# ID: svediakorp-per301
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,495
# sentences: 504
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vår drottning.
Af en person, son1 under en l h g följd af år åtnjutit för- m h ~ e i i att på nära håll följa drottning Sofias ädla och oförtrutna arbete för de lidande och olyckliga af vArt folk, h a h a vi mot: tagit följande » strödda anteckningar ».
Vår drottning fyllde den 9 juli 70 hr.
I nara ett h d f t sekel.
.har drottning Sofia tillhört det svenska folket och dock torde många svei-iskar ej känna hvad hon verlr- ligen varit och gjort för sitt land.
Sjalf en bland de lidande har hon tvungits att föra en sjuklings afstiingda tillvaro, och för öf- rigt hör hon till dem, som ej vilja synas dar de ej kunna v e r h; som ej lgggcz i dagen ett intresse, som de ej verkligen känna.
Hennes natur ar mera 18ngszztn, grundlig och praktisk, hennes arbete präglas darför a£ denna planniässiga gedigenhet, som lam- nar ett varaktigt resultat och &amp; ger utvecklingsmöjligheter.
F % per- soner 5ga siisop hon förmAgaa att inliigga glädje, nit och kraft i arbetet och siitta fart daruti.
En af v %ra statsrniin, nu afiiden, som i mAnga år var drott- ningens hjälp, yttrade en gång:)) Jag har aldrig sammantriiffat nied nhgon icke svensk född, som SA val behärskar svenska sprh- ket som vAr drottning, och siillan nied.
nAgon med sh godt minne ».
Dessa egenskaper Ila inöjliggjort för henne att kunna deltaga i SA många styrelser och komitéer, i flera shsom ordförande, och en utnzdrkt sadtcn.
Niiiiiera för ej drottningen ordet, men hon del- tager lifligt i diskussionerna vid de sammantriiden hon bevistar.
Drottning.
Sofia är ej af dem, som planlöst gifva, hon vill gärna med sin gAfva söka stödja och leda den fattiga till sjiilf- försörjning.
Gifva arbete, och f % sådant arbete verkställdt, som j
sin ordning kan blifva till verklig hjälp, det är den princip, som föl- jes p % de s. k. fattigmottagningarna i drottningens bibliotek pA slottet.
Redan som härtiginna af Ostergötland grundlade drottningen, Hemmet för frigifna kvinnor » och viickte diirmed till lif sam- hällets ansvarskänsla gent emot dessa fallna, som uttjänt sitt straff och hvilka s % viil behöfva ett stöd för att ej Aterfalla i sitt brott och Ater komma i fängelset.
» Stockholms skyddsförening » och %Fruntimmers arbetsföreningr är afven en hennes skapelse.
Ny- are tider ha sökt andra former för samma sak, men i längden skall dock den princip, hon med detta arbete ville f&amp; fram, be- visa sig vara den riktiga: den burgna husmodern skall möta den fattiga husmodern med deltagande, stödjande och uppmuntrande, samt arbetsgifvande s % l %ngt som möjligt.
Den största insatsen af kraft och intresse har dock drottning Sofia nedlagt i sitt bemödande att höja rAr sjukvhrd och att i detta arbete införa den bildade k \ ' innan. '
Och arbetet har krönts med en s % lysande framghg att den lilla eld hon tände nu flammar mäktigt öfver hela v %rt land.
Dock torde blott f % veta att rar drottning ar upphofvet till allt- sammans och nutidens sjuka ana väl ej hvad allt hon verkat för deras basta.
Utom allt det personliga arbete drottningen nedlagt i sjuk- ~Ardsföretng, har hon med frikostig hand understödt flera perso- ners resor i utlandet för studier, s&amp; viil läkare som sjuksköterskor.
Utom Sofiahemmets sjukhus, eom ju till stor del har att tacka hennes frikostighet för sin tillkomst och id are utveckling, ha flera andra rälgörenhetsföretag understödts a£ drottningens kassa, saisom arbetarehem, aktiebolagen Vanadislunden och Hem- trefnad, det senare, som bekant, ahedt att lämna bostad A t själf- försörjande kvinnor.
Drottningens sista verk ar det Alderdoms- hem, som f. n. ar under uppförande i Sofiahemmets omedelbara närhet.
Högt älskar drottningen naturen, hiilst skogenatur, somrarna tillbringar hon ju gärna i nilgon skogig trakt i olika delar af vart land.
Att studera kartor hör till hennes favoritnöjen och hon iir i ovanlig grad.
förtrogen med hela vart land och känner namnen p % minsta lilla ort.
* *.
i. '
271 ' Hvad drottning Sofia velat verka för och hvari det arf består, som hon önskat efterlämna åt Sveriges kvinnor, kan samman- fattas i följande satser: Visa den fallna och hjälplösa barmhärtighet och sök åter- skänka honom %t samhället.
Ställ dig stödjande och förstående vid den fattiga husrno- derns sida och gif nhgot af dig själf med din gAfva.
Förljufva den sjukes lidandesdagar och anse ingen syssla för ringa, d&amp; det gäller att tjäna dina medmänniskor.
D r o t t n i n g Filippa.
Ett femhundraårsminne.
För fenihundra %r sedan - sommaren 1406 - hö11 man just p % med afslutandet af de viktiga äktenskapsförhandlingar, som under unionsdrottningen Margaretas lediing fördes mellan den skandinaviska norden 3, ena sidan och det.
redan d % mäktiga och ansedda konungariket England %.
den andra.
Ingåendet af ett godt och förmånligt äktenskap var nämligen i fostermoderns tyclie nu det nngeliignnste för den unge konung Erik, hvilken, ' enligt Kristian Pedersens danska krönika, » som en lille deilig Dreng » 1388 fem hr gammal kommit från Pommern öfver till Danmark, åtföljd af sin syster Katarina.
Prinsessan sändes oför- dröjligen diirifrh till Sverige för att uppfostras i Vadstena, och Margareta hade redan påfvens tillstånd att trots hennes spada ålder viga henne till nunna.
Men som den statskloka drottningen ans %g Katarina som arfvinge till nordens kronor s % lange Erik ilnnu var b a k, ville hon i detta afseende icke förhasta sig, utan uppsköt tills vidare därmed.
Nu var konung Erik fullvuxen och allt sedan mötet i Kalmar 1397 krönt konung af Danmark, Sverige och Norge.
Den till- tänkta bruden var Filippa, dotter till Englands konung Henrik I V af den berömda ätten I ' lantagenet, redan d % delad i de tvänne historiskt ryktbara grenarna Lancaster och York.
Med undantag af de båda af det kejserliga huset Osterrike, Kristian Tyranns och konung Sigismunds drottningar, har kanske ingen mera högättad furstinna adelat tronen med n %gon svensk konung.
273 Ehuru det i den svenska rimkrönikan frwiistiilles som vore Filippas och Eriks äktenskap helt och hillet JIargaretas verk, liir det dock hafva varit hos den engelska konungen, som tanken PS.
att inympa den röda rosens spädaste telning i nordens nya konungastam först uppkom.
Margareta hade just vunnit segern rid Falköping öfver Albrekt af Meckleiil) urg, och ryktet därom uppfylde hela norra Europa.
Henrik sig i sin granne i öster den mäktiga härskarinnan öfver tre riken, och redan året efter sin tronbestigning lat Iian i Danmark anstiilla efterforskningar rörande Erik af Pommerns verkliga utsikter till a t t arfva nordens kronor.
Sedans han genom sina utskickade fAtt klart fiir sig, att Erik var bilde vald och krönt till konung af alla tre liinderna, föreslog han Margareta, att hans ditter skulle blifva den unge furstens geinal.
Förslaget upptogs gynnsamt, och i maj 11401 sände drott- ningen arkediakonen i Roskilde Peder Lykke, försedd med konung Henriks lejdebref, för första gingen öfver till England för att 4 hennes r a p a r underhandla om saken.
Ehuru tanken ph detta äktenskap tyckes hafra varit populär i England, ser det dock icke ut som om sandelmdet till en början haft nAgon framgång, ty det engelska riksr5det mottog detsamnin mindre viil.
Enligt enupp- gift i Norsk Hist.
Tidsk.
finnes det niiniligen bland engelska statspapper ett egenhändigt bref friin Henrik IV, skrihet p&amp; fransyska - detta sprak var ännu alltjämt det, hrilket af den engelska konungafamiljen, som till sin härstamning rar fransk, mest begagnades - och dateradt Windsor d.
24: e april 1402, däri konungen meddelar sig med sina ridsherrar angbende sin dotters äktenskap.
Han säger bland annat, att on1 dessa sett det bref han från konung Erik mottagit, skulle de icke liingre mot- satta sig * le désir, que Nous et les grands et le peuple mons, que le mariage se prendrait d ' eiitre le roi et Sotre trt.s-chhe et bien-aimee fille Philippe,.
- Det ser ocksh ut som om allt nu fogat sig efter konungens önskan, ty redan den 1 4 maj samnlzt Ar lät Henrik i Filippas namn utfarda ett dokument, som åker- finnes i den stora samling af engelska statshandlingar, som blif- vit förenade under namn af Rymer ' s Fadera, dar h m till sina fullmäktige utnämner sir Williani Bouchier och tvänne andra.
Och så angelägen tyckes konungen hafra varit om detta närmande till norden, att han, sAsom det ofta hände, di, det A ömse sidor fanns en broder och en syster, till och med föreslog en förmäl- ning äfven mellan prinsen af Wales och prinsessan Katarina.
