# ID: svediakorp-per288
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,151
# sentences: 675
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En skriftväxling mellan Norges och Sveriges kvinnor: Från v: 2r kollega pi, andra sidan K.c; ölen har iilgitt den skrif - velse, som har nedan meddelas.
TzZ » Daggzys » redaktion.
Nu da Sverige har anerkjenclt Norge som en uafhwngig stat og trwder i diplomatisk forbiiidelse med denne stat, kan der vist heller ikke for ' norske och svenske - kvinder vsre nogen fare ved at forhandle ined hinanden, selv om e,mner som Deres blad har betegnet som » brmdbare D.
I » Dagny » n: o 13 og 14 findes en reclaktionsartikel med.
aclresse saa direkte til m.ig personlig, at jeg for.
l ~ n g e siden havde tsenkt at svare paa den; först i dag finder jeg imidlertid det beleilige öieblik til det og ber derfor nu om plads for nogle ord.
I denne artikel bringes - i god svensk overs~ttelse - det norake lrvinderaads modprotest mod det svenske kvinderaads pro- test; i nogle tilföiecle bernerkninger kritiseras derpaa vort raacls iiiltalelse om at clet vilde vme af nytte og interesse om lignencle, skrifter om)) Nor \ \ rqr » kunde komine fra hvert nationalraad i det internationale forbiind; og man stiller os indirekte, og i temnlelig ironiske ordelag clet spörsmaal, hvorledes vi vilde likt at se en: ligaende brochiire uclsenclt fra svensk side.
Til det tör vist svares, att vi ikke vilde havt noget at i d - vencle mod det idet nlindste har mine kolleger i vort nittionalrasds styre udtalt sig i den retning.
l~orovrigt kan inan.
jo med störst sikkerhed svare for sig selv.
Og jeg ved at jeg, ' baade mens ' jeg iidarbeided ~Norway)) og senere, ansan det for.
sandsynligt, at det svenske kvinderaad vilde gjöre sin opfitning.
gj~ildende ved siden, ?f vor.
Og jeg tör forsikre, at 1114s en snodan fremstilling var fremkominet, skrevet i samme aancl soin ' vor - og representerende de svenske kvinders opfatning ligesoni vor de norskes - saa vilde jeg lrest den med den ' allerhöieste interesae.
Jeg vilde gaat ud fra at forfattaren havde bestrebt sig.
for at fas de historiske kjendsgjerninger fïem salt korrekt som clet la?
, sig gjöre i en saiiiinentmngt form, nien jeg .vilde ogsaa forstaa at det grundsyn som Isa under kunde farve og forme ' - ', '
,.
kjendsgjerningerne anderledes end i ror fremstilling.
Jeg vilde anset det for et fortrin, - at en national opfatning gjorde sig gjal- dende, og jeg tror vist jeg tör sige, at det ikke vilde bragt mig til at föle nag mod forfatteren.
Og to saadanne Imchyrer, en fra hvert af de angjceldende lande, tror jeg vilde w r e t af nytte og interesse for det internationale rands medlemrner.
Ligesaa naar det angaar andre lande.
Lad os ta det bedste af de exempler den svenske protest nwmner: Osterrige og Vngarn.
Om vi nu kunde fan l m e en kortfattet fremstilling om det nationale spörsmaal, en fra det ungarske og en fra det österrigske kvinderaad - vilde vi saa ikke finde det nyttigt og berigende og interessant.
Derimod synes jeg protester er lidet v~rdifiilde, og et skrift rettet agressivt og polemisk mod et andet, vilde selvfölgelig ikke nere paa sin rette plads i vort forbund.
Nei, hvert land ined sie skrift og sin opfatning.
Vi gjentar det, et saadant oplgsnings- arbeide vilde ikke före bort fra, men fremme den ~kj~rlighedens, fredens og sympatiens a m d » som den svenske protest fremhccver som det - internationale raads bterende tanke.
- - Tilsidst omtales min artikel ~Spkverving » (» Syltt.nde~ n: o 18) med n~isbilligelse.
Men jeg kan ikke indse, at min ~ s t e m n i n g ~ i denne afsvakker hvad her er sagt.
Jeg skrev denne artikel lige för Karlatadforhandlingernes afslutning, og den handler om hvad der naadde os derfra og virkningerne herhjeinme.
Det er netop for at undgaa et » Karlstad », at alle oplysningens og overbevis- ningens midler bör benyttes i tide, Det var under krigens tegn og triisler overenskomsten blev sluttet.
Havde jeg udlagt det som %fred og kjaerlighed~ - det havde vxret tom og falsk tde.
Der- imod talte man senere med rette og for fuldt alvor om fredsslut- stingen, i erkjendelse af at man havde oplevet en krig, en ublodig, men ikke destomindre frygtelig krig.
Og vi höster dens sörgelige fölger.
- - - Lad mig her faa udtale at det er med vemod jeg leser de vakre ord i slutten af Deres artikel, som viser mig hmd jeg personlig har t ~ b af t tillid og venakab.
Det er ondt - men der er ikke noget at gjöre ved det.
Jeg kan ikke angre hverken paa mit arbeide med &gt; ?Sorway » eller hrad jeg senere har sagt.
Det faar da saa nere.
Jeg tror i det hele at krigens virkninger vanskelig vi1 for- vindes af denne slegt.
Lad os haake paa den nt~ste, den soiu nu voxer til, - paa de yngste som ikke har v ~ r e t helt med, og som derfor har lov til at glemme.
Lad os haabe de ikke maa liöste sörgelige erfaringer - san de kan se imod fremtiden med tillicl.
Ila vi1 der eftcrhvert kunne vose frem et godt forhold og kanske et rarigt venskah mellan de to frie, uafh~ngige nabofolk.
Kristiania 13: de november 1905.
G im Km /.
Till fröken Gina Krog.
Sbsoui framgir a: f fiirstn delen af eder skrifvelse, synes ni, frölren Krog, och eder inedstyrelse i Norsk kvincleraacl hylla den ineningen, att det skulle varit möjligt bringa till ståncl ett full- koniligt liclelsefritt och objektivt hallet politiskt meningsutbyte i~iellaii norska och sveilslia kvinnor iifven under de kritiska tider] !i nu genondefvat.
Jag skulle önska att jag kunde dela denna sangviiiiska tro.
filen tyviirr, si2 är icke fallet.
För att iin niirmare klargöra viir ståndpunkt i denna ' sak, maste jag upprepa sainrna fr: ~ga, som åberopats i ert bref - dock protesterax jag bestanldt niot att diirunder skulle ligga någon ironisk baktanke: Antag att Sveriges kvinnor visat en lika stor papasslighet som Norges - hvilket - de, som bekant, icke gjort - och före deni utsiindt ett S \ veden », skulle, Sven om den svenska skriften enligt sve~l.sk iippfizttning varit skrifven i samma anda, son1 den iii siiger besjälat » Noïway », Noiges nationalr~~d kunnat taga del af vir fraiiistiilli~ing ined samma intresse och nöje soni det hvar- nied inan studerar hvilket annat liirorikt historiskt aktstycke som Iielst?
Jag vAgar tro, att det icke mrit troligt, lika litet som att vi med bilsehiillen behärskning H ömse sidor kunnat föra ord- Lytet vidare, förutsatt att Svenska nationalförbundet tagit upp clisk~issionen.
Det pinsainnia in tryck son1 broschyren P Nonvay » framkallat hos oss, trots det att dess författarinna säkert i god tro förestallt sig att den var kemisk ren från all agressiv och polemisk tendens, 11ar liirt oas, att en franistiillning af sve~rska ~kjeiidsger- ninger)) icke hade att vänta sig nigot förstfiende i Norge, allts8 att clen si ' isoni upplysiliilgs- och bevismaterial, iniiktigt att förhindra ett * Karlstad n, som ni, fröken Krog, siiger, varit ' fullkomligt viidelös.
Hvad betriiffar politiska broschyrers nytta för kvinnornas varldsförbiind, k a n.
jag ej heller har dela er niening.
NAgoii speciell 7cvialig syn p i clen politislra situationen ban ju.
ej giirna vara tal oiii.
Ett lands kviiinors tankar och tycken i politiskii, frkgor skilja sig ju icke från den nations eller det partis de tillhöra, och upplysning i hithörande iimnen s t h ' det ju hvar och en fritt att sk,da sig pb annat hB11 utanför kviiinoorga- iiintonerna.
» Intressant » skulle det pli sin höjd vara för iitoin- sthende att Iiisa tvenne af diametralt motsatta uppfattningar fnrgade skildringar af de statsriittsliga och nationella stridigheter, som exempelvis rbda mellan Österrike och Ungern, huruvida det vore .lärorikt och klargörande eller befordrande för det internntio- nella kvinnoförbundets ide tillater jag mig betvifla.
Viilbetänkt och i kvinnornas intressen öfver hela världen förefaller därför det förslag vara, som nyligen på svenskt initiativ framställts af Inter- national Councils centralstyrelse, att dess stadgar bestanidt skulle utesluta.
upptagandet af politiska och religiösa frågor.
Så langt anghilde clen svensk-norska protestsaken; syiq) uiik- terna äro desamma som vid föregAencle tillfallen häfdnts i Dagiiy, de ha nu enda.st ytterligare preciserats.
De ord, hvarn~ed er skrifvclse itfsliitate, 5ro dock af eu si personlig innebörd, att de kräfva ett särskildt svar.
Dessa ord ha af mig uppfattats soin en hand strackt £ r h ledarinnan a£ Norges mest representativa kvinliga pressorgan till Sveriges och innebärande den outtalade frligan: » Skola ej vi, kvinnor, trots allt, hAlla tillsarnmaiis ?a Och iir det s %, skall han- den icke blifvit strackt förgafves.
Jag delar tyvärr min kollegas pessimistieka syn pii de poli- tiska förhållandena; ja.g tror som ni att detta släkte, med uii- clantag kanske af dess yngsta medlemmar, icke skall öfverviniin unionsstridens vcrkningar.
Det finns sir, som clet fordras mer iin en generation för att laka och vi, som nu lefva, känna svedan efter blessyren alltför srniirtsamt för att vi skiillt: kunna glömma vare sig såret sjalft eller den som slagit clet.
Alen det finns lyckligtvis omraden, oberörda: if politikens stormvindar: kvinnoslaktets höjande, barnens och ungdomens fost- ran, folkbildningens, morcdens, allt det som våril bBda 1) lnd kri if vit pA sina program, strSv~mcleii soiii äro geiiiensnrnuia för kvinnorna i liela vlirlden, och inom dessa är det ju förutsattniiigar för att Norges och Sveriges lrvinnor skola kunna mötas för att lara och s töda hvaranclra.
Jag hoppas pA ett sidaiit samfOrst~~nd, den politiska skils- iniissaii till trots, ooh att kvinnoarl) etet skall Idifva en af de I ' ör- iiledlare, tack vare hvilka iiied tiden vaiiskap och förtroelitle Ater- stilles mellan de båda nordiska folken.
Stockholm I S nov.
190t5.
*) Lottm Ua7dyrei~ En religiös skriftserie.
1 det program, som inleder deii nyligen p5l) iirj: ule skriftserieii med ofvanståencle namn, lasas dessa ord: DI en tid, dfi sk nihnga nlhniskor alls icke söka nigon vag, darför att de icke käiinn. ')
Sedaii 0ett: t slirifvits liar sista iiiimret af ~ S y l m c l e koiiitiiit ~ oss tillhrtnclrt.
Diiri finnes införd fröken Krogs hiir mcdclelatlc!
skrilvelso till: Dagnys red., livarför den konimer att läsas: if en norsk 1äsekret.q fiirc ilen svenska, till iivilken clen iir stiilld.
Ehuru det varit öiiskvardt.
att v5rt svar samtidigt iiigfitt i cleii norska tidskriften, Iioppas vi Sylxnrles red.
iir viiiilig iiog att i iiiista iiunmier delgifva s i m lasure dots; iii~iiiti.
nagot mB1 för sitt lif, då sB 1nih1ga söka en vag, men icke finnk någon, då SA många tro sig gB på Vägen, ehuru .de blott irra ph sm$ af iniinniskor upptrampade stigar, hafva vi i anden kant oss ir~anade att tala lit ett allvarsord, förvissade som vi äro att Gud skall väisigna vårt arbete,.
I fortsattningen p&amp; samma program sages vidare, att utgifvarna » kiinna det som en plikt att påpeka huruledes de finnas, son1 till en sådan grad omgärdat Vägen med dogniernas afskrackande skrankor, att de härigenom jagat bort skaror: tf sök: mde », samt att arbetets mål iir att förhjälpa man- niskorna till » att se RiIiistczren sadan han ar - ej en Kristus blott för barn och kvinnor, men en Kristue ock för vuxne män ».
Det finns viil ingen allvarligt tankande inanniska, som icke ktinaer sympati för ett s5 högt och behjiirtansvärclt mhl son1 det sistnämnda, och hvem skulle icke erkänna att i våra religiösa för- 11Mlanden långt i f r h &gt;) allt sr bra son1 det ar »?
