# ID: svediakorp-per292
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,613
# sentences: 630
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Adelai ' de Ehrnrooth.
Med Adelaïde Ehrnrooth bortgick den 13 januari 1905 en af Finlarids miirkligaste kvinnor.
För en lasekrets, som icke lefvat med oss, ar det kanhiinda riå.got svhrt.
att klargöra den ratta betydelsen och omfattningen af Adelaïde Ehrnrooths lifsgar- ning och dess reformatoriska karaktär i vårt samhallslif.
Hennes gärning var så sanmanviiEd med hela hennes personlighet, att ina11 Atminstone nu - så nyss efter hennes bortgång - tycker ' det niistan omöjligt, att i hela dess vidd uppskatta hvad hon gjort, utan att tillika hafva kant henne själf - den lilla bräckliga ge- stalten med den flammande elcliga anden, son1 ännu i sin ålders sena höst förndidde bevara sin glöd och sin t.ro på idealerna.
Vår generation, som betraktar det &amp; m m en alldeles - sjalf- fallen sak, att kvinnorna blifva myndiga och råda öfver sin per- son och.
sina Sigodelar, att dotter arfver lika med Fon, eller att: flickor kunna skaffa sig sainma kunskaper som gossar, har.
redan, svht att föreställa sig den storm af ovilja, hat, åtlöje och för-.
.
följelse, soni blef de första djiirfva förkamparnas lott, nar de upp- triidde emot de onaturliga och oriittvisa förhallandena i kvinnor- nas sanlhallsst5llning.
Men nar dessa veteraner en efter annan gå ur tiden, upp1.ifvas minnet Ater af det stora de tiinkt, det adla de gjort, och vi, som tagit a r h e t efter dem, erinra oss med djup tackeanlhet, att de buro stridens tunga och hetta.
Det förhiillsnde, att reformerna nu redan anses s&amp; naturliga, att man alldeles icke talar on?
dein, ja rent af knappt förmår tiinka att det kunde vara annorlunda;, visar bast framsyntheten hos dein, soni först yrkade på deras genomförande.
Genom sitt exempel, sitt mod och sin vida.lifssyn blef Ade- laïde Ehrnrooth banbryterskan, soni trots åtlöje och motstånd vågade visa Finlands kvinnor ut mot nya framtidsideal.
För alla tider är hennes namn inristadt i historien ' om den finska kvin- nans uppvaknande till med ' borgarirma och en för sina handlingar -
ansvarig personlighet.
Ear hon nu lade sitt Aldriga hiifvud ned till dödens etilla ro, ljöd därför vid hennes bår från nar och fjär- ran i v %rt land tallösa kvinnostäminors tack för hennes lifsgarning.
* * * Född p % herresätet Sestn i Tavnstlancl den 17 januari 1826, tillhörde Adelaide Ehrnrooth en gnn~mal aristokratisk familj.
Hennes föräldrar voro generalen Gustaf Adolf Ehrnrooth och Jo- hanna Christina v. Platen.
Under kriget 1808-1809 hade hen- nes far varit e n af fäderneslandets tappre försvarare och tagit del i icke färre an elfva strider.
K@ra år efter fredslutet afgick han från svensk krigstjanst för att ilterrända till Finland, där han deltog i organisationen af de finska jagarregementena och sedermera blef divisionschef för den finska militären, Det sägs, att general Ehrnrooth skulle tjänat Runeberg som förebild till generalen i D Fänrikens marknadsminne S.
Dottern Adelaide fick en tid besöka friherrinnan von Rosens flickpension i Helsingfors.
Sedan vistades hon p&amp; landet till sitt trettionde Ar, då hon öfserflyttade till Helsingfors.
Om hennes iingdoinstid känner jag föga eller intet och kan icke redogöra för den utveckling, genom hvilken hennes person- lighet datydes ocli som kom henne att omfatta de lifsideal hon sedan oryggligt förblef trogen.
Vi veta ju dock ungefär, huru det yttre lifvet pk denna tid utstakades för en ung flicka af god familj.
Som ett komplement härtill och utgörande troligtvis mer an blott en tidsbild, hterger &amp; g har n %gra Terser, skrifna af en ungdomsvannina till Adelaide Ehrnrooth den dag hon fyllde sjuttio ar.
Det heter där: Millioner styng med hgrfin trad och nAl hon flitigt sytt.
Millioner upprorstnnlrar därvid hennes sinne brytt.
Är det möjligt, %r det rimligt att v&amp;rt lif, som blef si kort, skall broderas, koketteras, konvenabelt plottras bort?
.
.
.
Hjärtats blyga, unga drömmar med försthdigt tal och rad ' midt i vhren frostförbriinda.
fdla utan hopp och iiid '
JJ81rns Ii jiirtesbr mecl tArar?
Nej, inecl spanatig I~rigsininspli s t t hon upp och gömmer smärtan niider blixtraiide esprit.
När det arfcla tappra siiiiiet sörjt sitt fslliin Sveaborg, v: tknnr tankeii pK de tiiseii, soin f i l sörja s: iinrnn sorg.
- UWI att Iijnlpa dein soin pla~ilöst~, viljelöst sitt lif förströ, 1i.alf1.m iniii~skliglieteii biclnr: Ce clue femiae veiit, Dieii le veiit.
*) Alltid snabbt51lkt och slagfiirdig, iitrustad med b %de kvick- het och humor, kunde Adeliiïde Ehrnrooth såsorn fil föra en saks talan och tvinga biide vänner och fiender att lyssna till hvad hon sade.
Polemiken var hennes starka sida, Den kraft t för ' hvad hon ansAg rättfar- och variile hon inlade i ~ i t försvar digt, hade förmAgan att vidga det allmanna intresset, liksom ste- nen kastad i vattnet bryter ytan " i vida ringar IArigt fr&amp;n det stiillet där den föll.
Kvickheten, hvarmed hon blottade sina motstAndares svaga punkter, drog ofta skrattarne öfver på hen- nes sida och m e d dem segern, som hon sAlunda vann snabbare an ' genom blott torr.
bevisföripg.
Och de, son1 vunnos genom löjet, at.aiinade sedan mången gKng kvar shsoin bundsförvanter.
-. '
: Krigmblod flöt i hennes klror, tapperhet .och,oförvagenhet voro henncn arfvedel.
Under ett hnlft sokel blef den priodisk?
pessen hen- nes valplats, där hon med aldrig svikande uth8llighet.kampade för individualitetens riitt gsntemot smhiiliets förtryck, vllld och oriitt- färdighet.
Det var för kvinnornas rn&amp;nni.skÖrätt i socialt, intellek- tuellt och ekonomiskt afseende hon up&amp;riidde.
Hon yrkade på deras rätt till vetenskaplig och praktisk utbildning, deras rstt att göra anlag och förvärfvade kunskaper fruktbärande inom alla yrken och verksainhetsoniriiden, deras ratt att som gifta eller ogif ta förvalta sin iirfda eller förvarfda förmögenhet och deras riitt att taga del i s8,viil koinnziinens son?
statens styrande, S i llingt tillbaka i tiden jag li5t1-1 minnas, ha vi varit vana - att se Adelaïde Ehrnrooths signatur, de tre kanda bokstäfyerps A-i-a, hissa liksom en stridssignal, n&amp;r nhgot gåht riktigt emot.
, *) Verserna iiro slirifna af fru Alex ?iidra: EclelSelt.,
för kvinnorila.
Nar det g8llde orättvisa lagar, orimliga pAbud, orättfärdighet ' som samhallet sanktionerade eller ville med tystnad förbigå, d5 förde A-i-zl sina systrars talan; lik en standigt vaksam förpost slog hon outtröttligt alarm för att vacka de sof- ande eller dem, som egoistiskt tänkte blott pH att sjdfva sitta i lugn och ro.
Ur de artiklar hennes liffulla, spirituella penna strödde kring sig, stag alltid f ram för lisaren en originell, temperarnen tfull och och sanningsiilskande personlighet.
Och det yar nå.got nobelt och ridderligt i hennes polemik, ty hon sökte aldrig egen riiming och eget beröm.
Hon kin~pade för i c k r, och darför kundc hon med samma oförskräckts mod och samina sprucllande liffullhet skicka ut bådé viickande, entusiastiska upprop och indignerade pro- tester.
hfedan tidskrif ten t hem i-n et och samhälltt iitgds i Helsing- en af dess flitigaste medarbetare, och nBr för fors, var A-i-a tio Ar sedan * Nutid » begynte utkomma, inträdde hon i dess re drtktion och skref i tidskriften en iniingil artiklar.
År 1898 rnr hon ansvarig iitgif vare af Nutid.
Jiimte Adelaide Ehrnrooths lifliga verksainhet i clcn periodiska, och dagliga pressen, omfattar hennes litterara bana iifren ett betydande antal i bokform utgifna arbeten.
Dessa an]: Sagor och nrinneia (1 863); Jzldklapp för Onrn (1865, iitgif ven till (1 866); förmHn för Barntieininet i Helsingfors); Fantiljea ~ ' ~rnsh-vld Griisparferen (1888, kalender utgifwn till förman för de nödlidande); Dagmar, En 7uarclagshisforin (1870); Tiden g@ och vi med den (1878); Hvardagslifvets skuggor och dagrar (1 88 1); I dagens intressanta sam- hiillsfi-ågw: Röst från en icke röstberättigad (1882); Blnzzd fattiga och rika (1887); Tuii fizslcors lushanilringnr i Eziropn och Afrika (del.
I.
3886, del II.
1890); Hustskörcl (1895, utgifven till förrniin för för- eningen » De blindas viknner~).
I sin skönlitterära alstring Er Adelaide Ehrnrooth jäm~iil i öfverviignnde grad polemiker.
Heimes romaner och noveller, som inom v&amp;r litteratur höra till de tidigaste frainstallningar vi iiga af v t a högre samhällsklassers lif, behandla oftast missfförrhiillandena i kvinnornas inre och yttre lif och utgöra en protest mot de sam- hällsförhAllanden~ som skilclras.
Tyvärr tillilter mig utrymmet icke att i denna konturteckning af en betydelsefull och fruktbä- rande lifsgiirning 118rmare redogöra för innehtillet i hennes böcker, ehuru clet visserligen vore intressant att diirigenoni afven få an-
gifva föiift~ttarinna~~is stiill.ning till.
hennes föregAngerskor, Fredrika Bremer och Fredrika Runeberg.
Den] &amp; tt kAserande stilen med de m %nga infallen och utfallen gjorde A-Y-a till en mycket underhiillaiide reseskildrare.
Hon var i sina resebilder en.
spirituell, glacl ciceron.
med aldrig svi- kande godt lynne och en liflig uppfattning af de brokig, % taflor hon sAg i fraliimaiide länder.
Hon älskade att resa och företog iiiånga och långa resor.
Upprepde ganger bes.ökte hon vår sam- tids atora Biil turliiirdar, sarskildt Paris, och genomströfvade för ' öfrigt.
Europa anda fr211 Nordkap ned till Italien och Sicilien.
Oclcsii~ Orienten lockade henne; hon besökte det solbelysta Alger, det åldriga Egypten och det minnesrika Palestina.
Sina reseintryck samlade Iion i cle bida böckerna, kallade sTvA finskors lustvand- ringar ».
Adeluïde Ebrnrooths inlagg i v&amp;r s,clmhällsutveckling gjorde sig gällande iifveiï i flera filantropiska och allinannyttiga företag: I tjugo ar s k ~ t t e hon sekreterarens göroniiil i Helsingfors frun- tiinmersförening.
Det var afven hon son1 1874 tog initiativet till stiftandet af en stipendiefond för kviiiliga medicine studerande vid vArt universitet, ur.
hvilken fond, beniirnnd Rosina ~ e i k e l s sti- pendiefond, efter Finlands första kvinliga liikare, nuniera årligen utgå tvii stipendier h 500 inark, hvardera.
Den af vår samtids - och man kan ju tryggt säga framtidens - ideer Adelnïcle Ehrnrooth isynnerhet under senare Ar h e d lifligaste intresse omfattade, var fredsaken.
Om hon haft ett liE att 5gna den, ~ I i ~ l ho11 l c siilcert iiled sanima glacl: ~ mod, soiiz him kampat för Itviiinornas sak,; ifven ställt sig i freclsidécns tjiinst.
För öfrigt s5.g lioii fredsfr %gnn allticl i iiiiriiiaste sambmd med kvinnorna8 politiska n~yndigblifvande.
I en minnesteckning i Nutid har Annie Fiiruhjelm i några ord förtriiffligt Kskbclliggjort deii enhetlighet, son1 förefanns mellan Ade1: tïde Ehrnrootbs person och lifsgiirning.
Efter en aiimtirkiiing om att Adelaïde Ehrnrooth till hela sin naturs liiggning 5gcle ett omisskRnneligt sliiltttycke med det karaktiiristiska hos den gene- ration, soni förevigats i Fiinrik ' StAl, heter det:, Det fanns hos henne iiiigot af saniina sega iithi~llighet, saninia enkla fliirclfrihet, samiila helgjutenhet i förening m.ed en ltarf, kanske stundom robust, humor, hvilken egenskap förliinsde henne förmågan att se fördonisfritt p&amp; lifsföreteelserna omkring eig och jiimval guf udd och relief åt hennes ofta träffande omdöm~n. '
.
,
Minst af allt ville hon ajalf tagas högtidligt, detta förbehöll hon hälst &amp; t de rättvisans och jamlikhetsidéer hon med sbdan glöd förfaktat ».
Nar Adelnide.
