheter och gräl.
Eder värderade experts svar syntes mig nämligen alltför schema­ tiskt och gav mig ingen riktig tröst.
Anledningen till mitt intresse som tredje part är att även jag i mitt äk­ tenskap råkat ut för samma erfaren­ heter som Ung fru.
Såsom hon och hennes make äro min man och jag lyckliga — och ändå ...!
Jag kan icke förklara varför, men samtidigt med att jag älskar honom mest och anser honom bäst bland alla skapade varelser finns det ingen som så out­ sägligt lätt och i så oerhört hög grad kan förarga mig.
På några minu­ ter kan en fullständig omsvängning inträffa i mina känslor mot honom.
Exempelvis när han är bortrest.
Ef­ ter att oavbrutet ha längtat efter att få återse honom går jag såsom i en glädjefeber den dag han skall kom­ ma tillbaka.
Men knappast har tå­ get kört in och lyckligen återförenat oss, förrän den obetydligaste baga­ tell kan leda oss in i det mest brin­ nande gräl.
Visserligen går det över lika hastigt som det kommit, och ännu har solen aldrig gått ned över vår vrede.
Men är det bättre med vreden, därför att solen lyser på den?
Och vad är detta i vårt vä­ sen, som slungar oss som lekbollar mellan det ljuvaste och det bittra­ ste?
Vad jag mest av allt undrar över det är: ha flera det som jag?
Eller äro Ung fru, Eder expert och jag undantag från lyckans stora re­ gel?
O. s. a. från dem som veta!
En undrande fru.
Som vi icke kunna få sakkunska­ pen inom redaktionen att yttra sig vidare i frågan hänskjuta vi denna gång yttranderätten till vår ärad:; och sannolikt i frågan mångsidigt upplysta läsekrets.
Red.
SVENSSON 5 VCKE ßR0Ds fit GIE / v OLL K * 4 " * ^ G. HjOf Bertha Anderson Tänk inte Vackra färgäkta Tvättyger.
Bomullsflaneller, Ylle-T {läd- ningstyger, Gardiner, sol- och tvättäkta.
Möbeltyger, konst- att det är likgiltigt vilken tvål Ni använ­ der, ty skillnaden är stor och verkan ännu större.
YVY-tvålen är den bästa.
YYY-tvålen är tillverkad på särskild för denna tvål uppfunnen metod av uteslu­ tande vegetabiliska oljor med tillsats av de mest utsökta essenser pä detta område samt med stöd av vetenskapen och under det noggrannaste beaktande av hygienens fordringar.
YVY-tvålen sälj es överallt.
vävda och tryckta.
B o r d d u k a r i linne och bomull.
Sängtäcken Aktiebolaget ÏIIÏ Fabriken, Ystad.
Tricotvaror, T {eformliv, Snörliv, Strumpor, Yllekof­ tor.
Broderier.
Blekta och oblekta Vävnader av bästa fabrikat.
Vaddtäcken.
Prima Ylle-stickgarner.
GÖTEBORGS NYA BEGRAVNINGSBYRÅ Korsgatan 15 = Göteborg 1 — Telefon 5122 — Vår följetong.
Årsskiftet är alltid en kritisk tid­ punkt för varje tidning.
Betänk endast, alla prenumerationer utlöpa just då!
Det gäller att få abonnen­ terna med över in i det nya aret, och den journalistiska klokskapen har för detta vällovliga syftemål uttänkt många medel, om vilka den tidnings­ läsande allmänheten just ingen aning har.
Ett av dessa är, om vi nu skola förråda en yrkeshemlighet, att låta en ny följetong börja någon månad före själva årsskiftet.
Det finns väl knappast något retsammare än att få en intressant skildring avklippt just när man kommit tillräckligt långt in däri för att hava blivit fängslad av innehållet och " spänd " på fort­ sättningen.
När det så här gäller en tidning och dess följetong är ju sorgen lätt släckt genom en fortsatt prenumeration — alldeles så som av­ sikten med hela anordningen varit!
Men saken har en frånsida — - de nytillträdande prenumeranterna kunna absolut icke vara belåtna med att kastas huvudstup a in i en berät­ telse, som redan fortskridit några kapitel, och föras tillsammans med en massa obekanta människor, otn vilkas föregåenden ingenting är känt.
— Nåväl, för att göra en lång histo­ ria kort, så har Kvinnornas Tidning, som dess läsare ju haft tillfälle kon­ statera, på övligt journalistiskt sätt låtit följetongen börja strax före års­ slutet, men har samtidigt sökt för­ nöja de nytillträdande prenumeran­ terna genom att tillerkänna dem de- cembernumren gratis.
Även de pre­ numeranter, som ännu komma, skola vi, om de sätta sig i direkt förbin­ delse med vår expedition, hälst med bifogat prenumerationskvitto tillstäl­ la de ifrågavarande numren, så långt förrådet räcker.
Även om intet så­ dant kvitto vid prenumerationen ut- tagits och därför ej kan företes, äro vi beredda att tro * på uppgiften och handla därefter.
Då det emellertid kan tänkas, att åtskilliga av våra läsare finna även detta rätt minima­ la arbete att få följetongens början besvärligt, meddela vi här nedan ett FLODIN &amp; UHRBOM Järntorget.
Tel. 10212, bost.
ankn.
kort sammandrag av romanen " I Rosenhof " så långt den hittills fort­ skridit.
De av våra läsare, som icke absolut önska ha romanen hel, skola i detta koncentrat finna allt vad de behöva för att känna » sig insatta i handlingen och kunna följa tråden sådan den i fortsättningen spinnes.
Alltså: I de fem decembernumren har lä­ saren presenterats för samtliga invå­ nare i det gamla avsigkomna kvar­ teret Rosenhof — en av dessa av ti­ den bortglömda pittoreska platser i en i övrigt prydlig och framåtsträ­ vande stad, vilka ovillkorligen väcka vandrarens uppmärksamhet och in­ tresse.
I denna liksom för sig själv avskilda värld framlever bokens väx­ lande människogestalter sin händel­ serika tillvaro.
Där lever Lothar Braunfels, " baronen ", filosofen, som utan att höra till de andra kvarters­ invånarna småningom lärt sig att bliva som en av dem och trivas med deras värld.
Där finns makarna Pothoff, innehavarna av Rosenhofs krog, där den sydländska skönheten " Svarta Julia " står, lappskomakaren Abeking med dottern Erna, lump­ handlaren Moses Deideles med sin uppåtsträvande son Moritz, unge Paul Wieprandt, som gripits av svärmeri för en av romanens intres­ santaste kvinnogestalter, den vackra och stolta Lisa Lippert, vilken ge­ nom sin hånfulla köld driver den förtvivlade ynglingen i armarna på Svarta Julia.
Familjen Lippert förtjänar en sär­ skild presentation.
Modern, en tvät- terska, försörjer sig och och sin stora familj med arbete i finare hem.
" Ge­ nom särskild överenskommelse med damerna " har hon tillåtelse att med­ taga sin kvällsvard med sig hem — en lika rörande som betänklig om­ skrivning för alla de saker i spece­ rier, mat, kläder och bjäfs hon rövar med sig ur de rikas förråd till sitt fattiga bo.
Trots denna samvetets rymlighet vilar en hemtrevnadens, godhetens och rättrådighetens stäm­ ning över gestalten.
Till familjens försörjning bidrar dessutom en mys­ tisk figur vid namn Palle — en lytt Galanteri - Affäi eri 57 Kungsgatan GÖTEBORG R ikstel ^ yrkestiggare vilken ge nom att.
5 med sig av sina hoptiggda fått en fcÄ,.
., ' " " " " » t plats vid mor Lipperts bord I " na brokiga miljö växer Lisa L ' upp.
Genom sin anställning hon kommit att kasta en blick annan vidare och vackrare värld ' t vars härligheter ett giftermåls^!
från en man utanför Rosenhof-.
märken den rike Emanuel Meyer slagit en löftets bryga.
Yidare få vi g ö ra J kantskap med brödraparet Ernst Ede Wessel — två mänskliga traster, som innerligt älskat varat dra, tills en gripande livets tragedi plötsligen sliter banden emellan de® — en tragedi, som just står und I utveckling i den fortsättning av t0 manen som följer under strecket C.
N. ANDERSSON REKOMMENDERAS.
Tel. 27 80, 69 72, 108 49, Göteborg.
ALMEDALS FÖRSÄLSJNINGS-MAGASIN, Kungsgatan 55. över flög med tacksam blick sitt nätta trevliga hem och den blonda lilla kvinnan, som var hemmets själ, mo­ der till hans barn, i vilket han såg sitt livs ändamål och lön.
Och medan han gick till verksta­ den, tänkte han på en viss välsignad kväll, då han för första gången mötte den blonda Lisbeth under ås­ ka och blixt och strömmande rägu.
Han var på väg hem från sin fabrik liksom hon från sin.
Både komiskt och rörande var det att se hennes överraskning och skräck, när hon flydde in i en portgång undan oväd­ ret.
Det ljusa krushåret och den sn ygga ljusa klänningen voro båda drypande våta.
Och så kom han ocn erbjöd sig följa henne hem med sitt stora paraply.
Först tycktes hon tveka, men när hon såg på honom, lyste ansiktet upp i glad tacksamhet.
Och hur lustigt hon hade pratat!
Trots rägnet som slog emot dem tycktes vägen alltför kort, och när de skildes vid hennes port, hade de redan kommit överens att träffas nästa söndag, och Ernst Wessel hade redan beslutat att hon skulle bli hans maka.
Han hade aldrig ång­ rat det.
Han var stolt över sin hu­ stru, stolt över hennes muntra skön­ het, stolt över hennes flitiga händer, stolt över att kamraterna i hemlig­ het avundades honom, och icke minst stolt över att han tack vare sina grundsatser, lyckats uppfostra den tanklösa flickan till en så duglig, plikttrogen hustru.
Då han just hunnit ned för trap­ pan sprang Lisbeth fram till spe­ geln, ryckte i håret för att få det att falla lösare, satte på sig en him­ melsblå rosett under kragen, och ro­ pade genom dörren nedåt trappan: " August!
— - Au — gust! "
En treårig gosse, blond och rosig lik henne själv, knogade uppför trappan från våningen under, när hon ropade.
Hon tog honom på knäet och gav honom i hast hans välling.
Sedan lade hon honom, allt så raskt som möjligt.
Tände lam­ pan och dukade upp aftonmåltiden för sig själv och den unge svågern.
Hennes ögon glänste därvid, kinder­ na blevo röda och som dunkla rosen­ blad glödde hennes fylliga läppar.
En feber började brinna i hennes in­ re, en feberaktig begärelse, vilken N:o 2.
Ex. kvinnlig gymnastilcdireMör.
Saken är från flera håll påtalad och vi anse den i högsta grad förtjänt av en utredning i ett följande num- mer.
' » OP Köp • l o F A s k l u n d s Bröd •etlrb&amp;b Annonspris:, Textsida 25 öre pr mm.
sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Kött- och Fläskaffär Saluhallen 133.
Telefon 4481.
OBS.!
Prima varor.
Billiga priser.
Redbar behandling.
Röki Lax} Konserver, Ost, Smör och Ägg i Bazar Alliance N:o 55 och 60 Högaktningsfullt A. Magnusson.
Tel. 4570 till båda butikerna.
" Ett väldigt godt bröd " Så säga alla, som smakat och bruka Bergmans Enkas Delikatesspis = knäckebrödsorter Mjölk Distribution på glasftasleoi ".
Tel. 85 78, 86 99 länge legat som frö, men nu ^ växa och skjuta skott.
En g ' " 1 » gick hon in i förmaket, tog maD ^ fotografi från aténiennen, betra _ de det och sedan sitt eget ansi ® spegeln och gjorde en grimas- ^ denne man med sina grundsatser ^ sitt överväldigande förstånd, in ^ de han en aning om, vad det vi ga att vara ung, att hungra e lycka.
Trots all sin klok ie ^ han så dum — så ärkedum ^ ^ han trodde sig kunna vara 11 °°,.
i Han ® en sådan kvinna som n° n - i g on alla sina dygder och plikter^ ^ ^ ville ha ' en levande m an - unge svågern skulle hon ° ^ hålla hemma!
Ja, nogs ' u hålla honom hemma!
vt upP - Plötsligt lyste hennes ansi ^ Hon kände igen Edes steg P a pan.
" Äntligen!
Äntligen!
^g^el " - Förlägen steg han över 5tr; 1 - Förlägen sänkte han " blicken len i hennes ögon.
" Var är Ernst? '
n: r) - (Forts näs^a Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
år Kr.
3: 50 V 4 år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1923. manträdde skadeståndskommissionen och förklarade mot det engelska om­ budets röst, att Tyskland avsiktligt underlåtit att fullgöra även sina kol­ Ur den artikel " Citat och Reflexio­ Det ligger ju intet klandervärt i leveranser till Frankrike och Belgien.
Bland Danmarks författarinnor ner ", som vi återgiva på annan detta samarbete, tvärtom, men här För Quebec, en provins i Kana­ Därefter togo händelserna det vänta­ intar fru Thit Jensen ett rum för sig.
plats i föreliggande nummer, talar som alltid i livet gäller, att det ena da med övervägande katolsk be­ de och fruktade förloppet.
De fran­ synes ha tagit till sin uppgift den desillusion, som väl de flesta göra och det andra icke låta.
Vad folkning, gälla ännu, nådens ar Hon ska och belgiska regeringarna över­ att göra upp den kvinnliga räknin­ kvinnor och antagligen även ett stort man begär av " förtroendekvinnor­ 1923, följande lagbestämmelser: lämnade samtidigt till tyska regerin­ gen med mannen.
Hon är inte ond Utlandskrönika i sammandrag.
antal män känna inför den kvinnliga na " är att de först och främst skola Fadern råder ensam över barnen.
gen likalydande noter med förkla­ och bitter, inte sentimental, hon är Desillusionen och förhoppningen medborgerliga fullmyndigheten, vun­ ha känsla av att de representera En flicka, som fyllt 12 år, får ring, att de med anledning av den Av I.
D.,, kvinnovärlden, och att de som den­ ingå äktenskap mot moderns vilja, kvick och rolig.
För att visa hennes Hur en äktenskapslag kan se ut.
konstaterade tyska obenägenheten att nen genom rösträtten.
genre återgiva vi här nedan ett litet De till denna reform knutna stora nas företrädare skola söka infria de om hon har faderns samtycke.
Varför kvinnan lämnade hemmet.
fullgöra åtagna förpliktelser ämnade kåseri, som hon haft infört i " Poli­ förhoppningarna om ett tillflöde av med rösträttskravet förenade stora Riksdagen.
Ingen läkare får operera en gift tillgripa de i Versaillestraktaten Enkan.
Av H.
H. en ny egenartad och god kraft till förpliktande löftena om en förbätt­ kvinna eller ett minderårigt barn, tiken ".
Vaggsång för ett hjärta.
Ur Karin medgivna sanktionerna och ockupera Så här skriver hon: det politiska livet genom kvinnor­ ring av samhället, om ett moderligt även om det gäller att rädda deras Ruhrområdet samt genom en kom­ Eks Dikter.
" Kvinnan har långt hår och kort nas inträde däri hava, det kunna vi inslag däri.
Det är svårt att defi­ liv, utan att mannen, resp, fadern öiftet.
Av Den fundersamma.
mission försäkra sig om att kollevo- minne. "
ju öppet och ärligt erkänna, icke niera " det moderliga inslaget ", men givit sin tillåtelse till operationen.
Kvinnorna och freden.
ranserna ordentligt fullgjordes och, Ack!
En tysk julfest.
Av Ella von Ereijhold.
gått i uppfyllelse.
Det är i själva skulle det icke kunna tänkas som en Om icke laglig överenskommelse överhuvud taget, att skadeståndet Den som ville föresätta sig att ösa Litteratur.
verket, som om alls ingenting hänt, åt samhället given prägel av hem., träffats till skydd för hustruns egen­ verkligen betalades.
Denna kommis­ upp världshavet med en tesked och Citat och reflexioner.
som om hela denna väldiga reform, ett gott och kärleksfullt hem åt fol­ dom, äger mannen rätt att fritt och sion skulle ha befogenhet att ge or­ den som ville föresätta sig att räkna Prygelstraffet.
vilken med ett slag fördubblade val- ket.
Männens samhälleliga åstun- utan redovisningsskyldighet förfoga Våra kläder få frysa för oss.
der till det tyska kolsyndikatet samt alla de dumheter män sagt om manskåren icke satt något spår i ti­ dan inom alla länder torde i stort över alla hennes tillgångar, även ar­ 1 Rosenhof.
Av Louise Westkirch.
myndigheterna i Ruhr.
kvinnor skulle ha lika långt till må­ den, aldrig skulle komma att göra sett gå ut på att göra de resp. fol­ betsförtjänsten.
Samtidigt härmed hava franska let.
ken mäktiga och rika.
Den kom­ Hustrun är omyndig med mannen och belgiska trupper av alla vapen­ det.
r pletterande kvinnliga, fullt ut lika A ar är den stora kraft, som fanns till förmyndare.
slag och fullt krigsutrustade inlett En modärn kvinna, som har sitt Hustrun får icke lämna mannen.
innesluten i den kvinnliga rösträtts­ ädla uppgiften borde vara att göra en ockupation av Ruhr.
minne i behåll och en man som har Gör hon det, kan han låta återhämta rörelsen, innan den ännu nått målet dem till nöjda, lyckliga folk.
Italien har icke deltagit i den mi­ det dåligt ställt i sådant hänseende Det är helt säkert efter denna henne genom polisen.
för sin strävan, denna vackra enig­ litära aktionen men insätter ingenjö­ skulle kunna skaffa sig en liten En man erhåller skilsmässa till het, som ställde kvinnorna sida vid linje vi svenska kvinnor böra arbe­ rer i kontrollkommissionen.
trevlig pratstund om gamla tider.
i sammandrag sida utan hänsyn till politisk färg ta, både de som innehava kommu­ säng och säte, om hustrun är otro­ England har icke inlagt någon pro­ Gamla tider är bara 30 år till­ Stora, ödesdigra händelser hava ti- test mot den franska politiken, var­ eller samhällsställning och gav ett nala och statliga förtroendeuppdrag gen.
