# ID: svediakorp-per293
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,370
# sentences: 386
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinnornas liberala parti i Nya Sydwales.
Som bekant erliöllo kviiiiioriia i Nya Sydwales politisk rösta ratt %r 1902, sedan reformen blifvit genomförd i Xya Zeeland 1893, i Sydaustralien IS94 och i Viistaustralien 1899.
I de öfrigi?
; tre staterna, Queensland, Victoria och Tasmanien, ha kvinnorna för närvarande endast rösträtt till förbundsparlamentet, men det ar iiaturligtvis bara en tidsfraga niir den skall bli utstriickt till .st~ztsyarlamentet.
I ett,,.7 bref till sekreteraren i Landsföreningen för kvin- nans polit ' iska röstïiitt läniiiar ordföranden i)) Wonien ' s Libe; ra1 League of N.
S.
\ V. », mrs Hilina Molyiieus Parkes, några intressanta upplysningar från sitt land, rättare sitt a d o p t k d e land, enär nirs Molyneus Parkes, glädjande att onitala, är - svenska.
Hon kom som helt u n g flicka till Sydney och har, alltsedan agitationen för kvinnans politiska röstratt började i Nyd Sydwales, intagit en ledande ktiillning i det kvinliga politislm orgaaisati onsarbetet.
I förbundsparlamentet ha kvinnorna siite och stänima p&amp; sainma villkor som miin, men de iiro icke valbara till statsparla- nientet, utan ha endast rätt att viilja representanter.
Magon skill- iiad mellan gifta och ogifta kvinnors rätt ' att rösta existerar icke:)) En sådan skillnad skulle h a r anses vara högst oriittvis~, utbris-.
I ter v %r landsnianiiina.
Ainstraliens kvinnor fullgöra sam.vet.sgrant sin röstplikt, i. niinst lika stor utsträckning som mannen.
De ha till och med.
lyckats drifva igenom egna kandidater och erli %llit offentligt er- kiinnnnde af dessa.
Somliga kvinliga politiska föreningar arbeta eiiclast på att vinna ökad politisk insikt oc ' h göra ingen praktisk nytta för de respektive partierna; men de flesta föreningar arbeta f ör det Iibe-.
rala ' partiet och för frihandel.
Kvinnor kallas mycket ofttz till niedlemmar i valkoniit&amp;er. '
SAlunda sitter mrs Pnrkes till och.
med i.
2 appelatioiisutskottet D, - '
som har att bedönia kandidaternas program och bestiiiunia livilka, som skola täfln om pl$serna.
R.örande det senaste valet, con1 agde rum i augusti 1904, skrif ver mrs Parkes följande: » Hvnr je kviiina öfver 2 1 Ar, som vistats toll udinader i staten och tre nlhnader i asniina valkrets, har ratt att rösta p&amp; medlem till underhuset.
Ingen har mer än en röst.
VLtrt arbete bestod i att ricka krinnoriias intresse för att afgifva sina röster, att upplysa dem on1 de briinnande politiska frfigor, som \ d e t gällde, att förma den1 att efter grund- lig pröfning viilja stAndgurikt, cl5rför att sc " c Ziizzge det finns poli- tiska partier mAste man valja den ena eller andra sidan eller ocksh inte rösta alls.
(Flcra hiirvarande Itvinnoföreningar ogilla partibildning och aga diirför absolut intet inflytande pA raleii son1 förening).
Vår afsikt var naturligtvis att arheta för särskilda kandidater, som vi gillade, icke endast som liberaler utan soin män med god karaktiir, duglighet och sympati för kvinnornas kraf.
Vi lyckades utmärkt i detta fall och förmadde till och med nya kandidater att uppställa sig, för hrilkas val vi arbetade shval i valkorniten (dar afven kvinnor vor0 medlemmar) som ge- nom offentliga tal och personlig röstvarfning.
De kallas p&amp; skamt ' kvinnornas kandidater ', en titel de förklara sig rara stolts ö£ver.
Målet för vår sträfvan nu ar att få den sociala lagstiftningen shviil son1 kvinnans lagliga ställning förbättrad.
En början liar redan skett, d&amp; motionen om en lag &gt;till spada barns skydd » gick igenom.
Denna lag tvingar fadern till ett illegitimt barn, att pil därom gjord framstallan deponera tjugo pund till moderns imderhAl1 en mhnad före och tre manader efter barnets födelse, att ersatta läkare och sköterska samt för barnets vArd och uppfostran erlägga en summa af fem till tjugo shillings i veckan.
Den 9 dec.
1904 gick motionen igenom och redan i jan.
1905 har ett sådant fall varit före och mannen dömdes att deponera femton pund.
.
Vi hoppas att tvii eller tre liknande motioner skola väckas nästa &amp; r.
Jag har tankt att starta en agitation för hustruns lagliga rätt till en del af mannens inkomst och förmögenhet.
Flera af herrar lagstiftare iiro p % min sida.
Premierministern och afven en af de andra .ministrarna ha bedt om upplysning rörande kvinnornas rättsliga stailning i Sverige.
Jag har svarat att i Sverige har hustrun laglig rätt till hälften af mannens egendom, men han
ar dess förvaltare.
.,$r det SA?
Det skulle mig att f&amp; nKgot bevis ph att kvinnans stiillning hos er ar biittre An hos oss; det skulle l-ijiilpa oss att snarare f&amp; en motion igenom.
Prece- densfall h a stort inflytande på våra lagstiftare.
Kvinnans ställ- ning hos oss ar i detta fall sorgligt efterblifven i jämförelsemed utveckliiigen p&amp; ailclra hB11.
Shlunda kan en hustru vid sin rike makes död stå fullkomligt blottst$lld, om han behagar utse en niinan till arfvii-ige.
,.
.
Var f örening », slutar n m Molyneiis Parkes sitt bref, » skulle \; ara mycket tacksam on1 ni eller Fredrika-Rren~er-Förbundet ville liiiiina oss en iipplysiiing f rh1 autentiskt h All att framlagga för vAr premierminister rörande gift kvinnas lngliga arfsratt till nian- nens egendom.
B.
En blick på det program, Kvinnornas liberala parti i.
N.
S. W. uppstiillt, gel: en förestallning om partiets betydelse och verk- samhet.
Till förbiiaclsparlamei~tet: Siinkning af nuvaralicle tulltaxa.
Opposition mot hvarje för- slag till skyddstull silsonl oförenligt med fïihanclelspi.incipei~.
.Bort- tagande af förbud mot sund .einig.iiation.
Till statsparlamentet: Sparsamhet med dlmaiina medel.