I juli minad vor0 aändebunden i Danmark, men lyckades icke att.
f &amp; sammanträffa med den kungliga familjen förr an i oktober, dB Margareta med bhde Erik.
och Katarina befann.
sig på Helsingborgs slott.
Till en början ser det ocksh ut som om alla gAtt in p % det dubbla iiktenskapsförslaget, ty genom ett dokunient i ofvannamnda samling förbinder sig Erik.
att på sin bekostnad låta.
till Xngland öfverföra sin syster, viil utrustad med både smyckeii loch kläder .i enlighet med hins egen och hennes viirdighet~, ifall konungen af England ville göra detsamma med sin dotter Filippa.
Det .strandade dock snart nog, d % konung Henrik förklarade; att Xrik, i händelse han icke fick nhgra barn, måste lofva att till sin eftertriidare taga en af Katarinas söner.
Erik, som i framtiden skii1l.e visa sig mycket pommerskt sinnad, hade.
kanske redan nu en tanke p&amp; att i så fall adoptera en af sina pommerska.
sliilrtingar.
och gick icke in p&amp; konungen af Eng- lands förslag.
Ehuru det: engelska iiktenskapet således för Katarina måste förfalla, ingick hon några år senare ett annat med en af den tyske kejsarens söner.
Hon tillbragte sitt.
lif i det bäjerskn Pfnlz och uppbyggde till minne af Vadstena ett birgittinerkloster nära Niirnlje~g, dar hon ligger begrafven.
Sasom moder till unionskonungeu. '
Kristoffer af Bnjern blef hon icke utan all be- ty.else för morden.
.
Under tiden hade inan dock icke uppgifvit tanken p % Eriks och Filippas förmalning, ehuru underhandling,zrna drogo ut y&amp; tiden.
I april 1404 önskade likviil det danska riksr %det att f&amp; ett bestamdt svar före Mickelsmassan.
An en girig sändes Lykke öfver till Ebgland, och i augusti var han tilibaka med ett gynn- samt &amp; dant.
Margareta ansåg nu tiden vara inne för henne att ingripa och utvalde sjalf med omsorg de- andliga och världsliga herrar, som kulle liänita den unga koniingabruden.
Biskopen af Oslo; herr Eystein A.slnkson, en - framstående prelat med förnäm börd och st&amp;: lärdom, blef beskickningens ledlire, och det berättas, att han vann stcirt erkannande i England, där han mer än en g&amp;ng predikade inföi konung Henrik och hans ho£.
Vid biskopens sida stpd d e n.
svenske.
riddaren Thure Bengtsson Bjelke samt tvenne andra, - hvars namn icke blifvit bevarade.
Darjiimte med- följde äfven herr Ambjörn Sannulfsson, prost vid apostlakyrkan i Bergen, samt;: i: och.
för.
underhandlingames ledande, magister Lykke.
I nbTiexnber.
eamlades ' dessa alla i Jönköping, dar de eam- ' ' '.
manträffade med Margareta och Erik.
Konungen medsände ett bref till H.enrik IV, i hvilket han säger sig val veta, att de fun- nos, som gärna ville lägga hinder i vägen för hans giftermhl, men hoppas, att det dock nu ändtligen miltte g % i fullbordan.
Äfvgn nu matte dock af något skäl hela saken h a h a blifvit uppskjuten, ty enligt bref, hvilka i november fr %n Jönköping skrefvos till konung Henrik, sade sig de utskickade förgäfves hafva väntat p % gynnsam vind och att de nu af brist darpii sLtgo sig nödsakade att uppskjuta resan till vilren.
Sedan de ändtligen begifvit sig af, begaf sig kung Erik sjm våren 1405 till Norge, där han i Bergen, som det heter, samlade fruar och jungfrur, riddare och svenner för att hälsa och värdigt emottaga den unga drottningen.
I och för kostnaderna härför lades sen hjälps, p % hela landet.
Sjalf skulle han dock, enligt Margaretas noggranna instruktioner för Eriks norska resa, icke f % emottaga prinsessan och färdas i sällskap med henne, utan Filippa skulle ensam föras till Akershus och lämnas dar.
Alla dessa förberedelser vor0 dock förgafves, ty prinsessan kom icke.
Nagon svårighet hade åter uppstiltt vid underhand- lingarna, ty sändebuden dröjde hela aret ut i England, och det var ej förr än i december 1405 som konung Henrik, sedan en vigselceremoni genom prokuration ägt rum, andtligen lat kungöra, att hans dotter nu var drottning af Danmark, Sverige och Norge.
Nu kunde sändebuden med godt samvete återvända hem.
Följande år sände Margareta Ater herr Thure Bjelke till Eng- land för att hämta den unga drottningen.
Xan försummade dock af någon anledning att företaga resan öfver hafvet medan som- marvindarna blaste,- och det ehuru konung Henrik den 22: a juni ntgifvit en kunglig förordning angaende sin dotters utrustning och hedersfölje p % resan.
Enligt en annan skrifvelse .af den 28 juli tillsattes likväl först då den komité, som med det svenska riks- radet skulle dryfta fragan om Filippas hemgift.
Kanske var det just denna fraga, som SH länge dragit ut pA tiden, .och ännu i dag är man icke viss p % huru den slutligen afgjordes.
Konung Henrik följde emellertid i oktober 1406 sjalf sin dotter till Lynn pA kusten af Norfolk, daro hon skulle inskeppa sig.
Afven hans gemsl i andra giftet, Johanna af Navarra, och
hans yngste son vor0 Filippa följaktiga på resan och hö110 henne sällskap, medan hon i hamnstaden väntade på gynnsam vind.
Efter en svår och stormig öfverresa landade Filippa och hennes följe i Danmark den 24: e oktober.
Drottning Margareta, som väntat henne hela sommaren och varit angelägen om att själf vara niirvarande vid hennes ankomst, hade af fruktan för att gå miste därom icke vågat aflägsna sig från Skåne och Seeland eller shsorn hennes sed var företaga lhnga resor hvarken i Sverige eller Danmark, ja, man ser af bref frhn henne till personer, med hvilka hon hade oafslutade uppgörelser, att hon afvisar den1 till en lämpligare tid, sedan den kungliga förmälniiigen ägt rum.
Till denna hade Margareta säkerligen i god tid gjort alla för- beredelser, ty den firades med stor stat redan den 26: e oktober i Lund och bevistades af mhnga förnäma gäster.
Den svenska riin- krönikan berättar om de skaror af ädla fruar och jungfrur, som infunno sig för att i domkyrkan öfvervara först vigseln och sedan den unga drottningens däfpå följande kröningsceremoni samt de festligheter, som sedermera till hennes ära föranstaltades.
Efter bröllopet skänkte Erik och Filippa sina b %da dyrbara kronor som minne af denna för hela norden så viktiga händelse - man hoppades nämligen att genom detta äktenskap en ny dynasti skulle uppstå, under hvars regering de trenne rikena allt mer skalle vaxa tillsammans i endr8kt och frid - till Vadstena kloster, dar de sedan förvarades, till dess de af Kristian af Olden- burg godtyckligt försAldes till Lybeck.
Konung Erik var vid denna tidpunkt redan tjugofyra &amp; r och enligt flera af sina samtidas utsago af ett tilltalande och st8tligt yttre.
Han var högväxt och blond och enligt den pommerske historieskrifvaren Bartholdi skulle han haf va.
%tn jutit en liird upp- fostran, hvilket dock icke bestyrkes af skandinaviska författare.
Att öfva furstliga och ridderliga idrotter hade han däremot haft det bästa tillfälle till, ty hans fostermoders hof var på sin tid en god skola för dylikt.
Till karaktären var E r i k en fullkomlig motsats till sin foster-.
moder.
Denna var klok, böjlig, slug och viil förfaren i konsten att med goda ord vinna människors bevhgenhet - Erik åter upp- brusande och ytterst hårdnackad.
» Skarpa .och sarailde ord », sager en historiker, wföllo ofta från hans lappar och afliigsnade mhnga ifrån hoiiom ».
Det mhste darföre hafva varit en tillfreds- ställelse för Margareta att finna, att den ungaa drottningen ägde, '.
dera af de egenskaper konungen saknade.
Enligt Holbergs utsago visade det sig snart, att Filippa rar en prinsessa med stor dygd och många vardiga egenskaper, som i mycket liknade sin broder konung Henrik V, hvilken anses h a h a varit stor b %de som krigare och statsman och en af de mest frainstilende regenter England n %gonsin haft.
Det ar afven Holberg, som säger, att hennes mild- het och hansynsfullhet i upptradandet vann allas hjiirtan, och vi bedraga oss säkerligen icke om vi saga, att det som hos Mar- gareta var ett resultat af statsklok berskning, hos henne berodde pift verklig hjartegodhet.
Om den unga drottningens personliga utseende och upp- fostran, innan hon vid 13 h-s ålder lamna.de sitt fädernesland, veta vi mycket litet, och ehuru det p i Gripsholm af konung Erik finnes ett portratt och tvii af drottning Dorotea, hennes efterträdarinna p&amp; tronen, aga vi dar intet af Filippa.
Det enda scm i de gamla krönikorna berättas om hennes yttre manniska ar att F i l i p ~ a var påfallande liten och späd till växten, hraraf ocksA Franzen i sitt berömda tal » O m svenska drottningar)) tager sig anledning att säga, att den späda kroppens kvinliga behag likviil dolde en stor och manlig sjals mod, klarhet och sthdaktig- het.