Ehrnrooth 1896 fyllde sjuttio ar, firades p&amp; initiativ af kvinnosaksförbundet Unionen en medborgerlig fest, diir hon blef föremil1 för en sh storartad hyllning, som aldrig till- förene i vart land kommit nbgon kvinna till del.
I festen deltogo omkring 250 personer af alla farger och par- tier.
Vid detta tillfalle uttalade iifven flera af vara, mest bety- dande.
män sin beundran för hvad hon verkat bland oss.
SS- lunda bragte henne senator L. Mechelin en varm hyllning för de kraftiga viickelser hon gifvit kvinnorna, till gagn för fadernes- landet, som så vii1 behöfde deras arbete; Z. Topelius sände friln Björkudden ett bre£ med varm aktning, tillgifvenhet och tack för, allt hvad hon velat och verkat »; Albert Edelfelt uppläste de af hans mor författade verserna, och Rafael Hertzberg hade striin- gat sin lyra för se71 hg, en ratt., en frihet2 för såväl man som kvinna.
.
- Jag tror.
mig icke biittre kunna dsluta denna korta teckning af iidelaide Ehrnrooths lifsgarning iiil med några af licnnes egna ord vid festen, karaktiristiska bAde för hennes personlighet med dess glads.
lifssyn och lifsmod och för hennes satt att uttrycka sig, hvarjamte de ock bara vittne om att hennes frisinnade fram- synthet ännu p % aIderns dagar kom henne att skads mot fram- tiden i den frliga, hon iignat sitt lifs basta krafter, och att aldrig för henne kvinnofrAgan stelnade i dogmer eller död auktoritetstro.
Djupt rörd af al1 hyllning, hördes hon på festen utbrista: - - - - ~Hvarrned har jag förtjänt allt detta?
Hvad stort har jag gjort?
Ingenting annat an uttalat högt, h v ~ d tusen- de, sinoni tusende adla, begåfrade kviniior tänkt och tanka, fast- an de alltför lydigt ställt sig till efterrättelse förmaningen: ' kvinnan tige i församlingen '!
Jag var ej bland de lydiga.
Nej, jag vågade (om jag så f %r uttrycka mig) tala ur skägget, nar jag fann det Naturlig; var ju, att jag därför fick uppbära sträng nödigt.
näpst af sAvii.1 skapelsens herrar som skapelsens fruar - för att inte ena tala om speglosorna, som haglade öfver ' gamla blAstruin- por ' .emanciperade ' gamla flickor ' m. m.
Vi kanna ju alla dessa vitsar!
Men allt det dar bet inte det allra minsta p$ mig.
-
Jag blef, sh att siigu, kvinncisakens Sven Uufva, som aldrig förstod lyda ' nianing till repätt ', utan stod, fns ' tän ensam, beelu- ten att släppa ' ingen djafvul öfver bron '.
Jag menar, mina herrar och damer, att.
jag inte utan protester kunde thla oförratter mot mitt kön och krankniiig af dess mest oförytterliga rattigheter.
Och SA gaf jag ' höger om ' och ' venster om ' ined de enda vapen jag ägde - inin penna och iniii tunga.
Men nu kan kvinnosaken lata sin tjfiiarinna, lik den gamle Simcon, ' fara i frid '.
Ja, vi gamla, som hörde till förtrupperna, vi lfrnna nu i yngre hiiiider det kapital, vi med vart arbete sam- lat.
Förvalten det troget, I unga, och föröken det!
I aren mycket.
biittre beviipilade för kampen 511 vi voro.
I agen gedignare kun- skaper, myndighet, sjiilfbestan~inelseratt, och för er stå manga dörrar öppna, som voro tillslutiia för oss.
I fån e; j tröttna, ej 1Ata entusiasmelis heliga eld slockna i edra hjärtan,,ej i slö overk- samhet lämna ht ~nnnnen allena allt arbete, som ännu BterstAr för kvinnans frigörelse, o m, an I ined tacksamhet emottagen hans broderliga hjiilp, dar den blir er nödig.
- Tv % hufvudsakliga segrar milste af Eder ännu vinnas: den första är myndighet ' för gift kvinna.
Bort med inålsmanskapet!
- Rlansklighetens mo- der och första foatrariniia står inför lag, ännu den dag som ar, lilrstiilld med barnet, idioten eller brottslingen.
SA bör,.
s % f %r det ej förblifval Den andra segern bör galla förvärfvandet af rösträtt At clen drygare - och om vi rikta OSS efter .brott- ii~ålsstatistiken, den bättre l-ialftell af msiniiiskoslaktet - vid ~tiftandet af de snm.hiillslagar, som kvinnan såväl soin maii- - nen, ja.
strangaïe iiii mannen förpliktas att efterlefva.
Först miir dessa segy,zr Kro viinila, k m högre utveckling bli möj- lig för hela iiianniskoslaktet~.
Men den dagen kommer - kom- mer kanske snart!
- Som en glad optimist har jag ghtt genom lifvet, och som shdan @ r jag .iihen de f A steg ' jag mera har kvar till min graf ».
- -.
- - - - - _.
- - - - - C ---- _ - - Detta vzu icke nfi.gra tomma ord vid ett festtillfalle.
Intill det sista fortfor Adelaïde Ehrnroth att verka för sina idSers sprid- ning, och i senaste liiiftet af Nutid ingick a.nnu efter hennes död den sista artikeln af- hennes hand, herörande Code Napoleons brutala lagstiftning för k1 ~innoïna.
Niir underrättelsen om A d e l d e Ehri~roths bortgång den inörka vinterda-gen spred sig bla.nd oss, stod lifligt för mitt minne, Q.
hrad hon en gAng yttrade till mig oni att hon icke fruktade dö- den.
Hon hade alltid iilskat resor, sade hon, och föreställde sig darför döden som en &amp; a till ett vackert, nytt och outforskedt land.
Helsingfors i febriinri 1905.
Helena ' 117eaternz&amp;ck.
A, Ett blad ur negrernas kulturkamp.
(B Upp f r h slaf veriet D, w autobiografi nf Bookev 2 '.
' IVasl~ington).
J3iografier höra kna,ppast till de böcker, son1 kiiilna pårakli~l en stor lAsekrets i vart land, hur varma vanner de an hafva hos enskilda likare.
Men clen lefaadstecki-iing, p5 hvilken vi i dag ined anledning af den i höstas utkomna sveilska öfversattninge~~, velat fasta uppinarkssmhetea, ar af s % ovanlig art och ett så all- inannziinskligt intresse, att den val kan siigas intaga en särstallning inom detta slags litteratur.
E n talare fran c k svartes lager har i ett offentligt före- drag kallat Bookor T.
1Vashingt.on silegrerilas Moses », och det ligger knappast n %gon.
cherdrift i detta hedersnamn.
Visserligen har hans uppgift icke varit att i yttre anening utföra sina stanz- land.
Det alneri- .förvandter ur » tr~lcloinens] lus » i främn~ai~de kanska inbördeskrigets Askor tystilacle redan i hans spada år, men i det andliga frigörelsearbete, soin miste e£terfölja det y tt.re, har val ingeii.
af de högsinnade, man och kvinnor, som offrat sig för negernas sak, haft att g l ~ $ j a sig At en SA stor och vicltoin- fattande fraingång som den forne slafgossen, hvilken började sitt lif i de elandigaste förh %llanden inan gama lcnn taidca sig.
Och hvillra n~aktigk, so111 det tycktes oöfvervinliga inotstBndare miitte dock ej i deiiria kamp!
Vi behöfva blott tiinka på de .hvitas i mAnga generationer ineclarfcln förrikt för negrerna, hvilket Annu i dag ofta tager sig de inest brutala uttryck.
Och ej mindre svhr m r uppgiften, niir det giillde att höja clen i visan fall I.i ' ~g.gn, nioraliska standpunkt, hvari Arhuildrandens slafveri fiirshkt neg- rerna sjalfva, att leds i riitta banor detta folk, son1 likt om.yn- dign barn, stodo rhdvilla inför frihetens gåfva och viicka deras slumrande sjalfaktning och sjiilftillit.
Betecknande för den lhge
tanke, ' en del äldre negrer naturligt nog hyste 01x1 sig sj %l.fva, är Booker Washingtons berättelse om en f. d. slaf, som på tal om ilet tillfiille, då han skldes, fiQlde det yttrandet: » Vi vor0 f e n ~, rsoin siildes, min Bror och jag och tre niulåsnorw.
Men intet yttre eller ini; m o t s t h d förniddde nedslA Was- hingtons mod.
Det eldsiiit för uppgiften och den snart sagdt gigantiska energi, som bodde i hans själ, voro parade med ett segt och ödmjukt tålamod, som generationers slafveri lagt honom i blodet.
Det vill synas som om denna .egmdomlign blandning af ' viljekraft och öclniju1r: het i förening med hans öfverliigsna in- telligens kun$e gifvs oss förklaringen till den stora frnmghgen d hans lifsarbete.
Det kan knappast blifva tal om att granska en bok, s8dm som denna ur rent lit-tersr synpunkt.
Den framträder utan alla dylika ansprilk ocli vill endast v3ra » en enkel och sannfiirdig be- rättelse titan nåagon utsmyckning)), men de enkla fakta, soin den skildrar 115 ett ltlart ocli intelligent siitt, bilda tillsaninians en siillsam historia oni ett rikt och nyttigt nziiniiiskolif, och de gripa med det geilonilefv (zcles omedelbara k r d t.
Synnerligt fiingslancle iir Booker IVashingtons berättelse on1 sin bariidoin, som frninlddes i det hiklaste czri-nod.
Han föddes i Virgii-iien 1858 eller 59, hvilket Ar vet han ej sjalf och har ej .häller exakt reda pil hvar han s %g dagens ljus.
Ocksh faderi ?s ilanm iiï honom obekant, ehuru lian hört sagas att denne skiillc varit en hvit mm.
Rörsnde ar skildringen af hur cleii fattaiga modern id barnens Iiger uppsiinde briaiiande böner för Lincoln och hans harar, p&amp; hvilkas segrar eller nederlag clet beroclde, om hon sjiilf och hennes barn s l d l e vinna friheten, samt af det spiinda intresse, hvurniecl slaf~rariia viiiitade krigets iitghg.
118 underrättelsen onz negeremancipationen iladde pla&amp;agerna, vackte den också hos de svarte en vild, besinningslös .gliidje, men m&amp;nga af slafvarna voro clet oczktaclt så fastade vi.d sina; gainla herrar, att ' skilsniiissan från dem, i förening med ovanan att handla pi % eget ansvar, snart griiinlade gliidjen öfver den nyvunna friheten: Fr %i Booker TVashingtons spiidaste Rr rörde sig en brinnande kui-isliapstörst i.
h,ii.is siillie.
Att gA i skola och 15ra sig något syntes ' hoiioin ungefar liktydigt med att komma till.
paradiset, men vägen till kunskap var tung och svAr för den fattige gossen,.
som redan frfin sin första barndom var strängt upptagen af kroppsarbete.
För- söket att på egen hand lära sig lasa ur en gammal A-B-C-bok kunde
naturligtvis ej leda till stora resultat, men efter en tid lyckades han f&amp; tag i en lsirare, som läste med honom en stund pii aftonen, då det stränga dagsarbetet vid saltgruhrorna var sluttrdt.
Ändt- ligen niiclde h m ocksii mRlet för sin liingtan: att fA komma till negerskolan i sin hemort, inen denna lycka m h t e köpas med imk~ga tiininars h h d t arbete bådc före och efter skoldags.
En dag under ' arbetet i griifraii fick gossen hörn talas on1 en stor negerskola i Hampton i Virginien, hvilken meddelade mycket niera Itunskaper an den lilla skolan i hans egen hembygd.
Alla hans Önskningar gingo efter den stunden ut p&amp; att konima till Hanlpton, och genom outtröttligt arbete lyckades han skrapa ihop en liten summa, son1 sattc honom i st&amp;ncl att, del vi^ till fots, an- triida den 600 engelska niil långa resan.
Kostnaderna för sitt uppehall id skolan bestred Booker l \ ' as- hiiigton geaoni att tjiinstgöra silsonl r pedells.
Klockriii 4 pK mor- gonen n~åste han stiga upp för att stiida, elda och lisa sina lLhor, och 5nnu sent p5 aftonen höll han i med arbctet.
Tre Ars tid vistades han vid Hanlptonskolan, som p5 den tiden var besökt af bortlit 400 lärjungar, de flesta w x n a nliin och kvinnor iinda till 40 år gamla.
Det ar nhgot i sai-ining gripande att liisa on1 clennn skola, om liirarekkrens oegennyttiga och uppoffrnncle verksamhet och on1 elevernas ansträngningar .att tillägna sig kunskaper, som skulle satta dem i s t h d att förlijiilpa befolkningen p&amp; deras liein- ort till en värdigare tillvaro.
Hiix var det ock, som IVashington, hvilken förut delat sitt folks Qsikt, att iippfostrans inbl var att befria fr8n lekamligt ar- bete, lärde sig att älska arbetet fur dess egen ikull och kom till insikt om, att slifvets högsta lycka iir den att lefvrt och arbeta för andra ».
I spetsen för läroanstalten vid Hanlpton stod en i n m med sällsynta egenskaper, general S.
(i. Armstxong, till hvilkeil Booker ' iVashington biide d&amp; och framdeles siig upp nied den mest odelade beundran, och som genom exeinplct af ett ailelt och oegennyttigt arbete för cle svartes sak kon1 att utiifvs ett mäktigt inflytande på ynglingens andliga utveckling.
