# ID: svediakorp-per299
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1906
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,266
# sentences: 426
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


~ e r n d t Oscar Stackelberg.
I.
I början af 1830-talet var generalmajoren och öfverpostdirek- tören Berndt G.
M. Stackelberg landshöfding öfver Malmöhus län.
Med denna plats ' har ofta brukat följa en yttre glans, som öfvbr- ckrider det vanliga lefnadssättet i öfriga svenska residens, och kungliga personer hafva gästat hfalmö oftare än niigon annan svensk stad.
Traditionen bevarades äfven i landshöfding stackelbergs tid; till lysande fester.
samlades i det eleganta hemnlet allt hvad S k h e ägde af glans och adel.
Familjen S. var emellertid kand och omtyckt ej blott för sin aIskvärdhet, utan för sin personliga enkelhet, och dess gladaste dagar tillbragtes ej i de praktiga residenssalarna, utan i det lum- migt inbäddade » landstallet » borh vid Mijllevången, dar, som.
en af husets söner, den hvars namn synes ofvan denna lilla teckning, vid iildre %r skref: - - p5 min barndoms mark reste sig en vii.1clig pnrk, lnmdrs trad kaiihands, och dar bortom parkens bryn slatten siniilte hop iried skyil, dar var varldeiis llncla!
Medelpunkten i denna familj var ej sh mycket den st %tlige landshöfdirgel; som hans husfru Octavia Lind af Hageby, som anda in i vara dagar och till sin död Atnjöt samma sympati och vördnad.
Gift.
mycket ung gaf hon vid 24. iirs Alder lifvet At sitt femte barn, sonen Berndt Oscar, född i Helsingborg den 12 dec.
1824.
För.
denne lille bröstsvage, nästan dödsdömde gosse, blef modern, som han i ett gossbref ' ekref » det käraste på jorden, och det för alltid.
.
Det lysande residenslifvet tog hastigt slut; landshöfding S. drabbades af en plötslig död.
Och i det nyss så glada, alltid festliga hemmet steg fattigdomen in som en oväntad hemsk gast.
Allt skulle säljas, tafior, möbler, siclenkliidda soffor med raka ryggar och inlagda ekap med srängda ben.
För sista gangeii trsingdes en mer än annars brokig folkmängd i gemaken, och * husets barn, som ej förstodo hvarför alla vackra saker fördes bort, s %go häpna på.
Varst var det, nar de frbn ett fönster varsehlefvo, hur " 4 den lackerade statvagnen, som deras far i full uniform brukat %ka i, drogs fram och fördes bort till bagargården snedt emot p&amp; Ostergatan l, Hurra, hurrar, höjdes emellertid snart deras trium- ferande rop: aran var räddad - bagarens port rar för firnal och landshöfdingens vagn för bred.
Det forna hemmet, som varit snarlikt ett litet ho£, var för- bytt till en armodets boning.
Det fanns ej duk till bordet, ej skål till saltet; men den modiga frun ~ i s s t e råd ändå, och hennes yngate.
gosse vek händigt saltkar af papper.
Detta minne blef för nonom oförgätligt; under hela hans lif var detta papperssaltkar en symbol för nöd och fattigdom.
Den plötsliga omkastningen brhdmognade hans försthd, om ock hans kropp förblef lika svag.
På sommaren fick han följa med mor och syskon på släkt- möte i Västergötland.
En gamnial onkel klappade honom en dag på hufvudet och sade:, Låt se, att du blir en snäll och hushBlls- aktig gosses.
Den nioårige såg allvarsamt p&amp; honom och svarade: » Har onkel nånsin sett en Stackelberg, som rarit hushbllsaktig ?~ Han skulle dock, påverkad af det tryck hvarunder hans moder.
tyngdes, komma att bli detta.
Att arbeta och spara för att kunna bli oberoende och hjälpa sin mor blef redan frhn barndomen en af hans lifsprinciper.
Så småningom ljusnade förhållandena i hemmet, och ccedan hans mor erhållit 500 rdr.
b: o årligen i pension ur Carl Johans handkassa och därtill i statspension 1,000 rdr, hade ett relativt viilstånd återvändt.
Hösten 183.7 kom han som frikadett till Cdberg.
PA eget beråd och trots läkarens varning började han %härda % sig och meddet resultat, att hans hosta försvann, bröstet blef starkt och kroppen kraftig.
Han kvarstannade 7 &amp; r i krigsskolan.
Han bru- kade ibland på skämt yttra, att d ' et var så godt som hans plikt att förbli dsir så länge som möjligt, enar han som frikadett lefde sh billigt.
Ett litet drag frAn denna tid ni % berättas shsom kulturteckning.
I ett förnämt hus på Regeringsgatan hade han släktingar, som togo sig något an honom.
Det grefliga paret var till åren och barnlöst, men rikt, hade kammartjänare, ekipage och loge p&amp; operan.
Hvarje söndag infann sig den unge kadetten först hos den i sin fåtölj sittande niistan lama grefvinnan, som räckte honom sin hand att kyssa och bjöd honom taga en liten pris ur sin fina snusdosa, sedan hos grefven, som var road att samtala med den tiinkande ynglingen.
Söndag efter söndag satt han .så i det tysts huset hos dessa båda gamla.
Någon gång fick han följa med dem på teatern, hvilket var för honom ett sällsynt nöje; ty att fattig som han var köpa sig ett sadant ansng han rent af straff- vardt.
.Den summa han hade ' for sina » nöjen » var också af an- sprhkslöst slag.
Hvarje julafton fick han af sin onkel grefven en ny plånbok innehållande en gul pappersetta och en blå » tvåa bsnkow: detta var hans apanage till Arets förströelser.
Den enda hjalp han under hela sin ungdomstid erhöll var en gåha af 200 rdr.
från samme greflige onkel.
Att denne dock snart nog iinolandrog honom allt understöd kom sig af en nästan tragisk liten händelse.
På en bjudning tvangs ynglingen af värd- folket att vara 4: de man i ett parti whist; han var okunnig i spelet och förlorade.
En af de medspelande var j&amp;t.
onkeln, som sedan uppbragt eade till sin unge frände: » Den som har r %d att ~ p e l a och förlora kan reda sig p&amp; egen hands.
Från den stunden var det slut både med den gula och den bl % sedeln och med all slags hjalp för öfrigt.
Hans förmåga att försaka och att motst % alla frestelser gjorde, att han vid utträdet från Car.lberg dock var i det närmaste skuldfri.
Under dessa ' i år hade ... han ej råd att en enda gång besöka hemmet,.
och skilsmässan från den älskade modern var hans svå- raste pröfning.
Endast en gång hade hon A sin sida kunnat be- - söka honom - vid den tiden var en resa f r h Malniö till Stock- holm ett helt företag.
Alla bana bref till henne under dessa år äro uttryck af den innerligaste ömhet och beundran; hvarje år den 1 2 dec.
tackade han henne för den lycka hon gifvit honom,.
då hon skankt honom lifvet; så länge han lefde var hon och hennes minne den makt, som ledde honom rätt.
I ett poem, » Min mammas förklädsband,, svagt som dikt, men varmt i kän- slan, har han vid .senare år hyllat och tackat henne. '
, * * *
Berndt Oscar Stackelberg var en rikt anlagd natur med m h g - sidig estetisk begåfning; han mAlade litet, tecknade räl, älskade musik samt försökte sig, ganska ofta som poet.
I tankar och åsikter var han sjalfstandig, ehuru ej så lätt att ratt förstå.
Af somliga sina vänner anshgs han som sann aristokrat, af andra för demokrat; en del påstod honom vara byrikrat, andra åter sade honom vara liberal, ja, radikal.
SAgot torde dessa olika uppfatt- ningar bero af det sofisteri, som han tyckte om att föra till torgs; men i sjalfva verket var orsaken den, att hans själfstiindiga ande aldrig helt kunde försvara sig till ett \ - isst parti och dess mer eller mindre dogmatiska iisikter.
H m siig sanningen splittrad i skärfvor an har, än dar, och sträckte ut sin hand &amp; t det hall, dar ekarfvan glimmade emot honom.