Genom ' att erinra oss några af de mest utpriiglade slaktclragen hos huset Plantagenet, kunna vi dock möjligen med nS.gon utsikt till historisk sanning göra, oss en föreställning om hennes utseende.
Filippas fader var till sitt utseende en äkta Plantagenet och s % berömd för sin manliga slröiihet, att han till och n-ied p&amp; döds- bädden särskildt bekände den syndiga stolthet han daröfver alltid hyst.
Hade nu den unga drottningen afven för sin del ärft n3got af all denna skönhet, måste hon hafra haft adla drag, en iitsökt hy, rödblondt hår och sköna blil ögon.
Att hon verkligen ägde något af det mod och den belijiirtenhet som utmärkte hennes fiiderneslakt, bevisas biist af hennes beteende vid Köpenhamns försvar sommaren 1426.
För iixelystnad beskylles Filippa af flere historieskrifvare, men af det hetsiga lynnet tycka vi oss icke marka nAgot spar.
Ej ens de krönikor, som berätta huru hon måste lida genom Eriks förviillande, häntyda darpa, och man får ett intryck af att hon var en kvinria i stand att bara afven de mest kriinkande föröd~~jukelser med iiclel tystnad och fullkomlig själfbehiirskning.
Hvad hennes uppfostran och första, utveckling angå, veta vi blott, att hennes moder och dennas moder i Froissarts krö- '
nika omtalas som kvinnor » val bevandrade i all slags kloster- l %rdom ».
Den förra undervisade sjiilf sonen prins Henrik i bok- liga kunskaper, och nmil bör kunna antaga att furstinnan, d i hon sedermera öfvertog de yngre barnens uppfostran, icke underliit att förskaffa iifveii dem god undervisning.
Filippas broder, hertigen af Bedford, prisas som en man på höjden af sin tids bildning, och det att hon var kvinns behöfver icke för henne hafva utgjort ijAg ?t hinder.
Drottning Johanna, hennes styfmor, var själ£ en för lardon~ och poesi intresserad furstinna, hvarför .det icke s r omöjligt, att afven nordens unga drottning fått en larcl uppfostran och-vetat att draga god fördel daraf.
* Q Y Liksom Margareta tyckes Filippa ständigt hafva ' fört ett kringresande lif (af Brist på, en bestarrid hufvudstad) till en bör- .jan i Eriks siillskap, sedermera ensam.
8 n vistades den unga drottningen i Vadstena, an i de uppsvenska landskapen, an på Seeland eller i de dansk-tyska hertigdömena,, an besökte hon Stockholm, Gripsholin eller I&lt;alnzarhus, an I&lt;Öpenhamns eller Helsingborgs slott, Roskilde eller Flensborg.
Blott till Gottlnnd, Finland och Norge tyckes hon icke h d v a kommit, och det ehuru engelska historieskrifvare göra en antydm om att hon vid sin broders tronbestigning åter besökte Englancl.
De tvenne stora intressen, hvarit hon iingilade sitt lif, voro i början af hennes aktenskap Birgittinerordens franijande och utbredande och seder- mera regeringsomsorgerna och nordens väl.
För det första ver- kade hon drifven af den varma personliga.1rarlek hon hyste för Vadstena, med bMe ord och handling.
På hennes uppmaning ingrepo både Erik SIII och Henrik V för att vid cle stora kyrko- mötena i Konstanz och Basel tillgodose ordens biista, och Filippa sjalf tillskref både kejsare och p a h i dess angelägenheter- Under Isriks och Filippas regering inträffade ocksA Birgittinerordens blomstringstid och Birgittinerkloster började byggas ej blott i Danmark, utan snart ' sagdt i alla Europas .länder.
SA t. ex. grundades i England p5 den unga drottningens begäran af Henrik V det berömda Zion Abbey, dit både munkar och nunnor öfver- sandes från Vadstena och bibehöll0 sig anda tills Henrik VIII vid reformationen upphiifde detsamma.
Filippa hlef själ£ syster i Vadstena och besökte Birgittas stiftelse både ofta och gärna. '
.
.
Efter sin död erhöll hon äfven af klosterdagsbokens lakoniska för- fattare det vittnesbördet, att hon för hans orden varit en verklig moder.
.
Att Filippa genom att älska Birgittas minne och Vadstena äfven lärde att älska Sverige och sitt svenska folk, ligger nära till - hands.
Hon visade htminstone aldrig någon orättvis partisk- het för Danmark, och ett godt samförstAnd tyckes till följe häraf under hennes regering hafva rådt de båda folken emellan, hvilket Sven af b %de .danska och svenska historieskrifvare framhäfves.
Det ser ut som om drottningen i händelse af Eriks död skulle h a h a kommit att lefva hufvudsakligast i Sverige, ty det lifgeding, som till£örsäkrades henne, bestod af Örebro slott och län, hela Värmland och delar af Dalarne.
Allt eftersom Eriks karaktar urartade och hans lojhet och slapphet i regeringsaren- denas handhafvande tog öf verhanden, måste den unga drottningen gripa sig an för att söka ersatta honom och visade sig därvid vara i besittning af vlirderika egenskaper som regentinna.
Då, Erik 1424 företog sin långa resa till Tyskland och Orienten, utniimdes Filippa formligen till riksföresthdarinna under hans flerhriga bortovaro.
Det var under denna tid hon genomförde den för de tre folken s&amp; betydelsefulla myntreformen samt Erik ovetande af egna medel slog goda silfvermynt i stället för de klippingar af bleck och .tenn han iitgifvit.
Rättvisans handhd- vande l %g henne mycket om hjärtat och hon tyckes städse hafvs arbetat i bästa samförstånd med det svenska riksridet.
Aldrig måtte hon hafva skonat sig själf, dc5, det gällde hennes plikt som regentinna, och vinter som sommar fiirdades hon lika oförtrutet den 1å.nga vägen mellan Danmark och Stockhol~n.
Det var dock vid Hansans stora anfall på Köpenhamn 1428 som drottningen kanske allra mest utmärkte sig.
Det var nämligen hennes radig- het och mod - därom äro gamla och nyare historieskrifvare ense - som d % räddade staden från undergång.
E n s % adel kvinna som Filippa synes ha varit maste det ha vållat hjärtesorg att SA småningom allt tydligare se Eriks brister som regent.
Dessa blefvo med Aren allt större och allt mer .olycksbhdande för framtiden.
Det r a r för hans råhet och.
~Aldsamhet, som hon, enligt rimkrönikan och alla, äldre författare, slutligen sjalf föll ett offer.
Drottningen hade, som Holberg p k sthr, drifven af ärelystnad utrustat en flotta och utsändt den för att kväsa hansesstaden Stralsunds öfvermod.
Tillfölje af höst-
.
stormarn ' es viildsamhet misslyckades, dock företaget.
Ytterligt upp- bragt häröfver skall Erik då i vredesmod så hafva misshandlat sin drottning, att hon dog af följderna iläraf i Vadstena tretton- dag jul 1430.
Senare historieskrifvare hafva dock betviflat san- ningen af detta påstående och antaga, att Filippa under en a£ sina svenska resor helt oväntadt afled af en okänd anledning.
Drottningen sörjdes allmänt af sina tre folk, som hade orsak a t t beklaga ' hennes bortgsng, ty sedan Filippas död gick det med stora steg utför med Erik och hans regering.
Denne furste, som börjat lifvet med så lysande utsikter för framtiden, slutade det som nadehjon hos sin slakt i Pommern, sedan han bortslösat och missbrukat alla de rika gåfvor lifvet .åt honom medfört.
Endast i ett afseende missräknade ' sig norden p % Filippa af England - hon skänkte aldrig sina folk en arfvinge till ' de trenne kronorna.
Hade k ' almarunionen blifvit varaktigare än den blef, ifall hon blifvit moder at en son?
Har maste den historiskt intresserade ovillkorligen satta ett frågetecken.
Filippa begrofs i Sankt Annns, kor eller kapell i Vadstena, som hon själf låtit uppföra, och h.ennes grafsten visas ännu i dag i den nyrestaurerade Blåkyrkan.
Den prydes af den korfastes bild och Englands vapen, och grafstenen omtalar att hon var konung Henrik 117: s dotte;, drottning af Sverige, Danmark.
och ' Norge och hertiginna af Pommern.
Ebba Rammy.
Svensk natur.
Från kupéfönstret.
Hälleberg och rullstenar, uppskjutande ur jordytan som de runda ryggarna af viildiga förhistoriska djur eller ' vildt kring- kastade liksom af jättehand - spirande, kraftig, oemotst %ndlig vegetation öfver, omkring och emellan dem, hvarhälst en tums- bred plats finnes.
Sådant ter sig det svenska landet från göder upp mot nord!
Ofverallt giir granen sin vag rakt fram.
Blir hon hejdad, stannar hon- kanske i växten, men .med en hållning så käck, son1
stode hon blott i bidan på gynnsammare tider för att skjuta sin spira lika himmelshögt som kamraten vid hennes sida.
Och björken håller henne trofast sällskap, följer henne sh godt hon förinar genom lust och nöd.
Som späd planta biijer och vrider hon sig fram emellan stenblocken, finlammnd och smärt.
Ofta hinner hon ej bli mera än en förkryi-npt liten varelse, som hänger hufvudet i stilla resignation.
Ibland händer u81 ock, att hon, hiinnen till en viss höjd, icke finner mera näring.
DA böjer hon sig och dör i sin ungdoms fägring.