Strast efter sin hemkomst till JIalden blef Booker \ Vashing- ton anstiilld som larare rid därvarande negerskola, och han kiinde sig lycklig öfver att sUunda fii arbeta pi$ sitt folks höjande, Under de niiriiiaste Aren arbetade han, dels som lärare för sina bröder, dels på sin egen utbildning, till dess han en dag af general
.Arnistrong rekomnienclerades till förestandare ' vicl en normals kol: ^ för negrer i ' den lilla, staden Tiiskegee i. Alabama.
Vid sin ankomst till Tiiskegee fann Washington till sin öfver- raskning hvarken skolhus eller andra nödiga material ' för nnder visningen.
» Diiremot funiis d k, hvad hvarkeri dyrbara byggnader eller material kulms ersatta: hriiiclïatals izllvarliga sjiilar,.
son1 hungrade och törst-ide efter kiinskaper a.
Undervisningen inåste börja i ett fallfbrdigt skjul, dar det regnade.
in, SA att en al: lik-. '
jungarna miste hHlln, ett paraply öfver läraren, inedan denne för- hörde de andra liixorna.
Den dag skolan öppnades, annziilde sig.
30 elever, omkring lika i n h g a af hvarje kön, inen antalet steg hastigt.
Nkgon tid efter unclervisningens börjaii blef.
en necllagcl plan-.
tnge i narlieten utbjuden till s.alu på förclelalrtiga villkor.
Booker ' Washington lyckncles af en, viin frl låna clen t-umnm som inåste etläggas kontant, men.
sedan vidtog ett triiget arbete för att hop- bringa c1.e penningar, soni erfordrades för att farnien skulle bli till fullo betald.
BBde svarta och hvita medverkade frikostigt till inålets vinnailde, och efter fem inAnader var summan fullteclcnitcl.
Vid uppför: tnclet af cle nödiga byggnacleriia tilliinipade Washing: tion sin princip, att eleverna skulle sfi vidt möjligt sjPilfvautföra allt arbete.
Han hade under sin verksamhet bland negrerna kommit till insikt om, att dessa efter slafveriets dskaff a-nde fattat en fullstiii~dig a h n a k fiir kroppsarbete och börjat anse det vara en skam att befatta sig diirmed.
All.
cleras striifvan gick ' ut p&amp; a t t ' förvarfva sig bokliga lrunskaper.
De satte sin iira i .att lase grekiska och latin, lösa inve.cklacle riilmeproblem, taga sig langa och ltlingczide nomil ni.
in., allt en naturlig reaktion efter slaf- veriets förödmjukelser och okunnighet.
&amp; &amp; n liookcir Washington insåg iiied reforniatoi: i~s skarpblick, att hvacl rasen behöfde icke, var en ytlig bildning utdn en dlsidig uppfostran, som kund.eadana både Irroppsligt och andligt dugalicle iniin och kvinnor.
Hrni för- stod likaså, att intet vor8 mera 5gnadt dtt bryta d e hvites grymma fördomar, 313 åsyiien af negrer, soiii kunnat hstadkoi.iirn,z nhgot verkligt framstiiende.
Med smning siiger han oclrsh: .iisyneri af ett ' förstkliissigt hus, hvilkct ncgern hcw byggt, ar tio gKngeï verksammare %n spdtlgnga resoanenimger om det slags hus, han borde bygga eller in6jligen skulle kiinna bygga.
» .Trots all.
motvillighet frAn elevernas ' sida och alla niistan oöfverstigliga yttre ' svårigheter lyckides liim ocks8 f i så godt som allt arbete vicl skolans upp- ' n
förande gjordt af dess egna lärjungar, och dessa hafva allt sedan denna tid försett den kringliggande nejden med en hel del nöcl- vandighetsartiklar i industriell väg.
Ingen liirjunge vid skolan, vore han an så lyckligt ställd i ekonomiskt hiinseende, slipper undan kroppsarbete, och Bookeï Washington säger sig hatvs uppnitt ett di lyckligt resultat, att kroppsarbetet numera är lika populärt bland eleverna som intelli- gensarbetet.
D Normal- och iildustrisko1a.n vid Tuskegee B, som ännu fortgiir efter Ramma principer, rkknar f. n. omkring 1,100 larjungar sanit ett SO-tal lärare, och intinga, tusen negrer hafva därifrån utgått som upplysta och nyttiga medborgare.
Det %r dock ej endast som uppfostrare, Booker Washington v~innit din stora ryktbarhet, han är iifven sedan länge kand som en mycket frainstående talare.
Sitt mest berömda tal höll han s h o m representant för negerrasen vid öppnandet af den interiiatio- nella utstallningen i Atlanta 1895.
Detta t d, soni biide vid sjalfva tillfilet och sedan i pressen väckte en utonlordentlig upp- märksamhet, Aterfinnes i sin helhet i lefnadsteckningen.
Enkelt och dock gripande .soiii det ar, komnier det oss att tiinka på det råd, som general Arnistrong gaf sin unge liirjunge vid början af hans upptriidaiide: » Gif dem en ide för hvart ord! %.
Autobiografien lamnar en ganska utförlig redogörelse för IVas- hingtons verksamhet soin talare.
Han berättar oförstallclt om sina f~amgångar, nästan ined barnslig naivitet, men man känner att det franlför allt annat är för sakens, för rasens skull, som han gl-ädjer sig öfver dem ..
Han vet att det erkännande och den hyllning han fått, ej blott gäller honom personligen, det är idén som segrar i - honom, och denna seger skall lyfta och befria hela hans folk.
Bland de iirebetygelser, som Amerika iignat denne sin store son, var väl en af de mest betydelsefulla, nar Harmrds universitet, Amerikas äldsta och mest berömda högskola, Sr 1896 utnainnde hononi till hedcrsdolxtor.
Hrad som imkte väcka bSde förvhiiing och beiiiidran är den fullkomliga frihet frin hätskhet och partisinne, 5on-1 priglar Booker \ \ Tashiilgtoris frainställning af de bi " tcla raseriias förhhllande till livarandra.
E j ett orcl talar om bittra känslor mot de hvita, och dock vet nian, att han som ung fAtt vandra natten igenom.
under bar himinel, emedan han ej kunde finna en bostad eller ett hotell, eon1 ville hysa en neger, och säkert har han mer an de flesta
lidit å sina bröders viignar, nar dessa drabbats af rasförclornarn.es.
.
förbannel.se.
Intet ltnii biittre karaktiirisera den strafvan, som genomgb Rooker Washingtons hela lif, iiil lians egna ord: » Ju &amp; ldre jag blir och ju bättre jag 1Br kiinaa viirldea, dess mer Blir jag öfver- tygad om att l-ivncl som iir mest \ r %rclt att lefva för - ja, on1 så skall vara att dö för - Br att göra andra rniinniukor biittie och lyckligare.
S Detta uttalande kunde ock siittns som niotto öfver hela den vackra och larorika bok, som taljer hans lifsgärning.
F. E.
Öppet bref t i l l Dr Lydia Wahlstiörn. ')
Jag liar last.
Er bok, Nuticlsfriigur, nied lef vande intresse, den tycktes mig iiiiieh %lla mingn sunda, viickaucle tankar och vira skrihren med varm ksii-isla och vid, blick.
Men i ett hiinseende har dock.
denna Eder goda bok gjort mig belrlan~cl om hjiirtat.
Den vittnar tydligt om att Ni mycket högt vBrderar de etiska och iiitellektue~la förmhner, som tillfalla den unga kvinnan genom allvarligt andligt sarnarhete och k a m d i k t umgiiiige niecl mannen.
Den vittnar ock om att Ni sjiilf Atnjutit dessa formåner och lyckats tillgoclogöra er dem.
Rfcn n i d veiiioclaf ull undran h a r jag alldock i Eder bok Aterfiinnit samnia.
svlli.igliet, som jag SK ofta förr mött i kviilnors iittalmden i Irvinnossl~sfrAg,z~i,.
z~tt se nians och kvin- nas insatser i det offentliga lifvet i riktiga proportioner, samma benägenhet att of verskatta det direkta arbete kvinnan reclail utfört inom detta omrAde, och kanske 5naw imera det som hon väntas genast s1; oln kunnt~ prestera, niir hon fRr full r5tt att göra sina krafter giillnndu iiloni det yttre sninliällslifvet .. I stridens första hett.a, clå hennes forclrsn p4 iiieclborgareratt oftzlst möttes med oförstiende, niotst&amp;nd och gyckel, var det na- turligt, att kvinnan, som kände sig föroriittacl och i-nissförstådd i sin iidlaste stsiifvan, k k e iniiktacle.
att ined oviilcl bedöma hvar- .ken sig sjlilf eller 1i1otstAndareil-inai11ien, nien hennes kraf på sjiilfstiindighet hnfva ju senare mötts med ett alltjiimt viixande förstAende, de sista trettio Aren hafva löst henne ur s % mAnga Bancl, hafva öppnat s i nifiinga lrunskaps- och förvarfsl~lillor för henne, att clet torde vara en j5mEörelsevi3 kort tidsfriigta, niir hon koniiner att tillerkiinnas deii ful1.a inedboïgareriitt, hvsrefter hon f. ii.
med r h t h striifvar.
Men har hon redan vuiinit inycket, och star hon inför en snar fullstiiadig seger, da tyckes mig tiden vara inne f6r en allvarligare sjiilfpröfning $11 förut,.
*) S: iii.itiiligt ined ntt vi inecl nöje införa ofvniist: \ ende ttllvnrlign re- tillfiille att med- flelrtionsr i l; viiinofr !i~gai-i, har ht dr Wnl.11strÖm l %u-ii~ats dels svar At det till henne stlillc1; i. söppaa brefvet.~.
Red. '
Det är i denna - själfpröfning intrcsse som jag nu vänder mig till Er med några frågor, som icke vtickts af Eder bok, men so.nl med förnyad styrka ovillkorligen triingde sig fran1 medan jag laste den.
Möjligen kommer Ni, och andra mina medsystrar, att anse mina ord vara ett hårdt tal.
Utrymmet tvingar mig att förbi@ det myckna i Eder bok, för hvilket jag gärna hade utta- lat ett uppriktigt stacks; det hindrar mig ock att dröja vid det nycknn, verkligt goda samhällsarbete, son1 utförts a£ kvinnor, och mina anrniirkningar maste darföre före£alla mera ensidiga och striifva iin de skulle göra, om jag kunnat tala s&amp; utförligt som jag själf hälst ö1~ka.t.
Meii om de - som jag naturligtvis tror - innehglla ett sanningsfrö, s % kunna de kanske verka tankeviickande och ~ingifva vördnad för sanningen i dess enkelhet och höghet, och göra oss ödmjuka i kznslan af var litenhet inför viirldsnlltet .p, som Ni sja.lf uttrycker det.
Jag medger, att det Bnnu fattas mycket, innan kvinnan vin- ner den fulla medborgarratt, hvarefter jag, lika visst som Si, an- eer att hon måste sträfva för sin egen och för samhiillets skull.
Den dag måste säkert komma, då ingen lag hindrar henne frin att göra hvarje insats i det offentliga lifvet, som hon verkligen förmar.
Alla tillfallen att föraarfva kompetens för olika arbetsom- raden måste en gAng komma att sta lika öppna för kvinnan som f ör mannen.
Intet oinråde bör förblifva stangdt för oss darfb ' r, att vi äro kvinnor.
I hvarje enskildt fall bör det enda afgörande vara h d - kvdera, mannen eller kvinnan, som just denna ghng har de basta förutsiittningarna att gagna det hela pil.
den önskade platsen.
En- dast så kan samhället fullt tillgodogöra sig de undantagsbegifvade kvinnornas krafter p&amp; den plats, dar de kunna utvecklas till sin högsta fullkomlighet, endast s&amp; kunna de genomsnittsbegafvade gh ut tiil sina enklare arbetsomriiden s % kunniga, s % allmiin-in- tresserade, sa fyllda af ansvarskänsla som möjligt.
Men icke allenast p&amp; det att hennes krafter skola få tillfiille till rik allsidig utveckling och tillfiille att tjäna det hela, önskar jag att lagen m %tte tillerkiinna henne - och mannen - oin- skrankta politiska rättigheter.
Jag ijnskar det ock darföre, att detta synes mig vara enda vägen, h a r p a vi kunna lara hvar vår styrka ligger och hvar vA.r begränsning.
Detta läres endast af erfarenheten, och ännu ar kvinnan en s&amp; ny kraft inoin det poli- tiska lifret, att hvarje viirdesiittiling af hvad vi dar kunna vänta af henne maste blifva en hypotes.
Att hennes frigjorda krafter i f1: amtiden komma att blifva samhiillet till stor och verklig nytta, det hoppas jag Wrvisso, men nar jag granskar hvad hon hittills %sta.dkommit ph de områden, som redan stå henne öppna, maste jag bekänna, att det icke förefaller mig troligt, att hon nilgonsin blifver den som inom det offentliga lifvet i stort sedt kommer att intaga ledareplatsen.
Ni medgifver % sid. 147, att samnu äro öfverklassens kvin- '
nor icke fullt j$nnstiillda med öf~erklassens mnn i bildning eller arbetsförnzåga~, men påstbr, att inom arbetareklassan äro man och kvinna, redan nu fullt jämnställda, och tyckes, antaga, att öfverklasslsvinnan iir öfverlägsen den kroppsarbetande iizanncn.
Hon har naturligtvis oftast större teoretiska kunskaper, men jag vigar i alla fall betvifla hennes absoluta öfverlägsenhet, likasoin ock den kroppsarbetande kv ' iinnans jiimställdhet.
