# ID: svediakorp-per2876
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1928
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,901
# sentences: 728
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


GENOM TIDERNA av JOSEF WOLONTTS En intressant framstiillning av deii ekoiiomislca utvecklingen genoiii tirtuseiiilena.
Erlihlles i varje bokhandel.
Kooperar iva fiirbiindets 110 kförlag.
HUSMODERN Vaksamhets Byrå Bomullsgarn och VBvnader.
Gefle Manufaktur A.-Bol.
STRUMSBRO och vet att hon erhaller det basta möjliga för sitt Klarabergsgatan 48 " HEM Tel. 27 62, N.
48 50. '
Mottagningstid 1 - 3.
Svanani vavnader basta vavnader l Oetle garn bista garn l I I I M i t t i hjärtat av ~ t o c ~ i o i endast m 5 min.
f r å n Centralst.
ligger H O T E L I A X H.
V J ~ l T J I i S T E N Modernt familjehotell.
Stora, ljusa rum.
Enkelrum fr.
Kr.
4: Dubbelrum fr.
Kr.
8: Inackordering.
efter överenskommelse.
Vid längre uppehåll lämnas rabatt.
~ r o t k i n ~ ~ a 48Y.
t a n Stockholm.
Tel. 118 42.
118 43.
-.
-.
I I 1
JANUARI 1928 Josephi,ne Butler.
Ett hundraårsminne.
der; några erinringar om hennes liv och verksamh.et torde med anledning härav frostiga, snötyngda luften, då ringdes försvara sin plats i Hertha.
I en naturskön trakt nara skotska på samma gång ut ett sorgebudskap till talrika lyssnande skaror: en adel dotter gransen, icke långt frAn Northumberi av England, Josephine Butler, hade få lands vackraste kuststräckor, bodde pil sin fäderneärvda egendom godsägaren timmar förut gått ur tiden.
Budskapet kom icke oväntat.
Den John Grey, allmänt kand och värderad outtröttliga förkämpen för en genomgri- för sin djupa ' fromhet, sin omutliga pande samhällsreform hade under de rattskans1.a och sina sociala intressen.
senare åren långa tider varit bunden Hans maka härstammade från en huge- vid sjuksängen;, sedan länge had.e hon nottfamilj, som under religi~nsfö~rföljel- icke mer kunnat aktivt taga del i # den serna flytt från Frankrike .till Eqgland.
1 kam.p, som på hennes tillskyndan hade detta goda, lyckliga hem föddes dottern förts och alltjämt fördes a v hennes Josephine den 13 april 1828 och " om- många anhängare i skilda länder.
Och gavs under hela sin uppväxttid " - för d.ock kändes saknaden djup och stor för att tala, med W. I. Stead - " av den rid- alla dem som deltagit i den av henne, derlighetens anda, .som på sin tid elda- som nu ej längre fanns till, med så myc- de en Walter Scotts fantasi, och spred ken kraft och framgång ledda kampen sitt .skimmer över hans verk. "
D.en un- för en rättfärdigare samhallsm,oral.
I ga flickans b&amp;de på huvudets och hjär- osynlig måtto anförde nämligen Josephi- tats vagnar så ovanligt rika anlag ut- ne Butller från sitt sjukrum ännu allt- vecklades genom en synnerligen vårdad jämt denna skara, och de uppmuntran- uppfostran, och i kunskaper och bildning de ord, de kärleksfulla tankar h,on i brev överträffade hon helt säkert många, att och cjrkularskrivelser agnade sina van- icke saga de flesta av dåtidens unga en- ner sporrade dem för visso till förnyade gelskor av den bildade samhall.sklassen.
.
ansträngningar för uppnående av det P,ortratten av Josephine Butler fråri gemensamma st,ora målet.
ungdomstidlen &amp; val som från äldre da- Den 13 april innevarande å r kommer gar återge ett ovanligt vackert ansikte hundraårsminnet av Butlers mied adla, klassiskt utformade drag.
Dc födelse att under högtidliga former firas so &amp; sett henne, även sedan Aren böjt i England sAval som i mariga andra län- d,en raka gestalten och kommit det VA- r Ar 1907 i årets gryningstund N a klockornas nyårshalsning ljöod i den
giga, mörkbruna håret att grana, kun- na al-drig glömma detta själfulla utseen- de, dessa ögon, stralande av godhet och intelligens.
Hennes vinnande väsen, hennes välljudande stämma, den klar- het och reda, parad med hänförelsens glöd och eld, varmed hon i- tal och skrift uttryckte sina tankar, allt detta kunde icke förfela att på dem som kommo i beröring m,ed henne göra ett outplånligt in tryck.
Under de glada ungdomsaren idkade Josephine ett för den tidens unga flic- kor mindre vanligt sportmässigt här- dande liv.
Familjen Greys patriarkali- ska stallning till godsets underhavande, som på ett särskilt satt förde husets dot- ter i beröring med invånarna i de smil hemmen; det fria, okonstlade lantlivet, varunder, oberoende av Arstiderna, fle- ra av dagens tim,mar tillbragtes till häst, allt bidrog ' att moraliskt, intellektuellt och fysiskt utveckla den unga flickan.
Med sin fina, spensliga gestalt förenade hon en stark och spänstig konstitution, som satte henne i stånd att utsta de o- erhörda kropps- .och själsanstr2ngnin- gar hon längre fram, skulle komma att fa genomga.
Genom sin far blev hon tidigt f,örtrogen med mycket som rörde Englands lagstiftning, och fran båda si- na föräldrar medförde hon i arv en o- kuvlig avsky för orättfärdighet och orättvisa och pa samma gang en varm förtröstan på Gud jämte en fast tro pa det goda hos medmänniskorna, Hennes karaktär utvecklades, kraft, självstan- dighet och ett varmt intresse för allt som beröar det mänskliga livet var det som framför allt utmärkte henne.
Ar 1852 ingick Josephine Grey äkten- skap med davarande professorn vid Ox- fords universitet George Butler, seder-, mera domkyrkopräst i Winchester.
I den minnesruna Josephine Butler manga Ar därefter ägnade sin bortgangne mak: omnämner hon honom som en bland de ädlaste, m,est renhjärtade bland män och tillägger: " Med aldrig svikande kärlek och förtroende stod han vid min sida, outtröttlig i att stödja och hjälpa; utan honom hade den mig förelagda uppgiften aldrig kunnat utföras. "
Sommaren l864 drabbades makarna Butler av ett hart slag, d2 deras enda lilla dotter, hemmets solstrale, omkom genom olyckshändelse.
En lang tid var den stackars modern liksom tillintet- gjord.
Ur sin tunga, dvallika sorg väcktes hon dock genom maningen av en äldre väninna att " gå till de olyckli -- ga, som behöva en moders kärlek ".
Deil bedrövade modern fann slälv tröst i det hon sökte bringa tröst at andra.
Hon uppsökte olyckliga unga kvinnor i sjuk- husen eller i lastens uslaste tillhåll och lyckades vinna deras förtroende genom att finna väg till deras hjärtan.
Den dju- pa sorg hon genomgatt hade lärt hen- ne att första andras lidande.
De sju- kaste, mest härjade av dessa som hon benämnde sina " fallna systrar " upptog hon i sitt eget hem, och många av dem utandades kär i hennes armar sin sis- ta suck.
Under denna verksamhet öpp- nades alltmoer hennes ögon för det rätts- vidriga i en uppfattning, som later sam- hällets dom drabba blott den ena par- ten, kvinnan, medan mannen, medbrotts- lingen, får fribrev.
Mer an ett oroligt " varför " uppsteg ur hennes bävande hjärta, och da svaret härpå uteblev, sjönk hon ofta i grubbel och svarmod.
Under lang tid fortsatte Josephine '
HERTHA 3 Butler sitt kärleksverk, som dock slutli- detta att börja med .som en vansinnig gen avbröts av den inre röst hon plöts- drom.
, Tanken upptogs dock sedermera ligt förnam, den kallelse, som drev hen- i en nagot modifierad form.
För att sö- ne ut i vad hon själv och andra benämnt ka rada bot för den alltmer överhand- " det nya korstaget " och som anvisade tagande osedligheten överlämnade man henne främsta platsen i deras led, som prostitutionens yttre övervakande At po- kärnspade för ilstadkommande av en rätt- lisgodtycket i det man genom tvangsbe- siktning av de prostituerade trodde slg färdig samhällsmoral.
Det ä r en av den historiska erfaren- kunna hämma utbredningen av sedes- heten bekräftad saning, att ingen stor lösheten.~ följdsjukd.omar.
Under direk- rörelse till mänsklighetens föxädling nå- toriets och första tejsardömets tid gonsin kommit till stånd utan att i spet- fick systemet sin sammanfattning i den sen för densamma statt en person sam s. k. Code Napoleon, den lagstiftning kallad därtill genom alldeles särskilda - som sanktionerade aeller tolererade " till- egenskaper, blivit bärare av den san- standshusen ", ställde de prostituerade ning, som skulle föras fram i ljuset.
Och under övervakning i sanitärt hänseende, det ä r likaledes en av mänsklighetens ' gav prostitutionen sken av ett legitime- historia bekräftad erfarenhet att ingen rat yrke och gjorde kvinnorna till en ändring av det bestaende i syfte att handelsvara, som staten åtog sig att åstadkomma en förbättring i seder och hålla i gott skick.
Fran Frankrike,.
som sålunda blev reg- tänkesätt nagonsin genom,förts utan strid.
Josephine Butler kallades att le- lementeringens hemland, spred sig def da .striden mot den statliga kontroll över föxdärvbringande systemet över Europas lastens utövning, som man benämner fastland och nådde sedermera England, prostitutionens reglementering, och har- där 1869 den parlamentsakt utfärdades, under fick hon, utsatt för han och livs- som benämndes " Lagen ' om smittosam- fara, erfara lidandet av att se sina bästa, ma sjukdomarJJ, varigenom periodisk la- ädlaste avsikt ' er misskända av dem hon karbesiktning av kvinnor infördes i gar- kanske förut räknat som sina närmaste nisonsstäder och ör1,ogshamnar samt in- cnm ett omrade av femton engelska mil vänner.
När i slutet av 1700-talet under de o- utom desamma.
Den oerhörda indignation, som parla- ordnade förhiillanden, som franska re- volutionen framkallat, romanförfattaren mentsaktens införande uppväckte i Eng- Retif de la Bretonne i ett " les désordres land, framkallade, en ljungande, .i alla de Paris " berörande litterärt arbete med tidningar införd protest, som bl.
a. un- Machiavellis ord " Välj det minst onda i dertecknats av tv3 kända läkare qch en stället för det goda " till m,otto föreslog mängd framstående kvinnor, däribland att i Frankrikes huvudstad grunda offi- Florence Nightingale och Josephine But- ciella bordeller, som borde sta under ler.
Protesten lämnades utan avseende ledning av " matronnes vertueuses " och av myndigheterna, och det var tydligt, där arvodet At " les ouvrihes " skulle att andra atgärder maste vi.dtagas.