Men det ar hart niir otroligt, hur väl hon förstnr att söka sig fram i denna hårda, vresiga jordmh, där hennes rötter i alla riktningar hämmas af stengrund.
All den möda det kostat henne att » kornma sig upp » laninar val.
djupa spar i hennes hillning, men hur förvriden hennes hvitglansande stam än står dar till slut, graciös ar hon alltid, och det ser nästan ut som blandade hon med en kansla af triumf sina ljusa lockar med granens mörka.
Vid hennes fot leka och svärma srng pyramidformiga enar sanlt; hela skogar i miniatyr af ormbunkar, lingon- och blAbarsris.
Stundtals ställer sig en tvar och vresig ek bred och aselstark i hennes riig.
Den står SA trygg i känslan af sitt sällspta maje- stät, men hvarken björken eller granen lbta störa sig diiraf, utan hylla sig fortfarande till hvarandra.
SA viker skogen med ens aktningsfullt åt sidan för ett stycke odlad mark.
Men den vajande siiden döljer ännu ofta i sin midt miinget förirradt jatteblock, mot hrilket liens egg i skördetid lägger sig.
Sen kommer en bäck ilande, men det går icke sh fort som han skulle önska, ty hail tyckes ha till uppgift att.
forsla sten liksom forsarne i högan nord föra timmer.
Och midt i en vild stenöken ligger stundom en djupblii insjö och driimmer.
Hvilket land af motsatser!
HSrdt och kallt på ytan med rika möjligheter på d jupet.
Kargt och oviänligt nliiiigen gHng, men dess emellan s&amp; leende, sk betagande fagert.
Saturen gör sitt bästa att smycka det, trots alla dess frinstötande later.
Ingenting är tiligare och ihärdigare än naturen.
Aldrig förtröttas hon.
Hon raknar icke Aren och begär blott att f&amp; arbeta i fred, helt oförmärkt.
Alen vill nliinniskan hjalpa naturen har i denna oländiga mark, får hon taga exempel efter henne.
Tar frosten den första brodden, s % blir det att börja pA nytt.
Låter viirmen vänta på sig, så far man bida med tålamod; hotar regnet att ' skölja b x t
maiiaders flitig möda -- 111a.n f&amp;r böja hufvuclet.
och resignera.
Gå tusen rika möjligheter i kvaf -, det tusendeförsta kan möj- ligen skjuta upp i ljus och sol.
Den som väntat k efter Ar frukt k ett ungt träd, viinte iinnu i tio - allt g8r så 1Angsamt i vårt land: Tjugo ganger kunna vi saga nu blir det h r!
- men lika m&amp;nga nya vintrar komma emellan.
Och så, när vi icke längre viinta den, se vi oss på en.
gång nlidt uppe i våren.
Den som trots all röjning finner- hällestenar midt i Akerrenen, förtvifla ej: det finns djup mylla rundt omkring.
Och den soni känner sig maktlös gent emot stenöknen, han har ju sjöarna och haf vet!
Hur innerligt förknippad med detta l a d s natur är icke folkets!
Eller visar sig icke i svenska folkets kynne just samma motsatser?
PH samma gång hårdhet.
och vekhet, tvär .motspänstighet och niild enträgenhet, barsk iirlighet och mjuk iaiierlighet, lång- sam utveckling, inbundenhet och dolda rikedomar i karaktiiren, svårmodigt allvar eller leende älskviirdhet.
Där man trott sig finna odlad mark, bryter plötsligt urformationen fram i dagen med en vildhet aoni förfarar.
Och diix nian kanske gång p&amp; gång stött p&amp; klippnaturen framviiila med ens förfriskande vattuflöden.
Med samma tåliga egensinne, som vegetationen liigger i dagen under sin strid p5 lif och clöd mot deil karga jordmanen, tvin- gar bonden fram gränsmiirket för sin teg, fot för fot, öfver den till ' synes inest hopplöst sterila mark.
.
Och var det icke med sainma seghet, som den svenke.
krig~reil fordoni högg sig fram öfver slagfälten?
Var det icke något af denna samma klippnatur, som förmådde honom att stA dar han stalldes utan att rygga för tusen dödar?
Att det finns malm i den svenka karaktiiren, det,ha svenska miin och kvinnor visat mer, 211 en gång, men ännu finns det opejlade djup af trohet och innerlighet som vänta på att lyftas upp i dagen.
Hand i hand nied den försynta tillbakadragen- heten g i r trotsig oförviigenhet och icke Ungt från den kända tungsintheten -- sorgen i rosenrödt - bor den trygga käckheten.
&amp; Im länge, länge dröjer det, innan barn- och ungdomssPldden g$ i frö hos mannen.
Detta svenska folk, så ett med den mark ur !vilken det vuxit, att det bar prägeln af sjalfva dess natur, skall det en gång i franitidens dagar kunna planas u t ur de fria nationernas led?
Skall icke dess nu förborgade hällebergs- och vikingmatur d % bryta fram i all sin väldiga kraft och krossa hvarje försök i den riktningen?
Skola icke sönerna af » det folk, som blödt på Narvns hed, pA Lutsens kullar », hällre med sitt hjärteblod dranka hvarje tufva af fosterjorden %n lamna en fot bredd däraf i främmande hand?
Svaret - andlöst bida vi svaret!
Och det kommer, l %ngt norrifrån, som ett dånande eko från granithällar, som en mäktig susning genom milsvida skogar, som en brusande kör af röster öfver fria vidder: Sker det - ja, ?izdste det ske en ging - d&amp; stundar för visso de gamles Ragnarök.
Sten.
Skisser från Frankrike.
o III.
Mancy.
April 1906.
Det är åter vk, denna ljusa, luftiga, hvita vBr, som likt en brysselslöja breder sig öfver landskapet; denna späda, ljusa franska rår, som liknar ett trollspel, en drijm.
Den har knappast .nå.gon fiirg, sa nara det hrita ar den; d. v. s. den bar alla s ' ina färger pH sin palett; den påminner också om en ung konfirmCmd, hvitt i hvitt, sjalf vårens sinne- bild.
Det är som om hela naturen bad i denna stund: ~27 ' 1~ tozcchez pas!
Låt mig ännu vara ung och ren, behala min ljusa dräkt med den bländande blomsnön, lht mig Ennu rara omed- veten om hvad li£vet innebär, hur het striden kan vara! » Och underligt ar hur människan liksom formas a£ den jord dar hon vuxit upp, hur seder och bruk slå ut olika, hur oliks våren kommer till skilda länder.
Hos oss bli alla färger s&amp; skarpa, s % klara, som vore de af glas, den srenska våren är lik ett rosigt, klart ansikte utan flor, utan niigot som förmildrar, för- tonar de skarpa och ofta alltför hbrda dragen.
GrundfRrgerna, bfer- finnas, men hvar denna franska palett?
" Detta bre£ har af utrymmesskal ej förr kiimat införas, ehuru det 1Angt tidigare kommit red.
tillhmda.
Dessa farger ha vi ej, hela denna underbara färgskala af de finaste nyanser - ..: dessa skogar af hvitbok, dessa blandande magpoliablommor,.
: soin likna jattebuketter af höga neckrosor, denna gula, doftande mimosa mot de svarta cypresserna, dessa härliga grahar med de.
långa barren; hela denna trollska värld, som vi har skåda i parker och trädgårdar.
Och öfverdlt detta den mångfärgade, fint nyanserade grå- violetta ' skiftning, som man finner i det franska landskapet, och som man ej ser p % andra sidan Rhen.
Frankrike är alltid likt en dansös, insvept i en tunn slöja; naturen är alltid kladd, hon visar sig aldrig i sitt oskyldighets- tillstånd - alltid geno ' m dimfloret.
Hon ar draperad, omvafd, smyckad, konstlad son1 till fest; det ar något overkligt om henne liksom omkring den franska ' kvinnan, utsprungen ur denna jord; lik- som naturen tog .fransyskan form och farg af de evigt .skiftande nyanserna, hon sögifkraft ur den fruktbara jordmhnen, arbetsam- het och sparsamhetvliu- den t-raditionella kallan Bankrike.
Men på sin gång genom sekler tog hon smutsen med, smut- se; som for henne ej är nhgot friiimtötahde, snarare ännu en.
fargton.
Den klassiska smutsen hör till det franska landskapet, hiir skulle den koketta fransyskan eljest kunna ha ratt att lyfta spetskjolen så högt och så graciöst?
Men hur nian Bh m&amp; beundra denna härdiga ras, deras vackra språk och luftslöjan som breder - sina.
finaste spindelvafs- trAdar öfver det franska landskapet; hur mycket nian iin .m&amp; beundra allt detta blir grundtonen dock frammande, och skalan, som de spela sina känslor på, ar ej byggd som var; den har nlellantoner som vi ej kanna; vibrationer som vi ej uppfatta; drillerna äro deras smak; de sakna .de djupa, de de nlalrtign ackorden.
I denna ljusa 17A.r, p&amp; den slingrande vägen, mellan de hvita murarna, ' hvaröfver de knoppande traden sticka fram och mur- grönan smyger sig tatt intill triid och buskar, ser jag en svart lasande präst.
' Han laser och laser och ser ej våren omkring sig, ser intet af det verkliga, fördjupar sig blott i det osynligas viirld.
Och plötsligt blir han för mig som katolicismen personifierad, gående liksom den sin dystra vag midt i den knoppande naturen, som aldrig står still, son1 man nästan hör spricka ut, växa och förvandlas; i allt sr lif, utveckling, rörelse, blott katolicismen trampar sin nötta vag - - -.
