# ID: svediakorp-per296
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,089
# sentences: 491
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Några drag ur Madame de Maintenons lif.
(Forts. och slut fran haft.
7).
Konungen, som i början ansett ni: nie Scarron sipp och till- gjord i sitt trosnit, började allt mera vardera henne samt tilldela henne utmiirkelser och fördelar.
Han utniimnde henne snart till.
inarkisinna af Maintenon och tillerl~iiiicle henne vissa privilegier.
Afven brodern dYAubigné fAr sin del af den kungliga nåden och avancerar till kominendant först i Belfort, ' sedan i Cognac.
Oaktaclt sitt fasta beslut att draga sig tillbaka så snart de peknnika förhållande tillät0 det, finna vi nxme Scarron, eller soni hon iliimera titulerades, in: nie de Mainteaon, fortfarande fastad vid de furstliga barnen och fullgörande sina uppfostrarinne- plikter.
1675 företog hon en längre badresa med den lille her- tigen af Maine, hvilken vid tv5 års ålder haft konvulsioner och hvars hiilsa standigt vacklade och fordrade oaflåtliga omsorger.
Vid Plterkonlsten f r h.
cleima rem tycktes förhallandet till m: me de Rloiitespan blifrit n8got bättre.
Trots detta ville hon dock @ rna draga sig tillbaka, men hon hade blifvit alltmera oumbiir- lig o c h skjuter alltjanlt upp sitt beslut.
År 1677 skrifver m: me de Iv ' Iaintenoii till abbb Gobelin frin badorten Bareges, dar hon ånyo vistas tillsaii~i~ims nied hertigen af Maine: DN&amp; jag hade det illa vid liofvet, rådde man mig att icke aflägsna mig under, det tillsthndet och nu nar jag har det bra, vet jag ej hur jag skall kunna förniii mig att slita niig friin människor, som kvar- htilla mig nied mildhet och vänskap.
» Hon koni emellertid så sm&amp;ningom till visshet om, att hon vid hofyet hade en alldeles spe&amp;ell mission att utföra, och hon ansåg sig vara ett redskap i Guds hand.
I samma mån hennes fromhet tilltager och konungens passion för m: me de Montespan aftager, börjar hon indirekt arbeta på.
sitt mål - att söka slita bandet niellan konungen och m: me de Montespan och återföra hononl till ett guclfruktigt lefverne.
Denna mission, för hvilken hon uppoffrar .sin frihet och sitt oberoende, kunde hon
n bast agna sig &amp; t efter ar 10S0, då hon lämnade sin tjänst eon1 guvernant för de kungliga barnen och utnämndes till kammarfru At den unga nygifta kronprinsessan.
Hon hade nu en officiell stallning vid hofret och trädde i närmare beröring med konungen och de furstliga personerna.
Konungen fick tillfälle att lära kanna henne och ett verkligt vaiiskapsförh %lla~~de, .baseradt pA aktning och tillgifrenhet, uppstod s&amp; småningom mellan dem.
Koiiungen, som djupt rarcleradc hennes sunda omdöme och deltagande intresse för allt och alla, invigde henne efter hand i många förtroenden, och man kunde icke nog förrha sig öfwr det fullkondigt okanda och otiinkbara i, att den galante och pas- sionerade Ludvig kunde finna sig i ett fullstiincligt platoniskt van- skapsförhAllande till en så utomordentligt vacker och intelligent kvinna som m: me de Maintenon.
Afveii drottningen) den sorgsna och resignerade blaria Theresia, som tigaide n l h t finna sig i sin makes otrohet och dagligen fick tala m: me cle Montesptms niii.- vnro, fattade stor tillgifvenhet för m: me de Nainteuon.
Ocksi torde säkert det närmande, som slutligen skedde mellan konuii- gen och drottningen, till stor del kunna tillskrifl-as den förmed- lande roll, nxnle de Maintenon under sin intimare beröring med de kungliga niakarne spelade.
Hon hade en okuflig lust att ställa till ratta, att hjälpa och ordna.
Fullkomligt oberörd son1 hon var af all slags erotik och af alla djupare lidelser, förstod hon ej eller förlät n %gra yttringar af desamma, hon kunde ej tlinka sig något annat slag af lycka an arbete och pliktuppfyllelse.
År 1683 intraffade helt oväntadt en tilldragelse, som blef af den största betydelse i hennes lif.
Drottningen afled efter en kort sjukdom och madame de Maintenon aiilnade då draga sig tillbaka definitivt.
Emellertid öfvertdades hon att stanna.
En af hennes släktingar, madame de Caylus, berättar i sina memoarer angiiende detta, följande episod: rN5r drottningen aflidit; ville madame de Maintuenon draga sig tillbaka, men monsieur de la Rochefoii- cauld tog henne i armen och förde henne fram till konungen, i det han sade till henne: » Det ar icke tid för er att lämna ko-, nungen, han behöher e n.
Xadanie de Maintenou hade faktiskt blifvit oumbärlig för Ludvig SIV, han ville ständigt se henne omkring sig,.
alla förbindelser med madame de Nontespan voïo brutna och konungens kanslor för den 48-firiga vackra Xirmsoisc hade blifvit allt starkare.
Hvilkn roro hennes för konungen?
Därom vet man intet med bestämdhet.
Att hon, liksom hela
samtiden, beunclrade Iionoin öfver alla, griinser och att hon var stolt öfver sitt inflytande öfver hon on^, det framgår på många eiitt, nien icke ett skrifvet ord finnes bevaradt, som kunde bevisa i~figon erotisk kansla hos henne, och öfver hela hennes intima förhållande till konnngen hvilar en slöja.
Icke ett enda skriftligt bevis finnes, att hon aktat konungen, nien and&amp; torde man med alldeles full visshet kunna påst %, att hon vigdes i laga ordning vid honom.
Den korrekta, reserverade och kloka nladame de Maintenon hade aldrig gått in på att stanna liingre vid hofvet p&amp; andra villkor, och en niassa samtida vittnen intjrgaJ att hon var den lagliga clrottningen.
Att detta emellertid icke officiellt erlrihdes af Ironiingen för folket berodde helt säkert till en stor del pA henne sjalf.
Stolt soin hon var öfver sitt blygsanzrna, retirerade uppträdande, rädd för all slags representation, ville hon icke phtaga sig en drottnings yttre plikter.
Hon önskade vara en g %ta för eftervarlden, hon ville icke ha den officiella s t h ~ p e l n p&amp; sin höga ställning, men indirekt Mer hon alla erkriiina den.
Af cle furstliga barnen titulerades hon hiklanefter » ina tante », och liela liofvet visade henne den respekt, soni tillkommer en ko-.
nungs maka.
Madanie de Sevigd yttrade om hennes ställning: %Det kar aldrig funnits en sådaii forr och det kommer aldrig att finnas en liknancle ».
Enligt Saint-Simon iigcle vigseln antagligen ruin i all hendig- het i jaii~iari 16S4 vid niiclnatt.
Flera personer lara hafva varit iiarvarancle, blanc1 alliiat ärkebiskopen d Paris och inarkisen de Montchevreiiil.
Den kungligcz inakan omgafs nu af all den lyx, soni till- Iionmer en clrottniag; och fastiin 11011 vid alla officiella, tillfällen icke hade n8goii rang, fullgjorde hon i det dagliga lifvet alla de niiiliga betungande plikter, som ineclföljcle hennes höga stallning.
.
Ett outtröttligt rastlöst arbete nied att hjälpa, styra, råda, vidtog under dessa nya f ÖrhBllanclen .. Konuiigen, som dagligen arbetade med sina niinistrar i hennes rum, där hon satt bred- vid och spann, invigde henne i sina förtroenden och begiirde ofta ett eller annat råd, då lian brukade uttrycka sig: » Qii ' eii pensez votre Soliclite?
» eller: » Consultons la Raison!
» Men det var icke blott konungen, som tog henne i anspråk, hon dirigerade och hjiilpte Itoniingens barn och hela hans faniilj, sina viiimer,
.
och deras barn, sin bror och sragerska, hela sin släkt.
Allw niinsta bekymmer och förh,S; llanden intresserade henne.
Hennes omåttliga luat att undervisa och predika moral för andra hade nu fått ett arbetsfalt, som var liardt när oöfverskkdligt och det iir nästan ofattligt hur en enda niiinniska kunde racka till att hjälpa alla.
I politiken blandade hon sig icke gärna oombedd, liemes intressen lago ej åt det hållet, men desto inera i allt, soin rörde hennes omgifnings privat a f örhållanden.
Hennes bror, som gift sig nied en ung flicka ph femton i r, var en d dem hon oftast togs i anspräk af.
3Ionsieur dDAubigni: var af en lättsinnig karaktär, niycket olik sin syster, kunde ej ~lkötn pengar, ej uppfostra och lefva i godt saniförstånd med sin oer- farna hustru och beredde madame de 3Iaintenon ständiga bekym- mer.
Hon måste årligen tillförsskra dem stora pekuniära under- stöd, men s % håller hon ocksh ett vaksamt öga 11 % sina k i h syskon.
Det finnes en stor korrespondens bevarad mellan henne och brodern, uti h~ilkeii hon skrupensar upp dem @ uska gruntl- ligt, förehiiller d ' Aubigné att tukta sin sjiilfsriilcliga hustru och uppgör förslag till deras Arsbudget.
Hennes stora sparsamhet förnekar sig aldrig och hon skrifrer till brodern: » Jag sänder er *) ett förslag till budget, ett sådant son1 jag skulle göra åt mig sjalf, on1 jag ej vore vid hofvet och hvilket man mycket viil kan gå efter.
.
.s Och nu följer i det oandliga resonnemanger om hvarje niinsta detalj, om hvad de skola iita till middagen, huru många brasor de skola elda om dagen, hur mycket socker det går &amp; t till en kompott m. m .. och hon slutar med att uppmana brodern, h d - ken nyss köpt duktyg %t sig, att låta niiirka det och akta riil, att det ej bytes bort i tvätten.
När efter flera års vantan inakariie d ' AubignC kunde gliidja sig åt sin förstfödda, en dotter (sedermera hertiginnan de Noailles), ar nladanie de Maintenon full af omsorger för den lilla och ger noggranna förhiilliiingsregler angiiende barnets diet och uppfostran.
Hon skrifver i juni 1685: » Jag gläder mig mycket åt att min lilla iiikce redt sig s % bra nied sina framtander, ni kan inte viinja af henne förr iiii i september och endast sarida hon fiitt iilanga tander, men om ni inte viinjer a£ henne i början p&amp; hösten, måste ni vänta till viiren, ty det gAr ej an pA vinterns. ')
Hon diinde af princip aldrig nfigoii, ~lldeiistiiilti hon nnsiig det simpelt.
.E ' iirf.
a ?m.
