# ID: svediakorp-per287
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,362
# sentences: 398
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mme de la Mothe Guyon.
En karaktärsstudie från 1600-talet.
III.
Utan tvifvel kiincle i n m e Guyon, att hoil visst icke var cleii katolska kyrkans lycliga dotter, men det oalrtadt kunde hon rtlclrig bestiiinrna sig för att öppet triida ut ur den katolska för- sniiilingeii ocli aiislu.ta sig till iia.gon sekterisk n~enighet.
Hon ville beniiniilas katolik, aiida till dess att kyrkan sjalf stötte bort henne, och.
hon förlorade aldrig hoppet om att en stor ocli val- göralicle reforiiiatioii skulle uppstå inom den starka katolska kyrkobyggnaden och förbiittira men ej bryta söiider hvad sekler byggt ' upp.
- Vid denna tid slig det emellertid föga lofvande ut inecl den franska kyrkans refornlation, ty Frankrikes iniilrtige och niaktlystile inonark, Ludvig S I V, sökte på dlt siitt hämma b8cle religiösa och politiska frihetsrörelser.
Hot.
om fiiagelsestraff och misshaiidel afskriickte likviil icke alltid den tidens vi1; jestarka personligheter.
I förniiiila salonger liksom i borgarhem och bon- dekojoï grubblade man öfver trons och n ' åcleiis hemligheter, för- bjudna andaktsböcker liistes med begärlighet, och de religiösa pro- blemen diskuterades bland hög och liitg.
Man fann dem sii viktiga, att många begiifsade miin anv5nde sin skriftstiillartalang och sin ~Sltaligl-iet uteslutaiide till att anfalls eller försvara den hiirskancle.
kyrkan.
De koiiservativa elen~eiiten skydde inga inedel till att iiiidertrycka cle sekteriska rörelserna; reformationsvanilerl~a offrade hellre frihet, förmögenhet och anseende, %ii de ville förrätta cere- monier, son1 blifvit clein motbjudande.
Det skrefs många och l h g a böcker om det ratta förhiillandet mellan Gud och miinniskor, och det förekon1 vtildsamma stridigheter mellan de olika meniii- garnas förkampar; upplopp på gatorila, dispyter mellan de liirda, pmflettskrifveri, phfliga och biskopliga bannbref, val planlagcln hhiadstirig mot sekterister och rebeller.
Haktniiigsorder skickades till i medborgerligt afseende oförvitliga personer; liusundersök- ningar företogoe, egeiicloni koi1fiskerad.e~.
Vm cleii sublini eller
clhaktig denna strid om andliga varden?
Tar det förnuftigt att uppoffra materiellt viálst&amp;nd och intellektuell utveckling fiir fragor, som gälla tron allena?
Under retenskapens och ångans tidehvarf kallas sadant an tagligen för dårskap, men under sekler då den religiösa hänförelsen rar en af mänsklighetens mäktigaste clrifkrafter, var det helt enkelt för många en bjudande nödvän- dighet att handla SA.
NSir m: me Guyon under nQra ar flackat omkring i lands- orten, beslöt hon att liksom sin viin la Cornbe begi£ra sig till: Paris.
Hon hade lart känna sin samtids djupa religiösa behof, men också den tidsströnming, som syntes henne förhatlig och syndfull.
Hon hade hört talas om eleganta fester, om skådespel cliir lössläppta ' lidelser förhärligades i klangfulla strofer; om sede- fördiirf, njutningslystnad och skepticism.
Hon hoppades att Kristi sanna vänner v kulle kunna motarbeta det frambrytande fördärfvet, men om de p % allrar aille försvara de religiösa in- tressena, måste de förliigga sin verksamhet till Paris, detta cent- rum för hela samtidens kulturlif.
Viss om att fullgöra en helig plikt, men också aiss om att möta ihärdigt motst-And och bitter förföljelse, reste hon i juli 1686 Ater till Paris, dar hon ganska snart gjorde sitt inflytande gällande till och med i högförnäma kretsar.
Tid andaktsstunder, anordnade i de enskilda hemmen, förkunnade m: me Guyon det samma, som la Combe predikade i Paris kyrkor: sann helgelse vinnes ej genom yttre ceremonier och gudstjänstöfningar, utan genom uppriktig bättring och tro.
Tusentals människor emottogo denna förkunnelse med jub- lande glädje och hälsade den såsom ett proklamerande af tanke- frihetens princip.
De världsliga och kyrkliga myndigheterna varsnade i D den nya spiritualismen D (siisom rörelsen beniimdes) en stor fara för de bestående förhallandena, och det beslöts p;.
högsta ort att i Paris undertrycka spiritualismen si snabbt som möjligt.
La Combe hlef helt plötsligt haktad och inspärrad i Bastiljen; under 27 år eller s % länge han lefde milste han för- smäkta i fhngenskap, berofvad alla möjligheter att fullfölja det.
lifsvärf han älskade s % högt.
M: me Guyon rönte i riss mån ett blidare öde.
Äfven hon blef sasom misshaglig person under atta
n~ %nader insparraii i ett kloster strax utanför Paris, men frigafs sederniera genom iiiflytelserika vänners bemedling.
Icke ens fhngenskapen kunde nedbryta hennes själskrafter, och i den kloster- liga ensamheten författade bon en utförlig sjalfbiografi.
.
Under de Ar soin följde sattes nxme Guyoiis spänstiga sinne ph hårda prof; hennes skrifter och hennes tal utsattes upprepade giiiiger för granskning af kyrkliga dignitgrer; det giillcle niimligen att afgöra huruvida ni: nle Guyon var en kattare eller ej.
Hennes skrifter siisonl kommentarier till bibeln, » Andliga strömn~ars, en xfhanclling om bönens viiseil med flere hade funnit talrika Iiisare och beundrare afven bland de teologiskt bildade, men hätska fien- der inom det ortodoxa liigret, där man beskylde m: me Giiyon för att tillhöra kvietisternas förhatliga sekt.
För m: nie Gixyon var det en oerhördt viktig fråga o k h o n skulle Irunna tillbaka- visa beskyllningen för kiitteri eller ej.
Kunde hon med fog lrsl- las kiittare, i~iåste h i s k e Bastiljeii nied sin hemska overksamhet och ensamhet blifva hennes framtida boning; var det henne dike- mot möjligt bevisa att de Hsikter hon franlförde ägde stöd i uttalanden af iniin och kvinnor, hvilka den katolska kyrkan er- Icancle s8soni sanna kristna, då var hennes frihet radclad, hennes anhöriga och vanner och hon sjiilf bespaxade niånga, svårigheter, och Iion var dessutom fri f r i n clen pl&amp;gsaniina misstanken att vilja bryta sönder den katolska kyrkans enhetliga tankebyggnad.
M: me Gi~yon hade ett lifligt öfvertygande fraimtallningssatt, men hennes stil utiliiirktes aldrig för logisk skarpa eller klarhet och mAngen g h g var det ganska svart för hennes nitiske gran- skare att fa kiinneii~m oni hvilket trossystem hon egentligen hyl- lade.
Sakert var dock att ju niertil förföljelse hon maste lida, ju flere jordiska tillgifvenhetsband sletos sönder och stöd rycktes bort, desto mera nfveko hennes åsikter från de allnlänt giingse, och i stort sedt var det viil pA fullgoda skal hon benauides Isvietist.
Detta egencloniliga systein hade skapats af spanjoren Iliguel de &amp; loliiios, iifven Ban af sina anhangare vördad son1 hel- gon, af det ortodoxa partiet förfö.ljd såsoni kiittare.
Man har sanimanfattat systemets viktigaste liiropunlrter p i följa~.~cle satt.
Enligt kvietismen (af lat.
» quies » = ro, hvila) består ett sant religiöst lif i sjiilem fullkonïligt passiva livila i Gud, dar sjiilen uppgifver allt eget tankande, viljande och verkande och siiluncla frigöres fran viljans och önskningarnas oro för att blifva ratt rnot- taglig för gixdonilig iqverkan.