Otrohet å hans sida har sam­ baka i tiden.
så imponerande intryck av självmed­ och alla de andra som skola utgöra ma effekt, endast om han installerar mat.
emot Amerika visat sitt ogillande ge­ Den moderne mannens första kla- Pariskonferensen upplöstes på nom att återkalla sina i Rhenlandet veten styrka, av makt och myndig­ den starka understödjande kvinnli­ älskarinnan i hemmet.
gosuck skulle då komma att låta så het, klart utstakade räta vägar mot ga opinionen i samhället, till vars tredje konferensdagen sedan ofören­ kvarvarande ockupationstrupper.
här: Kvinnorna hava lämnat det Till ovanstående kusliga redogö­ höga, gemensamma, till hela folkets önskningar hänsyn måste tagas.
Vad liga meningsskiljaktigheter i den ty­ Den tyska regeringen har å sin si­ kunna vi göra?
Söka undanskaffa relse kan fogas den lugnande förkla­ kall och den plats, som de på grund ska skadeståndsfrågan konstaterats da förklarat, att ockupationen av lycka syftande mål?
— Splittrad, av himmelsk nåd kunna fylla som mellan England å den ena sidan och Ruhr innebär en uppenbar kränk­ borta!
Enigheten inom kvinnovärl­ allt som sprider vantrevnad i sam­ ringen, att dessa lagar icke överens­ ingen annan: Hemmet och den hus­ Frankrike med dess vapendragare ning av Versaillesfredstraktaten och den är försvunnen.
Den styrka, som hället och framkallar berättigat stämma med den allmänna uppfatt­ liga gärningen.
Nu vill de vara all­ sammanhållningen gav, uppdelade missnöje, att söka främja allt som ningen inom Quebec ' s manliga värld, ting, som de icke duga till, allting Belgien och Italien å den andra.
beslutat att fördenskull inställa ska i religiöst, kulturellt och moraliskt vilken är mycket, mycket bättre än Det framlagda engelska förslaget deståndsbetalningarna till Frankrike sig i samma stund rösträtten var ett hänseende höjer folket, att utjämna så.
Men naturligtvis förekommer utom det enda, som mannen högak­ innehöll rätt stora eftergifter gent och Belgien.
Vilka ytterligare mot­ faktum, i små rännilar, som sökte klass- och partimotsatserna, att väc­ också olyckliga äktenskap, där kvin­ tar och beundrar: den goda husmo­ emot Tyskland.
Det var icke män­ åtgärder tyskarna skola vidtaga får sig hän åt olika politiska håll in i dern.
Där — o!
— den modärne ka till liv broderskänslan, att lugna, norna fullt ut få den hårda medfart niskokärleken, som talade, utan prak­ framtiden utvisa.
En av dem är dock de manliga partiernas mäktiga ström­ mannen räcker sina knäppta händer ena och sammanföra de splittrade, lagarna tillstädja.
Det är därför Tyskland redan känd.
Kolsyndikatet, den sto­ fåror och nu, skilda från varandra, tisk affärsmässighet.
mot himlen som ett vittnesbörd om stridiga viljorna till ett samhälleligt som Quebec ' s kvinnor nu arbeta på skulle få andrum, dess skuld skulle ra försäljningsorganisationen för de ryckas med i deras lopp.
sina ords vikt och visdom — där vär­ Städernas och landskommunernas välfärdsarbete, buret av en levande att få den antikverade äktenskaps- derar han kvinnan som eljes ingen­ genom reducering göras möjlig att av Frankrike besatta kolfälten, har önskan att göra det svenska folket lagen utbytt mot en ny tidsenlig.
betala, dess kredit stärkas, dess va­ flyttat hela sin högre medarbetar3- förvaltningar, riksdagen räknar en städes, där varest hon lagar mat, till det enigaste, rättrådigaste, bä­ luta stabiliseras, det skulle ekono­ stab från Essen till Hamburg.
Något del kvinnliga ledamöter, men de in- sköter om kläderna så att de icke sli­ sta, lyckligaste folket i hela värl­ miskt återupprättas, göras till en god kolförsäljningsorgan, förtroget med nehava sina befattningar icke som tas för fort, ekonomiskt förvaltar den, ett praktfolk och ett föredöme marknad för (företrädesvis) den en­ förhållandena, kommer sålunda icke kvinnovärldens representanter utan hans surt förvärvade slantar, ser till som det partipolitiska intressets för alla andra!
gelska affärsvärlden.
barnen och är en mild fé, den där att stå den franska kommissionen till Detta är ett program, om vilket Allt detta stred mot Frankrikes förfogande, vilket anses komma att i företrädare.
Det är troligt- ja, visst, Det högsta portugisiska utmär­ sköter hans blommor och öppnar hela kvinnovärlden utan hänsyn till önskningar om ett oavkortat skade­ utomordentligt hög grad försvåra att det bland dessa kvinnor finnes kelsetecknet för konst och vetenskap hemmets leende dörr för honom goda begåvningar, ärliga viljor och politisk färg, samhällsställning, yr­ S. Thiago-orden, har tilldelats lek­ framåt småtimmarna — ståndsbelopp, om ett för mansåldrar dess arbete.
ke eller annat skulle kunna ena sig, utarmat Tyskland, ett i ekonomiskt tor Luise Ey i Hamburg, som be­ Där ärar han kvinnan och — o!
Stämningen i Tyskland är mycket modiga hjärtan, men lika säkert är ja, göra det med glädje och iver.
hänseende förslavat folk, främmande upprörd, men det vill synas som om att deras inflytande i speciellt kvinn­ löning för att hon genom sina mäs­ — där har han alltid ärat henne.
Svårigheten är endast att kunna kontroll över dess finansväsende, rågandet av olycksmattet skulle leda ligt hänseende är lika med noll.
Så Den modärna kvinnan med det go­ terliga översättningar infört den väcka till liv dess ännu slumrande irämmande rätt att pålägga skatter, till den nationella samling Frankrike länge de liksom männen gå sitt par­ portugisiska litteraturen i Tyskland da minnet 1er som en mor, vilken ser samhälleliga intresse.
att förfoga över landets naturtillgån­ mest av allt fruktar.
Hittills har tis ärenden kunna de påräkna dess sitt vilsefarna barn återvända till Låt oss komma ihåg, att kvinnor­ och berett den ett aktat rum.
Yt­ gar.
stöd, men skulle de vilja söka sig terligare tre portugisiskor bära den­ sunt förnuft och goda seder.
det haft emot sig ett av klass- och na äro en alldeles ny politisk makt­ Den fransk-engelska meningsskilj­ partistrider inåt söndrat folk och utanför de av dess ledning utstakade na förnämliga orden, däribland fru Hon minns nämligen.
faktor, som hittills legat vilande och aktigheten kom till synes även i den svaga, eftergivande regeringar.
Kan­ råmärkena och fresta på en själv­ Vascencellos, hedersdoktor vid uni­ Minnen från hem, som ligga 30 m (,, l s kadeståndsproblemet samman- ständig, kvinnlig, av partiledningen som, lydande den tröghetslag, vi versitetet i Freiburg, och professorn år, bara 30 år tillbaka i tiden.
Ota­ ske stunda andra dagar.
icke önskad och gillad insats, skulle känna från fysiken och vilken sä­ vid universitetet i Coimbra fru Voz liga hem, där tillropet till den utslä­ °pplade frågan om likviderandet av Den franska pressen gillar den in­ e itentemakternas inbördes krigsskul- de i samma ögonblick känna sig stå ger, att allt strävar att förbliva i de Carvalho.
pade, utvakade hustrun ljöd: Är det ledda aktionen och hoppas på det isolerade, ja, mer än så, misshagli­ det tillstånd vari det befinner sig, ^ er - England ville annullera Frank- inte jag som försörjer dig?
— Och bästa resultat.
Vad England beträf­ ga, motarbetade, och någon samlad behöver en utomordentligt kraftig ^ es oc * h Italiens krigsskulder, men far fruktar man ingen brytning var han dum, brutal och rusig, vilket påstötning för att ryckas upp ur sin °fdrade som vederlag det i England engelsmännen behöva för Lausanne- kvinnlig opinion ute i samhället, till ofta var fallet, följdes tillropet av: slöa ro och förmås till aktivitet.
^ båda makterna under kriget konferensen Frankrikes vänskap och vilken de skulle kunna appellera, och dina ungar försörjer jag också, Finns det någon fråga på dagord­ ®P°nerade guldet, tillsammans ett skola handla därefter.
Amerika är hos vilken de skulle finna ett stöd, skulle jag tro.
som skulle giva deras ord och önsk­ ningen av sådan innebörd att den Förnimma de icke alla oron i tiden?
sen fyra hundra miljoner mark.
Det var ingen som talade om vär­ däremot ett mörkt moln på den fran­ f tt guld lär England redan hava ningar vikt och myndighet, existerar skulle kunna väcka hos kvinnorna Fruktan för den osäkra framtiden, det av hennes ekonomiska husmoder- ska himlen.
De neutrala småstater­ ett starkt levande, till målmedvetet i vilken deras barn skola leva?
Ar ^_ersänt till Amerika som avbetal- nas hat mot den franske fredsstöra- icke.
Sammanhållningen inom kvin­ talang.
hennes eviga dagliga slit och arbete ledande intresse?
Försvarsfrå­ det icke ängslan i deras sinne?
* n g på sin krigsskuld!)
Frankrike ren och världsfördärvaren är utan novärlden bröts, som nyss sades, Denna känsla skall stegras med tillsyn — det var för intet att räkna gan?
Nej!
Tullfrågan?
Nej!
Arbets­ " vid rösträttens genomförande.
Någon lierade energiskt häremot.
Detta tidens växande oro och slutligen i jämförelse med vad han gjorde.
betydelse.
ersättning ens tillnärmelsevis har löshetsfrågan?
Nej!
Hon såg upp till mannen!
car ' ^ aC ' e ^ e ' förklarade M. Poin- Alltså ingen?
Jo, en!
En som till komma kvinnorna att enigt, utan Från Lausannekonferensen ingå icke vunnits i de befintliga kvinnli­ e Sa ^ s i pant utan endast depo­ När han ansåg, att den husmoder­ n " överväldigande grad fyller måttet!
partiåtskillnad, utan hänsyn till so­ sparsamma och växlande meddelan­ ga partisammanslutningarna.
rts och kunde återfordras.
liga gärningen var värdelös, måste den vilka icke tillåta någon klar Det förefaller den utanförstående, Den sociala oron.
Faran av en sam­ cial ställning, med fosterländsk en­ det vara för att den ingenting var sto ° * Sa * serna voro sålunda alltför som om de i de förvaltande myndig­ hällelig omvälvning.
Här kunna tusiasm upptaga det samhälleliga värd.
sarl1 förstånd skulle överblick.
kur^ kvinnorna helt enkelt icke ställa sig räddningsarbete, vars riktlinjer an­ f rnas, och konferensen av- Från Palermo meddelas, att greki­ heterna invalda kvinnorna ännu ic­ Och då lämnade hon den!
ke funnit några egna stora frågor utanför.
Kommer olyckan, kommer tytts härovan.
Det är till denna dock under vänskapliga for- ske exkonungen, Konstantin, därstä­ Ångerfull står mannen och ser på nier.
att arbeta för, utan endast intresse­ den över allas huvuden, även över tidpunkt vi skola knyta hoppet om des skattat åt förgängelsen.
sitt tomma hem.
Först då hustruns Den 1 franska rat deltaga i det arbete, som fram- deras.
Här gäller det dem själva, uppfyllelsen av de givna kvinnliga insats försvann förstod han vad den stöd f ståndpunkten vann rösträttslöftena!
lägges och ledes av männen och inom deras käraste, deras hem!
ån italienskt och belgiskt håll.
var värd.
I.
D.
Kvinnorna hava en fin känsel.
de av dem uppdragna gränserna.
de lbart efter konferensen!
sam- tillätes gärna om " Kvin­ nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
Eftertryck Utlandskrönika A. Ellwéu 14 Januari 1923 3:dje årg.
INNEHÅLL.
BREVLÅDA.
Säljes i väls.
speceriaff.
Gbg.
o. i. p- tel.I " " 1 till fabrikspriser egen son, det vet Gud.
Alltid kan jag se hans lilla förgråtna ansikte, när jag först hämtade honom.
En så ' n liten stackare han då var.
Skul­ le det gå galet för den pojken, vet du, Lisbeth, det överlevde jag al­ drig. "
" Nå, varför skulle det gå galet? "
Hon ställde pannkakan på bordet med plommonsylt och dessutom smör och bröd.
" Så Ernst, ät nu.
Skall jag häm­ ta dig en sejdel från Pothoffs, eller vill du hällre ha ' kaffe? "
" Ge mig hällre kaffe! "
Han åt och drack, men hans tan­ kar voro hos brodern.
Han såg på sin klocka.
" Han borde varit hemma för län- gese ' n ".
Slutligen steg han upp.
" Jag får gå nu.
När Ede kom­ mer, sa försök hålla honom hemma.
Du kan ju prata.
Berätta honom nå­ got roligt.
Jag har också en - vacker bok fran biblioteket.
Ge honom den; det är också nyttigt för honom.
Gör det på fint vis. "
Han gav henne en kyss.
I dörren vände han sig om ännu en gång, Parfymeri - Tvål « Bii„ • KOL VED Duktyger och Vita Vävnader Hrla COKES Victoriagatan 1 B (hörnet av Storgatan) Wessel fortfor: " Så som det var de första veckorna, sedan han kom hem från beväringen, så, trodde jag, skulle det alltid bli: du, Lisbeth, han och jag, nöjda och glada tillsam­ mans, och framåt gick det för oss alla tre, och borde gått så allt vi­ dare, tills Ede själv hittar en bra flicka. "
" Du ville nog hälst gifta bort alla pojkar, om du bara kunde ", — skrattade Lisbeth, men där fanns en skarp underton i hennes röst.
Ett leende gled över hans ansikte och upplyste det sällsamt vackert.
Han steg fram till henne, och lade armen om hennes liv.
" Nå, Lisbeth, skall jag inte unna honom att bli så lycklig som vi två? "
Hon gav honom en kyss, flyktig, med tillspetsade läppar.
" Ack du, brumbjörn — " " Är det inte skönt att arbeta för människor, som man håller av?
För dig!
För vår lille August — är det inte gott att kunna lägga av en krona efter annan, så att vår pojke får det lättare en gång, än vi haft det.
Och Ede håller jag av som min ^ßsda Gramér Desillusionen och - förhoppningen.
Hur en äktenskaps­ lag kan se ut.
Varför kvinnan lämnade hemmet«,
KVINNO; RNAS TIDNING 2 K V I N N O R N A S 3IIE Nordiska Handelsbanken SKANDINAVISKA KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBORG- - STOCKHOLM - MALMÖ Offentliéa Q Ö T E B O R * G.
Egna fonder: Kr.
72,650,000: — Avdelningskontor ö.ver hela landet SparkasseräRning ' ' Notariatav delning.
GÖTEBORG.
Förvaltar enskildas och kassors värdehandlingar mot billig avgift.
Sparkasse-Kreditiv kan därvid utlärdas möjliggörande uttag vid vilket som helst av Egna fonder Kr.
182,000,000: — Vaggsång för ett Hon steg in i spårvagnen vid be­ Vasaplatsen 1.
Telefon 15500. gravningsplatsen.
Svartklädd, med Rådfrågning; Vard.
1 h 2 — l h 3. övriga den långa slöjan, som angav den tider efter avtal.
djupaste av alla sorger, enkans ef­ ter maken.
Vid handen ledde hon en minderårig flicka.
Tyst och stilla som en fläkt gled hon genom vagnen för att så långt bort, så Riksdagens högtidliga öppnande osedd som möjligt få försjunka i sig ägde rum den 11 jan.
själv och sina minnen.
Trontalet, vilket, som bekant, in­ Hon kom från kyrkogården, där nehåller ett i stora drag gjort utkast hon antagligen ansat, sett om och till regeringens arbetsprogram, före­ lagt friska blommor på mannens bådade inga märkligare händelse::.
nyss igenkastade grav.
Och var nu Bland frågor, som tegeringen kom­ mer att förelägga riksdagen, kunna på hemväg från denna plats, där de nämnas utsträckning av den proviso­ jordiska banden slitas och de him­ riska lagen om 8-timmarsdagen dock melska knytas så mycket fastare.
med vissa lättnader, anslag till de ar­ Under sin kärlekstjänst därute, i in­ betslösa, till upprättandet av jord­ billad närhet av hans ande, hade hon bruk och egnahem, förslag om lag­ kanske glömt den en stund, men kän­ stiftning till skydd för hyresgäst de nu ånjro tomheten — hemmets, samt om ersättning för kommunala livets, världens stora likgiltiga tom­ het, sedan han icke längre fanns.
förtroendeuppdrag.
En för kvinnovärlden mycket vik­ Gång på gång prässades tårar upp tig fråga finnes på regeringsprogram­ i hennes ögon, och hon avtorkade met, nämligen förslag till lag, om dem hastigt och förstulet, liksom hon skyggt velat bedja hela den stora, kvinnors tillträde till statstjänst.
Frågan om försvarsväsendets om­ tomma, likgiltiga världen runt om­ organisation kommer icke upp för kring om tillgift för sin svaghet.
den här riksdagen, ej häller frågan Bredvid henne satt den lilla flickan, om statsunderstöd till fackförenin­ rosig och glad, med ett barns nyfi­ kenhet följande allt som passerade, garnas arbetslöshetskassor.
Den sparsamhet i förvaltningea, främmande för sorgen och likgiltig som trontalet utlovar, hålles på ett som de andra för moderns tårar.
