# ID: svediakorp-per295
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,814
# sentences: 472
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De kvinliga skrifbiträdena vid statens ämbetsverk., l I förra hiift-ets riksdagsöfversikt ineclclelades, att hr C.
Lind- hagen inkomniit med en n~otion om utredning rörande de per -- soners ställning, hvilka tjänstgöra soin biträden inom statens am-.
betsverk.
Till denna motion har fogats ett tillägg, stödt på clen?
af Fredrika-Brenier-Förbundet igAngsatta undersökiiingeil a£ clei~.
kvinliga tjänstepersonalens förl~&amp;llandea, och clå den promemoria,.
som bifogats motionen, inneh8ller resultatet af Förbundets stati- stiska utrediiiiig, må clen h %r i sin helhet anföras.
* Under hösteii 1904 inlänmacles till Fredrika-Bremer-E ' örbun- det en skrifvelse, diiri en del kviilliga amninieilser och e. o. bi- träden vid stateiis centrala ämbetsverk hemställde, att Fredrika- Bremer-Förbundet ville verka för att » i de ii~iibetsverk, clar den kviiiliga nrbetskraften numera visat sig ounibärlig, inrättades för kyiilliga funk.tioii5rer afseclcla orclinsrie befattningar, med hvilka vore förenad ïstt att vid intrihffancle sjultdornsfall behålla viss del af aflöningen samt att, seclnii viss lefilads- och tjihste&amp;lder blifvit ' uppnådd, komma i htii jutande af pension B. Fredrika-Breiner-Förbundet beslöt, nied anlediiing af denna skrifvelse, att verkatalla undersökning af löneförhåll.andeiia ni.
ni.
för cle vid statens centrala iimbetsverk &amp; nsWlda e. o. kviiiligst bitriiden.
Formuliir uppsattes och, krings %ncles till de resp. verken nied vördsam anhhllllan om cleras fyllande, och inom kort tid Ater- kommo fornzulären nzed vederbörliga uppgifter från.
ambetsverken.
Dessa primkuppgifter hafva sedan undergått statistisk behandling och cleras .innehall sammanförts för att vinna-öfverskhdlighet öfver det inkonina niaterialet.
Hela antalet e. o..
kvinliga ' bitriiclen, ' för hvilka uppgifter liirnnsts af sMan art. att de kunnat statistiskt bearbetas, är 306,; af dessa vor0 248 anställcla med nlilnaclsaflöiiing och 58 med tim-; ~flöniiig .eller betingearvocle.
i. följande .ämbetsverk och styrelser:
Arméförvaltningen, Civilstatens pensionsinriittniag, Civildeparte- mentet, Ecklesiastikdepartenlentet, Domtinstyrelsen, Folkdkolelärar- lies pensionsinriittniiig, FAngvArden, Generalpost-styrelsen, Jord- bruksstyrelsen, Järnviigsstyrelsens kontrollkontor, Kammarkollegium, Kammarratten, Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, Landt- försvarsdepartementet, Landtbruks~tyrelsen, Lotsstyrelsen, Marin- förvaltningen, Medicinalstyrelsen, Natioiialmuseuni, Naturhistoriska R.iksmuseets olika afdelniagar, Postbanksbyrhn, Rikets allmanna kartverk, Riksarkivet, Rikaförsiikringsanstalten, Sjöforsvarsdeparte- meiitet, Statistiska centrnlbyrAn, Statskontoret, S \ - ea Ho£rätt, Sveriges Allmiinna Hypoteksbank, Telegrafstyrelsen, Utrikesdepar- tementet, Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, Veteil- skapsakademien, V&amp;- och Yattenbyggnadsstyrelsen, Of verintendeiita- ämbetet och Öfverst&amp;thWareiimbetets kansli.
De titlar, hvilka bäras af kvinnor med e. o. anställning iiioni iiiimnda verk, äro följande: amanuens, kamrerare, e. o. registrator, e. o. kontorsskrif vare, ritbiträde, arbetsbitriide vid arkiv, skrif ver- ska, skrifbitrade, biträde och extra bitriide.
Titlarna iiro, som synes, många, men innebära sinsemellan föga skillnad i stallning eller löneförhAllanden, särskildt om man jämför huru titlarna an- vändas vid de olika verken.
Arten af det .arbete, som utföres af kvinnor med e. o. anstall- ning, kan hänföras till följande omraden: I lied mhads- i (JIed tim- aflöning el.
beting G0 Reiiskri£iiiilg ....................................... Kartritning .......................................... 10 Statistik ............................................. 16 Expedition samt nppsa; t; tning af skrifvelser 17 85 Granskning och bokföring ..................... Arkiv- och biblioteksarbete samt diarieföring 11 49 Diverse ................................................ ~urnrnal 248 1 Formen för anställnings vinnande är mycket Genom förordnande h a h a anstillts ............ » protokollsbeslut hafva anstallts ........ 2.
ämbetsman 2 2 ........
Uppgift saknas för ................................. / 72 10 48 l7 12 32 - - 85 3 11 58 Suinma 1 olika.
Antal.
% af 24 st. = 192 » = 76 » = 14 D = 14 GO 306 samtliga.
7, ~ % ' 62,s N 24,s 4,r, »
IS7 Angående blder vid intriide i verket Iiimnar undersökningen f öljande uppgifter: .Ar Under 20-25 25-30 30-35 3 5 - Oka,,d &amp; r och d&amp;- .r &amp; r 20 t: I.r öher 1 % l 1 1 iit ta^ ..................... 1100 59 1 4 0 28 21 I % af samtliga ...... 1 1 8, ~ (32,.r1r 19; s 1 13,i, l 8,2- 1 6,s 1 (4 1,: i Aflöni~zg vid firstn a~zst~illn~zclet iuorrz verket har varit 300 400 kr.
............................... för 13 st; = 4.3 % 500 h 600 ............................... » 64 = 20,n » ' i O0 D ................................ D 125 » = 41,s D 800 2 ...............................) &gt; 57 = IS, (; D w ............................... » l 5 » = 4,n D 900 22 » = 7,2 D » ............................... » 1000-1200.
.
Betingsarbete .. ..:.
.l .. .......................... w 7 » = 2,3 Siilimda har för 67 % aflöningen vid anstiillandet icke öfver- stigit 700 kr.
pr år.))
')) Arbetstiden p5 tj %nsteruniniet pr dag har varit 4 timn~ar och mindre .................. för 36 st. = 11,s 5 6 7-9 B ................................... s » &gt;&gt; ................................... w ................................... Obestiiind ....................................... % 63 » = 2 0, ~ &gt;&gt; 196 = 64,o c &gt; = 2,0 5 1,u » =)) &gt;&gt; Afiö ?tingen vid 1.904 61.s slut var för de 306 personer under- sökningen omfattar 500 d 600 kr.
..................................... för 7 = 2,3 % w ................................... D 700 D ..................................... SO0 D ..................................... » 900 D ...................................... » 1000 » ..................................... » 1100 D ..................................... B 1200 ..................................... w 1300 ii 1500 1600 Ll 1S00 » ...................................... » 2000 ci, 2200 w ...................................... &gt;&gt; 2300 och diiröfver ................................. » Betingsarbete ........................................ D ' &gt;) 43 l8 94 44 41 10 35 4 3.
2 5 = 14,o)) = 5,n » = 3 0, ~)) = 14,4)) = 13,4 » = 3,3 D = 11,4 » = 1,3 » 1,o = 0,7 D = 1, ~ =
Af denna tabell framgkr sålunda, att endast I 6 % uppnått en lön öfverstigande 1,200 kr.
= 100 kr.
i manaden samt att öfver hälften 52,g % ej uppnått högre lön än 900 kr.
= ' 75 kr.
pr mAnad.
Dessa siffror kunna väl i och för sig anses låga, nien deras verkliga innebörd får nian dock fram först, om inan ställer dem i förbindelse med antalet tjiinsteilr ..
Antalet tjiilzstebr hafva varit: 0- 5 Ar ......................................... för 118 st. 5-10 D ................................
.
........ S4 » 10-15 D ..........................................)) 42)) ...: ...... ................................ 15-20)) 14 D 20-25 B .......................................... » 31 25 kr och däröfver ................................. » 17.
D 3 8, ~ 3 ' 27,d 13,i 2, 4,~ 10,i 5, ~ ».
) D Visserligen framgk häraf genast vid första paseendet, att S02 biträden = 66 % tillhört statens centrala ämbetsrerk endast en tidrymd, som understiger 10 ar, en omständighet som naturligt- vis har inflytande å lönens storlek, och säkerligen komma, alla statistiska tabeller, hvilka upptaga krinna.~ arbete, att visa stor omsättning i de första åldersklasserna, beroende däraf att så mAngn, af de unga kvinnorna liimna arbetet i och ined det att de gifta sig.
Kanske är det just detta, som kommit vederbörande att för- bise det antal, som, när de en gAng kommit in i ett verk, fort- satta att arbeta där lika regelbundet som den man, som har ordi- narie befattning.
Man har icke agnat en tanke At dem, som grana i tjiinsten, dessa alla, som Ar efter 8r arbeta som extra ordinarier mot en liten eller Atminstone ganska sparsamt tilltagen aflöning.
- SBsom genom en föregående tabell \ - isats, äro de dock icke SA fii dessa, som under en langre följd af Ar arbeta slisom statens tjänare.
Så t. ex. rakna 48 af dem undersökningen gäller mera än 20 tjänstegr, och 17 h d r a arbetat längre tid Rn 25 Ar.