Vasentlig iniilskning a£ niecllenisantalet och fullt genomförd inajoritetsprincip.
Riisdrycks- handelsreform, inklusive lokal sjiiilf bestiiminstrideratt.
Lika lön för lika arbete och sanlina fö~: värfsmöjligheter för alla samhallsrnecl- lemmar.
Förbiittracl lagstiftiiing rörande kvinnor.
Lagstiftning daecld att lindra sociala i11issförhå1lniidei-i.
Hare-Spences ka röstniagssysteimt. '
Lokal styrelse.
Tidsen- liga öfningsskolor för lärare och teoretisk 1andtbruks ' ~inclervisning för kvinnor.
Politisk iippfostrsn i-iiecl sarskild vikt lagd p&amp; ett förstandigt iitöfvancle af förbnncls-, stats- och komniunal röstratt.
Att motsiitta sig klasslagstiftning och statsmonopol.
Att &amp; som kandidater till- båda parlamenten stödjs liberala och fosterlands- 5lskancle niiiil nied höga p~iilciper, hvilka förklarat sig gilla de hufvudsakliga punkterii$ i Förbundets program.
Att stödja alla, reformer, beriilinade att linclïa den tunga skattebördan.
Robert Browning Settlement.
.
Där finns så mycken nöd i världen, som ropar på hjälp!
Denna vädjan till barmhgrtigheten har icke heller varit förgäfves.
Men den skulle förr blifva hörd, om vi trodde mer pli möjligheten att afhjälpa missförhållandena i samhallet.
En missriktad väl- görenhet kan skada mer än gagna, och detta har ofta tagits som ett bevis p % det hopplösa i saken i stället för det felaktiga i sättet ..
Det kräfves mycket för att kunna verka godt.
Det for- dras utan tvifvel klokhet och omdöme och ihiirdighet, det fordras också medel, men detta är andii inte allt.
Där måste finnas n&amp;,- got af den stora kansla, som är grundtanken i skapelsen och nöd- vändig för dess utveckling: kärleken.
Aldrig hade det uppstatt så mycken synd och skam och elände, aldrig hade lifvets sköna gåfvor blifvit så missbrukade af förvanda tidsriktningar, om man- niskorna älskat hvarandra mer.
Kärlekens makt är underbar den lAter hjärtat känna, hvad tanken icke förstår, den upptacker nya områden, dit forskning aldrig når; det ar den, som leder människorna på rätta vagar, fast de äro vilsegångna och låter dem lyckas, till trots af bristande förmaga.
Robert Browning settlement hör till de verk, soin hvila pH kärlekens grund och vunnit framgång genom densamma.
Det har sitt mamn efter skalden Robert Browning, hvilken döptes i det kapell, numera Browning Hall, som tillhör kolonien, men den man, med hvilken dess välsignelsebringande verkaamhet ar närmast förbunden är Herbert Stead.
Det rar en djup kansla af den sociala orättvisan, som dref honom, d % han för tio år sedan med hustru och barn och n&amp;gr,z likasinnade bosatte sig i Walworth, den fatti- gaste stadsdelen i det stora Ilondon.
Genom att söka sitt eget hem bland de fattiga, kande han sig hafra ratt till deras för- troende, ty endast det dagliga samlifret kunde lika honom förstii deras synpunkter och uppfattning, för hvilkas biist. % han var kommen att.
arbeta.
Det var inte hans mening att bryta stafveii öfver deras elände, han ill le bara hjälpa dem att göra det basta möjliga af förhållandena, sådana de voro, han ville visa, att ljus och glädje sr allas skänk till alla.
Ett företag som detta fordrar ovillkorligen mångsidigt arbete, och efterhand måste fältet för dess rerksamhet vidgas allt mer.
, Frikostiga ' gåfvor och kraftfullt bistånd hafva möjliggjort för mr.
.
Stead att utföra sina skilda planer.
filånga familjer i ' ~ a l w o r t h öfver, 2,000 på 300, gator, stii i förbindelse med Browning settlement och ha vunnits " för att ' un- derstödja dess arbete.
Det ar så fördeladt, att alla, som Bo vid samma gata, gemensamt fått sig ålagt at-t öfvervaka lifvet vid densamma, d. v. s. att utforska behofven hos de nödfltallda och bistå dem med r %d och diid samt genom förtroligt umgänge vinna inflyt-ande på sederna.
Kolonien ' ar icke heller utan inverkan p&amp; politiska och kom- munala förhiillanden.
Den söker att väcka intresset för dagens frågor och darigenom höja den medborgerliga samhörighetskanslan.
Före valen samlas .valnliipnen till möte.
Det ar ingen färg, intet parti, hvnrs talan här föres, valmännen påminnas endast om att en fast moralisk ' grundval, en rättrådig karaktar, ar första vill- koret för att värdigt kunna fylla ett uppdrag.
Det förelägges dem alltid att tënka: » Om Jesiis varit snickare i Walworth, hur skulle lian hafva röstat », och att det är i sådan anda, valet bör ske.
En utförlig skildring af alla de områden, dar Browning settle- ment verkar, skulle blifva för vidlyftig.
, Dar finnas lekplatser och nyttiga förströelser för barn, dar ' finnas hem för de gamla och vård för de sjuka.
För de mest behöfvande ordnas p&amp; sommaren en tids vistelse pH landet till vederkvickelse och hvila.
BHde de bättre och sämre lottade blifva tillgodosedda, hvar och en efter sina förhållanden.
Men det Aterstår likviil att tala om ännu n&amp;gra anstalter.
Bland dem är ' Browning club.
För ett distrikt, så rikt på krogar och dåliga tillhåll som detta, var det nödvän- digt att anskaffa en lokal, dar sådana nöjen och förfriskningar ' erbju- das, hvilka icke uppn~untra siimre böjelser.
Browning club har ock- s&amp; motsvarat sitt andkmåd och blifvit talrikt besökt.
Ett nykterhets- kafé 3r inrattadt, dar god mat erhålles till l&amp;ga priser.
Den en- gelska nationens förkarlek för sport och spel tillfredsstalles afven här på mjoga satt.
Dar finns också ett läsrum~med bibliotek, hvil- ket dock ännu ej hiinnit samla inAnga Band.
Biblioteket är vis- serligen afsedt att endast upptaga böcker hörande till den kristna sociologien, men detta i mycket vidsträckt bemärkelse, ty hit hän- föres all litteratur, som i nAgon mån ger en bild af kristendomens utveckling.
dess ut on^ Rger IValworth ett större lånbibliotek och lhsesal för .tidningar.
.
.
