# ID: svediakorp-per290
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,712
# sentences: 1,018
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fredrika-Bremer-Förbundets - Niir Förbundets styrelse p i ett sammanträde sistlidne 21 november inom sig utshg en komit6 af fein personer med upp- gift att verka för att cle uppniclda 20-åren af Förbundets tillvaro skulle högtidligh3las med ett möte af förbundsmedlemmar frAn hela landet, torde nog en och aimm stiillt sig något tvifltinde till företaget.
Nog för att man visste sig kunna phakna et.t ganska vidt utbredt intresse för Förbundets sak bland dess medlemniar, nien att detta intreme skulle vara iiog starkt för att locka lands- ortsbor - och vi riilrna ju nledlemmnr från Ystad till Hapa- randa - att företaga en vinterresa till ~toCkh&amp;n, d&amp; man snarare hade allvarligt arbete an glada fester att bjuda på, v %gade nian knappast hoppas.
De, som voro mer förtroliga med stiimningen hos vara landsortsvanner, eller, bör man kanske siiga, iner sang- viniskt anlagda - och lyckligtvis finns det inom Fredrika-Bremer- Förbundets styrelse personer ined den slags tro, som ar kand för att kunna försiitta berg - s3go saken ljusare.
Och nu, när före- taget redan ar ett fait accompli, n5.ï m m har tillfiille att öfver- skåda viil icke resultátet af mötet, men dess förlopp, finner maii, att de som sigo ljust iifven sigo sant.
Med gliidje.
ha vi kon- staterat, att anslutningeii till och intresset för Fredrika-Rrenzer- Förbiinclets SO-irsnzöte varit öfver förviintaii stora.
Första mötesdagen.
.
Det var ett rörligt lif p i Fredrika-Bremer-li ' örbundets byrA ~nötesclagariin 12-14 januari.
Arbetet med de vanliga löpande iirendena hvilade till största delen, allt var koncentreraclt pli mö- tes programmet.^ ' följdriktiga efterlefnad.
Enligt detsamina v&amp; första dagens f. i n.
(torsdagen den 1.2 jasurni kl. 12.30 e.
m.)
anslagen At » enskil&amp; inöte ii Förbundets byrh af ombuden och medlemmar nf styrelsen för stiftande d bekantskap och diskuterande af för- bunds5reriden #.
.
Vid deii utsatta ticlen liacle talrika representanter af ofraii- iiiinida, kategorier förbiiiidumcdleinmnr saiiilats i byrhkalens ej alltför xpaciösri, styrelaeriiin, i anlediiing af det festliga tillfiillet prydt med bloinnior och befïindt f r h i nigot af det skryniiiiniirle ri,rl~etdm: .t.terid, son1 i vanliga fall I~elamra l~ord och hyllor.
Oin H i i icke delegeïacte fr5i-i nlln Sveriges stader iilötte, h: &amp; styrelseil gliidjeil som gikter halsa oiiibiicl friii 10 stiider och sainhiilleil nRmligen: Arvika, Göteborg, Iialiurtnd, Iiclsingl) org, IIudiks~n11, Höganiis, Kalinar, Iinköping, Lui~d, JIaliiiö, Jiaricfrccl, Motnl: ~, Norrköping; Söderfors, T ' cltZe \ - alla, Y: ulstciia, \ ' cnersborg, Ycxiii och Ostersuncl.
Sedan en kopp t6 serrcrats, ~ii1l) ehiifligt i det siillsynt ruskiga vinter viider, soin iitn~iirk te de f örst ix iuötesdngr~rlx, skred min, iiilcler fru AIonteliiis ' ordföranrleslray, till för1i: indlingarn: i: diekiite- rmdet af wförbuliclsïrenclc~lc.
Diirvitl linrlc m m tillfiille Iiöra lniids- ortsombudens uttdmdcii oiu fiirliiillaiidenn i (le respektive orterna.
Att dessa, i h v d soin rörde aiwlutiiiiig till 1~iirl) unclets sak och kviiinofr3gan i sin lielhct ickc vor0 siircleles ljusa, framgick af dc!
flestas upplysiliiignr.
Jlolda intressen absorberacle (l m allniiinila uppiiiiirl~s,zin~ten, och iiiaii stiillcle sig oförstaende .gent einot en rörelse, som antogs i frgmsts ruininet beröra hufvuclstnclcii.
Xyttmi n£ Förbundets stipendieiilstitiition och platsförme (l1iiigsrcrksaintiet.
hade dock ingAtt i det allmänim incdvetandet.
I dessa f 5 ord torde kvintesaenwn af ombuilens crfnrenhetcr frlin de olika landszindarn,z kunna iiiilefattas, en svartniiilning 0111 nian s5 vill, som skulle verkat nedsliiencle om den varit oriintacl.
Nu bekräftade den blott styrelsens uppfattning - och det soin varit driffjadern till hela mötet - att en viss omorganisation af förbundsarbetet utht vore behöflig.
Ailclra tider fordra andra for- mer, har visacle det sig nu i livilken riktning frarnt.itlsut~eckliiigei~ skulle gh, och siledes kan nian on1 försts iiiiitcsclngcns diskussion, k m h g a h h d a läxor den gifvit, siiga att den ~ a r i lyckad.
t trots c Som afgjorclt lyckadt - och det utan någon r e ~ c r ~ a t i o -- n torilc clock första niötesaf tonens ~inottagningssa~kviirn~ A Ruiians stora sal f&amp; I~etraktas.
Tid detta tillfjille iigde » herr Stockholiii » iiicd familj - eller rättare %fru Stockholnl~ -- oafseclt iiied1erniiinrii: i tillhörde Förbundet cllei icke, riitt till tilltriide, eii förinhii, som soiii iitryinii&amp; det iiiec1g: if begagiiiide iiinii i s&amp; ~ t o r iitatriicki~ii~g '
sig d. Reclan före clen utsatta tiden, klockan 7, böl-jacle en fest- kliicld skara, cliir.ibl.silc1 laidsortens representanter soin Förbiiiiclets gilster, fylla den ryi~iliga s ~ l e n, hvars korfsic10~ voro prydda.
dels med en byst a£ Freclrika Breiner, i en rik dekoration af pallner och flaggor, clels af en likaledes fl-iagginr~ixac.
kartong i svmtlrrita af Carl Larsson, fraiiistiilla.ncle clkn frajdade författaiilinan vid yngre Ar.
Sederinera fick m.an af dtoneiis föredrag veta, att det rum, dar inaii nu vm samlacl till fest, spelat en viss roll i Ffecl- rikaiBren~er-l %rbundets historia.
För 20 br seclm, clk den 116- varailde Riinans stora sal - f. cl.
La Csois ' konsertsalong - 1;: igeil i a ~ ~ s p r i af k S1öjdföreiij.iigeas iitst~,ll.iiiiigsiiioiitrer, hide sltrifbord clet cld nybilcl: ~cle, niimligeii vicl ett i en vr5 inlril~~clt a n n u Iaenilösn.
Förl.
) viiiclet börjat sin byr~~verksaml-iet.
Sjiilfva platsen gaf sålecles en osökt anleclning att imstiih betri~ktelser mellan förr och nu, inellan clcnim blygsaimna borjim och clet niivsrttncle fcstlign ögoi~blickct, clB l~örbundet s5.g fyllad kring gin fana - .on1 vi sli f5 tittyclra oss - en st " t ' stor smriliii~ ~ersonei; a.
1 frunietaeiicle iii0111 olika oi11rAcl~n af v h t sociiila 1i: f. De kiiiielor, soni clcilna j5mförelse viickte Iios Förbu.ilclets al&lt;tiva arbetare, voro.
ocks8 den iipyrilitiga tacksanihctens och gliicljeias .. IIen litoin oss fttergi till prograniinet.
Den lilla taixlarstoleii frimför Freclrikn Rremers byst bestiges af Förbundets ordföraide.
I nigr: % hilsningsord, cliiri h l.
betonade, att Förbiindets inbjud- iiii~g till ett möte i~iccl alilediiing: L£ dess 20-Ariga tillv: zrc:, vore i ~ t t likna vid en btg; ii.cl för firande af en i~~iiiiiiiskns mynclighets- Ncler, hiiilsaclcs dc nkvarancle v5lkoiima, och uttryckte Förbiindets ordf. s: nnticligt styrelsens glgdje, a t t s3 m4~nga liörsammat kallel- scii till 20-Ars-initet saiiit en förlioypniiig, att resultatet af clet- snnimn mAtte blifva en ökncl suiicl och lcrnftig Verlrsmliet ' föl.
vkrt laiida Itviimor och cliirigei~oiil för hela lanclcts utveckling.
Diirirpii Iiiiniiide fru Nontelius ordet i t frölrcn Adelborg, h \ 4liens uppgift vsi: att 1i.iniiia en historik öfver » Förbiiadet~ 20-hrigs verk- eninhet ».
.
.
Dct var - 1-iufvuclclrageil kf ett 20-Arigt oförtrutet, iirligt och ocgeanyttigt saint, ta1aïi111~1,ii tyckte sig ha ratt att iiifveii siiga, fraingAiigsrikt arbete, som ilil ' upprullncles för iihörarile.
Detta: ~r$etes oliltn faser, cless inAiiga cl6taljer och ut-ireckliilgsstnclier Borcle icke vara obekanta för denna ticlsltrifts lasare, CIA Förbun- clets historia, ju ar techacl i Dagiiys spalter, och ett in extenso $tergif \ m~de af föredraget har h i ej heller ansetts nödigt, men ' \
trots det att Förbundet genom &amp; t organ under Arens lopp hhllit allniknheteii au courant ined hvad det velat och verkat och trots de många patagliga resultaten af dess strafvanden, verkade nog för nzången en hel del sidor ur denna kortfattade 20-irs-berättelse soin något nytt.
)) Har ni uträttat allt det dar?
Det visste vi inten, rar det yttrande, som efter föredragets slut mötte styrelsens medleinniar från niånga håll, och deii aktning, ja bcuiidran, som oförtydbart blandade sig med förvilningen, fick ju öfverskyln det för ens sjiilfkansla mindre smickrande som låg i sjalfva frågan.
Andanl~let med föredraget, clet +tt upplysa de okunniga eller glömska om Förbundets betydelse och hvad det åstadkommit, var emellertid vunnet, och d&amp;, sedan fröken Adelborg stigit ned från talarstolen, det ungdomliga musiksallskapet S.
S.
U.
M., hvilket haft vanligheten åtaga sig den niusikaliska delen af under- hkllningen, uppstiimde » V %rt land », torde nog litet hvar ha kiinnt, att det fanns ett samband inellan clet s£ kvinnor för kvinnor i tysthet utförda ut~ecklingsnrbetet, hvaroiii clet enkla nien dock så vältaliga föredraget haft att berätta, och det nclyrs oïcln, son1 heter vårt fosterlancl.
Härmed var eniellertid clen allvarliga delen af prograniiiiet genomghnget.
Ni.
följde en stunds förbistring iiiimi föreliisnings- salen hunnit förvancllas till bankettsal, men genom en hel har af vaktmast.ares beinödanclen, blef dct så småningonz lugn i kaos, och hela siillskapet befann sig siiwt ordnaclt i sjiilfvalda kotterier kring snziibord i den stora salen, och en animerad sup6 vidtog, d l och db kryddad af en fosterliindsk shng, uppstiiiiirl af de iiliga musi kanterna.
Vid desserten hölls tal af fru 3Iontelius för de bortgingiins minne och af fröken Jlathilda Silow för Förbundets grister frhi Iniidsorten, hvilket tal ii dessas viignar besvarades af skolföreetAn- clarinnan fröken Anna Danielson fr811 Kalmar.
Ordföraiidens tal lydde s8lundcz: Under den inbjudan soin hösten 1584 utfärd,zries till bil- daiicle i Stockholm af ett förbund, som skulle blifva en lefvundc minnesv8rd öf ver Fredrika Bremer, clen adla b a n b r terskm ~ f ör den svenska kviniians franihtskridande, f unnos ses namn: 2 rum- liga och 4 kvinliga; dessa vor0 riksantikvsrien Hans Hildebfi~nii, d: r Gustaf Sjöberg, fru Sophie Leijonhufvud- Adersparre, k i i d under skriftställareinärket Esselde, fru Ellen Ankarsvarcl, fru Fre- drika Lininell samt fröken Ellen Fries.
Af inbjudarinnorna finnes ingen kvar ibland oss.
D5 vi nu iiro sain1: icle vid en nl5rlressten p5 den viig, som Pörbuaclet ' hm att vandra, 5r clet ett hjartebehof att franzni: mri, deras gestalter för var inre blick och iigna en tacksamhetens tanke i t dem, soni - el-iuru borta - lefva i clet verk cle skapat.
Lik en forntida stafkyrlia synes mig den nya byggiiad, son1 inbjiidarile reste; in %iinen iit$jorde de framstående, siracle pelarile vicl ingAngspoi.teii, under clet att kvianorna voro de enkla imen fasta hörnstolpsrna; för byggnaden s&amp;son~ helhet voro cle alla lika otinclgiingljga.
De fyra kvinnorna kompletterade livarandra p i ett förvanans- vgrdt ssitt.
Esselcle, hufvuclet högre %n cle flesta af sitt kön, sBg i fjiirran clet nlhl hvartill man borde striifm, och d % hon sifven tyckte sig skönja viigen soni leclde clit, clrefs hon af sin lifliga, initiativ- Iuaftiga ande in p % deana v5g.
De Iiinder soin clär reste sig be- kymrade henne föga, a1-i mindre afskrackte de henne, 1lia11 skulle blott med enade krtzfter lugnt och med lariipor unclanrödja dein.
Ii1ör henne fanns ingen tvekan att ej villiga hsncleï skulle iinilas redo att hjalpa till vicl arbetet, .det i ~ i i t t e valra aldrig s&amp; svårt, - och hoil f m n deni ocksi alltid.
Lugn, med en f ö r d g a af logisk skarpa, ovanlig blaiicl kvinnor, stod vid Esseldes sida Ellen A~z7cn.rs~~ird E n ovanligt stor beliisen- Ilet, janzte ett i~leclfoclt kl.aït oinclönie, gjorcle lienile till en för- triifflig råclgifverska och satte lieiiae i sthnd att p h i s n den vag, eoin i ena och aiidra fallet borcle viiljas.
Alltid skeptisk clg för-.
slag viicktes 0111 nya företag, siilde hon stiiiidoni stiifja Esselcles entusiastiska ifveï, hvillren hon dock i tysthet djupt beimclracle.
0 1 1 1 emellertid vid ett sidant af henne afstyrkt företags genom- förmcle härfvms tradtu Isöi: j,zcle trassla sig, sAsonz l1011 förutsagt, SH tvekade Ellen Ank,zrsvard ej att oförtröttaclt göra sitt basta för att reda ut den1 och hennes små fina fingrar lyckades vsnli- gen SR srniningom att f&amp; livarje t r i d att löpa klar, utan.att nfigon brast.
i den nya organisationen represent; er,zd es aE f rn ~Ioclerlighetei~ lf7reclrikcc I; Srlnzell.
VarnlhjSirtid uch vicl11jiirt; acl soin fA, var hennes f; i.iiln och hennes börs öppen för alla och en hvczr, som i karle-.
kens tecken ville arbeta för ei.islcilclt eller allmaiit val.
' .Crofast Bar hon upp den stiiildoin vackl: u.ide E ö r b u i l c l g g n a c l och sttirlrte med hjiirtevariii+ ord s i m iiiedarbeterslcors mod och till- försikt.
Ilen fjiiircle slutligen af stiftt ' ~riunorna, den unga generatioiiens representant, fil.
d: r Ellelt l+ie.s, \; sr den första kvinna, soin plockat de högst sittczicle frukterna pit clet kiinskapeiis, trikl, soin - tack vare Freclrilra 13ren1er - blifvit tillgiiiigligt för vårt lai~cls lcvinnor.
E j underligt darför att hon nu å sin sida var villig att arbeta för andra kvinnors biista.
Mecl gladt, friskt mod grep hoii verket an, ty som historiker hade hon lart förstå, utveck- lingens lagar och visste hvad dessa krafva.
Lange fick hon clock '
ej fortsätta det arbete, af huillwt m m lofrade sig a s iiipkct; ehuru ung skördades hon, ej l h g t efter de anclra stiftarinnoriia, af ciöden.
Dessa fyra fint bildade, mAttfulla och klarseende kvinnor voro de hvilkn fran början angiifro tonen inom det förbund, som villc i Fredrika Bremers anda verka för kvinuans höjande i hvarjc af- seende och inom alla oinrAden.
Man kan saga att de glfro * Förlmdet till vdsprik sfoïtitcr iii .res leniter in iilodos, och för~isso främjas kvinilaiis riit.t~istl sak bäst genom hofsnmliet i uppträdandet.
Kring de sex stiftarna flockades sedan en elitkir af maii och kvinnor, hvilka som styrelse ledde FUrbuiidets första öden.
Blalid dessa, var en, fröken Xina Forsell, li~yilkca under För- bilidets första tid, d&amp; dess lilla farkost iinnu tuinlade oiii i braii- ningarna närmast stranden och hade srart att taga sig fram, ej skydde någon möda.
Antingen det giilde att endast sköta en iira eller för en kortare eller längre stund fatta rodret, s m i glidit ur en sjuks hand, ständigt var hon villig och fiirdig att gripa tag, t.ills hennes hand för alltid Iidlnade.
Heder öfver d l a dessa bortgdngiias nliiinu!
Från dessa erinringax om oersättliga förluster soiii c1rnbba.t Förbundet, viinda vi vhra tankar ii-iecl gliiclje och tacksaiiiliet till hvad soin star oss iiter.
Under de tjugo ar so111 giitt hnfra förli,511aiitlenas niakt h t a d - koinmit åtskilliga andringar i den urepruiigliga styrclscn, nzeii ~i iiro nog lyckliga att hafva kvar i deii nuvarande styrelsen felri: d dem, som först togo ledningen.
Af dessa namna vi i främsta ruininct riksnntikvnricn IIiltle- brand.
Förbundets ordförandc friii dess första.
tillblif vela till ganska nyligen, har han inecl skicklig hand lotsat dtat fram, s5 länge hans tid - så sminingonl allt n-iera upptagen --- tilliit det, och Förbundets nzedlemnlar och f ii ii ner böra tacksanzt erinra sig hvad haii under alla dessa i r varit för detsainma.
Fröken Lilly Engström, fru Thc ' rCse Gyldijii, fru (+ertriid: if Klintberg och fru Scphie ~ \ Thitlock iiro de öfrign fyra, h i l k a oför- tröttadt arbetat och alltfort arbeta, för v3rt kara förhuntls utveck- ling och förkofran.