Såsonl bevis m5 niimilas: i Telegrafstyrelsen ............ 1 kvinna med e. o. mstiillning i 31 Ar i Naturhistoriska inuseuin ... 1 w D B i 31 » » s i 34 i Domänstyrelsen ............... 1 B D » i35 8 1 D 1 8 i Järnvägastyrelsens milkontor 1 » » » &gt;&gt; i35 D j ........ a ...... &gt;j
i Lotsstyrelsen .................. 1 kvinna med e. o. anställning i 36 år i Ekonomiska kartverket ....... 1 » 8 » » i 37 B .. i » ...... 2 ».
» 3 i 38 i » ...... l » » » % i 41 &gt;) &gt;) &gt;))) Hvad semester angår iir det icke regel, att sådan erhålles.
Därom lämnar u&amp;ersökningeu följande upplysning.
Full afloning har uilder semester lamnats åt 170 st. = 5 5, ~ % Afdrag af en del af lönen.
.
:.
..................... 46 » = 15,o Ingen semester lämnats eller endast på egen bekostnad .......................................... SO » = 26,i ».
Obestänid ............................................. 10 » = 3,s » &gt;) ' Semestertiden växlar mellan en vecka och en månad.
I kommerskollegium är ingen semester garanterad, men 10 dagars semester brukar erhållas med full betalning.
Vid liingre tids ledighet eller sjukdom anskaffar bitriidet vikarie och aflönar själf detsamma.
I statistiska centralbyrån erhålles efter 3 kalen- derår l veckas semester och efter S kalenderår 14 dagars.
I generalpoststyrelsen erhiilla endast nigra semester.
Vid jiirnvägen erhålla alla 14 dagars semester., Vid sjztkdom erhiilla 22 personer full aflöning, 191 en del af löien, 71 mista hela lönen; för 22 saknas uppgifter.
Af ofvansi$ende torde framgå, att m m har att betrakta den kvinliga khen af extra ordinarier shsom en vid verken under en lhng följd af år regelbundet arbetande personal, hvilken i likhet med den manliga ii ämbetsrummet verkstaller föresatt arbete.
Men dA den extra ordinarie tjänstemaimen kan se framåt mot ordinarie anstiillning med däraf följande fijrmiiner, så har däremot den stisom extra ordinarie anst&amp;llda kvinnan en ytterst osiiker framtid i alla afseenden., Hon kan .nfslcedas utan rimlig anledning.
Hon har låg aflöning, och löneförhöjning liininas sent, hvilket med de dryga kostnader, som iiro förbundna med vistelse i Stock- h ~ l i n, tvingar henne att taga mera extra arbete, an hvad hon egentligen rår, .med, hvilket återigen kan återverka på hennes arbe tsförmfiga.
Det fisnes arbetschefer, som hafva för regel att efterhöra, huruvida sökande af anställning vid.
statens verk har föräldrahem i, .,Stockholm, hvilken fr %ga innebär att chefen förstiir, att döningen icke kan betiicka utgifterna för ett anspråkslöst lef-
nadssätt, utan att staten såsom arbetsgifvare beräknar att föräld- rarna skola bestrida en del af kostnaden.
&amp; lärk väl!
Här är ej frhga om enelhg lön under det inöfning till ett arbete äger rum, utan om en så låg lön under en följd af %r, att den arbetande icke kan bestrida sitt uppehälle inom den samhällsklass hon tillhör.
Afven sedan högsta lön uppnås är den ej tillräcklig för att nAgra afsevärda besparingar skola kunna goras för den tid, då man ej langre orkar arbeta.
Den manliga tjänstemannen, s&amp; också vaktmästaren, kan se framåt mot den tid, .d&amp; han skall blifva ordinarie, och än langre fram till den tid, d % han blir pensionsmässig .. Och afven i de lägre anstilningarna och lönegraderna är dock alltid beriiknadt, att en man skall p % den lön staten bjuder kunna hafva ett eget hem, om ock ansprAkslöst.
Ingen skillnad göres för gift eller ogift tjänsteman.
För de kvinliga extra ordinarie däremot är lönen s % knappt tilltagen, att den under en lång följd af Ar %r otill- räcklig för att därmed bestrida kostnaden för enkel inackorde- ring, och äfven för dem, som tjänstgjort 20-30 år, är den icke tillräcklig att förskaffa en n %gorlunda angenäm tillvaro eller eget hem, utan de äro ofta hänvisade att äta på hush %llsskola, bo i deladt rum o. d.
Förr ansago de manliga släktingarna sig haha skyldighet att sörja för de kvinliga.
Nu ej så.
Vi måste därför komma därhän, att staten blir intresserad jämt51 för den kvin- liga statstjänarens stallning och framtid, en fr %ga, som hittills skjutits åt sidan.
Ofvannämnda 306 biträden äro dock ej.
de enda, som arbeta inom de centrala ämbetsverken.
En del finnas, för hvilka be- stämda uppgifter icke erhallits eller hvilkas ställning inom verket W så beroende af tillfälligheter, att de ej kunnat medtagas i den skrif- statistiska bearbetningen.
Så t. ex. finnes i F.i9za~1sdepartementet biträde w utan fast anställning eller fast döning D. Renskrifnin- gen betalas nämligen pr ark eller efter använd tid.
För renskrif- ning hvarje dag kl. 11-3 betalas 2 kr.
pr dag, för extra timme 60 öre i timmen.
Annan renskrifning betalas arkvis - vanligen med 50 öre arket.
Därjämte har Finansdepartementets nuvarande i snart 30 år använda kvinliga skrifbiträde plägat vid hvarje års slut tillställas en särskild gratifikation, som de senaste Aren upp- gått till 400 kr.
PrAn Suen hofrätt har endast en af de där an- stälida kunnat medtagas, eniir arbetet för de öfriga 7 är ordnadt '
pA sådant sätt, att ingen uppgift angiiende årsinkomst kunnat vinnas.
De skola dock finnas å arbetsrummet dagligen 3 ' 1, timme för att vara till hands för skrifnings .mottagande, kollationering m. m.
Ingen betalning för dessa timmar, endast det arbete, som därunder utföres.
Ofta kan arbete dock lämnas forst mot mid- dagen.
En af de vid Svea hofrätt anställda har arbetat där i 24 hr, tv&amp; i 21 Kr o. s. v. vid meteorologiska anstalten iir tEtminstone 1 kvinna anstiilld med 60 ' öre pr timme.
Öfriga uppgifter saknas.
I rilcsarkivet tjänstgöra flera » af skrif verskor », hvaraf dock endast en med fast anstiillning, » ehuru somliga haft stiindigt ar- bete för riksarkivet eller enskildes räkning)).
.
OfvanstAende, p&amp; så många talande fakta byggda motivering af det berättigade i motionärens vädjan till riksdagen för den vanlottade klass af tjänsteinnehafvare det h5ir gäller, har lik- som sjiilfva motionen underställts statsutskdttets domstol.
Men, om man undantar en röst, afgifven af herr S.
G. von Friesen för herr Lindhagens förslag, har utskottet stiillt sig afvisande till detsamma.
Det bestrider visserligen icke att i särskilda fall ~ k % l föreligger att » åt kvinnor som under lång tid och på stadigvarinde sitt arbetat för - statens rakning bereda nAgot underst.öd, när de, på grund af sjukdom eller Lilder icke längre kunna fortsatta sitt arbetes, men smed afseende 9, de synnerligen vidtgående konse- kvenser w, som tillämpningen skulle medföra, har utskottet ansett sig böra afstyrka motionen.
Att riksdagen, i dessa » de stora frågornas » tid, icke skulle ägna någon synnerlig uppmiirksamhet åt detta lilla ärende, var tyvärr att viinta.
Motionen har också, trots det att Andra kammaren tillstyrkt herr v. Friesens reservation och trots flere firstakammar-ledamö- ters viiltaliga förordande af densamma, fallit på Första kam- marens afslag.
Amalie Skram.
Med Amdie Skram, som afled den 14 niars detta år, bort- gick en af Danmarks niest framstående författarinnor.
Till börden norska - hon var nämligen född i Bergen 1847 - kom hon genom sitt senare gifte med författaren Erik Skram att bo- sätta sig i Danmark, och fattade en så varm tillgifvenhet för sitt nya fosterland, att hon snart satte sin iira i att vara och anses för uteslutande danska.
Amalie S k r m s första litterära debut skedde &amp; r 1882, d&amp; hon utgaf en bok kallad » Madam Höjers inackorderingar » 1885 följde en större roman, ~Constance Ring », och ett par år senare utkom första delen af hennes mest betydande arbete, serien » Hel- lemyrsfolket », som i fyra, hvar för sig tamligt fristiiende böcker, behandlar norskt samhallslif ur olika klasser, dock närmast den fattigare befolkningens.
Inledningsboken » Sjur Gabrieb är en med mycken kon~t~närlighet genomförd skildring af en fattig fiskares och lians hustrus lifstragedi.
Det ar en skarp brottnings- kanlp mellan goda och onda makter, som spelar in i denna lilla berättelse.
Fattigdomens grAa ödslighet kan knappast målas nied niera skriimmande phtaglighet ii11 på dessa sidor, den niistan hopp- lösa kanipen mot nöd och öfvermäktiga frestelser kan svirligen finna ett niera gripande uttryck.
Skildringen snuddar ofta vid det rha och brutala, nien hvad som lyfter den p % ett högre plan ar den oniisskanliga varma medkänsla, som skälfver under orden, samt fiirfattarinnans förmhga att söka sig fram till den lilla gnista af sann niänsklighet, soni flämtar under lidelsens och syndens för- kväfvande aska, och hvilken i detta särskilda fall ger sig luft i en skygg och uttrycksfattig men oandligt öm faderskansla.
Det ar nu detta par och deras afkomlingar till tredje och f jarde led, som bilda stoff et till cykeln » Hellemyrsfolket D.