De, soin hafvn höjt sig till clennn
ståndpunkt, befinna sig standigt i en stamning af helig likgiltig- het, där allt vare sig inre eller yttre tillstånd är likgiltigt för sjii- len, emedan hon genomträngd af den oegennyttiga kärleken till Gud - kiirlek till Gud för hans egen skull utan allt afseende p: ' belöning eller straff - har helt hängifvit sig At honom och söker i allt endast Guds ära, äfven om det skulle lända till hans iir: i. att anvisa henne ett rum i helvetet.
I detta tillsthd a£ helig likgiltighet och hvila i Gud andas bönen utan ord och i denna bön försvinner det individuella jaget, d. r. s. medvetandet och viljan, ty den bedjande har slumrat bort frfin sig sjiilf och varl- den och insomnat.
i Gud.
I sina skrifter talar m: me Guyon mycket om den stora skil- naden mellan det naturliga och det andliga li£vet och hon fralii- hhller att för egen del anser hon sig alltmer och mer frigjord från jordiska begärelser, och hennes handlingar, hennes skrifter kommo till på gudomlig befallning.
Underliga sjalfbedrägeri!
Denna sjalfständiga, viljekraf tiga kvinna med det starka verksamhetsbegäret och den brinnande h i - gen att lindra mänskligt elände, hon trodde sig ha iippgifvit siii personlighet och ernått passivitetens tillsthd!
3I: me Guyons verksamhet diskuterades flitigt i Frankrikes bildade kretsar, och det var en offentlig hemlighet, att Ludvig S I V var hennes personliga fiende.
Ej underligt då, att hennes många välvilliga och inflytelserika vänner ej kunde hindra, att hon fler&lt; gAnger inspärrades i fängelse på olika h %ll, trots det att de lärda- och fromm.s prelaterna hade mycket s v t t att komma till klarhet om huruvida hon förtjänade kättaredoinen eller ej.
Bossuet, cleii inynclige biskopen i Meaux, var hennes ifriga niotstAndare; E ' &amp; nnélon, den £ör sin fromhet och sin lysande begHfning ryktl~art- erkebiskopen af Cniilbrai, hennes nitiska försvarare.
Många andril frainstliende män togo parti ' för och mot i denna underliga strid, som räckte under ' Aratal utan att nagot egentligt resultat hlef uppnådt.
Under fyra Ars tid satt nxme Guy011 inspärrad i ett af Bil- stiljens tornrum, diir det om rintrarna var bitande kallt och fik- tigt, om somrarna, glödande hett; man tror, att hou m k t e till- bringa de lånngrr dagarna och nätterna i fullständig ensamhet, mev ho11 har aldrig kunnat liimna nSgra meddelanden om hvad hoii dar genonigA,tt, tt).
hvarje fiinge so111 trndde innanfiir Bastiljeiis murar var tvungen att aflagga den grynmm eden att iakttaga
orubblig tystnad angående allt hvad han skulle koniina att höra och se.
Hur mycket elände skulle ej ha blifvit kungjort för hela den civiliserade världen om Bastiljens fångar fått tala när fri- hetens timma väl slagit för dem!
T. ex. under 1686 hade ej niiiiclre än 147 personer blifvit sända till Bastiljen, nästan alla voïo hugenottska protestanter och kunde ej anklagas för niolgot annat brott ii11 det att ej vilja tillhöra katolska kyrkan.
1702 blef imnie Guyon ändtligen f rigifven frAn Bastiljen och uilder någon ticl tilläts hon att besöka släktingar och vänner i Paris, men förvisades sedan för lifstiden till staden Blois; be- 1Rgen 150 kilometer söder om ari is.
Vid sin frigifning var hon - 54 Ar gammal, men vistelsen i Bastiljen hade alldeles brutit hennes redan förut svaga kroppskonstitution och hon orkade ej iiglia sig åt niigon mera omfattande verksamhet.
Genom enskilda samtal och brefviixling försökte hon dock att i mera inskränkt mening göra propaganda för sina åsikter.
Hon mottog ocksk be- sök fr %n niir och fjärran af personer som ville tala med henne i religiösa iiniaen.
Under den långa tid m: me Guyon måste föra sjuklingens kontemplativa lif, hade hon rikt tillfdle att begrunda hvad hon iipplefvat och lidit.
Ångrade hon kanske att hon slitit så många tillgifvenhetsband och offrat så mycket för sin religiösa öfver- tygelse?
Hur mycken ångest, hur mycken smälek hade ej släk- tingar och viinner utstbtt för hennes skull, och hen.nes barn, hade de ej l h g n .tider alldeles saknat en moders vård?
Söaer- nas viirldsliga framgång hade ofta haninlats, emedan de varit kzt- teïskans barn; dottern hade med modern under 41ratal irrat om- kring från stiille till ställe och sedan alldeles liimnats i främmande hiinder, till dess hon vid endast 14 Ars Alder » kon1 i hamn » ge- noni sitt gifterniAl nied en grefve de Vaux.
Aren gingo.
Mlinga af dem, som varit m: me Guyons trogna viinner eller hätska motstbndare, sasom la Combe, Fénblon, Bossuet, h d v i g S I V, hade slutat sina jordiska dagar.
Tiden fick nya ideal och nya tvistefrågor.
I Frankrike spred sig skepticismen och njutningslystnadeii samtidigt med den estetiska ' förfiningen.
Miste ej nmie Guyon snart betrakta sig sjiilf nästan son1 en genghgare från en svunnen tid?
Hade hon Iranske lefvet och liclit endast för dåraktiga dröinmar?
Hennes biografer upplysa emellertid om att hon till det sista var stkndnktig i s i n tro och tacksam för det kall, som bl.if-.
,
vit henne anförtrodt.
Hon bestämde att efter hennes död kunde allmänheten få taga del af den utförliga sjalfbiografi, som skulle blifva Jeanne Guyons testamente till det kristna Frankrike.
- .Ganska kort före .sin död gkrifver hon i ett bref till sin bror: %Se framåt och uppht till de himmelska boningarna, var stark i tron, kämpa modigt Herrens kamp.^ - Detta motto hade varit hennes, hon var viss om att det skulle blifva m %nga andras, och gladjande sig i hoppet darom, afled hon stilla och fridfullt i Blois 1717, 69 år gammal.
Ebba Linci ' eizcl.ona.
Nutida schweiziska Mrfattare. "
Då Josef Joaclt.in2 lades i grafven l augusti 1904 i byn Kes- tenholz mellan Jurabergen och Aar-älfven förklarades det, att Schweiz mistat sin främste nutida folkskriftställare.
En ovanlig rikedom p % litterära alster, idel prosadikter ur allmogelifvet och småborgerliga kretsar, vittnar om Joachims egendomliga begåhing.
Förutom större byhistorier i nästan lika många band, ha oräkneliga småberattelaer, skisser och humoresker under det sista fjärdedels seklet tryckts i vår periodiska press öf ver ' det välbekanta namnet Josef Joachim.
Han läses af unga och gamla, s % l b g t det tyska, språkom- rhdet ilår.
Shsom Fritz Rezcter skildrat lifvet p % de nordtyska slättmarkerna och begagnat sig af landsrniilet platt-tyskan, s % tecknar Joachim kantonen Solothurns natur och be£olkning på schweiziskt byggdemål.
Under de senare &amp; ren begränsade han visserligen dialektspriiket till dialogen och enstaka utrop och höll sig i beskrifningen till skrifttyskm för att i större skala tillmötesgå en främmande lasekrets.
För ytliga läsare bjuda Joachims skrifter p % kincmatograf- bilder, förvillande naturtrogna till formen, fargen och rörelserna.