Under hela sitt lif blef han sin ungdomsprincip trogen: att vara arbetsam och sparsam.
Han både älskade och aktade arbetet i och för sig, och fann det klandervardt om en arbetare tog för bitet betaldt: satt kanna värdet af sitt arbete och fordra hvarken mer eller mindre an detta, det %r en arbetares skyldighets.
I sitt eget arbets- sätt var han i bög grad plikttrogen och samvetsgrann, ehvad det giillde hans sjömansyrke, hans riksdagsbestyr eller hans litteriira sysselsättningar.
Han drog sig hvarken som ung eller gammal undan n %got slaga arbete, och andras hjälp eller uppassning var honom motbjudande.
h n u som öfverstelöjtnant, ja jag tror som amiral, såg man honom bära biide smörbyttan och matkorgen till sitt hem.
Följande betecknande drag berättas om honom: Han skulle vid ett tillfälle köpa tapeter till ett sitt rum.
I butiken ville man sanda ett bud med tapetrullen.
~Hvarför det ?s frågade han, sar karlen starkare an jag?
* Därmed tog han rullen p !~ =eln och gick.
På Xorrbro stannade han utanför ett bokltlds- fönster; en person slog honom då p9 axeln och friigade: sHvart i all världen skall du hän med tapeterna ?^, Hem att tagetsera, Eders Kungl.
Höghet *, svarade Stackelberg, och därmed följde lian, alltjämt bärande sin börda, prins August öfver Xorrbro och vidare fram.
- Hans sparsamhet i mat och kläder var kand bland kamraterna, och en hans vänner p %stod, att det t. o. m. svar farligt att före- slå honom &amp; t köpa ett nytt kladesplagg~.
- Mot andra, var han emellertid klokt hjälpsam och ofta frikostig; och om det till slut lyckades honom att bli en välburgen man, så var det ej minst på grund af denna försakelse för egen rakning.
Han hade ett svärmiskt behof af vänskap, var mycket trofast, ' -
men aldrig lycklig, om h i n ej hade nhgon att beskydda eller hjg1pa, .en svagare kamrat, en sjuk vän o. s. v. DB visade han.
en ömhet och mildhet, som ej ofta finnas hos en man.
Hans vinnande personlighet gjorde honom för öf rigt mycket afh a l1 en.
Sedan han 1 845 lämnat earberg, ' vistades han någon tid i Carlskrons som.
sekondlöj tnant vid flottan: Redan som kadett hade han fått deltaga i flera sjöexpeditioner, och som löjtnant gick han 1846-47 med korvetten Najaden till ~ o d a h o ~ ~ s u d; d e n under denna resa knöts deii för nonom betydelsefulla vänskapen nied hans kamrat Ullner; Aren 1851-52 hade han anställning 8 det af Dickson utrustade handelsfaityget Sofia, med hvilket han besökte Kina.
Vid sin Aterkomst blef han 1853 premierlöjtnant och adjutant hos davarande sjöministern Ullner, hans vans f ader.
De båda unge männen blefvo från denna tid nästan oskilj- aktiga.
Att Ullner inom kort blef gift försvagade ej vänskaps- bandet.
Stackelberg var en kär gast i det unga hemmet, som h m vid en ' långt senare tidpunkt af sitt lif äfven delade, i det han helt och hbllet bosatte sig tillsammans med de barnlösi makarna.
Den trofasta vänskap, som förenade de bada männen, starktes under årens lopp allt mer och.
mer genom de gemenL gamnia omsorgerna för en dem båda kär lidande kvinna, hvilkeri i tiotal af B i ffiogslad vid sjukbädden, dock var sjalen i hemmet och g %£ det den renhet och lyftning, som endast en iidel och fin kvinna förmhr gifva; utan tvifvel har hennes inflytande gjort sig ganska mycket gällande med hänsyn till hans ideella intressen och hans höga tanke om kvinnan, hennes begafning och förmåga att viilgörande omskapa det sociala lifvet.
Inom sitt yrke sann Stackelberg under Arens lopp stort an- seende, och .fackmän ha efter haps död förklarat honom ha varit en af svenska: flottans främste, mest dugande man, ehuru allt för litet erkänd ' och.
.
uppskattad.
Orsaken härtill var den stallning han intog i den brytningstid, som inom hans yrke utmärkte 1850-70-talen, hvilket ocksi var anledning till ' att han mot slutet af sin bana icke uppnådde den utmärkelse, hvartill hans kamrater ansiigo honom själfskrifven, niirnligen björninisterposten.
O I.
.
Den stora mjöstrideni i Sverige under 1800-talets midt gallde huruvida linie- eller skärgårdsflottan borde utgöra Sveriges hufvud- sakliga sjöförsvari ' I spetsen för den » stora » flottans anhängare stod kung Oscar, da hertig af Ostergötland, och pd grund däraf
- var han gifvetvis en motståndare till John Ericssons monitorer, som p % 1860-talet viickte världens beundran och undran.
Skargårds- eller %lilla % flottan försvarades af B.
B. von Platen, öfverste Hagelstam och en mängd af denna tids framstående per- soner.
Tili en början, kort efter det han blifvit adjutant i sjö- försvarsdepartementets kommandoexpedition, tyckes Stackelberg ha tillhört dem, som vor0 a£gjordt emot skärgårdsflottan.
Atmin- stone skref han tillsammans med en kamrat, löjtnant Dahlström, en liten skämtsam broschyr:, Bilder fran vårt nästa krig med Ryssland - - - Kgl.
svenska armén och flottan tillegnnd,, som var riktad mot anhängarna af den s. k. w centralförsrarsprincipen 2.
Denna Ater hade funnit en målsman i Julius Nankell, som Ar 1855 utgifvit ett arbete » Studier öfver svenska skärgArdsflottans historia, stridssätt och användande vid Sveriges försvar,; och det var p&amp; grund af detta senare, som Stackelberg började sin litterära verksamhet med att l %ta ironiets och löjets vapen riktas mot bAde skärghrdsflotta med dess öppna roddbåtar och central- försvaret.
Den lilla; skrattretande broschyren blef dock snart in- dragen af förf.
Stackelberg stod emellertid personligen grefve Platen mycket nära, och s % sm %ningom öfvergick han att dela dennes åsikter angående sjövapnet och ifrade särskildt kraftigt för skargårds- artilleriet och dess med %nga drifna pansarbåtar.
I sammanhang härmed stod hans varma beundran för John Ericsson och hans tro p % monitorernas förträfflighet.
Han utga£ Ar ISGO en bok om %John Ericsson och ett hundra af hans uppfinningarw, visserligen bearbetning af ett amerikanskt verk, men med mycken personlig färg.
Han, som själ£ arbetat sig fram till en oberoende ställning, som aktade ärligt arbete framför titlar och rikedom, hade ocksa, alla förutsättningar att förstå och vardera en John Ericsion.
%E ' % äro snillen, arbeta kunna alla,, säger han pk ett ställe,, snille är mycket, men arbete ar mera och hann ofta det må.1, som snillet sköt öfver.
För den skull: arbete och framförallt arbete., Med särskild betoning kallar han J.
E., ett snille som arbetar - - - en man, som vi med stolthet kalla vir och som vida ärat det svenska namnet - en det fria arbetets man - - måtte hans föredöme väcka hvar och en a£ hans unga landsman tili liflig håg att genom redligt, oförtrutet arbete bli en stor och ädel man, val förtjänt om fosterlandet.
Vägen ligger eder alla öppen, och framtiden hörer ungdomen till - arbete ar den enda vag som leder till detta m %l - men den vägen leder fram. » Med stolthet och glädje anför han John Ericssons ' ord, sannolikt
fällda 1864.
» Samma stund som krig förklaras af eller mot Sverige, SA Atervänder jag hem för att med lif, förmögenhet och krafter bidraga till fosterlandets försvar., John Ericsson kon~, i förbighende sagdt, vissirligen tillbaka till sitt fädernesland, till hvilket hans.
hjärta alltid drogs, men först sedan detta hjärta upphört att klappa.
Hans svenske viin och beundrare var då redan för tv % %r sedan gången; r tiden.