Hvem inser icke, att här finnas ~nissförhållanden~ som borde kunna aflags- nas, ' att i fraga om varme, lif och kraft mycket sthr öfrigt att önska i.
vårs dagars kristiisförkunnelse öfverhufvudtaget, samt att dessa brister kunna G r a ödesdigra sarskildt, för de unga, som n~ %ste ffi sina religiösa begrepp till stor del utredda a£ andra, innan det för dem kan blifva tal om en » personlig kristendom » .. Och likaså.
inåste vi erksnna, att de väckande och befruktande tankar, som i bastt~ inening vidgat samtidens syn, ej plägat komma frin de lcoliservativas li-iger utan just frhn deras krets, som inse behofvet af reformer.
Det galler ' i de stora ideella frAgorna, all- deles som i den enskildes lif, att icke med öfverlägsenhet till- bakavisa all kritik, den n15 nii komma från viinner eller mot- stinditre, utan upptags den till fördomsfri och ödmjuk pröfning i san ii ingens^ Ijiis.
I de allra flesta fall ligger det nhgonting befo- gadt i hvarje ärligt angrepp, nhgot som den angripne bör kunna tillgodogöra sig.
Meii lika visst ar att de röster, som framtriida med anspriik 1 6 att lyckliggiira inailskligheten med en lifsAsk&amp;dning, som aflagsnar alla nlissförhA~llaildeii i och med kullstörtandet af nagoii yttre skranka, alltid m h t e mottagas med en ganska stor reserva- tion.
De lofva så ofantligt mycket, alla dessa » vagar,, som rnsnniskorna inbjudas att betriida, och oftast .har nian så försett sig på en yttre reform, att man räknar mycket litet med de lhngt d j upare liggande hinder, som komma f rån individernas inre värld.
Man f %r af sådana framställningar vanligen det intrycket,- att det,
.
skulle gå SA lätt att blifva en god, rättfärdig och lycklig iniiii- niska, om endast den eller den dogmen kunde bringas ur virlden och alla ville tro just det, som författaren med större eller mindre entusiasm förkunnar.
Och de bittra partistrider, som £ord0111 dragit skam öfver kyrkan, tyckas icke ha lärt kyrkans motstan- dare i våra dagar någon större grad af fiirdragsarnhet.
Maii strider ej längre med eld och svärd och man förklarar sig respektera hvarje ärlig öfvertygelse, men i själfva verket ar det klent bestalldt med respekten för andras tro.
Det lider föga tvifvel att utgifvurna af denna akriftseric, hvilken hittills föreligger i trenne häften, besjiilats af ett ärligt upps %t och af en varm hänförelse för och tro p&amp; sin sak.
Och helt visst skola åtskilliga af de praktiskt religiösa sanningar, som uttalas t. ex. i de första kapitlen af broschyren n: o 2 » Tro - och tro » genom sin idealitet tala till hvarje al1v: trligt tankande människa.
Att ett djupt religiiist behof ligger till griiiitl för de biida andra skrifterna » Människans smningsmecivetanden och » Bönens sanna v i r d e ~ %r ocksk pktagligt, ehuru deras spiri- tistirika anstrykning gör dem ganeka otillgängliga för de lasaro, som icke dela denna uppfattning.
Det har väl iindå mrit utgif- varnas mening att göra sin skriftserie i basta mening populär, irien detta kan svArligen blifva fallet med broschyrer, som vimla: I£ för de allra flesta dunkla uttryck, sisoni att » materialisera sin idé eller grundesseutim, » p&amp; ett säreget siitt st % i rapport r n t d jorden och atmosfzren~, » manniekans ande-jag och hennes sjiiliska själ£ », för att nämna några exempel ur häftet I.
- Hvad alla skrifterna ha gemensamt %r deras bittra och het- siga angrepp på kyrkan och de allra flesta a£ dess liror.
Exempel fr %n olika läroböcker i kristendomskunskap samt gamla symbola framdragas härvid som bevis för ohillbarheten i kyrkans förkun- nelse.
Anghende flera af dessa profstycken niii de väl ock&amp; erkännas vara förAldrade och otillfredsställande uttryck för hvad soin en ggng varit allmän kristlig uppfattning, men nu ej kngre %r det, nien då räfsten g&amp;r ut öfver snart sagdt alla kyrkans läror, främst naturligtvis den om försoningen och Kristi gudomliga natur, rna det likval erinras om det faktum att lika £romnia, lika iipp- lysta och lika sanningsälskande människor, som de för hvilka %Vägens » utgifvare kunna anses som representanter, af hela sin sjal omfatta dessa bAda läror, och det jmt p i grund af bibelns utsagor, med hvilka man här tror sig kunna bortförklara dem.
Det lrr~n.
val vura, att en djupare, niera föranclligad uppfattning laagsamt mognat, i det religiösa niedvetanclet 8ven i clessa stycken, men grunden iir li kväl densamma.
F Ö ~ E till » h !iänniskans san- ningsmedvetande &gt;&gt; utslungar 111ot kyrkans ledare i frk+ om clen ena lärosatsen efter den andra sitt utnianande: bevisa mig - -!
Men frestas man icke att skicka denna upp13ianing direkt tillbaka betriiffande den särdeles fantastiska tolkning af preexistensen och miinniekoslaktets första historia, hvilken - icke som en möjlig tolk- ning, utan soni en sorts historisk berättelse - lämnas p&amp; sid. 43.-54 i ofvanniimiidri, skrift?
Emellertid skulle helt visst författaren, &amp; r det galler hans egna Asikter, vara den första att erkiiiina, att det finns htSkilligt mellan himmel och jord, som icke kan niate- matiskt bevisas, utan inåste vara föreni&amp;l för den enskilcles af andliga bevis bekraftado tro.
De angrepp, som i alla tre skrifteriia riktas mot dct satt, Iivarp8 iingclomen bilsringap sin religiiisa iipcler \ +ming, innehtilla ett och annat verkligt tiinkviirclt.
Att den oiniitliga vild; ung- domens ledning iiger, börjat ganska allmänt behjärtas ej minst af lryrkems man, torde emellertid ej vara s v h t att bevisa.
En priist- ma,n hihr nyligen på tal om iingdomsrörelsen gifvit luft At föl- jande önskan: » Kunde blott den kristliga ksrleken, soin iinnu existerar i världen, liira sig det språk, gom förstocles af ungclo- Tusentc-s uiigdoins- inens spirande andemanniska » - - -- vänner sliola siikert instamnia i denna hjärtesuck.
Det fordras myc- ken sanningstrohet, visdon1 och kgrlek för att nå detta mH1, och » VSigeii~ kan leda öfver m %nga fördomar, nien om den gAr allde- les så, som den framstiilles i de ofvannamnda skrifterna, det ar en annan sak.
Till sist m5 clet p: EpeBas, huru den ensidighet, soin prägli.tr framstdlningen i sin helhet., föranledt författarna till ett sh hetsigt angrepp pA prästeståndet, att nian visst icke behöfver vara nctgon varmare van af statslryrkaii för att taga a f s t h d darifrctn.
En dylik protest framkallas ock&amp; af e n miingd öfverdrifna uttalanden.
Na.r det g&amp;ng efter annan framstiilles såsom en nödvändighet att viilja mellan Kristus och kyrkan, nar vi upplysas om, att barnen i regeln icke liafva n&amp;got annat begrepp om Gud, an att han &amp; r clen starke liiimnaren och att, de flesta kristna ännu icke blifvit kristna, enzeclnn de gjorts till kristna genom dopet, som cle vid spiid Alder mottagit », d % kyrkans uppstf iidelselara kallas » krasst inaterialistisB » och beriittelsen om den botfiirdige röfvarens frals-.
ilii-ig förklaras oförenlig med G d s nLso1iit.a rättvisa, ar detta blott ilagra exempel.
Man kan väl friiga sig hvari benägenheten att » förki,ttrs » &amp; r störst, hos kyrkan sj5.f eller hos dess fiender.
I h ensidighet af clet närniidst slaget ar enzellerticl ägnad att skymma den fond rtf religiös varme.
och cle beaktansvärda tankar, soni komnia bast till sin rätt, da cleii bittra polemiken för e11 stund Iiininas ur rakningen. '
gom utgifvare af, qkïiItserieii limer nlan tvenne förut okäilcli~ iitmm: Carl .Melc7~er och Tor Delling.
Att dessa namn endast var en mask, bitlro1.n Invilken de verkliga personerna clolt sig, var icke s v h t att gissa; nu Ilar eiiiellerticl utgifvarna sjalfva afslöjat siila pseudonymer och inaii liar erfarit att cl: rtls ratta ilainil iiro de kallda författminnornas Lucie Lnges.$jelke och Awta lKcwin Roos.
Den svenska kvinnan i vetenskaplig belysning. '
Soin liisnreii torde erinra sig förcles vi i hiift.
15 af clenna tidskrift af förf.
till ofvanskrifaa tyska arbete p&amp; en upptäckts- rem i clet inre:: If ' cleii svensl&lt;a kvinnoirAgans värlcl.
Vi iniimas att vsnclringen var svar, stötestenar och f allgropar vid hvarje steg, och rttt vi slutade i inkoinpetensens och iiiisslycknndets gungfly.
Vidare komma vi ihiig h !~r förf.
sökte upp den stackars kviiinail i alla föryärislifvets vinklar och vrir, dit hon under dessa existens- karilpens tider tagit sin tillflykt i hopp om att finna ett knappt lefvebröd;.
h u r hon dragits fram fr %n sin obemärkthet p % skol- katedern och kontorspiilpeten, vid postliiclran och telefonapparaten,
sjuksäiigen och.
aiiatoinisden för att, ställcl i ljuset fr&amp;n cle sta- tistiska tabellernas strhlltastare, frmnvisa bilclen af cleii fullkoin- ligaste underiii %lighet och brist pA cliig,ziicle Itraft.
Vi ha mecl iidr dr: ^ ord fAtt det klart och tydligt I~evisndt, att i liela clet sociala ma- skineriet ' kviniian Sr en f: ~ktor, soin ej bör tagas inecl i rak- il ingen.
Men det finns ju andra oii1r8cIen iiloin det mänskliga lifvet Rn det snnlhiilleliga och niateriella, skulle inte tilliifventyrs cleii kviiiliga egenarten kuniin konima biittre till sin riitt inom nbgoii nf dessa andra?
Fåfänga fragi!
Hur kan man tanka sig att nAgoii kndu af de brister, som vidlhda den kvinliga iiaturen skulle und- gB en forskare af dr. Elon Wikinarks kynne och skarpblick!
Hittills ha vi lyssnat till sociologen och statistikern, nu &amp; r det anatoinen, fysiologen, filosofen, nioralisteii som talar.
' I den sista afdelningen af sin bok ägiinr sig förf.
åt den tacksamnia upp- giften att förlrunna clen Irviidiga förnihgans iieclerlng iifvei~ pli, intelligensens och moralens oniriicle.
Och det ar h5ï vi nu skola föl ja hono~n.
Vi nall&lt;ns dr: Lmats liiiige och slticliligt förbeï&amp;lcla upplösning eller det rnonient i kviuiiorörelacns historia, c18 iincltligeii i~fslöjm- clet af iptrigens hemliga triiidar kommer att försiggh.
Ett par scener af gripmde clrainatisk effekt Aterstkr dock Atit nuinera ' sa haiiclgripliga iiieclel som preseiiteranclet af siffror och stiitistik inte iiro använclbara, faller af sig sjiilf.
Nej, nu giiller clet icke en inateriell utan en idkel1 vRrdesiittiiing, friiin därför iiiecl Nietzscl~, ' Weininger, Möb.ius och - Ellen Key.
» Kvinna, k8nn dig sjBlf » - ropar förf.
och staller den sannings- spegel han Ilinat af ofvanstiencle auktoriteter nied obeveklig sträng- het för vira .ögon.
Först slryiiclar h m att rycka intelligensens gloria fr3.n kvini~aiits hjiissa.
» Inga livini~oii; ~iii~i str %la blmcl iriiiils1rligheteu.s eviga », cleiiiia frökcii IGys bekanta aforiei1.1 kan ssttas soin motto pb det kapitel, som ägnats At kviniinii inom litteraturen, koi~sten, veten- skqml.
Utan skoilsainhet gAï förf.
kviiiilan iii p&amp; lifvet.
Haii tvingar OSS att meet djup blygsel och smsrta böja \; im hiifvuden inför den.
obestridliga sanningen, att v5rldeii icke s1; Adat nAgon kvialig Mulinmed, Getlie, Beethoven o-cli - vi böi-a viil tillagga
- niigon Elon IYikuiark.
Och Iiur inyckct iner förkros~ai-ide blir ej detta faktum, ila förf., ~it~erop: ~nde Ellen Keys utmgo, konsta- terar, att » betriBande bildningsmöjlighet kvinnorna allt sedan renas- sansen varit ininst lika gynnsamt ställda som maniien ».
Ja, iiro inte i det stora hela v %ra chanccr niycket större an deras?
Har icke varlcleii, den offentliga opiiiioneii nied pressen i spetsen, etiitt fardig att b %ru det kvinliga geniet - ifall det funnits ett sikdant - i triunif till ryktets tempel?
Visserligen förneliar ej var förf.
alldeles, att under tidernas lopp en och annan kvinna i andligs förmögenheter hiijt sig öfver rnhgden.
Neii hvad bevisa dessa enstaka fall?