Icke mindre intresse visade hon fanliljen de Villette, sina kusiner och deras barn, hvilka voro protestanter och hvars öfver- gAng till katolicisn~en hon uppställde till sitt narmaste mal.
Monsieur de Villette, hennes kusin, ville icke öfverge sin religion, men barnen, isynnerhet dottern, m: lle de Mursey, sedermera gref- vinnan de Caylus, kunde icke undslippa tantens bemödanden att omvanda henne.
Rf: lle de Rfursey fråntogs föraldrarna mot deras vilja och up~fostrades fullstiindigt af madame de Maintenon.
Siktet, hvarpå hon gick till vaga, var ju nAgot brutalt, men för- klaras fullt af det oerhörda trosnit, som allt mera besjälade henne och gjorde, att hon icke ens skydde ett våldsamt tillva- gagångssiitt, nar hon kände sig viss onz att uppfylla sin plikt och göra en Gudi behaglig garning.
Det oaktadt visste hon allt- jamt att göra sig Klskad och afhhllen af alla samt icke nlinst respekterad, och detta allt under det hon balaiicerade mellan stän- cliga intriger inom den kungliga fyniljen, inellan härsklystna lynnen och nyckfulla viljor. '
Det fordrades en oaflhtlig vaksamhet öfver henne sji-ilf och ett outtröttligt tålamocl, hvilket endast kan förklaras af hennes enda full- standigcz vurm att hellre offra lugn, hvila, gladje, allt, &amp; n att ge orsak till något klander.
Hon kunde göra allt, son1 hon brukade uttrycka sig, för)) la bonne gloire)).
OcksA är hon uiiderstundom nara att digna under alla $e bördor, hon frivilligt pbtager sig.
Utrop af ledsnad och förhiflan förekomma .. ofta i hennes bref, och ingenting ger en battre inblick i det rastlösa lif hon förde vid konungens sida, af hennes roll af » klockarfar, som skall allting bestyran, än den detaljerade berattelse om sitt dagliga lif, hon gaf en af sina vänner, madame de Glapion, under ett liii-igre konfidentiellt samtal och hvilket clenna sedermera noggrannt upptecknat.
Bladanle de Maintenon börjar med att omtala att den enda tid hon liar att förratta sin bön pA ar nljrcket tidigt p i morgo- nen, d5 alla sofva; » ty nar man en gång börjat komma in till mig, fAr jag ej langre rakna pk att vara min egen herre, jag har d&amp; ej ett ögonblick längre för mig själfs.
Klockan half itta på morgonen börjar man besöka henne i hennes sangkanlmare.
Först konungens l&amp;kare, så en del andra personer, hvilka höra sig för om hennes halsa.
Sedan komma franlatående personer (gens de
plus grande consequence) ärkebiskopen, nAgon general i armen, som önska audiens.
Därpå brukade hertigen at Maine inträda och han stannade anda tills konungen kom, » ty de gingo aldrig från mig förr än nAgon af högre rang jagade bort demr.
Konungen stannade tills han gick i mässen.
Under allt detta var hon ännu icke kladd.
Nar konungen gått och hon fått göra toalett samt ätit middag, brn- kade hertiginnan af Bourgogne komma in med en hel del damer, hvilka planterade sig inne hos henne och underhöUo henne med alls sina bekymmer och förtretligheter, och för hvar och en mlste hon hitta p&amp; de rätta råden, alla maste hon höra på till punkt: » Jag har en shdan krets a£ damer omkring mig, att jag icke ens kan begära att få dricka.
Jag vänder mig om ibland, ser på dem och säger till dem, att det är en stor iira för mig, men jag skulle ändå bra gärna vilja ha fatt på en lakej.
Härpil vill hvar och en servera mig och m m skyndar att biira till mig hvad jag önskar, hvilket återigen ar ett annat slags bryderi och obehag för mig ».
Slutligen g % de då ändtligen sin vag och äta middag och hon får en liten stund på dagen vara ensam med nhgra intima väninnor, då hon kan f&amp; språka i ro eller spela ett parti trictrac.
Hen vanligen kommer monseigneur (konungens bror) in en stund just da, och det ar slut p,?, hennes trefnad, ty han är den tråkigaste manniska på jorden och säger icke ett ord.
Hon måste emellertid vara artig och underhålla honom, eftersom hon är värdinna.
Sedan middagen är öfverstökad, kommer ko- nungen med alla prinsessorna och hela kungliga familjen in i hennes rum och » medföra en olidlig hetta^.
Konungen brukade aflägsna sig efter en half timme och d % blir stämningen mera otvungen.
Den ena efter den andra närmar sig henne och hon måste höra på allt, hvad de goda damerna skämta om, berätta och skvallra.
De ha ingenting gjort p&amp; hela förmiddagen och äro uthvilade, men hon ar icke alltid upplagd för detta sladder, utan har oftast allvarliga saker att tänka p$.
När de ändteligen börja aflägsna sig, händer det ofta, att nkgon a.£ damerna har något alldeles privat att meddela henne, tar henne i ar- men och för henne in i hennes lilla rum, och nu skall hon höra på alla den ifragavarande damens ledsamheter.
En har något otaldt med sin man, en annan vill utbedja sig något a£ konungen, en tredje har blifvit förtalad, och alla vilja de, att madame de Maintenon '
eller %ma tante2 skall.
hjalpa dem, isynnerhet nar clet galler att fälla ett godt ord för dem hos konungen.
» Jag betraktar mig som ett verktyg, hvaraf Gud betjiinar sig för att göra godt och allt det förtroende han värdigats låta mig få del af bör användas till att tjäna honom och trösta alla jag kan, att försona alla dessa prinsar sins en~ellan etc. » Nar konungen återvandt från jakten, g&amp;r han in till henne,.
dörren stangeg och ingen får komma in.
Ensam nlecl honom, får hon trösta hononi, om han har nfigïa ledsamheter eller också .vill han arbeta.
Sedan inträder någon minister och hon indrages i arbetet eller hon ber sin aftonbön under en half timme i andra andan af rummet.
Hou får då ofta höra ledsamma nyheter och att sakerna sta illa, hvilket gör henne ledsen, så att hon sedan ej kan sofva pA natten.
Under det ko- nungen fortsätter att arbeta, superar hon, men får ' nästan aldrig göra clet i ro, måste nastan sluka maten, ty konungen vill ofta tala vid henne eller visa henne något, så hon får skynda tillbaka.
Det ar dA vanligen sent och hon kan ej dölja sina gaspningar, hvar- för konungen ber henne gå till sängs.
Hennes uppvaktning kom- mer och klar af henne, men hon kanner på sig, att konungen vill tala vid henne och väntar otåligt att betjaningen skall aflagsna sig.
Hon får då skynda sig, så att hon nastan mår illa.
Nar hon andtligen intagit sangen, kommer konungen och sitter bredvid henne.
Ofta har hon glöint i~rotgot, men hon ligger och kan ej komma A t hvad hon önskar, ingen tjiinare kan hon k d l a på och konungen, soin icke tanker på.
att hon kan behöfva n&amp;- got, anar ingenting.
Ibland ar hon nara att kväfvas a£ hosta och behöfde väl någon lindring, men konungen marker ingenting.
En kvart innan konungen går och superar, inkomma kronprinsen och hertigen och hertiginnan af Bourgogne.
Klockan tio gå alla sin vag och hennes dag ar andteligen slut, men ofta kan hon sedan icke somna på länge af oro och trötthet.
Detta ar lieniles egen beskrifning i mycket hopdragen form och torde passa in p&amp; hennes lif under iildre ' dagar, då hon redan en längre tid varit gift med Ludvig S I V.
När man laser om hur detta ledsamma och enerverande hoflif tog henne i anspråk, skulle man knappt kunna troj att hon haft nhgon tid öfrig till annat.
Och iindå hann hon att, nied.
.
den exklusiva ställning hon intog, ägna sig %t sin älsklingssyssel- siittning, ungdomens undervisning och uppfostran.
Den rent a£ storartade pedagogiska verksamhet hon under hela sitt Aterstående lif.
utöfvar, sanimanfaller med hennes förnämsta verk, den kvin- liga uppfostringsanstalten i Saint-Cyr, och har, som här ofvan annlarkts, redan i denna tidskrift varit föremål för behandling.
37cIln nf Mercker.
Önskemål i fråga om kvinlig yrkesutbildning.
Att teoretisera öfver önskemalen för den kvinliga ungdo- mens yrkesutbildning i vårt land torde vara ganska frestande för enhvar, som något tänkt öfrer denna brännande tidsfriiga.
Skulle än den invändningen därvid själfmant inställa sig: hvad gagna utopiska funderingar i denna sak?
så kunde darpii svaras: skada kunna de ändock icke!
Ibland kunna de tjäna till att klargöra för sig och andra det mer eller mindre utförbara af en idé, ibland till och med att väcka nya tankar hos &amp; dana perso- ner, som just äro i s t h d att göra en praktisk verklighet af en - fantasiskapelse.
* * e Om vi att börja nzed framkastade friigan: behöfver Sverige ett större institut för kvinlig yrkesutbildning?
skulle svaret knap- past blifaa ett obetingadt ja.
Af det skälet nämligen, att vi i vart vidsträckta land hade behof af flera siidana.
Har och haar i landet ha vi ju redan - och p&amp; intet vis skall deras säkert förtj änstfulla verksamhet här underkännas - enskilda hushfdls- eller andra praktiska skolor för kvinlig ung- dom.
Alen - förslå de?
Här föres tanken osökt till en nyligen i Dagny syn- lig uppsats, ~NAgra ord onz våra allmoge- och arbetaredöttrar och deras s k o l g h g ~, som pekar på en stor och kännbar lucka i f olkupplysningsväsendet.
Ingen som laser w Anna Y: s » tyvärr s&amp; verklighetstrogna skildring af nutida tjiinarinneförhållanden kan undgå att ge henne rätt i, att något måste göras och det utan
uppskof, om icke det af ålder för hemmens viil så ytterst viktiga tjänarinnekallet skall uppslukas af industriens ginungagap.
Det kan emellertid ifrågasiittas om folkskolan bör betungas iifven med sina lärjungars praktiska utbilclning.
Vi ha skolkök lite hvarstiides, men en grundlig kurs vid ett s&amp;clant borde i smning vara obligatorisk för de ur ' folkskolan ut- g3,ende allmoge- och arbetareclöttrarnu, icke ininst för.
deras blif- vande egna hems basta.
Och dessa skolkök borde utvidgas till ett slags sei&amp;narier för utbildning i alla slag af hemsysslor, ii£- ven de nu snart utdöende sasoni spånad, vafilad, bryggd, för att blott näniria ett par af deni.