Kvick och rolig är texten, det ar lif och fart i handlingen och) HG hiinvisas till föregiiende artiklar med enahanda rubrik, diiri den med svenska spraket förtrogna förf.
skildrat nlgra moderna litterara företeelser i sitt hemland, det tyska dcliweie.
karaktärerna.
Han moraliserar aldrig som hans store företrädare Jeremias Gotthelf.
Denne var ju präst och föll af gammal ämbets- vana emellanåt in i predikostilen.
Joachim däremot förevisar helt objektivt sina dråpliga bönder, bondhustrur och jäntor sådana de finnas till, röra sig och h a h a sin varelse; ty han var och förblef bonde, lefde, klädde sig och såg ut som en bonde.
Hans böcker framlocka .ömsom löjen, ömsom t %rar - mast dock de förstnämnda, ty Joachim med de pigga ögonen och det knipsliiga leendet var son1 författare af ett tindrande gladt lynne.
Det fina i kråkshgeii, det som endast fåtalet läsare förstAr sig pA, ligger i de karaktsrer som förete slitningarna mellan ett rikt, finkänsligt sjalslif och en kärf omgifning under motiga för- hållandan; sjalens växt i det fördolda, genombrytande omständig- heternas hå,rda skal, nappatagen med ödet tills det blir omslag och solen bryter fran1 ur molnvaggen, se dar de typer som ligga kanske mast för Joachim; ty han hade ju genomgått alla clessa skiftningar af.
egen erfarenhet.
Hans lefnadssaga lönar mödan att förtälja så egendoinlig %r den.
Ett gammalt svenskt tänkespråk gif ver nyckeln till f örfat- tarens både skaplynne och verk: aLyssiirt till den granens susning vid h m r s rot ditt bo iir fiistsclt.~ Jurabergen, hans hemtrakt., som begransade hans horisont i norr, äro klädda med barrskog, och dess granars susning har han förstått att tolka som fh Han var yngste pojken i en viilbärgad gård.
Enligt gammal schweizisk sed öfvertar den.
yngste gHrden vid faderns bortgång och utbetalar åt syskonen deras andel, Joachim hade tio syskon, hvarför han blek en djupt skuldsatt hemmansiigare, som niåste slita och släpa i ur och skur år.
efter Ar.
Hans kunskapsförråd hade inhämtats i folkskolan, och han iigcle tyskan och franskan, som det dubbla modersmalet.
Gården bebofde en matmor.
Josef eller ~ S e p p s friade till och gifte sig vid unga år med den katolske byprästens syster.
Den patriarkaliska välsignelsen, bestående i en talrik afkomnia, föll i rikaste mått p5 Joachims lott, eniii nitlton barn med tiden gjorde sitt inträde under hans tqk.
Vår Sepp hade allt svårare att reda sig.
För många telningar att föda, för många skulcler att afbetala, för mycken otur med
landtbruket.
Hans enda glädje var läsning, och däraf framkallades reslusten.
Trassel och motgång gjorde honom slutligen så mod- falld, att han afvaltrade bördan och reste från alltsammans.
Efter tre Ars missräkningar i Amerika, Atervande han hem med den fasta föresatsen att Ater påtaga oket och strafva som tillförene.
Detta gjorde Josef Joachim med den.
basta vilja, om ocksil med klen framghg.
Han tycktes, ohjälpligen slagen till en slant.
Till råga pb olyckan brann fiderneghden ned och den stora familjen blef husvill.
Sepp var redan ofver 40 år gammal, di % en ljusning intriidde, en ny inkomstkälla öppnades, ett nytt intresse hägrade för honom.
Om någon hade sagt honom, att han på gamla dagar skulle blifva en romanskrifvare, skulle det förefallit honom lika befangdt som om man sp %tt att han har i lifvet skulle gräfva diken pB månen.
Skönlitteraturen, denna vafnad af lögner, står i ringa anseende hos schweiziska bönder, och den som sysslar därmed, ar i deras ögon en dagdrifvare.
Af en ren slump upptacktes emellertid Joachims anlag för författarskapet.
Det gick till på följande vis.
En tidningsförläggare frAn en Jura-by var en dag ute på vandring för att leta efter prenumeranter och få tag i en korrespondent.
Han sAg en tarflig bonde sysslande vid en gödselhög, gaf sig i tal med honom, fann att han hade hufvud p&amp; skaft och föreslog honom på mhfå att iiisanda ett bidrag till veckotidningen, nilgot om skördeförhållanden och lokalpolitiken.
Joachim grep för ro skull sig an med saken och se!
tan- karna vällde fram, s&amp; pennan hade svårt att följa med deras raska flöde.
Han kände sig som en annan människa medan lian skref; familjesorgerna voro undanträngda, skuldernas börda aflyftad, han var ung, glad och lycklig.
Hans korrespondenser iiypmärksammades, han var så slag- fiirdig och originell i sin världsaskAdning.
Tidningen fick strjkande åtgång, Joachim blef dess redaktör i smyg, ty han försummade icke ghdearbetet.
Han skref pä sena kvallen, pH rägn- och sön- dagar.
Följetongen, son1 dessförinnan dtryckt sensationella roma- ner ur stadsiifvet, hvilka gingo öfver böndernas horisont, kom nu med berättelser ur hembygden pb alemanskt tungomål, spraket triiffande och folkets upp i dagen!
Det föll i smaken, det var Mllbart litterärt vadnial.
Eget nog anade man icke pfi flera år i sjalfva byggden, att '
' deras Sepp, olycksfAgeln, hade skrifvit de där h P l i g a krönikorna i tidningen och böckerna, som till och med liirda herrar rosade som en trogen spegelbild af allmogelifvet.
Det matte vara en skriftlkd, antagligen den katolska priisten, som gömde sig bakom sin simple svågers namn!
I trots af den valkiga handen.
skref J k c h i m en prydlig stil.
Han författade med förundransvärd lätthet, niistan som om han skrifvit efter diktamen.
Mönstret till fantasivafnaden satte han upp i sitt hufvnd, iiiider det han förde plogen eller.
silgen.
Personerna tecknade han ur minnet eller.
ritade af bland allmogen i socknen, där han kände allas öden obh dera8 förvecklingar.
Det var lika lätt för honom att få förebilder till arbetet som att med håfven taga iipp laxöringar ur en full fisksump.
Lasare ur bildade kretsar ta kanske anstöt ' af Joachims tidtals ohyfsade sprak i dialogen, men han är realist.
Hans f ' mtasiinänniskor yttra sig som bondfolket i hemtrakten, hugget som stucket i repliken, med grofva pikar och bilder ur djur- ock bondlifvet.
De kifvas om brödbiten och slåss om jäntorna.
De äro varmblodiga miinniskor och naturbarn.
Lidelserna hållas i tygel snarare af förhållandena an af individens vilja.
Med den tilltagande ryktbarheten tillrAddes Joachim att flytta till staden och iigna hela sin tid At pennan.
Men han satt kvar p&amp; ghden, vii1 vetande att gamla triid vantrifvas, då de flyttas, och att författarskapet är ett vanskligt lefvebröd.
För flärd var han otillgänglig, för smicker.
likdedes; i sällskap med niigon vän kunde han däremot vara ofantligt treflig och meddelsam.
Stads- lifvet sag han endast, d i han for till torgs med en grymtande gris och ' kanske i samma vefva lade en ny pi?
beställning skrifven berattelse 13 % posten.
Under sommaren 1904 fyllde han ' 70 år .och bjöds vid det.
tillfallet af ett pm litteriira siillskap p&amp; fest uppe i Jura.
Blyghet och därtill klen hälsa gjorde, att Aldringen drog sig för hyllninge- giiirden.
Hm1 skickade Bterb~iA och skyllde pA doktorn, son1 för- bjudit honom all sinnesrörelse.
Han hjälpte i stallet med höbiirgningen hemma p5 gården, bröt ett ben och reste sig icke mera fraii sjukliigret.