Vtaii betiiii- kande stryker herr IVikniark ett tjockt streck iifver dl kvin- lig intelligei-isproduktion i alla tider och i alla länder, i för~issniiig oin att viirlden darined ingenting förlorat.
Och hur liittköpta iiro ej, siigcr lian, de fralngilngar, soiii kriniian tillrällat.
sig giirskilrit iiioili litteraturen, den konstart, s o i ~ af sint1 utöf vitre kriif ver ett SH niycket ringme mHtt af skapande kr&amp;, fantasi och originali- tet an t. ex. iiiiilarkonsten och nmsikcn, och diirför star den krin- liga begA.Eningeii iiarinast!
Och hur förtraffligt ar ej kvixioaxis litteriira procluktion anpassad efter deii stora publikens tanko- tonzma och ytliga smak, hur lättförklarlig diirför den » penning- succks », soin kvinligcz pennor kiiniiat skryta med!
Sej, bort iiicc.
den illusionen, att författminnor med s. k. världshistoriska namn, - vi kunnn ju exeinpel~is tanka pil en ni: iiie cle Stael, eii George Sand, en George Elliot - kastat niigon slags glans öfver de na- tioner, som sett dem födas!
Bort med den förestiillningen, att ett visst tomrum skulle uppstil i litteraturhistorien om de blacl, som fyllts af kvinliga pennor, alldeles slopades!
Det är niallgs sadana ganila inrotade fördomar och förestdliiiiigssiitt, som förf.
till » Die Prniienfrage~ obevekligt sliter itu.
Med kviiiiian inom öfriga grenar a£ konsten, liksoni inom veteiislrapen, gör han naturligtvis processen kort.
S&amp; ateratir d i inorden!
Dar vAga vii1 ~i stackars tillstukade Evas döttrar höja vbr prnila, vissa om att afgii iiiecl segern?
O nej, iifveii vagda i den etiska ~iigskMen ha vi befunnits för 15th.
I anseende till att f. n. cinorn kvinuokretsar den högre moralen hos kvinnan besjunges i s&amp; höga toner », anser.
förf., att en kritik öfver derina mord %r s&amp; mycket mer af nöden.
Kritiken tycks dock ej vara grundad p&amp; sjalfständiga forskningar i ämnet utan företriidesvis PB uttalanden af den ofta anlitade svenska författa-
rinna, hvars fördomsfria blottande af sitt köns svagheter gör henne till en aAdaii oskattbar ariktoritet.
Stdr kvirman moraliskt högre än ixailnen?
Nej, hör kvaci Ellen Key Iiiiroiii siiger: » l \ lA.ngï?, niiiniiiskor hoppas att kvinnan i det offentliga liftet skall visa en högre moral iin mannen, emedan hon i privatlifvet iir s i mycket biittre.
Afan hänvisar pA de 70,000 svenska miin, dömda för brott, mot de 4,000 brottsliga kvinnorna, eller p&amp; de 20 procent män, som i våra storstiider försummat att betala skatt, under det att endast 5 procent kvinnor gjort sig saker till samma försumlighet.
M&amp;.
man glömmer i sistnänuida fall., att kvinnor af samma saml-iälls- och åldersklass - unga ogifta arbetare, so111 endast nied svårighet kunna uppbringa skatt - icke äro skatt- sky1dig: t.
Man glöninler i förra fallet, att nar mannen af nöci eller njutningsbegär blir en tjuf, kvinnan är en inskrifven - eller ännu oftare en oinskrifven prostituerad.
Man glömmer, att nar nlannen i ruset begår en förbrytelse, ej sällan vårdslöshet och kalt i hemmet drifvit honom i dryckenskapens armar, man glöm- mer, att nar mannen mördar af svartsjuka i regel en kvinna bragt honom i raseri och att, när han gör ett olofligt tillgrepp, en hustrus eller älskarinnas lyxbegär och anspråk drifvit ho- nom därtill.
SA är kvinnans hand ärligare an hans, men icke hennes öga eller öra, icke hennes läppar.
Det finnes icke nkgon brottslighetsstatistik öfver äretjufvar:!
:) .n Inför ett sådant vittnesbörd från » en af de våra » måste vi, menar förf., alldeles förstummas, och naturligtvis gör vi det.
Vi viga endast det lilla blyga inpasset: » Nar i de manliga fallen frfigan: ' Ou est la femnie ' aldrig utelämnas, hvarför glömmer man, beträffande de kvinliga att spörja: ' OCi est llhomn~e '? » Herr Wik- niark svarar troligen: att den senare fragan icke ingHtt i det all- inanna spriikbruket.
Och äfven däri har han obestridligen rRtt.
s * * * Hittills ha vi sett kknnans yttre jag skärskådadt i förf: s nied matematisk noggrannhet inriktade teleskop.
- (Som en p- rentes bör dock hiir inflickas, att förf., med den för hoiiom egna ' storslagna ringaktningen för att vid sin f orskning föl ja gamla upp- *) Citatet %r direkt öfversiittning frbii f6rf: s tyska tolkning, Iivnrför det ej orclqpniint tortle stiiinin: i, iiieci origindet, Iivilket jag fijr tillfallet.
cj Iitlft till linnds.
.
trampade stigar, alldeles f örbigtlr kviiinaii sAsom D hemmets pra- stinna », liksom han liimnar det utnötta slagordet om wclas ewig u-eiblicher &amp; t sitt ratta viirde.)
*) - Aterpt~r att komma till roten och upphofvet af den inkonsekvens i skapelsens hmnoniska sam- iiimhang, som heter kvinnokönet.
Det iir nu var doktor griper till clissekerknifren och med ett skickligt dvägdt snitt blottar kvinnans hufvudskltl.
Och i likhet.
med iningen stor anatom före honom uppclagar han att densainma, jiimföïd med mannens, inneh8ller ett försvinnailde ringa mioitt af hjärnsubstans.
Ja, nikr man hör hur litet vi, kvinnor, dlt frlin seklernas början i den vägen f %tt nöja oss med, är d e t fOr~A~lailde, att vi i mknsklig utveckling hunnit s i pass som vi gjort.
Förklaringen - och väl också ursiikten - till den krinliga ofullkomligheten ligger emellertid har.
Hennes hjärnas beekaffen- het gör, att kvinnan nödvändigt maste misslyckas som samhiills- medlem, som konstniirinna och vetenskapsidkerska, som morahk individ, hiir ha vi ändtligen pudelns kärna, orsaken till hela kvinno- rörelsens ömkliga fiasko.
I följd af hennes njuggt tillmiitta hjärn- ämne, %r en grans satt för den kvinliga perfektibiliteten; hon sthr dar hon stAr och fåfang är hennes möda att nå ett högre plan.
Hon representerar massan, genomsnittet, stabiliteten; mannen per- sonligheten, originaliteten, variationen, genialiteten.
UtgAende häri- från är det nu förf.
utvecklar sitt system om de s. k. svariabi- litetslagarna 3, eller sin stora upptäckt pil det social-filosofiska om- rRdet, hrilken steg för steg förbercdts af det föreggende.
Men frniii- stiillningen blir iiii s&amp; djup, att rltminstone en stackars kvinnohjiirnn svindlar d&amp; tanken söker följa den.
Ett simpelt referat iir ocksil har otillriickligt, livarför jag för en gang vill begagna mig af herr Wik- inarks egna ord, d. v. s. de han själ£ aanrndt i den ofrnn omtalade tidningsserien, dar - han lyckliggjort en norrlaridsk lasekrets med et t estrakt af sitt stora verk.
Dessa slutord lycla: wSB oförenlign som begreppen massa och genialitet iiro, s5 oförenliga iiro ocksti, begreppen massa och personlighet.
Ilett: $ iir oberoencle af tid och uppfostran.
l!!
k ~ i n l i g inassa har i afse- ende på kulturviirclena inga andra kvaliteter a11 en manlig.
Skiil- naden ar endast att hon iir mera ren iiiassa.
De stora variationerna, originalen, upptiickn var (1cnn Ati OM, *) Att förf.
ined mycket liitt Iimcl i sin ii~idersöluiiiip f: ir öfvcr (leii riittslign siclan af kviiinofri7ga11, %r ocks8 i irgoiien fallande.
Troligen 1i: w han ansett att Ingen gifvit kvinnan sin fulla ratt och mer till.
de ' skapa varden '.
Men ju fjärmare dessa ligga, ju mera ofver- gripande de äro, desto mera karaktärs-, kanslo- och tankekraft fordra de af dem, som stA dem efter, och desto löjligare synes frhi detta plan all könslighet.
Nyligen har nian upptickt en specifikt-kvinlig egenart, en ' kvinnans genialitet ', so111 skiille skiilik3 nyn viirclen ht miinnislrosläktets lif.
Af dessa nya värden h a vi hittills ingenting sett, och vi fh säkert icke hiiller se nA.got, ty clet gifves icke två sorters varden, trots Ellen Key.
PB de trans- cendentala höjderna gsller i gjupaste mening Gathes ord om de himmelska gestalterna, som ingenting veta om man och kvinna.
Ilen som icke kan franitriinga hit, skall icke förhiifva sig, i det han säger, att viirlclens ände för honoin ligger narrnare.
Vill kvinnan verkligen intränga i mann,zkultureii och niocler- iiisera den, så har hon att begifva sig in i värdenas arma.
ZIvar- för iir hon iiiinu icke konimen?
I-Iiir hälsades alltid hvarje kom- inande med ett stumt och profvande handslags.
Nar man laser dessa djupsinniga satser, föresväfvar en visser- ligen det bekanta tänkarordet s o m det dunkelt sagda etc. », men clet långa talets korta mening stSr icke desto mindre klart för ens sjals öga.
IGra 15sarinnor ocli medsystrar i olyckan, vi kviiinor iiro massa och ingenting annat; niassan uppslukande individen.
V h t existensberättigande ar darmed förnekaclt.
Domen iir h %rd och förmildras knappast daraf, att donmren icke visat nggoil niannan~iin utan låtit fördömelsen gli u t öfver hela kviimo- slaktet, till ocli nied öfver dem af oss som man trott skulle höra till de utvalda.
En liten ljusglin~t i mörkret skymtar dock.
Fran den manliga öfverlägsenhetens Åreskuta, där nå.gra af cless högsta representanter trona i enslig storhet, räckes oss n %digt, en fingerspets.
Förutsatt att en kvinna skulle mäkta skanka niänni- skosläktet d g o t som kommer » inom värdenas arenan, lofrar dr. Wikniark storslaget att ta oss under pröfning.
Vi f&amp; vara tack- saninia för detta inedgifvande.
135rinecl niii ocksi min lilla viclriikning nied dr. Wiknzsrks opus vara dslutad.
Att jag icke iakttagit den allvarliga ton och I~Alliiing, som liöfves behancllingen af ett lardt verk mi gärna rnedgifvas.
Men sanningen att säga SA möter en vid genomläsanclet s E detta arbete så mycket af skrattretande beskakenhet, att nian ej.
39s t kuimnt taga det seriöst, fast811 förf., bland annat han tillvitar oss kvinnor, afven sager oss sakna sinne för humor.
Den humoristiska syiien p&amp; dr. Wikinarks undersökning af kvinnoffrlgan iir ocksh det enda försonande i detta misch-masch af hoprafsade fakta och l h a d e eller ejalflagade teorier, hvilket uppträder med en vetenskaplig undersöknings alla ansprhk utan att fylla iiHgoii af dess betingelser.
Just denna anspråksfullhet, anspråket på att ha laggt ett tungt viigande ord i ett af inän,sldighetens viktigaste spörsmål hm gjort, att dr. F \ Tikmarlrs arbete ej kunnat lämnas utan afseende pil dessa blad, allra hälst son1 det %r afsedt att upplysa en utländsk publik om den svenska kvinnorörelsens stiillning, en upplysning, som i SA m h g a afseenden ar missvisande.
Detta också som en förkla- ring; pH den viil stora plats denna kritik kommit att intaga i Dag- nys liirdt anlitade spalter.
Arbetets brist på reda, iirlighet och värdighet i ton, gör det soin vetenskapligt verk värdelöst.
Till n8gon allvarlig diskussion föranleder det icke.
L. D-n.
Kvinlig betjäning p i utskänkningsställen.
Föredrag i Finsk Iiviniioföreiling.
Denna frAga har gifvit nykterhetsviinner och.
filantroper i olila liincler mycket att t h k a på.
Alla äro ense om önskvärdheteii att betjiiningen p&amp; viirdshus och restauranter, där starka drycker ut- skänkas, icke borde utgöras a£ kvinnor 1) för kvinnornas egen skull, 2) för kunderiias skull.
Den som iir öfvertygad on1 rus- clryclreriias fördiirfliga verkningar ser, ej garna att kvinnorna, hvilka n ~ a n vant sig att betrakta son1 cle sedliga iiitressenas vaktare, agna sig At en verksanihet, som består i giftets spridande.
Dess- utom iir det klart att kvinnorna p5 denna plats äro utsatta för n3812ga och stora frestelser.