Q
- Stadens förnämsta sevärdhet - för .att ej saga- enda - ar katedralen.
Den är byggd på 1500-talet, och ansågs på sin tid som en af Frankrikes vackraste.
Tyvärr förstördes &amp; n till stor del 16 ' 35 a£ - menskut-nu, som under 30-å.riga kriget kommo anda hit och för alltid fäste sitt namn vid denna barbariska handling.
Staden har sedan dess aldrig btervunnit sin förra glane.
Gallerverken å kyrkan äro till stor del nedbrutna, helgon- bilderna förstörda, blott sjalfva stommen med sina kolossda dimensioner talar om en förghgen storhetstid, da anda till.
30,000 pilgrimer vall£ ärdade till den heliga Sikolaif esten.
.
En lothringsk riddare £ r h Varangéville strax bredvid, hem- förde från Italien reliker af detta helgon - under följde p % under - pilgrimernas antal växte, och den nuvarande katedra- len ar den tredje i storlek och ordning, som växte upp fr %n det i början oansenliga templet.
Relikerna utminuterades; af helgonets ben återstodo sju undergörande skarfvor, som förvaras diir an i dag.
Ett litet museum, fullt af skatter och preciosa; finnes äfven.
Bland annat en dyrbar mässhake, som Stanislas ' dotter, Naria Leszczinska, Ludvig XV: s gemål, högst egenhiindigt broderat.
Katedr-alen för öfrigt gör ett egendomligt intryck, byggd som den ar i form af ett skepp med en sviktande pelare, likt en af vinden böjd mast.
Sqm en detroniserad storhet star det vack- lande jatteskeppet i den smutsigaste småstad jag niigonsin sk Adat.
Hela staden var blott en rad a£.
sophögar, och omkring dem viil- trade sig barnen .och uti dem grafde hundarna, och detta i ett sekel, .då bakterier och mikrober ha ett så högt anseende, att deras blotta namn fruktas.
Här måste de blomstra och frodas, och sannerligen beliöfs ett undergörande helgon i denna sopornas ~ t a d.
Tyvärr k r den helige Nikolaus egentligen blott beskydda de sjöfarande, ehuru han kanske sjalf aldrig sett hafvet, men troligen sträcker han sin undergörande hand afven öfver farkosterna å floden Meurthe, att döma af alla silfverminiatyrskepp, Bom förärats honom af tacksamma köpman. '
O Ton1 ar garnisonsstad; halfva dess befolkning utgöres af militärer.
Orngifven a£ höga vallar, ligger staden mellan. » canal de la iifarne au Rliin D, denna Frankrikes jattey ulshder, och Mosels venstra strand. '
Slingrande, buktande gator, gamla hus, inbyggda torg, medel-.
tidsanda öfver sjalfva staden, som för öfrigt är snyggare än andra småstäder i ~ o t h r i n ~ e n men; så har val ocksfi niilitaren hj&amp;lpt till att disciplinera befolkningen och v a j a den vid bättre hygieniska förhiillanden.
Katedralen S: t Etienne härstainnlande från 13: e, 14: e och 15: e seklen ger också staden.
ett beriittigadt anseende.
Fasaden ar .gotisk, liksom kyrkan i dess helhet, ehuru med två ditbyggda kapell i renässansstil.
Intrycket ar maktigt; proportionerna, väl afvagda; en orgel fran 18: e seklet hvilar på ett hvalf i nästan rak linie och för- skräcker den besökande.
Det berättas att arkitekten, son1 utfört detta snilleprof, sjalf aldrig vagade passera darinunder.
I ett af kapellen förvaras en stentron frAn 10: e seklet, son1 tillhört biskopen S: t Gerard, katedralens grundläggare.
Den är sällsynt.
vacker till forni och mönster, och hiipnar man öfver hvad konsten för nara tusen år tillbaka frambragt.
VHr tid kan upp- täcka maskiner, förstörelseredskap, underbara saker helt visst, men konsten lefver blott på gamla minnen och har endast he- st %nCI genom att den ständigt hiimtar niiring af de djupa rötter, som den slagit genom sekler.
Klostret, som hör ihop med katedralen, bildar en fyrkant med harliga, väl bibehållna pelargångax; smutsiga gatungar kasta nu boll, där fordom endast munkarna laste sina böner.
.
Revolutionen har l&amp; som öfverallt förstört helgonbilderna och nutiden har ej råd att &amp; ter uppsatta dem; helgon och nutid trifvas ej saniman och därför ser man öfverallt i Frankrike dessa tomma nischer.
Blott helgonens multnade ben förvaras bland kyrkans reliker.
Pran katedralen styrde vi vara steg,till kyrkan Sain.i-Gengoi6lt, äfven den med praktfulla pelargångar.
De gotiska hvalfbågarna med de i sten huggna mönstreii bildade som ramar för den lilla träd-: garden dar innanför, hvilkeii nied sin ljusa grönska stack af emot arkitekturens knyppelverk.
MunBarna har voro afven försvunna, försvunna alla dessa nmmlande präster.
En ny tid har brutit in i Frankrike - er1 brytningstid mellan kyrka och stat, ett lös- tagande .af kyrkans klenod ur statens infattillng.
Stenen har,
samma värde för det - blott infattningen blir en annan eller ingen.
Metz.
Men huru lämna Lothringen.
utan att namna några ord om den saknade, den begråtna, den alltid älskade staden Metz, staden med fransk underfärg och tysk fernissa!
Som stad tror jag ej att Metz kommer att förlora pii att den nu tillhör Tyskland - Atminstone arbetas oafbrutet på dess för- sköning; gator rifvas upp, nya anläggas, hela byar läggas till stadens område, renhållningen förbättras och snart nog är 3Ietz lika snygg som andra tyska stader.
Underligt kändes vara i denna stad med trå tungor, en fransysk och en tysk - med hjärnan tysk och hjrirtat franskt.
Tyskan skall vara och ar ocksa det officiella sprAket, men alla tala hällre fransyska, t. o. nl.
soldaten i den tyska uniformen svarar p % fransyska om man tilltalar honom.
Ett stadsbud, som jag tillfrågade hur det kändes att vara under Tyskland, svarade helt filosofiskt: man.
d s t e l&amp;-a sig allt har i lifueta.
Men i blicken stod saknaden skrif ven.
Som läge ar AIetz bedhrande; fr&amp;n terrassen, som utgör stadens pronlenadplats, behärskar man hela landskapet med de böljande bergens-linier och Mosel som gröngliii~niande och silfrerglittrande slingrar sig - graciöst som det aiistfir och agnar en fransyska - genom det leende, bördiga landskapet.
Och nar man 5 t h dar på terrassen och ser solen git ned bakom dessa blanande berg och s h d a sina sista guldstriilar öfver den annekterade staden - krigsbytet &amp; t en segrande nation - s % förstår man det stiindigt blödande såret, sorgen öfrer alsk- lingsbarnet, som Frankrike mist och som nu tippfost.ras p; tyskt maner.
Ock&amp; sker det militäriskt.
Siidana kaserner soin i Netz finnas ingenstades i Tyskland, s5dana genomgripande förbatt- ringar i hygieniskt afseende behöfrer ingen tysk ~ t a d, Det ar de franska vanorna, de franska synderna som skola rensas bort, för att ersiittas a£ - de tyska.
Nen i Nancys aula å, universitet stim: bilden a£ den sörjande Netz, höljd i krilsflor.
C !.
F7-f ?.
Internationella Kvinnoförbundets möte ' i Paris.
.
Det Internationella Kvinnoförbundet I.
C. W. skall enligt be- slut, f attadt A Berlinerkongressen 1904, sam.mantrada minst två gånger till s. k. Executive-möte under den 5-års-period, som för- fiyter mellan hvarje kongress.
I dessa möten deltaga shsom sjalfskrifna ledamöter Inter- nationella Kvinnoförbundets styrelse, ordförandena i de federerade nationalförbunden och ordförandena i Internationella Kvinnoför- bundets kommittéer och de s. k. vice hederspresidenterna (personer, som af I.
C.
TY.
fatt i uppdrag att i deras ' land söka bilda ett nationalf örbund).
I år hade Paris blifvit utsedt som mötesplats för Executive- mötet och till mötesdagar hade man valt 15-16 juni, för att vi skulle blifva i tillfälle att öfvervara dels den s. k. konferensen i Versailles (afhålles årligen 14 juni) och dels det franska national- förbundets generalförsamling den 17 juni.
Denna anordning för- lanade Executive-mötet en annan karaktar, det blef ej blott ett vanligt styrelsemiite, p % hvilket förbundets inre angelägenheter dryftades, utan det kom diirigánorn att omfatta och beröra kvinno- sakens stora lifsfrtigor och blifva ett inlägg för dessa; utbytet a.£ mötet blef darför ocksa för oss, son1 deltogo uti detsanlma, l %ngt rikare och fullödigare.
Internationella I&lt;vinnoförbundets styrelse utgöres denna 5-ks- period af vicedrottningen af Irland, Countess Aberdeen (ordförande), Frau Marie Stritt, fru Anna Hierta-Retzius, madame Jnles Siegfried (vice ordförande), mrs M. Ogilvie Gordon (korresponderande sek-.
reterare), miss Martina Kramers (protokollförande sekreterare), mrs Sophie Sanford (skattmästare).
Executive-mötet var talrikt besökt denna g %ngen, i det att endast Danmark, Viktoria och Argentina hade underlAtit att sanda repre- sentanter.