Deras släkthistoria ar en skildring med många mörka, ja, t. o. m. mot- bjudande sidor, där ar lögn och brott, som gå igen, olyckliga äktenskap, otyglade passioner, nöd och svRlt och misslyckanden.
Men ingen kali frfinkanna dessa böcker att vara skrifna a£ en konstnarshand, tekniken närmar sig ofta fullandnbgen, och hgr finns den oändligt skgrpta iakttagelseförmåga, den finess i detaljen, som ar ett betecknande drag för norska och danska böcker i all-.
.
193 inänhet ocli Iranske i all synnerhet för dem, som stanzina friiii » httiotalets » mera f rainstående författare.
Bland Ainalie Skrams senare böcker intaga s Professor Hie- roniinus » (utgifven 1S95), och dess fortsättning » Paa Sankt Jmgeiis en särställning.
De utgöra niiniligen en nästan dagboksartad fram- ställning af lifvet på ett par af Danmarks större dårhus.
Man skulle här kunna tala o&amp; en rent fotografisk konst, vore det icke äfven i denna bok, som tillkommit i afsikt att visa en brutal dArhusliikares ödesdigra makt öfver hj5lplösa patienter, samnia intriingande slrildringsförmiiga och samma flödande Adra af med- kiiiisla, son1 kRniletecknar Anialie Skrams öfriga arbeten., DA hon i » Prof essor Hieronimus » beskrif ver hur den sammanlagda bördan af nianskliglietens tiderna igenom hopade lidanden lägger sig öfver Elsa Kants bröst, kiinner inan, att det ar just denna förilinimelse, son1 ofta satt pennan i Almalie Skrains egen hand.
Det är så mycket i hennes diktning, som ger en kansla af hnr lidandet i och för sig synts henne som lifvets föriiiiinsta storhet, på sanima gång som detta fyllt heiines själ med en disharmoni, en inre splittring, livilka i sin tnr förklara det, son1 i hennes författareskap verkar abnormt och friinstötande.
FA af fru Skrams böcker gifvn detta intryck s i tydligt so111 en af hennes senaste,)) Julehelg », ett arbete SA uppfylldt a£ venlod,, så rikt p&amp; resignationens skygga poesi, att det i detta hiinseende knappast stAr tillbaka för Lies # Den freni- syntes, med hvilken denna bok i mer i i i l ett lianseende synes mig st&amp; i sliiktskap.
illeii s&amp; skär midt igenom denna rent musikaliskt vackra bok ett skorrande ljud, en oupplösbar die- sonans, och nied omotiverad brutalitet slas dörren upp p&amp; vid gafvel till sj5lens n~örlraste skräpvrk.
- SAdant är lifvet, skall inan måliiinda saga, s5daii .ter sig clen nakna sanningen.
Meii det finns dock flere satt att nl8la sant, ocli det vdldsanimaste iir l h g t ifrdn alltid det mest konstniirliga.
Förspillda iniinniskolif, misslyckade existenser, ar det nlljäni t varierade telnat ' i Amalie Skrams diktning.
Se t. ex. clen lilla novellsanilingeii s Soinnler ».
Med undantag af den sista beriittel- sen om ett barns alskliga drömvärld, i ?iöter oss idel ofrid, grämelse, Anger, missriikningar.
Det hela konliner en.
att t h k a pA en in- stängd fågel, soin slAr sina vingar blodiga mot rutan.
Den tid, fran hvilken Amalie Skrnnls första upptriidande daterar sig, lS80- talet, liar i, mycket.
skänkt sina typiska drag At hennes författar- personlighet.
Hon hpr dess oförskriickta niod, dess iirliga saii-, n
194 ningssökande men ock allt det jasande, bittra och otillfredsställda, som ligger i hvarje Sturm-und-Drang-period, ÖfverinAttet af kraft, som lätt sl %r öfver i brutalitet och en uppriktighet, som vajer för ingenting.
At Amalie Skrams konstnärsgiirning har den danska nationen skiinkt ett otvetydigt erkännande genom att tilldela henne ett för- fattaregage.
I egentlig mening popiilar,z hnfva hennes böcker där- emot aldrig blifvit.
Under sina senaste år vm hon sysselsatt med ett större arbete med titeln » Mennesker », som hon knappast torde hafva afslutat, nar clödeii s % ovantadt afklippte hen- nes lifstråd.
F. E:: F Svad söndagsmor,9onea ur skön, hvad himmelen tir ren och klar!
Jag 750r dem spira lifvets frön, d d fram en vcirflakt far.
3Vaturen ock, en kyrka dr, hvar tufva är en bönepalz, ett altare ar stenen da7; en pelare hvar tall.
1 skyn är rest en predikstol, och tempelorgelns helga brus, vid sakta flukt och mo~gonsol är skogens dofva sus.
=tir frie andens talan f&amp;s inzbnder 7bimlahvaZf vet Mci; och hjkrtat a f Guds godhet rörs, som tar sig an huart strci.
Ett h&amp;rli-.t Zifvets Zöftesord oss ger naturens söndagsblick, och, ingen, ingen till Guds &amp; ord här utan hugnad gick.
%o tfe~t bol&amp; WFEJM er.
En dansk halsovårdsanstalt.
Vid en af de mest tjusande punkterna på Själlands fagra Öresundskust ligger det bekanta Skodsborg, nu för tiden en sam- lingsplats f ör turister, rekreationssökande och blaserade nlänniskor, soin finna societetslifvets omplenterancle i landtlig orngifning för en tid pikant.
Dess » ~pptiickt » förskrifver sig emellertid ej fran i går; - redan Fredrik VII hade, dA platsen var mera oförfalskaclt landtlig ii11.
nu, för sig och sitt hof har.
en omtyckt tillflyktsort, hvara niurar ännu ' kvhrsta.
Men dar den bonvivante kungen och hans kavaljerer fordom förlustacle sig, reser sig nu en anstalt till den lidande mänsklighetens ' f ronlnla.
Skodsborgs smzntoriz~~n har fran en ringa början för omkring sex Ar sedan iiu utvecklat sig diirhäa, att redet blifvit det för t r h g t, trots clet mest ininritiösn anviindande af det utrynlnle, som finnes.
Men de principer, Rom tilliinlpas vid denna anstalt, göra den till icke en b l a d inAnga sådana, utan till en i sitt slag tämligen ensamstående i Norden.
Man har har fullt ut realiserat den sanning, som i vAra dagar begynner genonitränga det allmänna medvetandet: att det icke iir liikarne eller medicinen, utan natztrefi., som botar, och att hvacl det galler N a t t undanrödja hindren för dess verksamhet samt hjdpa naturen att hjiilpa sig sjalf - och som de yppersta medel h5rför anser man sol, luft, vatten och en förnuftig diet vara.
Tilliinipilingen af ' dessa id8er sker närmast efter den nietod, som anviindes vid Battle Creek i Michigan, professor Kellogs jiittesanatoriuin för 900 patienter, som fått Rtminstone ett dussin dotternnstalter i nya och gamla viirlclen och blifvit en högskola för läkare och sjukviirdare.
Strax efter ankomsten till sanatoriet tages man om hand af öfverliikaren eller en af hans assistenter, och sedan diagnosen efter grundlig undersökning blif vit stiilld, f år man sina ordinationer och lämnas i hiinderna på en af anstaltens präktiga vhrdare eller sköter- skor.
Och nu börjar en behandling, som man först tycker alldeles kramar ut den smula lifskraft man har i behåll - men slutar med att finna välgörande.
Elektriska ljusbad af olika slag, heta och kalla packningar, viixeldusch, sitt-, tallbarrs- och elektriska bad, salt- och oljegnid-.
- ningar samt massage iiro flitigt använda, och den soni förut huf- vudsakligen » kneippat &gt; .känner sig nog en smula tveksam infiir det rikliga användandet af varmt vatten.
Sommartiden set man ock att utnyttja det välsignade solljuset, med hvilket dock intet af människor uppfunnet surrogat kan mata sig i hälsobringande kra£t - och har inan först en stund » stekt » sig i en sol bads säng^^ och sedan tagit afkylning i det härliga salta vattnet - ja, d h k b n e r man sig som en förnyad nliinniska, för hvilken värk och trötthet äro minnen blott.
Nen vi gå u t och använda var nyvunna kraft till en liten orienteringstur å sanatoriets terräng, soni sträcker sig anda ned till Sundet.
I eftermiddagssol blir detta stundom s % djupbliitt som sjalfva Medelhafvet, och fantasien förvandlar då lätteligen de guldskimrande striinderna af ön Hveen, soni brant stiga ur det bl % djupet, till Capris kust, och i sådana ögonblick kan man ej kalla Nordens himmel och haf bleka.
Vill man dock se Skodsborg rikt.igt bedårande, s5 bör det ske i niånsken.
BfQnen är ju, soni bekant, en stor konstnär, dril det giiller poetisk omvandling af alla värden, och far den d i ett s&amp;dant material som här att skapa af, så åstadkommer den miisterverk.
En sådan afton ar det svart lösslita sig frin det dunkla, drömmande hafvet, öfver Iivilket hiinlaljuset tyckes bygga en bro » från för- gängelsen hän till det evigas land », medan ur djupet stiger en suck, att dess böljor dock %hunnit endast en jordisk kust, icke det evigas strancb, och själens strängar stammas i samklang med all naturens oändlighetsträngtan.
Låt oss vanda blicken fr&amp;n hafvet till sanatoriets byggnader, som gladt lysa i de röd-hvita fiirgerna genom ett flor af grönskande kläxigvii,xter, som skänka så.
mycken poesi afven &amp; t de enklaste danska boningar.
