# ID: svediakorp-per291
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,795
# sentences: 498
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Praktiska synpunkter.
rörande kvinnoarbetet *).
Några ord om våra allmoge- och arbetaredottrar och deras skolgång. '
JRinf ör insii v i r tid med vira inorföi.aldraïs, ilifste nian erkiinna, att ofantligt mycket blifvit gjorclt föl: att höjs och för- fi.cll,z folket och förbiittm cless stiillnii-ig.
Hvacl som i vasentl.ig i-i.iAn ' bidragit dartil l ar clen ordnade folkiii~dervisn ' in~ei;.
Numera finns clet nog ingen socken sa fiittig, att clen ej iiger en folkskola,, .och ej hiiller finns clet iniigot barn SA fasttigty att det ej får liirn sig liiss, skrifvti och rakila samt Isra .sig k i h a olika l&amp;ilder och stiicler, djur och vaster IN.
M.
Ja, clen fattige e; j allenztst jirr liira sig allt detta, uttm ' I:) lir tuhfiad c15rtil1, oafsedt 1xin sjalf vill eller ej.
» Kuiislrapen %r god », heter det, » men blott om den riikteligen brukas.
» Den obligt~toriska folliunclervisningeii &amp; r en god sak, i m i i den har ocks5 sina dAliga, sidor.
Jiimfori~ vi allmoge- och ai: betar.edöttrz~rilas uppfostran förr och nu, SK liinnci ' vi, att deras uppfostran genom vhrt n u v a r m de skolväsende lal.if vit im er och mer missrikt.ad.
I v Ara irainom~ödrars tid var skolgången för allmo&amp; och arbet: u: e- clcittrar \ rnnligea begransad till i-i, ' i,gra veckor eller högst till n5grl.t i i ~ h d e r, under hvil ken tid flickorna llicle sig Iiisa och skrifvn.
Ender den öfriga tiden: ~f deras bcrrndoin blefvo de i hemmen uixlervis: &amp;.
i I ~ ~ ~ ~ h: ~ l l s g ö r och.
~ i l ~ 1~ai~claalöjcl.
Al Det var darflör ej ovanljgt att en flicka vid.
tolf: ' i * t,i: ettoil Ars ilder pA egen haiicl kunde ssitta upp och vKfvs ner en en klare linne- eller ylleviif, till hvilkcn 1-io.n sjalf förut sl~ulmit garnet.
Lika hiimclig var hon då det giillcle h ushiill sgöi: omhl och liuiide vid deii Alclern vanligen allt hvad heimes mor kimde, hvarför hon, om oinstiincligheten clet forclracle, kiiacle utan txekan triida i niors stallc för att sköta] lus-.
hAllet.
Att Aickorna s; jid.fva, stickade sinti struinpor smnt syclcle sitt liime och sina underkliider var en gifvea s2il;, och iiigen ville gii inecl clen .sksi-nin en att e; j ku n m f örfardiga sa ein1; l.s saker.
Det ar helt naturligt att en si,luncl,z uppfostrad fiicla skulle bli e11 cluglig och plikttrogen tjiiii::, riim, 11iide i sinn föriildrars U~ ' nc1e.r of \ rai.istSeiide I~irifvuclrubrili lut sximxiiif6rt.s treiiile red.
tills2diicln, fi.rtilil~r, hvilk: t 1; iinns siigis iitgör: ~ tillBgg till deii viil ' 20-5rs- inötet ffirila diskiissioneii rörmide clen 1~i: iikti~li: t ntbili ' I.nii~pei.i, s3.rsl: iltlt.
: rf I: in~: ltl~el: olkiziiigeiis lwiniior.
-.
hcm och hos friiinmande familjer, och lika säkert Br att hon i sitt eget hem blef en god hustrii och husn~or, som med förståndigt och traget arbcte bidrog till hemmets förkofran och viilstånd.
Se vi oss omkring bland vhr tids allmoge- och arbetaredöttrar möter oss en annan tafla.
TTid sex h sju Ars ålder börjar flickan sin skolgkng och fortsätter diirmed till sitt fjortonde eller femtondc %r.
Under denna tid liar hon n~yckct ringa tid iifrig för husliga arbeten.
Fenz A ses timnlnr dagligcn ar hon fkst vid skolbänken, en tinlnie @ går vanligen till ghngen till- och fråri skolan,.
ett par timmar iitg8 till hennes linAltider.
Ilen lilla tid e o ~ n sedan ilter- sthr af dagen upptages af liixliisnii~g och racker vanligen ej ens till det; Under sildana förhtillanden iir det ju otiinkbart att flickaii skulle f5 tillfälle att öfva sig i. hushitl1sgiirom; il.
Nödrarna klapa och ' sucka öfver att de e) erhblla den minsta hjiilp af sina döttrar, de få i stillet standigt stA på.
» pass tipp » för dein.
De veta dock p&amp; samma g %ng att det ej kan vara annorlunda, ty skolan Br en string - herre, som alla måste böja sig för.
Under ferierna för- söker man visserligen ~ ä n j a flickorna att hjiilpa till, men (lessii, visa oftast sh stor motvilja och obeniigenhet för liiisliga sysslor att mödrarna anse det vara %st att lbta saken bero.
Rara skolan ar genomgången skal l nian B tags skadan igen ».
Först e£ter konfirmationen izr flickan fri och öfverliimnad At hemmet ..
Modern tar itu med uppfoatringsarbetet, men hoii marker snart att hou förlorat sin auktoritet.
Dottern vill vara siii egen herre och göra hvad henne själf lyster, och det betyder meï- andels att » g&amp; och slA dank ».
Nu finns ej annan råd an att lbtn flickan ta tjänst hos andra.
Alan lhtsar ej om hennes okunnighet ' och ovilja för husliga görorniil, ty hvem skulle väl då vilja ta henne i sin tjiinst?
Ordentlig lön Legar man afren, fast den unga flickan ej ens gör.
skäl för rnatcn.
Den som försökt det, vet allt för viil hvilket besvär, hvilka obehag och ledsamheter det för med sig att hafva en s %daii okunnig och vårdslösad flicka i sin tjiinut.
Hvad båtar det att flickan har godkända, ja till och med goda kunskaper i historia, geografi och dylikt; för sådant finns ej någon användning inoiii köksdepartementet.
Om matmodern hör till de maimiskovaizlig,z och uppoffrande kvinnorna, ömmar hon för den okunniga tjänste- flickan och försöker uppfostra henne för hennes plikter.
Dett: i lyckas ocksa om flickan har h&amp; för arbete och är Iran att lyd: i, meii oftast &amp; r motsatta förhalandet rådande.
BIatinodern tröttixxr slutligen p&amp; att ständigt förmana och befalla utan att blifva Atljrdd.
Jungfrun å sin sida finner sin fru förfiirligt kinkig och omiijlip att göra till lags.
Hon flyttar friin ilen ena familjen till dcii - andra, meii ÖfveraUt finner hon endast kinkiga fruar.
Hon tar du sitt parti, siiger alla tjänariimeplatser en » god dag » och ger sig In pR iGigon fabrik.
Hvad gör det att hon far sviilta och fara illa, hoii har sin frihet och gör hvad hon vill och hehöfver ej för nAgoii svara f ör sina handlingar.
.
Om flickan f o r m - att tjäna, hyser-hon dock st ' andigt ovilja och misstroende mot .sina matnlödrar, och det iir .detta som gör s; ~marbetet.
och samn~anlcjfnaden mellan matmor och tjänare så.
~vArt, ja maiigen gAng outhärdligt.
Här hjälpa inga kontrakt eller best51ianzelserJ det eiidast .. ökar.
misstroendej, och Iiatet.
Hvad vi ha .. .att göra ' är att .. ktergh till.
vika inormöclrars uppfostrings- metod,, för unga flickor: att f r h barndomen lära dein hushhlls- g.öromå1 och, handaslöjd och väcka deras håg för dylikt arbete.
.Nu.
finns det dock, smgligt nog, en stor mängd mödrar ur allinoge- och arbetareklnssen, som iitniarka sig för stor okunnighet och vårclslöshet vid, sitt henw skotande, och ' iitt dessa ej kunna uppfostra sina .döttrar, faller af sig sjalft.
Sil Aterstår dc5, intet annat an att folkskolan tar s ~ k e i i .om.
hand.
01-11 de styrande och inaktiigande insåge Ilur viktigt clct är för såväl den enskilde so1.n för sainhallet att .kvinnan fhr 1ar: ~ sig hushAllning, renlighet, ord- ning och dit, så skulle saken.
snart vafa.
afhjiilpt.
Vid hvarje f (Jkskola .. shii1 pA landet sorh i.
stiiderna borde således skolkök finnas, dar hvarje flicka erhölle undervisiiing under de tv&amp; sista .Areil af h e ~ ~ n e slrolticl.
s Denna undervisning skulle vara obligato- och komine risk.
såviil soin den öfriga folkskoleunclervisnit~gei~ &amp;, lecles till del.
Giirna 1118, nlan utesluta en.
del lasning ur.
flickornas klass om tiden ej skulle racka till, ty att lära sig mat- lagning, ordning och renlighet samt först och fxänlst att hushålla i-ned det lilla, ar det eilcla soin kvinnan i7r arbetsklassen har verklig .nytta af.