Genonz att liar .fA inhiinita nödiga teo- retiska förkunskaper och på s m i u a ghng lara sig på ett grund- ligt satt lösa alla de större och smiirre uppgifter, som bidraga till ett hems trefnad och viilstltild, skulle den unga kvinnan insupa hag och Iiist för det ordnade husliga arbetet.
Med rikare insikter af det imktpåliggancle i detta clet inest kvinliga af alla arbeten, skulle hon cia helt säkert blicka med större aktning p i tjanariil- nans af henne nu i allinänhet s&amp; föraktade kall.
Och mycket on1 icke allt vore därnied vunnet.
Hvad vi niåste ha bort franlför allt ar den förviinda upp- fattningen, att en flicka kan g&amp; clirekt ur folkskolan i tjiinst med anspråk p A ' full lön utan ringaste ' aning om hvad som fordras för att ratt fylls sitt kall.
Och det, oaktadt hon viil vet, att den rin- gaste arbetare icke far sitt handtverlrsdiplom utan flerhrig mödo- sam larlingstid!
Ja, har finns ett oiippodladt fiilt att rödja och bearbeta, hvars mogna skördar en g h g skola sprida lycka och trefnad i tusen hem; 9: F r: Jiinisides harmed ser j: ~g ett nimat lika vicistrackt falt iinnu delvis ligga i trade.
Jag ser en oöfversktidlig skara a£ unga flickor ur de mera bildade klasserna vandra ut i lifvet, ined endast den liitta barlasten af elenzentarskolans (111ark väl ordets betydelse: skola för de första gmnderr~n!)
kunskaper, vid samma ålder, da deras bröders allvarligaste studier eller fackiitbildning tager vid.
Det diir » att bli n&amp;got » ar ju hos de flesta en ända från barnaåren slumrande sund önskan, och om densaninia för flickans del iiiiinera icke liiiigre affardas med det srinlinariska -. » ja, om du vore en gosse - - - » SA ha vi dock långt kvm, till dess alla för8ldrnr intressera sig i grad för sina döttrars sam sina söners framtid.
Att idka studier eller att ägna sig At lararinne- eller sjuk- sköterskekallet äro egentligen ännu den unga kvinnans enda re- surser, och dessa tillgripas kanske ofta nog af nödtvting, till men icke blott för dessa krafvande kall, utan icke minst för de unga.
själfva.
S %soin yra unga skolflickor skola de val ofta i tanklöst lättsinne &amp; iirda den ~trkkigaw framtidsfrigan, nzen en bitter dag skola de inse, att tiden gått om dem, och att man gjort väl i om man cntriignare förehiillit dem lifrets allvarliga arbetskraf an dess sväfvande lyckomöjligheter.
Den, som d % p % egen hand begynner arbeta pil sin vidare utbildning, skall vara i besittning af en alldeles ovanlig grad ai energi fijr att förinii öfvervinna de svhigheter af alla slag, som möta en &amp; [lan ensam, p&amp; sig sjalf, p % sitt lifskall och medleii därtill osiiker eller i alla liändelscr oerfaren ung kvinna.
Hon behöfver vid denna tidpunkt hjälp och stöd samt insiktsfull leclning, kanske i högre grad än den iiiige mannen.
Men hur iir det stiilldt claru~ecl?
Ar det icke så, att man i allmiinhet är böjd för att anse hennes uppfostran afslutad med åt tonde klassen, hvaref ter hennes hufvudiippgift är att skomma ut » för att si fort som möjligt » göra ett goclt parti ?^ Det talas har hela tiden om flickor i ge- nomsnitt, om dem, som icke ha utyraglad beghfning i nigonrikt- ning, icke heller medel för fortsatta studier, men föl: hrilka det.
skulle vara af stor vikt att just i unga Kr arbeta p A att skaffa sig ett lönande lefvebröd eller åtminstone en praktisk verksamhet till senare lifsfyllnad.
Alltför nzånga af dessa stii, d i skolan lam- nar dem, i sticket, alldeles ensamma nied sina för dem själfra okiinda anlag, och om ingen hjiilper dem tillrätta, kommer lifvet att gå obönhörligt franz öfver dem.
Aldrig för ofta kan den satsen predikas, att hvarje flicka, oafseclt hurudana hennes 1ifsförhAllanden kunna tc sig, lika ra1 som gossen tidigt bör vänja sig vid cien förestiillningcn!
att hon icke blott har ratt utan 3ven plikt att arbeta.
Därför bör ock hvarje flicka agna sig åt en bestand rerkeamhet eller lara sig ett yrke.
Ingen behöfver niigonsin ångra h ~ a d han lart.
Erfarenhe- ten visar g %ng pA g h g, att a.fven om vissa fackkunskaper till en tid skenbart måst rosta, hafva de dock alltid p i nAgon senare tid- punkt af lifvet kunnat komma till nytta.
Om de flesta nu ock kommit till insikt af att flickorna verkligen behöfva en grundli- gare utbildning på alla områden, hyarför icke då p A allt satt jämna vägen för dem?
Hvarför se vi nu endast elenlentarskolor blomstra sida vid sida i våra stiider, medan högskolor och yrkesskolor för kvinlig ungdom blott upptriida sporadiskt?
Den landtbrukare, som endast grofplöjer sin Aker och sir ut ett och alliiat frö i fårorna, kan icke viinta samma skördar son1 den, hvilken med omsorg sköter och odlar sin jord.
Och den elementära bildning, som bestas.
det stora flertalet af vAra flickor, kan vii1 iiiira nog liknas vid en shdan grofplöjning.
På den griiii.
cle fått ~nfi.ste byggas vidare, och det ar nog att öfverlanlna för mycket %t slunipeii att låta detta viktigs arbete öfvertagas af de unga sjalfva eller i biista fall af föraldrar och målsinan.
Sålecles obligatoriska fortstitt~zi~zgss7color i teoretiska och pralc- 4iskcr änznen i alla våra stader för cle flickor, livilkas anlag peka At det praktiska, geinenligen de blifvande husmödrarna och upp- fostrarinilorna af en koilinlaiide generation.
Detta vore ett önske- inål, och ett ännu större vore en stateizs ~nön.s.termzstaEt i stor stil, nhgot i samma vag som Berlins Lettehaus.
Hvar denna skulle vara belagen och hur den skulle vara, beskaffad, måste ju blifva föremål för sakkunnigas noggranna öfvervaganden.
Hvad fantasien under tiden kan tillåta sig är att bygga upp den på papperet!
Delvis med mönster af det v&amp;ïldsbekanta Niiiis förlägges detta » yrkesinstitut » för kvinnor till en centralt belagen naturskön trakt, och dess kortare kurser anordilas uilcler de vackra sommar- nxlnaderna.
I den stora hiifvudbyggnaden inrymmas samlings- och föreläsiziiigssalar jiinite direktrisens eller direktörens bostad och iimbetsrunl.
I restaurations- eller hotellbyggnaden serveras mAltiderna från de dari belägna undervisniagskökeii af tjanarinne- kursens elever, och har pågår samtidigt den under ett år oblign- toriska husmoderskursen.
Eleverna ha sina rum i större och amiirre villor, som stå under uppsikt a.f lärarinnor, och i andra byggiingar Aterfini~as .de olika fackskolornas lokaler.
Vi finna här arkitekt-,, modellör-, målare-, tecknings-, och kartritnings- skolor, vidare handelsskola, bokbinderi, siitteri, urmakeri, foto- grafisk och litografisk anstalt med kurser i allahanda reproduk- tionssatt, skriidderi- och modistverkstad, med ett ord allt hvad man kan finna liimpligt och lönande.
sasom yrken för kvinnor.
Mållanda kan iifven trädgårds- och småbruksskola har kmpligen anordnas, d % dess alster kunna tillgodogöras af liushållsskolan.
Hush&amp;llsskolans elever kunna antingen jämsides ined dess kurs
deltaga i nagon af de andra eller ock efter dess afslutande helt agna sig %t n %got af desa yrken, hvarmed de under tiden haft tillfalle att göra sig förtrogna och för hvilken sAmedelst deras hag vaknat.
Det är gifvet att denna groft skisserade byggplnn shsom alla dylika finge under@ en grundlig fördjupning och detaljerad ut- arbetning, innan den kunde goclkiinnas af fackman ock kvinnor.
Men för att af clenaa hägring timra en solid framtidsverklighet, behöfves först och friimst en outtömlig fond af intresse, företng- samhet och medel.
Af det första ha vi kanske redan nog.
Det andra gäller mer, o.ch det sista som alltid allra mest!
Pen.
Ett svenskt arbete om Schiller.
Den bildade världen har nyligen högtidlighallit det hundra- higa minnet af Schillers clöd och därmed hyllat icke ett halft förgiitet namn, som endast har litteraturhistoriskt varde, utan en skald, som än i dag talar till oss både genom sina i basta mening klassiska arbeten och genom sin personlighet, hvilken för alla tider står soin en typ för adel manlighet och brinnande frihets- 1 Men om ocksil Schiller mer än de allra flesta utländska skalder är kand inom vida kretsar af rar lasande allmänhet, och ndinga af hans arbeten såsoin U ' ilhelm Tell, Maria Stuart och Wallens tein äro jämförelsevis oberörda af glömskans och tidens damm, hafva dock de hundra iiren ej gAtt sphlöst förbi.
Det har blast alltför rnåmga nya vindar inom litteraturen för att icke de gamla mäetarne %ter skulle behöfva göras lefvancle för oss.
Det ar icke nog att vi taga ned deras böcker från hyllan och bladdra i dem utan vi måste ocksi ställa dem sjalfva för vart inre öga i den omgifning och i ljuset af den tid, under hrilken de skapade sina verk och kampade sina strider som människor och diktare.
Det ar helt visst så, att de flesta litteriirt intresserade per- soner i våra dagar ganska pinsamt kQnna hur bristen p&amp; tid samt yttre och inre ro komma dem att liksom endast skumma grädden af de lätt tillggngliga och föga tankeansträngande alstren inona
bokvärlden, medan de djupare liggande skatterna, isynnerhet de, soin iiro af gammalt datum, förblifva den1 i det hela friimniande.
- Jag talar nu om genomsnittsmanniskor, icke on1 fackmannen eller de djupare studerade.
-- Men en följd häraf är, att vår beläsen- het blir mer och mindre ytlig, och att vi gå miste om den sjals- odlande njutning, den humanistiska bildningskälla, som springer upp för dem, hvilka på fullt allvar siinka sig ned i de klassiska författames skrifter, och med forskarens kärlek lefva sig in i flydda seklers lif för att följa de stora andarna p % deras viig till mognad och fullkomning.
Man känner denna brist mera %n annars, då nian påträffar ett arpete, hvilket bar vittne om en sadm tålig forskningsmöcla och forskningskärlek som fru Cecilia Bdbth-Holnaberys nyss ut- komna lefnadsteckning: » Sclziller ».