Dar i fonden ligger sanatoriets hufvudbyggnad - under Skodsborgs hof- %ra kavaljersflygel - och på andra sidan om den stora inkörsvagen kontorsbyggningen - fordom Fredrik VII: s stall - samt ännu liingre till höger, sträckande sig ned mot sjön, sonlmarmatsalen, för hvilken en norsk » fjeldspisestue » tyckes ha varit förebild, och därutanför s % val soni längst till vänster finnas » liggehdler », dar man ser de svagaste patienterna, skyddade för vinden, njuta d sol och luft, när de ej föredragit att nlecl sina hvilstolar flytta rätt ut i det intensiva solskenet vid stranden.
Kring sanatoriets nyss nämnda centrum ligger spridd ett antal villor vid den brant stupande stranden eller upp mot den prakt-
fulla bokskogen, hvars mjuka linier och rika grönska iiro en hvila för ett trött öga och sinne, och ur livars dunkel trast, fink och näktergal lata sina morgonhymner tona, niedan de niånga vägar, soni slingra in i dess djup, locka in i » skogsensamhetens förtroll- nings.
Har man aldrig så litet lärt sig förstA naturen, SA kan man ju aldrig kiinna sig ensam i dess sällskap, och har finnas många intressanta bekn ' ntskaper att göra från skogsviigarnas pärla, den fagra Böllemolen oc ' h dess orngifningar, till den harliga strand- pronienadeii, som särskildt i aftonbelysning verkar s&amp; bett-tgande.
Den ena vackra taflan efter den andra upprullas mellan ramen af stitliga g,zinla trad öfver det dimblå hafvet med sina hvita seglare, som i den mystiska belysningen likna spökskepp, medan fyrarnas skiftande ljus tindrar fram och svinner för att åter flanima upp, a v e n p&amp; Sveriges strand, från hvilken de tyckas bringa en vanlig halsning till dess barn på friimmande kust.
Att befinna sig p&amp;, » utländsk » botten och likväl skönja sitt land, förlänar en viss hemkänsla, åt hvilken en gammal jänitlandsk prost vid Skodsborg gaf ett rörande uttryck, d&amp; han till svar på en anmärkning, att det var Sveriges kust man s$g afteckna sig mot horisonten, genmalte: » Det vet jag nog -.
tror ni, att jag annars skulle kunna vara l-iitr?
!~ Har man intresse och krafter för längre vanclringar, s % finnas utinarkta mal för sådana i omniijden, såsom Danneskjold-Barnsö- godset » Enerum &gt;), hvars storartade » have » är verkligt sevarcl och för svenskar speciellt intressant med sin &gt;Karl XI1: s kilde)), ur hvilken ' den kunglige hjälteynglingen släckte sin törst under det » &amp; fventyrs » - lika Själlandståget; - vidare Eremitaget och Dyrebaven nied sina smidiga, förtroendefulla riidjur, V e d b ~ k och Taarbrek med sina många rikemansvillor, inbaddade i den harligaste grönska, Klan~penborg, till hvilket man har att viilja mellan strand- eller skogsväg - och många flera platser.
.
.
Med tiiget når man på en halftimme ICöpenlianin med dess rika konstskatter och rörliga lif, och vill man skåda en kontrast mot storstadens li£ och larm, hvilken ligger denna så nara, som ytterligheterna ofta hvarandrs, så försalttes man på en kort stund, förr medels en ålderdonzlig karet, nu pr automobil, hvars Atskil- liga gånger timade förolyckanden gifva stoff till underhållning på - f&amp;rclen, ut till den lilla lots-.
och skepparstaden Dragör p % Aniagers östspets.
På vägen dit öfver den fruktbara ön, som i. superlativ grad förtjiinar det nf en norska At ' Dmmark gifna namnet i) pancl-.
bageland *, passerar man den s. k. Hollanderbyen, så benämnd efter de nederliindare, som af Christian II inkallades till triidgårds- odlingens friimjande och hiir fingo sitt stamhiill.
Med deras iitt- lingar kan man få göra bekantskap i de fryntliga ~Amagerkonernes, som pk Höibroplads sköta försäljningen af frukt- och grönsaker, allt jämt bibehallande sitt urspriingslands dräkt, liksom ock manga af de rika bondgardarna i byalaget i sitt inre bevarat den holländska typen.
Men äfven fjäderfaafvel är en viktig näringsgren för ön^ befolkning, som i detta afseende torde vara huf vudatadens för- nämsta leverantörer, och på Dragörs pittoreskt oregelbundna gator, som fr %n båda sidor slutta mot den i rriidten beliigna rännstenen, promenera gravitetiskt eIler stracka sig gemytligt feta ankor och giiss, hvilka till den grad känna sig sasom situationens herrar, att vagnar och fotgängare ni %ste viija för dem, och man blir helt perplext, nar plötsligt midt för ens fötter från någon öfver gatan lik en klippa öfver låglandet sig höjande sten, majestatiskt reser sig en viilfödd gås.
Det ar en idyll, som verkar än mer komiskt geacm de st %tligt klingande hufvudstadsnamn, såsom Gothersgade, Store Kongens Gade o. s. v. med hvilka de gator, som bilda ramen kring densamma, prunka.
» I Dragör oplever man absolut intet,, sade en a£ dess sommargäster - men just därför lämpar det sig till fristad för dem, som ute i den vida världen upplefvat £ör mycket af ondt och godt och nu söka hvila i den stora stillheten och hälsa i den saltmiittade hafsbrisen.
Stundom anordnar afven sanatoriet en utflykt till lands eller sjös för sina gsster, exempelvis med det egendomliga och minnes- rika Hveen såsom inAl, eller en akjöretur,, som med förkarlek tages till Ljungby, med sina samlingar, ett Skansen i miniatyr, nästan uteslutande hopbragdt fr %n de forna danska provinser, som nu äro införlifvade med Sverige och Tyskland.
Med intresse betraktar man den öfvergångstyp friin forntidens af många spridda byggnader bestiende gårdar till v %r moderna stadskulturs starka centralisation, som erbjuder sig i den sekelgamla, af vind och vader gr&amp;a boning, genom hvars väldiga portar gästerna i galopp körde in i huset, afselande sina hastar i de % ömse sidor behtliga spiltorna för att sedan njuta af den langre fram beliigna härdens varme och välfagnad samt, efter grundlig förplägning, sofva ut i de sällsamma, sk %pliknande bäddar, som vor0 anbragta öfver hvarandra i de nischer, hvilka inredts till sofgemak ii b %da sidor om eldstaden.
I narheten a£ Ljungby ligger den första a£ Grui~cltvig upp- riittade ocli annu best8eiide folkhög&amp;olan samt Sorgenfri slott, numera sonimarïesiclens för » vars Christian)), hvilken man stun- dom, siivii1 son1 andra medlenlinar af » den elskede, höie farnilie », möter p&amp; v5gar och stigar.
- Ja t. o. m. den åldrige monarken kan man fti se p % l&amp;nga turer, r m k ocli spänstig, körande sin jaktvagn, hvilket sannerligen kan kallas ett kraftprof vid 86 Ars cllder.
.
Hvarmed roar man sig da vid sjalfva sanatoriet?
friigar ni.
Ja, har finnes ingen direktion för » nytta och nöje, - ty hit kommer man ej för att roa sig utan för att bli frisk, och » man har inte roligare an man gör sig ».
Men man gör sig ganska angenämt, t. ex. genom anordnande a£ en liten aftonunderhAllning i den hemtrefliga salongen, hvarvid befintliga talanger tagas i ansprhk - den ene bidrager med en shng eller ett musikstycke, den a n d ~ e med nhgot litet föredrag eller en » oplzsning » -- eller kommer någon s utsocknes^ föreläsare, såsom den äfven i Sverige bekante spirituelle doktor Renedictsen och fröjdar oss med ett föredrag, som är » saa friskt og fyldigt, at det fremlokker bitade smil og nye tanker ».
En hel nordisk koloni, i hvilken norrmannen dock äro fåtaligt representerade, finnes i regeln har, och tillfälle gifves både till intressinta och värdefulla bekantskaper samt studium a£ de olika folkkaraktärerna.
Skandinavismen ar företrädd ock&amp; bland nnstal- tens personal och det i ratt.
sillsan~ma proportioner - s % fanns i somras bland sköterskorna tre norskor och en danska - resten idel svenskor - och ungefsr enahanda var förhtillandet bland de manliga sjukvhrdarna - ett nog så egendomligt faktum vid en clcinsk anstalt, hvilket dock finner sin förklaring i öf verläkarens sympati för den svenska dugligheten 8ch arbetskraften.
Denna sympati delas af patienterna, afven de danska, från hvilktt man kan fti höra.
siidana yttranden som: » Nei, vi vi1 ikke have de clahske - de er san dovne - vi vi1 ha de svenske! » Och sannerligen göra icke vara landsniiin och landsmaninnor heder At det svenska namnet härute bAde genom sin skicklighet, sbrn af en person, hvilken ägde förutsättningar för dess bedömande, fick det vitsordet: pen sådan behandling får man ej nhgon annanstans ')), och genom sitt soliga, hjärtevarma viisen, som ger en shdan hem- k5ilsla At de sjulrlingar, som sa,mlas hit.
*
Fragar man nu efter resultatet af behandlingen och för h ~ i l k a sjukdonisformer den bäst lämpar sig, så torde svaret böra blifva: alla, men siirskildt vill jag framhalla de lyckade kurer, son1 gjorts i fall af blodbrist, förstörd matsmiiltning samt reumatism, Bllcommor, d ' hvilka s&amp; n~ånga lida.
Af den sista kategoriens patienter fanns ett sorgligt urval, nzen med godt hopp om tillfrisknande.
Många uttryck af tacksamhet finner man ocksB i gästernas bok, och många torde ännu finnas, iifven bland mina land~miin, som skulle hafva godt af bekantskapen med Skodsborg.