Stackelbergs tro p&amp; monitorerna var lätt förklarlig.
siirskildt.
under 1860-talet.
Men redan mot decenniets slut hade kritiken äfven i Sverige påpekat systemets brister.
John Ericsson skref ett hetsigt försvar i Aftonbladet, och Stackelberg begick det misstaget att ifra för monitorerna ännu 1870, då erfarenheten redan visat, att kritiken hade rätt, Stackelberg var inom sitt yrke ingeii initiativets man; under sin 24-Ariga t@nst soin adjutant och expeditionschef miste han utföra andras verk och arbeta sig in i andras tankar.
Han hade däremot sin styrka i det kollegiala arbetet och var en utomordent- lig organisatör; i komitkrbeten var han oöfvertriifflig och förstod i grund den svåra konsten att ena, jämka och fasth-la det väse.nt- liga.
Han anlitades alltså i en mängd shdana uppdrag.
Det vik- tigaste af dessa var den s. k. scertkon~itenw 1878, som hade att föreslå de fartygscerter, soni med hansyn till sjökrigsvetenskapens dåvarande stlindpunkt syntes vara de i4ndam~lsenligsste.
.I denna komite var han den ledande, och koniitens af honom skrifna » utl %tande » har af äldre framstiiende sjöofficerare f örklarats s$- som mästerligt i form och klarhet.
Den fartygstyp, som här före- dogs, Sventypens, har sedan legat till grund för utvecklingen af Sveriges sjöförsvar.
Hvad Stackelberg verkat för detta, har en af hans kamrater SR uttryckt:, Han har byggt den grund, hvarpå hela utvecklingen af Sveriges sjöväsen sedan fortgbtt - och att hafva skapat denna grund, detta k den egentliga storheten i St: s lifs- verk, det är hans mest bestindande arbete,.
Det .var dock ej endast som författare af komitkbetänkande, han utmärkte sig: Såsom föredragande i kgl.
örlogsmani~asäll- skapets 1: sta vetenskapsklass (sjötaktik) höll han i nov.
18 ' 79 ett utmärkt .anförande, son1 strax därefter infördes i Tidskrift för Sjö- väsendet.
År 1875 blef han kallad att vara ledamot af krigs- vetenskapsakademien eamt var vid ein död dess andre styresman; såsom sådan ålåg det honom att författa minnesteckningarna öfver akademiens under Aret aflidna medlemmar.
Dessa minnesteck- n,.
' * ningar iiro verkliga små lifsbilder; de belysas af den sympati, den humanitet och det förstaende, som han alltid agnade sina medmänniskor, och sjalf framstar han har frin sin noblaste sida.
Hans stil ar liflig och åskådlig, och aldrig underlåter han att kraf- tigt betona arbetets heder på alla omraden.
; ifven hans rent sjö- krigsvetenskapliga uppsatser bli genom sitt liitta spirituella språk till niera allmänt intressant lektyr, an man viintar finna i en fack- skrift.
Han torde med ratta anses som en beghfvad skriftstiillare inom sitt yrke.
Ar 1866 .hade han blifvit utnämnd ti !l öfverstelöjtnant i skär- gardsartilleriet; 18 ' 73 blef han kommendörkapten vid flottan, 187 8 kommendör och 1886 konteramiral.
Han var visserligen ingen praktisk sjöman, men desto större skickligheteoch förniiiga hade han ådagalagt inom sitt vapens civila afdelning.
Hans ratta plats ans&amp;gs som sagdt, af hans kamrater ha varit sjöministerns och att ej denna erbjöds honom har klandrats sAeoni ett orattvist för- bigAende.
Att han Ar 1884 silsom peiisionsmassig fick a£gA utan att, som brukligt plär vara, en anhAllan att kvarstanna i tjiinsten ställdes till honom, griimde honom djupt och har likaledes af hans kamrater starkt klandrats.
I ett bref till en viin skref han vid detta tillfälle: ~LAtom oss glädja oss Bt hvad lifvet ännu kan bjuda en förnöjsam Alderdom.
- O- Ett ämne till glädje för den aftackade ar visst: allt gbr framåt.
De unga, som taga vid, dar vi slutade, lyckas bättre och komnia liingre fram fin r i; men utan hjälp af vart arbete hade de visserligen icke hunnit SA långt, som de nu hinna.
L %t detta vara vAr ara och vAr Alders gliidje.
8 (Forts.) Några dagar i l a b e l l a Italia.
La Caca.
Det ar en liten bergsstad - en mellanstation till Pompeji och Amalfi.
Staden, som ligger p&amp; sluttningen af ett berg, är omgifven a£ en hel krans af andra berg, hvilkas toppar höja sig den ena öfver den andra.
Växtligheten är ej stor p&amp; bergssluttningarna, hvilket ger ett kargt och griitt utseende At om- gifningarna.
Men klattrar nlan upp till, en hög punkt - till niimgot öfvergifvet gamnmlt.
kastell, hvilket har, liksom p % sa många andra stallen i Italien, kröner bergstopparna - far man tack ' för sin inöda.
Man ser hur den trånga kransen .af berg vidgar sig At söder, och hafvet, stort och oändligt, ligger framför.
13akom .den narmaste bergskedjan fran~träder en iinnu mäktigare, hvilkens toppar iiro snöbeta,clita.
P&amp; bergens sluttningar ligga öfverallt landt- liga ghdar, friin hvilka mail hör det hemtrefliga ljudet af w- stolar -.
har idkas namligen ganska mycken hemslöjd och folket ser arbetsamt och härdigt ut.
Men torftigt äro de kliidda och deras allvarsamnia utseenden, en kontrast till italienarnas vanligen så, sorglösa och soliga uttryck, vittna om att de hiiruppe bland bergen ej ha lika latt att f i sitt uppehiille, som folket i landets bör- digare delar.
La Cava ar 0111. somrarna besökt af personer, som söka svalka haruppe bland bergen från sliittlandets tryckande varme.
Att har kan vara kallt nied besked Ilngo vi pröfva p&amp; - en kall nordan höll .i under dagarna tre - och vi voro glada att krypa ilara den öppna spiseln i hotellsalongen, dar präktiga vedkubbar kastades in flera &amp; %nger oin dagen.
Till följd af denna nordliga storm blif v %r vistelse i La Cava.
op %riiknadt l %ng.
Vii1 var att vi bodde i ett ombonadt hotell, dar en schweiziska; gift med en * italienare, förde spi,ran.
Brasorna vor0 isynnerhet att siitta varde pA - med den1 blir rnsii annars ej bortskämd i det trädlösa Italien.
Har tycktes vare godt om ka- stanje- och valnötskubbar, som hela dagen underhöllo en jämn eld i salongens öppna spisel.
Vi vor0 m %nga nordbor församlade har: svenskar, norrman, nordty~kar, och alla prisade vi brasans lifgif- vande varme.
hfarnieladen, som bjöds pH till frukosten om mor- narna, prisades ej mindre.
Den fordrar en särskildt beskrifning, eller trotsar a11 beskrifning, jag niimner därför bara att den var ' kokad af fikon - färska, jag ber - drnfvor, aprikoser, per- sikor!
I&lt;an man biittre begära?
0in niigon iir nyfiken att af- smaka den, så bjudes den nog ännu pA i hotell Victoria, La Cava.
Icke desto mindre studerades viiderleken med otalighet - all % skulle färdas vidare; de af gästerna, ' hvilka, liksom vi, hade Amalfi till ilasta mal, voro isynnerhet ifrigzz att £B varmt och vackert vader, ty denna: färd bör ju företagas i öppen vagn för att icke vara förfelad. '
' * *
i4ndtligen randades en lugn, vacker dag - droskan, förspänd med tvi % raska hastar, stod för trappan, och efter ett vanligt farväl till v %rt värdfolk, bar det af.
Vägen till Amalfi och Sorrento är anlagd 1852 af italienska staten, som i detta fall verkligen försonat mycket af hvad den annars bryter mot den utländska turistens säkerhet och bekväm- lighet - dessa turister, som föra s % mycket guld till det fattiga, Italien.