Att ingå p % en niiri~iare undersökning af dessa båda antaganden blifver enleller- tid hiir onlöjligt, jag n~bste darföre inskränka niig till att endast tala om förhAllanclet mellan man och kvinna inom öfverklassen.
Ni antager, att kvinnans nuvarande obestridliga underliigsen- Iiet inonl denna klass beror p i det beklagliga faktpm, att minga flickor efter slutad skolghg fö.rsuinma att iigna sig åt ett ihärdigt regelbundet arbete, och slösa bort de viktiga första ~ingdoms&amp;ren PR sysselsiittiiingar, so111 snarare borde kallas tidsfördrif 511 arbete.
Gossarna darenzot liimna.
niistan aldrig skolan utan att omedelbart börja nied annat regelbundet arbete.
Dar detta inotsa.tsförhbll~nde verkligen finnes, där liiininiar det siikerligen oftast flickans utveclding i betiinklig grad, inen - hur förklarar Ni hennes underlägsenhet i de andra fallen?
De flickor, som hafva genomgbtt nligon af vara förträffliga flickskolor, hafva nog i de flesta fall större alliniinbildiiing än de gossar, som liimiza liiroverlren i fenite eller sjiitte klassen, och niånga af dessa ' flickor 5igua sig alldeles soni gossarna At regelbundet arbete inom post, jiirnvagar, banker, köpnianskontor etc.
Vi borde d i kunna.
vänta., att dessa unga kvinnor nfigra Ar senare .skola vara fullt jiiinnstiillcla i arbetsduglighet och allnianintresse med de unga inannen jnoni samma yrke.
Men förhhller det sig verkligen så?
-.
I3afve cle i ndgorl.uada samma proportion arbehat sig fram till de ansvarsfnllare posterna inom yrket?
- Har en flicka mot 1.0 gossar, som med ungefär samma förkunskaper sanitidigt bör- jade samma slags arbete, nhtt en verklig chefsplats eller blifvit » sin egen? » Har stiiller bngelz intet hinder i den ogi£ta kvinnans väg, nien pil g k n d af samhälls- och familjevanor, anser jag det rattvist, att blott begära en af tio.
.
Jag betviflar emellertid, att jag f h ens denna enda.
Men l %t mig föra inina frigor öfver till den högsta bildnin- gens onzrilcle.
De kvinnor, son1 Litn; jutit uiiiversi tetsbildniii g, som fijrunnats släcka sin kunskapstörst vid landets yppersta bildnings- kallor - iiro de fullt jämstiillda mecl de unga miin, med hvilka de lefvat ett ömsesidigt ut \ lecklancle kainratlif?
- Ja, de hafva utan tvifvel utfört 111ycliet godt, saiiivetsgrannt arbete, deras in- tellektuella gåfvor iiro i regel lAngt rikare utvecklacle än de med- systrars, som saknat deras förnzkner, men -- har ntigon höjt sig ett hufvud högre än allt folket, icke blott an andra kvinnor?
- Har någon svensk kvinna fört vetenskapen verkligen frarniit?
-- Icke blott tilliignat sig och samvetgrant bearbetat en del af den kiinskapsskatt, son.
framfarna släkten lämnat oss i arfy ut-an S
ökat sjalfva skatten, gifvit nagot nytt uppslag, som &amp; ter m e hoppas, att nästa generation, tack vare henne, skall veta mer an den nuvarande, icke blott hafva flera allmänbildade i sina led '?
Här må rättvisligen inviiridas, att de nya uppslagen endast gifvas af iindantagsbegAfningen, och att vi ännu äga SA f % verk- ligt bildade kvinnor, att vi icke torde finna en verklig vetenskaps- man pA samma antal man.
A andra sidan böra vi emellertid minnas, att allmänna laroverken årligen sanda en miingd jänzn- strukna medelmåttor till universiteten, medan flickskolan knappast sander andra dit än sina yppersta elever.
Men jag lämnar det intellektuella omrkdet för att med svi- dande hjärta föra mina frågor öfver pil det ömtbliga etiska.
Knap- past nhgon röst har höjts för att pasta, att vi skulle vara mannen intel- lektuellt öfverliigsna, iniinga erkänna, liksom X, att vi icke ännu nAtt full jiimnatälldhet, icke så alldeles få betvifla liksom jag, att- denna jämnlikhet någonsin fullt skall uppn5s.
Nen inom mora- lens värld, där tro vi så garna, ack, s&amp; garna, att vi 5ro Iner än jämnställda, att vi verkligen nått en högre stiindpunkt.
Om jag ratt förstått Er, delar Ni sjalf denna glada tro.
Ni säger å sid. 183, att ~kvinnoriia blifvit de s edligt star- kaste individerna i samhiillet för så vidt som sjalbeharskning ar den mest koncentrerade kraftkallan i \ %r varld ».
Som osedlighet nämner Ni egentligen blott dryckenskap och sexuell osedlighet.
Ni har obestridligen ratt i, att öfverklassens kvinnor mindre ofta Izunclln osedligt i dessa båda fall an mannen.
Men beror detta verkligen på s&amp; mycket större sjalfbeharskning?
- Redan deii fysiska olikheten gör mannens strid för sin sexuella renhet till en kamp till blods, h~~arrned kvinnans icke kan jämföras.
Har t il1 kommer, att familje- och siillskaps£örl~iillande~i skydda och lijallxr öfverklasskvinnan i den janiförelsevis liitta Iranipen, men laiiina mannen utan stöd i den mycket svhrare.
N A vi diirföre i ödmjuk tacksamhet erkänna, att vi blefvo lyckobarnen, som fh vandra ba- nade stigar, medan våra bröder - och v %ra fattiga systerar - m %ste trampa den törnestråt, hvilkeiis faror och marigheter vi knappast h a h a en aning om, men ina vi tiga om \ var större sjalf- behärskning.
Jag ar siiledes icke sii alldeles saker pH, att vår större sedlig- het beror på en %andlig styrkas, som ovillkorligen gifver oss sriitt och plikts att göra oss gällande inom det offentliga lifvet.
Huru har denna andliga, styrka gjort sig giillasde inom det arbetsomrAde, dar den haft otroligt gynnsamma tillfällen att visa hvad den verk- ligen förmår?
Låt oss minnas, huru få de maii iiro, som vcrkligeii haft möjlighet att viilja sitt arbetso111rAde efter smak och begrifning.
De flesta mQste, lifvet igenom, nöja sig med det arbete, som han- delsevis först bjöd dem det dagliga brödet.
Och lbt oss så min- nas, att det ojämförligt största antalet af alla kvinnor, under några.
af sina basta lefnabsår, förunnas iigua sig St det arbete, som ila-
tur och sanihiille enas om att anvisa henne.
Och detta arbete är högt och viktigt nog att skänka verksamhet At den yppersta intelligens, ljiifligt nog att skänka lycko-ro åt det hetaste hjarta.
Och relativt fb äro banden, som har hämma hennes sjalfständig- ' het.
Förstiii.
hon att ordna det hela i öfverensstan~melse med de ekonomiska villkoren, SA iir hon i regel en ganska oinskriinkt sjalfharskare i barnkammare, hvardagsruni och kök.
I detta hennes rike iir det val sfiledes riktigt val bestalldt?
- Där h a h a val husmoderns » andliga styrka&gt;, hennes insikt, tAlamocl, omtanke och kärlek fostrat goda och lyckliga arbeterskor af de tcznklösa flickebarn hon tagit i sin tjänst?
- Deras sofrum ar val ljust och gladt, deras lif sundt ordnadt?
- Köket är val sa rent, hygieniskt och praktiskt som möjligt?
- Det miitte val vara Icvin~zor, son1 tiinkt ut alla de förbättringar i eldstad, i bränsle-, lyse- och vattenförhållandeim, som numera gjort hushiillearbetet 59, oändligt mycket mindre betungande 811 förr?
- Och i mänsk- lighetens hjarte1; ammare - i barnkammaren - dar hafvg val tanke och kärlek frtijdi.fullt samarbetttt och natt högt mot idealet? '
- Där firar val hygienen.
l ina högsta triumfer?
- Dar strhlar val himlens sol och hjärtats sol?
- Dar blir viil stiimman aldrig skarp, dar bjudes viil hvarteridn barn insiktsfull, karlekufull iijiilp att utveckla det basta af dess egenart och att undertrycka det icke goda?
Ack!
Tranger ej ur hvarje kvinnohjärta samma sorgsna nej!
Men inför detta nej - tror iii verkligen ändå, Ni modiga, varmhjärtade Lydia Wahlström, att vi skulle lyckats förekomma bostadsbristens förbannelse, infört tillfredsställande sedlighetsför-.
o~dningar, tystat gatubullret och fyllt folkbiblioteken med god litte- ratur, om vi hade haft direkt stJin~ma i stat och Iromrnun, i stsillet för att vi varit li %nvisade att endast använda skvinnans etilla in- flytande?))
- Jag fruktar tyvrirr, att de tusen sinom tusen miss- förhillandena inom samhallet h a h a sin rot i mans och kvinnas slcröplighet, i b&amp;cZns brist på kärlek, insikt, offervilja och ansvars- kansla.
M A vi darföre vara varsamma i vAra pbståenden, att det hela vore mycket battre stiilldt on1 vi varit de direkt bestammande, men ma vi; tail betänlrnnde racka mnnnei~ vkr hand för att samman med honom gå till strid för en biittre framtid.
Jag tror, att den nuvarande generationen har öppnare blick för missförhållandena inom ~iamhallet an ilkgon föregående.
MB den ock - både dess män och kvinnor - Iara att alltmera lefvcznde ktiiina sitt ansvar för dessa missförhiillanden.
Nar de n5tt så långt, att de verkligen äro genon~trangdn LZf denna ansvnrsktinsla, d&amp; antager jag, att de jämförelsevis lätt skola Isra sig inse, hvilka områden i n o q det offentliga arbetet, som passa bast för man eller bast för kvinnor, och hvilka som framför andra passa för direkt samarbete eller taflan.
Må mannen afstå fran den öfverhöghet som lag och häfd.
.
hittills tillerkant honom.
115 kvinnan fH det inflytande på det offentliga lifvet, som tvingar henne att kanna sig personligt med- ansvarig för samhallstil ' lståndet ..
Då kunna vi hoppas,.
att fram- tidens sanihälle skall bestå af bkttre nziln och battre .kvinnor.
Af biittre miin - ty en orattvisa ar mer moraliskt farlig för den, som har förmån daraf, an för den, som tryckes diirunder, och mannen behöfver afstå från den maktf ullkomlighet, som krympt hans medkänsla för det svaga och lidande i världen, förslöat sjalf- kritiken och ökat sjalfviskheten.
Af battre kvinnor - ty ingen karaktiir blir stark utan ansvar~känsla och denna kan aldrig varda lifEull inför beslut,.
hvarp8 vi icke öfva direkt inflytande.
Med ansvaret vaxer dessutom intresse och kunskapstörst.
Man tager icke lätt del i beslut, som galla mangas ve eller viil, utan att förut söka lära förstå, hvad besluten innebiira.
MA således battre män och biittre kvinnor utveckla hela sin andliga styrka för att skapa ett battre samhiille.
MA deras olika naturer komplettera hvarandra i striden mot de missförhållanden, som förgifta sanihallet, i striden niot sjalfviskhet, okunnighet, lsst, fattigcloni, sjukdoni, klasskillnad med allt det hat, den af- und, .deii niisstiinkeamhet - den alstrar.
Vi behöfvas alla i clen striden.
Och blott vi dar st&amp; trofast med i ledet, s % tyckes det mig sedan alldeles likgiltigt, om vi an aldrig blifva » fullt jannn- stiillda)) med de yppersta niannen inom vår egen generation.
Mig tyckes, att vikten ligger endast däruppe, att hvarje ny kvinno- generation matte hafvn mera kärlek, mera sedligt allvar, mera tankeskärpa an den föregående att liimna i arf till ' döttrar och till söner.
.
J '.
F. Hvad vi ha r i t t a t t v ä n t a af kvinnan.
JZsirnied d g r a ord till svar pB det till mig riktade .öppna bref vet, för hvilket jag harmed uttalar.
mitt hjartligaste tack, icke iniiist darför, att det gaf mig tillfalle att söka rstta en del ytterst vanliga ~nissuppfattningar rörande kvinnoarbetet och förtydliga ett par, d mina föregiiende yttranden, soni synas ha behöft.
e t t fört,ydligande.
* * 8 Det var en gång en liten flicka; som skref viilskrifning efter en förskrift, hvilken i likhet med förskrifter i allinanhet iime höll » sentenser och maximer till sjiilens och sinnets föriidling)).
Den sentens det för tillfallet giillde var det stående temat i alla riitt- trogn.
skAltal för kvinnan: cKvinnans kallelse.
som m a k a och mor ar hög. » Men clen, lilla flickan hade hvad barn i allnianhet inte tillåtas ha, niindigen principer, och det stred 111ot hennes.
principer ' att ens skrifva af nAgontiag, som hon tyckte inte var sant.
Och s i skref hon konsekvent: » I&lt;vinnans lcallelse som nialca och mor är Ztiy)).
Att hon fick bannor, men icke blef öfverbevisad för det, hör naturligtvis till saken.
E n backfisch med hiifvudet propp- fullt af ' bedrifter ur » En .etrid om Raom » och)) Erik R %eiiveds barn- dom » lbter sig inte jniponera af ddrig så, vackra tal om » det tjänande sinnet » och » det stilla inflytaildet&gt;); i regeln är det hopp- löst att söka fA henne att upptäcka idealet bakom barnkammar- bestyr och inatlagning.