I det vi tacka den1 för ll~acl soin varit, iit- tala vi vArt hopp, att clc ma taga fasta tag och iiiiiiii länge nied ofönninskadt intresse fiirn E1örbiiiidct franilit.
DA min blick glider öf ver alla dessa leclaiiclc pcrsoiilighetcr från Förbundets första, dagar, dröjaiidc ined veirivclsfiill sakniid vid nagra, med glad tillförsikt \ - id aiidrn, staiinar dttn slutligen vid en gestalt, som skynitnr fraiii i arbetet redan friin &lt;,l) örjai&gt;, inen då outvecklad och nlecl osskra ' konturer.
Bliiiid friherriiinaii Adlersparres manga franlstieiiclc egenskaper n r a f w n den, att förstå att spkra upp och taga vara p5 sluinrande uiijjliglietcr hos människor, nlcd hrilka hon kom i heröring samt sätta dugande nien opröfvade krafter i rerksnn~het.
IIcnnes heiidig,z slngrut: ~
hade sagt henne, att af Gertrrid Addborg skulle kunn: ~ viintas mycket., och sd sattes hon till det spiida förbuiiclets vbrdariima.
Uppgiften viiste med hvarje Ar som gick, inen Gertriid Adelborg viixte ined clen.
PS hennes skenbarligen svaga skulclror har seclan åratal tillbaka den hufvuclsakliga bördan: if E1örbiindets verksam- het Iivilat.
L h g t ifr !m att söka afskudda sig den, $r Iion alltid ffirclig att tiinkn ut och taga upp ilya verksain1ietsornr&lt;1cle1i för Pörbimclet, viss om att diix ett arbete bör göras, cliir komiiler nog %£ven kraften att räcka till att utföra det.
Afhtte sådana arbetare alltid finnas!
M&amp; det förbuiicl som biir Fredrika Bremers namn stiidse ut- vecklas och fortgH i hennes anda, och stiftarna och de trogna vHrclarnn af dess första tv % årtioiiclen cliirigeiioiii hedras och gliidjas!
Blifve det s i!
PA cl.essa ord kliiigade SOIII ett geiisvar vAr wclrra natioiial- siing » Du gaiiilt~, du frislrun genom salen.
För ittt komplettera f estberiittelsan bör tilliiggss, att clet ver- sifierade, I-iuinoristislm talet icke uteblef, inen olikt livad soin brii- lcar ~ ~ n r vanligt n vid viira, fe~ttill~tiill.ni~~gar, drö; jcle deniia icke in p5 de traditionella sm~timmarns, kanske beroende cliirpii alt inga stc~rlii~re varor förelioiiimo] $L kvinnori~ras fest,.
Det visscle sig dock att siidana ej beliöfdes till stiiinningens 1iöj: iiicle.
Andra mötesdagen inellim oinbucleil och aiirskild t in tresserade tillsc2lnni: ~ils inecl i.necl- leninlar d etyrelseii öfver vissa iippstiillcln fr8,gor .. Ile11 första af c1ess: i: » Iiim nAgot göras för inotverl&lt;ancli af clen starla tillstxöi~mingeii rlf unga fl.ickor till fabriltsarketet ?~ upptog största delen af ticlen.
Af stort intresse var det st.t i cletta ainne höra uttalaiicleii friin personer, förtroliga niecl tubeterske- förhdllanden i viclt ekilcln delar af vårt land.
Att p i lag8tiftnings- \: $.g söka hiiidra viira iingix kvinnors iatriicle 115 fabrikerna, sAsoii1 ett till Förbiiiidet ii~giinget skriftligt förslag isyftat, livilket i I ~ ö r j m af diskussiolien upplästes, ans&amp; inaii.
p&amp; goda gruncler vara bide lönlöst och oklokt.
Sverige hade börjat triida iii i d e industriella Iiindernns led, l /,; if var fabriksarbetande befolkning Sr kviiinor, clet giillde ej att liiggt~ hinder i viigeii för iingcloiiïeiis utöf \ wde af ett 5rligt yrke, nien att söka iitt.iinka meclel, soin gjorde den biittre rustad att taga upp kampen för till. \ raron.
De iiledel, soin under cliskussionens gång af flera tal.
föreslogos till fabriksa~: beters ' kai~s höjailde voro: ii~riittaiiclet af för kvinlig iingdoin, '
ufseclcln yrkesskolor, matlagningskurser, fasta och airibditt~riskii, tilleiittancle af yrkesiiiepektriser och inför: ~ntle af obligatorisk slojrl och huslig ekonoini i folkskolm.
Diskussioncii k m siigas ha u tmynnnt i följande förslag: l) att till F.-B-.Fy ' s styrclsc heiiistii1l: t liuruvicla från dess sicia något kiiiiclc giirss för att fii obligatorisk slöijcluiidervisilii~g iiiförcl i d l a statens folkskolor; 2) att styrelsen initte arbeta för för \ - erkligauclet af öixdxiiiiilct om g~.liesi~~spelitrise) * och möjligen yrkesskolor .. Anclra friigan p % prograininet lydde: » Yikten för kvinnan att inse det a&amp;ra salilbandet inellan heiiimets intressen och dct offciit- liga lifvets.
Ni-got egentligt ineningsutbyte utspann sig ej oiii cletta anme, hvilket dock p&amp; ett ~ariiilijiirtadt siitt utlndcs af t \ 4nne af styrelsens iileellemmar, ' l) iiila gifta kvinnor, hvilka funnit, att arbetet för iiiigon fraga af social l) etyclelse ridgnde hela elis 5skHclningssatt, iliigot soni miiste, l h g t mer iiii om iiim egoistiskt försjiink i egna intressen, Lidraga till Iiels hemmets höjmclc.
Hratl den trcclje piinktcn l) h l) rogrniniiiet, 2för~liig aiigiciiclt: bilclancle: tf ombuclskret sar i litiirlsor tcii E, angrii., inskränkte sig bel-iandliiiidet diiraf till ett yrkande; if fröken M. Sorc ' teil£elt, soiii clels 118 grui-ici af sin erfarenliet soin oiiibud friiil (fiiteborg, cleln p5 grund af en id6 v5clit \ - id deltagalicle i Dansk Rviiicleaarnf~iiicl8 miite i Aarlius, föreslog oi~-ibiidsiiianakapets onil~ilclniide till krcts- 1ioi-il.itker cfter clanakt mönster.
- Hiiriiiecl var deil nuclrn liiiga och iiinehillsrika föriiiidditgsclebntteii afslutatl.
Mötesclelta,g,zi.na skildes iiii en kort stund nieii iuöttcs: Iter k i Ateneunis stora a d för att höra c1: r - dia Walilströni föreliisa öf rer » S \ reiisk k~iiiiia iiifiir svensk lago.
Föredraget, soiii i siim hufvu~lclrag var bygg&amp; p&amp; jur. ki~iicl.
Stjeriistcdts nyligeii utgifna broschyr » I) cn s \ rcnska kvinnails riittsliglt stiilliiiilg)), iiiiic- hö11 dar bredvicl EK niiingti intressanta historiska tlctdjer och eii sficlnn riltedom p&amp; kicle fina och roliga poiiiter, att titiörnnm kiiiide sig b5de fiiiigslacle och roaclc och dltleles glöriide bort att det \ - ar torr juridik iilan fick till lifs.
DA föredraget ingir i förciiiiigt~ii ('.
H.
A ' s fiirvliisiiiilgs~~ric, kali det i Siii helhet har ej meclclelas, sliitorclcil tillitii vi oss dock att ordc~gr~imt Atergif w, emedan clc ju ut tryclra aiiföruiiclct e aiidcmening.
» Vi behöfva lsra oss&gt;, säger oss cl: r Walilströiu, # att arbetet för höjanclet af kviiiiians stiillning inför lagen icke blott ar ett J
arbete för kviniinns intressen iitaii ocksk &amp; r lilrtycligt inecl arbetet för samhlillets viilg5ng.
Ty clet Rr just sainh&amp;llet i sjii helhet, soin blir lidande pH 0111 icke de speciellt kviiiliga lirafterixi, f5 koinina till sin ratt iifvein i clet oifeiitliga lifvet.
Shltinda beliöfva vi ej frulita för att större likliet inför lagen kvinna och niaii eincllan skulle innebiim nV~got vald 1) " clen 1sv~i-i- liga naturens behof af sjiilfuppoffriiig.
Det stora lieni, som oiilslu- ter oss alla ocli som vi kalla vart fosterland, har behof af sainim ltvinliga lrrafter, livilka hittills niistan uteslutande i heminet lin f9tt göra sig giillancle.
Men för att dessa krafter skola buniin göra sig fullt g&amp;ll; iiide i sanihallet, behöfs en alliiitii1 förstaelse iiielltzn nian ocli kvinna, som endast kan genoiritriinga samhlillet i clen iii&amp;n de bada sta som fria och sjRlfst5ncliga inclivicler brecl- vid hvarmdra.
Soni det nu k, liar ett oansvarigt beslryddarför- l-iiillaiide 5 ena sidan och ett lika oansvarigt u~clerdHiiiiigsförh~~llcz~cle 5 den andra i alla liinder skapat klyftor niellaii iilan och kvinna, och öfverallt dar dylilza klyftor uppst$ cl&amp;r finner nian ocksb en ka; iimofr&amp;ga,.
Allt arbete för iitji~ninmdet af clessa oiiaturliga klyftor - och dit hör inte niinst lagstiftiiingsnrbetet till förbgtt- rnncle af kvinnans stiillning - ar clkför ocksa ett led i arbetet p&amp; att skaffa kviniiofrbgm tir Wlcleii.
Och för clen saken &amp; r det visserligen viirdt att vi niöda oss en sinula. » Sista aftonens diskussionsmote iigde rum Q ~I~vii-inoltlubbeas lokals Gref turegatan 24, f. cl.
Tntteï- sall, en elegant clekorerad sal inied en sceiililtnaiide estracl i fonden.
I-1ii.r sninlucles p5 aftonen c l e ~ 13 ~ janiiuri inötescleltw- gariie och en hel clel andra iiitresseracle.
P i estraden hade orci- förandens bord förutom referenternas fbtt plats.
Det hela bar ovedersiiglingen en iiler affiirsinlissig priigel all p % festen ii Runan.
Mötet öppnades diirinecl att sekreteraren uppliiste till För- bundet ii~koimn telegram iiiecl anledning a£ 20-Arsmötet, (de &amp; ter- finnas iiiider Föreiiiilgsinedcleliilacleii i detta hiifte) hvarp&amp; följizad~ inled~iingsförecirsg (lifvenledes titergifiis p&amp; annan p1izt.s i liiiftet) liöllos: Taledningsorcl af fru Agcla Moiltelicis till friigan: » Huru skall Förbzrlzdets arbete i ' olika ~ * iktniwgnr kunm fortsattc~s och .lhiil- ps ?^ Speciella inledare: fröken G. Adelborg: » Fragans be tyc7else för landsbygclen; ekoiioiniska och praktiska sy u piiriltter B; - fröken M. Aspilian: » Unclervisiiii-ig i barinavArc1 soin nöclviinclig clel af den kvinlign uppfostrm »; - fru A.
Höjer: » Ii ' rai~stegsmord; - fröken C. Milow: » Hvad iir att göra för ungdomeiis liöjaiide och förädling i stad och l,ziclsbygcl? » Efter clessa anförancleii, af hhvka livart ocli ett höll Ahörar- '
nes iiitresec p " clet lifiignste fhget, fö1,jde en stuncls diskussion, icke öfver livarje föredrag i tur ocli ordning, u t m iiiei-iingwtbytets tyiigclp~iiilit Icoiii att lugga; pil frAgao om höjande af vir lanclt- befullining och pk hvacl Förbiiiidet diirvicl Iiiiiide utriittu.
En clel prakt8iska rneclel fraiiihastacl&amp;: s8som bilclnncle af liem- sl.ii; jclsningasii~ i de olika orterna för att tillvarataga befolkningens i~öjlighcter 4t liemslöjdsoinrbdet; föreliisiiingars och iiykterl-ietsföre-.
drags hbllai~cle o. s. v. Lni~dsliöfclingarnns ocli priisternss n~kdverksn frainliöllo flera tiili~re som nödv %ilclig, iifveiist~ folkslroll~rarnes - viktigast vore cloclc att folket sjiilft deltog i .. arbetet, enar arbetet genom folket vore \: erlisamiiiare $11 arbetet för folket.
ICa mer eller iniliclre 1; j us syn p5 förli~llt~i-iclei-ia i år landsbygd v.isacle sig viil hos cle olika talnriic, i m n i frAga om nyttai-i.
och iiöcl \ ~&amp;ilcliglieteil att ett: ~rbetc i clc nf iiileclariic f r a d i a ~ t a d e i: iktnii-igan-in upptogs, rl " i,clcle iiigcii ilieiiiiigsskiljal&lt;t.igl-iet.
N5goi.i resolntioii fattades clock ej.
Efter diskiissioneii sr~iiilacles cn clel af clelta.gariie kring tel~orclen, och i-i~ecl en enkel lrollatioa afslutades den ofl ' iciclla cleli- ?ii: if 20-C~rsinötet.
.
Fiir Förbuiiclets styrelse och omhuclen Aterstod dock Tredje motesdagen ucli dess öf verliiggiiing » ai-ig5eiicle ut \ - idgncl ~erksai-iihct iiioiii N r - huiidet ».
Fröken Nordenfelts föreg: " lende dag frainlc~gdn förslag rörniide onibiiclskre tsar togs soin inleclning till.
diskiiss,ioilei-i.
l h l i g t clet- saxiiina borde kretsar bilclas p5 alla större orter, och iniiiclre orter skiillc kuai-ia, snmmniisluta sig inecl vissix gemei-isaini-iirz siznlii-isilti: &amp; dcsticler.
Arbete för hvarje orts lolsala intresse skulle piga i iVar krets.
i.li-i~&amp;eiide iiiecllenisa.Fgiftcr voro &amp; si kteran olika likadi oin saattet att fiimn resomans för Förl~ui-iclets iclher i cle olili: i, laiiclsiiiiclari-ia.
I det I-iela uttalade sig oinbiicleii inötcts sis t: % clag l5,ilgt: f örhoppi~ii-igsfullare 811 unclei: cleii första.
Nöclviiiidiglzetei&gt;, zf att: f!
' öreclrag 0111 Förbui~clet höllos i lai-iclsorten.
fraiiiliölls dock nied eftertryck, Si: £veiisoin af spidniiigen af tryck- alster.
ICii uppriktig iiilskaii att söka f 5 ett kraftigare För- biiildsnrbcte i gkng tycktes eniellertid besjiila alla inötescleltagnri-ie, iifveii om siittet ckdör iiimii icke var fiiimet.
För att utarbeta en plan för clen blifvaiide utviclgacle verltsainheteii beslöts till-
45 s5ttancle af en koinite, saii111i&lt;~i1satt af s5 viil styrelseimedlemninr soin l.ai~dsortsombncl.
Det ar cleima koi-i~itci: som » skall göra ' t », d. v. s. finna en praktiskt tillamplig forin för de u18nga väckande tniili,2i., soin iincler de gAngi~a clagnrna soni en tiii~clancle gnista berört siiineim.
Pb livar enslsilcl individ konirner det seclai-i an.
att göra, fornieii till en lefvancle verklighet.
1: Förmiclclngsswi~~i-eiaiil~o~nste~~ tredje mötesclagen vixr P&amp; samina gimg ett nfsked.
Nar mötet var slut sade l ?örbunclets ordföra~~cle, som utan att tiöttas under alla mötesdagarna ledt förhandlingarna, oinbucleii och cle öfïiga giisteïiia ett tack och farviil, l-ivarpå fru Anclerssoii, föclcl BergenstrAlile, friin Vesiö med aAgi: a kiiiisliga ord s \ 7airad e.
Hvad soin f ör öfrigt vunnits med mötet u t h y ekes kanske bast i ett yttraide af en a£ våra oinbnd, att dessa dagar » verkat iippfriskai~d.e, eggai~cle, eilnnde pk oss alla ».
Och för Sto.ckholins- inecllemmarna~, ej mindre 511 för landsortsrepresenta11terii1t~ har mötet dterliimnat ett viiri-iiande intryck.
Man har kant hur viilgörnncle det personliga sau~inailträffanclet varit för att hos iiiedlen~iilaraa i vArt f örbuad st.Brka sainl-iörighetskai~slnil, cleiiiia k~iisla, utan hvilkeii intet verkligt frai11g5,ngsrilct san~hallsarbete Kr iilöjligt, och att, clB det rör föi: b %ttraiidet af kvinnans stallning, sninarbete och ~ainföïst;, l~~l &amp; ro iiöclviindiga inellaii alla Sveriges ~+ikt, %iikai~cle kviimor.
Förbundets styrelse tycker sig således niecl fiill ratt kuniin sKga, att dess 20- !~rsiiiöte liii-mat rik Beliiillning.
L. D-n.
Huru s k a l l Förbundets a r b e t e i o l i k a r i k t n i n g a r k u n n a f o r t s a t t a s och u t v i d g a s?
» Arbetet för lrviiinaiis höjande ar hos oss lyckligen böi) adt, nwn det iniiste fullföljas i vidare kretsar och med mera sninlacl kraft » siiger fru A.dl.ersp,.irïe i ett aiiförancle med anleclning af l~rccliril;, z-13i: e~i1er-I~örbui~dets bilcltu-ide.
Dessa ord af Förbundets sliftaxinna kulins nu, efter 20 Ar, med lika rittt anföras som då de först uttaladee.
Vi h a h a vis- - serligen i gAr hört, att mycket har Förbundet haft lyckan att kunna utriitta, men det är dock czlltsamn~aiis blott en början.
Tv&amp; cle- cennier, soin iiro en betydande del af en individs lif, äro för- sviimandc sinå, dB det galler mänsklighetens franiil~tskridande mot f iillkoinning; andra tidsni htt iiii r&amp;ra hrardagliga imfiste dar till- lampas.
Att kviiiilaiis medverkan vid utreclrlingen af n~ansklig- hetens stora lifsfrdgor gr för detta franl5tskridande iiödviii~digt, diironi iiro vi förvissade.
En ~xnclring, iincler Iivilken ena hiilften af de i fardeii deltagande skall hiirns eller &amp; apas med, medan den andra antingen slött stirrar ned pli jordcn eller strilcker sig upp " med önskan om vingar, den blir ej blott trög, utan den kan Ifitt nog kqniina att gU, i oriitt riktning.
Om diirernot d l a stadigt sta, p&amp; sina egna fötter, ingen tynger och haler den andra till-.
lmka, utam alla stöda och lifva Iivmanclra till stindigt nya an- striingningar och med ifrer och intresse sträha framht mot ett i fjarmn viiikande hlirligt mål, d&amp; iir ftirnn att detta skall förloras ur sikte betydligt n~inskacl.