NA- fastslås av myndigheterna, betraktades gon maste uppta ämnet, tvinga det p3 ' '
4 HERTHA -- P.
--- - - - - - - p -- - - - allmänheten och lära den inse följderna reglementeringssystemet alltmer hade av det system, som blivit infört.
rotfastat sig.
Och även här ställde sig Det var en tung börda, som nu blev Josephine Butler främst i korstaget mot lagd på en kvinnas svaga skuldror.
Har den lagstadgade osedligheten, hon be-.
var ingen ära att vinna, endast en smart- sökte bland andra länder Frankrike, Hta- sam, plikt att fylla.
Och dock fanns hos lien och Schweiz, och på hennes till- Josephine Butler ingen tvekan, så snart skyndan grundades 1874 den Britiska hon förnummit den inre kallelsen.
Om- Kontinentala och Allmänna Abolitionist- ständigheternas makt # drev henne ut i federationen, vars syfte blev avskaffan- det offentliga livet .och anvisade henne det av prostitutionens reglementering.
I främsta platsen i de stridandes led.
många länder ä r malet sedan länge iipp- Utrymmet tillater icke annat an en nått; sälunda avskaffades i Norge regle- flyktig erinran om Mrs Butlers hjaltemo- menteringen å r 1888 och i Sverige 1918 diga kamp, hur hon, sjalen i det " nya - till och med i länder sadana som korståget ", under hån och smädelser Belgien och Frankrike börjar system &amp; från deras sida, vilka genom hennes in- vackla i sina grundvalar.
gripande trodde sig bli berövade den Mrs Butlers krafter, som genom de o- ink.omstkalla, som bordellsystemet inne- erhörda kropps- och sjalsanstrangningar bar, reste till1 stader och orter, talade hon fätt utstii, blivit hArt medtagna, offentligt på det ena mötet efter det an- brötos till en tid nästan alldeles, nar dra, tog initiativ till nya protester och hon 1891 genom, döden förlorade sin resolutioner, därvid ofta jagad pa ga- make.
Men bade under den tid, da hor, torna av den raaste pöbel, som stundom stod i sin fulla kraft och utötvade sin agil- föxföljde henne aven på de hotell, dar tatoriska verksamhet och sedermera.
hon tagit sin tillflykt.
Men tack vare nar sju ' xdosn och lidande hemsökte hen- hennes och hennes medkampars - en ne, fann hon tid och krafter till en vitt- James Stuart, en W. T. Stead m. fl.
- omfattande litterar verksamhet.
Utom en outtröttliga bemöda-nden kröntes striden oräknelig mängd artiklar och broschy- med framgang.
1883 avskaffades tvangs- rer av hennes hand m5 såsom hennes besiktningen, och parlamentsakten on1 märkligaste arbeten namnas vidlyftiga smittosamma sjukdornar, som förut sus- biografiska verk över George Butler, J. penderats, upphävdes av den Gladsto- F. Qberlin och Katarina av Siena s a n t neska ministären å r 1886.
Sasom bevis hennes kanske mest karakteristiska på den kraft, varmed agitationen mot skrift T i m m e n f ö r e d a g n i n - parlamentsakten bedrevs, kan namnas g e n (The hour before the dawn), ett att under aren 1870-1886 höllos 766 arbete som genom djup insikt, innerlig offentliga möten och 91 .konferenser och medkänsla med de olyckliga och en m- avgåvos 18,068 petitioner, som samla1 derbar siarblick utmarker sig bland den 2,657,348 underskrifter.
tidens litterära alster.
I England hade segern salunda vun- Såsom talare hade Josephine Butler nits, men striden var därför icke slut, en underbar makt att fängsla sina A- Hon ägde, som nägon sagt, den maste fortsattas pa kontinenten, dar hörare.
5 HERTHA, " den vältalighet, son1 försmår alla val- talighetens hjälpmedel ".
Det som gav en oemotståndlig kraft at hennes ord var p &amp;, en gång hennes varma men be- härskade hänförelse för sin sak och hennes akta kvinnliga uppenbarelse, den takt och finkänslighet, varmed hon kunde behandla .de mest ömtåliga äm- nen.
Under de, senare åren hade Josephi- ne Butler, som förut nämnts, varit lån- g a tider bunden vid sjuksängen.
Men trots sitt kroppsliga lidande lyssnad &amp; hon alltjam,t med orubbat intresse till varje ljud, som från det brusande nutids- livet därute trängde in I hennes tysta sjukrum.
Och väl kan odet sagas att hon, som för mänsklighetens val offrat sina krafter, till sin sista stund förtja- nat det namn en .svensk författare en gång givit henne: namnet " federationens klappande hjarta ".
Den 30 december 1906 insomnade Josephine Butler lugnt och stilla: i den eviga sömnen.
P2 en liten lantgård i Northumberland, den romantiskt sköna trakt, som sett henne föndas och dar hon sista tiden haft sitt hem, avled hon i sitt sjuttion,ionde år, vid dödstillfallet endast omgiven ' av de båda trogna tjanarin- nor, som, under sjukdomens langa, plåg- samma stunder agnat henne en öm och kärleksfull vård.
Många Ar ha svunnit sedan " federa- tionens klappande hjarta " upphört .att sla, men federationens idéer ga alltjämt sitt segertag fram genom världen.
Dock vore det förvisso dåraktigt att tro allt vara valbestallt med reglementeringens blotta avskaffande.
Då federationen emellertid, som sitt mål satt just detta, så a r det därför att man i: prostitutio- nens reglement.ering funnit ett bålverk, som, får lov att brytas ned, innan arbe- tet för främjande av det sedliga livet i allmänhet på allvar .kan börja.
Detta a r förpostfäktningen, och tyvärr har den understundom så fått ta sinnen och kraf- ter i .anspråk, att det ibland kunnat se ut - .och aven av motståndare ofta upp: fattats, så - som v.ore, det.
allt vad som Asyftas.
Men vore dei så, då hand- lade man visserligen lika dåraktigt som en # läkare skulle göra, om han trodde sig med yttre m,edel kunna hava en sjuk- dom, medan ' roten till det onda finge ost6rld vara .kvar.
Ty annat an som ett yttre s.ymtarn av ett djupare liggande ont får aldrig reglementeringen betrak- tas.
Det galler erkännandet av .kvin- nans: manniskovarde, kampen måste sta mot osedligheten i a l l a dess former, och stravanndet bör inriktas på det yt- tersta malet föx allt sedlighetsarbete, uppnåendet av renhet och rättfärdighet.
* Nar vi nu om f A manader stå inför minnet av Josephine Butlers födelse, d5 vilja även vi, svenska kvinnor med vörd- nad böja vara huvuden inför detta minne.
Måhända förma vi icke ännu uppskatta, som sig borde värdet av den väckelse ' Josephine Butler givit mansk- lighetens sam,vet,e eller till fullo mata styrkan av hennes .angrepp mot synden li .dess faste.
Men sa .mycket kunna vi .kanna, att vi genom att högt bara den fana .hon räckt oss bast visa erkannan- 8d.et av var tacksamhetsskuld till oden tappra banbryferskan far en rtittf&amp;rdig samhälhppfattning.
p. CLARA WAHLSTRÖM.
6 HERTHA - -- - -.
- - - - -.
- - P - Reflexioner kring sakkunnigeförslaget till kommunal flickskola.
v id organiserandet av den kommunala Alla erfarna pedagoger känna till de flickskolan ä r det säkerligen av ej symptom, som framträda under denna ringa vikt, att tillbörlig hänsyn tas till period, såsom slöhet och håglöshet, sär- den kvinnliga ungdomens olika utveck- skilt olust för studier; verklighetsfram- lingsskeden.
mande drömmeri; sjilvsvåld och håll- För att begynna med tidpunkten, då ningslöshet; uppstudsighet och gäckeri; nämnda skola bör avlösa bottenskolan, kritiklusta m. m.
Allt detta utgör emel- så a r det uppenbart, att om det funnes lertid endast avigsidan (och en för om.
någon utvecklingsfas, som särskilt ka- givningen ofta ganska obehaglig sådan) rakteriserades genom ökad receptivitet, av en synnerligen betydelsefull process, det skulle vara fördelaktigt, att den hög- som försiggår inom de unga.
Pubxtetcn re skolan just då övertoge bottenskolans karakteriseras nämligen icke endast av lärjungar.
fortplantningsorganens snabba tillväxt, Redan länge har man lagt märke till utan aven av en samstämmig utveckling att flickorna uti de högsta folkskole- .av andra organ.
Särskilt kraftig ar ut- klasserna arbeta med påfallande lätthet vecklingen inom hjärnan av de ncrvba- och snabbhet.
Vid igångsättandet av de nor, som förbinda de olika hjarnrentra kommunala mellanskolorna visade det med varandra, något som utgör den ana- sig också, att de kvinnliga intradessö- tomiska grundvalen till en f ullstandig kandena i stor utsträckning vor0 de man- omvandling och nyinstallning inom s j als- liga överlägsna (något som man för öv- livet.
De unga börja bilda sig sina egna rigt icke behöver ondgöra sig över eller omdömen, se kritiskt p5 andras meningar, kanna sig generad över för gossarnas vilja handla självständigt, börja icanne rakning, ty de ha Sven sin tid av ökad sig såsom vuxna - alltså en begynnefsc receptivitet, ehuru den infaller ett par till detta, att ha en mening för sig, att å r langre fram i tiden).
Vad a r rimli- stå på egna ben, detta som för den vuxna gare, an att lärjungarna komma upp i människan ar nödvändigt.
Det a r utan den högre skolan, dar bl.
a. främmande vidare klart, att denna omdaningsprocess språk inträder, vid tidpunkten för en för bör få försiggå i lugn och ro och utan dem naturligen snabbare arbetstakt?
Det störande ingripanden.
Det ar ock uppen- vill säga att kommunala flickskolan lag- bart att till densamma måste åtgå kraft, att den kraften bast och riktigast anviin- ges ovanpå en fyraårig bottenskola.
b et a r så mycket förnuftigare att så des just till detta ändamål och att den e j förfara, som det till gengäld a r behöv- bör användas att tjäna andra ändamål ligt att följa ett helt motsatt tillvaga- Helt naturligt är det ingen lätt sak att gångssatt ett par tre år langre fram, vid tillmötesgå de krav, som puberteten stal- pubertetens inträde.
ler på de ungas livsföring.
Om det ä r
HERTHA så, att skolarbetet tar i anspråk sina lar- jungars hela arbetskraft (för arbete på larorummet samt f ör f örberedelse), så måste skolarbetet antingen under den be- hövliga tidsutstrackningen.
f ullständigt omläggas eller ock under samma tid in- ställas, och hemmet helt och hållet taga de unga om hand.