DA lian och pannan fallit ur den domnade handen uttalades loforden, son1 lian icke brytt sig om att: " höra, vid den marklige bondens graf.
,
En akta skald med högstämd lyra är schweizaren Cad Spitteler, om hvilkens ungdom och andliga utveckling mycket kommit till allmänhetens kännedom med anledning a£ hans 60: e födelsedag i %r.
Hans senmte arbete, ett epos i dityramber, hvars tredje del håller p % att utgifva~, har i tyska litterära tidskrifter och estetiska kretsar ' gifvit uppslag till ifriga diskussioner.
Det hellendyrkande akademiska anhanget höj er^ OZynq~iscBe fr ii kling sta ge^ till skyarne som ett glödande kväde af den skönhetsstrålande grekisks gudasagan - och diirtill en sinnebild, som tolkar viirklighetslifvets mörka gbtor, det grymma ödets inblaiiclning.
En annan riktning däremot undrar, att skalden brytt sig om att slqsa sin rika begåfning p % ett s % uttröskadt iimne, under det en sago- lik, häpnadsväckande utveckling på.gAr p % det vetenskapliga omriidet.
Hvarför skall ej skalden blicka framht som siare och leta efter skönhet, sanning och godhet i.
niitidslifvet, i stallet för att ideli- gen koka soppa pA mytologiska spikar?
Carl Spitteler har lifvet igenom varit en sannskyldig hell&amp;:: och dyrkat Apollo och sånggudinnorna Som deras älskling hade de begA.fvat honom i inre och yttre bemikkelse.
Sina rika anlag för malning, musik och litteratur odlade han obehinclradt i ja~nn- bredd med hvarandra för att utröna hvilkendera lämpade sig bast för hans personlighet och utlofvade det sannaste uttrycket för han.
; tanke- och k&amp;nslovarld.
Konsten, som omedelbart fängslar genom Ögat och örat, drog ynglingens h %g och hjartesträngar starkare &amp; n litteraturen.
Alen med sorg och saknad öfvergaf han malningen och musiken andi liingre fram, s&amp; snart han kommit underfund med, att ordet mak- tade förläna £arg och välljud kanske i ännu högre grad, rltt skalde- konsten kräfde all hans tid och hela hans strätvan.
Det gjorde han med allvar i uppsLitet.
Han gick så l h g t i själfkritik, att han s %g ned på sina tidigare litterära arbeten som odugliga larosprin.
Han hade hunnit mogen manna3lcler, d i han aiidtligen tyckte ett par ballader bland sina verser kunde f i utkomma i tryck.
lien så voro de ocksd mästerverk, Samma drag, en själens blygliet, en underlig obeniigenhet att blotta sitt vasen för offentligheten, iiterfinns redan hos be ii ra mästerdiktare, Gottfried Keller och C. F. Xeger, hvilka hunnit öfver lifvets middagshöjd innan de p % allvar viigade framträda som skalder.
Saken ar den att schweizaren skäms sh srngtt för diktarnnmnet, s % länge befolkningen därmed förknippar begreppet
om borgerlig oduglighet.
C. Spitteler erkänner sjalf, att den schweiziska diktartypen är ytterst angelägen att i sitt uppträdande vara som, folk är niäst, och att det upptages d hononi som en stor komplimang, da nagon tycker att han icke alls ser ut som en skald.
Icke häller tål en schweizisk diktare att rosas rnidt i ansiktet.
Han skulle näppeligen akta för ro£ att bli ovettig till gengäld.
För tryckt beröm däremot är han ganska känslig, så vida det kommer från kännarehåll.
» SA länge h m ej är saker på sin sak », &amp; .ger Spitteler, W kryper den scliweiziska skriftställaren i ensamhetens bortersta hörn och fäller fjädrarna som en sjuk kyckling, tills han kommit på det klara med ämne och stil, och vågar sig först ' fram d i han ar alldeles viss att kunna bjuda på något, som icke länder honom till vanära.
E ' rässklubbar finnas nog i Schweiz, men inga författa- reklibbar.
.
Man fasar vid blotta tanken på en diktarförening.
I mdanom hålla de emellertid ihop och skatta hvarandras högaktning som nhgot förmer an allmänhetens beröm.
Om en schweizisk skald med redan aktadt namn förnärmas, då titta alla de andra ensamma taxarna fram ur sina hålor, skummande af vrede,.
Så säger Spitteler med riitta om vAr diktartyp.
BAde i prosa och bunden form uppvisar hans stil ursprung- lighet, den högt drifna konsten att uttrycka originella tankar i originella former, de yppigaste fantasibilder i ord som paminna om tropernas växtvärld.
Där &amp; r kraft och smidighet i förening, en smidighet i vändningen som ibland stöter på språklig akrobatik.
Men nutidens lyrik på flera språk lutar ju %t det hallet, tyvärr ofta på klarhetens bekostnad.
Till sist en uppfriskande episod, belysande idealisten Spittelers skaplynne och hans oberördhet a£ den vinningslystnad, gom turister bruka omnämna som ett svårt lyte i vår folkkaraktär.
epos Olympisc7ter Friihling tillerkändes 1904 Bauern- feld-priset i Österrike.
Skalden ekref frAn Luzern och tackade yördaamt för utmärkelsen, men afböjde tillika priset af det skal, att, » han icke var i behof af penningar,, och bad att få sända de tusen kronorna till en författare, som behöfde dem.
För egen del bjöd det honom emot att mottaga dem på en kamrats bekostnad.
I fall herrar prisdomare voro tveh %gsna, föreslog Spitteler en nordtysk skalds namn.
Prisdomarne hö110 extra sammanträde, men kuratoriets stad- itte te lers
gar saknade bestämmelser för fijreliggancle säregna fall.
Således sikdes de tusen kronorna för andra gången till Spittelers adress med hemställan att sjaif bestimma daröfver.
Intet vidare hördes af honom; men herrarna i Wien fingo i sinom tid underriittelse från Tyskland att den skriftstidlare, som Spitteler föreslagit, hade fått sig tillshd 1.,000 kr.
af en obekant gi£vare.
De följde fzvarandra i lif och dad,.
i bdde gliinje och sop, och kiirleken var sd i lust som nöd @ eras lyckas befastade borg: De följde hvarandra f r i n ungdomens dar med al- sviktande tro, när vägen stundorit bland törnert bar ga f kärleken tröst och ro.
Niir cCt?
hunnit.
till dlder~zs middngsfzbjd, dd slod där en krets kring dern a f barn, sonz delade SOT och f rö / cl i alskadt fiideritzehenz.
De följde hvarandra s i idng en tid, (ln vintern strödde sin snö, och / zon var tnl,g och stilla och blid, men hon liingta&amp; efter att rlö.
Och han var en grcLh&amp;&amp; veteran, en krigsman, det ntirktes väl, det märktes ocksn " att f ~ a n vor van f r i n fordom att föra befiil.
Om de g h g n a tiderna talte fzau an.
.
räit giirna, nar någon bad, och i ögonen tändes blixtar igen, dR han taljrle minnenas rad Men ntCv det blef kval1 och skyrnning föll .pd, n&amp; / ton vaknat upp ur sin blund, de lutade samman hu f vuden grd, det var en förtrolig stund.
Tyvärr de kunde Ej hviska mer, hon holde stämman till svar.
För att höra nziste han b l a sig ner, förtrol&amp; dock stunden var: När sist han bief /] d sin dödsbädd l q d.
till miinniskans svdraste strid, rln " talte han Ej om förgdngen bragd, tid var han tdlig och blid.
Han ftrcnnit sex ocfz nittio dr, men kro f t fanns d&amp; kvar and&amp;, Det &amp; r g o d t ~, han sage, nar striden var.
svgr, &gt;att Grtd E j / tar giömt oss två&gt;.
O Frdn fönstren i runtmet man kyrkan sdg.