I &amp; owning Hall anordnas regelbundet föreläsningar med skioptikonbilder, konserter, möten m. m. för att SA mycket som mSj- ligt uppn~untra arbetarnes hhg för bildande förströelse p % lediga stunder.
Samlingsruminen erbjuda dem i f ven en gemensam till- flyktsort, där de.
kunna tillbringa sina kvällar.
Bakom det förra kapellet eller Browning Hall l %g en gammal för länge sedan öfvergifven begrafningsplats.
Den 6r nix förvandlad till den vackraste lilla triidgård med härliga gräsniattor och friska blommor öfver de Aldriga grafkullarna.
Har f&amp; barnen samlas för att leka, och de äldre kunna tillbringa en hvilostiind.
Man befarade i början, att för dem, som iiro i saknad af allt det rika naturen skänker, skulle lusten att förstöra bli stark eller frestel- sen att stjäla en blomma för stor.
Alla kringboende inbjödos darför att bese den nya anläggningen, och.
mr Stead förklaradc för dem, att det ' var deras trädghrd lika mycket som hans, att det var till deras gladje, han skapat den, Och p8 alla dessa Ar liar heller ingen stört denna fridens hemvist, visserligen ha barn ett par gånger tillagnat sig blommor, men då genast blifvit striingt tillrättarisade a£ föräldrarna.
Det var 11Agot s&amp; särskildt stiim- ningsfullt öfver Browning-garden, en siidan harmonisk blandning af de lefvandes gladje och de-dödes ro.
Folket uppmuntras tillika att själfva idka blomsterskötsel.
Tanken på trädghrdsodling i Walworth räckte i början mycket Moje, men med tiden har det likväl visat sig, att flera d de dystra bakgårdarna förvandlats till små nätta triidghlar.
Dct har t. o. m. anställts en taflan med prisbelöning dem emellan, hvilket naturligtvis ökat intresset.
h n u är l i k ~ ä l den anblick, IValworth ter, ganska vemodig.
Det fordras stora medel och mycket arbete att sprida en ljusare prägel öfver de mörka husen .och de trånga, smutsiga gatorna, det for- dras mycken Karlek att utplåna de hatfulla blickar, dessa till armodet dömde skänka sina bättre lottade niedbröder.
Och d i man lämnar Walworth och återvänder till Londons rikare stads- delar, dar den nöjes- och njutningslystne fritt tillfredsstiiller sina be- gär, då känner man denna skärande motsats i sin obevekliga stränghet.
Den är underlig, människornas likgiltighet för livarandra, hur nö- den och öherflödet kunna växa sida vid sida.
Icke att ett jämt fördelande af lyckans håfvor vore tänkbart eller önskvärdt, men detta, att ' en del af mänskligheten skall svälta och frysa ihjiil både i fysiskt och moraliskt afsende för att gifra andra medel till ' L '
obegränsad lyx ocli fliircl, %r dock en orsttvisa, soin vädjar till mänskliga känslor.
Det säges, att .s&amp;clan %r värlclens ging, hvaiï vid den enskilde - ingenting kan iindra.
Mången vacker, gensaga har likviil blifvit inlagd mot en dylik uppfattning, och till dem hör Robert Browning settlenlent, mr Steads lifsgiirning.
Ett ta: Iande vittnesbörd &amp; r clensamma om hvacl kiirleken till en.sak, tron p5 ett mA1 miiktar Astadkoniina, en striifvan, som gagnar icke blott genom sitt oiiledelbara resultat, utan.
också &amp; r en g&amp;€v,z till tiden; en af d&amp;sa gAfvor, hvsrs ideella riktning ökar lifs: " Ett bud t i l l Garcia. "
I Cubas historia förekommer ett ilanin, hvillret strAlar med sainina glans som Blars p&amp; himlahvalfvet.
Då kriget utbröt mellan Spanien ocli Föreilta staterna, var det för den sistniimilda natioiien af yttersta vikt att s&amp; fort son1 ' möjligt siitta sig i förbindelse med G-arcis, anföraren för de u p p roriska, som vid denna tidpunkt uppehöll sig nfigonstiides i berg: passen p&amp; Cuba, hvar visste ingen.
Hvarken per post eller telegraf kunde man.
siincla l~ononj nQot meddelande, - ' och dock nlåste presiclénten försäkra sig on1 .hans niedverkan, och clet med det allra silaraste.
Men hur skulle detta tillgii?
DB kom det till presideritens vetskap att det fans en.
m m, en officer vid namn Rowan, som ' siikert skulle vara karl för att söka iipp Garcia, oin eljest n&amp;gon kunde det.
Officeren blef eftersänd och fick ett bre£, som skiille afleve- reras till Garcia.
Huru nu denne Rowtm tog brefvet, stoppade det i en läcler- vaska soin han band tvärs öfver bröstet, hurii han fyra da- gar därefter landsteg pA Ciiba i öppen ' biCt, försvann i djungeln ' *) S5soin ett apropk till en i dettri, hiifte förekornni: i; iide aiimäisii: d C. Milows karakt&amp;rsstiidie öfver Elbert Hiibbnrd, ' ineddelas har en upp- sats, som p&amp; sin tid varit införd i en af Hiibbard utgifveii ticlskrift &gt;The Yliiiistiiie~, och som i Amerika v k k t ett sk stort uppseende att .den utg8tt i mer iiii en million exemplar.
Deiilix artikel Btergifves pk clniiska i) Det ny Aarhiiiidredes~ inarsiiiiimner, h \ rsrjfrkii vi gjort v8r ijfvers %ttiiing, d5 det mierikniislin ' origiqplet tgv#rr ej st %tt till biids.
och efter tre veckors förlopp kom ut på andra sidan d ön efter atii till fots h a h a genomströfvat ett fientligt .land och afiamnat sitt bref till Garcia, skall jag inte närmare utveckla.
Hvad jag vill fastslå ar detta: Mac Kinley gaf Rowrtn ett bref, som skulle befordras till Garcia.
Rowan tog brefvet utan att fråga: hvar finns han?
Här är sannerligen en man, hvars bild borde gjutas i oförgängligt material och resas .i hvarje skola landet rundt.
Ty det ar icke boklig lärdom, unga människor behöfva, eller undervisning i litet af hvarje, utan snarare litet styfnad i ryggraden, som gör dem uthålliga i arbetet och f&amp; dem att samla hela sin energi p % att, nkr det blir dem förelagdt, söfver- bringa ett bud till Garcia!
r, General Garcia ar nu död, men det finns många Garcior.