Föräldrarna, som.
ju haft tillfälle att lära kanna sina barn från deras första levnadstimme och att stu- dera dem under deras uppväxt, borde sit- ta inne med stora möjligheter att nu ord- na det på bästa satt för dem och att låta deras individualitet komma till sin ratt i så hög grad som det överhuvudtaget a r möjligt.En del föräldrar äro också .säkert i stånd att lösa uppgiften.
Men dessvärre är det många - antagligen de flesta - för vilka detta av inre eller yttre skal icke ar görligt.
Och då a r det nödvändigt att skolan ser till att göra vad i dess för- måga står.
Till de.
betydande individuella växlingar, som förefinnas i f råga om tid- punkten f ör pubertetens inträde, kan sko - lan givetvis icke, elIer åtminstone ' i ' helt ringa mån, taga hänsyn.
Men mycket skulle vara vunnet om man inrättade sig f ör genomsnittsåldern darf ör (omkr. 14- årsåldern för den kvinnliga ungdomen).
Inte vore det alldeles ogörligt att då un- der låt oss saga ett läsår reducera stu- dierna till ett minimum, att låta lär- jungarna i stor utsträckning vara på rör- lig fot och att låta dem huvudsakligen sysselsatta sig med de praktiska arbeten och med de talangers förvärvande, för vilka de ha håg.
Den kvinnliga ungdomen.
har för det mesta håg för husliga syss- lor, men tillika ' aven för annat.
Och en del har inte alls håg för husliga sysslor.
De böra ida ej heller tvingas till dylika.
Man plägar tala om flickornas " ömtå- 7 liga ålder ", och det förefaller som om man ville utsträcka den till en följd av år, säkerligen i regel utan grund.
Skulle någon period med visst fog kunna kal- las " ömtålig ", så skulle det vara tiden för pubertetens inträde samt den närmast därefter.
följande, d. v. s. en tidrymd av några månader, kanske ett å r; ty denna period kräver kanske mer an någon an- nan hänsynstagande till naturens krav.
Ingalunda skola emellertid de unga flic- korna då skötas med pjosk och klernrg- het, utan med hurtighet och god urskilj- ning, såsom av det nyss anförda fram- går.
Den tid, som följer på pubertetsperio- den, " utvecldingstiden ", som räcker till dess utvecklingen ar f ullbordad, eller f ör kvinnlig ungdom till 20-21 års ålder, a r en tid av synnerligen god arbetskraft.
Och har man under pubertetstiden unnat de unga flickorna ett vilsamt, åt överva- gande praktiska sysselsättningar och ett mera.
rörligt levnadssätt ägnat år, så skall inan finna, att skolarbetet nu kan satta in " för full maskin "; många av lar- jungarna skola med iver, ja t. o. m. med en viss otålighet kasta sig över studierna igen.
Och resultatet av det hela skall bli: battre halsa och battre arbetsresultat.
Med de mer och mer fördjupade insik- ter i de vaxandes fysiologi och psykologi, som förefinnas hos dem, vilka agnat sar- skilt studium åt dessa frågor, och som börjar tränga ut även i vidare kretsar; till föräldrar och pedagoger, kan man kanske våga hoppas att ett lampande av arbetet för de vaxande efter deras olika utvecl.
; lingsfaser icke skall låta vänta allt- för länge på sig.
Ovan a r talat endast om den kvinnliga u n g d a e n, enar det förslag till skola
8.
HERTHA som föreligger ar avsedd för denna.
Att det ar behövligt att den manliga ungdo- mens arbete lampas efter d e s s utveck- lingsfaser ligger i öppen dag.
Uti sitt förslag till kommunal flick- skola framlägga skolsakkunniga en plan till uppdelning under de två sista skol- åren uti en teoretisk och en praktisk linje.
Det kan knappast skattas nog högt, a t t ett sådant förslag framkommit.
Det lig- ger uti detsamma en värdering av det praktiska arbetet, som måste halsas med djup och innerlig glädje.
Mot utform- ningen av förslaget kunna emellertid åt- - p skilliga befogade invändningar göras.
Vad jag för min del främst vill anmärka ar, att det praktiska arbetet insätter all- deles för sent, sedan de för dylikt anlag- da lärjungarna f ått hålla på länge och val även med sådana teoretiska ämnen som icke alls ligga för dem.
Nog borde dör dem - aven inom ramen av en skola, som avser att ge högre bildning - tidi- gare kunna beredas mera utrymme för praktiska sysslor, bredvid sådana teore- tiska studier som dels med dessa ha sam- manhang, dels motsvara elevernas spe- ciella håg i övrigt.
KAROLINA WIDERSTROM.
d ä r vi med känslan kraftigt reage- det gudomliga.
Men den besegrade, ra inför ett konstverk, i hänförel- brottsli~sbehandlade, den pik triila- se eller motvilja, har detta nog i vis upphängde - det vägrade tam regel föga att göra med konstför- ken att taga p &amp; allavx De som hade ståndighetens kritik.
Om reaktionen sådana symboler för det högsta a r omedelbar, icke en upphetsning i måste vara " asinarii " och ingenting andra hand, torde den nog samman- annat.
Om vi inte genom århundra- hänga därmed att konstverket för den invants till att se krucifixet oss fått rang av symbol, av sinnebild skulle dess oerhörda paradox falla in för något som icke framträder men i vår själ som en djärv utmaning mot som på grund av Övermäktiga idé- allt som i denna värld " får ut sir; och kansloassociationer griper d ju- lön ".
Det är ju i själva verket ej pare in i den askådande än det este- förrän på Konstantins tid, som kru- tiska intrycket i och för sig kunnat cifixet framträder som officiell göra.
kyrklig symbol.
Men d &amp; ar redan Man kan förstå hur antiken skulle paradoxen utjämnad.
Ty kyrkan har reagerat mot en bild av den kors- vunnit världslig seger, och kejsaren fäste!
Guden som segrar, drakedö- har förbjudit korsets bruk för miss- daren eller den åldrigt vise harska- dådare.
Skulpturalt ter det sig där- ren, d e t kunde tjäna som symbol fik efter som hövdingatron och icke -
HERTHA som " förbannelsens trä ".
Det behöv- des de djupa religiösa rörelserna på 1100- och 1200-talen för att inom konsten återfa paradoxen i k r h i - fixet, en paradox som dock åter och åter trubbas av och stagnerar i va- neföreteelse.
För omkring femton å r sedan möt- te jag en sällsam a r t av mänsklig reaktion inför denna symbol.
Det var en fransk f olkskollararinna f rån en liten by i Bretagne, som skildrade sin hårdnackade strid mot storgods- kapellanen, vilken envisades att vil- ja sätta upp ett krucifix över dörren i hennes .skolsal, nå,got som han efter sekulariseringen ej hade befogenhet till.
Med gnistrande ögon beskrev hon deras kamp.
Och det blev uppenbart att den intensitet, med vilken hon reagerade mot bilden av den kors- fäste, hängde samman med att hon tog den som en symbol för de makt- ägande i denna världen eller kanske rättare f ör deras egentliga uppsåk gentemot folket: så var det man ville tukta de underlydande.
Hon var myc- ket okunnig - jag minns bl.
a. att hon uttalade sin förmodan att folket i Sverige talade franska, eftersom vi alltjamt hade franska kungar - och hennes patos maste till bakgrund haft svåra och förnedrande livserfarenhe- ter.
Ty för henne var krucifixets in- nebörd en absolut motsats till dess ur- sp.rungliga mening.
De idéassociatio- ner det framkallade hörde för henne samman med " överklass " och " kleri- kalt ".
Att helt stilla söka visa detta var givetvis lönlöst, så sammanvävd var symbolen med en för henne cen- 9 tral känslokomplex.
Hos henne utlös- tes ingalunda det ömkans löje, som måste ha legat bakom den antike ka- rikatyrtecknarens framställning av Alexamenos, som tillber en korsf ast gud.
Nej, det var de okunnigas och förtrycktas vilda och obändiga oppo- sition mot en symbol av förtryckare - sal omvänd var situationen.
Varje fråga om konstvarde föll givetvis till marken inför denna reaktion ur alla nerver och sinnen mot bilden som symbol.
Jag ennrar mig alltjämt första gången jag i Louvren upplevde Nike från Samothrace.
Det ä r många å r sedan dess.
Jag hade aldrig hört talas om henne eller sett reproduktioner såvitt jag kunde minnas.
Det var mitt i en parisisk oktobervecka, då Seinen svämmade över bräddarna ooh luf- ten var tung och grå av regnväder, dimma, rök och dunster.
Jag hade le- gat sjuk någon tid i mitt lilla mörka rum vid rue de 1 ' Estrapade och tog mig en dag med yttersta möda fram till Louvren.
S % mycket gled undan mitt synfält, där jag på försök släpa- de mig f ram genom gallerierna, för en gångs skull hopplöst lämnad utanför av alla förunderliga ting i färg eller sten.
Men nära utgången h e j d a- d e s - bokstavligen - min trötta marsch av att något levande plötsligt ställdes inom mitt syn- fält och göt in sitt liv i min döda värld, så att kallorna dar- inne började sorla.
Det var Nike, som kom ditin.
Men det var inte enbart skönhetsglädje hon gav mig.
Det var mera &amp; n så i denna åsyn av hur nå-
got så halshugget, så dödat, så skadat, så liksom allt berövat a n d % kunde susa framåt, fullt av öveifmaktigt liv och oförstörbar seger.
Det var ej en symbol för uppståndelse, det var ett liv m i t t i själva döden, ett t r 0 t s a l l t av gigantisk resning.
Dess stumma talan gick genom marg .och ben, i övermänsklig storhet föröd- mjukande och uppresande.
Jag för- står aldrig riktigt hur mycket som var skönhetsintryck och hur mycket som var syrnbolverkan - Biidadera gick val samman till ett, kan jag tro.
Un.der folkskarors jubel hade hon en gång - med huvud och alla lem- mar - blivit upprest och hyllad som en krigets g l o r i a, hon som många andra, mera och mindre förnämliga, konstverk.
Nu stod hon mitt i sin mu- seala omgivning som en stark och levande segersymbol gentemot allt vad förstörelse heter.
*.
Man undrar p % hur sällan som of- fentligt uppställda konstverk vacker förnimbara reaktioner av intresse, åtminstone i v %rt klimat.
Overvaldi- gande var dock intrycket av Gustav den tredjes staty.
J. O. Wallins dity- ramb vid avtackningen 1808 uttryc- ker verklig hanfö~dhet.
Betagenheten galler kanske mest bildens likhet med den.
belvederiske Apollon ach hyll- ningen å t diktarkonungen genom en nordisk Pygmalion.
" O lyssnen, o hör- den I ljuden! "
Det a r Hellas som flyt- tat till Malarstranden - en föreställ- ning med lyftkraft %t de skönhets- drömmar som en klassiskt bildad nordbo har lagrat i sin sjal jämsides med minnesglansen f r i n den gusta- vianska vitterhetens " Aten ".
Det faller en också i minnet ur Strindbergs " Sömngångarnatter ", det dar stallet om den klassiska skulpturen som den representeras i Nationalmuseum.