Man kan ej begära nagot vackrare och bekvämare an denna väg - fast och bred löper den på bergets sluttning, ding- rar sig om de utskjutande bergshörnen, in i vikarna, d&amp; utsikten tränger ihop sig, begränsad som den blir på blda sidor n£ ståt- liga, ibland kala, ibland med rik riixtlighet beklädda berg, mellan hvilka den lilla viken ligger och skimrar s3m en bl5 iidelsten.
S % för den genom na.gon liten stad med sin gamla kyrka, samt med nAgot pittoreskt gammalt slott eller kloster högst på bergets topp och med stadens smB byggnader amfiteatraliskt grupperade dar omkring.
Öfverallt skönhet, idel skönhet!
Jleclelhafvet blbtt och oändligt, vid dess stränder litet hvarstans öfvergifna gamla fästen, minnen från den tid då sjöröfvare härjade längs kusterna.
Vi fara genom en liten bergstad, som ser sarskildt tom och ödslig ut - kusken upplyser oss om att hela den manliga delen af befolkningen emigrerat till Amerika, sh att samhället nu endast består af kvinnor - vi passera branta bråddjup, \ &lt;d det brantaste berättar han, att har har en elak akta man störtat ner sin hustru - vi &amp; a genom byar nere vid hafret, dar talrika grupper äro församlade kring de uppdragna biitarna i den lilla med sand kan- tade viken, karlarna ha ' färgrika mössor p6 hufvudet, kvinnorna, brunhyade och muntra, bara det minsta barnet p % armen, större barn myllra öfverallt -- glada grupper, som för tillfallet åtmin- stone ej tyckas ha mycket att göra.
Men barnen skaffa sig det genast, d % de bli varse var vagn - de springa bredvid eller efter vagnen tiggande ~ u n ' sol do^, ~ u n ' soldo,, - ofta nog bjuda de ut en blomma eller en frukt.
Tv % smA vackra flickor sprungo p&amp; detta vis bredvid vagnen en l h g stund och beredde oss en verklig ögonfagnad.
Den ena, blond, höll i den upplyftade handen en citronkvist - tvil rnckra fruk- ter med mörkgröna blad - den andra, en brunett, med granna färger, bjöd.
på en högröd granatblomma.
Deras smidiga smA kroppar, kring hvilka den latta dräkten draperade sig under den hastiga rörelsen, stiiilningen på den höjda armen, de vackra, loc-
.
kiga hufvuden, allt bildade en $örtjusande ta0a och förde tanken pA de vackra gamla fresker af dansande flickor, som prydde villorna i Pompeji.
Hela viigen hade ögat fröjdats At Medelhafvet, i hvars blA oändlighet blicken drunknar och hvare lhngsträckta vågor slå mot.
stranden och smeka örat, och pA andra sidan viigen visa sig de vilda, egendomliga bergsformationerna, ibland kala, ibland be- kladda med citron, apelsin och olivlunder.
Vi befara med ett ord den vackraste af alla yagar, p5 det trefligaste sätt att fardas, sittande i en bekväm vagn, med all denna varlclens härlighet de- filerande förbi.
VAr enda klagan var att kusken körde för fort - i kar- rier gick det om alla skarpa hörn, liksom på den släta, raka viigen -- tydligen ville han briljera med sin.
körkonst och sina raska hästar.
Redan en I ~ ~ l f t i m m innan e vi kommo in i ' Ainalfi, omringw- des vagnen.
af en niassa portierer från de olika hotellen i staden, soin alla skreko i mun pA hvarandra.
Som en mängd barnungar ocksA sallade sig till oss - glada, lifvade ungar - p % den ena försvann det lilla hufvudet alldeles i en stor soldatmössa, en annan slapade mycket skickligt med sig under springandet ett par stora nedkippade skor, På alla små pysarna hängde skjortan ut genom bysorns baktill och gLzf de * ett högst putslustigt ut- seende - var det alltså med en ganska ansenlig kortege vi gjorde v5rt int5.g i det vackra Amalii.
Ainalfi %r förtjusande, hanförande utsikt ö£ver hafvet hvart 111an går, höga, pittoreska stränder, me,d en eandvik har och hvar, dar håtarna äro uppdragna, lifliga gator som myllra af folk och barn.
Katedralen iir beliigen vid stadens lilla piazza, från livilkeii en bred, statlig trappa för upp.
Dess fasad af svart och hvit marmor ar prydd med mosaiker p % guldgrund.
Pelargången vid trappans början är iiiycket vacker, men med ntigra misslyckade mtllningar i hvalfven.
I kyrkan rhclde fullkomlig kaos vid vårt besök - dess inre, en basilika, liknade mer en hotellsal med sina f. t. sainmetsbekladda pelare, granna förgyllningar, glaskronor och skrikande färger och a.llt det brhte och bjäfs som lag öfverallt, iiil ett tempel.
Golhet var fiillt af skrap och så smutsigt att man refvade upp klädningen högt.
En grupp präster hade i sakristian en öfverlaggning med en massa likbärare - karlar i hvita drakter och kapuschonger, med.
hvilka senare de täcka hufvud och ansikte och på hvilka hg1 %ro lanmade endast för ögonen.
Nar vi helt disillusionerade lämnade kyrkan, giiigo likbärarna om oss och vi stannade nere p % pixzzan bland den dar försam- - lade mängden för att f&amp; se processioqen.
Karlarna som deltaga i denna se hemaka ut - tydligen gr det ingen ansedd syssla att vara likbärare i Xmalfi - troligtvis är det fattiga och orkeslösa stackare, som för rings betalning erbjuds sig.
De flesta - de äro vanligen 30 stycken - bara brinnande ljus och gii i början af processionen, efter dem komma massnncle präster och korgos- sar, afven med ljus, och sist kistan.
Vi stodo länge och väntade innan det hlef iiagon ordning i processionen; de första som satt sig i gang blefvo återkallade, prästerna som börjat mässningen, tystnade tvärt.
Man undrade hvad som fattades.
Men snart fick man upplysning därom, från en sidogata komma nämligen flera af bärarna nedstörtande i stor hast bärande p % axlarna - sja.lfra likkistan!
S u rar allt i ordning och thget började defilera.
Först ett 20-tal karlar med nerfallda hufvor och bjärtröda kragar öfver den hvita dräkten, sedan ett antal iklädda blåa kragar - en pittoresk och fargrik syn niir de långsamt gingo uppför den stora trappan till kyrkan.
r a r turen kom till kistan, vor0 bärarna endera s % orkeslösa eller så 1at.a att de strejkade.
Vi fingo således skAda huru ty&amp; sjhare kröpo under baren och hjälpte de oficiella bärarns genom att krypande hela vägen stötta kistan ined sina ryggar.
De ljus- bärande hade genast frhn början öfverlamnat sina ljus till hvar sin trasiga unge, hvilket ju kunde \ - ara snällt mot barnet, men ej ökade högtidligheten i processionen.
Xär tiget d hunnit upp iinder pelarhvalfvet började de af deltagarna, som ej gingo in i kyrkan, att inför den församlade mängden nere pil, piazzan afkläda sig sin stiit.
Med skii1 frågar man: hvad atersttir af hiigtidlighet och andakt i en tillställning, där man sil ogeneradt handskas med det heliga?
U P % toppen af det höga berg vid h \ - ars fot d m d f i ligger, finns en liten stad, Ravello, som utgör en vanlig vallfärdsort för de turister som uppehålla sig i Amalfi.
: ifven vi begfifvo oss dit en förmiddag på en vag som biir uppåt i zigzag och är ganska brant.
, Under denna vandring, hvars första del företogs under upp- vaktning af 10 pojkar, bestormande (.ss med böner .om en slmt, fingo vi ett nytt prof p % huru ungdomarna i Italien försöka att.
på ett för friimliiigeii mer eller mindre angenämt satt förtjäna en slant.
Vi sträfvade alltjiinit uppht och vägen blef allt brantare och vildare.
D % uppenbarade, sig en yngling med träben och er- bjöd sig att visa oss en genvag.