Anha 3; .. ' - v r:.
*: PR Freclrika-Bremer-Förbi~ndets ciiskussioiisinöte sistlicliic 1.3 jan.
.
niimades bland; mnat att föreningen tankt sig att genom uppcit- tandet.
af.
skolkök, siisii1 fasta som ai~~bulerancle, kunna verka i landsorten och p5 lanclsbygclei.~ till kvinnornas och clarnled hela ~ i ~ ~.
i l i ä l l höjande.
ets Det Sr ett sa1~föi: hAllancle jag, d a vill fiista uplmlirksaniheten p$,.
hvilket kanske icke ar s i kandt .och pAaktadt som det ' borde, iiiimligea den enorn1.a utstriickiling i hvilken zrbetsbefolkningeii begagnar sig af charkuterivaror, i stallet för att köpa ett stycke kijtt,, korf eller dylikt clirekt frih slaktaren.
Jag vill har icke tala oin Stockholnisförhhllanden, hur ar- betare och: .~rbeterskoi: köpa pc " cbredcZc6 smörgåsar och » uppskuret », dRrom Iran Ilvar och en ined största Iiitthet sjiilf öfvertyga sig ': genom nigra besök i de butiker, som bars namn a£ matvariihan- del, ni jölkinagasin eller mejeribocl, men jag vill anförs nigra fakta från landsorten, n5rniare bestiinlclt Varinland.
.
En för denna fråga intresserad person, mhngårig konlinuiial- ordförande i en stor socken nhgra mil fran Karlstad, var nyligen ii %e i Karlstad ett.
: - par dagar ' C1 rad, och som han hade nrrigra timmar lediga gick han till en af stadens största charkuteriaffärer och bad a.garinnai1 att få sitta i butiken och göra sina iakttagelser, han * ville se i hvad utstrackning arbetarebefolkningen kiipte uyp- skurna yaror.
Och dar gick in och ut en oafbruten ström af ar- betsfolk, som alla köpte ett halft eller helt hektogram skuret kött, korf, sylta, ost, palt etc. etc., niistan aldrig beg&amp;rdes ett stycke n£ den ena eller andra varan.
Detta är dock i en stad, invänder någon, eC1 kan det icke g5 till på landsbygden.
Jo, det ti1lga.r SA, att fran niirinaste stad, jarnviigsstation eller större eamhiille ut sandas tvii gAnger i veckaii vagnar, lastade med charkuterivaror, hvilka förse folket med upp- skuret kött, på samma satt som nyss beskrifvits.
Di5 man vet huru ofantlig prisskillnaden iir p&amp; en uppskuren vara och ett helt stycke, för att icke tala om hur iizycket billigare det blir att köpa det hos slaktaren, och hurusom priset naturligtvis ökas med ett eller ann&amp; öre dH frkgan blir om halfva hekto, sh inses ju liitt hvilket enormt slöseri hKr föreligger och att n+gontiiig bör göras för att liirs befolkningen en annan och mera ekonon~isk Iiushållning.
Jag har gjort förfrAgning hos flere matvaruhandlare har i huf- vudstaden och fAtt det svar, att den » skurna * varan betingar f r h 10 anda upp till 40 procent högre pris, %n oni man köper e n hel bit,, och det markliga är, att i ju enklare butiker jag frångat mig för, desto större har prisskillnaden varit.
Då man här för arbetarhustrurna framhiiller det oförnuftiga och fördyrande i att köpa ruppskuret~, far rnnn raiiligen till svar: » vi hafva inga förvaringsrumn; men detta kan icke vara ett skiil då det gäller landsbygden.
Orsaken ligger nog i tt kvinnorna mer och mer redan vid unga Ar söka sig in vid fabrikerna och försuiniiia att l5ra sig huru ett hushAl1 bör klokt och ekonomiskt skötas.
Jag ar öfvertygad om, att den enda eller åtininst.one bästa ragen till afhjälpande af det inissEörh&amp;llande hvarom har iir fråga, vore anordnandet af skolkök, fasta eller nml~ulerande, dar barnen finge llira sig att laga en god, narande och välsriinkande föda, och dar de finge lära grunderna for en ekononlisk hushiillniug.
Jag tror också att det icke skall möta några större svArig- heter att fA anslag till skolkök, on1 man visar sig medrcten om sådana missförh~llanden som jag har pApekat och rill lägga ned arbete p % att bekämpa dem.
Lozci~e.
M:
.
Trädgårdsinspektriser.
, Säkerligen %r kvinnans intresse för trädgArdssköt.se1.
nedärfdt sedan långliga tider tillbaka har det varit - vaket hos ' det kvinliga .. vid.
slliktet och iii: ej nAgot blott for viira dagar utmiirkancle.
Husfrun de större hen~men p % landet har nog, både i mormors och i mormorsL mors tid, ja langt dessförinnan, haft .sin gliidje ' i omtanken för trefnaclen och prydligheten ' e; j allenast inomhus, utan äfven i hem- mets niknaste orngifning: triidgården.
Intresset för triidgårdsoclling har dock aldrig visat sig sa starkt inom den kvinliga viirlden so&amp; under de senaste, särakildt cle sista tio Aren.
Allt sedan IS91, d&amp; genom Freclrika-Bremer- li ' ijrbunclet cle första kvinnorna bereddes tillfdle Att genomgå en lii,rokrirs i triiclghrdsskötsel, 11i1fva allt fler ocli fler.
k&amp;rinor vunnit utbildning på detta omride, flerstiides i vtirt ' land finnas nu dy- lika liiïokiirser, ocli clessutoin enlottager enskilda trädghdsodlare kvinliga elever.
Blen oaktadt allt cletta tror jag, att kuaskapen i ' tradgards- oclling ej d s fAtt den spriclning bland de ' svenska kvinnorna, som önskligt .vore.
De, som kuna besöka ljirok~rser b. d.
äro jiimförelsevis EL.
Diirtill fordras btide tid och penningar, och en iiiiingd d de kvinnor, som kanske skulle hrtfva den allra största nyttan uf att f2 nAgon hancllednii3g i triidgårdsskötsel, kunna ej 01-Tra nKgot hiisför, hvsrken i ena eller ' andra afseendet: För hus- möclrnri~a i de smk 11.eminen p i lanclet vore det a-!
ej ringa varde.
att f5 inhiinita nigot on1 hur cleras triidghd p5 gagnerikaste sätt skall skötas ocli Iiuru tridgt ' irdsalstren biist skola anviinclas inom IiushAllet - inen cle kiinnn ej gA ut i viirlden ocli lara, iitan lärdonieii m8ste k01nn1a till dem.
-.
Mycket kan ju ii.il-ienitas genom liiroböcker, ocli diir intresset ocli viljan iiro riktigt staïlra, %r det nog möjligt att ingen annan hmdleclning behöfves.
filen oftast Sr det nog SR, att böckerna ej i: iicl; a till, personlig lijiilp fordras, 1i; olgon son1 vacker och lifvar intresset och praktiskt vism ett och aniiat sviirare grepp.
Keclan iiloin de oliks liinen finnas niimligen trädgirdsmästare, anst5illcla, till tjiinst för de personer, livilka önska r %d och ledning vid skötandet af s i m träclgArdar.
Men 1änstr~dgArclsrniistaren kan ej racka till för alla, de sinti heminen fA nog oftast vara utan hans hjiilp, och livad beträffar undervisningen i triidgård; sialstrens b&amp;eclmde till föda, faller detta ilmne ej inom hans gebit.
BlAnne.
det ej därför vore liinipligt, att niigra personer funnes, som hade till sin särskilda uppgifi ' att d g g a och tillse täpporna?
I vRrt grannland Finland har man redan tankt på denna fr %ga,-och till de., små hemmens tjänst hafva a£ några länsstyrelser trädgArdsin- struktriser anställts.
Dessa instruktriser resa under viir, sommar och höst omkring till de olika sm %stallena och besöka hvarje ställe minst tre gånger, d. v. s. vid såningstiden, under växttiden samt vid skördetiden.
Genom bidrag af kviiinoföreningar hafw instruktriserna a£ven blifvit satta i t i l l ~ l l e att gratis utdela frön och .plantor.
.
Små utstallningar liållas stundom, hvilket ju ar upyniuntrnn- de för odlarne, på sainma g %ng härigenom visas hvilka framsteg som år från år göras.
Under instruktrisernas ledning hafva en mängd eui %triidgiir- dar anlagts och, hvad som ar af största vikt, börja tack rare deras undervisning triidgårdsalstren mer och mer att uppskattas s %sorn varderika bidrag till hushållet.
.Borde ej n %got liknande afven göras hos oss?
Behöha, c j äfven vara kvinnor mera uppmuntran och ledning vid triidgirdeiis skötande samt en bättre insikt i att tradgårdsalster ej blott äro öfverfiödsvaror, utan varderika födoämnen?
Skulle ej under en sakkunnig ledning tradgiirdsodlingen vid de sm % hemmen blomstra upp, tapporna blifva allt fler och allt rikare försedda?
Siibcrt är, att det skulle visa sig välsignelsebringande om, efter ungefar samma plan som den finska, några, s tradgixdsinspektriser B sändes att axbeta bland vårt folk, ty om ock triidgårdsskötseln vid smil- stallena i vissa delar af vart land star framom den finska, ar dock Iinnu oäiiclligt iilycket att göra för oss på detta oinriide.