Framför Niobe gör diktaren halt.
Han finner henne " mera uppbygglig " iiii n5gm av de andra.
Men dar råkar han i iiwc ion- flikt - betecknande 11o.g.
Som m e d- l e v a r e tycker han ett, som b e- t r a k f a r e ett annat.
(Han %r både p a r t i c i p a t o r och s p e @ - t a t cs r, som Havelock Ellis s6 triiffande betecknar de t v i sätteia att tillägna sig konstverk.)
Den förevigade tragik som brister fram i Niobe och laiter ett sjalsinne- hå.11 störa åskådarens oberörda be- traktelse, den visar ju fikbi antiken in i det hellenistiska och det moderna dar rölrelsen vill t a fonn i själva ste- nen, s &amp; som den gör det i Nike rneli, inte i Venus Milo.
Tankarna sprängde ju sönder stenen - flaskan för gammal, vinet f ör nyte - ämnet större än sjiiva scenen - - Strindberg tar Niobe som " littera- tur " och vandrar vidare i f r h 99i~cen- sättningen ".
På sistone synes emellertid aven hos oss en större allmänhet ha tagit stallning inför skulptusverk, om man dömer efter det livliga kansloutby- tet kring tv &amp; i var sitt slag så bety- dande konstverk som RIilles9 spring- brunn i Halmstad och Signid Frid- mans Fredrika-Bremerstaty i Hum- legården i Stockholm.
Dar icke konst-
HERTHA 11 drunkna däri utan den riktlinjen som står upprätt, medan vågorna glittra och svalla.
E n sådan kansloreaktion.
med ropande efter höghet i det sköna.
kan inom en individ strida mot hans.
estetiska omdöme eller ensam domid nera.
Den virvlar då upp associations- element och kanslohetta av den a r t Se f örst på Halmstadsfontänen!
som medeltiden ' förnam ' inför vissa Nar man gått langs den ej vidare bre- antika statyer, och kanske innebar da Storgatan i linje med torgets ena den också ett sjalsbehbv, som längtar sida, finner man rummet plötsligt bortom .antik och medeltid till en ny vidgas, och torget förlänar fri atmos-, konst, som vore ej blott berusande fär %t hela detta festspel av mjuka utan förlösande, som vore syntes och glidande linjer i brons och vat- och ej fiendskap mellan .anda och tenstrålar.
Det ger å t hela platsen sinnen.
en prägel av överdådig fest mitt på Vad Fredrika-Bremerstatyen be- blanka vardagsf örmiddagen.
Det a r träffar torde reaktionen ligga diame- havets trollmakt i detta glittrande och tralt annorlunda till.
En kvinna i ett förföriska, det a r sinnesrusets över- konstverk skall populärt sett vara dåd i dessa våglinjer, som smeka likt snarvacker - alldeles som bilderna böljor och med sina vattenstrålar par- av grekiska man, atleter, före Sokra- la som branningsskum, ja skölja en tes ' porträttbyst, Men hur skulle man med i sitt ystra jubel.
Man nara nog val kunnat diimpa av Sokrates ' bild tappar andan inför det.
i riktning mot något konventionellt Man tanke si,g blott vilken sällsam skönt?
Hans skönhet var s j alens, var verkan det skulle ha, om en enda det odtidligas; och hade man dar la- skarpt vertikal lin je plötsligt bleve tit blickarna tillfredsstallas av det ställd mitt in i allt detta mjuka och dödliga, hade man misslyckats i att horisontalt gli.dande konturspel, en framställa - Sokrates.
Lika litet som upprättstående människas linje eller han var typen för den, grekiske man- en fyrbåks i vågsvallet!
Den skulle t. nen, lika litet a r en bild av Fredrika o. m. i form av en ' rak kolonn komma Bremer agnad att vara en bild av och störa festruset som en Johannes " kvin.nan "; den maste uttrycka en in- döparen vid gästabudet.
Var icke det divid, en od6dli.g ande, en sjal med ett lokala anskriet över denna fest i pul- uppdrag och ej bl ' ott en människa serande brons ett skri efter fyrbåken med ett utseende.
Detta a r paradoxen i havet?
Människorna äro för det mes- i denna staty.
Eftersom Fredrika ta vasen, i vilka " havet " - som för de Bremers vasen a r så okänt för de gamle synes ha f örebildat lidelser- flesta, som åskåda bilden, förmår na - går så högt, att de frukta att man ej se " vad det föreställerw, så- experten utan folkets röst gör sig hörbar, a r det ej sv %rt att bakom den estetiska tillrättaläggningen av argumenten upptäcka hur det i sjal- va verket rör si,g om.ldessa konstverk s å s o m s y m b o l e r f ö r eller m o t känslovärden; i vida högre grad an som konstnärliga skapelser.
.
- -
vida man ej maktar tolka skulptu- därute i universum ännu ofödda rens språk direkt som skulptur.
samhallsidealet, medan den andra I moatsatt fall blir denna sta- trevar fram genom dunklet.
Hennes ty av en kvinna över en annan till gång ar lika målmedveten som den " iscensättningen " av ett helt annat ar svävande och lätt, hon rör sig, hon " ämne ", till en obestämbar och oro- som Niobe och Nike.
ande symbol för den moderna kvin- Detta sökande - så annorlunda nan.
mot madonnans vilande ro - förvir- Är icke kvinnans uppdrag barnet?
r a r den med Fredrika Bremers Och blir icke för känslotänkandet värld och vasen obekante betrakta- denna vandrerska en sorts symbol av ren.
Vad vill man val med en brack- lig, årtyngd kvinna, som inte sitter Nora, som g %r fr %n hemmet, i stallet stilla och åldras?
Dar den estetiske för av den stillasittande madonnan?
betraktaren bedömer lösningen av Månne där icke bakom reaktionen det skulpturala problemet, dar irrite- ligger något av ångest inför en ny ras den oinvigde, genom sin symboli- kvinnoart, som man inte förstår, nå- got av barnaoro över att mor skall g % sering av bilden, den blir en stöte- sin vag?
Hade inte konstverket varit sten, ett skandalon sådant Fredrika s % själfullt och betydande, skulle för- Bremers Hertha var det i hennes egen visso kansloreaktionen ha varit lika tid och som en ghng Alexamenos ' till- gbdmodig och valtempererat triig som bedjan av den korsfäste var det för inför Karl XIII eller Jenny Lind.
Nu karikatyrtecknaren i Septimius Seve- a r det något hos åskådaren som rör rus ' palats.
Reaktionens styrka och sig därinne i djupen, därför a t t ihållighet tyder på vidrörandet av har a r något främmande, något far- centrala komplexer.
Nar ännu nAgra ligt och okänt som man följaktligen solvarv förrunnit kunna dessa vara anser oskönt.
Det frågades nyligen upplösta och ge rum för ett förnim- efter de gamla blida mormödrarna, mande av " andens liv i stenen ", den som sutto hemma och voro tillreds andes, som förnummit ett ljus, dit för ungdomen.
Men i en tid, då ung- stormdrivna seglare kunna vanda si- domen alltid a r ute och söker - mås- na ögon under " de nattliga stormar te icke då själva stammödrarna föras som nu resa sig fran alla håll och ryc- ut på stigarna för att vara ungdomen ka bort gamla sjömärken och för- i förväg och med hela kärlekens all- vandla gamla vägar. "
var hjälpa dem hitta fram?
I Fredri- J a g minns en liten statyett av Sig- ka Bremers hjärta levde visionen av rid Blomberg, som jag ofta fått vila ett bättre och högre samfundsliv med ögonen vid och som också den beteck- ny rymd för både kvinnor och man.
nar en ny rörelse.
Det ar en rak hög- Linjespelet i statyn tolkar både visio- vuxen madonna, som med lätt och sta- nen, viljan och vandringen.
Den ena dig hand h %ller sin lille pilt, icke i handen varnar hjärtats låga; det skötet, utan högt upp p % axeln, dar U - Försök p - -.
-.
-- AFTERlVOON TEA frdn Indiska lehuset, gpTe;, ";: En härlia aromrik blandning Kr.
12: - pr kg.
-.
.
.
.
Fraktfritt mot poetförcikott vid köp av minst 1 kg.
HERTHA 13 han kan vara hemma hos nenne och ling a v åskådningen, som reagerar ändå se långt ut i världen, en varelse mot ett individuellt konstverk som som har sin egen linje och star fritt vore det en generell symbol.
Och dock från mor, ehuru buren av samma öm- kan han val knappast komma ifrån het som man bar skötebarnet, vars a t t det a r denna förenkling - man kontur alltid blir till ett med kunde stundom saga detta omedelba- moderns, OcksA har blir den skulptu- förinnerligande och stundom dett.a rala attityden symbolisk - den blir oreflekterade motstånd - som lag- en bild av större inbördes frihet mel- ger grund för varje akta och opåver- lan vasen som älska varandra, också kat ståndpunktstagande från en bre- nar dessa vasen äro mor ooh barn.
idare allmänhet, både dar den hyllar Esteten till yrke och fack skall kan- och dar den kastar sten, både dar den ske Överlägset småle å t den förenk-, griper ratt och dar den mhttar fel.
EMILIA FOGELKLOU.
F.-BomFo angående den f öreslagna kommunala f iickskolan.
d Skrivelse till konungen.
ed anledning av det förslag om inrat- M tande av kommunala, flickskolor, som tillkallade sakkunniga framlagts den oktober 1927, anhåller Fredrika-Bremer- Förbundet i underdånighet a t t f å anföra jämte betonande a v vikten att undervisning- en inriktas på de olika ämnenas väsentliga.
delar och sammanhang inbördes.
dessutom föreslå meddelande av sammanhängande arbetsuppgifter, avsedda att stärka elever- Tö1 j ande.- nas arbetshåg och initiativförmAga, samt All sannolilchet talar för a t t redan genom d &amp; antal kommunala flickskolor, som suc- cesivt torde bli upprättade, denna nya typ av flickskola kommer att f å en stor bety- delse och det a r därför helt naturligt a t t förslaget $arom tilldragit sig betydande uppmärksamhet icke endast inom pedago- giska kretsar utan jämväl bland andra grupper a v medborgare, som av olika an- ledningar med intresse följa kulturella och sociala frAgor.
E t t ytterligare skal a t t nog- grant beakta det framlagda förslaget ut- gör detta förslags egen innebörd.
De sak- kunniga ha tydligen låtit sig angeläget, va- r a att inom den kommunala flickskolans ram söka realisera ett flertal av aktuella pedago.giska ref ormsträvanden.
För alla dem som frukta den Överansträngning och arbetsolust, som för ungdomen kan följa av anhopande av kunskapsstoff och övermått av Yaxläsning, är det en djup tillfreds- ställelse a t t taga del av ' hur de sakkunniga, införande på den kommunala flickskolans högre stadium av större frihet för elverna, a t t välj; bland läroämnena.