En hvar, som har pröfvat på att utföra en sak, hvartill det be- liöfves inånga händer, har tidtals blifvit bragt till gränsen af ra- seri öfver genomsnittsmanniskornas omöjlighet, deras brist p % för- måga eller vilja att taga fatt på en bestämd sak - och utföra den.
Slöhet, tafatthet, varddös likgiltighet, halfgjordt arbete tyckes vara regel, och ingen n&amp;r sitt m %l utan att han på ett eller annat sätt tvingar eller köper andra att hjälpa sig - såvida icke Gud i sin godhet gör ett under och sander honom en ljusets ängel till hjälp.
Må läsareii själf prö£va på det jag nu föreslix.
Ni befinner er p&amp; kontoret, och rundt omkring er sitta sex unga män.
Ropa pA en af dem och säg honom, att han skall slå upp ett konversatioi~slexikon och skaffa er n&amp;gra upplysningar om Corregio.
Skall nu den unge mannen svara: .Ja, sir.
.
.r, och; A utföra ert uppdrag?
Nej, det k m ni väl al.drig föreställa er.
Han skall se fra- gande er och komma fram med en eller flera af följande f rågor: Hvenl var han?
Hvilket lexikon?
Hvar sthr lexikonet?
.h jag anställd hiir för att göra siidaut?
&amp; nar ni inte Bismarck?
Skall jag inte bedja Johnson slå rZtt på det?
.
Ar lian död?
Ar det brådtom?
h r det inte bättre, att jag ger er boken, SR att ni själf kan se efter?
Hvarför vill ni veta det?
Och jag vill hålla tio mot ett på, att nar ni har besrarat dessa frågor och förklarat hur han skall få reda på det och hvar- för .ni vill veta det, så g5.r den unge mannen åstad och ber ni- gon af de andra hjiilpa honom att - få rätt på Garcia, PB ' d
för att slutligen komma tillbaka och si.@.
er att det alldeles inte existerar nAgo1.i med det namnet.
Natiirligtvis är det möjligt att jag förlorar mitt vad, inen i de flesta fall.
gör jag det inte.
Om iii är klok, så plågar ni er inte nied att förklara för er ~hjiilpredas att Corregio står under C och inte under K, utan ni smaler bara vänligt inot honom och agger: &gt;Nå, det kan vara detsanima! » Och SA gar ni själf ocli ser efter.
Och det gr denna brist pk förmåga att handla själfstandigt, denna andliga slöhet, viljesvaghet och olust till att gripa sig an, .soin skjuter den rena socialismen SA långt frani i tiden.
Ty när människor inte ens vilja uträtta det, son1 galler deras egen viil- färd, hur skall det clii g&amp; n5r d l a i samma grad skola skörda frukterna af deras arbete 3 En bitsman med daggen i hand synes oumbiirlig, och fruk- %an för att bli körd pA dörren pii lördagskvällen haller n1angei.i .arbetare kvar pil sin plats.
Annonsera efter en stenograf, och ni skall ffi se, att af tio, som söka platsen, är clgr nio, son1 inte kunna hvarken stafva eller interpunktera ordentligt - ja, som inte ens tro det är nticl- \ randigt att kunna det.
Kan en sadan miiniiiska bringa ett bud till Garcia?
» Ser ni den där bok1.iAllaren dar borta?
» säger förnlannen på en stor fabrik till mig.
» Ja, 11vad är det med hononi? » %Jo, ser ni, han sköter nog sina böcker ordentligt, meii om jag skickade honom till tad den för att uträtta etBt ärende, så kunde h i n kmske göra det riktigt, men det är fara vardt att han skulle g i in på minst ett par kaféer under viigen, och när han se- dan stod ute pil gatan igen, skulle han ha glömt hvart han blif- - vit skickad.
» Kan man anförtro en sådan iniinniska att öfverbïinga ett Bud till Garcia P Man har pA sista tiden hört s5 i n h g a deltagande ord om sömmerskornas eliincle och 0111 de r n h ~ g a » hemlösa stackare, som söka ärligt arbetex, ocli i regeln bifogai mf~nga hArda ord om de män, som hafva niakten.
iMen ingen talar 0111 den arbetsgifvare, son1 g r h a r under sina fåfiinga försök att fA oförniAgor att utföra cleras arbete ordentligt - och under sin langa, tålmodiga striifvan ined bitriiden, som aldrig, göra annat iiii slA dank, SA fort han ett ögonblick vänder dem ryggen.
I hvarje affiir eller fabrik försiggiir ständigt ett gallringsarbete, .i det arbetsgifvaren vid liigligt tillfälle afskedar dem, so111 visat sig oförmögna att främja affärens intressen, och i deras ställe antager andra.
Oafsedt tiderna iiro goda eller onda, fortgkr denna siillniag, blott ned den skillnaden, &amp; tt n8r tiderna äro O
.
sämre ock arbetet g %r d %ligt, siktas dar noggrannare, inen bort - alltjämt bort vandra de odugliga och oviirdiga.
Det rir den dug- ligaste - som afgår ined segern.
Arbetsgifvaren måste i sitt eget intresse behålla de bästa - de som kunna öfverbringa ett bucl- skap till Garcia.
Jag kände en gång en man, som hade nl %ng,z utmärkta egenskaper, inen likviil var alldeles ur stånd att sköta en egen affar.
Och afven i andras tjiinst var han alldeles oanvändbar, ty han var alltid beharskad af den inisstanken, att halis chef tillbakasatte honom eller %tminstone id alla tillfiillen försökte göra det.
Han kunde inte sjiilf utdela order, inen ville heller inte taga emot &amp; dana af andra.
Om man hade laninat honom ett bud- skap, som skulle befordras till Garcia, skulle han antagligen hafra svarat: » Res med det sjalf och drag SS långt yagen racker! » 1: afton vandrar denne inan onikring pA stadens gator, spa- nande efter arbete, medan vinden blaser genoni hans triidslitna rock.
Ingen, soin känner Iionom, törs ge hononi ni,gon anstiill- ning, ty han ar alltid en kalla till missnöje.
Han är oemottaglig för förnuftsskäl, och det enda, som riktigt gör intryck p&amp; honom iir spetsen af en tjocksulad stöfvel.
Naturligtvis vet jag mycket val, att en sidan andligt \ - an- skaplig människa inte iir mindre beklagansvärd ä n en lekamlig krynipling.
Men låt oss i vårt medlidande ocksa innesluta de miin, som arbeta p&amp; genomförandet a£ stora företag, de, hrilkas arbetsdag icke begränsas af fabrikspipan och h i l k a s hår tidigt gr&amp;nm i kampen att hålla de liknöjda, slöa och otacksamma till arbete - dessa människor, soin utan arbetsgifvarens föïetagsani- het skiille sakna både husrum och föda.