Det ar icke blott den långa förteckningen öfver kiillskrifter, som verkar imponerande p % läsa- ren, hela denna bok vittnar om, hvad förf.
i företalet kallar sin » hardt nar lefnadslånga förtrolighet med Schillers diktning och lif ».
Fru Bååth-Holmbergs framställning af den tyske skalden ar af den art, att den icke blott utgör en fängslande läsning för stunden utan också lockar till eget fördjupande i hans skrifter, den har nämligen den egenskap, ' som finnes i hvarje god bok: vi skiljas i sjalfva verket icke ifrån den, när vi slutat läsa, utan lasningen har kvarliimnnt i v %r inre varld en bild, som följer oss och nära nog ing %r förening med vår varelse.
Lifligt och intressant skildras skaldens barndom, hans enkla men gedigna hem, lians tidiga böjelse för teatern, som tog sig uttryck i diktandet af sorgespel, dem han lat heniniagjorda pap- persdockor uppföra för en publik af tomma stolsrader, allt under det han i enlighet med föräldrarnas önskan tänkte sig en framtid på den prasterliga banan.
Alla dessa planer blefvo dock kull- kastade genom den despotiske hertig Carl Eugen af Wiirtemberg, som vid denna tid hade bildat en » militiirisk plantskolm för blif- vande ambetsman och, iinder sina spaningar efter lofvande skol- ynglingar att befolka sin skola med; fick ögonen bl.
a. på deil 13-årige Friedrich Schiller.
Atta långa år måste han har till- bringa under trycket af ett kasernartadt lif och sysselsatt med studier, som lågo hela hans natur emot.
Under dessa år var det dock, som Schillers sAngniö första glingen uppenbarade sig för honom och då han liimnade akademien, h,ade han pfi fickan manu- skriptet till sitt första skådespel » Die Rauber », ett arbete, som '
genast satte hela landets ungdom i brand, medan samhällebevararne räl icke alldeles utan skal, ruskade på hiifvudet öfver styckets djarfva frihetsförkunnelse.
Schiller utnämndes, dii han lämnade akademien, till Brege- mentsmedicus » i hertig Carl Eugens tjänst.
Denne såg emeller- tid med ovilja den unge läkarens böjelse för » kommedier » och förbjöd honom helt summariskt att för framtiden skrifva annat än lakarerapporter och hvad som eljest hörde till yrket.
Denna in- tellektuella dödsdom, som Schillers ödmjuka böneskrift ej för- inadde upphiifva, tvang skalden till ett djarft beslut.
1 sällskap med en hangifven van liimnacle han i hemlighet Stuttgart och begaf sig i landsflykt.
Det ar med största intresse man följer den unge Schiller under hans randringsiir, inom hvilka han i rikt matt fick smaka, lifvets bitterhet i form af ohälsa, fattigdom och motghgar.
Men i pröfningens dagar vaxer biide människan och diktaren.
Hane skaldegenius far en allt högre flykt, formen blir klaxare och mera fulländad, och de trägna, historiska studier som hvarje hans drama betingar, tillför dikten nya rika tillflöden.
Och samtidigt mognar mannen, det kommer lugn och klarhet öfver hans ungdomligt brusande sinne, och hans hjarta, som gentemot det kvinliga slak- tet utmärkt sig för en förbryllande ostadighet, finner andtligen sitt drömda ideal i den unga Lotte von Lengefeld, som alltsedan, in- till hans sista andedrag, ar hans enda kärlek.
Hertig Carl August af Weimar, hvars namn ar sa oupplös- ligt förenadt med Göthes historia, omfattade som bekant afven Schiller med lifligt intresse.
Han utnämnde honom till smeimarskt rAd %, senare %hertigligt hofriid, och förordade honom till den historiska professuren i Jena, hvilken inbragte honom studenter- nas hanförda kärlek, ehuru ingen ekonomisk vinst.
En stor del af sitt senare lit tillbragte Schiller i residensstaden Weimar, som rid denna tid utgjorde en tillflyktsort för s % många högt begzf- vade man, och hrars andliga atmosfär var fylld af s&amp; starka in- tellektuela intressen.
Schillers andliga utveckling rönte ett mäktigt inflytande ge- nom hans vänskapsband med flere af Tysklands xikaste andar, s %väl man .som kvinnor.
Han hade en s~iillsynt förrniga att tara af lifvet och människorna och att samtidigt meddela ht andra af sitt inres skatter.
Till skaldefursten Göthe stod han i ung-.
domen i ett kyligt förhållande, men d&amp; de båda mannen %ter
möttes vid moglittre iii., uppstocl emellan den1 clen vurmaste och för badas utveckl.iiig mest betydelsefulla viinskap.
Schillers svenska biograf clröjer liinge vid cletkn ovaiiliga vsiiskapsfÖrh8llaiicle mellan cle &amp; da sills emellan.
s i himmelsvidt olika diktarile och läinnar oss m h g a intressnnta detaljer om deras sainmrbete i tidskriften liksom om deras in- » die Horea » och Schillers » Musei.iali~~anach~) bördes föihA11mncle i öfrigt.
Göthes .viinskap och hans egen hus- liga lycka ströclcle solsken ijfver Schillers lefnaclsczt ' toi-i, som eljest fiirmörkacles af sviira kroppslign liclanclen och de ekonoi-riiska be- kyi1i1ner) hvilka ddrig helt liiniiiade honoin.
Schiller dog ISOS, endast 45 Gr gaminal, inen hans korta, lif hade i mycket v&amp;t rikare &amp; n de flestas.
Att afven det li- dande, h~illict llan bar inecl sa inycken sjiilsstyrk,z, blef 110noin en vinst, ej minst soin diktare, liar han Bl.
, z. utti: yclrt i de sköna orclen: J ' » '; Vas iiiisterblich ini Gesang sol1 leben Muss im Lebeii nntergehii.
» Schiller kiimpade ständigt för höga etiska ideal.
Det var hans frihetslRngtan som först satte pennan i hans hand, och oin linii iiil vid mognare Ar kom att i ordet frihet inliigga en nltgot föriiindrsd betydelse, upphörde han ddrig att strida för frih.etens sak.
Ett af hans bevingade ord lyder också: » Der Afelisch ist frei geschaffen, ist frei, Uncl w iircl ' er in.
Ketten geboren.
» Hela hans diktareg5rning 1; na ju ocksA kallas en eiicln liyiliin till frihet, fostei: lanclskiirlek och den a,dla hiinförelse, soin skapar h jiiltecl8cl.
Det ar clsrför Schiller ej enclnst fix ett » bai: ii af sin ticla utan 11ar 13rPlgot att siga 5fven » sena tiders barii », icke blott gei-ionz sin.
full~ildacle diktning utan genom sin personlighet, son1 pB ett.
SR siillsyat s5tt harmonieracle inecl deasainma.
Och man kan ej annat 511 lifligt instiiinnia i clen önskaii, son1 afslutar clen svenska lefnaclsteckiiingeiis företd, den att frmist&amp;lliiiiigen n; E Schillers personlighet och ett clTird framlzdladt föriiyaclt stucliui~~ af hans skrifter mAtte » i var ofta kyliga tid införa stsrltaiide och h2,nföi: else~.
moment nf skönliet, i~lea~litct Fa12 1271 Zkenstierwi,.
Fru Karin Ryding f. 1i3n af Freclrilia-Bremer-l~orbti~iclets %Idsta viiniier, fru Karin Iiydiiig, född LiedzCn, har skattat At föi.glingelseii, hon aflecl d m (i ~ n q j L {villa \ Valdeck i Uppland, diir hon tillbriiigat sista Aret af sitt lif hos en iilsbacl clotterclotter.
DK Förbunclet stiftades,.
tdef 11011 ett af clees första oinbucl, och denim omstiiiidighet gör det för oss till en s5ia.s ' kil.dt dyr p1.ikt att IiBr 5.giia nR.gra ord At den .vörclacle gamla, h \ rars rik: ~ personligliet ocli verksnin nza] .if föintj5na att minnas.
J&lt;ai: iii.
Siycling föclclcs clen 1.8 oktober IS21 i Aclelöfs p r M -, a; " lrcl iiiira Grenn: ~, cliir faclern, Sven Mngi~us Jiedz811, \:: %r kyrlib- l: iercle, 11e.uncs imor hette Karin EIelena, 13rui1 och tillliörcle en nn- sedd prastslfkt i TQiste-rgötla~~cl.
.
i Aclclijfs pi: listgf: i: d viiste den unga ICczriil upp, cla~iildstn, af fciii syskoii.
Vid 1.4 ars 5lcler utbj~tte hon clett: ~ sitt första hem mot ett nytt i Tlarf i 1; iistei: - gWanc1, cliir f aclern blef I~yrkoliercle och sec1a.n kontraktsprost.
.I.
för %lclrsheniinet i Larfs priistghrcl, cliiir en niistnii obegi. %nsacl gaii~i-rialdags gastfrihet utiifvades, arbetades striiiigt och flitigt i kök, tviittstuga, vid spinnrock och viifstol, inen ticl fanns öfver för icllra~~cle af iniisik och litteriira studier.
13ida för %lclrarim stoclo niidigen franioin de flesta af sina sa,inticln i intellektuell iitvecli- liag, för 1ivilIw-i de haft rik niiriiig i yngre dagar; modern un- der vistelse i Afxelislra hemmet i Alingsfis, med hvilken familj IIOU v m Z ' befryndad och diir J. O. Wallin, Arv.
Aug.
Afxelius, Gli- gren m.
fl., ofta voro gsster, faclerii under inAngArigt vistande i hiifvnclstnden, dels som inforinator i clen bekante fiiiansinnnnei-i direlitör Arfveclsoiis liein, dels so111 regeineiitspastor vid ett d gardena, clB hail lart l&amp;niia flera inRrklignre personer.
Sfi sarniiian- förcles ha11 genom geinensamma intellektuella och inusikalisk~n in- 1; i: cssen med E.
G. Geijer, Arv.
Aug.
Afzelius, J.
G. Rickert ni.
fl.
af clcn ticlens storman p5 anclens on~rAde.
Under sin riksclags- ticl var prosten Ilieclzc " n en af dem, soin verka.de för att lika arts- ' riiitt gick ig~noin i prii.stest~nclet.
Uncler dessa klarsynta och l&amp;: - lelcsf lilla föriil.drars leclning, delande sin ticl emellan husliga syss- lor, musil; och litteriira sysselsatt.ningar, utvecklades den unga Karins rika sjiilsg5fvor.
Fadern tycks hat va .hgft det ' största iiz- flytaudet öfver henne.
Ofta samlacle lian d e siiicz onzltriiig sig, Raz för att icllia iimsik, sjiilf var han en skicklig flöjtist, en af döttrarna spelacle Iiarpa och Karin ocli en annan syster hade vackra röster, %n tolkade han för clem nH.got ur Shalrespeares, Schillers, Göthes 171. fl.
verk.