Han såg snäll ut och vi 18to honom hållas, lydigt rettande OSS efter hans vinkar, i grunden dock litet undersaniina angaende klokheten att följa dessa f rån stora viigen.
kfvikaiide små stigar och huruvida icke denna, visser- ligen till utseendet of ör argliga uppenbarelse, kunde dölj a n %gr,z onda afsikter.
Trakten var vild och enslig och man hade ju fhtt SA många varningar.
Vbr ledsven hoppade emellertid framför oss p % sitt triiben och sHg så fredlig och menlös ut, att.
vi gAfvo alla misstankar pH båten.
Niix Ravello kommit i sikte steg en nittonhig skönhet som en uppenbarelse fram ur skuggan af dess nlurnr, gå,r emot oss och befriar oss - oaktaclt vbra protester och vår tydliga, f r h de ytterplagg och pamplyer vi buro pli.
Voro vi tvekan väntade?
Var Ravello en sagostad, dar sjtilf va sagoprinsessan.
koni oss till mötes?
Var enbente viin tog under tiden farviil nied löfte att passa på vid nervägen och öfverliimnade oss i flickans vArd.
Vi följde v8r vackra viigviserska ty vacker var hon, det] .jusa håret lyste i solen med guldrefleser, ögonen voro bl %a och strålande under de mörka ögonfransarna,.
och den af solen brynta hyn bar hälsans rosor.
Folket på denna trakt visa tydliga sp %r n£ den uppblandning i rasen, soni många Arhuiidraden tillbaka ägt rum vid longobar- ders och nornianders inkriiktning.
Den vanliga niörlra italienska typen har här blandats nied en blond, som i allmänhet utmarker sig för stor skönhet, och den artiga unga dam son1 nu förde oss.
.
an var ett särdeles vackert exemplar af denna typ.
Hon ledsagade oss in i staden, förbi en massa ruiner, som ligga i utkanten, varskodde en gammal kyrkvaktare att turister önskade se katedralen, men tillats tydligen icke att sjalf beträda omriidet, ty hon stod blygsamt utanför med våra koftor och paraplyer, medan vi besågo den mycket ganila kyrkan, hvars största sevärdheter äro två predikstolar af .marmor m,ed mosaik- inläggning fran 1200-talet, vackra gamla bronsportar från samma tid samt i sakristian några gamla taflor från Giottos skola.
- s '
Sedan vi beskådat allt detta och skilts från vår gandn kyrk- vaktare, fördes vi alljämt af flickan till slottet Eufalo, en gammal byggning frAn 1100-talet, anlagdt af niohrer, och i hvars arkitek- tur man spirar deras inflytande.
Slottet ligger i en vacker triid- gArd i terassEorm, som med sin rika riistlighet, sina med mur- gröna omslingrade gamla minnesmärken, sina många härliga ut- iifver den siktspunkter, hvarifrh man har en vidtomfattande nedanför liggande harliga nejden och det oandliga hafyet, iir en.
verklig lustgård att vandra i.
Slottet ejalft nied sin inohriska kupol och sin pelnrggrd är pittoreskt och intressant.
Det iiges nu af en rik skotsk dani.
När vi trädde ut ur detta förtrollade land, fi-tnno r i d r stackars sagoprinsessa stå utanför, tåligt vantande.
Afven detta paradis var stängdt för henne.
Alla yttre företriiden till trota -.
ungdom, skönhet och behag, var hon tydligen ej gärna sedd af det öfriga guidesläktet i Ravello, hvilket afren älskar friimlingens slant.
Vi maste nu lämna Ravello för att vara tillbaka i Amalfi innan mörkret föll på .. Vå.r viigviserska förde oss tillbaka till den plats, där hon s % artigt tagit emot oss, och dar öfrerlamnades vi åt v %r enbente van, soni tog sig an oss igen.
Denne upplyste oss om att den intressanta flickan hade till sysselsättning att vara guide %t främlingar, %ty hennes tal ar så vackert ».
H i r talts näm- ligen en svhrfattlig dialekt, som t. o. m. italienare från andra trakter ha svArt att först&amp;. '
Och s&amp; hade dessa tv8, gossen med sitt träben och flickan med det vackra uttalet och det vackra ansiktet, ingatt ett litet bolag för att förtjäna en slant af de turister som besöka Ravello.
Ett turistland har sannerligen resur- ser att bjuda pA!
Och så efter ännu en dags uppehiil1 i Amalfi, gZro vi oss iväg till Sorrento.
Vägen lika vacker, kanske ännu l-ildare och mera storslagen i2n den fran La Cava; de egendomligaste bergs- formationer, branta, ödsliga fjällväggar och rilda djupa rariner.
Fortfarande följer vägen hafvet anda tills man nalkas Sorrento, d$ den viker .af inat landet, och snart ser man nedanför sig Sorrento- ~ i k e n och, bland bergstopparna reser sig Vesuvii rökomrarfda hjassa.
P&amp; triinga vägar, med muromhiignade apelsintradgirdar H ömse sidor och under fanfarer af pisksmallar, exekverade af var egen kusk och alla kuskar.
I-i möta, draga vi in i det mhgbesjungna L-7~ Sorrento.
Litteratur.
D Ellen Key: X@p-n ianknr om skaw~Zi~r1.nvisi1ze~z~s ficc.nztid.
] &lt;II skal igen anspr~~l; s.l: ' ull bok i l i d ett enkelt inneliill!
Va1 liar förf.
i vissa kretsar fAtt profetrykte, i11ei-i.
knappast torde detta vinna p5 att cleuiia lilla skriit blifvit liq$ till clen öf~: iga liano- - niska saiidingen.
Detta, clels emeclnn.
stoffct gr s5 f ullkoinligt obearbetadt och dels eineclan sjiiilfvci, det politislra oinrficlet i grui-i- den Rr en.
terra incognita för en sadaii idealist-natur son1 Ellen Key, imecl alla rottrHclar f: istsittande i förra seklets politiska idea- ler, nationalism ocb.
liberalism - i trots af alla protester cliireinot.
Broschyren bestar af tre olika tal från 1905 eller bitar af sådana: först ett tal vid arbetarlroinn1.ui7ens clenioilstration för freden i Göte- borg clen 1.9 juni, sa inleclniagea till talet pH Verclanclis receiitiorsfest clen 30 nov., och slutligen det 1å.nga föredraget p&amp; Folke !s hus clen 7 dec., som bBr titeln ~Skandjnavisinens fraiiitid S, in~eia h a r a f eiidast senare 11a.lften - fem ton sidor - verkligen behandlar denna sak.
Saininanhanget i läsningen af clessa tal afbrytes för öfrigt esomoftast af noter eller finstils- tilkgg, som upp taga hel a sidor eller san~manlagdt on~kring tio sBdana, huf vudsdI.ieii besthende c7.f citat frAn Heideust.am, Hes- m i n 13ang, Björnson och Stockholrnstidninge~~ samt en polenlik mot lektor EIallendorff!
Föredrag och tal bruka eljest vara af- seclcla att läsas högt och iinclertecknnd har ock&amp; gjort ärliga ailstriingningnr i den vigen, men &amp; r tappade m.an oupphörligt traden pfi grund af de in.hga nfbrot,ten.
Det var s ' kacla, ty Ellen Keys oratorisli: i, stil lani par sig allticl bäst för ett helt auditoriuiri, och tack vare just frAiivarou al: senare filning och öf \ ~erarbetning skulle dessa tal utan pA1Giiig kunnat göra sig biittre Z11 de flesta af 15.
15: s arbeten, eftersom de, fRtt behhlln.
det talade ordets friskhet och man all tsA l&amp; slipper gungas frain och till bala, upp ' och iiecl, nlecl epitetfj~llcln satsfogiiingars alltför syinnic ?triska penclelslag.
RIen det ar icke nog iried clet i ~ u angifna innel-iAllet.
Förf.
dtryclzer son1 bilagor SA viil lir Linclhagens som fril-i.
De Geers 190.5 samt utdrag motioner i uniousfrBgan till urti~iiarilisdnge~~ ur en ' ertilrel om ~Pollihögslrolai~ och den nordiska enhetskiinslan », af den danske £örfattaren UiTe Rirkeclal -.
clet hcln krönt riiecl en lit.en iipplii.sning af Izllen Key sjiilf till oss svenskar för att vi burit oss fult Ht mot de suiill.