Har jag användt ' för starka uttryck?
Kanske.
Xen medrni hela världen agnar de djupa sarnhiillslagren sitt medlidande, hni- jag velat uttrycka mitt deltagande för den människa, som vinner sitt n ~ å l, deii son1 trots allt m o t s t h l leder andra i deras arbete och som, när han iindtligen har nAtt hrad han söker, finner, att det hela varit förgiifves och att han ingenting vunnit.
Ingenting annat an mat och kliider.
Jag har sjiilf burit matspannet och ar betat för dagspenning, jag har ocksh haft; udinga, som arbetat under mig och jag vet att det kan vara Atskilligt att saga friin båda hiillen.
Det iii- inte i och för sig en utiniirkelse för en människa att vara fattig.
Trasor iiro intet rekoinmendationsbref, och inte alla arbetsgifvare iiro snikna och brutala, lika litet som alla fattiga iiro hjaltar.
Mitt.
hjärta känner varmt för den man, som gör sitt arbete lika bra i chefens frånvaro som i hans niirraro - och för den, som, nar han får ett bref till Garcia, lugnt tar emot det utan att först komma med idiotiska fragor och utan nigon lömsk baktanke att sanka det i niirmsste rännsten eller göra nå.got amttt med det än just precis bara frani det dit han skall.
Den inan- O
nen blir aldrig lagd p5 hyllan och han behöfver aldrig strejka för att få högre lön.
Civilisationen %r intet annat $.n ett enda.
lctngt, ihärdigt sö- kande efter just skdnnn iniinniskor.
Allt hvacl en sådan inan begiiir, fhr han.
Ilan ar s5 siillsynt, att ingen arbetsgifvare k m stot till svars för att låta hononl gå sin dörr förbi ..
Det spanas efter honoin i hvart lancl, hvar stad, hvart sanlhlille, p i hvarje kontor, hvarje verkstad, butik eller fabril !.
Hela viirlden ropar p&amp; honoin.
Alla behöfva, ja, Iiingtn efter - den i-nan, som kan öfverl~ings ett bud till Garcia.
Tvänne bortgångna författarinnor.
Med endast iz5gra f5 veckors nlellanruni ha nyligen tvenne kvinnor inonil den svenska litteraturen &amp; tt bort.
Deras nanlii voro Amn TYtistberg och Charlotte ~emzcclz.
För den stora allmänheten iiro troligen dessa namn föga liiinda, deras b %rarini-ior voro ju barn af en svunnen tid och frain- lefde sitt lif lingt borta från ' den värld » om hvillren man talar ».
Att de förtjiina ett bättre öde %n att alldeles glömmas af efterviirlden a r emellertid visst, och d&amp; denna tidskrift stkr i tacksamhetsskuld till dem bads för vid skilds tider af deni li %miiade vi %rdefulln bidrag, iir det för Dagny en kar plikt at.t agna några ord i t deras minne.
* Det iis under signaturen Anna A., fru Anna Wästberg, född Anclersoi!, egentligen %r kand.
Hennes vackra poetiska uegåfning lar redan tidigt sökt sig ett formellt uttryck.
Ar 185 ' 7 upptriider hon för första gangen offentligt som författarinna med en dikt-: samling, % S.tyfmorsblommornn », till hvilken Onkel Adam skrifvj t förord.
Men från detta år iir Anna A. iiiider ett par Artionden en ofta och gärna sedd signatur i kalendrar, tidningar och tidskrifter, bland dessa senare » Tidskrift för hemmet », där man ' i flera Arg.
finner bidrag af hennes hand.
Den bundna formen synes ha varit den hennes penna helst valt, ehuru förteckningen p i hennes arbeten .iihen upptager prosaberättelser och noveller.
Hennes omfångsrikaste diktsmilling med titeln » I svart och rödt » utkoin år 1885, men efter denna tid liter Anna A: s käns- ligt stamda lyra blott siillan hörn sig.
Samma Ar blifven iiiika efter kyrkoherden, fil.
dr. H. E. Wästberg, i Venersborg har sjnk-.
dom och lidande under l h g a tider-bundit henne vid sängen.
Så sent som 1893 innehiiller dock Dagny en liten prosabit., $Ett historiskt
fynds, af den gamla författariiinan.
Yid 72 års ålder slutades hennes lif den 7 mars i Venersborg, dar hon allt sedan sitt gifter- mal varit bosatt.
Sju Ar yngre %n den ofvan iianidcz skaldinnan ägde Charlotte Nermcm, hvilken afled i Skara den 7 sistlidne febr., med denna ej få beröringspunkter.
Liksom Anna A .. född i Skäne, kom en stor del af hennes lefnad att förflyta i en liten vestgötastad; en obestridlig poetisk begafaing hade hon afven fatt p6 sin lott och en varm kärlek till litterära studier och sysselsättningar.
Blott föga af Charl.
Nermans poesi, sä viil den sjalfstandiga som tolkningar af främniande diktverk, har blifvit publiceradt; till den förstnämila bör dock raknas de s. k. minnesverser, som förekomma i de af henne valda » Söndagstester ur gamla testa- mentet », som år 1903 utgifvits af Samfundet pro fide et christi- anismo.
Som författarinna af ungdomsböcker har hon emellertid gjort sig känd inom en vidsträcktare krets an den dar hennes dikter lato höra sig.
~Barndomslif på 40-talet » utgifven 1891, och, Små herrskap för femtio ur sedans, utkommen 1896, ha funnit rnAnga roade lasare både bland små och stora.
Det är reminiscenser från sin egen barndomstid i Lund hon har med- delar, d5 hon sihoni dotter till possessionaten C.
J. Nerman och dennes hustru, född Holmberg, stod i slakt- och vanskapsförbin- delse till det gamla Lunds mest ansedda professorsfamiljer.
Min- nen från hembygden och dess historia äro också motiven i de intressanta skildringar nf Charl.
Nerman, som stått att läsa i flera.
, zf Dagnys senare årgiingar, sAsonl » Krig i sikte,, » Ett s k h e k t bondbröllop för 50 ar sedan », » En tjänarinna af g m l a stamnien », Iii.
fl.
Charl.
Nerinans kall var ltirarinnans, men under de sista åren tvang henne en tilltagande sjuklighet att lämna den plats vid Skara högre flickskola, som hon under en lang följd af Ar bekladt.
L. D-n.
En amerikansk ungdomsvän.
Karaktärsteckning af C ' ecilin Jfilozc.