1.blancl förde han dem med sig ut i naturen och öppnacle cle ungas sinnen för dess storhet och harmoni och sniutalacle med clem i anclliga iimilen.
S: .iiimn,: is soni fider~i clng, 1.S50, s.kIii.ikte IZaiiiii sin hnncl iii sin sysdi ng, tltoi.vnrn.ncle t. f. In,nclslinii~reii I: ydiiig i T ' iinersborg. '
.
I.
Förei1; d inecl s.iii nidte i ett 4.8-higt lyckligt I i l &lt; t ~ ~ ~ l i: tillbrin- ~l), i cletta sniidiiillo.
gack hon ijfver 50 Ar af siil liiiiga ~C~JILZCI Det cgim 1ieiii.i-ilet i T7Iii1crsborg gest: ~lt: ~cle sig i iiiy clxt ull- der en 1 h g följd: ~ f Ar efter imöi~stret al ' det guinla.
Trots eii klen hlilszi, (hoii v: .Lr nlclrig fullt frisk efter enclti, clotterns föclolse) upptogs hciines ticl af standigt oförtrutet arbete, inycket friiin- m: ~nde och sa silart sig göm lat s h g och imsik samt iGgoin stuncls rclirei~tion ined l5sning af religiösa, sociala och skönlitter5ra alstcr.
Alecl öppna ögon fiir tidens lifsfrHgor, var det isynnerhet tvenne som lAgo henne vczrn~t om hjiirtat, sedlighets- och lrvii1nofrHgmin.
Det var ej sh ut; i,71, att hoil för dessa sina intressen, isynnerhet för den secliiare, ibland fick licla litet en15lek.
E t t stort intresse och arbete iigiinclc kon: Freclril&lt;a-: Breiiler-Pörbuiiclets A.llmannu sti- l~cndiefoiid, siirskildt nfdeliiiiigen för flickor inecl hemortsriitt iiioiil .. A.1fsboi.g~ liiii, en afclcliiing, so111 till stor clel kon11nit till stilml genom fru Rycli11.n~ energidm iiigript~iide.
Det var oclcs&amp; ctt af F) hcnnes sista gliidjeiiiimen, att kort före siii clöd f A ss resultatet af sia verksai11het i den första stil~ei~clie~itcleli~ingei~.
.Fliirclfri, tro: fnst, plilrttrogen, med ljust, skarpt förstAinc1, hörde fru R.~rding t: ill deii.l, soin nncler ett aiisprA1; slöst ytti: e göincle riks andliga sltntter, men n ~ a i i behöfde liomri~a Inelme niim för att ratt f8cst: ~ cletta.
J5on tyckte om att se arbetsamhet 110s barn och bnrnb~brn, lioii fordr; zcle mycket af sig sj5lf ocli afveil af andra, hade ' för egen del snik behofver och försakade garns för cle siim ocli deni som beliöfcle lleiii~a.
Ett ffsiin~triidancle kritiskt drag i heiiiies lynne var nog gruncladt i hennes idealitet, ty icledist vsi: och förblef hoa i det sista och knncle aldrig Itoiiipromissa iriecl srnAsiuthet, ytlighet ocli f d s 1 snspri~k, niir 11.011 möttes cliiruf.
E t t annat drag, som st .. i.rlit framtriiclcle cle sista 3a: eil af hen- nes lif, var behofaet att stulldoni vcwa alldeles ei-isam; hon delade ii5 sin tid emellan praktiskt arbete ocli begrulldande af evighets- t: ~nkar.
Hennes 11iirni: ~ste respekterade clenim hennes öilsltan, ocli iiiira 11eniies clotterclottci: ~ hein ii~reclclc lriirlelrsfalla hiindcr At)) inorinor l&lt;nriii » en cgeii litcii stuga.
» O m ni finna mig cl0d ci-i ino~goil i inin.
sang », Iiticle Iioii sagt, » SA ska iii inte bli bestört; r » .för mig ar det bara som att stig ?i, öfver e11 trihliel; incd iniii orubbliga tro p3 personlig odödlighet och Giicls förbarmnacle kiir- lek har clödeil intet soiii föi.sl; i: ~icl; ur D.
Efter en tids sju1; cloin i-itan svArii, plsgor, somiiaclc hoii stilla bort iitaii s y l h r cl6clskniiip.
Iit~r: ~ld5rer, cii s: iclnn \:; ix lrhr tid Sr fatstig p5 hel.g,juti~~ Kariii l: ydiilg, clRdör skola dc, som fKtt kasta c11 blick in i Ilen- iics i.ili: i, sjii,lsl.i.f,; ~lltirl inccl t; ncksuiiihet niiilnns kvinii: ~n iiled clen ljiis: ~, Irlnr: i, blicken och det vnrnin Iij,irtirt, deii gnmln inccl c h 1 uiigdoinliga hii,iiförelsei.~ för det godas och sannas frnmghg i liket.
, M.
S.
Från 1905 års riksdag.
Blaticl de u l h g: ~ p ~ n s i o m ~ j ~ h s0111 ~ o r, i Ar före1; jgo till riks di^- gens afgöraiicle, niarktes afven Atstskilliga, Eon1 direkt berörde kviii- nors intressen.
E n af ctessa, den oiii ~riiderstöd ti1.l iilrlre be7töf~nide bnr » ntorskor, är i häftet 6 omniimnd.
Såsom förut meddelats, hade f. generaldirektören A., lnders- son motionerat om 7~ögi.e statsbidrng för pe12.s.ionerinr / n f ldi-nrijt nor r: id pl-icntsltobor.
Statsutskottet hade afstyrkt niotioneii iiied deil motiveringen, att » d&amp; de u t d st~tsiiicclel nu utgående bidr: igcii till pensionering, zf liirqrinilor vid högre flick- och saiiisl~olor bc- atiiints s i ny ligeii som år 1 !XE, beträff ande peilsionsiiirhttilingcii för liirariimor vicl Sveriges högre skolor för kvinlig ui~gdom, samt i i L903 i fr&amp;ga om Svenska liirariniiornas pcnsioiieförei~ing, har iitskottet icke ansett sig kiinnri, tillstyrka en hiijiiing riiecl 100, % tf ' dessa bidrag recltzii till niistkoiiimiiiicle gr D. Xot iitskottcts beslut hade reservation afgifvits af biskop Billiiig, soii1 iiheii $c- chn, när iirendet förekoni till bchandliiig i Första kain~ilaren, i i i d varnie förde flickskolornas talan och fr; iinliöll deras etorn bcty- clelse, samt pBpeknde, titt .denna liirariniiekiirs stiilliiing liadc blif- vit ännu s ä n ~ r e 811 förr genom laro \ - crkereforrnens antagande.
Motionen segrade 5.f ven i Före ta kizniriiareii nied Ci9 röster mot 51, som afgHfvos för $skottets förelng.
I Xnclra kaiiiiiiiirchii diireuiot bifölls iitskottcts heiiwtii1l; ui iiied 3 13 röstthr, uiicler det att S6 afgåfvos för motiolieil.
Vid cleii geiiit.iie; xiniiia votcriiigeii segrade emellertid motionen med 231 röster mot 127.
E n annan yeiisionefr !ra.gn, son1 rörde en annu niera raiilotttid lararinnekgr, har iifven varit före.
Den galltle I &amp; p!
cFlrlerrlorus- ~trtcire~~-stöti!
s~~rt~kollii~~~c~~i~~~to~~~tii.
Xecl; tiileclniiig af herr E. Haim iiiarliiiids och Fr. Bergs niotioii hiiroiii .hade etatsiitskottet liein- etiillt, att » ri ksclagen må i ekrif velse till.
Kungl.
X i j: t: inlililin,, det Kungl.
JLaj: t tiicktes l i t a verkstiilln utrecliiiiig, huru \ - i&amp;i, och i Iivad ni511 de frAn smAskolliirmies iii.
fl.
Aldercloi~i~iiiiilc~~tö~ls- anstalt utgående unclerstöclsbeloppet ini böra, höjas, saiiit till rika- dagen iiikomma iiied den franistiilliiiiig i iiiiinet, hvartill cii Sil- dan utreclning mB finnas gifva: ii~lecliiiiig:).
Denna.
- iitskottcts hc~nstiilla~l bifölls i biida kumrmia.
Det ar ju för alla iner iin vii1 bekuiit, uiiclcr hvilka tryc- kaiicle ekononiiska förh3lailcleii deniin liirariinicklu rnrbetar.
Med stor gliidje ni8ste cliirför dlt, solii kali biclrag; ~ att förhiittrii, clcss ~tiillning, hälsas.
Och milii hii; r val lo£ att hopy~e, att dettu kminiarcus beslut akall vara en l jiieglim t f ör cleniia kår, af vcii orii nian hiir i landet nied riittn liar eii viss respekt fiir Kiingl.
f i s
3faj: ts utreclaingar.
sllleclan griiset viiser, clör koil » siiger ett gnninidt ordsprak, som det kaiislre ej vore ur viigen att 115- iniima oril i clettu se~~iiiii: iiih: iag.
Sist i ri~den af ~~11; t » li \; iilnofïSgor » vicl 1005 iirs ïiksclii,g t7en kcinliya röstrtilt.s / 5 .. ~! / nlz.
Dagny hus i ett föregaeiicle nun i- nier i.~ieclclelat Arets inassmotion i iiinilet.
I&lt;onstitutioilsutsliottet 1i: icle - nied e11 rösts niajoritet - afstyrkt inotionen iiiecl föl-.
jancle niotivering: » Fr&amp;pl 0111 imedgifvaiide af politiska riittigheter At kviimw 11nr vid Atskilliga tillfiillen varit förerniil för ri1isdageiis.pröfning.
Yicl 1884 Ars riksdag hen1stL2llcle herr 13org uti en iiioil-i.
nnclr: ~ Iiamis~aren .viickt motion om skdan iiizclrii1g af $5 1.4 och l 9 rilrsdsgsorclniagen, att, ined upp haf v a d e af livad i saniina piirn- grafer fuiines stadgadt diirorn, att endast n1iin iigcle rattighet siht del- taga i val till m d r a kam.n~areii och?
), tt Iruaiici, till leclmlöter i naii~iicla kamniare viiljus, dylik rattighet borcle tillerkaiiilas iiiiii \ - iiJ liv in^: ^, livillien uppfyllde cle villkor, l-irariiiicler enligt sagda pa1: agrafer en 111~tn vore valberiittigad och valbar.
~Konstitutionsutslcottet nf- styrkte i.iiotioneii; och blef utskottets henistiillaii x£ bLc1a karii- r I i f l l e.