Amerikanska nationalförbundet representerades af mrs Carrie Chapman Catt (stallföretradare för mrs Wood Swift), Eng- land af miss Emily Janes, Frankrike af mademoiselle Sarah Monod, Tyskland af Frau Helene von Förster, Österrike a£ Frau Marianne Hainisch, Holland a£ mevrouw Van Dorp-Verdam, Belgien af juris doktor Marie Popelin, Syd-Australien af mrs Charles Birks, Un-
.
gern af Frau Auguste Rcsenberg, Tasmanien af mrs Dobson, Syd- IVales af mrs Donohoe, Nya Zeeland af miss Sirewright, Canada af mrs Willoughby Cummings, Italien af contessa Spdetti Rasponi, Norge af fröken Gina Krog, Sverige af doktor Ellen Sandelin (Svenska nationalförbundets korresponderande sekreterare), Finland af baronessan Alexandra Gripenberg.
Internationella finanskommitthn representerades af sin ordförande Fraulein Helene Lange, prees- kommittén af sin ordförande mrs Willoughby Cummings, röst- rattsko&amp;mitten &amp; mrs Foster-AT-ery (suppleant för rewrend Anne Shaw), kommitté för hvita slafhandelns b~kampande af sin ord- förande madame Avril de S: te Croix (tillika sekreterare i franska nationalförbundet), kommittén för)) Sationalities x, af sin ordförande mademoiselle Cainille Yidart, freds- och ski1jedomskommitti: n d mrs Ida Husted-Harper (suppleant för ordföranden mrs.
N Wright-Sewall) samt kommittén för 2Revision of Constitution and Standing Orders2 (stadgeandringskon~mittén) a£ sin ordförande Countess Aberdeen.
Lagkommittens ordförande Freiin ron Besch- witz hade ej infunnit sig personligen och ej heller sandt stall- företriidare.
Stadgeandringskomnlittén (den bestod förutom af Internatio- nella Kvinnoförbundets styrelse, af mevrouw Van Dorp-Verdam och madenioiselle Sarah Nonod) hade 13 och 13 juni samman- träden under lady Aberdeens ordförandeskap; som mhnga förslag till stadgeändringar förelibgo till behandling, var det i sanning ett drygt arbete, kommittén hade att utföra dessa tvenne dagar för att blifva fardig därmed, innan Executive-mötet sammanträdde fredagen den l5 juni.
Executive-mötena höllos i Cercle du Travail Feminin, 35 Boulevard des Capucines, f r h 9 p % morgonen.
till 6 e. m., endast med afbrott för lunch.
Fr %n förhandlingarna m % namnas, att tränne nya national- förbund inkorporerades med Internationella Kvinnoförbundet, nam- ligen Queenslands och Belgiens nationalförbund.
Fröken.
Gripenberg redogjorde för en resa, hon pii upp- drag af lady Aberdeen företagit till Grekland och Turkiet i ända- mål att därstädes organisera nationalförbund.
Af föredraget fram- gick, att i Grekland var bildandet af ett nationalförbund omedel- bart förestiiende, men att diirernot förhilllandena i Turkiet ej vore shdana, att man nu kunde tänka på att fA i stånd ett national- förbund, ehuru mycket intresse visades saken i de kretsar fröken Gripenberg kommit i beröring med.
Vidare uppläste mrs Sanford en rapport öfver en resa, hon företagit till Portugal i syfte att få till s t b d ett nationalförbund därstädes: hon hade emelleitid få,tt det bestämda intrycket, att härpå ej vore att-tanka under den närmaste tiden.
Fröken Grigenberg,, hvilken som bekant varit med om grun- dandit af I.
' C.
W; ' och under en 5-årsperiod varit dess skatt- mästare samt ...
är vice hederspresident för Finland, ställde nu i utsikt bildandet af ett nationalförbund i Finland, hvilket med- delande mottogs med mycket intresse.
Bland de förslag till ändringar i » Constitutionr och » Stan- ding Orders r, som qevisionskonlimitth förelade Executive-mötet, var det intet,, för, hvilket intresset visade sig sk starkt som det, som föranleddes af Norska nationalförbundets htgärd förra Aret att sprida skriften .Norwayr med de öfriga nationalförbundens hjalp utöfver världen.
I Dagny förekom förra året utförliga redogörel- ser för denna sak, .s&amp; det torde vara tillräckligt att endast pii- minna om, att '?
?
~ y w a innehöll ~r en redogörelsee för konflikten mellan Sverige och ' Norge ur ensidig norsk synpunkt, ägnad att som framställa vårt land som den förolämpande parten och den förorättade och diirför i sin fulla - rätt att handla som det gjorde den 7: de juni.
Svenska nationalförbundet, som ansåg, att det stred mqt ~nte&amp;ationella ICvinnoförbundets stadgar att begagna detsamma som ett forum för politiska strider, beslöt att utsända en protest mot Norska nationalförbundets handlingssätt.
Svenska nationalförbund et inskränkte sig emellertid ej till denna Atgärd, utan genom sin ordförande fru Anna Hierta-Retzius insände det till ett i Londop förra aret af styrelsen.
för I.
C. W. hållet möte f örslag om, att i stadgarne skulle införas följande betiimmelse:.
ratt nationella- &amp; digheter och konflikter emellan de federerade nationalförbunden ej få, tagas upp till diskussion ».
Med anledning af fru Retzii förslag enade sig alla de nar- varande styrelseledamöterna (utom miss Kramers) om att öfver- sända till revisionskommittén följande.
förslag till ändring af ar- tikel II i I.
C. Wrs konstitution: 1) International Council ar ej stiftadt i något .visst parti- intresse och dess program utesluter alla politiska och religiösa frhgor.
2) --- 31 OfficiaUa3.
$krifteher, afsedda att cirkulera bland Internatio- nal ' ~ouncils.
: oliliá ' för&amp;ingar,. '
skola ej- beröra såd-ans .frågor af org ge '.
politisk och religiös natur, som behandla det ömsesidiga förhållan ' det mellan ett par eller flera länder. "
.I oförändrad form framlade revisionskommittén detta förslag p % Executive-mötet;.
miss Kramer var fortfarande den enda af kommitténs ledamöter, som motsatte sig detsanma.
Norska representanten fröken Gina Krog försvaxade i ett l %ngt anförande utsandandet af ~Norway B, som enligt hennes omdöme vore ett historiskt dokument (!
), hvarför dess kringsandande ej kunde rubriceras som propaganda; hon plistod vidare, att de norska, kvinnorna varit tvungna att taga detta steg, emedan Norge e j hade några representanter i utlandet, ' som kunde tala dess sak.
Hon uppläste dessutom ett telegram, undertecknadt af ordförandena i de föreningar, som tillhöra Norska nationalförbundet, hvaruti p % det mest energiska sätt protesterades mot den ofvan anförda stadgeandringen.
På.
förslag af mrs Chapman Catt återförvisades emellertid förslaget till revisionskommittén i och för en del redaktionella and- ringar, hvilket hade till följd att mötet, som skulle afslutas den 16, milste fortsatta ännu en dag.
Det nya förslaget, som framlades den lS: de, hade följande lydelse: 1) International Council kr ej stiftadt i något visst partiin- tresse och dess program utesluter alla politiska och religiösa fr&amp; gor af sådan natur, att de kunna skadligt inverka på förhilllandet mellan ett par eller flera länder.
2) - - 3) Nationalförbunden aga ratt att sins emellan utbyta hvilka meddelanden de finna för godt, men få ej i International Coun- c i l ~ namn utsända bland de olika nationalförbunden officiella skrifvelser, behandlande sådana ämnen som beröras i punkt l.
* * Den engelska texten lyder: 1) Thid International Council is organised in the interests of no one particular propag&amp;da and excludes from its * rogram questions of a party-political or religious nature.
2) - - 3) Any propaganda to be officially circulated among the federated National Councils shall esclude partypolitical or religious questions which deal with the inter-relationship of two or more countries.
* * Den engelska texten lyder: 1) This International Council is organised in the inte~est of no one particular propaganda and excludes.
from its program political and religious
291 I denna form gick förslaget enhälligt igenom, med undantag af att fröken Krog nedlade ' sin stämma.
Nämnas bör, att fröken Krog framstillde proposition om, att ingen stadgeändring i ofvan antydd, riktning skulle företagas.
När det darför i Verdens Gang af 25 juni ' d.
å. säges, att fröken Krogs mening segrade för så vidt som den » nye Rubrik, som Svenskerne vilde have ind i Raadets Love, er bleven meget modificeret i den af Fröken Krog antydede Retning », så är detta ej korrekt.
* * X.
I det föregAende har det redan, men i förbigAende, talats om konferensen i Versailles den 14 och on1 Franska Nationalförbua- dets generalförsamling, som afhölls den 17 juni i Snlle des Ingé- nieurs Civils, Rue de Blanche 19.
Vid det forsta af dessa möten, konferensen i Versailles, sqni afhölls vid ett stalle, kalladt Les Ombrages, upplästes rapport&amp; om » Oeuvres féminines Chrétiennes et Philantropiquesn och vid den sednare, rapporter, som berörde Franska Nationalförbundets arbete har u p p under det gångna arbetsåret.
Franska~~ationalförbundet delat sitt arbete i 4 sektioner, en för » Assistancer; en för ~ E d u - cation », e n f ör D Législation » och slutligen e n f ör » Travail D.