Hvarje striifvmii att fb kviiinoriis - den större hälften af miiilskligheten -- att stå som sjiiifstiiiidigt tankande och arbetande mccllemni~r af det samfund diir de leka, ar diirför ej allenast af vikt, utan så viktig, att man kan sHga, att hvarje folks framtid beror p&amp; fraxngiingen af dessa striifvanclen.
Fredrika-Bremer-Förbundets uppgift, son1 ligger just hiiri, är diirför rent, af förskräckande stor.
Lyckligtvis har under %rens lopp den ena associationen efter den andra iippstBtt, som upptagit enskilda delar af verksamheten, och Förbundet har kunnat lamm det direkta sysslandet med At- skilliga fr,2gor, Forn för arbetet i rle.ss helhet 5ro af vital betyclelse.
Vi vilja bland dessa namna t. ex. nykterhet, för hvilkens bcfor- drande starka krafter iiro i verksamhet; sjuksköterskeutbildningeii, som allt mer af Röda Korset m. fl.
organisationer föres framht, samt friigan on1 politisk rösträtt för kriiinan, hvilken nyligen af en ytterst lifaktig inst.itution upptagits.
Intresset inom Förbundet $r dock imturligt nog alltid lefrande s&amp; %l för dessa frggor som för alla deni, nied Iwilka Förbundet aldrig h&amp; nfigon direkt be- röring, men hvilka iiro af betydelse för framåtskridandet.
Yi ilj ja blanc1 dessa namna t. ex. arbetsstugorna, clnr arbetsförrniiga och ar betsgltid je utrecklas hos barnen inom Sveriges olika bygder.
3Unga andra finnas i i f ~ e ~ i men, det oaktaclt Uterstar ohdligt iilycket att göra.
DA vi lasw fru Adlersparres ord: » Det stora flertalet s1: enska kvinnor, kringspridda som de iiro i v h t glest bebyggda land, har saknat insikt, niod och tillgångar och fpniför allt den sammanh&amp;llning och Ömsesidiga hjklp, om fordrats för att de fullt skulle ha kunnat tillgodogöra.
' o; deii rii.i.t till bildning och förvärf sanit medborgerligt inflptance, som
la,gstiftningen tillerkiint clenl », s&amp; kanna vi mecl tacksani gliclje, att nkgon aiiclring till clet biittre har h5.r intriiclt; de Förbundets stipenclier soni, just.
geiionl saiiiman11Allning af kvinnor sai-rilade till 1ijii.lp för a ~ i d r a livinnor, Bunaat utlihinas till ~nAnga, som törstat efter bildning och ett verka: imt0,.
oberoeilcle lif i oliks.
clelnr czt: vllrt land, h a h a hiiïvicl varit af stor Betydelse, sBsoin idéns först.a biiirarinna lioppacles.
Lloc.
g5lleï det att a.11tni.era till kvinnor a£ alla klasser ute i bygclerna » spricla kiiillledolil on1.
deras riitt-slign stiBllning samt cl5ra.f följande riitt och plikt s5 viiil f ör makan ocli moclren som för miiiinisk,zil och nzedborgariniim z ..
Det gii.ller iifven att wgricla Itlinnedom oin grunclerna h r en sund el; oiloi.iii, viicka l-iilg för ei~klare lef~-iaclssiitt sailit ett kraftigare cleltagancle i sparkassor, försaltrii~gsailstdter och andra iilr %tti~ii-igar.
till friimjan af en föriiuftig hush5.llning », sisom clet heter i pro- grairniilet.
Det giiller ytterligare att öfverallt i bygderna tiga hand om ungcloiiien, bereda upplysning, intresserande sysselsiittniiig och oskyldig förströelse och clarjgeiloni göra lifvet i lieinbygclen s&amp; till.freclsst.~~llcziicle, att Btrbn - sh imturlig för unga, liflign sjiihr - att söka omvii,sliag och en rikare tillvaro i de locb,ziicle inen farliga storstiiclerna eller på anclrn sidan liafvet, allt mindre gör sig gallande.
Frainför allt glid.ler clet, att ingen kvinna f %r, stii likn6jd och oriiedveten niidt i clen jiisancle rörelse soni pagdr om.ltring oss, på det nioraliska s i viil soni det sociala oinriidet *.
YA l ~ \ w j e ort, cliir det finnes oin ock blott ett par kviimor, som iiro vakna ' för sin betydelse och sitt ansvar, clsr kan alltid.
en verksamhet börjns, ty sina resurser behöfvn ej hindra.
Ökacle krafter och.
nödvhcliga meclel skols nog koinnia efterhand, om blott clen ringa början Yir god ocli cle arbetande osjiilfviskt satta in sitt iiitresse och sin kraft i det påbörjade verket.
RIöjligheter t.ill utvidgning, cliir så behöfves, kan m&amp;hiinda 5fven s i sniAilingoin sökas 110s husl~8lli1iiigss5llskapeii eller, d&amp;r arbetet dser stiiclerna, ilos staclsfullm~ktige.
Mail rnPlste lefva sig in i sitt samliiilles lif, sa att i m m i gitt siillie ' blir, klar pile hmcl som i frfin1st.a rummet bör och be- höfver göras och s5 vii-cka intresset hos andra att vara nzed c1ii.r- om och geimilsanit tiinka ut saken pral&lt;tisbt i allt^ clet.aljer, innan n ~ m griper sig an, ty clet bör alclrig fB nzed sk51 heta, att h i n - norna kasta sig pri saker, utan att veta hvad de göra.
- S~~irigl-iet~er skola sRkerligen stiililla sig i \ rageil och ni5handa af anhöriga och vr7&gt;iiner lcra£t.igt pipekas, men inan fkr ej.
lAta bliclieii fasthai~gtz vid dem, fastiiii de ej f B f örbises.
Svhiglieterim kro till för att ofvervinilas och iman kan trösta sig med, att de första alltid 51: o cle viksta.
Icrafteii koimler ined k m p e n o~1.i man blir i stAncl att göra clet, Iivarom man alclrig kunnat drömma, emecl tir ' ' &lt; ens anlag och första bö jelser ligga l., ' i.ngt diirifrbn.
Mbiigeii gAng Itii13 det 112i.stan synas en sjiilf förmatet, clet i~iam clrifves att '
göra; inen det iir aldrig fö.r~ri.iitet iltt si; ' li; .~ göra sin plikt, och tröstancle sig mecl dc11 tnii1rei.i gh: inan liignt i elden och lromnier förvisso oskaclcl cl~rui:, s5vicla mam, glöinslr af sig ajiilf, enclast haft p1.i kt.en för ögoi~en.
*.
Det ii.r s5 lcviiiaorna skola arbeta för clet nl.lmii.ana.
Pfi en hvar af oss: 1,11a som gripit verltet an beroi: c-j ctt speciel.lt arbe- tes framghiig dlenast utan frniqGngei~ af kviimornas arbete för samhället.
I-Ivacl vi h a k a til .. l uppgift att föra in i saii~funda- 1: iIvet ar Iiii~lek, saniiing och rrittfiirclighet, dessa tre faktorer som vi iiled sorg sii ofta sakna, i det offentliga lifvet och cless för- liancll.i~~~zr.
Koni1ma vi ej ined dessa insatser,som visst icke äro iiya, nieii so ii.^.
clock i alliniinhet syiias \ - ara det, i ybrt sanih~llsarbete, s % kunna vi lika g a r m stanna utanför.
Det gr ej kvinnor soin Rro lika nihn, som behöfvas, utan lwinlig uppfsttning skolad och tuktad af sjalf belniirslzniiig.
Sainhiillet behöfver oss, sa; i~~liiillet viintar oss, medvetet eller onmilvetet.
MA vi kalleksfullt och onitai~ksaiizt taga upp de snzri, uppgifter som ligga vid vik dijrr och i deras haiidhdvande ut- ~eclrla 1 7 h praktiska förl-tiiga, utbilda oss för större uppgifter, visa om vi duga och i 85 fall hvad vi duga till, och sB bereda 1ra.g.
för dc kvinnor som komma efter oss.
» De ganila arbetarne rniiste bereda jorden för de n y a. Odlingsarbetet f år aldrig stanna; fi.ainAtskridanclet icke hvila » saile.
fru Adlersparre vid Fredrika- ' 13reiner-för bulidets bildande.
ICviniiofïigan.
Bar i vart land burit priigelii af sina griind- IKggare, adla, högt sthende sedliga personligheter.
Detta $r ett mf soin vi fatt att vhi: da.
MAtte vi kunna laiilnn det rent till clciii som skola taga emot clet efter oss.
Det sker endast dsrigenoin att 17i med öppna ögon se vhï plikt - stor eller ringa - ej alrygga fUr möclnn eller aixwaret, utan taga upp arbetet i karlek, med sanning och för rattfardighet.
Ekonomiska o c h praktiska synpunkter.
Refernt nf frôken Bev.tv.tcd Adelbovys föredrag.
Vi liuf \ ~uclstadsbor Rro, c l i det $r frAgn om framstegsarbete i: dlrn&amp;nhet, beniigna att allt för i-izycket t 5 n h pA stiideri-ias befollr- ning, vi glöinim Iiit att.
' / a af Sveriges innebyggare iiro bosatta 11; " ~ 1: mdsbygclen.
Jag slrullo cliisför nu siirskilclt vilja fiista mig vid betydelsen.
b, att de iclker, för hvilka Fredrika-Bremer-Förbundet gjort sig till m&amp;lsman, vunne spridning B vBr landsbygd.
Jag tanker da icke direkt pA de s1315 stugor, so111 ligga en och en iiine i sIrog,zyiia, hur önskligt det ii11 skulle vaia att man nAclde till hrni: och en af dem, utan p i de orter, clik en större befolk- '
ning är sninlncl, sisom &amp; l m~inicipal- och stationssanihllllen, större egenclonz: zr, bruk m. in.
1: Iiir finna utvägar för kvinnornas höjande L -!
sidana platser?
Granskar man Irvii~nofrA~ns olika oinriiden vicl arbetandet fijr clensanma, Sr det ju klart, att den etiska clelen ci8raf gr cleii viktigaste, Inen lika klart synes det inig vara, att denim frAgas lösning sakrast \ 4iliies, on1 nian tager hiinsyii till kvinnans ekono- miska stiillning och praktiska verksamhet inom hemmet.
Hur högt vi Rn ildi satta clet etiska nlalet, sB vinna vi säkerligen intet ined att blott s i att si-i.ga sviiEva i inolnen ocli endast sysselsätta oss med idéer, vi luliiste taga lifvet sådant son1 det är.
Det kan c15 ej nekas, att clen praktislta och ekonomiska friigan spelar en utomordentligt viktig roll i dir tillvaro.
Möjligen kal1 det förefalla, soiii om ja,g så.ge saken ur en allt för realistisk och materiell ~yapiiiikt, som om jag tiinkte: fA kvinnorna blott tillräckligt iilecl pengar att rida öfver, s i bli de i och ined detsamiila biittre msnniikor.
Detta %r naturligtvis inte niin nlening.
Dareiiiot ar jag öfvertygacl om, att den oberoende st8lliling penningen gifver, bidrager till höjanclet af s jiilfaktning, och clet iir en högre sj8lf- aktning, soin hvarje kvinna, ej minst landets arbetande kvinna, s5 väl behöfver.
Huru skall Fredrika-Rrenzer-Förbt~ndet i cietta fall Itunna görs ni-goii insats?
Huru skall man kunna t; iinka sig Förbundets verksamhet s&amp; orclnad, att ett inflytancle i ofvan antydd riktning.
skall kunna göra sig gallancle?
Svar pii dessa friIgor kan jag här imturligtvis endast antydsvis lllmna.
Ett par förslag tilliter jag inig dock att frai-i~kasta.
naiiln bild,zcles Man tllnlte sig att i Fredrika-Breme~Förbui~dets inom de olika liinen afdelnii~gar, kretsar, eller hvad ilanm man vill gifva clessa slags filialer, sned iindaniil att verka inoni hvar ort för sAdaila friger, son1 cl2ir vore mest d behofvet p: ~lrsllacle.
Har ett par esenlpel.
Att görom8len för hem och gbrd af laiicltbefolk~linge~~s kvin- nor ofta skötas p k t t föga tillfredsstiillai~de satt, torde vara all- m5nt kiindt.
Xin %ttaiidet af 7zusl~dllsskolor bör vasa ett goclt meclel att fA clenixt.
brist tzfhjalpt.
1 % en del orter kuizcle dessa huslz&amp;lls- skolor förbindas inecl f ~ l l t ~ k ~ A l nilclrcz i ~, vore c k anzbu1,ztoriskcz i-~iatla~g~lingsk~irser~~a att föredrags, Kter A anclra orter kunde mail söka fA s. k. lsndtrnani-iczkiirser för lrvinnor till st5ncl.
Jag vill i c1ett.a s; ~ ~ n n ~ a n l ~ p: ~peka, ang att clet icke s r nödvii~idigt att clessa företag alltid direkt uppriittas af och ej heller att de ekonon~iskt iippbiiras af clem som v8ckcz iclén.
Hushåll~~ingss~llskap ocli] .andsting clisponera medel, ai~slagnn för en hel inängd praktiska och nyttiga företag.
Niir kvinnorna styrkt sin kompetens i fråga, on1 initiativtagandet ellcr igc3ngsattandet af ett allmiinayttig.
företa-g, skall siikert anslag fOr iinclamnilet 18tt kunna erhiillas.
m g i r kan jag nSii-ima, att c15 Hvacl sa,rskilclt Ia~-iclt.i-i~a~~izal~~~rser siiclnna kurser ordnades i en socken i Dalarne var cleltztg,zildet SA ' *. '
lifligt, att dubbelkurser nitiste gifras, och deltogo i desamma 100 man och 102 kvinnor.
Ett a.nnat siitt att höja lancltbefolkningeii %r att l~land livin- norna (Z en ort sprida kunskap oin den hjiilp man kan hn n f de af staten aflönade mejeri-, tradgArds- och fjiiderfiiafvels-konsiilen- terna, hvilkas Bliggande det ar att bitriida med ordnande af cii rationell Iiandtering.
H d sarrskildt trRclgArdsskötselii angHr, vore dock det mest effektiva, att i likhet nicd hvczl sedan flera Ar genomförts i Finland, mistalla tradgHrclsin~triiktriser.
En iiistruk- tris (härtill väljes en bildad kvinna, eoni genonigatt erforderlig kurs i triidgårdsskötsel) kallas till en ort, soin Er tiiinligeu tutt befolkad.
lnstr~iktrisen bit.riider inecl rAd och dAcl i friiga om ilen lilla tiippans skötsel, Iion I~XIIXU om v8rcn iinclervianing i griihing, gödning m.
ni., ineclför frön och plantor till försäljning, har under sornina.ren alla de små tradgirdarna under sin uppsikt och nar hösten kommer anordnas en utstiihing inecl buskar och triid eon1 pris.
Huru mycket ekullc q j pli denna riig kunna göras fiir att viicka intresset för de srn5 triidgirdarna till lif!
En tradghrde- instriiktris ' uppgift, Iiur viil skulle den ej lanipa sig för vir: t cgenclomsiigares döttrar!
Liiugtan efter att fil ndgot att gOra, soln skiinker lifvet irinehilll, ligger ju i tiden, men huru ofta söka cj vBra unga flick&amp; tillfredssthllelse för denna liingtnii iitoiii herniiiet, cle ~ g % öfrer h efter vatten » under det att arbete iiog ligger redo för dem invid deras egen dörr!
Tilläggas bör, at.t hiix som öfverallt fordras för den undervisande en verklig insikt i ämnet.
Hvad kunskap i tradgArdsskötsc1 beträffar, lamnns ju sadaii i de på de senare Bren upprtittade krinliga tradgArdsskoloriin.
l ' id trii.dgHrdsskötse1 torde som vid mejeri- och hönsskötsel det koopc- rativa systemet i viss man med fördel kunna tilliimpas.
Nu framstiiller sig den fragan: hrad är sammanhanget mellan alla dessa praktiska saker och kvinnans etiska höjande?
Först skulle jag dB vilja sätta det enda ordet: uppfostran.
För att vi p&amp; ett värdigt och fullgodt &amp; tt skola kunna utföra det arbete som åt OSS förelagts, fordras att vi fostras diirtill.
Att Ar från år utriitta dagens sysslor, att utan rätt kunskap on1 deras skötsel, planlöst och liknöjdt göra ifrfin sig sina husliga &amp; liggaiideii, verkar ovillkorligt den~oraliseraiide och alstrar denna likiiiijclhet och slöhet, som vi så, ofta finna hos den under ett liar&amp; arbete dignande bond- och torparehustrun.
Liir Iienne att utföra sitt arbete viil, lär henne att sköta sin hÖnsgArd, trii (lgArdstäppa, lacliigård sil att den ger den högsta möjliga nfkastiiirig, liir Iienile att omsatta sina hiiders verk i en ärligt förtjänt peilniiig och hon slrnll kiiiiiia sig.
iiioraliskt höjd i samma iiiiin hon blir ekonomiskt friare.
Hennes stullning i henmet sknll blifw (w helt annan, d&amp; hon kan gifva sin Asikt on1 dettas skiitsel ellcr barnens uppfostran stöd af den af henne själf förvarfrade nrbets- förtjiinsten.
Andelssysteniets betydelse för lancltbrukct ar i viira dagar et t dl~iiiiiit erkand t faktum Elisom aktiv inctlleiii i (W
anclelsforei~ing skulle bondbustruii triida fram ur skuggsm, heliiles arbete, 0111 det vore v51 ~itfördt, skulle vinna erkiinnantle, och den insats hon komme att göra skulle Iiiida till husets heder pii samnia satt som l-iusfaderi-is, för att ej t d a o111 hur vetskapen om, att man utgör ett led i en association af inanga för ett godt ii.acl,zndtJ verkande krtxfteir m k t e viicka företagslusteii och stiirka ansvarskiii~slai~.
.Höjande af laiidtbefolkniageils kviiiila, moraliskt och ekono- miskt, sätter jag som en af de fiirniin~sta uppgifter \; Art förbund i frnmticlen Iiar sig förelagd t.
Undervisning i barnavård s o m e n nodvandig del af den kvinliga uppfostran.
IMerat af fröken Mcwin Aslmccns föreclrsg.
A Fredrika-Bremer-Förbundets sanikväm den 17 mara l899 cliskuterades fragan oni » Utbildning af barnavArdariimor och bnr- nem uppfostran före skolBldern ».
Diskussionen var liflig och efter ytterligare ett möte kon~tituerades den 5 febr.