At: herr Liiicll~ageii hafvn sederiilera vicl 1902 och .l904 ilrens rikscli3gaï i~fgifvits s5rsltilda motioner, hvilka, l.ilcsoii~ clen i u i föi: evaraiicle, afsigo en sliïif velse till I h a g l.
Mad: t mecl an13~~11an att 1Ata ~ e r l i ~ t ä l utreclnii-ig lr~ röraiicle friigan oin röstratt; it li~i13110r vid va1 till Amclrn Bszn~n~ai: en samt att frsmliigga för- slag i aninet.
Icke l-iiiller dessa imotioiw 11; 1fv,z viiiiiiit uiiclerstijd: d 1const.i tu tioi~sutslco tte t eller bifall af ri1cad: igei-i.
D5r; jiiintc 11aPv; ~ sAvii.1 i inotioiler o111 dli.iliiil eller eljest utstriickt politisk vitliriitt eoiil ock i reservationer till ko~~stitiitionsutsliottets betanknnclen tic1 efter aaiian fr,zii; kstiillts m.er eller ininclre bestiin~cls l i r d pA sAcl: ul mlriit t af veil för kvinnor.
1Chui: u iitskottet för sin clel ur olika synpunkter hyser nll- v: ~rlig; ~ betii.nldiglieter i ~ i o t ineclgifvai~de.
At Ii \ - innor: L£ politisk v.zlriitt, finner sig utskottet iag: ~lundn kixilan best.ridti.,: &gt;.tt spörs- - iniilet, liuriivida och uiicler 11vill;: t föriits %tt.ningtzr dylik vnlriitt ni; i dem tillkomi~ia,, Zr: if clen vikt, att cletsainina förtjiiil: w at t rioggrailt utredas och pröfras.
Utskottet vill.
hiirvicl enclnst gent- emot ~.i~otic) nRrernas uppfattning o !ii kviniinas rtitt i fiirevarai~clc, zFseencle shsoiii siil mening frai~11bll.a~ att saliihiille ts biistn alleiia bör vara cleii bestriinini~~lcle normen vicl beclöinnn.clet af fi:, ' lgan on1 hvilba, sarii11dlsiiiedleuii.iiar böra tillerkiii~iias politisk röstratt.
D5 utskottet eiiiellert-icl iclie anser sig böra uiiclerstödja niotio- i-iiirernns nu föreliggande förslag, Ilar clettn sin grniicl dari, att enligt utskottets mening ticlpunl&lt;ten icke %r inne för vidtrtgnncle af; ~tgaïder frfin riksdagens sida till den sfiluncla viickta fr %gans lusniiig.
Det torde niiniligen niecl fog kuuila p5st.å.~~ nt.t krafvet 1~ii.i.
l '.
'.
p&amp; politisk riistratt för kviiinor, om hiinsyii tages till Iwfolkniiigcii i (less hclliet, 5.11i-i~ icke vtiniiit iiiigoii idliiiiiriii; i,re clleï lifligarc ii,iislutniiig fïAn kvinnornas egen sicl; i, och ittt siiluiiclt~: iiiq) r; iBct p h i i dylik riitt icke uppbiircs ttf iiigoii stuclg: id mtmiiig bli~iitl lsviniiorii: i, sjiilfva.
0ii1 eb är förhållaidet, lurer ock tliiriiied rttrti, gifvet, att en 5tgiii: d i af inotioiiiirerna.
angifvit syftc iclw iir: if fiirhnilcleiirarai~de förhiolllandcii p111i.allitcl.
Och utskottet finiier sii iilycket iniiidre liiiirpligt att iiii, iiiiinii deii sedan lhiig tid ifrHga- satta politiska vdrättsreformeii för iliiiii hlifvit förd till slut, gciioiii beslut f r i n ri1; sdagcns sicla bringa förevarancie spörsn~iil uuiider Kungl.
BSaj: ts oiupröfning, som dRrd ett försrliraiide cllcr fiir- dröjande af nämnda reform latteligen kan uppstH.
I allt fall synes ix~tiirligt wxn, att det, först seclaii 1) tttydelwn och verkningiiriii~: L£ clknna reforin $rinna ö!
' rcrskAclns och I~ctliilii: ~~, liiiï koiiiiiic~ under ö-fvervägmde hvilka iiir " rtt och steg liiiipligcri iii5 vidt: igiis fiir att tillfredsstiillti, ett d 5 ruhliiiucla djiipnre kiindt I~cliof a£ lio- litiska rWighcter för kvinnor, hvarigeiioiii cle riistberiittigdes mtul ytterligare s l d l e i viisentlig i i i h ölras.
Slutligen vill utskottet icke uiiclerliita att eriiirri., liiiriieoiii 1iimi i andra liiiicler, hrilka förete iiiecl. \ - &amp; ra iiiiriuiist 1ilc: irtaclc~ eunifiinclsförh&amp;lla.nde1iy annu icke fiiiiiiit aiiledtiing att ti1lcrkiiiiii: t kviiinor befogenhet att deltaga i dct politiska lifvcts fiirriittnii-ig: ir.
På grund af hvad ofraii blifvit aiifördt, f i r utskottet hematalla, att förevarmdc niotioii icke mS förai-iledri, nfigon riksdagens Atg8rd » 3Iot detta utskottets beslut hade reser \ ~ntioner afgifvits: tf lirï Blomberg, Siire, Lars Berg, Carl Syströin och Rydberg i k ' iirstn Irairiiiiarcii och hrr af Cnllerlioliii, ' E=lowson, Hcrgstrii~u och Stuai ' f i A iidra kamm nreii.
Det var icke utan, att det var nwrl eii \ - i s spiiiiniiig, sim m m deiinu girig inotsfig kmi-iirariias c1eb: ittcr i clciiii: ~ friigii.
JImi hade liksom eii l; iiusl,z af, att deii Ic~iiiliga röstriittsfr5g: iii 113 (Iii sista areii gatt ' fruiii5.t inecl- jättesteg, att l d c dcss iliotstdiic1: irc och cleas vaiineï ini taga salccii incd ett tillviir soiii aldrig förr.
Dct kvinligcz elementet rar ocksh ov: iiiligt starkt rcl) rcwiiterritlt p5 riksdagelis &amp; hiirarliilct: irc clcii 15 i i i n j, c.&amp; f riig: iii. \ - nr fiire.
I Fiirstn kamii~areii öppnades debatten af herr Siivc, s0111 i ett liiiigrtb aiiföraucle i i ~ e d viiriiie frtiiiiliijll clc sklil, soiii tala fiiï k~iiiiiaiis riietriitt.
Raii pipekncle iifveii, att iiiaii icke k m t~ilii, oiii alliiiiiii rustrgtt, s5 l5.iige halt ' va. \ - art folk ~: ?liii; ir hvnrjc in Hytalitle 1); d l - iiiiiniin ringdiigeillieter, eniilt att utvc~clclingrii i Y B ~ tid gdr i d l t iiiera deiiiokratisk riktning och iitt clet L iiifiir fraiiiti (la oroliglit !ter]: an vara d vikt, att i kviiiiin~i Rga det nO~1viiilclig; i koiiser \ ~cr; ~iidc~ clemeiitet B.
För motioileii talade ~iclarc herr l \ ' ieeelgreii, roiii eSrekilclt fïaiiihöll den stora roll, soui Itviiinaii i \ - Kr tic1 spelar sHsoin liirarc.
litiiide hon iippfostra bli£vancIc mcclborgare, s5 borde hon viil oc1&amp; vara koiilyetelit att iitöfva rösträtt.
.
Not iilotionen talade prosten Sjölio1.ii.i och professor F~dllbeck.
Argumentationen var den vanliga: kviailaa liiiizpacle sig ej för de politiska striderna, det vore beklagligt för I-ieiines egen skull, on1 hon skulle indragas i clenz o. s. v. Vid företagen voterii-ig segrade uts1iottet.s l-ieinstii,l.lan inecl S9 röster mot 30.
Det var p&amp; förrnictdagea, som.
denna debatt förekom i Första kammaren; i clei-i Andra kaxnnlaren hacle kloc ' kail redan hunnit blifm.
10 p5 kv3lle~.i, innan man l) &amp; föredra.gi~iilgslistm, soin upp- tog fi,nni~ en 1115ngd viktiga arei.ideii, h m n till denna fraga.
JJ.na t; ankte för sig sjalf: ltoimmer undei.
eAdann förhållancle~~ en verklig debatt till stP111c1, eb nx7,ste clet t-ycla p i ett mycket stort iiitresse.
Men det blef verkligen en debatt utaf, trots den fram- skriclim tiden och tröttheten och br~clskaa.
Notsth~clarnes talan, fiirc: les af 111: Ngcl~zhl., som i ett mycket I h g t nnförande frainiföi: cle cle ~ l d so1l.i.
, han ai.is; I,g t d n emot saken.
Det 17ar alla de ganda s ' kiilen, soin i alla ticler brukat a.nföras mot alla kvinnosaksrefoii- mer: 1-1ein.m.et och kvinligheten stod i fwa, och kvinnorna sj5lfrn iin~liade ej refoi: men; mot cle 4,000 liviimor, soin giitt in i röst- r; ittsföreningar, skulle sakerligen k~i11na st811as det mer an clubbln niltdet förstili~cliga, kloka Iwinnor, son1 voro ifriga motstAnclare till salwl, niennde talmen.
Det gjorde ett egendomligt, intryck att verkligen i lefvancle lifvet f 5 höra upprepade alla dessa ~elzfil, soni ninn SA.
ofta sett mftirda i kvinnorefornieri~aa historia, allt i f r h stridens om cleil lika arfsratten dagar, och oneldigen illfiste.
mrni gifva biuon Bonde ratt, da han sedan i sitt varma och viil- tdiga försvar fi-ji: motionen ann~aïkte, att herr Nyclahls ord hade ljudit som ett eko f r h förflutna tider.
.Man iniirkte ocksa pcS, hela st51-iii-iingen i salen, att 0111 saken 5fven icke skulle ha s % n3; P~nga flera viiimer 5a förr, s&amp; behmdlas d m dock iiii PA helt annat &amp; t.
Grinet var borta - slirattade nian nu, s&amp; var det snarare Rt motstAilc1ai: nes arguinenter - och frågan behandlades niecl hela det allvar och intresse, som ett stort och omfattande reforniför- slag kan .ha ratt att krkfva.
Förutoni af hiif vuclmotioii~ren och baron Boi-icle, som redan oim1&amp;ini-itsY förfiiktades kviiiiiorans snk af hrr Staaff, J. Ohlsson och Wayrinsky.
Alla voro dock eniga - om, att iitredi~iilge~~ af den kvinliga rösträttsfï8gan p&amp; intct satt finge fördröja lösningen af nliinnens röstriittsfriga, och af ven f r h detta l-iA11 hördes antydiiiagar om att intresset för saken blnncl kviiinorna sjiilfva nog 81111~ ej var s i synnerligen starkt.