Bakom dem såg jag hemmet — ett berömvärt sätt i statsverkspropositio­ snygg och enkelt hem, köket med nen, den för riket uppgjorda hushåll­ vaxduken, rummet med schaggdu- ningsplanen.
Finansminister Thors­ ken, vaserna och spegeln på byrån, son är en rikshushållare som få!
Man måste dock beklaga, att spar­ valnötssängarna med det vita över­ samheten måst gå så hårt ut över de kastet, den avlånga matsalsklockan dyrtidstillägg, som tillkomma de i på väggen.
Allt som förut och statens tjänst anställda.
Här torde dock hur tomt!
Och dock hur för­ riksdagen komma att resa ett starkt vandlat!
Riksdagen.
motstånd.
Framför henne hade plötsligt, när livet syntes som bäst tillrättalagt, öppnat sig ett nytt och dunkelt per­ spektiv.
Redan halvsliten måste hon börja om det hela från början igen, Man måste endast bliva gammal träda ut i världen, slåss om brödbi­ för att bliva mildare; jag ser intet ten för sig och sitt barn.
Allt detta fel begås, som jag icke själv skulle stod med tydlig skrift i hennes kunna ha begått.
sorgsna, bekymrade ögon och tärda drag.
Goethe.
Vid en hållplats till en liten sido­ Det likartade lämnar oss i ro; men motsägelsen är det som gör oss pro­ gata steg hon av och styrde stegen mot ett enkelt kvarters låga och i duktiva.
vinterdiset sällsamt vemodiga hus­ Goethe.
massa.
Och jag var glad att hon En människa som äger sann guds­ slapp att allena träda in.
i det tomma fruktan i sitt hjärta, lyser och vär­ hemmet — att hon vid sin hand mer såsom solen, även när hon icke ledde det rosiga, glada, för alla sor­ ger och bekymmer främmande bar­ talar.
net.
När vintern regnat ut och vår­ Claudius.
solen ånyo bryter fram är det må­ hända barnet som omärkligt men Den som handlar efter sin över­ säkert med livets egna varma hand tygelse, är denna än så bristfällig, lett henne ur sorgen in på nya vä­ kan aldrig gå under.
gar och mot nya mål.
Drohste-Hülshoff.
H.
H.
Vid folkskolorna i Filadelfia, U.
S.
A., hava under oktober och no­ vember månad förlidet år 3,000 lär­ jungar avlagt löftet till Kindness- club (humanitetsklubben).
Sam­ manslutningen har till uppgift att göra barnen till präktiga medborga­ re genom att lära dem att vara go­ da och rättrådiga i sina tankar, ord och gärningar gent emot såväl män­ niskor som djur.
Stilla ditt hjärtas kual!
Jag är dig när, Hngest, som slog så uild, nådde du hamn?
Eoigt jag gjort mitt ual; uet: jag är här / Ej bleu din gråt förspilld djupt i min famn; Släpper ej mer din hand, följer i mörka land.
bleu där i gott föruar, bleu till min källa klar.
Luta ditt huuud tryggt — nu får du ro.
Stilla ditt hjärtas kval — jag är dig när.
Hjärtat är skrämt och skyggt, Vet: mina dagars ta!
söker sitt bo, dig jag beskär.
söker i natt och brus Stilla du sorgsna själ, uäg till sitt hem och hus.
nu är oss allting uäl.
(Ur Karin Eks: Idyll och Elegi) Giftet.
Varje objektivt tänkande männi­ ska måste erkänna, att arbetarrörel­ sen gjort arbetarklassen stora tjän­ ster, höjt den till en nivå, som den eljes aldrig skulle nått.
Och detta har skett, utan att andra samhälls­ klassers ekonomiska intressen på minsta sätt tagit skada.
Ingen män­ niska har blivit fattigare för att ar­ betarna fått det bättre.
Men arbetarrörelsen har också en skuldsida.
Den liar bl.
a. alstrat klass­ hatet.
De.
bättre lottade hatade al­ drig arbetarevärlden, de försumma­ de den.
Nu äro nog misstron och oviljan där.
Men det är inte fråga om det nu.
Den socialistiskt betonade arbe­ tarrörelsen har en annan dödssynd på sitt skuldkonto, och det är den, det här gäller.
Den lärde arbetaren att hata arbetet^ dettas arbete som dock måste vara hans följeslagare livet ut, dag efter dag.
Arbetet är en Guds gåva, en glädje, en till­ fredsställelse, när det är vad det verkligen är ämnat att vara.
Vad detta arbete består i, är en bisak, det är en lycka, om det sammanfal­ ler med de egna anlagen, den egna förmågan, om det ger ett förnuftigt innehåll åt livet, om det gör männi­ skan till en nyttig samhällsmedlem och lämnar en avkastning, tillräck­ lig för en lugn, dräglig tillvaro och tryggar även ålderdomen.
Socialismen har förvandlat arbe­ tet till ett slavgöra, ett föremål för arbetarens hat.
Vad ha vi andra gjort för att mot­ arbeta socialismen på denna punkt?
Ingenting!
Vi ha suttit overksam­ ma, med bekymmer följande händel­ sernas utveckling.
I många, många fall ha vi genom egna tankar, ge­ nom eget uppträdande direkt arbetat socialismen i händerna.
Hur är det?
Lida vi icke alla av den sociala oron, under vilken samhällsmarken redan skälver?
Frukta vi icke alla anloppet därnerifrån, vilket vi känna som något oundvikligt?
Låt oss då på varie punkt söka avvärja faran.
Och här är en sådan punkt.
Låt oss upphäva fiktionen " fint " och " simpelt " arbete.
Låt oss hedra kroppsarbetet.
Låt oss erkänna dess stora samhällsvärde.
Låt oss lära arbetaren att se vackert och vänligt på sitt arbete genom att visa honom dess förnuftiga mening, dess skönhet, dess ädelborenhet, även när det, till synes, är enkelt och an­ språkslöst, dess nödvändighet, dess likvärdighet ur samhällets synpunkt sett, med hjärnans arbete!
Det är en fredsstiftande, foster­ ländsk gärning, i vilken alla böra vara med.
ett vackert och nyttigt arbete du gör.
Se, så fin och putsad gatan ligger, vilket ordningsfullt intryck den ger.
Att göra rent kan icke vara något smutsigt arbete, det är renligt, om något är det.
Du, som utför detta åliggande så väl, är en pålitlig, snygghetsälskande man.
Hur mycket gör icke du och dina kamrater för allas vår trevnad!
Vil­ ken sanitär betydelse har icke ert Den fundersamma.
arbete för samhället, alltså även för oss!
— Vad gör jag?
säger muraren håglöst.
Jag lägger sten på sten, sten på sten, dag ut, dag in hela mitt liv.
— Ja, vad gör han väl, säga vi.
Kvinnornas internationella för­ Han lägger sten på sten.
Han har bund för frihet och fred hade inbju­ betalt för att han gör det.
Sen, ja, dit till en fredskongress, vilken hölls det är alltihop!
den 7 — 9 dec.
i Haag.
Vid motet Om vi i stället lärt honom att voro enligt uppgift 111 fredsorgani­ tänka: Det där vackra huset har jag sationer företrädda, representerande och mina kamrater byggt.
Och det tjugu miljoner medlemmar.
Man vå­ där, och det där!
Bra byggda hus, gar helt säkert antaga, att flertalet där det är gott för människorna att av dem var kvinnor.
bo.
Vi äro duktiga karlar, nyttiga Kongressen antog en resolution, samhällsmedlemmar, och de andra, vari kräves, att Versaillesfreden skall skulle faktiskt inte kunna reda sig ersättas av en ny fred, som kan åter­ utan oss.
upprätta den förstörda världen i po­ Varför tänka och säga inte vi: litiskt, moraliskt och ekonomiskt hän­ Alla dessa vackra hus ha arbetarna seende.
byggt.
Det är i sanning en ståtlig Ett vackert dokument som — • icke prestation, hela staden är deras verk.
skall leda till någonting!
Vi bo och trivas väl i de hus, de Resolutionen har värde som opi­ uppfört åt oss.
Vi äro dem hjärt­ nionsyttring, men dess praktiska ligt tacksamma.
nytta är ingen.
Eftertanken måste Och han som nitar ihop plåtarna i säga, att ingen regering, sådan värl­ fartygsskrovet!
den nu är beskaffad, skall i minsta — Mitt liv har varit tungt och mån låta sitt handlingssätt bestäm­ hårt, säger han till sin unge son.
Du mas av det framställda kravet, även skall skapa dig ett bättre öde.
Gå in om det står, låt oss antaga, femton i organisationen, tag din rätt i livet!
miljoner kvinnor bakom det.
Du skall inte slå nitar i plåtar, du Så litet väger kvinnornas ord än­ skall själv äga varvet, du och dina nu.
Men därmed är icke sagt, att de kamrater.
Jag har aldrig åstadkom­ äro utan inflytande.
De hava tvärt­ mit något i livet, jag har bara gjort om en omätlig makt, men då måste slavgöra åt varvet.
de gå från ord till handling.
En helt Och sonen föraktar honom för enkel handling.
hans föraktliga livsarbetes skull.
Hindret för en ny fred är Frank­ Varför har ingen lärt denne man rike.
Detta land kan icke skrämmas att känna så: Det där granna far­ med hot om våld, det är oemottagligt tyget har jag och mina kamrater för vädjanden till dess förnuft, barm­ byggt tillsammans.
Vi ha visserli­ härtighet och ära.
Det har dock ett gen fått ritningarna av ingenjörer­ samvete, som kvinnorna kunna kom­ na, men det är vår förtjänst, att ver­ ma till tals med.
Detta samvete sit­ ket blev utfört.
Många fartyg ha ter i dess plånbok.
y i byggt, ångare som gå över världs­ Om de femton miljoner kvinnor, haven, och över vilka den svenska som vi antaga finnas i världens freds­ flaggan blåser.
Fartyg och ångare, organisationer gåve sig själva ett he­ som segla in mycket pengar åt vårt ligt löfte, och obrottsligt hölle det, land och bidraga till dess välstånd.
att, intill dess en rättfärdig fred är Då skulle hans son med stolthet återupprättad på jorden, icke köpa sagt: " Drottningholm " och " Stock­ något, som har franskt ursprung, vil­ holm ", ser ni, grabbar, dom och ket mäktigt påtryckningsmedel skul­ många andra oceanfarare har min le icke detta utgöra!
Om ytterligare pappa byggt, och när jag blir stor, skall också jag bygga båtar!
Kvinnorna och freden.
affra främsta aro Havet i storm och stiltje, i natt °ch silverljus framträder ofta på Söndag och Måndag kl. 7,30: dessa blad.
Det är en av dess skön­ Barberaren i Sevilla het och väldighet betagen som gar det sin hymn — i frihet och hän­ Vi bortsälja alla från säsongen ryckning höjer hjärtats djupa sång Lorensbergsteatern märka sig överblivna partier i under stjärnorna.
De bli hennes för­ genom;; sin sfvrka Söndag kl. 1,30: trogna, naturen hennes biktstol och och u / sökt Jina arom Barnföreställning Rödluvan.
H sällsamt förbunden med livets skif­ Varje afton kl. 8: sarrrfqaranferas rena tande minnen.
Så i Elegi, som åter­ K och oförfalskade.
Kamraterna BeaKta de utomordentligt billiga priserna!
speglar hjärtats häpna undran över Astrid Torsell Se priserna i skyltfönstret!
Bertha * » in glömska av ett förgånget, och Jor é&amp;a vara.]
vari det heter:.
Den vind som då mig brände, Varje afton kl. 8: mig svalkar frisk om kinden Tel. 9766 Kungsgatan 47.
Tel. 9766 under tiden dalat ner i valurnorna; Nyårsrevyn 1923. och denna doft av ung konvalj jag vi gå ej längre med samma hurtiga Söndag kl. 1,30 Billighetsmatiné: andas, steg, icke alla gånger sytnes oss vä­ som glödgat stoft jag kände 33,333 ska krigsknektar, det heliga paret Jo­ gen så rak och gin som vi trott, i virvlar gå för vinden sef och Maria — även den grvmme snarare förirra vi oss i en labyrint — — " Så har också denna vår och likt en bitter eld i blodet Nya Teatern.
konung Herodes i sin dysträ prakt tid med sin allmänna nöd, sin fruk­ där krokvägarne tyckas taga över­ blandas.
Karin Ek: Idyll och Elegi.
Dik­ bestiger tillsammans med det övriga Söndag kl. 1,30 Billighetsmatin: tansvärda osäkerhet, alla sina brin­ handen och vägvisarne äro falska fästtåget tribunen.
Därefter tar ett ter.
Alb.
Bonniers förl.
(Pris 3,75).
O, milda natt, som randas Barken Margareta.
nande problem, glödgat fram en ny profeter.
I den stora julfloden av böcker med dagg och fjunlätt dimma — vackert medeltids Betlehemskådespel mänsklig typ — den sociala männi­ Varje afton kl. 8: sin början, sånger av rena, ljuva bar- har utkommit ett litet häfte dikter hur lugn du välver — — • " Man kan hoppas — och skan, individen, vilken aldrig är en­ Bröllopet på Ulfåsa.
na-änglaröster omväxla med barnsligt av Karin Ek: Idyll och Elegi, som din himmel nu!
Ej skälver sam i världen utain ständigt, som allt hänger på detta hopp, — att enkla dialoger, utomordentligt vac­ förtjänar att närmare uppmärksam­ du mer i yrsel mot ett mötes timma!
sorg, oro eller lycka känner kring kviinnan når sin samhällsmakt, innan mas av alla dem, vilka i poesien söka Barnet ägnas några av samlingens kert framförda.
hon i det stora hela hunnit förlora Söndag kl. 1,30 vackraste dikter.
Moderns ömhet sig hela mänskligheten, dess bekym­ icke allenast en vacker lek med Under två timmar skänkes en den mer och gåtor, som en trängande sin egenart, och att hon då lägger Halta L e n a o c h v i n d ö g d a P e r.
rikaste underhållning åt denna tyska vackra ord, utan även o. framför allt strömmar ur sången till en liten uppgift hon har att lösa med sitt all sin håg på att möjliggöra nya för­ kl. 7 och 9 Nyårsrevyn.
medelklass, som icke längre har råd den gripna och individuella sången grav.
När i juletid de andra bar­ hållanden, i vilka hon skall kunna liv. "
Sedan varje afton kl. 8: nen dansa kring granen i hemmets att bestå sig en konsert, ett teater­ ur ett människohjärta.
— — " Fram med innehållet till bevara siin hand mjuk, sin hållning Nyårsrevyn.
Det är omisskänneligt — Karin värme går hennes tanke till den lille, besök eller någon konstnjutning över den tomma krog vår fordran på röst­ upprätt " — — huvud taget, och som har så bittert Ek är en sådan utpräglad individua­ som redan gömt sitt huvud undan — — " Envar, som ser en orätt rätt är — sexual re former, pacifism, behov därav just i dessa fruktans­ litet.
Hon sjunger, emedan hon icke livets ilar i vänlig jord, och hon — enskild eller samhällelig — utan alla de speciella kvinnofrågorna — längtar att få värda tider.
Förståelsefullt och tack­ kan annat.
Hela hennes naturell är att i sin krets väcka harm mot den­ andas på de händer som frusna upp på arbetsprogrammet med dem samt lyssnar man och känner jul­ poetens, som i känsla, rytm och syn, har återupptagit samma; envar som slött försummar — veckla ut fanorna så att världen och små inspirerad undfår livets växlande in­ glädjen strömma in i hjärtat.
pianolektionerna får se vad det är som kommer — de möjligheter till verkan och sam­ vila mot tystnat hjärta.
Och efter slutad fäst ilar man ut i tryck.
Även om en så beläst och plats för feminismen — icke blott verkan, varigenom iman kunde lätta Och hur skälver ej såsom motsätt­ Teatergatan 19.
Tel. 1708. hallen, där de lyckliga deltagarna få kunnig författarinna som hon, vilken ning lyckokänslan över det levande som tom form, en papperslapp i val­ mottaga jättepaket, innnehållande bl.
a. ordnat och utgivit en förträff­ barnets närhet i en vers som denna: urnan, utan som ett nytt livsinne­ lig Antologi över svensk poesi, ej livsmedel, mjöl, bakverk, kakao och Hur trygg, hur välsignad är vilan håll, en ny livsåskådning — • männi­ kondenserad mjölk.
Några paket in­ helt kan undgå frestelsen att försö­ mot din duniga kind — ka sin stora formtalang på uppgiften skokärlekens, moderlighetens, evange­ nesluta även barnkläder.
Ack, hjärtat flämtar ej längre i hård sjö lium " Färga Edra klädningar och blusar med efter någon beundrad förebild, blir Tysk-Amerika, vilken underbart stor och vind, dock det väsentliga och bästa i hen­ julglädje du har berett denna stads München, jan.
1923. nes samling de dikter, som giva ut­ men stillnar, fredat och rofullt, vid nästan döende medelklass!
räddande strand.
.
.
Det är ej många år sedan de ci­ tryck för hennes eget jag.
Man Ella H. von Freijhold.
En strålande klart upplyst fäst- känner genast igen dem.
De höja förankrat i blåa blickar, frälst av en terade raderna först lästes i tryck.
barnahand.
Icke många år och likväl hur mycket •sal — alla platser både där nere ocn sig som bevingade fåglar över den I citat som dessa är det starka och har ej hänt sedan dess!
De klinga konstrikt flätade arabesken — höja på läktarne upptagna av barn med sig med en kraft och i en extas, som det veka i ett kvinnosinne förun­ så käckt och löftesrikt — en vision förväntansfulla ögon, enkelt klädda Landshövdingen tog sig en liten Marknadens hittills oöver­ sannerligen icke äro vanliga i vår derligt sammangjutet.
Man tycker av flygande fanor och klingande kvinnor, en och annan äldre man.
En träffade ooh billigaste hem­ tur på den lilla bibanan.
När han färg Fråga Eder hand­ tid.