De svenska anspråken p5 prydlighet och bekvämlighet gör man dock bast i att lilmna hemma, ty den danska förnöjsamhet ena nr afven i detta afseende betydligt större an v&amp;r.
.
.. Annu biittre vore dock, om vi kunde få ett svenskt askodsborga, hvarined jag ej menar, att detta skulle i d l a stycken tagas t.ill modell - det vore icke ens önskvärdt - men dess lednwde grundtankar borde vi svenskar tillegna oss, och vi torde 5ga Atskilliga förutsiittningar för att ännu lyckligare kunna omsatta dem i lef- vande lif.
Blefve den danska anstalten p&amp; detta.
satt pioniar i Norden för en mer naturenlig halsovhrd, s % vore den ju Sven ur denna synpunkt uppmärksamhet och heder värd.
Henri7ca Sch efr ?~.
Föreningen för sömmerskor.
Återblick på ett &amp; gofemårigt arbete.
.
.
VBr tid nr san~manslutningens, organisationens.
Erfarenheten har visat oss vhdan af en dylik association, nar den icke ledes af en allsidig riittffirdighetskanslas och en högre sedlig fri- hets principer.
Men det skulle i sin tur vara en orättvis konsekvens, om vi daraf drefvos att förneka det berättigade i själfra samman- slutriingsidén.
.
Den svaga och ensamma kan ofta icke finna ge- hör för sina berättigade önskningar, den enskildas ansträngningar blif va mhngen gång fruktlösa, medan en samf älld straf van vinner mklet.
Tanken på inbördes.
7tjakp har visat sig i hög grad lifskraf- tig, det 5.r en framtidsidé, som på alla omrhden vinner alltmera terräng.
Och det ar vanligen af största intresse att ifraga om en rörelse, som mäktigt brusar fram, följa strömmen tillbaka till dess första iippriimelse 14tngt borta i stillheten och glömskan.
' Den rö.relse, vi nu g; % att 5.giin iifigrx ' ord, har viil inte, n %tt s % stora clim.eiisioner, imen clen &amp; r dock, afven den, ett bevis för viix,ziiclets lag: Rör nbgot mer an 25 %r sedan koni en variiihjiirtad kvinna att i en clansk tidskrift läsa en uppsats om ~Gjensidig Hjzelpefoïening for liviiidelige Haandarbejdere~.
De diiri uttalade tai-iliarniz slogo genast rot 110s henne.
hföjligl-ieteii att afven i Sverige f i något sadant till stånd började alltmer sysselsätta henne och efter Atskilligt förbereclande arbete kiinde samma kvinna, fru Elisabeth Nyström, född Rosenius, taga de första ste- gen till bilclnndet af en sVensk » förening för söminerskor ».
Detta voro c15 50 till antalet.
I början sam- var ISSO.
hiledlen~n~arne lticle fru Nyström den lilla skaran till samkviim i sitt eget hem, under clet 11011 samtidigt genom personliga besök p&amp; arbetelolrderilt~ lyckades iitverlra en del sanitura reformer, som underlättade söm- ners skornas arbete.
För att f5 en ekoiloinisk gruildval att bygga p&amp; kallacles ocksa ett a n t d personer till liedersleclaniöter i före- ningen.
Då denna Rgt b e s t h d i fem Ar, uppriittades ett litet sominar- hem i trakten af Gnestn, dsr tjugo af medlemmarna kunde bju- das en i n h a d s kostnadsfri hviloticl.
Det ökade medleimsantalet gjorde snart %stugan för trangs, och efter ett par flyttningar har nu föreniagen sitt son~mai: hem p&amp; Vadclö, där mknga af medlem- nmi: na under årens lopp njutit en viilbehöflig och valförtjiint ïe- kreation efter vinterns inödosailima arbete.
Föïei-iingens största praktiska uppgift ar emellertid clen ge-.
iilensanlma sjiikkassan, l-ivartill hvarje medlem inbetalar 15 öre i veckan (de som fyllt 40 Ar erliigga 26 öre).
Kassan lainnar A t nledleiilinarna fri 1.5kmev&amp;rd och medicin hela &amp; r&amp; on1 och i sjtikhjslp ' i5 öre om dagen intill 13 veckor p&amp; dret.
Betydelsen, hkaf kan knappast öfverskattas, clB inmi vet, liiir ofta den fattige drar sig för att söka llikaren, &amp; nda tills clet %r för sent.
Förenin- gem sjukkassa ar nrimera inregistrerad och &amp; tiijiiter statsbidrag.
] En aana11 nyttig gren Izf föreningens verksanihet iir pensions- loiideil.
Till deiiila iiibetalar hwrje medlem 10 öre i inånaden, och belopp pA G00 kronor: if dessa smb slantar blir ett sarn~iinnla~dt oiii Aret, l~vilket utdelas i poster p H 50 lm.
till cle iildsta, och mest utarbetade.
Denna fond har nu ett kq~ittzl p&amp; öfveï 34,000 kr., influtet geiiom basarer och gAfvor, men haraf har man annu ej börjat ailvända riintaa.
Sparliaesans och pensionsfondens löpande litgifter bestridas s Alecles huf vucl sakligen af n~edleniniarnas egna bidrag.
Men till sonimarheinmet, till extra hjälp, sAsonl badbiljetter, massage, star- Irancle f öda, glescigon o. cl.
bidraga hedersledamö temas afgifter, riintor å donationer, inkomsten från nhgra h e d viilvilligt intresse oinfattade basmer, som tid efter annan hiillits, o. s. v. Allmän- hctens offervillighet ' har i detta fall varit stor.
Föreningen har nuniera ett eget hem med bibliotek, piano m. ni.
och en liten grundplit till byggnadsfond.
.
Kastar n ~ a n en blick tillbaka pii de gängna A~ens arbete, ser man biist, att resultatet häraf ej varit ringa.
Under dessa 25 Ar har till sjukkassans medlemmar utbetalts mer an 33,000 kr., en summa, som &amp; r helt och hållet influten ur inedlemmarnas vecko- afgifter, hvilka äfven lilmnat en reservfond af 10,000 kr.
P i sominarheminet, vid kurorter eller pk landsbygden ha inalles (i47 medlemmar Atnjutit fri sommarhvila, de flesta under en mbiiads tid.
Föreningens mediemsantd ar nägot öf rer 500, hederaleda- möter gro dessutom omkring 340 personer.
Hvarje måiiad under vintertiden hiilles ntigon söndagsafton ett sällskapligt samkvilm, d % medlcmniarna inbjudas till niigon af v %ra större hiish&amp;llningsskolor och fil uppfriska sig meil siillskaplig samvaro, åhörande d- s h g, inusik, ett enkelt föredrag och till sist en kopp te.
Det bör niimnas, att föreningen ocksh har en egen sångkör, ledd af fru Upling, född Posse.
BHde musikaliska och vetenskapliga förmagor inom vAr hufviiclstad ha viilvilligt bidragit till att gifva dessa aftnar ett rikare innehåll.
Föreningens stiftarinna, fru Elisabeth Xyströnz, var ocks; ~ dcss första föreståndarinna.
Efter hennes död intogo efter hrarandra fröken Anna Kylén och fru Inez Hriuible leclningen a£ det hela.
Sedan Atta år tillbaka liar ordförandeskapet inuehafts a.f fröken Mathilda Fryxell, som härmed lagt iinnu ett omrida till sin mfing- sidiga filantropiska verksamhet.
Oaktadt sin janma, stadigvarande utveckling har föreningen fortfarande behof af allinänhetens välvilliga intresse.
I synnerhet sommarhemmet a.r i hög grad beroende a£ frivilliga bidrag.
Och sallan komnier väl en gåfva till SA nyttig användning, som den, hvilken gifves i afsikt att bereda en utarbetad, öfveranstrangd sömmerska en smula land tluf t, skogsdof t och hvila f ör uttröttade lemmar.
En sådan gAfva ar icke en allnlosn, deii &amp; r en gard af rättvisa, en aktningsgiird H t det plikttrogna, uthalliga arbetet.
Litteratur, Berömde naturforskare i nyare tid med religibs världsåskådning.
Ett bidrag till det nittonde århundradets kulturhistoria d med.
d: r A. Bergstrand.
Tro och vetande framställas ofta som tv5 oförenliga ting, och sarskildt plä.gar man framkasta det pastAendet, att ett djuparo intriingande i natprvetenskaperna ar agnadt att upplösa de religiösa förestallningarna i blotta chimärer, dem mani-iiskoslaktet v&amp;ft sam- man i tidigare, mindre upplysts skeden af sin tillvaro men som
de högt bildade n~1inc.r: ~ liiii~glesedsn vihclt ryggen.
E n och aniian har viil imi.i1i,2ilcla lagt 1~iii: ke till, iltt clet jar just de olriinnigaste och iniiist upply st: ^., soin al lra c1 jiidvas t och hög1 j iiclclast f örlinimat.
deiliia Asi kt, meclan niAnga blancl c1.e liirdaste och j i~si.ktsfullaste endera stannat inför cle religiösa tingen ~necl vörclaacl och andakt eller ock inför de stora frAgoi: na orii sjAlens urpriing och frw~nticl likasoni inför ilatiirens heinligl-ieter Ödmj ~ i k bekiinn: ~ t sitt i g n o m ~ m s.
Men deil förra åsikten, clen 0111 trons och vetandets oförenlighet Iinr s5 ofta proklainernts, att cleii vunnit ett visst biirslrap, isyii- nerhet soin MiUl velat] ?AsLA, att alla aulrtoriteteï, son1 clet &amp; r inödail viirclt att riikina ined, hyllat dei-isan~incz.