.Ernily Nonnen.
Sedan några veckor tillbaka hör hon, ofvail, icke mer till de lefvandes antal.
Ernily Nonnen sistlidne januari p % den Liseberg invid Göteborg, dar hon e % godt sitt hem.
.
hvars naniii l a ~ e s hiir Vid 93 å.rs alder dog vackra gamla gården som hela sitt lif haft
Det &amp; r egentligen ~ o i n författarinna af ungdorïlsbocker Emily Xonnen gjort sig känd af den stor&amp;: alliniimheten.
Mödrarim ' till det släkte, .som nu iir .ungt, * bev.a,ra nog Snnu i lifligt minne den förtjusning erned hvilken; när de .vor0 unga, hvarje.
ny bok af Emily Nomen halsades och med hvilket int&amp;ii.sivt intresse nian följde hjältinnorilas öden i wDe tvenne guldhjiirtan eller Guds öga vakar w; i w Rubinringen eller sanningen segrar W, i w Faniiljen pik Ornholm eller lif vets skif ten », i w Granatkorset eller ros och 1ilja.p och livad de allt hette dessa berättelser för ungdom ned sinn i vAra.
öron paro-iskt klingande dubbeltitlar och sin djupt inor~lislm.
tendens, däri alltid,.
:, efteï en stark konflikt mellan det goda och onda, dygden fick .sill belöning.
Enlily Nonnens.
litterara verk- samhet inföll på en tid, utmärkt för en ytterlig fattigdom på, original+ubeteii för ungdoni, ej under, att hennes nanm blef ett.
. » household-worclw i de svenska hemmen och att, .sedt mot det da r5dande mörkret, det koin att lysa som en stjarna.
E n .littergr ' viirclesättr~irig d Eniily Noimens författarskap kan icke gärna ifrAgakoinnla.
Det.
torde ej: i@, nAgon egentlig origi- nalitet vare sig i stil eller koniposition, därtill vor0 hennes in.otiv och frani~tällniii~ssjitt alltför starkt f &amp; rede af den f r h i Englrwid, importerade smakriktiiingeii inom cleni-ia litteraturgenre, helt nar turligt- för öfrigt, dd författarinnan till födsel och härstamning var engelska.
Det är ej häller son1 nAgrn slags lronstproclukter hennes berättelser.
få bedöims.
.De ha fyllt ett rum på vår bokhylla, som hittills stfiht så goclt som .tomt, de Ila skaffat ett rent och oskyldigt.
nöje och timmar af god och sund .förströelse efter läx- liisilingens .mödor At: en hel generation.
af skolflickor - det ar allt.
Men ha de ' icke clärigenom för - .sin.
tid och .efter sin art fiillgjort en kulturell uppgift som icke bor ringaktas?
JO, helt visst.
När en gAng clen svenska barn- och uiigclo~nslitteratu- rens ' historia blir skrifven, koinn~er otvifvelaktigt Eiaily Noiinens arbeten att nämnas bland de SA kallade klassiska.
.
.
Den.
första af Iiennes berättelser för ungdoin med titeln: » De tvanne gulclhjartan eller Guds öga valrar » utkom 1859.
Sedaii följde beriittelse p5 beriittelse i rask följd under GO-talets lopp.
Ja, SA sent som.
1.873 föreko~niner en ' bok ' d Enlily Non- ilen med det om en sjöröfvarroint ' ~n pbniinnaiicle namnet: » S i ~ u g - larens dotter eller hvnd vilgorna sades ..: Meil sedan lät, om man undantar i nAgra julberättelser,: .den vk~iliga och .#valk iinda rösten ej mer höra sig.
Miss Nonilen -.
clen titel, hvarmed .. hon i sin ' D ',
hemstad och bland sina bekanta vanligen hetekliades - som all- tid, följde med sin tid, lade ned siii pciiiis, när hon fijrstod, att hvad den kunde prestera icke liingre var i niva med tiden.
För den iingdonisgenerationen, för hvilken hon skref, hann den således icke blifvn gammalmodig.
En~ily Nonnens liiir antydda skriftstallsrverksamhet fyllde emellertid blott en ringa del nf ett lif, s o m p&amp; några fii %r iiBr om- fattade ett sekel.
Under sin krafts dagar ägnade hon sig afven &amp; t andra arter af litteriirt arbete.
Hon var visserligen en nffiirs- .mans dotter och hon tillbragte s5 goclt som hela sin lefnitd i en affarsstad, men i hennes familj, hvilken redan i Emilgs barndom 4fverflyttat frAn England till Göteborg, hade kiirleken till littere- turen och skön konst alltid varit lefrande, och både genom upp- fostran och at ' höjelse kom det estetiska lfingt mer an det prak- t-iskn att spela en roll i hennes tillvaro.
I sin ungdom drömde hoii t. o. ni.
om att blifvn konstniirinna och studerade något Hr for den tidens förnämsta larare iniilning i Stockholnz och Köpen- 11arn11, meii litteraturen lag val troligen hennes begiifning narrnare, Cltminstone iir det endast inom denna konstart hon presterat nå- got för offentligheten.
Förrniinen af att aga sh att sii.ga tvenne iilodersrniil - engel- skan och svenskan - Iiininade hon ej hiiller obegagnad.
Talrika iiro de öfrerflyttningar hon verkställt frAn vArt sprhk till engelskaii * och onlvändt; en del af Runebergs och Tegnkrs dikter gjorde Iion, efter hvad hennes nekrologer veta att beratta, genoni tidningar och tidskrifter kanda för den engelska publiken; hos den svenska introducerade hoii sitt hemlands goda romaner och iifven allvar- ligare arbeten.
En förteckning pA Enlily Konneiis öfversattning-.
föreligger dock icke; en, son1 jag antar, fullstiiiidig katalog p5 hennes sjdf stgndiga arbeten Aterfiniier man diireiiiot i den IS93 utgif na bi- bliografin öf ver » Kvinnan inom svenska litteraturen,.
Förteckningeii ar, som ofvan sagts, ganska vidlyftig, allra helst son1 den iifven inne- h8ller de ej fåhaliga bidrag hennes penna lämnat bt v&amp;r periodiska press.
Bland dessa namnes iifven ett par uppsatser i Tidskrift för hemmet, och det var darigenom hon kom i narinare beröring med dess redaktris, dåvarande fröken Sophie Leijonhufvud, ehuru be- kantskapen den1 emellan var från en tidigare tid.
I detta eanl-
, manliang kan jag ej neka mig nöjet att hiir lainila nhgri~ utdrag ur ett bref till miss Noilneil frlin.
Tidskrift för Iieinnlets redaktris, hvilket godhetsfullt blihGt ' stälidt till mitt f+-fogande.
Bref vet, som iir dateradt 12 jan.
1861, clA tidskriften st: P~r i begrepp att börja siil tredje 5rg, ' lag, berör ilyssnämda ineclarbetarskap; det ger en god förestiillning om det eiiseende Einiljr Nonilen htnjöt inom sin tids intelligenta kvin~-ioviirld, ps, samnm gAng det karak tarisernr bref - .shif vei: sltan sjiilf.
Efter att h a uttalat sig ytterst berömmande on1 en öfversätt- niag af E. Noimen af ett religiöst engelskt arbete och det till- fredsställande uti akt kunna %gna sina krafter Ht en s5 iiclel verk- sauihet, skrifver Esselde: .Men, dearest miss Nonnen, järnie det, llögst: ~, finns det ju iifven i-niiaget annat n-iA.1, mellanstationer p&amp; viigen till det yttersta och viktigaste, hvilket I a n taga v i r verk- sainhet i anspriik och skiinka til.lfi: eclsställelse i r n h soin vi lyc- kas mer och rniilclre niirn~a oss detsainina.
Ett sadant %r för kvinnaii (och i synnerhet den ogifta, hems tid ej upptages: ~f omsorgen för man och barn) ineclvc.i: k: i,n till.
sina medsystrars rikare utveckling i nmralislit och iiitellektiiellt afseende, och pA s a n m a gAng till sin egen.
Detta in81 Sr det, livartill iitgifvarna af 13id.slirif-t fir 71erlzmet str5fvs, .och till li \ 7.illtet iifven jag, .i min inån, nkgon.
ghng lan31ia.r &amp; tt s t r b.
Darpii f re~mstiiller brefskrif versltaii fragan om ej miss Noniien i l e » l.&amp;i.i111: 1, si tt strH, emedan D, fortsiitter hon, » jag si giirn: ~ slrulle vilja,, att tidskriften sB snikningorii kiiade viiina till inedverkan för det gemensainma niRl.et, alla de l:) ii.st,z f ö r d i - gos, de iidlaste viljor, son1 Sveriges kvinnor hysa ibland sig; och bland dessa kan ju ingen neka mig at.t riil&lt;na miss Nonnen., i trots nf den engelska h5r.koil.istei-i ».