Man läse exémpelvis den präk­ sig skönja en lugn och fast profil, spel, en hastig marschtakt mot må­ tribun smyckad med granar och i de­ kom fram till ändstationen, där han lande eller tillskriv tiga dikten Stjärnnatten.
Vilken som med ögonen bräddade av djupa, let: alla våra drömmars förverkli­ ras mitt ett öppet stall med en krubba.
skulle göra- ett par timmars uppe­ A.-B.
NADCO, GÖTEBORG.
flykt och berusning över en natur­ lyckliga drömmar modigt blickar li­ gande.
Man är inbjuden.
till fäst och de Åtskilliga papperslappar ha håll, sade han till stinsen: vet, stormen, ödet tillmötes.
En na­ målning som denna: yttre anordningarna svara häremot, — t Det var förfärligt vad den si­ turell vuxen friheten, vidderna, Stjärnorna dansade men publiken bär icke samma prä­ sta vagnen, som jag åkte i, hoppade prövningen, och lyckan.
En poet som högt över dig och mig, gel —; stilla, bleka ansikten, armo- och krängde * i inspirationens och extasens ögon­ dets mörka kläder.
månskäran flammade ock Stinsen en stund senare till sta­ blick äger de äkta tonfall, som oe­ vit över nattlig stig.
Det är en tysk-amerikansk julfäst tionspersonalen i barsk ton: motståndligt får det mänskligas re­ Sjustjärnans gyllne hjul med utdelning av gåvor för den ty­ — • Kom ihåg, det tåg som herr F A US KA sonansbotten att skälva.
ska medelklassen.
välvde sin snabba gång landshövdingen behagar fara tillba­ N YHETER.
S.
L. genom en rymd av storm,, Ett ålderdomligt fästtåg drager in ka med, får icke medföra någon V Ä R DEFULLT genom en natt av sång.
i salen.
Anblicken är verkligen fäs ' t- sista vagn!
INNJEHÅLL %• Man ser änglar, herdar, romer- Fjärdarna svallade svarta kring svarta skär, Huvudsaken är att man lär att be­ havsvinden famnade härska sig själv.
Skulle man obe­ stranden i mörkt begär hindrat släppa sig lös, så förefinns Den slönia ju möjligheter att tillintetgöra så­ morgontidningen väl sin omgivning som sig själv.
i Lack, Chevreaux, Goethe.
Boxcalv m. m. i sä­ F OLKTEATERN Telegramadress " K reditbolaget " ENKAN.
Realisation.
Marknadens LundgrensThéer I hjärta.
samhället, ett " där nere " där han­ dens arbetare äro, och ett " där uppe " där de andra befinna sig.
De där nere brinna av åstundan att komma dit upp.
De vilja storma den höjd, som egentligen endast finns till i deras och vår fantasi.
Nattstormen sköljde mörk blåvita Vegas ö, manskärans silverhorn skalv under eterns sjö ...
: r£T.
SKODON.
255 kontor Telefon: Namnanrop SVENSKA HANDELSBANKEN mamma anudnd^i aätidyffustads m&amp;uf^ / un.
Men han kommer icke välupp fost­ rat och säger: Jag misstog mig, för­ låt mig, vänd åter till hemmet, kvinna, och jag skall bättre förstå och sätta värde på att du uppgav ditt självständiga liv för att uppgå i mitt.
Men förlåt honom ändå, hans min­ ne är så kort.
Bara när han grälar och ger kvin­ nan skulden för kvinnornas flykt från det husmoderliga arbetet, så grip hans minne i kaluvsen och drag det trettio år tillbaka i tiden.
Det kan hända att han då kommer till sans igen. "
börjar vår sedvanliga stora Inventur- Stora Teatern Svenska Handelsbankens Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta Tandläkare Anne-Marie Heijde nöjen.
Malmö.
Södra ^Hamngatan 23 (Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Måndagen den 15 Januari Öppna Stockholm.
T I D N I N G Uomagasinet GLORIA Citat och reflexioner.
1 VARIE SVENSKT HFto som vill följa dagshändelserna inom politikens handelns, kon­ stens och littera­ turens område läser man n u m e r a GÖTEBORGS HAHDELS- OCH SJÖFARTS-TIDNING Kobbs Thé är alltjämt marknadens förnämsta V I D D Ö D S F A L L Ring 3623 eller 11090 G.
L. Schmidts Begråta # 1 24 Kungsgatan 24, Göteborg.
Anordnar allt till begravning hörande på er­ känt bästa sätt till ytterst billigt arvode.
Soli­ daste och vackraste likkistor och svepningar, femton miljoner kvinnor och fem gån­ ger så många gåve sig ' själva samma heliga löfte och hölle det, skulle, in­ nan många månvarv gått till ända, F rankrike vara tvingat till underkas­ telse och den nya freden vara ett fak­ tum.
Inga franska viner, inga fran­ ska konserver, inga franska tyger, inga franska parfymer och tvålar, inga franska modeartiklar, inga fran­ ska bijouterier, inga franska böcker, ingenting franskt!
Vid varje inköp en förfrågan, om varan är fransk och en förklaring att franska varor icke köpas!
Det franska affärslivet skulle träffas i sin livsnerv, expor­ ten.
Det franska folket, så ekono­ miskt känsligt, skulle förstå och den nya freden skulle komma!
Om — Litteratur.
LILLA TEATERN.
Ruth Almén Till JULKALASEN En tysk julfest.
I&amp;EVLIG •••••••••••••••••••••••••i alla slag, Keramik, Väfnader Bese utställningen Telefon 017&lt;J ensamrätt för Sverige.
Efter­ nom.
I Rosenhof.
Rom an ÖV Luise Westkirch.
Översättning av e.
7. e ^ er honom? "
reta- des b t ngtar hon " " F-m- 11 ä r ° n j, ' P ar mönster bröder Han har nattjänst och häl- Sar d; ' ska ^ stanna vackert ^ e oima ' S trvpVr ° ^ e t har han ut- " g han s e tro mig?
Det är tigt sn gn a °!
d!
Jag ska ll vara rik- rar m °t dig, så att du inte ST) • va &amp;!
J a g då n ^ Cr Först ska ' 61 dlS 011 fin supé att hörja med^ ^ ®or ^®t t SÖDRA HAMNGATAN 45 KONSTSLÖJDEN tryck ej tillåtet).
De socialistiska lärofäderna och deras eftersägare hava ingivit arbe­ tomma in.
taren hat till arbetet, ett hat, som Pelle: — Men ja vill!
.
utgör en av de kraftkällor, ur vilka Elsa: — Nej, du får inte!
Ja den sociala revolutionära oron häm­ nattskjortan, å mamma har sagt&gt; ® tar sm näring.
Arbetaren ser icke små flickor, som ä i nattskj° r längre sitt arbetes förnuftiga me- inte ska visa sig för pojkar.
ning, dess heder, dess samhälleliga Pelle: — Ja vill tomma i ' i.
värde, dess skönhet.
Och vi andra, En stunds tystnad.
s j â icke-socialister, hava också i stor ut­ Plötsligt höres Elsas för J ^ sträckning bidragit till att förvända röst: — Du ska få tomma in * synen på honom.
har tatt av mej nattskjortan- — Se, säger gatsoparen, vilket förbannat, smutsigt, eländigt arbete jag måste utföra för att kunna leva!
— Se, säga vi, vilket simpelt ar­ [Bomullstyger - JYIöbeltyger - Garcia j bete han utför!
Alla förakta vi kroppsarbetet och Vackra, starka, handvävda, ljus- oel) tvättäkta Och vi förakta honom.
skatta alla andra sysselsättningar Prover sändas, v Precisera godljctsfullt vad ni önskar.
, ^ « Ingen tänker, ingen säger: Det är högre.
Det har blivit en klyfta i Konotflîtcna försäljningamagasin, ßöteborg- Smide %o A.-B.
City Kungsg.
51 (Med Lilla Elsa, som på morgonkvist® lämnats på egen hand av barnjung frun, beslutar att gå upp och göra ett vågat försök att klä på sig själ * - För att inte bli överraskad av na gon, vrider hon om rigelnyckeln hen- I samma ögonblick komm er nk.
och nes lille kusin, som är på besök, rycker i dörren.
.. Elsa: — Nej, Pelle du tan inte i » GÖTEBORGS MORGONPOST Damkänger songens senaste modeller.
Synnerligen Eleganta1 _ skinka och bruna bö- Qçi ' ' ^ ' - " Ivlingsrätt — på bor- mi ^ em °t honom idm S &amp; ' i 6 ïà andra ^t.
En rli V " 1 ' arn I Jan i medan han oro glödde inom ho- INTRESSANT Det var alldeles tyst i huset.
Allt larmet på gården hade inslum­ rat, när dagen gick till vila.
Man hörde nästan pinsamt skarpt gök­ klockans tickande bredvid skåpet med de brokiga glasdörrarna.
Han kände det, som om het luft utström­ made från kvinnan mitt emot ho­ nom, en luft som nästan kvävde ho­ nom.
Han rev upp västen över bröstet för att få luft.
" Var har du gossen?
Lille Au­ gust? "
" Ack, han har sovit länge.
Ja, vad står på med dig, Ede.
Det ser ju nästan ut, som om du vore.
.
.
ha!
ha!
ha!
— som om du vore rädd för mig! "
" Det är bara den rysliga värmen här inne ".
Han slog upp fönstret.
" Skall jag hämta dig en sejdel bier? "
" Ja, ja ", sade han raskt.
" Tungan klibbar vid gommen ".
Hon sprang trappan ned med lätta fötter.
Ede andades djupt.
Hon var borta!
Nu kunde han kanske äta, men nej, han måste åter lägga ifrån sig kniv och gaffel.
Munsbiten ville kväva honom.
Hon!
— hon!
Kerstin Lindahls BLOMSTERAFFÄR Rekommenderas!
Säg icke allt vad du vet, men vet allt vad du säger.
Claudius.
— - åter tyckte han sig känna värmen från hennes kropp, som utstrålat tvärs över bordet.
Hans bror så sval — - och denna kvinnodjävul!
Han borde aldrig ha flyttat till bro­ dern, då han kom igen från militä­ ren; aldrig till den mannen, som han hade att tacka för allt.
Nu var han till och med rädd för att gå hem.
Och brodern så blind, så blind!
Men han skulle inte stanna.
Han skulle skynda sig ut genast, medan hon var borta.
Ännu hade han tid!
Nej, där fanns ingen tid mer.
Lis- beths höga klackar smällde redan i trappan.
Se där har du!
svalt och nytap- pat.
Där är ett väldigt liv hos Pot- hoffs i kväll. "
" Ack så svalt och skönt — det gjorde gott! "
Han tömde sejdeln i ett drag.
" En till, Lisbeth.
tag hell­ re ett krus! "
" Du blinde mullvad, jag har ju kruset i handen.
Det kunde jag väl begripa, att en sejdel inte räckte i kväll.
Jag vill också ha ett glas. "
Hon tog ett glas, hällde det fullt och klingade med honom.
" Skål, och en trevlig kväll! "
Hon blinkade skälmskt åt honom.
" När han ändå vill, att du skall stanna hos mig. "
Han stampade med foten.
" Jag tål inte, att du skrattar åt honom.
Du kan söka land och rike ikring och inte finna hans like. "
" Vov!
vov!
vov! "
" Vi är skyldiga honom tack. "
Då blev hennes ansikte mörkt och ont.
Hon slängde ner glaset på bor­ det.
' Tack! "
Du kanske, men jag?
— Varför skulle jag vara tacksam?
För att han kom och tog mig i min gröna ungdom, innan jag visste vad ' liv ' var, vem jag själv var, och spärrade in mig i sin förgyllda bur!
Man kan skratta sig fördärvad!
— Han är rakt ingen människa.
Han är en räknemaskin, ett knippe grundsatser, en, som inte själv kan skratta, och som blir rädd när andra skratta.
Är det en man?
Är det ett liv för en sådan som jag? "
' Lisbeth!
Lisbeth!
Jag har ju aldrig anat att du.
.
" För att jag inte jämt suckar och beklagar mig, tror du jag måste vara nöjd och glad som en lärka. "
Korsgatan 4, Telefon 8462 " Men jag vet, att han håller dig kär; mycket håller han av dig. "
" Äh prat!
— • Håller av!
Det är sin egen klokhet han är kär i.
Och över den är han så uppblåst, så han tror, han är den klokaste i världen.
Och ändå ser han inte de enklaste saker.
Annars hade han aldrig tagit dig i huset, och tvingat dig att all­ tid sitta framför mig!
Som om jag vore blind och döv! "
" Lisbeth, i morgon dag flyttar jag ur huset. "
" Då går jag i morgon dag i flo­ den.
Så sant jag här står så går jag i vattnet.
Tror du att jag kan fördraga livet, om du går ifrån mig?
Och lämnar mig ensam — med ho­ nom?
Sedan du kom i huset, har jag lärt mig skratta igen.
Och jag vill inte förlora dig, jag vill inte!
Ede! "
" Men — han, Lisbeth — han! "
" Tar du något från honom?
— Vet han om det?
Behöver han nånsin få veta något? "
Hon viskade dessa ord i hans öra med armarna knutna om hans hals.
" Ede, jag förgås, om du går ifrån Han hade lyft sin högra hand för att skjuta henne från sig.
Men han­ dens tryck blev mer och mer svagt.
Värmen som utströmmade från den blonda kvinnan blev till glöd, till flammor, som slogo samman över hans brinnande hjärna.
Från Pothoffs källare ljöd skrål.
Ett dödsur tickade i husets mask­ stungna trävirke och elden på här­ den slocknade med ett lätt knast­ rande.
5.
Hamrandet i Wieprandts smedja hade tystnat.
För övertid hade man inte arbete.
Icke en gång en ge­ säll hade den gamle Wieprandt, se­ dan sonen i vredesmod lämnat huset.
Verkstaden såg lika gammalmodig och ofullständig ut som för tjugo­ sju år sedan, då han först inredde den, den hade endast blivit ännu sotigare och ledsammare.
Aldrig ha­ de den gamle hantverkaren försökt att hålla jämna steg med nyheter och modärna inrättningar.
I hans hjärna växte inga skapande idéer.
Och hade de även vågat spira, så hade hans försiktiga vilja aldrig lå-
KVINNO; RNAS TIDNING 2 K V I N N O R N A S 3IIE Nordiska Handelsbanken SKANDINAVISKA KREDITAKTIEBOLAGET GÖTEBORG- - STOCKHOLM - MALMÖ Offentliéa Q Ö T E B O R * G.
Egna fonder: Kr.
72,650,000: — Avdelningskontor ö.ver hela landet SparkasseräRning ' ' Notariatav delning.
GÖTEBORG.
Förvaltar enskildas och kassors värdehandlingar mot billig avgift.
Sparkasse-Kreditiv kan därvid utlärdas möjliggörande uttag vid vilket som helst av Egna fonder Kr.
182,000,000: — Vaggsång för ett Hon steg in i spårvagnen vid be­ Vasaplatsen 1.
Telefon 15500. gravningsplatsen.
Svartklädd, med Rådfrågning; Vard.
1 h 2 — l h 3. övriga den långa slöjan, som angav den tider efter avtal.
djupaste av alla sorger, enkans ef­ ter maken.
Vid handen ledde hon en minderårig flicka.
Tyst och stilla som en fläkt gled hon genom vagnen för att så långt bort, så Riksdagens högtidliga öppnande osedd som möjligt få försjunka i sig ägde rum den 11 jan.
själv och sina minnen.
Trontalet, vilket, som bekant, in­ Hon kom från kyrkogården, där nehåller ett i stora drag gjort utkast hon antagligen ansat, sett om och till regeringens arbetsprogram, före­ lagt friska blommor på mannens bådade inga märkligare händelse::.
nyss igenkastade grav.
Och var nu Bland frågor, som tegeringen kom­ mer att förelägga riksdagen, kunna på hemväg från denna plats, där de nämnas utsträckning av den proviso­ jordiska banden slitas och de him­ riska lagen om 8-timmarsdagen dock melska knytas så mycket fastare.
med vissa lättnader, anslag till de ar­ Under sin kärlekstjänst därute, i in­ betslösa, till upprättandet av jord­ billad närhet av hans ande, hade hon bruk och egnahem, förslag om lag­ kanske glömt den en stund, men kän­ stiftning till skydd för hyresgäst de nu ånjro tomheten — hemmets, samt om ersättning för kommunala livets, världens stora likgiltiga tom­ het, sedan han icke längre fanns.
förtroendeuppdrag.
En för kvinnovärlden mycket vik­ Gång på gång prässades tårar upp tig fråga finnes på regeringsprogram­ i hennes ögon, och hon avtorkade met, nämligen förslag till lag, om dem hastigt och förstulet, liksom hon skyggt velat bedja hela den stora, kvinnors tillträde till statstjänst.
Frågan om försvarsväsendets om­ tomma, likgiltiga världen runt om­ organisation kommer icke upp för kring om tillgift för sin svaghet.
den här riksdagen, ej häller frågan Bredvid henne satt den lilla flickan, om statsunderstöd till fackförenin­ rosig och glad, med ett barns nyfi­ kenhet följande allt som passerade, garnas arbetslöshetskassor.
Den sparsamhet i förvaltningea, främmande för sorgen och likgiltig som trontalet utlovar, hålles på ett som de andra för moderns tårar.
Bakom dem såg jag hemmet — ett berömvärt sätt i statsverkspropositio­ snygg och enkelt hem, köket med nen, den för riket uppgjorda hushåll­ vaxduken, rummet med schaggdu- ningsplanen.
Finansminister Thors­ ken, vaserna och spegeln på byrån, son är en rikshushållare som få!
Man måste dock beklaga, att spar­ valnötssängarna med det vita över­ samheten måst gå så hårt ut över de kastet, den avlånga matsalsklockan dyrtidstillägg, som tillkomma de i på väggen.
Allt som förut och statens tjänst anställda.
Här torde dock hur tomt!
Och dock hur för­ riksdagen komma att resa ett starkt vandlat!
Riksdagen.
motstånd.