Stikert iir det icke idmga af v %ra landsmän, som hört talas om en liten amerikansk by rid namn East-Aurora, belägen i sta- ten Nem-York, digra fH mil fr %n Buffalo.
Och dock har denna lilla by en ~xycket markvardig historia.
Den har varit skåde- platsen för en stor moralisk onihvalfning, som leder sitt ursprung
frftn en enskild mans sällsyiit vnckri och s5llsynt framgångsrika arbete.
Nar nian laser denne mans lefnadssaga, stidan den i korthet berättas oss i ofvannaninda bok, måste nian gripas af glad förvåning, ty det ar verkligen inte ofta nhgon på det sätt som han fått tillfalle att förverkliga sina vackraste drömmar och redan i sin lifstid skörda mogna frukter af sitt andliga utsade.
Elbert Hubbnd - s5 hette den mamerikanske uagdon-isvaii », som utfört ett så stort verk - hade i sin nngd ' oni haft allehanda iifventyr och pröfvat ph allehanda yrken.
Sist slog han sig på ett yrke, som i en hast gjorde honom till niillionär i detta möj- ligheternas land.
Men de liittförvarfvade pengarna brande honom, niix han tiinkte pA de niånga, soni nied ringa vinst elalmde och tralade för det dagliga brödet.
Under en resa i Europa koiii han under Ruskins och andra adle niaas inflytande och iiar han återviinde, var det nied det fasta beslutet att aiiväncla sin rikedom till att f ostra och fiiriidla sitt lands ungcloiri.
Elbert Hubbards hem lAg ej lingt frKn Buffalo, och under en af sina vandringar kom lian en gAng till East-Aurora, ett ovanligt förfallet samhälle, livars af ' ligapojkar och ligaflickor be- stiende ungdoin kastade efter honom.
gliipord, ruttna äpplen och riinnstenssmuts.
Har var ett falt för Elbert Hubbard, och han gick till arbetet - börjande nied barnen.
Sedan han ui-ider lek och glan1 vunnit deras hjartan, larde han dem att iilska arbete, genom att låta clein med egna händer frhi grunden uppföra ett litet gemensamt hem, soni blef deras stolthet.
Det nyttiga och roliga arbetet gjorde underverk af dessa förvildade barn, och fran barnen gick förvandlingen till föräldrarna och snnlhiillet.
» The Roycroft Shop », sa kal.lades den nya verkstaden, dar Hubbard liirde de unga att blifva nyttiga n~.Siilniskoi, och larjungari~n sjililfva fingo diirefter namnet » Roycrof tarria)).
Från denna enkla början har the Roycroft Shop blifvit hiirden för det niest förfinade konst- handtverk a£ olika slag, företrädesvis bokbinderiet.
Naturligtvis Iiafva under tidernas lopp skickliga lärare införskrifvits.
Det iniirkvardigaste %r dock den moraliska metmiorfos, sainhället un- dergatt på den tid af femton, sexton Ar, som Elbert Hubbard be- drifvit sitt uppfostringsarbete.
Niir han började, fanns det i byn sju krogar och en oftast ratt tom kyrka, och folket var vida kandt för dryckenskap och vilda seder.
Nu fins i East-Aurora ingen utskiinkningsratt, ty alla invånarna äro absolutister.
I de sju krogarnas ställe ha kommit t v i kyrkor och fyra skolor.
Det förr s&amp; skydda sanihället besökes nu af tusentals intresserade turister.
Det kan iitaii öfverdrift sagas, att hvar och en, som sympa- tiserar med de strafvanden, som ha till niAl att vinna och upp- ratta inanniskosjälar, skall finna det mödan vardt att i Cecilia Milows bok göra narinare bekantskap med denne » ungdomsvan » Behållningen af det lilla grbetet tillfaller ett i höstas startadt före- tag, som går i Elbert I-Iubbards anda: Kungsholmeiis ungdonis- klubb i Stockholni.
F. E. '
.
*
Om » Valands sagas.
För öfrer ett år sedan utkom sITalands sagas, författad af Anna M. Roos.
Det ser ut som om detta i mer an ett afseende m8rltliga, arbete fallit offer för ett missförsthd.
Allmänheten tyckes niimligen betraktat beriittelsen sisom uteslutande afsedd för barn och ungdom.
Förfis mening tyckes emellertid varit något olika.
.I företalet till sagan yttrar hon nämligen: sEhurii denna diktcykel ej ursprungligen afsetts som ungdomsbok, ar det likväl nu, nar jag utgifver dm, friimst till ungdomen jag vänder mig) &gt;.
Nu börjar man i vftra clagar att ifrfiga om litteratur alltmer hylla den satsen: » Endast det biista ar godt nog Gt barnen,.
Men de vuxna anse tydligen ej det biista godt nog At sig själfva, ty de underlata ofta att taga narrnare kannedom om innehallet i barnens böcker, såvidt de ej i egenskap af recensenter föranledas dartill.
» Valands sagas har helt naturligt drabbats af samma öde som sina likar.
Darför att alhiinheten trott den vara en ungdoms- bok, har den ej nliirkt, att beriittelsen ar ej endast fullt liisbi~r för vuxna utan 8ven ett diktverk af hög rang.
InnehAllet i » Valands sagas sliiter sig nara till Viktor Ryd- bergs frhmstillning af Valandsmyten i » Undersökningar i germa- nisk mytologis.
Den underbara värld som skildras i den forntida gudasaga, hvaraf ofvannämnda myt ar en del, denna vkld med dess mäktiga, härliga gestalter, skapelser af en kraftig och rik fantasi, hade en gång, redan mer än halfförglömd, framtrollats af Viktor Rydberg till en ny tillvaro.
Och nu har en del af den gamla dikten, nämligen Valandssagan, ilterigen uppsthtt i annan form.
Anna M. Roos har maktat utföra denna nyskapelse och börjat en skildring af det storartade världsdrama, som utspelas i de gamla myterna.
Hon har ingjutit nytt lif i detta sorgespels personer, öfver hvilka reser sig, högre an alla andra, Ivaldesonen Valand, som i sagan.
kallas sden väldiges.
Denna saga ar ej ljus och blid.
Den ar en berrattelse om brutna eder, om skuld, hat och hämd, om fimbulvinterns fasor.
» Valands sagas omfattar tolf sanger, skrifna p % allit tererad vers liknande fornyrdalag, men mycket friare behandlad än denna vanligen ar.
I nhgra sånger f örekomma ordagranna öf versattnin- gar af ställen ur Eddans Volundskvade.
Detta är måhända ett fel.