Motio- nen ' föll oclrsk i denna kammare, dB utskottets 1ieil; istfillaii segrade nlecl 109 röster mot SS.
En lärdom bör &amp; tnliastoi-ie kiiima dragas af debatten om den Irvii-iliga röstriittsfrligan vid 1905 Ars riksdag, och clet är, att a1.l.n sakens viiniler miste hvar i sin stad med allt större ifver arbeta 115, att föra saken frcm~iq; t genom att förvärfva nya nieclleini-nar och grunda ny: .^ förcnii~gar för l; viniin,~~s politislm ~: östriitt~.
,. '
Litteratur.
Lifsprinciper.
Praktiska r i d i olika frAgor.
Bcarlwtning fr8n engelskan.
Författarens förord till ofvannänznc1,z arbete upplyser oss om, att dess första iippriiinelse utgjjorcles af ett Inet ' till en ung k ~ i n n a vid hennes inträde pb .ufI ' &amp; rst) anan, och att af denna lilla begyn- iielse sn~aningoiii u p p r m i t en hel l.
) olr, afsedcl att för ungdom af bada könen vmcz en r,2clgifwre vid uttriidet i lifret.
Ehuru iiii.rinczst riktad till in5n och kvinnor, som Rgnii sig Kt affiirslifwt, viiclj,zr den till all ungdom och pit iss st siitt iifren till andra c°ildrar, ty det gr, som bokens titel iitl.of var, 7ifspri ?zci~er den vill nzerlclela.
Som bekant finiis clct tiindigen godt om liknande böckcr in0111 litteraturen.
Tle£nadsrishet iir intet iimm frAn i gAr, utan det bygges ideligen p5 den grund, soni redan de gamla folken lacle, och viirlden skulle i sanning se tiimligen annorliiiida ut, om eiiclast en liten brLClkclel af all skrifyen lefnadskonst vore prak- tiscracl i det verkliga lif ve t.
Det kan inte precis sagas, att det inlägg i frigall, som gifves i ofvannämnda bok, bjuder p % niigot vidare ori- ginellt eller uppseendeviickande.
Alen hvad man lugnt kan pK- stå iir, att det ar ett sundt, praktiskt och för nutida förhtillan- den viil Ii-impadt inlägg.
Det verkar kanske en smula tröttsamt att i strack lasa dessa ntigot mer an l50 sidor af goda råd, men de iiro troligen inte heller menade att lasas p&amp; det viset utan i smA portioner och med eftertanke.
Jag föreställer mig att den svenska bearbetningen skulle kunnat afiagsna ett och ailnat, soni förefaller i15got tungt, och siikert hade det rarit fördelaktigt ittt p&amp; s5rt spr5k titulera cleii okände läsaren du i stalet för ni.
Skulle nå.gon afclelning skskildt framhallas, vore det viil den, som på ett ganska £örtriiffligt satt behandlar nutidens brHdska och öfreranstrkngning.
Öf ver liuf riid taget ligger bokens stör- sta förtjänst i en klarsynt uppskattning a£ det grundliga och plikttrogna arbetet och i den stora betydelse förf.
tilliniiter retl- bm: liet och sni-ining s8viil inom affiirsriirlden, soin i lifvets iifriga.
fiii: l~~ " lllanclei.
Boken, soin utgifves pB I ' iiritas 1wkfijrlagsaktit~- bolag, Br fursedc1 incd ett fiiïetal af lektor S. 1 '.
ij (lnl,ui.
F. E: .., - $ 1 elfte timmen af IEllstlbetIt, i ' Ur? / 7e1~~tjerlcn.
En ny dag af A.qtm Jl ' n71.7e~be1-q.
Den syndiga gamla människan af Aann TTr~~lt7en1~~rg.
Förr i viirldeii slutactc roii~aiierna just cliir de iiii ~anligcii börja: vid bröllopet.
Det %r inte l h g t ifrhn, att inan ibland
frestas att sslina clet d5.r gamla hecleiiliga i: oi.i.lmreceptet, enligt hvilket hjBltiiinan p5 de fijrsta hiii~clra sicloima pl5.gacle sig half- ~ ' i i g till ~ c1Ocls iuecl inisstanken att hjiilteii iilskacle en annan ocli, niii.
hoii iincltligeii vunilit visshet oii ' i att han liela ticlei: ~ 5lsk: i.t LIS^ henne, ser iijm I-iii-iclei: resa sig i fonn.
af en Ii&amp;rclhjiirt: i.cl ~~appii,, soii: i satt sig i sinnet iltt .ffZ en rik inhg, eller eu högf8,rclig inaiiiiria, som iiuskr~r gifta bort sin clottcr inecl en grefve, och allt iir kaos och.
: förtvifiaii, tills hjii,lten iizecl oförliknelig sjd.fiippoffrii.~g lyckas riiiclda deil sköna ur öf verhängande lifsfara, hvaref ter för- iildrahjiirtn,na \ - ekim och ric1; iaz går ned öf ver iclel lyckliga iiiiinili,r; kor.
Det n r s i enkelt pi, cleii ti.den, » prol:) leii-ien » voro alls inte ~ v ~ ~ r l ö s t och a, seclaii ITLLZII fO1; jt cle pröf vade unga rniinniskorixi, genoln väslainde ö c h, chog mail en liitti~aderis suck, n k ll ' lib17.
5ndtligen lotsat dein in.
i clen iiktci-iskapliga I.i~unneii.
Nu Yiï clet soin st~gclt mycket a.ilnorl.ui.icla.
Den .i.ori~mtisk:: i, ui~gdoimliiirlel;, som iiispiïer: ~dc- rniesïo~ rianerna och cle » svenel; a originalen » hm f iitt ryi7-iii1a fältet f ör.
en iii- och utliindsk li tt.era- tur, cl5.r äli teiiekapligzi, konflikter eller » fria » förbinclclser utgör: ^ ett alleinnriidaiicla tem;: l-, varieradt niecl eller utan talang, wien om- tuggadt ocli 11 t trösknd t snart sagdt i clet oiiiiclliga.
Ilvilket invecklaclt probleni ett äktenskap niellail imtidsiniin- niskor egen tligeii $,r, och Iivilket högst sammai-isatt rnaskiixxi clet i.yninies i en inocläi: in kvinnos; jäl, har inan godt tillfiille att sti~clera i Iclisabeth I \ ~ylenstjci: rias &gt;&gt;I eVk ZInuuea~.
1311 shdain niodiim kvinna ksii - h e d tackeain och Iiiingifven I&lt;iirlelek hålla fast vid e11 inan, som brutalt trninpat Iienne under fatterna, ocli samtidigt d a n karlek i en sorts l.ifslcdn, 1~1,st.a bort sig A t clen förste baste, som lcoinmer i Iiciliies ~ i i g.
Man 1175 inte förui~dra sig, att clet iiktenskap, som ecclml kommer till stRnd för clet viintade barnets skull, inte i n g k ui~cler cle allra lycldigaste auspicier.
I1isharm.oiii och fiirstRmnii7g 5x0 ocksk rAdaiide i clen miljO, c1ii.r f (irf.
pA bokens första, siclor iiiför oss.
Situationen iir tïoviirdigt Uergifven ocli förf.
ger 0s.- i clen unga,, skygga och slutna, hustrun, soni.
sörjer sitt döda barn, en verkligt vacker och fint hiillen * bild - on1 intm 1111 ser bort fi&amp;n cleii iiivecl; lacle förhistoïieii.
3: Iaiinei-i har ilzaii svhnre att koi~lii~e~, till ratta ii ed, d. v. s. sjiilfvn tyl) eil.
Den ytliga, sniatt cyniska badortelRB,zi.eii, soiii i c l l ~ x tarflig flirt, ar ju tydlig nog, men det faller sig g,ziiskn svart att förlika denim bild iiwcl de glimtar af iclealitet, författariiinan spor; lclisIit fiirlihr hans clmg.
Att frii li: ls,z sniiiniiigoin blir kiir i sin n1a.11, iir ~ ' $ 1 i och för sig inte sii uinclerligt, efter som hoil synes yara: %f in.iirgrönalis natur och just aldrig liar haft stora, ansprH1~ pA clet iiianlign.
könet, men cleii sjalf ltanala och » brios hon iitvecklsr mot bokens sliit, verkar riitt oförenlig iilecl c h före- ställning maii i 1) ö.rjai-i fAr oin lwnne.
Dock -- iiiii.nniskor fiir- ändra sig iiiecl ticlcn, och clen modiirna liviini-iotypea har ju, sy- nes det., siir&amp;ilclt rika iitveckl.i~-igs~i~Öjligl-ieter.
Emellertid före- 115, hvil- faller den giingancle gruiicleil af enbart kiiilslost5mi~i~igczr,, - 5
ken cle bdcla i~laknrniis » i elfte tiiniiwii » bteruppbyggclzi lifslycka hvilar, tämligeii osiikcr att riikii: k pi.
Oin tekniken i dcniia bok iir ratt mycket goilt att siiga.
Fijrf.
skrifrer som bekant ett ledigt sl~riik och ar NI god I) criittrrska.
» E12 uy cZnp iir i likhet metl flcrtdet af fru Wahlt !iibergs be- rattelser en tafla ur den stockholiiiski~ hoi~rgeoisiens lif.
Det gr historien om m. hcderlig och finkaiislig, men till det yttre obe- tydlig niaii, som vinner sin Iiiistrus hand iniian Iieriiics Iijartri, 5nnu vaknat.
Allt &amp; %r bra till en tid, i m i i sh kommer l) riifiiingeii, som uppenbarar hur litet niakarm egentligen h a gciyrciisamt och d k p &amp; » deii tredje », som inte gör sig sainvete af att tränga sig inellaii Barken och trkdet.
Olyckan står som en svart nioliivagg vid synranden, nien innan ovädret liiniittr bryta löst, nalkas en siclan där valgörandc stormil, soiii rensar atmosfären och drifver skyarna pA flykten, och i iniirkrets spAr följer xcii ny dag », i hvnrs ljus iilaii och hiistru finna hvztrandra soni aldrig fijrr.
Trots en och annan detalj, eoin inte verkar iifvertygaiidc, har det hela blif vit en tiii liten l~ok, som tvif vclsritan kan riikiias h l: d fru Wahleiibergs biittre arbeten.
» En i l j r chg » 11tkom till julen siisoiii ett led i Sorcliskt Fa- iniljebibliotck och redan har ett nytt alster af deii produktiw.
författarinnans peaiia 15ninwt tryckpressen.
Ilet &amp; r (!n iiovcllsaiil- ling, soni biii.
clen något underliga titeln: &gt;T) el /.
sy / tli! / cr.
yn~ul (e aaii~zniskniz », en titel, Iivilken, liksom omslaga~) la~,iisclic~n, ar e3 litet typisk för innc~hAllet, som gärna ar möjligt.