: i, clauskarne, l-ivillra; just medan Ellen Keys in.
fl.
förhttares.
ofvanst5ende politidta funderingar trycktes, festligt mottagit svenska tonkonstniirer)) uiider starkt betonande af clet oslitliga brödrabandet mellan iiorcleas folk nHgot som hon kallar » första tecknet till den v %rbrytuing, hvari ur skmdinavismens framtid skall f r a m g b l)),
Skandinavismens framtid ja, - egentligen ar clet, som ri sett, endast femton sidor af de 62, som riktigt behandla denna sak, och dessa finnas i föredraget p i Folltets hiis.
Det, son1 har mest faller i ögonen ar seritiii af obevisade bcsky1lniug: ir mot den svenska unionspolitiken och cn likas5 ogriiiidad I) uuiiclr: m för den norska.
Eller hur vill fiirf.
cgciitligeii bevisa ratliknlismeiis e&amp; ofta omtuggacle piisthende, att clet rar pR gruiid af 90-talets storsvenska krigshot, som norrmannen byggt h a grXiisfBstning~r, eller att Norge Iriöïjacle uriionsförli,znclling: iriia 1903 ' i~zerl yliidie och firtroende~.
Eller pktknclet, att ~i hade Immat i godo er- halla alla Iiarlstadskonveiltionens niedgi f vanden f r h Sorgcs sida, enclnst vi hade latit oss tillriickligt ngripas af det djupa och akt: &amp; i det norska folkets fosterl~ndsl~a stiiiiining efter ri: voli~tioiieii: ~ för att uppgi£+a hvczrje tanke p: i cn tv: " irigsiii~ion och cwlnst er- bjuda norrmiinnen en neutrd zon och en tryggfindc skiljcdonis- traktat.
Äro vi verkligen, darför att Ellen Key seger sig ha sgod: ~ s i d att tro det %, tvungna att tro, clet vi siiluiida genom » att lyssna med hjiirtat till det norska folkets hjiirtesleg~ sl~ullo 11 % kkiiiiiiat, vinna clet norska folket som ~iill,zn förr och Iranske aldrig se- nare »?
Ack, s&amp; pass mycket ha val dock norrmannen p5 seiiarc tider skrikit u t sina kiinslostamningar och i tid och otid, soiri Harald Hjariie sager, aför hela riirlden blottat sina psy kolo~iska egendomligheter^, att vi knappast kuiiiia dela c1eiin: t barnsliga tro.
Sigurd Ibsens indiskretioner h a ju ocksii sörjt för att vi fiitt bekräftelse p&amp; var inisstro mot den norska noblessen.
Och för att tala ren svenska: om norrmiiniien förlorat aktningen fijr oss, emedan vi burit oss dumt Ht, skulle de LLterfCttt den, darför att vi till dumheten lagt en feghet?
Med en viss undran konstaterar inan, att Ellen Key midt i allt sitt beröm för Norge och klander i t Sverige glömt att ens i förbigllende namna den ende norrman, soul 5nnu d5 hennes bok utgafs, offentligen viigat protestera mot sitt folks orattfärdig- het.
Fallet Christoffer Bruun har verkligen varit SH clemonatrativt enastAende tills hans viin, Frits Hanscn, iifven han en teolog, frsm- triidde ined samma frimodighet, att I i i m knappast tycker ntt det harvidlag kan lämnas ur rakningen.
.Till sist rekommenderar jag pk det varmaste At alla läsare eller icke läsare af Ellen Keys broschyr - prof. Hjiirnca skrift: » Om svensk utrikespolitik » (Sthlm 1906, 50 iire).
Lydia lKd17sf~.ö1n.
Kvinnans rösträtt inför 1906 ars riksdag.
Beslut om ea slcrifuelse till k. n2: t ~ued begiiran onz e92 nlls.iclig zdre111zivg af f %gan om och i Iwilken sdstr (ic1cniag rösträtt vid v d till riksclagena Andm 1cnnznznr.e bör beredas $inzvlil lit kvi7in01a, se dar det enda,, positiva resultatet af denna riksdags så mycken kraft och, energi förbrukande rösträttskainpanj.
I den st.ora afslo.gsfloden, hvari regerings, utskotts och enskilcla motionärers förslag, alla iitan undavtag, uppslukats, har endast kvinnornas sak, genom bAcla kanzrarna~ beslut oin en ~krifvelse, funnit en riidclningsplanka, soni fört upp till » förhoppningarnas klippa » - för att.
citera en i dagarna i pressen ~ y n l i g skiimt- teckning öfver röstriittsetriclens utghng.
Ur uteslutande kviiin.osynpunkt - och vi förbigå har så viil de allmiint fosterland sk: ^ som de enskilclta partihiinsynen.
- kan man ej annat iiil med gladje halsa riksdagens ofvtznniin~ncla be- slut.
De fyr: ~ motionerna om kvinlig röstratt gingo visserligen till botten med alla de öfrigtz,.
och i den stora röstrattsdebatten, d8r striden kom att stå icke s&amp; mycket om valrätten som om.vn1- sättet, spilldes ej m h g a ord på den frliga som dessa motioner uppstiillt,, men genom sanktionerande af konstitutionsutskottets hemstiiiian och den motivering som åtföljde densamma, har riks- dagen gifvit sitt .första verkliga erkannanile d det berattigade i kvinnornas önskan att fA deltaga i det politiska lifiet.
Man har erliknt att, som det heter i utskottsbetiinkandet, kvinnan har lika stora intreseen att tillvarataga i samhallet gom mannen, » och att bon bör darför äfven siittas i tillfälle att genom deltagande i de politiska valen göra dem tillbörligen beaktades.
Vidare har man, för att alljiin~t citera utskottet, funnit » att kvinnan p i grund af de henne sarskildt utniiirkancle egenskaper iir agnad att utöfva.
ett gagneligt inflytande i syinnerhet p % den ' sociala lagstiftningens omrhde, såsom i frHga om EattigvArd, sjukvård, undervisning och uppfostran ».
Alltsii det första verkligen betydelsefulla.
steget mot det framtidsmB1, för hvars vinnande SA nl8nga af Sveriges kvinnor satt in sina biista krafter, kan nu anses vara taget, och med nyvunnet niod kunna vi gA till fortsatt arbete för var sak.
Vår törhoppning r ocksh, att » den allsidiga utredning », som rilisdagen beslutat verkstiililla rörande clen kvinliga rösträtten, skall föra till ett för densamma gymsamt resultat. '
Ett hogeruttalande för kvinnans rostritt ').
O.
Det iir sannolikt ett uttryck för den nliiiiskliga ofijrrnligaii af opartiskt bedömande, som gör, att jag uppfattade diskussionen i går kval1 om kvinnans röstratt s5ssom neddragen p5 en fdr Mg niva, och jag kan ha befogad anlediiing att betrifla tillförlitlig- heten af det egna omdömet efter herr Larsons tviirsiikra bcrlö- mandet a£ högerns » skenafsikter B..
Själ£ betraktar jag frhgan oin kvinnans röstriitt, som en ny- uppsprungen klar och sprudlandz kalla, hvilken kan iiigjuta i det moderna samhället ny friskhet och lifskraft, men som ocksb kitt kan grumlas af ovarsamma haiider och bli en slamvulkan som driinker.
Den politiska röstriitten kan jag i dess innersta viisen icke uppfatta som en rätt, utan snarare som en plikt.
Den i all- manna var£ förfarne, den som erhallit tillräckliga kunskaper och insikter för att bedöma s~zmhiillets intressen och fördelar siviil inåt som utiit, den har samma .skgZdigltet att använda detta för befordrande a£ det helas allsidiga riil, son1 för8ldr: ~rna ha gent emot familjen; och den politiskt oerfarne och okunnige har ej mera och e n a n rätt att ingripa i statens ödeii an barnet i fa- ~niljeria.