En tysk servererska pH ett utskhk- ni.ngsst %lle har i en broschyr (Der sociale Notstand des I&lt;ellnerin- ilen-Rerufs, Leipzig 1896) gifvit en noggrann cletaljskildring af en geaomsnitts-skankjungfrus dagliga lif och mrs Devereus Blake i sin » Fettered for Me » (Nem York 1586) gifver en sorglig, men p;.
verklighetsstudier grunclacl bild af servererskoriias stallning vid de Iiigrc knf6ernn .. Sjjiilffallet &amp; r dock att kvinnornas närvaro kan
eggs till saviil större ini-iinndigande af rusdrycker som till osedlig- lighet.
Det iir mecl ett ord en viixelverkan af ondt, hvari ser- vere1: skorna sAvii.1 soin kmiderna deltaga.
hlrliiga röster Iikfva höjt sig f ör Atgiirdeii att geiioni lagförbucl: hindra kvinnor att taga tjiinst p5 ~tsk~iiknii~gsstii11eii.
Meii clels ar detta ur priiicipiell syiipunkt förkastligt, dels skulle ett s&amp;dan.t knappast .leda till önskadt resultat.
Om en förbudslag i detta sy: Fte skulle fas till st.And, sa skulle samhallet därmed h a h a fast- slagit sin rätt att förbjuda fullvuxna kvinnor utöfva ett lagligt yrke.
Ty hur i-iiotbjudancle än utskiinkiiingen är för oss iiykter- hetsv&amp;aner, så iir det en obestridlig sanning, att det är en af la- gen tillaten näring.
Afven om nigot skulle vinnas rned ' ett sadant förbud, sa vore därigenom en farlig väg betradcl och lronsekvenserna skulle blifva olycksbringande för kvinnorna.
Icke för deras skull, hvilka därigenom blefve brödlösa, ty deras antal kan i v8rt land lrnappsst vara större än att t. ex. nykterhetsföreningarna skulle.
genoiii energisk saiiinianslutning kunna skaffa dem mnat arbete.
Men det finnes n i h g a yrken dtir kviiinornas närvaro, p&amp; deii låga sedliga iliv % sanihallena ännu befinna sig, kan anses medföra mordisk fara för ' dem och för männeii.
Sh till ex. förbjöds natt- arbete vid fabriker för kvinnor i Frankrike p % dessa grunder (- niedan krogar och bordeller stodo öppna).
l: stallet för att ordna arbetet så, att de moraliska farorna skulle minskats, faim mail det bekviimare att afliigsna kvinnorna.
Bi hafve inga garan- tier för att icke turen h o s oss ocksa skulle komnia till öfrigs yrken, sedan början en g h g är gjord.
, &amp; len icke nog härnied.
Samhallet skulle genom en dylik förbudslag rörande kvinlig be- tjaning ytterligare understödja den redan nu r %dande fördarfbriii- gmcle bikten att » med mannens moral är det icke s&amp; farligt ».
!i ?y nQgon betjiining skola ju utskäiiknii-igsstiillei~a hafva, och sjiilf-: F: dlet skulle inän clA träda i stallet för kvini-ioriia, ja Ilvad vari-e iir, unga gossar skulle iiaturligtvis för prisbillighetens skull niilitas.
Men ii; fveii on1 nian gillar principen om sikskilda skyddslagar fiir kviiiiioarbetet och %r angeliigeii att tillii~-iipa den friiinst p&amp; ett SH förkastligt arbetsoiiirAclc soin utskiiiikningen, - hvacl Iini: vim- nits, om sa skulle ske?
» SA liinge krogar fi.niias, s5 skulle iiga- 11 % försölia 1criiigg; " l eii dylik förbuclslagw, aniiiihker e11 af 1necl.- lemi-iiariia, i en för clennn frR,gas utreclinii-~g tillsatt koi-iiitci: i I h g - Jai-icl.
wDet vanligaste blefve, clels att servererskorna skulle upp- triicls som kunde]: p i lrrogt~rnn - betalade af viiraen - eller som.
hans » gästser » i hans S. k.
» pi: ivatsaloiigei: ».
Det senare iii- triiffar t. ex. i Berlin vid cle restauranter inecl kvinlig betjiining, hvilka af polisordningen iiro tvungna att stiiliga Id.
10 - ' $ei.ii.t.- tas i den i början af cleiina artikel niimiida broschyreii.
De ser- vererskor, hvilka ingå p&amp; detta beclriigeri, heter det viclzlre, äro af en 1; " lngt sämre kategori iin flickorna p&amp; stallen son1 f A 1i8lla öljpet anda till kl. 2.
Dessa bo i huset, inedaii de förra egentligen in- finna sig för att skaffa sig kunder af ett almat dag bland cle. '
manliga besökande, med hvilka de sedan följas åt bort.
Dettn slag af servererskor betrakta saledes utskänkningen endast och uteslutande som föreviindning för att f&amp; lefra ett dhligt lif.
Man måste niimligen härvidlag ovillkokligt särskilja mellaii servererskorna, hur s v h t det an faller sig för en nykterhetsriiii att göra dem riittvisa.
; ifven inom detta yrke finnas siimre och bättre individer, kvinnor, livilka.
pii ett eiillsamt sätt hrrf va gAtt oskadade genom elden.
Helt visst hafva vi litet hvw erfarit detta.
Ja, jag vhgar saga, att bland de mest sympatiska, redliga och aktningsvarda arbetande kriniior jag yiitriiffat, st&amp; för iiiitt ininne tvenne kvinnor från detta arbetsoinrlide, hyilbet jag szl djupt missaktar.
3Ieu det finnes säkrare bevis fiir detta pAstående an blott personlig erfarenhet.
I England har den kornite, soul ofrm niiiii- nes, framkommit med Atskilliga intre~smta upplysningar om skR.iik- jungfrurnas ställning.
Därur framgAr ock, att i motsats till h ~ n t l man hittills tagit som ett axiom, den manliga betjiiningen p i ut- skanknings~$ällena sänder en högre procent till fängelserna an dcii kvinliga.
.
Ar 1901 uppges i statistiska redogörelser för fiingelrierii: i, i landet, att bland de kvinliga fAngarna fiiniios 13, hvilka förut haft anstallning vid krogar och rusdrycksutskankningar och 7 ~ i t l värdshus, hotell och restauranter.
Bland de manliga fhgarnn funnos 59, som haft anstallning vid krogar och rusdrycksutskiink- ningar, 65 vid hotell, vardshus och restauranter.
Siiledes är total- summan för kvinnorna 20, för mannen 114.
Antalet manlig och kvinlig betjäning ar vid Englands värdshus- och utskänknings- ställen 50,129 kvinnor och 61,552 man.
Shledes ar denna akil- nad proportionsvis mindre än skillnaden mellan procenten i f5n- gelserna.
L %t oss icke invagga oss i falskt hopp.
SH lange de bittra rötterna: rusdryckerna och den lfiga uppfattningen af kvini~m finnas kvar i sanlhällena, så länge vore förbud mot kvinlig värda- husbetjaning endast ett dhligt palliativ.
Rusdryckerna skola bann- lysas som njutningsmedel.
hien diirnied Kr icke nog.
Ty rus- dryckerna ensamt skapa icke föraktet mot kvinnorna, njiitnii-igs- lystnaden och det orena begäret, de koinrna dem blott till utbrott.
Roten ligger djupare.
Se p % den flirtation, som ofta nog försig- gAr i vattenbutiken, i nykterhetskaféet, med hotellstiiderskaii, ehuru hvardern parten %r fullt nykter.
Det vittnar A ena s i h i om ett hejdlöst begär att behaga till h ~ i l k e t pris som hälst, och 5, andra sidan om en djup missaktning inot det kiin, soin af en viss klass nian anses vara till endast för mamens skull, en miw- aktning som dagligen och stunclligeii trader i dagen mot kvinnor af liigre inen äfveiz högre samhallsklaaser, blott de senare iiro obeskycldade, sibom t. ex. om kvällarna p A gatorna.
Slutligen erinrar jag om att det funnits fall d&amp; figarinnor af npkterlietr- viirclshus blifrit bötfällda för koppleri.
Det, enda som geiiom lagl~ucl k: m och bijr rcy$xis Hr iiiiiidtlr-,
higas anstiillniig vid iitslräiiki~iiigsstnIleil.
Iliirom inläi-i~nades ock p " Finsk IGnnoföreriiilgs niihbllan till lmdtlagen 189 ' 7 en petition i tre stånd, Iivilken erhöll stiiiidermajoritet, i-nen icke allerhögsta stndflist; else.
Denna Atgä@ vore önskviircl, ty sam- hallet har obestridlig ratt att ingripa skyddande iiiir det giiller att bevara nlinclerAriga niot inoralislc och fysisk filra.
Garncz nzecl- gifves dock, att iifveii denna, ' itg %rci vore blott ett palliativ.
Ysaii skall sättas till roten och vi ffi ej förtröttas att arbeta intill tri&amp; det faller.
Men, frbgar nhgoii, hvad kunna vi göra tills detta n1&amp;1 iir u8dt3 - I England har inan inrattat klubbar och föreningar för utsklinkniiigsställenas kvinliga betjiining, där man genom bibel- klasser, men äfven genom förädlande nöjen, lii~iiiing, föredrag m. nz.
söker intressera deni för lifsets högre och ädlare sidor.
För iniii del tror jag detta förfaringssiitt knappast skulle g % hos oss.
Där- emot böra kviiinoföreniiigcxr, arbeterskefackföreningar, kristliga för- eningar af unga kvinnor söka bibringa de unga flickorna en s k dan syn p % lifvet, så mycket sjdfaktning, och framför allt till- fällen till bättre yrkesutbildning på andra arbetsområden, att de kunna välja sitt arbete och icke frestas att betrada utskänkningens viilaflönade men slippriga bana.
Att uppfostra det allniänna AskAdningssättet p % denna punkt ar det viktigaste.
Såsom svar ph en förfrågan af mig till en bänd nykterhetsvän i Amerika erhöll jag följande uttalande: # Be- träffande denna frhga kan jag icke säga att vi numera på länge haft svhigheter, ty allmänna åsikten Lir att utskankning ar en förnedrande sysselsättning för kvinnorna, och ehuru intet lagförslag existerar, finnas vid krogar och utskänkningsstiilillen i regeln endast nisnlig betjiining s.
Ett bland de intressantaste uttalande~sorn afgafs till den redan njimnda komith i England, var det ' som liknnades af priis- teraas nykterhetsförbund i Londons biskopsstift den 21 juli förlidet As.
Det lyder: » Med afseeiide 6 den fara, som ligger i hvarje 8tgärcl som afser att stiinga arbetsområden föt kvinnor, och.lilrasR nled hiinsyn till de faror som skulle hota de gossar, hvilka blefvo anviinda, om kvinlig betjaning skulle förbjudas vid utskiiinknings- stiblleina, lir förbundet af den Asikt, att hufvudsaken iir att berecl: ~ kvinnorna tillfsllen till biittre förvsrf och icke att petitionera hos parlanlentet oni afskaffandet af skiinkjungfrur.
Förbundet vill arbeta för att Blderii höjes, vid hvilken kvinnor äro tillhtna att bekläda sddai~a platser, hvarjiiinte förbundet vill anvlindcz allt sitt infly tmde pb att alln~snna opinionen och kvinnorna sjri.1 fw s k o h anse detta nrbetsomricle son1 oli.mpligt för kvinnor ».
, y
Litteratur.
.
Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran och dess verk- sam het.
Den verksamhet, som utöfvas af Sce) ~.sku sullsknpet för n! / kter- 7iet och folhp~fostrn~t %r icke si % kand, soin ilen borde vara.
Det ar darför kanske icke obefogadt att fasta nppn~iirksainheten ri (l den redogörelse för dess verksamhet, maj 1 ' 302-innj 1905, ~ o i n nyss utkommit.
Man finner daraf, att sällskapet sed: tii 1902 genoiu konsul Oscar Ekmans storartade frikostighet blifvit satt i tillfiillc att betydligt utvidga sin verksamhet och framförallt kraftigare arbeta för malet: folktqpfostrnlz.
Man hm sökt i i i fram clit p5 olika vägar.
Sällskapet har fortsatt med utgifvandet och spridandet, at ' sina oftast förtr5iffliga smilskrifter - hvilka gratis erhtillas pii fiir- bundets byrlt af den, som vill verka för deras spridning - inen vid sidan daraf har det gjorts åtskilligt för att främja folkbiblio- teksrörelsen: utriistat och uthgrdt vanclringsbibliotek, utgifvit en katalog på böcker, lampliga för folkbibliotek och åtagit sig att med 25 % rabatt förmedla inköp till dylika bibliotek, ett erbju- dande, som ganska flitigt tagits i anspriik.
Jämte nykterhetsskrifter har en serie áIlmannyttiga smhkrifter börjat utgif~~as.
Till dessa hör » Den lilla ' nAönsBoken~, en utoinordentligt trefligt uppställd och sakrik liten handledning, och dit borde val äfven egentligen rak- nas Sofi Nilssons, Matlagning i enklare henz ».
Att denna senare med förtjusning mottages i enklare hem vet jag af egen erfarenhet.
Att hoppas ar, att denna serie snart utridgas.
Smbskrifter i halso- v5rd skulle utan tvifvel med glacl j e inottagas och kui~iia giira stor nytta.
Afven förelasningsrerksamheten har under den gilngna perio- den varit liflig.
Föreksningar ha hAllits s8relrildt för ungdom ricl skolor och lägerplatser.