Niit- han ej kunde röra sig mer, han vilie bli vand dit dir hustran ldg, eller .dit ckGr man kyrkan ser,.
Han rlog ocfz hon ligger i sarnnzn g m f. De följdes pd Ii f vets strdt, och sanznza torfva den2 hviln gaf, Ej ciöde / z sfzilde dem rit.
.
.
Kvinliga andelsföreningen s Svenska hem ».
O.
Lange förberedt och i de minsta detaljer planlagdt star nu det företag, som är kiindt under namnet wKvinliga andelsförenin- gen Svenska hem » färdigt att slA upp sina portar, d. v. s. det har öppnat egen försäljningslokal med tillämpning af det kooperativa systemets principer.
Det skulle val tyckas att de idéer, på hrilka kooperationrs- sy$temet ar fotadt, äro af en SH sund och samhällsnyttig art, att de i denna sammanslutningens tid icke behöfde försvaras eller vidare utläggas.
Emellertid har det visat sig, att startandet af ett kooperativt företag alltid stött emot svårigheter och motstHnd, särskildt frAn den part, som sett saken endast ur konkurrenssyn- punkt, med andra ord från handelskiirens sida.
S&amp; har det äfven gatt med den nya kvinliga andelsföreningen.
Ett systematiskt bojkottningskrig har igångsatts af huhudstadens specerihandlande, ghende ut p&amp; att tvinga grossisterna att icke inlAta sig i affärer med kvinnornas förening, hvilket haft till följd, att densamma d i s t vanda sig till utländska firmor för erhållande af en del varor.
Trots motsthd och bojkottning har l i k ~ ä förberedelserna l för före- tagets igångsättande fortgått med oförminskad ifver och, som sagdt, den nya andelsaffaren står nu fix och färdig att emottaga kun- derna - hvilket med andra ord vill säga föreningsmedlemmarna, i » Svenska hem ».
Den har berörda konflikten med Stockholms handelskår har naturligtvis framkallat en hel mängd uttalanden i den dagliga pressen.
Med anledning af ett af dessa klargör » Interimstyrelsen » i en insändare till en af våra dorgontidningar s&amp; val föreningens stallning till bojkottningshistorien som de hufvudprinciper, från hvilka densamma utghtt i fråga om sitt företag.
, Vår mening ars, heter det i detta meddelande, watt indirekt nedbringa prisen genom att till gängse noteringar tillhandahålla medlemmarna goda och oförfalskade varor och att, dar så ske kan, undvika mellanhandasystern et.
Eventuella vinsten tillfaller medlemmarne och fördelas enligt stadgarna p&amp; följande satt: Af uppkommande nettovinst skola, sedan ranta å medlem- marnas andelar afräknats, minst 10 proc.
afsattas till reservfond och 5 proc.
till en fond för ett » Kvinnornas hus » i Stockholm.
UppgAr reservfonden till 20 proc.
af inbetalade andelsbeloppet, kan afsattning till reservfond minskas eller underlhtaa.
Aterstoden af vinsten f ördelas p % medlemmarna i förhållande till beloppet af deras uppköp under den förflutna rakenskapeperiodenw.
Vidare heter det: %Den förföljelse som ' Svenska hem ' blif- vit föremål för från Stockholms specerihandlare, har varit synner- ligen häftig och kan knappast anses lojal, d % det väl bör vara svenska medborgares ratt att sammans2utn sig igr att göra gelnen- '
det enda, som har &amp; r afsikten, hyilket ju ock&amp; tyd- snnznm ligen fraingh daraf, att föreningens butik ej stAr öppen for, znclrn, Kn föreningsmedleilzmnr.
- Kviniiorila ha trott sig med cletta före- tag tjäna sig själfva, sina Bein och sitt land ge110111 att inom cle af Ingen ui; staknd~ griinserna, söka nedbringa 1efnaclslrostiiadern: i ..
Det finnes SA iniinga hem, äfven Bland den s. lr.
n~eclelklnssen, diir med vara dagars stegracle lefnadskostnader, det blifvit iiöcl- vi: i~idigt att se sig om efter möjligheter att minsl~a dessa, om ej esistei1ssvRrjgheteriia skola blifva alltför tryckancle.
1 h sbdm möjlighet Br förkortandet af viigen nie1la1-i konsnment och pro- ducent, och det ii.r clit ' Svei~skn hem ' syftar! » Niigra fakta rörande alldelsföreningens uppkomst ock utveck- ling till niivarancle stund 113.8 har mecldelas.
Sj5lfva driffjadern i företaget ar förest5nclarinnan för Stock- holms Nya samskola fröken Anna Whitlock.
Varmt intresserad för den sociala rörelsens olika faser, hade fröken W. son~maren 1904 i England bl.
a. studerat dess stora kooperativa föreningar.
Full af entusiasni för den ide, som genom dessa fHtt ett så stor-.
artadt uttryck, började hon vid hemlcomqten söka intressera huf- vudstadens kvinnor för en kooperativ konsunitionsförening i Stock- holm.
Den 15 nov.
förlidet ar höll fröken W. det första förbe- redande mötet för saken inför ett tjugotal kvinnor, dar hon ut- vecklade sina erfarenheter f r h England och de n~bnga synpunk- ter soni talade för önskvärdheten af att stockholmska kvinnor satte sig i spetsen för ett andelsföretag efter engelskt mönster.
HA.r vore on1 nAgot ett naturligt område ' för kvinnan, ett falt, dar hon skulle få utveckla något af den gmnla fivenska husmoders- dugligheten, som i forna tider skattades SA högt.
Förslagsst %llariniiai~s varma entusiasm för och tro p A koopera- tionsidOiis stora sociala betyclelse förfelade icke att elda andra lik- tiinkaiide kvinnor för saken.
E n fi-jrberedande liomité tillsattes, upprepade möten sanmankallades, anteckniugslistor tryc ' lrtes och omhtindertogs af intresserade, föredrag höllas inom olika lrvinno- föreningar (bland andra p % ett af E ' redrika-13ren3er-Förb1111dets sam- kvarn den 15 febr.
öfver anmet » Kooperationen och kvinnorna » '.
), allt med så god frarngiing, att 116 ett stort möte den 5 april i Runans stora sal » K: iviiinornas andelsförening Sveiiska hem » kon- stituerade.~~).
Eedan da kunde deii förberedancle styrelsen till- lrsinnage att f öretaget var val trygg: xcl t.
I clctta f ören ingens tidiga skede hade 391 meclleminar tecknat sig för s s n ~ m a n l ~ ~ 20,940 gdt kr.
Hufvudmomenten i de p i ' mötet aiita.gila staclgarna, iiro de för hela kooperatioasrörelsen geinensamma: kontant betalning, för- " ') Se Dagny l-inft.
4, Arg.
190.5.
Se Dagny haft.
7, Arg.
1905.
*
saljning efter gällande dagspris, öfverskottets utdelning i öfver- ensstanlmelse med inköpssummans storlek, medlemmarnes lika rösträtt utan afseende på storleken af deras andelar i företaget, striingt utöfvad kontroll.
Or stadgarna fran~gAr vidare att insltrif- ningsafgiften &amp; r en krona, och att hyarje medlem förbiiider sig att insätta minst en andel, till ett riirde af 20 kr., hvilkn erliig- gas med minst tv&amp; kr.
i mhiiaden.
Riikeiiskapsdslutning och revisicn äga rn.m tvil ganger om Aret.
Ordinarie samm.antriicleii clesslikcs.
Högsta antal andelar, en föreningsniedlem fkr iiga ar 150, motsvarande en summa af 3,000 kr., på det att &amp; iiren ej III&amp; falla i händerna p % kapitaliststrafranden.
Ilen 138, ifrAgavarande möte tillsatta interiinstyrelsen har se- dan dess ej lhtit griiset gro under fötterna på sig, som man siiger, pk ett möte den 30 okt.
kunde densamma iledligga sitt mandat samtidigt med tillkannagifvandet att affären - trots bojkottning och.
diiraf åsamkade svhrigheter och uppskof - var klappad och klar.