Det kan icke finnas mera iin en mening nied statsnmk- ternas befintlighet, och den iir att bestiiinma tltgiirderiia och bBra ansvaret för statens, dess samtliga indiridcra, ja iifveii konimuiidc generationers verkliga och varaktiga lycka, och ett missgrepp framkdadt a£ bristande insikter, ej iiog vid synkrets, kan med- föra de mest ödesdigra följder.
Den allmanna röstriitten, s a .son&amp; dea w1 föreligger i de moderna snmhiillena, synes mig diirför oklok och visst icke utan faror, och den iir ucks5 en bjart i ögonen fdlande inkonsekvens i fijrhiillande till hela den ö f r i p utveck- lingsriktningen, såväl p5 det andliga som materiell: ^ on~riiilet, hvilken kraher - specialister, specialkunskaper och epecicll erfs- renhet i alla sina grenar för att kunna fortga.
Härmed meiinr jag dock ingalunda, att icke allmiin röstrutt ej blott ar nyttig, - - ") Xed: iiistSeiicle uppsats tillstiilldes ordf. i Pörciiiiigeii fiir lwiiiiiaiis politiska röst-riitt i Stockholin stms efter tlet offentliga tliwkiissioiisiiiiiiet ~Riinaiia den 7 iixij 1901i.
I); det hl.
: i.
1mi tjiiii: ~ wo111 vc !t ' lerliiggiiiiig at!
den i viwn krets: ir giiiigse misstron iiiot Iiiigerris iirlighet i frii~u oiii dess syinp: itie.r för kvinuaiis röstratt, bcg: igiia vi oss iiictl t: icks: iiiiliet.
: if förks tilliitelse att iiifiir: ~ ilen variiilij3rt: it ' le iippsntseii, soiii för öfript delvis 1iiifda.r snmiiia sfliidpuiikt, soiii I): r Lycliii.
Wulilstriiiiis fiirut i clennn tidskrift syiilig: ~ och sed: iii soiii Stocklioliiisföreiii~igeus flyg1) lnci iit- gi fnn uppsats ~Priiicipornn för k \ +inaii~ röstriit t r&gt;.
L:
utan t. o. in.
nödviinclig, emeclsn statens halsa krafver, att alla intressen, beliof och Hsilrter offentligen framhallas, öfverviigas och tagas mecl, nar beslut lattas om Atgiirder för det hela.
Men i Anne kvinnorna, med deras rilredonz på kiiiislor, skola bli 1ycklig: ~-e med det ansvar som följ&amp;, niir de veta sig kuiina lalika fosterlandets öden, än hvad cle nu gro?
J: %g tror för min del, att Bördan af ansvaret för alla dem, som kurina ratt fatta ansvarets betydelse, s k d l .mer iiil öf ' verviiga tillfredsstiillelssla af att f å i SA vidstriiclrt mRn dela cletsammn.
DA vi likviil nu, i våra meningar om huru statens intressen böra handhafvas, stå på den standpiinkten - och ingen förndtig mrinniska 1 %.
ktinna förestiilla sig i vhra dagar ens möjligheten d att kunna fB en annan folkmening, en annan opinion, t.ill stand, an att personlighetsprincipen skall vara den hufvudsak- ligen beatiimmande för utofvaiicle af röstriitt - då kan jag icke förstå möjligheten utaf att neka kvinnan politisk ZilcstulligRct med ~~i.nmten.
On1 oclrs ?~ £örestii ' llaingar inärfts friin förgangna tider, om iiifven ett eller annat skal i niirvaraiide tidsförhAllanden skulle kunna anföras daremot, SH ghr dock frAgan mot sin lösning med den oemotstbndliga kraften af en naturlag, Bom i sig sjalf ar na- turens viisen.
Att mots5tta sig kviniians röstriitt nu, nar deii af henne sjiuf kriifves, ' synes mig cliirför lika meningslöst som att försöka upphiifva tyngdlagen.
.
Men niina damer, ar det alldeles visst, att ni i andra afse- endeii göra en varaktig vinst p i erhhllande nt ' politisk likst&amp;llighet med ninnnen?
Niirnzast göra ni utan tvif ve1 sAvii1 ~iiateriell soin.
, ideell vinst ..
Ni komma helt visst a t t tilltvii-iga eder sainrna riitt soni mannen pH alla förviirfson-irAdea, och ni bomma att erhålla snnirnn 1,zgEiista personliga s; jiilfstindil) net och handlingsfrihet som han.
Meii niir iii vulinit detta, d&amp; ha ni ingen mera oföïïstt som enar eder ocli franikallar handling, mannen har ej l: .,n,are niigon imlediiiag soin nied eller mot hans vilja dock oafvisligeil tvingar till h a i l s p, och eder makt t. o. m. sadan den nu ar ka7i bli h-nten.
Vi ha i v8r egen.
historia frkli dess senare ticler ett bely- s a d e exempel pH förloppet af en dylik utveckling.
Vira landt- i-ïiiin tilltvingade sig, i kiinslan: %f länge burna oriittvisor, vid sista representationsförnndringe~l en franlstaencle nlaktstallning.
Denna niakt.stiilliliug anviindes för att aflyfta oförriitterna, cleii skapalicle ocli sainninnhAllllande kraften var diiriiied förbruknd, och partiets makt och inflytande tillhör n u blott historien, och dess kraft ar och förblir efter allt att döma bruten.
Dock Rr jag den fö~: sta att erlziinna, det Isvinnaii har helt andra och biittre föïuts5l; tningar för en v: zrsktig maktstiillnii~g rin lsndtiii ?iiineii, oakt+clt t. o. m. deras betydelse för produktionen.
Hos henne iiro icke egennyttan och cle materiella intressena öf- verviigande hiirskande, oaktadt &amp; enet daraf vid mötets diskussion, hon kan ild5cla sig en tjanares skepelse, Efven nar hon kiiuner ocli vet sig vara herre, hos henne iiro de icleella intressena, v: w- '.
mare och mera cljupgiiende.
IIon bör i sin stiillnii-ig hiittre an vi niail kanna den tacksamhet vi iiro skyldiga vcitra fOrfa (1cr fOr deras strider och försakelser till siwn efterkommandes, till vtirt biista, och att vi säkrast bygga pri den af dem under pröfniagnr runna erfarenheten.
Hon uppfattar genom förhiillandena biittïe an vi hurii oandligt ringa betydelse den enskilda individen har, huru liten makt öfver lycka ocli olycka, lif och död, och att vi alla ha en Herre, mot hvsrs inakt att uppehiilla det adla och goda, att förinta det oädla och onda, all vhr vishet och styrka strandar.
Kommer kvinnan att iifven i sitt politiska arbete 15ta leda sig af denna uppfctttniug och dessa kiinslor, dit hoppas jag och ar öfvertygad om, att hon framdeles och i högre grad än nu till allas val s k d l behärska världen.
F. B.
F: s arsmöte ägde ruin iii8nclagen d.
28 maj 5 Förbi1ntlslyr8ii under vice-ordf. prof. 1 '.
G.
R o s h s ordförandeskap.
~ t ~ decliarge bevil- Sedan Ars- och revisioiisberiittelseriia ~ p p l n och jats styrelsen, skred iiim till val af de afgiiende styrelseiiiedlemiiiarna och deras suppleanter.
' fil1 ordinarie styrelselednuiöter onivaltles fru A. Montelins, frök- nsrns G. Adelborg, L. Dahlgren, 31.
Silow och S. Ulrich saiiit förste Ilof- iii~rsknlkeii O. Printeskölcl, och till siippleauter onivaltlos fru TJ.
Dyrssexi, fröknariis E. Cederbloni, S. Leijon1iufviiil och L.
W: ililströrii sanit d: r C.
A.
Fryxell, och clarjtimte nyvaldes frii A. Hallenclorff ocli tl: r T.
Höjer.
Till reyisorer v: ilcles fröknsrna X. Kossaiitler och d. Liiid1i: ipcn uanit tl: r A. Tamm med Frökixtriis Aspman och Geijer samt hiirariuliöf (1ing Upp- ström soni supplennter.
0 F. B.
F: s kretsmöte i Motala $en 14-15 juni.
Programiiiet liar följande lydelse: Torsdagm den 14 juni.
Kl. 10.