Visserligen ar det s %, a t t i en skolstadga formulerade prin- ciper ingalunda i och för sig garantera ett gynnsamt undervisningsresultat, men a t t på satt som i förslaget skett upptaga nyare pedagogiska tankar och avsikter och göra dem normerande betecknar icke desto mindre en betydelsefull etapp i utvecklingen.
De sakkunniga ha emellertid icke stannat vid a t t upptaga ovannämnda, redan mera allmänt erkända önskemiil, utan de ha även framfört förslag lom upprättande av en praktisk linje a t t på den kommunala flick- skolans högsta stadium alternera med den teoretiska utbildningslinjen.
Fredrika-Bre:, mer-Förbundet vill för sin del om detta förslag uttala att det ä r ett gott uppslag, då det ovedersägligen finnes en del ung- dom, för vilken ett mera ingående teore- tiskt ' studiearbete liger mindre väl.
till och a '.
.
'.
som därför skulle ha större arbetsglädje och mera verkligt utbyte av a t t f % använda en större del av skoltiden än vad som hittills kunnat ske %t förvärvande av praktiska insikter och färdigheter.
Det torde emeller- tid vara för tidigt a t t i detalj fastslå un- dervisningsplari för en praktisk utbildnings- linje.
Redan en sådan omstämdighet, som a t t frågan om den kompetens en praktisk linje skall meddela tillsvidare maste lamnas Öp- pen, talar för a t t man pA detta område bör pröva sig fram.
Förbundet vill erinra ' om att de unga flickorna numera nästan undan- tagslöst bereda sig f ör s jälvf örsörjning.
Det vore därför lämpligt a t t med tillvaratagan- de av den goda tanke, som legat till grund för ' förslaget.
lata utökningen a v den prak- tiska undervisningen p % det högre flicksko- lestadiet experimenteras fram och a t t skol- .stadgan finge en sådan avfattning, a t t de kommuner, som önskade göra försökj den- na riktning, bereddes tillfälle därtill.
I varje fall synes förslaget, a t t i den praktiska ut- bildningen inbegripa en omfattande grupp handelsämnen vara av tvivelaktid varde.
Det a r allts % förbundets mening, a t t den kommunala flicksbolan för närvarande bör organiseras på s % sätt, a t t den alltid har en teoretisk utbildningslinje, men a t t det vid sidan härav finnes möjlighet, a t t för en grupp elever utvidga den praktiska utbild- ningen med motsvarande minskning av den teoretiska.
Med avseende på den kommunala flick- skolans anknytning till folkskolan innebar sakkunnigeförslaget, a t t denna anknyt- ning skall ske efter det sjatte folk- skoleåret.
De sakkunniga erinra dock därom a t t den för sexarig kommunal flick- skola framlagda undervisningsplanen i va- sentliga avseenden låter sig tillämpa aven i fråga om en sjuårig skola, som bygger p % fyraårig bottenskola.
För Fredrika-Bremer- Förbundet framstår det sasom ett viktigt önskemål, a t t den kommunala flickskolan organiseras aven med anknytning till fyra- årig bottenskola.
Dar parallellavdelningar finnas.
böra samma bestämmelser f å gälla, som riksdagen fastställt för flertalet red- skolor, nämligen att den ena avdelningen bygger pP * sexPrig och den andra p % fyra- årig folkskola.
Ned en pH fyraårig botten- skola byggd kommunal flickskola göres en betydelsefull tidsvinst genom en förkortning av skoltiden med ett ar.
Dessutom skulle med denna anknytningsform den kommunalz: flickskolan kunna bereda en del av sina ele-.
ver tillfälle a t t vid den läinpligaste åidern - d. v. s. vid den Alder, som för kvinnlig ungdom utmärkes av ökad receptivitet och naturligen snabbare arbetstakt f å övergk till den högre skolformen, vaimed ock föl- jer, a t t sedermera, nar för samma ung- dom en period inträder, d &amp; intensiteten i teoretiska studier bör avsevärt minskas, skolan hade ökade möjligheter a t t Bar &amp; ter anpassa sitt arbete.
Särskilt förtjänar det phpekas, att en tidigare övergång skulle möjliggöra a t t undvika trängsel i språkundei-visningen.
Förbundet vill vida- re förorda a t t beträffande kommunal flick- skola, dar parallellavdelning saknas, kom- munen får frihet a t t bedöma vilken an- knyeningsform, son1 bast lampar sig för samhallet, och sålunda sjalv bestarnma om.
flickskolan skall byggas på fyraårig eller sexårig folkskola.
Förslaget om tv6 typer av komn~unal flickskola, en sexårig och en femarig, &amp; &amp; r i båda fallen den teoretiska utbildningsiim jen skulle ge no~mdskolekompetens, synes förbundet u r flera synpunkter otillfreds- stallande.
Det faktiska bildning~resultatet~ som de bida linjerna skulle komma a t t med- dela, miste såsom ock de sakkunniga vidgi!
bli olikvärdigt.
Härav följer a t t värdet av normalskolekompetensen för inträde vid yrkasutbildningsanstalter och vid ansfäll- ning skulle äventyras.
En del kvinnlig ungdom kunde därigenom föranledas a t t upptaga, en längre och dyrare studieväg .med studentexamen som mA1.
Skulle i t e r en femårig skola försöka a t t nå samma bild- ningsmal sam en sexlrig, följer därav ett starkt pressande av skolarbetet under det femte h e t och torde ändå icke kunna komma i samma nivå som en sexårig skolas.
Dessubom ar en av huvudavsikterna med skapandet av den kommunala flicksko- lan just a t t fran ett alltmer jäktande stu- -
HERTHA Notisspalten.
.Kommunalval i Mariestad.
Styrelsen för Fredrika-Bremer-För-: bundskr.etsen i Mariestad inlämnade den 13 dec.
1927 till1 valnämnden i Mariestad .en anhållan att valnämnden matte taga under ö~~ervägande lämpligheten av in- val av kvinnliga ledamöter i staden$ styrelser och .namnder.
Vid valet den 20 dec.
uppflyttades från suppleant till ordinarie ledamot i fattigvardsstyreken fröken Elise Sorgenfrei och som supple- anter nyvaldes frök.en Dagmar J.ohans- son och fru Gerda Blom,qvist; i barna- vårdsnämnden nyvaldes som ordinarie ledamot tröken Greta Bohlin och som suppleant fru Ingrid 1Lundhquist.
Ett ord i sinom tid synes vara till nytta!
15 Adjunkter o. ämneslararinnor v id sitt i slutet av november hållna årsmöte upptog Akademiskt bildade kvinnors förening till .behandling ' den mångdebatterade f rågan om de kvinnliga lärarnas ställnirig vid läroverken efter omorganisationen.
Som bekant beslöt riksdagen i våras att vid alla de läroverk, som nyinrättas eller omorganiseras till samlaroverk, skall på realskolestadiet liksom f örut vid statens samskolor finnas tvenne ka- tegorier lärare, nämligen adjunkter och ämneslärarinnor.
Adjunktsplatserna äro tillgängliga för såväl män som kvinnor.
Ämneslärarinnor bli däremot endast kvinnor, som då skola antingen ha av- För fred och frihet.
lagt ämbetsexamen och gått provår, Internationella kvinnoförbundets f.ör d. v. s. vara adjunktskompetenta, då de fred och frih.et fjärde upplysningskurs h.ar den 7-1 1 januari pAgått i Stock- få lön i likhet med kvinnliga adjunkter, holm.
Av de utomordentligt intressanta eller ha genomgått fullständig kurs vid föredrag som programmet upptog vilja högre l ' ararinneseminarium, varvid lönen vi har, endast namna professor B. Karl- a r lägre.
Ämneslararinnornas antal i för- grens om, Nati,onalitetsrörelsen i Kina, hållande till hela antalet lärare inom re- professor Otto N,ordenskjöids om Ras- fragan och freden, Miss Mary Sheeps- alskolan skall vara 2 till s.
För gymna- hanks om Kolonial imperialism (med siet äro ej anmesla~arinneplatser beräk- tolknhg), överrabbinen M. Ehrenpreis ' nade.
om Fredstankar i judendomen, fru Anna På denna grund har skolöverstyrelsen Bugge-Wicksells om Mandatsysteme: och mandatkom.missionen, excellensen uppgjaort en plan över lärarfördelningen Löfgrens om 1927 Ars folkförbundsmö- under omorganisationen, som of f entlig- te.
Vid konferensens öppnande, under gjordes under november, och det var fröken Mathilda Wiadegrens ordförande- f örst då, ' som man fick riktigt klart för skap, höll excellensen Ekman ett inled- sig förslagets innebörd, och det har se- ningsanförande.
dan också livligt kommenterats i pres- sen.
diearbete bevara den kvinnliga ungdom, som kommer att begagna sig av denna skolas undervisning.
Enligt, Fredrika-Bre- mer-Förbundets mening bör därför med sexarig bottenskola den kommunala flick- skolan alltid göras sexårig och med fyrahrig bottenskda alltid sjuårig. '
.
Vid ovannämnda möte rörde sig dis- kussionen f örnamligast om reserveran- det av platser för kvinnliga lärare och om den dubbla I skolpropositionen till 1927 års riks-.
dag f ramhöll departementschef en vikten av att f lickorna till f örsakrades aven kvinnlig lärarkraft, vilket också starkt betonades vid mötet.
Särskilt framhölls från samskolehåll betydelsen av manligt och kvinnligt inflytande såväl över gos- sar som flickor och detta aven i själva ledningen.
Det ä r därför nödvkdigt att överallt manliga och kvinnliga lärare in- taga samma ställning.
Visserligen behö- ver benämningen ämneslärarinna i och för sig ej beteckna något lagre an ad- junkt eftersom det enda sättet att enligt behörighetslagen kunna reservera plat- ser för kvinnor a r att ge dem en kvinn- lig beteckning.
Den omständigheten, att adjunktskompetent ämneslärarinna till- erkänts samma lön som kvinnlig adjunkt, innebar ju likställdhet mellan dem.
Det- samma kan emellertid icke sagas om de seminariebildade ämneslararinnorna.
Ge- nom deras tillträde ha kvinnorna å ena sidan fått ett slags fördel framför man- nen, i det att de uppnå sina platser.med kortare utbildning, å andra sidan få de till följd härav lagre lön.
För de högre läroverken innebar detta förhållande även i organisationshanseende en svå- righet, i det att de seniinariebildade icke liksom de adjunktskompetenta kulina tänkas undervisa aven på gymnasiet.
Dessutom ansåg föreningen, liksom aven framhållits från lärarhåll och i pressen, att den av riksdagen antagna proportionen mellan ämneslararinnor och adjunkter var för hög.
Därom må då har namnas, att överstyrelsen i mit- ten av december ingått till regeringen med ett förslag till " justering av proportio- nen mellan kvinnliga och manliga am- neslarare ", vilket i gennomsnitt innebar e n amneslararinna på varje fullbordat tretal ordinarie lärare inom realskolesta- diet.