Men i föreliggande fall gällde föraktet ocksa den planlöshet, som inte så sällan lpnetecknar det hus- liga arbetet, en plainlösl-iet, som en fjortonAring nog kan observera, on1 hon ocksA inte skulle kunna ge ord åt sin iaktta.gelse, iinnu mindre göra sig reda för orsakerna till faktum.
Om det ni1 är ett faktum, att arbetet inom kvinnans eget verksamhetsomrBde, det som traditionen i alla tider anvisat hen- ne, varit planlöst och illa ordnadt, så ligger orsaken hiirtill icke i nAgon kvinnans underliigsenhet i offerdighet, praktiska anlag och initiativ, utan helt enkelt i bristande utbildning.
Den tid är icke s % l h g t afliigsen, då liknande saker kunde ssgas äfven on1 det n~anliga arbetet; under Sveriges storhetstid var det egent !- ligen endast p % experimenternndets väg man kunde nA fram till någon an~betsmzznnaduglighet, och det dröjde ända till 1700-talet, innan det blef frfisga om verltlig esamei~skompetens till juridiska sysslor.
&amp; nu tydligare %r analogien hilr, nar det giiller landt.
bruket; hur har icke detta yrke prisats som vbr » modernliringa hur har icke flertalet svenska man i alla tider agnat sig.
därAt, och ' hur jiininierligt ovetenskapligt och slentriannlassigt skötes det andii icke den dag i dag iir flerstiides inom viir landsbygd!
ven till att tiinlca ut praktiska reformer i köket, behöfvns k1111- skaper, men vlra iildre landtbrukare liks09 vA.ra iildre husmödrar h a nog i de Aesta fall endast haft tradition och egen dyrköpt erfarenhet till sina Iiironiiistare.
Vi få ej förundra oss öfver oin arbetet i bägge fallen ofta varit ett trefvande p&amp; mafil.
Vi km.- na visserligen påpeka, att v %ra lmdtbruksinstitut och landtbriiks- skolor tyda pii en förändring till det bättre, men göra icke vara skolkök och vHr und2rvisning i Itvinnohygien och barnavhrd det- sainnia på det husliga omrAclet?
I l a männen pii det ena hallet sent omsider f8tt ögonen öppna för krafvet p5 metodisk utbild- iiiug, s % gslleï detsainma om kvinnorna pA det andra h %llet, och har kvinnan vaknat några Artionden senare - mer ar det knap- past.
- sa beror det pA att » allm %nna » opinionen, d. v. s. till öfverviigande grad den manliga opinionen, s i sent börjat stödja hennes kraf p % grundlig utbildning, vare sig praktisk eller.
intel- lektuell.
L) et &amp; r ju en gAng så,, att utbildning af alla slag kostar pengar och att staten i de flesta fall m %ste hjiilpa den enskilde; om vi icke vi1 ja ha det som i England, där en sthdscirkulation 4 '
%r nara nog omöjlig, darför att L&gt;ildiiing iir sh ytterligt srlrtill- giinglig för den fattige.
I Sverige ha vi länge varit stolta öf- ver statens frikostighet i detta hiinseende, och mycken sen- timental veklagan öfver afvikanck från » det gamla goda » för- spordes ocksik förra aret med anledningen af terminsafgifternns höjande vid vhra högre läroverk.
Maii glöinde endast, d&amp; ma11 begrät den forna, kostnadsfria mdervisi-iingen, att den aldrig cxi- sterat för den kvinliga ungdomen.
Man glöinde, att förSildrarna t. ex. för sina döttrars unclervisning på gyninasierua fatt betala sunlma 1, l 00 kr.
plus clen dryga inackorcleriiigsafgift, som följer a.f att kviii- ligcz gymnasier ' enchst finnas i Stockholm, (- %teborg, Malniö och Uppsala och flickorna såluiicla nästan alltid mAste bortskickas f r h hemmet för att f % n %gon högre unclervisning.
För att ickc tala om att flickornas undervisning redan p&amp; skolstadiet i dha11- het ställt s i g tre ghnger dyrare än gossarnas.
Denna olikhet har man tolererat, dikför att, som termen lyder, » flickorna icke skola uppfostras att tjäna statens.
Visserligen slsola de skapa de hem, som sagas vara statens grundvalar, och föda, till viirlden de rned- borgare, son1 utgöra staten, men hemlifrets och kvinnans bety- delse för samhällslifvet hör änd&amp; son?
bekant till de faktorer, clem man har råd att kosta pA sig i festtal vid högtidliga tillfallen, men som skulle bli för dyrbara att rakna med på andra dagar an s den syvende, nnar h j ~ r t e t rwes ».
Huru som hälst vittnar det om stor obekantskap med v %ra skolförhållanden, då man inbillar sig, att det ar » flickskolans yppersta elevers, som gå till universiteten.
Eja vore vi dar!
Som det nu för- hA.ller sig, maste jag med erfarenhet bade £r&amp;n studentlifvet och fr %n flickskolorna till min bedröfvelse bekänna, att de ekonomiska förhållandena härvidlag äro till den grad afgorande, att det sna- rare kan sagas vara de bemedlade an de begAfvade bland v5rs skolfiickor, som g % den akademiska vägen.
Nan m % hiir icke lata sig förvillas af att kanske en god del af vara kvinliga stu- denter komma till Uppsala eller Lund ined laudatur i mogenhets- betyg.
Höga betyg äro och komma väl p&amp; grund af flickornas större samvetsgrannhet alltid att vara ja~nförelsevis vrinligare vid de- ras än vid gossarnas studentexaniina, och erfarenheten b %de bland rniin och kvinnor säger oss ju, att ett laudatur icke med nödviiindighet behöfver betyda mer an en ovanlig receptivitet och ett ovanligt godt niinne.
De originella och sjalfstiindiga begiifningarnn, och det gr ~ i i l dem man Asyftar nied uttrycket * de yppersta&gt;, koncentrera sig gärna p % nAgru få ämnen och känna motvilja mot det mAng- läseri, som erfordras för jainna öfverbetyg; därför hittar man ile yppersta snarare bland cum- %n bland 1audatur; ~tudenterna.
Och koni det visst icke är sagdt, att denna elit bar rad att ofvanpli den dyra gj ?mnasialkursen kosta på sig en flerarig universitetskurs, händer det vanligen, att de basta begfifningarna efter studentesa- inen f % nöja sig med sista årskursen pli ett seminarium eller hamna p5 statistiska centralbprb eller rid jiiruvagen.
För att nu icke
tala oin de mAnga fnl.1, c12 de ffi, nöja sig med ett afslutningsbetyg från Attoiide klass.
Maii far harvidlag icke häller glömina hur stora svårigheter en ung flicka har att erhiilla ett lhii, nhgot som nog icke litet sau~manhiinger inecl cleii rent 1ronventioi.iella motvilja mot flickors stuclier, som ii~11111 torde vara va~ilig utanför de bildningsaristo- kratiska kretsarna.
P5 alla sAdana h511, där nian uppskattar kun- skapa: lmfvudsaltligen efter deras matnyttighet, cl.
v. s. alltefter- som de duga att omsiittas i pangar, maste ju hvarje kunskaps- förvarfvande anses förfelaclt, som icke direkt resulterar p % detta satt utan.
dslutas genom ett äktenskap.
Ty sh litet anseende har hustruns kall ännu i cle kretsar, där man deklamerar hög- ljuddast om kvinnans iiaturliga best.&amp;mmelse, att detta kall är det enda, hvaxtill en intellektuell utbildning anses obehöflig, för a t t.
icke siiga skadlig.
Och d&amp; man nu i första hand tänker sig Rkteilskapet soni clen unga flickans iliA1, inAste man ju anse hen- nes fortsatta studier lindrigast sagdt ytterst onödiga.
Hartill koninier vidare en viktig omständighet, som bättre an det sista skalet kan ursiikta praktiskt folks motvilja mot kvin- nors akademiska studier, och det är, att de darigenom vunna kunska.
pema hittills icke berattigat kvinnor till.
niigon af de atats- tjiinster, hvartill de berättiga man nied samma kompetens.
Att under stidana förhållanden kosta p i sig en dryg akademisk kurs kan knappast förefalla lockande; htminstone måste man vara saker on1 att kunna göra sina studier skuldfritt för att vAga det.
Faktum är ocksh, att det på grund af alla dessa angifna skal hittills endast varit ett fatal kvinliga studenter, inåhanda med undantag d inedicii~arna, soni djiirfts skuldsatta sig för studier.
Och på detta satt ar clet fullt föïkl; irligt, att hittills endast nio kvinnor i Sverige hunnit fr: ~ni till dolrtorsgrc2den, som hos oss plagar vara utgiingspiin ' kten för ett mera sjalfstiiridigt fordrniagsarbete.
L5,t oss nu se till; on1 vi m.ed alla dessa fakta för ögonen ha ratt att f ö ï v h a oss öfver cle sveiislra kvinnornas improduk- tivitet ph det veteiiskapliga onirkclet.
Di man frAgar om eri enda af dein har » fört vetenslrapen verkligen framat » och ökat var kuiislrapsslratt, agar jag i alla fall ined tanke på Ellen Fries svara ett obetingaclt ja p&amp; denna frAga.
I clen nekrolog Historisk tidsltrift iipnacle l-ienne, säges hennes död inliebara » en betydande förlust för vAr historislra forsknings, och i Emil Hildebranda re- cension öfver hennes » Teckningar ur ' svenska adelns familjelifs sainnianstalles heimes namn med t v i andra af vara mest fram- sthende kulturhistorislta forskares, ISlof Tegnérs och Gustaf Up- niarks, hvilka iingefiir samtidigt afiidit, och om dem alla tre falles clet onidömet, att förlusten af dein ar » sil niyclret kännbarare, som döden t r a a t just dem, hvilka med SA mycken framghng ägnat sina studier At var ännu timligen styfmoderligt behandlade kul- turhistoriaa.
-- 1 ' sjiilfvtt verket skulle vår kännedom om 1500- och .1600-talets familjelif och seder utan Ellen Fries » teckningar » s
a vara ganska obetydlig, da vi ju fran denna tid inga niimnrarda memokrer aga, och allmänheten, som med nöje laser hennes bok, anar i de flesta fall ej, hvillren » omfattande forskning » och hvil- ken » stor konst, det behöfts - jag citerar fortfarande riksarki- variens ord - för att ur massan af privatbref och andra enskilda handlingar få fram en skildring, som verkligen upplyser och intresse- rar.
- Men äfven på, ett annat omrAde iin sedehistoriens liar Ellen Fries riktat vårt vetande med nhgot 11jrtt och rerlzligen fört vetenska- peir framåt.
Hennes monografi öfwr Erik Oxeiistjerim gaf oss vår första historiska framställning af det srenska viildet i Estland - hittills också den enda, om jag undantager ett par smil upp- satser om de kyrkliga förli %llnndei-ia diirstiicles - ocli,betecknnr aUts5, ett viisentligt tillökande af vAr koloninlhistorin.
Äfven en annan af r8rn kvinliga doktorer har nflidit, nitin- ligen med.
doktor Anna Stecksh, som skördats af döden rid endast 34 Hr, d. v. a. vid en Alder, dA innn sällan brukar ha hunnit ined något niera betydande vetenskapligt arbete.
Af de iifriga har ingen promoverats tidigare an 1597.
Dctta Hr promoverades juris docenten Elsa Eschelsson, hrilken också är clen enda, som varit i st8nd att helt få agna sig At sin veten~kap och afven med- hunnit ett större arbete i rattsciicyclopedi.
; \ f de sju filosofie doktorerna åter äro tre genoin giftermal och tre genom pedago- gisk verksamhet till stor del hindrade frin forskning; endast en af dem har - genom engelska universitetsmyndighetcr - blifvit försatt i gynnsarnnlare tillfälle dartill, nän~ligcn dr Anna Paues, soin för närvarande innehar ett större stipendium för foruengelskn vid Fewnham College i Cainbridge p&amp; grund af ett epokgörande textkritiskt arbete.
L&amp;t oss nu efter ' denna öfverblick fiir en g h g s skull söka af- stå fr %n den gamla k&amp;ra vanan att af de kvinnor, som agat, tränga sig in p5 de manliga banornas, halft omedvetet begira mer än jämngodt arbete, för att icke säga det dubbla mot hvad man af deras manliga kolleger fordrar.
D. v. s.
1At oss jiimfora de sju, shsom vi sett tamligen nypron~overade kvinliga filosofie doktorerna - icke med 50-års professorer, som kunna se tillbaka pB ett lifs forskningsarbete, ' utan med sHdana man, hrilkas stkllning verkligen motsvarar deras egen, nämligen extrdararnes och de yngre liirorerks- adjunkternas och lektorernas ansenliga skara.
Del skulle rara intressant att veta, hur mAngn blaiid dessa, soin under cle första fem årens jäktade tjänstgöring hunnit med ens ett par uppsatser i sina respektive faclrtidskrifter - ett ldt vara obetydligt » vetcn- skapligt bagages, som dock mer an en af de sju vist^ kvinuorim verkligen p&amp; motsvarande tid natt upp till, ehuru icke ens de Iriinna göra anspråk pA att tillhöra eliten af Itviidig begRfnii~g.
Det är icke » ridderlighet mot damernas, utan endast en opar- tisk och pA sakkannedom grundad jainförelse jag hiir begär, och denna fordran borde jn Irnappast kunna anses orimlig.
En s5claii j51nförelse t.orde biid Icunna uncl,ziiskaffa alla fiir nfirv: ~rande gagn-
lösa funderiiigar om lrviniiai~ ar geilomsnittsin,znneii underliigsea eller ej i intellelrtuell begkfiiiiig.