Iflislii W, ~iiijte: 1) E~iilsning~ortl.
2) Val af ordförande och sekreterare.
3) Kort redogörelse fi) r förbiiiids- kretsarnas uppkomst, syfte, stallning till Freilrilia-Brei1ier-Förl~1~1i~l0t i deux helhet, s8rskildt Centralstyrelsen.
4) Xcdtlclantle f r h förbundskretsarnm verksamhet (genom representanterna).
5) Ya1 af kretsnjiinnd.
U p p e 11 &amp; l l.
hur bör en ~Iörbuiiclslrrets Iiiingligast Begyiiim siii verksniiil~et ?~ (Dis- l i i i ~ ~ i ~ i i B&amp;).
det öiisli \ ~iirdt,:, tt kretsbibliotek iippr$ittas och 1-iui: li \) öra cle i s5 fall siiorclnns?
(Diski~ssioii).
All.nziint w~öte.
Deii p r d i t i s h och iileelln betsydelsen: tf kvinnails insats i clet fosterl~iicl.sk srbetet - niigra syiipiiiikter.
(Föredrag).
Pveclc~.ge ?z den .l5 jwni.
N.
10.
Eli~liilcl t möte.
l) Biir iiA.got göms f r h F.rec1ril; n-Brenier-Fö1.1~iiiiclet i syfte nt,t iiiotverla a1iviiiid: ~iidet af kvinnlig 1,~etjiiniiig p&amp; \ &amp; s.
uts1~~nI; iiingsst~lleii och cle i~iniilign nfdelikn- g m i a nf \.
: " im bnclhus?
(Disk~issioii).
S) Hvarför # r i~xdbo.rgerlig k ~ i i ~ l i n p iiödviinclig Tör oss k~~iiiiior '?
(Fijrec1r: lg).
3) Aiidrn under iiiötet v8cktpn nl ' f: tl~ril; snrl: ~etersliornas bostadsför- f o r U p p e Ii 31 1.
Förbiitt.r~.~idet l.~~ll: ~icle~i.
(Föredreig, e \ rentuellt nied disl~ussion).
Mötets officiella aFsli~tiiing.
I: Yid Norrköpings utställnings socinln nfdelniiig kom~iier Freclrik: ~- Breiner-Förl~iiiiclet ntk espoiiern sil ~jrydligt utförcl knrtn, Ii-vnrA frniiist~llts dels fotografier 6fver Förb~ii-iclets lokt~l, clels en kort saii~innn fattning n£ sam t en t.aBlb öfvei: cle genom sti- Fö.rlxinclets alla verlisniiilietsoinr: pide~~ o peiiclieinstitutioneii iitc1el: ide stipendiernn.
I ' astnn ot.gijr ett Iiortf~ttndt saniiiinnclrng n£ innelGillet i det pr#k- tigh nlbnin, livarinid Förbunclet represen terats H den i Stocliholm ende sociala iihstiillniiigen.
Glädjebudskap f r å n Finland.
FrKn Helsingfors skrifves 29 nmj 190 (i: » Det underbara har skett!
Den finska kvinnan har i kval1 fatt politisk röstratt och vdbarhet!
Och ej endast.den ogifta utan ock den gifta &amp; r blifven verklig niedborgare i sitt land.
Hvar- enda kvinna, som fyllt 24 5r och betalar kronoskiitt af 1 niark har nu delina ratt!
Det ar s i ofattligt fast5n m m ju antagit saken som saker, det ar som en tyngd försvunnit frAn ens hela vasen.
Denna uteslutning för kvinnan friin iitöEvaildet af den politiska röstriitten Ilnr fatt nied sig hela detta oandliga kvinnoförakt och ' kvininohat, har fört med sig ett underordnande, som ej varit nyttigt för sam- hallet.
- - - M A sv5rigl.ieter koinnia och de komma nog, men lyckan att vara erkgad soni medborgare kan e; j betalas för dyrt ».
Röstrattsnotiser f r h De engelska kvinnorna och rGsträbtsr6rehen.
Historierna f r h i tirets valkaii~lxiiij i Enylanel, livarvitl tle kvinlig: i röst.riittsifrariin upptriLtlt pk ett siltt, s&amp; fiiga iiihttfiillt och viirtligt.
: itt tlct t. o. m. gifvit aiileclning till orcliiiii:, ~sirinkte~is iiigri~mitle, ha vii&amp; grii- nielse och Ictlsiintl bliiiid clen kviiilign riistrlittciix \ - iiiiiier och riatiirligt \ .is s1; atlegliidje Ihiirl dess Goiitler.
Deii fr: iriist: ieiielt~ eii~e1sli: i Citc~kticltiiiigeii nTlie 15nglisli \ \ - oiimn ' s ~~~~~~~~~9 yttrar it prt yc) s tlciiii: ~ #: il: fiilj: riitle: al&lt;vinnoi.nn arl&gt;eta (lc striiiigt.
oiii iii1 ej: illtitl klokt niitler v: iltieleii.
För första g: " iiigen i deii eiigelska k~innniix: if iii~ttfiillhet atiiiiipliide rijst- rattshistoria lm stdmre element, ined aiivii1111: riitle nf iiiiiiilre viirtligu ~iieclel, opptriiclt p&amp; scenen blaiid rörelsens förkjiiiipar.
\ ' i Iialsa ar1wt: irnn i~ietl gladje, iiieii beldaga medeln.
Möjligeii liar Mrs Fa \ rcaet.t ratt, (Iii hoii i sitt alskvarda, till iiiiliteii beklagande till IiiiJftcil urskiilrlsiitle bre£ till (le clczgligu tidnitigarm fraiiilibller, att s8elsn: t griifre nietlel iiro hrliöfliga, eiiie- vina sig kriiiiin w r a IJC- daii man iiion-i politilren gör mer fiir detii, 0111 wiirlign, iiii för &amp; ni, lirilkns instinkter le~la till iakttagaiiclet a l ett Iiipiit.
och Iiöfligt beteende.
Det synes eiiiellertid soin oin i i m i i e11 del 1: i11 upytr5idt emot k ~ i u n o r n a iiied obefogad ~zilclsainliet; pd saiuina gang ha dessa vid Htskilliga tillf %lleii visat brist p5 sjiilt ' l) eiiarskni~ig, ja till ocli inecl gjort sig rent af löjliga.
Man biir koiiiuia itifig att S y n Seelaiids kviniior vtinno sin sak geiioni m h g a Ars liigiia och ihlrdiga arbete ot: h att de nidcle ni5let plötsligt och niistaii oriiiitatlt.
Kontrasten iiiellm rikt- riittsfiendernas v8ldsaiiiii1a utfaranden och riistriittsviinneriias kloka argii- mentering, ver1; ade i hög grad till r8relsens fiirmfiii.
Ilet ni&amp; ti1l: " itns oss att hoppas att clen engelska rijstriittsriirelsci~s n y rekryter i sinoiii tid skola lura sig vikten nf tliscipliii och rniittful1liet.n Kvinnornas riisträttsfråga P Norge.
Vänstern Iinr ni1 pA si tt valprograiii uppsat t politisk riidrritt fiir alla kvinnor, gifta och ogiftu, som fyllt, '?
: j h och som sjiillv: ~ eller genom sina män betala skatt föl- en inkolilst a f 300 kr.
p; Zniitlet, 400 i stctt7.
SociaMen.zo1~ratema ha soiii sin först: ^ progr: iiiil) iiiilrt i q q m t t a l l ~ i ~ i i n politisk och kon~iniinnl röstriitt för liriniior.
Högeni bar icke upptagit riistratt fiir kvinnor 1x3 sitt proprain, i n m m h g s inom partiet 11 % uttalat sig för snli~ii i deii I) s,nriinsailc foriii lirari ' väiist.erii satt den p5 sitt prograin.
De rmocla-aten 11 % heller icke tipptagit Iirinnans röstriitt.
p5 sitt.
program.
Soin ett mlrkligt ticlons tecken iiii iiiimnns, att en kriiiiia ralts till delegerad rid vänsterns lniidsmöte, ii8wligeii fru Jahn frdii Thronclhjeiii.