1900 Siillskapet Barnavhd, som har till uppgift att sprida intresse och kunskap on1 spada barns ~ A r d och uppfostran.
För att förverkliga cleiiaa sin uppgift, uppriittade siillskapet följande Ar en anstalt, dar prak- tisk och teoretisk undervisning i spada barns vkrd lainnas unga kvinnor.
Anstalten ar belagen 13raimkyrkogatan 88; eleverna bo inoni anstalten, och kursen varar 3 mhnader.
Redan frhi början hade, några a£ s t i f a r m klart för sig, att i-iiista stseg horcle bli att söka f&amp; barnav5rd likaviil som hmdarbete och hush ?~llsgiiroinAl att in@, i den kvinliga aUii~iinbildniagen, d. v. S. att upptagas pK skolans arbetsordning.
Ofvaniiiimda steg togs af Föreningen Iilara Barii~vArcl, soni i nov.
.föreg~i,encle år uppriittat en forsöksanstalt, Klara Ostra ICyrko- gqta 1, clsii: iiadervisning i spiida baras v&amp;rd meddelas flicl&lt;or, so111 genomgA eller soin-genoing %tt folkskolans högsta klass.
Ar- betet ar har ordnadt p&amp; ungefiir simma s5tt som vid inönster- n.i-istdten, 2 söder, meii Klara Barna~4rcls elever bo ej i anstalten och kursen rmar endast 4 veckor.
Ofta gestaltar det sig SH i ett Ileni, diir ett litet spiidt barn finnes, att moderns tid &amp; r helt och hK,llet, bhde clag och iintt, upptagen af den lilla.
Lillan skriker, och det betyder i mors, i syskoi~s, ja Zlfveii i fars öron: ajag vill upp,, och mor lyder.
Hon ina, laga mat, iita, stryka, ja h v d hon iiii ' har för hiinder, s k d l 1il.lai-i sitta p5 arincil.
Att clct vore bast fiir hPlcln partcr, st " lvti.1 för mor SOLII fOr barn, on1 lillan fick ligga stilla i sin s h g, '
äfvenså att barnet har ratt att forclïa mat pA b e s t h d tid, detta fAr nmn genom erfarenhet lara vid snstdten ~Barnavfirdr.
Ager modern en ratt kunskap i barnskiiteel, kriifuea darför ett iiiyckct ininclre nlfitt af tid och arbete, R i i oin hon e j ägcr denna kiin- skap, och inera af hennes krafter kunna spanls till skötaiidet af hemmets öfriga sysslor.
Renlighet, frisk luft, ljus Rro saker, som skolflicliorna va1 hört talas om vid iinclervisningen i hiilsolara, men nu f i de prak- tiskt tillainpa cleiina lsra och iijiitn af dess resiiltat.
H ~ a d ds sA.lnnda utratta i hygienens tjiinst, tvätt, 1nangling, strykniiig, konimer dem scdan till nytta ute i lifret.
Genom ett besök pR » Barnav&amp;rdu fbr man en ratt inblick i li \ rncl aiistnlten vill.
i ' i staana vid en af henlnlets sniA skyclcls- liiigar, diir hon ligger i sin lilla sang.
Den uiqp sköterskan be- rattar, att den lillas inor arbetar ph en fabrik, innan hon g: ir till .sitt arbete afl %imn,zl hon sitt barn i anstalten.
Den lilla tages - emot, badas, i-natas och liigges i sin sang, under liela dagen skiitcs hon af samma vArdaiinna och dA kviilleii kommer, iklades hoii sina egna kliider och dliiiiutas af modern.
S i fKr ocksi reta on1 cleii fattiga nzoclerns svArigl-iet att ensam fiirsörja sitt barn, att det ej liar nilgon far, men m m lär ~ i g ocksi fÖrstA, att det ej blott Sr en ekonomisk utan afren en inoralisk tjiinst,, som har bevisas n~oclern, d,Z hon ej behöfuer skiljas frin sitt barn och att hibi kanske ligger rädclningeii för clem båcia.
I en annan biiclcl ligger en liten gosse, soin är niistan lani i Iieh ena, sidan.
1 ' 3 vh svarar sköterskan, att ha&amp; far Br drinkare.
Det är, om nian SA vill, praktisk underviming i iiykterhet.
Af de svar, soin afges, marker inan, att clc,unga ~kiiter,Eliorn: t inecl kärlek och intrcsse onifatta sina skyddslingar.
Yisserligeil begiir nian ej, att den kunskap.
i spikla barns vird, som liar ineddelas, skall göra flickorna till mönstersköterskor, lika litet som man af liaiidarbetsui~derrisilingen i skolan fordrar, att den skall utbilda t.ill yrkessöiilmei.skor eller att iiiatlagniiigsuntler \ - ianingen i skolkölren skall skapa fullarda kokerskor.
Hvad lilan cnicllcr- tid hoppas kunna ern % iir, att iifveii en kortare k i m i Jilarn BariiavArcl skall bibringa viira flickor pii; ett annat sktt iiil i böcker, genom eget arhete och egna iakttagelser, ett s&amp; stort miitt af kull- skap i spacla barns skötsel och ~Ard, att de lara sig förstAhvilkcii ~: 5riilös varelse ett litet barn gr och att det liar riitt att fordra d 1 yAr kiirlek, alla v&amp;rn omsorger.
Att ~ i i c k a deras cuisvarskiinsla gent emot ett kominai-ide slakte ar hvad vi vilja liira dem, i hopp att denna ansvarskiinslw skall blifva (leiii en biirande kraft geiioni lifvet.
De skola (l$ döma lika önzt och rattfiirdigt som den iiliga sköterska, hvilken, p i tal om ofmn niimda faderliisa lilla, yttrade: » Inte rär hon för att föriilclrarna ej Istit viga sig., och värn unga flickor skola samtidigt k o m n a att tiinka på, att barnet har rAtt till ej blott inoclcrns utan afven faderns kiirlek, att det lim riitt till ett hem.
Deri kvinliga ungdori~, Go111 fAr ' eii pll iiaturvc~teiisli~~~~lig grciacl byggcl riktig kunsliap om fortplantningeii och soiii genom arbete.
f ör 6t~riieil fil: siii ' cz~svarskiinsla gent mot deni.
viickt, skall p8 ' nier iiii ett hi11 föra in en Iiögre sedlig och lrristeli AskAdaiiig i värlcleii.
I det stora hela taget kan vart sainhalle, huru högt vi $11 anse oss st&amp; som kulturin %nniskor, icke beröiilina sig af nfigot större m %tt af ansvarskänsla för cle sin$.
Har i StockBo1111 dogo 1.901 unge- fBr 17,5 % i iildern under ett Kr af de under Aret föclda, cl.
v: s. nier uii h ' vart sjatte barn.
Döclsproceiiten af de inom aktenskap föclda var 12, nien utom aktenskap 30, d. v. s. i det narniaste livart tredje barn.
De förnämsta clöclsoi: sakerila vor0 rubbningar i niat- sm %lti~iiigsorgaiie~i Saint s. k. nieclfödcl svaghet.
Att svhglieteii Rr meclfödcl bestricles af en del liikare, sol11 fraiiih~lla, att alla barh, frhseclt arfcln sjulicloniar, födas friska, alltsa inecl l i h inöj- liglreter till utveckling.
Den höga dödsproceiiteii bltzncl spiicla \ &gt;vii i alli~liiilliet och sars1; ilclt b1: ziid cle mindre lyckligt lottacle måste således bero p&amp; clålig vård.
Lat oss försöka arbeta för att Sveriges alla lrvianor iiiAtte ffi nA.goii k u n s k q i spacla barns vircl, cliirmed Gr visst ej målet god barnnvl2rcl vunnet; ineii.
biittre barna17ård skola vi kunna Bstadkoiizina trots nöd och last.
Hvacl skulle kunna göras?
Vi h a litet h \ rsrstaiis ' bariikrubbor, i livilka mottagas barn, f öre slrol~ddei: n, nien ej sp %cl: i, barn.
S kulle inte en eller ai !iian bizriikrtibb) ~ försöksvis ' li~iiina omorgsiiiseras, sr2 att den iifveii kunde nzott.sgu spiicla barn s m i t st.ällas uiider sdckuiinig lecliiing?
Deii iiya bti~iikrubban ' skullle da göra skii1 för namnet (de ursprungliga barnkrubboriin uppriittades ju för spacla barn).
Dessiitoiii ekullc clen clA 5f ' tlen kiiima tj5nStgOïu ijorn alistalt för unclervisning i bari~avarcl.
- Uiider \ ~isning i spacla bt~rns vKrd ekulle kuaim stiilillas i sambsnci nied skolköltsuilcler- visiiiiigen, d % 47ore j u inatfr&amp;gaii f ör alistalteil löst, och vi skulle £5 nhgot soin kunde kallas husinoclei: skiirseï.
- Vi ha stora barn- 1.ieni for flickor, diir flickori ?a fK staniia tills cle 5x0 v u ~ n a, men cliir iiitradeshldern iir bestiinid till (i h 7 Ar.
Hvwför sk1111e barii- hemmet ej liuiin: ~ ta emot spiicla bara, i hvilkas vkrcl cle alclre inom helniiiet kunde f &amp; ui~clervisiiing?
Skulle man inte vidare kunna arbeta för att barnavård togs upp pR arbetsorcliiiiigeii vicl vira kvinligit folkhögskolor?
Det elronoi~~iska understöd, som be- höfves, skulle kunna erl-iiillas af myndigheter, föreningar eller fon- der, soni redan fiiinas, eller at!
eiiskilcla persoiier.
- Alltid kan 111ai.i ju genom föredrng, geiioin uppsatser i tidningar och tidskrif- ter samt genoiii broschyrer viiclta intresse och spricla ilAgoii ' Ituii- s ' kap i detta viktiga iiinne.
Det finns vii1 ej i vart laiicl riAgot sninh %lle, stort eller litet, där det ej förekon~nier spiida bi~rri .tail huld ocli skyclcl, ocli vi skola hoppas, att det ej skall dröja lange, förrän det öfverdlt iifveii finnes lwiiu~or, soin iiise betydelsen af god barilaviird; och som skulle vilja och kuliim iiglia sina krafter åt att åstadkoniina ' en sådan. '
Intresse för barnavård ligger i t.iden.
I Danmark Br en ni~tioiialförening för spada barns vhrd under bildning, i Norge bör- jar i år en ~barnpigekursx, i Tyskland och i Österrike arbetaas i saliinia riktning och i England föreslir en af stateii ti1lsat.t komitb bland andra medel för att höja clen engelska racen iifven obliga- torisk undervisning för flickorna i hiilsoliira, matlagning och barna- cArd.
Öfverdlt börjar inan Biililia ansvaret för de späda barnen och arbeta för deras biista.
Jag tror att Sverige liar kan.
af att vara det första laiid, diir späda barns v&amp;rd tagits upp som liiroamne för kviiilig ung-.
dom,, men annu iiro eleverna alldeles för fA.
Vi beliöfvn flera iitbilduingsanstalter, flera elever, flera unga kvinnor, soiii kulina, sprida kunskap i barnavård och kiinnecloni om de nuvarande bristerna sanit pfi afi siitt arbeta fram clen allinaana mening, goni skall frnmlralla en förbiittriag i stort.
Att Sveriges alla kvinnor slrulle koiiima att praktiskt och teoretjakt satta sig iii uti spiida b i.
~ \; Ardy ~ s se diir inAlet.
Framstegsmoral.
.
.
För ett oc1.i ett halft &amp; rtusencle tillbaka yttrade en af kyrko- fiiderna till en stor Ahörarskara,: » Deii tic1 %r kommen, att iniiii- iien skola varda rena och 1tv.iilnorna stnrkco.
Auc1it.oriet sade siiis emellan, att talaren tagit iniste och nieiiat tviirt om.
Meii h m upprepar: &gt;Det %r deii högsta lagen, som blifvit oss uppenbarxcl, och s,zmhii,llet slcall for tfarn att hqltn f i: am och vara beliBftnclt nied stora brister, tills denna saiinii-ig trliaiigt igeiioiii~.
Kiiiiiia vi ej omedelbart, att detta Sr siiiitty k ~ n n a, att d l t gom går i riktning %f att gör; ~ 1115n11en rena och kvinnorna starkil Sr framstegets morral?
Sexton århundraden hafva gAkt, seclan dessa ord uttalades, och niiiii och kviaiior halva i stort seclt förblifvit ' clet cle varit: mmhiillet har haltat fram på maniiens iininoralitet och kvinnans svaghet.
Ar ej detta vAr erfarenhet, som arbetht yA cletta område, och # kulle vi ej 1~1fi11ga ginger lriiiiiia arbetet mindre tungt, stall- njngeii mindre förtviflad, om ej kviimorila vore sh svaga?
Sexton århundraden hnfva giitt, 111.ein ser clet ej i var tid ut, g o m bristerna vore iiii större, sanihBllll~s~.ren iin mer gapande?
Afgruncler af laster och brott h d v a blottats på detta oinrfide, brott, livillias befintlighet iiniiu för jibinlörelke kort tid tillbaka var obe- kant, s5soni till exeinpel » del1 hvita slafhniideln ».
Men det torcle just vara den nya verksamliet, som med dseeiide i dessa frhgor
u tveckluts, som leclt till uppclagandet af- de stora bristerna, och det iir cle iinclersökiiingar, enqiieter och stuclier, som efter midten af f örïa brhui~drndet stii.ncligt f ortgbtt, soni ställt hithörande spörs- inAl uti en klarare och delvis ny belysning.
Afaliinie du Camp uppgifver, att uti Paris 120,000 kvinnor lefva af %la galanterie~; jag hm sett siffran.hos andra författme uppgifvas till 300,000, och liliartadt torde förhiillandet vara uti andra storstiider.
En undersökning af sömmerskornas arbets- och löneförhållandeii i samnis stacl har skett under de senare åren och Adagalagt, att onikring 300,000 kvinnor darstiides för- tjiina sitt bröd med n8len och att deras drsinliomst i genomsnitt uppgAr till 600 frcs.
D5 n~ii~imallelnadskostnadei~ enligt sanmia uppgifter utgör 599 frcs 60 cines, Aterstå för arbetslöshet, sjuk- dom och i allinänhet oförutsedda utgifter 50 cmes - 36. öre!
- Anar man ej ett sammanhang inellan det stora talet af fdlm, och det vida större antalet - dessa voro ju uteslutande söm- merskor - af s % ytterst svagt ' aflönade?
Det gbr ej liingre an, att, som en svensk författare i slutet af förra århui~clradet, helt enkelt angifva prostiti~tioiiens orsak soni en del lata kvinnors liittja och ljitttsiniie.
- Afen ohifveldctigt i i i ett framsteg skeclt redan därigenom, att I jus blif vit kastilclt öfver dessa förliAllandeh -.
samliiilleiins sjiillflräniiedoni ar i likhet med individens f örsta villkoret för regeneration.
Mhnens ihmoralitet har icke ansetts, anses på en del efter- blifna 1i %11 iiniiii icke förorsaka i-ihgon samhällskada, ty deras inmoralitet skadar icke lieninien, hvillret diireniot a.r hiinclelsen med kvinnornas ».
P&amp; konferenser och kongresser h a h a hittills liikare, jurister och representanter för ordniogsmakten cliskuteritt kvinnans lastbarhet, kvinnans sjultdomar, kvinnaiis samhiillefarlig- lighet tillika med de Btgärder, soiii borcle vidtagas för att straffa henne, oskadliggöra henne och mot henne skydda samhiillet.
Delvis har ett oiiislag härutinnan Kgt runi, och kongresserna uti Briissel, 1899 och 1902 hafva diirvicl bilclat epok.
De profylaktiska sa.llskap, som flerestiides - icke hos oss - bildats för att mot- arbeb - iiiimorditetens följdsjukc~omar lcalls.
sig sällskap för smitiir och moralisk profylasi.
Till och nlecl personer, soni i dessa fragor intaga en afgjordt konservativ st~~iiclpunkt, visa ett visst - om ock eniellanåt slriiligeii platoniskt - intresse för den manliga iingdoniena uppfostraii till större ejiilfbehiirslrning, och clet har blif ' vit, inan vbgm n; ti.stan sligii, iisi kt, att niincler&amp;riga kvinnor, som st&amp; i fara att heiliEalla At prostitntionen, skola onil-iändertagss, icke blott a t inedicinska skäl, för att iippfostras.
&amp; Im börjae numert~ allmi.int anse, iiiigot soin eiiclast för kort tid tillbaka viickte ogillande om ej ovilja, att iingdomen siivii1 den kvinliga soni clen manliga bör upplysas oin lifvets lagar kfv.en på det sexuelt- oinrådet, och naturknnnigl~et~sundervisning, utsträckt i denna rikt- ning, meddelas numera allniiint i Stockholms flickskolor, hvarjämte f ör vuxna haf va hallits föreläsningar on1 de specifika » snii ttosainma.
.
56 sjukdomarne och deras sociala furor)).
An ridare, man bcgyiiner förstå, att uti det förebyggande arbetet p i detta område bör inga aiiskaflfaiidet af oskyldiga och föradlaiidc ungclomeniijen för att tillmöteskomnia ungdomens icke iiiijessjuka utan naturliga 0d.1 berattigade kraf på reclerkvickelse och lifsgliidje.
3IAiiga gånger, nä.r jag stått inför en ung flickas krossade heder och lifslycka, har jag förstått, att det varit icke diliga d a g, iitaii ileiinu i sig oskyldiga liingtan efter gliidje och lycka, som blifvit hciiiies ofärd; eller har en otillfredestiillcl längtan efter vrinligliet och klirlek, som hon ej f8tt Lttnjuta uti ett kanske olyckligt, sjunket hem, kommit henne att göra det stora inisstaget att kasta bort sig.
Och man kan väl knappast vänta, att en moder, som t.ungt far arbeta för sitt och de sinas dagliga bröd vid siclan af familjefa- dern, som försummar siii försörjningsplikt, skal1 förmå att fylla iifven krafset på att rara hemmets solskeii.
Hvarför Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse uppsatt deiiiin fr %ga, p % sitt konferensprograni?
Ja, säkerligen därför, att ileit stfillrtiny X.~.i~iaor.~m I m r ~ r m att in- taga till dessa fr&amp;jor zukw tz; ifi: el s h Z l titöfin ett afj / örnnde i~z.fiytnade p&amp; hela den ?aodentcr sn~rtk~ibl.sutcet.X.li~zge~~, i Itcilke~z de böi: jnf p i di !i.t.t slitt taga del.
En blick tillbaka pA kviiinaiis historia visar, att hoii frrrtn de antika smiihälleiia ned genom tiderna iiitngit en undertryckt och ofri stiillniiig just p5 grund af sin egenskap att yara kvinlia.