Det enda jag sj8l.f hiirvidlag trott mig kunna lioii~tatercz %r, att hon redan Ada.galagt förmåga a£ kritik och veteiiskaplig produlition:!:).
Suinina sunimariim: gif oss 8,tininstoi1e niigra Ar till att skrifvn böcker pk, eller 5.iinu biittre: v5iiitslJ tills vi fatt .SA pass ii-i %ag,~, kvinliga vetei~skapsiclkare, att vi lruiiiia röra oss nied en iiiigot rimligare proportion an sju liviimor mot iiiigra hundra inan!
0177 den vid innevaralicle riksdag före1.iggancle niotioilen anggeiide kvin- nas ratt till statstjiinster gHr igenom, SA torde det ock&amp; vara tro- ligt, att antalet kvinnor, soin drifva altadeniiska studier, redan inom iiamaste framtid högst vii.sentligt koinnier att ökas.
Men son1 det nu iir, ha lrviaiiorna i v8rt fattiga land icke biittre rLld a11 inaimen att lrosita pA sig clryga studier utan anclra utsikter i i i i att iiatt och janit kunna lifnara sig af sitt arbete.
De 15ga lönerna, de förfölja oss emellertid iifven p i .andra nrbetsoii ?r5.den iiil cle rent intellel&lt;tuel.la.
Man frf~gar, I~varftir kviii- nor .aldrig i post och jariiviignr, i banker och på kontor ii&amp; fram till chefsplatserna, då ju dock har inga lagar satta hinder i viigeii; har man clii aldrig hört talas om att den oskrifna lag, som man kallar seden eller allrniiama opinionen, cl.
v. s. har Bterigeii clen .rrznnligc~ opinioiien, icke vill, reta tif något sådant soin kviaiios] $L vii1 aflönade platser eller Itvinnor som chefer?
I synnerhet har postverket ju hii.rvidag haft en sorglig ryktbarhet, som just inne- varande riksdag resulterat i en niotioii.
Skulle vi icke f r h i lik: nancle omraden kunna beratta om kvinnor, son1 efter att i .m %iig,z Ar ha nied de basta vitsord skött en syssla p&amp; förordnaiide, vid clen ordinarie sysslans tillsiiitande blifvit förbigingna af nian, dem de sjiilfva fiitt lara i ~ p p och soni bara haft ett par Ars tjiiiist- göring att skryta i: iied?
Eller om arbetsgifvare, som p % klagombl.
öfver liknancle oriittvisor, endast haft till svar: » Ja, om ni hade varit nian, så hade ni naturligtvis f i t t sysslan))!
Uttrycket är alldeles i stil med cleii manliga ~ppfntt~niiige1-i i ett l a d, diir regeringen, s h o m nyss skett, Iran tillsatta en koinite.
för skyclds1,zbsstiftning för kvinnor utaii en enda kvinlig leclaniot och dar nian nu i februari till och niecl utfärdar inbjucliiiag till en nordisk kongress i ett sa » kvinligt » einine som bcrnavilrd, utaii att en e d a li~iiiiia aktas vardig att s t i bland inbjuclarna, - desto egendoniligare, son1 i bhcle de norska och danska uppropen finnas I&lt;vinliga ' inbjudare.
Dh siirslcilclt aïbetsstugoriia höra till öfver- liiggningsiiirinena, förvAin: ~s i u m inecl skal öfver att häl: salma i~ai-ii- ilet 135 elen liviiina, frti Alina I-Iierta-Retzius, son1 genoni att grunda cle första arbetsstugorncz gjort Sveriges nnini-i p&amp; clettoa om- rKde kandt och saktadt i iitlanclet.
Att man stundom söker undskylla oriittvisorna 12; ecl att fur- klara kvini-ioriitz sdiiia init.iativ och sjiilfstiinclighet i arbetet, ' a
- behöfver icke iinponern s&amp; inycket pri den, soni narrnare kiinner till förhbllandena.
Att det finns iiiigs, soni ännu 18ta sig distra- hera af giftermålsfuncleringar, iir ju mycket naturligt, men iiar deii tiden ar öfver, liir livinnnn icke h a svArare &amp; n mannen att Itigga intresse i sitt arbete.
Dcttn har man dock riitt att Legiira endast i den haiidelse, att löncii satter henne i stand att i likhet med de riianlign kollegcriia skaffa sig ett angenämt heiii och en siniila förströelse, hvilket för iiarvz~rancle dock ar dc flesta af våra arbetande kvinnor förnekadt, ofta till d m grad, att ~jiilfva arbetet miste synas cleiii en I~örda.
I) en totala isolering, hvari sadana kvinnor lefva, den farglijslict och griiv2idcrwtiimning, som priiglsr clcras verksm~liet, deii liar E l l t ~ i Key ~ biittre iin de flesta haft öga och ord för, och iifven heiines inotatindare borde kunna se, hur mycken verklig barinhkirtighct och verkligt del- tagande, som .ligger bakom hennes uttalande på detta oniråde.
En annan sak &amp; r, att boten fijr det onda nog tordc n r a att siikn pA solidare vagar tin exelilpelvis pK dc erotiska inpplefrclsernas.
Att kvinnor icke ha lika liittiitkomliga tillfällen som man att skaffa sig mer eller mindre flyktiga dylika, innebar iiog snarare ett plus $.n ett nliilus, nar det galler krinilans utvecltlingsmöjlig- heter ph arbetsonzrhdet.
Jag har en gling anriindt uttrycket wsj: j8lfbeh~rsltningw på tal on1 kviniitms sedliga öfve~lagseiihet öfrer mannen, nar det galler nykterhet och sexuell renhet, och jag erkanner villigt, att biittre ord kan viiljas, nar det ar fraga om en egenskap, som mera är att betrakta son1 en sanihallets gafva an som hennes egen för- tjänst.
Men hur an denna egenskap tillkon~mit - att den iiine- bär en styrka, torde knappast kunna förnekas annat iin af dc n~yclret ungdoinliga Sietzschefiirvriingare, soin till tjiiiist för sig själfra koncentrera hufvudsunzn~m af miistarens visdom i den enkla formeln: » Ju större utsvafningar, desto större öfvermanniskaw.
Den moderna alkohologien visar oss till fullo, att ruset ar en lifs- erfarenhet, som kostar den personliga utvecklingen rida mer an den skänker, en lfittfattlig sats, som ock&amp; kan utstriickas till andra med alkohologien narbesliiktade on~rAden.
Det faktum, att kvinnan hittills varit.
jiin~förelsevis mera oberörd af den sortens erfarenheter, gifver henne alltsa ett företriide i kroppslig och sjals- lig sundhet, soni just utgör en af grunderna till mitt phtiiende, att hennes intrii.de i det politiska lifvet till detta skulle kominn att medföra en fond a£ sedlig ansrarskiinsla., af klar, lugn öppenhet.
Har &amp; r det rerkligen fraga om n ?igot nytt af sjiilfstiiiidigt rarde för sainhiillet, inen det nya kvinnan har att skinka, ligger icke SA mycket pA det intellektuelln som just pli det etiska om- ~åclet, och det galler har icke i främsta ruminet lysaiidc begiif- ning, chefskap och ledareplatser, utan helt enkelt att f % in nya friska viljor och rena hancler bland de djupa, lederna af våra sam- hallsarbetare.
Ty att w vissa missförhAllandeii inon1 sainliallslif vet aldrig skulle ha utvecklat sig till den punkt, dar sakerna nu st&amp;
darest icke lagstiftningen hittills Bgt i: im ute$iit,nnde ined tmlw pA man och för inZLlls, iir obestridligt:!:).
Diirför kunna vi Iialler icke beklaga, att forna tidens kvinnor med den stindpunkt de intogo, varit uteslutna fr %n sarnhiillsarbe- tet.
1 % gruiicl a,£ bristande ut ' $ilcliling skulle clerss arbete knap- past ha, inneburit nt5goil akvisition fcir det offentliga lif vet, exem- pelvis lm-inat förebygga storstiiclernas elände.
SA viktigt iir iGi7i.- ligen villkoret af metoclislc utbildniiig, v a x sig praktis ' k eller teoretisk, vare sig förvarfvscl i köket eller i universitetets laro- salar, att 01-11 ' clen svcilska 1; viniini-i nuinera verkligen visat sig kunna prestera ett czrl~ete, jiiiniigoclt iuecl m.&amp;iis, sh har cletta endast varit i cle fall, diir ocksft heriiles utbildning, vare sig förvarfvacl pA egen hand eller ej, varit jiiningocl med deras.
Krafvet pH kvini~ans deltagande i det politiska arbetet skulle darför aldrig ha kui~nat \ rackas tidigare ii11 just vid deana tidpunkt; det till- hör v %ra dagczrs kvinnor att visa, att den icke afven nu blifvit för tidigt vickt.
0111 jag härvidlag vagar vara en smula optimis- tisk, onz ocksh icke ph l h g t nar sh optiiziistisk, soin inan tyckes vilja 15sa sig till n~ellan raderna i iniii sista bok, s % beror det pst, att jag för niirvaroncle på alla omrAden af kviniioverksamhet tycker mig förnininxi en rörelse saclan, att cleiz ovillkorligen erinrar oin Ulrik von Huttens ord 011-1 » en tid, då andarna vakna och det s r en lust att lefva;.
Den allvarligt själfkrit.iska tonen i det af en kvinna skrifna » öppna brefyet » synes mig också höra med bland de glädjande bevisen harpa.
Lydia Wa7dström Litteratur.
Herr Arnes penningar.
Berättelse af Seb~zcc Lagerlöf.
Herr Arnes peimingar ar en spökhistoria f r i n fen~tonhuiiclra- talet, en siigen, som helt visst lefvat p; folkets lappar nA.gonst5- des vid kusten och nu statt upp i ny gestalt.
berättad af Selma Lagerlöf.
Det Er en spökhistoria, sonz kan komnza blodet att isas och verkar som en vision fr&amp;n giingna tider, där det l-iemlig- hetsfulla niörkret slöt sig tiitare kring maimiskorns iiil nu.
Selma Lczgcrlöf berattar lugnt och enlrelt, men med den för- underliga inakt att framkalla stinining, som ar henne egendomlig.
Från det hunden p % fiskarens lass upphkher sitt första tjut som varsel oni mordet pk invanarna i herr Arnes ensliga priistgArcI., a) Citnterna äro hamtade ur ~Xuticlsfr&amp;.gor~, sid. 162 och 178.-
konmer skriickeii i berattelsen.
Och (15 r~~liiadeii af den iniir- dade unga flickan] börjar gifvn sig tillkfinixi för fiskaren eller fostersystern och gripa in i hiintlelsernas gaiig, giiï hriittersknn med sin fantasis visioniira styrka det otroligaste troligt och det orimligaste rimligt utan att iiAgoi~sin IBta detta iifrernnturlign in- gripancle förlora ii2got af sin lieii7lighct~fiilla, ekri-iclcinjagancie ka- raktiir.
Det gfi.r rysiiingar genoin liisarcn, ~rivii1 dä en af herr Arnes röfvacle peiiningar rullar och rullar fran~för fostersyeterii Elsalills fötter öfrer stenarna i clen krokiga 3Iar~traiidsgräncleii~ som d&amp; hon ser snön fliickas af blocl~piir, afven $edan hon blifvit cnsmi och icke Iiingre Iiar ii8goii framför sig 118 viigen.
Och man förstAr alltför \ - &amp; I att skeppet, ~ o i i i skulle förs ~ i i ö r d i ~ r i i ~ a säkerhet, inaste ligga infruset och att liafvets portar kunna öppna sig först d5 straffet nbtt den ?.
Det andlign iiinehdlet i denna oförlikiieligt herattade spiik- historia gSr dock ej upp i11ot forimii; i detta afscei-icle t51 (len cj jamförelse med » Iiiii hc.ri.g; Pi .. rclss5g~li I,.
Koiiflikteii i dcii unga jungfrun Elsdills sjii1 mellaii kiirlelreii till den döcia fostersysterii och kärlelteil till riddaren, i hvilkeii hon till slut tvingas att igeii- kanna hennes mördare, rymmer ej ett ~ S d a n t cljiip af sagopsyko- logi soni den tidigare beriittelseii.
I) ri riddaren, stisom clct plägar g&amp; till i sagorila, skiftar hanin och Elsdill i honom ser odjuret, iilfven S0171 dräpte hennes syster, sa borde, tycker inan, hennes karlek slocknat med ens.
eller ock fininniat upp i eii glijrl, som agt nmkt att omskapa honom och drifya till bot och biittring.
KLI intriiffar intet.dera, och Elsnlills död ar ej den lösning af kon- flikten, som man skulle vantat af Selina Lagerlöf.
Dock, upplösningen ar i stil med hela cleii dystra grundtonen i heriittelsen, det rop pb ~edergiillnirig, som genomgdr den, allt ifï8n den fattig.
fiskarens nattliga pyii i den sköflade priistgArden.
Ty Elsalills död bringar domen öfver mördarna.
Och det lfiuga taget a.£ k~iniior, som bära hennes döda kropp tillbaka öfrer isen till RIarstrad, vackert 5tergifvet i den sista af Albert Edelfelts stiiimiagsfulla teckningar till boken, lir ett hyllningstfig å t ratt- fiirdighetens striinga inakter.
h !- (?.
I: Tall och björk.
Tv5 1) eriittelser f r i n Hvita kyrkans by d Xi7s 7.J ' ilkehn L1wc7R.