Vidare har sällskapet, och detta ar icke dc11 iiiinst betydelsta- fulla delen af dess verksamhet, börjat upprätta vandrande - skolkök.
Lotten Lagerstedt lämnar en varmt och lifligt skrifven redogörelse för sällskapets verksamhet i detta afseende.
Frestande kunde det vara att citera ur hennes skildring, men (16 det lilla häftet ej kostar mer an 1.0 öre är det räl ej förmätet att tro, att h w r och en, som kr intresserad af saken, tager recln p i hennw redogijrelse i dess helhet.
Ur det cirkulär, som vid skolkökens igttngsiittaiide utsiilidcs, bar jag emellertid att f5 nnförti, fiiljande:
» Svenska siillskupet inottager giiril; ~ alla iipplysi.i.ingar om de Atgiircler, som blifvit vidtagna och Iiimpligen synas böra vidtagas för framjande ' af, den sak, hvaroin här %r friiga, liksom det önskar triida i förbindelse med harför intresserade personer; siirskildt vore siillskapet tackeaiiit för anvisning p&amp; sådana platser, dar behofvet af vandrande skolkök iiib anses triingande.
Så liingt dess medel tilltita, iininar sallskapet genom utsändande af egna skolkök bidraga att fylla behofvet af stidana och vill med afgeende p&amp; deras pla- cerande gärna begagna sig af inkomna ~iipplysnjngar.~ Freclrikn-Rrenier-Förbiinclet har nyligen bildat kretsar i lands- o~: teii för att dar verka för Förbundets idéer.
Det förefaller, soiii on1 siirskildt inom det .området de båda sällskapen borde kunna ined stor fördel samarbeta med hvarandra, hjiilpa hvarandm att göra arbetet praktiskt, sii att de kanna sig g,$ frainit mot det stora mAi, de bida satt sig före, svenslm folkets uppfostran till sedligi~ ii~ii~.iiiiskor nlecl en stark kiiiisla at ' eget ansvar och i stiii1-1~1.
att fijïvärfva sig en tryggad stallning i sanihallet.
B.
C ' YIZ.
Böcker med skånska motiv.
Lifvets Roster a f Elisabeth Xicylemtierw Weuster.
» Gifta sig för pengars af ~Velln h70rr.unZl.
Anna Elisabet Lindon af Ellew Wester.
Den nyare svenska skönlitteraturen, stidan den representeras af v %ra kvinliga pennor, har en viss tendens till lokalpatrio ' tism.
Selma Lagerlöf har ju liksom i ett par stora underbara bilder- böcker afslöjat för oss först Vikmlaiids och sedan Dalarnes biir- ligheter, och Norrlandsnaturen inecl dess storslagila sagonliittacle skönhet har inspirerat Alfhilci Agrell, Mathilde Roos, Maria Rieck- Miiller 111.
A. författarinnor.
Att döma af innevarande Ars litte- rika produkter kunde nian niistan tanka sig att SkAne vore pro- vinsen pA modet, ty ej mindre %n tre af vara feminina skribenter framtrada, med böcker, byggda yii skiinska motiv.
De arbeten, som här sammanförts under ofvaiist8einde rubrik, iiro hvaranclra emellertid sa olika, att de niistt och jämt bafva något annat gemen-.
samt an landskapet, soin framskymtar p i deras blad.
ElisabetW- Ifi.~ylenstierlzn- IVenster har kallat sin bok)) Infuets Röster ».
Den är en historia om skknskt lierrg %rdslif i nllmiinhet och sar- ekildt om de t ' vA sista telningarna af en adlig ätt, hvilken öfver- lefvat sig sjalf och inte har kraft att sl % nya skott i den sunda och kraftiga lifsströni, soin utifrån tillföres den, och som skulle komma ~lifvets röster, a t t genjuda p&amp; nytt inom fidiekommissets åldriga etenmilrar.
Den ene af bröderna, Magnus Malmstierna,
representanten för de D trstte rnn~iclz., soiii kanna med sig sjiililfw att de ha för gtn~innlt blod i sina Mror, 5.1 ' siirskildt känsligt tecknad och blir, trots sin lifsleda, kanske den mest lefvaiide typen i hokeii.
Hjältinnans gestalt förefaller däremot cii sn~uln uppkoi~- struerad.
Anmiilaren ar ej kompetent att bedöma liiiruvida (lut skånska sällskapslif, som intager en ganska stor plats i I) crattelseii, %r Askadligt btergifvet; ledig och liittflytande %r emellertid skilii- ringen.
Arbetet vill dock tydligen vara något mer an blott för- ströelseläsning, det har en del allvar p i bottnen, om ock ej sam- ladt i nagoii tanke af större bärvidd.
Från Elisabeth Kiiylenstiernas dampade och eleganta saloiigs- roman till NelZa ~Vorrvalls a Gifta sig föl- pengars ar spriinget ganska stort.
Den sistnämnda boken framträder, efter hvad det vill sy- nas, med helt smA litteriira ansprak och fyller ej heller nggot mera rundligt tilltaget mått i detta afseende.
Den hemtrefliga, i allmogestil hållna omslagsteckilingen betecknar novell~jamlingen som en rad bilder ur folkets lif, och de hinnande hjiirtan, som lysa bland sbondrosorna~, skvallra oiii att kärleken &amp; r bokens genoni- gående tema.
NAgon psykolog är förf.
e,j, i~risterna i detta fa.11 framträda i synnerhet i den langa inleciningsberiittelscii, som.
gifvit samlingen sitt namn, men hon malar s k h s k t hvardagelif ron niaore och.
på ett lugnt, okonstladt satt, som talar oni förtrogenhet med folkets vanor och förhallanden.
I den sista berättelsen, som hanl- tar sitt stoff fr8n ett inackorderingsstille i hufvudstaden, har förf.
försökt sig p % eii annan genre, meii när hon lanïnar den miljö, dar hon ar mest hemmastadd, nedsjunker skildringen till reii obetydlighet.
Elle18 Wiesters sista bok bär namnet » Allisa ElisnOet L i d o u » och llandlar om en skinsk landtflicka ur ett medelklasshem, framstallcl som typen för ungdomlig oskiild och oförvillade rättsbegrepp, hvil- ket likväl icke hindrar att hon vid unga hr med otroligt siiii sainvetsbetankligheter och ganska bråflmogeii seiïsiialisni ger sig in i ett ömt förhPtllande till en gammal gift professor och endast genoni sin praktiska friiktan för följderna hindras frin att öfver- triida den grans, son1 leder till ett fall i yttre mening.
Anna Elisabet skiljes med krossadt hjärta f r i n professorn och lefver sedan ett stilla och händelsefattigt lif i sin fars hem, meil hoii har mistat sin tro på lifvet, och hvad som inte gör saken biittre ar, att hon synes hänvisad till ett endera hopplöst trivialt ellcr tämligen depraveradt umgänge.
Bokens hjältinna har dock iiiinu en stor lifserfarenhet att göra.
Hon föralskar sig inyo, tleiina gång i en snörrätt exemplarisk ung man, som icke besvarar hen- nes böjelse, men som likväl tillför hennes inre iuaniiiska en sorg- blandad rikedom, hvilken ger henne moet att tyst och rerigiierad fortsatta sin eilsni9ma väg genonl lifvet.
Detta brottstycke af ett männiekoödc iir skildractt med sikcr hand och pii ett ganska talangfullt satt.
Stilen iir fullt personlig, och en typ eller en situation stallca ofta i fii ord lefvancle inför
oss.
Men trots cletta hör boken till dem, som man helst såge blifvit oskrifila.
Dess litterära varde är nämligen icke SR iitort, att man härvidlag frestas att tillainpa » l ' art pour l ' art-teorien, » och till sitt innehiil1 hör den samman nied den stora kontingent af niitidsskildringar, Bon1 i sin blaseracle och delvis krassa lefn~ds- vishet synas särskildt ägnad att ytterligare reducera den smula lifsniod, som de sena tidernas barn till afventyrs ännu ha till sitt förfogande.
Det enda, som i denna ytterst negativa bok tillför lasa- ren en positiv behållning, är dess allra sista del, som p % ett.
kans- ligt siitt ger uttryck bt en hängifven ömhets förmåga att utveckla en miiiinisl~osjäl, afven i cle fall dar den s. k. lyckan icke vinnes.
Dessa slutkapitel göra, att vi skiljas från Anna Elisabet Lindon med en viss grad af sympati, som hon förut alldeles icke lyckats ' afvinna oss.
4 F. z. '
Från revolutionsdagarna i Finland.
1 den valdiga revolutionära rörelse, hvars vå.gor för narvw- raiicle g&amp; högt i vårt gamla finska broderland, ha, Eiom naturligt ar, 8ven landets Icvinnor blif vi t indragna.
Att kvinnan politiskt börjar raknas med bevisas bast daraf, att i den deputation pä 7 personer som valdes på, det stora medborgaremötet den 31 okt.
i IIelsingfors, med uppdrag att bringa ryska generalguvernören och senaten det finska folkets ultimatum, äfven var insatt en kvinna, fil.
d: r fröken Thekla Hultin.
Shom första talare på ett tvenne dagar därefter d de » koi~stitiitionellas i Brandkårshuset sammankalladt inöte och cllir de deltagande raknades i tusental, niimlies afven.en lwinna, fil.
d: r fröken Rlailcki Friberg.
Hiifvudsumm,zn af hennes lhnga, ined lifligt bifall hälsade andragande var, att)) den väg som borde anslås var den lagliga, tillika utvecklingens bana.
Men i clen nya framtid Finland gick till mötes borde ocksa kvinnorna medr " (Z k ilas. » Ur I~elsingforstidn.
» Huf audstadsbladet » f ör ' 7 - 1 5 nov.
ma liiirmed några detaljer aE Finlands kvinnors deltagande i det stora frihetsverlcet meddelas.
Som bekant var det genom en generalstrejk, hvari hela sam- hället tog del, det finska folket först manifesterade för sin frihet.
Hur väl denna j~ttemaiiifestation var organiserad får man.
ett begrepp om, d % man erfar den roll som bl.
a. den kvinliga delen af studentkåren däri spelade.
Så heter det därom: P % ett tisdagen den 31 oktober hållet möte iits %go de kvinlign stzcdenterjza en komitb, best %ende af tvenne medlemmar från hsarje
afdelning, hvilken komite skulle h a h a till uppgift att i ekono- miskt och sanitart afseende bispringa fattiga af strejken lidaiide familjer.
Denna komit8 konlpletterade sig omedelba.rt n-ied 1 S kvinnor från arbetareklassen samt n %gra kvinliga studenter s i att det Blef för densamma möjligt att i och för sin blifviindc verksamhet indela staden i 13 distrikt samt för hvart och ett a£ dessa tillsätta en bestyrelse, bestå.ende af två kvinliga stiiclenter och en arbetarekvinna.
1 % detta satt konstituerades de k u i d i p xtude~~tenrns vti.lgörsnhets- ock sa~zitetsnfdel~iii) tg, hvilken snart riikilado mellan sju- och httahundra medlemmar samt utöfvade en s&amp; iii- tensiv verksamhet, att den dagligen gifvit sitt bistäid at flere tusen personer.
Vä.lgörenhetsafdelningens arbete har hufviidsakligen besthtt i utdelande af matpoletter och besökande af fattiga, af strejken lid ' mde familjer, %t hvilka: utdelats matvaror, v d och petrol~um, blott i iinda.ntagtagsfal1 penningar.
At en af iikbetareledame ha i skilda poster öfverliimiiats ej mindre an 4,000 mark, hvilka medel hufvuds,zkligeii anvfindts till upprattande af smil folkkök, afsedda i frainsta riimmet for kvin- iior och barn.
Den i dessa kök till buds stiiende niaten skulle i främsta rummet förtaras % stallet, men kimdc i undmtagsf: dl iifven sändas till hemmen.
blatpoletter ha utdelats i siiïekilda delar af staden af viilgörenhetsföreningari~as medlemmar.
Tjänstgöringen H välgörenhets- och ~anitetsafdelniiigens kuiisli har handhafts cif 40 kvinliga studenter, siilunda att under da garn; ^ 10 rot gången under 4-timmars perioder ombestyrt vakten, hvillren iter nattetid utan ombyte handhafts a£ 10 personer.
Sanitetsafdelningen leder sitt ursprung från en miiidre l~ro- visorisk, af ofvannamnda kvinlign studenter bestiiende delegatioii, stationerad i en i studenthuset iiirattad sanitetsstation.
Denna öfver- togs niistaii omeclelbart af stadens ' liikare, hvilka dessuto-n inriit- tade sju särskilda, synnerligen omsorgsfullt orgmiieera.dc aml~ulans- statioper.
A hvarje sanitetsstation tjiinstgjorde tv8 liikttre, tv5 iitl~ilclarie sjuksköterskor samt dessutom nAgra kvinliga biträdeii, hv: trjäiiit e ii den i studenthuset befintliga stationen hvarje natt tjiinstgjorde tio läkare för att vid Lehof rycka ut.
Saniteteafdelningens ceii- tralkomité med sate i studenthuset hade till uppgift att förse d u olika ambulansstationerna med nödigt !örbancismaterial, instru- ment, b %rar ni.
m., fördela tjänstgöringen samt i alimiiiihet öfrer- vaka det hela.