Och mer ' och niei: 1-iti; Eva osjiilfstiindiga och oliritislra natnrer af fruktan att riskera sitt rykte som bildade iiutidsrniinniskor, böjt sig under detta förinenta faktum iitail att besvara sig inecl ' att p&amp; iliigot vis unclersökn salzcns snnim aiiliang.
n ' Ia11 lian, i likhet nied en mma- lare af ofvanniianinda arbete, niecl ratta siiga, att p5L clett.
owrAcle Q &amp; r » villfarelsen satt i syatneiii ».
Af sb mycket större betydelse as clet darför, d å n; .goli tager till sin uppgift att med stöcl af fakta söka g i h a ett svar pH frhgan: förli !dler det sig verkligen.
SH, att alla mera frainstAencle naturforskare i nyare tid i och geaoni studiet af naturen tvuiigits att öfvergifva tron pB en personlig gud, en gucloinlig pl.aii, som genornghr d l t lef vande samt en niiiniiisl~os jslens f or tvaro efter clöden?
Sviret, som gif ves på denna fraga, ar afgjordt iiekande.
Förf.
liter n,ztiirveteilskaperiia, en efter mii~aii, passera revy och fraiiinzmim ett flertal iniirkesiniin iiloin desainnm i syfte att uider- söka hvilken st~nclpunkt c h s a intagit till ' kristendoi~lein eller en religiös viirlclsiskådning i allmänhet.
Mecl stöcl af dessa miiils egna uttdmclen eller samtidas vittnesbörd niiser han sig kunna bevisa, att de vetenskapliglz studierna icke iiro agnade att » under- griifva griindvalen för kristendoin och gudstro », utan att de tviirtom inAngeil gång fört sina idkare till en afgjorclt religiös Askidning.
Förf.
förnekar dlcleles icke att niAnga naturforskare af rang hyllat och hylla niaterialisimens liiror, lilrsoin han framhåller att » kris- tendomen icke behöfxx g i n t a nHgot stöcl 2f iiaturvetenslra~~eii, ty kristendomen bar sin inre kraft och styrka i sig sjjalf ».
» &amp; len vi il^, fortsätter förf.
» k m det vara gljadjande att se, .att ett stort antal d cle egentliga baiibrytariie iiloin naturvetenskapen under 19: de Arliiiiidradet stodo p&amp; religiös grund, eller i~tni.instone iiitogo en afgjord stallning emot en niateridistislr viirldsåskådiling.))
Ehuru förf.
vid sin rond inskriinker sig till naturforskare inom det senaste seklet och ej niedtager de iinnii lefvande, Er det en imponerancle skara vetenskapsman, som frmstiilles f ör oss.
Man behöfver iclw vara.
fackman för att vara viilbekant mecl nliiiga af dessa nai.i~ii, och i xfseeade p i cle mindre allinant lrii,ilcla har förf.
genom en s~miniantriingd frarnstiillaiilg af de resp. naturforslrarnes betydelse jiwiu clerc.1~ vetenskap sörjt för att tipp- lysa de fiilwmiga.
Afven i detta hänseende ii: boken ÖfverskHdlig * '
och instruktiv.
Aleii clct biogrdiska ar har ii; ~turligt \ - is cii bisak.
Bokens huf \ ludiidadil ar det ofvan angifna.
Det iir mycket antagligt att anhiingarae af en rnatcrialistisk v,2rldsiskiiclning skola till försvar för sina isikter kunna hopbringa en ansenlig samling motcitat af andra naturretenslrapsmän, och möjligen skola de afven draga i tvif \ - elsrniii1 att ett och annat af de namn, som i boken citerats, kan inrangeras uncler clen rubrik förf.
aliviindt.
Men detta gör egentligen iiiycket litet till s: ilren.
Hvud boken velat bevisa, torde deii likafullt h d v a bevisat, Uven oin i nAgon viss detalj sbicla parterna tillskrifva sig segerns.
Detta ar för öfrigt icke det enda lmken har: itt gifva.
Jag tror icke att jag misstager mig, om jng antager, att den bör kuiliii~ blifva en hjiilpande hand, räckt At de &amp; inga, som inse det lönliisa i 8tt nied känslans och den personliga, öfvertygelseiis vapen möta de angrepp på kristendomen, som giiras i upplysningens och den högre bildningens namn.
; kr det icke ett stöd för dem, som rid Iiisandet.
- af t. ex. Ernst Hatclrels fiirklariiig öfrer viirldsgiltorna, kiinna sig, om och endast för ett ögonldick, omgifna; tf ett tröst- löst mörker, att kunna sliga sig, det tron på en personlig gud och en personlig tillvaro PIL andra sidan grafven riiknar sina be- kännare och försvcarare ej blott bland sidnna, som prcclika, på iiinbetets vagntu- » eller bland dem, som annii inte natt fram till nutidsbildningens resultat.
Alaterialismens och: tteismeiis förkäni- par iiro ej sena att söka göra propaganda för sina Bsiktcr, l-rvarför skulle icke kristendoinens bekännare försyara sim fästen, 8 r c n on1 mycket p&amp; den andliga världens omriclc aldrig skdl kui~iia ledas i yttrc bevis utan innerst livilar p&amp; helt och h5llet andliga faktorer.
r: l ?.
E.
Kvinnofrågan i Sverige 8 $45- 8 905 af Gnrli Iiiider.
I afvaktan pk det tyvärr alltjanit saknade stora verket öfwr, den svenska kvinnans historia,, Iialsar inan med gliidje livarje försök att teckna vArt släktes saga, iifren om dessa försök in- skriinka sig till lösryckta bilder eller flyktiga konturteckningir.
S % skänktes oss i fjol en kortfattad men ytterst viirdefull ekiw ö£ ver D den svenska kvinnorörelsen^ af d: r Lydia ~Vahlströin i hennes bland D Föreningen Heiindals folkskrifter » utgif na lilla ar- bete mecl nyssnhincla rubrik, ett verkligt masterprof i klar och Askildlig koi~centreriagskoiist.
I Ar har inom en annu t r h g r e rani fru Gurli Jiiiiler i sin broschyr ~KvinnofrAgan i Sverige » nied franigiing försökt sig i samnia genre.
sKvinaofråganD ar ett ord, som i och för sig ej väcker nAgra estetiskt tilltalancle idéassociationer, och den plan, efter hvilken iimnet har utvecklats, lämnar ej rum för nAgra vid- lyftiga utvikningar, men den miniatyrteckning, som ftstttdkommits,
sakiiar livarken farg eller den nödiga historiska grundvalenvid utar- betandet.
Luckor förekonwna visserligen - cle ha icke kuliiiat und- vikas i ett arbete af sh sainnlnntrangcl form, ursprungligen skrif- vet som tidningsartiklar - men clet sakliga gr darför icke ute- sliitet.
Tviirtom, det rir en ganska liirorilr liten skrift, en af dessa i: ep~titionskurser i vk kvinnosakskatekes, som vir trögliirda gene- ration s$ val beliöfver.
Den nyktra och behiirskacle foi: m.en, som dclrig tillzlter sig nigra sprhng utanför clet regelratta, iir en ytterligare rekoimmeiida- tion för arbetet, cleii sviker t. o. in.
ej nar nian anar att e11 per- sonlig antipati spelat iii, och blott helt svagt tilliites en subjektiv uppfattning att skymta mellan raderna.
Siirskildt framtraclei: denna beröinviirda objektivitet i behaincllingeii af clet kritislra inoinent i 17ir nlocleriia kviiinorörelses historia, som k m kallas cleii » missbrukczde kvii~nokrafts-strideii s, livilken, som litet hvar nog erinrar ' sig, en gång kominit lidelsernas böljor i vRrt sain- hiille att svalla högt.
X-Iiir skall.
den kiiiisligaste vAg icke kunna nfgöra &amp; t hvilken sida förf.
persoi~ligeii lutar, ocli man förstt~r att 11011, som hon siiger, icke anser » så absolut fördömligt detta, soni S.
A. Hecliii en g h g i indignation förebriidde kvinnorna, att on~ecielbnrt efter hvartannat lika intensivt applådera två talare som franistiilla diametralt olika Ksikter)).
I föreliggande fall hiller innn emellertid förf.
rakning för att hon vetat hiifda en så rent » lrvinlig s tAiidpunkt » X-lvad för öfrigt det sakliga betriifhr har, som redan niimnts, clet mesta möjliga af fakta och .siffror tagits med på dessa fR '.
.
sidor, fran 1840-talets myndighetsförklaring, den egentliga utgiings- punkten f ör » kvinnofrAgan i Sverige », till dess sist nådda station: den politiska kvinnoorganisationen.
Till rörelsens olika yttringar staller sig fru Linder öfvervagande vänligt, äfven Fredrika-Bremer- Förbundet får sig en vacker rnention - det iir ju At minnet af cless stiftarinna, Sophie Adlersparre, hon agnat sitt lilla arbete.
Ja, t. o. m. niir hon reserverar sig mot nilgon sida af förbunds- verksamheten, sker afven detta i en hiiiiian ton och det oblida oindöinet framstalles mer soni en, folkets röst », &amp; n som ett ut- tryck för förf: s personliga mening, ett förfaringssätt, som natur- l igtvis af~iipllar motkritiken.
I ett fall kommer dock förf.
med ett bestamdt lrraf, och clet lyder: » Plats för ungdonleii!
D Sarskildt vill hon ha Fredrika- Brenier-Förbundets styrelser ocli korniteer öppnade för denna blomst- rande skara.
En ilacker och viilnleiiande tanke!
Att ' dess förverk- ligande skulle vara till froinina för kvinnosaksarbetet ar ju möj- ligt, oili f ör ungdonlen sjtilf mer tvif velaktigt.
I sina slutreflexioner lanmar förf.
emellertid sin roll af opar- tisk » Eeobacliter » för att taga ett bestamdt a f s t h d fr %n en viss riktning i tiden, den son1 utmynnar i ett ensidigt » framhäfvsiide, zf kvinnan soin slaktvarelse ».