» ' Har jag inisstngit mig », heter det vidare, » d5 jag trott mig inRrka, att d e t l; onstnZrssii-iile, hva.riiied miss I '; onnea blifvit s5 rikt iit~iiistad, först blif vit &amp; At af naturens skönhet och äfven fortfnrai-ide i cless betra.ktailcle, cless; Pttergi: f \ rmde funnit sin.
lyck- ligaste utvecklii-ig, sia f ullaste tillfreclsstiil.l.else T Har jag orätt, om jag antar att, s i vii1 i Zitteriirt SOIII co.t.istii; kt hiinseelicle, lancl- skapsm: ili-iingen, om \ - iiixlaiide ined en och ai~naii karnktiiristisk gc.,ilrebilcl iir det fiilt, hvilket sa vii1 a n h g som lefnadsvanor och studier anvisat shoni ert?
Missriilinar jag mig helt och hållet, om jag an tar, att miss Nonnen skiille vilja rikta tids krif tens f örrAder med med natio- ett värderikt bidrag i denna viig?
(J,andslra~ ?steckili~ ' ~gar
nella genrebilden) från t. ex. en sommars vistelse i England - ett besök på ön Whight - en utflykt till Skottland? » Så lhngt Esseldes bref, hvilket för öfrigt ganska ingåeiidc .behandlar det tilltinkta medarbetarskapet.
Miss Nonnens bref- svar &amp; r icke bevaradt; att hon emellertid efterkom den till henne stallda uppmaningen finner.
man i Tidskrift för hemmet hg.
1861, och 1862 af ett par lifligt skrifna » landskapsteckningar » efter det af redaktionen mgif ila » realistiskan receptet med ru biikerri: ~: minnen frAn ön Wightn och » En Wecldingtrip i Hiiglandernm med hennes signatur, E. N-ii.
Neii troligen var just vid deniin.
tid hennes krafter alltför mycket tagna i ansprak af ungdoinheriittel- serna för att hon skulle kunna fullfölja sina reseskildriiigar.
Ilet stannade vid dessa två.
Rl5.nniskan Einily Nonnen \ - ar för iifrigt niycket iiiiirkligare än någonsin författarinnan blef det.
Ilet personliga inflytailcle ' hon och hennes tre systrar, hvilka hon alla öfrerlefde, under ett par mannisko %ldrar utöfvade p&amp; en vidsträckt vänkrets, blef ock mycket större an hennes böckers.
I det fina gamla hemmet, ' inrättadt efter engelskt mönster, förspordes alltid ett varmt in- tresse för vetenskap och konst, ja i niycket rar inan dar före sin tid, hvilket kom folk att smått göra narr af de liirda damerna.
och att förespå att de aldrig skulle bli gifta, hrilket ju mycket- riktigt slog in.
Den vakna blicken för alla de frågor, p&amp; h n d område det vara minde, son1 rörde sig i tiden, bibehöll den gamla miss.
Nonnen ogrumlad SA länge hon lefde, afven om hon ej gillacle alla de .nioderna demokratiska tendenser, som i flickors upp- fostran, liksom i s % mycket annat, arbetade sig fram i världeii.
Anda in i det sista bevarade hennes själ en ungdomlig spänstighet, ja 5nnu som 90-Aring brukade hon ofta nied George Elliot försakra, att hon älskade lifret, emedan %the world was so intensely interesting)). '
L. n-91.
" Till L o u i s e Michels minne ". '
.
, Ofv; ulst$eizde rubrik iir satt öfver.
en .artikel i den tyska tid- skriften » Die Frauenbewegung », diiri dess redaktris, fru Minna Cauer, tecknar.
niigra personliga erinringar af den viirldsbekanta d pet rolös en », livilkens död.
i början .af detta år nu sr ett konstateradt f aktuin.
Som bekant dementerades ef terht clen i f jo1 i pressen synliga.
notisen om hennes bortgång.
Ett visst försonande] .jus ltastas genoni.
fru Cauers teckning p&amp; denna i samtidens ögon SR föga sympatiska kvinnogestalt, och dA skildringen tillika bar sanningens priigel, tveka vi .ej att har efter den tyska författarin- niln iterge Louise Michels eftern~i$le.
Det var hr 1898, skrifver fru.
Cauer, dfi jag bevistade den ~.Interimtionella federationskongressen i London ».
Mrs Josephine ' Biitler, som trots sin svaga halsa ledde de.
flesta ' af förhandlin- garna, gaf genonz sin vördnadsvlirda personlighet och sitt fina och förnaina upptriidaiide en priigel af viirdighet ht det hela.
På kon- gressens sista dag visade hon sig på estraden, 1edande.vid handen en kvinna, som vid första anblicken verkade frånstötande.
Det var Louise Michel.
Rlrs Josephine p ut ler fragade försmlingea on1 den tilliite Louise Michel att i-ned stöd af egna minnen och erfarenheter i~ledclela iliigot om de lägre klassernas nöd, om hen- nes egen fiingelseticl och oni sitt p5 lidanden och förföljelser s5 rika lif.
Allmiint iast&amp;iiinzande!
Och diirph började kvinnan pfi estraden, först tvekande och.
IbgnGiJt, sedan liksoni hanförd af en inre vision med en obeskriflig glöd utveckla sina åsikter - och öfver det fula ansiktet spreds dsrvid en i1nderba.r glans af sjaliek skönhetv.
De kloka, trofasta ögonen blistrade, den lilla magra gestalten tycktes v %xa - man glöincle det i första ögonblicket sfi afskraclrande i hennes företeelse, man glömde clen icke blott oordentliga utan t. o. m. något, osnygga drakten, man satt endast och lyssnade och glönide sig sjiilf.
iP1,zin kaiicle sig djupt gripen, fylld af ett outsiigligt inedlidancle med viirlden och nianniskorna och den egna oförmAgan att kuizncz göra n5igot för att lindra detta griiiislösa eliinde.
3.Ii.s Josephine Butler ocli Louise Nichel tillsaiii~iiniis p i estraden, -- en oförgiitlig bild!
13Hda endast arbetande fiir andra, b&amp;da besjiilade af den ciicla önskan att dhjiilpt~ clet sociala eliin- det, biida i b6sittiling af det talade ordcts makt, 1iv; xrmecl de ska- kade upp miinskligheten ur dess clvda ocli försoff niiig.
Och ii k- viil hvilken skilliiad mellaii dessa biida kvinnor!
Josepl-iiize But- lers uppenbarelse verkar iitoinordentligt fiingslai-rclta, hennes %nnu pi.
Alderdomeii lrlassiskt rena drag tala väl oiii ett oiiidigt liclaiiclt!
och om sviira strider för den saks skull hon gjort till siii egrii, inen nian kAiiner dock hur hon geimiii dessa, strider blifvit fiir- klarad och nppniitt en höjd, diir hennes ~iirld~5skAduiiig och lwr- ~onlighet iiro ssniinansinriltnn till den iniierligaste sjiilsliariiimii.
Och bredvid heiiiie Louise Michel inerl det lidelsefulla, fiirvritliia msiktct, de brinnande ögonen, den f6rl; ryiiipta grastalten och sitt om allt miiat an hariiloiii ~ittnnndc vaseii.
1,ikviil gjorclv It&amp; ett lika fib~gelaiide, gripande och iiieclryckande intryck.
Och hem- ligheten i denna förtrollning iir fiirklarlig - b5da vor0 de nied hela sin sjii1 och varelse hangifna en ide!
Louise Michel rar oiikta dotter till cn förmögen godstigare i departeiiientct Hmte-AIarne.
Fadern lat gifva lieiine cii sorgfallig uppfostran, och efter lims död aflade hon i I ' aris lari~riiineesnmen och öppnade en skola.
Cndcr beliigriiigen af Paris 1870 var l i m dltid till finn (ziicles p&amp; vallariia, hjiilpancle, lindrande iiödeii hvar Iion kunde, gifvaiicle allt, o£ta siiia egna kliicle,ryersecllar $t de frysande.
FrAn denna tid förskrifrer sig hennes iiitrade i clot offentliga lifvet.
Hon dcltog i Koiizmuiiarcl-upproret, blef deii bc- kanta revolutions- och aiiarkistkvii~nnii, och nied en viss fanatism tog hon y&amp; sig n~artyrkroiiai~.
Deporterad till Syn Kalecloiiien, &amp; terv5nde ho11 efter uttjiht strafftid till Frankrike ISSO; sedan har hon nlltjan~t iigiiat sig Ht de fattiga och eliiiicla, inecl beiiiidransvärd sjalfnppoffring delande allt iiiecl de mest 1) ehöfrande iilitler clet hon med sanima glödande hat slungat sin anklagelse inot ~iiiilhiillet., hvilket hon gjorde ansvarigt för d l iiijd och alla olyckor i rärldeii.
Sngeii.ting har blifrit liciliie l~espfiradt, h~arkeii h i t eller liiiir, hvarkeil förbaniiclsc eller fiingeleestniff, kr,zi.l; en förfiiljelse eller deii djupaste nöcl -, nieii ingenting liar nedslagit l~ciincs mod.
Hur niycket ondt hennes ensidiga fanatisiii a11 iistaclkoiiiiiiit, hvilka sliiii-irnnde kiinslor af Iiat heniica upproriska tal iiii viicki.
till lif, ett f8r nian icke frr " liikii.ni-ia denna egencloinlign kviniin -- hon va,r en helgjuten peraoidiglict, som gliimdc sig sjalf fiir att tjiiiia
~niinsliligheteii.