Framför henne hade plötsligt, när livet syntes som bäst tillrättalagt, öppnat sig ett nytt och dunkelt per­ spektiv.
Redan halvsliten måste hon börja om det hela från början igen, Man måste endast bliva gammal träda ut i världen, slåss om brödbi­ för att bliva mildare; jag ser intet ten för sig och sitt barn.
Allt detta fel begås, som jag icke själv skulle stod med tydlig skrift i hennes kunna ha begått.
sorgsna, bekymrade ögon och tärda drag.
Goethe.
Vid en hållplats till en liten sido­ Det likartade lämnar oss i ro; men motsägelsen är det som gör oss pro­ gata steg hon av och styrde stegen mot ett enkelt kvarters låga och i duktiva.
vinterdiset sällsamt vemodiga hus­ Goethe.
massa.
Och jag var glad att hon En människa som äger sann guds­ slapp att allena träda in.
i det tomma fruktan i sitt hjärta, lyser och vär­ hemmet — att hon vid sin hand mer såsom solen, även när hon icke ledde det rosiga, glada, för alla sor­ ger och bekymmer främmande bar­ talar.
net.
När vintern regnat ut och vår­ Claudius.
solen ånyo bryter fram är det må­ hända barnet som omärkligt men Den som handlar efter sin över­ säkert med livets egna varma hand tygelse, är denna än så bristfällig, lett henne ur sorgen in på nya vä­ kan aldrig gå under.
gar och mot nya mål.
Drohste-Hülshoff.
H.
H.
Vid folkskolorna i Filadelfia, U.
S.
A., hava under oktober och no­ vember månad förlidet år 3,000 lär­ jungar avlagt löftet till Kindness- club (humanitetsklubben).
Sam­ manslutningen har till uppgift att göra barnen till präktiga medborga­ re genom att lära dem att vara go­ da och rättrådiga i sina tankar, ord och gärningar gent emot såväl män­ niskor som djur.
Stilla ditt hjärtas kual!
Jag är dig när, Hngest, som slog så uild, nådde du hamn?
Eoigt jag gjort mitt ual; uet: jag är här / Ej bleu din gråt förspilld djupt i min famn; Släpper ej mer din hand, följer i mörka land.
bleu där i gott föruar, bleu till min källa klar.
Luta ditt huuud tryggt — nu får du ro.
Stilla ditt hjärtas kval — jag är dig när.
Hjärtat är skrämt och skyggt, Vet: mina dagars ta!
söker sitt bo, dig jag beskär.
söker i natt och brus Stilla du sorgsna själ, uäg till sitt hem och hus.
nu är oss allting uäl.
(Ur Karin Eks: Idyll och Elegi) Giftet.
Varje objektivt tänkande männi­ ska måste erkänna, att arbetarrörel­ sen gjort arbetarklassen stora tjän­ ster, höjt den till en nivå, som den eljes aldrig skulle nått.
Och detta har skett, utan att andra samhälls­ klassers ekonomiska intressen på minsta sätt tagit skada.
Ingen män­ niska har blivit fattigare för att ar­ betarna fått det bättre.
Men arbetarrörelsen har också en skuldsida.
Den liar bl.
a. alstrat klass­ hatet.
De.
bättre lottade hatade al­ drig arbetarevärlden, de försumma­ de den.
Nu äro nog misstron och oviljan där.
Men det är inte fråga om det nu.
Den socialistiskt betonade arbe­ tarrörelsen har en annan dödssynd på sitt skuldkonto, och det är den, det här gäller.
Den lärde arbetaren att hata arbetet^ dettas arbete som dock måste vara hans följeslagare livet ut, dag efter dag.
Arbetet är en Guds gåva, en glädje, en till­ fredsställelse, när det är vad det verkligen är ämnat att vara.
Vad detta arbete består i, är en bisak, det är en lycka, om det sammanfal­ ler med de egna anlagen, den egna förmågan, om det ger ett förnuftigt innehåll åt livet, om det gör männi­ skan till en nyttig samhällsmedlem och lämnar en avkastning, tillräck­ lig för en lugn, dräglig tillvaro och tryggar även ålderdomen.
Socialismen har förvandlat arbe­ tet till ett slavgöra, ett föremål för arbetarens hat.
Vad ha vi andra gjort för att mot­ arbeta socialismen på denna punkt?
Ingenting!
Vi ha suttit overksam­ ma, med bekymmer följande händel­ sernas utveckling.
I många, många fall ha vi genom egna tankar, ge­ nom eget uppträdande direkt arbetat socialismen i händerna.
Hur är det?
Lida vi icke alla av den sociala oron, under vilken samhällsmarken redan skälver?
Frukta vi icke alla anloppet därnerifrån, vilket vi känna som något oundvikligt?
Låt oss då på varie punkt söka avvärja faran.
Och här är en sådan punkt.
Låt oss upphäva fiktionen " fint " och " simpelt " arbete.
Låt oss hedra kroppsarbetet.
Låt oss erkänna dess stora samhällsvärde.
Låt oss lära arbetaren att se vackert och vänligt på sitt arbete genom att visa honom dess förnuftiga mening, dess skönhet, dess ädelborenhet, även när det, till synes, är enkelt och an­ språkslöst, dess nödvändighet, dess likvärdighet ur samhällets synpunkt sett, med hjärnans arbete!
Det är en fredsstiftande, foster­ ländsk gärning, i vilken alla böra vara med.
ett vackert och nyttigt arbete du gör.
Se, så fin och putsad gatan ligger, vilket ordningsfullt intryck den ger.
Att göra rent kan icke vara något smutsigt arbete, det är renligt, om något är det.
Du, som utför detta åliggande så väl, är en pålitlig, snygghetsälskande man.
Hur mycket gör icke du och dina kamrater för allas vår trevnad!
Vil­ ken sanitär betydelse har icke ert Den fundersamma.
arbete för samhället, alltså även för oss!
— Vad gör jag?
säger muraren håglöst.
Jag lägger sten på sten, sten på sten, dag ut, dag in hela mitt liv.
— Ja, vad gör han väl, säga vi.
Kvinnornas internationella för­ Han lägger sten på sten.
Han har bund för frihet och fred hade inbju­ betalt för att han gör det.
Sen, ja, dit till en fredskongress, vilken hölls det är alltihop!
den 7 — 9 dec.
i Haag.
Vid motet Om vi i stället lärt honom att voro enligt uppgift 111 fredsorgani­ tänka: Det där vackra huset har jag sationer företrädda, representerande och mina kamrater byggt.
Och det tjugu miljoner medlemmar.
Man vå­ där, och det där!
Bra byggda hus, gar helt säkert antaga, att flertalet där det är gott för människorna att av dem var kvinnor.
bo.
Vi äro duktiga karlar, nyttiga Kongressen antog en resolution, samhällsmedlemmar, och de andra, vari kräves, att Versaillesfreden skall skulle faktiskt inte kunna reda sig ersättas av en ny fred, som kan åter­ utan oss.
upprätta den förstörda världen i po­ Varför tänka och säga inte vi: litiskt, moraliskt och ekonomiskt hän­ Alla dessa vackra hus ha arbetarna seende.
byggt.
Det är i sanning en ståtlig Ett vackert dokument som — • icke prestation, hela staden är deras verk.
skall leda till någonting!
Vi bo och trivas väl i de hus, de Resolutionen har värde som opi­ uppfört åt oss.
Vi äro dem hjärt­ nionsyttring, men dess praktiska ligt tacksamma.
nytta är ingen.
Eftertanken måste Och han som nitar ihop plåtarna i säga, att ingen regering, sådan värl­ fartygsskrovet!
den nu är beskaffad, skall i minsta — Mitt liv har varit tungt och mån låta sitt handlingssätt bestäm­ hårt, säger han till sin unge son.
Du mas av det framställda kravet, även skall skapa dig ett bättre öde.
Gå in om det står, låt oss antaga, femton i organisationen, tag din rätt i livet!
miljoner kvinnor bakom det.
Du skall inte slå nitar i plåtar, du Så litet väger kvinnornas ord än­ skall själv äga varvet, du och dina nu.
Men därmed är icke sagt, att de kamrater.
Jag har aldrig åstadkom­ äro utan inflytande.
De hava tvärt­ mit något i livet, jag har bara gjort om en omätlig makt, men då måste slavgöra åt varvet.
de gå från ord till handling.
En helt Och sonen föraktar honom för enkel handling.
hans föraktliga livsarbetes skull.
Hindret för en ny fred är Frank­ Varför har ingen lärt denne man rike.
Detta land kan icke skrämmas att känna så: Det där granna far­ med hot om våld, det är oemottagligt tyget har jag och mina kamrater för vädjanden till dess förnuft, barm­ byggt tillsammans.
Vi ha visserli­ härtighet och ära.
Det har dock ett gen fått ritningarna av ingenjörer­ samvete, som kvinnorna kunna kom­ na, men det är vår förtjänst, att ver­ ma till tals med.
Detta samvete sit­ ket blev utfört.
Många fartyg ha ter i dess plånbok.
y i byggt, ångare som gå över världs­ Om de femton miljoner kvinnor, haven, och över vilka den svenska som vi antaga finnas i världens freds­ flaggan blåser.
Fartyg och ångare, organisationer gåve sig själva ett he­ som segla in mycket pengar åt vårt ligt löfte, och obrottsligt hölle det, land och bidraga till dess välstånd.
att, intill dess en rättfärdig fred är Då skulle hans son med stolthet återupprättad på jorden, icke köpa sagt: " Drottningholm " och " Stock­ något, som har franskt ursprung, vil­ holm ", ser ni, grabbar, dom och ket mäktigt påtryckningsmedel skul­ många andra oceanfarare har min le icke detta utgöra!
Om ytterligare pappa byggt, och när jag blir stor, skall också jag bygga båtar!
Kvinnorna och freden.
affra främsta aro Havet i storm och stiltje, i natt °ch silverljus framträder ofta på Söndag och Måndag kl. 7,30: dessa blad.
Det är en av dess skön­ Barberaren i Sevilla het och väldighet betagen som gar det sin hymn — i frihet och hän­ Vi bortsälja alla från säsongen ryckning höjer hjärtats djupa sång Lorensbergsteatern märka sig överblivna partier i under stjärnorna.
De bli hennes för­ genom;; sin sfvrka Söndag kl. 1,30: trogna, naturen hennes biktstol och och u / sökt Jina arom Barnföreställning Rödluvan.
H sällsamt förbunden med livets skif­ Varje afton kl. 8: sarrrfqaranferas rena tande minnen.
Så i Elegi, som åter­ K och oförfalskade.
Kamraterna BeaKta de utomordentligt billiga priserna!
speglar hjärtats häpna undran över Astrid Torsell Se priserna i skyltfönstret!
Bertha * » in glömska av ett förgånget, och Jor é&amp;a vara.]
vari det heter:.
Den vind som då mig brände, Varje afton kl. 8: mig svalkar frisk om kinden Tel. 9766 Kungsgatan 47.
Tel. 9766 under tiden dalat ner i valurnorna; Nyårsrevyn 1923. och denna doft av ung konvalj jag vi gå ej längre med samma hurtiga Söndag kl. 1,30 Billighetsmatiné: andas, steg, icke alla gånger sytnes oss vä­ som glödgat stoft jag kände 33,333 ska krigsknektar, det heliga paret Jo­ gen så rak och gin som vi trott, i virvlar gå för vinden sef och Maria — även den grvmme snarare förirra vi oss i en labyrint — — " Så har också denna vår och likt en bitter eld i blodet Nya Teatern.
konung Herodes i sin dysträ prakt tid med sin allmänna nöd, sin fruk­ där krokvägarne tyckas taga över­ blandas.
Karin Ek: Idyll och Elegi.
Dik­ bestiger tillsammans med det övriga Söndag kl. 1,30 Billighetsmatin: tansvärda osäkerhet, alla sina brin­ handen och vägvisarne äro falska fästtåget tribunen.
Därefter tar ett ter.
Alb.
Bonniers förl.
(Pris 3,75).
O, milda natt, som randas Barken Margareta.
nande problem, glödgat fram en ny profeter.
I den stora julfloden av böcker med dagg och fjunlätt dimma — vackert medeltids Betlehemskådespel mänsklig typ — den sociala männi­ Varje afton kl. 8: sin början, sånger av rena, ljuva bar- har utkommit ett litet häfte dikter hur lugn du välver — — • " Man kan hoppas — och skan, individen, vilken aldrig är en­ Bröllopet på Ulfåsa.
na-änglaröster omväxla med barnsligt av Karin Ek: Idyll och Elegi, som din himmel nu!
Ej skälver sam i världen utain ständigt, som allt hänger på detta hopp, — att enkla dialoger, utomordentligt vac­ förtjänar att närmare uppmärksam­ du mer i yrsel mot ett mötes timma!
sorg, oro eller lycka känner kring kviinnan når sin samhällsmakt, innan mas av alla dem, vilka i poesien söka Barnet ägnas några av samlingens kert framförda.
hon i det stora hela hunnit förlora Söndag kl. 1,30 vackraste dikter.
Moderns ömhet sig hela mänskligheten, dess bekym­ icke allenast en vacker lek med Under två timmar skänkes en den mer och gåtor, som en trängande sin egenart, och att hon då lägger Halta L e n a o c h v i n d ö g d a P e r.
rikaste underhållning åt denna tyska vackra ord, utan även o. framför allt strömmar ur sången till en liten uppgift hon har att lösa med sitt all sin håg på att möjliggöra nya för­ kl. 7 och 9 Nyårsrevyn.
medelklass, som icke längre har råd den gripna och individuella sången grav.
När i juletid de andra bar­ hållanden, i vilka hon skall kunna liv. "
Sedan varje afton kl. 8: nen dansa kring granen i hemmets att bestå sig en konsert, ett teater­ ur ett människohjärta.
— — " Fram med innehållet till bevara siin hand mjuk, sin hållning Nyårsrevyn.
Det är omisskänneligt — Karin värme går hennes tanke till den lille, besök eller någon konstnjutning över den tomma krog vår fordran på röst­ upprätt " — — huvud taget, och som har så bittert Ek är en sådan utpräglad individua­ som redan gömt sitt huvud undan — — " Envar, som ser en orätt rätt är — sexual re former, pacifism, behov därav just i dessa fruktans­ litet.
Hon sjunger, emedan hon icke livets ilar i vänlig jord, och hon — enskild eller samhällelig — utan alla de speciella kvinnofrågorna — längtar att få värda tider.
Förståelsefullt och tack­ kan annat.
Hela hennes naturell är att i sin krets väcka harm mot den­ andas på de händer som frusna upp på arbetsprogrammet med dem samt lyssnar man och känner jul­ poetens, som i känsla, rytm och syn, har återupptagit samma; envar som slött försummar — veckla ut fanorna så att världen och små inspirerad undfår livets växlande in­ glädjen strömma in i hjärtat.
pianolektionerna får se vad det är som kommer — de möjligheter till verkan och sam­ vila mot tystnat hjärta.
Och efter slutad fäst ilar man ut i tryck.
Även om en så beläst och plats för feminismen — icke blott verkan, varigenom iman kunde lätta Och hur skälver ej såsom motsätt­ Teatergatan 19.
Tel. 1708. hallen, där de lyckliga deltagarna få kunnig författarinna som hon, vilken ning lyckokänslan över det levande som tom form, en papperslapp i val­ mottaga jättepaket, innnehållande bl.
a. ordnat och utgivit en förträff­ barnets närhet i en vers som denna: urnan, utan som ett nytt livsinne­ lig Antologi över svensk poesi, ej livsmedel, mjöl, bakverk, kakao och Hur trygg, hur välsignad är vilan håll, en ny livsåskådning — • männi­ kondenserad mjölk.
Några paket in­ helt kan undgå frestelsen att försö­ mot din duniga kind — ka sin stora formtalang på uppgiften skokärlekens, moderlighetens, evange­ nesluta även barnkläder.
Ack, hjärtat flämtar ej längre i hård sjö lium " Färga Edra klädningar och blusar med efter någon beundrad förebild, blir Tysk-Amerika, vilken underbart stor och vind, dock det väsentliga och bästa i hen­ julglädje du har berett denna stads München, jan.
1923. nes samling de dikter, som giva ut­ men stillnar, fredat och rofullt, vid nästan döende medelklass!
räddande strand.
.
.
Det är ej många år sedan de ci­ tryck för hennes eget jag.
Man Ella H. von Freijhold.
En strålande klart upplyst fäst- känner genast igen dem.
De höja förankrat i blåa blickar, frälst av en terade raderna först lästes i tryck.
barnahand.
Icke många år och likväl hur mycket •sal — alla platser både där nere ocn sig som bevingade fåglar över den I citat som dessa är det starka och har ej hänt sedan dess!
De klinga konstrikt flätade arabesken — höja på läktarne upptagna av barn med sig med en kraft och i en extas, som det veka i ett kvinnosinne förun­ så käckt och löftesrikt — en vision förväntansfulla ögon, enkelt klädda Landshövdingen tog sig en liten Marknadens hittills oöver­ sannerligen icke äro vanliga i vår derligt sammangjutet.
Man tycker av flygande fanor och klingande kvinnor, en och annan äldre man.
En träffade ooh billigaste hem­ tur på den lilla bibanan.
När han färg Fråga Eder hand­ tid.
Man läse exémpelvis den präk­ sig skönja en lugn och fast profil, spel, en hastig marschtakt mot må­ tribun smyckad med granar och i de­ kom fram till ändstationen, där han lande eller tillskriv tiga dikten Stjärnnatten.
Vilken som med ögonen bräddade av djupa, let: alla våra drömmars förverkli­ ras mitt ett öppet stall med en krubba.
skulle göra- ett par timmars uppe­ A.-B.
NADCO, GÖTEBORG.
flykt och berusning över en natur­ lyckliga drömmar modigt blickar li­ gande.
Man är inbjuden.
till fäst och de Åtskilliga papperslappar ha håll, sade han till stinsen: vet, stormen, ödet tillmötes.