Stjärnorna.
Berättelser frfin IIrita kyrkans l y af XiZs T17illte1n~ I.&amp; (72 (771.
.
Då Sils l \ ' illielrn 1,ui~dlis debutbok ~ H v i t a kyrkans by, ut- koin 1903, mottogs clen i, allinlinhet af kritiken med mycken syn-ipati pi % grund a£ den Punga och Hkta kiinsla~ och den,.
?iska ursprunglighet B soni deil kon1 med.
Sainma egenskapcr Itterfinnas ocksk i de nu föreliggande tvil böckerna.
Det ar iinnu icke färdig
.
konst, men det kr lroristi~~rstcinpei: (~n~e~~t och idealitet.
Det rir någonting pB en gAng blygt och frimocligt, 0 1 ~ 0 ~ ~ ~ och t l: ~ ~ i ar l t nit i clenna unga författares satt att se ' och skilcl.ra; uppslagen iiro i allnianhet enkla nog, meil de utnyttjas SA vackert, och clet, so11: i. ges, har ofta en S&amp; betagande friskhet och innerlighet, att nmii kanner den dRr inre s l d fningeii, soin Llott deii verldiga poesien .i~et att niecldela.
Jag tiiii.ker diirvicl mest p i den sista boken, ~St; jiirnorna », so111 xfgjordt synes mig vars den of \ rerliigsna af cle tvA.
Dar finnes en förtjusande liten beriittelse, » Tapto », soni slutar boken likt ett vackert ackorcl.
Blai~cl de öfrige Leriittelserm kunna namnas » I&lt;alle Myrbiick », historieii om sveiisk-aiiiei: .ikaiiei.is hemkomst, lustig, fi: islc och rörande p i en gHng, sanit » Vwll~orgs- clclen » och B Stjiirnkungen ».
E.
' C T %$ I: .Kristian 11: s och Dyjrekes gestdter Iitch: ~ ofta iiispirerat dik- tare: den obändiga 115il.~karnatureii, som icke skydde att teckna sin bana ~iiecl blod och soni fann hvila fi: Aii sina stormande planer hos sin fagra iilskariiina.
Afven clet arbete, som jag hiir skulle vilja fasta liisxreils upp~narksainl~et pB, rör sig om liri~tiaii II ', men det %r ej Dyvelce utan hans clrottning Elisabeth, Ksrl V: s syster » Isabeau », soim iir bokens hjiiltiaaa.
Hon triider fram i beriihtelseii första gHngen i ring inecl sina syskon och viiimer kring inidsommarbAlet p&amp; Briissels torg - e11 scen, soni inspirerat en af bokelis basta teclcningar.
Redan clii finnes i heiiiies Blick i.i: %got » soin cle har, de, soin c10 unge eller fanr niegeii sorg ».
Sedan skyntar hon förbi som clea trettonåriga bruden, en spiid gestalt och ett ungt ansikte ~ m d e r den tilnga Irronan, » d e i m ungdonimens vidunclerlige yndighecl - b h d t og fint og lyst som lev i linnde i vaardag ».
: Berättelsen följer henne vidare genom clet Eörliingcls viintedret i Belgien hos segentinnan Margareta, CIA hon med I&lt;ristians portriitt: frmiför sig lyssnar till danska utskickacles beriittelser on1 honom eller till IZrr~snii föreliis- iing ng ar on1 en furstes plilrter.
i ?hl s5 koininer den dag, d&amp; hon liiinnsr barndonisheinmet och stiger on~borcl för att fara till det okiinda landet i norr, dar 1ifvet.s hArclcz forclringar vanta henne.
Intiget efter den svara sjöf5rclen ar lefvnnde skildradt, liksom Earden genoiii]: il&amp; d e ba.rske hcjstinaaneder~ mecl Kristian, fcir I~vilkeii Iion &amp; r bui ii en freiimecl ».
Maii ser barnet under trycket af en sorg, soin hoii har mocl att biim, i-ilogni3 till kvi1111; ~ och clrottning.
I3oken liar en statlig scen nlellan Iiiiiigen och Elisabetl-i efter Dyvekes clöcl.
Kristiz~ii liar stängt sig inne och ingen vAgar störa honoin.
Då gAr slutligen hans tinga drottning in och återför honom till lifvet genom atst \ ~Iicka hoiion1 till tanke p&amp; hans kung-
liga plikter.
Och fran den stunden ar hoa, ehuru utan förhopp- ning om genkärlek, hans goda angel.
Omslagets vackra teckning visar Elisabeth omgifven af sina tre barn i det ögonblick, d % hon väljer att dela med Kristian landsflyktens faror, framför att begagna sig af den erbjudna lejden.
» Där min konung ar, dar ar mitt rike, - ubi rex meus ibi regnunl mei1m.s Och berattelsen skildrar vidare hennes af mild värdighet priiglade uppträdande under landsflyktens mödor och förödmjukelser, till dess hennes kraft ar bruten och hon i unga ' ar nedliigges på, dödsbädden.
Drottning Elisabeths, med vacker riirme, fast i knappa drag skildrade gestalt filr ökad relie£ genom kontrasten mot Bo Florj, en vandrande riddare, hvars yttre och inre öden bilda bokens upprfinning.
Denna kontrastverkan iir hvad soin förliinar Bo Fl~3j förnamsta intresset, ty det kan ej nekas att lian förefaller i viss man konstruerad, skdeles i en orngifning frhn 1500-talet.
Oklar med sig sjiilf och sitt öfversvnllande ungclomsmod, ryggar han tillbaka för att inskränka lifvets rika möjligheter genoin att binda sig vid nhgon eller nggot och gAr sAluncla audenoni)) lifvet, tills han ar nara att förlora sig sjalf.
Det blir drottningen, som vacker honom genom sitt exempel och genom sina ord om att alla iiro landsflyktiga » kongeb~rn » och m %ste taga vara pit arfsrätten till sitt rike.
Vid drottningens dödsbädd viger han sitt lif till hennes gemåls tjänst och Aterrander till Danmark för att verka för den landsflyktige konungens sak.
Om man undantager de anmärkningar, som kunna göras mot hufvudfiguren, är tidsfärgen i berättelsen synnerligen val t r ä E d; inan blir genast i och med den friska inledningsscenen, dar Kristian 11: s gossegestalt möter bland de sjungande djäknarna, försatt tillbaka till Köpenhanin i femtonhundratalets gryning, hör folket sorla pA torget, där khkstrykningen skall försiggh och gör bekantskap med nA.gra roligt karaktäriserade borgartyper.
Tidens r %het personifieras i de bilda hämdgiriga gesällerna, hvilka dock ined sina planer upptaga allt för stort utrymme.
För handelser- nas utveckling kunde de lika gärna varit borta, ty det gr val ej författarinnans mening att Mikkel genom sina onda anslag verk- ligen » löste lyckan » frAn Bo Floj?
~Kongebiornw är en vacker och fhgslande bok, som borde hitta vägen till månget svenskt hem.
Den föreligger i en synner- ligen vArdad utstyrsel med teckningar af Anna E.
1_ \ Iunch, vig- netter och helsidesplanscher, som lrraftigt bidraga att framkalla tidsstiimiing.
s- (7.
- 3 * *
Norska böcker.
FrAn clet norska förlaget H. Aschehoug k C: o har Dagnys redaktion f i t t sig tillsaiadt några nyutkonma böcker, som vi nu gR att i korthet oinniiinna.
En särställning 1) lan.d dessa, hvilka eljest tillhöra skönlitteraturens område, intar Foredrag for Modre, uclgivet d. Foreninyen » Hjernme ?les Vel » i &amp; i- stiania.
Den lilla samlingen, som.
best %r af sex föredrag, inledes med en förträfflig uppsats » Vi niödre og vort arbeide)) af fru Marie Michelet.
Följer s5 ett föredrag on1 l~oiifirmationsorclninge~i af en norsk prastniaii Erling C+rönlancl, som p % ett vackert och vnrm- hjartadt satt behandlar den briinilancle frågan om konfiruiations- tvfinget.
Vidare af handlas » Overga~~gsalclerens l-i.ygiene », » Mödres forhold til sine sönneï », » Sangen i Ii jeminet.))
och » Nödvendig- heden zlf at udvikle vore börns ekonoiniske sans ».
Den lilla stor vikt för boBen af ' hancllar shlecles en hel clel frågor, som och alla ungdomens viiniler - biide mödrar och icke mödrar förtjänar i hi5g grad att anbefallas.
- * Thea Marie af I; Vilhekn Ifiny 5s en fin och trovardig skildring ur sni&amp;£olkets lif.
Realistiskt och pR samma gAng sjiilfiillt mA,las den lilla heminteriör, b a r s personager utgöras al pappa » re bslagereii », basimisteii » Yroppen », den manliaftign joinfru Rostrup samt lilla ' I h a Marie sjiilf, för spiid och.
önitii-lig till b&amp;&amp; kropp och s; jiil fför att kuiiiia l-iålla sig framme och f h g a sig vinsterna p&amp; lyclraas lotteri, soni också ghng efter: annan glida henne förbi.
Stillsamt och jiimt flyter berattelsen oni dessa enkla miinniskora tillvaro, och Tliea Maries skygge k %nslolif har f&amp;tt en iiii och ltonstniirlig tolkning.
Glimt ni ' Edise A.ubert borjar med en smAstadsesposó i Jonas Ties stil och inger ganska stora förhoppningar, soin .cloclt endast delvis realiseras.
Det ar fart öfver beriittelsen, spraket iir smidigt behandladt, och man ltan ej frbnkiinn: ~ boken ett visst drag af kiickhet.
Men cle upptra- clande personerna verba nier soni representanter frk11 olika iiskad- ningar iin som lef vande ni8nniskor, och in te hiidler hancll.ingen rycker oss nied sig, episoden iiiecl skeppsbrottet påniinner t. ex. viil mycket oni en gmii-i~aldsgs hederlig 1; otnbibliotelrsroman.
Niigra anmälningar på bokens omslag af ett par hiiften minnestecknin- gar underrstttz OSS om, att fru Aubert lyckats .förtraffligt i denna genre, och det 5,r ockafi lstt att tLinka sig det hennes goda stil.
och iifiiga litterara för tjiinster skall kunna göra sig goclt giillancle p; " i, ett oi~iri ' ide, som ligger v51 för, I-iennes naturell.
Tante Pose iif Gchieï h ' cott.
Ilen111~ fiirf.
har iifvc1-i i Sverigc g,jort sig kanel genom simn ovai-iligt friska pojlcböcker, cliir hans spelancle fuiltcisi tiiinlar om blailcl allel~ancln lekar och iipptAg.
I-lir föreligger iiu af Iiiiils penna en bok för stort folk, som biir titeln l ' nnte Pose.
Det friska Ilnniöret och failtasirikeclou-iei~ frHn pojkl~öckeri-ia Aterfinnas i rikt iniitt iifvei-i i denim berättelse, men det iir inte fritt, att dossa egenslrapcr har och clär slk öt ' ver och fö.rliiila den lilla skil- tlriiigen fribi en fredlig norsk lczi-icltegeilclonl ett visst tycke af fars.
J: en clylik sltulle nog Tante Poses sviiltningslörsölt l-ia tagit sig bra ut, i-iicn i en bok kan nian ha fitskilligt att invanda b: &amp;] not deii burleska typen och.
niot taiiteils ilAgot otroliga lefn~icls- öden och uppt.fiRdAnde i dln~iinhet, och cletsa,mina galler i clet stor: ~ he1; i iifveii » bcdstefai: ».
Bei: iittelsen ar en sorts iifvei-ityrs- historia för stora barn, kvick, dran-iatislc och skrif ven inecl ' iiiycken brio, inen litet för starkt färglagd för att vara njutbar för alla, 1ii.sai.c.
I: Den gången.
Af &amp; ot Cijents-Seliiw - E3.r ju ocks, ' l. inrangeras bland norska arbeten, ehuru denim bok till.s5ildts oss i öfversiittning fïdn den svei~slts förliiggnreil.
Fru (tjen~s-Sclmcr har reclan b1ai1.c.
oss ett viilkiiiidt namn, soin ti.flar i popiilaritet inecl helmes lail.dsn1aniililas fru Heleile Lassens.
I311 samnianstallniilg af dessa bCicln ilanm faller sig sh mycket i~: ~turligare, som » Den gfingeil » ocBsh för oss upp till de höga, ensliga fjiillvidder, IivarifrAi~ fru Lassen hämtat motivet till sina in tagmcle » Skisser fran fjiillei-i ».
En jiimförelse utfaller dock afgjordt till fru Lassens förmrlii, .k: i.nsl; e delvis beroende p % att hennes ' bok hade hela den friska, charm.eii af » Deii förste gang ».
Det 81 ' emellertid en kinkig sak att » lave » en bok af sina personliga erfarenheter, ilar dessa ej niin-iilviirclt sltilja sig fr811 nlåriga andras, och soin bekant ha ineimonrförfnti+me inte alltid tillrackligt öga för hvar griiilsen gAr inellan sficlaat, son1 intaresserar dem sjjalf \: a och deras niirmaste, och clet soin intresserar cn tillinänhet.
Det tycks också soin on1 » Deii gangen)) slii11l.e h: ~ vunnit på en liten sofring mecl just denna clistial&lt;tion i syfte.
S&amp;dm clen im ar, rymmer clen einel- lertid riitt mycket bra saker och iir synnerligen liiittliist.
Det li: ipitel, som har titelii » lifin debut p&amp; Irölrsscenen D, ar särdeles 173~11~1 ' 811~~~.
2 '.
E.