Heimes satt att g&amp; tillviiga, heriiles idéer, hen- .nes upptriidande, liar nian val.
icke kunnat gilla,.
i m i i niir till och ined fromma franska blncl efter hennes död beteckna henne som Deii iidel kristen utan kr.istendoiil. » betyder clet, att 11i,z11 Böjt ~ i g för renheten i hennes afsikter.
L o u i ~ e Michel var fanatiker, hon hade clen ensidigit fana- tisinens alla fel, nien hon var clarför icke den iiiegiira, petrolös cller förryckta l&lt;v.ii~sperson rnan gjort henne till.
Hon var för- blindad, uppfylld af l-i: ~t mot allt soin hörde till clen bestkencle ~a~nl~iillsordnii~gei~, men hon 1.efcle ' efter sin öfvertygelse.
Det er- kiinnn till och mecl hennes bittraste ' 1notstaildai: e.
&gt; %en för mig star kvar som titt oförgiitiigt minne f r ~ JJondon- ~i kongressen 1898 bilden af de tvii himii~elsvidt skilcla och dock i ett f d l sh niirii, förei-inde Irvin~lorinn: .Josephine Biitler och Louise ~Michel.
.
.
Litteratur.
Att en Bok inom mindre ii11 tre i ~ l h a c l i r koininer u t i tre upplagor inträffar icke siirdeles ofta i ett land soin v h t, diir böcker iiilnu riiknas till de mest iiinbiisliga l~~x,zi.tikli~riia.
] &gt;et iir eliiellertid e11 dylik.
lysande framgiing, soin of vanniiiniicla asbete fått röna.
Hvarföc?
fiigar iman ovillkorligeii.
Svaret torde sökas dels cliiri, att boken ej kriifver iiAgo11 s2i,rcleles stor hjiirnai~triiiig- ning och dels att den bel-iai-idlar ett s5 alrtiiellt i h n e so111 den nu Rnyo inoderii vordna kvinnofrAgan.
» Deil briljtznta kart&amp; - tiristik, soin fölofattarinilan ger af nKgra it ' vAr moderna Itviiiiio- rörelses typiska personligheter koi~liner he1.t visst att v8cka intresse, diskussion och -- 11mm vet 3 - opposi tioil », siiger en a i i a d a r e i » damernas egen ticlning », och siikerligen fi.iiiles clet ock&amp; ilii rimd t om i vart land ilxlnga innerligt viili-i~eilande mlinniskor, soni funnit sinu dystra, obestiimcla aningar o111 det offentliga] .if- vets demoraliseraiicle inflytaide på clet kviilligzz slaktet bestyrkta och lefvmdegjorcli~ genom deima bok.
Fru Fanny, clen niocleriu kvinnoröre1sen.s representant, clrages ju geilon-i.
sina intressen allt mera fr %n I~en.ii-i~et; hon k i ~ n hvarken finna tic1 till att göra upp ordei~tliga niatsecllar för fandje1i.s ni.iclclagar eller att hjiilpa sin 1ill.e son Kurt inecl hans liixoi: eller att intressera sig för sin unge,.
.
.
bildsköne nians studier.
Ytlig, iirelysteii och inaktlysten, vill hon yara med .on1 allt och, k &amp; q a till allt, och de närmaste plikterna fiirsummas mer och mer-,,, Hon lainnar sitt sjuka barn för att deltaga i en röstrattskoi~gress, dar hon anser sig oumbiirlig och straffas med att barnet dör!
* ' hon hinner med yttersta nöd hem tids nog för att se det utandas sina sista andetag.
Svhigheterna att förena det privata och det offentliga lifrets plikter kulminera, dh det giiller hururida hon skall följa h in man till Indien eller cj.
Mannen niListe resa dit för att kunna fullfölja det studium, som han ' gjort till sin lifsuppgift, vistelsen skall vara i Atskilliga i r Atiiiinstone - hur skiille ' hon .göra?
Hiir hemma hade hon dels en nyligen startad tidskrift, soni skulle uppriitth %llas, och dels skulle röstrattsfriigan niista Ar förekomma till afgörande.
Kärleken till nzamen och kärleken till lifsuppgiften kimpade en hård kamp med hvarandra, inel?
den senare segrade.
Den krinliga rösträtts- frigans öde miltte hvilat nastan uteslutande p&amp; fru Fannys svaga axlar.
I alla händelser tyckes hon sjalf ha haft den uppfattnin- gen.
För sakens skull mbete man af allt hjärta hoppas, att hon misstagit sig.
Af bokens öfriga personer märkes först den unga 5kta man- nen, den af författarinnan tydligen mest omhuldade gestalten och hennes eget språkrör.
Trots sin ungdom har han alltid en far- dig dom tillhands öfver alla lifvets stora spöramAl; kvinnofrågan t. ex. $€ärdas med den enkla och uttrycksfulla förklaringen: r a - degeneration.
Den s. k. Ellen Key-riktningen har sin representant i &amp; n figur, soni nog skulle värka starkare, om den ej vore fullt så mycket karrikatyr.
Som den nu är, &amp; r den rarkligen allt för skrattretande för att kunna tagas på fullt allvar.
Den ganila goda tidens kvinnorörelse har en värdig och syn1 patiskt skildrad representant i D tant Augusta ».
Det %r egendom- ligt att se hvilken allt behärskande karlek, som författarinnan hyser för allt sgczmmalt ».
Det %r nistan sa, att man vore frestad att tro, att om författarinnan lefvat hundra Ar senare, skulle hon sviirmat för vAr kvinliga röstriittsrörelse.
Men nu ar den ju s % afskrackande ung!
Att, Fru Fanny, är en fängslande och talangfullt skrifveii bok, livarken kan eller skall förnekas.
Nen den har ett be- tänkligt fel.
Den visar en beklagansrärd obekantskap med repre- sentanterna för den nutidsföreteelse, soin den ~ i l skildra.
l Ty lyck- ligtvis &amp; r, fru Fanny2 ingen, typisk personlighet, för vår sven- ska kvinnorörelse.
Det skulle i så fall st&amp; illa till med deii rö- relsens framtid.
Det ar icke hysteriska ~ärlcisdamer, för hvilka sjklfva arbetet endast är ett nytt retniiigemedel för förslappade nerver, som kunna eller vilja göra en vzirklig insats för afhjäl- pande af ett ~ocialt missförhA11ande; det arbetet kräfver starka, varma och helgjutna personligheter, människor, f ör hvilka plikt- uppfyllelse ar lifrets högsta mening.
Sådana miinniskor f restas
ej heller att ' .för fjärmare plikter glöimia cle närniast liggande.
Och att det ar pers,oiiligheter af det senare slaget, som i var sven.- ska kvinnorörelse burit dagens tunga och hetta, cliirom.
vittnar denna.
: rörelses lugna och fraingingsrika föslopp.
* A.
G.
C. O. Santessan, NAgra tankar.
.och önskeniAl i aikoliolfrAgan, 1904.
N: o 4, skrifter utgifila af svenska siillskapet Tör ny k- terhet och.
folkuppfostran.
Pris 10 öre.
.-A, Kort framstiillning af alkoholens verkningar .och betyclelse.
.
Pris 30 öre .., Jag triiffade för en tid sedan en mor, som yttrade nngefiir följande: » &amp; lin dotter är så entusi.astisk .för nykterhetssaken, att vi, min man och jag, a o tvungna att taga vårt parti; besluta oss, hvilken stallning vi vilja intaga till saken,.
Jag tror, att, detta yttrande är karaktäristiskt £ör v %r tid: Den känslan blir allt ' allmännare, att det g %r ej liingre att stå likgiltig inför alkohol- spörsmålet.
Friigap har blifvit s&amp; aktuell, att hvarje tiinltnnde människa skanner sig skyldig att förskaffa sig en fisikt i saken.
Under siidana förhiillanden måste nian vara tacksam, att perso- ner nied sakkannedoni och auktoritet i en lätjfattlig, för hela all- iiläilheten tillgänglig form framliigga vetenskapens niivarande stknd- punkt i fragan.
Till det bästa,, som är utkoinniet i alkoholfriigan, hör utan tvifvel professor Santessons ofvan nämda uppsatser.
1 inledningen till den förra yttrar han: » Det talas och skrif- ves, s&amp; mycket i dkoholfrAgan nu för ticlen, att det vore mycket förklarligt, om mAnga personer blefve .rent af iitledsna p % den.
Men ' om det, siisoni för niirvarancle %r fallet, gäller att.
söka tala till ett I~elt folk, så mcclste det talas mycket och ~ n f i y @ zg&amp; a -- om och on1 igen i samina saker; nian mhste i viss niening agi- tera för att ffi en sak att tränga igenom - icke s i att försth, att man skdl i.
partisyfte vanstiilln sanningen, utan i den meniii- gen att man måste, znstränga sig för att blifva hörd och för att, om möjligt, bringa folk .i vidare kretsar att.
behjgrta, hvad inan har att siigas.
Och författarens frainstdlning iiifiste göra intryck på ' hvar och en, som tager del d5iraf.
Ingen Iran kiiiim sig oberörd af den viinne, som öfverallt lyser f ~ a m i clea lilla skriften, sida vid sida ined veteiiskapsinaniiens striifvan att opartiskt, utan öfver- drift lagga frani fakta.