Den S nov.
öppnade » Andelsföreningen Svenska hem » sin första förriäljningslokal.
Nar detta g %r i press ar sAledes affären i full gAng och startad under de bästa auspicier.
Af den p % mötet lämnade redogörelsen för af interimstyrelsen vidtagna mått och steg framgick bland annat, att föreningen den 20 maj inregistrerats, att det till datum tecknade kapitalet ut- gjorde 25,820 kr., fördeladt på 1,291 andelar och 508 medlem- mar.
Föreningens försäljningslokal ii.r förlagd till Jakobsbergs- gatan 6 och best5tr af tvanne butiker.
I deii större tillhandn- 11Alles allt, som hör till en viilordnad speceriaffär, i den miiidrc!
siiljes viktualier.
Till affärens förestlindarinna, har antagits fru Anna Nyberg, f. Lärka, hvilken jamte tv % fast anställda kvinliga biträden och nödig betjäning kommer att handhafva de löpande göron~ %len.
I den p&amp; mötet valda styrelsen ingick den förutva- rande interimstyrelsen och har den nu följande sammansättning: Fru E. Boheman, ordf., fröken A. Whitlock, vice ordf., fröken I. Almen, kassaförvaltare, fröken A.
R. Bergstrand, sekreterare; samt friiarila, E. Andeliue, A. Glasell-Andersson och M. Mressel med fru A. v. Zweigbergk och fröken K. Hesselgren till suppleanter.
Ilevisorer ldefvo fru Tli Thomasson, frökn.
Signe Bergman och Selma Henriksson ined frökn.
Helen Petrk och Sigrid hergnson till suppleanter.
Kooper,ztionsriirelsen ar en af (len modcrn,z tidens mest karczkth-istiska clrag.
Och likviil ar tanken soin ligger till grund för det vidt utgrenade niitverk af andelsfiireningar, som numera tgcker en så stor del af den ctiiropeiskn kontinenten, icke iifigoii nut.idens iippfinning.
Tvartoin, det $r cn urgaminal tanke, och hiir i11: " 1 direkt niiförns ett uttdnnde af en af (len kooperatiw
rörelsens fräinsta au ' ktoriteter, schweizaren clr EIans Miiller, ") en t.anke, soin lefver och visar sig i tusen olika former och skift- ningar.
Öfverdlt dar maiiiiiskorna samla sig att med förenade kraf- ter n&amp; ett må1 blir föreningsidén lefvmilde och verkar med och hos cleiii ».
Och efter att vältaligt o h öfvertygande ha utveck- lat andelsrörelsens sAväl praktiska som teoretiska sidor, slutar dr Killer med att i följande ord £ranl2iålla dess iiioraliskit be- tydelse: DI det andelsföreningarna stalla sina medlenimar irför upp- giften att sjalfva förestå ledningen af företaget, kräfva de sam.- tidigt allinänbildaing, trofasthet, karalrtärsstyrka ocli utvecklar kuliskap och insikt i ni&amp;iiga förhållanden,.
Med andra ord: ' den befordrar en sedlig och intelligent utveckling Bos sina medlem- mar '.
Dessa ha således den oskattbara fördelen, att, janzte det de verka för en oiildaning tv£ de ekonoiniska och sociala förh&amp;ll.nii- clena, 8 v e n kunna utöfva inflytande p % karaktiiren, SA att cle skapa socialt tiinkande och sedligt starka miinniskor.
Samlagsarbetet frainalstrar tappra inan, k.aiii.rater, vänner, varma hjärtan och modiga öppna själar, i korthet sagdt: Folk, som var tid har brnk för!
Folk, son1 ar i stdnd att bjuda den brutala egoismen spetsen och att alla som en nlpn förverkliga principen: att endast frihet, rattfärdighet och fred kan skänka maniiiskaii 1ycki.m.
Det ar sam ma princip: clelz nztinsklign solit.lnritetska~zsInlz, som g if vi t de t schweiziska folket sin vackra prägel af att sta: ' en för alla ocli alla för en! '
Hvarje praktiskt utslag af kooperatioilsidén ar ju ett för- verkligande af ofvailst5eilde i.
SA högstiiinda ord uttryckta tanke.
J: Irratt af denna sunda czlla~angilti~ princip bar hvarje f Sretag, startnclt i den riittu andan, i sig fïöét till framg; - ililg.
Att » I.
v i u - nornas nnclelsf öreniag Svenska hem » alltsh har alla förutstittningar att g&amp; en lycklig framtid till mötes, kan icke betviflas.))
Litteratur.
Den heliga Birgitta af .Lpdich TVrt7dströnz.
(Heirucl: ds folkskrifter.
N: o 86.)
1 % af medeltidens stora personligheter förena i lika hög grad soin Birgitta det för deras egen tid typiska nied det för alla tider iatresseviickancle.
Asltetiskt sjiilfplAgeri, religiös fanatisni., intole- l) .Tri Iiiiïivisn till deii i rluiisk fri öfversii,ttniiig föreliggande förtrliffliga lilla sknfteil: ~Briigsforeiiiilgeriies opriiidelse, gruiidsretiiinger og iiytte~ af Dr Halis &gt;iiiller.
rans - alla dessa nledultidsclrttg och flera iiiiiiu möta oss såviil i hennes uppenbarelser som i samtidas berättelser oni henne, iiicn starkast blir .dock intrycket af en inaktig stort anlagd personlighet, som förenar härskarvilja, starka kandor och glödande poetisk fantasi.
Då härtill kommer det dunkel, som ännu hvilsr öfver flera detaljer af hennes lif och utveclrliiig, ar det lätt förklarligt att den heliga Birgitta och hennes verk alltjiiiut sav81 inom soin utom Sverige göres till föremA1 för ifrig forskning.
P % resultaten af denna forskning, h v a r ~ franista namn hoa oss för närvarande är professor Schucke, liar Lydia Wahlströiii byggt sin framstalliiing af det svenska helgonet.
Den gifver i stora drag konturerna af hennes lefnadsförh&amp;llanden, siividt man hittills lyckats komma till klarhet öfver dem; frestelsen att sAeon~ t. ex. Hammerich gjort, stalla dessa med fantasiens tillhjilp i förskönadt ljus, har författarinnan alldeles iindgAtt.
Dock hade kanske, i förbighende sagdt, i ett och annat fall an större varsamhet i friiga om biografiska data varit af niiden; det i skrif- ten omtalade sammanhanget- mellan Birgittas slakt och Rrahc- slakten förnekas sillunda af vara dagars genealoger, och Birgittas hofmastarinnebefattning hos drottning Blanche torde ej heller vara nggot oomtvistaclt faktum.
Detta är emellertid bagateller.
Doktor \ Vahlstriinis skildring har icke blott det biografiska intresset, utan ger iifren inom den trånga ramen en kulturbild f r h medeltidens Sverige.
Hon har niimligen på ett lyckligt siitt belyst olika faser af Hirgittas lif, t. ex. hennes förhållande till mannen, hennes beröring med hofvet och hennes politiska uppfattning genoin utdrag ur hennes uppeii- bsrelser, denna fyi-idgrufva för kiinnedouien on1 de fiirhtillaiideii, i hvilka hon rörde sig.
Doktor IVahlströin visar oss det af poli- tiska stormar upprörda Sverige dtviil soiii det af pif ven öf vergifna, förfallna Rom, sådant det speglar sig i sierekniis egna m5ilando ord och bilder.
Tyngdpunkten ï doktor Wahlströiiis fraimtallning ligger eiinel- lertid ej i teckningen af den heliga Birgittas vttre öden och omgifning, utan är flyttad tili sjiilellifrets omrfidc - iiaturligt nog, då det galler en stor religiös personlighet.