För att bispringa de kvinliga stucleiiterna och lakarna organi- serade öfverste Gordie, som i början var studentmilisens chef, eii d tjugufem savolaksare bestilende förening, Eöda korset, hvilkeii snabbt utvecklade sig, sa att den senare bestod af omkring tvii- hiindra m, hvarsf två tredjedelar studenter.
Föreningen, soni haft sit-t hufvudkvarter i studenthuset, utsände tjiinstgörande till samtliga ofvannämnda valgörenhetsanstalter och till sanitliga am- bulansstatioiler.
Vid Röda korset ha cliirutöfver varit anstillda
sarskilcla personer, hvilka fran stiideiithuset utsiinclts o m dagen hvmann,m timme och om natten hvar tredje timme för att efterse det allt stod väl till, ?I de skilda stationerna.
Hur utornorcleiltligt stor ofTervilligheten under cle Iiistorisl.rt~ dagarna vm inom alla klasser visa8 bl.
a. d i r af att för inrii.ttancle: ~ f en särskild anibulansstation innehafvarna af Kamps hotell mecl största tillmötesgAende ställt hotellets rymliga kafblokal till far- inaciekaildidateril,zs clisposition och därjämte öfverliit till deras begag- iiancle nödiga möbler och sängkläder, skilcla mottagningsrum samt trenne tj6narinnor.
Hiir ordnades ocksi pA otroligt kort tid en station med 10 sangar, 3 operationsbord, 3 liikare och 5 medicine kandidater.
S@l natt som dag handbacles vakten af 54 manliga och kvinliga farmaciekandidater.
Utom de kvinliga farmaciekan- didaterna ha vid stationen varit anstallda 6 sjiiksköterskor.
Apote- karna Ilade gifvit gratis till stationen alla tillbehör, hand1aiidei-m hacle skänkt tyg, nilar, saxar, lyktor m: ni., hvarjiinite sarskilda liikare ställt sina instrumentsamlingar till anzl~ulansens förfogancle.
Sedan ändamAlet mecl strejken, enligt cle konstitu tioiiellas &amp; sikt, viinnits, stingcles enligt daron1 gemensamt fattaclt beslut valgören- Ilets- och smitetsafdelningen Röda korset samt läkarnas och.
farmaceuternas anlbtilansstatioiier officiellt.
.Dock f ortfor ett par afdelningar att Zven efteråt privat bispringa, zf strejken lidande personer.
Jiimsides inecl, eller riittsre stick i staf mot clen stora folk- rörelse, hvilken slutat ined Hterstiillancle af den lagliga ordningen genom tstumanifertet af den J: nov., har .gitt en annan, sarnhiilllls- iipplösande, det socinldeinokratiulia partiets.
Dettas foeter1: ~nds- fientliga och till dels våldsainina uppträdande - det » röda gar- det » - har naturligtvis haft inflytande p&amp; skilcla förhållanden inom sainhallet.
Rlancl annat har ' tjii~prinnekireii daraf varit lifligt beïörd i det iiider strejkdagarna » röda gardister » och andra personer sökt ined hot och vild tvinga tjanariniiorna till strejk i heniinen.
RIAinga ha likit sig lockas att 1iiin.na sin tjiinst, hvilket allt haft till följd att sedan nu ett relativt lugn jnträclt,)) tjiina- riimefrilgan » bland Finlands hiismöclrar blif vi t ytterligt I~rannande.
» Tjiiinarinneföreningens x ordf. f röken Mina Sillaiipiiii har dock för- klarat att föreningen icke hade nAgon del i tj5na,rinnestrejkeiiJ hvilken af densamma p i det högsta ogilladeg.
» Husmoclersför- bundet2 har A sin sida p; ett estra möte protesterat mot de hem- fridsbrott och intriiing i hemmen, eon1 föröf vades uncler strejk- veckan.
: i:: i: * ' Vr kvinnosakssynpunkt viktigast af deil sista tidens tilldra- geleer i Finlanci &amp; r dock den politiska rösträttsfrAgans upptagancle pi dagordningen.
I utkastet till en tvAltan~marrepresentation som utarbetats af den s. k.
» Svenska partidelegationens D utskott finner inan bl: n. följande yrkande:.
,
» För valratt till aiiclra kaumrtreii fordras ingeii anrian kvdifi- kation an iipyniicld 26 Ars lilder .. Kvinna medgiEves valratt, dar- vid icke gift kviniia unclantagen, da ingen anledning finnes till dikt undantag.
» Icke desto mindre har Finlands kviiinor aliset t sig uppkallade att taga sig an denna sak.
Deii !f nov.
höll Kcii~~~osnksfö~ ' b~~~ / det; C ' ltioaen med anledning af kvinnornas röstriittsfriga ett talrikt be~ökt möte.
Ordföranden relaterade, huru det nyligen utfardacle iiianifestet innehöll ett uppclrag %t landtdagen att för Finland utarbeta en representationsreform p % grund af principen om allmän och lika rösträtt.
Detta uttryck borde ju innebära rösträtt iifven för kvin- norna.
D % emellertid öadant ej siirskildt pkpekats, vore fara för handen att det komme att tolkas sasom giillande endast mannen.
Till förekommande af en sidan tolkniiig borde kvinnorna söka uppbjuda alla krafter.
Det gällde att vara vaken och söka spridu intresset för saken i niöjligast vidsträckt.
mått.
Ett förslag, som i så.clant afseeiide framettillts, gallde anordiialidet af rösträttsiilöteii öfver hela - landet, vid hvilka möten en delegerad för hrarje ort skulle utses för att vid ett gerneiisainl möte i hufndstadeii iiar- mare förbereda saken.
En lifiig diskussion utspann sig och saken förordades variut af alla upptriiclaiicle talare och talariiinor.
Särskilda tilliigg till förslaget gjordes af c1: r M. Friberg, red.
A. Furuhjelin, cl: r T. Hultin m. fl.
Diskussionen resulterade i följande beslut, hvilket eederi~iertn.
iitsiiiidts i form af ett » upprop till Finlands kvinnor ».
» En representationsreform med tillänipande d deii allrniiiinti, och lika röstrattens principer ar att för~anta.
Det är af den största vikt att kvinnorna konima i åtnjutande af sanima medborgerliga rattigheter som männen, d. v. s. rösträtt och valbarhetsrätt, och att detta gifvetvis skall galla skval de gifta soin de ogifta kviii- 110r11,2.
Denna riitt kan pii inga n i h k l i g a grundcr föriiekap.
Att f or tfarande, ännu sedan alla niiiii beviljas röstriit t, hiillit kviniiorna, utestangda f r b denna medborgerliga ratt, 170re en oriittfärclighet, som förr eller senare skulle hiinma sig ~ja.lf.
Meii besittandet och utiifvandet af röst- och valbarhetsratt ar icke nllenast en mänsklig rättighet, det 5s tillika en oefrislig saili- h511sylikt, Iivilken kvinnorna lika si litet soni mannen kunna strafflöst undandraga sig.
Ty kvinnorna böra veta, att cïfven clc stii i ansvar fijr hurudant det samhiilleskick ar, d hyars art och ordning fosterlandets välfärd beror.
Konmer nu en urtima laudtdag till st, ' incl, s&amp; iiro Irviiinorii: ~ tyviirr, likasoni förut,, genom den ännu gällande grundlagens be- staimhgar - i hvilkas nedskrifvande de ingen del haft - ute- slutna frhi deltagande i lösningen af denna i deras framtida st511ning så djupt ingripande frbga.
Vi rna cliirför nu göra allt hvacl i vår förmåga sthr för att ' vi genom den blif vaiicle lczncltdagens beslut inAtte blif va insatta i de ineclborgerliga rättigheter, f rhil livillitt inan hittills hkllit oss ite est ii ng da.
.Kvinnosaks !örl.
) uiidet Unionen, som under en liingre tid be- 1.1andlat clenna för oss alla SA viktiga sak, och soni.
vid möte deil 9 inoveinl.jer iitaii n~eningsskiljalrtighet beshi ti t omfatta clen all- niiinna och lika rösträttens principer, tager sig friheten att enligt vid nyssnii,mnda möte fattadt beslut, l-i,2rinedels få föreda föl- jande tillvagag,ående: 1) att lrvinnorna siiv51 ii landsbygden som i staderna samlas till mötsen för att öfverlägga i frågan on1 kvinnornas röst- och valbarhetsratt på den allmänna och lika röstrattens grund, hvarvicl de gifta kvinnorna böra medräknas; 2) att dessa.
möten, skvidt möjligt, föranstaltas pk samina dag söndagen den 26 noveinber; 3) att vicl dessa möten fattas en resolution, soin tydligt rit- trycker mötets beslut om den i fråga varande reformen; 4) att vicl dessa möten utses en eller tv5 delegerade, hvjlka aga att utan vidare kallelse infinna sig vid det möte i Helsingfors lörclagen cl.en 2 december, soin Unionen föraiistaltar för företagancle it,!
viclare Atgärder i fr %gan; 5) att kvinnorna antingen som enskilda eller genom cleputn- tioner infinna sig H medborgare- o2h valmöten och där frarnstc22l.a sina yrkaiden samt söka åviigabringa att dessa niöten uttala sig för att den allmanna och lika röstriitten ovillkorligen bör till- urkiinnas: %ven kvinnorim; 6) att interpellera vid valniöteii utsedda kandidaters st8nd- p u n k t i f ~ 5 i ~ s a ~ m n t a t t pK dlt siitt söka verka diirl-ilin a t t för deasamnia gynnsamt stiimda medborgare till landtdngsman utses.
Helsingfors den 14 noveniber 1905.
~brenin~smeddelande.
Fredrika-Bremer-Förbundets stipendieinstitution.
Hos stil) eilclieiiii.in~icIe~l fiiiiirts till ansölinii i ?z ?zcm dcrz 15 j ' eOmu~-i 1Wo ' följsiide stipendier: 400 kr.
325 lir.
260 kr.
200 kr.
200 kr.
för för för till för Fr hi AlL~ziimn stipz~lieJ0sulea: studior i triidgkdsarlti tekt1i.r (Stockl~iolins st: icls stip.)
; ordnad Burs i fjii.cIerfiiskötse1 (Sorrbotteiis stip.
); sji~kvArc: lslriirs vid Sttbbntsberg (VWerbottens stip.
); l %rariiineknrs i huslig ekonomi (Viisternorrlniïds stip.
); kurs vid foikskoi~iirariniiese~ii1ari~111l (J~ntlnllds stip.
;
200 kr.
för sjii1; v: " lsclskiirs (, Jiiii-it1: iiicls stip.
); (Vii,ri~ilxiicls stip.
); 200 kr.
för kurs vid Högre Iiirari~neseinin~~riet 22.5 kr.
för sjukvkdskiirs vid Böcls korset: (\ iiistma1ila1ic1s stip.)
; 200 kr.
till liirirnriiiiiekiirs i Iiiislig ekonorr~i (Göteborgs osli Uol~iiis ' stip.
); 200 kr.
till sjiikvSrclskiirs (Göteborgs och: Koliiis ' stip.
); 260, kr.
För hirs i triidglrclsskötsel (Skaraborgs stip.
); 200 kr.
till I~oklinclerikiirs (Ostergötlancls stip.)
; 300 kr.
för kurs vi3 folkskollarnriniieseri~iiiariiiii~ (8öclerii~aiil~iicls stip.
); 225 kr, till h i r s vid folkskolliirariiiiiesemii~nriiiiii (Gott.lands stip.
); 825 kr.
till kiirs vid triidgRrclsskola i Blekinge (Blekinge stip.
); 200 kr.
till ordiiad kurs i barnavbrcl (Kristianst~cls liins stip.
); 400 Itr.
till kiirs vid Privata Iiirxriiineseminariet i IAiiad (Malinölnis stip.
); 860 kr.
till kurs vid I1ögi.e 1nra.riiiiiesemiiinriet (Ropparbergs stip.
); 300 kr.
till slöjdlii.rnriiiiieltnrs vicl Nii.es (Uppsala I#iis stip.
);.
800 lir.
till sjiikvhi.dskiirs (; l ' önköpings Iiiiis stip.)
; 200 kr.
till sjilkv~~rclslinrs vid 8oli: aIien-imet (hkborgs stip.)
; 400 kr.
till ordiixcl kurs för triic1ghrcls: ilsters konservering ocli frJriidling (Orebru lails stip.)
; 300 la:.
för stiiclier i iiiiriiigsiiiriiie~ias kei~ii och inikroskopi vid utliiliclskt iiniversitet (fritt stip.)
; FrOii l~o~aationsfo~zcl: 500 ocli 400 kr.
Pör iilecliciiiska studier.
Niim~are iipplys ?iingar imgLeiide stipeiiclienizt k i i l i ~ ~ erl-~AlIas s .al Stipeiï- iliejiistitutionens sekreterare, Tegnérlunclen 6, Stockl~olfi~ Från s k i l d a hål.1.
De kvinliga telegrafisternas petition.
' L.ppreptitle $inger ' hm: i dei~iia tiilslxift tagits till orda i de k \: illlig~ 1; elegrafisteriiw sak.