Fran dessa olika arbetsomrliden Ifimilades rapporter af dessa sektioners ordförande, nämligen af: m: me Eugenie Weill, m: nle Pauline Ker- gomard (inspektris för » les Ecoles maternelles), m: me d ' Abbadie d ' Arrast och M: me Léon Pégarci.
Franska N a t i n a l f ö r n d e t s sekreterare, m: me Avril de S: te Croix (som bekant en af förkämparna för Iivita slafhandelns ua- dertryckande) liimnade afvenledes vid detta tillfalle en särdeles intressant öfversikt öfver Franska Nationalförbundets verksamhet.
Internationella förbundets president, lady Aberdeen, '.
höll både pA detta möte och på konferensen i Versailles hälsningstal på sina egna och pA de öfriga delegerades vägnar.
Lady Aber- I questions of a controversial nstiire, affecting the inter-relationship between two or more countries.
2) --------------------- 3) National Councils are rtt liberty to make what communications they wish between each other; but aiiy propaganda to be officially circulrtted among federated National Councils in the name ' of International Council of Women shall not deal with the subjects, refered to in section 1.
deen %r en utmärkt.
talarinna, hon talar på ett synnerligt alsk- värdt och vinnande sätt, uttrycker sig klart och bestämdt, men tillika andas allt hon säger en sbdan hjärtats godhet och mildhet, att hon därför verkar medryckande och öfvertygande.
För henne står det klart, att just för hemmets och familjens skull måste kvinnorna blifva likställda med männen i rättigheter och skyldig- heter, hon manar kvinnan till att kfinna ansvar för sina hand- lingar och framhiiller, att ansvaret ar större och djupare i den man våra riittigheter ökas.
MAnga sådann adla, framstaende personligheter som lady Aberdeen i r %ra leder, den önskan uppstiger o£rivilligt i ens hjärta, då inan ser henne och hör henne och d i man talar med henne.
Vid Franska nationalförbundets möte framfördes hälsningar frin de flesta närvarande delegerade (äfren d fru Hierta-Retzius).
Mest anklang vann fröken Gripenbergs anförande med anled- ning i f, att de finska kvinnorna hade f&amp;tt röstriitt och valrätt.
Angående den sällskapliga sidan af Executive-mötet - ty en sAdan fanns ju naturligtvis också - så kan man ej nog berömmande omtala den iilskvärda gästfrihet, som visades de delege- rade.
Sekreteraren m m e ' Avril de 8: te Croix var outtröttlig i sina omsorger om oss och henne tillkonimer i främsta rummet gran af, att alla arrangemanger vor0 SH vällyckade.
ilt de dele- gerads, som önskade komma i Atnjutande däraf, voro rum reser- verade pH Hôtel Moderne vid Place de la .Képublique.
Af denna gästfrihet hade ocksa ett stort antal begagnat sig.
Fredagen och lördagen vor0 vi gruppvis inbjudna till lunch hos medlemmar af Franska nationalförbundet, sasom hos m: me Jules Siegfried, m: me Valabrkgue, m: me dlAbbadie d ' Arrast.
Söndagen hade m: me Oster » the d ' adieu~ i sitt hotell 1 2 Rue de Tournon.
Le Groupe Francais dYEtudes Féministes och La Société Feministe mottagning för de fram- 1 ' Egalité hade på fredagen kl. 5-7 mande delegerade i Cercle du Travail féminin.
Samma dags af- ton.
vor0 vi inbjudna att öfvervara dagens föreställning vare sig A Grand Opera eller A Opera Comique.
P % begge dessa teatrar hade republikens president ställt sin loge till förfogande.
Lördagen den 16 juni hade Municipditetsrådet i Paris stor mottagning med lunch för oss i Hôtel de Ville, vid hvilket till- falle flera af dess medlemmar hö110 för kvinnosaken sympa- tiska tal.
a
Samma dag ägde festbanketten ' !i Hôtel Moderne rum, som gafs af li ' fanska i~ationalförbundet för medlemmarna a£ Executive.
Omkring 400- personer deltogo i denna lysande fest; - vid hvilken mr cl ' Estournelle de Conqtant presiderade.
Tal höllos af mr.
d ' Estournelle de Constant, af mr Bellan (syndic du conseil munici- pal), af mr.
Jules Bois och af Nobelpristagaren mr.
Frédkric Passy.
Talet för de finska kvinnorna med anledning af att dessa erh ' allit röst- och valratt hälsades med stor entusiasm likaså ock det tal hvarmed fröken Gripenberg besvarade det.
Meningen hade varit, som ofvan nämnts, att Executive-möte blott skulle hAllas den 15 och 16 juni, men som det förnämligast på grund af svensk-norska frågan visade sig omöjligt att på denna korta tid medhinna allt, hölls sammanträde äfven månda- gen den l 8 juni, efter hvars slut en gemensam afskedslunch in- togs.
Vid denna, som präglades af den rnäst hjärtliga stamning, höllos en niängd tal, för lady Aberdeen, för Franska nationalför- bundet, för de bägge sekreterarne, för m: me Avril de &amp; te Croix, för skattmästaren mrs Sanforcl etc. E n minnets sBå1 för Susan B. Anthony föreslogs a£ mrs Husted-Harper.
Och så var skiljsrnässans stund inne.
Jag tror det var med saknad i hjärtat, som de flesta af oss skiljdes från hvarandra; tiden Zir ju visserligen ej 1Bng för sammanvaron, endast nhgra få dagar, men de gemensamma intressena vi ags, kiirleken till v8r rättvisa sak och entusiasmen för densamma hafva en underbar förenande verkan; på dessa möten och kongresser, dar vi mötas f r h vykldens olika delar, knytas darför ock band, som aldrig brista, vi lära af hvarandras erfarenhet, synkretsen blir vidare och var syn på vAr sak mer och mer vidhjärtad, vi lära oss att lagga en större måttstock på v %rt arbete, nya impulser, nya ideer väckas hos oss och vi Atervända hem, med nytt mod och nytt hopp om, att vi måste n5 fram till målet: full likstailighet inför ' lagen mellan man och kvinna.
Vi lära oss ock inse, att skall detta ske, maste vi vara eniga samt lefva efter vårt förbunds gyl- lene regel: %Gör mot andra hvad du vill att andra skola göra.
mot dig ». '
'
Fredrika-Bremer-Förbundets första kretsmote ägde rum den 1 4 och 1 5 juli i &amp; lotala.
Denna ort var .den första, som bildat en förbundskrets och det föll sig därför också helt na- turligt att det skulle vara denna, som utfärdade inbjudning till det första kretsmötet.
Enligt den 2; f Förbundets styrelse antagna arbetsordningen för kretsarna skall bestyrelsen för hvart möte utgöras af den s. k. kretsnamnden i Stockholm och styrelsen för den krets, dar mötet skall hållas.
Under våren pågick med anledning haraf en lifiig brefvaxling mellan Motala och Stockholm och sedan cirkulär afven tillställts Förbundets öfriga kretsar och svar har % inghtt, blef program för mötet faststalldt och kringsandt till samtliga.
ombud och styrelsemedlemmar.
Tillbihmagifvandet hörsammades a£ representanter för kretsarna i Malmö, Lund, Helsingborg Lin- köping och Nora samt a£ 6 styrelsemedlemmar från Stockholm, och d % dessutom många medlemmar a£ Motala-kretsen och några.
frAn grannstaden Vadstena bevistade mötet, var det en ganska talrik och intresserad skara, som den 14: de på morgonen var för- samlad i Motala rådhus stora sal, som beredvilligt stallts till mötets disposition.
Efter ett hälsningstal a£ ordföranden för Motala-kretsen, fru Ulander, och sedan fröken Adelborg, som utsAgs till ordförande för mötet, uppläst ankomna telegram fran Förbundets ordförande och friin flera andra af styrelsens ledamöter, som gärna velat vara.
närvarande, berörde fröken Adelborg med nhgra ord kretsarnas id&amp; och intressanta redogörelser lämnades af de närvarande re- presentanterna för verksamheten inom deras resp. kretsar.
Earaf framgick att Motala och Linköping hufvudsakligen koncentrerat sin verksamhet på bemödanden att höja fabriksflickorna genom att för dem inrätta klubb- eller arbets-aftnar, medan kretsarna i Ualmö, Lund, Helsingborg och Nora ansett, att hvad som först behöfdes var upplysningsarbete bland medlemmarna sjalfva, hrar£ör före- drag hiillits och upplysningslitteratur anskaffats.
Fröken E. Lindencrona från Malmö höll därp % ett föredrag öfver ämnet, Hur bör en förbundskrets lämpligast begynna sin verk- samhet? %, hvarvid hon ' framhöll att första punkten på kretsarnas program borde vara spridandet af medborgerlig kunskap.
Olika '
orter betingade helt naturligt olika tillviigag~ngssatt.
På det ena stället kunde det kanske finnas någon skiiinde orättvisa att af- lägena, på det andra visade det sig att upplysning i sociala frågor först och främst var af &amp; den, men öfverallt borde en af upp- gifterna vara att verka för närmande och förstående mellan de olika klasserna.
Efter denna inledning uppstod en liflig diskus- sion, då hvar och en sökte draga lärdom af erfarenheterna friin andra orter.
.
Fröken R. Grönvall från Helsingborg inledde frågan om ~Anordnandet af kretsbibliotek,, och anshgs behofvet af tillgång till upplysningsskrifter i sociala fragor så trängande och SA litet tillgodosedt., att mötet beslöt hos Förbundets styrelse hemstilla, att styrelsen ville låta uppgöra förslag till bibliotek för kretsarna för a t t af dessa utsiindas i.
cirkulation bland kretsmedlemmarna samt att smhskrifter mhtte ut.arbetas till komplettering af dylika bibliotek.