Siirskildt uppe- hhller sig förf.
vid Birgittas iuornl-anrlelaciu efter mannens död och ger oss en.
fin psykologisk analys af hvad den för henne inncbar, liur denna hväifning i hennes inre lif ga£ hennes viljekraft » ett nytt och iiläktigare aflopp,, hennes kiirlck ei-idast ett nytt fiirc- nlM, en Iiiminelsk Lrudgun~ i stallet för den jordiske.
Huru Birgittas fantasi ~akiiar, liuru heiiues nya sjiilsriktiiiiig, under ett lif som ej längre upptages af praktisks bestyr, iituil agnas hufvudsakligeii %t religiös koiitemplatioil, tagcr sig uttryck i hennes uppenbarelser, är ocksk sant och val framstiilldt.
Alen pk sanlmtz g h g bctouar förf.
efter professor Schiick den gcnoiii- gripai-icle betydelse som Birgittas teologiskt skolade viinner, siirskildt ' magister Xatliias och biskop Alfons, haft för hennes uppenbarelser. '
Blott h u d de pröfvat och gillat, framlades sedermera inför kyrkan, oeli en jiiimförelse med de ' egenhandig: ~ utkast af Birgitta, soin linnas i behkll, visar i l-ivilken omredigerad form de tryckta revelationerna bevarat hennes ord.
Doktor Wahlström afslutar sin Birgitta-biografi med några karaktäiistiskt utdrag ur uppenbarelserna.
Särskildt ger den af henne ai~förda bönen en god förestiillning om Birgittas lika luaftiga son1 poetiska, pB mAlailcle och originella bilder rika stil och af det medelticla ridclarvaseildet priiglade åskådning.
Föreningsmeddelanden.
Fredrika-Bremer-Förbundets bokkomité.
En föriiiidriiig i bukkoinith~s vicl graiiskniiig x £ clen till iiilen iitl~oii-~innncle iingdonis- ocli bnrn- litterntiireii koimner att i h: vicitsgns.
I: stället för en saiiiinanliäiigande revy skola ri %mligen receiisioiierna: af de nya böckerna efter Iiniid in- flyta i Dagiiy, Iivnrigenoiri deii bokköpniide alliniiiihet~eii erbjiicles till£illle att siinbbare a11 tilllöreiie begaglin sig n£ cleii clarigeiiom liiiiinade vBg- lecliiingen.
* En hemställan till Kungl.
Järnvägsstyrelsen Iiar afl8t.its af l ?.
B.: F. iiled iiiilel.ifi.ll, fitt iiEveii 1iii.i.i.
xoiitariffeii triider i kraft, neilsiittiiing i bil- jettpris iiiXtte beviljas de vid Förbiiiidets sjiiksköterslrel~yrl inskrifiix sjiiksköterskornx, hvilkas a11tnl f.
n. uppgA.1- till 187.
Som motiv för siii begiiraii frainl.iMler Förbuiidet sjiikskötei.skorims stora nytta föl: sain- Iidlet ocli \ rikteii af att en riklig tillgfing pb gods, fiillt iitbildacle sköterskor af1ön: i.de arbete fiiiiies.
Sjiiksköterslrelrallets slitancle och i alliniiiihet giir det c1essiil; oin till eii belijii.rt: ~iisvii.rcl hnmniiitetspltg8rd att för dess ut- öfwre iiiiclerliitt: ~ tillf2.llei1: ~ till reksestioii och hviln.
Fredrika-Bremer-Förbundets förbundskretsar.
Trenne shclaii: ~ Ila ii11 org: iliiser: ~ts w11 l ~ ö r j ~ sin t verks: mIiet.
Deii Eörst: i Iörbiiiiclsli.rets&amp;ii bil- clm ' les i Arom den 3 jiiiii.
Följde cliirp: ' ~ Motala och Motal: % verkst: ads förbiiiiclskrets, bildad den Ci jiiiii, JA stadgar antogos och till styrelse iitdigos: frii Bertha Ul: uicler, orilf.
; fröken Elise Larsson, vice ordf.; frökeii Iilara Frmsén, sekreterare mmt Erökeii G.ertriid Floclirinii och fru Eva 7 % jkiilnrk.
HelsingClbo9.p förbiiiiclskrets bilds,cles i sainbniid med ett besök n£ frölreii Adelborg i nämnda stad i oktober ocli konstituerades omeclelbart diisefter, 1.iva.rvicl stadgar, i enlighet med clet sf Förbuiidsstyrelseii iipp-
gjords atsdgeförsl: t.get aii togou.
Kretmns s1; yrelse iitgöres af: pastor K. Sanclegtrcl, ordf.; fröken Riith Gröii \ rall, vice ordf., sekreterare och kassa- förvaltt.re; saint af fruarna Faniiy von Materri oc1.i Sigricl Hiigglöl ocli fröken Giistafva ' Holst.
% Fröken Gertrud Adelborg liar p5 iiil ?jiicltiii af o1ik: i kretsar iiiider Iiösten företagit en.
föreliisningsresa till följaiide syclsveiiska platser: 33ii- gel holin, Malmö,.
Liiiiil, Helsingborg, Eslö f och Halmstad, Iivarvicl £öre- Jr8.g Iiiillits öfver Fredrika-Rrenier-Förb~inclet och ' ~ICviiinaiis uppgift i licin och sa in ht il le^.
Öiver sistniimiida ämne har fröken A. seclermera talat i Kiirrgr~ifvan - 1Eesaii till SkBne var iiiirmast föranledd af en inbjiidaii f ~ * R n Malinö, att vicl Malmö dainsiiHska.ps sanikv %in den l 4 oktober h$~lla ett förerhg oin Fredrika-Breiner-Förbti~iclet och dess verksamhet.
Till s: ~inlrvilinet hacle samtidigt inbjudits represeiit~ater Erti den köpeiil~arnnska systerföreiiiiigen cirkeli ii.^, hvilki iiian önskat erbjuclx tillfälle att f2 en iiiblick.
i den nutida svenska k \ ~iniioiöi: elsens stiilliiiiig.
I ' röken A. hm vid sina besök pi % de pl: ttser, som Bg: i Iiögre kviiiligti Iiiioi~ ?rk, till dessa ö f veriiiiniiat deii medalj, soin priiglats öf \ ler fr ii Solie Acllersyurre, med: iiiledning af tiokrsclageii af liennes bortghng.
Från skilda håll.
I samskolefrågan, I i vilken i SA Mg g1:: id Ijerör ile kviiiliga intressen: i., föreligger föl j: d e, sii .. rskilclt för tle sen: tre viktiga förslag, frainlagdt af öfverstyrelseii för sikets: tlliniiniia IBroverk i ~riksd~gspetitaii~ för de allin&amp;~~iia liiroverkeii för Kr 1907.
Det lyder: ~kivacl at.atss: imsIroloril: ~:: tiigAr, l: iaE \ ~~.
14: LE de 1.8: ~11iri~iiii: i, ILsoverk oïli ped: i.gogier, solil blifvit förklurnde för shdana frhn hösttermiiieii h 0 5 l ö r t s i o i l i l l ~ i i.
Ofverstyrelseii har för cleiina iiplylittat eii sLr- skild plnii, livsrvid deii priiicipeii följts, at.t eii ny saniskoleklass i~iriittas för Iivarje Ar och: itt simtidigt l~r,?
; irepei.soiialei~ Arligeii ökas iiiecl eii .ny ord i iiarie I %.rsru eller 1iir: iri iiiia.
Ilet %r en~ellerticl öiisliligt - frxi: i.ilGi.ller öfverstyrelse~i - att n a i m (lic 14 lilroanstalter icke vidare,kuarli !~llxa p&amp; gaminal sta.t n e d tillfilllig Iöiieförl~iittring fför Iiirarepersonslen.