Denna ofria stiillning liar fortfaraide sitt uttryck i lagstiftiiingeii, oiii ock faktiskt och praktiskt atskilliga iilidringar iiitriiclt.
Fördeliiin- gen .af sanihiillsarbetet liar skett enbart p5 grunt1: if köii,ctitskillii; itleii, och nian s p e s ha£ va ansett, att difiercntieringcii uti sociala f iiiik- tioiier vari t en fortsattning af deii biologiska c1i~ ' ferciitieriiigeii inellan könen.
31m har betraktat k \ - iniim enbart soiu könsvarelse, och vid liisningen af moti~ering till lagar och kritik af förslag till lagiindringar skulle imii kiiiiiia tro, att alla kvinnor alltid vorc upptagna af inoclersomsorger, ehuruviil ile sexuclla fritgorna t \ - ifvels- utan spela en större roll för ett stort aiital ~m: in för tiiotsvarriiide antal kvinnor.
Denna iisk6dning, soiii i kriiiilaii mindre ser iiiiin- nisknn aii kiinsvnrelsen, iir i sin grui~cl djupt ouior: ilisk, hvilkct nian lätt skulle inse, om kvinnoriia uyytoge (len i förhb1l: iiide till n-hnen.
%r inan läser sainma iiiotivering och kritik, skulle inaii r5 mclm sidan vara frestad att tro det mannen oaflAtligt vore sysselsatt med att beskydda kviiiiiaii, föra henncs talan samt förvaltn och förkofra hennes ekonoiniska tillgiingar.
En ldick p5 lifvet, Atiniiistone har i hu£vindstacIeii bland dc fattigare klasserna, visar ofta ii3.got s5 helt annat, att niaii finner lageii hafva bra litet att göm inecl lifvet och den svagaste iii8nga ginger vara den sanist beskyddade.
Ilan hör einellanttt talas oiii clen stora insats kvinnan skall koiii1i-m att göra i sainhallslifret soni hadc hon nAtt c11 högre utveckling an niaiilieii och suttc iniie iiie (l en hel (le1 refokiier
och iilidringar till ett biittre, som koninie att geiioniföras, eddast henne goifves tillfiille:.
Rinn Iiar s v h t iitt utan viclare tro detta, ty I-iuru skulle kvinnan egentligen pA en viss punkt i kultvurut- ~ecklingen h d v a kiinnat ïif liiingre an i~ianiien?
Meii liltviil Lir jag öfvertygacl, att i och niecl kvinnms intrade uti arbetet iiiAiiga och stora föriiiiclriiigsr till ett biittre skola koni~rm att ske.
Ty denim liallelse att triida ut i samldlsarbetet - livilBen icke miiiclre ut- gdtt frin rattvisa och franisyii.thet hos 1liii.n an cleii frnimyriingit ur kvinnans eget inre - kr af grundliiggaiicle betydelse för den ny a samhiillsiitveclilinge~i, diirför att dea ilineb&amp; en begpn~zn~tde bryt- 12i12g lil~ed dela, som .r; i f h x t sagt, ctjztpt 0 ~ 0 ~ a l i ~ dsIc&amp;Zni~l,g, li0~ som ' i Iminann ser e~zclnst k61warslsen, den ar ett wonient uti niordens evolution, ar i sitt vbsen framstegsiiioral.
19en att proklaiilersi, liviniians frigörelse med njutniageii som iniil, clet iir att i~iecl clen ena handen rifm necl hvacl man med den: indra bygger upp, iir 3,terfall och.
lecler soiii h v a ~ j e rifvikelse f r h frainstegslinien till degeileration.
Jag begynte niecl nc5.grn orcl aiiförcla fran en af Ityrkofl ?~cleraa: clet ii.r kristeridon~eas nioral ccleii.
o rena miin och starka lwinnor, nien snninla i7jord hiifdas iluiiiera ocksA fran rent natiirveteasltaplig st8iidpiisktw.
Professor A. Heiini till esem-.
pel liar uti en föreliisiiing f ör den m anliga iiiliversitetsuagcloliiei~ i Ziirich en t~f c k senare imii fsAn clen naturliga evolutioneils synpunkt bestiimdt fodrii,t c k ses uella iiistii.ilcterix~s iippfostr: iii och liiggancle in under viljan, med förkliiring att liiirvicllag sninniz~ri- falla, religioi~eas och Yeteiiskapeils lzsaf.
N k kviiinaii triider utmfijr Iieniriicts akyclcl,ziicle Iiagn u t i si~mhiillet och börjar se sig om, möta henne snart de berörclri seclligzl iiiiss£Örliållai~cle115t och göra p, ~ de flest.a ett SA ö h x - viildigencle pinsamt iiitryck, att de skygga tillbaka och v5igri.~ att ined dem taga, ~iAgon som liiilst beft~ttiiing; Meii cle filiniis, som ej k n m a 15mn.n clessa förhbllmcien, j&amp; cl&amp;fÖr, att cle sm.iirta s5 djupt, soni ej Imina bli fria från kiinslan a£: III- svaiet, den ei~s~&lt;ilcles inot sa1i317iiliet, och dessa fa ' s i sii-~ii ing - om tipp ögonen för smiiiiiai~hanget mellan företeelserna.
ViirIcis - st: ideiis 120,000 - ellcr kanske 300,000 - frtlli~a 1ivil~i0- blifva ej ett för sig isolerndt liel.t, utan symptoniet ixf en saill- liiillets sjiiltcloin.
De Iir~fvn infliieriits, clessa olyckl.iga, ocli cle in- fluera, liei~in~eii hafva verkat pi.
dem, ocli cle Aterverka ph Ileni- nien; en cirkulation iiger ruin af smhiillskroppeiis förgiftade lifs- safter.
liiför cletta niisra sainbancl och detta clen enes beroende af deii andre inser man, att ingen för nöje eller iijutning har ratt iitt s1i: icla en ailiinn, andra, sninlitillet, och att fin~r&amp;egsrrzor.cd lir socicd .~rtoral.
Hvncl soili bör göras för att vinna ett biittre sal&lt;eri~ns til.lstAi; icl faller i detta saiiinianhaag till stor clel af sig sjiilf.
Jag vill blott siinga ii8gra orcl.
Lika nödviindigt soni att uppfostraii al clea inanliga ung- doiileii riktas p&amp; att bringa cle sexuella instinkterna under förnuftet och clen sociala nnsvirsk~iislan, lika nijclviincligt nr, att den ' lwii.ilig,z ' '.
.
iingcloimn uppfostras iifven clen till aiisvarskiida sanit till qjii1.f-: dctning och adel sjillfk,2iisla, ined hvilken for öfrigt en kvii.i.11: ~ kan varit huru ödmjuk och aiispr8kslos som hiilst.
En författare, .iom jag val kan saga lbgcw fiir frixi1-i8tski: iclaiicle p&amp; detta omr8cle, hiu uttalat följande ord:, Jag ville, att hlod flöte ur inin penna, oin j a g därined kui-ide l51: a n-iii-ia systrar sjiilfixkti-iing ».
Slioln vi, mera lyckligt lottade Bvinnor, soin niöclrar, upp- fostrarinnor och st ' ~~~ ' ~l-iallsmedleiii.inar upptaga arbetet för cleiinzi, högre moral, skall clet icke aflöpa utan ganska kaniibara offer af egen bekv5nd.ighet8.
Måhga börclor skola koniina att k g - gas p&amp; vara skiilclror - maii tanke bland annat 112 % allt soizi bel-iöfver göras och liiras för att de unga tidigt skola kunna bygga sina egna hem, - och för det helas sliull slid1 den enskilde f&amp; Aliigga sig Atskilliga försakelser.
Dien de skola ej vara fruktlösa dessa offer för miinskligheteiis lycka, 0111 da.rigenom fostras renare iniin, starkare livinilor.
Ungdomens höjande och förädling i stad och landsbyggd.
3!
; licla sattet att beh8ll.a v&amp;r bilclning och iipl$ostraii sr att slriinka bort den till tmclïa.
Samhiillet %r skyldigt cle srbetancle 1~lczssei: aa tacksainhet, ej i forin af alii~osor, men si % mycket mer i bibringandet af veder- In~ickelse och sjiilfhjiilg.
Bildade unga iniiii och kviimoï h d v a 1isr ett rikt fält för social verksaiiihetsliist gerioni att göra lifvet mindre piiisanit, enformigt, tillvaroii iiiinclre int; ets5guncle och gi.i " ~dd&lt;ig iii1 clen ofta ar blend cle miinga,, som b i i ~ a dc7.gens tunga och l-ietts i sjii1f~örsöyj: mde arbete.
Pörei-iiiigs- eller ltl~ibbid4ii %r en proclukt af cle sista 25 AI: ~u.
' I ' anlien ar viil cleii att cless inecllei~ininr, oberoende af stiincl, religiös iipyfattniag, eltoiioii~isk sta,llning o. s. v. 11io1go1i @ ng i veck: ^^ d e r in&amp;iinden skola kiiilna inötas soiii likar.
Om den riittn aildrzii riider, böra, d l a skrankor, soin anmrs hiiidranck stalla sig i viigen, fa1l: i.
1 % den breda grunclen af en ratt iiimlighet, en sanii kviil- lighet och örnsesidig hniiianitetsstrSfvail binder Itlubleii saiiman siii: % i-i~cdleininai .. Deii utvecklar iiiiiigsicliga iiitresseii, nöter bort siii8: ~ktiglwt~, vidgar blickeii för lifvets ~~HngaI~: ~nclti, krsf och stiftar \ - &amp; iisIta~~sförbi~~clelser som f Grblif va, nar d l ting ai-iimt synes skif tri, och viixla.
Stzn~iiiai~slutiiii-ig iii: siil.ecles ett d villkoren för ungcloniens hojanck och föraclliag. '
D&amp; vi tala om Sveriges ungdom hiir pii clenna plats, sh inena vi naturligtvis vår usgcloin inom alla stitiid och klasser.
Den bil- dade ungdoinen, den son1 rör sig p5 höjclerna, hur viktigt ar det ej att den si~mnianföres med cleii ungdom, som ej har sanimn bildning, nied deii uiigcloin som vid tretton, fjorton Ars Alder .börjar sjiilfförsörjarens striifsan~nin lif, med den ungcloni som rör sig och lefver i tringa gator och griiiider!
I England och Amerika sluter sig den lyckligare lottande ung- cloinen tillsammai~s i hvad som ballas &gt;The young helpers leagile&gt;).
Siirskildt g&amp; slzolor och colleges i spetsen för denna rörelse.
I ' Londons Westend t. ex. finnes miss Greys Settlement, som helt och hiillet uilderhilles af ett par st.örre flickskolor.
» Denison liouse » i Boston ar en dylik klubb, och » The head, liancl and heart club » i NewYork underh8lles p&amp; samma siitt.
Colle&amp;eflickor sitta med i styrelsen och de rika flickorna .hjZlpa de fattiga, och de fattiga hjiilpa cle rika, hvar och en med den gåfva hon sitter inne med.
Jag innclrar om ej iiiigot sadalit skulle kunna konima till ståilcl hos oss?
Vore det ej ett inre missionsarbete värdigt v i r iingcloni och till viilsigiielse för hela laiidet?
I Irlubben ordnas samkvani, förelisningsaftnar, mukikaftnar och dylikt.
Lik all annan ungdom iilskar arbetai.klsssens ungdom att roa sig.
Dagens arbetsniöda och tvång i fabriken, butiken, vid symaskinen eller strykbriiclan c11,strar trötthet.
Utryninzet i heminet tilliter kanske sällan vare sig hvila eller ostörd ro att läsa och: dis ej till lek och dans.
Följden blir att nian clrifver oiiikriiig pli gatan och håller till godo inecl de tvetydiga nöjen och förströelser, son1 slumpen för i ens väg.
Nöjesliiagt,zii iir en ix~turlig kansla hos de ungs.
Vore.
vAï ungdorn fri f r h l denn: ^ längtan vore det iiitet ~ialsotecl~en.
I alla försning,zr för ungdom i stad .och på land i syfte att höja och föradla, far mal ?.
taga, mecl i @ hingen ungdoniens begiir att ron sig.
Sång, lekar och dans iniste vara med.
Vi ii5 cle unga just p5 delma vag.
' Under lek, sang och s k h t näsiiin, vi oss clerns hjiirtan, f5 del af det inycki~a som rör sig inom dem, kuilna v~~raaiiit lijiilpa, stödja och leda, diir hjiilp och ledning behöfves.
Vi iilclre Iiafva lart oss af lifvet, att de flesta frestelser möta i foriii af nöjeil.
Det ar ej sagdt att nöjet, som slumpvis in9t.er fi~briksflickaii eller portvaktens dotter på gatan, ar det nöje hon innerst inne liingtacle efter och sökte.
Ett ar visst, bjudes ej ctt biittre, tages clet sihiirc.
Gör dkför det mesta inöjliga d siziiikviimcn i ldulben.
Bilda musiks~llskap bland klubbens iiiedleiniiiar, öfva in kii.cka, glada sanger, tag upp de gaimla, vackra folkvisorna och dai~slelraïne.
Förbjud ej clm~seii.
Jag tror ej att nöjet bestir mest uti med hvilken man dmsizr.
Det iir musiken, deii rytiniska rörelsen soiii verkar uppfriskande och lyftande.
För flickor är dansen detsniilnia Eon1 at1etislr.a rörelser för pojkarna.
De roligaste baler jag sjalf varit inecl om \ roro i min ungdom cl,zilsaftiiïzi.ne i fröken EV~L
3 i ~ i; Rappes ~ pension, elär jag fick niin uppfostrt~ii, och nu 1); ~ iilclrc dagar bland iniixt egiia flickor i min pension i Slröftle.
Jag tror att vi alla ininii; ts dem som en uppfriekclee.
Jag förordar därför varmt en vacker dansafton i ' klubben en gång i iiiåiiacleri.
Siimre kan den bildade unga flickan nnviincla siii aftoii an i iiiöf- n n d o t af follcdai3ser och cl: ~nsleknr i en klubb, sämre öfva sin talang p A piniio iiil att spela daiimusik eller leda sHiigen i den förening hon tillhör.
Alla kurser iiloin klubben böra vara frivilliga.
Liigg iner an pA praktiska kurser, mindre 11 % laskurser.
Föreläsningar böra sparsamt förekonmla, men diskussioner ofta.
Det Sr viktigt att liira de unga bilda sig cn åsikt om saker och ting, att lara deiii litilla pil sin inening och försrara den.
Satt upp ett diskussions- prograin af ungefiir följande h m e n: 1.
Huru kan allmanbildning riiinas, när de flesta clageiis tinlnlar upptages af kroppsarbete?
2.
Huru kunna vi bast risa utomstikide, h d klubben butyder för oss?
3.
Hvilka bildande förriiher liger Sveriges folk jiiiiiförclt ined andra nationers?
4.
Hvad iir skillnaclen emellan en lögn och en osanning?
5.
Hur k m nian vara generös utan pengar?
6.
Förstör klubben henllif vet?
7.
Hvad kan klubbcii göra för att frlimja nyktcrlietcii?
S. Hvacl slags bref skrifva och iiiottaga r i?
9.
H17d menas mecl cn r5tt hcclers- och anavarsklinsla?
10.
Hur bör tubetstagaxen förhalla sig till arbet~gif \ - arens tid?
11.
Hur bör ttrbetrgifvaren förhiilla sig till srbetstngaren: tid?
12.
Huru böra vi förliAlllla oss till manligt1 viiii~icr?
13.
Hvilka böcker böra vi sky?
De sista friigorna diskutcradcs lifligt i miss Doclgc klulh för fabriksflickor i Se \ ~- \ ~i ' ork.
Hrilkcii allmänhildiiiiig dylika diskussioner skiinker fick jag dri, klart för mig.
Ile görii, clirttkt större 1iytt.a an allt för cljulisiniiiga förcliisiiiiignr.
Jag vet att jag rör vid en öiiitC1; g friga, d5 jag uppttzgcr (len religiösa.
Jag ar ej kristenclomsfientlig persoiiligcii.
(Serioiii sociala studier ffi ~i kunskap om det onda, eoiii fräter pA min- hiillets rötter.
3länsklighetens argaste fieiicic s i viil soin b h t c vän är egoism.
Miinniskans sjjalfviskhet har indiriciucllt och kol- lektivt fört henne in i cle grynimaste brott, iiicn iifvctii iu i dc~ri sublinlaste czltruisiii.
Krietendouicii liir oss den egoisin, soiii for- drar att vi tjiina hvnranclra inbördes för det lielas riil.
Kristeii- .lonien bjudcr oss: w1h1 s k d l älska din liast,~ sAsoiii dig själ£.
; .&gt; - » Bilren Ii~~aranclras bördor.
s - &gt; (+if deii soiii becler dig och viiiid dig icke bort frHn den som vill 18iia af dig.2 - Dönieii icke p&amp; det att i icke mAn varda dömda. » - wHvad I viljeii att iiiiiiiniskorna skola göra eder det gören I ock dem. » - iUlt vart arbete för cle ungas höjande och föriidlni-ide kan saledes ej
- hvila p$ ~lågoii niinan gruncl iiil kristendoineiis.
blen yi fii akta oss för.
det slags föreningsvaseii, dar viirlclsligt och andligt s5 blandas om livartni~nat, att vörclnaclen kon~nzer till korta.
Klubben cller föreningen är ingen sönclngsskola.
Klubben betyder helt enlrelt ett lyftancle upp ur lifvets smala, t r h g x griinder, c1ii.r hvarken sol eller friska vindar 115.
Det iir liittare att As tadkoimna sami-~~.anslutiiingar af.
of \ ?an- niiiiiida slag i stiider och s t ö m s a m h ~ l l e iiii i ~ pd lancleti &amp;!
!en inan hehöfver ej vara mäktig och rik, ej sitta med en storstads rnAiiga resurser, för att blifva cn 11101: disli 115fstAng iifven i en helt liten oingifniiig.
Hvarje I m n kan blifva en in~pirstion, en fyrbHk, ett 1; jus som lyser högt och klart i ljiisastaken.
I hvarje hem fii~nes.
va.1 n: figon innii eller kviiiina, ' soiri.
geiioin trohet mot sainning och samvete utvecklat sjii.lens och hj5rtats förinögenheter SA, att c k blifvit ljus och tröstekiilloï för hela sin on~gifniiig.
Huru 11zhgtx kvinnor i v5rt lnncl sitta ej och liingta efter en skapande uppgift?
Det talas och skrifves i var tic1 11iAnga vackra och höga oicl on1 moclerskapets ratt.