Den senare af de bad,?
; skrifterna %r genoni sin uppstiillning och det till clensamiiia fogade företalet af sc2rskilclt intresse för dem, .. soiii vilja nieddela iiiidervisiiiiig i nykterliet.sfrBgan.
.
För Dagnys lasare, franiförallt deni på landsbygden, vill jag påpeka, att sniiiskrifter utgifiia af Svenska Siillskapet för Njrkter- ',
het och Folkuppfostran kunna gratis erhAllas på Sallskapets byrA, Östermalmsgatan 60, Stockholm, af dem, som vilja verka för deras spridning.
E., Chi.
Spöken och drömmar från Japan.
Exotica, tredje samlingen af Lafcadio Henrn.
Bern.
- öfrersiittning friin engelskan af Karin Hirn.
* Spöken och dröminar fr %u Japans iir tredje samlingen af den nyligen d i d n e författaren Lafcadio Hearns japanska fikisser och studier.
Förlidet år hade undertecknad tillfälle att i clennn tidskrift anmäla de i slutet af 1903 utkomna tv&amp; första sam- lingarns, hvilka d % tillhörde Arets mest uppmärksammade böcker, till en del p % grund af aktualitetsintresset, men dock främst tack vare sinn egna ovanligt Kingslande egenskaper.
Den nu föreliggande samlingen sthr, enligt min mening, fullt pi % höjd med de före- gAeude.
Deii utomordentligt fina först %elsen af ämnet, denna si.llsynta ggva att fånga » tingens själs, som är Lnfcadio Hearii egeii, återfinnes också här, likaså den fulländade stilen.
Det är, som titeln angifver, frhn det öfvernaturligas värld, som de nu utkomna skildringarna äro hamtade.
Boken sönder- faller egentligen i tvii afdelningar.
I den försh samman före^ ett antal rent japanska motiv, spökhistorier, sagor och siigner, diir man far genomlöpa hela skalan af stämningar: förstelnande skräck som i sEtt brutet löfte » och, Likryttaren », högstamd poesi som i » Horab, djup innerlighet i DO-Teis och f försoningen^, iikta folksagestilinning i DAkinoriuk6s dröm », och slutligen en glimt af skalmaktighet, SA mycket mer intagande, som den air s8llsynt hos clenna författare, i » Flickan på skärmens och » Om en spegel och en klockas.
- Bokens senare afdelning handlar om drömmar, nattmara och spökrädsla och utgöres till stor del af psykologiska utredningar och förklaringar, som utan trifvel gripa djupt ned i det undermedvetna hos manniskan.
Den, som älskar att syseel- sätta sig ined sådant, och den, son1 helt enkelt tycker om poesi i alla former, bör icke försumma att läsa, Spöken och drömmar frRn Japans.
R..
w7y.
Skolkiiksflickans kokbok af Sopkie Hamson är en liten präktig och praktiskt uppställd kokbok, som väl fyller sitt iinclamiil att vara en hjälpreda rid den enklare mat- lngninges, siirskildt i arbetarhem.
Klart och tydligt redogöres
i detalj för tillvagagAeiidet vid tillagningen, .och de .olika ' mat- riitteriia äro i allmänhet bhde billiga och välsmakande .. För mången nybörjare bör denim lilla kokbok blifva en god vag- ledning, och da priset är satt SA lagt som till 50 öre, hoppas vi, att den blir mycket spridd och kan komma äfven de enk- laste hen1 till godo.
G !.
L..
Föreningsmeddelanden.
.
Förslag till plan för Fredrika-Bremer-Förbundets ombudskretsar kom- mer att iitnrbetas a£ en af styrelsen utsedcl komité, bestiiencle nf följniide styrelseniecllenii.imr och oinbiid: fröken G. Adelborg, fil.
.kalid.
fröken S. '
~jörkliiiicl ocli fröken S. Ulrich, Stock1: ioliii; fröken M. iVorcleiifelt, Göte- borg; fru A. Leweiihageii, Luiicl; frfiken A. Pihl, Norrköping och frökeii E. Suiidliolin, Hudiksvall.
Fröken Gertrud Adelborg Iiar uiider Eörstn \ reckxii i februari p l &amp; .r- skild inbjiidiiiiig IiAllit föredrag i eii del stiicler i vilatra Sverige, iiiimligoii i Göteborg, Slcöfde, ' Ucldevstlla, Liclköpiiig, Mxriestail och Slrarrt.
Före- i i - i, för a %rskiicln kretsi1.r och dragen, Iivilka 1iQllits dels för ~ l i ~ l i i n g ~ l ~ dela dels för: i.llmänheteii, lin beliniicllat iii~iiiena:, F.- ' 13.4 ': s verks~n-iliet~, ~I&lt;viiiiians uppgift i stti.nIi~llets ocli ~3101s &amp; iisvnr D. Föredragereksii Iisr öherwllt lislt att gliidja sig &amp; t en iriycI&lt;ot tdril; och iiitresseracl publik.
20-årsmötets resultat h i i redxii betrrtlitas soii-i sarcleles gladjnncle, i det £ r h Förbiiliclets oiiibiicl i~igktt talrika vittneskörcl om ett iiyvah: tdt intresse för Förl~uiidets sak i olika.
laiidsiinclar, hvilket blaiicl aiiiiat vis: tt sig genom eii m&amp;ngd iiisiinda niiiurilningsr oin nya förbiiiidsinec1lenimu.r - es.
£ r h Göteborg 22 stycken.
- FrBn ombudet i Brvilsa, fru H. Brett- iier, n~eclclelas, att soin följd af ett af fru Brettiier lilllet, nf en mycket talrik publik Ahördt, föredrag soin kviiinofrBgans mest fraiiistAeiide buii- t~r ' terskor, Fredrika Breiner och Esseldes ocli Förbundets verksamliet, 32 personer antecknat sig soin inecl1emiua.r af Förl~unaet.
Fröken Ad8 Arwedson har likaledes i Linköping tid&amp; offentligt öfver F.-B.-I ?.
; detta föredmg skulle sedermera upprepas i Motala och Mölnby.
Whitlockska stipendiet har blaiicl 14 sökande tilldelats fil.
kand. fröken 8nna Sörensen.
O Tvenne unga lappskor, den ena syr~ter till tleii för sin nitälskan o111 sitt folks biista SS bekanta, Elsn Laula, liar iiiider ett par veckor nu i vinter iippelifillit sig i Stockholm f6r att sätta sig iii i föreningsväsendet i akt ' och mening att vid hen-ikoinsteii ~ölia f &amp; nlgon slags kviiinoföreniiig i g h g i sin hemtrakt.
De unga kviiinoriia, soin först deltagit i de pli iiyiiret Iilir ortliimle iiykterhetsliurserna, bereddes geiion1 understöd af Fredrika-Bremer-Förbiiiiclet tillfälle att förlanga sitt besök i Iiufvudst.adeii, och liirti, (le flitigt ha begngnnt sig n£ ristelseii hBr till att studera åt- skilliga soc.i: ila irirrittiiiiigar och företag.
* ~Kooperationen och kvinnornas var Miiiiiet för ett ftiredrag inecl dixkussioii, soiu af Fredrika-Breiner-För- biiiidets saink \ - %iuskoinité orc1ii: tts oiisdageii deii 15 februari i S y a Hus- liiillsskolaiis 10lial 19 T '.
' I %$id~~rtlsgat.an.
Inlecliiiiigsföredraget hölls: if s~~olföre~~~~.iidti.rii~i~aii friiken Aiiiia \ \ ' Iiitlock.
T: ilariniiaii iifrerpick efter n&amp;rn iiiletliiingsortl till en historik öfver den kooperativa rörelsen, livilkeii iitghtt frhi 15iigl: iiicl p9 1840-talet.
' L ' pphofmaniieii clilrtill uoro iilgra fattiga viifvare friiii byii Rocliedale iiiira, Manchester, I.ivilka slöto sig tillstiiiiinann i akt ocli meniiig att skaffn sig nbgot clrrigligare esisteiisvillkor.
De öyyiiade en liten bod ined lifa- föriiödeiiheter, clar det kooperntiva systemet försts gaiigeil tillikrnpades.
Sedan spreds icléii ined stor liastighet öfver liela England, där f. n.: i.£ cle kooperativtt föreiiiiigariia kuniia rlikiiail i ett par ii~ecllemiil~~rna niillioiier, p&amp; sanma g %ng soin de xf dessa föreningar iiuderhklhia affäreriiit filtt en oerhörd utstrlcliiiiiig.
I Tysklalid, Schweiz, Uiigerii, Italien och inte iilinst i vtrt graniilaiitl Ilaiiinark har kooperatioiisidCn onifnttats ined stor ifver och viiiiier allt större terriiiig.
Gruiidpriii- ciper~ia f6r en efter kooperativsystemet ledd affär iiro följande: Till- liaiidnlibllaiicle: tf goda, fullviktiga och ofiirfalskade varor till föreiiingeiie nieclleiiiiniu; kontant betalning och intet kreditsystem; förvaltning och koiitxoll genoiii inedlemiilarna sjalfva; fördeliiiiig af öfverskotteii blaiid iiieclleiiiii-ia.r1i: i i förlifillaiide till storleken af deras inköp.