Och hur villigt ger nian henne.
c-j h5-ri i: i,ttI!
Hur nliitt %r maon ej, till leda matt pA dessa kvinno-.
,
bikter, sjalsanalyser och lifstrageclier, hvarined clen nya iiiheinskw och utlRndska litteraturen ar impregnerad och som iiro ett uttryc ' k för den angifna ticlstencleiisen!
Men nar fru Linder pilstar » att kvinno- rörelsens lecliacle lira2 ter spilla sin tid, p i lösningen d dessa slags asi- oni, försthr inan henne inte.
I&lt;vinnosaksltvin~iorna och representcan- t e r m för ' » clas aeue TVeib », stammödrarna till de moderna sjalf- bekiinneiserna, som s i skarpt förclöniae, sltulle göra gemensam sak ined hvarandra?
Hur skulle ej dessa sistnanicla korsa sig i in-.
cligneracl fasa vid blotta tanken på en sammanblandning!
Natur- ligtvis ar förf.
fullt p i det klara inecl distinktionerna, men hennes annars s i rediga frai-iistiillning saknar har ett bindeled i det logiska sammanhanget.
Att; vi hilmit till » Iwini~orUrelseiis sist a skede » ar för öfrigt haad fru Iiiider last sig till af tidens tecken.
Kviiinofrilgan skulle alltså reclan vara löst eller i det narmaste sa3 Hiir kan man endast i alla stackars striifvande l~viiii~osaksltr~iniiors iianm höja en l-ijartesuck: Eja, vore vi dar!
I L.
D. Foreningsmeddelande.
redr rika-~rerner-~iirbundits stipendieinstitution.
Stipencliernn för k 1905 l-iafva utdelats som följer: F r h L) onatiomfonden: 1,600 kr.
till med.
licentiaten Anna Dshlströin, rcsestipeiicliiini; 1,000 kr.
till med.
licentiaten Gerda Uddgren, resestipeii- djwn; 500 kr.
till inecl.
kand. Matildn Freidenfelt; 400 lir.
till med kancl.
ii !l: iria Iiigel man.
Frfin 82kniilzw sti2,entl2 ' efoncEcn: 400 kr.
till fröken Ester Claesson, till studier i tr8dgPlrdsarliiteIdiir i utlmclet (S t ~ ~ l i h ~ stip.
); l i n ~ 300 kr.
till i Eng- I ?iökeil h i i a Gnstafssoi-i, för studier a£ 1; vinno~~ksorgniiisa~tionen laid (f ritt stip.)
; 325 kr.
till fröken I~ilclegarcl Goldkuhl, för sjul~viirclsl~iirs (Korrbottens stig.)
; 260 kr.
till frölieii Sofia Westerberg, för kurs vicl fncls skolnii i Inislig ekoiioini i Uppsala (Vasterbottelis stip.
); 200 kr.
till lapp- flicknn Anna Tonlasdotter IVilks, för sjiikv&amp;i.dskurs (V~steriiorrlaiids stip.)
; 200 kr.
till fru Olga .Kööliler, för bnrninorsltekurs (Variillancls stip.
); 225 kr.
till frölieii E1is: ~betli ICjellström, f ör sjukvkrclsltiirs (Vastmaiidlaiids stil ?.
); 200 kr.
frijlten Eliii Hulten, för ordnad l i d s i bnri-iavfird (Goteborgs och Bohus stip.
); 200 kr.
till iibodotterii Berts Alida Anderson, för Iturs i fjii~.lerfasltötsel vid Bdö (Göteborgs och Bohus stip.
); 260 kr.
till fröken (Skaraborgs Tr: ilborg Jungner, för Burs vid folksl~oll~rariilneSemii~arium stip.)
; 200 lir.
till fröken Greta Sjuiiiiesson, för iitbilclning till nrkitelit- bitriide (Östergötlands stip.
); 300 kr.
till fröken Anna Törnberg, för kurs viil .~olliskolllirnri~ese~i~i~inriii~i~ (Söderi~ia~ilsiids stip.
); 225 kr.
till fröken
Signe Nynia.ii, för kurs vid follrskolltirariiinese~ninariiiin (Gotlands stip.
); 225 kr.
till heii~ii~aiisagaredottern Sigrid Larson, för.
barnmorskekiirs (Ble- kinge stip.
); 200 kr.
till fröken Elin Lenichen, för kurs vid fackskola i Inislig ekonomi (Kristianstads stip.
); 260 kr.
till fröken Elsa Selldh, för kurs vid Tekniska skolan i StocI&lt;holii-i (Kopparbergs stip.
); ' 200 kr.
till (Uppsala fröken Ireiiea Dyberg, för kurs vid fblkskoll %rarinneseminari~ii~i stip.
); 200 lir.
till fröken Gercla Biirsell, för sjukvkdskurs (Jönlrcrpings stip.)
; 200 kr.
till fröken Hedvig Sandberg, för sjul&lt;v5rdskurs (&amp; feborgs stip.).
P&amp; forekoi~~rneii: iiiledping komma stipendierna, afsedda för kvinnor med lieinortsratt inom ~ !lalniöhiis och J~ii-itlalids Iiin, att iitclelas vid en senare tidpiiiikt.
* Stadgar och arbetsordning för Fredrika-Bremer-Förbundets kretsar Iia nu af styrelsen antagits.
Ur dessa, hvilka j %mte en cirkiilarskrif~else koinma att tillsaiidas Förbundets ombud, niB följande hufviiclpunkter anför&amp;: Förbundets %iiclamll är att dels verks för iitbreclande af Fredrika- Breiner-Förbunclets idber, dels pr ?ktiskt arbeta för lokala intressen, soin st8 i öfverensst8iiirnelse med Förbiindets prograin.
- Hvarje inom förbunds- ar beratti- kretsens oinrhde bosatt medlem af Fredi: ikn-Breiner-Förb~i~~det kiiiina afven andra för dess lokaln gad att tillhöra dens: i.mma.
- D %.rj %inte verksanlhet intresserade personer vinna intracle ' shsom lokalnzedlenznza? ..
- Förbundskretsens angel&amp;genlieter liandhnfvas af en af clensan~ma utsedd styrelse, besthende a£ fem personer, Iivilken iiioiii sig väljer ordförande, vice ordförnncle, sekreterare och kassaförvaltare.
- Förbundets styrelse ut- gör Centralstyrelse för samtliga förbiindskretsar samt %r organ för förbunds- kretsarnas geiiiensamrnn iipptracl: inde, deii beslutar angkende alla s: 9.+mn Atgarder, som taga deras samfiillcla verksamhet i ansprak.
- Smnbandet mellan Centralstyrelsen och förbiiiiclskretsariis förmedlas af en namncl, ' best&amp;eilcle af 3 i liiif \: ~idstaclen bosatt: a personer,.
af hvilka 1 utses af Cen- tralstyrelsen och 2 af förbiiiic1skretsa.rna8.
- Pörl~iiiiclskretsarna sainmantriidn om möjligt livarje Kr till gemeilsaint kretsmöte K tid och ort, som vid förgkende möte bestaints.
' I ' icl och ort för första iiiötet bestainmes af ncl~ delgifves genom Ceiitrnlstyrelseii.
I clessa möten aga samtliga iuedle~n- mar sf Fredrika-Bremer-Förb~iiiclet och dess kretsar r&amp;t.t att deltaga.
Se för öfrigt: stadgar och: wbetsorclning, livilkx tillhmdahk.llas af For- bundsbyrfin.
O * redr rika- rem er- ör bundets årsmöte &amp; ger rnin IL.
Förbundets 13yr.4.
tis- dagen den 30 iiiaj kl. 7 ' e.
in.
Rättelse: I redogörelsen för Stockholnzs.
; lizte~~nutio~rellu lä9.ur.inlzcl~eaz.
i föregleiide h&amp;fte förekommer ett par felaktiga uppgifter betriiffande hemmets inackorderiiigspriber.
Dessa ha hittills stallt sig högst 0 ' 0 kg .. i manaden för elisamt rum (ej 75 kr.)
samt l %gst 50 b .. för Beladt ruin (ej 42 kr.).
Frfm och med n~stkommsnde höstterinin har styrelsen dock sett sig nödsa: kacl besluta en ökning af 5 kr.
p5 livardera.
priset.
Föreningen för kvinnans politiska röstriitt i Stockholm liar pb senaste tiden utvecklat en %£ven för denna lifaktiga förening ovan- ligt intensiv verksamhet.
Sdledes har tv % offentliga möten hiillits, det ena i Folkets hus den 18 april, det andra a.
K. F. C.
31: s stora sal den 2 maj.
Vid det förra mötet Iiöl1 @ öken h m a Tl~Tliitlock föreclrag öfver ämnet: ~Hvarför böra arbeterskorna ansluta sig till den livinliga röstriittsrörelsen ?~ 1 detta £ramhölls, att det började kannas allt srhrare ocli sviirare för a e: irbetaiide kvinnorna att ej ha röstratt och f&amp; deltaga i lagstiftningen.
Mnii kan ej begara en sHdan förstplelse ocli ett sádant ädelmod hos niiin- niskor, att de ej i föret: t liaiid tänka p % sig sjalfva, Iivilket nog miiiiiien gjort: vid stiftandet af de lagar, hrilka afyen kvinnorna iidiste lyda.
Tal.
tog en niängd exempel Liiirpb f r h lagar, som rörde mannens miilsirian- skap öfver hiistriin, hurusom hustrun ej hade nhgot aniiat at.t fordra af mannen an försörjning.
S&amp;dalia lagar skulle ej fiiiiias kvar, n4ir kvinnan fRtt rösträtt.