Men den fornnordiska andan ar SA väl träffad i dikten för öfrigt, att Eddaverserna ej verka störande, utan med det före- gående och efterföljande smälta hop till en helgjuten skapelse.
S jalfva versbehandlingen ar utförd med stor skicklighet.
Ryt- merna brusa kraftfulla och klingande fram genom dikten, de bölja smidiga och mjuka vid de vekare skildringarna.
Ämnet är, silsom nämndt, hamtadt ur Rydbergs ofvan om- talade arbete jämte ur hans » Fädernas gudasaga,.
Ehuru inne- hAllet följer dessa böckers framstiillning och formen efterbildar den fornisländska diktningens, mAste Anna fil, Roos ' bearbetniilg
af sagan betraktas sasom en sjalfstandig nydiktning, och detta ej blott till följd af detaljolikheter i form och innehgl.
Förf.
har nämligen i sin framställning lämnat rum åt » den känslornas historia », son1 i de gamla sagorna och kviiden: ~ » finnes blott knapp- handigt antydd », och A t naturskildringa,r, hvilka afven niistan all- deles saknas i fornnordisk dikt.
Slutligen .priiglas hela sagan i sin nya skapnad af det obestamclbara och obeskrifliga, något som kallas konstniirlig individ.ualitet och som förlänar sjalfstandighet åt en dikt, äfven om den i yttre mening kan sägas vara en efter- bildning.
Det skulle vara frestande att meddela en mängd citat för att visa hur vacker sagan ar.
Men jag vill inskränka mig till att endast omnamna några få af dess vackraste delar.
De bästa af dem synas mig vara första siingen med dess majestätiska och vana landskapsbilder, vidare den tolfte, och af den sarskildt Odens runosång, samt framför allt den sjunde med Valands hiimdekväde.
I det sistnämnda, jämte de niirmast föregående stroferna, nAr forf: s verskonst och poetiska kraft sin höjdpunkt.
Det torde ej vara mångca svenska dikter som i hög och dyster skönhet kunna mata sig med dessa verser.
I de tunga, präktiga rytmerna tycker man sig höra han~marslagen ljuda och förnimmer de vilda tonerna af galdersången, som skr5iiilmer ödemarkens korpar och rofdjrir, och som skall bringa ve och ofiird öfver vädden.
Myten om Valand ar en del af ett stort epos om Ivaldeatten.
Det är darför naturligt, att * Valands saga, synes krafva en fort- sättning.
Förf .. har också på satt och vis utlofvat en sådan, i det att » Valands saga % pii bokeiis första blad betecknas sAsonl del I af » Sagan om Ivalde och lians att ».
Man bör hoppas, att det ej nz8tte dröja Iiinge, innan den härliga uppgift, som förf.
SA- liinda förelagt sig, blir.
fullandad och hela den markvärdiga uitids- sagan framtrader i förnyad gestalt.
Man har E&amp; mycket större skii1 till denna f örviintan, som delar af fortsättningen redan Iiinge varit farcliga att döma af några fragment i diktsamlingen r1 gry- ningen)).
. '
.
Från 1905 års riksdag.
Kvimam dag har man i pressen kallat den i 5 mars, clå fril- gan om » kvinnans tilltritde till~statstjlir) .st » var före i vårt representant- hus - för att falla p&amp; An.dra kamn~arens motstånd.
Var det
.
.
således en kvinnornas dag, Kan man e j säga att den var glad.
Och dock s8g det först ut son1 om deras sak skulle segra genom Första kammarens tillmötesgående.
Dar hade man, visserligen med en knapp majoritet (62 röster mot GO), gått in p&amp; den ifriiga- varande grundlagsändringen.
Ilen, som sagdt, detta förmådde ej rädda situationen, då Andra kammarens afslagsyrkan aflopp med segern (107 röster mot 92).
1 ett föreggende häfte meddelades innehhllet af den i bhda kamrarna väckta nlotiouen on?
skvinnan som larare och läkares.
Harmed i korthet en redogörelse för friigans vidaro utveckling inom riksdagen.
Regeringsfor.mens S 25 lägger fiir narvarande hinder i viigen för utnamning af kvinnor till inneliafvare af statsanibeten, i det paragrafen talar om &gt;svenske 1nii.12 D.
Den af hrr Trygger och Zetter- strnnd väckta motionen giillcle ett tilliigg till n5mnda paragraf af innehAl1, att afven infödda svenska kvinnor skulle kiiiina utniim- nas och befordras till lärarebefattningar vid de allrniinna liirovery ken och vid universiteten, de teologiska lararetjiinstcrna vid de sistnämnda likväi undantagna, siisom ock till 1ara.re- och andrs bes ' taliningar vid andra inrattningnr fiir vetenskap, slöjd eller skön konst, af vensom till läkarebefattningar.
Ett antagande af detta förslag hade utan vidare i afseende prt ifriigavarande tjanster gjort kvinnorna jiimnstillda med männen.
» Skicklighet och förtjiinst » äro enligt regeringsformen de enda befordringsgrundsatserna.
Men konstitutionsntskottet, som visserligen sympatiserade med motionens syEte, ville icke i ett slag ta ut steget, utan föreslog, att grunderna, till hvilka ambeten och tjanster kvinnor skulle kunna utnämnas inom de i grundlagen uppdragna gränserna, skulle faststallas af konung och riksdag gemensamt.
En minoritet inom utskottet hade reserverat sig s % till rida att den ville att grunderna skola fastställas » i särskild af konung och riksdag samfslldt stif- tad lag eller i samband med statsregleringens uppgörande ».
Det var med utskottets erkännande i princip af motio-: nen som utghngspunkt, debatten tog sin början i kamrarna.
Motionären i Första kammaren, hr Trygger, erkände tacksamt detta medgifvande; han hade i sin motion ej begart nggoii gunst .för kvinnan, utan endast kraft hennes rätt.
Han beklagade riock, .att utskottet vid sin behandling af friigan icke varit cnigt utan hakat upp sig på en juridisk subtilitet anggendc konungs och .riksdags befogenhet öfver grundlagen.
De juridiska stötestenariiti, .d.
v. s. grundlagsbetänkligheterna, blefvo ock, som det vill sjmas, dem, p&amp; hvilka frågan kom att falla.
Afven erkzndt kviiinosaks- .vGnlig+ riksdagsiniin stodo tveksan~nia, emedan utskottets formu- !lering kunde tolkas så som om nieningen vore, att vid siclan; if .grundlagen skulle kunna skapas andra befordringsgrunder för kvin- nor än för man.
Men naturligtvis blef den principiella sidan af saken icke ntelamnad.