Efter historiken frainlade talariniian förslag t.ill ipiiiigs&amp;ttaiide hos oss af ett företag af detta slag.
Hittills hade Sverige ställt sig tliinligen oförstiiende till rleii kooperativa rörelsen; ticleii vore dock iiii inne i tt särsliildt kriniiorna belijiirtade dess nytta och viilsigiielse, ocli önskvardt vore att (le h&amp;r i Stocldiolrn finge till stand eii koiisuiiitionsföreui~~g efter utlandets mönster.
Nigra för s: tlreii intresserade personer hade redan uppgjort förshg till stadgar för en ~ ~ ~ i n i l ~ aiidelsföreniiig: ~, riia~ hvillia nu i sina dlmfiiiiia drag utveckla.des.
Eiiligt detta förslag skall föreningens verksanihet bestb i: att At sina medlemmar anskaffa och, om sadant be- liniies lainpligt,.
tillverlui.
samt tillliaiidahi5llx förnödenheter och lifsmedel.
- Föreningens affärsverksamhet grundas yB det kontanta betalningssy- stemet.
- Endast kviiiiior kunna blifva medlemmar af föreningeii.
Medlem '
ska11 vid sitt iiitr#cle erlägga en iiiskrifiiiiigsafgift af.
eil krona.
- Hvarje medlem insätter i föreiiingeii iniiist en andel om tjugo kronor.
- 4 hvarje fullt ' iiibetsld niidel tillgodoriikiin.s medlein r#iita efter 4 ' 1, proc.
oiri året.
Af iippkonimancle iiettoviiist sk: 111, sedaii.
riiiits: " I ineclleininarnas aii- delar afriikiiats, iriiiist 10 proc.
afsiitt: ~ till reservfoiid och 5 proc.
till byggiiaclsfoiid fijr ~I&lt;viriiioriici.s liiis~ i Stockl.iolin.
- Föreniiigeiis styrelse skall, best&amp; af sju hlecllemm: ~~:, hvilk: t vti1jli.y vid ordinarie sainniaiiträde i oktober bland föreiiiiigeiis iiieclleiuii~ar för en ticl nf tvA h.
Vid soiilina tillf iille och f ör sninm: t ticl viiljas tv5 styrelsesiipplttiiter.
- Riken- skapsafslutiiiiig och revision sk: dl aga rum tv&amp; &amp; ger on1 hret.
Efter foreclraget vidtog eii stiiii ' r Is diskussioii, livarvid föreclrags- h8llerskaii p i de iifirv: cr: tiicles uppinaiiiiig ytterligitre reclogjorde för en del cletaljer och förlifi.llaiideii i sainbaiicl iiied iimiiet.
btskilliga af de iiiirvs.
rttiicle anteckii: de sig seclerinera för aiiclelar i eii eveiitiiell kooperativ töreiiiiig af iippgif vet syfte.
skilda Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
I A ' gri1.11~1: af det allt för stitrli t mli t: tcle n t,rymiuet, kiiiiile I h g n y i sitt seii&amp; iitkoiiiii: ~ Iiiifte eiid: cst i förbigfteiicle oiniiiiiniis .Ceiitralstyrelseiis för of vaiiii8iiiiid: t föreiiings möte.
Vi vi1 ja cl %i.Eör i ' necl iikgra ord kom- pletterti den förut liliiiiixcle ii.otiseii.
Tisd: tgeii cleii 10 jan.
li: .ide Ceiitr: dstyrelseii eiiskiltlt iiiöte i W Ii it- Ib&amp;skn s: tinukolsiis 1ok: rl.
Diirvicl företogs val: tf ordföraiide, sekreterare ou11 sk: tttiniist: ire, 1iv: trvid de fijriitv: trancle oinvaldes.
Likas&amp; vslcles re- l~reseiit: ui.iiter till C.
S.
A. och dis1; iiterscles ett förslag oin r#tt för laiids- ortens röstr %ttsföreiiiiig~r att begngi! % sig af de af deniiit föreiiiiii utgifna föredmgeii.
Vidare r1iskiiter: de 111aii: ~Kviiiiioriins stiilliiing till l905 Ars riksclii.gsi-ii: tiiiii~v: tl till andra k: aiiiiriareii~, ~ ' Hiirii bör I&amp;inplig,rast arbetet £ör Ii.viiiiiaiis politiska röstriitt bec1rifv: i.s geiioiri presseiiD och, Bör Ceiitr: il- styrelseii gruiidliigga ett lrtiiclsföreiiiiigeiiy libliotel; och I-ivar bör det iipp- stiillas ?~ PB: tftoiieii saiiiiila d: ig liölls.offeiitligt diskussioiisiiiöte i Arbetare- föreningens stora sal.
Aftoiieiis f n k a giillde ~Maiineiis ii~Alsii~a~iskap ÖEver liiistruii~ och inleddes inecl en förtriifflig juridisk iitrediiing af jur. ka1.1~1.
Georg Stjernstedt.
Efter inlediiiiigeri vicltog en kortare cliskussioii, soni dock ej blef sh iiiiielihllsrik som maii.
hade hoppats.
Följande resoliitioii antogs: ~Sveiiska kviiinor, samlade till möte, protestera mot iiii giillaiide lag i frAga om iilaiiiiens m&amp;lsinaiiskap öfver hiistriiii.
För att med iiiitida rltts- lagen i detta afseeiide niA briiigss i öf~~ereii~stäiiliiielse ' '
ii ?etivet: Iiiiie, iittaht vi soi.i.1 \ .Ar: % iiiirni: i.ste piiskriiiigar, att 1~18isina.iiskal~et~ däri inbegripet iii: uineiis s. k. l~iisboiicleviilde öfver Iiiistruii, upphiifves, iitoii-i Iivnd ai1gA.r ~i~tmiieiis fijrvrt; ltniiigs- ocli n-ifi.ls3ig: .liii.lerltt.t öfver iiinkar- iias geiiieiisitmiii: i egeiitloiii;: itt gift kviiiiia uthyliligen förklaras inyiiclig sairit rttt 1iv: trje s2irsldd iiiskr8i.il; iiiiig i gift liviiinas liaiitllirigsförniAga uppli8fves.
P P5 oiisc1: igeiis fijriniilclag s: iinldes {iter Ceiitrdstyrelsen till eiiskiltlt niöte.
DiLrvid förekoiiiino till diskiissioii följsiide fr8.gor:, Hör eii inass- petit.ioii orii iriRlenia.iissl~a~~ets uppli&amp;Evaiicle friiii Sveriges.
gifta kviiiiior koiiiiii: i. till st5.iid ocli Iiiir bör deii i sA.claiit .fall aiiordiir~s ?~ ~ 0 i.
n behofvet.
: if f~reltieiiiii~st~i.iiéer i 1: ~iic ' lsc: wteii P; D Uiir 1i5go11 Ktgiircl vidtagas för: btt i i i aii snii1jl) iwe utreiliiiiig i d&amp; hos liiiiigl.
muj: t 1ivil: i.iiJe arendet om gift k \ - inii: ~s befogeniiet: itt vara iriedlern af fattigv: " lrilsstyrelse ?~ samt ~H \ r: ~.il kuiim oc1.i bisr: t ile 1~viiilig: i. röstr %ttsföreiiil~g: ~: rri: i i stjiclernn göra för: rtt bl: i: i !d kviiiiioriitl p&amp; 1ii.iiclsl:) ygdeii viick: t och ~iiiderhfi.ll: t intresset - för iiviiiiisiis politiska röst.rBtt,n.
P5: i.ftoiiei.is offeiit1ig: i iiiöte i K. F. U.
M: s lokal cliuliiiterades frfgari: D H I.
I ~ deii sveiiskn 1i.vinii: ~ii l.
) erecl: t sig fur deii poii tisktt röstrltteus erli,5llaiide ' ?n surii iiileildes nf frIil; eii Aiiiix Wiitlock.
Diskiissioiien gick (1eiiii: t $iig iiietl lif ocli lust och iiihiiga v8rclefiilhi iiil#gg gjordes, soin tslrtcle ett tydligt s.
' prNi ej l~lott vin, tt kviiiiiorii: c kiiiicle sig beliöfva ut- viclg~de politiska r@tiglieter, utnii ocksh oin att de starkt kaiide livilket stort: tuswr dessii.
rattigheter skulle i.riecl.förtt.
Siriii vtilbel.iöfliga ocli iippfriskaiiile iiiterii.iesuoii inelltlii de eiisliilcla ucli offeiit1ig: i inöteiia erljöils i de eiik1: t festiiilltitler, Iivartill de resaiicle g8steriia bKc1: t tl: ig: i ?riia iiibjudita; först: % clageii af lniiclsföreiiiiigeiis ord- n~t i 11e.iiiius Iie~ri i Djursl~iolii~i ocli cleii aiic1r: i .fOx: i.nde, friilieii 2 \ ~ ~ \ VI.iitlock t.lrtgeii: i.£ F. l&lt;.
P.
1 %.
i Stocklioliii L!
lh~seiibnd.
Deii seiiare platseii iijr- 1; lnrt~tles uf eii: %E td: wiiiiiorii: ~.
~Ptsviri siimkililt viil w1d einerhi - deii 1i: icle eii sll fri iitsikt At iiya riksclagsliiiset!