Utvecklingen KF deras ph sisttt fire11 i mer a11 ett af- seende, kringsl&lt;iiriia .i~ !trcsie~i har inon1 dessa spalter steg för steg följts; kh-eiis st %lliiing torde diirför var: &amp; tillriickligt klargjord för att eii resumd af tleii petition,: soiri af telegrsfister~ia ii yligeii fraullsgts för telegrafstyrelseii, Iiiir k: tii]: i-iec1dela.s utaii nggr: % vidare koiiin~enta.rier.
Petitioiien rör sig 011-1 ile kviiiliga statioiïsföresttid ?r1it1.s stillniiig oc1.1 1öiioQörin: oLiier och viiiicler sig mot cleii niivartra1id.e niiorclniiigen, enligt Ii \ lil- koii elet eiidast; finnes en tj#iistegracL för kvin1ig: t telegrafister.
Petitionii.rerna anse, att de kvialiga förest8iiclariia, i likhet inecl ile inanliga, böra upptagas sAsoiri en siirskilcl klass vicl sidm a£ cleii bitriidancle t,j&amp;nst.epersoiialeii.
Med afseende på aflöningen för kvinliga stationsförest8ndme anföres i petitionen, uaclex Aberopa.de af do %nuu förmånligare aflöningarna.inom
postverket, att enligt den nlliniiiiast radande iippfattniiigeii inom den kviii- liga statio13sföresthdarekAren borde en begynnelselön af 1,700 kr., Iivnrnf 500 kr, i tjBnstgöringspeiini~ign~:, med tviinne Alderstillagg, hvnrtdera 5, 150 kr., icke röna st.ntsinnkteriiws inotstand.
: T. nu angifvet syfte: tiihRlla petsitioii %rernn till sist, ntt.
styrelseii iriPitte föresl: ~ frninstiillmcle nf proposition till riksclqen.
e Ett dislgussionsmöte ined aime: nkvii-inaiis politiska röstriitt, agde cleii 23 nov., p i iiibjiidan nf för saken intresserade, rinn i Folkets hiis.
1nlediiingsför.edraget hölls nf fru Frida Steénhoff, hvilken diiri uppstiillde frHgmi: ~13vnrför skola krin- norm vii.iita.
' ?~ - I: den dlrpA följande liflign ocli till clels ganskn hetsiga c ' lis1~iisuionei.i del togo en miingd shviil mliii som Ii~iniior.
Mötet sliitntle~ ineil: mtngantle nf följande resoiiitioii: allötet niiser tiden nu vara inne för Sveriges kvinnor att beg~rn er- li&lt;~llniide %f politisk röstriitt samtidigt iiled ilen blifvande röstr#ttsiit,viclg- m&amp;iinen; ningen för m&amp;nnen ocli pi % lika villkor som £13- och cliirför viidjar mötet, dels till cleii nuvarande regeringen, clels till cle olika partierna och dels till de enskilda riksdagsrniiiinen inom sAviil Första som Anclra ksiiiii~nren, att samtidigt med röst~rättsutvidgningen för iniinneii utverka alliniin, lika och direkt röstrtitt Bfven för kvinnor., Beslut fattncles diirph on1 tillsnttnntlet af en IioinitB, för ntt rlritvn snlwi frainat.
DA af gmska natiirliga skal i förhAllandena icke initierade niAste siitta hxr onmainnda möte i snnibnnd med förei ii ii igen för kviiliians politiske röst- bör Iiar betoiias, att cletsnininn icke nnordnnts af cleiina förenings I Stockholms fattlgvårdsnämnd har iiii för första gfiiigen en kvinnn, nsinligen fröken Gertriid af Klint- berg, blifvit insntt till siiypleant.
DA alltsedan 1859 1wi11na i %@ valbarhet inom fnttig \ lHrc.lsii %in~icIeii, kan det nlecl fog siigns, att.
veclerbörnnde icke, fiirlinstat sig vid till8nipningen nf Ingeiis bokstaf i Ii&amp;- herordn fall.
Kvinnan i kommunens tjänst.
Yitl stac1sfiilliiiBkt; iges saiiimantr&amp;de den l dec.
iiivaldes i Stockl~olr,rs s t d ~ a~.betsförnzecllhg fyra kvinnor: näiidigeii soii1 leclninot, för arbetsgif- vare clirektrise~i för G.ranc1 Hotell, fru Wrilhelininn Skogli med fru J. W. Bergin, iignriniia .n£ Aug.
Bergins spegel- ocli glasiiiastare~~erkstad, soni suppleant.
80117 leclamot för nrbetarnn fröken Alina Jiigerstedt, tobnks- arhetersli: ~, sned fröken M: i.rin Wallin, l.~okl.
) iiiderska, soni suppleant.
Böcker för %am och .ungdom julen 1905.
Årets litterära, julmarknad skall icke liimna (len evenskn ung- domen lottlös.
Att döina af de rcdnn fiiïdiga alstren vill det synas soi-n om det för de unga siirskildt afsedda facket skidle komma att rymma en ganska riklialtig och viirdefiill samling af nyttig och nöjsam lektyr.
Ja, för dein, som under Arens lopp följt med denna slags litteratur, ar det piifallande, i hrilken grad dess niva höjts så val till inneh811 soni till utstyrsel, ett otvety- digt bevis p % att den censur, som i ungdomens intresse under de sista tiotalen s % oförtrutet och samvetsgrant fullfiiljt sitt gransk- nings- och ransningsnrbcte, icke varit förgafres.
Härmed en kortfattad resumé af de oss tillsiinda ungcloms- böcker, som hittills hunnit bli genomg %ngna.
.
Bland klnssiska verk, apterade för uiigcloni, förtjänar f ö r ~ t att markas: Don Quijote friiin la iIIanieha, » Cervantes odödliga master- verk^, sasom den stående termen om Don Quijote lyder.
Bo- ken visar sig verkligen, trots de tre hundrahren som förg8t.t frtin dess första framträdande, vara i besittning a£ den lifskraft, som endast de klassiska verken aga.
Med itskilliga andra lrlassiskn arbeten har det ocksk gemensamt den tvifvelaktiga förmanen att hdva gjorts till föremg för mer eller mindre lyckade bearbetningar, afsedda att passa för skilda tider och olik: &amp; d r a r.
Föreliggande omskrifning för ungdom, rerkstalld af Frans Hoffinanns vana hand, förefaller i det hela väl utförd.
En viss fläkt af klassicitet %r p&amp; ett lyckligt satt bibehtillen.
En- dast har och diir har bearbetaren (eller öfversattaren) rikat 1); villovägar, shsom d&amp; han låter Don Quijote begagna sig af shdana uttryck soni: » Hur f-n skall jag veta det? », hvilket i sanning later illa i en spansk sextonhundratalsriddares iiiun.
Boken torde lampa sig bast för mera försigkommen ungdom, yngre barn njuta natiirligtvis endast a£ själfva afrentyren, medan de snillrika tankarna och den djupsinniga satir öfver fantasteriet och bond- slugheten, som ligger förborgad i teckningen at!
de bida dr %pliga
hufvudpersonerna, Don Quijote och hans trogna vapendragare Sancho Panza, fordra ej SA liten mognad son1 villkor för ett tiil- ägnande.
Till sainnm kategori som ofv~~~stAende hör Atala.
Beriitt-else af Fra17,coi.s Rend de Clmteazlbrind.
Som kanclt Rr sag denna be- 1: iittelse dagen Ar IS01 och redan året därpk utkoin den i en svensk.
öfversattniiig.
Den kan med skal kallas ett barn af si11 tid, uppfylld som den Yir af sentimentala kiinsloyttringar och granna naturbeskrifi~ing,zr, inen den ar på samina gA.ng kand föl: att ha &amp; t adelt syfte och innehalla upphöjda tankar.
Onatur- lighet vidlader dock innehållet och formen ar så pass föraldrad, att v8.x tids ungdom troligen i alliniinhet till nöjeslasning hellre väljer skildringar, som ligga den nRrinare bdde i tid och uppfatt- ining.
Sasoin en 1Rnk i litteraturhistoriska studier har clen ju alltid sitt intresse och värde.
13åcla dessa böcker iiro illustrerade; den senare efter G. Dork i bans kända manér.
Ehuru rubriken ger förestallning om ett fosterliindskt inne- lirlll ar det, som bekant, från hela världsl~istorien den välkända af Carl Kastmail redigerade folkskriftserien Svenskt folkbibliotek hemtar sina motiv.
Bland dari under Aret utkomna Lefnadsfeckningar markas skdnna öfver Elisabet a f Österrike, &amp; pintius Loyola och Hakwin Spegel.
Inom Skönlitferafur f örekomma Stycken p6 vers och prosa samt Sfigan om Doktor Henrik Faust, alla utom den förstnamnda bear- betade eller berättade af Carl Kastman.
Bland lefnadsteckningar .. förtjänar sarskildt Ebba Ranzsays skildring öfver » Elisabet af Osterrike » att papekas, samma histo- riska persoizlighet som tecknats i en annan af julens beriittelser: » Konungabarn s.
Vi £A.
har en särdeles sympatisk och lefvande skildring af JTristian 11: s framstående och fromina drottning.
Vid 14 Ars Al- der - allts8 ännu ett barn - förmäldes hon nied den 34-årige Kristian II (af oss kdlad Tyrann) och hennes tioåriga aktenskap j7ar uppfyllclt med lidanden af allehanda slag, hvilka hon dock bar med ett underbart kristligt hjaltemod och en klokhet och ett förstbnd, som icke stodo i förhiillande till hennes stora iingdoni.
Ehiiru hennes lif eiiclast omfattade en kort tidsryind, kan det sagas ha varit 1Aiigt genorii det stora n~tltt nf lidande och ädelhet, soin clet inneslöt.
* Som » Idassiska », ' .icke ur, ' ilderssyiipunkt utan efter den rang- plats de sedan en del Ar tillbaka iiitaga på iingdoinens bokhylln, kan följande böcker betraktas: Geijerstams » Mina pojkar », nu ut- gifven i tredje upplagan, med illustrationer af Ottilin AcZelborg, en bok, on1 hvilken intet nytt kan eller behöfver sagas, samt '
Lt@a af professor J.
A.
Fries, denna ~aclrra skildring fran lifret i Fiiimarken, däri fantasien kanske spelar in val mycket pfi.
ycrk- lighetens bekostnacl, men hvilken Iiinge hört till uiigtlomalitter,ztii- i: cm » standard worksn.
I hvilken grad detta iir fallet bevisas bast af att en andra upplaga af den s ~ e i i ~ k tolkningen a redmi vis: at sig vara af behofvet pflkallad.
Till de » gamla » men ständigt lika nya böckerna hör afren Masterinan Rertdy eller Skeppet Pncifi ' s f " 01 * ol,yrlimu7e.
Kedan I900 f örelag en » ny förbSttracl upplaga af denna gamla PITarryats- bok.
Den blef clii p % det varmaste rekoininenderad af Fred- rika-Bremer-Förbundets bokkomit&amp;.
I Ar uppenbarar sig samma bok i en Bnnu nyare och, man bör viil antaga, annu mer förbiittrad skepnad och kommer otvifvelaktigt att hälana iiied samma gliidje af deii unga iifvcn tyrslyatria.
liiselcrets, fik hvjlken den ii.r afsedd.
, Franist bland brets nya iifr-en ?l / rsóurke~ torde kiinna ~ 5 t as t Kapareii.
Berattelse f ?&amp;&amp; stritlerm om Vdsfirdien af Bic71art7 ~ V e l m r - der.
Författarens namn ar i och för sig en tillräcklig rekom- ~nendation för detta arbete.
Berättad med den för Melandcr utmärkande friska och medryckande stilen, intar » Kaparen » blni~d julens iihentyrs- och förströelseläsning en rangplats, ej minst clarför att den utom egenskapen af att vara rolig, äfven äger den för den ungdomliga läsaren sa beaktaiw~~arda förtjänsten att om- fatta ett stort antal sidor.
Den dryga volymen med sin karak- tiiristiska vignett och sitt vackra tryck är en stdeles viirclefull julgAEvn &amp; t den ven ska ungdomen.
Peder Nost soin sfyrii~li.il och kung.
Af T ' ctlfer (- ' lwisbzas.
Ofrers.
i &amp; niniandrag ffrA.11 de danska originalen rfityrniai~d Most och # Kong Peder,, &amp; r en annan rolig gossbok.
Fiir ett par Ar sedan utkom i svensk öfversattning ~Peder Most.
En duktig pojkes historia », som af Fredrika-Ereiner-Förbundets bokkoini t6 erhöll ett gynnsamt omniiinnande.
Alla vänner till (len raska sjönianspojken få, nu tiluiille att följa hans vidare öden, solil iiro af skdigen ovanlig art, ja afrentyr ar det iiigcn brist] b l i i denna bok - det bör m m fijr resten pi.
titeln - i~ïhgniil- jonärer, nïänniskoiitare, trollkarlar, o. s.
T.
Andan i boken Tir öfvervagande god, men hvnd iuaii skulle vilja miiiiirka iii.
den nliiagd svordoinar, som besiittningen pA Angjakteii 8wdl ht&gt;- gagna sig af.
Visserligen torde ett mustigt sprAk vara vanligt bland sjöfolk, men mindre lampligt att an~ancla i en iingdoinrbolr.
Af mer blandadt inncht " i.11 ar Dcnn sista Hortensicrn.