Några motioner vid 1905 års riksdag.
Bland cle vid ii1nevni: ande k s rilcsdixg vticlcta motionerna torde föl- jande vara d sarskilclt intresse ur Irvinnos,zl; synpiinkt.
I Första lca~m~zumn motionerar Her ?.
Trygge,.
olm äiidracl lydelse af 5 28 regeringsforineii i syfte att till liil.arbefutt.nitzgat- vid de allrnlilzna 1lil.ovet.lcen och vid zcwiversiteten, de teologiska leirnretj %nsterna vid da sistniimnda unclwntagila, silsonz ock till l i i 9 ~ ~ och e andt.a bestlillniqa~.
vid anclra im.uttnit~ga~~ föt.
vetenslrap, slöjd elles.
skön konst äJ " uetzsonz till l~lca9~eB (; .f~~tt~zi~iyut~ I&amp; u t n ~ m n a s och b e f o ~ ~ l ~.
a s lifven infökl soc~zs1-i Imintza. '
I motiveringeii erinras till en börjnn om, tt reclz ?.n 1863 hrs riks- staiider i skri fvelse till k. in: t frainhöllo att, om kviiinorna finge tillst8ncl om inöjligt till att förv~rfva saiiinla l %rdoinsgrader och 1cunql~a.psrneriter som mannen, sh borde de, # Even ffi sn.hina koinpetelis som m#iliien och efter ansökau ' ha tillträcle till sainiila, ambeten enligt vanliga befordrings- regler.
Denna princip,.
som uttalades af riksclagen för mer än fyrtio, h sednii, har ännu ej genomförts.
Niimer ha lcviiiilor visserligen tilltriide till de flesta högre under- visningsansta.1ter iiiiiversitet, högskolor och institut och ett mecl hvarje Ar, vlixande antal iiliga kvinnor begagna sig af dessa rättigheter och aflagga examina.
Men daremot ar det ej tillr8cliligt sörjdt för att cle skola kniina till allmant gzgn utnyttja sina ki1iisk: tper och f A igen det i form nf arbete och kostnader nedlagda kapitalet.
Ei-id: ~st geiioin sRrskild dispens lciinna kvinnor bli xnst#llda A l %r: ~i.eplatser vid de nllmänns läroverken, och lik- nande eller annn of6rdel: tlrtigare iir förh&amp;ll: cndet vid andra högre under- visningsa.nstalter.
I fr?
@, om lkl&lt;arebefatt~iiiigar har man nu börjat inedgif va BBven kvinliga I %lcn.re vissa möjligheter till aiist&amp;lliling, dock i. allt för ringa slida.
Stiiust # r det stallclt för bvinnorna p5 den juridiska banan.
Vid universi- teten niiviimins o h lwiiinor soin ainannenser, eii eller s~ ?iinn bli r docent, inen professor - itlldrig.
Dessa förhAllaiiden iiro enligt motioiiäreriias Asikt synnerligen ' oratt- visa och stridande mot hela deii teiidens, soi~i niiinera kar: i.lrtärisei.
: w ut- vecklingen n£ kvinnans rattsliga st.lillniiig.
Försla.gssttillsrne hoppas dar- för pk fraingAng för sina inotioi~er och erinra till sist oni att i Norge hvarje gruiid1: xgseiiligt liii~ler för I~viiiiiors likstallighet mecl inaii i ofvan berörcla hanseencle nyligen blilvit aFskaff: tdt.
9: H n r Filip ~ o s h.
ö m och grefva F~~edt.ilc T.T~ac1~tmeistei~ motionern om rätt föl.
förestGndam och föwstiindari~znw vid sGclana enslcilda Zlil.ovet,k, som förbereda till studetatexamin att vid eventuell öfvergdng till stutens allmänna liirovevlc eller af stat och konzmutz zcnderhållen san~skola föl.
pemion och for lönetur, dock ej mer n11 högst tio k, rulc) za sig tillgodo clcn tid dc tja&amp;- gjort vid enskildt lät-ovwk.
14 - 4:
Vidare %r viiclct en motion af herr Albeit Asu-lerson anghenrle stiitu- biclra,g till pensione~ing a f larmrinnor vid högre skolor för kviwlig anydonr eller.
1top.e sa~ilskolor.
A Herr Sjöwo~za föreslHr i sin röstiiiotion ocl&lt;nh i br röstr ruttens utstruck- wing ufoen till komnunalt rösfberätti,gurle livimor.
i: I Andra kummwen har n£ herr Zetterstrclnd inliiiuiiats eii motion om kvinnors anvä~zclalwle i statstju~wt lilcnlydande med den i första kammaren.
af herr Trygger viickta och liar ofvan refererade iiiotioiien.
Herr H. HecZlz~2rl in.
fl.
lin itfveii riickt en n~otion, soin i h i ~ f ~ u d s a k öfverensstaiumer iiled den motion, som i iijrsta kammaren viickts af herr Filip Bostrdm och gre£ve Fredrik IVachtineister.
0 Q Herr C.
A. Lindhagen motionerar i syfte att kvinna, gift eller ogift, u f ~ m ?ni k m n a a f stailsj~illhuktip ri ?jas W Zc.il.r~uot eller s~rpplemzt i styrelsen jo,.
Stoc !lc1rolns sturls ~detsför11~erlbiit1 or4 till Irdar~zot i öftw.styre ?- sega föv S t o ~ l i l i o l i studs ~ folkskolor (ock brcl-&gt;trrt: rrr.tk) rii) ~z17de11).
St~cfih~Ii-ïi~ st~ndsfiilln~akt.iges beslut att i iiistriilctioiieii fiir styrelsen öfrer arbetsforniedlingen inrycka den bestiirnnielueii, att tr: i af styrelsens tio inedlemiuar slcirlle vnra bviniior, liar ~iaiilligeii ej kuiinnt vinna k. m: t&amp; staclfastelse, da, enligt kiiiuinunalförordniiig&amp;i, kvinna icke kran inväljas i annan iiamiid %n fattigvhrclsnainiideii.
Herr A. Hedin har v a ~ k t en motion i syfte att f ö ~ e k o ~ i m de a oeyeitf- Zighetw i befwclringsväg, sont w d e r den semiste tiden förekontmit i.zioi ?z poststuten.
O Hew O. t?
OOlsson i Heden inotionerar oin en skrifvelse till K. J1: t angaelide understöd till ulc71.e behöfuam-le bur~t » torslior, En skrifvelse från Fredrika-Bremep.FÖ~b~ndet ' hak eidigt.
dess styrelses besliit tills8nclts komitéii för revision af lagen nnghencle skyXi inot yrkesfara och lapeii nnp5eiide iniiitler8rigau och kvinnors anviitidande till arbete i indiistriellt yrke s5 lydande: Fredrika-Bremer-Förb~i11det., soiii l~lancl nntlra spörsuiM berörande kviniiaiis isitresseii, afven sökt verka för det prditiskn kviiinoarbetets
utveckliiig, liar iiieci uppmiirlisamhet följ t frbgaii om 1iviiii-i.ors och min- Serhigas aiiviiiiclancle till arbete i indiistriellt yrlie och den darined sam- riiaiihangnilcle reformen oin tillsiittnncle af kvinligw yrlzesinspektörer.
För clettn iindainA.1 Iinr Förbuiidet elels utsiindt en stipei-icliat, livillieii iiiider ett t s tic1 stiiclerat yrliesiiispelrtioiieii i England, dels i sin tidskrift Dagny gjort Atskilliga iiiliigg i # iniiet.
Det iii: diirför nied stor tillfreclsstiillelse Förbiiiiclets styrelse hiilsat tillsiittandet af eii liuilgl.
lioinité för utredaiide i f frtgor af SA iitoinor- dentlig vikt för vfw iivinliga befullining, dh, soin bekant, e11 fjiircledel af Sveriges i fabriker sgsselsntta arbetare utgöres af kviniior.
Af kiingl.
brefvet af den 20 jmuari 1905 fram@r, att lioinitéii %ger befogeiiliet ntt inecl sig: acljuiigera s: ~likniiiiiga personer.
P&amp; grinid cliiraf rfignr styrelsen vördsamt frnnihhlla önskviirdlieteii af, att lioi~itéii iifven late liviidig ~: i.iiliiiii~lial?
Iioinmn till aiiviiiiclancle vicl deii clel nf koii-iitéiis arbete, soni ~#r~liilclt berör Irvii~iiors och iiiiiiclerhrig: ~~ förliSllanclen, dB.
stprelseii hyser deii öfvertygelsen, att deii sv %rutreddt~ fr8ga koiilitéii f8tt sig förel: @, endnst geil.oin kvinnornas meclverksn k m erhAlla deii allsidige belysa.iiig, som iilöjliggör en för a.lla parter tillhedsstnllmide lösning.
Fram s k i l d a hall.
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt hade inPliiclngeii den 2.7 febr.
arsmöte i Arbetareföreniiigeiis lokal uiider ordföïaiideskap af frii Emilia B9-oonté.
Årberiittelseii föredrogs och decharge beviljades.
Medlemsantalet i Stockholin %r 1,308.
P&amp; föreliomineii ~iilecliiing: tntogs följniicle resoliitioii: Föreningen anser tillbörligt, att om inecllei: ninxi., oberoende ' eE orgsnis: ttionen, anorclna möteii eller vidtaga mdrn Btgiirder ang8eiide Iiviiiiians röstr %tt, cletts bör ske uiider former, soni iitesliitn inissiippE: xttiiingeii, ntt orgnilisationeii dar- för b %r n k o t ansvarip.
Vidare beslöts att dfveil i Ar vid instiiiidaiicle,staclsfulliiiiiktigevrtl till cle röstberfiktigade kviiiaorna i hufvudstaclen utsiiiida cirkiiliir med upp.
v d smit iippriit- inniiing att ' cleltagn.
i s h 5 l dessa som niiclrn li~l-i~i.i-iancle taiide: ~ f v: dIqrAer.
Fröken 1VlLitlock reclogjorde Iiiire ' f ter för lniiclsföreiiiii g e i l centrdliouii~ tés nrbete, och frt~.i.ingicli diiraf bl. '
a., att föreningen ini Ilar 33 afdel- ningxr i laiiclsorte~i.
FrBgan om niedleii för att vitcka laiiclsorteiis kviiiiiors u p p ~ ~ ~ a ï k s a m; het och iiitresse för föreiiiiigelis striifvniideii upptogs diirpA till disl~hssioii.
Uiicler densamma fraiiikastnd.es bl.
a. förslaget, att niedleiuiinarna skulle företaga sin8 resor till orter i Stockholins 1811 och: tniiorstiicles, och cliir genoin föredrag och pA a m a t s#tt ~öliti, verka för att sprida liiiniiecloni Q
om föreningens idé och verksamhet; en talarinna ansilg, att intresset fijr saken bast s l d l e kunna rackas i landsorten genoni att hutvi~clst: iclsför- eningen oftare an hit.tills anordnade mriten och sainmankoinster, ty genoiii tidningsprässen skulle landsortens kvinnor fil en ganska fullstiintlig kaiiiie- dom om föreningens arbete.
För öfrigt uppsköts frApan till iiiistkoiriiiiaii- de möte.
Till ledamöter af styrelsen valdes fröken G c r t r ~ d Adelborg, frölien El&amp; Borg, fru Emilia R ~ o o ~ ~ f t röken é, Lilly ~ ~ ~ ~ g s t r frölieii ö a z, So$n &amp; m m fröken ~ l ~ t Li ?zdliagcn, ~ia frii 3GriX.a Lind- lizc.s, fru Ann ilfa9p.et Holntg~e~t, kvist, frölien h g u s t a Lithel '); fru Lora Jialunder., friiken Sfiiw Qcint, frö- ken Anna Cla9.a Romanzts, d: r Lydia TTirhlsfröm, frökon h m a Il ' ltitiock och fröken Arana Snpplennter blefro frii d. UII); fröken Sig- rid Bjöli.lelrcnd och fru Agila astlti.nd.
En ny tidskrift för kvinnans sysslor och intressena ineil titeln rTid- skrift för heinnzet~ kommer inom kort att utslndas f r h Uppaln., iinder ledning af förestilndarinnm för denna stack framstiiende ~Fuc * kskoln för huslig ekoilonli~, fröken Norrby.
Tidskriften, som ar aninad att utg5 nied 4 illustrerade hiif ten om h e t, sk dl, enligt prospektet, innehiill: ~ uppsatser och notiser i hush&amp;llets fysik och kemi, Iialso- och sjulrviird i hemmet, all slags matlagning, tvätt och hushtllss~sslor, triidgfirds- och bloinster- skötsel, sömnad och textilarbeten, konsten i hemmet, ba.rnarfwd och barn- uppfostran m. m., m. m., allts8 ett mycket rikt program.
119 den nya.
publikationen icke skall sysselsatta sig med kvinnorörelsens spörsnibl utan l~ufvudsakligen ar anlagd At det praktiska, Sr det att förmoda, att ingen förväxling kommer att äga rum mellan densaiiiiiia och den svenska kvinnosakens första, högt ansedda organ med sainnm namn.
Vid Stockholms läns huishAllningssällskaps senaste sammantride inval- des för första gangen kriiinor i husli8lliiiii: .ssa1Isk: ip i det att friherrinnan Ebba Beck-Fries, Harg, frii Anna Slöör, IIusa gArd och fröken Viktoria Hammarstedt, Haga, invaldes till inedlenlinar af sallskapet.
Dessa tre damer äro inyclret intresserade af jordbruk och de tvA senare sköta Sifven sjalfva med stor framgång sina egendoniar. '