Ja, vi ogifta kvinnor 5gn ratt att b1i: fva mödrar för de iniiilgcz unga,, soin inga mödrar ha, de unga soin lida af 11ei~zlösl.ieteins ve.
LAt oss sai~imaiisliita oss onz cleii stora uppgi: ft.ei~, att vara ined i arhetet, at.t älska, a hi di^ och ratt leda \: &amp; r ungcloms iiiipulser.
De.
synas oss ofta farliga, men göra vi oas inödan att ratt studera dem skola vi filma cleni i och för sig goda, ty jag vigar phstii, att i likhet inecl a1.h priniiira i~nturkrnfter är inipulsen snarare god an d %lig.
I slyngel- och slyn~.ren Kro pojkar och flickor staclda p5 upptackt.sfiircl i sin egen inre viirld och i clen yttre som oi-iigifver dem.
Det lyster clein att pröfva s i m egna krafter, 11dit.a sig med kamrater och öfveroïdnade för att se hvad cle personligen galls liksom stations- karlen pröfvar imed sia Iiaminare hvartenda vagnshjul och lyss- ilar till ljudet för att förnimnia huruvicla klangen $r clen ratta och akta.
Den .unge ar en skeptiker, skänk honom ej en lögn, i15r han söker en sanning.
Fredrika Bremer och Esselde ...
..
(! ?orts.
f r h h#ft.
1.)
Det ilafte, son1 sknl1.e Itoinznm ut pA n y h e t 1862, det sista 1 % 115got om Freclrika Bre- nf 3: clje iIrgiinge11, mAste clock ini~ehil Iners nya reseanteckningar; men det blir ej sagdt i redaktionens eget namn.
d a g 5.r i stor tvekan om hvacl som bö!
siigas om Fredrika Bre~ner)), slrrifver Esselde, ") soin atngit sig recensionernn,
och tillgriper slutligen den utviigeil att begagna en sigiiattir, soiu hon lyckats hendigh&amp;lla till och med för sin medredaktris, signa- turen Keiner.
Mystifikationen genomfördes mycket konsekvent.
)) Aterigen ett nytt bidrag - och det af Keinera, heter det i en biljett till fru Olive~roila.~) Han har fallit mig i haiidtverket och besörjt om T G r Bokhylla pk samma gång han redogjort fijr sin, hvarnled jag p&amp; det hela är rätt belilten, ehuru jag tycker artikeln Br tinderlagsen det föregAende vi sett af honoms.
» Keiner s förklarar att den senast utkomna afclelningciz af » Lifvet i gamla varldens Er en trakig bok, men hans hustru tar den varmt i försvar, ehuru afven hon ej k m siitta de sista dc- larna ss8 Iiögt som d e b&amp;da föna *.
1 en not till artikeln för- klarar sig redaktionen kunna uppstiilla w ett mycket vidlyftigare försvar för detta arbete - om det behöfdesw, men niijer sig med att h %n~is,z för en fullstiindigare kritik till den engelska tidskriften Athenaum.
I den följande ii.rg&amp;ngen af Tidskrift för hemmet upptogs emellertid arbetet till granskning i redaktionens eget namn.
Un- der soimnaren studerade Esselde det noggrannare och utarbetade en artikel, ") hvari hon uppdrog paralleller mellan Fredrika Bremers, Beskows och Bovets reseminnen från det heliga landet.
Jamförel- sen utfaller snarast till fördel för schweizaren Bovet: ahan filosoferar föga och han predikar aldrig *, han u tillhör den lilla kärntruppen rent evangeliskt-protestantiskas, i motsats till Beskow ortodoxi och Fredrika Bremers sföriidlade rationnlisnl n.
Mot den svenska författarii~nans uppfattning af undret gör Esselcle nAgra invändningar, men finner dock hennes arbete, rikast p i stora, vidtonlfattande blickar öker Chids vnrldsordning, öfrer in %ni.iiskosläktets uppfostran och öher lifvets betydelse i stort taget ».
E-Istet utkom i oktober, nmi Fredrika Hrelner spiiea ej hafva uttdst sig om recensionen, clB hon sammanträffade ined Esselcle, vid deras gemensamma besök i Tysta skolan t. ex. Att den i vissa afseenden ej fi~llt inotsvczrat hennes f örriint ningar fraiilglir af det bref till artikelförfattariiinan, hrarmed hon den 1: sta december beledsagade sina nyss utkoinim anteckningar om Grek- land.
Bref vet har visserligen delvis Atergifvits i biografien ii£ vcr l) 2, O~lnt~eradt bre£ af den ' i2 1862.
Se Tidskrift för beiiiiilet Arg.
4, s. 124-49.
Fredrika Bremer, inen torde i detta sainniaiihang i sin helhet vara af intresse.
.
Hiirmed har jag iirm och nöjet öfverliinina till frölren Leijon- liufvud forts5ttnii-igeii.
och slutet af inin resa i gamla viirlclen.
1) R.rmed följer ock clen 2iskacl.e i~~nehAllsförtcclaiiag, som oförlat- ligt nog blifvi t försui-iiint~,d i de förra clclame.
.likrian » har dess varre af ven 11~1 u teblif vit, eineclan hvarkeil jag eller niin förlsggare koininit att tiinka clasph, Ilvilket as skada, isyniierl-iet miled af- seeiide pf~ denna del. ')
Tack för den viinliga mc.
öfver den näst förig&amp;ende!
De inildt tncllancle ai~niirkiiinga~: ae vill jag ej i allt jiif va 0111 511. icke i allt iinclerskrifva.
För en: %f cleiii iir jag up1) riktigt tacltsain, ein~edail - dock biiroln frainclele ' s:!
En gAng inAste vi s a n ~ t d ~ z öfver Uklren och 0131 det som berattigar den t8nkaiide anden att bland dem, liksom i de religiösa problenlerna edja, antaga eller nfli2gsna eller ock - furka.stn, - saintala om clen högsta stihcl- piiinkt för kritiken.
E n ulise~ztlig sliiljaktighet eiliellan $le tre, i Ticlskriften för heminet ~eceilserade Palestinafararne förundrar det mig litet att clen undgAtt rec.
blick, eljest s i valmt för kvii~nczis r8tt och egen- cloiuliga gBfva; ty det s r iiiider en resa i Orienten, som clenim synilerligen franitriider i j8iiiförelse imil cle manliga turisteriitzs observationer, db a&amp;i-nl.
den lrvinliga resande ger sig tid.
att stanna för att triinga cljuptzre in i follcets lif.
I alla liinder gör sig v d, i så fall, heilnes förnx %nsriitt ~Oin lwinaa giillande, då hon fïmiför lna.i-inerna k m göra eig hemniastadd i l-iemriien, liira kanna kvinnorim i cleraa h v i ~ ~ d ~ ~ lyssna g ~ l i f till, hjfirtats tysta pulsslag i sani- hiillets ' iiliiersta helgedoni och akta p&amp; huru lif veta stöniinar utgii clkur.
Men i Orienten ar det heiiiie ensamt förbeliållet.
Hoii: dlena triinger iii i cle för manliga blickar slutna H [- ren2s, hon allena fAï samtala] ned fruiitimren, lära kanna cleras stAiidpunkt, clea kvinlign ungdoii-iens uppfostran eller icke uppfostran, k1 11 ' 11 I l a11 s behaiicllii-ig och anseende ö£ verhiif vucl, och kan da.~: af sluta till det blifvande sliiktets fi:, zili tid.
SA har den Icviillign palestina-pilgrimen ensanit bland cle i~ii~iui-idn triristerna kuimnt liigga hanclei~ pA clet hemliga sår, som sliger turliisl&lt;a rikets 1i15rg och klter det ohjg.lpligeii förtvina, l i l i ~ ~ alla i ~ l polygamiska sainhR.llei1, hvillca förblifva i detta tillstAac1.
E j hiiller har hon dolt detta eller den saniiii-ig att den för- tiedrhc7e lminizc~n sl,z.dligeu izeddrcqer sta ten, som s % beharicllar lieiiiie.
.
.
Detta &amp; r af vikt att erkiiana, liksoin ock det niotsatta förhiillan- det.
Och on1 jag fullt och fast tror p i en stor fraintic1 för Grek- land p&amp; det sjunkande Osinniiiska rikets bekostilacl, s&amp; s r det framför allt pB grunden.
af dess kvinnors behalding och infly- tande, sa outvecklaclt och &amp; nnu i siii gryning stadt, som c1ett.a ' l) Esselde 1.incle i siii recensioii 11,Pipek: l.t Bristen ph iniielifillsF~rtec1~- iiiiig och k: ~.i.tn, i el ' iv: il I ?reclrikn Brei1ie1.s soin Beskows reseskilclring.
- l
senare %n befinner sig.
DHrom iir jag viss.
;) Y att friikeii Ilc !ijoii- hufvud skall bli ense niecl mig cftcr geiioiiiögnaii (2e af cle stiilleii i min bok öfver Grekland, aoiii röra fruntiiiiren, cicsea, stiilleii sedda i deras samu-iaiihniig med iakttagelserna, som jag gjort i samma iiiimen i Tiirkiet och Palestina.
Och nu en 11jart.lig handtryckning, under Iiopp om fortfaraiide sniuverkan, i andn och sa.nning, till ctt gciiiensanit iiiiil, soiii cj kan nppskattns nog högt oni iiii clct mlietc varsaiiit., och kanske 5fven ibland litet diplomatiskt I) ehuiidlas, för de svagas och (le - starkas (3) ~kiill!
Stockholiii d.
1 dec 1862.
Fr. 1 3 ~ 1 1 l e r.
Detti bre£ nicd sitt betoiiande - a f gcineneuinheteii i @ te inellaii dein BAda och sina varma slutord, gijr ett djupt intryck p5 Esselde vid iilottngandet.
Dageii dRrp.7- skrifrer hon till sin niedïeclnktris: » Jag fick i g i r sista tlelarne af X11 12reiners rcw ined ett bref frhi Iiennc sjalf, s&amp; lijiirtligt och 5.lsklipt iiiot mig sjiilf ocli s i fullt af intresse för den sak, fik hvilkeii hon och du och jag och mangtt andra kiiinpa, att jag aldrig skall glömnia det.
On1 jag hadc besvarat det, skulle ja.g ha skickat dig dct.
Resan i Grekland började (jag) läsa för inamma i g&amp;r ined inyck~t n6je.
Diir ghr tydligen en friskare vind genom hennes sjii1 under vistande i i \ linervas ganda, nu på nytt uppblomstraiide stad an blanc1 Jerusalems grusade ruiner ».
Denna gkng Kr Esselde ej i någon tvekan om hvad som bör siigas.
Hoii finner, enligt ett några da.gm senare skrifvet bref, de sista delarna af Fredrika Brenlers resclskildring ~sardeles rolig: ^ ocli intressanta » och erbjuder sig att genast kri if va en reccnsioii med utdrag ur dem.
Hennes ifvcr att stalla dem i förmanlig dager förhöjes af den iilcligiiatioii, som en skarp och försn~iicl- liga kritik i Uppsd,zpostcnl) iriickcr Iios henne.
Hon skrifver i föi: stn hettan ett geilimale iiildcr pseudoiyn~eii Keiners skpddantle förkliiclnacl, med begiiran att clet skall saildas t il1 Ticlsfrif t för hem&amp;, om tidniiigeii vägrar att införa elet; inen hon iiiidrtir taktik,.
clh Uppsala-posten cd381.dar Keiner ') ined chtt svar, hvari tdas on1 hans, otidigheter,) ocli xdiiinheterx.
» Jag tillstir att.
detta frapperat mig », skrifrer E~seltle.
: ~), h r det förtjiint, s5 tar jag iniii hand friiil ICeiner, hiilst som clet syntes mig tuniligen latt cktt nied en blott iiigorluiida fin penna gifva iiisfindaren svar p51 t d.
Jag tillstar att till ocli iileci jag kant mig frestad diirtill, För deii yl 1863. lieceiinioiieii w r slirif~eii af S.
A. Hetlin.
Deii li /, 1863. ")
I ett bref till fru l)?)
om jag ej delat din.
Asikt om det .viidliga uti itt inkasta oss och tidskriften i en tidnii~gspolernik, diir vi dessutom förmodligen fått vhr förläggare till in~tståndare.~) Emellertid är det kanske klokast för oss att låtsa om ingenting ».
ingentings kunde dock ej Esselde.
I en Alldeles » låtsa 01-11 not till sin artikel ') talar hon om en kritik, » hvilken hittills förblifvit obesvarad, kanske emedan man insett att den tillräck- ligt vederlägger sig sjiilf, icke blott genoni det språk den för, men genom d&amp; okunnighet den röjer om den tadlade bokens in- neli %ll~.
Sjiilf uppehåller hon sig egentligen vid skildringen af grekiska frihetskriget, men hoppas att kunna återkomma till ar- betet i dess helhet; en sådan artikel letar man dock förgafves efter i de följande Arghgarna, och Fredrika Bremers önskan att se sitt arbete belyst ur kvinnosal~ssynpunkt förblef ouppfylld.
On1 511 Fredrika Bremer haft rstt att kgnila sig besviken i detta afseende, förminskades dock ej hennes intresse för Tidskrift för hemmet.
Allt enlellanåt har Esselde att berätta för sin med- redaktris on1 nRgot bevis diirpå, i handling eller i uppmuntrande ord.
Det häfte, hsari Esseldes första » Tidsbilder frhn 1700-talet », fru OlivecTonas Madeira-romantik och Eva Fryxells första littera- turartikel förekomma, vann hennes synnerliga bifall.
rHon hade e&amp; mycket beröm öfver vårt sista häfte, att jag knappast vet, om vi vgga taga det At oss », skrifver Esselde den första oktober 1864, clå hon beriittar om ett besök af Fredrika Bremer några dagar förut.
En annan g h g, då tiden blott medger ett knapphändigt meddelande, nämner hon likväl i förbigående att hon hört » åt- skilligt godt » on1 tidskriften, S bland andra Malmsten, De Geer.
och Fredrika Bre~ner.~) Den berömda författarinnan visade sitt intresse för tidskrif- ten äfven genom att fortfarande skrifva för den.
Då redaktionen beslutat att från och med sjette Arghrigen.
öka tidskriftens hnftesantal och omfång, skrifver Esselde i novem- ber 1863: för M: ll ~ r e m e i nämnde jag våra vidgade projekter samt hemställde huruvida red: n kunde hoppas att hon ville hedra den med nAgot bidrag.
Hon svarade vanligt, men tvekande - Edqvist, soni vid denna tid £örlade ~idski; ift för ' liemket var.
l) utgifvare a£ Upsda-Posten.
. ')
I ~idskrift för hemmet, 4 h g.
, s. 297-3520.
I bre£ till fru Olivecroiia af 1865.
*
hon skrifver d&amp; litet ilii mera, menade hon ».
Detta svar lät vis- serligen föga lof vande; men omstindighetehas makt tvang Fred- rika Bremer den ena ghgen efter den andra att gripa till pcn- nan och ofta var det genom Tidskrift för hemmet, som hon ta- l d e till allmänheten.
DB Esselde höll p&amp; att afsluta sin biografi öfver malarinnan Sophie Adlersparre, vände hon sig till Fredrika Bremer, soni varit den afiidnas förtrogna vän, för att af henne få uppgifter om konst- närinnans sista tid.
Denna anhållan upptog Fredrika Breiner pB det iilskvardnste siitt. '
icke blott med gladje utan nled taci7~snm7tef 11ar jag sökt uppfylla fröken Lei jonhufvuds uppdrag w, skriher hon.
&gt;&amp;l % hosföljda skildring af S. Adlersparres sista l e b a d s t i d vittna härom.
Den ar skrifven i hast (hmroni skrifslarfvet vittnar) men som jag tror under god ingifvelse.
Om i öfrigt nfigot Ilör tilläggas eller ock fråntagas, det öfrerlr2ter jag med full trygglivt flt den hand, som med så mycken känsla, takt och lycka hittills, i allt väsentligt, tecknat Sophie Adlersparres lif och karaktär - en biografi, som helt visst icke skall stanna endast inom Sverigel) s. Fredrika Bremers skildring är i utdrag sammansmält ined sista afdelningen af biografien öfyer Sophie Adlersparre ?.
Hennes nästa bidrag till tidskriften blef af samma art, en minnesruna öfver en död vän.
Hösten 1864 bortrycktes Lotten Wennberg, hennes outtröttliga medhjälparinna i alla filantropisks företag, och hon lofvade d&amp; tidskriften en nekrolog öfver denna framstående lrvinna.
Härom skrifver Esselde till sin medredaktris ":, Du har ju fått min halsning angående Fredrika Brerners löfte?
Den lilla goda guminan hö11 på att svika det och oss - sliten mellan önskan att sälja biografien särskildt till förn~ån för fonden4) samt fruktan för en viss tidningsredaktion, som blifvit mycket ond öfveï hennes vägran att skrifva för densamma öfver samma ämne.
Jag jämkade emellertid saken så, att den senare erhåller en kortare nekrolog och vi en utförligare biografisk teckning om cirka ctt ark mot löfte att göra nhgra hundra aftryck att sälja särskildt till den nystiftade fondens förmåno.
Det var till Illustrerad tidning som Fredrika Bremer lofvat sin första artikel om Lotten Wennberg.
Då den utkom skrifver l) 7 Ur en biljett af den ' 1, 1864.
Se Tidskrift för hemmet, Arg.
6, s. 107-111, 114.
I ett odateradt bre£ af den 13 /,, 1864., Lotten Wennbergs £ond för h jiilpbehöfrande P.
' Essclclel) om sin farhåga att » författarinnan har föga mera a t t ineddela » och att cle bada uppsatserna » troligen bli tiimljgen snmlika », en farhåga son1 lifligt delas af hennes medredaktris.
3li~stämningen försvinner emellerticl, d3 Fredrika Bremer skickar tidskriften en betydligt utvidgad redaktion af nekrologen, som införes i sista] Giftet af sjatte Argången.
Bfven för följande argiing har Fredrika Bremer, under rub- riken » VRra okanda viilgörare » skrifvit en synzpatisk nzinnesteck- ning; föreinAlet var fru Anna Brita Fries, född Forsell.
Men h&amp; lamnade dessutom ett annat bidrag, som har sin siirskilda historia och soni knöt bandet mellan henne och Esselcle fastare 511 inågon- sin förr.
Mecl anledning af en basar för asylen för pauvres honteux utgafs i ni.nrs 1865 en kalen.cler, till hvilken iiiven Fredrika Bre- mer biclragit.
Man Ilade cloclr e; j nöjt sig med den uppsats hon skref o111 asylen, iitail.
anhhllit att f i tillika införa ett par stycken af heiliic, som ngra tjugufem Ar förut varit tryckta ' i en uppsala- kalender.