Öfver~t~relseii föreslhr darför, att htgiircler inA.tte vitltngns för: ett i stiiliet för de hittills pii gammal stat 1; varst: i.eiide ordiiiarie rektors-, adjiiiikts- och öf \ rerl %rarel1lxtseri1: c vid iFrCi.g~var: i.iiile s~~inekolor nihkte fr$n och i: ilerl hr 1907 fi n y orc1in: trie etat iipptagas ett motsvararide s11t: d platser.
Diirvicl bör reser \ latiolisaiislaget alias med ett belopp af 102,250 kr., iiledaii det extra anslaget för till- M i g löneförbiittriiig kali iiiiiiskas med 63,575 kr.
Vidare %r nf nöden, att den orcliiiarie liirnrepersonnleii vid san-i- skoloriia för hr 1907 ökas med en iimnesliirarinna för hvar och eii ' nf stntssninslioloriin eller tillsnininnns 14.
HiniieslBrariniiebefnttiiiiigar, afven- son1 nietl, i i norm: tlstnteil för saniskolornn berlkiiade adjunktstjiinster.
eii vit1 Iivqcler: ~ af snniskoloriin i Pa.lköpiiig, Jiöping, AF tless: ~ erl ' ordr: ~.~ Yiiiiii-ierby, Amhl och Ornsköltlsrili.
För sni-ii~li01ai.i i JCöping iir yt,t,er- likare en ncljiinlitstjii.nst erforclerlip sain t för Söclertel je ~ ~ 1 1 1 ~ 1 i 0 1: en.
G 1) essutoni iniste vid san: iskolaiis öfvergbiig till orcliiiarie stat rektorstjiinst vid treklnssigt Ilroverk saint tvhk1: issig pedsgogi, soin diirvid ombi1d: ts till sesldassig samskol?
kniigörns ledig att ptt förordnnnde tillsiittns.
Re- servatioiisniislaget till de slliiiiinna Iiiroverkeii skiille vicl bifall till clet,ti fiirslng höjas nied 125,000 kr.
OIverstyrelaeii anser, att de tv5 nys lektors- och 25 ncljiinktstiiii- sternn hörn tillsiittns frbii början af Kr 1907, hvnreniot cle 7 ndjiiiiktstjiin- ster och 14 Iiirnrinnehefatt~ii~ig: .~r, soiii iiro nfset.ldn för snnykolniis l) eI.int icke kiiiinn t: .igns i: ~nsprAk förr iiii höstterminen 1907.
Från Danmarks kvinnorörelse.
Under rubriken * krfin riksdagen * jnnehhller ~Kvindeii og ifii ii ii- t l e t ~ en del notiser nf lwiniiosaksintresse.
Bland clessa kan r&amp;kn: rs ett u ttdnnde nf iiirikesiiiinistern uiicl6r debatten i ~ o l k e t i n ~ e om t D förshg till fiiiniisdepnrteii-ie1itets budget för k e i i 1906-1907~ och den diiri före- koinniande frkgsii rörniide ~t~atsbidrageii till fattigFörsörjniiigskrtssor.
Detts ~ittalmcle gick ut pil, att en shdan Bndring af det hittills radande syste- met vicl clessa Iiassors förvaltning skulle före1ägga.s riksdqen, att D iitven ' kvinnor skulle vara vdberiittigacle inom densamma *.
Iiloiii LamZstinget f öreliggn ufven f ör kviiinnii viktiga lngförslag till behandling; de röra den nya konin-iiinallagen.
I likhet inecl hvad som redan 1903 varit före inför Folketinget, har det ni1 vilckts, förslag att cleii iiya Ingen om rösträtt inom kommunalför~~xltningens olika grenar skulle g#lln för lwiiiiior under samma betingelser soiri för ingn, d. v. s. efter deii all- ~nMiii~a röstriitteiis principer.
Den 1: 3 okt.
förelhg Förslaget on1 alliniin komi~iu- nnl röstriitt till beliaiiclling, men afgöraiidet Ilar Rnnu en gRng blifvit förkröjdt, i det frfigan Iiänskjutits till ett s. k. iandsti~igsiitskott.
* Det Br dock ntt hoppas *, tiliBgger tidningen, * att denila fr&amp;ga, nar den koniiner inför v d - tribiinerim, skall komma att ifgöra nicOliiga ya1 till för1nr " i.n för den: III- ~nBiiiia röstriitten.
n En skrifvelse till riksdagen liar i dessa dagar öfverlBninnts till kiil- tnsniinistern n.f dansk kviiidesamfiiild~ och nDnnsk kvindeforenings Valgretsforbnnd~.
Dess innebörd iir att i * lagen berörande follrskolnii~, orclet linkol.
skall utbytas mot nzöcZrw.
Skrifvelsen ar förnnledd claraF, ntt f r h i fitskilliga stallen i lniiclet, dar gifta kvinnor invalts i skolstgrel- iernn, prlisterskapet protesterat mot dessa val shsoiii vnrnncle olagligs, h \ ~ilket gör ett förtydligande v31 bel-iöfligt.
0111 kviniisns insnts i Daiiinn.r ' iis iiioclerniiring, jordbruket, fAr m m en god föreutiillning af den liknledes i Kviiideii og Sniiifiiiiclet inecldelatle
notisen, att det f. n. finnas ej minclre Bii 11,500 iiiikor, soin itlkn sjiilf- stilndigt landtbruk.
Ganska befogad synes nied dess: i fakta för ögonen det i tidskriften förekoniinaiide klngoniiilet, att de niedel, soin af tlnnsk: ~ stateii beviljas för iitbilcliiiiig i landtl) riik, företriidesvis tillfalla de iiiiiidre beinedlade laiitlt,brukarnes sö ?~er, icke deras diittrar.
Soiii ett.
gliiclj: iii (le iiiid: tiitngsEall niiinnes tiock ett onskihlt legat, anslaget till iil) piiiiintrnn af liAg för olika grenar af laiidtbriik, och som kali sökas af &amp; viil kviiiiior som niiiii.
Till de sociala fragor, som 1iBr *: Q iippriiknatle sbxoiii stRende pli dagordningen i vArt danska grannlniid, kan iifveii laggas ett par af yeteii- skapligt och litteriirt intresse.
SA metltlelas oss, att det I1ytlrogr: ifiskn Laboratoriet i Köpenliamn, soiii ledes af flera kiinda vete,iiskapsmiin, liar mstillt e n kvinna, fröken Pauline Heclegaard, soiii assistent.
- T ' icl: irc?
att den Bfven Iios oss val bekanta ftirfnttariniian, fru Eiiima Gm1, crlirillit förtjfinstn~eclaljen i giilcl.
7 O, Höra Norges kvinnor till norska folket ?^ Br den fraga, som f. n. ifrigt sysselsatter den norska k \ innovarldeii och dess frlimsta m81smaii inom pressen, Nyl~nde.
Liksom under de historiska dagarna ' I juni odi 13 augusti, da de norska kvinnorna genom deputationer och inassnclresscr visade sin sympati f6r regerings- och,folkbesliit, ha de iifren nu, (la lan- det stltt inför en ny folkomröstning och kungaval, genorn en adress till stortinget protesterat emot kvinnornas lämnande ur rilkningen.
Adressen liar följande ' lydelse: ~T~andskvindestemineretsforeningen tillader sig herved at stille en iiidtrsngende anmodiiing om at fij.ges kvinder maa regnes med i de stemmerettigedes tal, hris folkesfstemning besluttes angaaende Korges freintidige statsform^.
Xyl~ncle tycks visserligen inse, att kvinnorna ej ha niipot egentligt resultat att vänta af sin protest., men tillagger tidskriften: ollan hör icke tröttna p&amp; att parninna vederbörande om, att kvinnornas ratta plats 3r lhmd de viiljande och att man ined oriitt begagnar sig af ordet follroi~l.- 9.östql.il1g, SA liiiige ena Iialften nf folket icke ar ni ed.^