En na­ målning som denna: yttre anordningarna svara häremot, — t Det var förfärligt vad den si­ turell vuxen friheten, vidderna, Stjärnorna dansade men publiken bär icke samma prä­ sta vagnen, som jag åkte i, hoppade prövningen, och lyckan.
En poet som högt över dig och mig, gel —; stilla, bleka ansikten, armo- och krängde * i inspirationens och extasens ögon­ dets mörka kläder.
månskäran flammade ock Stinsen en stund senare till sta­ blick äger de äkta tonfall, som oe­ vit över nattlig stig.
Det är en tysk-amerikansk julfäst tionspersonalen i barsk ton: motståndligt får det mänskligas re­ Sjustjärnans gyllne hjul med utdelning av gåvor för den ty­ — • Kom ihåg, det tåg som herr F A US KA sonansbotten att skälva.
ska medelklassen.
välvde sin snabba gång landshövdingen behagar fara tillba­ N YHETER.
S.
L. genom en rymd av storm,, Ett ålderdomligt fästtåg drager in ka med, får icke medföra någon V Ä R DEFULLT genom en natt av sång.
i salen.
Anblicken är verkligen fäs ' t- sista vagn!
INNJEHÅLL %• Man ser änglar, herdar, romer- Fjärdarna svallade svarta kring svarta skär, Huvudsaken är att man lär att be­ havsvinden famnade härska sig själv.
Skulle man obe­ stranden i mörkt begär hindrat släppa sig lös, så förefinns Den slönia ju möjligheter att tillintetgöra så­ morgontidningen väl sin omgivning som sig själv.
i Lack, Chevreaux, Goethe.
Boxcalv m. m. i sä­ F OLKTEATERN Telegramadress " K reditbolaget " ENKAN.
Realisation.
Marknadens LundgrensThéer I hjärta.
samhället, ett " där nere " där han­ dens arbetare äro, och ett " där uppe " där de andra befinna sig.
De där nere brinna av åstundan att komma dit upp.
De vilja storma den höjd, som egentligen endast finns till i deras och vår fantasi.
Nattstormen sköljde mörk blåvita Vegas ö, manskärans silverhorn skalv under eterns sjö ...
: r£T.
SKODON.
255 kontor Telefon: Namnanrop SVENSKA HANDELSBANKEN mamma anudnd^i aätidyffustads m&amp;uf^ / un.
Men han kommer icke välupp fost­ rat och säger: Jag misstog mig, för­ låt mig, vänd åter till hemmet, kvinna, och jag skall bättre förstå och sätta värde på att du uppgav ditt självständiga liv för att uppgå i mitt.
Men förlåt honom ändå, hans min­ ne är så kort.
Bara när han grälar och ger kvin­ nan skulden för kvinnornas flykt från det husmoderliga arbetet, så grip hans minne i kaluvsen och drag det trettio år tillbaka i tiden.
Det kan hända att han då kommer till sans igen. "
börjar vår sedvanliga stora Inventur- Stora Teatern Svenska Handelsbankens Gottgör å insatta medel högsta gällande ränta Tandläkare Anne-Marie Heijde nöjen.
Malmö.
Södra ^Hamngatan 23 (Inf.
gen.
Göteb.
Tandläkaresällskap) Måndagen den 15 Januari Öppna Stockholm.
T I D N I N G Uomagasinet GLORIA Citat och reflexioner.
1 VARIE SVENSKT HFto som vill följa dagshändelserna inom politikens handelns, kon­ stens och littera­ turens område läser man n u m e r a GÖTEBORGS HAHDELS- OCH SJÖFARTS-TIDNING Kobbs Thé är alltjämt marknadens förnämsta V I D D Ö D S F A L L Ring 3623 eller 11090 G.
L. Schmidts Begråta # 1 24 Kungsgatan 24, Göteborg.
Anordnar allt till begravning hörande på er­ känt bästa sätt till ytterst billigt arvode.
Soli­ daste och vackraste likkistor och svepningar, femton miljoner kvinnor och fem gån­ ger så många gåve sig ' själva samma heliga löfte och hölle det, skulle, in­ nan många månvarv gått till ända, F rankrike vara tvingat till underkas­ telse och den nya freden vara ett fak­ tum.
Inga franska viner, inga fran­ ska konserver, inga franska tyger, inga franska parfymer och tvålar, inga franska modeartiklar, inga fran­ ska bijouterier, inga franska böcker, ingenting franskt!
Vid varje inköp en förfrågan, om varan är fransk och en förklaring att franska varor icke köpas!
Det franska affärslivet skulle träffas i sin livsnerv, expor­ ten.
Det franska folket, så ekono­ miskt känsligt, skulle förstå och den nya freden skulle komma!
Om — Litteratur.
LILLA TEATERN.
Ruth Almén Till JULKALASEN En tysk julfest.
I&amp;EVLIG •••••••••••••••••••••••••i alla slag, Keramik, Väfnader Bese utställningen Telefon 017&lt;J ensamrätt för Sverige.
Efter­ nom.
I Rosenhof.
Rom an ÖV Luise Westkirch.
Översättning av e.
7. e ^ er honom? "
reta- des b t ngtar hon " " F-m- 11 ä r ° n j, ' P ar mönster bröder Han har nattjänst och häl- Sar d; ' ska ^ stanna vackert ^ e oima ' S trvpVr ° ^ e t har han ut- " g han s e tro mig?
Det är tigt sn gn a °!
d!
Jag ska ll vara rik- rar m °t dig, så att du inte ST) • va &amp;!
J a g då n ^ Cr Först ska ' 61 dlS 011 fin supé att hörja med^ ^ ®or ^®t t SÖDRA HAMNGATAN 45 KONSTSLÖJDEN tryck ej tillåtet).
De socialistiska lärofäderna och deras eftersägare hava ingivit arbe­ tomma in.
taren hat till arbetet, ett hat, som Pelle: — Men ja vill!
.
utgör en av de kraftkällor, ur vilka Elsa: — Nej, du får inte!
Ja den sociala revolutionära oron häm­ nattskjortan, å mamma har sagt&gt; ® tar sm näring.
Arbetaren ser icke små flickor, som ä i nattskj° r längre sitt arbetes förnuftiga me- inte ska visa sig för pojkar.
ning, dess heder, dess samhälleliga Pelle: — Ja vill tomma i ' i.
värde, dess skönhet.
Och vi andra, En stunds tystnad.
s j â icke-socialister, hava också i stor ut­ Plötsligt höres Elsas för J ^ sträckning bidragit till att förvända röst: — Du ska få tomma in * synen på honom.
har tatt av mej nattskjortan- — Se, säger gatsoparen, vilket förbannat, smutsigt, eländigt arbete jag måste utföra för att kunna leva!
— Se, säga vi, vilket simpelt ar­ [Bomullstyger - JYIöbeltyger - Garcia j bete han utför!
Alla förakta vi kroppsarbetet och Vackra, starka, handvävda, ljus- oel) tvättäkta Och vi förakta honom.
skatta alla andra sysselsättningar Prover sändas, v Precisera godljctsfullt vad ni önskar.
, ^ « Ingen tänker, ingen säger: Det är högre.
Det har blivit en klyfta i Konotflîtcna försäljningamagasin, ßöteborg- Smide %o A.-B.
City Kungsg.
51 (Med Lilla Elsa, som på morgonkvist® lämnats på egen hand av barnjung frun, beslutar att gå upp och göra ett vågat försök att klä på sig själ * - För att inte bli överraskad av na gon, vrider hon om rigelnyckeln hen- I samma ögonblick komm er nk.
och nes lille kusin, som är på besök, rycker i dörren.
.. Elsa: — Nej, Pelle du tan inte i » GÖTEBORGS MORGONPOST Damkänger songens senaste modeller.
Synnerligen Eleganta1 _ skinka och bruna bö- Qçi ' ' ^ ' - " Ivlingsrätt — på bor- mi ^ em °t honom idm S &amp; ' i 6 ïà andra ^t.
En rli V " 1 ' arn I Jan i medan han oro glödde inom ho- INTRESSANT Det var alldeles tyst i huset.
Allt larmet på gården hade inslum­ rat, när dagen gick till vila.
Man hörde nästan pinsamt skarpt gök­ klockans tickande bredvid skåpet med de brokiga glasdörrarna.
Han kände det, som om het luft utström­ made från kvinnan mitt emot ho­ nom, en luft som nästan kvävde ho­ nom.
Han rev upp västen över bröstet för att få luft.
" Var har du gossen?
Lille Au­ gust? "
" Ack, han har sovit länge.
Ja, vad står på med dig, Ede.
Det ser ju nästan ut, som om du vore.
.
.
ha!
ha!
ha!
— som om du vore rädd för mig! "
" Det är bara den rysliga värmen här inne ".
Han slog upp fönstret.
" Skall jag hämta dig en sejdel bier? "
" Ja, ja ", sade han raskt.
" Tungan klibbar vid gommen ".
Hon sprang trappan ned med lätta fötter.
Ede andades djupt.
Hon var borta!
Nu kunde han kanske äta, men nej, han måste åter lägga ifrån sig kniv och gaffel.
Munsbiten ville kväva honom.
Hon!
— hon!
Kerstin Lindahls BLOMSTERAFFÄR Rekommenderas!
Säg icke allt vad du vet, men vet allt vad du säger.
Claudius.
— - åter tyckte han sig känna värmen från hennes kropp, som utstrålat tvärs över bordet.
Hans bror så sval — - och denna kvinnodjävul!
Han borde aldrig ha flyttat till bro­ dern, då han kom igen från militä­ ren; aldrig till den mannen, som han hade att tacka för allt.
Nu var han till och med rädd för att gå hem.
Och brodern så blind, så blind!
Men han skulle inte stanna.
Han skulle skynda sig ut genast, medan hon var borta.
Ännu hade han tid!
Nej, där fanns ingen tid mer.
Lis- beths höga klackar smällde redan i trappan.
Se där har du!
svalt och nytap- pat.
Där är ett väldigt liv hos Pot- hoffs i kväll. "
" Ack så svalt och skönt — det gjorde gott! "
Han tömde sejdeln i ett drag.
" En till, Lisbeth.
tag hell­ re ett krus! "
" Du blinde mullvad, jag har ju kruset i handen.
Det kunde jag väl begripa, att en sejdel inte räckte i kväll.
Jag vill också ha ett glas. "
Hon tog ett glas, hällde det fullt och klingade med honom.
" Skål, och en trevlig kväll! "
Hon blinkade skälmskt åt honom.
" När han ändå vill, att du skall stanna hos mig. "
Han stampade med foten.
" Jag tål inte, att du skrattar åt honom.
Du kan söka land och rike ikring och inte finna hans like. "
" Vov!
vov!
vov! "
" Vi är skyldiga honom tack. "
Då blev hennes ansikte mörkt och ont.
Hon slängde ner glaset på bor­ det.
' Tack! "
Du kanske, men jag?
— Varför skulle jag vara tacksam?
För att han kom och tog mig i min gröna ungdom, innan jag visste vad ' liv ' var, vem jag själv var, och spärrade in mig i sin förgyllda bur!
Man kan skratta sig fördärvad!
— Han är rakt ingen människa.
Han är en räknemaskin, ett knippe grundsatser, en, som inte själv kan skratta, och som blir rädd när andra skratta.
Är det en man?
Är det ett liv för en sådan som jag? "
' Lisbeth!
Lisbeth!
Jag har ju aldrig anat att du.
.
" För att jag inte jämt suckar och beklagar mig, tror du jag måste vara nöjd och glad som en lärka. "
Korsgatan 4, Telefon 8462 " Men jag vet, att han håller dig kär; mycket håller han av dig. "
" Äh prat!
— • Håller av!
Det är sin egen klokhet han är kär i.
Och över den är han så uppblåst, så han tror, han är den klokaste i världen.
Och ändå ser han inte de enklaste saker.
Annars hade han aldrig tagit dig i huset, och tvingat dig att all­ tid sitta framför mig!
Som om jag vore blind och döv! "
" Lisbeth, i morgon dag flyttar jag ur huset. "
" Då går jag i morgon dag i flo­ den.
Så sant jag här står så går jag i vattnet.
Tror du att jag kan fördraga livet, om du går ifrån mig?
Och lämnar mig ensam — med ho­ nom?
Sedan du kom i huset, har jag lärt mig skratta igen.
Och jag vill inte förlora dig, jag vill inte!
Ede! "
" Men — han, Lisbeth — han! "
" Tar du något från honom?
— Vet han om det?
Behöver han nånsin få veta något? "
Hon viskade dessa ord i hans öra med armarna knutna om hans hals.
" Ede, jag förgås, om du går ifrån Han hade lyft sin högra hand för att skjuta henne från sig.
Men han­ dens tryck blev mer och mer svagt.
Värmen som utströmmade från den blonda kvinnan blev till glöd, till flammor, som slogo samman över hans brinnande hjärna.
Från Pothoffs källare ljöd skrål.
Ett dödsur tickade i husets mask­ stungna trävirke och elden på här­ den slocknade med ett lätt knast­ rande.
5.
Hamrandet i Wieprandts smedja hade tystnat.
För övertid hade man inte arbete.
Icke en gång en ge­ säll hade den gamle Wieprandt, se­ dan sonen i vredesmod lämnat huset.
Verkstaden såg lika gammalmodig och ofullständig ut som för tjugo­ sju år sedan, då han först inredde den, den hade endast blivit ännu sotigare och ledsammare.
Aldrig ha­ de den gamle hantverkaren försökt att hålla jämna steg med nyheter och modärna inrättningar.
I hans hjärna växte inga skapande idéer.
Och hade de även vågat spira, så hade hans försiktiga vilja aldrig lå-
K V I N N O R N A S Emilie Petterssons Broderiaffär (Innet.
A. HÄESTKÖM) KUNGSGATAS 45 TELEFON 9831 Här Ni läst Prygelstraffet.
Fru Thams bok » När den lille väntas » vari hon påpekar de engelska blöjornas för­ träffliga egenskaper.
Äkta vara.
av finaste kvalité ständigt å lager.
Sändes mot postförskott.
Pris 1.50 pr st. T I D N I N G Idealet Bertha Anderson Korsgatan 15 •= Rekommenderas Göteborg _ Telefon 5122 -- Kungsgatan 11045 Göteborg bostaden för skönhet är den matta behao " Sa V - m uppstår vid dagligt bruk L de H.
m da YVY-tvâlen.
e YVY-tvâlen säljes i alla affä rer Det var med högeligen blandade Vackra färgäkta Tvättyger.
Färdiga och ritade arbeten ständigt känslor svenska folket erfor, att flktiebolaiet ffljabrito L Bomullsflanelier, Ylle-T \ Jäd- på lager.
straffet för de båda Långholmsfan- 523,000 kr.
Importavdelningen uppstår naturligtvis lätt överhett­ ningstyger, Gardiner, sol- och H em slöjdsarbeten ss.
Sparregatan 8, Borås.
gar, som vid helgtiden genom en premieobligationer.
Insänd EdraV • * * tvättäkta.
Möbeltyger, konst- ning, han blir ömtålig, " förkyler " års gationsnummer jämte 60 öre i frim.
tin ne 0,4 ob?
möbeltyger, dukar, gardiner, utomordentligt djärv och skickligt sig lätt; alltså det vore inte ratio­ vävda och tryckta.
Borddukar Almhults Obligationskontor l utförd rymningsbragd lyckats för­ Däremot är det svårt att förstå den kuddar och mattor.
nellt.
Om däremot en mager, klen varefter vi undersöka om vinst tillfallit i linne och bomull.
Sängtäcken skaffa sig friheten, blev det harda- sentimentalitet som framlyser ar ett person med anlag för snuva och Tricotvaror, \ eformliv, Missprydande hånråiT ste av alla, nämligen prygel — 30 par manliga sakkunnigas uttalande Snörliv, Strumpor, Yllekof­ hosta eller reumatism, klär sig blott vårtor, födelsemärken avläcr n rapp pr man.
om prygelstraffet i allmänhet såsom Elektrolysbehandling.
Rådfrä » 1 tor.
Broderier.
Blekta och i tunn bomull, och utan att därvid ang. metodens tillförlitlighet TtriS at * Varför?
— frågar man sig med en alltför rå strafform.
Ingen kvin­ Mor Anna i Lövsik står sig myc­ oblekta Vävnader av bästa dagligen stärka kroppen med kalla varje dag 6 — 7 e. m., utom lörd ket slätt på husförhöret, ja, så slätt, häpnad och förvåning — varför na torde dela dessa synpunkter.
Ty ARWASTSON ^ avrivningar, har han svårt att be­ Vasaplatsen MARIA fabrikat.
Vaddtäcken.
V rima 9. m.
telefon att kyrkoherden finner sig föranlå­ skulle dessa män underkastas ett när brottet verkligen är rått, såsom vara kroppsvärmen och så är för­ Ylle-stickgarner.
straff, som annars på grund av sin våldtäkt och förbrytelser mot min­ ten att säga: kylningen åter där.
Här vore ylle Herrskapet G ul d sax har stort k a fruktansvärda stränghet är avlyst deråriga eller när annan art av grovt — Det är i högsta måtto beklag­ på sin plats för att underlätta krop­ viktigt att observera, emedan de lagen las för det utsökta umgäng e,] e • från vår humaniserade lag?
Om nidingsdåd blivit begånget, då om ligt, att mor Anna så fullständigt pens centraluppvärmningsarbete.
av luft, som finnas mellan tyglag- kraft av sina nyförvärvade milj one ' man skall hålla sig till sak, hade någonsin vore det på sin plats att de- glömt sin kunskap i katekesen.
Den som vistas mycket utomhus, lyckats förskaffa sig.
Bland den] v!
de ju denna gång icke begått något linkventen med det allra strängaste ren också uppvärmas och bidraga gör väl i att bära underkläder av sande samlingen är även en berömd Mor Anna, ledsen, stött och ange­ direkt och avskyvärt brott.
Att de prygelstraffet, d. v. s. fyrtio rapp, att " kläda " oss.