*) Som ett av de förnämsta skalen till den dubbla kompetensens bibehållande vid läroverken har framhållits, att de akademiskt bildade lärarinnornas anta!
ej ar tillräckligt.
Vid mötet beslöts där- för att föranstalta en utredning härav.
Denna ar ännu ej slutförd.
Men det sy- nes troligt, att man för närvarande kan rakna med minst ett hundratal adjunkts- kompetenta kvinnliga lärare, som nu kun- na tankas söka dessa platser.
Dessutom finner man, att antalet kvinnor, som ge- nomgå provår, stadigt ökas, de senaste åren har medeltalet varit 16 per år.
Allt tyder också på en fortsatt kraftig steg- ring i det att ett stort antal kvinnor en- ligt infordrade uppgifter bereda sig till adjunktskompetens.
Kågon brist på dylika lärare torde det icke bli i framtiden.
I det avseendet fin- nes alltså intet hinder för att föreningens bestämt uttalade önskan skulle kunna gå i fullbordan, att vid en kommande löiie- reglering fullt enhetliga bestämmelser skulle uppställas för de manliga och kvinnliga lärarna i såväl titel- som kom- petens- och lönehänseende.
En naturlig följd härav skulle då också bli enhetlig utbildning för lärarkallet.
Dessutom hop- pades man på att någon form skulle kunna utfinnas för att garantera att vid läroverk, dar flickor undervisas, skulle anställas ett visst minimiantal hinnliga lärare och vid läroverk, dar gossar un- dervisas, ett visst minimiantal manliga.
- *) Vid samrealskola med endast fyra ordi- narie tjänster skall sådan ledigförklaras som adjunktstjänst, om två kvinnor förut äro or- dinarie lärare, i annat fall som ämneslararin- netjänst.
.
HERTHA Den av riksdagen nu antagna bestäm- melsen om de seminariebildades tillträde ansågs till ämneslararinneplatserna emellertid nödvändig som en övergångs- for.m, då det galler lärarinnor, som redan ', 17 under en följd av å r haft ordinarie an- ställning på motsvarande stadium och som till följd av omorganisationen an- nars skulle bli utan anställning.
EVA RAMSTEDT.
En staty som lever och verkar.
, " Allmänhetens misshag drabbar ute- slutande konstvenk som vilja nagot men so.m .ej uttryckt denna vilja i for- mer som den stora oskolade publiken vant sig att första.
Notoriskt daliga verk med konventionell form förbli oan- tastade. "
Dessa djupt träffande ord skrev professor Axel L. Romdahl under den senaste säsongkampanjen mot Fredrika Bremer.s staty.
Samma sanning uttalades i en, offentlig skrivelse där konstnärer och konstkännare vittnade om sin höga uppskattning av Sigrid Fridmans skapelse.
Undertecknarna vo- ro Carl A.
.Bergsten, Klas Fåhrreus, Tor Hedberg, Rickard Lindström, Ellen Roosval, Hjördis Tengbom, Ernest - Thiel, Ragnar Östberg.
Den föxbittring mot statyn, som en del herrar och damer - oftast i kåsö- rernas och de maskerade insändarnas, departement - ha oförtrutet strävat att utbilda till en " allmän, opinionn, bottnar icke bara i " den oskolade pub- likens " sega konventionalism i fråga on1 konst och synnerligen monumentalskulp- tur.
Denna nervösa och ideligen käl- tande hätskhet belyses till grunden.
ge- nom ett inlägg fran den ovannarnida kam,panjen - den starkaste bekräftelse på Emilia Fogelklous tankar om hur mäktigt " konstverk som symboler " kun- na uppröra.
Denna pärla vilja vi här radda ur makulaturen.
Författaren, dok- tor Erik Tretow, ä r ingen skämtare, ba- ra ett e n f a n t t e r r i b l e som oför- färat sjunger ut genanta hemligheter.
Hans stavsätt, även det karakteristiskt, bibehalles med pietet.
- Att Humlegården blivit vanprydd med ett misslyckat konstverk, kan val knappast.
anses mera anmärkningsvärt eller beklag- ligt an a t t samhället över huvudtaget an-.
sett sig böra med offentlig staty hedra en av kvinn~&gt;saksrörelsens banbryterskor.
Ty det kan val i all rimlighets namn e j ligga i samhällets intresse a t t föreviga en livsger- ning, hvars enda m %l varit a t t hetsa kvin- norna mot deras naturliga överordnade, mann.en.
Fredrika Bremerstatyns ratta plats hade varit, i mycket förminskad skala,.
t. ex. som brevpress på tidningarne Iduns eller Dagnys [?l redaktionsbord.
Då hade ingen utomsbående behövt förarga sig der- över.
Men härav följer ingalunda a t t den om- stridda statyn nu bör flyttas eller nedskro- tas.
Det skulle kunna bli ett farligt preju- dicat.
Gumman bör stå kvar, der hon bli- vit pl.acerad, och hennes kvarblivande kan t. o. m. anses val grundadt, om man ser sa- ken u r annan synpunkt an den estetiska el- ler prejudiciella.
Vi kunna väl tryggt utgå, derifrh, a t t den omtvistade statyn kommit till, icke blott för a t t föreviga fröken Bremer, utan aven föraatt visa verlden och efterverlden, a t t det aven finns - kvinnliga bildhuggare.
Men nu a r det h, aven utanför fackmannens kretq allmänt kandt och erkandt, att av alla de områden, der nutidens b i n m r söka tavla
med mannen, det knappast finnes något, der hennes underlägsenhet a r så påtaglig, som i frågan om de sköna konsternas ut- övande (Thalias o &amp; Therpsichores undan- tagna).
Sarskildt framträdande a r denna underlägsenhet, d % det galler monumentalt skapande inom målning och skulptur.
Bronsgumman i Humlegården bör derför stå kvar l m för att ge ytterligare relief åt man- nens överlagsenhet som skulptör.
2: a för a t t för sena tiders kvinnor med verkli,gt - eller inbilladt konstnärsgry vara en standig påminnelse om vådan av a t t för- häva sig.
3:o. Även för sena tiders män utanför konstnärernas krets kan det bli helsosamt a t t då och då gå till Humlegården och titta på gumman med det skenbart menlösa le- endet.
J a g tanker mig a t t våra söner och sonsöner, mm givetvis komma a t t f å en Warare och mera slutgiltig överblick, an vi över den mänsklighetens feministiska trash- ålder, der vi ännu befinna ass, jag tanker mig a t t framtidens ange man, då de gå för- bi bronsgumman i Humlegården, icke skola kunna undgå a t t göra den reflexionen: " Tank a t t v %ra sbolta fader voro så svaga, a t t de icke vågade använda sin röstöver- vigt till a t t förhindra all den decadans, som förevigas genom denna bild! "
Statyn kommer a t t betaga dem lusten a t t stå stilla, och a t t i onödan yvas över fädrens ara, hvilket a r det samma som a t t stå stilla.
Humlegårdsgumman med det enfaldiga bronsleendet har saledes en trefaldig mis- sion a t t fylla, ett trovärdigt monument över den tid, hvari vi nu leva.
Efter detta clownintermezzo reprodu- cera vi - likaledes ur St. D.
- en este- tisk studie av doktor P o u l B j e r r e, sannolikt den mest ingaende och fack- kunniga granskning som i vart land ag- nats ett nytt skulpturverk.
Den ur- sprungliga _rubriken som bortfallit i tid- ningen men m,eddelats oss av författa- ren Aterstalles har.
Kritisk nagelfaring av statyn.
Man kan icke göra full rattvisa at ett konstverk utan att taga de sviirigheter E betraktande som, varit förbundna med dess framalstrande.
Varje konstnärligt material gör sitt säregna motstand mot gestaltningsprocessen och varje manni-.
ska, som skall avbildas, ställer konstnä- ren inför nya, säregna problem.
Ett konstverk skall pA en gAng vara visionärt och substantiellt.
Det förra in- nebar att det icke endast far vara en fo- tografis !~ avbildning av fö.re,miilet i ett givet ögonblick; det maste vara en syn- tes av allt det karakteristiska, det av all- dagen uridanskymda, det förborgade - det milste vara allt det väsentliga sam,- mansmält i en vision.
Nar denna massa av liv, kring vilken konstnärens inre ii- skadande fått ett grepp i en lycklig stund, skall gjutas i yttre varaktig form uppstar en strid mellan visionens krav och materialets krav.
1 och genom sin egen natur vill varje material endast un-a derordna sig vissa former, och det är icke alls sagt att dcssa former liirnpa sig som framställning för visionen.
Ett konstverk a r mara fulländat ju mer det lyckas övervinna detta motsatsförhCi1- lande och tillgodose såväl det visionära som det substantiella kravet.
Skulpturen innebar i båda dessa han- seenden s h a l större möjligheter som större krav an andra konstarter.
Just därför att skulpturverket kan be- traktas fran ett obegransat stort antal punkter ger det konstnären tillfälle att i en och samma bild framställa person- ligheten från ett obegransat stort antal sidor.
Medan man rör sig kring ett full- ändat skulpturverk, ser man detta stan-.
HERTHA digt skifta uttryck, och det genomlöper därvid hela den stämnings- och känslo- skala, som personligheten i fraga b.ehär- skat.
Detta förhållande, ställer p5 konstnären ett stort krav p5 förmagri av visionärt inlevande i objektet - han maste kunna se och första detta fran alla dess sidor.
Den skulpturala tekniken hänger pi % det som kallas planmässighet.
Skulptu- ren arbetar med dagrar och dessa uppsta därigenom att tvenne plan stöta sam- man i en vinkel.
Planen maste vara fasta och vinklarna mjuka för att for- men och känslan av levande substans skola komma fram.
Man tycker att ut- trycksmöjligheterna rent tekniskt setf härigenom skulle bli obegränsade.
SA skulle även vara fallet, om de icke stän- digt pressides samman av materialets egenart.
Ett granitblock tillåter endast vissa former .och bronsen tillåter vissa andra.
planmässigheten är för skulptu- ren vad kontrapunkten ar för musiken.
Men under det att moderna kompositö- rer handskas synnerligen självradigt med de gamla lagarna, kan skulptören aldrig emancipera sig från de lagar so.m reglera hans formgivning.
Den moder- na antikiseringen innebär ett inseende av detta och i samband därmed sträng underordning under de lagar, efter vil- ka egypter och babylonier arbetade re- dan för fem tusen år sedan.
Betraktar man uppgiften att föreviga Fredrika Bremer i brons från dessa all- männa synpunkter får man ovillkorligen det intrycket att uppgiften a r olöslig.
.Hur skulle man kunna g6ra nagot monumentalt av denna kropp som fran begynnelsen saknade allt vad " for,rnn och monumentalitet heter qch som var 19 lik " ett visset rosenblad " redan vid den Alder, då kvinnor nu för tiden inga %k- tenskapet numero två.
Till raga pA marigheten - mAst,e denna kropp vara - höljd i dåtidens klädapparat, vilken un.
danskymde varje ansats till form sa om- sorgsfullt, som vore denna ett verk av satap själv.