I b8da kamrarna talades mycket och länge om
x.kvirrnsnsn .bogii pat,ïIildng)) inom hemmets vfirld och hur hon redervagade denna genom att fika efter statstjlinster.
Det vore iii~n~i.
icke beiiisadt att kvinnan är intellektuellt jamnstiilld m.ed iuannen .. Iion kurensfr Agan blef ej heller uteliimnad, och lika litet m.iomet on1 kvinnans olämplighet för annat än de lägst aflö- aade platserna.
Motionen hade dock samtidigt nitInga .vältaligs försvarare, och man synes i sllmiiiihet ha hyst den &amp; sikten, att sympatierna för c1ensani.ma voro s&amp; starka, att en sammanjamk~ niag slr~tlle lrunna hstadkommas e n ~ ~ l l a de n olika mimingarna till 1il: rotioiieas förnibu ..
Utslaget i Andra kamri~aren, d.
.v; s. reat af- ' slag, konli diirför son1 en SA rriykket; oimg ' eniimare ' öfverraskning;.
?l '.
En mer välvillig tendens.
h r d.iirehiot riksdagen visy angå: ende Icvimans i~zvli (jm~: de i komnztmaZa styrelser: Motionen i dett$ syfte hade inlämn~ts af herr Lindhaged,.
och ha kamra2naY me$ anlediiisg daraf, beslutat s&amp;ddme andringar i gallande koizl~unali$ förordiiingar för hufsudstaden, att stadsfnllni5ktige blrola tiM leda&lt; mtjtep i fol$s~oleofverstyrelsen kuims.
viilja.
män eller kvinn ' or; san1 äro röstber8ttigade vid stadsfullmiiktigeval och ' ubPncCltt 25 ' h, saiqt att kvinna skall kunna väljas till ledamot eller suppleant i styr,elsen för Stockholms stads nybildade arbetsförm~dlingsanstalt: bekaqt är lrvinna redan nu vql$ar till f@tigvRrd~amnden: J&lt;viqiia, soi ?~ blifvit utsedd till ledaqqt i folk.skoleöfversty- ' reisen, skdl enligt rikflageqs beslut nar s o 9 hälgt kunna afsägah aig uppdraget,.
*.
De9 Svep i x&amp;rt f ö n y häfte omnäipda qqtiqnep aqg&amp;efidel pm.derstöd till alcl~e Oe7böfvwzde ba.rnnzorskor har i dessa dagar vari) före.
Riksdagen har beslutat anhiilla hos regeringen a ' tt utreda, .om och i hvad mhn ålderdoqsiinderstöd skulle 1ri; mna bere.das åt barnmorskor, som vid den tid, d$ barnmpr ' skorok P e n s i o n s ~ q t a ~ t trädde i verksamhet, fyllt 50 Från skilda håll.
Gärd å t e n k v f n n a s m i n n e.
För första gknw n i historien, skri f iler AT~ezuyo~lc ConznzerciaZ, liar s tntens lagstiftande församling afbrutit sitt arbete för att # gm en del af sin dag A.t att fira en l&lt;viniiss minne.
Biilediiingen var att en staty af B " I.ances T; TWad, - stiftxriiiqan af ~Rvinnornas nykterhetsförbund,, och under mer iiin ett fj %rdeclels sekel dess orcllörxnde och ledande sjal,: if staten Illinois Blif vit skmlrt till kongressen.
Tal till den afiidnas minne höllos af icke mindre än sju medlemmar i senaten och i representanternas hus.
Pii de öfrerfyllda läktarna märktes bland Ahörwna den ovanliga företeelsen af flera hundra skolbarn.
Om den stora betydelse Frances Willards lifsgärning haft för henmet vittnade flera uttalanden.
Senator Cullom yttrade: ~ B a d e i sitt offentliga och sitt enskilda lif var hon en äkta kvinna, öppen och ansprhkslös tillvann hon sig aktning af alla, med hvilka hon kom i beröring.
Osjälfviskt e n a d e hon sitt Ii£ At mänsklighetens tjänst, införde nykterhet i mdngtusentals hem och efterlämnar vid sin död en organisation, som rarit och fortfarande skall vara en stor makt att främja det goda i viirlden.~ Senator Beveridge (Incliana) talade i samma anda:, Att g6ra millioner hem sedligt rena, att göra de band som sammanhalla familjen ömma och starka - det var hennes mission och hennes lifsgiirning.~ Ur det tal, som mr George E. Foss, representant för Illinois, höll,, n&amp; följande anföras: &gt;Illinois lagstiftande församling ans: ig - utan att i ringaste mun vilja slitta landets stora söner i skuggan - den tid vara inne, att kvinnan skulle hedras.
Och när hennes staty reses i Amerikas Pantheon, hrem vill d&amp; sa.ga, att kvinnan ej dar har niigon plats?
Hrem vill höja sin röst till protest?
Iilinois öfverliimnar harmed denna bil&amp; icke endast som ett hedersvedermäle till henne som den framstaller, en af sin tids största personligheter, utan afven som ett erkännande åt kvinnan och hennes mäktiga inflytande p % vart nationella lif.
D O Beskydd af kvinnor på Berlins gator.
För halftannat Ar sedan upp- rättades i Berlin en särskild polistjänst till bättre beskydd af kvinnor och flickor.
pH hufrudstadens gator.
Anledningen rar de talrika Magomalen öfver att aktningsvärda kvinnor ofta roro utsatta för förolämpning p&amp; gatan.
Ifrhgavarande polistjansteman patrullera i civil drakt p5 gatorna för att i dylika fall lämna h jalp.
Af en officiell rapport om denna speciella skyddsverksamhet frarngtlr, att under senare hiilften af 1904 skydd lämnats kvinnor i 168 fall.
I 58 fall anhöllos de personer, som gjorde sig skyldiga till ofredandet, och dömdes till fängelsestraff £ r h sex veckor till ett hdft h.
Denna afdelning af polisen kommer att ökas och myndigheterna hoppas uppiiA, att kvinnor kiinna röra sig med samma trygghet p&amp; gatorna i Berlin som i London.
Med anledning af o£vanstaende notis, som är hamtad ur St. Dagblad, har Fredrika-Bremer-Förbundet fran en arbeterska, som tecknar sig Den af de mAuga ofredade,, mottagit en uppmaning att söka verka för ritt i vår hufrudstad ett liluiande ~polisskyddu kom till stand.
Och med vet- skap om hur illa den s. k. kvinnofriden respekteras p&amp; v i a gator, kan man val fr&amp;.ga: nN %r skall Stockholm följa d&amp; af Berlin gifna exeinplet ' ?~