Det ena af dessa var en » drömsyiir,)) ' Ytters&amp; dornen)), en poetisk legend genoimtröminad af tron p % alltings slutliga Aterstallelse.
Fredrika Brenier, som kom ih&amp;g att den vid sitt första franiträdancle » viickte hvmken fiiriinclraiz eller harm och hemf öl1 till clrömn~ars vanliga öde att - glömnlas, ') 11,zde gif vi t sitt bifall.
Men denna gkng .fick clrön~synen ej passera obemgrkt.
I en artikel i tidningen Vaktaren "), dar.
den saninlaastiilldes med en uppsats af Boströi~i, i. l-ivilken samma grundtanke vetenskap- ligt genomföres, underkastades c h en skarp kritik.
Och det gen- iniile, som författarinnan insiinde, vagrade ticlningeiz att intaga.
Det låg emellertid Freclrika Bremer om l-ijiirtat, att hvad hon i sitt genmiile sagt, skulle nii a11mRnheteil.
Hon hade mgrkt att shviil liemes » drönisjril » som Vaktarens anfall fram k&amp;llat oro och förskrackelse inom vissa af cle Stockholniskretsar, ' med hvilka hon stod i beröring, och hon ville .ej 1Ata tillfallet gå sig ur händerna att uttala sig i en f r ~ ~ som a, började blifva briinnande.
Hon viinde sig därför nied sin uppsats till Esselde och erbjöd den till införande i v id skrift för hemmet.
» Ett par ord on1 de eviga straffen » var en artikel d helt ' ' ' - I en odaterad biljett af clen - 2!
' / 1, 1864.
Se: &gt;Ett par ord om de eviga straff elim- i ~idslxift för hemmet, s. 168:.
.
.
.
: ') Af den 30 / 3 1863. l)).
.
kg.
.7,
annat slag än de föregamde bidrag, som redaktionen mottagit af Fredrika Bremer.
Det var ett uttalande i en religiös tvistefrhga, något som redaktionen dittills med onisorg undvikit.
Esselde 14- gade diirför ej afgöra, om det kunde intagas i tidskriften, utan att först hafva rSidgjort med sin inedredaktris i Vppsala, dit ' hon just ämnade sig p&amp; besök.
Deras öfrerlaggningar ledde enzeller- tid till ett resultat, som i högsta grad gladde Fredrika Rreiner och under intrycket huraf skrifrer hon pA söndagsmorgonen den 14: de maj 1865: %Tack, karmte Sophie!
Tack till er b8da redaktriscr af Tid- skrift för hemmet.
Ert beslut rörande min iippsats har gjort mig större gliidje %n jag kan saga, ty Jag viintade det knappt, och jag ser däraf att ni ha öppna och niodiga hjärtan.
Men ni f % icke stanna vid denna uppsats!
S i inaste franideles öppna er tidskrift för all central %sikt eller synpunkt äfren i dessa lifs- frAgor, allt soin kommer .ur och förer till kristendomens lifs-cent- rum eller verkliga, praktiska lif.
Dar har kvinnan sitt heliga adyton.
Där kr hon pytian.
Jag skyndar att siinda ett ex. af min uppsats, fullständigare och biittre än det du fick.
Denna är sådan jag tror att den nu bör vara.
Med tnycket nöje har jag strukit ut heletet men atand- väiken, önskar jag behål1a.l) Dgri ligger blott en fortsättning af det halft humoristiska leende, som bör redan vara märkbart p&amp; första sidan och med hvilket man borde bemöta helvetespredi- kanternas blinda ifver och utm %lningar.
Nyss hade jag från Snäll- postens utgifvsre Cronholm ett bref, i hvilket han berättar for- underliga saker i den vägen, som han blifvit utsatt för genom sin protest mot åsikter i en under biskop Thomanders auspicier utg. predikan om de eviga straffen.
.
.
Jag skrifver oförliltligt elarfvigt, men förlåt andii den gamla Fr. bre mer^.
tacksamma väninnan Samma dag p % kvällen skrifver Fredrika Brcmer ett nytt bref2) med n %gra tillägg och ändringar för uppsatsen, ursäkter för den i brådskan nedkastade biljetten och framför allt en vidare utveckling af hvad hon menat med sina ord om ren central syn- ') Fredrika Bremer citerar i sin uppsatts en predikants ord att belveteskvalen vore, mycket, mycket varm an den allra värsta, tandvarko.
Utdrag ur dessa bre£ äro förut meddelade i biografien öfver Fredrika Bremer.
.
punkt eller ståndpunkt, D som.
)) framför allt kviqnan kunde göra till .sin egen och framhålla för tanken »: » De liberala kristna nu för tiden tala om ' Kristi syften ' och om Kristus son1 firelrild - tills vidare; de ortodoxa taga hvart ord i skriften för Kristus ajalf och ' se icke skogen för tradens skull.
1 % vilja hålla oss till ' Kristus qjalf såsom evig personligl~et och till 1ifsförhålIandet med och i honoin.
Detta synes mig vara den centrala stzhdpunkten, hvarifrhn alla teol.ogiska fragor böra hämta belysning.
Kristna, som icke se i Kristiis gudomen, kunna dock genom anslutning till Kristi viisentliga vilja och verksanl- het stå i praktiskt afseende i detta centrum.
Men förlilt!
De där ämnena göra mig ' alltid ' talträngd.
Det ar, som om jag behöfde pröfva, min h i k t mot en annans.
Jag hyser clet hopp ' att du franldeles en gi@g - kanske i sonznlar eller mot, hösten - ville blifva min @ st f ö r nc ' igra veckoi på Årsta .och att vi i de höga salarnaedgr och med de stora utsik- terna oinkring OSS skola i godan ro tala och läsa tillsammans Atskilllgt ' i dessa viktiga och lifvailde gmneil.
Härom mera, i15r clu Bterkonnner D. Fredrika 13remers geniniile infördes i junihiiftet af tidskriften, förseclt nied en inledailde not af Esselde, hvaïi hon fiarskildt upppehAller sig vid nagrs i Viikttlren klandrade uttryck och han- ' visar till silar lik: ^ bibliska.
.
Denna hanvisning tillades i korrektur, och hilrom skrifver hon en söndagsmiddag till sin medredaktris: '.)
, Sedan jag Ilist cltxgens evangelium för inamma och, sasoni vi ha för vana, genoingatt tikten och därmed analoga stallen i bibeln med ledning af Mellins förklaringar (en hemgudstjanst, son1 till- fredsställer och upplyser oss mera iiii de vanliga enformiga, en- sidiga preclikningarne), satt jag och ögnade igenom roinarepisteln utan direkt tanke pi % att dur finna nAgonting ' för den i tidskriften viickta frågan till.tiinpligt.
Men da triiffade jag händelsevis ett stalle, soin jag för langeqedan förtecknat och i kanten bifogat ett yttrande af Fredrika Bremer, som jag samtalsvis hört och som var agra identiskt med det i Drömsynen så skarpt klandrade.
Jag ansåg det soin ett lyckligt fynd och har i min expose af ~Dïöininen » anvisat dessa bibelstallen s h o m det bästa försvar för » den bittra tanken från en förgången mörk stund ».
* n ') &amp;.
0datera.d biljett, troligen a£ clen J: v /,, 1863..
.
Den dragning åt hennes egen friare uppfattning af religiösa, frågor, son1 Fredrika Bremer funnit hos Esselde, skulle dock ej såsom hon hoppats, ut~ecklas genom fortsatt tankeutbyte dein eielian.
Det är föga troligt att Esselde vid sin hterkomst från Uppsah ens fick sammanträffa med Fredrika Bremer.
Ungefär vid denn tiden sjuknade niimligen Drömsynens författarinna i haftig ros- feber, och ehuru den nyss citerade lilla biljetten uppger att hon %r » bättre », var hon ännu, d % Esselde sista gången s %g henne före flyttningen från Stockholm, så svag att hon m h t e undvika allt, som kostade ansträngning.
Planen för en samvaro på hennes fädernegård blef ej hiiller förverkligad; Esselde besökte de » höga salarnas på Hrsta först sedan Fredrika Bremer för alltid lämnat dem.
Brefväxlingen med fru Olivecrona, SA liflig den än %r vid Arsskiftet mellan 1865 och 1866, har dock ej bevarat Esseldes första intryck vid underrättelsen om Fredrika Bremers död.
Hon skrif- ver en biljett till sin medredaktris p i nyarsaftonen, men vet då annu ingenting utan har hela sitt intresse koncentreradt p % den nyss genomförda representationsreformen.
DB hon en vecka senare &amp; nyo.
meddelar sig med sin vän, har hon redan gifvit sina käns- lor luft i en nekrolog i Posttidningen för den 2: dra januari och niimner blott att hon skjutit allt annat arbete åt sidan för att skrifva för tidskriften en skildring af Fredrika Bremers sista tid.
I fru Olivecronas bref finner man diremot, jämte en vacker skild- ring af hennes egen stamning, afven en Aterspegling af Esseldeg känslor.
Hon skrifver: Uppsala d.
14 jan.
66.
Mer än du anar och jag kan uttrycka har jag - under den sistoförflutna tiden liingtat efter att få skrifva förtroligt och ut- förligt till vannen Sophie.
Först för att saga dig, att jag sym- patiserat i den smarta jag vet att du med många andra har er- farit vid den plötslige, oväntade bortgången af en bland v k t lands ädlaste och verksammaste kvinnor, särdeles som du till henne stod i ett närmare vänskapsförhBllande.
Nitt hjarta har längtat efter att.
f&amp; saga dig n %gra varma, deltagande ord, ej i det förmätna hoppet att dymedelst kunna lindra eller minska saknaden, men emedan jag sjalf vet att sådana ord dock för ögonblicket göra godt %t det lidande hjärtat.
Ehuru min bekantskap med den ädla hädangångna var af blott flyktig art, har jag dock alltid älskat och värderat henne, samt känner att hon inom vfirt land liimnat ett rum torrit, som ej lätt eller snart kan fyllas.
Men enligt min uppfattning a£
lifvet och döden ' förefaller mig.
hennes död så ljuf och skön, att.
inan ej kan annat, än lyckönska den, som s % f %r.
sluta.
Det var, en stilla, fridfull afton p % en skön, rik dag, en dag, som dock.
vii1 äfven haft sina stunder af storm och moln.
Det var ' det lugna, ljufva insomnandet .af den trogne, den verksamme tjänaren, som burit dagens tunga och hetta, och nu hälsade nattens inbry- tande välkommet, kännande att denna natt kom med frid och hvila under sina vingar, att den var förelöparen till den dag, oin hvilken det heter, att » d % skall hvarken död .eller sorg eller tårar vara mer, ty det första är förgångets.
P % samma gång mina läppar uttala ett .frid öfver henner, den varmhjärtade kvinnan, den trogna tjänarinnan, den oförtröttade inanniskovännen, den rikt begåfvade f örfattarinnan, framhviskar initt hjiirta en sakta bön att en gång f % sluta såsom hon. ». '
Xigrz ' d Leijonkzdf ' ziwd.
Ur det ryska lifvet.
II.
E11 fruktansviird beklämning hade bemäktigat sig alla sinnen. '
På gårdarna stodo ' bönder i små grupper, ängsligt hviskande.
Kunde det verkligen ligga, niigon sanning i detta hemska rykte, hvilket smög omkring i mörkret som e n olycka?
Man fick ju aldrig visshet om h w d son1 väntade en, förrän det var för sent; men rykten - Ty~te " t " farande omkring p&amp; smygvägar, dem var det alltid nog af för att störa ens jämnmod.
Stod man # i verk- ligen utanför .lagen, därför att man af san~vet.sskäl lämnat kyrkan och slutit sig till en ' sekt?
Men om iiu detta rykte verkligen skulle vara sant, huru mAngn i denna by skulle dc5, icke drabbas ' a£ olyckan!
Det ondtlkefulla ryktet, som störde så m h g a s hjärtefrid, hade verkligen n %got nytt och ohördt att berätta.
Ett möte var just afslut.adt - n~issionsinöte kallades det officiellt - där kyrkana dignitirer i K: ska guvernementet samlats för att ofverliigga om medlen att återfora de villfarande i kyrkans sköte.
Och det var hög tid, ty rörelsen vikte som ett fjiillskied.
Men huru- de hög-.
iirevördige, an sleto sina lAnga ' lockar.
och knackade sina stolta pannor, '.
kunde ingen.
hitta pfi nAgon ny vag, utan maste man slå, in pk den gamla.
beprofvade: de stränga straffens väg.
Kyrkan straffade väl icke själf - bevars val!
-, men den kunde diktera straffen och sedan utlämna syndaren till de världsliga myndigheterna för deras utförande, Man var ju SA lyckligt ställd i ' detta land, att kyrka och stat räckte hvarandra en broderligt hjälpande hand.
- Men nu gällde det att finna nggot nytt straffmedel, n %got, som kunde träffa syndarne riktigt i hjiirtpunkten.
Alla medel, som hittills försökts - knutpiska, förvisning till Rysslands ohygg- ligaste trakter etc. - hade visat sig intet bota.
Det var i sanning icke nagon latt uppgift för missionsmötet.
Men, om ryktet sade sant, hade ett mer %n vanligt.
upplyst hufvud till sist funnit sättet att gifva den förargliga rörelsen ett driipslag.
» Låtom oas rädda ungdomen,, hade ~ederbör~mcle sagt, aframtiden hvilar p % ungdomens skuldror ».
Det var dessa mystiska ord aradda ungdomen », som nu dryf- tades a£ de .förskräckta bönderna.
Man förstod, att det innebar någonting lika hotfullt som ovanligt, ty ungdomen brukade myn- digheterna i detta land just inte sörja för till det biittre.
Distrikts- chefen med sin skrifvare och en präst hade just också för att öka oron ankonln~it till byn.
Det kändes i luften, att något förskrackligt förestod.
På garden till starostens hus var byns be£olkning trummczd samman, hela familjerna med barn och allt!
En mängd kosacker stodo vid utgången.
O Distriktschefen med prästen och starosten träder ut på trappan, och p % en gång blir det s % tyst på ghrden, att mer än en stackars moder kan höra sitt oroliga hjärtas bultande.
Distriktschefen tar lilngsamt fram ett papper, viker upp det och börjar läsa i ambetsrnässig ton: F&amp;-ord~~iitgen ont borttagandet af barnen frQn 6 till I I Qrs ålder friin alla dem, som tillhöra farliga sekter, och om dessa barm zqqfostran 710s pdlitlign, gzdfrzrktiga bönder.
Det var midt i sommarhetten, och solen glödde med kraft, men på de stackars bönder, hvilka träffades af förordningen, ver- kade uppliisningen som steppens isande frostvind, d&amp; den oväntadt kommer strykande fram en höstdag.
De började ska@ och hacka tinder som i ett anfall af frossa och sigo sig hjälplöst omkring.
En mor drog sin lilla flicka intill sig och uppgaf ett hjärtakarande skrik.
Andra kvinnor instämde.
Barnen gräto vid sina mödrar8 jiimmer.
Det var en obeskriflig förvirring.
.
Skrifvaren liiser im upp början på f örteckningen: Bonde~z A: s G-årip gosse.
En kosack skjuter fram afarïi ' iljen till trappan, '.
tager barnet med vAld.
och lämnar det &amp; t distriktschefen.
Ända till detta ögonblick tycktes de olyckliga hafva närt ett visst hopp om att denna scen endast skullemwa en varning, inen moderns skrik, builets gråt och faderns fåfinga bön att f % barnet tillbaka skingrtzde snart alla förhoppningar.
De stackars mSnaiskorna tycktes gripna af vanvett.
De kastade sig framstupa, kysste ' jorden, kysste prästernas fötter och fAJ1en p % deras talarer.
De vredo handerna och korsade sig, allt under en hårresande jainmer.
B p s egen ortodoxa priist började gråta af medlidande, och n~ånga af de riit.trogna, bönderna glömde sitt hat till de frånfallna samt bhdo om nhd för dem.
Distrikts- chefen skrek för att öfverröstst tum~iltet, så ' att lim blef högröd i ansiktet.
Det var oclrs8 ett kritiskt ögonblick.
Det tycktes p&amp; upphiil.lningei1 med kyrkans prestige i denila by.
D i hördes plöteligen ett skratt.
Var det en mBnniska, som skrattade och skrattade hånfullt At all denna jiminer?
Det ljöd sii starkt och skiirande, att det p i en gång blef tyst på giirden.
Det kom frAn priisten, clistrilitschefens följeslagare.
.
Hög och mörk stod lian på trappan, en man ined tjocka, sinliga Iiippar och en h3rd blick.
» Det rir riitt åt dem, de för- bannade otrognnr, röt han; xingeu, som ar nian om vi5r heliga moder kyrkan, hHller med dem ».
De riittrogna bönderna blefvo soin mjukt vax under denna blick, och den stackars priisten, I~vilkeil icke kiiniiat tillbaltahiilla siina tårar, undertryckte dem hastigt.
Höga vederbörande vor0 nu herrnr öfver situat; ioneii.
Kosackerna borttogo barnen, det ena efter det andra.
Andt- ligen hterfitod af de 30 familjerna p&amp; listan endast en.
En yngre man, med en stilla, djupt svåm~odig blick, hade hela tiden hållit sin lilla flicka fast om handleden och flera ginger försökt att komma obemiirkt bort.
Han var iinkling, och detta barn var det enda, som Aterstod honoin i zvsrlden.
Nu liistes hans namn upp.
Han gjorde ett sista försök att konima undan, men hejdades af kosackerna, soni, sleto barnet ifrhn honom.
DA föll han u t m ett ljud sanslös till jorden.
Prasten med de tjocka lapparna och den hårda blicken stötte till honom med foten.
.Det kreaturet gör sig bara till », sade han.
Den vördige popens utomorden tliga f örtjiinster on1 kyrkan vid '
denna vanskliga förrättning inberattades till höga vederbörande, som belönade honom med en viktig befordran.
Han erhöll s i godt som omedelbart ' den sardeles viii aflönande platsen som skolpriist i guvernementsstadens förniimsta flickskola.
Tiderna vor0 onda.
Ocksh där behöfdes ett vaksamt öga för att radda ungdomen.
.
* * * Klockan sl %r tre i katedralen, och kort därpå höres det glada surret från flickor, hvilka, frigjorda, svärma ut ur skolan likt bin ur en kupa.
Utanför ingången st&amp; flera rader soldater, men de bära inga vapen.
Officiellt äro de uppassare till sina resp. office- rme; i verkligheten iiro de darjamte också barnjungfrur, husjungfrur,, köksor i familjerna.
En och annan f %r till och med aran att vara kammarfröken &amp; t den nådiga frun.
Dessa huasoldater äro idealiska.
Ingen riktig tjiinstflicka gbr upp mot dem.