N ' ar Wennerbergsstatyn diskuterades för några å r sedan, hörde jag nagon säga: - " W-ennerberg var själv sitt eget monument. "
Här hade na- turen sa att säga arbetat konstnären I händerna; denne behövde endast avbil- da.
Men i fraga om Fredrika Bremer har naturen lämnat konstnären i stic- ket; han m&amp;ste söka remda ' sig p å, egeri hand.
Samtidigt med att de formella uttrycksmöjligheterna på detta sätt äro till ytterlighet inskränkta, ä r vidden av det mänskliga innehåll som skall fram- ställas nära nog alltomfattande.
Hur mången har å ena sidan genomlevat upproret .mot allt det bindande, IamslA- ende i tillvaron och å andra sidan blivit delaktig av ensamhetens förIösande frid sa helt och fullt som Fredrika Bremer?
I visionen av henne måste den ödesmät- tade.
gärningens människa smälta sam- min med den i världsfrånvänt lyssnan- de uppgaende sierskan.
Komma härtill svårigheter av alldeles säregen art. Fredrika Bremer var vandrerska och hon m$ste framställas vandrande.
Men att framställa en människa vandrande pa en piedestal har sedan gammalt betraktats som ' omöjligt, och så gott som fullstän- digt undvikits av mästarna.
När moder- na skulptörer söka frigöra sig från den- na regel misslyckas de merendels.
Vid Asynen av t. ex. Vigelands Björnson; staty i Bergen ä r man färdig att för- - skräckt utropa: -.
" Stig då ned för tu-.
san, annars står herrn på huvudet! "
- Men om man av rädsla för en dylik misslyckad effekt uppgåve vandrings- momentet, skulle man aldrig få fram ka- rakteristiken.
Ty detta moment a r av vikt aven från en annan sida an den att Fredrika Bremer var en av de första kvinnor som av livslängtan drevs att genomvandra jordens länder.
Det var något vandrande eller rättare sagt svä- vande i hela hennes inställning till jor- delivet - hur skulle man i brons kunna fil fram att hon malmedvetet vandrade framåt mot lösningen av sina litterära och etiska uppgifter och att hon samti- digt svavade ovan jorden i en känsla av frid och lycka som ej hörde jorden till.
- Än mer: - bilden av den vand- rande Fredrika Brem:er måste aven vara bilden av det framåtskridande i tiden, som hon symboliserade så starkt, att det maste betraktas som ett med henne.
Hur skulle det vara möjligt att finna na- gon uttrycksform för allt det aningsfulla, det sökande, det vandrande på svag is, det trosvissa, som kvinnorörelsen inne- bar då den låg i sin linda.
- Det har icke hänt på mycket länge att nagon konstupplevelse verkat så förvå- nande på mig som Fredrika-Bremersta- tyn.
Jag kan icke upphöra att häpna över den visionära rikaedomen och den skulpturala säkerheten i detta verk.
Jag har sett det ett hundratal ganger och trots detta framträder det ständigt nya drag, som ge mig ökad förståelse för Fredrika Bremers vasen.
Har om kval- len stannade jag t. ex. p3 en plats, dar jag icke s a g armarna skjuta fram ur massan utan dar hela statyn avtecknade sig soni en slut-en linje mot bakgrun- den - d e t låg i denna linje nagot s &amp; mjukt kvinnligt och SA intensivt lyssnande, att jag skulle vetat vem Fred- rika Bremer varit, om jag också icke kant något annat vittnesbörd om henne an denna enda linje.
Ett verk av dessa konstnarliga mått fordrar ingaende stu- dium.
Detta lönar sig.
Samlar jag alla de intryok jag fått vid olika tillfallen, blir jag ful14 pil det klara med att konst- närinnan i sin vision av Fredrika Bre- mer upplevat henne si djupt och inner- ligt som det gärna a r möjligt.
Givet a r att denna visionära kraft skul- le fallit till föga, om den ej varit parad med stor teknisk skicklighet.
Nar dei galler en grupp eller en gestalt, sorr.
skall ses p i avstind, träda de enstaka kroppsdelarnas planmassighet i bak- grunden vid sjdan av planmässigheten i hela massan.
Kommer man frAn Villa- gatan, ser man de olika elementen i hög- ra sidan samlade i ett enda stort form- säkert plan.
särskilt frapperas man av det känsliga satt, p i vilket konstnarin- nan böjt högra underarmen och handen för att få in dessa i planet.
Nar man sedan börjar en rundging kring statyn löser sig vänstra armen ur massan och skjuter fram på ett frin teknisk syn- punkt betänkligt sätt.
Michelangelo for- mulerade planmässighetens krav i sat- sen: " Man skall kunna rulla en skulptur utför ett berg utan att den g &amp; sönder. "
Om man försökte detta.
med Fredrika Bremer skulle vZnstra underarmen sa- kert g2 av.
Detta djärva grepp har dock varit absolut nödvändigt för karakteristi- kens skull - man ser har ett exempel pa den motsättning m.ellan visionens och materialets krav, som skulptören stän- digt har att kampa med.
Man skulle da tycka att vänstra underarmen ej behövt
HERTHA skjutas fram så långt.
Men om den dragits tillbaka skulle armbagen, som nu smälter vackert in i det stora rygg- planet mlellan nacken och, den svajande kjolens yttersta spets, ha skurits sönder av en puckel, som förstört planbilidnin- gen från manga aspekter.
Jag tror ej $tt denna svåra punkt kunnat lösas .bättre an som skett.
Man har ondgjort sig över halsens tjocklek.
Mien det ä r framför allt genom denna förstark.ning av halsen, som det lyckats konstnarin- nan att ge illusionen av substantialitet åt den eteriska kroppen.
Om haken gjorts anatomiskt riktig, skulle man fatt intrycket att huvudet satt och dinglade på en pinne och nar som helst kunde ramla av.
En annan detalj visar hur ge- nialt ikonstnarinian förstatt att utnyttja en möjlighet att suggerera fram kans- lan av en tevanide människokropp inuti kladmassan: - högra laret, och knäet äro utarbetade med anatomiska detaljer som i verkligheten döljas av kläderna även om dessa äro reducerade till den moderna baldraktens minimala volym.
Dessa detaljer störa om man riktar upp- marksamhoeten direkt p5 dem pA nar- mare hall; men som suggererande in- slag i totalverkan p2 avstånd äro de synnerligen värdefulla.
.
Vad slutligen placeringen ang &amp; har jag en; känsla att den ej kan vara annor- 21 lunda.
Statyn ar sa att saga samman- Bomponeraud mled det stora tomrummet runt omkring.
Detta spelar en avstånds- givande roll p &amp; liknande satt som den upphöjda piedestalen eljes plägar göra.
Just genom denna anordning har det va- rit möjligt att få fram vandrandet, svä- vanldet - och framför allt den stora en-: samhet, i vilken den skapande manni- skan alltid lever.
.
Stormen mot m red rika-Bremerstatyn paminner i mycket om den &amp; orm som P.
P. Waldenström för ett trettiotal ar sedan uppväckte mot Oskar Björcks malningar i Operakällaren.
När vi nu lata blickarna glida över dessa oskyldi- ga scenerier, ha vi svårt att fölrstå att .de nagonsin kunnat sätta manniskor i harneskarnot varandra.
Utan tvivel kom- ma motioniirerna i stadsfullmäktige * att förvärva sig odödlighet av samma art som Waldenström gjorde den gangen.
För deras egen skuld fa vi hoppas att denna odödlighet tillfredsställer deras äregirighet.
* Syftar på ett par nyvalda stadsfull- mäktige vid namn Kallström och Ossbahr, som förliden vår motionerade om " flytt- ning " av Carl Eldhs brunn vid Birgerjarls- gatan och i september.
agnade Fredrika Bremers staty enahanda hyllning.
Anm. av aed.
.
Fredrika-Bremer-Föl bun- dets stipendier 1928.
Fredrika-Bremer-Förbundeb stipendiein- stitution har för å r 1928 anslagit följande stipendier till ansökan lediga: S t o c k h o l m s s t a d s s t i p.
: 475:- kr.
för kurs vid Sophiahemmet eller Röda Korset.
S t o c k h - o l m s l a n s s t i p.
: 400:- kr.
för genomgående av den av biblioteks- konsulenterna i Kungl.
Skolöverstyrelsen anordnade bibliotekskursen.
N o r r b o t t e n s l a n s s t i p.
: 400:- kr.
för kurs vid högre lararinneseminarium.
Västerbottens läns stip.
: 325:- kr.
för # kurs vid Umeå lasarett.
V a s t e r n o r r l a n d s l a n s stip.
: 230: - kr.
för kurs vid Samariterhemmet i Uppsala; 230 kr.
för kurs vid Svenska Fat- tigvårds- och Barnavardsförbundet.
J ä m t l a n d s l a n s s t i p.
: 225:- kr.
för shngstudier vid Musikaliska Akade- miens konservatorium.
K o p p a r b e r g s l a n s s t i p.
: 290:- kr.
för kurs vid Falu lasarett.
V a r m l a n d s l a n s s t i p.
: 225:- kr.
för kurs vid folkskoleseminarium.
U p p s a l a l a n s s t i p.
: 225:- kr.
f ör församlingssysterkurs vid Samariter- hemmet i Uppsala; 225: kr.
för kurs vid Svenska Fattigvårds- och Barnavårdsför- bundet.
Södermanlands lans stip.
: 300: - kr.
för kurs vid av staten godkänd sjuksköterskeskola.
ö r e b r o l ' äns stip.
: 225:- kr.
för kurs vid Röda Korset.
S k a r a b o r g s l a n s s t i p.
: 550:- kr.
för kurs vid Kungl.
Högre Lararinnese- minariet i Stockholm; 550: kr.
för aka- demiska studier vid universitet eller hög-.
skola.
Ä l v s b o r g s l a n s s t i p.
: 320:- kr.
för kurs vid av staten godkand sjukskö- terskeskola.
- - G ö t e b o r g s o c h B o h u s Bans s t i p.: 315: - kr.
för kurs vid av staten godkänd sjuksköterskeskola; 315: - kr.
för kurs vid Högre lararinneseminarium vid Stiftelsen Kjellkrgska flickskolan i Göte- borg.
G o t l a n d s l ä n s stip.
: 290:- kr.
för h r s vid Drottning Desiderias väv- skola i Visby.
K a l m a r l a n s s t i p.
: 290:- h. för kurs vid av staten godkand sköterske skola.
K r o n o b e r g s l ä n s s t i p.
: (Läns- fonden) 300: - kr.
för kurs vid högre Iara- rinnestminariiam; (Elfvingska fonden) 230: - kr.
för kurs vid av staten godkänd sjuksköterskeskola; (Anonym donation) tvii, stipendier 5 220: - kr.
för kurs vid av sta- ten godkänd sjuksköterskeskola; 220: - kr.
för kurs vid sko~köksseminariiam.
J ö n k ö p i n g s l a n s s t i p.