I; aiicleföreliiiigei18 iriöte 1i: tr siiilierligeii 1airiii: i.t ett goilt iriiiine 1108: tll: t ileltwgnre.
I: störst: ^ eiidriikt Iirzcle h %r swirilats tiiiilit~.i.iid~ Itviniior af vi&amp; sl; ilth risikter ocli frliii: t l h t.r: diter af vart laiicl fijr att xrbet: ~ för {let geiiieiis: iinm: t in: " ilet.
Att cleth mbete. \ .arit gi£v: tiicle ock skdl blifvit friiktl) 8raiick för liel: ~ deiiiin iiii sh utgrenade förening, diironi tviflax öiikerligeii ingen, som cleltagit i clets: i.inrria.
Vi kiiiiiia sliit.
: ~ ileiiii: i. liortf: ttt: i.de redogörelse ined ett beriktigsiide: if iiutiseii i föreg: 9.euile Ii#fte.
Antalet söstr~ttutöreiiiiig~.r i vart 1: tiicl. %r .iiiiinligeii ej 35 iit: i.ii 36, sec1: i.n TJilcle \ ~all: t röstrlttsförening för nBgrw dagnr seilaii 1~ilcl: i.cles.
1) eii ii ii gr^ föreiiirigeii riikiiar redsii 89 inedlerniilar.
, 8 Mejeriskiitsel, ett arbetsfält fiir den bildade kvinnan.
Suiii ett iiillgg i deii p t Freclrili: t-l3reiiier-l ?öxl1~iiiclets 2U-Arsniöte viickta t: lisliiissioiieii oiii pralit,isk: t och eko~ioii~isk~, synpiinliter i fraga oiri kvinnoarbetet, iiih foljmde till Förbiiidet iiig8ngn: t nieddelande iifveii hiiiis betr: tlitas.
Sec1: zii ett $r tillbaka: i.rrei&amp;ras af fröken Blidn Xegel mjölken p.h
kiiiigslsdiigdrtle~i Ottenhy p&amp; Södra Olniirl.
Vid det cliiiistiicles inr8ttnde mejeriet, clRr oli.ka ost- och sinörsorter bereclns, einottager arrendatorsknii, Iivilken # r den endn kvinna, soni i följcl af ~iii.sliildt beviljncl kiingl.
dispens geiioingfitt och utexaiiiinerats frbn Alnarps högre n~ejerisltoln, elever i sPiviil praktisk som teoretisk uiiclervisning i ii-iejerihiisliSl1iiiiig.
Dtirom skrifver fröken Negel bl.
s. följande.
.
iPh minn annonser om inejerikiirs ha inga svar ingfitt f r i i i deii klass jag nfsett, iiii~nligen den bildade unga kvinnan.
Och likväl iir mejeri, siirskildt ystning, ett arbete, som hör till kvinnans natiirlign verksa.~nhets- fiilt och diir hon sedan iiriildriga tider varit sysselsatt.
P&amp; seiiare tid c k - eniot liar ledningen inom detta ' ornrh.de öfvergatt till mannen, a .. iita.gligeii till följcl af de större kiinsknper,.
som kräfvns vid skötseln af cle stora.
siiiörinejerierna med deras vidlyftiga maskineri och fabriksm#ssiga drift.
Vid ystning förekoininer einellertid i allmRnhet ej SA stora mjölk- ipiingder.
Osttillverkningen kriiiker ej sh stort inaskineri, hvarför eii kviniia, so111 grunclligt, praktiskt ocli teoretiskt stiiderat mejeriskötsel, hiir bör finna ett viclstrikltt wbetsfiilt.
Skulle de unga flickorna pi.
Iniidt- egendomarna ej liiinpligeii kii ' iiiia öfvertsga ledningen af mejeriet vicl ghrden?
Ett friskare, sjillfstiindigare arbete torde rnm f&amp; leta efter, och n-ikngen iing kviriiin med kunnighet i yrket skulle genom att skaffa sig ett eget mejeriarrende, förtjiim sitt uppeh~lle pR et.t IR.iigt mer tillfreds- qfillsixle slitt Sil att som iiii vanligen sker sölin plats ph ett koiltor.~.
Rlejerikiirsen vicl Ottenby iir ifsedd att omfatta minst tre inbiiader.
Morgoii och förmidclxg upptages af arbete i mejeriet; pH efteriniddngeii Iifilles en föreliisiiiiig.
Hvnrje vecka anordiiss en repetition för att utröna hiirii eleven tillgodogjort sig iiiiclervisiiiiigeii.
T7icl kiirsens slut erhhller eleven ett betyg öfver sinn insikter.
Före och efter kiirsen bör dock eleven skaffa sig praktisk erfarenhet i yrket,.
hvarvid det ar a£ största vikt att man sj %lf Mgger liancl vid alla cle arbeten s o m förekoinnln, s&amp;soin diskning af trnnsportflxskor o. s. v., c15 jiist rengöringeii i ett mejeri iir: tf ofantligt stor betydelse.
Mot den iisikteii, att mejeri yrket &amp; iille vara för siistriingande för (leii biIcla.de ki4nnai1, framhlotller fröken Negel, att en mejersl&lt;n som regel Iinr hjiilp till det tyngsta wbetet och ej behöfver iitföra cle gröfst: ~ sysslorna sjalf.
Biigfiende den har nfiiniicla kursen bör ytterlignre tilliiggas, att den iir meniiigeii 11örj: t redan 1 inms; att eleven erhbller inat och logis p: P. st#llet; platsen %r hälsosam, nrtturen ii mycket .vacker - och pR soniinareii finne tillf$Llle till hafsbarl.
Priset för kursen iir satt s: t l&amp;@ som 43 kr.
i ilinckordering ocli 25 kr.
för uiidervisiiing pr iuhad.
Utom nfghigsbetyg frhi Alnarps inejeriiiistitut, som frölteii Negel genomgick ined hjalp af ett stipendium frhi Fredrika-Breiner-Förbunclet, liar hoii pA aktiebolaget Separators bekostnacl iclkitt inejeristudier i norra Frankrike under 8 mhader, hvnröfver en berättelse finnes införd i sfdeln.
, Mejeriyrtiktiken&gt; af Nordisk Mejeritidning för h- 1901.,, '
Statistik.
1 ~Kviiideii og Sanlfiincletn förekom för en tid sedan en anmälning af ett statistiskt arbete rörande Köpenhan~n og Frederiksberg, som siikcr- ligeii k m iii.essera afveii icke clsnsk,i läsare.
, Det tn.1as s % ofta oinD, sager niimalaren, natt miinnen försörjn h i n - norna och slrskildt fra.mhblles alltid detta, d&amp; skalen skola nngifvas för att mannen nfiönns battre än kvinnorna.
Det är därför intressant att undersöks i hurii hög grad detta är fallet.
Det iippgifves a.tt i Köpenhamn fiiinns: Försörjare Försörjdn Miin 110,144 69,652 Kvinnor 76,704 139,178 d.
Y. s.
Män 6.2 % 38 % Kvinnor 36 % 64 % Soni man haraf ser, %r det knappast ' /, af Brinnor, som försörjas af niidra, under det att öfrer ', l, af deiii äro försörjare.
Xen harvid infiste man komina ihdg, att alla gifta kvinnor hiir iiro upptagna som försörjda.
Detta är naturligtvis dock ganska vilseledancle, när det gäller att visa i Iiiirii hög grad kvinnorna ined sitt eget arbete bidraga till sitt underhall.
Ty som regel arbetar nog den gifta kvinnan lika inycket som inanneii.
FrAlidraga vi nu de 67,072 gifta kvinnor, som finnas, ttersth aled des 72,102 försörjda, hvilket utgör 34 %, alltsh ett lägre tal # n för mannen, hraraf 38 % voro försörjda.
Men i dessx 34 % och 38 % &amp; ro alla Aldrar inberäknade.
Att barn under 15 %r äro försörjda är jii icke märkvärdigt.
Fråndrager vi sh ytterligare dessa sa Atersthr respektive 6 ' 1, och 62 / 3 % (gifta kvinnor räknas dft som försörjare).
Dessa beräkningar visa sAledes att omkring 1 ', af saväl kvinnor som maii utföra ett arbete, soin Atininstone är värclt deras eget iinderhi511 samt att onikring l /,, af s: 1väi in %n soin kriniior öfrer 15 Ar iitesliitnnde lefrer: %f andras arbete.
Intressant skulle ju vara att lara lrlnna huru dessa siffror skulle ställa sig för Sverige, men tämligen antagligt ar ju, att en beriikning har skiille gifvn ett ungefik liknande resultat. '
' Den höjeste akademiske Vaxdighed, Doktorgraden, skrifves det till oss från köpen ha in ii,^ er i Daiiinark hicltil kuli.
erhvervet af en eneate Rviiide, historikern Frk.
Anna Hude.
S u liar iinidlertid en anden Dame, Frk.
Kirstine Thaning skrevet en Bog, et meget liertl Vrerk med Titien bes ej- rede Ord i old engelsk^, som er indgivet som Doktordissertation.
Selve Doktordisputatseii fandt Sted den 20 December.
Frk.
Thaning er en meget anset Lrererinde i Engelsk og har udgiret flere L ~ r e b ~ g i e r dette Sprog.