De fordra intet och tåla allt utan att nAgonsin i ett olägligt ögonblick 81 %.
disktrasan i spisen och rymma sin kos.
Den officer, som har riitt till tv % uppassare, behöfver i regeln icke något annat tjiinstfolk, utom möjligen en kock, och det kan man best % sig, d % man har den andra arbetskraften gratis.
Med litet omtanke kan man verk- ligen göra det ganska bekviid åt sig i denna snöda viirld.
Två vackra flickor, Natascha och Sonja, triida just nu ut ur skoldörren.
Natascha, den yngre, slänger sin bokrem till den viiin- tande soldaten, sticker armen in i Sonjas och drar henne med sig.
, Isch!
B utropar Natascha, iunu ska vi i kyrkan i kväll igen och i morgon med.
Vi få då aldrig en riktig fridag?, » Och jag går s&amp; gärna i kyrkann, säger Sonja, som har en mycket svärmisk blick.
» Du, ja!
Det %r en annan sak.
Du 5r ju ett helgon. % jag önskar, jag kunde bli det,, siiger Sonja sakta.
.
De tv % flickorna, sticka hufvudena ihop och hviska ifrigt.
De tillhöra den åldern, d % man har s % mhnga förtroenden att gifva.
# Det är besynnerligt., hviskade Natascha, ratt han alltid ser gA dig i mässan.,, Han ser väl att jag bera, svarade Sonja blygt.
det går inte.
Du är verkligen ett litet, Ne-ej Ma~~znscl~ka~), barn.
Det märks nog, att du lefver ensam med din gamla far.
Men du skulle bara hira, hvad systrarna talar om där hemma. ')
Mnmt; schkrr = moder lill ', ett omtyckt smekord.
- förstas när de tror, att jag-inte hör.
Ah-jo!
Jag jir allt litet vis p&amp;, världen du.
Jag set nog, livad.
det.
betyder; niii: .en karl.
.
ser pH en så där, det - - » » För alla helgons skull », afbröt Sonja förskräckt, » popen sr.
.
en helig nian, som vill rädda min själ och - - » %Pytt för den heligheten!
Nog ' kan jag se, att hans ögon inte ha samma uttryck son1 S. Nikolaus ' på ilconen, där hemma.
Jag har i en bok sett en tafla, son1 förestiillde en ornltjusare med sina ormar.
Just så ser popen ut, niis.
l i m tittar .på dig. » » Nu vill jag inte höra ett ord mer », utbrast Sonja, hvart~ niilda ögon blifvit mörka af vrede.
.
» Det iir gement af dig, hör d u det, att komnm med siidana inbillningar. » » Inbillningar!
Nej hör nu, Mainaschlca », och i ifvern .knep hon Sonja hårdt i armen.
» I klassen ' ha vi länge talt bAde on1 det och om mycket annat underligt af popen.
Du vill ju ingen- ting hora, nien nu ska du höra, hvad Mascha beriittade, då hon kom ur bikten.
&gt;) » Men, Natascha, det Nr ju dödssynd att förrAcla~1ivad.- - » .Åh, prat!
Inte hör viil det till bikten -: Jo du, han tog - om henne SA har!
» » Isch, din otiick: ~!
» Sonja hade blifvit purpurröd af förargelse.
Utan att tanka pb det opasiande i ett s å d k t handlingssiiitt af en helgonaspirant, gaf hon sin basta viiniiina en god dask .p&amp; örat,: slet sig lös och sprang s i m fgrcle.
Sonja var dotter till till fattig liigre iinibetsinan och hade ingen soldat till qppvaktande kavaljer; Natascha var d.otter till e n general och kunde haft två i hiilarna, on1 hon velat.
Det hade varit en trAkig och ' besvärlig dag för herr rektorn.
Den ena klassl~rarinnan efter den andra hade aninalt fall- af trot- sighet.
Nu sist hade liirarinnan i högsta klassen klagat öfver Natascha, generalens dotter.
Hon gick onz1crin.g bland Ban~raterna och sade högt och trotsigt, att aldrig iner gick hon i bikten till den popen.
Rektorn strök sig öfver pannan.
D&amp; flickor blefvo uppstudsiga, var det ingen lek att fA.
bukt nied dein - ' isynnerhe: t cIå de hade en gener~~lsperson i ryggen.
Tunga steg ekade i gangen utanför, och efter en vArdslös knackning steg generalen in.
~ H v a d %r det som gAr i svang h k, högstarade?))
kom det högröstadt, innan dörren annu hunnit att .kli, rtingd.
» Skiljer ni '
76 inte popen £r %n skolan, sk skjuter jag ned hon on^ som en hund det första jag stöter på honom ».
R.ektorn hade gjort en djup bugning och skjutit fram en ljinstol.
» Excellens », kom det därps dröjande.
~ H v a d står pb?
Hvem är det frAga om?, » Inga imdanflykter, högstiirade, ni vet mycket viil, hvern jag menar.
Hela staden talar ju dzirom, fast jag inte har velat- tro på en stidan ruttenhet i vår förnanzsta skola, tills iiu också dotter min varit ute för.
.
. » excellens^, a£bröt rektorn, askgr6 i insigtet.
» Popen är en from andans man.
För sina förtjiinster om kyrkan blef han flyttad hit .på denna ~znsvnr,Siillcz plats.
Sntascha maste ha missför- strttt.
.
.
a » Hör nu, högstiarade!
Kan det miss£örstås, att en karl siar armarna om en flicka och drar henne intill sig, att hon känner hans heta andedräkt.
.
.
a » Excellens, det kan endast ha varit af faderligt nit om.
.
.z Nen nu var det slut med generalens tålamod, och rektorn fick ej tala till punkt.
Bred och myndig, som om han i sin person representerat hela den mäktiga ryska krigsmaktcn, röt generalen framför den lilla tunna skolmannen: * Icke ett ord mer », dundrade hin.
» Antingen skiljer ni po- pen frfin skolan, och det ögonblickligen, eller också skall jag sörja för att alla rangflickorna komnin bort ».
Och därmed gjorde generalen helt om och gick.
Rektorn sjönk ned i stolen tillintetgjord.
Den sista hotelsen hade tagit långt starkare pli honom 5n den första.
.
Men olycksdagen var inte slut ännu.
Xatascha hade maet gå ensam fr ' b skolan med sin soldat, ty Sonja hade g&amp;tt i bikten.
Hon hade gått som på trots för att visa, att hon inte trodde p i Nataschas historier.
Fram p i eftermiddagen kom Sonjas far för att höra, hvar- före hon ej kom hem.
Hvar var dB Sonja?
Det sista portvakten hade sett af henne var, då hon kon1 ut ur biktrummet och mc !tl skolböckerna under armen sprang ned för trappan.
Han trodde, att hon hade f8tt en duktig uppstrackning af popen, ty ögonen atodo nästan ut ur hufvudet på henne.
Det spred sig .ett rykte ö£ver staden, ett hemskt rykte, hvil- ket kilade genom gator och gränder, som om det haft tusen ben, och till sist ' nådde det ocksi herr rektorn.
En skolflicka, hette
det, hade kominit springande öfver Aless.iiderbron med sina skol- böcker under armen.
DA hon komnlit nlidt pA bron, dar hvarest strömmen var starkast, hade hon liai~dlöst kastat sig ö£ ver racket, och borta var .hon i ett ögonblick.
Hvem var denna flicka?
Sent på kvällen lslef liket funnet d en fiskare.
Det var Sonja, storskolans vaclrraste flicka, son1 tagit sig ?f daga.
Den natten fick rektorn icke en blund i sina ögon.
ltastlöst vankade han omkring i rummen, iinder clet hans feberheta hjärna var p % hetsjakt efter en idk.
.
Popen inilste Bort - det var gifvet - och ingen skulle se det hiillre iin rektorn, inen på hvad satt?
Det var just konsten.
Skolans och kyrkails anseende miiste riicldas, inen popen sjiilf m %ste pA sainina gAng ställas till freds, ty - Ban visste ty- värr litet för mycket om vissa oegentligheter, sådana som för öfrigt i ett hederriirdt an~betsverk icke gärna kunde undgås.
Med andra ord, man m5ste se att skaffa popen befordran.
.
Tidigt på morgonen hade rektorn en lang underhandling med polismiistaren.
R.esultatet: ett ' förbud mot tidningarna att omtala händelsen.
P&amp; förmiddagen underhandlades nied biskopen.
Resultatet: en inlaga.
PA grund af hans ovanliga pedagogisla förmåga, stod det diiri, och grundliga, omfattande kunskaper samt icke minst hans nit on1 den rena liirmii, tilliita vi oss att förorda fader N.
N. till erhhllailde af den lediga platsen son1 inspektor öfver alla guvernementets skolor.
Samma dag reste popen bort i en viktig mission, som det hette; med andra ' ord, han slog sig till hvila i ett kloster medan stormen lade sig.
Länge skulle denna icke vara, ty Sonja var lyckligtvis en.
f attig änlbetsmans dotter.
Ingen f ara för att han.
skulle brhka.
Någon tid därefter vände popen ocksii tillbaka.
Han instal- lerades hogtidligen i sitt nya iimbete, och där sitter han annu i dag, såvida han icke ar död eller har gjort sig värdig till ny be- f ordran.
.
.
Botild S. l-.
Litteratur.
Karin Brandts dröm d Gznstaf ' [,, f Geijejershz.
FrAn nutidens jiiktancle lif, från cle niiiinga olösta problemen på sjiilslifvets omrAcle och den aldrig hvilancle sociala och eko- nomiska ka1npe1-i Iiar Geijerstam i sin sista.
bok sökt sig tillbaka till det flydda brhundradets första skede, clen tid, d5 stiinclsskill- i~aden skapade större ldyftor iin.
im, men klasshatet var nästan okiinclt, clB föriildramyiicligliete~i var ett oantasteligt £&amp;tum och iinnii ingen c1 järfts clrömn-ia oin ett » barnets iirl.iuiiclrade D, denna lugix~, idylliska ticl, dii inan nöjde sig ined post h a r fjortonde dag och utöfvade en stormtacl gastfrihet mot Iral~clz~ och ok8ncla: Det är ett gainwalt bruk, arfdt i generationer fran far till .. son, som.
bildar.rainen till.
historien.
IrIar bor brukspatron Magnus Brandt med sina bada unga clöttrar, livill&lt;a han älskar ined deii ordknappa., &amp; terhållna önihet, som vax den gamla tidens vmliga uttryckssiitt i dylika fall, inedan barnen 5, sin si.cla iigna honom en oiindligt vörclnadsf ull och biifvande tillgif vei-ihet.
Lif vet gAx sin stilla gAng i clet ganila l-ien-iniet, hvardagssysslorna aflösa I-ivarandra i ett stäncligt enahanda; och när hush,2llsbestyren I~vila, clröiiima de imga sina obestälnda drönimar vid sybhgen.
eller lda- veret.
Blen det kommer en tid, d&amp; drömmen tar lefvnncle gestalt,.
d 5 det stora, okanda lifvet, so111 briisar clär utanför, bryter in - öfver fördämningen och fyller sinnena med nya starka intryck.
Det koniiner en .dag, clU, Magnus 13randt helt plötsligt upptaclrer ~ ~ clöttrar~ia t t vSiixt honom öf irer huf vudet och förvancllats fr An barn till kvinnor, soin b ö r j ~ ~ lefva t p$ eget ansvar.
Den upp- täckten blir ett dunderslag fur den gmiile, ty inte bara hemmets lycka utan hans Alderdonw frid och bans timliga existens iiro liotacle, om i.i-ite den ' faderliga myiidigheten fhr rhda öfver ung- clomens griller.
Det lir ett offer, som miste bringas, och den yngsta clotteriz bringar det.
ICariii Brandt säger farviil till sin wickra dröm och sin unga fiinrik och liigger i dotterlig lydnad.
sin hand i ' den 11.iogiiacle maimens, soni fadern utsett &amp; t henne.
Den enkla, ej alltför nya historien ger Geijerstam aiiledning till en fin och stiimningsfull tidsiniilning, där nutidens tankegiing och uttryckssätt mera siillan skina igenoin ..
Särskildt de ungas korta kärlekssaga är skildr,zd med en intagande poesi och med den ordvalets enkla och säkra konst, som endast den verkliga konst- nären förfogar öfver.
Men val kan man undra, om icke psyko- logen hållit sig litet för mycket i bakgrunden, niir det säges oss att Kariii Brandt offrade sin lefnadslycka s i niistan helt och hhllet utan strid, sil pA en gclng passivt och gladt.
Visst voro clen tidens kvinnor vana att lyda och foga sig, men hjärtat talade väl andil samma spri&amp; också i början på 1800-talet.
Att Karin efter sitt offer blef en lycklig maka och moder, clet försth c d '
vi mycket blittre, och helst skulle vi ' 1x1 velat taga % %Ked af heiine, c k hon vördad och alskad sitter i kretsen af ' barn och barnbarn.
Episoden med portriittet, son1 he~iaes ungdoms iilskade sander hem .frfin Paris med hennes sonson, och son1 hennes bristande öga söker sist af allt, iir alltför många gånger använd, om ock&amp; temat något sariertw mellan portriitter, gulnade brefbuntar och hfirlockar.
Att ocbsil vara större författare allt emellanLott bjuda oss pAde diir små scenerna, som vi kunna så val utantill, visar enzellerticl bara, att det ar en sviir konst att.
s1ut.a en historia.
aKarin 13rai1dts clröm » kan val icke riilinas till Geijerstaxns starkaste och mest betydande arbeten., nzen den ar ein vackert och kiinsligt skrifven Bok, hvilken nned heder intar sin plats bland de n~hnga s: kildringm från det nittonde seklets barndom, som vAr ' nyare svenska litteratur Ilar att bjiidn på. '
F. 13.
Foreningsmeddelande.
Gåfvor till Fredrika-Bremer-Förbundet.
Pörbuiidet liar nyligen haft den.
stor: ~ glibl jen n.tt till sin nllmiiinna kassa mottaga föl jande ghfvor: af en person aorn vill v: .i.ra 0118~nnd 1,000 kr.
; nf fru Aiina W: dleiiberg 500 10 .. ID Ombud närvarande vid 20-årsmötet.
Frii A .. ilnclersson, f.
HergeiistrShle, Veuiö; fröken A. Arwedsoii, Lin- köping; frii H. Brettiier, Arvika; fröken A. Dniiielson, Kalmar; fröken A. Eureiiius, Malaiö; fröken F. Ekenstierim, Marie fred; fröken,: L %.
Grönvnll, Venersborg; Helsingborg; fru A. Leweiihageil, Luiicl; frii A. Liii~lsli~g, fröken A .. 3faiiritzoii, Vndsteiia; fru Ch.
Sordenfelt, Hög: ui %s; fröken &amp; I..
Nordeiifelt, Göteborg; fröken A.
Pi hl, Norrköping; fröken A. Renborg, .Ostersiincl; fröken 8.
Sjöstrand, Halmstad; fru A. Starck, Söclerfors; fröken - E. Suiidholiii, Hiidilcsvdl; fru .. V. ' I ' horbiirn, Uddevalh; fru B. Ulander, Motala.
För öfrigt voro följalyle orter representerade: Arboga genom frölieii - C. Falk, Karlskrona genom fröken S. Kriise, Skma genom frii ' J.
Velsncler.
.
' och Visby genom fröken Aiiclerson.
I mötet deltog oinkriiig 200 personer, diiriblmd 58 frHn Iaiidsorten.
.
* e l.
.
.
.
.
Nyvalda ombud.
Fö1ja.iide personer 11 % gocllietsfiillt åtagit sig att vara; Fredrika-Breiner-Förbundets oinbiid: Fru A. Lewenhagen för ~ i i n d fru Cli.
Xordenfelt för Högaiifis; fru 13.
Brettner för Arvilin; fru A. Starck för Söderfors och fru 13.
Ulancler för Motala. '
8
Telegram till Fredrika-Bremer-Förbundet med anledning af 20-årsmbtet.
Tacksan-~t erkannande det glänsande resultatet af förbundets verk- samhet tillönska vi Fredrika-Brerner-Förbundet fortsatt frarnghg i dess välsignelsebringEtnde arbete.
- k Sora och Bofors förbundsinedleinmars vägnar: Alfhihl Cnattingius.
Bagnhild Sohlman.
Ett hjartevarint tack till Förbundet och dess förestftndariuns för deus verksamhet för Sveriges kvinnor!
Frainglng och välsignelse för kommande tider!
Helena f jöcrona.
Gustaw Holst.
Sophie Witt.
Hanna Christer-Silsson.
SI hjertelig syinpsthi, i tski-ienilig erindring sendes n-iine bedste önsker.
Gina Krog, redaktör af R ' yli~nde.~ anen jevrdrige norske k~n-ierat sender s h e hjerteligste lyckönslininger.
For Sorsk Bvinclesagsforening Kandi Rlehr.8, Korske kvinclers nnt.ioiialr8d sender eders beundringsritrde forhund gin: erbördige hilsen.
Gina Krog, Formand.
S FreclriBa-Breiner-Förlmndet hälsas vördsamt med anledning af mlr- kesdagen.
En rik framtid fiir edert förbund och fraingang för v.Ar stora Finsk Kvinnoförening.
D sainflilda sak önskar ~Hjsrtliga lyckönskningar p&amp; hedersdagen.
Alexandra Gripenberg.
D (Mottaget efter mötet.)
Desvsrre post festwn kommer a husmoder en^ med sin lyckönskning til jubileurïisdngen 12: te Januari.
Ve1 arbeidet!
Lykke og velsignelse til Marie Jörstad, fortsat gjerning!
husmodere ens^ Reclactrice, Kristiania.
n Centralstyrelsen för kvinnans politiska rösträtt hade sitt andra Ars sammantrade i Stoclrholm sistlidne 10-11 jan.
Det första &amp; gde som bekant rum i Göteborg sommaren 1904.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, hvars centralstyrelse består af en representant för hvarje förening utom Stockholm, som har 3 representanter, raknar f. n.
35 kvinliga röst- rättsföreningar ö h e r hela landet med 4,000 medlemmar.
24 af de 37 sty- relsemedlemmarna hade infunnit sig pb mötet, ett bevis £ör det varma intresse för saken som är radande bland Sveriges kvinnor.
Förmiddagarna upptogos af enskilda förhandlingar, de tvänne mötes- dtnarna af offentliga diskussionsmöten.
De sistnamnda rörde sig kring följande fragor:, Om mannens m8lsmanskap öfver Iiustrun~, inledd af jur. kand.
Georg Stjernstedt samt oHur bör den svenska kvinnan bereda sig för den politiska röstrgttens erhhllande ?~, inledd af fröken Anna IVhitlock.
.