: 225:- kr.
för kurs vid av staten godkand sjuk- sköterskeskola.
H a l l a n d s l a n s stip.
: 225:- kr.
för kurs vid Kungl, Gymnastiska Cen- tralinstitutet.
- läns stip.
: ris tian stads 230: kr.
för kurs vid av staten gocakand sjuksköterskeskola.
B l e k i n g e l a n s s t i p.
: 375:-h. för studier för fil.
mag. examen.
- M a l m ö h u s l i i n s s t i p.
: 500:- kurs vid fo1ksko1eserninak=ie~ i Landskrona.
kr.
för Villkor för sökande a r att vara samt un- der minst tvii A r hava varit mantalsskri- ven inom det Ian vars stipendium sölkes.
Ansiokningar stallas till Fredrika-B-9 L erncx- Förbundets Stipendienamnd, 48 Klarabergs- gatan, Stockholm, före P5 februari Atf öljda av bevittnade avskrifter av betyg styrkande kompetens, av läkare- och mantalsintyg samt övriga handlingar sökande vill åberopa.
Närmare upplysningar genom sekretera- ren, adress som ovan, mottagning mandagap och torsdagar kl. 1-3.
HERTHA F.- B.-F.- kretsarna.
- Fran kretsarnas verksamhet under I927 återstår ännu att meddela: H a l m s t a d s k r e t s e n samlades den I I november till handarbetsaf ton.
Fröken Anna Ljungberg talade om Fredrika-Bremer-För- bundets arbete och uppgifter och gav en re- dogörelse för Halmstadskretsens verksamhet sedan den bildades i februari 1923.
Därefter deklamerade fil.
lic. Allan Bergstrand dikter av Karlfelt, Ossian-Nilsson m. fl.
och frö- ken Ingrid Nyblom föredrog några sång- nummer.
Gemensam supé.
Den 6 december gavs en soarC till förmån för kretsen och stipendiefonden efter ett syn- nerligen rikhaltigt program.
Huvudnumret utgjordes av en pjes i två akter, K ä r l e k o c h d i p l o m a t i, författad av läroverksadjunkten Arvid Kindberg och spelad av ungdomar i vackra dräkter från Gustaf 111:s tid.
Dess- utom förekom sång och dans.
De uppträdande hyllades med applåder och blommor i mangd.
P å mångas begäran gavs programmet ännu en gång i Halmstad och ett par dagar förut hade det även givits i Laholm.
Till fru Forthmeiier-Johansson, som tagit initiativet till det hela och med outtröttlig energi drivit igenom saken, jämte författaren, regissören ingenjör Egon Ostlund och samtliga med- verkande står kretsen i stor tacksamhets-.
skuld för det arbete som nedlagts och all den tid som offrats för att ge ett gott till- skott till stipendiefonden.
Den 13 december bjödos medlemmarna på Luciafest.
Mötesvardinnorna, fru Anna Berg- gren och fru Alma Spiik, hade dekorerat sa- len med en mangd grönt, blommor och ljus och en strålande Lucia omgiven av tärnor bjöd under sång på kaffe och lussekatter.
Tårtor och kakor hade skänkts av medlem- mar pch senare pi kvällen lät hotellinnehava- ren bjuda alla Fredrikor på glögg.
Det var glans och stamning över festen, som ytter- ligare hö j des a v många och vackra sångnum- mer av medlemmar och andra ungdomar.
Hudiksvallskretsen sammanträd- de den 8 dec.
i ordförandens hem, varvid F. B.
F: s förvaltningsutskotts cirkulär angå- ende ett uttalande om den föreslagna kom- 23 munala flickskolan behandlades.
Kretsen be- slöt att biträda förvaltningsutskottets utta- lande.
.
H ä l s i n g b o r g s k r e t s e n hade den 13 dec.
Luciafest å f öreningens vackert och lu- stigt ' dekorerade lokal.
Efter Lucias och, hen- nes fem tärnors intåg och kaf fedrickningen talade fröken Signe Wennberg om l e g e n d e n o m j u l r o s o r n a s t i l l k o m s t, varefter en soaréavdelning med bl.
a. fyrhandigt pia- nospel av fröknarna Hilma och Anna Weng- berg.
Jönköpingskretsen sammanträdde den 30 nov.
å Margaretaskolan.
V. ordf. frö- ken Emma Aulin erinrade om den förlust kretsen lidit genom fru Anna Ljungbergs frånfälle.
Till ' följd av detta dödsfall och tven- ne styrelseledamöters avflyttning från orten f öretogs kompletteringsval och, invaldes fruar- na A. Berglöw och G. Almér samt fröken C. Sjöberg.
Till ordförande i styrelsen valdes fru Berglöw och till kassaförvaltare fru Al- mér.
Sedan övriga föreningsangelägenheter fö- redragits lämnade fröken L. Durling, som un- der sommaren vistats bland Englands kvä- kare, en intressant skildring av dessas åsik- ter och verksamhet.
Därefter sång och musik.
K a r l s k r o n a k r e t s e n höll den g dec.
sitt andra höstsammanträde.
Den socialt be- tonade aftonen upptog dels ett intressant och klarläggande föredrag om f örslag till s i n n e s- sjukvårdens ordnande i Blekinge hållet av I: ste provinsialläkaren doktor P.
G. Olsson, dels en överskådlig redogörelse för e n barnavårdsmans och barnavårds- inspektris ' arbete och uppgifter av f röken Augusta Puke.
Af tonen utfylldes med sång av fru Stephanie Lindencrona, ackom- pagnerad av fru af Geijerstam, tesupC servera- des, och sammankomsten var i allo lyckad, trevlig och värdefull. '
K r i s t i a n s t a d s k r e t s e n hade den g dec.
tillsammans med Kristianstads husmo- dersförening anordnat offentligt möte å Hög- re Allm.
Laroverkets aula, varvid d:r Ka- rolina Widerström höll föredrag om S e x u e l l
up.pfos t r a n o c h u n d e r v i s n i n g i s k o l a o c h h e m.
Kretsens ordförande, fru Elisabeth S j övall, fungerade som ordf örande vid mötet.
Mariestadskr.etsen hade tillsam- man med Husmodersföreningen i Mariestacl den 22, 24, 29 nov.
och 6 dec.
anordnat lek- tioner i medborgarkunskap, varvid borgma- stare 0.
Danielsson föreläste om d e n p e r - sonliga friheten, religionsfrihet och om y t t r a n d e f r i h e t i tal och skrift.
V a r b e r g s k r e t s e n samlades den 8 dec.
till Luciafest, som inleddes av fru Sel- ma Ahman med musik.
Efter ett par sang- nummer, utförda av fru Gerda Bexell.
upp- läste fru Hedvig Swedenborg en av henne själv författad Lucialegend.
Sedan supé in- tagits, berättade fröken Lissi Almer om en en bilresa genom Tyskland, T jeckoslovaki- en o &amp; österrike,som hon i höst företagit i egen bil, själv sittande vid ratten.
Syftet med resan var att studera olika vmförean- stalter.
Senare p i aftonen bjödo Lucia och hennes tärnor kaffe.
Mötet var synner- ligen talrikt besökt.
Som gäster hade V a - bergs Fredrikor glädjen att se fyra av Halmstadskretsens styrelsemedlemmar.
- V a n e r s b o r g s k r c t s c n meddelar att den vid Luciafesten den 4 dec.
framförd2 dialogen E v a o c h F r c d r i k a var f ör fatta^ av fru Astrid Väring, Vanersborg, F r o s t e n s och V i n t e r m y r e n s författarinna.
V a x j ö k r e t s e n hade den 6 dec.
anord- nat ett möte ii Högre Allm.
läroverket med föredrag av d:r Karolina Widerström over S e x u e l l u n d e r v i s n i n g o c h upp- f o s t r a n i s k o l a o c h hem.
Y s t a d s k r e t s c n har under hösteii an- ordnat klubbafton med diskussion en gäng i månaden.
Intresset bland deltagarna ar sär- deles livligt.
Hóbbs Théer ato odisputabelt de finaste sch i bruket de billigasie.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av FHEIIHIKA-BHEMEH.IE ' ~HBUNIIET.
Redaktör: E l l e n K l e m n n.
prenu- Samtliga förbundsmedlemmar erhälla tidskriften.
Ic / ze-förbundsmedle~n~~znr merera 6 mikmaste postunsf (dt eller i bokhmdel.
Pris för postupplaga: l i l är kr.
6:50; 112 är kr.
3; 50; 1 / 4 9r kr.
1; 90.
Lösnutnmer 65 $ - e.
/ iledaktioi~ och mpenition: 48 Kln- rabergsguta~z, Storkholrrz.
eda kiionstid; tisrlngar och fredagar kl. 1-3.
Tel. Norr 48 50, 27 62 ' ~ x p d i t h n e n: kl. 11 - 4 varje söclii~rrri ' r:y. Tel. Norr 48 50.
27 62.
I E.
L. ERICSSON $prmalaffär för Sangar, Shgkläder, Soffor, Ottomaner 1 och 2 baddar, Täcken, Filtar, averkast, Kuddar m. m., m. m.
Fås i alla apotek.
Skadar ej tänderna.
I ~ O I Q D I A I ~ O X U B P C i i i n « - ~ d o a a ~ a svagt avför~nde.
ej auförande.
s~rskiltstbrhande.
Kontor 6 Vt8tfillning I.
.
.
.
.
16 K o r r l a n d s g a t a n 16 STOCKHOLM Tel. 7856, N.
7 1 81 I IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII~IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII~IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII I w ' Srnålandsgatan 2 0 toilette med V..
dubbelrum 7.50 -- 8.-.,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.. &gt; '.
k. vatten.
Piidöi L i k e h m 4.50-6.4 o..
Arsta matsal är tillgänglig för allmänheten.
Lunch och.
.
.
.
.
.
.
.
middageservering.
.,r .., ' -. '.
;;,,.
:.
.
- ^ " " '. "
'.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
" .,.q .... i..
. '
.
.
-:: *.
.
.
, - v? '
-: - - T ..
.
:.
4, 2.
.... I
Innehåll.
/ ' / / / J:: C .. G, .ci I / Josephine Butler.
Av C l a m Wahlsfröm.
reflextio tio ner kring sakkunnigeförslaget till kommunal flickskola.
Av Karolina Widers fröm.
Konstverk som symboler.
Av Emilia Fogelklou.
-- F.-B.-F. angående den föreslagna kommunala flickskolaa.
Adjunkter och ämneslararinnor.
Av Eva Ramsfedf.
, En staty som lever och verkar.
Fredrika-Bremer-Förbundets stipendier 1928.
F.-B.-F.-kretearna.
STOFF ocH STIL 20 NORRLANDSGATAN 20 TEL. N.
19399 Mottager bestallningar pa e l e g a n t a r e och e n k - l a r e klanningar.
= F ö r s t k l a s s i g t arbete.
Moderata priser.
= Vasatryckeriet, St61 .. kholrn 1928.