Kul- turhistorisk beriittelse " f r h den roinerska kejmrtidens början af dr. R. Sclioener.
Ofvers.
frdn tysknu.
Den romerska k (ajanr- ticlem första skede, som bildat rainen kring ett Oriikneligt antal romantiska fr,zmstallningnr, liar har gifvit ~toff till en: j
ungclon~sbok, diir åtskilliga historiska personligheter, såsom kej- sarne Augustiis och Tiberius samt Iloratius och Virgilius m.
fl., upptriida på s ' kådeplatnen.
Det rikhaltiga materialet synes vara behamclladt med insikt och detaljkiinnedom och bör i och för sig erbjuda intresse för vetgirig ungdom.
Sjsilfva berkttelsen bju- der också p&amp; en hel del spaiii~ande afventyr, ehuru boken ur litterar synpunkt Br obetydlig.
Den utgör emellertid en oskyldig och ratt underhållande förströelselisning.
Svensk ungcloni, i siirskildt clen stockholnwka goss- och flick- skolevadden skall troligen med stort nöje taga del af cle verklig- hetsskildringar, soni bjudas dem i Kaiiirr~tlif och skolpojksliisto- rim af Erik Pallin.
De h a ju sjalfva ofta spelat en roll i ailt detta: seglatser i skSrg %rclen, nyårsvalca på Skansen, faclcelf&amp;rcl p&amp; skidor till Djursholm, » terriinglöpning » med start fr %n Idrottsparken, kam- ratmöten, försvarsfester, fotvanclringar o. s. v. Författaren har, som han låter oss först % i sitt företal, varit en med i den glscla skaran, och till sina kamraters uppbyggelse &amp; r det nu han uncler ofvanstAende titel presenterar i bokform de ögonblicksbilder han en gång inecl pennans och fotografi- kamerans h j g p uppfhgnt och strött omluing sig i diverse ung- clomstidningar och tidskrifter.
- Den n5.got krystacle kria-stilen gör viil, att den afsedch n~untralde effekten inte allticl uppnås och minst kanske dar afsikten, siisom i ~k01p0jk~historierna, ar som.
miirkbarast.
Men förf.
har ratt: det ar icke ur » litterar » synpunkt cle smA slrisserna; böra bedömas, och den ungdomligs publik för hvilken de iiso afsedda gör.
clet nog ej heller, clen komnier ilog att uppskatta dem efter deras ratta ~iil-de, d. v. s. som en natnrtrogeu bild af clet nu 1ef.cmide, unga Sverigen.
E ' öï små flickor från ' och med 11 år bör I!
' i~iriiljeii Biwreii, beriittelse för ungdom af Elise SoderLm.d, (Saga), 1.
@ / / resan, bli en mycket viilkommen julklapp, allra helst som det lofvas dem en fortsattning, troligen till niista jul; för gossar torde de smS Bfventy- ren, fjiillvsndringar i regnvader och förirringar i clen mörka norrland- ska skogen, trots den spiinnande uppränningen, förefalla vii1 tama, och likviil ar det tv&amp; srng gossar soni, utgöra berittelsens bast teclmade och psykologiskt iiitressantaste personer.
Sverisk: ~ originalberattelser för ungclom m.ed svenska motiv hiilsas alltid mecl nöje och hvad som har bjiides oss är en trefljg verklighetsskildring om svenska förhillanden, svensk natur och svenska barn, en shdan vi alla k8nna igen, iifveii oin man ej varit nog lycklig att lilrson~ familjen Barren, pappa, mamma och barn, f&amp; företaga en » fjiillresas och vistas en hel hiirlig sommar i Jämtland.
En del af Mnjn Söderlzcnd i ett mycket behagligt manér ut- förda illustrationer föröka bokens varde.
V h a grannland ha i &amp; r som så mangen gAng förr riktat VHP bokmarknad med Atskilligt af varde.
Ett n~ycket framst8ende rum bland ungdomsböckerna intar Konannaagabairai.
Berättelse af Sophie B~eian.
Illustrationerna af dmn.
E.
N m c h.
Denna danska bok har son1 original redan blifvit behancllad i Dagny.
Af denna recension frarnghr, att det ar ett historiskt stoff - Kristian 11: s och hans drottning Elisabets gripande lefnadseaga - Forn här pii ett fangslande och vackert sätt blifvit framstiilld.
Anmiilarens d5 uttalade förhoppning att » Konungabarn)) matte hitta viigen till Iniinget svenskt hem komnier utan tvifrel att besannas, då bo- ken nu föreligger i en för den svenska ungdonlen tillgitngligare form, narnl.
p&amp; deras eget modersm&amp;l.
En annan frfix danskan öfverflyttad bok ar Etma Inelan.
En liten savoyards roman af Adolf Lavysted.
Den ar friskt och varni- hjärtadt skildrad och med det humoristiska och rörande SA jiimnt fördeladt, att det bör tillfredsstiills s3va.l allvarligt som muntert anlagda unga läsares smak.
Den lilla saroynrdgossen, som kom- mer vandrande p&amp; sina smK bara fötter till Paris, obekanta öden till niötes, är visserligen en viilkand typ men ej mindre syinpa- tisk för det, och hans gode van och kamrat apan Rr med sina putslustiga fasoner säker om att bli allas favorit.
Tyvärr slutar det hela tragiskt, ja onödigt tragiskt skulle man tycka, i fall det nu inte hörde till traditionen att sm % savoyardgossar d s t e frysa i h j a på Paris kalla stenliiggning.
Rörande och s m k lustig på samma gling ar slutscenen, d&amp; den lilla apan, viil inlindad i fosterfaderns enda varmande kladespla.gg, som ett annat litet hittebarn lägges p % vridskifvan till hittebarnshuset, dar h m fin- nep huld och skydd, under det att den lille hemlöse savojarden själf somnar in för alltid på trottoaren utanför.
Hittebarnsinstitutionen med den vridbara cylindern, dar mö- drarna osedda i n i f r h kunna lagga sina smR barn för att få dem öfvertagna af den offentliga barnav&amp;rden, torde visserligen afren i Frankrike höra till en, 2fvervunnen stAndpunkt, men det gör ju ingenting till saken.
» Utan hem » 3r i alla £dl en mycket iri- tagande och rolig bokyo med alla förutsättningar att slå an bhde på unga och gamla.
Från Finland kommer det till oss niigra Drag anr iljuremas lif.
Tecknade af O. M. Reuter, e. o. professor vid I-Ielsingfore universitet.
Dessa skildringar ur cljiirviirlden äro viil närmast afsedda för den nbgot försigkomna ungdomen, men de skola dock säkert med nöje lasas iifren af barn från l1 k 1 2 års-rtldern, som äro intresserade af zoologi och giirna vilja läsa nbgot mer i detta arnne, än hvad skolböckerna bjuda.
Samlingen verkar kanske vid ett flyktigt genombläddrande niitgot hopplockad, men vid grundligare läsning hittar man snart den ena verkligt intressanta biten efter den andra.
Litet svag i jiiniförelse med det öfriga förefaller den första biten &gt;Drag ur våra husdjurs sjalslif », som
viicker en alltför stark förnimmelse af att man hört ungefär clet- samma förut, berattadt pR ungefar samma satt.
Boken onifattar tre delar, hvilka ursprungligen lroinmit ut hvar för sig.
(De Irunna afven fortfarande erhållas i skilda band A 1: 25 bandet).
Haraf förklaras kanske det egendomliga för- hallandet, att bokens första del har sanne papper och följaktligen afven sämre reproducerade illustrationer an de tv8 öfriga, samt att ett par tre af illustrationerna förekomma på tvH skilda ställen i boken.
Såsom en annan ganska förarglig egendomlighet må namnas, att i de tvenne skildringarna » Dunkla g&amp;tor » och » Sniugg- leriknep inom insektvärlden », Båda i första delen, nummerhan- visningen i texten till illustrationerna blifvit fullständigt tokig.
Meii detta ar ju smAsaker.
Boken är val värd att studeras af alla ungdomar, som Aska att blicka in ett grand i lifvets niånga gåtor.
Den norska författarinnan Helene Lassen är väl kand ibland oss genom sina kacka skildringar fran den lilla prastgArden uppe i norska fjällbygden.
Den bok, som nu föreligger i öfversiittning, U r barnens viirld, s r s h o m titeln anger, narmast afsedd för barn.
Det ar ej så förfarligt mycket som » hiinder » i den värld, dit vi föras in, men det ar en gliidtighet och lefnadsfriskhet öfver alltsainmans, som gör en godt i sjalen, och de barn, som ha.
sin varelse i denna viirld, ha minsann inte trrrikigt.
De ha cle härligaste skidbackar i världen, för » har är sjalfva skidafventyrslandet, de Aka kälke.
pA skaren hela fjället utför och sin skridskobana ha de uppe på sjalfva högfjaIlets topp, en slcridskobana som kan » mata sig med Kristianiafjorden)).
Och s&amp; ha de sina djur, först och friimst ha de sina djur, f f ~ r och Iinndar och kattor och höns i 1Anga banor.
Djurhistorierna iiro b&amp;cle de flesta och de roligaste i samlingen, - nijrcket lustig ar skildringen af kattorna - och den lilla trefliga, boken torde diirför vara sarskildt välkommen till mycket d juriil- skande barn.
Dockalskande små flickebarn ha sitt speciella ka- pitel i slutet på boken, ett mycket roligt kapitel, som beskrifver leken i dockskåpet så fantastiskt och lockande, att litet hvar kan f&amp; lust att g ö k en titt ditiii och se dockan Matilda %dansa halling N.))
Till si st iibgra ord om Sagosn~~zli~zga~~~zn.
En bland de bästa för aret ar Sagor och fthbler.
Af Hugo Gyllamler.
Med illustrationer.
Som man blifvit van att finna Iiiugo Gyllanders namn under nhgra af de piggaste visoraa och biista sagorna, som under %rens lopp prydt vara julbarnstidningar, öppnar nian hans till julen utkomna sagosamling med ett niistan på förhand afgifvet omdönie.
Man finner vid bladdrande i boken mer 511 en gammal bekant, som redan tillvunnit sig ens sympati, shsom t. ex. » Lille Pers vaiidringx, och den ypperliga visan)) Nar
' krakan fick ärfvas, och man gör nya bekantskaper af samma goda skrot och korn, Sagorna kanske ej alltid nå upp till visor- nas ursprimglighet, men äro ~iikert and&amp; i den ungdomliga publi- kens smak, hurtigt beriittade, som de äro, och med den moraliska pointen för det mesta behagligt andanstucken blznd det nöjsammac De meat roende i samlingen iiro nog de ri7; tiga sagorna, d e dar det hander mest af de otroliga liiinclelser, sisom t. ex. troll- tofflorna », ~Lnrnplasse och hans arf r, ach x De ty8 önskningarna », Meii att Sven en stldan historia som 9Dock: in * r kan uppskattas af den publik för hvilken deii är skrifren, kiinna vi intyga, clK v i hört en tio %rs pojke f i l a det omdönet om densamma, att d e n.
&amp; r väldigt skojig ».
Litet sv&amp;rförst&amp;lig &amp; r kanske sagan om;: Gum- man som breder.
ut skuggorna:;, och historien om den genoui- borrade grodan är en af.
det mycket sorgliga slaget, sch sh pin- samt sorglig ar den dithörande teckningen, att vi niistan skulle önska den borta ur boken - för de cljuriilskande och känsliga barilens skull.
Boken ar ganska rikligt och bra illnstremd - att man tycker sig ha sett de flesta teckningarna förut, 5r ju en sak för sig.
Vidare bör namnas Sagon.
af den tyske sagoberMaren ll ' i.The111~ Hauff, af hvilkens förtkljelser vi redan förut ha nitgra öfversatta till svenska, utgöra K: ris 90 och 91 af k. A. Sorsterlt S; Söners ungdomsböcker De ha dessa ungdoriis!
; öckers vanliga solida och prydliga pärmar, men inga ilh.mtrztioiier.
Det gr tv8 digra band, digra såviil på blad som pH fantastiska händelser, sturi- dom SA fantastiska, att dc verka något a.pokryfiska, sbsom till ex. fallet ar med historien wDen unge engelsmanniena.
De olika sagorna äro förbundna med hvarandra p.A sil satt, att.
de tänkas berattade i olika aiillsksp för att förkorta tiden.
De G första berattas tinder en karavanfard, en saga vid hvarje lägerplats, de 4 följande af slafvar hos;: Schejken d Alexandria *.
Samtliga sagorna i boken K: o 2, äro samlade under den gemen- samma titeln » T7ärdshuset i Spessarb.
De biista finnas i den första delen.
» Sagan om den falske prinsens är en rolig saga, och likasa » Sagan om dvärgen LBnigniisa.)
med alla dess feer och trollerier och talande djur.
Litet hemsk är wEIistorien om den afhuggna handen %, denna och ett par andra pAmiuna för iifrigt om vissa sagor i %Tusen och en natts.
Här och dar, siirskildt hvad angår de förbindande länkarna mellan historierna, finnas longörer, som de flesta barn troligen halst hoppa öfver.
I all- mänhet taget, lämpar sig nog sagosadigen bast för litet större barn, en och annan af sagorna kommer dock säkert att roa iifven de mindre småttingarna.