Lagarna, soiii rörde kriniians förhallande till nianiien, niåste laggas om efter annan mbttstock; har dugde intet lappverk.
Kvinnorna ha visat, att deras deltagande i den sociala rörelsen &amp; r nödvändigt, och hon miste göra allt för att ffi mannen att erkanna detta.
Man hade i viss mBu lyckats Iisri genom den kvinliga rösträt.tsföreningeiis arbete.
Mhiga niena, att deniis rörelse är en öfverldassrörelse, men för- eningen har ej menat att sfi sktille blifva fallet.
Alla kvinnor, som inse betyclelsen af att kvinnan erhbller rösträtt, mHste med, och arbeterskorm böra- först&amp;, att det ih- bättre för mhlets vinnande, att de gA in i och styrka den förening soni finnes, än bilda en ny fBrening i samma syfte.
Ej allenast klokheten bjöde enighet, utan afven den systerliga sainhörig- hetskänslan, det andliga systerskapet.
Att inom riksdagen sympatierna för kvinnans sak vusit, kunde n-inn se cläraf, att herr Lindhagens motion i ämnet förra glingen den framlämnades hade 30 instämmanden, men i Ar ffitt 58.
Man maste göra allt för att visa riksdagen, att kvinnorna verk- ligen ville ha medbestämmanderätt.
Ordet lämnades därefter fritt och ett 10-tal kvinnor framförde sina Asikter.
i frA.gpn, alla iitrngnnmcle i krafvet p % röstratt.
Att arbeterskorna ej inera anslöto sig till föreningen, berodde de !s därpi, att (le ansett den vara en öfverklassförening, dels emedan de ej ville motarbeta sina man- liga kamraters rösträttssträ~fvanden.
Nötet den 2 maj öppnades af föreningens ordförande, fri6 Emilia J3room4, som hälsade de närvarande valkomna och d&amp; s %rskilt ' it vände sig till de narvmande riksdagsmännen.
Föreningen hade iiairiligen till detta möte inbjudit samtliga riksdagens ledamöter och ett 20-tal ledarnöter hade ocksa trots den bråda tiden mottagit inbjudningen.
Dwefter höll dr. Lydia Wal~lström föredrag öfver ämnet: ~XiEgra lärdomar fr&amp;n utlandets kvinliga r6strättsrörelse9 och iippehöll hon sig
cliirvid siirsliildt vid de tvX i cletta hiiiseeiide mest representativa Iiiiicleriia ii ii~nligeii England och dmeriki.
Tal.
skildracle, den kamp, som i bhda clessa länder förts för den kvinliga röstr#t.teiis genoinföraiide och soni i Ainerilia endast Ieclt till att röstriitt för kviiiiian geiioinförts i fyra d för- biinclsstaterna, mec1n.n f r3gan i England allt fraingent vore olöst.
Efter eii rätt skarp och iitförlig kritik af de skal, som frhii motsidan anförts emot deii kvinliga röstrRttens geiioniförancle, sliitacle tal.
mecl att phpeka tt af hela den strid, som ph cletta oinrhcle förts, kunde man draga den liirdoinen att (med en liten oi~~skrifiiing): br: ~ Iiviann hjiilper sig sjiilf.
Frsinför allt v: ~.rilacle talarinnan för: ~tt i clenna sak förlita sig pA p: i.rtier, erfzirenlieteii Iiacle Iiittills med all tycllighet visat, att clenna frkga ej kiincle göras till en partifrfiga, emedan ju intet parti kiincle inecl saker- het berälina, huriivida röstriitteiis iitstr8ckning till kvinnor~ia skiille inne- eller i niotsthnclri.rnes läger.
biira en öliniiig i det egna Fröken Siq9ic2 Bjölr.klzcncl lämna cle clärefter en öf verblicköfver den kviii- liga röstriittsrörelsens Iiistoria i Sverige, diirvid hon redogjorde för en clel d de motioner, som Iliirom framkoiilrnit i riksdagen.
FrBgan vore af garnma.lt datum och för: %tt finma dess upprinnelse mhste inm g&amp; tillbaka sh lhiigt so111 till 1840, d&amp; Geijer viickte clen p&amp; tal.
, Jr 1862 erhöll kvinnan i Sverige komnmnal röstriitt, men det clröjcle iiiida till 1884 innan motion första gfingeii väcktes i rilisclngea om politisli röstriitt &amp; t kvinnor.
Seclan tal.
redogjort för innebörclen i denna af reclalitör F. T.
Borg viickta motion och dess be1i: tiiclling i kamrarna., sliitacle hon inecl att omnämna clen nu i riksdagen vackta mxssmotionen, unclertecknacl af 58 andra kaminar-lecla- möter, om skrifvelse till k. in: t angAeac1e röstriitt bt kvinnan.
Fru Brooiné frainlade clärefter förslag till resolution, som efter nAgoii diukiission mtogs.
Resol~tionen, SOM förut ontagitu a.£ mötet R Folkets lius den 18 april, wir nf följande lydelse: ~Kviimor i Stockholfil, san-ilacle till offentligt möte clen 2 inaj 1905, tittah hkmed en protest mot fitt kvinnorna %ro iitestiingda frin politisk röstriitt.
I sakiiad af full inedborgarrätt iiro de IIII uteslutna frbn inflytande p&amp; de lagar, hvilkn kvinnorna s5vii.l soin männen Bro pliktiga att lyda., och frRn medbestäinina.nderiitt rörande de skatter, livilkn kviniioriin shväl som in&amp;nnen ha slrglcligliet att erliigga.
DA cletta enligt vRr inening innebar en ' sarnhiillelig orattvisa, vilja vi iittaln den förhoppningen, att riksdagen ej inhtte iiiiclanskjiita kvinnornas.
röstr %ttsfrA.ga till en obestiiincl framtid, utan ville bifalla clet af 58 leda- möter af riksdagens anclra ka~ninare väckta yrkandet, att riksdagen i skrifvelse till k. nxt inhtte anhRl1a om iitreclning och förslag angbende berecla~icle af politisk rösträtt Rt Sveriges kvinnor.^ Nötet beslöt dessiitom att uttala sin tacksamhet mot samtliga de Iierrar niotioniirer, som vid b e t s riksda.g iinclerstöclt kvinnornas rö~ct- rlttskraf.
Vi ha fatt oss tillstslldt följande behjiirtansriirda Upprop.
VArd af vuxna blinda-döfstumma.
Det finnes sorgligt nog afren i r8rt land ett mycket stort antal \ .an- lottade slsom blinda, clöfstiimnia, sinnesslöa ni.
fl.
h i blott ett af dessa lyten är för handen, är det nog att göra lifvet tungt.
Huru mycket.
srfirare mhste det icke vara, oin tv&amp; eller flera lytex samtidigt dralha ett barn.
Ride staten och den allin !nna s8räl som clen enskilda viilgfirenlieteii hafva tagit de vanlottade om liand och i rtirt filantropiska tidelivarf glires det mycket för att hindra deras nöd och £ör att trots tlerns lyten bibringa dem undervisning och fost.ra dein till nytt iga människor.
I d3kolhemniet i Venersborg för blinda döfstumiiiaa, afsedt för blinda Barn, som tillika %ro döfstumma eller siniiessltia, untlervisas f. n.
10 blinda döfstumma och 16 blinda sinnesslöa frHii alla delar af landet, eineciaii detta skolheni är den enda anstalt (lär barn nieci sådana (lubbla lyten kunna erlihlla uppfostran.
Dessa ol~cklipa, - som lefra i cn viirld - .öde och tomr, - dar ej vare sig en strimina af ljus eller ndgot ljud stijr den graflika tyst.iiad och det ogeiiomtr~nglipa mörker, hvarat de i inre och yttre niotto iiro oingifna - kunna geiioin unclerrisniiig föras ut ur detta andliga fängsel och omda&amp; till tänkande, lyckliga varelser, soni gl8dja sig - under s i dystra yttre förli8llaiiden - At att kunna arbeta och ht hoppet att därute finnas inga blinda eller döfstuinma, dar skoin de BAde se och hörn, tals och sjunga.
Men iiar skoltiden är slut, och de miste iterväncia till sina, i de flesta fall, fattiga, usla, dh.liga s. k. liein, vants dem nöd och elände; de haarken kunna eller f&amp; arbeta 18ngre, dH det saknas den ledning och hjälp de behöfra; ingen förstar dem; man blyges för dem; de skuffas undan och öfrerlärnnas &amp; t sig sjalfva och sin sorg, att de ej äro soin andra; deras arbetsförmAga och arbetslust försvinna; de förslöas nllt mera loch allt det arbete, som i skolan nedlagts ar förg8fres.
För att r8da bot p i detta gränslösa elände nibste ett litet arbets7ie)) r upprättas, där de bina en fristad, blifra omhändertagna och förstbddii .och där de genom tiilfslle till arbete vidare ut~ecklas och £3 glädja sig at hvad de under skoltiden lart.
För detta mdam8l har rföreni~igen för r i i d af rztxna blinda, som uro döfshcnma ellw silzness1öa.o bildats och gjort till siii uppgift att ni friiinsta rummet uppratta och iiiiderhAlla ett ar bets hem^.
Xedlemsafgiften Br fri- villig men mR dock ej understiga en krona Arligea eller 28 kr.
en gling för alla.
Du, som är lycklig nog att hrarken sakna syn eller Iiörsel, an iniiidre bádrt, och du soni ser alla dina barn, glada och lyckliga onikring dig, tiink pk de inAng.7, arnia, som, utan eget förrhllantie, drabbats af en sbdnn olyck:: som att förlora bllde syn och hörsel, gif din skiirf genom att anteckna clip sAsom medlein a£ Föreningen för vdrd af vuxna blinda, som äro döfstummsa eller sinnesslöa.