På, eftermiddagen iigde det enda offentliga, mötet rum, då fröken Adelborg i en större lokal höll föredrag öfver: » Den prak- tiska och ideella betydelsen a£ kvinnans insats i det fosterländska arbetet ».
Dagen afslutades mycket angenämt med gemensam sup&amp; som Motala-kretsen gaf för sina giister.
Fredagen den I5: de samlades man återigen kl. 10 i r&amp;dhus- salen.
Friinist på programmet stod det af ~ e l s i n ~ b o r ~ s - k r e t s e n uppställda spörsinAlet: » Bör n %got göras frAn Fredrika-Bremer- Förbundet i syfte att motverka användandet af kvinlig betjiining p&amp; v&amp;ra iitskankningssta %ll.eil och de nianliga afdelningarna af vAra badhus? » Fru A.
Höjer, soni inledde dislriissioaea, betonade på ett synnerligen varnlhjartadt och öfvertygcznde siitt, att det boi ' de ingalunda vara en kvinnoförenings sak att frAntaga kvinnan för- tjiinst eller att kasta skugga på niigon grupp af kvinnor genom att utpeka ilagot yrke, dar det sar tillfalle att fijrsörja sig på ett hederligt sätt,, såsom ohedeiligt.
Kvinnans uppgift borde vara att gR till botten med det onda och hon hade hiirvidlag tre ting att siirslcildt verka för: 1) att de svaga finge en ekonomisk grund- val genom ' ordentlig utbildning för n %got lefnadsyrke vid uttriidet i lifvet, * så att de ej företriidesvis konline att viilja de s. k. dricks- penningsyrk~na; 2) att söka uppfostra rniinneii till aktning för kvinnorna och till barnihktighet och 3) att se till att solidari- tetskiinslan bland 1~vinno~: na sjalfaa blefve mer och mer utvecklad, sh att de stocle hjiilpande och stödjande vid .sina.
medsystrars sida.
~ b l h vi.
komma ihfigs, så ungefiir föllo talarinnans slutord, '
&gt;att om sedlighetsfr&amp;gan icke löses, SA gAr samhället under, ocb löses den.
ej af kvinnorna, s % torde den ej bli löst., - Mötet var enigt med inledarinnan däri, att Förbundet borde icke direkt ar- beta ' mot användandet af kvinlig betjäning på utskänkningsställen och på badhusens manliga afdelningar, och detta just p % grund af de synpunkter, som i föredraget framhallits och har htergifvits.
Föredraget gaf för öfrjgt upphof till en lidig diskussion om yrkes- skolor och om huru dessa borde vara organiserade för att fylla den stora brist ' yA utbildning, som vore så kannbar särskildt i fr %ga om den kvinliga ungdomen.
Nista föredrag hölls af fröken S. Björklund öfver frilgan: a Hvarför ar medborgerlig kunskap nödvändig för oss kvinnor Y o Sedan p % ett lärorikt och väckande satt redogjorts för de rättig- heter kvinnorna redan aga i samhället och de plikter, som har- igenom ålagts dem och för hvilka de mast utbilda sig genom medborgarkunskap - en kunskap, som äfven var oumbiirlig för enhvar, som ville motarbeta orättvisor eller verka för framatskri- dande - framhöll ta1: n till sist, att Atminstonne å ett omride, den allmänna opinionens, ägde kvinnan full likställighet med mannen, och å detta.
omr %de, som mycket öfvergick lagars och förordningars, var det af aldra största vikt att hon kande sitt ansvar och sin skyldighet att verka.
Med anledning af nästa punkt pA programmet: ~Förbattran- af fabriksarbeterskornas bostadsförhallanden » lämnade fröken S. Ulrich en redogörelse för ett företag, som satts i gtfng Stockholm och som gick ut pA att skaffa de lägst aflönade arbeterskorna till- fälle att erhålla egna hem.
Då mötet ansAg det skillrade sättet att g2 till viiga särdeles praktiskt och agnadt att radda arbeter- skorna frAn inneboendesystemets \ - idor, beslöts att föredraget skulle inflyta i wDagnp för att sfilunda komma till en större krets intresserades kännedom.
Programmet var nu genomgånget, men gnnu en stund öfver- lades, =ed inledning af fröken Lindencrona, om kretsarnas verk- samhetsfält, och a l a vor0 eniga därom att kretsarna, utom för de lokala intressena, borde aga stor betydelse för hela k~innofrågans utveckling i vArt land.
Sedan ett telegram till Förbundets ordförande fru Montelius afsandte, ägde möt.ets officiella afslutning rum i det fröken Adel- borg i hjärtliga ordalag tackade alla, som bidragit till det goda resultat, som mötet gifvit, och särekildt vande sig till Motala-
kretsens ordförande, fru Ulander, och till dess öfriga styrelseleda- möter med ett varmt tack för den &amp; ora gastfrihet de visat d e - resande rnötesdeltagarne och de många bevis på vänlighet, som skulle medföras som ett kärt minne från dessa dagars samman- varo.
Man sbilldes nu At för att Ater sammanträffa vid 5-tiden, d % p % siirskildt förhyrd ångare en gemensam ' utfärd företogs p&amp; Motala kanal till Rosensberg, där på en idyllisk plats vid sjön Boren, ett k&amp;ferep var anordnadt.
Det definitiva uppbrottet ägde har rum, i det många af deltagarna samma kväll återvände till sina hem.
Nästa möte, U. afsedt att hållas 1907 i Stockholm i januari månad d % det, på grund af skol af slutning ar, .familjers uppbrott för sommaren och institutioners stiingning, ansågs mindre lamp- ligt att mötena höllos i juni.
Till medlemmar af kretsnämnden (hvari kretsarna aga att insatta två personer och centralstyrelsen den tredje) utsigos frök- narna Adelborg och Ulrich.
S.
Litteratur.
Den lefvande naturen.
Anvimingar för sjalfstudier i biologi.
Af J.
P. Nordvnll.
Ofta nog hör man föraldrar klaga, att skolans undervisning %r alltför teoretisk och opraktisli, att-deras barn icke få lära sig att använda sin iakttagelseförmåga, icke lara ' sig att tänka och draga slutsatser.
Månne föraldrarna ha ratt att härvid lagga all, skulden på skolan?
De rå dock om barnen hela sommarferien, ingen ferieläsning tynger nu mera, och af,elementarskolornas barn tillbringcz en niycket stor del sommaren p % landet.
Och innan barnen skickas i skolan r % föräldrarna om dem hela året.
Men göra de under denna tid, hvad de kunna, för att egga sina barn till att se och tanka öfver, hvad de sett?
En del, men alltför f&amp; Hur m %iïga gB med dem ut i skog och mark och visa dem p % ett eller annat dar?
Hur m %nga nöja sig icke nied att på de smås ifriga frhgor endast svara: rDet.
vet jag inter, i s t d e t för: » Ja, det skola vi försöka taga reda ' ph;).
Många äldre meim, att de sjalfva veta så litet, fiitt en s % usel undervisning i natur- '.
.
kunnighet i skolan, att de icke duga att hjälpa sina barn på trafven.
Så lAta de det vara och försaka därmed, sig sjalfva ' ovetande, ett mycket stort nöje.
Och så skicka de sina barn vid sex Ar eller förr i skolan för - att genom r hsk&amp;dningsundervisning s lära sig se och tanka.
För de föräldrar, som.
ha viljan, men icke tro sig aga förut- sättningarna för att tillsammans med sina små studera det lef- vande lifvet rundt omkring dem, bör » Den lefvande naturens af Nordvall kunna vara till glädje och gagn.
» Anvisningar till sjalf- studier i biologi » kallar författaren det lilla haftet och anger har- med, att afsikten icke ar att bibriilga kunskaper, utan endast att peka på de olika uppgifter, man kan gripa sig an med.
Men till hjälp därvid meddelar han en utförlig litteraturförteckning, $om för den, som ej ar hemma på omr %det, bör kunna tjäna till god ledning.
För hemstudier ar nog väggplanscher därjämte a£ stor nytta.
Goda sådana finnas öfver b %de växter och djur.
Ny- ligen har utkommit fhgelplanscher af L.
G. Andersson, hvilka äro bhde vackra och billiga.
För sjalfstudier hade de dock nog varit lämpligare, om de upptagit farre arter, men dessa, fullstandigt.
Så finnes där t. ex. endast afbildade hanen af en del arter, dir dock hane och hona äro hvarandrri, mycket olika.
För smattin- garna, som skola g % p&amp; upptacktsfärd, vore det nog bast att ha en tafla, som a£ sådana vanliga fåglar som t. ex. bofink, sädes- ärla, stare, gråsparf upptoge samtliga drskter och dirjamte boet, nar det s % lämpar sig.
Att börja med att studera ett litet fåtal former, men dessa grundligt, till b %de utseende och vanor, ger det ratta greppet pA hur studiet bör bedrifvas, så som också, fram- hålles a,£ Nordvall.
B.
C m Den internationella kongressen f or kvinnans r~siriitt i Köpei~hainn 7-11 augusti p&amp;&amp;- medan haftet lagges i priiss.
För det betydelsefulin mötet, hvilket bevistas af mlngs af Sveriges för den politiska röstriitts£riigari mest intresserade kvinnor, kommer Dagny att i följande hafte redogöra.