I en päls är det icke håren som värma, utan den ylle för att ha ' en säkrare garanti konstkännare, som med verkligt enlighet med naturens sunda bö­ finge böta för sin illgärning.
lägen att rehabilitera sig: Då nöje beskådar väggarnas ganska värde.
jelse sökt att skaffa sig friheten är vore kroppsagan den enda effektiva luft som är innesluten mellan dessa.
för värmens bibehållande.
— Nej, glömt henne har jag inte, En viktig sak vid bruket av yl­ fulla tavelsamling.
De varmaste tygerna äro yllety­ förklarligt, och det är uteslutande åtgärden och sannolikt den enda, som men si jag har lärt bort henne till leunderkläder, som ofta förbises, är.
bevakningens fel, att det verkligen kunde avskräcka från upprepande ger, ju mer porösa och " uppblåsta ' — Åh, utbrister han plötsligt fö r.
barna!
de äro.
Man behöver blott jämföra att de måste ömsas lika ofta som tjust, där hänger ju en gammal mäs­ lyckats två av fängelsets farligaste och efterföljd.
* i ullgarnsända med en dito av bomullskläder, annars blir saken tare.
förbrytare att undslippa.
Det är Ty alldenstund det nu visat sig att bomullsgarn för att se, hur mycket hälsovidrig.
denna synpunkt så mycket an­ denna fruktade Fru Guldsax sänker sitt huvud- och impopulära Något, som också ofta förbises,, mer luft det finnS^ i den förra än i dera ' märkningsvärdare, att de icke på straffåtgärd kan tillämpas och lag- — Det kan nog hända, men rmtet något samhällsfarligt sätt missbru­ ligen får tillämpas för att uppehålla senare.
En mycket lös, t. ex. stic­ i synnerhet i fråga om kvinnodräk­ det försäkrar jag, är alldeles ny!
kat sin frihet.
Deras förehavanden disciplinen inom ett i alla avseenden kad yllekofta, är dock icke praktisk ten, är halsbetäckningen.
Hur mån­ Varje förståndig husmoder vållade ingen skada till liv eller lem skyddat och säkerställt fängelses mu- stark vind, som alltför lätt trän­ gen lider icke i våra dagar av — Jag tycker, anser och förme­ ger igenom.
Men om man över ett brachial-neuralgi med dess geme­ för någon annan, icke ens ifråga om r — i huru mycket högre grad vore na, borrande närvsmärtor i övre nar, att allt arbete helt enkelt och annans egendom, om man frånräknar det då ej berättigat att tillgripa den­ tjockt stickat plagg bär en tät, tunn använder den åverkan på en mur, som var nöd­ samma, när det gäller att skydda kappa, skall man finna, att man skulderpartiet mellan nacken och lättvindigt skall avskaffas, så slippa- vändig för planens verkställande, och samhällets värnlösa och på överfall fördrager köild och vind lika bra axeln, och varför?
Kvinnans under­ man besväret att strejka.
— Det kommer, det kommer, gosse som i protokollet icke utan humor fullständigt oförberedda individer som i päls.
Luftlagret i yllet un- kläder äro urringade och lämna lilla!
Utvecklingen kilar fort i våra nacken och det översta av skuld­ der den täta kappan är uppvärmt stämplas såsom " grov skadegörelse à mot samvetslösa nidingars råa och i hushållet dagar.
Rätt som det är, skall du få rorna bara; däröver kommer en och en sådan beklädnad är också byggnad ".
mången gång för ett helt liv förödan­ Över huvud ha de som rymmare de djuriska dåd!
Det vore förnuf­ lättare att bära på än en tjock, tung blus eller klänning, som ger en se, behöver man bara trycka på ca mycket tunn betäckning.
Nacken elektrisk knapp så gör arbetet sig gjort sin sak briljant.
Att mitt un­ tigare om detta straff borttogs ur kappa av mycket fast ylletyg.
När fåglarna " rugga upp sig " i är obetäckt, och vid varje rörelse självt!
arbetets villkor eller stegra livets der arbete och vakthållning vid vårt fängelsernas disciplinstadga, eller i • — Är det en lösning det, som mail värden för sig själv och aindra; en­ största och strängast bevakade fän­ varje fall där vann tillämpning först kallt väder, är det för att forma ett kan man tydligt känna, hur den var­ kan vara nöjd med, tycker du?
Ten ma luften i kläderna går ut och er- gelse gå upp genom ett tak, bräcka tjockare lager uppvärmd luft under var, som modlös viker undan för de efter ojävig nämnds prövning men skall trycka på knappen?!?
sättes av kall.
Reflexionerna görs mödor, sarmmanslutningsarbetet krä­ sig igenom en brandmur och hala sig däremot bleve infört i vår strafflag, fjädrarna.
Trånga handskar och skor hålla sig själva.
ver: varje sådan man eller kvinna ut genom ett smalt fönster ovanför en vilken äger att döma just nidingar o. Men inga kläder i världen räcka dörr och därefter, trots efterlysning icke händer ooh fötter varma, ty syndar icke allenast genom siin egen förbrytare av den kaliber, som ofta Elli har fått en liten bror.
Tant och signalement i alla tidningar, kla­ till att hålla den, som ingen inre luftlagret är för minimalt.
underlåtenhet.
Nej, de smitta även endast imponeras av det fysiska li­ Karin frågar: — Yad heter din lille Då kläderna spara värme, så mås­ värme äger, verkligt varm.
Den andra; de utbreda genom sin mod­ ra sig i fångkläder en hel dag inne dandets kännbara realitet.
bror, Elli?
te de ju givetvis också spara föda, varmaste " kappa " som finns, är löshet lika lätt fruktan och tvivel i själva hjärtat av Stockholm — det I — e A — r.
— Jag vet inte.
Han skrikerock gör dem minsann inte många efter!
ty vi äta ju också för att under­ härtdning ocih kroppsrörelse, men&gt; omkring sig, som ett enda utrop av ropar förfärligt, men ingen förstör Det finns väl ej heller en människa hålla kroppstemperaturen.
När djur härdning, gradvis och förnuftigt, skräck gör en folkmassa vettlös! "
vad han säjer.
Jag tror, att han är i hela Sverige som är ond på dem blivit klippta, äta de betydligt mer, med tillhjälp av kallt vatten, och en utlänning!
för detta — utom fångvaktaren, som tills håren hunnit växa ut något, kroppsrörelse, också gradvis ooh de dragit vid näsan, och fängelsedi­ och förlora ändå under tiden alltid förnuftigt, vare sig den består i Här har main vad som väntats av rektören som desavouerats genom det i vikt.
Hinduen, som lever i ett promenader, bergsturer, gymnastik oss kvinnor i den ställning vi borde skedda.
varmt klimat, existerar på en hand­ eller sport.
Här som alltid gäller komma att intaga och de verk som lig­ Ingenting är förfärligare än att bli full ris om dagen, medan eskimåen, den enkla gamla vishetsregeln: ga framför oss.
Den mjuka handen, löjliggjord.
Och det gällde att taga utsatt för oerhörd köld, kan " sätta " Pröfva hvad dinom kropp sundt är, Emy Thorin.
den upprätta hållningen, den heliga hämnd på de båda frihetsälskare, i sig " en hel säl, och — om denna och se hvad honom osundt är, det ERIK DAHLBERGSOATAN 22 Våra kläder bilda en extra " hud ", harmen — och först och sist vår (mitt för Realläroverket) som dragit ett löjets skimmer över läckerhet är tillgänglig!
— därtill gif honom icke! "
som mottager vindarnas omilda stö­ " egenart " som skall räddas.
Vem Allt som hör till ett förstklassigt thebröds- höga vederbörande.
tar och låter vår egen hud njuta ett halft dussin talgljus.
8t wienerbageri.
Tel. 6077.
Billiga prisa- kan förneka sanningen och nödvän­ Och här gapar en lucka i vår sven­ Oc (h så är den evigt brännande I Amerika hade man börjat införa digheten av de uppställda önskemå­ ska lag.
Är rymning ett brott, bör av " vindstilla " — till en viss grad.
Färska Grönsaker och Blommor dag­ frågan hur man bör kläda sig när­ " Trådlös vigsel ".
Men genom utslag len.
Vi må gå till oss själva och frågan om hur detsamma skall be­ Fullkomlig vindstilla är ju uteslu­ ligen, från Fridkulla och Sofielund, mast kroppen, i ylle eller bomull?
av staten Newyorks högsta rätt, har ten, och häller icke önskvärd.
När hos pröva hur vi uppfylla kraven!
straffas lösas av opartisk nämnd — ej Här liksom i allt mänskligt, är det nu sådan vigsel blivit förklarad ogil­ man säger att kläderna " värma ", " Det är inte så angeläget att av en i saken intresserad och av skan­ rationella individuellt.
Linne kun­ tig.
En präst i San Francisco " vig­ man lever, men det är viktigt att dalen upprörd fängelsedirektör.
Det så är detta icke att uppfatta, som na vi genast utdöma.
Det avkyles de " pr trådlös ett brudpar i New­ TRÄGÅRDSHALLEN.
Tel. 7225^ man inte vanställer sin typ, att man är ju klart, att denne i ett fall som om tyget i sig vore en värmekälla.
så ytterst lätt, och vid svettning york.
Men numera anses ett sådant förblir trogen sitt ideal och att man detta tillgriper det strängaste straff, Det förhindrar blott att den av förbrukar det, för att torka, mycket Magnusson " luftigt " " ja " icke bindande; alla skyddar sitt jag mot försämring och som fängelsernas disciplinstadgar kroppen själv producerade värmen av kroppsvärmen.
som taga del i en vigsel: präst, brud­ förflyktigas.
Kläderna hålla oss förändring. "
medge för att på så sätt statuera Om en välfödd, frisk person, som par, vittnen, skola kunna se varan­ " — d ".
ett varnande exempel.
Men 30 rapp varma och det i mån av det materi­ mestadels sitter inne i slutna rum, dra!
Bazar Alliance 42 — 43.
Tel. 106 - al, varav de tillverkas, deras tjock­ för några dagars frihet är horribelt.
rekommenderas till lek, och huru många lager man bär klär sig i tjockt ylle " närmast ",, så Brott och straff stå i detta fall ej ärade husmödrar.
ovanpå varandra.
Detta senare är rimlig proportion till varandra.
WIMM Pellerins Margarin Våra kläder få frysa för oss.
Skånska Wienerbageriet; N.
L. Blomberg Verner Kött= &amp; Fläskaffär Därom äro alla eniga att BERGHAN S ENKAS, Delikatessbrödsorter äro smakfulla.
Prisbelönt med 4 guldm.
och förordat av läkare.
Säljes i väls.
spec. aff.
i Gbg.
1 p. f. lager tel. 40928, 10837. ti f dem komma till utveckling.
Han ville känna sig på säker mark.
Och det tragiska i hans liv bestod däri, att just detta ängsliga överläggande hindrade honom i kampen mot mo­ digare och företagsammare konkur­ renter, och undergrävde hans ställ­ ning, så att trots sin flit, sin spar­ samhet och rättskaffenhet, han ofta kom i förlägenhet och sorg.
En förbittrad, i förtid åldrad man stängde han denna kväll sin verk­ stad.
Där var knappt någon enda beställning mer att göra färdig, och han steg uppför trappan till bonings­ rummen.
Utanför dörren stod en vattenspann och en skurborste.
En ström av smutsigt vatten rann över trappstegen honom tillmötes.
Hans andra hustru hörde icke till de män­ niskor, som sätta sitt ljus under " ena skäppo ".
Skulle hon slita och släpa, skulle minsann han också få erfara hennes dygderegemente; men grundligt!
Därför förundrade sig Wieprandt icke vidare, då han under sitt vadande genom kaskaderna fann sin soffa, bordet och alla stolar upp­ staplade lik barrikader på varandra, men rummet var kallt och — kalt.
B RÄUTIGAMS K ONDITORI REKOMMENDERAS Han beslöt kalla på hustrun, men stod där och frös i det kalla, våta gjorde stämman betydligt mjukare rummet, efter elden i smedjan.
Men hon lät sig icke störa.
" Och och mildare än vad han brukat mot sin första hustru: " Frida!
Fri-da! "
vad tror du Pothoffskan skrek tvärs över disken?
Hon hade hört det av När fru Wieprandt under skur­ Sabiner-Lotta, som håller till med ningen hunnit mitten på trappan er­ en ifrån vaggonfabriken.
Den hade inrade hon sig plötsligt att hon nöd­ berättat, att din Paul, lymmeln, vändigt behövde ett hekto kaffe, lät odågan, har fått avsked på grått allting stå och ligga och sprang ned papper. "
till Pothoffskan.
Yid mannens rop Wieprandt rynkade endast pan­ kom hon stampande upp.
Hon var nan.
Han talade icke gärna om so­ liten och torr; allt hos henne, ansik­ nen, isynnerhet icke med denna hu­ te, hår, ögonbryn, läppar och öron stru, som alltid gjorde ett stort num­ såg ut som gulnat elfenben.
Hon såg ut som en blomma vissnad i knoppen, mer av pojkens förseelser, för att redan då Wieprandt friade till hen­ därigenom låta mannen känna sin nes viga tunga och tusen kronors underlägsenhet under hennes egen ofelbara förträfflighet.
sparbanksbok, och knoppen hade al­ " Om du ändå ville ställa stolarna drig utvecklats, icke ens då hon blev och bordet in i rummet igen, så att maka och mor.
jag kan vila en smula. "
" Har du redan stängt verkstaden, Hon låtsade inte höra.
" Ja, vad Wieprandt?
Nåja, hos oss är där säger du om det, Wieprandt?
Verk­ ju ingenting att göra.
Det lönar tygen slängde han framför fötterna knappt att öppna verkstaden ens.
på verkmästaren, pojken din, och så Jag var tvungen springa ner och på dörren.
Yad skall det väl bli av handla nu; när de alla komma hem en sådan?
— Det hoppas jag bara.
ur fabrikerna kan man få stå där i att vår lille Hans en gång inte måtte timvis. "
göra sina föräldrar sådan sorg. "
" Frida ", började Wieprandt, som " Jag fryser — " KOL VED COKES C.
N. ANDERSSON Tel. 27 80, 69 72, 108 49, Göteborg.
Wieprandt tog den närmaste sto­ len och ville bära den in i rummet, men hustrun tog honom i ärmen och höll honom tillbaka.
" Nej, Wieprandt, golvet är för vått, du bara smutsar ner med dina grova stövlar, och så har jag haft allt det arbetet för ingenting.
För resten är det för styvt arbete för en ensam människa.
Jag är inte stark, och vem skulle också ha ' trott, att en smedmästare inte skulle ha ' råd att hålla en passopp åtminstone för lördag eftermiddag. "
" Du vet ju, Frida.
.
. "
" Ja, ja, jag vet, att om Paul gjor­ de sin skyldighet, och du hållit ef­ ter honom, så hade yi det annorlun­ da.
— Gå in i kammaren till den lille, där är det varmt. "
Hon öpp­ nade dörren till sovrummet.
" Titta bara, han är redan vaken, den lille skälmen, och se bara, han känner re­ dan sin pappa.
Hans lille, ser du, där är pappa, som du håller av.
Det vet jag att du skulle säja, om du kunde tala. "
Om han hade kunnat tala, så hade han sagt: " Ge mig att dricka.
Jag är törstig ".
Men då han ingenting W as till dagens lägsta noteringar.
C.
Uggla &amp; C:o. Tel. 32, 3885, 44, 5307 kunde säga, så förvred han sin tand­ lösa mun ' till en fyrkant, och bör­ jade skrika av alla krafter.
Wieprandt, som visserligen var härdad mot hamrandet i smedjan, v ty däremot känslig för barnskrik, och erinrade sig att han glömt rym­ ma upp i smedjan, och tog till flyk­ ten nedför den drypande trappan.
Sådant liv!
Sådant elände!
Alltför dyrt hade han köpt vissheten att ha en sparbanksbok med tusen kronor inom räckhåll, då han fått en sådan fru på köpet.
Och den äldre sonen hade blivit en spik i hans likkista, och nu låg den yngre där i vaggan och tjöt, och inte bleve han bättre.
För honom gick ju allt bakvänt.
Och varför?
varför?
Hade han inte varit rättskaffens i hela sitt liv?
Alltid flitig och sparsam, icke slängt ut ett öre onödigt, alltid varit rättvis mot hustrun och uppfostrat sonen i sträng tukt.
Men han hade ingen framgång i sitt arbete, fick ingen tack av de sina.
Han höll räfst med vår Herre, medan han kröp ihop på pallen vid ässjan, där elden slock­ nat.
Med sina korta polisonger, den skägglösa hakan, det grånade stri- flrla] Mjölb Distribution på glasfla g ^ ou Tel. 85 78, 36 99 piga håret, som hängde långj * oredigt om det gallsura ansikte, han ut som ett argt troll.
^ En lätt knackning på en dammiga rutorna störde on hans grubbel, och han or ^.
stridslysten, då han såg sin son stå därute.
„ " Yad vill du mig — du?!
Paul såg lugn ut.
Han^ ros dämpad och klang nästan 0 " Jag ville gärna tala med ar minuter, ensam.
Var snäll opv dörren.
Trum pet öppnade Wi e P r ^ ' ^ ^ minstone behövde ing (n ^ e j] e r han talade med sonen, i n hon där uppe.
- ii ha ' p eD ' " " Om du kommer och vill gar, så kan du bespara ret. "
.
j; n vet Paul steg tigande » •.
^ Ä | då känsla fyllde honom ^ W den lilla verkstaden, som- ^ ^ i fallen och torftig den aI1 ^ å » varit hans barndoms he ^ hade han drömt sina fö rs drömmar.
äst » #: r&gt; (Forts i n I * t N:o 3.
3:dje årg.
Annonspris:, 21 Januari 1923 Textsida 25 öre pr mm.
sista sidan 20 öre pr mm.
Längre annonsering rabatt.
Utkommer varje söndag.
Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF.
Redaktion och expedition: För annons- och ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG.