Maii vanttir sig att clet h k nr friga om sarskildt i~iörka trtflor ur nutida samli5llslif, om brott och frestelser och allt möjligt oiiclt.
Men p&amp; parinen star en mycket baiial iing dain odi tittirr sig i spe- gelii, och det tyder ju på, att iimehallet inte ur sh farligt, I) cn gamla sägnen » Skatteii » stlir utan a11 friga friiiilst i saimlingen.
Nar man ser hvilkct godt grepp fijrf.
hiir fijtt p i cttt illern storslaget motiv, frågar man sig Iivarför 11011 icke litet oftare försöker sig y&amp; ämnen, soiii verkligen I) judn yA.
stoff till (in beriittelse.
Det alldagliga lifvet är visserligen ej fiir ol) ctydligt att fresta en författares penna, meii konsten iir (lock att fA fr: ~ii~ det äkta nianskliga ur de hvardagliga sitiiationcriia och iiitc liit: ~ clet staiiila i idel bmaliteter.
Att denna fara ligger niira till liands för clcn som con miore mMar sm8 geiiretaflor, (larom vittnar ett otrli aniiat i clennn ojainnia novcllsainliiig, iiiedaii itmigen iiiiclrt~ sitlor, eseinpelvis den lilla skissen » Inför det stijrïti.
;, rjuitr, att f i ' ii Wahlenberg ock&amp;.
iiger f örin; Pi.ga att triingli, d jupare iii i sjiilslif vtlt.
J '.
E.
Ett r e f o r m v ä n l i g t - ämbetsverk.
Höjande af clen kvinligp iiinbetspersonal.enri stiillizing var, bekant, motivet till en för arets riksclag fraivilagcl niotioii.
För att styrka sina mgument hack 1nationiirei-i Aberopat Fredrika- Hreliier-Förbui~clets unclersöki-iing r6rnncle » de I&lt;vii-iliga slcrifbi- triideila vicl statens %inbetsverk »; cle slKencle dral fijr en förbiitt- ring af cleana s i styfn~oclerligt behandlade kdrs fö.rhk,l.laiaclen siigcle eniellertid icke viclare tungt för niajoriteten i Fi-irsta kam.inaren, och motioin.ei-i slopacles.
&amp; tisstäniningeri öfve~: iitgAngei1 .d denna 1ifsfr; iga för S ~ inAngi1, L arbetande kvinnor motväges nu af ett i clngarna framlagdt bevis för att cleii ~ippfattning, för hvilken riksdagens beslut var ett ut- tryck, icke clelns af en sa~nhR,llsii~stitution, hvilken haft tillliiille pröfva halten af clen kvinliga arbetskraften.
ITvad son1 l i k Asyf- tas ar ett nyligen offentliggjordt » förslag til l ins trulition, arbets- ordning samt lönestat fijr Förmyndai: ekarnrn: ~~re~is t$instei~iiin.
och vaktbetjänte D, diiri de kcinliqa .sk, .. if (l.it~.i~ir !e~zct.s s tal l ni ng inom v6 rke t. ar föreiidl fcir en särskild utredning.
.
13 ' örmy ndarekimin~ziren, hvillreii tillhör Ri,dstufvurättens första afdelning, silecles a,r ett stncler ?s, icke ett .s % (r %ena alnbets- ve * - d51: af anledningen att det icke upptagits bland cle verk F.-B.-8 ': s iii-idersijkning on~fattat - riikimr, enligt clen iibe- ropade skrifvelsen, bland sin iini betspe~: sonal %,.e I~t: i~rliycc 7) it.riiclen.
Förslaget innebiir att dessa skola upptagas blanc1 » tjR.i ?stem5iineil~.
Iliironi heter det: » Sedan gammalt tjänstgöra ett shdant bitriicle hos hvardeïa protokollsnotarieri.
och ett hos stiirbl~usnota~rien.
Ilessa bitrti,clen ansvara fiir all renskrifinii~g samt bitriiicla uncler expeditionsticlen med hvarjehancl: ~ göi: oini,l.
DA deras arbete 5.r en oiimbai: lig lank i verkets orclinarie funktioner, s i nikste det betecknas s h o m en stor orattvisa, att (.le hitintills imsetts endast som privat ~i-istiillcla och sfilecles varit i afsaknad af en viisentlig clel LZt.
de fijrrn, ' tner, soni verliets öfrign tjiinsten-i.&amp;n Atnjuta.
Ilettn 1-iiis~forhAllanc1e sklille enligt förslaget för framticlen upphöra.
J: likhet .med Atskilliga befattningar inom vissa af statens verk skulle af ven cl.essa tjiinster förbeh Allas för k v i ~ ~ n o hvilka r, toïcle i. alla ufse~nclen bäst l ä n ~ p a sig för desamma. » slrulle erlihl.1~~ fc1.s.t sil- Att cle kviidiga ain.betsii-ir-iehafvai: ~~a stiillning, i likhet inecl öfkiga tjiinsteinlin, heiiiines dock v a r i att g3, fi.ii.
1h1gt i tillrnötesg5,encle, men det betonas uttryckligen i förslaget att cletta irke ii~nebiir &gt;) att de skola bei: öfvas semester, ~jukhgalp och pension, hvilka föi: mAner det tvgrtom iir n~enirigeri tillförs5ki.n, dem 8.
Under villigt erkiii~ ilande af otillriiclrligheten i den ersiitt- ning, som h.ittills tillclelats cle Iivinliga skrifbitr&amp;dena.
för der: rs uiicler Iratnl utförda anstriingande arbete i verkets tjiinst, intyg: .t,r nian, » att det icke allenast %r af billighet pikalladt iitaii ock i verkets eget intresse att At clessn bitriiclen bereda en ii&amp;got brittrr.
; och framför: dit i-iiera tryggad ekonomisk stii,ll.ning ».
~0111.
v
Gtom t~tt, BetriifTsacle lö11eföri11,7,ncr, hit]: &amp; clen; .~ skola f6.r af clern s; jiilf \ - w eller genom andra prt cleras ansvar verkstëllcl ren- skrifniiig i.ippbii,i.it ersi.i,tt.ning s8soin hittills enligt rakning for hvwje vecka (83 och 40 öre pr ark) fi-i~: esIHc, att enhyar af clem s k d l iiga att uppbiim ett arf \ lock: LE 75 kr.
i m~~nacien.
Detta i~rf \ rode sliiillc fA i.ippbKras tifveii vicl styrkt s; jukclom, en mAi~acls semester skulle eïl-iRl.li~s sr~imt slutligen skulle ilrrifbitraclet erhiilla.
en pension IL^ G20 kr.
oin gret efter upl ?inAclcia 55 %r och 25; ?xs t; j iii~stgöring.
De l-iiir: oll~ei.opacle lunefijsmherna förefalla visserligen ej SA l yst~i-iclc att c,j anclrn fiii~bets~erk afgif vit prof pi.
lika stor gene- rositet,, d. v. s. t l B dut giiller omedelbar eïssttning fös clet hinliga i~rbetct.
RIeii ilet iir ~ ?rii~cip.cittalni-iclet soin föstjiinar att upp- ~nlirlrsi~mi-i~as och erliH.i~i-ianclct: tf en ofi ' entlig institutions plikt.
utt sAs01-n eikiind ?~ för trogen t,jiii-ist iifven sörja för cle kvinligi: ~ t0; j5ns tein nelx~E \ ~ar~-i: ~s f rtzinticl. '
Det 5.r att hol ?pi~,s att förslaget, i i i l h n a d t till Stockholms imgistrat a f tre 1eclninött: r i Föriii!
; i1clni.ek; 1~111r1ia1: eii, h \ - ars tjiii-iste- iri2iiii bit.rii.clt detsm-in-i: ~, skall af liungl.
inaj: t sunktioae~: as.
, Föreningsmeddelanden.
Fredrika-Bremer-Förbundets årsmote iigde riim i 1 ' örLiiiiclet.s bys5 tis- tlageii ileii 30 iixij.
M sRv$il orclf.
SiJin vice orclf.
voro, fö.rliiiitlrntlc: itt liiir \ 7a.i.
: l utshg-s Erölie~i 3T: ithilil~~ Silow ittt le il: ^ fö.rliiiiitlliiipnrii: i., Sei1: iii Ars- ocli revisioi~sl~ei.iitt,eIsem för l. !J04 .ffiretlr~pits R.E sekreter: ireii ocli tlec1i: irge l) erilj: &amp; styrelseii reclogjortlc .fl-iil; .eii Adellmrg för clet iiy: a f6rsl: ipet aiigfieiic ' le förbiiiiilskrets&gt;ir i lwiiilaorteii.
Vid tlet diiryA förr#tt: ule valet: it (' le: ifgheiicle sl: .yrel.seinei ' lle~~i~il: tr~i: i ooli siipple: iiiterli: * ~teiwlrlcs ile fiiriitvar: iiiile.
1~ets: irriiri: t m r hiinilelseii.
11etrif: tiicle v d: if revisiwcr, iiietl 11iiCl: riit: ig: .if: itt i stii.llet för dr ' I ' Sved- I~oiii, livilkeii i.iletl clödeii: ifg: itt, li~.i.l~: tdsl~öfcli~ig J&lt;.
1: ' l: iiitisig-Ciylleiibfign ingick suin revisur.
, I: Fröken Gertrud Adelborg liar iiylipcii: ifsliitat eii fCireliisriiilgsie: i Xorrl: mcl, 1iv: i.rvitl Iioii t: il: it i följtiiitle stiitler ocli sninl-dlen: Söderlxiii~ii, i 1 i l e.
Förc- I l l i i s, i: l Hililsall, 1 1 1 1, s e r s i l, i dels tif ile kviiilig: i tlrxgeii, soiii ortlii: .its tlels: ~ f l ' örel8~11iiig~fijreiiiliga1: ii~t, röstr&amp;tt.sföreiiiiip: ir~i: r OCII (Ids: il Freclrili~-Breiiier-1 ?6r1:) 1.ir1tIets oiributl cicli rerksltu~liet, iiietlleiiiliiai~.
I i i i 1) eliaiidl: it: Freilriks Rreiner ocli ~ö.i~~~l11lilets: ti: betsoiiir; itlcii: fdr khiiior, kviiiii: iiis iippplift i 1iei~in.iet och s: iinli %llet och cleii kvinlign eiiiigr: itioiieii och (less hror.
0fver: illt liar förel#siiiii- g a r m iiifitts HE iiitrcsse ocli först ?ieiiile sfi viil rrf yreasen som: if: illmtiii- Iieten odi .föreliisersl; iiii Iioi~iiiiit i Atnjiitnntle: if stor vtilrilj: ~.
ocli $i.st- frihet. '