Vallgatan 27, Göteborg.
Tel. 18070.
Prenumerationspris: Helår Kr.
6: —.
1 1 2 år Kr.
3: 50 V 4 år Kr.
2: —.
Lösnummer 15 öre.
Centraltryckeriet, 0.
Ericson, Göteborg 1923. tillätes gärna om " Kvin­ nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan.
Eftertryck INNEHÅLL.
Utlandskrönika i sammandrag.
En episod.
Av Crayon.
Bättre mans barn.
Av H — t H — n.
Eden.
Ful start.
Att skiljas eller hålla samman.
Auktoritativa " uttalanden.
Åh, sä förtjusande!
Teater.
Januari.
Kvinnornas tillträde till statstjänst.
Gny, eller föreställning och verklig= het.
Av Ragna Peters.
De kvinnor, som vära vänner älska.
Om öronsjukdomar hos barn.
Av dr. Martha P: son Henning.
1 Rosenhof.
Av Luise Westkirch.
UtlandshröniKa i sammandrag De franska härarna marschera på tysk jord, plats efter plats besättes, för varje dag nämna telegrammen nya orter, till vilka ockupationen ut­ sträckts — Ruhrområdet är omrin­ gat, och dess naturrikedomar i i rankrikes våld!
Vad som här ut­ förts är, alla förskönande omskriv­ ningar till trots, ingenting annat än ett rövartåg, av vilket ingen ära kan skördas och ej häller, om rättvisa tinnes, guld skall kunna utvinnas.
Det är ett fruktansvärt skådespel, som dag efter dag upprullas inför den åskådande världen, en väldig till tänderna väpnad makt, som med förakt för ridderlighetens lagar och driven av en omättlig guldhunger, en hatfylld, feg fruktan kastar sig över en redan slagen, med list avväp­ nad försvarslös fiende för att full­ ständigt utplundra och krossa ho­ nom.
Det är en gärning, som ropar t,] l himlen om straff.
Den franska pressen försäkrar, in­ spirerad av regeringen, att händel­ serna i Ruhj.
utveckla sig just på et sätt man förutsett — alltså i p nnsam riktning.
Men tonen låter c e trosviss och segersäll, och för- â andena på ort och ställe giva ic- e eller stöd för den uttryckta be­ låtenheten.
v°iV^ a res ultat har den franska sta ^^ken dittills givit?
I for­ den rUlnine ^ uppflammande av av hänförelsen, 1 6 1 man S6 dan H ' ^ litet se- det stora nederlaget.
Folket strömmar am mans, tal h l patriotiska aS °hrotH ' ' löften givas om m ' d ' fäderneslandet, ut " Deut T ' " rnassorna brusar sången - Alles * • ^T) eutshland über händig patr ^°ti s m, ur vilken mod, ft och nationell samling tunna in&lt;as s° m en ^ uppstå, måste te sig ange] ^ » gfdse för den nation, vars fram 0 .£, naSt1&lt; ' oc h med glänsande aos 1 kr ° nta omsorg det varit Öla kthålla ha t lid ^ S ^ a S!
, ht - m&lt;vliLt.
m " °dlöshet.
•Vsklands Un na ÖY oeni ghet, oc k v ^ " inbördes derkastelse under det o erv aldet, det slaviska upp­ fyllandet av de med pansarbilar, kulsprutor och bajonetter understöd­ da skadeståndskraven på kontanta medel och in naturaleveranser, var­ med man tydligen räknat på franskt håll, hava uteblivit.
Tyskland, som sedan nederlaget alltid böjt sig, all­ tid fallit undan, alltid tagit stryk, alltid mofståndslöst om än under högljudd jämmer tålt den onda för­ nedrande medfarten, har brutit med denna vana, som man misstänkt för natur, och för första gången sagt ett " nej ", och ett, i vilket man med glädje hör en manlig klang.
Tysk­ land förklarar sig, under hänvisning till att Frankrike och Belgien genom sin våldsaktion brutit Yersailles- traktaten, löst från sina däri stipu­ lerade skadeståndsförpliktelser till de båda länderna.
Alltså inga kon­ tanta inbetalningar, inga in natura­ leveranser och således ej häller nå­ got kol från det ockuperade områ­ det!
Kolgruveägarne hava ställt sig solidariska med regeringen och, un­ der hövliga former samt utförlig mo­ tivering, förklarat sig icke kunna ut­ föra de av franska ockupationsmyn­ digheterna mottagna orderna om kolleveranser till Frankrike och Belgien.
För denna sin trohet mot fosterlandet hava de ställts inför fransk krigsrätt.
Gent emot arbe- tarne i Ruhrområdet intaga icke fransmännen denna bryska hållning utan söka, fullföljande sin falska, haltungade politik, med allehanda lockelser ' få dem över på sin sida.
Om dessa föraktliga strävanden att göra de tyska arbetarne till förrä­ dare mot det egna landet skola lyc­ kas får framtiden utvisa.
Det spel Tyskland i den utbrutna konflikten spelar är äventyrligt men icke äventyrligare än motstån­ darens.
Frankrikes hela prestige är den höga insatsen.
Skall det lyckas i sitt onda förehavande, skall det betvinga Tyskland, eller skall det finna sina planer ogenomförbara, se sig nödsakat att slå till reträtt?
Och i det ena eller andra fallet, vil­ ka bliva följderna för de direkt in­ tresserade makterna liksom för den övriga världen?
Ingen kan förut­ säga det, icke en gissning kan man våga!
Man vet endast, att här på det mest oförnuftiga, ansvarslösa och brottsliga sätt krafter släppts lösa, vilka det måhända icke skall stå i mänsklig makt att betvinga.
De våldsåtgärder Frankrike ser sig nödsakat vidtaga för att genomtvin- ga sin vilja synas giva upphov till ständigt nya våldshandlingar — la­ vinen är i rörelse och ingen vet var den stannar.
Frankrike understödes i sin ak­ tion endast av Belgien.
Italien föl­ jer ännu icke, England iakttager en neutral, avvaktande hållning och Amerika tiger.
Det väntade italienska initiativet till en medling i den fransk-tyska konflikten har uteblivit.
Xa väntas möjligen ett annat av Nationernas förbund med excellensen Branting, Sveriges representant, som förslags­ ställare.
Franska pressen tror att initiativet skall komma att utgå från England.
EN EPISOD.
Bättre mans barn.
Hela händelsen var denna: Det ringde på tamburklockan.
Ingen tjänare var inne, och hon gick själv till dörren, vilken fast- hölls av en säkerhetskedja.
Det blev endast en decimeterbred springa, och hon såg genom den en man med ut­ sträckt hand.
Ovillig drog hon hårt igen dörren och gick tillbaka in i salongen.
Det var ju egentligen ingenting det hela.
En scen som dagligdags utspelades, men när hon åter satt sig till ro, lät hon boken ligga oläst i sitt knä.
Hur kunde en så bagatellartad händelse lämna en så underlig, så komplicerad stämning efter sig?
Hon försökte analysera den.
En känsla av vrede, ja, alldeles tydligt vrede.
Med vad rätt kom denne man till hennes dörr och be­ gärde pengar?
Yilka förpliktelser hade hon mot honom, en främling?
Hon betalade en dryg skatt till sam­ hället, som därur tog ut en del till fattigvård, till arbetslöshetsunder­ stöd.
Yarför då denna extra be­ skattning?
Hon erkände, att hennes handlingssätt influerats av den i människonaturen och även i djurna­ turen nedlagda starka driften att försvara de egna ägodelarna, men samtidigt sade hon sig med en suck av lättnad, att hon utan svårighet skulle övervunnit den och givit, om hon vetat, att gåvan varit i verklig mening påkallad.
Men vad visste hon härom?
Icke det bittersta!
Yem var mannen utan­ för dörren, en lätting som välte sin försörjningsbörda över på andras ax­ lar?
Eller en oförskyllt arbetslös?
En man med ambition, en som ville försörja sig med eget ärligt arbete om än så hårt, men som saknade förmåga att skaffa sig det?
Stod han ensam och hade han endast sig själv att tänka på?
Eller fanns det bakom honom ett nödställt hem, hu­ stru och barn, vilka för sitt dagliga bröd endast hade hans svaga stod att lita sig till?
ett lättvindigt sätt komma åt andras arbetsförtjänst.
Hon såg alla dessa vuxna och minderåriga, som under täckmanteln av en fullständigt onö­ dig handel med värdelösa tavlor, kängsnören, patentnålar och alma­ nackor bedrevo något, som inte var annat eller bättre än bettleri.
Hon tänkte på de otaliga gånger det knackats och ringts på hennes dör­ rar, och då de utsträckta händerna fått vad de bett om.
På samma sätt öppnades tusenden dörrar och sträck­ tes tusenden händer ut i bön efter all­ mosor.
Dag efter dag!
Hon såg " grytorna " i gathörnen i vilka my at och sedlar föllo ned, tombolastånden, där kommersen gick friskt undan, hon tänkte på de många " dagarna ' " för välgörande ändamål, och vilka väl, om det fortgick, som det börjat, skulle komma att fylla hela året, på alla milda stiftelser och donatio­ ner till filantropiska företag, barn- heyimen, skollovskolonier, bespis­ ningarna Hur oändligt mycket gjordes inte för att utrota nöden, men i stället för att minskas och försvinna, växte den, vällde den fram från alla håll och kanter.
Hon kände sig upprörd, otålig, vred, förbittrad och erfor nästan som ett hat mot allt detta allmosegivan- de, detta förvandlande av männi­ skor från självförsörjande till un- derstödstagare.
Men ändå kände hon sig på något sätt skyldig gent emot den man, som nyss, en stackare lik, stått utanför hennes dörr och fått gå utan något i den tiggande handen.
Man brukade åtminstone förr kun­ na känna igen dem genom deras mön­ stergilla uppträdande.
De visade i skolan, på gatan, bland människor större ridderlighet, älskvärdhet och takt än andra barn och förde sålunda ut i samhället de goda sederna från sina hem.
De framställde en viss typ av en viss fulländning, som det övriga samhället i någon mån sökte efterlikna.
Men så randades barnets århund­ rade med sina nya läror, som lärde att barnen skulle uppfostras i vildhet och frihet, och att det var barnen och icke föräldrarna som voro huvudsa­ ken.
Läran vann snart en hel del anhängare även bland överklassen, men naturligtvis i ännu större ut­ sträckning bland övriga lager, efter­ som metoden smakade revolutionärt och därtill var ytterligt bekväm.
Att slippa hela det tröttsamma upp- fostringsarbetet med sina barn — att bara behöva ge dem lekkläder som höllo med smutsen och sedan köra ut dem och låta dem rasa — att ge dem stark och närande föda så att de rände i vädret — hur här­ ligt!
Och hur mycket härligare än­ nu, sedan stora upplysta andar be­ kräftat att denna metod var den en­ da rätta, den enda varigenom de vuxna kunde betala sin skuld till barnen.
De första skördarna av denna skö­ na lära äro redan utsläppta i sam­ hället.
Man förvånar sig över ung­ domens plötsliga förvildning, över den dåliga tidsändan, men betänker ej att bakom dessa företeelser står en ännu mera beaktansvärd, nämli­ gen ' försumliga, svaga och förvillade föräldrar, som skänkt samhället så­ dana barn.
Ett alldeles färskt exempel förde på nyåret dessa tankar i min väg.
Då händelsen sannolikt upprepas med någon variation litet varstädes i våra hem kan den förtjäna att åter­ ges i sin helhet.
Inbjuden till goda vänner sutto vi just och lunchade vid det rikt duka­ de bordet i den charmanta salen, då husets enda arvinge, en pojke i 5 t 6-års-åldern kom instörtande från sin lek.
Mössan på, fötterna leriga, händerna smutsiga, tröjan ner­ stänkt.
Utan hälsning flög mössan bort på en stol och master George fram till bordet, över vars kant han så gott hans längd tillät kritiskt be­ skådade anrättningarna, för att se­ dan med myndig röst förklara: — Jag vill ha skinka och ägg!
Detta var nämligen nästan det enda som icke fanns på bordet.
— George, George!
• — - varnade pappan beskedligt, men mamman log — o, ett så dumt leende!
— vänd emot mig, som i spänd förväntan av­ vaktade om bytingen skulle få sin vilja fram eller icke.
Men jag såg rätt.
Mammans hand var redan vid ringklockan, och jag hörde rätt, hon befallde jung­ frun taga in skinka och ägg.
Det kändes som ett tydligt obe­ hag, en ledsnad, en tagg i samvetet.
Hon visste, att det icke skulle varit så, om hon lagt en krona i den där handen.
Hon skulle misstänkt, att hon kastat bort myntet i onödan, att hon varit behjälplig att förvandla en arbetsduglig människa till en yrkes­ tiggare, och det skulle harmat henne men hon skulle icke, som nu, plågats av tanken att hava visat hårdhet mot en medmänniska, som kanske var i Hon kom till slutsatsen, att han behov av hjälp.
var en yrkestiggare.
Inte för att hon Hon kunde icke få någon klarhet hade några bevis att hålla sig till, i fråga om vad hon kände och tänk­ utan därför att hon inför sig själv te, hon blev endast så trött.
ville ha ett försvar.
Hon tyckte sig Men ur denna känsla växte upp höra skramlet av insamlingsbössor, en frisk vrede mot samhället, som burna av stora starka karlar, icke så jämmerligt, så uruselt reder upp skamset och som en hård och bitter armodets fråga, som endast gör det pålaga utan helt frankt och frimo­ allra nödtorftigaste, ja, mycket min­ digt som ett ypperligt medel att på dre än så, och som lägger över den övriga väldiga bördan på de enskil­ nekonferensen, som skulle ordna da.
Tvingar dem att utföra ett Orientfreden, väntas nu bliva resul­ hjälparbete, vilket, icke lett efter tatlös, Ryssland mobiliserar mot Po­ någon bestämd, enhetlig, praktisk, len, " lilla ententen " d. v. s. Jugosla­ förnuftig plan.
kan vara till uppen­ vien, Tjeckoslovakien och Rumänien bar skada, kan uppmuntra lättjan, föra ett hotfullt språk mot Ungern förvandla hyggligt folk till ömkliga och lithauerna hava begagnat tillfäl­ tiggare, vilka icke fylla människans let att erövra staden Memel, som lig­ mest elementära plikt, den att sörja ger på gränsen mellan Lithauen och för sig själva, utan leva som para­ Ostpreussen och vilken centralmak­ siter på andra.
Och vilket samtidigt terna t. v. undantagit för sin räk­ kan innebära den bittraste orättvisa ning.
Staden hölls av en liten mot den verkliga nöden, tvinga den fransk garnison, som nu försatts ur fram till allmänt beskådande, lägga säkert i många fall svika och icke ytterligare sten på börda och över­ lägga något i de utsträckta fattiga, En olycka kommer sällan ensam spelet.
lämna den åt enskild nåd och barm­ stackars händerna.
En svart vecka i utrikespolitiskt och även Ruhräventyret synes i så Crayon.
härtighet, vilka kanske, ja, alldeles måtto få ett ståtligt följe.
Lausan- hänseende!
Bytingen satt nu redan på stolen och befallde och orerade: — Smör­ gås, ost, rädisor, sill, mycket mera sill- och det och det ...!
Mammans gaffel for servilt mel­ lan faten och pappan hjälpte be­ skäftigt till, båda tydligen stolta över att pojken hade så gott mål i mun.
Min blick for ofrivilligt över den charmanta salen, där icke en sak var som den icke borde vara, stannade på pappan — en bildad man, på mamman — utgången från ett gam­ maldags hem med god ton.
Slutli­ gen fastnade den på pojken, och jag kunde icke hjälpa det, men ordet trängde sig osökt och oemotståndligt fram i min tanke, ordet: busfrö!
Som han satt där, vispande ut ma­ ten omkring sig, ratande och skri­ kande sina befallningar som på en restauration, ingav han mig en häf­ tig känsla av obehag.
Det låg i luften att något skulle hända.
Och det hände.
Pang!
Bytingen hade tappat röd- betssaladieren, och nu flöt den vack­ ra röda vätskan över snövit duk och konstrikt broderad bordlöpare.
Pappan knackade sakta med kni­ ven.
— Om George slarvar så får han ingen skinka och ägg.
Bytingens gaffel smites ondsint i tallriken.
Tjut.
— George får lämna bordet!
Det är fortfarande pappan som talar.
Han reser sig mörkröd och lyfter ned sin älskling från stolen för att leda ut honom.
Älsklingen lägger sig på golvet, sparkar, ill- vrålar.
Mamman ser ut som om tusen knivar gingo genom hennes hjärta.
Hon säger bönfallande: — Varför skall du bråka med ho­ nom!
Pojken sparkar uppmuntrad kraf­ tigare och vrålar värre.
Pappan, som plötsligt känner sin auktoritet stå på spel, blir nu ond på allvar.
Men han vill samtidigt vara pietets­ full mot mammans heliga moders­ känslor och säger därför: — Nu skall George be om ursäkt för att han burit sig illa åt, så få?
han skinka och ägg sedan.
Jag följer det ömkliga skådespel som nu vidtar, och vari två vuxna människor förgäves med hotelser och böner söka förmå en 6-årig parvel att be om ursäkt.
Han hotas med smäll, som aldrig smäller, och bevekes med böner, som kunde röra en sten.
Men ursäkten kan man ej få ur honom.
Slutligen ringer mamman upprörd på tjänstefolkets hjälp, och pappan bär sin sparkande och skrikande älsk­ ling till dörren och ber jungfrun gi­ va honom — skinka och ägg där­ ute!
!
!
Yi sitta där åter vid det nedsöla­ de lunchbordet.
Så säger mamman: — Det går inte att ta George med ont.
Man skulle förr få slå ihjäl ho­ nom än han bad om ursäkt.
Jag svarar ingenting, men tänker i mitt hjärta: — Stackars föräldrar!
Och arma barn!
Och olyckliga samhälle som skall behöva upptaga sådan frukt i sitt sköte!
H — t H — n.
